G-R-A-N-I, Grani Scoutkår det är vi! by Nya Pressun

G-R-A-N-I, GRANI SCOUTKÅR DET ÄR VI! Scouting i Grankulla 100 år Utgiven med understöd av: Svenska Kulturfonden Sparbanksstiftelsen Esbo-Grankulla Svenska Folkskolans Vänner Anna och Karl Eklunds Stiftelse Grankulla Scoutkårs Understödsförening Emelie och Rudolf Gesellius Stiftelse Sponsorer: Grankulla Apotek Kvarnbäckens Apotek Eks Trädgårdstjänst Björndal’s Café Onninen Oy Nypongillet Aktia Fastighetsförmedling Oy Finnpool Ab Aktia LKV Åbo Svenska Textilfilter Margareta Tallqvist Viveca Grönlund Familjen Mårtensson Lions Club Grankulla

Historikansvarig: Emma Storbacka Redaktion: Emma Storbacka Emma Portin Hanna Finne Antonia Degerlund Maria Nyberg Anna af Hällström Erik Stenberg Fredrik Stenberg Theodora Nyberg Elisabeth Nyberg Carl Korsström Emilia Eskola Fotoansvarig: Erik Stenberg Ombrytning: Emma Storbacka & Emilia Eskola Ansvarig Utgivare: Grankulla Scoutkår r.f. Tryck: WhyPrint Oy

SCOUTING I GRANKULLA 100 ÅR

Förord

Text: Torsten Widén, stadsdirektör

100-årsjubiléer har under de senaste åren varit vanliga i Grankulla. Staden själv firade samhällets tillblivelses 100-årsjubileum för fyra år sedan på våren 2006 - att mycket annat följer i spåren är förstås väntat och nästan självklart. Men samtidigt kan man också konstatera att Grankulla uppstod som ett mycket progressivt samhälle, sin litenhet till trots. För den som känner byns historia är det därför inte överraskande att också scoutrörelsen tidigt kom att få organiserade former här. Organiserad fritidsverksamhet för barn och unga, frisk luft och sunda levnadsvanor var då ideal, som var starkt förankrade i grankullabornas medvetande. Så är det fortfarande. Stadens tre scoutkårer har under årens lopp haft en betydande anslutning, många gånger väl så, att alla villiga inte ens har kunnat beredas plats. Man kunde

tänka sig att ett ständigt växande utbud av fritidssysselsättning barn och ungdomar har att tillgå på något sätt skulle nagga intresset för scouting i kanterna. Så tycks lyckligtvis inte vara fallet, dels tack vare det arbete kårens aktiva ledare gör och dels säkert för den attraktivitet scoutrörelsen genom sina grundläggande värderingar alltid utövat. Scoutrörelsen har alltid, på goda grunder, flaggat för sina sunda ideal. Den sociala gemenskap och det kamratskap scoutverksamheten präglas av är och har alltid varit ovärderlig. Men det finns också ”marknadsargument” som ligger mera i tiden. Dagens

miljömedvetenhet och gröna värden har hållit rörelsen modern och attraktiv bland mångfalden av alternativa fritidssysselsättningar. Det börjar också bli allt klarare att vår datoriserade värld kräver motkrafter. Ny forskning (och common sense) visar, att människans hjärna behöver vila från elektronikens ständiga närvaro. Också det erbjuder ett deltagande i scoutverksamheten. Jag vill önska Grankulla Scoutkår lycka till med 100-årsfirandet, tacka alla dem som under årens lopp hållit verksamheten aktiv och önska framgång för kårens verksamhet också under kommande år.

Historikgruppens hälsning 6

Idéer flög genom luften på Krokö i Kyrkslätt skärgård när vi för första gången började fundera på vad historiken du håller i din hand skall innehålla. Det var ett veckoslut i mitten av september år 2008 och vi var på Graniarium. Tankarna vi då kom fram till har levt kvar under de två åren detta projekt har pågått. Sedan dess har gruppen utökats, för att sen igen minskas mot slutet. Som mest har 12 personer varit involverade i arbetet med historiken. Eftersom ingen av oss som närvarade på Graniarium då år 2008 egentligen hade läst den föregående historiken bestämde vi oss för att den här historiken inte så mycket skulle fokusera på att i detalj beskriva verksamheten från förut, där har de

två tidigare historikgrupperna redan gjort ett väldigt bra jobb.Vi ville skapa en historik som är gjord för och av scouterna själva, som varje kårmedlem kommer att öppna och läsa med intresse. Varje 10-tal är beskrivet i korthet, och texterna är skrivna baserat på de tidigare historikerna, gamla loggböcker och annat som hittats i arkivet, samt intervjuer med scouter som varit aktiva under tiderna som gått. Även om detta är en 100-års historik ligger mycket av detta alsters fokus på bilder och att beskriva den verksamhet som finns idag och som utformats under 2000-talet. Mycket har hänt i scoutingen och mycket

Det är den tredje historiken om scouting i Grankulla som du håller i din hand. De tidigare historikerna är gjorda år 1985 och år 2000.

har hänt också i Grankulla Scoutkår. Istället för att fokusera på hur saker varit förr har vi velat visa vad vi gör idag, Därmed är det kanske också lite fel att kalla detta för en historik, för det är bara halva sanningen. Arbetet med historiken har varit intressant och givande, och jag kan garantera att alla som deltagit i processen har fått ut mycket av att delta. Först och främst vill jag tacka de som indirekt hjälpt vårt arbete: alla de graniscouter som har upprätthållit ett fantastiskt bra arkiv, de tidigare historikskribenterna, samt alla de som har bidragit med scoutminnen, bilder, historier, årtal och psykiskt stöd och uppmuntrande ord på vägen. Också våra sponsorer förtjänar ett stort tack.

Sist men inte minst vill jag också uttrycka ett megalomaniskt stort T-A-C-K till Hanna Finne, Emma Portin, Antonia Degerlund, Knutte Stenberg, Maria Nyberg,Teddi Nyberg, Betti Nyberg, Anna af Hällström, Fredrik Stenberg, Knappen Korsström och Emilia Eskola för deras ovärdeliga insats i historikprojektet, ni har varit helt fenomenala, och jag hoppas att ni har lärt er lika mycket som jag har av den här processen. Med hopp om 100 år till av scouting i Grankulla,

Emma Storbacka

Innehållsförteckning Förord Historikgruppens hälsning Innehållsförteckning Vad är scouting i Grankulla år 2010? 1910-talet: Scoutingen kommer till Grankulla 1920-talet: Från ömfoting till konnässör 1030-talet: “Vi studerade älgspår och prövade isen på tjärnen.” 1940-talet: Grankulla Scoutkår reser sig ur askan 1950-talet: Scoutrörelsen utvecklas Flickscoutingen under mitten av 1900-talet 1960-talet: Grankullascouterna tävlar i toppen 1970-talet: Ju mer vi är tillsammans 1980-talet: Nya Windar Graniscouter på vift i världen 1990-talet: Glada vi till skogen gå Gallup: Hurdana är Graniscouter? Paskisen - shit happens? 2000-talet: Förändringarnas tid Jubileumskårchefsträffen Grankulla Scoutkårs kårchefer Sommarläger i Grankulla Scoutkår Jubileumslägret Jublo 2010 Lägerdopet- den mest spännande stunden på lägret Lägerutrustning förr och nu Storläger

5 6 8 11 12 16 20 24 26 29 32 36 42 47 48 55 56 60 69 72 74 78 84 86 88

Scoutläger 1911-2010 Kolumn: Att vara med Kårlokalen Winden Julmatsmältningen Samarbete utanför kårens gränser ger mervärde Kårhiken - en ny tradition Nytt program och Grankulla Scoutkår Vargungeprogrammet: Äventyrsscouterna Spejarscoutprogrammet Explorerscouterna Roverscoutprogrammet Kolumn: Ett gott skratt förlänger livet Gallup: Varför är Grankulla Scoutkår den bästa kåren? Avdelningsmötena Gallup: Vad tycker du att är roligt i scouterna? Nya kommunikationskanaler: 2000-talets melodi Nya Pressun - graniscouternas språkrör Vem figurerar på Winden? -Svaret finns i ledarloggen! Lägersånger Grankullornas gemenskap fortsätter i gilleverksamheten Kårens egna utmärkelser Scouting i Grankulla i hundra år till?

92 96 98 100 104 108 113 115 119 123 126 130 132 134 136 138 140 144 148 150 154 156 158

Vad är scouting i Grankulla år 2010? Under våren 2010 fick alla kårens medlemmar skriva upp 10 ord som de förknippar med scoutingen. I ordmolnet ser man de 150 vanligaste förekommande orden (storleken motsvarar förekomsten av ordet). På basen av den här bilden kan man i varje fall konstatera att scouting är roligt, bra och lärorikt, samt att man lär sig knopar, är på läger och leker mycket. Låter det annorlunda än för 100-år sedan? Det kommer du att få ta ställning till, efter att du läst den här historiken!

Ordinsamlare: Knappen Korsström Ormolnet är gjort med hjälp av www.wordle.net

1910-talet

Text: Emma Portin

Scoutingen kommer till Grankulla 1907 drog ett gäng pojkar i England ut på scoutläger med Lord Robert Baden-Powell i spetsen.Tre år senare, våren 1910, hade rektor Magnus Hagelstam fått boken Scouting for Boys i sin hand och tog sina elever ut på en vårutfärd i scoutingens tecken.

Scouthattar som denna bar var och varannan scout under början av scoutingens historia.

När scoutingen var förbjuden mellan 1911 och 1917 vågade man dock inte använda scouthattar.

Samma höst startade scoutverksamheten på allvar i Grankulla och tre patruller körde i gång sin verksamhet. Ledare, eller master, för scoutverksamheten var rektor Magnus Hagelstam. Scouterna byggde hyddor och lagade mat och hade lägerbål i skogen på Kasaberget. De simmade i Gallträsk och marscherade runt sjön. Redan 1910 bar scouterna grön-vita scouthalsdukar. I fall de skulle komma ihåg något viktigt knöt de en knut på vardera halsduksspetsen. I början var det bara pojkar som fick vara med i scouterna. När flickorna i Grankulla fick börja med samma verksamhet vet man inte exakt. Men man vet i alla fall med säkerhet att Grankulla var en av de första ställena

Ett gäng scouter på utfärd i Grankulla år 1910. Detta är en av få bilder som finns från scoutingens första år i Finland.

i Finland där flickscoutingen började och man tror att det var ganska samtidigt som verksamheten drog igång för pojkarna. Hösten 1911 förbjöds scoutrörelsen i Finland av generalguvernör F.A. Seyn. Ryssarna hade under en scoutparad i Helsingfors insett hur stor rörelsen hade blivit och satte snabbt stopp för den ”militära organisationen” som ansågs vara farlig för statsmakten. Så i september kallades alla scoutledare i landet till poliskammaren för att skriva under en förbindelse om att omedelbart lägga ner scoutrörelsen. Efter mötet drog många scouter ut på en sista hajk och så försvann verksamheten från gatubilden. Trots detta fortsatte en patrull vid namn Falken i ledning

av Gabriel von Weissenberg att träffas på järnvägsstationen i Grankulla. Mötena tog plats i andra klass-väntesalen. Pojkarna gjorde egna scoutmärken i tenn, lärde sig morse och åkte på skidutfärder. Scouthattar vågade de dock inte bära.

År 1919 skänkte direktör Bensow portvaktsstugan Kåken till Grankulla scoutkår. Kåken låg vid Gräsavägen och blev snabbt ett populärt utflyktsmål.

I samband med Marsrevolutionen år 1917 upphörde förbudet mot scouting och verksamheten blomstrade upp igen. Scouterna i Grankulla anslöt sig till Riddargossarna i Helsingfors som dess XIV kolonn. Kåren Grankulla scoutkår grundades år 1918 och leddes det första året av Magnus Hagelstam. Grankulla scoutkår var en aktiv kår och hade snabbt flera hundra medlemmar. 13

1910-talet... hänt under

1907

Baden Powell grundar scoutrörelsen.

1910

Eleverna i Grankulla åker ut på läger De grön-vita halsdukarna tas i bruk redan nu.

1911

Hösten 1911 förbjuds scoutingen.

1917

Förbudet mot scoutingen upphör. Kasaberget används som utfärdsmål. Märken i tenn stöps. Flickscoutingen drar också i gång.

1919

Grankulla scoutkår får kårlokalen Kåken.

Alfons “Brigadis” Åkerman, galjonsfigur för scoutingen i Svenskfinland under 1920-talet och kårchef för Grankulla Scoutkår 1918, här på Vikingarnas läger 1920. Åkerman var brigadchef för Finlands Svenska Scoutbrigad 1919-25 och hade genom sin unika kunskap om B-P ett stort inflytande på den tidiga scoutingen i Finland.

På Winden finns en pärm med gamla Scoutposten-tidningar från slutet av 1910-talet och början av 1920-talet, där Grankulla nämns några gånger. Utdrag ur Scoutposten nr 4 1920 där “Publikum” skriver om en vårlördag i Grankulla i maj 1920: “Det var i förliden vecka jag fick en ‘biljare’, man kallar’t, från Grankulla, och beslöt mig för att fara ut. Lördagen randades och det blev solsken och vackert väder. Hade egentligen avtalat med några andra ‘harpor’ (H:forsiter) att vi skulle fara med 4,30 tåget, men jag fick förhinder och kunde därför ej komma förrän en timme senare. Det var fest på Grankulla samskola, där scouterna hade dragit in. Gymnastiksalen var stiligt dekorerad med blomgirlander härs och tvärs och på ena långväggen hängde Finlands flagga, som sig bör. Publiken kunde varit talrikare, men det gick väl ändå. Programmet inleddes med ett hälsningstal av kårens chef, vilket jag tyvärr icke fick höra.”

1920-talet

Text: Antonia Degerlund

Från ömfoting till konnässör

Man kan säga att verksamheten i Grankulla Scoutkår under 1920-talet på många sätt sått fröna för den verksamhet vi har i kåren idag. 1920-talet präglades av en stark patrullverksamhet, tävlingsanda och ett brinnande intresse för sommarläger.Vad verksamheten beträffar har vi till en stor del Gayus von Weissenberg att tacka, som

under många år fungerade som den enda aktiva ledaren i staben. Då liksom nu var det många av ledarna som var tvungna att flytta på grund av jobb eller studier på annan ort, men verksamheten hölls ändå aktivt i gång. Innan Grankulla Scoutkår hade bildats hörde man till den fjortonde kolonnen av Helsingfors riddargossar. Efter det officiella grundandet

blev Grankulla Scoutkår en av Helsingforskårerna och ingick även i Helsingfors distrikt av Finlands Svenska Scoutförbund. Medlemsantalet steg markant. Deltagandet var livligt och många ville vara med i scoutverksamheten. Under början av 20-talet sjönk medlemsantalet aningen igen och under det kommande årtiondet fanns det vanligtvis tre till fyra aktiva patruller. Under 1920-talets början hade Grankullascouterna bankdirektör Bensows portvaktsstuga ”Kåken” till sitt förfogande. Där kunde upp till tio personer sova i hängmattor som spändes upp på väggarna i två våningar.Vicekårchef Lars Erik Stigzelius skriver i Scoutposten nummer 5-6 år 1919:

Scoutparaden år 1920. 16

”Stugan är belägen endast 2 min. från Grankulla station, så kommen på besök! Längre fram då interiören och exteriören mera hava ett utseende av

Bältestävlingen 1927 (t.v.) och 1928 (T.h.)

en scoutstuga, skall den fotograferas och får Scoutposten nog mottaga bilderna. Anmärkas kan att elektrisk belysning finnes (men ingen mätare) så för mörkret behöva vi icke frukta.” I scoutstugan hölls det patrullmöten och övades till klassprov. På söndagarna brukade scouterna göra utfärder till skogarna i trakten. Då hade alla med sig egna smörgåsar och som tillägg kokades det ofta någonting över öppen eld i den medhavda kastrullen. Soppan på torkad frukt var mångas favorit. På våren och hösten var det kårmöte med formella dubbningar. Första

måndag till lördag, så scouterna maj firades på Kasaberget med matlagningstävling eller tävling i någon kunde tjäna sig en liten slant på att springa runt i staden med den annan scoutfärdighet. pinfärska tidningen. Med pengarna För att trygga ekonomin började införskaffades sedan utrustning till sommarlägren bl.a. engelska Nigertält Grankulla Scoutkår samla in pengar av hög kvalitet, vilka kårchefen genom att lossa ved från tågvagnar vid Grankulla järnvägsstation. En del förmedlat från England. I mars 1926 hölls även det konstituerande mötet av scouterna kom från barnhemmet för kårens understödsförening, som vilket gjorde att ekonomin var till en början troligen till en stor grad speciellt svag, därför var alla extra levde på några Grankullafamiljer som slantar välkomna. Under 1920-talet gärna understödde scoutingen. kläcktes också den briljanta idén att dela ut söndagsmorgonens Kåren deltog i alla gemensamma Hufvudstadsblad åt familjerna i evenemang med Helsingforskårerna Grankulla. På den tiden delades bl.a. St.Göransparaden, nämligen tidningen endast ut från 17

klädinsamlingar för Mannerheims barnskyddsförbund och Bältestävlingen. Bältestävlingen var den viktigaste tävlingen mellan pojkkårerna i Helsingfors, dit även Grankulla Scoutkår räknades. Vinnaren i den årliga tävlingen fick ett scoutbälte, på vilket silverbrickor med den vinnande kårens namn fästes. Varje kår inom Suomen Partioliitto, Finlands Svenska Scoutförbund och Fria Scoutbrigaden fick ställa upp en ordinarie patrull i tävlingen. Det var inte tillåtet att sammansätta en tävlingspatrull inför tävlingen. En gång lyckades Grankulla Scoutkår till och med vinna bältet.

1920

Scoutförbundet från 1917 upplöses och tre självständiga förbund grundas: Suomen Partioliitto, Finlands Svenska Scoutbrigad och Suomen Vapaa Partioryhmä – Finlands Fria Scoutbrigad.

1920

De första Mannerheimspännena delas ut på St.Göransparaden.

1922

Finlands Svenska Scoutbrigad blir Finlands Svenska Scoutförbund (FSSF) 18

Inneparad år 1927

1926

15.3.1926: Understödsföreningen grundas med ingenjör Fredrik Borg som ordförande.

1927

Förbundsläger i Wiborg.

1928

Världsflickscoutförbundet grundas och Flickscoutkåren Grankullorna avskiljer sig från Grankulla Scoutkår.

20-talet

Under slutet av 20-talet får Grankullorna sin första kårlokal i Borgs källare på Köpingsvägen.

Scoutlägret Jublo firar scoutingens 20-årsjubileum år 1927 i Göteborg, Sverige. Lord-Baden Powel är också på plats, samt representation från Grankulla Scoutkår.

Utdrag ur ”Grankulla Scoutdata 1923.” funnet i kårarkivet: ”Maj Tisdag.1. Utfärd till Kasaberget. 16 pojkar, jämte gästande R.G. med Niggern och nåra flickor. Mamma och tant Carpelan bjödo mjöd och struvor. Söndag.9. 7 pojkar med Kirre till Noux. 23. Möte vid skolan om sommarläger. 21 närv. Beslöts att hålla lägret 1-15 juli i Fiskars enl. tidigare erbjudande. En glad scout på Förbundslägret i Wiborg år 1927.

21.Tävlingarna i Koskenhalku (?) om ”Scoutbältet”. 6 Uvar och 5 Spikkråkor repr. kåren. Klarade sig relativt. Spanarna segrade. 27. Märkesutdelning å Brandkårshuset. (…) Prisen i patrulltävlingarna utdelades. (…) Belöning för postbäring åt Dammus, en kniv. – Sista postbäringen på listor inflöto 1755 ,-. Maj förflöt f.ö. under flitiga märkestagningar (…), inga gräl m.m.”

1930-talet

Text: Erik “Knutte” Stenberg

“Vi studerade älgspår och prövade isen på tjärnen.”

Efter en grundlig djupdykning i kårens arkiv har jag nu under en längre tid bläddrat igenom den hög dokument som överlevt sen 30-talet. Bland annat har jag läst patrullen Hjortarnas dagbok, 1:a avdelningen i Grankulla Scoutkårs logg förd av Nils Koroleff under åren 1930-35. Utöver dessa har jag bläddrat i “Hökarnas hemligheter”, hökpatrullens dagbok En scoutig teckning hittad i en loggbok från

1930-talet

och Grankullornas julförläggning en Rapport över Grankullornas förläggning i Nordanvik i Sjundeå 27-30 dec. 1936 och jag tror mig ha fått ett ganska bra intryck av vad som gjordes men framför allt den stämning som rådde inom Grankulla Scoutkår och Grankullorna under 1930-talet. I anslutning till det skrivna materialet har jag även intervjuat Maja Aminoff

som varit aktiv scout i Grankulla under 20- och 30-talen. Scoutingen under 30-talet präglades av de enskilda patrullernas patrullmöten varje vecka och närheten till naturen i 30-talets Grankulla. När jag frågar Aminoff vad man gjorde på patrullmötena svarar hon att man främst övade på

“

Den 13 april företogs en manöver tillsammans med andra avdelningen. Deltagarna voro uppdelade i nordstatsmän, sydstatsmän och slavar.

Grankullascouter på utfärd 1934: från vänster Nina “Biffen” Collan, Tinna “Pinnen” Zitting, Ann-Mari “Taxen” Wulff, patrulledare Vargen, Barbro “Babben” Svedlin och Wanda “Bebben” Nyberg

scoutfärdigheter inför klassproven. Ja, och så lekte man en massa roliga lekar. För enkelhetens skull ägde många möten rum i skolan (tredje våningen i Odenwall) eller hemma hos patrulledaren och naturligtvis var riggen ett måste. Men inte var det bara patrullmöten inte. Det deltogs förstås även i storläger och parader samt ordnades dubbningar där både pojkarna och flickorna deltog tillsammans. Aminoff minns särskilt paraderna som någonting spännande. Hon berättar hur spännande det var att åka till Kajsaniemi och vandra längs gatorna

tills de träffade de andra kårena. Kåren ordnade även större evenemang. Särskilt väl minns Aminoff ett sommarläger som ordnades tillsammans med KFUK och skidtävlingarna för flera kårer på Gallträsk. - Många kårer deltog men det var vi som vann, berättar hon och skrattar. Evenemang ordnades också för allmännheten där man visade upp “vanliga scoutskojigheter”. - En gång visade Gayus von

Weissenberg, kårchef 1922-1935, hur man gjorde upp eld utan tändstickor i skolans gymnastiksal! Förläggningar och endagsutfärder ordnades i större utsträckning än i dagens läge. Detta berodde mycket på att Grankulla på den tiden inte var lika bebyggt som idag. Särskilt Kasaberget utnyttjades flitigt för dagsutfärder. Aminoff berättar hur spännande det var när det dikats runt Kasaberget och man klättrade över diket på en fallen björk. På första maj ordnades alltid en matlagningstävling på Kasaberget. 21

Att vara scout på 30-talet skiljde sig på många sätt från scoutingen idag. Dels var attityden i samhället en annan. Den konkurrens olika fritidsaktiviteter emellan som existerar i dagens läge fanns inte på 30-talet vilket innebar att nästan alla var scouter. Man behövde inte aktivt marknadsföra scoutingen på samma sätt som idag. Scoutingen hade dessutom fler militaristiska drag än idag. Disciplinen var hårdare, riggen användes alltid och under alla evenemang. Även om innehållet i verksamheten ändrats mycket sedan 30-talet är mycket lika. Nu som då har Grankulla Scoutkår en relativt ung ledarstab, en stark drift att utveckla kåren och modet att stå ut ur mängden.

Fyndat i arkivet på Winden: Hökpatrullens loggbok “Hökarnas hemligheter” från 1939, loggboken från Grankullornas Julförläggning och en lapp författad av en pojkscout på

30-talet.

1930-talet... hänt under

1931

1930

1932

1933

14.11. Fest i Gammelgård för “genom arbetslösheten lidande familjer”.

Lord Baden-Powell besöker Helsingfors och Gayus fungerar som BP:s adjutant.

1939

Grankullorna deltar i den traditionella St.Göransparaden och defilerade förbi presidentens slott. Kring 3000 scouter deltog i paraden som togs emot av presidentskan och en deputation från de olika förbunden.

Grankullorna paraderar förbi presidentens slott i den traditionella St.Göransparaden år 1939.

Utdrag ur loggboken från Grankullornas förläggning “Vädret voro bra om ej det regnade så mycket”

Kåren arrangerar förbundslägret vid Bodom. Gayus von Weissenberg var lägerchef.

1940-talet

Text: Fredrik Stenberg

Grankulla Scoutkår reser sig ur askan

Scoutingen i Grankulla på 1940-talet präglades starkt av det då nyligen avslutade vinterkriget (30.11.193913.4.1940) och fortsättningskriget (25.6.1941-19.9.1944). De båda krigen tärde starkt på ekonomin och resurserna hos scoutrörelsen i Grankulla, vilket reducerade möjligheterna att ordna olika evenemang och dylikt. Scoutingen hade varit nedlagd krigsåren och körde först i gång år Trots de dåliga tiderna firade

Grankullorna 30-årsjubileum år 1947. Den handskrivna och ritade inbjudan är underskriven av

Ulrika Andersin, t.f. kårchef vid den tidpunkten.

1945. Flickscoutingen i Grankulla återupptogs på hösten 1946. Idén bakom återupptagandet av pojkscoutingen i Grankulla uppstod år 1948 tack vare ett familjeinitiativ. Under krigsåren var alla manliga scoutledare inkallade till armén och alla scouter som inte var utplacerade vid fronten blev utposterade på vakttjänst. En del scouter deltog även i arbetsläger på olika orter i landet bl.a. i Savijärvi. Allt detta resulterade i

att det inte fanns någon möjlighet för vanlig vardagsscouting. Enligt Grankulla flickscouters arbetsbok från Savijärviarbetslägret år 1943 planterades det mellan den 1-5 juni ungefär 4500 kålplantor. Utöver detta odlade man också bland annat lök, morötter, ärter, vete och potatis. Den 28 september avslutades Savijärviarbetslägret efter drygt fyra månaders hårt arbete och slit beståendes bl.a. av blastande, mejande och planterande av grönsaker och rotfrukter, samt strumpstickning. Då scoutrörelsen i Grankulla åter drog i gång var det med mycket möda på grund av materialbristen. Materialbristen var ett resultat av fortsättningskriget, för då behövdes det mesta materialet som gick att få tag på vid fronten (exempelvis tält och kokkärl). I och med detta var man oftast tvungen att låna det material man behövde för scoutverksamheten.

