Nöjesguiden nr 3 2013

STOCKHOLM • NR 3

2013 • SEDAN 1982

PETTER BÖRJAR OM:

”Nu frågar de om råd istället för att dissa mig” Hoppet för svensk skräck Barnens förbjudna liv på Instagram 1 & 6 möter Agnes-Lo Åkerlind: ”Filip & Fredrik kan väl flytta på sig” MUSIK + FILM + KROG + DRYCK + KLUBB + KONST + KONSERT + MODE + SCEN + TV + LITTERATUR Nöjesguiden • Östermalmsgatan 87d • 114 59 Stockholm • www.nojesguiden.se

Foto: Emil Jönsson

Innehåll NR 3, 2013

C H E F RE DA KT Ö R O C H A N SVA RI G U TGI VA RE

Margret Atladottir margret.atladottir@nojesguiden.se RE DA KT IO N S C H E F

Amat Levin amat.levin@nojesguiden.se A RT D I REC T O R

Martin Petersson martin.petersson@nojesguiden.se A D - A S S I ST E N T Daniel Eriksson daniel.eriksson@nojesguiden.se RE DA KT Ö R G Ö T E B O RG

Rasmus Blom rasmus.blom@nojesguiden.se RE DA KT Ö R M A L MÖ

Natalie Ibron natalie.ibron@nojesguiden.se RE DA KT Ö R NOJ E S G U I D E N . S E Parisa Amiri parisa.amiri@nojesguiden.se NOJ E S G U I D E N . S E Vendela Lundberg vendela.lundberg@nojesguiden.se P R A KT I K A N T E R

Åsa Fiskáare och Tilde Jansson M E DV E RK A N D E S KRI B E N T E R

Parisa Amiri, Maina Arvas, Wanda Bendjelloul, Maja Bredberg, Patrik Forshage, Rebecka Hedström, Jimmy Håkansson, Sara-Märta Höglund, Anders Karnell, Love Lagerberg, Sebastian Lindvall, Vendela Lundberg, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Sanna Samuelsson, Victor Schultz, Isabelle Ståhl, Pelle Tamleht, Alf Tumble FO T O GR A F E R O C H I L LUST R A T Ö RE R

14

FLEST TV-PROGRAM VINNER

En och samma person som dyker upp i flera olika dokusåpor – börjar det ta slut på deltagare?

16

PETTER BÖRJAR OM

”Zlatan-boken är ett av de viktigaste litterära verken som har skrivits i det här landet.”

Emil Jönsson, Carsten Oliver Bieräugel VD

Faje Gani faje.gani@nojesguiden.se P R OJ E KT L E DA RE

Josefin Lundgren josefin.lundgren@nojesguiden.se WEBBCHEF

Pelle Tamleht pelle.tamleht@nojesguiden.se S Ä L JA RE ST O C KHO L M

Johan Majer johan.majer@nojesguiden.se Joakim Hampus joakim.hampus@nojesguiden.se Ayman Qadri ayman.qadri@nojesguiden.se Minna Ramsell minna.ramsell@nojesguiden.se S Ä L JA RE G Ö T E B O RG

Henning Wideberg hw@nojesguiden.se Charlie Hedström charlie.hedstrom@nojesguiden.se S Ä L JA RE M A L MÖ / LU N D John Stahle john.stahle@nojesguiden.se E KO NO M I

38

MINNA PALMQVIST TÄNKER PÅ HÖSTEN

”Jag har alltid sagt att jag inte ska jobba med säsonger, men det är svårt att hålla sig utanför det.”

45

VARFÖR GILLAR INGEN SVENSK SKRÄCK? Vi har pratat med regissörerna.

54

1&6 MÖTER AGNES-LO ÅKERLIND

”Filip & Fredrik kan väl flytta på sig.”

Jeanette Ramberg ekonomi@nojesguiden.se U TGI VA RE

Nöjesguiden Holding AB T RYC KE RI

MittMedia Print D I ST RU B I T IO N

Budcompaniett AB, Bring AB, Malmö Europa Trading AB P E RIO D I C I T E T

10 nr/år RS-kontrollerad distribution 59 400 exemplar i Stockholm 110 000 exemplar Riks ISSN 0284-236X Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

Stockholm Nöjesguiden Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm tel 08–456 45 00 red@nojesguiden.se Göteborg Nöjesguiden Kungsportsavenyen 43 411 36 Göteborg A N NO N S G Ö T E B O RG

tel 0708–28 13 71 Malmö Nöjesguiden Södra Förstadsgatan 1 211 43 Malmö A N NO N S M A L MÖ

tel 073-423 95 59

NÖJESGUIDEN ... är Sveriges största gratistidning inom nöje! ... firar 30 år 2012. ... har opinionsbildande och trendsättande läsare. ... har en snittläsningstid på 28 minuter. ... når konsumenten nära köp-tillfället. ... har 50/50 kvinnliga och manliga läsare. ... 79 procent av våra läsare är över 25 år, 21 procent är under 25 år. ... finns i Stockholm, Göteborg, Malmö/Lund och Uppsala (och även i 24 mindre städer!)

Tidningen du just nu läser är gratisdistribuerad och annonsfinansierad. Det redaktionella innehållet är just det – 100 procent redaktionellt. Nöjesguiden är partipolitiskt obunden, men du kan alltid lita på att vi brinner för jämställdhet, både genus-, etnicitet- och klassmässigt. Vi älskar Sverige och vill leva i ett mångkulturellt samhälle. Vi tror på den goda smaken och vår publicistiska tanke lyder som följer: Vi vill guida dig till det bästa nöjet. Trevlig läsning!

2

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

FOTO: EMIL JÖNSSON

Medarbetare FOTO: KJELL B PERSSON

MARGRET ATLADOTTIR är chefredaktör på Nöjesguiden och delar in människor i de som äter kanterna på pizzan och de som inte gör det.

Vad gör du själv?

– Äter allt såklart. Aldrig förstått kanthatet.

AMAT LEVIN är redaktionschef på Nöjesguiden, bloggar på nojesguiden. se och har i detta nummer bland annat träffat Petter.

Nöjesguiden och Petter har ju haft en speciell relation genom åren, var du nervös inför mötet?

– Nej, inte alls. Jag gillar Petter och har aldrig delat Nöjesguidens sågningar av honom.

MARTIN PETERSSON är dj och Art Director på Nöjesguiden. Han har förmodligen världens bästa smak.

Vem är du i vilken tv-serie och varför?

– Vet inte, men jag får ibland höra att jag är lik Dr. House och jag hoppas att de då menar till utseende och inte hans psykopatbeteende.

PATRIK FORSHAGE ägnar sig åt skolledaruppdrag vid sidan om att vara musikredaktör på Nöjesguiden. I det här numret har han bland annat intervjuat Depeche Mode:s Martin Gore och Johnossi.

Vem är din absoluta drömintervju?

– Skulle jag få chansen att tillbringa en dag med David Bowie skulle jag komma laddad med en hel iPad full av frågor, tankar och diskussionsämnen.

Sedan skulle jag sitta och stamma fånigt tills han tröttnade och kastade ut mig. Så jag drar väl till med Tommy Nilsson, precis som alla andra nöjesskribenter.

SANNA SAMUELSSON är moderedaktör på Nöjesguiden. I det här numret skriver hon bland annat om varför mediemän aldrig stämplas som ytliga när de skriver om mode.

H&M släppte nyligen en lista på sina leverantörer. Varför är det en viktig nyhet?

– Det är bra att man kan se vilka de lägger ut sina orders på, H&M har vägrat uppge det tidigare, men det kan vara svårt att veta vilka fabriker som används ändå. Men om en brand eller en protest på en brand sker på en fabrik till exempel kan man ta reda på vilken leverantör det gäller och lista ut om H&M eventuellt producerar där.

ALF TUMBLE gör musik och listar i varje nummer av Nöjesguiden de bästa alkoholhaltiga dryckerna just nu. Han har nyligen gett ut boken Drick! Vin, öl och sprit – hemma och på krogen med Alf Tumble.

Berätta, vad handlar den om?

– Den handlar om hur man dricker snarare än hur drycken tillverkas. Vin, öl och cocktails i situationer de flesta känner igen sig i. Söndagsmiddagen, krogen, ölpuben, cocktailbaren, resan, systembolaget etcetera. Ambitionen är att få folk att dricka lite bättre och själva uttrycket hoppas jag ska tilltala en yngre och modernare publik.

MAJA BREDBERG är butter musikskribent på Nöjesguiden. I det här numret gillar hon ändå Petter och Skizz.

Vad tycker du om Baba Recordings artiststall?

– Siar att 2013 kommer att präglas av Stor, Mack Beats, Linda Pira, Kaah och Skizz. Baba Recordings håller med andra ord en bra andel av dessa musikgenier.

LOVE LAGERBERG är musikskribent på Nöjesguiden och utöver det jobbar han på Färgfabriken i Stockholm.

Vilken är din drömbokning?

– Erik Satie som spelar sina pianostycken.

RASMUS BLOM bloggar och är redaktör på Nöjesguiden Göteborg. I Nöjesguiden Student skriver han om sitt försök att börja träna.

Kommer du att fortsätta träna nu, eller var det bara ett reportagestunt?

– Jag trodde att det bara skulle bli ett stunt, men det har sått ett frö i mig!

Så nu har jag faktiskt bokat in ett pass med en PT. Sjukt nog.

NATALIE IBRON är jurist och redaktör för Nöjesguiden Malmö/Lund. I det här nummer skriver hon om att Malmöungdomar inte gillar Sverigedemokraterna.

Vad är det mer Malmöungdomar gör som är coolt?

– Alltså! Heleneholms systerskapskör!

De blev trackade i skolan eftersom de var feminister (!), men sedan fick de pris av Malmö stad och alla insåg att de var drottningar. Heja!

ISABELLE STÅHL läser filosofi, skriver krönikor i bland annat GP och Helsingborgs Dagblad samt är Nöjesguidens litteraturredaktör. I detta nummer skriver hon om kroppen som något onaturligt.

Du skriver just nu på din magisteruppsats i idéhistoria. Vad handlar den om?

– Existentiell psykiatri i Tyskland under första halvan av 1900-talet.

PARISA AMIRI bloggar, pratar i radio och är redaktör för nojesguiden.se.

Vem är du i vilken tv-serie, och varför?

– Spontant – nej, jag har tänkt mycket på detta – en haggig blandning av Karen Walker, Fran Fine (+ mormor Yetta), The Real Housewives of Beverly Hills-Kyle och The Office-Kevin.

Analysera den självbilden, du.

CARSTEN OLIVER BIERÄUGEL bor i Berlin, har en examen i biomedicin och är förmodligen världens bästa illustratör.

Du håller på och bygger massa coola grejer i papper, kan du berätta mer om vad det handlar om?

– Jag håller på med ett privat konstprojekt som har arbetstiteln Mythofuturism. Jag är väldigt intresserad av mytologi och sci-fi och jag ville kombinera båda och skapa ”arkeologiska artefakter från nära framtiden”.

Dessutom håller jag på att skapa prototyper – också i papper – för en smyckeskollektion. Följ mig på Instagram (@ollanski) om du vill se mer!

JIMMY HÅKANSSON är frilansjournalisten som bloggar pretentiöst om tv-spel på blogemup.se. I det här numret recenserar han House of Cards och skriver om den felande länken mellan Felicity och Alias.

4

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

VICTOR SCHULTZ är Nöjesguidens filmredaktör och försöker i det här numret ta reda på varför ingen gillar svensk skräckfilm.

Du har även varit på semester. Var har du varit?

– Jag har varit i Bangkok med min flickvän, det var en pilgrimsresa i Fokis fotspår och vi hängde på olika gallerior, efter det åkte vi till en ö utanför Krabi och såsade ett par dagar och tittade på backpackers som tagit sig samman och börjat jonglera eld och jobba i bar.

SARA-MÄRTA HÖGLUND har tidigare jobbat med Musikguiden i P3 och som musikredaktör på SR. Nu skriver hon för Nöjesguiden och gillar i det här numret Britta Persson och Syket.

Vem är du i vilken tv-serie, och varför?

– Shoshanna i Girls, for obvious reasons. Alternativt Chloë Sevignys Nicolette i Big Love: Folkilsk, konservativ cowgirl med viss indiekredd.

REBECKA HEDSTRÖM skriver krönikor för Nöjesguiden, den här månaden om barn på Instagram.

Nionde kretsen, podcasten hon gör tillsammans med Tone Schunnesson, har snart premiär på nojesguiden.se.

Vad kommer den att handla om?

– Vi kommer att prata om en dödssynd i varje avsnitt tillsammans med en gäst vi gillar. Det blir lite populärkultur och samhälle på temat, lite bjudigt självutlämnande och så skickar vi folk till helvetet.

WANDA BENDJELLOUL bloggar, är frilansjournalist, tv-producent och recenserar film i Nöjesguiden. I det här numret skriver hon bland annat om Den gröna cykeln och Broken.

Vilken film ser du mest fram emot i år?

– Nymphomaniac av Lars von Trier.

NICHOLAS RINGSKOG FERRADANOLI är jurist, webbredaktör och musikjournalist. I det här numret skriver han bland annat om Andrew Wyatts soloalbum Descender.

Vem är du i vilken tv-serie, och varför?

– Sam Weir i Freaks and Geeks. Svårt att förklara varför, men det har bland annat att göra med naivitet.

PELLE TAMLEHT är Nöjesguidens krogredaktör i Stockholm, webbchef på nojesguiden.se, dj och karaokefantast. I det här numret skriver han om fenomenet reality cruisers.

Varför tittar du så mycket på tv?

– Det känns som att man är en del av någonting större.

TORA BOTWID är vikarierande scenredaktör i Malmö. I det här numret skriver hon om Lunds kommuns beslut att sluta stödja Bibu.

I skrivande stund befinner du dig utanför landets gränser. Var hittar man dig?

– Jag befinner mig i San Cristobal de las Casas, en fantastisk stad bland bergen i södra Mexiko. Har frodas kulturen och tron på en ljus politisk framtid. Idag ska jag gå och se tre olika scenkonstverk! Annars är San Cristobal känt för att ha varit en av de städer som ockuperades 1994 av Zapatistrorelsen i deras första uppror, och rörelsen är fortfarande väldigt närvarande i staden och inspirerar med sina budskap om att en annan värld ar mojlig. Ett av de vanligaste slagorden lyder ”Allt åt alla – inget åt oss!” – för att understryka att de inte vill ha någon makt, utan snarare ge makten åt alla.

VENDELA LUNDBERG är webbreporter på nojesguiden.se och Nöjesguidens klubbredaktör i Stockholm. I det här numret har hon intervjuat Agnes-Lo Åkerlind.

Vilken är stans bästa klubb just nu?

– Jenny & Vänners ambulerande klubb med tillhörande podcast, eftersom de alltid spelar splitterny musik och nytt alltid är bättre än gammalt.

SEBASTIAN LINDVALL är ny filmskribent på Nöjesguiden och har i det här numret bland annat recenserat Fanny, Alexander och jag och OZ – The Great and Powerful.

Hur kommer ditt liv att förändras nu när du skriver för Nöjesguiden?

– Jag kommer att börja använda deadlines som svepskäl för allt som tidigare löstes med obesvarade samtal.

DANIEL ERIKSSON är AD-assistent på Nöjesguiden.

Vem är du i vilken tv-serie?

– Khal Drogo i Game of Thrones.

ÅSA FISKÁARE är praktikant på Nöjesguiden och har i hennes första nummer bland annat intervjuat CSN och skrivit om hur man som student har roligt trots att man lever på bidrag.

Hur kommer ditt liv att förändras nu när du har blivit publicerad i Nöjesguiden?

– Nu kan optimismen slå ut i full blom!

Livet kommer att bestå av high fives och Bregott havssalt.

