COCO NORÉN

Klockan 08.00 en januarimorgon klev jag in i Segerstedthuset, sökandes efter visdom om livet, universum, och allting. Morgontrött och kall blev jag eskorterad till ett enormt kontor, och där var hon. Självaste Coco Norén, prorektor för Uppsala universitet och något av en legend, tog min hand och frågade om jag ville ha kaffe. Vi satte oss ner i soffgruppen och Coco berättade om sina tidiga dagar i Uppsala. Hon kom hit från Stockholm 1986 utan någon plan för vad hon ville bli eller vad hon skulle göra, och påbörjade därmed ovetandes en fantastisk resa.

“Då satt man ju och sökte till universitetet på blanketter. Jag tror att man kunde fylla i tolv eller tretton alternativ, och jag fyllde i alla. Och nu efteråt, för jag kommer ihåg det ganska väl, så var det väldigt talande att min plan var att flytta från Stockholm, inte att gå någon speciell utbildning.”

Coco berättade att hon hade en vag idé om vad hon var intresserad av, och de utbildningar hon valde var inom humaniora. Franskan, som hon senare blev professor i, hade hon med sig från de franska skolorna hon hade gått i tidigare. För henne var det snarare en naturlig fortsättning än ett avgörande val att bli språkvetare, men när hon väl hittat dit kände hon att hon hade hittat hem.

“Man är ju olika, vissa människor vill ha utmaningar och att det ska kännas svårt, men som student ville jag känna att jag var bra på någonting. Jag upptäckte att jag var bra på språk, att grammatik var lätt och att delar av språkvetenskapen lite lagom utmanande. Jag tror att det var det, att jag kände att det gick bra där”.

När jag frågade om hon någonsin har ändrat sig sedan dess, skakade hon bestämt på huvudet och sa utan tvekan att hon aldrig hade gjort det. Men hon underströk att det aldrig var en plan. Hon hade hoppat av flera kurser innan hon hittade rätt, flytt från beslutsångesten till Indien och USA, och hade tänkt hela tiden att hon kanske ska läsa lite mer franska så länge. Vilket sedan blev ännu lite mer franska, och ännu lite mer, fram tills 1995 när hennes första barn föddes.

“Då tänkte jag att nu måste jag sluta säga att jag gör det här tills jag kommer på vad jag ska göra. Så fram till ‘95 tror jag att det var, inte kortsiktigt planlöst, utan långsiktigt planlöst. Jag fortsatte med det jag tyckte var kul, och det jag kände att jag trivdes med.” byta inriktning. Misslyckas man så är det inte hela världen. Var snäll och smart. Snäll ska inte underskattas.”

Jag frågade henne om tips och råd till oss stackars studenter som ännu inte vet vad vi vill göra.

“Tips till studenterna, det är ju väldigt svårt, för jag uppfattar den här generationen studenter som ganska ängsliga och oroliga inför framtiden på ett sätt som jag inte känner igen. Det var

Efter detta vackra svar kunde jag knappast finna orden för att ställa nästa fråga, men lyckades till slut fråga om vad drömmen är nu. Hon svarade:

80- och 90-talen som formade mig, när det var perestrojka och glasnost, Berlinmuren föll, Sovjet upplöstes och ekonomin bara sprang iväg uppåt; det var känslan av att allting blir bättre. Folk blev rikare, det var mer fred, individen kunde göra vad den vill, det var bara att önska, du kände att du kunde bli vad du vill. Nu växer folk upp med klimatångest, krig och pandemi. Det är en helt annan känsla. Mina tips och råd är att lita på din inre kompass. Var inte så orolig, ha inte så jättebråttom. Man behöver inte få en examen och känna sig gammal vid 23 och gå ut i arbetslivet. Våga