Grankullorna på läger (troligen i Fagervik) år 1949 Välgörenhet var en viktig del av scoutingen i Grankulla. Under 40-talet brukade flickscouterna under våren gå till Kasaberget och plocka stora buketter vitsippor, för att sedan packa in dem i skokartonger omlindade av våta näsdukar. Dessa askar skickades sedan samma kväll till Helsingfors för att glädja åldringar som bodde på ålderdomshem där. Redan på 40-talet fick kåren bidrag av kommunen och detta kompenserade scouterna med att våren 1947 starta en råttutrotningskampanj. Grankullorna fick därför i uppgift att

Grankullorna kom tredje i leksakstävlan år 1943.

gå från dörr till dörr i Grankulla och dela ut små paket med råttgift åt alla stadens innvånare. Till att börja med ordnade Grankullorna inga egna läger utan skickade flickorna till Wiborgs scoutflickors läger och Vikingaflickorna i Helsingfors läger. År 1948 höll kåren läger på Kalvholmen, och år 1949 deltog man i lägret «Loijaniemi» som var ett samlingsläger för de nordiska länderna. 25

1950-talet Scoutrörelsen utvecklas

Fyra år efter att flickscoutkåren Grankullorna hade återuppväckts efter kriget höll de sitt andra egna kårläger på Kalvholmen och markerade därmed början av 1950-talet. Pojkscoutkåren återuppväcktes två år senare än Grankullorna. Bara ett par år senare hade Grankulla scoutkårs medlemsantal stigit till 44 stycken . ”En scout är alltid vid gott mod” lyder en del av den gamla scoutlagen och detta påstående underströks vid marskalk Mannerheims begravning år 1951. Scouterna medverkade i högtidligheterna i och med hans begravning och de stod i givakt i gatkanterna. Detta skedde mitt i vintern och pojkarna var klädda i kortbyxor. Även om scouterna alltid har hållit hårt på traditioner har vissa aspekter inom scoutingen förändrats en hel del sedan 1950-talet. Som exempel på detta kan nämnas att då Franceska Björkbom utnämndes till kårchef för Grankullorna hade hon inte varit scout tidigare och hon måste lära sig 26

Text: Carl “Knappen” Korsström

allt från början. En annan sak som har förändrats en del är lägrens uppbyggnad. Pojkarna och flickorna hade tidigare skilda läger. Programmet på Grankullornas läger var så fullspäckat att det inte

fanns någon tid för fritid och man ansåg att så skulle det vara. Franceska Björkbom berättar att hon efter sitt första läger sov 24 timmar i sträck. Även lägerutrustningen skiljde sig från den vi har i dag. Sovsäcken var hopsydd av två filtar, vilket gjorde

Patrull Doppingar har haft korvfest och ritat en beskrivande bild i sin loggbok.

“

”En scout är alltid vid gott mod” lyder en del av den gamla scoutlagen och detta påstående underströks vid marskalk Mannerheims begravning år 1951. Scouterna medverkade i högtidligheterna i och med hans begravning och de stod i givakt i gatkanterna. Detta skedde mitt i vintern och pojkarna var klädda i kortbyxor.

det svårt att ordna hajker annat än på sommaren.Ville man ha en riktig sovsäck fick man ta sig till Sverige. Bedömningskriterierna under scoutevenemangen var också mycket strängare. I den nationella scouttävlingen REDO fick man bl.a. minuspoäng för varje patrullmedlem som saknade näsduk.

var en annan (se loggboken). Kommunikationen fungerade förstås inte lika enkelt som i dagens läge men man lämnade t.ex. meddelanden på baksidan av stadens anslagstavlor.

Samarbetet med andra kårer och organisationer var mycket litet, speciellt för pojkscouternas del. De hade endast för egen nyttas Ännu under 1950-talet var skull samarbete med Grankullorna. scoutparaden på St.Göransdagen en Grankullornas senioravdelning hade viktig årlig tradition. Man förberedde däremot samarbete t.o.m. med sig inför paraden tills allt var perfekt scouter i utlandet.Vid en seniorträff in i minsta detalj. Ett gäng flickscouter närvarade en nyzeeländska och en som kom med fel färgs knästrumpor danska. Dessutom deltog fyra av till paraden blev utskällda. Grankullorna i en seniorsamling i franska Alperna sommaren Vid den tiden kretsade programmet 1952. Grankullorna bedrev även mycket runt den enskilda patrullen, omfattande välgörenhetsverksamhet. vilket ledde till att patrullandan De donerade bland annat julklappar till ett barnhem i Köklax och sydde

koltar åt barn i ett polskt flyktingläger. Pojkscouterna i Grankulla utvecklade sin seniorverksamhet på ett oväntat sätt. De instiftade Nötens Orden, en mytomspunnen orden av speciellt utvalda seniorscouter. Nöten kom att existera för flera år framöver. Även om många av traditionerna och systemen inte är de samma som nu så fanns det en hel del likheter. Samma kunskaper och kvaliteter uppskattades, samma färdigheter övades upp och scoutidealen kommer alltid i grund och botten vara de samma.

1950-talet... hänt under

1951

Både Grankullorna och Grankulla Scoutkår deltar i Mannerheims begravning. Scouterna står i givakt då sorgetåget drog igenom Helsingfors.

1951

Jamboree i Österrike där bland annat Manfred Schneider deltar. Hans första sovsäck införskaffas då i Sverige, eftersom sådana inte finns att tillgå i Finland.

1952

Seniorsamling i Les Courmettes i de franska Alperna, där fyra seniorer från Grankullorna deltar.

1953

Den nationella scouttävlingen REDO arrangeras till B-P: s minne.

1957

Grankullorna deltar i den nationella “Hjälpa andra”insamlingen, som genom scouters arbete sammanlagt bringar in 4,4 miljoner mark för poliopatienter. Dagens stadsmanöver har många likheter med 50-talets spårning. Bakom: Diplom för deltagande i skidtävlingar år 1952.

1958

Den mytomspunne Nötens orden instiftas en kulen höstkväll i Meinanders källare på Bolagsvägen.

Flickscoutingen under mitten av 1900-talet Text: Knappen Korsström

Ulla-Stina von Bonsdorff, även känd som Tina, var aktiv inom flickscoutkåren Grankullorna ända från återupplivandet av scoutkåren år 1946 till år 1958. Tina säger att hon har glömt mycket, men med hjälp av lite fotografier börjar det komma tillbaka. ”Det har gömt sig där bakom”, säger hon.

hela veckan och om kvällarna gick man och samlade in pengar för Grankullornas verksamhet. “Tjänarinnorna i husen runt omkring där jag bodde började mycket snabbt känna igen mig där jag gick omkring i min scoutuniform”, berättar Tina. Scoutveckan avslutades förstås med den stora scoutparaden på St. Göransdagen. Även alla möten hölls iförd scoutuniform.

“

Tina berättar att scoutåret officiellt började på hösten då skolan började och då samlades alla på skolgården. Möten ordnades inom patrullen precis som nu och patrulledarna hade också möten med jämna mellanrum så att kårchefen kunde hålla reda på det som skedde inom patrullerna. Annat program som hörde till var sommarläger, olika patrulltävlingar och julfester. Dessutom hjälpte scoutflickorna till på understödsföreningens fester med att bl.a. diska och servera. Tina berättar att det var något program och något på gång så gott som hela tiden. En annan viktig programpunkt under året var förstås scoutveckan och då gick man iförd scoutuniform

Tjänarinnorna i husen runt omkring där jag bodde började mycket snabbt känna igen mig där jag gick omkring i min scoutuniform.

All kommunikation sköttes via telefon, minns Tina, och eftersom flickorna också umgicks mycket på fritiden och i skolan, spreds informationen snabbt dem emellan. Skillnaderna mellan då och nu är alltså inte så stora trots allt. Den största skillnaden är att kåren idag använder främst Facebook och e-post istället för telefon för att kommunicera. Som tidigare har nämnts hade Grankullorna ett mycket utvecklat internationellt samarbete och Tina berättar att hon var på många internationella läger. På ett läger i Danmark på Jylland fick de besök av det danska kungaparet. “Eftersom jag var den enda finlandssvenskan på plats och de andra finska scouterna inte talade annat än finska, fick jag sköta snacket med kungaparet” berättar Tina med ett leende på läpparna. Tina berättar att hon, också då som enda finlandssvensk, reste iväg på en seniorsamling i Frankrike år 1952 29

och åkte runt med buss i Frankrike tillsammans med scouter av många olika nationaliteter. På bussen fanns åtminstone egyptiskor, amerikanskor och indiskor och hon kom då i kontakt med många främmande kulturer. En av indiskorna skulle gifta sig då hon kom hem, bara 19 år gammal. “ Vi blev alla så förvånade då vi frågade henne hur det kom sig att hon skulle gifta sig så ung och hon svarade att hennes och hennes blivande mans föräldrar hade kommit överens om saken då hon var bara nio år gammal”, förklarar Tina. Tina kom även i kontakt med den franska kulturen på ett mindre trevligt sätt, berättar hon, då hon i Paris skulle köpa frimärken. Försäljaren såg tydligt på hennes scoutdräkt att hon var utlänning, så hon fick inte rätt mängd växelpengar tillbaka. « När jag påpekade saken började försäljaren skrika och vifta med armarna, som en sann fransman, och sa att allt var mitt fel», berättar hon. Två år efter hennes senaste resa till Frankrike reste Tina iväg till Frankrike på ett annat scoutevenemang, den här gången med två andra Grankullor. Destinationen var Les Courmettes i franska Alperna. Flickorna hade med sig ett eget tält. Tälten var på den tiden inte dagens små lätta paket utan det var en enorm och tung tingest och den skulle de släpa genom halva 30

Europa. Tina och flickorna gav tältet skämtsamt namnet ”Notre homme mort”, vår döde man. «Det väcktes många blickar på tågen när vi pratade om vår döde man», minns Tina. Utöver tältet skulle flickorna förstås ha med sig sitt eget pick och pack och dessutom en skild väska för sina folkdräkter som de hade uppmanats att ta med sig, så det var ingen lätt packning.

“

och med annorlunda än maten som annars serverades i Finland. Tina säger att hela verksamheten nog var strängare på den tiden, men att hon inte tror att hon har farit illa av det. “Jag tycker att scoutingen är en hemskt kiva verksamhet. Det är så synd att mina barnbarn inte är scouter!”, avslutar Tina med att säga.

Det väcktes många blickar på tågen när vi pratade om vår döde man.

Under resan till Les Courmettes upplevde de allehanda ting. “Vi övernattade i kloster, firade den 14 juli på Avignons gator och höll nästan på att missa den gemensamma bussen vid ett tillfälle.” berättar Tina. Flickorna var på fel plats då bussen skulle avgå, men de stannade en helt slumpmässig buss på Champs-Élysées och det råkade just vara den rätta. «Då vi till slut kom fram till lägret, fick vi så god mat att jag trodde vi var i himlen», berättar Tina. Lägermaten var helt och hållet olik den lägermat som serverades i Finland, den var till

Förbundets lag är: 1. En scout är pålitlig. 2. En scout är trofast. 3. En scout är hjälpsam. 4. En scout är lydig. 5. En scout är plikttrogaen. 6. En scout är allas vän. 7. En scout är djurvän. 8. En scout är alltid vid gott mod. 9. En scout är ordentlig. 10. En scout är ren i tankar, ord och gärningar.

En scouts ideal är att: Respektera andra Älska och skydda naturen Vara ärlig och pålitlig Främja vänskap över gränser Känna sitt ansvar och göra sitt bästa Utveckla sig själv som människa Söka sanningen i tillvaron

Vu-utfärd i Noux 2008.

1960-talet

Text: Anna af Hällström

Grankullascouterna tävlar i toppen

1960 hände det stora saker i världen: kulturomvälvningar med the Beatles och Woodstock, anti-krigsdemonstrationer mot Vietnamkriget, Pragvåren, en ökande feminism och rymdens erövring för att nämna några. Men även i Grankulla Scoutkår hände det spännande saker. Elitgruppen Nöten hade grundats 1958 med Per-Olof “Pommen” Meinander i spetsen. Man deltog i läger och evenemang både utom- och inomlands och politiska vindar yrde kring scoutverksamheten. Tävlingar arrangerades, deltogs i och grundades och man var aktiv som aldrig förr. Esbo Röda var speciellt viktig för kåren; man hade ju varit med och grundat denna ärorika tävling! Speciellt Nöten utmärkte sig i dessa tävlingar och de grankullensiska kårerna placerade sig ofta bra i tävlingar, såväl lokala som på 32

nationell nivå (FM-mästerskap 1965). Tävlingsandan hölls högt i kårerna genom interna tävlingar, till exempel Grankullornas patrulltävling som fortgick hela våren; Stavtävlingen. Under 1960-talet var det som idag är Grankulla Scoutkår ännu uppdelat i flickscoutkåren Grankullorna och pojkscoutkåren Grankulla Scoutkår. Grankullorna införde gemensamma loggböcker för hela kåren: alla patruller skrev om sina möten och utfärder i samma bok. Klassprov övades för och utfördes och många, ofta alla, var aktiva under mötena. Även tomteverksamhet (nuvarande vargungar) fick sin plats i kåren då den verksamheten sparkades igång 1961. Även högtider firades, med St.Göran och Thinking Day i spetsen. Thinking Day var speciellt viktig för Grankullorna, eftersom

dagen var nära sammanlänkad med världsförbundet för flickscouter, WAGGGS som då, precis som nu, gav ut förslag på olika internationella saker man kunde göra på Thinking Day. Men allt var inte en dans på rosor och speciellt kårlokalproblem i slutet på decenniet gjorde sig märkta. Grankullorna hade fått hålla sin verksamhet i källarutrymmena i köpingens hälsogård som nu började bli för liten för kårverksamheten. Den icke-existerande tillgången till en egen nyckel gjorde också lokalproblemen ännu svårare. Grankulla Scoutkår skrev flitigt klassprovsrapporter och loggboksanteckningar i den bok de fått av Grankullorna för kårernas gemensamma 40-årsjubileum

26.1.1958. Under 1960-talet kallades även kårens grundare Magnus Hagelstam och Gayus von Weissenberg, som var en långvarig och aktiv medlem, till hederskårchefer.

Patrull Viporna utanför Vidablick under vårvintern

1960:

från vänster

Birthe Rosenqvist, Siv Heikel, Stina Duncker, Gerd Heikel (pl) och Johanna “Nan” Edelmann (Sjöblom)

Den största gemensamma nämnaren för kårerna var grunderna i scouting. Utelivet, färdigheterna och kamratskapet. Det viktigaste inom kåren var utan tvekan patrullen. Frågan lyder då: vad kunde patrullen göra? Enligt 60-talets arkivmaterial lärde sig scouten bl.a. självständigt tänkande, känna sin omgivning samt utveckla sig själv, utveckla förmågan att hjälpa andra, samhällskunskap (och miljövård) samt friluftsliv och fysisk fostran genom patrullverksamheten. Scoutens utveckling gick ungefär på följande sätt: 1.Patrullmedlem 2.Patrulledare 3.Ledare (seniorpatrullen) Gemensamma program för kårerna var bl.a. julfesten och en del gemensamma program på kårlokalen. Samarbetet ledde snart till att tankar om en gemensam framtid spirade och kårerna slogs samman 1976.

Bumsie Riska och Gyms (Anita Lampén) på trappan till Vidablick.

Chefscout Sven Donner överlämnar Mannerheimspännet av I kl till Folke Lampén under scoutparaden år 1960 eller 1961. Nere t.v.: Nej, det är inte ett lik, utan grankullascouter som bygger en risfia. Nere t.h.: Kåren uppställd till dubbning utanför kårlokalen Winden 1960. Mitten: Kårkvarteret på Winden, från vänster Pommen, Uffe, Folke, Svante och Nere längst t.h.: Plasklägret 1969. På bilden fr.v: Pekka Gunst, Björn Eklund aka Bjösä, Kalle Serén

1960-talet...

hänt under

1960

1963

12.2.1964

1960

1964

1968

1962

24.1.1964

5.5.1968

Kilo-avdelningen avskiljs från Grankullorna 1960 och bildar en egen kår.

Feståret “Scouting 50 år i Finland” firas.

Flickorna ordnar läger i Vitsand. FSSF arrangerar förbundsläger i Pernå.

Grankullornas Hjort-patrull vinner URAX-staven.

Distriktets 40-årsfest igår av stapeln i Munkshöjden.

Otnäs-spelen (dåvarande H:fors Grankulla Scoutkårs firar sitt scoutdistrikts skidtävling) organiseras. 50-årsjubileum.

Dödande gaser på Vippornas patrullmöte.

Grankulla Scoutkårs gamla fana bränns upp.

1969

Deltagande i protestparaden. I ett flygblad med rubriken “Bort med Fossilerna” kan man läsa att nya vindar inom scoutrörelsen önskas. Bland annat frågan “Är scoutingens huvudsakliga uppgift att bevara scoutingen?” ställs i det kritiska bladet som kräver förändring.

1970-talet

Text: Elisabeth “Betti” Nyberg

Ju mer vi är tillsammans

70-talet var för scoutingen i Grankulla en tid av förändring, på många sätt. En sak, som åtminstone i efterhand verkar väldigt viktig, är sammanslagningen av Grankulla Scoutkår och Grankullorna. Sammanslagningen hade diskuterats fram och tillbaka i ett tiotal år. Kårerna frågade bl.a. KFUK/M om hur deras erfarenheter av samscoutingen var och deras respons var endast positiv. När sedan båda könens scoutförbund gick samman till FiSSc på hösten 1975 beslöt kårerna enhälligt vid sina respektive årsmöten på vårvintern -76 att upplösa Grankullorna och bilda samscoutkåren Grankulla Scoutkår. Enligt Kerstin ”Tetti” Stolt fortsatte verksamheten på vanligt sätt efter sammanslagningen, men på evenemang deltog både flickoch pojkpatruller. Flickorna, som de senaste åren huserats både i Hälsogårdens källare, en lokal på Stationsvägen och folkskolans källare 36

fortsatte sin verksamhet i ”Klostrets” före detta slöjdsal. Pojkarna å sin sida fortsatte i scoutlokalen på Heikelsvägen 5, som de delade med Marthorna. Vilka var fördelarna med sammanslagningen? En sak, som Tetti påpekar, är att då skolorna var uppdelade i skilda pojk- och flickklasser var det bra att ha något ställe där båda könen kunde umgås. Dessutom gav sammanslagningen en ökad möjlighet att ta vara på resurserna i båda kårerna (särskilt med tanke på ledarbristen). Ännu en fördel, var att flickorna enligt flickförbundets säkerhetsstadgar inte fick delta i lika mycket friluftsliv som pojkarna. I och med sammanslagningen blev programmet jämlikare. Men sammanslagningen ledde också till att pojkarnas traditionella nyårshike mjukades upp till förläggningen Julmatsmältning. Över huvudtaget mjukades pojkarnas

tuffa program upp när flickorna fick komma med. Gick kanske något förlorat i sammanslagningen? På den frågan svarar Tetti, att sammanslagningen kanske ledde lite mer till att flickorna fick ta del av pojkarnas friluftsliv, men de förlorade den ideologiska biten som hade hört till flickscoutingen. Exempelvis hade Grankullorna ordnat julfest för utvecklingsstörda och hjälpt till på diverse olika välgörenhetsevenemang. Hela idén med globalt tänkande och samhällsaktivitet har enligt Tetti hamnat lite i skymundan sedan sammanslagningen. Men vad annat hände under 70-talet? Nå, allmänt kan väl nämnas att kårerna flitigt både deltog i och ordnade vandringar, läger, tävlingar m.m.. Grankullorna hade ett flitigt samarbete med de andra flickscoutkårerna i närheten, men också inom Grankulla samarbetade man mycket, inte bara mellan de svenska kårerna. I början av 70-talet kände båda kårerna av en viss kris

Det gemensamma lägret Indian Peak samlade år 1972 både pojkarna och flickorna för ett scoutlägrer med indiantema. På bilden nere till höger ser du den rekordstora risfian.

inom ledarstaben, då ett äldre ledargarde slutade och ersättare mer eller mindre saknades. Inom Grankullorna gick verksamheten under den här tiden på sparlåga, men under 60-talets sista år och 70-talets första blåste tre handlingskraftiga damer, Tina (von Bonsdorff), Ulla (Karlsson) och Marga (Bäck), liv i kåren på nytt. Under början av 70-talet växte samarbetet mellan kårerna, och både 1970 och 1972 ordnades gemensamma läger.Vid Indian Peak 1972 byggdes en otroligt stor risfia. Den hade en bärförmåga på 42 personer, sammanlagt ca 2040 kg. Ett sådant rekord har nog inte slagits sedan dess, varken av Grankulla Scoutkår eller någon annan. År 1974 grundades Nya Pressun som ett gemensamt organ för både Grankulla Scoutkår och Grankullorna, innan sammanslagningen skedde -76. Deltagandet på läger såsom Väiski -77 och de egna kårlägren (bl.a. Cap Non -70, Indian Peak -72 och Hedenhös -75) var också flitigt.

Under senare delen av 70-talet instiftades åldersgruppen Vargen, ett övergångsstadium mellan vargungarna och patrullscouterna. Det visade sig fungera bra och anammades också av andra kårer. Under denna tid var kåren också välrepresenterad i både Scoutpostens redaktion, Espoon Partiotukis styrelse och FiSSc:s kommittéer.

Medlemsböcker har

scouterna haft i alla tider.

Trots att utseendet har ändrat är innehållet långt det samma med underskrifter och märkesprover. Detta är

Stig Stolts medlemsbok från slutet av 1970-talet. Kårlokan Klostret invigs 28-29.1.1978. Kårchef Tetti Nyberg in action med Stig Stolt och Kaju Karlsson i bakgrunden. 1971 ordnade såväl Grankullorna som Grankulla Scoutkår lapplandsvandringar. Martin Hausen skuttar fram på Mygg 1972. Björn “Lillis” Ahlmark och Uffe Grönmark jobbar hårt med sin flotte på Cap Non 1970. Lägret hölls gemensamt av båda grankullakårerna på Vessö i Borgå.

1970-talet... hänt under

1972

1976

1974

1977

Gemensamt läger; Indian Peak. Dessutom den omtalade 20044-festen.

Sammanslagningen av flickoch pojkkåren sker ett år efter att flickoch pojkförbundet slås samman till Finlands Svenska Scouter r.f.

Nya Pressun grundas som ett Espoon Partiotuki ordnar lägret Väiski gemensamt organ för både Grankullorna och Grankulla Scoutkår. i Finby.

1979

FS Finnjamboree Karelia går av stapeln vid Pielinen.

Patrullnamn under årens lopp. Endel patrullnamn förekommer om och om igen, såsom vissa djurnamn, medan andra namn har krävt betydligt mer fantasi. Hittar du någon patrull du har hört till? 40

Crazy

Grape 41

1980-talet Nya Windar Text: Theodora “Teddi” Nyberg

80-talet var ett aktivt årtionde för Grankulla Scoutkår, även om det var lugnare än på 70-talet med förenandet av scoutkårerna. De negativa attityder som funnits på 70-talet försvann, scoutingens rykte i allmänhet förbättrades och intresset för scouting i Grankulla var stort. Vargungegrupperna ökade kolossalt i storlek och det var inte ovanligt att det stod VU:n i kö för att få börja scouta.Vad kan detta ha berott på?

En av orsakerna kan enligt AnnaLena Karlsson-Finne ha varit att föräldrarna på 70-talet mer eller mindre tvingade barnen att delta och att ha så många fritidsaktiviteter som möjligt. På 80-talet hade man haft färre hobbyn, men med mera aktivt deltagande och med en bättre motivation. Wargen, som var ett mellansteg mellan vargungar och patrullscouter,

fortsatte vara en lyckad grupp, och idén anammades även av andra kårer. Det var ändå patrullerna som var Grankulla Scoutkårs stora åldersgrupp. Patrullandan var stark, vilket man tydligt ser i alla de loggböcker som finns sparade, där patrullerna skrev mycket punktligt efter varje möte. Mötena utgjordes till en stor del av traditionella scoutiga aktiviteter som morse, knop och första hjälp, samt stadsmanövrar. Även kanske inte utpräglat scoutiga aktiviteter som plättstekning och frågesport förekom ofta. Aktivt deltagande inom kåren, javisst, med vinterläger och lapplandsvandringar, men graniscouter provade vingarna även utanför kåren. Bland annat tävlingar som Ep-cupen, Esbo Röda och Sök-o-Finn var populära. 1986 deltog Stefan Saanila och Karin Portin i den ärevördiga vandringen Explorer Belt på Irland, där de gick över 200 km på 10 dagar.

Mats Karlsson och Maria Portin hissar flaggan på Totem -82 42

Även de ledare som inte längre var lika aktiva i kåren, seniorerna, deltog i olika självplanerade projekt som till exempel cykelutfärder till såväl Åland som Gotland, denna gång tillsammans

med seniorer från scoutkåren Tre Björkar. Under en vecka cyklade 13 seniorer omkring på Gotland, såg Lummelundagrottorna och raukar, simmade och tog det lugnt. I slutet av årtiondet renoverades kårlokalen Winden på Södra Heikelvägen 5 grundligt, enligt planer av kårchefen John Hansson och Thomas Slätis, för att få en välfungerande kårlokal som passade kåren. Winden hade använts som kårlokal av pojkarna sedan år 1956 och en rejäl förnyelse behövdes för att den bättre skulle lämpa sig för verksamheten. Winden hade inte renoverats på över 30 år och den blev nu uppdelad i nya rum för verksamheten. Winden fick också ett yttre och ett inre materialrum, samt en toalett. Renoveringen kom väl till pass då den finska grankullakåren Oravanmarjat och Grankulla Scoutkår bytt sina utrymmen så att Grankulla Scoutkår hade hela Winden för sig själv, medan Oravanmarjat fick Grankullornas gamla utrymmen i Klostret på Kavallvägen.