TILDE JANSSON är fotograf, älskar sociala medier och har i det här numret varit fotopraktikant och plåtat bland annat Döskalle & Mästerligts möte med Agnes-Lo Åkerlind.

Vad är ditt drömjobb?

– Vill självklart jobba som fotograf men ett jobb som skrivande journalist skulle heller inte vara helt fel. En kombination vore onekligen episkt.

Men egentligen är det viktigaste att jag, i mitt framtida yrke, får utlopp för min kreativitet.

MAINA ARVAS är Nöjesguidens scenredaktör i Stockholm och skriver i det här numret bland annat om Apatiska för nybörjare på Stadsteatern.

Varför bör man gå och se den?

– För att den gör det som teater kan vara så bra på: diskuterar ett viktigt, svårt och hårt debatterat ämne på ett sätt som frigör ny energi, ett sätt som är på en gång intellektuellt, kroppsligt, själsligt, moraliskt, musikaliskt och undersökande. Och för att Shima Niavarani är med.

ANDERS KARNELL, redaktionens transformer, har varit programledare på SVT, pratar i radio och är dessutom Nöjesguidens konstredaktör. Han har även en idé om vad han vill omvandla porrbiografen Manhattan i Stockholm till.

Berätta mer!

– Jag vill ta över den och göra om den till en bio för filmer som annars har svårt att nå de vanliga SF-biograferna.

Och även ge plats för konstvideo i storformat! Bara glory – inga holes.

SOHN

UNKNOWN MORTAL ORCHESTRA

köp dina biljetter på

WWW.WAYOUTWEST.SE Eller via Ticnet på -   , www.ticnet.se samt försäljning och uthämtning via Ticnetombud.

partner

mediapartner

supporter

Ledare

ALDRIG SLUT MED PETTER

D

et börjar ljusna mot vår i vårt iskalla (i dubbel bemärkelse) land.

Och det är återigen dags för ett nytt nummer av Nöjesguiden. Denna månad bjuder vi bland annat på Amat Levins intervju med albumaktuella hiphoplegenden Petter. Nöjesguiden och Petters relation har varit ett långt on/offförhållande. Han har varit omslagsmodell år 1994 utklädd till flugsvamp, både sågats och hyllats för sina skivor och varit föremål för lika delar raljans som hyllningar. Var vi står nu? Bläddra fram till sida 16 och läs.

Rebecka Hedström skriver om barnens liv på Instagram (sida 24), Döskalle & Mästerligt grillar webb-tv-kungen Agnes-Lo Åkerlind (sida 54) och Victor Schultz tar tempen på svensk skräckfilm.

Allt detta och mycket mer är ditt, och bara ditt.

Trevlig läsning!

alldeles egna Kakan Hermansson 6 Vår sidekickar programledare Pär Lärnström när TV4:s Idol gör comeback i höst.

1 STOPPA REVA, NU! C H E F R E DA K T ÖR

MARGRET ATLADOTTIR margret.atladottir@nojesguiden.se

Black är ute efter dig. Du kommer att bajsa ut din egen sotarmössa imorgon.

Chest Rockwell Hej Chest, Du har inte en aning om hur rätt du fick.

Mvh, Pelle Tamleht Förr i tiden - när jag var ung och mer nöjeslusten - så läste jag varje nummer av NG, men numer är det sällan jag kommer mig för att plocka till mig den.

Men så häromdagen så drog jag till mig en tidning – Nr 2 2013 – och började bläddra igenom. Insåg ganska snart varför jag inte längre regelbundet läser tidningen och började fundera över avsaknaden av artiklar (eller åtminstone 1

6

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

… hej ni som mord- och våldtäktshotar våra medarbetare. Sluta med det. Vi polisanmäler allt…

… en mycket välkänd manlig artist har för vana att tvångskyssa andra gäster när denne festar loss på Gubbrummet. ”Han kan bara inte hålla sig”, säger en källa. Vi vill passa på att uppmana alla som tvångskysser andra att sluta med det omedelbart…

… ”jag tar en Uber” är definitivt nya douchemarkören efter ”skickat från min iPad”…

… Kevin Bäckström har slutat lägga upp rövbilder på sin Instagram…

GLÖM INTE ATT KOLLA IN NOJESGUIDEN.SE!

BREV

Kommentar på Pelle Tamlehts blogginlägg om Tommy Nilssons nya tuffa namn:

… efter succévintern på Spy Bars Vita bar börjar det hända grejer. Rykten går om avhopp och andra nyheter. Vi väntar spänt…

Varje dag med nya recensioner och nöjesnyheter direkt hem till dig. Dessutom kan vi glatt meddela att Margret Atladottir, Soran Ismail, Pelle Tamleht, Emelie Thorén, Parisa Amiri, Sara Bourke, Kristin Zetterlund, Tobias Boström, Rebecka Hedström, Brita Zackari, Rasmus Blom, Tobias Norström, Frans Strandberg, Soraya Hashim, Kakan Hermansson, Johanna Swanberg, Fotlol, Nanna Johansson, Natalie Karlsson, Björn Werner och Amat Levin bloggar hos oss. VÄLKOMMEN IN!

Ps. Glöm inte att besöka oss på nojesguiden.se för din dagliga dos!

Blev du alldeles röd av ilska efter att ha läst senaste Nöjesguiden? Eller kände du hur kroppen fylldes av kärlek till oss? Skicka ett brev till…

Nöjesguidens redaktion Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm… eller mejla: red@nojesguiden.se

AVLYSSNAT

artikel) om den spirande ölscenen i Stockholm. Men så på sidan 31 så dyker det upp en liten blänkare i KROG-sekionen passande nog. I Pelle Tamleht lista så förekommer The Flying Elk - en av flera nya ölkrogar i området. Kul tänkte jag och bläddrar vidare lite gladare i hågen.

Hinner bara 2 sidor innan jag ramlar din DRYCK-kolumn och känner omedelbart igen senapsburken! En intressant och välskriven text om Brand-extension-fenomenet följer. Ser sedan att i listan till vänster så förekommer det dessutom en öl - Oskars Deviant Dale. Nu börjar jag nästan känna dåligt samvete över mina tidigare förebrående tankar och bläddrar snabbt igenom det sista sektionerna av tidningarna (film och musik läste jag som alltid först!).

Jag har ju inte läst nöjesguiden särskilt frekvent de senaste åren och såvitt jag vet så kan ni ju ha skrivit massor om pubar och bryggerier i vårt kära närområde utan att jag ens sett något av det.....

Men efter att ha läst detta så nummer så ser jag med viss tillförsikt framemot att läsa (eller åtminstone skumma igenom ivrigt sökande efter öl-relaterat material) också kommande nummer – ni borde kunna klämma in en hel del då 2013 ser ut att bli ett magiskt öl-år för vår älskade stad. Nya pubar, nya bryggerier och nya öl........

Ps förrutom de artiklar jag nämnt ovan så förekommer det ju faktiskt minst 2 öl-relaterade helsidor - men det är i annonsform; SAINT Bar och Heineken, framför allt den sistnämnda har en mer avskräckande effekt på mig..... ;) ds Mvh, Roger Karlsson, Solna Hej Roger Tack för ditt mejl. Glad att du hittat tillbaka till tidningen, om än tillfälligt.

Om jag fick önska skulle det dryckes-

relaterade materialet få ta mer plats i tidningen och ölannonserna skulle helst vara signerade roligare producenter.

Verkligheten och tidningsbranschen är dessvärre av annan uppfattning.

Nöjesguiden är en bred tidning, även om varje del är relativt djup. Det funkar att vara nördig inom sitt segment om man gör det på rätt sätt. Jag försöker alltid få med öl på något sätt på den halvsida jag förfogar över, och jag hoppas att du fortsätter att läsa med tanke på dryckeslandet Sverige, precis som du antyder, är på stark frammarsch.

Alf Tumble Läste recensionen av restaurang B.A.R (i Malmö reds. anm.) i senaste numret av Nöjesguiden och häpnade över vissa påståenden även om jag kan förstå att en "macdonadsgourmet" kan bli imponerad av maten på det brandfarliga stället (när jag var där var samtliga utrymningsskyltar maskerade med tjocka lager av gästernas ytterkläder). Jag antar att krogtestaren inte gick på toaletten; när jag besökte stället gick det inte att stänga om sig och inte var det överdrivet rent heller.

Var den "myllriga matsalsdelen" skulle finnas begriper jag inte. Det finns några bord på övre plan och några bord i direkt matosanslutning till köket.

Det "enskilda rummet" som omtalas i recensionen ligger i anslutning till toaletterna och saknar nästan helt belysning. Men det var ju trevligt att recensenterna fick god betjäning och att servitören hela tiden var uppmärksam.

När mitt sällskap besökte B.A.R var det en vikarierande student som lekte hovmästare och sommelieren, namnkunnig eller inte, hade nog ledigt den kvällen. Maten ska vi inte nämna men någon ”förälskekänsla i underlivet” var det inte tal om (inte ens lusten att prutta infann sig).

Men jag tycker era recensenter ska fortsätta "fånle lyckligt". Det är ju alltid kul med omväxling till hamburgare och kebab, inte minst i dessa hästköttider.

Owe

Hej Owe! Trist att du hade en så tråkig upplevelse, men tack för att du skrev så utförligt till mig om den!

Bästa hälsningar Natalie Ibron Reaktioner på recensionen av David Bowies The Next Day. Otroligt fin recension Patrik, helt och hållet värdig en så fantastisk skiva!

Johannes Vidén Ja, bra fångat, kul läsning för en gammal Bowienörd sedan tidigt 70-tal, fantastiskt bra platta!

Johan E Lyssnade på den på spotify och tycker den är urtråkig. De två första singlarna är ok men resten är inget vidare. Hade det varit någon annan än Bowie hade det här setts som en lovande debut eller som en ok men tråkig platta. Den hyllas för att Bowie är så monumentalt dyrkad och saknad. Vad skönt att läsa att Angie Bowie sågar plattan i The Sun. Men recensera nu Devendra Banharts nya storartade platta. Genial!

Colericus! ”Valentine's Day, som kan vara Bowies mest självklara singel sedan Let's Dance.”

– Den kommentaren är ett gott exempel på att musikkritiker förstår sig på musik lika illa som sportjournalister förstår sig på sport.

Martin Att David Bowies exhustru i en skandalintervju i en skandalblaska sågar sin f d mans nya album, i förbifarten och i samma mening som hon sågar all musik han gjort sedan 1974, är fantastiskt underhållande. Men kan man verkligen kalla det skönt? Själv ger jag The Next Day högsta betyg enbart för att den är monumentalt bra. Johannes och Johan, tack!

Med vänliga hälsningar, Patrik Forshage

Arctic Monkeys • Portishead Fatboy Slim • BandofHorses Phoenix • The Flaming Lips Two Door Cinema Club • Knife Party

Imagine Dragons • A$AP Rocky • SBTRKT (DJ) Kings of Convenience • Mew • Shout Out Louds Modest Mouse • Trentemøller • Tegan & Sara Michael Kiwanuka • Kurt Vile & the Violators John Talabot • Lorentz & Sakarias • Adrian Lux Sibille Attar • Julio Bashmore • AlunaGeorge Frightened Rabbit • Everything Everything • Daughter Post War Years • This Is Head • Wintergatan • Nordpolen Miriam Bryant • Tweak Bird • Parachute Youth • Nightlands Hudson Taylor • The Other Tribe • Splashh • Jagwar Ma Amateur Best • Bobby Tank • Satellite Stories • Woodlands Noonie Bao • MF/MB/ • Yast • Dödens Dal • MØ • Med flera...

Köp din biljett idag!

PÅ GÅNG I STOCKHOLM Våren har levererat oss solen men värmen låter vänta på sig. Glöm isdygnen och kalla fingertoppar, höj istället kroppstemperaturen inne vid scenkanterna och på dansgolven. Här är månadens rimliga spelningar. mörkret för att se det skingras. Sibille Attar, känd från bland annat [ingenting], inleder kvällen.

SÅ HÄR BLIR DINA KOMMANDE VECKOR 6

gande orgelmatta. På med blomdiademet och sväva iväg till Annexet den 8 april.

KROG

5 5 KLUBB

Mumford & Sons river vidare

Deras frenetiska spelande på aukustiska stränginstrument har tagit sig rakt in i kroppen. Man får skavsår på fingertopparna bara av att lyssna. Scenen var från början Cirkus men trycket blev för stort – den 10 april kommer Mumford & Sons till Annexet. Påträngande och välkommet på samma gång.

KONSERT

4 TV

3 3 FILM

MUSIK

Brittpop på Debaser Medis

Det räcker med att titta på Jake Bugg för att se var inspirationen kommer ifrån.

Svajiga pottfrisyren, svarta skinnjackan, att han alltid tycks luta sig mot en tegelvägg. Denna unga engelsman säger sig mycket riktigt vara inspirerad av Oasis och Beatles, men Dylanraspet i rösten tycks vara mer av en tillfällighet: ”Bob Dylan’s cool, you know, he’s great, but he’s not a great influence”. Botemedlet till massproducerad pop? Kanske. Se honom på Debaser Medis den 3 april.

Vandra in i mörkret och finn ljuset

Justin Bieber till Stockholm

Alla är vi beliebers, även i de mest motvilliga fallen. Han har stått på scen sedan tolv års ålder och kan leverera en show som får unga tonårshjärtan att blöda. Du ser honom den 22–24 april på Annexet.

President Obama second this Äntligen här

I väl ingådda skor har Shout Out Louds knallat världen runt. Den 6 april stannar stegen vid Berns, för en kväll med gamla – men framförallt – nya hits. Senaste albumet heter Optica, uppkallat efter vetenskapen om ljus. Ta klivet in i

Nu slår alla önskningar in, Lana Del Rey kommer till Sverige. Med sin dramatiska musik leder hon in lyssnarna i en drömsk suggestiv värld som består av romantisk dödslängtan och aldrig vissnande rosor. Bland annat. Allt ackompanjeras av minst en underlig-

Blond popprinsessa vore för enkelt.

Ellie Gouldings bredd sträcker sig från Twilight till president Obama med mellanlandning hos Kate & Harry – hon har haft sina musikaliska fingrar i närheten av det mesta. Senaste skivan Halcyon är enligt henne själv en post-förhållandeplatta och den 13 april spelar hon sina nya låtar på Debaser Medis.

KLUBB Missa inte Gnucci och hennes artistoch dj-vänner den 19 april!

KONSERT Lana Del Rey, som vi har väntat.

FILM Nja, vi blickar mest framåt.

MUSIK Justin Timberlake, vi är inte imponerade.

KROG Farang och The Flying Elk är två strålande nykomlingar.

TV Game.of.Thrones.Säsong.3.Premiär.

BÄST JUST NU

BAR

KONST

MUSIK

KROG

Nosh & Chow

Tova Mozard

Skriet

Farang

Game of Thrones.

Norrlandsgatan 24

Kulturhuset, till och med den 26 maj

Aktuella med Shanana

Tulegatan 7

Bistro Barbro

Samhället utan egenskaper

Petter

The Flying Elk

Hornstull strand 13

Tensta Konsthall, till och med den 26 maj

Aktuell med Början på allt

Mälartorget 5

Grand Escalier

Joan Fontcuberta

Rhye

Vassa Eggen

Humlegårdsgatan 17

Fotografins Hus, till och med den 1 juni

Aktuella med Woman

Birger Jarlsgatan 29

KLUBB

SCEN

Natten #23

Apatiska för nybörjare

Färgfabriken, den 6 april

Stadsteatern, till och med den 2 juni

F 5 Live

Svek

Fotografiska, den 6 april

Stadsteatern, till och med den 14 maj

Gnucci + Vaz + Beatrice Eli + Samba Furia

Mush-Room, Skippin’ Through the Graveyard och Scarabé

Debaser Medis, den 19 april

Dansens Hus, den 4–5 april, den 10-13 april respektive den 17-20 april

8

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

”Den uppriktiga och, ja, lite uppgivna Petter talar med blicken fäst rätt in i vårt kollektiva hjärta.”

