
3 minute read
Personligt
Namn:Mikael Lindberg Spiik, kallas ”Spiik” Bor: i Malmö, uppväxt i Robertsfors Gör: Arbetar som mekanikingenjör på Kockums Ålder: 31 år
Mikael Lindberg Spiik Bakom ridån på det stora äventyret
Advertisement
Just nu är Mikael för tredje gången engagerad i ett Explorer Belt-team. Första gången var på Irland 2019 och den andra omgången skulle blivit i Wales 2021, men blev som så mycket annat inställt den sommaren. Och nu är drivet större än på länge.
Text: Emilia Sandgren Foto: Privat
Jag och Mikael, eller ”Spiik” som många känner honom som, hörs en vinterkväll och pratar om engagemang, Explorer Belt, äventyr och vad det faktiska mötet med människor ger. Om värdet av att mötas och se resultatet av det man gör, för att behålla ett hållbart engagemang. – Är vi bara ett kugghjul i en process så finns risken att vi aldrig ser en slutprodukt, eller möter glädjen som genereras och känner ett större syfte för det vi lägger vår tid på, säger Spiik.
Explorer Belt
Mikaels helg har precis spenderats med planeringsmöte och urval av de 44 scouter, alltså 22 vandringspar, som ska få gå Explorer Belt i Kroatien i sommar. – Så fort siffran 44 blev riktiga människor, med namn och intressen, så ändrades hela syftet och motivationen växte. Nu ska jag få vara med och göra ett minst lika fantastiskt EB som jag själv har upplevt, fast helt annorlunda och förhoppningsvis än mer fantastiskt!
Med bakgrunden i en scoutkår från ett annat förbund var det först i gymnasiet som han träffade på NSF, då de två lokala scoutkårerna började ha gemensam utmanarverksamhet.
– Däremot åkte vi i princip aldrig iväg på några utmanararrangemang i NSF och fattade väl aldrig hur kul det kunde vara, utan såg mest den geografiska utmaningen med långa resor som ett hinder.
Först efter utmanartiden, när Spiik fick frågan att delta i Solvargsteamet, kom starten på ett större engagemang i NSF. – NSF kåren i Ånäset fick mig att stanna kvar i rörelsen och jag har Robertssfors scoutkår att tacka för jag kom med i scouterna från första början.
En grogrund till engagemang
– Mitt första stora äventyr var Explorer Belt 2010 i Italien. Det var då det häftigaste jag varit med om och öppnade upp så många kontakter med jämnåriga och jag såg nya möjligheter att engagera mig i scoutrörelsen. För att inte tala om alla möten med lokalbefolkningen och få uppleva en helt annan kultur på nära håll. Det var verkligen en vändpunkt och grogrund för mitt engagemang.
Vi pratar om bara en sådan enkel sak som mötet med en annan kaffekultur än den svenska under expeditionen i Italien. – Helt plötsligt hade frun i hushållet serverat oss kaffe, men vi fattar inte vad vi ska göra med alla kopparna som står där. Det var en liten, liten kopp med kaffe och en stor kopp med mjölk. För oss var kaffe kokkaffe. Där började och slutade vår referens. Är man dessutom som jag var, en väldigt obevandrad norrlänning som aldrig varit söder om Rinkabyfältet, så blir upplevelserna jättehäftiga på alla sätt.
Stark målbild
Från att ha planerat flera expeditioner, ser Spiik fram emot när deltagarna gått i mål. Att läsa deras loggböcker och få uppleva deras äventyr och minnen, som teamet så länge jobbat för. Det är en stark målbild.
Denna gång har Spiik även ett extra öga för ledarteamets planering och upplevelse under arrangemanget. – Under mitt första EB i ett arrangörsteam så var det väldigt slitsamma veckor, och det tär mycket både på individen och teamet att jobba så nära och intensivt under en relativt lång period. Det blev ett väldigt bra arrangemang men jag tror vi kan bli ännu bättre på att även ta hand om teamet och se till att vår egen resa och insats blir rimlig och en bra upplevsele även i efterhand.
Slutligen frågar jag om det finns något eget drömäventyr som hägrar, och efter en stunds funderande får jag ett svar. – Att paddla bäcken uppströms vid sommarstugan. Vad finns det där i skogen och hur ser det ut? Det kommer säkert dröja innan jag hamnar där men en dag ska jag ta mig dit.