Julmatssmältning på Vidis 1982

Patrullmöte på klostret Vi hade en (och jag tror att alla andra patruller var likadan på 80-talet) slapp patrull och en ännu slappare PL , Stan Saanila. Mötena var för det mesta kaos och klostret (den gamla kårlokalen) var ypperlig för att hitta på anti-scouting liknande hyss. På klostret fanns en gammal tryckmaskin med tillhörande tryckfärg som inte längre fungerade. Tryckfärgen använde vi till att dränka wc-pappersrullor och trä dem på en kvastskaftsända. Sedan tuttade man eld på härligheten (ute på gården förstås) och hivade iväg det brinnande verket så högt i luften som möjligt och en dalande wc pappers eldfackla lyste vackert upp hela gården (mörka höstar var bäst). När tryckvätskan tog slut fick vi gå på stadsmanöver eller liknande bestyr. Det var en rolig tid, även om scoutandan var lite urblåst just då.Vi blev mer seriösa senare.

Berndt “Bäna”Wickholm 43

1981

FiSSc förbundsläger vid källviken, Ekenäs.

1984

26.4.1984 Blå Dagen, FiSSc vill göra PR för scoutingen och alla graniscouter delar ut en tulpan åt resenärerna på Grankulla järnvägsstation före 7.27-tåget till Helsingfors.

1985

Lapplandslägret Tokka -85 i Äkäslompolo.

1985

Scouting i Grankulla fyller 75 år. Den första historiken Scouting i Grankulla 75 år ges ut.

1986

Explorer Belt på Irland: Stan Saanila och Maria Portin deltar.

1989

Kåren deltar i förbundsläger i Sagu Ledarna i sitt vindskydd på Totem -82: Tua Karlsson, Mats Karlsson, Pimmen Grönlund, Tryggve Gestrin, Hanni Stubb och Olja Ahlroth. Anders Portin och Karen Wik-Portin har tagit tävlingen på allvar på Då-Vi-Ni-Nu 1984. Stan Saanila och Ted Weckman sitter på Vessöstranden på Jorden runt på 8 dagar 1983. 44

Maria Portin, Maria Hausen, Andu Karlsson, Tua Karlsson, Pimmen Grönlund och Jonne Bergman på bygglägret på Totem 1982. Scouter och föräldrar i farten i fågelleken på besöksdagen på Totem 1982. Westendhajk i Gumbostrand 1983. L-råddet var tradition redan 1982: Pimmen, Mats, Mini, Maku Mannström, Tryggve, Sussi, Maria och Hanni. Kårchef John Hansson visar simhopp åt en fascinerad publik påExcalibur-lägret 1986. Westendhajk i Bodom 1982 eller 1983.

Manfred Scheider- 7th World Scout Jamboree 1951 i Bad Ischl, Österrike Michael Berger - 1964, Grekland Viveca Grönlund - 1975, Iran Timo Gunst: 14:e världsjamboreen 1975 i Lillehammer, Norge Sussi Stubb - 1983-84 i Kandersteg, Schweiz Maria Portin-Vasara - jobbade 3 veckor på scouthemmet Obermeirhof 1984 i Tyskland Petter v. Bonsdorff - 1985 på Jamaica Thomas Slätis & Per Savander - Scout-86 i Tärnaby, Sverige Sussi Stubb - 16:e världsjamboreen 1988, Australien Stefan “Stan” Saanila & Maria Portin - Explorer Belt 1986, Irland Maria Portin-Vasara - Visitor Observer från FS hösten 1987 i Danmark Johanna Haga (Nordström) - sommarlägret Kangerlussuaq’93 i juli 1993 på Grönland, Pelagia (Pekonen) Wolff - deltog som enda finländare 1994 i ett nordiskt läger på Färöarna. Minna Korri, Tea Bäckman Lotta Fabritius, Emilia Carlsson, Fredrik Waselius & Pelagia Wolff (Pekonen) - 18:e världsjamboreen 1995 i Holland Emilia Carlsson - 19:e världsjamboreen årsskiften 1998-99 i Picarquín, Chile Emma Storbacka & Hanna Finne - Scout2001 i Skåne, Sverige Antonia “Toni” Degerlund, Erica “Icca” Krook & Emma Portin lägret Jurtown 2002 i Tyskland Anna af Hällström & Maria Nyberg - Delaval (K)nights 2003 i Newcastle, England Anna & Peter af Hällström - Eurojamboree 2005 i England Theodora “Teddi” Nyberg & Jenny Thorström - nordisk patrulledarkurs 27-31.12 2005 på Island Sofia Portin - Zambia 2006 Theodora “Teddi” Nyberg, Elisabeth “Betti” Nyberg, Anna af Hällström, Emma Portin, Peter af Hällström,Sebastian “Sebbe” Pollesello, Stefan Pollesello, Maria Carlander, Tea Bäckman, Jacob Waselius - 21a världsjamboreen 2007 i England 46

Scout 2001 i Sverige Mitt absolut bästa scoutminne är då jag och Hanna (Finne) deltog i Scout2001, ett storläger i södra Sverige år 2001.Vi var 15 år gamla och ensamma på läger, vi gjorde typ inget fiffigt under hela lägret men det var härligt! Det var varmt och dammigt, vi åt bara muffins och drack festis hela veckan och ändå var det den bästa scoutveckan någonsin! Emma Storbacka, aktiv på 2000-talet

Graniscouter på vift i världen

1990-talet:

text: Hanna

Finne

Glada vi till skogen gå

90-talet var ett bra årtionde för scoutingen i Grankulla. Avdelningen var stor och välmående och vargungarna var många och glada. Årtiondet började dock med ledarbrist och de aktiva ledarna bestod enbart av kårens styrelse. För att få igång en vargungegrupp tog man hjälp av två seniorledare Thomas Enckell och Catarina “Catte” Strömberg.Vargungeverksamheten 48

växte snabbt, kanske på grund av den pågående lågkonjukturen och att scouting är en så billig hobby. 1993, då även jag började som vargunge i Grankulla Scoutkår, började ett rekordstort antal på 30 vu:n i kåren. Även avdelningen hade många patruller och aktiva patrulledare. I medeltal fungerade ungefär femsex patruller varje år, indelade

i skilda pojk- och flickpatruller. Avdelningsmöten ordnades ungefär en gång per månad. Flera av kårens traditionella avdelningmöten fick sin början på nittiotalet. Exempelvis matlagningstävlingen på St.Göran och spårningsmötet Kottelikott infördes då. Inom avdelningen fanns också en stark Elitpatrull som vid sidan av patrullverksamheten också ordnade egna förläggningar, deltog i tävlingar

Flagghissning på lägret EKO-92. Kontrollanterna Linda Sundberg och Anna-Maria Thölix provar snöskorna som paskislagen tillverkat på Paskisen 1997. och planerade ledartävlingen Paskis varje vår.

bilrallytävlingen Trophy, under en Ruska-vandring i Noux.

Grankulla Scoutkår var under 90-talet ett stort fan av traditioner och särskilt skapandet av nya sådana. Gamylkaffet introducerades 1995 och ledarstadsmanövern Swamph arangerades första gången 1999. Namnet kläcktes då Freddi Waselius ville gå och plocka svamp. Ledarstadsmanövern ordnas sedan dess vartannat år i maj som en avslutning på det gångna året. Deltagandet på den årliga Julmatssmältningen var under 90-talet i regel stort. Under Julmisen instiftades också en ny tradition, ballongleken rybärybä, eller rybis som leken också kallas.

Det skrevs även stadgar för tävlingen efter den första tävlingen så att dess karaktär inte skulle urvattnas, man ville att Grani Scout Trophy skulle vara något extra:

dallringen i utmaningen. Startskottet under senhösten, efter ruskan, då löven fallit till marken men marken ännu är bar.Vartannat år i Nyland, vartannat år på ökändare marker. Tävling och kamratskap, där båda skall vinnas. Samtidigt. Trophyn arrangerades därefter varje år under hela 90-talet. Bland annat följande kommentarer har fällts om Grani Scout Trophy:

1992 Isojärvi nationalpark i Jämsä: Grani Scout Trophy-den hårda kärnan Snöbollskrig innan avfärd En tävling för att upptäcka nytt, 1993 Liljendal: Besök på Liljendals möta det okända, och vinna terräng, mejeris svingård. Svinlukten som åt kåren, åt patrullen och åt sig fastnade i kläderna måste ha varit intesiv, ingen ville dela tågkupé på själv.Vandring, äventyr, ödemarker. Några överraskningar och flera tillbakaresan. övernattningar, glädjen i utmattningen, 1997 i Valkeala: Vi stötte på en ensam

Grani Scout Trophy Ett nytt evenemang som kom till under 90-talet var Trophyn. Grani Scout Trophy ordnades oftast under höstlovet och var en tuff vandring i form av en patrullrådighetstävling för patrullscouter och äldre. Trophyn arrangerades första gången 1991 av Rasmus «Rade» Mårtensson, Robin Gustavsson och Tomas «Schliff» Slätis som kom på idén till Trophyn. Namnet härrörde av ett samtal om

Christian “Pille” Waselius och Sia Järnström leker sugleken

Nemo96. Hélène Löthner på

syns i bakgrunden.

man som övernattade på samma ställe som vi.Vi var helt säkra på att han var polismördaren som ett par dagar tidigare tagit livet att två poliser i Ulrikasborg. 1998 Sibbo: Vi släpade på ved och tänkte på den gamla goda tiden då man högg ned träd utan mista samvetskval.

Lägerliv under nittiotalet Under nittiotalet hann man med många olika lyckade läger. Såväl som egna kårläger deltog man i distriktsläger, samläger med Muhö, MNSD-Hess-Päpa samläger samt arrangerade hela två vandringsläger i Lappland. I Lappladsvandringen Tundra 1999 deltog ett 50-tal scouter i varierande ålder. Två olika vandringar utfördes, en längre på 100km och en kortare med basläger på Kåtan Muonio och ett flertal vandringsutfärder till omliggande fjäll. Tundra var årets storsatsning och bl.a. ordnades en slavdag då tjänster såldes till behövande grankullabor för att samla in pengar till lägerbudgeten. Jag minns t.ex. att jag själv grävde upp rabatter och kompost hemma hos Linn Eks mamma. Även Julmatsmältningarna var populära och drog ett stort antal deltagare. Speciellt roligt var de årliga rybärybä tävlingarna i de snöiga mörka skogarna kring Luk 50

sommarkoloni där Julmatsmältningen hölls flera år. Ett 50-tal uppblåsta ballonger göms omkring i skogen. Deltagarna delas in i två lag. Leken går ut på att ballongerna skall hittas och hämtas till målet hela för att få poäng. Ballongerna kan man försöka hitta själv eller helt enkelt stjäla av det andra laget. Reglerna i övrigt är att det inte finns några regler. Det kunde gå riktigt vilt till då de äldre manliga och mer tävlingsinriktade ledarna fick upp farten. Lägerchefen Robin Gustafsson får sig en (o?)frivillig dusch på Ehrensvärld 1995. Vargungarna grillar chokobananer på vu-lägret på Nemo -96. Matilda Finne tittar in i kameran.

Visste

du att...?

• Rybä-Rybä är en rolig om än lite väl fartfylld, lek som fått sin början på Julmatsmältning. Sin nuvarande form och namn har rybisen fått nåt tag under nittiotalet. Innan dess har andra härjarlekar som skvättboll och skyltskaban funnits som förebilder. Rybärybä går ut på att ett 50-tal ballonger göms i skogen. Deltagarna delas upp i två lag och skall sedan hitta ballongerna och föra dem till sitt bo utan att ballonger söndras eller stjäls av motståndarna. Reglerna är att så gott som alla metoder är tillåtna, det skall var mörkt och alla, såväl ledare som scouter skall vara med. Det går minst sagt vilt till då de äldre, mer kraftiga och tävlingsinriktade scouterna, får upp farten i denna lek! Rybä-Rybä leks alltid på Julmatsmältningen. En variant med vatten istället för ballonger brukar också lekas på läger. • Under sommarlägret Mombasa 2007 i Pernå regnade det en vecka i streck.Vattnet steg så mycket att kökstältet fylldes med vatten även om det var uppsatt 100 m från stranden. Det var så mycket vatten att man kunde paddla in i tältet med kanot.

På Mombasa -07 kunde man paddla in i kökstältet. Knutte Stenberg och Mathias Hintze i den främre kanoten. Den ökända Silveryxan har funnits på Winden sedan Kust 2000.

• Den prestigefyllda Silveryxan, vandringspriset till det bästa underlägret på FiSSc:s storläger, funnits på Winden sedan Kust 2000. Detta tack vare att underlägercheferna för de vinnande underlägret kommit från Grankulla Scoutkår!

Ledarna tar en paus från ungarna på Nemo -96: Kex Helsingius, Lotta Fabritius, Camilla Rautio och Anna Gustafsson.

1991

Den första Trophyn ordnas i slutet av september i ruskans tider i Noux nationalpark av fotoentusiasterna Robin Gustavsson, Rade Mårtenson och Thomas Slätis.

Pella Pekonen är utklädd till sjöjungfru.

1993

Vilhelmina “Wille” Lindqvist, Johanna Nordström, Petra Carlberg, Jannica Stenius, Pelagia “Pella” Pekonen och Fredrik “Freddi” Waselius planerar den allra första Paskisen under ett halvt år, ätandes glass varje vecka på Winden.

1994

Kåren får rekordmånga nya vu:n, närmare 30 stycken. Men det sköter vu-ledarna Petra och Johanna galant.

Hanna Finne, Fanny Malin, Emma Portin, Hanna Hellén, Linn Ek, Anna Blomqvist, Antonia Degerlund och Daniela Baltscheffsky.

Freddi Waselius och Sia Järnström. 52

Korta vandringen på Tundra 1999

Pella är kontrollant på Esbo Röda 1999.

Freddi Waselius spelar gitarr på Eko 1992.

Stefanie Brandt, Linda Sundberg, Emma Portin och Charlotta Nordgren på vu-utfärd 1995.

1995

Första gamylkaffet ordnas på Winden efter att Rade kläckt idén. Gamylkaffet har sedan dess ordnas så gott som varje år den 1 februari på Winden.

1997

Kåren deltog i MNSD:s läger Yggdrasil.Vägg i vägg i sovsäcken vi bor varenda en... Allt är bra då jag får va på Yggdrasil igen!

Ida Stolt och Carolina Rautio på en I-hjälpsövning.

1999

Lapplandslägret Tundra genomförs under sommaren efter förberedelser och pengainsamling hela våren. Mycket mygg, många vandrade kilometrar, härliga minnen och många scouter (totalt hela 42 patrullscouter och 14 ledare)

Korta vandringen har en I-hjälpövning på Tundra 1999.

Swamph - en ledartävling

Vart annat år ordnas ledarstadsmanövern Swamph för ledare och nästa år blivande ledare. Stadsmanövern brukar vara av den klurigaste sorten, och alltid är det inte alla lag som hittar fram till målet. På vägen har lagen olika uppgifter och en varje gång förekommande uppgift är att ta en bild i en bildautomat. Till andra uppgifter har hört att försöka byta till sig något så fint som möjligt under kvällens lopp från en tändsticksask. Det dyrbaraste en patrull kom till målet med vad en Nokia kommunikator, fast den medgav patrullen att de hade hittat på marken - efter att de hade tagit hem vinsten. 54

Gallup: Hurdana är Graniscouter? “Det fixar sig”, det är ett uttryck som jag har lärt mig av Graniscouter Titti Edelmann, Sjöscoutkåren Stormfågeln

De graniscouter jag har haft att göra med har varit ganska ambitiösa, men jag vet inte hur det är med resten av kåren Jonas Wahrman, Östersundom Scouter

Graniscouter har ofta aktivt sökt uppdrag också utanför kåren, det har redan länge funnits en “kvotgraniscout” i FiSSc-styrelse Henrik Taubert, Kyrkslätt Scouter

“De leker den japanska mobbningsleken Nippon” Maya Hänninen, Nordsjö Skogsriddare

Graniscouter är såna som inte tar sig själva på så stort allvar, de vågar göra bort sig Gunzi Edelmann, Muhö

Henrik Taubert, Titti Edelmann, Maya Hänninen, Gunzi Edelmann och Jonas Wahrman

Paskisen

Text: Carl “Knappen” Korsström

- shit happens?

Paskis må låta som en förställning av det vulgära finska ordet för avföring, men bakom det döljer sig ett av de mest prestigefyllda evenemangen under scoutåret.

Det är tillfället då alla scouter får ta ut sin hämnd på ledarna för alla jobbiga och svåra P-rådd genom tiderna Scouterna planerar sitt eget P-rådd där rollerna är ombytta, d.v.s. ledarna går P-råddet och scouterna fungerar som kontrollanter. Paskisen är både ett sätt för ledarna att umgås och hålla sina scoutkunskaper levande och en värdefull övning i ledarskap för de yngre scouterna. Tävlingen härstammar från 1993 då EP:na, den tidens motsvarighet till 56

spejarscouter, ville se om ledarna själva skulle klara av det de kräver i P-rådd. Det var i grund och botten fråga om att göra det så jobbigt som möjligt för ledarna. Under den första paskisen fick ledarpatrullerna bl.a. som uppgift att bära med sig en tegelsten under hela råddet. Evenemanget ordnas av tradition på våren då vädret är möjligast oberäkneligt. Namnet på tävlingen kommer från att tävlingen helt enkelt skulle låta så jobbig och rent ut sagt så skit som möjligt.

Den första paskisen som ordnades 1993 var en produkt av stort engagemang från EP:nas sida; den började planeras ett halvt år i förväg. Paskisen gick av stapeln i närheten av Raseborgs ruiner. Dock hade ingen av EP:na någon som helst praktisk erfarenhet av planering av evenemang vilket resulterade i att tyngdpunkten under planeringen låg på uppgifterna och kontrollerna, medan så gott som alla praktiska och logistiska arrangemang blev lidande. Bl.a. avstånden missbedömdes och blev

“

Det var i grund och botten fråga om att göra det så jobbigt som möjligt för ledarna.

Konfiskeringslistan är också en essentiell del av varje paskis. På konfiskeringslistan finns listat de saker som paskisdeltagarna inte får Sedan dess har paskisen ordnats använda sig av eller som inte får så gott som varje år med några synas på kontrollerna; detta helt undantag och varierande framgång. enkelt för att göra livet surt för Så småningom uppstod en tradition ledarna. På listan har förekommit med ett tävlingstema, som genom allt mellan speedos och skosnören åren varierat mellan allt från Barbie, (se en gammal lista här bredvid). kändisar och Astrid Lindgren till den Det sistnämnda har dock inte visat grekiska gudasagan. sig vara en så god idé eftersom det åtminstone en gång resulterade i Även tävlingsuppgifterna har varit varierande och kryddade med en stor skavsår för ledaren ifråga. (Dessutom dos av fantasi och uppfinningsrikedom tappades skosnörena bort, så ledaren går än i denna dag utan skosnören, då scouterna lagt manken till för mig veterligen...) att göra P-råddet så krävande och oförutsägbart som möjligt för Paskisen har haft både sina bättre ledarna. På programmet har funnits och sämre dagar men de bättre har bl.a. I-hjälpkontroller med hiskeliga varit flera till antalet och paskisen olyckor och rentav nödförlossningar, har visat sig vara ett lyckat koncept IQ-leksaker, frågesporter, kluriga och kommer högsta antagligen att konstruktioner, kläd- och skodesign finnas med i Grankulla Scoutkårs och fantasifulla sångtexter. evenemangskalender ännu en god tid framöver. lite väl långa.Vädret hjälpte inte heller till, det regnade och stormade.

Exempel på konfiskeringslista

(anno 2002)

Tobak Snus Choklad Vita t-skjortor Runda karameller Vapen (knivar är också vapen...) Kulspetspennor Jesustejp Tändare Tuikkun Mörkblå mössor Elektronik Måttband Klocka Svarta strumpor Ljusröda hårsnoddar Syl&pryl Tång Bälte Ståltråd Piano Sydväst Limonad Morsekort Koppar

Ett riktigt bra minne jag har är när jag och Jenny Thorström, Erik “Knutte” Stenberg och Erica Karlsson var på en Paskis. Klockan började bli ganska mycket, det var kallt, vi var trötta och vi hade ännu några kontroller kvar att gå till. Då bestämde vi oss för att det var dags att ta paus och äta lite. Då vi märkte att jogurtburkarna spruckit och runnit ut i rinkan, det slutade det med att vi åt jogurt ur rinkan och värmde fötterna på varandras magar. Stämningfullt! Theodora “Teddi” Nyberg 2000-talsscout Roliga minnen tenderar att vara ruskiga åtminstone i scoutsammanhang. Så var också den första ledartävlingen Paskis som vi ordnade i början av 1990-talet. Det ösregnade och vi hade överskattat vår ork. När alla så kring midnatt nådde övernattningen vid Raseborgs ruiner i Västnyland kände nöden ingen lag och i stället för att övernatta invid borgen rullade vi ut sovsäckarna i borgen, i det takförsedda tornet. Följande dag vaknade vi av japanska turister i färd med att fotografera oss. Många år senare, då jag genomled en byråkratisk process för att få ordna vår vigsel i borgen, höll jag mycket tyst om övernattningen. Pelagia Wolff (Pella Pekonen då det begav sig), aktiv på 1990-talet

Det var en blöt paskis år 1997. Mats Helsingius och Karl Lindfors på Paskis. Icca Krook, Emma Storbacka och Antonia Degerlund förbereder sin middag på Paskisen med Star Wars-tema i Tenala 2009. Icca Krook, Daniel Nyberg och Betti Nyberg kämpar på en kontroll på Paskis i Ingå 2006. Stefan Pollesello, Fredrik Stenberg, Knappen Korsström och Jocce Krook är kontrollanter på Paskis 2009 i Tenala. Niklas “Nocka” Åkerberg och Carl Stjernberg på Paskis 1997.

2000-talet:

Förändringarnas tid Text: Antonia Degerlund

Scoutverksamheten har under det senaste årtiondet tagit en ny riktning. Natur och överlevnadsfärdigheter är inte mer det relevanta för barn och ungdomar, utan scoutprogrammet handlar mer om socialt och samhälleligt ansvar, miljöfrågor och att utvecklas som människa. Även om uteliv naturligtvis är kvar som ett viktigt element, har scoutingen också fått många andra nya vettiga inslag. Till skillnad från förr mäts inte scoutighet längre i antal nätter i tält. Scoutingen i Grankulla har under 2000-talet präglats av såväl kårens interna 60

organisationsförändring, som av Finlands Scouters programreform Nytt Program. Årtiondet kom även att bli det sista med den traditionella patrullverksamheten. I Grankulla Scoutkår märkte man av samma fenomen som man också märkte av i hela Finland – scoutingen har lite att erbjuda för de 13-14 åriga scouter som inte vill eller kan ha ledaruppdrag. Problemet var att en stor del ungdomar föll bort i högstadieålder, efter som de inte kände sig motiverade att fortsätta scoutingen. Det här har senare resulterat i att vissa årskuller inte alls är representerade i ledarstaben idag. Men graniscouter ger inte upp och den nya unga ledargeneration som tog över kåren under början av

Ledarna klättrar på sin rekreationsdag 2008: Emma Portin, Hanna Finne, Betti Nyberg, Linn Ek,Veronica Karlsson, Maria Nyberg, Emma Storbacka, Jenny Thorström, Erica Karlsson, Maria Carlsson, Teddi Nyberg, Antonia Degerlund, Jacob Waselius och Knutte Stenberg.Vargungarna försöker känna efter när en minut gått på vu-utfärden 2008. 2000-talet tog saken i egna händer. Tack vare dem har verksamheten utvecklats så att den bättre lämpar sig också för ungdomar som inte vill ha ledaruppdrag. Med kårchef Emma Storbacka i spetsen skapade den unga styrelsen en strategi för att hålla kvar de yngre scouterna ända till ledarålder. Då Finlands Scouter lanserade planen om att börja ett nytt scoutprogram, nappade kåren genast på kroken och anmälde sig frivillig att fungera som testkår för det nya programmet. I och med detta var Grankulla Scoutkår en av de första kårerna i Finland att införa Nytt Program. Sålunda har kåren under 2000-talet också utmärkt sig inom FiSSc som en modern och framåtsträvande kår som ständigt försöker utvecklas.