Maja Bredberg om Petters Början på allt, sida 50.

FILM The Place Beyond the Pines

O Konstant felbedömning av vädret vid påklädning: 25 % O Motljusbilder på Instagram: 25 %

4 i Nöjesguiden

Faro

O Motljusklipp på Vine: 5 %

4 i Nöjesguiden

Broken

O Pollenallergi 20 %

4 i Nöjesguiden

O Reva-ilska: 25 %

Krönika

VARFÖR ÄLSKAR ALLA JENNIFER LAWRENCE? Text: VENDELA LUNDBERG Illustration: CARSTEN OLIVER BIERÄUGEL 22-ÅRIGA JENNIFER Lawrence är kanske det hetaste som existerar just nu.

Modehusen har fattat det, filmstudiorna har fattat det, till och med morgonsofforna har börjat förstå det. Hon är större än alla internet-memes sammanlagda, mer viral än Harlem Shake. Och världen är enig: Jennifer Lawrence är världens charmigaste person.

JENNIFER LAWRENCE förkroppsligar alla den nya tidens ideal. Hon kan spela allvarliga, svåra roller men också bära upp stora blockbusters som X-Men: First Class och The Hunger Games. Hon överraskar ett idélöst Hollywood med tillhörande, ännu sömnigare kritikerkår genom att vinna en Oscar – inte som en method actress som burit näsprotes i fem månader för att leva sig in i rollen – utan för en romcom (!). Men det är inte en guldstatyett som får all världens journalister att önska att de var hennes nya bästis. Och, till skillnad från vad Oscarsvärden verkade tro, det är inte heller hennes skönhet eller utsökta klänningsval på röda mattan. Det som gör Jennifer Lawrence till den största skådisen just nu är att hon föll pladask på klänningsfållen inför miljontals tittare under Oscarsgalan, käkade pommes frites på röda mattan och freakade ur när hon såg kändisar som Jack Nicholson. När Lawrence gör entré jublar reportrar, gif-makare och publicister – för här kommer intervjuguld. Det

känns liksom lite bättre att just hon, hon som inte ens kan gå i klackar, vann filmvärldens mest prestigefulla pris, är skitsexig och enormt begåvad.

LAWRENCE VAR INTE den enda kvinnan att ta hem en Oscar den kvällen i februari.

Bästa kvinnliga biroll gick till Anne Hathaway, också hon en relativt ung skådespelerska i sammanhanget, med filmer som The Dark Knight Rises och Les Misérables i bagaget. Dagen efter hennes tacktal publicerade sajten Buzzfeed en artikel döpt ”Varför hatar folk Anne Hathaway?”, där de hjälpsamt listade tänkbara anledningar (hennes mun är för bred, hon ser dum ut, hennes tal kändes inte genuint, etcetera). För internetgamarna var Anne Hathaway tydligen den överpresterande tjejen som alltid räckte upp handen högst i klassen, den duktiga Hermione Granger-figuren vi har lärt oss att man ska avsky.

I EN TID där kvinnohat lätt kan maskeras till lustiga kommentarer om stjärnors utseende eller privatliv kommer Jennifer Lawrence precis undan, eftersom det inte finns en tillstymmelse till något hotfullt över henne. Hon har exakt allt men är ändå den där tjejen som ”trivs bäst i mjukisbyxor med en öl framför tv:n”.

Hon äter chips i sin galaklänning och alla drar en lättnadens suck – hon har inte blivit hjärntvättad av Hollywood. Precis som med Zooey Deschanel är det okej att

”Världen är enig: Jennifer Lawrence är världens charmigaste person.”

Lawrence är lättklädd, på ett smakfullt sätt, lite då och då eftersom vi alla vet med oss att de strax därefter kommer att snubbla eller gå in i en dörr. Deras attraktionskraft är uppenbar för allt och alla – utom de själva. Samma kärlek överöstes Anne Hathaway av när hon spelade snygg tonårstjej fast med tandställning i filmen En prinsessas dagbok. Idag har hon istället lyckats lite för bra med att uppfylla alla krav som ställs i en sexistisk bransch. Hon har läderdräkt som Catwoman och vill ta skådespeleriet seriöst med avklippt hår i Les Misérables. Den klaustrofobiska

kvinnoroll som hon och många andra med henne har getts, den om övermänniskan, blir till slut deras fall.

JAG TROR ALDRIG att jag har läst om en man som har blivit hjärntvättad av Hollywood. När Tom Cruise ler sitt mest maniska leende är det ingen som erbjuder förklaringen att han skulle vara förstörd av filmindustrin, besatt av sitt attraktionskapital. Som man i Hollywood kan du nämligen vara tokig, dekad eller en föredetting men aldrig ett offer för hjärntvätt. Som kvinna ska du däremot tacka gudarna om du, som vacker, begåvad och framgångsrik, också kan konsten att bananskalssnubbla. För inte ens Catwoman kan undkomma att ständigt recenseras och värderas på en och samma punkt – sin roll som kvinna. Q Vendela Lundberg är Nöjesguidens klubbredaktör i Stockholm samt webbreporter på nojesguiden.se.

SHOW UP AND SHOW YOURSELF ROSKILDE FESTIVAL - EUROPAS MEST UNIKA MUSIK OCH KONSTEVENT KOMMER TILL GÖTEBORG OCH MALMÖ VILL DU VARA EN DEL AV NÅGOT SPECIELLT? HÄNG MED OSS NÄR ROSKILDE ROAD TRIP TAR MED SIG EN BIT AV ROSKILDE FESTIVAL TILL SVERIGE. VI VILL ATT DU DELTAR I NÅGOT SOM INTE BARA ÄR EN STOR FEST, UTAN ÄVEN DET NÄSTA NÄR DET KOMMER TILL LOKALA OCH INTERNATIONELLA UP AND COMING ARTISTER OCH KONSTINSTALLATIONER. SÅ SHOW UP AND SHOW YOURSELF, EUROPAS MEST UNIKA MUSIK OCH KONSTEVENT KOMMER TILL GÖTEBORG OCH MALMÖ.

10

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

GÖTEBORG 6-13. APRIL @ RÖDA STEN MALMÖ 13-20. APRIL @ INKONST LÄS MER OM PROGRAMMET PÅ: FACEBOOK.COM/RRTGOTEBORG FACEBOOK.COM/RRTMALMO

WESTRUP / SJÖVALL

JIMI HENDRIX: KVÄVD AV SINA EGNA SPYOR JANIS JOPLIN: ÖVERDOS HEROIN BRIAN JONES: DRUNKNADE I SIN SWIMMINGPOOL JIM MORRISON: DÖDSORSAK INTE HELT KLARLAGD,

040-20 86 10 MALMOSTADSTEATER.SE

HITTADES DÖD I SITT BADKAR KURT COBAIN: SJÄLVMORD MED HAGELBÖSSA AMY WINEHOUSE: ALKOHOLFÖRGIFTNING

NÖJESGUIDEN s DEPECHE MODE

Martin Gore ringer upp Nöjesguiden för att prata om Depeche Modes trettonde album och strålar ikapp med den kaliforniska solen.

IDEL SOLSKEN FÖR

DEPECHE MODE Text: PATRIK FORSHAGE

S

oliga Kalifornien är kanske inte det första ställe man associerar Depeche Mode till, men det är där Martin Gore – på ett strålande humör – befinner sig när han ringer upp Nöjesguiden. Depeche Mode är där för att repa inför först promo-jobb och tv-shower och sedan en årslång världsturné, och de trivs.

Nya albumet Delta Machine är delvis inspelat där.

– Precis som vanligt. Det är delvis inspelat i Santa Barbara, delvis i New York, myser Martin. Men den här gången är Flood tillbaka, och det betyder att vi hamnat tillbaka i London för mixning också.

ATT DEPECHE MODE släpper sitt trettonde album på annat skivbolag än det Mute där de en gång i tidernas begynnelse skivdebuterade har inte förändrat deras relation till Mutes grundare och boss, Daniel Miller.

– Han är i högsta grad involverad fortfarande. Han tittade in i studion kanske varje eller varannan vecka, och

12

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

FOTO: ANTON CORBIJN

hans ord väger alltid tungt, ända sedan dag ett. Faktum är att vi aldrig skulle varit där vi är utan honom.

Daniel Miller berättade för mig om den genuina skräck han kände när Depeche Modes debutsingel tog sig relativt högt på listorna. Han hade ju ingen aning om hur man skulle driva skivbolag.

– Haha. Det var ömsesidigt. Vi var lika livrädda, vi hade ju inte heller någon aning om någonting. Till att börja med var vi fullkomligt häpnande inför att han överhuvudtaget ville ge ut en singel med oss.

När jag intervjuade Alan Wilder härom året beskrev han att Daniel Miller var väldigt överbeskyddande i sin relation till Depeche Mode, ”och förmodligen fortfarande är”. Stämmer det?

– Vi litar på Daniel, och har alltid känt oss trygga med honom. I början var han väldigt mycket som vårt paraply mot allt som kom från den kommersiella musikbranschen. Jag tror att det har bidragit till att vi har kunnat göra det vi velat göra utan att behöva snegla på vad andra tycker om det.

En annan gammal bekant som fortfarande hänger med är Anton Corbijn. Han

har fotograferat inlagan även till det här albumet.

– Vi litar på Anton också. Han är rätt fotograf för oss. Han jobbar ju med vårt live-set också, så vi tog en tur till St. Louis tillsammans för att han skulle filma bra bilder att visa bakom oss på scenen.

PROCESSEN MED LÅTSKRIVANDE och inspelning beskriver Martin Gore som ovanligt enkel.

– Jag kom med ganska färdiga demos, som alla gillade. Bandet, Daniel Miller, producenten Ben Hillier och Flood, allihop.

Det är klart att det hände en del med låtarna sedan, under inspelnings-processen, men mindre än vanligt. Det gjorde att inspelningen gick fortare än det brukar, och att det var ännu roligare. En låt hade vi bara i en skiss, My Little Universe, och den trodde vi nog inte skulle kunna bli något mer än ett bonusspår av något slag.

Men plötsligt hittade vi rätt, och nu tycker jag att den är en av skivans bästa låtar.

Som vanligt sjunger Martin Gore en låt på skivan (”och ett av bonusspåren, mind you”), The Child Inside. Att det blev just den beror inte på att han har någon

särskild relation till den låten eller texten.

Tvärtom.

– Det brukar faktiskt alltid vara Dave Gahan som styr vilken låt han tycker skulle passa mig. ”Du får ta den där, jag får den inte riktigt att stämma”, brukar han säga. Det är inget speciellt med den låten jämfört med skivans andra.

LJUDMÄSSIGT ÄR DET ganska nära till det sound som Depeche Mode utvecklade på Songs of Faith and Devotion för 20 år sedan. Det elektroniska dominerar, med de modernaste ljud man kan föreställa sig intill industriellt oväsen som vore de Einstürzende Neubauten. Men samtidigt finns det en varm och organisk känsla i både sång och gitarrer.

– Kul att du tycker det. Utan att dra för stora växlar på det är det just vad vi vill säga med albumtiteln. ”Delta” som i gammal blues från amerikanska södern.

Och så ”Machine”, för det är fortfarande maskiner som utgör grunden i vår musik. Q Depeche Modes trettonde album Delta Machine (Columbia/Sony) släpps i dagarna.

&

proudly present

KULTURBOLAGET PRESENTERAR

GOTHENBURG 2013

&

proudly present

63(&,$/ *8(676

MESHUGGAH ยท ALL THAT REMAINS ยท DANKO JONES GRAVEYARD ยท ASKING ALEXANDRIA ยท CLUTCH THE DILLINGER ESCAPE PLAN ยท MARDUK ยท AMARANTHE BETWEEN THE BURIED AND ME ยท THE DEVIL WEARS PRADA THE SWORD ยท KATATONIA ยท LOVE AND DEATH WITCHCRAFT ยท BOMBUS ยท NOX VORAGO ยท CRUNGE

14.6 Gร TEBORG TRร DGร RDSFร RENINGEN 15.6 MALMร ARENA NYTT ALBUM UTE NU! LIVENATION.SE, TICNET.SE / 077-170 70 70, TICNET-OMBUD.

FLER ARTISTER TILLKOMMER

Gร TEBORG GALOPP

4-5-6 JULI 2013

BILJET TER : METALTOWN. SE ยท EVENTIM. SE ยท EVENTIMS CALLCENTER 07 71 6 51 000

Kรถp dina biljetter pรฅ MARKKNOPFLER. COM

proudly presents

KULTURBOLAGET, THE TIVOLI, THE AGENCY GROUP & LUGER PRESENTERAR

Kรถp dina biljetter pรฅ

KULTURBOLAGET, THE TIVOLI & LIVE NATION PRESENTERAR STOLT

PLUS VERY SPECIAL GUESTS

framfรถrs med svenska texter av Gustaf Frรถding

OPENER: DANIEL NORGREN

SOFIERO SLOTT HELSINGBORG 11 JULI BILJETTER: KULTURBOLAGET. SE, EVENTIM.SE & EVENTIMS CALLCENTER 0771-651 000.

MANDODIAO.COM | THISISFIRSTAIDKIT.COM | KULTURBOLAGET.SE | THETIVOLI.NU

Photo: Steven Sebring

Musiken frรฅn albumet

Hร KAN HELLSTRร M Vร LDIGT SPECIELL Gร ST:

13 JULI Gร TEBORG TRร DGร RDSFร RENINGEN

Gร TEBORG: LIVENATION.SE, TICNET.SE / 077-170 70 70 SAMT TICNET-OMBUD.

Kรถp dina biljetter pรฅ eller Ticnet.se

D

OLLE LJUNGSTRร M & BAN

SOFIERO SLOTT HELSINGBORG 1 AUG

BILJETTER: KULTURBOLAGET.SE, EVENTIM.SE SAMT EVENTIMS CALLCENTER 0771 651 000.

HAKANHELLSTROM.SE | OLLELJUNGSTROM.SE KULTURBOLAGET.SE | THETIVOLI.NU | LIVENATION.SE

Efter en tids svacka upplever just nu reality-genren en renässans. I samband med det ser vi hur en ny trend blir allt vanligare, där en och samma person dyker upp i flera olika programformat. Börjar det ta slut på deltagare? Eller finns det en speciell personlighetstyp som söker sig till reality-tv? Vi tog reda på det.

FLEST TV-PROGRAM VINNER Text: PELLE TAMLEHT Illustration: DANIEL ERIKSSON

P

å topplistan över de mest sedda programmen förra året dominerar tävlingsformaten. Vi vill se verklighet på tv, och kanske lite Kalle Anka.

Detta har lett till ett nytt fenomen som innebär att det allt oftast dyker upp ansikten i rutan som vi redan har sett i något annat format. Man frågar sig om detta beror på personlighetstypen, alltså att en viss typ av människa söker sig till denna typ av exponering, eller att castingen tar den enkla vägen ut och frågar någon de känner till sedan tidigare.

För ja, de allra flesta dokusåporna castas det till genom headhunting snarare än öppna ansökningar, även om en del av deltagarna kommer in den vägen också.

Oavsett händelseförlopp i de enskilda fallen har fenomenet med reality cruisers vuxit sig allt större, och det verkar nästan vara en merit att ha varit med i ett program tidigare när urvalsprocessen inför ett nytt sätter igång. Trenden är dessutom växande i alla skikt då det inte bara verkar vara nya förmågor som ser reality som en genväg i karriären. Den första säsongen av Så mycket bättre må ha varit svårcastad men efter att skivbolagen och förlagen har insett pr-värdet (Lex Plura) står redan kända artister i kö för att få vara med. En medverkan i reality kan med andra ord i vissa fall ge din karriär en rejäl skjuts. Och om du ändå har synts i tv en gång, varför inte göra det igen?