“Jag är en sån där som fantiserar väldigt mycket, men jag fantiserar om helt andra saker än det som är realistiskt. Jag har till exempel, i min hjärna, redan byggt om William’s till ett franskt brasserie, jag har stenkoll på menyn redan i min hjärna. Mellan slottet och Segerstedt har jag smällt upp ett hus som ska vara ett studenthem för språkvetenskapliga fakultetens studenter. Jag har satt upp ett forskningscentrum i mitt huvud för av någon anledning så har jag ärvt miljarders pengar, och detta forskningscentrum delar ut ett enormt pris som slår både Nobelpriset och det norska Holbergpriset i humaniora. Det är min lilla tankeflykt i olika saker. Unga människor kanske tror att äldre människor slutar fantisera, och det kanske är sant för vissa, men inte för mig.”

För den som vill få en daglig dos av Coco Norén så har hon en underbar Instagram, @coconoren.

Text och foto: Frida Mård

Vad är din

dröm med livet?

Varför?

Jag började juristprogrammet för att sluta tänka på drömmar om livet. Förlika mig med arbetsmarknadens realiteter. Att allting ska lösa sig. Den stora drömmen är att saker ska lösa sig, att kunna släppa ångesten. Kunna ha det roligt, trivas med sitt liv som inte bara handlar om sitt jobb.

Vilka steg tar du för att nå den?

Det handlar mycket om den ekonomiska osäkerheten i vår tid, man kan inte ta saker för givet. En examen ger dig inte automatiskt jobbet du vill ha nuförtiden. Det finns en förväntan att det ska finnas ett specifikt yrke eller livsstil som ska vara stora drömmen. Även fast man har ett fint jobb på pappret, så kan livet fortfarande vara alldagligt och tråkigt.

Jag tänker inte så mycket på vad jag ska ha uppnått inom ett år. Tar det bara termin för termin och har det kul medan man än håller på.

VI VET ALLA HUR DET ÄR. DAGARNA BLIR LÄNGRE OCH FÖR MÅNGA BLIR PLUGGTIMMARNA LIKA SÅ. IBLAND KAN MAN BEHÖVA EN FLYKT, EN LITEN DRÖM HÄR OCH DÄR ATT FÖRSVINNA IN I FÖR ATT GÖRA LIVET LITE TREVLIGARE. SÅ VILKEN DRÖM SKA MAN VÄLJA? REDAKTIONEN HAR TESTAT EN HEL DEL OCH FRAMSTÄLLT ETT URVAL.

Kokosdrömmen

Kokosdrömmen bidrar med en mer dynamisk textur, med en lätt krispighet genomgående i hela kakan. Lite extra dramatik för den vågade.

Chokladdrömmen

Vill man ta ut svängarna lite lagom mycket är chokladdrömmen ett bra alternativ. Den generösa fyllningen med chokladbitar ger inte mycket att klaga på. “Mmm... smaskigt!” säger en av NV:s provsmakare.

Vaniljdrömmen

Jag drömmer om att få ett bra jobb och kunna resa, just nu till Grekland.

Ett bra jobb handlar främst om att trivas och ha bra kollegor, och att kunna ställa mat på bordet.

Jag pluggar och försöker lära känna nya människor.

Apelsindrömmen

Jag vill hitta ett jobb jag trivs med och ha god hälsa.

Man vill ha frihet att kunna göra det man vill i livet. Jag jobbar mot mitt drömyrke, just för att hitta ett jobb jag trivs med.

Jag pluggar och försöker knyta kontakter.

Vaniljdrömmen ger dig allt man kan förvänta sig av en dröm - krispighet, lagom sötma och en mjuk eftersmak av vanilj. En behaglig upplevelse som inte bjuder på några större överraskningar.

Det är svårt att slå en vanlig dröm, men apelsindrömmen lyckas nästan. Med apelsinskal i degen skapar denna kaka lite mer spänning i vardagen, utan att förändra klassikerns karaktär, textur, eller estetik.

Mardrömmen

Var det den alldeles för höga temperaturen på ugnen eller svartkonsten som orsakade detta? Uppfriskande på alla de värsta sätten. Endast rekommenderad för den mycket desperata.