Nytt Program har hämtat många nya vindar till verksamheten. Det har inneburit bland annat att patrullverksamheten så som den under tidigare år fungerat slopats helt och hållet. Scouterna indelas i dag i åldersgrupperna vargungar, äventyrsscouter, spejare, explorers och rovers, som alla leds av äldre ledare (23 år och äldre). Den nya indelningen har lett till att även karaktären på evenemangen förändrats, eftersom varje åldersgrupp har eget program. Det här har gjort att verksamheten har blivit ännu mer mångsidig. En annan följd av Nytt Program är naturligtvis ett ökat ledarbehov. Som tur var utökades ledarstaben år 2008 då en stor kull spejarscouter

övergick till explorers och samtidigt fick börja ha ledaruppdrag. I dag har vi en stor ledarstab med en stark sammanhållning och ledare i allt från 16 till 25 års ålder. Tack vare den starka ledarstaben och det nya programmet finns det nu aktiva scouter i alla åldersgrupper och verksamheten blomstrar. Medan en del av de gamla klassikerna är still going strong, finns det andra evenemang som fallit bort. Julmisen, med alla dess traditionella inslag som rybärybä och lägerbål med tillhörande kvällsprogram, arrangeras fortsättningsvis ivrigt av ledarna varje år. Och Graniarium, det årliga ledarseminariet, ordnas fortsättningsvis varje september på någon ledares sommarstuga. 61

Ett evenemang som tyvärr råkat i skuggan av andra nya evenemang är Trophyn, som sedan början av 2000-talet inte arrangerats en enda gång. I planerna finns dock att starta upp den gamla traditionen igen. Nya evenemang som däremot funnit plats i årskalendern är kårhiken och Hassans Bar. Kårhiken är kårens gemensamma våravslutning som ordnas i form av en hike i maj varje år. År 2007 ordnades hiken som en cykelhike och då var Mirjam Ekelund den enda äventyrsscouten som tappert cyklade hela vägen till Noux med de äldre scouterna. Hassans bar är ett koncept som följt med ända sen kårlägret Bauta 2002. I början ordnades Hassans bar i ett gammalt fallfärdigt nigertält av patrulledare som inte fick delta i

sommarlägrets Nattens Öga. Men så småningom utvecklades konceptet och under verksamhetsåret 2009-10 ordnades det första officiella Hassans bar-evenemanget i form av en ledaravslutning för explorerscouter och äldre. Hassans bar ordnas varje läger och varannan vår för ledarna, och en personlighet vid namn Hassan Bhar har synats till som en gemensam bekant för alla ledare på Facebook. Facebook har för övrigt utöver Hasssans Bar också blivit en ny del av vardagsscoutingen. Den mesta kommunikationen ledare emellan sker via Facebook. Det som ännu under 90-talet kallades telefonring har nu ersatts av Facebookmeddelanden och events. År 2007 införskaffades en dator, skrivare och 3G-internetanslutning till Winden för

att underlätta vardagen. På grund av den flitiga användningen av datorer och annan elektronik brukar kåren i scoutmun ibland kallas för Grankulla IT-Scoutkår. Under 2000-talet har aktiviteten utanför kårverksamheten också varit stor. Många graniscouter har deltagit i olika internationella läger och jamboreer, andra storläger och internationella projekt. Flera av sommarlägren har också ordnats i samarbete med andra kårer bl.a. O'hoj -08 med Södrik Stigfinnare och Tre Björkar. Aktiviteten inom FiSScen har också varit stor, inte minst genom den före detta scoutchefen Tea Bäckman. Scoutingen som verksamhet har under det senaste decenniet ändrats

i hela världen, så också i Finland. I dag godkänner scoutmetoden och Nytt Program nästan vad som helst som scouting, vilket också gjort verksamheten mycket mer varierande. Scoutingen ska följa samhällets utveckling, och det kan man lugnt säga att verksamheten i Grankulla Scoutkår under 2000-talet har gjort. Mathias Hintze undviker att brista ut i gråt genom att skära löken med

Linn Ek ansvarar för morotsskalningen på Julmisen på Lärkans 2008. Anna Frostell, Cecilia Hansson och Oliver Mangs tävlar om skidan på URAX 2010. Graniarium 2009 var rekordstort då 12 nya ledare döptes. Längst ner ikasan är Knappen Korsström och Betti Nyberg. Vargungarna (+Toni) tävlar i godissnöresätning på Jublo -10. gasmask på medan

Det finns väldigt många minnen i min scoutsamling, varje evenemang brukar ju ha sina fina och minnesvärda stunder. Särskilt minns jag kanske mysiga lägerbål och lägerkvällar tillsammans med scoutvänner, och alla möjliga hopplösa och hemska situationer man hamnat i, men som sedan i efterhand har kunnat bli något roligt eller lärorikt - eller åtminstone en bra historia. Ett lite lustigt minne är min första “egna” patrullhike då jag var 12 år. Fastän vi bara var två patrulledare och fyra nästan jämnåriga patrullmedlemmar hade vi planerat ett väldigt ambitiöst hikeprogam med flera ÖP:n, p-rådd, lägerbål och nattmanöver. Till middag grävde vi upp potatis ur en närbelägen åker och fiskade upp några aborrar som vi stekte på trangia, vi plockade blåbär till morgongröten, täljde skedar åt oss, morgondoppade fast det var september och byggde t.o.m. en latu för de två dygn vi var där...(Förstås åt vi en massa godis, härjade och var lite mindre nördiga emellan.) Fastän jag haft många ledaruppdrag sedan dess tror jag inte att jag en enda gång lyckats uppbåda en sådan infernalisk iver, ambition och hurtighet... Maria “Maria N” Nyberg, 2000-talsscout

2000-talet... hänt under

2000

FiSScs storläger Kust i Munsala, underlägret Digskär med Grankulla Scoutkår i spetsen plockar hem silveryxan. Kåren deltar i storfesten i Helsingfors

2001

Kårens sommarläger Fredag går av stapeln i Fagervik, Ingå. Temat, Robinson Crusoe, är inspirerat av den populära reality-TV-serien Expedition Robinson som visas på SVT. Traditionen med auktion innan P-råddet får sin början på Fredag.

2002

Solen skiner hela veckan på kårlägret Bauta. Tre av kårens roverscouter: Emma Portin, Erica “Icca” Krook och Antonia “Toni Degerlund deltar i det om möjligt ännu soligare och hetare lägret Jurtown i Tyskland, och en annan roverpatrull cyklar en vecka på Åland.

Graniscouter på storfest i Helsingfors år 2000. Hélène Löthner, Fanny Widbom, Emma Storbacka, Linda Sundberg, Antonia Degerlund och Anna Blomqvist ger massage på marknaden på Kust 2000. t.v.: Maria och Teddi

Nyberg,Viveca Lindholm, Jenny Thorström, Jonas Nordström, Mathias Hintze och Knutte Stenberg på lapplandsvandring 2005.

Äventyrsscouterna avger scoutlöftet på julbasaren

2008.

2003

Sofia Lång är närmast fanan.

2004

Antonia “Toni” Degerlund får sitta

MNSD:s sista distriktläger Fjäder i Skutviken i Ekenäs. På programmet står bland annat mycket segling och strandliv. Ett hejdundrande lägerbål, draget av Jonas Sonntag, hstannar kvar i lägerdeltagarnas minne en lång tid framöver.

Året innan ordnas den första vårhiken, och detta år har hajken redan blivit en tradition. Hajkdeltagarna övernattar vid Haukkalampi i Noux nationalpark.

i julgubbens famn på julbasaren

2009.

2005

Under hurtig ledning av Emma Portin och Maria Nyberg drar kårens elitpatrull iväg till Lappland på vandring. 6 Patrulledare deltar i den 5 dagar långa vandringen mellan Pyhä och Luosto. En natt sover deltagarna på en bro, ovanför en fjällbäck.

Knutte Stenberg och Mathias Hintze kryper på stranden på Wik 2006.

2006

FiSScs storläger WIK 2006 på Kimitoön. Silveryxan tar en sväng till Kimito men kommer sedan tillbaka till Winden.

2006

Julfesten byter skepnad och den första Julbasaren ordnas på självständighetsdagen

2007

Kåren deltar i storfesten i Tammerfors. Det är varmt och soligt, och veckoslutet avslutas med ett besök på Särkänniemi.

2008

En dator med platt skärm och 3G-anslutning flyttar in i ledarrummet och får namnet Mange, efter Magnus Hagelstam

Anna af Hällström, Knutte Stenberg och Maria Carlander går längst fram i ledet på Storfesten i Tammerfors 2007. Ett tjugotal graniscouter representerade kåren på Storfesten 2007. Fredrik Stenberg och Jocce Krook hälsar fanan på Station9 år 2009. Ute i vattnet fanns ett utkikstorn på regionlägret Station9. 66

2009

Västra Nylands Scouter ordnar sitt första gemensamma läger Station 9 i Syndalen

2010

Jubileumslägret Jublo ordnas i Vessö i Borgå och en Jubileumsfest för Scouting I Grankulla 100 år ordnas i Oktober, där historiken G-R-A-N-I, Grani Scoutkår de e vi! ges ut.

En av gamylpatrullerna jobbar på en kontroll på G-råddet under besöksdygnet på Jublo2010. Mattältet har hängt med i många år och hänger med fortfarande. Kajsa Hatakka och Ellen Rinta-Rahko läser orderbrev på vargungarnas kullrådd på Jublo2010. Linn Ek leker med vargungarna på Jublo2010. 67

Jubileumskårchefsträff samlade kårchefer

Text: Emma Storbacka, Hanna Finne Bild: Erik Stenberg

från förr och nu

Den 4 maj 2010 samlades ett gäng före detta kårchefer på Winden, inbjudna av kårens styrelse. På träffen redogjorde var och en av kårcheferna för verksamheten under sin tid, och i kronologisk ordning fick man en bild av hur kåren har utvecklats under 100 år. Ett faktum blev tydligt: trots att mycket har förändrats är mycket sig likt i scoutverksamheten. Träffen inleddes med en presentationsrunda i kronologisk ordning, där varje kårchef fick berätta om sin tid som kåraktiv. Rundan inleddes av Maja Aminoff, som fungerade som Grankullornas första kårchef åren 1928-1930. Därefter fanns representanter från varje årtionde fram till nutid på plats, och kunde redogöra för, om inte kårchefsskapet specifikt (för många var kårchefsskapet ett mer suddigt minne än själva verksamheten), så för verksamheten under den tidsperioden. Kåren fick också motta presenter under träffen: Ilse Vaenerberg återbördade en påse med Grankullornas tältpinnar som lånats av kåren för över 50 år sedan, Kai Levander donerade en yxa 68

till kåren och Ulrika Rotkirch och Ulla Grandell gav kåren ordentliga grytlappar i 100-årspresent.

Samma glädjeämnen och samma problem När varje kårchef redogjorde för sin tid som kårchef och kåraktiv kunde man utläsa ur uttalandena att kårens verksamhet har byggt på samma sak under alla tider; att skapa en vettig fritidssysselsättning för barn och ungdomar i Grankulla. Problemen var också ofta liknande till sin natur, t.ex. ledarbrist i synnerhet i samband med generatonsväxlingar i ledarstaben har inte varit någon engångsföreteelse i kårens historia. Grankulla Scoutkår har också alltid strävat efter att

utveckla scoutverksamheten så att den bättre passar scouten i tiden. Bland annat utvecklades Wargen, ett mellanskede mellan vargungarna och patrullscouttiden inom kåren i början av 80-talet.

Kårchefer en viss typs människor? På basen av vad som berättades under kårchefsträffen kunde man konstatera att kårcheferna i Grankulla Scoutkår har följt ett visst mönster: de flesta har varit aktiva på många andra håll också, med bl.a. studier, jobb och aktivt deltagande i andra föreningar samt på distriktsoch förbundsnivå inom scoutingen. Könsfördelningen har också sedan

sammanslagningen varit rätt så jämn med 6 manliga och 8 kvinnliga kårchefer.

Det är viktigt att dokumentera traditioner! Under diskussionerna utreddes flera traditioners och kårrelaterade grejers bakgrund, som till exempel varför Nya Pressuns logo inte får ändras, vem det var som införde matlagningstävlingen på St. Göransdag och varför det står i kårens stadgar att kårchefen och vicekårchefen måste vara av olika kön. Kai Levander, som var aktiv i verksamheten i början av 70-talet påpekade att det är viktigt att dokumentera traditioner, så att de som tar över verksamheten vet

bakgrunden till varför man gör på vissa sätt. I fall att versamheten skulle uppleva en svacka är det också bra att kunna läsa in sig på hur saker har gjorts förut, och varför, så att ifall man måste starta upp versamheten från noll så har man något att gå efter.

Ulrika Rotkirch, Ulla Grandell (t.v.), Emma Storbacka och Maja Aminoff i samspråk om kårtraditioner. Petra Carlberg-

Träffen avrundades sedan med lite friare samvaro och en titt i kårens gamla loggböcker och fotoalbum, som kanske utgör de mest konkreta dokumentationerna av kårens verksamhet genom åren. Då kvällen led mot sitt slut kunde alla konstatera att träffen varit mycket lyckad, och de flesta gick säkert hem rikare på både gamla och uppfriskade scoutminnen och nya insikter och funderingar om kårchefsskap och scouting. 69

Kårchefer T.v.: Kai Levander och Kerstin “Tetti” Stolt ovan: Stig Stolt, Anders Portin Nere: John Hansson, Maria Portin-Vasara och Rasmus Mårtensson Nere t.v.: Ilse Vaenerberg överräcker en påse med tältpinnar som varit till “låns” sedan många år tillbaka.

Kårchefer på plats på Kårchefsträffen: (I kronologisk ordning) Maja Aminoff (f. Nyberg) Ulrika Rotkirch (f. Andersin) Ulla Grandell (f. Nyqvist) Folke Lampén Ilse Vaenerberg Kai Levander Kerstin Stolt (f. Nyberg)

Grankullornas kårchefer på rad

Stig Stolt

Folke Lampen tar sig en titt i kårens fotoalbum

Anders Portin John Hansson Maria Portin-Vasara Rasmus Mårtensson Petra CarlbergPelagia Wolff (f. Pekonen) Ida Stolt-Haglund Emma Storbacka Hanna Finne 71

Grankulla Scoutkårs kårchefer

Grankullornas kårchefer

1918 1919 1920 1921 1922-1926 1927-1935 1936-1942 1942-1948 1949-1950 1951-1956 1957 1958-1962 1963-1966 1967 1968-1970 1971-1976 1977-1979 1980-1981 1982-1985 1986-1988 1989-1991 1992-1993 1994-1995 1996-1997 1998-1999 2000-2001 2001-2004 2005-2007 2008-

1928-1930 1931-1934 1934-1942 1942-1946 1946 1946-1950 1951-1952 1952-1956 1957-1961 1962-1964 1965-1967 1968-1975

Magnus Hagelstam/ Alfons Åkerman Lars-Erik Stigzelius/ Jarl Carpelan Jarl Carpelan Jarl Carpelan/ Gayus von Weissenberg vakant/ Gayus von Weissenberg vkc Gayus von Weissenberg Lars Gripenberg verksamheten nedlagd Olof Rosenqvist Erik Bergström Sven A. Nylund (t.f.) Svante Geitlin Folke Lampén Henrik Sundström Carl-Gustav Riska Kai Levander Kerstin Nyberg Stig Stolt Anders Portin John Hansson Maria Portin Thomas Slätis Rasmus Mårtensson Petra Carlberg Pelagia Pekonen Tea Bäckman Ida Stolt Emma Storbacka Hanna Finne

Maja Nyberg Anna Gripenberg Astrid Kyrenius verksamheten nedlagd Astrid Malmberg Ulrika Andersin vakant/ Ulla Nyqvist vkc Franceska Björkbom Ingrid Lindroos Lillemor Grandell Anita Lampén Ilse Vaenerberg

Några av kårens tidigaste kårchefer som lagt grunden för den kår som vi har idag:

Alfons Åkerman, Anna Gripenberg och Gayus von Weissenberg

Visste

du att...?

• Scoutsaft kallas saft med alldeles för mycket vatten i förhållande till saftkoncentrat. Scoutsaft är bra då det är hälsosammare och billigare och dessutom ett smart trix att få små krångliga scoutbarn att dricka mycket vatten under varma sommarlägerdagar! • Grankulla Scoutkår faktiskt äger en vattenfarkost fast vi är en landscoutkår -nämligen en grön kanot! • Grankulla Scoutkår är känd för att varje morgon gå på morgondopp på scoutläger, oberoende av hur kallt det är. Hipp hopp morgondopp är pop!

Hipp Hopp Hipp Hopp morgondopp är pop! Toni på I-klassvandring år 2009

• Det finns två andra scoutkårer i Finland som har likadan scouthalsduk som Grankulla Scoutkår, dvs. grön och vit. Dessa kårer är Kalajoen Eräpojat från Kalajoki och Kalevan Karhut från Tammerfors. Det här beror på att registret för halsdukar grundades först 1956 och då hade redan alla de tre kårerna halsdukarna i bruk. • Då man på ett wargmöte i början av 80-talet skulle öva knopfärdigheter testades pålstekens riktighet genom att scouten hissades ner från patrullrummet i ett rep runt midjan med pålstek som fäste. Ifall man knutit rätt så löpte inte linan och man fick sig en skön och bekväm nerfirning. • Grani Scoutkår ordnar en mycket mytomspunnen I-klassvandring för dem som vill avlägga första klassprovet. Det är inte mycket man vet om vandringen innan man går iväg på den, men det ryktas om att den är hård och lång och ingenting för de svaga. I arkivet finns en samling minnen från I-klassvandringarna genom åren.Vad minnena är kan tyvärr inte avslöjas.

Kårtröjor på 2000-talet 73

P-rådd, patapata och pinus - sommarläger i Grankulla Scoutkår

Sommarläger är för de flesta scouter årets höjdpunkt. Oberoende av vad man sysslar med på möten under de mörka vinterkvällarna är det på sommarlägret som alla scoutkunskaper testas, och det är på sommarlägret som precis hela kåren, från vargunge till ledare (och varför inte också gamyl?), samlas för att scouta och ha det roligt tillsammans. I och med att det nya scoutprogrammet införts innebär lägret också en värdefull möjlighet för de olika åldersgrupperna att i mindre patruller lära känna varandra bättre och öva sig i ledarskap.

Text: Maria Nyberg Bild: erik stenberg, emma storbacka

T.v.: Äventyrspatrullen tillreder mat på lunchkontrollen på Station9 år 2009. Ovan: Knutte Stenberg, Linn Ek och Maria Nyberg sitter ner och njuter av solen medan de planerar nästa programpass på sommarlägret Mombasa år 2007. Stövlarna väntade snällt på stövelpinnarna på Sfinx 2004 då det var strålande solsken så gott som hela lägret. På programmet står vanligtvis övningspass med scoutfärdigheter, en patrullrådighetstävling (P-rådd), lägerbål, och en besöksdag för föräldrar och äldre scouter. Morgnarna börjas med morgondopp och flagghissning och avslutas med flagghalning och tapto. Maten lagas antingen av lägerkocken eller av scouterna själva på trangia, och för att hålla lägerbyn städad hålls det också tältgranskning under dagens lopp. Även om Grankulla Scoutkår flitigt deltagit i alla möjliga storläger, samläger och jamboreer har kåren ändå en osedvanligt lång och stark tradition av egna kårläger, med de mest fantasifulla teman. (I

förteckningen några sidor framåt har listats alla läger samt deras eventuella teman). Till följd av detta finns det också en mängd olika program och traditioner som så småningom blivit måsten för ett "riktigt" Graniläger. Till dem hör bl.a. volleybollsturnering, rybärybä (en vild tävling med uppblåsta ballonger gömda i skogen), stålis (den tuffa kampen om vem som blir lägrets Stålman och Stålkvinna, där kottkastning och knäckebrödsätning brukar höra till standardgrenarna) och auktionen (där alla möjliga förnödenheter auktioneras ut inför p-råddet i utbyte mot tex tältgranskningspoäng). Den sista lägerkvällen har också på senare år fått en hög status - de scouter som lyckas stå emot frestelsen att åka

hem på besöksdagen kan vanligtvis se fram emot en hejdundrande kväll med tivoli, beachparty, grillning, strandlekar och lägerbål långt in på natten. Andra typiska traditioner är pinus, den pinsamma procedur som äger rum vid flagghissning och -halning och ger slarviga scouter sina borttappade tillhörigheter tillbaka. Ledarråddet i slutet av lägret är patrullernas revansch för p-råddet där det testas om ledarna verkligen ännu behärskar sina scoutfärdigheter. Lägermaten har också vissa återkommande “favoriter” såsom pata-pata (dvs makaroniröra med odefinierat innehåll), ärtsoppan som serveras på besöksdagen och chokobananer som grillas i glöden 75

efter ett lägerbål. Ett kårläger kan heller inte anses avslutat förrän lägerdeltagarna har slängt lägerchefen i sjön. Och det obligatoriska morgondoppet oavsett väder har Graniscouterna blivit (ö-)kända för inom hela FiSSc... Vad är det då som i sista hand gör att sommarlägren blir så minnesvärda? Det händer ju rentav att äldre scouter räknar sina scoutår genom att gå bakåt, läger för läger... Frågan är ändå svår att besvara genom att peka på några enskilda detaljer.Visst bidrar säkert de starka kårtraditionerna

till att det finns en stadig grund att börja på. Även om nya traditioner kommer till och andra glöms bort, att “gå på plankan” byts ut mot att hoppa Pinus och “latu”- och kylgropar byts ut mot utedass och kylskåp så består själva kärnidéen och de otaliga lägerskrönor och minnen som inspirerar till att ordna nya och ännu bättre läger. Men minst lika viktigt är den unika stämning som för varje läger byggs upp genom att tillsammans skapa sin lägertillvaro, uppleva saker - och kämpa sig genom veckan också när det regnar och är myggigt och karamellerna är

slut. Att utmana sig själv och efteråt kunna vara stolt över att man klarade det, vare sig det handlade om att för första gången sova i ett tält eller att bygga ett helt soffmöblemang av bara spiror och surrningsrep. Så, om än kåren till vardags emellanåt kan bli lite försoffad så är det senast på lägret som det bevisas: scouter kan (och tycker dessutom att det är väldigt roligt)!

T.h.: Lägerbålsstämning på Station9 2009 och Mombasa 2007. T.v. uppe: lunchhängande utanför mattältet (Mombasa 2007). Mitten: Äntligen kom solen fram under det regniga Mombasa 2007 och ledarna njuter på stranden. Nere: Linn Ek granskar disken på Mombasa 2007. Nedan: De afrikanska stamhövdingarna förbereder sig för lägerinvigningen, scouterna tillverkar tältpinnar och Jannika “Mubi” Ansersson och Alexander “Allu” Heinonen” läser kartan under P-råddet. Samtliga bilder från Mombasa 2007.

Text: Maria Nyberg Bild: Erik Stenberg

Jubileumslägret Jublo 2010

Cecilia Hansson, Mathilda Packalén och Alexina Möller kikar ut ur sitt tält.

Volleybollsturnering på stranden. Melina och Markus Weckman tittar på

Jubileumslägret Jublo ägde rum 2-8.8.2010 på Vessölandet i Borgå. Namnet Jublo valdes eftersom både namnet och det faktum att ett läger med samma namn ordnats på 1920-talet passade ypperligt för ett jubileumsläger. Temat, “Scouting i Grankulla i 100 år”, kom fram främst i patrullråddet, som bestod uteslutande av gamla p-råddsuppgifter från olika decennier. Programmet innehöll de flesta traditionsenliga elementen såsom övningspass, stålis, volleyboll med mera. Under lägret ordnades också ett jubileumsdygn med anledning av 100-årsjubileet, till vilket gamylscouter och scoutföräldrar var inbjudna. I dygnets program ingick bland annat ett jätte-lägerbål, till vilket både yngre och äldre scouter bidrog med program, rop och sånger. Efteråt ordnades “Hassans Bar” (ett slags Nattens Öga) för ledarna, och dagen därpå var det dags för föräldrarna och gamylerna öva upp sina scoutkunskaper i ett “G-rådd” där scouterna fick vara kontrollanter. Därefter bjöds det på traditionell och

mumsig ärtsoppa innan det var dags för de äldsta och yngsta (vu:na) att fara hem. De som blev kvar på lägret firade ännu, efter ett finurligt L-rådd, en hejdundrade sista kväll med beachparty, strandlekar och grillande långt in på natten. Att packa ihop och fara hem nästa morgon var, som sig bör, lite sorgligt.

Knopövning under gamylråddet

Det var med andra ord ett roligt och lyckat läger i äkta Grani Scoutkåranda. Lägret var kanske också något av en inofficiell höjdpunkt på jubileumsåret då flera årgångar av scouter; samlade i sitt “rätta element”; tillsammans kunde leva lägerliv och märka hur roligt och samhörighetsskapande scouting (fortfarande) är. Här nedan berättar några deltagares om sina upplevelser under lägret. 79

Jublo ur en äventyrares synvinkel Text: Cecilia Hansson Det var ett jätte spännande läger. Det var första året som jag var som äventyrare och med på hela lägret. Att sova i tält gick bra och var skojigt. På P-råddet var det kiva men det var tungt att bära rinkan hela tiden. Det var också jobbigt när vi sku lyfta Knutte för han vägde så mycket. Sen fick vi sova i vindskydd. Det var jätte skönt och vi somnade snabbt fast det var jätte mycket myggor. Sista kvällens disco (beatchparty) var skojigt. Det skojigaste var limbo för det är jag bra på och “keppikännissä“ när vi tog 20 varv och blev så yra att vi nästan föll i vattnet.

Jannica Savander förbereder sig för P-rådd. Mirjam Ekelund jublar efter att lägerchefen Theodora “Teddi” Nyberg slängts i sjön. Markus “Weckis” Weckman tillreder trangialunch åt spejarpatrullen. Silvio “Pio” Hjelt från Grankulla FBK håller övningspass med brandsläckning. 80

Spejarmys och byggande av lägerport

Spejarfeelis från Jublo 2010, Vessö Text: Mirjam Ekelund

Redan tidigt på morgonen samlades ett gäng med scouter vid statshuset måndagen den 2.8.2010. Bussen plockade upp alla och så bar det iväg mot Köttboda, Borgå. Det var ganska få scouter egentligen, till säkert mångas besvikelse med tanke på att detta var grankulla scoutkårs hundra års jubileums läger. Framme i Köttboda delades alla in i patruller, en spejar och två äventyrs. Tälten sattes upp och rinkkaställningar byggdes. De som var för första gången på läger blev läger döpta, och inte på det allra trevligaste sättet. Trötta gick alla och sova den kvällen. Efter ett morgondopp nästa morgon började lägerporten byggas. Orientering stod också på

schemat.

traskat i skogen och genats gick en del för att bekantade sig med Tiden gick fort och snart var dem. Nästa kväll kom alla föräldrar det dags för P-rådd. Peppade och och gamla scouter för besöksdygnet. färdiga började råddet på torsdag På kvällen var det stora lägerbålet , förmiddag. Efter en massa kontroller det var en bra stämning med olika och virvling i skogen kom alla tillslut program och sång. Nästa dag for fram på kvällen. Där väntade en alla besökare och plötsligt hade den kvällsuppgift + en nattuppgift för sista kvällen på lägret kommit. Det spejarna. En del vakade den kvällen, var beach party med musik och dans. medan andra for och sova tidigt Alla hade det roligt och ännu medan för att vara pigga på p-råddets några sov fortsatte livet på stranden. fortsättning nästa dag. Nästa dag Nästa morgon var många trötta och vandrade alla vidare, betydligt gladare besvikna på att lägret var snart slut. efter att ha fått sova en natt. Det Sista dagen gick till att riva och städa. var färre kontroller den här dagen Och jag tror inte en enda som fått och inte så jobbigt. Svettiga kom alla uppleva Jublo som inte hoppats lägret hem från råddet på eftermiddagen varat i en vecka till... och vem vet., och hoppade genast i plurret.Varg kanske 200 års jubileums lägret blir ungarna hade kommit medan man lika bra som 100 års. 81

Uppe t.v.: Gamylerna Karen Wik-Portin, Anders Portin och Mathias Nylund med son följer med lägerbålet. John “Johni” Hansson (nere t.v.) och Anders Portin (uppe t.h.) drar rop under jubileumslägerbålet. Otto Stenman med dotter, Andreas Doepel, Lotta Bäck och Karen Wik-Portin hade en patrull med kanintema under Gamyl-råddet. John Hansson löser avancerade knopproblem under G-råddet Nere i mitten: kö till saftutskänkningen på besöksdagen. Nere t.h.: Antonia “Toni” Degerlund, Elisabeth “Betti” Nyberg och Linn Ek åskådar lägerceremonierna

Besöksdygnet - en gamyls betraktelser Text: John Hansson

Genast då vi kom fram märkte vi den trevliga stämningen och gemenskapen på lägret, precis så som jag minns att det alltid varit på Grani scoutkårs läger. Det var jätte skoj att träffa scouter man känt för länge sedan och plötsligt var det som om 30 år bara försvann och jag kände mig som 15 år igen på ett scoutläger med allt vad det innebär av skojiga lekar, lägerbål och p-rådd. På Jublo lägerbålet drog vi gamyler lite program från förr som t.ex. dåtida pinus system och lite sånger med koreografi.

rökelse och alla myggor som ju förstås hör till! Följande dags G(amyl)-rådd var roligt och väckte gamla minnen till liv bla tack vare de glada scoutkontrollanterna. Att springa runt en hinderbana och att knyta en sjömansknop med tjockt rep där alla i patrullen stod i varsin repända var förvånansvärt svårt. Har vi sen ändå lagt av oss lite sen senast??? Unga i själen och nöjda med veckoslutet åkte vi hem på lördag eftermiddag många nya scoutminnen rikare igen. Som vanligt kändes det att tiden gick altför fort!