14

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

CAMILLA MÅRTENSSON CUNHA jobbar sedan fyra år tillbaka med casting. I dagsläget är hon på Meter Film och Television som bland annat ligger bakom produktionerna Idol, Sveriges mästerkock och Project Runway. Ett av hennes projekt är den senaste säsongen av svenska Top Model.

Berätta hur castingprocessen går till.

– Det är naturligtvis olika för varje program, men vanligtvis försöker man först och främst nå ut med att man söker folk till programmet. Och vilka kanaler man använder beror lite på vilket format som är aktuellt. Just Top Model är ett väldigt specifikt program där man inte bara vill ha starka personligheter utan att de även ska ha potential att faktiskt jobba som modell på riktigt. Det kan vara lätt att tro att vi bara vill göra bra tv, men åtminstone när jag själv castar tänker jag väldigt mycket på potentialen då det betyder allt för programmets trovärdighet.

Hur många sökande träffar man?

– Jag tycker att det är jätteviktigt att faktiskt träffa så många som möjligt.

Men det är väldigt många steg i en casting med ansökningar och head hunting, till telefonintervjuer och slutligen det fysiska mötet.

Hur skiljer sig casting för reality från andra produktioner?

– I grunden inte mycket alls. Man utgår alltid ifrån ansökan från en person, och det beror jättemycket på hur personen faktiskt är. Det som skiljer sig från till

exempel en dokumentär i ett program är att realitydeltagaren verkligen måste vara beredd på vad det faktiskt innebär att vara med. Inte bara att man som tittare ska följa dem en hel säsong, utan också vad som händer före och efter själva programmet. Det måste vara en person som klarar av att tackla all den såväl positiva som negativa uppmärksamhet man kan få.

Det låter som en väldigt personlig process. Finns det någon särskild typ av person som söker sig till de här programmen?

– Det finns väldigt många typer. Dels finns det ju en typ som söker sig till väldigt mycket olika program, som man stöter på om och om igen. Som förmodligen framförallt vill vara i tv för att de tycker att det är roligt att synas.

Hur upptäcker och hanterar man det?

– När man castar mycket börjar man efter ett tag helt enkelt känna igen folk.

Sedan kommer det med jobbet att bli en väldigt bra personkännare. Man har trots allt ett ansvar när man väljer ut de här personerna, och de personer som inte har någon legitim anledning till varför de vill vara med i just det här programmet – de personerna är troligtvis mer ute efter att bara synas. Det behöver inte vara något

fel i sig men det beror på vilket program man jobbar med. De flesta reality-programmen har ju faktiskt en kontenta och då är det viktigt att folk vill vara med i just det.

Men när vissa personer likväl dyker upp i flera olika programformat, beror det då på dålig casting?

– Det behöver absolut inte vara en dålig casting, men personligen tycker jag att det är kul att hitta nya personer varje gång man jobbar med ett program. Så att tittarna får lära känna nya människor.

Sedan är det givetvis en annan sak om man gör spin-offer, då följer man en härlig person för att man gillar den. Jag tycker nog inte att det är lika härligt om man ser en och samma person hoppa runt mellan programmen om det inte finns någon rimlig anledning till att den är där.

Hur stor är castingbranschen, slåss ni om deltagarna?

– Det finns väldigt mycket folk som söker sig till tv, även om Sverige är ett litet land jämfört med till exempel USA. Det handlar om att vara påhittig och komma på nya vägar för att hitta människor.

Att det finns folk som söker sig till tv har Camilla uppenbarligen rätt i. Bara förmedlingssajten statist.se har mer än 170 000 registrerade medlemmar, och

utmaningar och att bli bedömd av proffs.

Jag tror inte att mitt medverkande i Idol gjorde det enklare för mig att komma med i Mästerkocken.

Om det skulle komma ett liknande program fast för fotbollsspelare, skulle du söka in till det?

– Det skulle jag nog. Jag kan lätt tänka mig att vara med i program som Robinson, Wipeout eller Pengarna på bordet också.

Det här med tävlingsprogram känns som min grej.

växer dagligen med flera hundra nya.

Men varför har just reality-tv fått en sådan renässans?

– När den försvann bort ett tag trodde många att fenomenet var över och inte skulle komma tillbaka. Jag tycker snarare att den stora frågan är varför det ens försvann. Folk har alltid varit intresserade av igenkänning och att se människor de kan identifiera sig med. Det är också därför det är viktigt att ha en blandad rollfördelning.

Vilken casting är du mest nöjd med?

– Jag är väldigt nöjd med tjejerna i den här säsongens Top Model. Man finner ju alltid favoriter under åren som ger extra starka intryck men jag vill inte namnge någon specifik person.

MODELLEN OCH DESIGNERN Victoria Eriksson var en av deltagarna i förra säsongen av Top Model, en tävling där hon slutade sexa. Strax därefter gjorde Victoria comeback i rutan som deltagare i Project Runway.

Hur kom det sig att du sökte dig till reality-tv?

– Jag hade precis blivit medlem på en statistsida där jag helt plötsligt såg två jobb som verkade roliga. Den ena var Top Model och det andra var som zombiestatist till Den sista dokusåpan. Från Top Model fick jag ett automatiskt mejl att de hade stängt ansökningarna, medan jag fick jobbet som zombiestatist. Men samma dag som vi spelade in avsnittet och jag satt där helt blodigt sminkad i ansiktet ringde de ändå från produktionsbolaget och ville ha med mig på casting.

Så jag fick till slut båda jobben.

Hur har det påverkat din karriär?

– Folk har fått upp ögonen för mig på ett annat sätt, jag var helt okänd innan jag kom med i Top Model. Nu har jag fått visa vad jag går för och tagit emot konstruktiv kritik från professionella människor.

På tal om kritik, vad har du fått för reaktioner?

– För det mesta positivt. Nästan bara positivt faktiskt.

Hur kom det sig att du var med i både Top Model och sedan Project Runway?

– När jag sökte till Top Model hade jag precis startat mitt eget klädmärke, och det var faktiskt bilderna som jag hade tagit på mig själv i mina egna kläder som jag skickade in med min ansökan. Vi var på sluttampen av Top Model och jag bloggade på TV3.se när jag råkade se annonsen för Project Runway på deras hemsida och kände att jag bara måste söka. Top Model var en ren slump att jag sökte till, men att jag sedan sökte till Project Runway var på grund av utmaningen. Jag älskade den amerikanska versionen och förstod liksom inte hur de

kunde få ihop allt så fort. Det var den där omöjligheten som lockade även om jag aldrig trodde att jag skulle bli en finalist.

Skulle du med facit i hand göra om det?

– Top Model var en fantastisk upplevelse, att få åka till Los Angeles och modella.

Det skulle jag kanske göra om, men Project Runway var extremt krävande.

Jag är världens tidsoptimist och tyckte att det var jättejobbigt med alla deadlines.

Ser du dig framför allt som modell eller designer?

– Både och, jag kan inte välja något.

Många frågar vad som är roligast men jag måste få jobba med båda två. Jag gillar att ha mycket att göra så länge det är kul.

EN ANNAN PERSON vars ansikte har blivit bekant i mer än ett programformat är Mauritz Saengsri. Han sökte in till Idol 2008 men fick ingen guldbiljett av juryn.

Redan då hade han emellertid ytterligare en ambition – att bli kock. Och fem år senare lagade han mat inför sin egen idol Per Morberg i Sveriges mästerkock.

Hur kom det sig att du sökte dig till reality-tv?

– För det första är mina stora intressen förutom fotbollen just musik och matlagning. Annars var det nog mest för skojs skull. Mästerkocken sökte jag till efter att jag hade börjat plugga till kock.

Tror du att din medverkan kommer att hjälpa dig i den karriären?

– Jag går ut kockutbildningen nu till sommaren, så vi får väl se om det underlättar att få jobb på något bra ställe.

Hur kom det sig att du var med i båda formaten?

– De hade egentligen ingenting med varandra att göra, mer än att jag gillar

KARRIÄREXPERTER PRATAR IDAG om hur cv:t har tappat mark gentemot det personliga varumärket när man söker arbete. Men hur påverkas egentligen detta av en medverkan i reality? Medierådgivaren och debattören Paul Ronge menar att det är viktigt att bygga sitt varumärke kring något man kan, något man är bra på, eller något man har gjort, till skillnad från att bara bygga det runt sin egen person.

– Om man tittar på just reality-tv jobbar deltagarna ofta väldigt hårt för att sticka ut. Man kan inte göra det med hjälp av något man har gjort på samma sätt. Det finns en fara i detta, och risken finns att du så att säga sätter en tatuering i ansiktet som kanske inte är lika rolig att ha där om 15 år. Är kunskapstävlingar som Mästerkocken och Top Model bättre ur ett sådant perspektiv?

– Det är en smart tanke. När du tävlar i kunskapstävlingar handlar det lite mer om vad du kan än bara om vem du är eller vad du framställs som. Men om man ska vara tuff bör alla förstå att man som deltagare är råvaran i ett medialt maskineri, lite som stockarna som kommer in i ett pappersbruk. Det är en del av den deal som du sällan går vinnande ur. Problemet är att de som allra mest skulle behöva råd om hur man förhåller sig till medier ofta har minst tillgång till sådana. Där ligger ansvaret hos kanalen att ge deltagarna en rigorös medieträning.

Borde man göra ett reality-program om medieträning?

– Kanske, men här handlar det mer om att rikta det mot unga människor som hamnar rakt i ett medialt sammanhang utan att riktigt vara förberedda på det.

Om man ångrar sig, hur reparerar man den eventuella skadan?

– Alla som har gjort en taskig tatuering vet hur svårt det är att bränna bort den med laser. Det tar lång tid och det är svårt att hitta exempel såsom Carolina Gynning, och även för sådana som henne kan det räcka med en Stureplansskandal för att det ska vara kört igen. Q

NÅGRA REALITY CRUISERS VI MINNS

Victoria Eriksson Efter att ha gått till final i svenska Top Model fortsatte Victoria sin reality-karriär med ett besök i Project Runway. Hennes tid i den senare blev emellertid kort då juryn röstade ut henne efter ett haveri i form av en klänning av cd-skivor.

Mauritz Saengsri När Mauritz inte lyckades i Idol tipsade Laila Bagge honom att söka till Sveriges Mästerkock istället.

Den sjungande kocken kom dock inte längre än till kvalet, men han fick lite mer tid i rutan i alla fall.

Marie Picasso En av de få som verkligen lyckats med att hoppa från ett reality-program till ett annat. Fem år efter sitt deltagande i Big Brother gick hon vidare och vann Idol 2007, där hon mötte Amanda Jenssen i finalen.

Sophie Angner Först sökte Sophie modellkontrakt i andra säsongen av svenska Top Model och strax därefter kärleken i Date med mig.

Marcus Öhrn Marcus Öhrn var inte bara med i såväl Villa Medusa som Fame Factory utan spelade också in en duett med dåvarande flickvännen tillika den eviga Baren-drottningen Meral Tasbas, som utöver Baren bland annat var med i Club Goa.

2013 • NR 3 • NÖJESGUIDEN

15

H

”

ar skinheads också börjat rappa nu?” Snart tolvåriga jag, präglad av nittiotalets våg av nynazism och historier om den skinheadtäta helikopterplattan i Gamla stan, satt konfundersam framför skärmen när ZTV visade Vinden har vänt för en av de första gångerna 1998. Svensk hiphop var ju förortens Infinite Mass och The Latin Kings, inte två snaggade arga män som sprang runt i innerstan. Det dröjde ända tills en då okänd Ken Ring skymtades i videon innan jag insåg att jag nog missuppfattat situationen.

Den sommaren handlade allt om Petter.

När skolterminen började var Nick Carter-frillan ute, säckiga byxor coolt och hiphop något som plötsligt var okej att diskutera på musiklektionerna. 15 år senare står Petter inför släppet av Början på allt och vi som fångades av debutskivan har vuxit upp. Men genom sina samarbeten med artister som Lilla Namo upptäcks han samtidigt av en yngre publik.

– När jag är ute och spelar märker jag att jag gör det för människor som var fem år när min första skiva släpptes. Och på en annan sorts spelning kan det vara för en äldre generation. Jag har inte gjort någon Sifo-undersökning, men jag tror att jag har en väldigt bred publik.

JAG SER INTE Petter när jag några minuter tidigare tittar in på Lisas café på Skånegatan i Stockholm, trots att det var här vi skulle träffas. Jag väntar utanför.

Plötsligt öppnas dörren, Petter tar i hand, hämtar in mig och förklarar att jag måste ha missat honom för att han hängde i köket. Lisas café är som en liten bevarad bit av ett gammalt Södermalm, långt borta från häftiga espressobarer och SoFo-påhitt, trots att det ligger tvärs över gatan från den trendiga Dr. Martensbutiken. Här dominerar äldre kaffedrickande herrar vars förnamn Petter verkar ha i minnet och medan vi pratar är de inte rädda för att avbryta och tacka för senast. Gubbarna på Lisas verkar ha tagit honom till sig för länge sedan, men jag kan inte hjälpa att fundera på om inte de äldre beundrarna överlag är ett resultat av Petters medverkan i Så mycket bättre.

– Ja, det tror jag. Den normala publiken, från 20 till 30, finns kvar, men man kan även skymta en på 40-plus. Men det märkte jag redan efter Logiskt. Ibland kan man se äldre män i publiken som är tagna av just den låten.

Varför just den?

– För att det är många som kände igen sig i texten. Men det är så varierat. Jag är bokad på stora festivaler, men jag spelar också på, typ, skolavslutningar och då är det för ungar som inte ens var födda när jag började. Ett par år efter att jag slagit igenom och man betraktade mig som en folklig artist fanns det alltid en sån negativ klang i det. Att det var något som var fult, att man var en svennebanan. Men jag har snarare omfamnat det. Jag har aldrig haft svennekomplex, jag är trygg i mig själv och därför blir det inte en grej. Det märkte jag med kollegor som släppte under samma period som jag, som Håkan Hellström, han var väldigt snabb med att göra visgrejen och Evert Taube, och han fann också bekräftelse i det och tyckte att det var kul att vara folklig. Och i mitt fall kom jag med en musikstil som inte har betraktats som folklig tidigare.

Vad tycker du är viktigt med att vara folklig?

– Det är inte viktigt, det är mer att jag

16

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

Ett och ett halvt decennium efter debuten står Petter inför sitt åttonde album. För Amat Levin berättar han om sin artistiska nystart, karriärens mörkare stunder, nya skivbolaget, sitt politiska intresse och varför Jag är Zlatan Ibrahimovic är ett av Sveriges viktigaste litterära verk.

Petter börjar om

Text: AMAT LEVIN Foto: EMIL JÖNSSON inte är negativt inställd till det. Jag dömer inte min publik och jag får inte panik om den inte består av de trendigaste människorna i stan. Sånt skiter jag fullständigt i.

Jag är så jäkla glad, ödmjuk och tacksam att folk gillar min musik kommer till mina spelningar så att jag kan fortsätta göra det jag gör.

BÖRJAN PÅ ALLT är Petters åttonde album och fortsätter den formtopp som han nådde med 2010 års Räddaren i nöden.

Det är en skiva som kommer att tillfredsställa redan frälsta, samtidigt som den, genom samarbeten och genreöverskridningar, lär öppna en del nya ögon.

Hur funkar det att arbeta med exempelvis Newkid? Han var bara sju år när din debut släpptes.

– När vi, jag och Sleepy, ska göra en skiva sätter vi oss aldrig ner och säger ”nu ska vi göra en låt med honom, en låt med henne”. Vi utgår alltid ifrån att jag gör skivan själv och så tar vi in vissa personer när vi märker att det finns en poäng med att ha med just den personen. Som till exempel Lilla Namo på King, att hon säger de sakerna hon säger där blir en bra provokation. Med Newkid var det mer att vi gjorde en låt som handlade om det här livet. Att det finns otroligt mycket plus, men otroligt mycket minus. Och jag försöker beskriva den känslan från mitt håll, men ville också ha med en ung mans perspektiv, och då var Newkid perfekt.