Ända sedan människan utvecklades till en rationell och tänkande varelse har våra drömmar fascinerat oss. ”Vad handlar våra drömmar om?” och ”varför drömmer vi?” är frågor som vi ställt oss i egenskap av att vara drömmande. Men den allra viktigaste frågan som vi har ställt oss sedan urminnes tider – och kanske även den mest betydelsefulla – är: vad betyder egentligen våra drömmar?

Vad Betyder Egentligen

VÅRA DRÖMMAR?

Något svar på den frågan har varken de gamla siarna, psykoanalysen eller den moderna neurofysiologin lyckats ta reda på.

En snabb historisk tillbakablick om drömmar landar oss i gamla Mesopotamien. Sumererna och Babylonierna var mycket betagna av drömmar och trodde att de dels var en länk för kommunikation med Gudarna, dels förebådande för hur framtiden komma att te sig. I Gilgamesheposet, en episk saga från ca 2000 f.kr, drömmer Gilgamesh om ett meteoritnedfall och en yxa – denna drömsymbolik tolkas av hans mor som förebådande för en kommande stridskamrat.

Även de gamla grekerna var fascinerade utav drömmars symbolik. Mästare som de var på att kategorisera, delade de in drömmarna i betydelsefulla och icke betydelse-

Text: Hampus Naumanen

fulla drömmar. De icke betydelsefulla drömmarna var rester från vardagliga sinnesupplevelser eller känslor som uppstått under dagen, medan de betydelsefulla kunde vara omen i behov av drömtydning, rena förutsägelser eller gudomliga och över naturliga varelser som upp enbarade sig för drömmaren. Penelopes dröm i Odyssén om de femtio gässen (friarna) som lever av hennes mans rikedom är ett klassiskt exempel på det förstnämnda. Drömtydningen var för grekerna ett mycket intressant och studerat ämne – det märks inte minst hos Artemidorus, som var en professionell spåman. Hans fem böcker om ämnet, Oneirocritica, är ett försök till att bestämma hur minsta lilla detalj i drömmen ska tolkas. Till hans mer märkvärdiga delar hör avsnittet om hur det ska tolkas att drömma om att ha sex med sin mor (detta är ett återkommande tema i mycket av grekisk litteratur av någon anledning).

Artemidorus menar nämligen, i en lång och minutiös utläggning, att sexpositionen i sig själv har betydelse för drömtydningen och bör i allra högsta grad beaktas.

Det var inte förens långt senare som drömmar började betraktas inom ramen för vetenskapliga arbetssätt.

En framstående figur på detta område var Sigmund Freud. Freud inledde ett nytt kapitel inom drömforskningen och avfärdade den gamla symboliska drömtolkningen. Han menade i stället att drömmandet är en inre psykisk process och består av två delar – det manifesta innehållet (det som verkligen sker) och det latenta innehållet (omedvetna undertryckta önskningar). Föga förvånande är detta latenta innehåll i flera fall kopplat till en slags sexuell undertryckt lust. Freud hävdade att han hade löst mysteriet med drömmar och kunde dechiffrera det manifesta innehållet och återskapa det latenta som hjärnan censurerar. Visserligen bör vi tacka Freud för att ha kapat den övernaturliga länken till drömmandets värld och förlagt den till inre processer i hjärnan, men samtidigt bör vi vara skeptiskt inställda till hans drömteori som inte haft någon större prediktionskraft.

Det är först på mycket senare år som riktig forskning har bedrivits om drömmar. Men fortfarande har man inte kommit så mycket närmare vad drömmen har för betydelse eller för funktion. En del forskning talar för att ”dagrester” inte alls är så vi ska förstå drömmandet – det är ingen process för att bearbeta det vi sett under dagen. Snarare är det så att vårt känsloliv är en stark koppling mellan vårt vakna liv och vårt drömliv. De känslor vi upplever under dagen är nämligen ofta förekommande under drömmen.