Senare på kvällen blev det en mysig Hassans bar (Nattens Öga) med presentationsrunda, lyktor och 83

Vargungarna var med

Lägerdopet

- den mest spännande stunden på lägret Lägerdop är en ritual alla nya graniscouter får gå igenom på sitt första scoutläger. Då man blivit döpt är man en fullvärdig scout och lika “cool” som alla andra. Att bli döpt på sitt första läger är en urgammal tradition som vissa ser tillbaka på med stolthet och vissa med lättnad över att de klarat av det och inte behöver göra det igen. Dopet som ritual upprepas dock flera gånger under ens scoutkarriär då man har lägerdop på VU-läger, scoutläger, när man blir ledare och ibland också när man börjar i en ny åldersgrupp. Betti Nyberg gjorde sitt lägerdop på Fjäder och hon måste sätta ner handen i toalettbyttan. – “Jag var ganska nervös och visste inte vad jag skulle vänta mig”, säger Betti. “Men det var roligt efteråt att ha klarat det.” Vanliga uppgifter under dopen brukar vara att äta något slemmigt, gå en bana med förbundna ögon, sätta ner handen i “toaletten” (dvs en hink med äckligt innehåll) eller hoppa i vattnet från bryggan. Text: Emma Portin Bild: Erik Stenberg

om sitt först lägerdop på jubileumslägret jublo

2010.

Dagordning på läger Hittat i arkivet, en dagsordning från ett läger för länge sen. Lägerprogrammet är nästan lika tajt då som nu! Endast orden Revelj och Korum låter obekant för 2000-talsscouten.

Revelj (av franska réveil, från réveiller “väcka”) är en militär signal som ges på morgonen som ett tecken på att manskapet skall stiga upp. Revelj kan spelas på trumpet, horn eller trumma. Den kan även spelas av en hel musikkår. I läger och på skepp kunde reveljen förr föregås av ett kanonskott. Korum betyder kort morgongudstjänst eller -bön [Wikipedia] 85

Lägerutrustning förr och nu Trots att scoutingen är sig lik är det mycket som förändrats under 100 år. I packningslistorna för sommarläger från 1925 och 1998 kan du märka att några saker är sig lika, men packningen inför scoutläger nog har förändrats markant! På 1920-talet behövde scouterna inte så mycket med sig på läger. Men å andra sidan behövde man inte så mycket hemma heller. Alla gick ju klädda i scoutdräkt. Scouterna tvättade också sina kläder under lägrets gång. Utrustningslistan för

läger har vuxit betydligt under 80 år. Scoutdräkten är inte längre den självklara klädseln, och rinkorna fylls med rena kläder, extra kläder, varma kläder och regnkläder.

Text: Titti Edelmann, från “Scouting på 1920- och 1990-talet, en jämförelse”

Dagens scouter vet kanske inte heller längre vad man egentligen behöver på ett läger, och allt som kan behövas måste därför finnas nämnt på utrustningslistan. Scouterna anses inte heller längre kunna bedöma vilka saker som inte bör tas med ut i skogen, utan ledarna måste särskilt på utrustningslistan nämna sådant som inte bör finnas med i scouternas rinkor.

Utrustningslista för sommarlägret i Rastböle 19.7-2.8 1925 tillsammans med Riddargossarna Varje deltagare bör själv hålla sig med följande “delikatesser”; smör, bröd, socker, vilket medtages i mindre portioner, emedan dessa kunna nyskaffas på platsen.

Dessutom bör varje deltagare medtaga följande; Scoutdräkt Scoutgrejor i parti och minut Filt Bolster eller stor säck (tomt) 1 par extra strumpor (ett par extra kängor (dåliga) eller tossor) (Velociped, var och en som är lycklig ägare av en dylik manickel) Näsdukar enligt behov

Handduk Tvål Tandborste (skoborste) Tallrik, kniv, sked, gaffel, mugg Saker inom () behöva ej medtagas

Packningslista till WOOD 1998 3-11.8 Vitsand, Porkala

Rinka Sovsäck Liggunderlag Flytväst Regnkläder Stövlar Vindtät rock typ anorack Lenkkitossor Underkläder Strumpor T-skjortor Byxor Verrare Shorts Långkalsare College Varm tröja Yllesockor

Pipo Vantar Halsduk Pyamas Toalettgrejer Handduk Simdräkt Scouthalsduk Medlemsbok Lippis eller något annat att ha på huvudet Vattenflaska Puukko Ficklampa + extra batterier Kompass Myggstick (ej spray, det förstör tältduken) Mugg Två plasttallrikar (djupa)

Bestick Om du vill kan du ta med dig: Solbrillor Kamera Scoutskjorta och kårtröja Lämna hemma: Kännykkä CD- och kassettspelare Tamagotchin ...och annat elektroniskt skräp

Storläger

- en chans att träffa nya och gamla scoutbekanta Medlemmar i Grankulla Scoutkår har både förr och nu aktivt deltagit i planerandet och förverkligandet av många storläger, samt deltagit i läger både när och fjärran. Under de senaste 10 åren har kåren deltagit på följande större läger:

KUST 2000, Munsala FiSSc Förbundsläger KUST ordnades för att fira Finlands Svenska scouters 25 års jubileum. Lägret ägde rum på Storsand i Munsala, Nykarleby. Cirka 1700 deltog i lägret och från Grani deltog hela 81 scouter! Grankulla scoutkårs underläger hette Digskär och Tea Bäckman var underlägerchef. Detta år vann Digskär tävlingen om bästa underläger och silveryxan kunde föras till Winden

Fjäder

Tarus

WIK

2003, Skutviken, Ekenäs Distriktsläger

2004, Padasjoki FS Finnjamboree

2006, Dragsfjärd FiSSc Förbundsläger

MNSD:s sista distriktsläger hette Fjäder och ordnades i Skutviken i Ekenäs. På lägret deltog cirka 25 Graniscouter och många ledare var också aktivt med och planerade inför lägret.

På Tarus, Finlands Scouters femte Finnjamboree i ordningen deltog kring 5 scouter från Grankulla Scoutkår. På lägret deltog sammanlagt kring 13000 scouter. De som var med på lägret kommer för alltid att minnas lägret som “den gången det regnade hela veckan” - hela lägret plågades av ett ihållande regn under de första 5 lägerdagarna, och mycket energi gick åt till att gräva diken och torka blöta kläder och sovsäckar.

2006 ordnades FiSSc storläger i Ölmos i Dragsfjärd i Åbolands skärgård. Lägret samlade cirka 1500 scouter och drygt 40 scouter från Grankulla deltog, vargungarna fick stanna hemma. Lägertemat var vikingar och under lägret fick scouterna bekanta sig med vikingakulturen, segla, gå patrullrådighetstävlingen. De äldre scouterna fick delta i programmet i roverbyn, gå tävlingen Sten Nylander samt delta i ett häftigt nattäventyr. Scania, där Grankulla scoutkår var den största kåren, tog hem silveryxan. 89

World Scout Jamboree 2007, England 2007 var det 100 år sedan scoutingen grundades i England. Därför samlades cirka 40 000 scouter på en stor åker nära Brownsea (platsen där det första scoutlägret ordnades) för att delta i den 21:a världsjamboreen. 10 Graniscouter deltog i det enorma lägret och alla blev, trots höga förväntningar, positivt överraskade. Stämningen under lägerveckorna var otrolig, vänskapsband knöts till jordklotets alla hörn och man fick en insikt i hur stor och kraftfull scoutrörelsen i världen egentligen är.

Station9

Kilke

2009 Syndalen, Hangö Regionläger

2010, Evois, Tavastehus FS Finnjamboree

Den nya regionen Västra Nylands Scouter som grundades år 20XX(??) samlades för sitt första gemensamma regionläger under sensommaren 2009. Lägrets namn kom sig av att regionen finns längs kustbanan, och tågtemat syntes också i lägerprogrammet där man bland annat tillverkade fältugnar (s.k. veturin). Flera graniscouter var aktivt involverade i planeringen av lägret, och på själva lägret deltog sammanlagt kring 35 Graniscouter i alla åldrar.

I månadsskiftet juli-augusti ordnades Finlands Scouters sjätte Finnjamboree i Evois, Tavastehus. På lägret deltog cirka 10500 scouter, varav kring 170 från FiSSc. Åtta Graniscouter deltog i lägret, som gick till historien som ett av de varmaste scoutlägren i mannaminne (värmerekord slogs under början av lägerveckan).

Utdrag ur NP 03/2003:

Fjäder [fj-e dää] Vår alldeles egen stjärnreporter Emma Portin har skrivit ett exklusivt reportage för NP om det mycket omtalade och hypade distrikstlägret Fjäder. Bland scouttidningarna i Svenskafinland har det varit stor efterfrågan på detta reportage och hör och häpna NP HANN FÖRST! Tidigt på måndagsmorgonen den 28.7 då daggen just börjat torka stannade tre bussar i en glänta i Skutviken och ut hoppade 120 stycken scouter från sex olika kårer plus tio estniska scouter. Den här stora mängden scouter hade samlats för att delta i MNSD:s (Mellersta Nylands scoutdistrikts) indianinspirerade scoutläger FJÄDER-03. Man hade börjat med att dela in scouterna i patruller och underläger eller rättare sagt indianstammar, Chiluk-ki, Nanenot och Wapa-naki. Sedan började man resa tälten och bygga allt från rinkka- till skoställningar......... ........... En morgon när lägerdeltagarna vaknade fick de veta att vår lägerport blivit stulen. Nattvakterna hade blivit lurade av en båt med “fulla Ekenäsbor”. Senare på dagen fick vi veta att det var VNS (Västra Nylands

scoutdistrikt) som tagit den och sågat sönder den till Kubb-spel, som tur var den bara prototyp till vår riktiga port så ingen skada skedd....... ......När besöksdagen var över och föräldrarna och vargungarna åkt hem fortsatte programmet genast. Nu var det dags för underlägren att bygga en risfia till flytetygstävlingen som skulle gå av stapeln samma kväll. Efter mycket möda och stort besvär var flottarna med eller mindra flytdugliga och det var dags (som lägerchefen sa det) sänka fiorna. Ledarna vann överlägset, men som alla veet är ledare alltid mästare på allt så de fick tävla i en egen klass. I scoutklassen vann Nanenot och Chiluk-ki om knappt efter....... ......På tisdagen den 5.8. fanns det inte så mycket annat att göra än att riva och städa det sista. Och vips stod bussarna där igen och in hoppade ca. 120 scouter och åkte hem igen till sina ack så sköna och mjuka sängar. Och så var det 9 dagar korta distriktslägret slut.

Scoutläger 1911-2010 1911 1917 1919 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1927 1927 1928 1929 1929 1929 1930 1930 1930 1931 1931 1932 1932 1933 1934 1934 1935 1935 1935? 1936 1936 1937 1937 1938 1938 1939 1948 92

Hölls troligen ett läger i Gerknäs under Magnus Hagelstams ledning Arbetsläger på Bergstad i Kyrkslätt Läger på Månsala, Borgå och Lillörn, Bodom (Esbo) Bergstad Kårläger på Bos gård i Borgå-trakten Kårläger på Ådal gård i Lappträsk Kårläger i Fiskars Förbundsläger i Botby (två deltagare från Grankulla) Gemensamt läger med Riddargossarna i Rastböle, Botbyviken Kårläger på Bos gård Förbundsläger på Tali i Lyykylä Internationellt jubileumsläger ”Jublo” i Sverige, på Beatelund nära Ingarö Kårläger för pojkar i Skogby (ödemarksläger) Internationellt flickscoutläger i Steiskjer, Norge (två deltagare) Kårläger för pojkarna i Harparskog nära Ekenäs World Jamboree, Arrow Park nära Birkenhead Förbundsläger för pojkar i Bodom (Grankulla arrangerade) Finska förbundets storläger i Kangasala Kårläger för Grankullorna ned K.F.U.K i Potlax, Noux Grankulla Scoutkår läger i Fiskars Ledarläger för flickor i Pargas Distriktsläger för flickor på Vitsand Förbundsläger för pojkar på Ribbingö, Östersundom Kårläger för Grankullorna i Märlam, Noux Distriktsläger för flickor på Pikkala i Sjundeå Internationellt läger för pojkar på Drumsö Fria Brigadens 25-års jubileumsläger för flickor och pojkar i Vierumäki. Inbjudna grupper från alla kårer. Distriktsläger för flickor i Hangö Kårläger för pojkarna vid Sjundeå gård (sjön Lappträsket) Kårläger vid Obbnäs för flickorna Läger för K.F.U.K, Topeliuskåren och Grankullorna Kullö (Grankulla Scoutkår) Läger med Topeliuskåren i Märlam, Noux Förbundsläger på Fäboda, Jakobstad. En del av kårens deltagare cyklade dit. Skogby, Lappvik, Grankulla Scoutkår Kalvholmen, Esbo (Grankulla Scoutkår)

1949 1950 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1955 1955 1956 1956 1957 1957 1958 1958 1959 1959 1960 1960 1961 1961 1962 1962 1963 1964 1964 1965 1965 1966 1966 1967 1967 1968 1968 1969 1969 1970 1971

FFSU, Loilaniemi, nordiskt läger Kalvholmen, Esbo (Grankullorna) Skämmö (Grankulla Scoutkår) Skämmö (Grankollorna med Hels. Nybyggarfllickor och Munksnäs flickscouter) Mataskär, Esbo (Grankullorna) Kalvholmen, Esbo (Grankullorna) Mataskär, Esbo (Grankullorna) FSSF-läger vid Skutviken Järvanslägret i Sjundeå (Grankulla Scoutkår) Kitö (Grankullorna) Mataskär, Esbo ? (Grankullorna) Inget läger för Grankulla Scoutkårs del, 3 st deltog i Korsriddarnas läger i Tirmo Källvik, Porkala (Grankullorna) Småholmarna, Kyrkslätt ? (Grankulla Scoutkår) Källvik, Porkala (Grankullorna) Källvik, Porkala (Grankulla Scoutkår) Flickornas förbundsläger, Ekenäs Stor-Svartölägret med Kyrkslätt (Grankulla Scoutkår) Kalvholmen, Esbo (Grankullorna) Kårläger vid Humaljärvi med Kyrkslätt (Grankulla Scoutkår) Småholmarna, Kyrkslätt (Grankullorna) Stor-Kranskog, Kyrkslätt (Grankulla Scoutkår) Distriktsläger för flickorna,Vitsand FSSF-läger i Pernå Asgårdslägret, Stor-Svartö, Grankulla Scoutkår Örnens patrulläger,Vitsand (Grankulla Scoutkår) Kittellägret, Hirsala, Esbo Scoutstöd Källvik, Porkal (Grankullorna) Robinson Crusoe-lägret, Låg-Räfsö (Grankulla Scoutkår) Kalvholmen, Esbo (Grankullorna) (Älgstigen) Lägerverksamheten låg i Grankulla Scoutkår 1966-68 (J-67) Kretsläger i Källvik, Porkala (Grankullorna) (ingen från Grankulla Scoutkår deltog i läger) Kretsläger i Kvarnträsket, Esbo (Grankullorna) Kretsläger på Småholmarna, Kyrkslätt (Grankullorna) Plasklägret, Porkala (Grankulla Scoutkår) Cap Non, på Vessö, Borgå (gemensamt kårläger) Lapplandsvandringar (olika för Grankullorna och Grankulla Scoutkår) 93

År

Namn

Plats

1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1979 1980 1981 1982 1983 1984

Indian Peak, Bromarf Väiski, Lappvik F-74 Hedenhös Våtskär, Pernå Fagerölägret Stor-Fagerö, Ingå Väiski Finby Kårläger, Vitsand, Porkala Karelia Pielisjärvi Vu-läger Kurkijärvi, Esbo UFO Odensö, Ekenäs FisSc Källviken, Ekenäs Totem Tenala Jorden runt på 8 dagar Vessö, Borgå Då-Vi-Ni-Nu Vitsand, Porkala

Vad?

Tema

(gemensamt kårläger) Esbo Scoutstöds läger förbundsläger för pojkar (båda kårerna tillsammans med K.F.U.K) (tillsammans med K.F.U.K) Esbo Scoutstöds läger FS Finnjamboree vu-läger kårläger förbundsläger kårläger kårläger samläger med Nybyggarna

Indian

Totem-82

Sommarläger

Jag var på mitt första långa läger som patrullscout, Totem-82, och vi for på hajk.Vi lyckades tappa bort oss ordentligt, utanför kartan, och hade ingen aning om var vi var.Vi började fundera på hur vi skall överleva i vildmarken, hur man hittar mat i skogen, och patrullledarna bråkade om hur man skulle hitta bort, eller var vi ens var. Jag hade en väldigt tung sovsäck som någon äldre hjälte bar på. Hur som haver hittade vi fram till något hus och frågade oss fram och hittade på kvällen fram till lägerplatsen. Det hade just påbörjats skallgång för att söka reda på oss som kunde avbrytas (kan hända att man hunnit kontakta ordningsmakten också).Vi fick höra om våra extraordinära orienteringstalanger hela lägret, men scoutingen fortsatte med gott humör, det värsta var redan över.

Det finns så många minnen att välja på att jag har svårt att plocka ut ett specifikt. Men överlag är det sommarlägren jag tänker på då jag tänker på scouting och allt det roliga det innebär. Sommarläger är något av det bästa som finns. Under sommarlägret Mombasa 2007 regnade det nästan hela lägret och man kunde åka med kanoten in i kökstältet. Jag kom till lägret i slutet av veckan eftersom jag jobbade under början av veckan och även om det bara hade regnat hela tiden var alla på supergott humör och den goda stämningen bara fortsatte hela resten av lägret. Det var sommarens höjdpunkt att få komma på lägret och träffa alla härliga skåjter!

Berndt “Bäna”Wickholm, aktiv under 80-talet 94

Antonia “Toni” Degerlund, 2000-talsscout

År

Namn

Plats

1985 1985 1986 1987 1988 1989 1989 1990 1991 1991 1992 1992 1993 1994 1994 1995 1996 1997 1997 1998 1999 1999 2000 2000 2001 2002 2002 2003 2004 2005 2006 2006 2007 2008 2009 2010 2010

Draklägret Siikajärvi, Esbo Tokka -85 Muonio Excalibur Fagervik gård, Ingå MENY Fiskars marker, Pojo Los Muminos Stora Fagerö, Ingå Träben Myllyjärvi, Esbo OKEJ Sagu, nära Salo Fylke Vessölandet, Borgå vu-läger Myllyjärvi, Esbo Klapp Kåtan, Muonio vu-läger Sökö, Esbo EKO Stora Fagerö, Ingå Armorica Tenala, Ekenäs Flinta Myllyjärva, Esbo Jeturkasti Meri-Teijo, Salo Ehrensvärd Långsann, Lovisa Nemo Fagervik, Ingå Smurf Myllyjärvi,Esbo Yggdrasil Skutviken, Ekenäs WOOD Vitsand, Porkala Pirat Myllyjärvi, Esbo Tundra Kåtan, Muonio Småkryp Myllyjärvi, Esbo KUST Munsala, Österbotten Fredag Stora Fagerö,Ingå Vad hände sen?Myllyjärvi, Esbo Bauta Rönnäs,Pernå Fjäder Fagervik, Ingå Sfinx Vessö, Borgå Gondor Stora Fagerö, Ingå Smurf Myllyjärvi, Esbo WIK Kimitoön Mombasa Rönnäs, Pernå O’hoj Rönnäs,Pernå Station 9 Syndalen, Ekenäs Jublo Vessö, Borgå Kilke Evois, Tavastehus

Vad? kårens vu-läger kårens vandringsläger i Lappland kårläger MNSD distriktsläger kårläger kårens vu-läger Förbundsläger kårens läger

Tema

Riddarsagan Excalibur Mumin Sjörövare -’’Sagan om Ringen

kårens vandringsläger i Lappland samläger med MuHö kårläger kårens vu-läger MNSD,HeSS,PäPA samläger kåräger kårläger kårens vu-läger MNSD distriktsläger kårläger kårens vu-läger kårens vandringsläger i Lappland vu-läger med Tre Björkar Förbundsläger kårläger vu-läger m. SöS & 3B kårläger MNSD distriktsläger kårläger kårläger kårens vu-läger Förbundsläger kårläger samläger m. SöS & 3B VNS regionsläger kårläger FS Finnjamboree

Ekologi Asterix&Obelix Familjen Flinta Finsk historia Augustin Ehrensvärd ”En världsomsegling under havet” Smurfarna Fornordisk mytologi Robin Hood Sjörövare

Robinson Crusoe Mumin Asterix&Obelix Indian Forna Egypten Sagan om Ringen Smurfarna Vikingatiden Afrika Pirat Tåg Scouting i Grankulla 100 år

Att vara med

Text: Stig Stolt

Jag träffade min blivande fru, Tetti i augusti 1975.Vi träffades så gott som varje dag så det blev en liten chock när hon berättade att hon skulle tillbringa tiden mellan jul och nyår på något som kallades Julmatsmältning på Vidis. Nå, det fanns ändå en möjlighet att åka med på det. Det förutsatte bara att man var scout. Det hade jag aldrig varit och inte ens övervägt att bli, men det kunde väl knappast vara värre än att vara ensam mellan jul och nyår, så jag följde med på något möte till kårlokalen och meddelade att jag nu hade blivit scout. Desto krångligare var det inte. Jag blev väl mottagen och var välkommen att komma med på Julmatsmältningen.

Jag hade ingen aning om vad en Julmatsmältning gick ut på, men på plats blev jag fort införstådd i vad det innebar att vara kökspatrull och inte blanda mellan kastrullerna med grötvatten och tevatten, att nattmanöver innebar att också ledarna skulle ut och frysa, att lägerbål var jätteroligt, att lägga ut kontroller betydde plumsa i midjedjup snö osv. Det viktigaste var att vara med. Inte lyckades strapatserna på Vidis avskräcka mig utan så småningom blev det mera uppdrag: vu-ledare, sekreterare, vargledare, Nya Pressuredaktör och slutligen kårchef efter Tetti.

Det var lätt att komma med i scouterna även om det skedde ”på äldre dar”, jag var ju hela 24 år. Jag hade ingen erfarenhet av patrullverksamhet, vu-arbete, hajker o.dyl. men genom learning by doing gick det utan problem. Stor hjälp fick jag också av de andra ledarna. Fort märkte jag, att det som krävdes var sunt bondförnuft, litet praktisk läggning och vilja att försöka. Man klarade sig bra utan specialkunskaper. De kunde visserligen ibland komma väl till pass, som t.ex. då jag övertalades av Timo och Porre att ställa upp i deras patrull i Yxan och Sågen. En matematiker, en skogskännare och en allmänt praktiskt lagd person

Mot slutet av åttiotalet hade jag gjort mitt och med en nedtrappning i styrelsen för understödsföreningen lade jag av med praktisk scoutverksamhet. Jag hängde ändå med vad som hände eftersom våra döttrar vid det laget blivit scouter Under min tid som scout kom vi och av dem blev Ida senare den t.o.m. på en del nya grejer. Tetti och tredje kårchefen från vår familj. jag satte igång Vargen, ett skede mellan vargunge och patrullscout. Det Vännerna jag fick under scouttiden finns fortfarande kvar och vi umgås första seminariet för Graniledare, Graniarium ordnades av Tetti, Micke regelbundet och eftersom också deras barn blivit aktiva scouter har Berger och mig. Efter att ha suttit vi ganska bra koll på livet i Grankulla med på en del möten som inte var väldigt strukturerade höll jag en Scoutkår.Vi brukar fira första maj kurs i mötesteknik. Om mötena blev tillsammans och också då känner vi bättre efter det är svårt att säga, men hur fint det är att vara med. många var med. blir ett oslagbart lag; vår nattuppgift var klar när följande patrull kom till övernattningen. Det viktigaste var förstås ändå inte att vinna utan att vara med.

Kårlokalen Winden - alla graniscouters andra hem Grani Scoutkårs nuvarande kårlokal Winden “kom att inhysa Grankulla Scoutkårs (pojkarnas) verksamhet år 1957. Sedan dess har mycket hänt. Inte minst år 1989 då kåren i sin helhet flyttade in på Winden efter att ha bytt bort sina utrymmen i Klostret åt flickscoutkåren Oravanmarjat. Denna omställning föranledde ett grundligt renoveringsprojekt som omfattade omdragning av innerutrymmena och installation av kök och WC vilka tidigare fattats. Sedan invigningen av den nyrenoverade kårlokalen den 11 mars 1990 har utseendet på utrymmena ändrats från år till år i och med det ofrånkomliga slitage som utövas på inredning och utrustning där scouter far fram.

Text: Erik “Knutte” Stenberg

Något större renoveringsprojekt fick Winden trots allt vänta på ända tills sommaren 2010 då undertecknad slutligen gjorde slag i allt prat och såg till att renoveringen av Windens materialrum blev av. Under några heta sommarveckor bars allt material ut och hyllor och skåp revs. Det tidigare omålade golvet fick nu flera lager färg och väggarna, som täckts av den troligtvis största samlingen fläckar från golvlisten upp till taket, blev nybeklädda och målade. När hammar- och cirkelsågsskränet väl tystnat hade Windens materialrum äntligen fått nya hyllor och ett helt nytt utseende.

Julmatsmältningen - jullovets höjdpunkt Text: Hanna Finne BIld: Emma Storbacka & Erik Stenberg

Julmis, Matsmältningen,Vidis eller helt enkelt Julmatsmältningen. Ja, kärt barn har många namn sägs det och julmatsmältningen är garanterat ett av de populäraste och mest omtyckta evenemangen vi har inom ktåren. Under tre dagar mellan jul och nyår samlas hela kåren till en hejdundrande förläggning med bland annat p-rådd, nattmanöver, raketer, lägerbål, snöskulpturer och rybä-rybä på programmet.