Många av de här unga artisterna, de har en enorm respekt för mig, men de har en enorm integritet och är väldigt klara på vad de vill och inte vill göra. Jag glömmer nog bort ibland att jag har hållit på så länge. Jag tänker hela tiden att det är 1999 och att jag ringer typ Eye N’ I och säger ”tja, ska vi göra en låt?”.

Rappare som Drake och Kendrick Lamar har hyllats för att de vågar vara personliga och känslosamma…

– Det var jag redan från början.

Precis, det var det jag tänkte fråga. Din första skiva var väldigt personlig.

– Ja, jag tror att det var det som nischade mig. Folk brukar fråga mig ”varför slog din skiva igenom, och inte andras?”. Amerikanska rappare refererade till filmer, Eddie Murphy och sånt.

Men jag hade precis lärt mig att läsa böcker och stava ordentligt på Komvux,

så jag refererade till min kurslitteratur.

Dessutom var mina förebilder Guru från Gang Starr, Jeru Da Damanja, KRS-One, Rakim, Chuck D och Scarface eftersom jag tyckte att de hade ett utvecklat ordförråd och uttryckte sig på ett intellektuellt, akademiskt sätt. Och det var det jag ville göra. När jag rappade på svenska märkte jag även att det gick att prata om känslor på ett sätt som var på riktigt. Jag kunde använda referenser som ”jag har lidit mer än den unga Werther”, och Tomas Rusiak sa ”fan vad fett med Werther, men vem fan är det?”. Han hade ingen aning om Goethe, men jag hade nyss läst honom i skolan. Samtidigt gick ju bajsnödiga kulturjournalister igång på det där direkt och jag vann Årets textförfattare (på Grammisgalan 1998, reds. anm.) för den skivan.

det gör vi”, och så hade hon rättfärdigat det med att hon har betalat så mycket skatt i det här landet och att det är på tiden att hon får något tillbaka. Det har lett till att jag vågar öppna mig och jag har väldigt lätt för att vara personlig.

En annan aspekt som har nischat Petter och hållit honom relevant är att temat för hans texter har vuxit och muterat i takt med att han har blivit äldre.

– Jag vet att det finns rappare i Sverige som inte kan relatera till det jag pratar om, men det kanske beror på att de inte är i samma ålder som jag. Jag var 24 år, jobbade i disken på en lunchrestaurang, städade på ett dagis, ströpluggade, hade värsta millennieångesten, blev dumpad av min tjej och släppte helt plötsligt en väldigt mörk skiva. Mitt sjätte sinne var jag och Rusiak som sprang runt arga på Kocksgatan. Jag skulle inte kunna ta på mig den kostymen idag, det hade blivit hur corny som helst. Det är det jag tror att andra musikgenrer kan lida av.

Rockakter till exempel, som fortfarande kör rock’n’roll-rebellgrejen när de sitter i en villa med Volvo och har två barn. Jag håller mig relevant för att jag pratar om mitt liv så som det ser ut idag – jag fyller 39 år i maj, är trebarnspappa och har stora existentiella frågor som snurrar i mitt huvud. ÄVEN DET NYA albumet rör stundtals väldigt privata ämnen. Från början var tanken att döpa skivan till ”Dartanjang”, efter den hypokondriske morfadern i Barbro Lindgrens Loranga, Masarin och Dartanjang, då Petter ville ironisera över sin ålder. Men istället blev Håll om mig, en låt om ”världen vi lever i idag och att vi är en del av ett ohållbart ekorrhjul”, en av de första att produceras och albumet fick en både poppigare och mer politisk inriktning än vad vi och Petter har varit vana vid.

– Det är så många grejer med den här skivan som har varit en nystart för mig.

Musikaliskt har det varit speciellt att jobba med Salem Al Fakir, Vincent Pontare och Filthy, som egentligen idag klassas som pop-producenter, men alla har starka rötter i hiphop. Och Håll om mig är en rätt poppig låt. Via dem upptäckte jag att jag kan sjunga lite. ”Oj, här ett nytt verktyg som jag har missat att använda på mina tidigare sju skivor”.

Jag har aldrig haft någon som peppat mig på den grejen förrän Vincent och Salem kom in.

Hur var det att sjunga för första gången?

– Tidigare har det alltid varit att man typ suttit i bilen, nynnat på något och tänkt att det skulle vara jävligt fett att lägga en melodi.

Men så har jag snackat med någon jag jobbat med, som lite förvånat har sagt ”okej”. Och så har jag testat lite skraltigt och fått höra ”du, skit i det där, du är fan tondöv”. Men Vincent sa direkt ”det där grejar du” och Salem är så entusiasmerande.

”När min skiva slog igenom ringde många av skivbolagen mig och frågade vilka andra som rappade på

svenska.”

PETTER SÄGER OCKSÅ att relationen till hans mamma var viktig i formningen av honom som artist.

– Jag har kunnat gå till henne och säga ”jag har bränt ner skolan”, och hon har inte slagit mig utan vi har satt oss ned och pratat om konsekvenserna. Hon försvarade mig i alla lägen och det gjorde att jag berättade allt. Skulle jag ringa henne idag och säga ”ska vi klippa banken på Norrlandsgatan” skulle hon säga ”ah fan,

PETTER HAR ALLTID haft ett bra öra för beats, ända från debutens klassiska Mikrofonkåt, till flera spår på nya skivan.

Men det är inte någon traditionell utbildning som ligger till grund för den musikaliska kvaliteten (”jag spelade bara

”Jag har upptäckt att jag kan

sjunga.”

2013 • NR 3 • NÖJESGUIDEN

17

fiol i en vecka när jag var liten”), utan snarare det utanförskap han upplevde som ung.

– Jag började köpa vinylskivor, främst dancehall och reggae, i en tidig ålder och samlade på mig brutalt många. Eftersom jag hade det tufft i skolan var jag killen med hörlurar och freestyle – musiken var min trygghet, räddning och kompis. Jag har en rätt klar bild i huvudet av vad jag vill göra. Sedan är det jävligt skönt att kunna bolla det med Sleepy, som är en eminent dj och har koll på ljud och trummor. På den här skivan var det en låt vi tog bort som jag tyckte var svängig.

Jag tog bort den för att han sågade den, och i efterhand insåg jag att den inte var så svängig.

Sleepy, hans ord väger tungt för dig?

– Ja, sjukt mycket. Med det sagt är det mycket vi redan är överens om. Vi är som två bröder som tänker likadant. Vi är uppvuxna i samma era, gillar samma kläder och värdesätter samma saker i livet. Vi värdesätter båda familjen, han är nog den bästa pappan på jorden och där ser jag honom som en mentor och försöker vara lika bra. Och när det gäller musik är det inga konstigheter att vi skickar saker till varandra. När jag och Collén (från produktionsduon Collén & Webb reds. anm.) gjorde Räddaren i nöden skickade vi ner allt till Sleepy för att han skulle göra en bedömning. Och han brukade bo på Hagagatan i sina unga år, så vi gav honom smeknamnet Hagatribunalen. Så fort vi skickat något gick vi på lunch och satt där nervösa i väntan på svar. Ibland kunde han säga ”nja, det där var inte så bra, Petter” – märker han att jag sagt det bättre förut eller använt en liknande punchline kan vi ibland skrota hela texten. Men ibland mejlar han och säger att vi har gjort fantastisk musik. Det är sällan jag tar upp en strid mot honom om en låt.

Men du har gjort det någon gång?

– Ja, på Goda dagars magi. Han gillade inte den under första lyssningen, men där tog jag strid och sa ”men du är ju dum i huvudet”. Eller, jag sa inte så, jag poängterade mest att det här gillar jag och jag tänker stå på mig. På den nya skivan är jag osäker om det var några såna tillfällen. Eftersom Håll om mig, som var den första låten att skickas i väg från studion, lät så poppig var jag orolig för att det kanske inte var rätt. Men Sleepy sa att låten hade varit gräslig om jag rappade en text där jag inte sa något av värde. Och nu säger jag de grejerna jag säger – då funkar det.

FÖRUTOM SITT EGET album har Petter ett stall av artister vars karriärer han är involverad i och hans nystartade Baba Recordings har knutit till sig akter som Lilla Namo, Rikard ”Skizz” Bizzi, Kaah och Penga Per. Men det är inte första gången Petter har drivit skivetikett – 1999 startade han Bananrepubliken, ett inte helt okomplicerat projekt.

– När vi gick runt med mina demokassetter sågades jag av alla skivbolag, förutom av Jonas Wikström som precis hade börjat på EMI som A&R. Men just därför var han mer eftertänksam och försiktig och ville vänta på den där självklara hiten. Samtidigt hade Peter Swartling signat Robyn som det gick skitbra för, så han sa bara ”kör!” och hans ganska galna spontanitet passade mitt hyperaktiva beteende. Alla andra sa att svensk hiphop var död med Just D. Men när min skiva slog igenom ringde många av skivbolagen mig och frågade vilka andra som rappade på svenska. Och varför jag hade så många gäster på mitt album var för att jag ville visa upp att vi var många som höll på med det här.

18

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

heten att göra musik gick jag in i studion och bodde där i tolv månader, jag gick liksom inte ut därifrån. Och idag, varje kväll innan jag somnar, funderar jag på om det finns någonting jag kan göra för att flytta fram mina positioner. Den filosofin har jag hela tiden. Men det handlar nog om min egen hyperaktivitet.

Artisterna du signat till Baba Recordings, delar de den filosofin?

– Nja, men det finns en skillnad.

Skivbranschen har gått in i en ny era där allting formas om. Några av dem jobbar vid sidan om, Namo pluggar, och då är det helt förståeligt att man inte kan sitta som jag gjorde. Jag kan inte sitta dygnet runt heller eftersom jag har barn. Det gäller att hitta en balans.

DET DÄR DRIVET Petter pratar om var säkerligen en av de bidragande anledningarna till att han väldigt tidigt sågs tillsammans med företag och kommersiella varumärken. Sammanhang som var ovanliga för dåtidens svenska rappare.

2013 är det däremot standard för artister att alliera sig med företag.

”Sverige är på väg in i en .

Så fort man säger något som handlar om eller , svarar folk ’du är så jävla PK!’.

Vad är det ens?”

kall värld empati mänsklighet

STRAX EFTER SUCCÉDEBUTEN med Mitt sjätte sinne började skivbolag återigen chansa på svenska rappare och Ken Ring plockades upp av samma Jonas Wikström som motvilligt hade avböjt på Petter.

Han beskriver sig som själv som ”så jävla blåögd” och förstod inte vad det innebar när BMG undrade om han inte kunde tänka sig att starta en skivetikett.

– Jag tittade bara på mig själv och insåg att jag för ett och ett halvt år sedan stod i disken på Fasching och städade dagiset på Engelbrektsgatan på kvällarna… och nu blev erbjuden en hel label. När jag vann min första Grammis kom jag upp på scen, hade mindervärdeskomplex och kände att alla skulle vara sura på mig för att jag tog deras pris. Så jag höll värsta brandtalet, för att jag ville att alla som höll på med hiphop skulle känna stolthet.

Och när jag fick erbjudandet om en label såg jag det som min plikt till svensk hiphop att tacka ja, även om jag innerst inne visste att jag skulle dö av stress. Och det gjorde jag också. Men jag hann göra några moves, Feven fungerade riktigt bra.

Men det var saker som gick dåligt också, hela grejen slutade nog på plus minus noll. Jag var helt färdig i slutet och min karriär tog en jävla massa stryk.

Hur kommer Baba Recordings att skilja sig?

– Den här gången hade jag det i bakhuvudet att det var en helt galen grej att ge sig in på. Samtidigt sa jag till Sleepy att vi skulle dela upp allt arbete mellan mig, honom, Stefan ”Storken” Johansson och Johan Lindqvist från Blixten & Co. Men vi är ju artister, så egentligen är våra avtal så otroligt fördelaktiga för de vi jobbar med. Vi har tagit in akter som vi tycker är unika, annorlunda och som tillför något.

En kompis säger att hon brukar se dig uppe svintidigt när hon är på väg till jobbet. Samtidigt turnerar du flitigt.

Hur mycket jobbar du egentligen?

– Jag jobbar väldigt mycket. Men jag ÄR hyperaktiv och har en guldtid som är mellan 05.30 och 15 på dagarna. Då händer det mycket i mitt huvud och då har jag mycket energi. När jag spelar in, till exempel, gör jag det gärna innan klockan 12 på dagen.

Artister och producenter är kanske inte kända för vilja hänga i studion på morgonen?

– Nej, de här grabbarna vill ju börja vid 10, och jag blir så jävla frustrerad. Jag tycker att det är så jävla sent. Därför var det så bra när jag jobbade med Collén – han har själv barn som han lämnar på dagis, så vi körde igång redan vid 08.30.

Nu när både jag och Sleepy har barn har vi blivit bättre på att inte mejla varandra på kvällarna så mycket. Numera sitter jag inte vid datorn efter klockan sju på kvällarna, för där måste jag få andrum.

Men jag jobbar jättemycket. Idag är det möten, den här intervjun, träning, fram till att jag åker till Uppsala och spelar.

Imorgon är det jobb hela dagen fram till att jag åker vidare till nästa stad, och söndag likaså.

Har du varit nära att gå in i väggen någon gång?

– Ja, men den värsta perioden är just nu.

På vilket sätt?

– Det har varit tungt. Mycket deadlines och rodd. Eftersom skivan är skapad med så många olika personer har det inte varit ett jättelätt projekt att ro i land. Men mitt stora problem är att jag har svårt att förstå andra när de inte jobbar lika hårt som jag.

Den nya generationen artister, som tänker i låtar istället för album, prioriterar annorlunda och har ett annat sätt att resonera och arbeta. När jag fick möjlig-

– Ja verkligen, nu frågar folk mig om råd istället för att dissa mig. Jag var ju en av de första som gjorde de riktigt stora grejerna och jag gjorde det med stolthet.

Jag fick en förfrågan 2001 från Coca-Cola Company som ville att Sprite skulle vara med på min turné. Först kände jag ”va?”, för när jag debuterade ansågs man till och med vara en sell out om någon sjöng på ens låt. Men det slog mig att jag i USA hade sett Mack 10, Fat Joe och Busta Rhymes göra en reklamfilm för Sprite som hette ”Obey your thirst”. Steve Stoute skriver om det i The Tanning of America, om hur hiphop har tagit över och infiltrerat hela corporate-svängen. Så när Sprite kom till mig kollade jag på de amerikanska rapparna och insåg att det här var hiphop. Det är ungefär som om jag skulle spela basket i Stockholm och helt plötsligt skulle Nike säga ”vi vill göra en jättestor Jordan-kampanj med dig”.

När ett sånt stort varumärke närmade sig mig kände jag att min grej verkligen var på riktigt.

Men det var inte populärt bland publik, branschkollegor och press. Han fick utstå hån och allra värst var det när han skrev annonser för fastighetsmäklaren Notar.

– Det gjorde jag för att jag hade haft läs- och skrivsvårigheter i skolan. Helt plötsligt fick jag i uppdrag att skriva texter – jag tyckte att det var skitkul. När Björn Ranelid och Alex Schulman gjorde samma sak ett par år senare var det okej.