Julmatsmältningen har sina rötter i de nyårshajker som Nötens orden anordnade i slutet av 50och början av 60-talet. För att bli fullvärdig medlem av Nötens orden, som omslöts av lite mystik och hemlighetsmakeri, var nyårshajken ett måste. Till hajken hörde att man skulle övernatta i vindskydd med nying framför, samt stöpa figurer i tenn. Under nyårsaftonen röstade sedan nötterna om nykomlingen skulle bli intagen i orden eller ej. Nyårshajkerna dog sedan ut i mitten av 60-talet och hela orden upphörde i början av 70-talet efter några år av tynande verksamhet. 100

Avdelningen började med egna nyårshajker under sextiotalet och i verksamhetsplanen för 1963 finns “Matsmältning” utsatt för 2729.12. Då var det ännu frågan om vinterhajker i halvplutonstält, men i början av sjuttiotalet blev vinterlägren inomhusförläggningar och i den formen lever evenemanget kvar än idag. Även mycket av programmet har sett likadant ut som det gör än idag. P-råddet har länge varit en av programpunkterna på julmatsmältningen. Kontrollerna 1975 bestod bl.a. av att stoppa strumpor

De glada deltagarna p책 Julmisen 2009 med temat Ryssland 101

Uppe Från Vänster (Alla bilderna från 2009) : Linnea Aure och Sanna Aalto serverar ärtsoppa på lunchkontrollen. Axel Lindberg förevisar patrullens förhandsuppgift: en rinka som skall bäras med hela patrullråddet. Jannica Savander och Alexander Heinonen på tandemskida. Samarbetsövningar gör Benny Hartman och Mirjam Ekelund. Fredrik Stenberg lär ut hur man använder en stormlykta åt Jannica Savander, Ninni Strang och Anna Frostell. Nere t.v: Carl Stjernberg och Freddi Waselius spelar gitarr och Sia Järnström, Pille Waselius, Linda Sundberg, Antonia Degerlund sjunger med. Lise-lotte Stenberg och Jeannette Åkerberg viskar i förgrunden på Julmisen Ankeborg år 1997 (?). I pojkrummet härjade Niclas Gyllenbögel, Robert Korsström och Jacob Waselius år 2006.

Nere: Det

102

och rädda en ledare som råkat hänga sig i en högspänningsledning medan man 1988 skulle bygga en raketdriven släde och känna igen bilder av Helsingfors. Också nattmanövern brukar vara ett kännspakt program under julmisnätterna. Redan på 60-talet ordnades också s.k. nattspårningar då man skulle hitta fram till ett visst mål och därefter få en belöning. Om det alls blir någon nattmanöver, och vem det är som skall räddas kan man dock aldrig veta så noga på förhand. Som avslutning på manövrerna då världen är räddad och frid åter råder brukar man i segerns tecken avfyra några stämningsfulla raketer.

Vandringspriserna som delas ut på Julmisen har också de långa anor. Sleven, priset som ges till den bästa patrullen under julmisen har hängt med alltsedan början av sjuttiotalet. Skärbrädan, som tilldelas den patrull med det bästa kvällsprogrammet instiftades i sin tur 1983.

Ja, bättre sätt att tillbringa mellandagarna, än att fara på Julmatsmältning, finns nog inte. Avslappnat, roligt, traditionellt och framförallt bra stämning är ord som beskriver Julmisen. Hittills har graniscouter åkt på Julmis i åtminstone 47 år och förhoppningsvis blir det minst lika många Julmisar till!

Platsen är dock till skillnad från programmet något som ändrat mycket med åren. Julmatsmältningar har ordnats i allt från Porkala, på Luk, i Esboskogarna och på Lärkans. Flest gånger har dock Julmisen ordnats på scoutstugan Vidablick, “Vidis” i Sjundeå. Nu är dock Vidis sålt och under de senaste åren har Julmis ordnats på Luk Sommarkoloni i norra Esbo. 103

Samarbete utanför kårens gränser ger mervärde

Text och Bild: Erik Stenberg

104

Tidiga samarbeten Redan efter en snabb blick i tidigare historiker och kårarkivet kan man fastställa att olika former av samarbete utgjort en viktig del av Grankulla-scoutingens historia redan i ett tidigt skede; om än i olika grad och på olika sätt. Under tidiga år samarbetades det trots allt i i ganska liten skala. Vanligtvis var det fråga om samarbete främst mellan de olika patrullerna eller avdelningarna när det gällde arrangerandet av gemensamma evenemang. Speciellt väl minns Maja Aminoff, kårchef under 20-30-talen, skidtävlingarna som ordnades på Gallträsk. Dit kom scouter från alla möjliga kårer. “Men det var alltid vi som vann”, påpekar Maja med ett leende. Samarbete mellan de två “syskonkårerna” Grankullorna och Grankulla Scoutkår var också givet, och ledde ju så småningom rentav till en sammanslagning av kårerna. Men visst har det också ordnats gemensamma läger med andra “utomstående” kårer; bland annat ordnades ett gemensamt läger med KFUK. Lägren, förläggningarna och hajkerna tillsammans med andra kårer har varit många genom åren. 1951 ordnades ett gemensamt sommarläger med Helsingfors

Nybyggarflickor, i slutet av 50-talet och början av 60-talet ordnades ordnades fyra läger tillsammans med Kyrkslätt. 1997 ordnades Kalle & Hobbe-förläggning tillsammans med Nybyggarna. Trots allt får man en känsla att den sorts och den nivå av samarbete vi idag har med andra kårer är något som är ganska nytt inom Grani Scoutkår, något som tagit hundra år att utveckla.

Samarbete under 2000-talet Under 2000-talet har Grankulla Scoutkår utvidgat sitt samarbete med andra kårer och detta på flera olika sätt. Att samarbeta har gett nya möjligheter och kanske viktigast av allt: nya scoutvänner! Samarbetet har varierat starkt, dels vad det gäller samarbetspartners och dels gestalten av de olika gemensamma projekten. Det har alltså inte bara varit frågan om att samarbeta med andra scoutkårer utan också med helt andra föreningar och institutioner. Till exempel har scouter fått lära sig brandsäkerhet och eldsläckning av medlemmar från Grankulla FBK. Under besök på riksdagen har riksdagsmän berättat om livet som politiker och hur bestämmandet i samhället går till och

akutvårdare har i sin tur bidragit med I-hjälpsundervisning. Men först och främst har det nog varit fråga om samarbeten med andra scoutkårer. Och visst är det just dessa evenemang som man kommer ihåg bäst och längst. Det har ordnats gemensamma möten, gemensamma hiker, förläggningar och utfärder med flera olika kårer. På gemensamma läger och regionevenemang har såväl scouter som ledare fått lära känna nya vänner och kårer, vilket i sin tur lett till att nya idéer till samarbete fötts. Under de senaste åren har samarbetet intensifierats framför allt inom ramen för spejarverksamheten. Kårens spejare har haft gemensamma förläggningar med spejarscouter från Södrik Stigfinnare, Tre Björkar och Sjöscoutkåren Stormfågeln såväl som Karis Flickorna. Under Fashion-Action- förläggningen på Lärkans 2009 samlades scouter från fyra kårer för att tillsammans filma actionfilm, sätta upp en modeshow och avsluta med en stor galakväll. Tillsammans med spejarna i Södrik Stigfinnare ordnades en gemensam stadsorientering som sträckte sig från SöS kårlokal i Esbo till Winden i Grankulla. Vargungarnas samarbetsprojekt å sin sida har gått ut på brevväxling med vargungar från Kyrkslätt. 105

Under 2000-talet är det nog mest med Esbokårerna och inom regionen som samarbetet stärkts, men det finns så många fler att dela gemensamma scoutminnen med. Och det är nog alla Graniscouter tacksamma för. Samarbete ger mervärde!

106

Fredrik Stenberg brottas med Stefan Parviainen från Tre Björkar.Vänskap över kårgränserna (Mirjam Ekelund och en representant från Södrik Stigfinnare) och fest på spejarförläggning (Mårten Liljestrand och Antonia Degerlund).

Samarbetsviljan och den utåtriktade andan finns genomgående, något som vi kan vara stolta över.

Av någon konstig anledning så har alla mina scoutminnen lite “suddats ihop”. Längst upp i minneshögen, eller kanske starkaste enskilda minnet är nog kanske ändå av första-klass vandringen som vi gjorde i Noux skogarna tillsammans med Pelagia Wolff (f. Pekonen), Freddi Waselius,Vilhelmina Lindqvist (åtminstone, vi var säkert fler). Det var kallt, på riktigt riktigt kallt.... På natten lyckades vi inte riktigt få fyr på elden (veden var frusen) så natten i vindskyddet blev smått kylig och av förekommen anledning hade morgonmålet också frusit till is... Bastun när vi kom fram till Julmatsmältningen nästa dag var en av dom skönaste någonsin, och känslan av att klara av vad som helst efter den natten sitter fortfarande i! Jenny Langenskiöld f. Unnérus Aktiv under 90-talet

Ett minne jag har från patrulltiden är då några av oss EP:n deltog i EPT:s patrullrådighetstävling Espoon Punanen. Åtminstone Emma (Storbacka), Soffi (Stenius) och Jeanette (Åkerberg) var med i patrullen.Vi hade gått heeela dagen. Säkert 20 kilometer och jag med mina korta ben började vara riktigt trött. Alla kontrollerna gick på finska och jag förstod knappt något. När vi kom fram till den näst sista kontrollen möttes vi av oroande nyheter. En björn hade synats cirka 5km utanför tävlingsbanan och vi fick instruktioner hur vi skulle göra om vi mötte den; lägga oss på marken, ta rinkkan som skydd ovanför huvudet och inte andas om björnen kommer och snusar på en. Inte precis vad man vill höra då man bara är hungrig, trött och vill komma fram till övernattningen. Att några av kontrollanterna var ett par år äldre grani-ledare som höll på att fixa sig fina för att far ut på Konstens natt gjorde ju inte heller det saken bättre! Ett par timmar senare hade vi dock fått mat i magen, nattuppgiften påbörjad (jag vill dock minnas att jag nog lämnade den till de andra patrullmedlemmarna och själv gick direkt och sova...) och sovsäcken utrullad kändes allt mycket bättre! Hanna Finne, 2000-talsscout

Pojkäventyrarna på Windens trappa hösten 2010 107

Kårhiken - en ny tradition Text: Elisabeth “Betti” Nyberg Bilder: Erik Stenberg & Emma Storbacka

108

Den årliga vår-/kårhiken är ett av de nyare evenemangen i kårens kalender. Det är alltså fråga om en hike för hela avdelningen, som också innebär slutet på scoutåret i och med att den hålls ett av de första veckosluten i maj. Den första kårhiken hölls år 2003 vid Haukkalampi i Noux. Då deltog ett tiotal wargar och patrullscouter. Även efter det har hiken hållits i Noux nationalpark. År 2005 inleddes traditionen med att ha en patrullrådighetstävling under hiken, och en trofé i form av ett tvärsnitt av en trädstam tillverkades. På trofén ristas namnet på de patruller som vunnit hike-tävlingen in. Programmet på kårhiken ser ofta ut som följande: lördag morgon samlas de hurtiga scouterna på Grankulla järnvägsstation, varifrån de med tåg och buss tar sig till Noux. Under dagens lopp sätter de upp sina vindskydd, äter lunch, leker och deltar i råddet.Vissa varma år, som året 2009, har åtminstone ledarna tagit tillfället i akt att ta ett dopp i sjön. På kvällen äter man middag och

håller sedan lägerbål runt elden. Till lägerbålet hör det också nästan till att man tillagar chokobananer, dvs. bananer med chokladbitar instuckna som fått stekas i folie på lägereldens glöd. På morgonen när alla vaknat äter man frukost och packar sina saker. Under förmiddagen brukar också vargungarna med familjer komma till platsen och deltar i en liten spårning med scouttema. Alla äter sedan ärtsoppa tillagad på trangia innan det blir dags för ceremonierna och den officiella årsavslutningen. Kårhiken har ändå under dessa år varierat lite i sin utformning, bl.a. har det under ett par år hållits en inledande EP-hike natten till lördagen, varefter resten av avdelningen kommit. År 2007 hölls hiken i form av en cykelhike, vilket innebar att deltagarna cyklade till

övernattningsplatsen och också ökade sina färdigheter i cykelvård (då Jennys cykel fick punktering). I år, 2010, hölls kårhiken i samband med vargungarnas förläggning i Vichtis, vilket också var ett välfungerande koncept. Äventyrsscouterna, som övernattade i vindskydd, blev rentav så ivriga att de vägrade sätta sin fot i vargungarnas stuga ens för att hämta frukost! Deltagarantalet har ända sedan kårhiken skapades varierat ganska starkt, men har alltid varit ett roligt evenemang och en fin avslutning på våren. Fastän vårhiken just nu är en av kårens nyaste traditioner hoppas vi att den så småningom kommer att bli minst lika anrik och legendarisk som så många andra av kårens evenemang!

109

Vårhike Skrivet av Oliver Mangs, Axel Engberg, William Doepel på ett fuktigt papper under vårhiken 2010. Vi skulle sova ute i ett vindskydd. I början hade vi lite problem med att lägga upp vindskydden. Men till slut fick vi dem upp. Just när vi fått upp dem började det och regna. Senare på kvällen hade vi lägerbål. Det var en jättestor brasa. Efter lägerbålet och flagghalningen hade vi specialprogram till vargungarna. Det handlade om att Nalle Puh hade blivit kidnappad och de skulle göra olika uppgifter för att få olika ledtrådar. I slutet var Nalle Puh och kidnapparen. Där skulle de sätta sig i ring på varandras knän för att rädda honom. De flesta sov gott under natten och nästa dag hade vi olika program och sen kom våra föräldrar och hämtade oss. Vårhiker i olika format. Uppe t.v.: 2009 var vädret varmt och sjön lockande. Uppe i mitten: År 2007 var det vårhike på cykel som gällde. T.h: Hajkmat av gourmetklass hör naturligtvis till. Allting smakar gott i skogen! Nere i mitten och t.v.: År 2010 ordnades vårhiken på samma ställe som vu-förläggningen. Oliver Mangs, Axel Engberg och William Doepel sjunger med under lägerbålet. Maria Carlander instruerar äventyrsscouterna Cecilia, Mathilda och Matilda i hur man gör chokobananer. 110

111

Såhär återgavs mitt bästa scoutminne i Hufvudstadsbladet den 31 augusti 1975:

ETT SÅNT ÄVENTYR! Ett fantastiskt äventyr har fem unga finländare fått vara med om.Tack vare att de är scouter, och att de som sådana deltog i Nordjamb 75. För där träffade de kronprins Sidi Mohammed av Marocko. Och denne unge man inbjöd generöst trettio av sina närmaste kompisar från lägret att komma hem till honom och fira hans trettonårsdag! Bland dessa trettio gynnade kompisar befann sig Henrik Wikström från Drumsö, Timo Gunst från Grankulla, Lassi Aho från Borgå och Timo Nummela från Kervo, samt deras ledare Pekka Koskinen. Sent på fredagsnatten landade de på Sjöskog efter att ha upplevt sitt livs äventyr: tio dagar i Marocko med kronprinsens födelsedag som klimax.

Kung Hassan II av Marocko

Under jamboreen hade både kung Hassans son och de här fem pojkarna bott i det finländska underlägert Teno och delat scoutlägerlivets trevnader och strapatser under enkla och primitiva förhållanden. Nu återsåg de varann i en alldeles annorlunda miljö, med ett betydligt mera guldkantat program.Tronföljarens 13-årsdag var något av en nationell händelse som väckte uppståndelse i hela landet.

Sidi Mohammed, nu Kung Mohammed den IV av Marocko

112

Bilderna framtagna enligt 2000-talsmelodi: Bildgooglande

Födelsedagsfesten var någonting otroligt! Kakbordet var säkert 150 meter långt, och gästerna kunde räknas i hundratal, berättar Pekka Koskinen. Som födelsedagspresent hade den finländska kvintetten tagit med en uppsättning skidor, och Sidi blev mycket förtjust. Han lovade att omedelbart ge sig upp i Marockos höga berg för att prova gåvan. Pojkarna fick också en chans att se lite mer av Marocko än de kungliga gemaken, för de stannade tio dagar och blev guidade omkring på utfärder till olika delar av landet. Med sig hem hade de sedan kassarna fulla av marockanska presenter. ” Om sanningen skall fram deltog jag aldrig i jamboreen utan valde istället kårens läger på Våtskär i Pernå. Men vår familjebekant Ilse Vaenerberg, gammal kårmedlem även hon, som då jobbade på scouthuset, hittade en fredag eftermiddag en inbjudan i telexapparaten. Avfärden skulle ske följande måndag så det gällde att snabbt hitta en ledig scout. Skolan skulle börja samma dag och det kändes fint att ringa till kompisarna och meddela att skolstarten för min del blivit uppskjuten på grund av kungabesök i Afrika. Timo Gunst

Nytt program och Grankulla Scoutkår Text: Erik “Knutte” Stenberg

Efter många år med ett något föråldrat scoutprogram utvecklades Nytt Program inom Finlands Scouter r.f.Tanken var att modernisera scoutingen över lag och erbjuda mera upplevelser och mindre stress, inte bara för de yngre utan också för de äldre scouterna. Den största förändringen är att 17-22 åringar numera också finns inom målgruppen för scoutprogrammet, som tidigare tog slut vid 18-års ålder. Programmet togs i bruk av Grankulla Scoutkår under hösten 2008, som en av de första kårerna i Finland.

”Det nya scoutprogrammet har en bredare målgrupp och riktar sig till också till alla 17-22-åringar. Detta betyder att ledarskap enbart är en del av explorer- och roverscouternas program, och inte mera det enda en 17-22-åring skall syssla med.”

officiella ibruktagandet. Ett beslut togs inom kåren att redan innan den egentliga testperioden ta ibruk de nya åldersgrupperna för att göra övergången smidigare. De nya åldersgrupperna är:

Det nya scoutprogrammet innebar stora förändringar för alla Finlands scoutkårer och inte minst för Grankulla Scoutkår som vid bytet stod i händelsernas centrum.

Vargungarna (7-9 år) Äventyrsscouterna (10-12 år) Spejarscouterna (12-15 år) Explorerscouterna (15-17 år) Roverscouterna (18-22 år) Äldre ledare (22-)

Grankulla Scoutkår deltog frivilligt som testkår vilket innebar att det nya programmet togs i bruk redan i ett tidigare skede för att testa programmet och ge feedback åt planeringsgruppen innan det

Var och en åldersgrupp har sitt specifika program, egna färger, märken och symboler. En närmare beskrivning av de enskilda åldersgrupperna och deras verksamhet hittar till näst i historiken. Noux Nationalpark 113

Vargungarna Ella RintaRahko, Carolina Ahlbom och Fanny Engberg på Vu-förläggning 2010 114

Vargungeprogrammet: lek, äventyr och upplevelser i naturen

Text: Elisabeth “Betti” Nyberg Bild: Erik Stenberg, Emma Storbacka

Vargungeprogrammet riktar sig till 7-9-åringar. I Grankulla Scoutkår får man komma med i vargungeverksamheten då man börjat i lågstadiets andra klass.Vargungarna fungerar i flockar med cirka 15 vargungar per flock. Flockmöte hålls varje vecka och då lär sig vargungarna nya spännande saker. Programmet består till stora delar av lek, pyssel och skoj blandat med grundläggande teori i knopslagning, karttecken och naturkunskap. Då man klarat av ett visst antal uppgifter inom ett kunskapsområde får man ett märke, ett s.k. spår. I Grankulla Scoutkår har vi delat in vargungarna i en äldre och en yngre flock.Vissa år, då vi har extra mycket vargungar, delas dessa grupper ytterligare in i mindre grupper.

Ledarna för vargungegruppenkallas Akela och kåren strävar efter att den ena av de två ledarna är minst 18 år gammal, den andra kan vara lite yngre, men minst 16 år gammal. Vargungeflocken är också indelad i kullar, och vargungarna får turvis vara kulledare. Vargungarna har en egen bok,Vargungarnas spår. I boken kryssar Akelan av de uppgifter som utförts och skriver in de spår som avlagts.

båda grupperna gemensamt brukar också ordnas på kårlokalen under hösten. Alltsedan nittiotalet har granivuna också deltagit som tomtar i det stora Luciatåget i Helsingors. Det brukar vara mycket spännande och stämnigsfullt att få stå på storkyrkans trappa då Lucia skrider ner. På våren åker sedan vargungarna på förläggning och de deltar i kåravslutningen som ordnas i samband med kårhajken i maj.Vargungarna deltar också i sommarlägret under tre dagar.

Vargungeverksamheten inom kåren brukar från år till år följa ganska samma mönster. På hösten brukar en gemensam vu-utfärd för båda grupperna ordas i oktober. Oftast åker man till Noux nationalpark någon söndag, grillar lite korv och har ett kort kull-rådd. Ett vu-disco för Vargungarnas åldersgruppsmärke, samt vandringspriset

Kaveln, där den K-råddet får

kullen som vinner

sina namn inskrivna

115

Vargungeverksamheten förr och nu Text: Hanna Finne, Bilder: Emma Storbacka & Erik Stenberg

Grankulla Scoutkår har sedan sammanslagningen 1976 haft en vargunge-verksamhet som inte ändrats nämnvärt. Att bli Grani-vu är och har allt sedan 70-talet varit mycket populärt även om antalet nya vargungar varierat något från år till år. I regel har minst 15 nya ivriga vargungar inlett sin scoutbana varje höst. I Grankulla Scoutkår får man börja som vargunge först då man är 8 år och börjar på andra klass. Detta för att underlätta programmet i och med att alla vargungar då kan läsa, skriva och fungera bättre i grupp. Vilket årtal vargungeverksamheten kom med i kårens verksamhet är svårt att veta på basen av de tidigare historikerna. På 60-talet hade åtminstone både Grankullorna och Grankulla Scoutkår vargungegrupper. Baden-Powell hade dock redan 1916 startat vargungeverksamheten i England med Rudyard Kiplings roman Djungelboken som förebild. Liksom människobarnet Mowgli i Djungelboken, skulle vargungarna inom scoutrörelsen på egen hand lära sig att “reda sig i djungeln och respektera djungelns lag”. Avsikten med vargungeverksamheten var 116

att uppfostra småpojkar, 8-12 år, till att växa upp till scouter under lekens form. Den här verksamhetsbeskrivningen passar in ganska bra på vu:na än idag, fast nu får ju också flickor vara med! Kännspakt för kårens vargungeverksamhet under de senaste 50 åren är att vargungarna utgjort en överraskande stor del av kårens medlemmar. Nästan en tredjedel av kårens medlemmar har i regel varit vargungar. Kring år 2005 hade Grankulla Scoutkår faktiskt mest vargungar av alla enskilda kårer inom hela FiSSc. I och med att kåren har så många aktiva vargungar har det också ansetts befogat att satsa på deras verksamhet.Vargungarna har egna utfärder och förläggningar och de är oftast med på kårens läger. Anna Lena Karlsson-Finne skriver i 75-årshistoriken om vargungeverksamheten på 70- och 80-talet. Programmet följer nästan exakt samma mönster idag som då. Anna Lena drog vargungegrupper i nästan 10 år från slutet av 70-talet till mitten av-80 talet. (Att Anna Lena dessutom är min mamma, och att jag nu också dragit vu-grupper i snart tio år, tycker jag är en liten rolig detalj.) Det är mycket lekar, pyssel och färdigheter som dominerar

programmet. Men programmet anpassas naturligtvis alltid lite efter gruppen, mera lekar och härjande för en vildare grupp och kanske mera färdigheter och berättelser för en lugnare grupp. Märken, tävlingar och vargungeböcker har, precis som på 70- och 80-talet, inte haft en så stor betydelse för Grani-vu:n. Nu då det getts ut nya vargungeböcker i och med Nytt Program, kanske det blir ändring på detta. Att vara vargungeledare är otroligt tacksamt och givande. Man ser hur ivriga och glada vargungarna är då de får lära sig något nytt. Att få se de små scoutfröna växa upp till spirande unga scouter är också riktigt roligt, även om man kan känna sig lite gammal då ens egna vargungar blir ledare och når myndighetsålder. Vargungeverksamheten kommer förhoppningsvis fortsätta vara populär och ha gott rykte inom Grankulla ännu i många långa år. Det är en hobby där inte prestationer eller talang mäts, utan alla är lika värda, lika duktiga och har samma förutsättningar. I dagens samhälle, som blir allt mer tävlings-, prestations- och idrottsinriktat har vargungeverksamheten en viktig plats. Barn måste få vara barn och känna att de är duktiga och bra på något och det får alla vargungar i Grankulla Scoutkår!

Betti Nyberg instruerar vargungarna Daniela Aure och Carolina Savander på Vu-utfärden 2008. Uppe t.h: Knappen Korsström lär ut knopar på Vuförläggning 2010. Mitten t.v: Lunchen tillreds på trangia på vuförläggning 2010. Nere t.v.: Vargungarna på Jublo tävlar i knäckebrödsätning. Nere t.h.: Glada vargungar på vu-utfärd 2008.