Men jag var först, vilket jag alltid försöker vara när jag gör tv eller såna här grejer, och fick fruktansvärt mycket skit. Massor av recensenter inledde sina texter med ”när han inte skriver bostadsannonser

FIRST AID KIT (VINNARE MUSIK)

SARA FORSELL, MALIN RUNEFELT & FELICIA WIDE

JANET LEON & PARISA AMIRI MARCUS FRENDBERG & MICKE BOHMAN

GHAZAL AMIN, ZHALA RIFAT & WASIMA AYAD

ANN-SOFIE ANDERSSON & MIRANDA KROGE

JENNY SETH (VINNARE MEDIA)

STOCKHOLMSPRISET PÅ HOTELLET Foto: Lina Kruopyte

KARIN AF KLINTBERG, NIKLAS EKSTEDT & CLARA GRABE

PABLO LEIVA WENGER (VINNARE SCEN)

MARGRET ATLADOTTIR

LINJE TIO/TJOGET (VINNARE BAR)

KR IST

OF

FE

RA

PP

EL QU

IST

KAKAN HERMANSSON (KONFERENCIER)

”Bara det faktum att vi har unga idag som tycker att ’jävla bögjävel’ och ’jävla hora’ är uttryck som vi kan använda är

fucked up.”

står han på scenen i Örebro”. Liksom, jag växte upp i Sverige på sjuttiotalet: Kanal 1, Kanal 2 och Anslagstavlan, det fanns ingen reklam. Jag växte även upp med en mamma som var väldigt röd och hemma föraktade man allt som hade med USA att göra. Så att jag började älska marknadsföring, jag har en PR-kreatör i mig, blev en revolt mot det. Det betyder inte att jag tummar på mitt konstnärliga hantverk. Som Busta Rhymes säger: det finns inte en jävla grej inom reklamvärlden som inte på något sätt kan härledas till svart kultur eller hiphop, i form av ett beat, ett uttryck eller en stil.

ATT PETTER VAR en sell out, någon som hakade på den amerikanska bling-trenden, var en vanlig synpunkt på mitten av nollnolltalet. Förutom företagssamarbetena var den största bidragande faktorn låten Det går bra nu, där Petter bland annat rappar om att ha ”rysk kaviar på mitt fat”. Men många missade att han gjorde Det går bra nu när hans karriär gick som allra sämst.

– På låten Alla vet från nya skivan säger jag ”jag är folklig, jag är rebell” och jag är verkligen de två sakerna. De ligger i konflikt med varandra. Det som var lustigt då var att min karriär gick… jag körde turnébilen, jag bokade våra spelningar, jag var turnéledare – jag var allt på en gång bara för att kunna hålla det flytande. Och jag höll det flytande.

Mycket tack vare Sleepy som var med mig hela tiden. Och det var under den perioden vi gjorde Det går bra nu. När den släpptes uppstod två läger. Ett som älskade mig och älskade att höra låten när de gick ut på klubben, hade fått lön eller fick stå vid baren och vara tunga.

Näringslivet gillade den också, de fick äntligen sin kampsång och jag fick en massa företagsbokningar. Men sedan kom den här massan som inte förstod ironin, och som ville mörda mig för att jag hade gjort en kapitalistisk låt. Jag är uppvuxen med solidaritetsanda, föreningslokal i huset och första maj-tåg, men då störde jag mig på att svenskar har den här grejen att de ber om ursäkt om de får en löneförhöjning. När de kommer hem med en fin bil de har fått från jobbet, och grannen kommenterar den, säger de: ”Äeh, det var jobbet som ville att jag skulle ha den”. Nu har det där förändrats och vi har gått in i en värld där det är mycket mer individualistiskt och ett annat sätt att tänka. Och det värsta är att jag inte tycker att det alternativet är bättre, det här är en mörkare tid vi går in i.

PETTER ÄR NÅGOT av ett unikum inom svensk hiphop. Ken Ring må uttala sig galet i media emellanåt, men att han är ”äkta” vet alla. Timbuktu sjunger kanske för mycket för den traditionella Whoa.nubesökaren, men han lyckas med konststycket att vara folklig och ändå ha respekten som en bra rappare, lite som en svensk Andre 3000. Looptroop kommer alltid ha ett lojalt följe förvuxna reclaim the street:are. Redline Records artister

20

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

säljer kanske inte lika många fysiska album som svenska rappare gjorde kring millennieskiftet, men krossar Spotifyrekord och säljer ut konserter. Men Petter? Han är en odiskutabel pionjär inom svensk hiphop, men hans status som raplegend är ibland förvånansvärt skakig.

Känner du dig ouppskattad i Sverige?

–…

Anledningen till att jag frågar är för att folk blir varma i hjärtat när de pratar om The Latin Kings, som ledde hiphopvågen innan dig. De har exempelvis en ohotad ställning som innovatörer och tidsmarkörer. Men det verkar inte som att du har den statusen, även om du kanske borde det?

– Det är det jag säger i Alla vet, man kan liksom inte skriva ut mig ur historien.

Men känner du att folk försöker göra det?

– Det är svårt för mig att se objektivt på det. Jag har inte riktigt ett behov av det där, inte längre. Däremot blir jag väldigt smickrad och rörd när vissa artister säger något bra om mig, för jag är inte bortskämd med att höra det. Jag känner att jag är trygg i mig själv… men det är lite talande när någon säger ”jag måste erkänna, jag gillar Petter”. Då undrar man varför det är något man måste erkänna.

Vad tror du att det beror på?

– Jag vet inte, vad tror du själv?

En aspekt av det är nog att du fortfarande är aktiv som rappare.

– Jag tror också att det handlar om det.

Om jag skulle lägga av i fem år skulle jag säkert bli kultförklarad, som man blir i

överallt. Men så fick vi en tvåa i Sundsvall.

Men då var det så skönt att vara med Ison & Fille, att kunna dela det med någon.

Vi tänkte bara ”äh, fuck dem”. Andra gånger är man så jävla ensam. Och jag blev nog ledsen av den recensionen, för jag upplevde Nöjesguiden som ett missnöjesmagasin, att ni alltid skulle såga allt som upplevdes som brett eller stort.

Men som jag sa, man kan inte få alla att tycka om en, det måste man lära sig.

SOM UNG HADE Petter dyslexi. Han har tidigare pratat om litteraturens betydelse för honom och det ironiska i att textskrivandet blev sättet han tjänade pengar på.

Förra året pluggade han socialpedagogiskt ungdomsarbete på Tollare folkhögskola och genom hans examensarbete, ”Skrivandet som helande kraft”, föddes idén till en bok.

– Det är många som gör biografier nu, många som talar ut och berättar snaskigheter. Men jag är fortfarande bara 38 år, det där kan jag göra när jag är 68. Min bok heter 16 rader och handlar om texter.

Jag har valt ut en massa verser jag har skrivit och gör redovisningar av dem – jag berättar varför jag skrev dem, vilka referenser jag hade och vad min inspiration var. Framförallt fungerar den som en peppbok för unga att börja skriva och läsa. Människor använder skrivandet som terapi och folk som har svårt att vara verbala i möten kanske skriver för att förbereda sig. Andra använder det som en logg eller en dagbok. En 16-årig kille kanske inte kan sitta framför en socialtjänsteman och berätta om sin alkoholiserade farsa, men han kan gå till sitt tillfälliga hem och skriva en fet 16 för att han gillar 2Pac. PÅ SISTONE HAR Petter börjat föreläsa och han berättar att han märkt att unga är ”sjukt intresserade” av att läsa och skriva om de närmas på rätt sätt.

– Just därför är Zlatan-boken ett av de viktigaste litterära verken som har gjorts i det här landet. Den har fått unga människor att plocka upp och läsa sin första bok i många fall. För unga människor kommer inte att börja läsa om de inte känner att det är meningsfullt för dem. Så ge unga en bok som handlar om World of Warcraft, om det är det de gillar, eller Zlatan-boken om de är inne på fotboll. Min bok släpps inte för att få unga att börja skriva raptexter, den släpps för att de ska bli inspirerade till att skriva och läsa överhuvudtaget. Och den ska vara billig som fan, det är viktigt. Jag tror att den kan bli ett alternativt verktyg för lärare att använda i skolan. Den är mycket mer en bruksbok än något annat.

Medan vi pratar har vi närmat oss det ett par gånger och när han berättar om unga och litteratur skiner det igenom igen – Petter har blivit mer politisk, något som blir uppenbart om man följer hans Instagram eller lyssnar på Håll om mig.

– På Mitt sjätte sinne sa jag att jag skulle bli mer politisk på min andra skiva och då var jag 24 år. Men som jag sa på En räddare i nöden: ”jag vill inte säga vad jag vet, utan veta vad jag säger”. Jag vill veta vad jag pratar om innan jag öppnar käften. Till exempel är jag ingen debattör.

För mig handlar det mycket mer om härskartekniker och hur du för dig än själva innehållet. Men jag är en offentlig person och kan genom det påverka människor – då ska jag göra det. Vi lever i ett samhälle där vi har en regering som har

problem

”Mitt stora är att jag har svårt att förstå andra när de inte jobbar lika hårt som jag.” det här landet när man dör eller försvinner. Men jag kan inte lägga så mycket energi på det där. När jag började min karriär hade jag en förhoppning om att alla skulle tycka om mig, men jag vet att alla inte gör det och jag kan inte få alla att göra det. Var jag slutar i historien får andra avgöra. Jag vet dock att jag inte är någon jävla saftblandare eller bänkvärmare när det kommer till att rappa. Jag har en bra position på planen.

Du har, i alla fall tidigare, brytt dig ganska mycket om vad du får för recensioner och jag minns att du stundtals har varit väldigt sur på Nöjesguiden.

– Jag vet inte, det har jag säkert varit.

Jo, när du fick ett dåligt betyg på din senaste skiva.

– Ja, det fick jag! Det var inga andra tidningar som skrev ner den, alla andra skrev upp den. Det är lustigt, nu när jag har varit ute med Ison & Fille med Ikväll är vi kungar-turnén har vi fått hyllningar

anammat sossarnas sätt att prata, men inte riktigt bygger ett sånt samhälle. Det de gör är att bygga en elitism, där vi har betyg för barn när de är tio-elva-tolv år, deras känsligaste utvecklingsfas. Jag var hos tandläkaren när jag var nio år för att jag hade sneda tänder och fick en utskällning av tandläkaren för att jag inte tog hand om dem. Jag mådde så dåligt av det och kan fortfarande återberätta varenda sekund av det mötet. Då kan du tänka dig hur det är för någon som inte passar in i skolan än, men som får betyg och därför känner sig akademiskt underlägsen. Då är det klart att de kommer att välja en annan bana i livet.

Jag valde en annan bana, men jag hade en skyddsfaktor – min mamma. Utan henne

”Zlatan-

boken är ett av de viktigaste litterära verken som har gjorts i det här landet.” vet jag inte vad jag hade gjort. Sverige är på väg in i en kall värld. Så fort man säger något som handlar om empati eller mänsklighet, svarar folk ”du är så jävla PK!”. Vad är det ens? Därför tycker jag att det är viktigt att ta ställning. Därför tycker jag att det är stort när jag och Paolo Roberto ställer upp som ett kärlekspar på en QX-bild.

Han kommer från en alfahanekultur inom boxningen och vi vet båda två vad hiphopen har för inställning. Man ska göra sådana ställningstaganden så gott man kan. Är det sedan du blev pappa som du har blivit mer politisk?

– Haha, ja! Det handlar också om åldern. Ju äldre man blir desto större frågor börjar man tänka på. Men framförallt är det barnen, och att jag ska släppa ut dem i ett samhälle som är helt fuckat, där folk blir miljonärer på sina bostadsrätter. Den bubblan kommer också att spricka. Jag och Salla (från The Salazar Brothers reds. anm.) håller på med en grej nu som går ut på att engagera unga att rösta i nästa val. Att få dem att förstå att politik är intressant, att det handlar om deras framtid och att det finns sätt att påverka. Att det är bullshit att sitta hemma och säga ”jag röstade blankt”.

När du tänker på dina egna barn, vad är du mest rädd för inför framtiden?

– Våldet och bristen på empati. Jag själv har varit i så många situationer på kvällarna och på tunnelbanan där jag har blivit provocerad… jag har insett hur jävla lätt det är att få en kniv i sig, bli rånad eller våldtagen. Bara det faktum att vi har unga idag som tycker att ”jävla bögjävel” och ”jävla hora” är uttryck som vi kan använda är fucked up.

Det politiska är en intressant och inte helt väntad utveckling för en artist som är självutnämnt folklig. Men det är samtidigt välkommet i ett samhälle som kanske inte längre är präglat av nynazism, men vars diskriminering och orättvisor verkar bli rumsrenare och större för varje ny opinionsmätning. Den 26 augusti kan vi se exakt hur långt Petter har kommit. Då firar han 15-årsjubileum för sitt debutalbum.

– Någonting kommer att ske. Vi ska slå på stort. Q Början på allt släpps den 3 april. Boken 16 rader släpps i september. På nojesguiden.se kan du läsa en ännu längre version av den här intervjun.

h få upp till

oc Registrera dig nu

7000 kr i bonus!

Skumpa & hummer eller en varmkorv vid Svampen?

Hur firar du en lyckad kväll? Mängder av poker- och casinospel väntar hos Ladbrokes, vare sig du är hemma eller på krogen!

Gå in på mobile.ladbrokes.com, just nu upp till 7000:- i bonus.

Nöjesguiden provsmakar sydostasiatiskt och pratar mat, musik och relationer med Johnossi.

På krogen med

JOHNOSSI Text: PATRIK FORSHAGE

N

är Ossi Bonde ramlar in, borstar av sig snön och ursäktar sig för att han är några minuter sen är jag och John Engelbert redan inne på varsitt glas rött i baren direkt innanför entrén på Farang på Tulegatan. Förutom att utväxla artigheter och dra oss till minnes hur länge sedan jag intervjuade Johnossi första gången för Nöjesguiden (det var ganska exakt fem år sedan) har vi hunnit fråga ut den vänliga bartendern om det sydostasiastiska konceptet som just har fått spridning till Stockholm från Helsingfors, där original-Farang ligger.

Vi visas till vårt bord i den jättestora mörka matsalen – det var en fabrikslokal tidigare – och slås av att det märkligt nog inte är fullsatt. På långt när. Det borde den ha varit, dels för att det är fredag, dels för att Farang är helt nyöppnad och utsatt för medialt intresse, dels – ska det visa sig – för att maten är riktigt bra.

Erbjudandet om en avsmakningsmeny med restaurangens alla paradrätter, tillsammans med ett väl avvägt vinpaket, gör att det går snabbt och lätt att beställa.

En av de positiva effekterna med att intervjua över en rejäl middag är att garden sänks. Det blir mer av ett samtal än en traditionell intervju, och efter något glas vin kan det hända att saker som annars inte kommer till uttryck luftas.

Med John och Ossi behöver jag inte ens ta fram mina frågor – de har inga planer på att förhålla sig avvaktande. Dessutom gillar de idén med att intervjuas över en bättre måltid, eftersom båda två är matintresserade.

– Men när man turnerar blir det sällan riktigt bra mat. Inför en spelning handlar det mer om att fylla magen, suckar John, och Ossi instämmer.

– Våra spelningar är så oerhört fysiskt ansträngande, så det gäller att se till att det finns energi. Det är egentligen bara det vi tänker på innan en spelning.

– Utom i Japan, invänder John. Där är spelningarna ofta väldigt tidigt, och efteråt brukar man åka direkt till någon bra restaurang som arrangören har bestämt. En gång togs vi till det där stället från Kill Bill 2, med den stora trappan och träbalkonger.

– Är det säkert att det var det stället? tvekar Ossi. Nå, hursomhelst, där är spelningen vid sexsnåret, och sedan tillbringar man resten av kvällen vid matbordet. Tidiga gig är grymt. Det är samma sak innan, hela dagen innan en spelning är anpassad efter giget. När vi åkte på USA-turné med Shout Out Louds var vi alldeles hänförda, de kunde sätta sig och äta en stilla vinmiddag en halvtimme innan de skulle på scenen.

Så är det inte för oss, riktigt.

– Det är nackdelen med att spela på klubbar, funderar John. Då går man på

22

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

scenen vid 23-tiden. Spelar man arenaspelningar är man duschad och klar efter giget redan vid 22, då kan man slappna av. Jag tror att vi ska satsa på att bli arenaband, för matens skull.

Men John hinner inte ens formulera ambitionen färdigt innan han tar sitt förnuft till fånga.

– Nä. Fördelarna med arenaspelningar är annars svårgripbara. Sämre ljud.

Sämre kontakt med publiken. Nä.

MEDAN VI TALAR kommer smårätter in på löpande band. Idén med den här sortens plockmat är att rätterna hamnar på bordet i samma takt som de blir färdiga i köket, förrätter och varmrätter huller om buller, och vi har lite svårt att begripa avsmakningsmenyns vinpaket.

Men vi får nya viner då och då, och eftersom det vita, det röda och så småningom dessertvinet är utmärkt alltihop ägnar vi det inte fler tankar.

Annars har Johnossis alkoholvanor förändrats med åren, till det bättre.

– Förr ingick det alltid att man var bakis dagen innan gig, suckar John. Det är vi jäkligt osugna på att återuppleva.

– Det la vi ner efter Mavericks, instämmer Ossi. Det gick inte att hålla på så. Det gick ut över spelandet, över Johns röst, över min fysik. Det är för mycket som står på spel för att man ska kunna hålla på så.

– Det blir ju värre med åldern, menar John. Förr började det kännas bra runt sexsnåret på eftermiddagen, efter några öl och en stänkare. Men nu håller det i sig hela dagen efter. Det funkar inte. Sorry, det dödar kanske rockmyten.

Ossi brister ut i kvällens första gapskratt.

– Det är faktiskt lite tabu att prata om att man tar jobbet på stort allvar i den här branschen, man förväntas liksom dras med. ”Det var inte meningen att hända, det var inte mitt fel, det kom in en massa brudar i logen och så blev det bara”, liksom.

Vafan, det är ju bara att låta bli att släppa in någon i logen.

– Men i början var det lätt att man hamnade där, minns John. Jag kommer ihåg vår första turné, när man hade haft det rätt snålt innan, och överallt man kom fanns det massor med gratis alkohol.

Det var ju som när man var liten – ”vafan, det är gratis” – och så drog man i sig så mycket som möjligt.

Nu är det annorlunda.

– Vi brukar duscha kallt någon timme innan en spelning, förklarar John. Så byter vi om, lyssnar lite på musik – sådant vi kan lufttrumma till – och så dricker jag två öl och en stänkare, bara precis lagom vad jag kommer att svettas ut när vi spelar.

– För oss är ett gig som ett 100-meterslopp, nickar Ossi. Jag smörjer in mig med liniment och dricker en Red Bull och bourbon, enbart i medicinskt syfte – du kan ju tänka dig hur det smakar. Men den

doften – liniment och bourbon – det är det som jag associerar till gig.

Det syns förmodligen på mig hur jag föreställer mig den doften, för John och Ossi skrattar gott.

– Där har du rubriken för artikeln! ”Liniment och Bourbon”!

DET ENA FATET efter det andra kommer in på bordet. Det är blad fyllda med rökt lax, jordnötter och forellrom, det är en utmärkt sashimi på gös, det är knaperstekt gris och det är fin kalvkind, för att nämna några av de fat som i rask takt presenteras för oss. En krispig tofu är mest utfyllnad, men den friterade softshell-krabban är faktiskt nästan lika bra som på avsevärt larmigare Fatty Crab i Meatpacking district på Manhattan.

Men John har invändningar.

– Det är lite för mycket samma smaker i alla rätter hittills. Koriander rätt igenom.

Ossi tittar på sin kamrat.

– Vadå, gillar du inte koriander?

– Jodå, men inte i allt.

Det märks inte ikväll, men i synnerhet John har ett rykte om sig att kunna vara tvär i intervjuer ibland, eller rent av otrevlig.

”Liniment och bourbon – det är det jag associerar till gig.”

– Jo, jag kan vara en jävla idiot i sådana sammanhang ibland. När icke pålästa skribenter kommer och tar upp vår tid med dumheter. Men jag vet att det är fel, för det är klart att det vore bättre att vara snäll även i sådana situationer. Att göra intervjuer är ju att sälja sin musik, och vi är måna om dem som vill läsa intervjuer med oss, vad vi än tycker om dem som gör intervjun.

Seriositet, som alltid kännetecknat Johnossi, lever förstås fortfarande kvar.

Men nu har den fått sällskap av något nytt.

– Med John och mig är allt så jävla allvarligt, förklarar Ossi. Men att jobba med nya albumet har varit kul också!

– Det är först nu som vi unnar oss att stanna upp, instämmer John. Vi har gjort tre skivor tillsammans vi två, och nu är vi något annat. Nu är vi ett band! Och vad är det för mening att hålla på om man inte får chansen att njuta av det man gör.

– Ibland känns det som vi bara har byggt, byggt, byggt, fortsätter Ossi. Vi har satt upp mål, men sedan har vi jobbat så intensivt att vi inte ens märkt när vi nått upp till dem. Att ta in en till att spela med var ett stort steg. Det var en befrielse, och samtidigt var det lite läskigt.

Tanken om att ta in en ny medlem hade vuxit fram under lång tid.

– Med förra albumet hade vi så extremt noggranna demos, minns John. Det fanns inget utrymme kvar. Den här gången var det mycket lösare. Vi hade pratat om att ta in bollplank innan, för att slita oss ur våra tankemönster.

– Hittills har vi behövt vara två, menar Ossi, men nu var vi redo att ta in någon mer. Vi visste precis vem vi önskade oss.

Martin Hederos. ”Han kommer inte att ha tid”, suckade vi, men han tackade ja direkt.

Det betyder inte att de var beredda att acceptera vad som helst från sin tredje musiker.

– Det vi inte ville ha var Soundtrack of Our Lives-soundet, förklarar Ossi. Det skulle vara grejer från syntvärlden eller bara rena pianon. Men samtidigt som vi bakband honom på det sättet blev han alltmer involverad, och det gjorde att skivan blev så mycket bättre.

JOHN HINNER MED en snabb rökpaus innan avsmakningsmenyn avrundas med thaimarinerad frukt tillsammans med guava- och vattenmelonsorbet. Över den ganska menlösa desserten fastnar vi på på förekommen anledning i långa diskussioner om David Lynch, som inte bara är en gemensam favoritregissör utan också ”den störste” inom transcendental meditation, avslöjar John.

– ”Hela min konst går ut på att inte förstå”, det är hans slogan. Jag kan känna igen mig, när det gäller texter är vår approach att de är fullständigt ointressanta.

Jag har inget emot om de är obegripliga.

Jag skriver aldrig av mig, som en del säger när de är uppfyllda av något.

– Det är väldigt sällan jag lägger mig i texter, slår Ossi fast. Jag har synpunkter på om de är rytmiska, inget annat.

– Under tiden jag skriver en låt kommer det ut ord som jag sjunger. När låten sedan är klar börjar jag tänka på texten. ”Vad har nu kommit ut ur min mun?”, och så börjar jag grubbla på vad det kan betyda. Det behöver inte sitta ihop logiskt, men jag är inte säker på att det är slumpmässigt. Ibland kommer jag in på någon associationsbana och hänger kvar i den. Men det där om att man måste ha en full pärm med lyrik och texter innan man kan göra en skiva, det gäller inte mig.

NÅGRA TIMMAR HAR gått och förstasittningen är över. Några gäster flyttar sig till den entrébar där vi inledde kvällen.

Men vi hittar längre in i lokalen till en bekväm soffgrupp där vi lutar oss tillbaka.

Vi väljer bort kaffe till förmån för bubbel – för att vi kan – och fortsätter prata.

– Vi pratar mycket, förklarar Ossi.

Vi är ju polare i grunden, och med det i botten är det en stor fördel att vara två.

Vi tar hand om varandra. Båda två är känslomänniskor, och det är viktigt för oss att tala om hur vi mår och att lyfta upp varandra. Vi är noga med att inte bara ha

”Vi märkte direkt när vi började spela tillsammans att vi liksom satt ihop.”

en jobbrelation. Vi har gemensamma vänner och vi umgås familjevis.

– Jag tror att det snarast är så att vi bryr oss om varandra lite extra privat för att vi dessutom har en jobbrelation, instämmer John.

– Vi märkte direkt när vi började spela tillsammans att vi liksom satt ihop, tänker Ossi.

– Ja, instämmer John. Och vi är balanserade i våra roller, och lyfter fram det bästa hos varandra.

– Redan från början gjorde vi varandra till bättre musiker, konstaterar Ossi lätt sentimentalt, men John tar ner det på jorden.

– Eh, vi gjorde varandra till musiker överhuvudtaget, om man ska vara noga.

Och fortfarande håller vi nästan alltid med varandra.

– Det finns ingen prestige mellan oss, fyller Ossi på. Den som har den bästa idén vinner.

Samtidigt är deras tjafsande påfallande under våra timmar tillsammans. De säger emot varandra, de tittar förbluffat på varandra när kollegan avslöjar något ur sin

ungdom, och de avfärdar rått varandras intressen och passioner. ”Det är därför jag hatar att John skejtar. Det är helt idiotiskt”, slår Ossi till exempel fast i förbigående, och passar dessutom på att dissa Johns ungdomliga kärlek till Bright Eyes emo-period.

– Ja, det stämmer att vi tjafsar, skrattar Ossi när jag påpekar det möjligen paradoxala i deras relation. Det finns inget slentrianmässigt ”vi”, typ kärleksparet som påstår att ”vi är gravida” när man rätt tydligt kan se att det bara är den ena av dem som faktiskt är gravid. Men vi känner varandra så bra, och när vi sitter här och pratar med dig gör vi det som Johnossi mer än som John och Ossi. ÄVEN OM JOHNOSSI korrekt konstaterar att de normalt behandlats välvilligt av media och publik har det förstås funnits tuffare ögonblick i deras historia, och av dem har vänskapen förstärkts.

– Vi gick på en del nitar väldigt tidigt i vår karriär, minns Ossi, eftersom vi hade den där naiviteten som jag ändå tror är viktig att man har.

– Den största niten kom efter vår första turné, berättar John. Då hade vi börjat tänka att det som vi trodde skulle vara så svårt tydligen skulle vara så enkelt som vi hade upplevt det. Hela den sommaren hade det kommit skivbolagsherrar i kostymer tvärs över festivalernas leråkrar – ”spelar ni i Kiruna nästa gång, okej, då kommer vi och kollar”.

Det gick så långt att Johnossi togs över till London för att spela, för att underlätta för de internationella skivbolagens högdjur.

Där gick det inte riktigt som planerat.

– Det var då vi fattade att vi behöver ha rätt folk omkring oss, suckar Ossi.

– Och att vi måste ta oss själva på allvar, fyller John på. Allt gick fel. Vi var slarviga i förberedelserna, och gjorde ett gig som inte var särskilt bra. Så efteråt sa samma skivbolagskillar som hade varit oerhört entusiastiska innan att ”njae, ledsen, killar, men det blir ingenting”. De packade in oss i limousinen och skickade oss direkt till flygplatsen. Chauffören trodde ju att vi hade fått kontrakt, så han satt och babblade om att han ”kört Sugababes i två år” och att han såg fram emot att köra

oss. Visst, liksom. Men det där gjorde oss vattentäta mot ryggdunkare.

VI DRAR OSS till minnes föräldrauppror, när pappa klagade på att John lyssnade på Michael Jacksons Black or White i pojkrummet, och kan inte riktigt enas om citatet ur videon ska vara ”Eat this”, som John minns det, eller ”Take this” som Ossi är övertygad om. Senare efterforskningar visar att John minns rätt, men vi skålar nöjt i vår champagne utan att på plats ha kunnat reda ut vem som har rätt. Sedan fastnar vi i mysticism, som man lätt gör på en krog som håller på att stängas för natten, men att John och Ossi inte är överens om vare sig pyramidernas hemligheter eller effekterna av kollektiv mindpower spelar inte någon roll. John och Ossi må tjafsa och vara olika, men de behöver varandra.

När Farang stänger och vi blir utsjasade är det nästan så att de lämnar krogen stödjande varandra. För som Ossi sammanfattar kvällens resonemang: – Vi är varandras raka motsatser. Vi är ett högerben och ett vänsterben. Q 2013 • NR 3 • NÖJESGUIDEN

23

TIDENS ANDA

6

5

4

3

2

1

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

REVA

Det vi pratar om mest just nu!

1 ”Har rasismen gått för långt?”

Varsågod SVT Debatt, där kan ni inleda nästa program.

2 Podcast-åsikter

Poddarna är skitbra, men alla lyssnar på dem. ALLA. Alltså vet ALLA när du säger något som poddarna redan har sagt. Egna åsikter ftw.

3 Längdskidåkning 4 Helt sjukt Folk VILL kolla på det?

David Hellenius nya program på TV4, är det helt sjukt – på riktigt? Bör man smäcka upp kändisars egocentriska hypokondri på bästa sändningstid?

5 REVA

SLUTA.

Krönika

”LIKEA TIO AV MINA SÅ LIKEAR JAG TIO AV DINA”

6 Schlippin’ Schurger

Så här fungerar en mattrend: Person med dyr keps vill göra skön hobby till cash. Person med skägg påstår att detta helt nya koncept (bröd och kött) är en helt ny trend. Den självuppfyllande profetian slår in. Hamburgarpuritaner, watch out, för nu ska vi reclaima ris à la malta.

7

Pengarna tillbaka, tack

Nas- och Iggy Azalea-spelningen blev, som så många före dem, förstörd av Berns katastrofala ljudanläggning. Det har varit så här i åratal nu, när fan ska ni skärpa er?

8 Tobias Billström

Snälla, lär dig när du är oönskad. Och att Reinfeldt tolererar honom är en nästan större skandal.

9 Estelle står lottlös

Det har uppdagats att Estelle inte ärver någonting av prinsessan Lilian. Nä NU. Bara ett år gammal och verkligheten slår redan hårt.

10 Hultsfred.Stockholm

Hultsfred flyttar till ett fält i… Sigtuna.

Det där fräna ni känner i näsan är doften av desperation.

Bubblare: Blondinbellas kille tatuerar in hennes namn på armen, champinjonskrisen i Sveriges mästerkock, SL-remsan går i graven, Beyoncé för H&M, påsken (om den kommer tidigt, om den kommer sent, vem vet egentligen?)

24

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

Text: REBECKA HEDSTRÖM

S

edan Instagram köptes upp av Facebook förra året har 13-årsgränsen för att få skapa och använda ett konto kontrollerats hårdare, och flera ledsna barn har sedan årsskiftet försökt logga in via sina telefoner för att upptäcka att de blivit avstängda utan förvarning.

Den plötsliga ökningen av spärrade barnkonton verkar vara begränsad till Sverige, förmodligen på grund av rent juridiska villkor. När de nedslagna svenska barnen kontaktat Instagram för att försöka aktivera sina konton igen har de krävts på id-handlingar, pass eller körkort.

Förutom att barnen förlorar tillgången till sina bilder, förlorar de dessutom kontrollen över vad som händer i kommentarsfälten under bilderna då själva kontot finns kvar, de kan bara inte logga in. Det innebär alltså att andra (barn) kan gå in och skriva kommentarer och tagga bilder i personens namn. En stående inbjudan till mobbing.

DET VAR INTE länge sedan rapporter kom om hur tonåriga tjejer hängs ut på Instagram med sexuellt laddade nedsättande omdömen, vilket till slut ledde till uppror på gymnasieskolor i Göteborg. Men vad gör då de yngre barnen på Instagram? Via en väns kusinbarns tips på Facebook

om barn-memet ”The typical vän” har en värld full av duniga elvaåringars liv på Insta öppnat sig som en direktlänk till en tid i livet då man gick hem till en kompis efter skolan, gjorde en dubbelsats chokladbollar och åt direkt ur bunken med sked, medan man kollade på den erotiska thrillern Sliver på VHS för tionde gången, för att det var den och Cape Fear som fanns.