117

118

Äventyrsscouterna

Nya färdigheter och spännande program Text: Teddi Nyberg Bild: Erik Stenberg, Maria Carlander, Emma Storbacka

Äventyrsscouterna består av de scouter som tidigare hörde till Wargen och de yngsta patrullscouterna. Äventyrsscouterna är i åldern 10-12 år och går i fyran, femman eller sexan. Programmet är tvåårigt, där man utför uppgifter enligt fyra väderstreck. Norr och söder första året och öst och väst andra året. Äventyrsscouttiden kan också vara 3 år och omfattar då de tre sista årskurserna i lågstadiet. För de kårer som har ett treårigt program finns det även ett interkardinalväderstreck med vinterläger, vandringar, stora tävlingar och samhällstjänst som tema. Till äventyrscoutens program hör mycket av det som man skulle kunna kalla för traditionell scoutkunskap, så som orientering, morse, knopar och första hjälp – saker som kanske inte är de allra mest kreativa, men som krävs för att man skall kunna klara

Äventyrsscouternas åldersgruppsmärke

sig i senare skeden av scoutingen. Varje väderstreck avslutas med äventyrsscoutens motion som kan vara så gott som vad som helst, en fotbollsturnering, ett besök på simhallen eller kanske en vandring. Äventyrsscouterna leds av åldersgruppsledare, ofta explorerscouter eller roverscouter, och de i sin tur får stöd av kaptenen, äventyrsscouternas åldersgruppsansvarige. I Grankulla scoutkår är man äventyrsscout i 3 år.Vi har delat in äventyrsscouterna i skilda pojk- och flickgrupper men programmet för båda grupperna är det samma. I och med att vi valt att dela upp grupperna

på det här viset har vi inte resurser att ännu vidare dela in i första, andra och tredje årets äventyrsscouter. Programmet upprepas därför vartannat år. I och med att väderstrecken är indelade i olika svårighetsgrad finns det en teoretisk chans att en scout lär sig till exempel kryss-surrning innan pålstek, även om detta i verkligheten inte sker. Varje höst ordnas en äventyrsförläggning gemensamt för alla äventyrsscouter. På våren åker äventyrarna på en gemensam endagsutfärd. Äventyrsscouterna deltar också i Julmatsmältningen och vårhajken tillsammans med spejarscouter och ledare. 119

Om att vara äventyrsscout Text: Cecilia Hansson och Mathilda Packalen Man får vara längre på läger, hissa flaggan och andra roliga saker. Man får använda puukko. Man får göra upp eld, man får hugga ved. På mötet är man bara av det ena könet! Man får hjälpa ledarna (om de inte hinner eller om de bara låter oss). Man får sova i vindskydd och tält. Man kan vara sig själv. Man måst laga maten själv, alltid (ibland). Man kan redan jättemycket. Det roligaste det här året har varit Julmisen och vårhiken. Det som inte har varit roligt är att skriva detta papper och att inte få vara med i tävlingen att vem som står längst på ett ben. Ledarna är roliga och tassiga. Och vi får göra ganska mycke saker själv. Äventyrare blir man på fyran. Det är roligt på p-råddet för det är mycket uppgifter. Och man tappar inte lätt bort sig för man kan följa andras spår i snön. Cecilia och

Mathilda

120

Bildtexter: Uppe t.h: Sofia Aalto och Corinna “Ninni” Strang på Julmis 2009. Tv: Ibland måste scouter också lite koppla av, det gör man t.ex. i en massagering som på Ä-förläggningen 2007. Mitten: Äventyrsscouterna väntar på kvällsmat på förläggningen 2007 och flagghissning övas på ett äventyrsmöte hösten 2010. Nere: Vive Hansson, Victoria Stude och Kim Ahlblom på P-rådd på utfärd våren 2008. Äventyrsscouterna fick laga sin egen mat på trangia på Äventyrsförläggningen 2008.

Mitt stora bästa scoutminne är nog hela den tidsperiod då jag var aktivt med. Goda vänner för livet och otaliga mer eller mindre jobbiga hajker, tävlingar, läger, med utmaningar att klara av! Som enskilda tillfällen jag aldrig glömmer, kan jag nämna scoutlägret i Teheran, där jag såg Farah Diba på nära håll, och en gång då Kickan= Mona Sandell och jag dansade folkdans inför Danmarks drottning och Lady Baden Powell. Viveka Grönlund Det var på en ”Tetti-Vicka-skaba” en tävling som en par år i rad arrangerades av Kerstin Nyberg (numera Stolt) och Viveka Grönlund. Tävlingen skedde parvis och jag och John Bergman var ett par. Tävlingen startade vid vägen längs järnvägen i trakten av Björkgård station. Till en början med fick vi saft och en bulle. Nå, jag sade åt Johne att han kunde få äta bullen, vi behöver inte dela. Medan han åt bullen hostade han till, men ner slank bullen. Sedan började vi fundera vad vi skulle ta oss till och vart vi skulle gå. De andra paren hade börjat avlägsna sig. Till sist frågade vi av arrangörerna och fick då som svar: ”Märkte ni inte orderbrevet som var inbakt i bullen. Där står var nästa kontroll är.” Anders Portin, aktiv 1969-början av 1980-talet

121

Spejarsscouterna Katarina “Katti” Knuuttila,Viveca “Vive” Hansson och Daniel Strang har just vunnit Urax-skidan i spejarklassen år 2010 122

Spejarscoutprogrammet

-den roligaste tiden i scouterna Text: Erik “Knutte” Stenberg Bild: Emma Storbacka, Knutte Stenberg

“

Spejarscouten spanar aktivt och företagsamt i mer utmanande förhållanden

Spejarscoutprogrammet riktar sig till scouter i åldern 12-15 år och kan i det närmaste jämföras med patrullscouterna. Allmänt gäller för programmet att man inom de egna kårerna kan förskjuta gruppernas åldersgränser med ett år, vilket även gjorts inom Grankulla Scoutkår. På så vis är spejarscouttiden parallell med högstadiet.

Spejarscouterna verkar i patruller ledda av patrulledare. Till sin hjälp har patrulledarna Lotsen, spejarscouternas åldersgruppsansvariga som hjälper till med att lägga upp patrullernas program och följer upp hur det går. Spejarscoutprogrammet är indelat i fyra etapper; kreativitet, samhälle, läger och överlevnad vilka var och en avslutas av ett större projekt, en fyr. Spejarscoutverksamheten har antagit en egen form under de senaste åren. Man kan säga att den har anpassats till kårens behov och möjligheter.

Exempel på detta är, som redan nämnts, att åldersfördelningen förskjutits med ett år för att göra övergången mellan äventyrs- och spejargruppen smidigare. Strax efter övergången till det nya programmet slogs flickoch pojkspejarna på prov ihop till en grupp. Detta visade sig vara så lyckat att konceptet fortfarande hålls kvar. Tiden som spejarscout leder raka spåret mot mera kunnande, ansvar och ledarskapsförmåga.Varje vår ordnas l-råddet Paskisen av kårens spejare. Att planera och genomföra paskisen är en stor utmaning men 123

Att vara spejarscout handlar om att testa nya saker tillsammans med sina kompisar. Uppe till vänster är spejargruppen och seglar med navigator våren 2009. På följande bild ger Fredrik Stenberg första hjälpen åt sin bror Knutte som blivit överkörd av en bil.Viveca Hansson och Mirjam Ekelund dansar omkrng på P-råddsövernattningen på Station9 år 2009, och längst till höger bygger Katarina “Katti” Knuuttila och Mirjam Ekelund en snöbivack. Nere till vänster testar Malin Holmström på väggklättring och till höger får spejarna testa på att spruta vatten ur en brandbil på regionens spejardagar år 2008.

124

det medför många erfarenheter som spejarscouterna tar med sig. Och inte är det bara spejarna själva som drar nytta av Paskisarrangemangen, många innovativa idéer har tillförts sommarens p-rådd just från Paskisen. Inom Grani Scoutkår har spejarscoutprogrammet använts som en port till scouting på ett större och bredare plan. Spejarscouterna introduceras till scoutingen som en större helhet, inte bara den

egna kåren och får träffa scouter från andra kårer. Gemensamma förläggningar, hajker och möten är det första steget.Vidare besöker spejargruppen ofta ställen utanför kårlokalen så som riksdagen, FBK eller Scoutstationen för att inom ramen för etappen vidga vyerna. På så vis ges och ger granispejaren vänner och minnen för livet och inte bara från den egna kåren.

Spejarscouternas åldersgruppsmärke

125

Explorerscouterna mitt mellan ledare och scout

Carl “Knappen” Korsström, Alexander “Allu” Heinonen och Axel Lindberg går p-rådd på Station 9

126

Text: Erik “Knutte” Stenberg

“

Explorerscouten klarar sig självständigt i olika situationer, kan fungera i olika grupper och kan redan lära ut sina färdigheter till andra

Explorerprogrammet riktar sig till scouter i åldern 15-17 år. Scouterna är indelade i patruller om 4-12 medlemmar ledda av patrulledare ur den egna åldersgruppen. Till sitt stöd har explorerscouterna den åldersgruppsansvariga, lotsen, som tillsammans med patrulledaren planerar program, fungerar som stöd och följer med verksamheten. Programmet, som varar tre år, omfattar flera aktiviteter av varierande längd och omfattning. Utgående från

explorerscoutpatrullens egna val bildar aktiviteterna varierande helheter specifika för den egna patrullen. I och med att det inte tidigare funnits någon form av program för scouter i åldern 15-17 medförde införandet av Nytt Program en hel del att tänka på. Av rent praktiska skäl har det varit helt omöjligt att frångå att explorerscouterna på heltid skulle kunna ägna sig åt eget program. Istället har scouterna precis som tidigare fått ledaruppdrag i och med 127

att de börjat gymnasiet. Trots det har inte explorerprogrammet ignorerats utan tillägnats mycket funderande. Att få tiden att gå ihop med såväl veckoverksamhet som skola har visat sig vara problematiskt och i många fall är det just explorerscouternas egna aktiviteter som fått ge vika för ledaruppdragen. Just nu innebär steget från att ha varit spejarscout till att bli explorerscout stora förändringar. Inte minst i och med bytet från deltagare till ledare. Det ökade ansvaret kräver en hel del stöd och personlig handledning vilket Grani Scoutkår vill satsa stort på under de kommande åren. Ett mentorskapssystem körs igång hösten 2010 där alla explorerscouter får en äldre ledare som personlig mentor att diskutera ledarskapsfrågor och bolla tankar och idéer med. I dagens läge jobbar Grani Scoutkår ännu för en bättre fungerande explorerverksamhet. Mera avslappnat program som motvikt till de nya och ofta tunga ledaruppdragen står högt på önskelistan och arrangeras också i den mån tiden räcker till. I och med att nya explorerscouter som ända från början av sin scouttid följt det nya programmet tillkommer verkar det hela också fungera allt bättre och smidigare.

128

Explorerscouterna på vandringen Spår2009 i lappland. På bild från vänster: Knappen Korsström, Fredrik Stenberg, Teddi Nyberg, Jenny Thorström, Betti Nyberg och Allu Heinonen. Explorerscouternas åldersgrupssmärke Irene Schalin deltar i explorerklassen av den traditionella matlagningstävlingen på St. Göransdagen, och pojkpatrullen (Axel Lindberg, Jocce Krook, Fredrik Stenberg och Knappen Korsström) visar också prov på kulinariska intressen på p-råddet under Station-9.

Visste

du att...?

• Knoptavlorna som du hittar i patrullrummet på Winden härstammar från 60-talet. Då det skulle målas på Winden under 90-talet orsakade också den största tavlan en olycka då den föll ner på Tea Bäckmans arm så att den bröts! • Graniscouter har släpat runt på ett hundskinn på många evenemang. Hundskinnet kallades Horror och var kårens maskot under 90-talet. Därefter försvann Horror då han blivit alltför sjabbig. • Kåren har nuförtiden en ljusröd mjukis som maskot, nämligen hästen Brynolf. Brynolf införskaffades egentligen för att retas med scoutkåren Sailors då vi hade läger på samma ställe som de. (Brynolf hissades upp i deras flaggstång). Eftersom Brynolf var så charmig fick han följa med hem till Winden! • Kårlokalen Winden har varit en folkskola.

Emma Storbacka, Emmi Syrjälä, Melina Weckman och Andreas Bäck hoppar pinus på Jublo2010 Veronica Karlsson kramas med Brynolf på Station9.

• Det står i kårens stadgar att vicekårchefen och kårchefen skall vara av olika kön. Detta bestämdes då kårerna åter slogs samman för man var orolig för att pojkarna annars skulle ta över. • Pinus är något du inte vill råka ut för på läger eller julmisar. Då har du nämligen slarvat med dina tillhörigheter och för att få dem tillbaka måste du hoppa «Jösse Jösse Hare» runt flaggstången medan alla andra sjunger och skrattar åt dig. Pinsamt värre! Det lönar sig med andra ord att hålla reda på sina saker. • På 20-talet samlade kåren in pengar för verksamheten genom att dela ut Söndags-HBL i Grankulla köping. 129

Roverscoutprogrammet - tillsammans mot nya utmaningar

130

Text: Erik â&#x20AC;&#x153;Knutteâ&#x20AC;? Stenberg

Uppe tv. Jenny Thorström,Veronika “Vercki” Karlsson och Erik “Knutte” Stenberg kramas på Storfesten i Tammerfors 2007. Uppe th. Teodora “Teddi” Nyberg hoppar högt av glädje för att hon får vara roverscout, Nere tv. Mathias Hintze får krigsmålning på Ohoj 2008. nere th. Vercki och Knutte är båda medlemmar i roverpatrullen Rövrarana. Här skojar de till det på Storfest i Tammerfors. Roverscouternas åldersgruppsmärke

Roverscoutprogrammet är menat för scouter i åldern 1822 år. Roverprogrammet skall förverkligas i patruller även kallade grupper, vilka kan bestå av 3-5 scouter från flera olika kårer, till exempel på studieorten. Roverpatrullen har en patrulledare från den egna åldersgruppen och en åldersgruppsansvarig, lotsen, som närmast fungerar som en tutor för roverpatrullerna. Roverprogrammet består av projekt av olika slag och skall stöda roverscouten i de ledaruppdrag som han eller hon har. Projekten, eller aktiviteterna, väljs från roverscoutprogrammets 33 olika områden. Nytt program medförde stora förändringar för scouterna i Finland, inte minst Grankulla Scoutkår

och de största förändringarna skedde just inom åldersspannet 16-22-åringar. Att det nu skapades specifikt program för roverscouter var något helt nytt och vi söker ännu också de bästa formerna för verksamheten. Inom Grankulla Scoutkår är roverscoutprogrammet, i och med det unga ledarskap som karakteriserar kåren, något nerbantat. Eftersom kårens alla roverscouter har ledaruppdrag eller andra ansvarsposter inom kåren, regionen eller FiSSc har ingen regelbunden mötesverksamhet införts utan fokus har legat på enskilda roverevenemang. Dessa evenemang, långtgående arrangerade av roverlotsen, har främst tjänat som rekreationsevenemang där rovergruppen under avslappnade

förhållanden kunnat umgås med varandra. Som exempel kan rovergruppens filmkväll, geocaching och middag nämnas. I och med att de flesta roverscouter tilldelats ledaruppdrag redan som explorerscouter kan de flesta roverscouter redan grunderna för ledarskap. Under den fyraåriga roverscoutperioden utvecklas scoutens ledarskap allt mer. Roverscoutprogrammet har potential att ta en nyckelroll i ledarskapsutvecklingen. Exakt vilken form roverprogrammet kommer att anta under de kommande åren får dock åldersfördelningen och tiden utvisa. Hur det än går har grani roverscouter en fiilis som tar dem igenom det mesta! 131

Ett gott skratt

Text: Erik Stenberg

förlänger livet

Sisu är överskattat. Om man bara kan skratta åt saker och ta det med humor behöver man ingen sisu. När jag tänker på allt jag varit med om, allt jag upplevt under mina år som scout kan jag inte låta bli att undra vad det är som verkligen varit den drivande kraften som fått mig att fortsätta och orka kämpa på också i jobbiga situationer. Medan jag funderar kommer jag upp med en hel lista på orsaker men för att vara

132

riktigt ärlig kommer jag inte riktigt på ett klart svar, så jag omformulerar frågan.Varför är jag scout? Jag behöver inte tänka efter för att komma på ett svar på frågan. Svaret skjuter fram reflexmässigt: “För att de e rolit!” Men är det verkligen det? Hur kan det vara roligt att med en alltför tung rinkka släpa sig fram från kontroll till kontroll i ösregnet på fastande mage? Kan det verkligen vara roligt att tvinga ner sig i det iskalla vattnet

varenda lägermorgon efter en natt i ett fuktigt tält? Hur det än är så är svaret jo! Det är hur roligt som helst. Men faktum är att jag tror att man verkligen måste vara scout för att se det roliga i det hela. Man måste ha humorn som får en att skratta när man klåpat och smält skosulorna vid elden på vinterhajken. Jag tror att de flesta icke-scouter inte inser detta. Att det inte är frågan om att alla bara bittert biter ihop tänderna och tar sig

“

"Skrattar bäst som skrattar sist" sägs det. Grani scouter har skrattat i hundra år och inte kommer vi att sluta i första taget.

igenom svårigheterna med sisu utan att det verkligen är ett skratt som tar en vidare. Men den scout finns inte som ensam besitter den här förmågan. Det krävs flera för att det ska fungera och för att föra vidare en dylik mentalitet. Det krävs en kår och inte vilken som helst. Jag kan inte tänka mig en annan kår med en stämning som den i Grani Scoutkår. Jag är verkligt glad över att få vara med på ett hörn av den fiilis som nog kan klassas som tradition.

Om man bara kan skratta åt saker och ta det med humor behöver man ingen sisu och visst kan Grani Scoutkår skratta! “Skrattar bäst som skrattar sist” sägs det. Grani scouter har skrattat i hundra år och inte kommer vi att sluta i första taget.

133

Saxat ur NP 2/2004;

Knuttes sida Hej igen och god dag/kväll eller vad det nu är när du läser. Innan jag börjar skulle jag villa göra er uppmärksamma på att detta endast är en kopia av orginaltexten som efter en litet för närgången titt på tvättmaskinens inre blev mer eller mindre oläslig. Nå, med litet god vilja kan man ju se det från “den ljusa sidan” dels får jag en chans att visa mina grafologiska färdigheter och mitt “goda” minne! Jag tror mig kunna se att den (artikeln alltså) började ungefär så här: Dags att ta fram pennan och skriva igen. Det har kommit många tematips, tack för dem. (Vad månne stod här då?) Dessa tips har mest behandlat kommande läger, hiker etc. Därför har jag knåpat ihop följande: Knuttes 9 orsaker till varför just du skall komma på Sfinx: 1. .. Ser inte alla snyggare ut i profil? (tydligen tyckte i alla fall egyptierna det) Kom och bli egyptier! 2. Visst är det roligare att stekas på Vessö än att sitta mumifierade, jag menar förstås isolerad, hemma? 3. Allas vår tjusiga och superhärliga Icca är ju farao där. 4. Nog är det ju trevligt att kånkka en rinkka i ett mysigt litet ösregn. 5. (Visa att du är sjurvän, ge blod!(åt myggorna)). Tänk vilken idyll det är att få sova i ett fuktigt tält tillsammans med några vänskapliga myggor. 6. Tänk att få vakna till ledarnas demoniska skrän, värre än hel flock “abin” utan godis. 7. Kommer du ihåååg, minns du där du lååååg (och slet med nattuppgiften) sommaren på Bauta scouter utan rauta* kände sig som zombies** 8. Var barmhärtig mot dina föräldrar och befria dem från dig i 9 dagar. 9. Scoutläger är ju roligt! *Rauta betyder stål på finska ifall du inte visste det **melodi från “sommaren i city” 134

Gallup: Varför är Grankulla Scoutkår den bästa kåren? Text och Bild: Cecilia Hansson, Mathilda Packalén, Matilda Björklund

Fanny Johansson, 9 år Den är bäst och roligast. Lägrena é så bra! Emilia Westerholm, 9 år Det är roligt, helt god mat, ledarna är duktiga! Elisabeth “Betti” Nyberg, 18 år Vi har så bra stämning, ingen lämnas utanför Malin Holmström, 16 år Här finns kivoga människor. Walter Mårtensson, 10 år Alla är vänner, lägrena har väldigt mycket program.

Rasmus Mårtensson

Malin Holmström

Valter Mårtensson

William Doepel, 10 år För den är i Grankulla, och det ordnas mycket läger. Maria Carlander, 18 år För att det finns snälla scouter och för att vi är en så stor kår. Rasmus Mårtensson, 39 år Det är en aktiv kår och det finns mycket att göra.

Betti Nyberg

Emilia Westerholm

Fanny Johansson

William Doepel

Maria Carlander

135

Avdelningsmötena

samlar hela kåren på Winden

Avdelningsmöten är möten som är gemensamma för hela avdelningen. Detta innebar enligt det tidigare åldersgruppssystemet alla patruller samt Wargen, numera äventyrars- och spejarscouterna. Avdelningsmöten hålls ungefär tre gånger per termin. Några av mötena varierar från år till år, medan andra alltid är desamma.Till de klassiska hör:

Text: Betti Nyberg Bild: Erik Stenberg

Kårmönstring

Thinking Day

Kottelikott

Kårmönstringen är det första mötet på hösten. Då samlas hela kåren för att se hur många vi är, komma överens om scoutårets mötestider och dela in oss i de nya grupperna (förr skedde patrullindelningen vid kårmönstringen).

Thinking Day den 22.2 är en internationell scouthögtidsdag, som manar scouter till att ta en paus och tänka efter. Inom vår kår är det däremot tradition att hela avdelningen hämtar med sig varsin pulka för att sedan i samlad tropp gå till pulkabacken vid Gallträsk. Om man har tur kanske det dessutom blir varm blåbärssoppa på Winden efteråt...

Kottelikott är ett avdelningsmöte som hålls på våren, oftast i mars. Kottelikott går ut på att patruller går runt på en stadsmanöver med kontroller här och var i Grankulla. De som klarar uppgifterna bäst vinner, och får patrullens namn förevigat på Kottelikott-kotten.

Kottelikott-kotten som är vandringspriset för avdelningsmötet Kottelikott. Kotten är cirka 15 centimeter lång! 136

St Göran St Göransdagen firas den 23 april, eller i närheten av den dagen. I Grankulla Scoutkår har vi i några tiotals år firat dagen med en matlagnignstävling patrullerna/ åldersgrupperna emellan. I början hålls en liten tävling eller stafett där vinnaren får välja sina ingredienser först. Alla tilldelade ingredienser måste användas, vilket ofta har resulterat i mycket spännande maträtter, som exempelvis

fetaostomelett eller palsternacka kokt i sockerlag. I slutet av mötet meddelas tävlingens vinnare, som sedan år 2007 fått sitt patrullnamn uppskrivet på kastrullocket som kallas “St Görans sköld”. På St Göransdagsmötet hålls också en högtidlig ceremonidel med dubbningar och den årliga utdelningen av St Göransskölden åt en särskilt duktig scout.

Uppe t.v.: Äventyrsscouter tillreder läckerheter i matlagastävlingen på St. Göran 2010. uppe t.h. Wilma Norrena, Ida Bäckström och Viveca Hansson dekrorerar pepparkakshus på ett avdelningsmöte i november 2009. nere: Anna Forstell tillreder mat på trangia. 137

Gallup:

Vad tycker du att är roligt i scouterna? Bild och text: William Doepel, Oliver Mangs och Axel Engberg

Emil Vasara, 9 år Jag tycker om spåren och om att baka, och om förläggningar. Knappen Korsström, 17 år Jag tycker om trevliga människor och om att chilla. Jag tycker också om att sova. Helena Zilliacus, 10 år Jag tycker om att få nya vänner och det är roligt att man får vara i naturen.

Knappen Korsström

Mathilda Packalén

Maria “Maria N” Nyberg Det finns så mycket som är roligt, men jag tycker det är roligt med lägerbål och med läger. Mathilda Packalén, 11 år Jag tycker om läger och att sova i tält, och att lära känna nya människor. Cecilia Hansson, 11 år Jag tycker om roliga saker som P-rådd och att sova i tält. Man har mycket att göra hela tiden. Helena Zilliacus

Cecilia Hansson 138

Emil Vasara

Maria Nyberg

Visste

du att...?

• Nattmanöver ordnas på gott som alla förläggningar och alltid på Julmatsmältningen. Det händer alltid en massa skumma grejer då på natten och då måste scouterna väckas för att komma och hjälpa till. Oftast är det några dumma typer som tagit någon snäll typ tillfånga. • Då de nya uppgifterna för klassproven kom ut på nittiotalet tyckte graniscouterna att förstaklass-proven var alldeles för lätta. Därför gjordes ett eget första klass-provs häfte med med utmanande uppgifter för scouterna i vår kår.

Men för att plocka fram ett av många härliga scoutevenemang jag har många fina minnen från så tar jag förbundslägret Wik 2006.Vi var rovrar på gränsen mellan patrullscouter och ledare och gjorde mest vad vi ville.Vi spelade volleyboll, tog sovmorgnar, avbröt radio x3m:s reportrar mitt i sändning och lugnade britter som tappat bort sig efter att med nöd och näppe undkommit en påstådd björn som gått på bakbenen. Inte minst minns jag vår roverpatrull, Rövrarnas, insatser i Sten Nylandertävlingen under lägret.

Erik “Knutte” Stenberg, aktiv på 2000-talet

Teddi Nyberg, Erica Karlsson och Knutte Stenberg på Sten Nylandertävlingen under Wik 2007.

139

Nya

kommunikationskanaler:

2000-talets melodi

Text: Emma Portin

Under 2000-talet har det gjorts stora framsteg inom kommunikation och informationsteknologi, och Grankulla Scoutkår har inte varit sen att följa efter. Den första hemsidan gjordes i mitten av 90-talet av Rasmus Mårtensson. Mats Haglund gjorde en ny hemsida i början av 2000-talet som sitt slutarbete från Yrkeshögskolan Arcada. Det var en väldigt snygg sida, men tyvärr alldeles för svår att uppdatera. Den nya sidan blev användarvänligare år 2006 då den gjordes om och började fungera så att vem som helst kan gå in och uppdatera. Kort efter det byggdes hemsidan ut och de olika åldersgrupperna fick egna hemsidor där program och anmälningslappar finns att printa ut. Även det för ledarnas interna kommunikation och informationsspridning viktiga intranätet Grintra skapades. På Grintra kan man hitta alla gamla 140

anmälningslappar, planeringsdokument från olika evenemang, checklistor för hur man skall planera evenemang och en mängd annan viktig information. Under 1990-talet var det telefonlistor som man använde för att meddela hela patrullen om ändringar i programmet eller tidtabellerna. När mobiltelefonerna blev allt mer vanliga övergick också kåren till att skicka textmeddelanden för att påminna om avdelningsmöten, ledarmöten etc. Påminnelser om evenemang och information om ändringar i programmet går nuförtiden ut till alla kårmedlemmar och föräldrar huvudsakligen via e-postlistor och SMS. Mejllistor för varje åldersgrupp blev standard under början av 2000-talet, och idag är det e-post som är den primära kontaktlänken till speciellt

de yngre scouternas föräldrar. E-post fungerar också som en av de viktigaste länkarna mellan ledarna. Under de senaste åren har också Facebook introducerats som ett fungerande sätt att kommunicera inom ledarstaben, speciellt med de yngre ledarna. En hel del datorer har hittat sina vägar till Winden, vilket kunde konstateras under ett större talko en svettig junidag år 2006 då tiotals datorer och skärmar fördes till kärringmossen. En alldeles egen modern och användbar dator donerades åt kåren och en plattskärm samt printer införskaffades år 208. Datorn fick en egen scouthalsduk och döptes till Mange, efter Magnus Hagelstam. Dessutom skaffade kåren en ”mokkula” med vilken internet, om än långsamt, installerades på Winden. Nu kan ledarna googla efter nya

Kårens första hemsida skapades av Rasmus “Rade” Mårtenson i mitten av 90-talet. På den andra bilden ser du hur hemsidan ser ut idag. Den hittas förövrigt på www.grankullascoutkar.fi 141

programidéer och printa ut lappar efter behov, eller fördriva tiden innan ett möte genom att surfa efter inspirerande scoutrelaterat material på Internet. Också på FiSSc-håll har informationsgången utvecklats och bland annat en egen community har tagits i bruk som heter FiSScNät. Där finns bland annat bloggar, information om evenemang, diskussioner m.m. Ett TipsNät där kårer kan dela med sig av sina idéer om hur man t.ex. planerar ett visst program eller hur du torkar dina stövlar på snabbaste sätt, har instiftats. År 2008 utlystes en tävling där kårerna skulle lägga in så många tips som möjligt på denna sida. Grankulla Scoutkår vann tävlingen med sina 84 inlagda tips, en del tips bättre än andra. Se rutan brevid för exempel på ett av de sista tipsen som lades in. Informationsteknik har också börjat ta större del i själva evenemangen, och det är inte ovanligt att ledarna sitter i rad på en Julmis och knapprar på datorer då de förbereder ett programpass. Att blogga, skriva artiklar för Nya Pressun och att uppdatera någonting på hemsidan kan höra till det normala terminsprogrammet i varje fall för de äldre åldersgrupperna.

142

Adressografen: High-tech på 80-talet Sedan början av 2000-talet har kårens medlemsregister funnits i Stigen, ett medlemsregister på nätet för alla scouter i Finland. När Nya Pressun eller andra utskick skall postas till kårens medlemmar går det i ett nafs att printa ut etiketter att klistra fast på kuverten. Men annat var det förr. I arkivet hittar man det som på 80-talet var high-tech: adressografkort. Anders Portin som var aktiv på adressografens tid berättar hur man använder manicken i fråga: “Varje kort har en adress med förhöjd text. Man stoppar in det i en apparat tillsammans med kuvertet och drar i en spak, och vips har man hela adressen snyggt tryckt på kuvertet!”

Tips # 83 Ekologisk Flaggstångsknopp för lägerförhållanden “I stället för att släpa med sig en riktig flaggknopp till lägret, kan ni producera en egen ekologisk flaggknopp. Det enda du behöver är en stor gul lök, silver sprayfärg eller jesustejp och en stor spik. Och en flaggstång gjord av en stor spira, naturligtvis.”

Saxat ur NP 01/2005

Iccas Iaktagelser • Hej alla barn nu blir det barnprogram, kom och se vad skåjten Icca tar fram: En lite klubba och nu ska ni höra, vad man så enkelt med klubbor kan göra: Slå dom i huvudet och dunkelidur, så har vi gjort oss en skallfraktur • Visste du att Iccas, nej jag menar en struts, öga är lika stort som dens hjärna? • Visste du att åka-på-Windens-förstahjälplådanerför-trapporna inte är en accepterad sportgren?!? (pojkpatrullen måste sluta med det!) • Iccas iaktagelser är en sida som inte skall vara något att hänga i julgranen men ändå ha en gnutta visdom i sig. • En liknelse: när man bygger hus måste man göra grunden bra och stadig, annars blir det inget av resten av huset. Samma gäller det med allt här i livet. Bara planeringen är bra, blir fortsättnignen också lyckad! • Vissa dagar duggregnar det, andra regnar det inte ett dugg. • Alla barnen tittade in i mikrovågsugnen, utom Knut, för han tittade ut.

143

Nya Pressun graniscouternas språkrör Den 21 maj 1974 var det legendariska datumet då det första exemplaret av Nya Pressun gavs ut. Allt sedan dess har Nya Pressun (vardagligt kallad “NP:n”) utkommit med mer eller mindre regelbundna mellanrum.

Pressuredaktionen -82, Hanni Stubb, Sussii Stubb och Maria Portin. Metoderna var på den tiden en aningen klippigare och klistrigare än de är idag.

Text: Fredrik Stenberg, Emma Storbacka

144

För att finna Nya Pressuns ursprung måste man gå tillbaka till skolåret 1972-1973. Under detta skolår var Kerstin "Tetti" Nyberg ansvarig för Grankulla samskolas tidning "Granlöfvet" och medlem i Grankullorna. Följande läsår (19731974) tog Björn "Bjösa" Eklund, som var medlem i Grankulla Scoutkår, över posten som chefredaktör för Granlöfvet. I och med ett sent gemensamt kvällsmöte började de två erfarna skoltidningsredaktörerna utveckla tanken på en tidning som skulle fungera som en informationskanal inom kåren. Nya Pressuns redaktion utökades i rask takt med ytterligare medlemmar. Detta resulterade i att Nya Pressuns redaktion nu bestod av Kerstin "Tetti" Nyberg, Björn "Bjösa" Eklund, Martin "Marre" Hausen (även han med tidigare erfarenheter som redaktör), Viveka Grönlund och sist men inte minst Anders "Andu" Karlsson. Det enda som nu fattades nu var ett passande namn för tidningen. Man höll därför ett möte på kårlokalen (Heikelsvägen 5),och alla fick ge sina förslag, men inget verkade passa. Just

Saxat ur NP nr 2001:

Du är kanske en scout om du: när allt hopp vekade vara förlorat, bad dock Timo Gunst om ordet "Jag föreslår att tidningen skall heta Nya Pressun". Så fick det bli! Man motiverade senare namnvalet med att det var inspirerat från en tidigare existerande tidning ("Nya Pressen"), och att man länge funderat huruvida man skulle investera i en ny pressu (presenning) eller i en kårtidning. Genom alla dessa år har NP:n bytt skepnad med jämna mellanrum så väl utseendemässigt som innehållsmässigt. Några exempel på NP utseenden är säkert på sin plats: ett tag var NP:n bara ett A4:ns papper, men den hittills mest populära "looken " har dock varit i formen av ett A5:ns häfte. När kopieringsapparaterna har utvecklats har också själva processen med att laga kårtidningen gått framåt: i dagens läge spottar kopieringsmaskinen (som kåren gratis får använda) på ungdomsgården ut färdiga häften av sidorna som chefredaktören själv har gjort på dator och printat ut. Självfallet har teknikens framfart underlättat utvecklingen av tidningens innehåll, och tanken på att sitta

och klippa och klistra in material i tidningen känns främmande för de nuvarande ledarna. Också postningen av tidningen är lättare då färdiga etiketter med adresserna kan printas rakt ut från medlemsregistret som finns på nätet. Internet har också underlättat både skapandet av nytt material (speciellt på VU-sidorna plockas det ofta in uppgifter och skoj från nätet), och indrivandet av nytt material av kårmedlemmar. I början av 2000-talet var det ännu ganska långt en omöjlig tanke att be en 10-åring skicka in sin historia om scoutlägret per e-post! Nya Pressun har också lagts ut på kårens hemsida som PDF, vilket har gjort att gamla kårmedlemmar och andra intresserade läsare av denna omåttligt populära blaska har kunnat gå in och läsa om kårens nuvarande verksamhet. Tidningens innehåll har långt präglats av information och reklam om olika evenemang, samt berättelser och (suddiga) bilder från gångna scoutevenemang. Dessutom har kårens medlemmar fått njuta av betraktelser av mer filosofisk natur,

• du tycker att halvfrusna franskisar smakar ganska gott • du börjar spontant sjunga konstiga sånger bland folk • du tar med dig eget wc-papper vart du än går • du kan stirra på en spindel i en timme utan att märka att tiden går • du läser alltid med ficklampa • du har en stormis hängande utanför badrumsdörren • du räknar alltid hur många tändstickor du har kvar • du börjar leta efter en kompis när du ska gå på toa • du har en mugg hängande i bältet • du firar din semester med 30 barn som ingen i din familj känner • du minns inte med vilken hand du skall hälsa på dina släktingar med • du lagar alltid mat för minst 12 personer

145

djupare tankar i form av kårchefens hälsning, Taptot, på den sista sidan samt vargungarnas alltid lika underhållande kommentarer om scoutverksamheten. Under 90-talet präglades Nya Pressun av de små kommentarerna på nedre eller övre delen av sidan. Det var Mats Kex Helsingius som var chefredaktör som inledde traditionen, som väckte mycket munterhet bland kårmedlemmarna. Grankullabor har också upprepade gånger under de senaste tiotals åren uppmanats av bekymrade NP-redaktörer att se upp i trafiken då unga ledare börjar bilskolan. I och med 100-års jubileet kommer NP:n åter att byta utseende, eftersom tidningens roll som informationskälla på 2000-talet inte längre är relevant. Därför kommer under senhösten 2010 en ny Nya Pressun att lanseras, med fokus på bilder från evenemang och evenemangsberättelser, samt kolumner och texter skrivna av scouterna själva. Nya NP:n kommer att tryckas i färg och ges ut två gånger per år, och precis som tidigare postas hem till alla kårmedlemmar. Dessutom kommer tidningen att vara möjlig att läsa på nätet. Det är dags också för Nya Pressun att ta modiga steg in i framtiden!

146

Några exempel på hur NP sett ut genom åren.

147

Vem figurerar på Winden?

-Svaret finns i ledarloggen!

Elisabeth “Betti” Nyberg Jenny Thorström Hanna Finne Antonia “Toni” Degerlund Emma Storbacka Erik “Knutte” Stenberg Fredrik Stenberg Emilia Eskola Teddi Nyberg Marianne Schalin Carl “Knappen” Korsström Maria Carlander Axel Lindberg Malin Holmström Lotta Karlsson Veronica “Vercki” Karlsson Emma Portin Irene Schalin Erica Karlsson Janina Koschin Anna af Hällström Jacob “Jake” Waselius Alexander “Allu” Heinonen Linnea Aure Joachim “Jocce” Krook Tea Bäckman

Statistik över loggboksskrivande från Januari 2009 till den 17.1.2010. I loggen kan man läsa bland annat följande kommentarer: En månad kvar tills en viss person (jag) fyller 17 år, GAAH! Borde man skaffa rynkkräm? Tillbaka från Hiken! Nöjda i hågen, men dskavsår av tändstålen och med ryska sånger från Radio Sputnik på hjärnan. Whaddap y’all? Har inte skrivit i loggboken på länge, det har varit smått BUSY på senaste tiden med 1000x jobb och studentskrivningar, men nu är det redan snart lyckligtvis över och iövermorgon skall jag åka till Budapest! Jag tror att jag tänker bjuda lite choklad till mina kära ungar då jag inte kommer att se dem på så länge! Knopmöte, F*** yeah! Alla ledare! Ni gör ett superbra jobb med era grupper! 1000 pluspoäng av mig åt er! (Det som ni får ett litet minuspoäng för är att det är så skitigt i ledarrummet. Aja baja! Men jag förlåter er för ni är så BÄST! Irene och jag drog yngre äventyrsflickornas knopmöte.Vill ni höra ett pinsamt erkännande? Nå, jag ertappade mig själv med att vara rätt förtjust i knopar!

148

Saxat ur NP 01/1996, Publicerat som favorit i repris sju år senare i NP 01/2003

Den första Myshörnan Eftersom vissa personer inte vet vad ordet “mysigt” betyder börjar vi med en förklaring. Så nu är man här igen. Ute kvittrar fåglarna, solen skiner och snön smälter i rekordart. Tredje scoutmötet på tre dagar inleds om cirka 10 minuter! PS) Det är så påskigt och fint här i ledarrummet! Blev överförtjust då jag såg den nya, fina loggboken,men sedan såg jag attt den första sidan var oskriven och blev riktigt skrämd. Skulle lilla jag våga skriva på första sidan? Efter vårt ”Internationellt”-möte (då vi talade om Jamboreen, scouting i Kanada, sommarlägret, lärde oss att säga ”Hej” på olika språk och lekte en kanadensisk lek)kände jag ändå att loggboksklottrandet inte kunde försummas. Så ursäkta, allihop, om jag har förstört den ärorika första sidan för er. Alla ledare, STÄNG LEDARRUMSDÖRREN, om ni förstås inte vill ha in nyfikna SPEJARE ; ) -Jenny (som var här och öppna ledarrumsdörren för ett par spejare som lämnat sina skor här inne... busted! Det var länge sedan sist. Jag är här och söker nr lapparna till p-råddet på Station 9. Till min tur hittade jag dom på 2 minuter! Ett stort BRAVO till alla som har städat Winden så här fint!

Mysigt är en massa greijjer som är huibens och inte omysiga. Om något känns mysigt känns det i hela kroppen och man vill inte lämna det mysiga. Till exempel kårlokalen och Julmatsmältningen är mysiga greijjer, “Love is all around” är en mysig sång och när man är nära den pojke eller flicka man är förälskad i känner man också mysigheten inom sig. Flodhästar, gräshoppor och andra småkräk är mysiga djur. Lyspetroleum-doft är en mysig doft. Scouting är grunden till allt mysigt! Omysigt är motsatsen till mysigt och betyder alltså alla greijjer som är otrevliga och inte alls mysiga ett dugg. Om någonting är omysigt känns det som en ond ande har stigit in i ens kropp. Exempel på omysiga greijjer är: Att fara hem från kårlokalen eller Julmatsmältningen när man haft huibens, att inte kunna lyssna på mysig musik på kårlokalen, att vänta på en mysig kille som aldrig kommer, att vara sjuk så man inte kan gå till kårlokalen på en vecka och dessutom missa en mysig hajk. Men det mest omysiga som kan hända dig är att du inte skulle få träffa dina mysiga scoutvänner. Många mysiga kramar Hälsningar: Sia, Ika & Ida

Nu är det igen liv och buller på Winden.Yngre Ä-flickorna fick idag lära sig framstupa sidoläge, mäta pulsen och fixa en stupad vrist. Jeejee. 149

Lägersånger

På kårens läger hör det till att man har en egen lägersång. Här finns några exemplar av sånger från de senaste trettio åren!

Lägersång på Ufo -80 Text och melodi: okänd

Lägersång på O’Hoj 2008

Vill du veta det som ingen annan vet? Som är lägrets stora hemlighet. Vi som kom hit till Ufo ’80 Vi har ingalunda gått hit, Nej vi kom till Odensö i vår raket!

Tillsammans med Tre Björkar och Södrik Stigfinnare Text: okänd, Melodi: Sommartider (Gyllene Tider) Plundringstider Vi rövar hela natten lång Plundringstider Piraterna har kommit igång Springer runt i en stad som brinner Letar efter silver och guld

Singing ai-a jippi jippi ai...

Lägersång på lägret Då-ViNi-Nu -84

Plundringstider hej hej plundringstider Höj era sablar och ta er i land Woo-oo-oo Ta er allt ni vill och allt ni kan Plundringstider hej hej plundringstider Musketterna smäller, att plundra är skoj Woo-oo-oo Det är plundringstider - Skepp ohoj!

Text (och melodi?): John “Johni” Hansson Det finns ett scoutläger på Vitsand Där finns hurtiga scouter och Vu:n De’ är VI de’ är Ni tillsammans Jipee På sommarens samläger Då-Vi-Ni-Nu Vi-i reser från Då-tid till Nu-tid Har det spännande och skojigt och bra Med stenålder, antik, folkvandring med hike Upptäcksfärder och Ufon i Då-Vi-Ni-Nu

150

Guld och silver Allt som skiner vill vi ha Här i Pernå Där finns du och där finns jag Solen skiner där scouter vistas Lägerlivet är bra! Plundringstider hej hej…

Sfinx 2004

Gondor 2005

Scouter och Sfinxar - de är ting som är bra Scouter och Sfinxar - gör att man blir glad

Gandalf han pysslar med sitt lilla trolleri Och bråkar då och då med Saruman Vad är det som händer det undrar också vi När man int’ på någon lita kan

Text: ???? Melodi: Hakuna Matata (ur Lejonkungen)

Refr. Inga bekymmer - Tuthankamon e här De e en härlig tid - uteliv Scouter och Sfinxar 31 scouter - uppställda på en rad Trivs bättre i skogen - än i Grankulla stad Refr. Inga bekymmer... Coola scouter – knivar, yxor de har De hugger och täljer - nästan alla dar Refr. Inga bekymmer...

Text: Freddi Waselius Melodi: Tommy tycker om mig (Carola)

Då får Frodo en ring i sin hand Och börjar sin färd mot fjärran land Han säger Sam, kom tag min hand Vi har ju knutit ett evigt vänskapsband Frodo far till Mordor, Men vägen den är lång att gå-å-å-åh På vägen blir det roisigt Och vännerna är ganska få-å-å-å-å-å-åh Han skall förstöra ringen Men det blir nog jättesvårt åh-åh-åh Därför är vi här nu Och alla ska vi hjälpas åååå-åt Vi kom med båt Aragon han strider, Gimli är cool Legolas är flickornas idol Orcherna är fula. De får oss att spy De sku behöva kräm för sin hy Bakom Mordors portar är det så hett Att det bara luktar svett Fienden de smider svärd Men ingenting kan stoppa vår färd Ref x 2

Lägerbål på besöksdygnet under Jublo2010 151

Lägersång på Bauta-02

Text: Hanna Finne, Emma Storbacka, Sofia Stenius, Lotte Ehrnrooth och Emilia Sylvin. Melodi: Havet är djupt (ur Disneys Den lilla sjöjungfrun)

Lägersång på Jublo 2010

I mitten av romarriket fanns en by som var Full av envisa galler med stridslusten i bevar Text: Maria Nyberg, Melodi: Sommartider (Gyllene Tider) Men utanför dess portar väntar romarna på led Men gallerna tar en hutt och slår ner dem med besked

Ref:

Galler är bra, Galler är bra. På läger på Bauta Där får man scouta Med gallerna Här kan ju ingen sitta still, Paddla och lek, gör vad ni vill Vi firar på läger Gallernas seger Galler är bra

De e Asterix som är hjälten, starkare än du tror Obelix bär på bautastenar, för han är ju jättestor Tillsammmans går de i skogen, Idefix är som jakthund bäst Sen fångar de tjocka vildsvin och i byn ställs det till med fest Ref.

Sommartider - i Vessö är det nånting på gång Dé ett läger, alla graniscouter på språng Det ska bli ett sjudundrans läger att minnas i hundrade år Lägertider hej hej, lägertider! Packa din rinkka, ta halsduken på Slut med “Innesport”, till skogs vi gå-å-å! Lägertider hej hej, lägertider! Morgondopp, stålis, knyxå och knop Vi är här på Jublo - allihop! Gamla tider - först dom måste scouta i smyg Pojkar, flickor på varsitt håll (man var lite blyg...) Men på Winden slog dom sig samman till världens bästa kår! Lägertider hej hej, lägertider Vi simmar och leker och sover i tält Sommarlägerliv är nåt specie-e-ellt! Lägertider hej hej, lägertider Lägerbål, P-rådd, Rybis och dop Vi är här på Jublo- allihop! Lägertider hej hej, lägertider! Vi har det bra i båd’ solsken och regn (för) scouter är ett tufft och livat gä-ä-äng Lägertider hej hej, lägertider! Ta Brynolf i hoven och din kompis i hand Vi är här på Jublo - med varann!

152

Julmisbiisi 2008

Text: Jacob Waselius??, Melodi: Sprakasticka (Sås&Kopp) När julmaten har blitt förtärd flyr vi iväg från stadens flärd och blir vi fler blir det fin effekt alla är messis direkt Ute i noux skogarne smälter vi maten, nu gäller de Julmatssmältning de e vår melodi kom nu så klämmer vi i Bridge: Men vad ska vi sjunga vad ska det vara Nånting som alla scouter bör kunna Nånting som sker varje jul som smälter nu börjar du kanske förstå. - ja om det smälter ref: Grabba scouthalsduken nu för julmis är det ju nu får vi alla fnatt och brister ut i skratt kom följ med oss de e julmis förstås När vi sen väl har smält vår mat dukar vi fram ännu mer på fat längtar vi efter nästa jul då så blir det åter kul ref.

Ivriga gamyler sjunger glatt med i lägersången på Jublo2010. Vill du sjunga med? Texten hittar du här brevid. 153

Grankullornas gemenskap fortsätter i gilleverksamheten Text: Emma Storbacka

Det finns cirka 80.000 gillescouter i världen, och kring ett tusental i Finland. I Grankulla fungerar Granbogillet och Nypongillet, två gillen som till största del består av medlemmar med bakgrund i scoutkåren Grankullorna.

Rita Söderström är ordförande eller, som det heter, gillemästare för Nypongillet. Det finns cirka 20 aktiva ”Nypon” som träffas en gång i månaden mellan september och maj. Av de tiotal kvinnor som grundade Nypongillet för exakt 40 år sedan finns ännu en aktiv medlem med i verksamheten, och under åren har nya medlemmar tillkommit då vänner och bekanta till de aktiva Nyponen har tagits med i verksamheten. På Nyponens träffar brukar det finnas något slags program eller tema, ofta med en inbjuden gäst som berättar om något ämne. I Nyponens loggbok har gillets sekreterare redogjort för varje träff, och man kan läsa i detalj

154

om vad som skett på träffen. Den noggrant bokförda loggboken är intressant, med bilder och nogranna redogörelser för varje möte. Under åren har Nyponen också understött enskilda scouter med bidrag för läger utomlands, och dessa scouter har sedan kommit och berättat för gillet om sina strapatser.

Finlands landsgille och Rita Söderström skulle gärna se att nya gillen grundas, och föreslår att kompisgäng som nått slutet på sina scoutkarriärer överväger att grunda gillen för kunna fortsätta göra roliga saker tillsammans. - Eftersom gilleverksamheten utformas av medlemmarna kan man i princip göra vad man vill tillsammans!

Hela Nypongillet på utfärd

Sidor ur gillets bok, där alla händelser dokumenteras.

Ordförande Rita Söderström deltar aktivt i olika gille-evenemang också utomlands. Här skakar hon hand med

Indonesiens president i maj år 1993.

155

Kårens egna utmärkelser Årets Scout Årets scout är en ledare som aktivt har deltagit i kårens verksamhet under det gågna året. Årets scout utses vid kårens julavslutning. De som blivit utnämnda till årets scout är:

Karen Wik Anna-Lena Karlsson Åke Finne Nya Pressun (Maria Portin, Sussi Stubb, Hanni Stubb, Maria Hausen) Thomas Weckman Maria Hausen Niklas Wik Christer Jensen Mats Helsingius Rasmus Mårtensson Theresa Weckman Janos Arrakoski Mathias Stenman Robin Gustafsson Berndt Wickholm Karl Lindfors Johanna Nordström

156

Jannika Stenius Pelagia Pekonen Anna Gustafsson Carl Stjernberg Malena Lindberg Fredrika Stolt Anna-Maria Thölix Emma Storbacka Erica Krook Emma Portin Hanna Finne Linn Ek Maria Nyberg Erik Stenberg Teddi Nyberg

St Göransskölden St Göransskölden är ett vandringspris som årligen delas ut på S:t Göransdagen. Skölden tilldelas en patrullscout som är aktiv och positiv och som man kan räkna med. Sedan instiftandet år 1997 har följande scouter beviljats skölden: Niklas Åkerberg Alexandra Ramberg Emma Portin Jenny Gillberg Joakim Sjöblom Jenny Thorström Mathias Hintze Theodora Nyberg Knutte Stenberg Maria Carlander Elisabeth Nyberg Fredrik Stenberg Viveca Hansson

157

Scouting i Grankulla i hundra 책r till? Text: Hanna Finne, k책rchef

158

Hundra år är en lång tid. Kommer vi månne att få finnas i hundra år till? Ingen vet förstås, men man kan ju alltid spekulera och fundera. När jag ser tillbaka på verksamheten så konstaterar jag att mycket är sig likt trots att inte världen mera är sig lik! Det får mig också att tro och hoppas att scouting i Grankulla lever vidare ännu länge oberoende av hur världen runt omkring oss artar sig. Grundprinciperna inom scoutrörelsen är de samma som för hundra år sedan. Att skapa en meningsfull hobby för barn och ungdomar. Att fostra goda samhällsmedborgare. Om man sedan formar dessa medborgare genom att semaforera eller genom att elektronisera gör enligt mig det samma. Det är bara medlen som ändras, människorna och meningen är samma. Scouting i Grankulla idag står stadigt. Vi har många ivriga medelemmar i alla åldersgrupper. Framför allt har vi en fantastisk, stor och välmående ledarstab som varje vecka gör ett otroligt arbete. Grankulla scoutkår har ett gott rykte som hobby i staden och varje år har vi ett tiotal nya ivriga scouter som vill komma med i verksamheten. Scoutingens image har också piffats upp under de senaste

åren och scouting idag är populärt. Inte utan orsak! Grankulla Scoutkår och scoutingen i Finland över lag har varit duktiga på att följa tidens anda och förnya sig samtidigt som man hållit kvar de som ännu fungerat. Principen inom kåren har varit den samma. Nytt program kom i just rätt tid och har nu efter ett par år på nacken körts in ordentligt.Vi har en stabil ekonomi, en underbar lokal för vår verksamhet och välskött och mångsidigt material och program. Det skall nog krävas mycket för att sänka scoutingen i Grankull!a

Jag tror att scoutingen i och med sitt miljötänk, learning-by-doing och ansvar åt unga alltid har varit och kommer att vara modernt och nyskapande. Scouting behövs. Garanterat kommer inte allt om hundra år, se likadant ut som det gör idag. Men människor ändrar nog inte så mycket bara för att världen runt omkring oss gör det. Jag önskar att den dag då jag har egna barn som är gamla nog för att börja i scouterna, att de skall ha möjligheten att scouta i Grankulla!

På vilket sätt utmärker sig granisouter då? Vad är det som gör oss speciella? Eller är det överhuvudtaget något som gör oss det? Jag skulle nog vilja påstå att vi graniscouter är annorlunda.Vi har en strarkt kårsamhörighet och vi-anda som lyser igenom allt vi gör. Vi vågar tro på oss själva är inte rädda att förnya oss. Sen att vi dessutom har otroligt roligt på våra evenemang och så gott som alltid bra fiilis gör ju också sitt. Många graniscouter är också aktiva inom Fissc och regionen och vi är kända för att vara drifitga och duktiga. Kåren har också alltid utmärkt sig för att våra ledare är mycket unga. Ett personlighetsdrag som ger mycket till både kåren och ledarna själva.

159

160