INTERNET SOM FORUM för statusjakt och ”like-o-nomi” har det raljerats över i vad som känns som hundra år och jag ska inte gå dit, men barnen är s-k-a-m-l-ö-s-a i sin jakt på följare. För mig som vuxen och mycket stolt person är följare och likes något som man får (precis som barn s), och inte något man skaffar. Det är därför fascinerande att se hur dessa kids tjatar efter uppmärksamhet, det finns till och med speciella sidor som specialiserar sig på ”shoutouts”: du följer shoutoutkontot och kommenterar när du är ”klar”, sedan publicerar shout-kontot en bild på dig och ditt Instagramnick och ber andra som också följer shout-kontot att följa dig. No shame in Insta-kid game.

PRE-PUBERTALA mellanstadiekids är kanske inte tråkiga människor, men de lever mycket tråkiga liv. De älskar fotboll, hockey, Justin Bieber

och varma mackor. De spelar gitarr tillsammans och den som spelar fel får äta rå lök som ”straff ”. De är singlar (”Elvaårig kille från Hjärup, singel”) och de blir utelåsta hemifrån för att de glömt nycklarna i skolan – ”går till Nicke istället aja”.

En kille på elva år postar en kopierad text om vad han är villig att göra för sin flickvän: ”Har du mens?

Jag fixar choklad” och tjejen kommenterar ”Men jag har ju inte mens!” (också 11 år).

SEX FINNS INTE i denna barnvärld, men precis som alla andra på internet tar de ”ego pics”. Det är tyvärr svårt att kunna avgöra om det finns tydliga skillnader i hur pojkar och flickor i mellanstadieåldern väljer att avbilda sig själva då tjejerna oftast har låsta konton, vilket håller obehagliga vuxna (som jag) på behörigt avstånd. Men det finns något att utforska i vad som händer med en generation pojkar som avslappnat står framför en spegel och plutar med munnen inför kameran. Q För övrigt: Om ett gäng elvaåriga killar och en Jonas Cramby-man skulle gå och shoppa ihop en ledig lördag, vart går de då? Jag gissar att de besöker Extreme Foods (den annorlunda matbutiken) i Stockholm eller Göteborg. En hel butik fylld av starka såser, chilifrukter, grill- och rökverktyg, ätbara insekter och ”rövhöl” av Belgisk choklad.

35(6(17(5$5

$8* 0$/0g %,/-(77(5 3c 7,&1(7 6(

9b5/'6$57,67(5 7,00$5 %(6g.$5(

KATALIN AND ALL THAT JAZZ

KLUBB

Fredag 1 mars

Melody Club Lördag 2 mars (Spontandans)

Good Morning Blues Tisdag 5 mars Pop

Fredag 5 april (Country från USA)

Quiz

Kinky Friedman

Tisdag 5 mars (Puben)

Rock Therapy Onsdag 6 mars Tyla

Gang

Fredag 8 mars (Ska, Reggae)

Lördag 6 april (Puben)

Ken Will Morton (USA) Pop Quiz

SKAnsen

Tisdag 9 april

Lördag 9 mars (Puben)

Onsdag 10 april (Puben)

Tisdag 12 mars

Lördag 13 april

Swamp Thing

Håkan Jansson Trio

Oslipat med Özz Nûjen Onsdag 13 mars (Boogie-rock)

Quo-fest

Eldkvarn

Fredag 26 april (Irländskt)

Tradish (DK)

Sky High, Wolfman Jack och Ma Kelly´s hyllar 50-årsjubilerande boogierockarna Status Quo!

Torsdag 14 mars (Puben)

Dragon Dolls

Lördag 16 mars (Puben)

Arnesen Blues Band Tisdag 19 mars Pop

Quiz

Lördag 27 april

Elliot Murphy & Olivier Durand Tisdag 30 april – Valborg (Blues)

Torsdag 21 mars (Jazz)

David Friesen (USA)

Little King

Fredag 22 mars (Piano: Gustaf Spetz)

Onsdag 8 maj (Puben)

Tomas Andersson Wij

Trouble Boys

Lördag 23 mars (Rockabilly)

Fredag 10 maj (R&B)

John Lindberg Trio

The Animals (UK) Lördag 11 maj

Tisdag 26 mars

RIVAL SONS

Dan Hylander + fler, se vår hemsida

Onsdag 3 april (Jazz)

Jan Lundgren Trio LUNCHER

1 Natten #23

Färgfabriken, Lövholmsbrinken 1, den 6 april, 21–03, 20 år

Gilla oss på Förköp: www.ticnet.se och UNT City & UKKs biljettkassa.

Mer info på hemsidan: www. katalin.com

26

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

D

et roligaste jag vet är människor som beskriver sig själva som dekadenta. Människor som kämpar för att omge sig med en air av mystik och som lär sig att röka snyggt.

Som vill föra associationen av sin egen person till tjugotalets Paris, Keith Richards och whiskey. Nu är det några år sedan det demonstrativt vemodigt dracks en liten flaska whiskey vid kajen utanför F12 i SVT-serien Klubben. Idag kan till och med en butiksöppning marknadsföras som dekadent och mörk.

Det räcker med att gå ut i natten med lite avskavt svart nagellack för att få kvalificera sig som mystisk och svår.

Kanske är det Instagram som har skapat inflationen. Med lite motljus och rätt filter kan alla bilder se ut som ett rockporträtt av Anton Corbijn. Eller kanske är det rent av hipsterns fel, och nu menar jag inte ur-hipstern utan den kollektivistiska Tumblr-hipstern med klassiska nördattribut. Hela den unga estetiken blev kanske för glättig med roliga t-shirts och udda glasögonbågar och behövde en motreaktion i form av något så vågat (?) som fuskpäls och rött läppstift.

Men förmodligen är svaret enklare än så. Med epitetet ”dekadens” blir det nämligen så himla mycket lättare att bete sig svinigt. Är du en dekadent person kommer du undan med att vara en douchebag, eftersom du är en sådan fri själ att du inte kan begränsas av sociala regler. En dekadent person behöver nämligen inte bry sig om att inte hälla drinkar i håret på folk, fimpa hål i kläder eller häva ur sig förolämpningar. Så har du lite problem med det normativa begreppet ”vanligt hyfs”, lägg till dig med ordet dekadent. Varsågod för tips! Q

BÄST JUST NU

Måndag–Fredag 11.30–13.30

facebook.com/katalin.uppsala

F 5 Live 2 DEN DEKADENTE DOUCHBAGEN Krönika

Fredag 16 augusti

Eldkvarn – Utomhuskonsert

Natten är kanske det heligaste Stockholms uteliv har. När det fortfarande känns som att sommaren är eoner av år bort är tryckare till ballader och neon precis det vi behöver.

Fotografiska, Stadsgårdshamnen 22, den 6 april, 22–03, 23 år

Femte festen i följetongen F 1-6 har bokat både tyska Âme och israeliska Guy Gerber för att köra varsitt live-set på museets golv.

Utöver Jonas Rathsman och Niklas Paus på stora golvet, gästar också Brooklynduon Metro Area och omhuldade norrmännen Mungolian Jet Set kalaset.

”Är du en dekadent person kommer du undan med att vara en douchebag, eftersom du är en sådan fri själ att du inte kan begränsas av sociala regler.” + Vaz + Beatrice 3 Gnucci Eli + Samba Furia Debaser Medis, Medborgarplatsen 8, den 19 april, 19–03, 20 år

Världens bästa Gnucci vill fira att 2012 var hennes år genom att göra 2013 lite bättre, tillsammans med artister som Beatrice Eli, Vaz och Samba Furia live på scen. Som för att ytterligare gardera sig mot vårdeppen har hon också med sig några av landets bästa dj:s – Cristian Dinamarca, Bella Boo, Johanna Ritscher och Spoek Mathambo.

VENDELA LUNDBERG vendela.lundberg@nojesguiden.se

STEFAN HOLM, PONTUS ERNFORS, YESIM BILGIC & HENRIK WAARA ULRIKA JOHANSSON & CAMILLA NILSSON

JAKOB ABRAHAMSSON

LOTTA LEXRON & THEODOR JENSEN

LOTTA ERIKSSON & MÄRTA ERIKSSON

GALAPREMIÄR AV FARO PÅ SKANDIA Foto: Clara Uddman

LISA PYK ALEXANDRA DAHLSTRÖM

KATARINA JANOUCH & ROBERT BOMAN

TAHIYA NISKALA

ANNIE TANG & CRISTIANA CANNIZZARO DOUGLAS DOGGE LÉON

MISSA INTE NÖJESGUIDEN.SE MED: ,BLBO )FSNBOTTPO t 1BSJTB "NJSJ t ,MBSB 4WFOTTPO t #SJUB ;BDLBSJ t "NBU -FWJO t &NFMJF ņ PSÏO t .BSHSFU "UMBEPUUJS t 5PCJBT /PSTUSÚN t +PIBOOB 4XBOCFSH 4PSBZB )BTIJN t 'PUMPM t 1FMMF 5BNMFIU t #KÚSO 8FSOFS t ,SJTUJO ;FUUFSMVOE t 'SBOT 4USBOECFSH t 3BTNVT #MPN t 3FCFDLB )FETUSÚN t 4PSBO *TNBJM t 4BSB #PVSLF

FÖRR I TIDEN

NANNA JOHANSSON | 16:05 14 MAR 2013

VET INTE OM DET ÄR EN MILANMATCH ELLER ETT AVSNITT AV JERSEY SHORE JAG TITTAR PÅ

SÅ BÖR VI MINNAS GÉRARD DEPARDIEU TOBIAS NORSTRÖM | 16:03 28 FEB 2013

FOTLOL | 21:32 24 FEB 2013

Kommer ni ihåg hur det var förr i tiden, när vi svenskar hade en nationell identitet att samlas kring? Jag kan säga såhär: det var jättejättehärligt! Alla kände alla och det fanns inga konflikter i samhället, förutom huruvida man skulle rulla köttbullarna medsols eller motsols i handflatan.

“Hej svensk!” ropade man till Mjölkbudet Mjölkbudsson när han trampade förbi på sin icke-stöldhotade cykel. “Hur mår du idag, svensk?” ropade han tillbaka innan hans gula hårman försvann bort längs landsvägen. Som man kan sakna det där gula håret, va! Nu försöker kvinnorna blondera sig på konstgjord väg för att maskera att de “berikat” sig med främmande raser, men oss kan de inte lura!...

eller

Okej, Depardieu är inte död än men jag oroar mig för honom. Det kan aldrig varar ett sundhetstecken att på äldre dar bli överviktig, rysk medborgare och dansa loss i något slags stor sal. Det är därför nu viktigt att hålla fast vid de goda stunderna, vid livsglädjen, vid vinet och vid köttet. Här är några bilder jag tycker fångar den euforiske Gérard Depardieu. Livsnjutaren. Det är så här han kommer att fortsätta in i mitt hjärta, på en eu-moppe, i motvinden, iklädd en tank top med vinstänk på bröstet.

Läs hela inlägget och mer av Nanna på nojesguiden.se/nannajohansson

Läs hela inlägget och mer av Fotlol på nojesguiden.se/fotlol

Läs hela inlägget och mer av Tobias på nojesguiden.se/norstrom

KROG

VI ÄTER VARANDRA Jag har länge haft en fix idé som vägrar lämna mitt medvetande. Tanken går ut på att jag ska unna mig fiskpedikyr samtidigt som jag äter sashimi. Ett slags ätandets perfekta kretslopp i realtid, en evighetsmaskin. Frågan är bara om det går att göra bra sashimi på Garra Rufa, vilken är den fisk som vanligtvis nibblar din hud i fotbaden. Den som vet får gärna höra av sig. Här är tio krogar som inte har Garra Rufa på menyn, men mycket annat lockande.

1 The Flying Elk

Mälartorget 15, theflyingelk.se

Frantzén/Lindebergs kärleksbarn har äntligen kommit till världen. Öppet: mån–sön 17–00

2 Farang

Tulegatan 7, 673 74 00

Har du ännu inte besökt Finlands bästa export sedan Mumintrollen är det hög tid nu. Öppet: Lunch tis–fre 11.30–13.30, tis–lör 17–00

3 Boqueria

Jakobsbergsgatan 17, tel 30 74 00, boqueria.se

Vinnarna av Stockholmspriset 2012 firar ett år och fortsätter oförtrutet att göra gallerian på gott humör. Öppet: mån–ons 11.30–01.00, tors–lör 11.30–02.00, sön 11.30–00.00

4 Story Hotel

Riddargatan 6, tel 545 039 49, storyhotel.com

Story uppgraderar sin restaurangdel med nyrekryterad köksmästare. Öppet: mån–tors 18–23, fre 17–00, lör 18–00

5 Judit & Bertil

Bergsundstrand 38, tel 669 31 31, juditbertil.se

Hit går vi helst på onsdagarnas Shake Käk, även om det är fullt som en välstoppad varmkorv. Öppet: mån–lör 12–00

6 Tennstopet

Dalagatan 50, tel 32 25 18, tennstopet.se

Missa inte Tennstopets klassiska vårkråka, exklusivt i april. Öppet: mån–fre 11.30–01.00, lör–sön 13–01

7 Taverna Brillo

Sturegatan 6, tel 519 77 800, tavernabrillo.se

Taverna har vuxit i kostymen och är nu ett självklart val i Stureplansfloran. Öppet: mån–fre 07.30–02.00, lör 10–02, sön 10–00

8 19 Glas

Stora Nygatan 19, tel 723 19 19, 19glas.se

Till genommysiga 19 Glas går jag alltid när jag fyller år, vilket är på tok för sällan. Öppet: mån–lör 12–00

9 Tradition

Tulegatan 10, tel 684 295 25, restaurangtradition.se

Rejäl och riktig husman utan konstigheter. Öppet: mån–fre 11–22, lör–sön 16–22

10

Hornhuset

Långholmsgatan 17–19, tel 525 202 60, hornhuset.se

Bygget och namnet må ha vållat en het debatt, men jag är för mer mat i Hornstull. Öppnar den 26 april

PELLE TAMLEHT pelle.tamleht@nojesguiden.se

Månadens krogprofil

JOHAN SUNDÉN Story Hotel har uppgraderat sin restaurangdel och som en del i det går Johan Sundén in som ny kökschef.

Johan Sundén har tidigare jobbat på tvåstjärniga Mathias Dahlgrens Matsalen samt Aqvavit i New York.

Nu tar han över köket på Story Hotel med en strategi som går ut på att hålla nere antalet smakintryck.

– Rätterna kommer inte att överarbetas eller ha för många smaker. Vår filosofi är kvalitet med kontraster där tre kombinationer ger den absolut bästa smakupplevelsen.

Hur kommer man som besökare att märka av dig?

– Jag har varit här sedan efter sommaren och successivt slussat in mig själv. Nu är det den tredje menyn som jag helt och hållet ligger bakom.

Jag tror att det märks på att det är lite mer nordiskt anpassat än tidigare. Vi

försöker också följa säsongerna så gott det går.

Var ligger ambitionsnivån?

– Vi vill skapa en bra restaurang men är inte på jakt efter en massa stjärnor.

En bra mellanrestaurang och en pålitlig produkt.

Hur är det att komma från en tvåstjärnig krog till en hotellrestaurang?

– Det är en omställning såklart. På Matsalen hade vi max ett trettiotal gäster samtidigt. Här är det lite stökigare. Det handlar mycket om att ta fram rätter som håller även för en större ruljans. Minimera riskerna om man säger så och inte krångla till det i onödan.

Riktar sig restaurangen till hotellgäster eller foodies?

– Både och såklart men vi riktar oss nog mer mot kroggäster generellt.

Tanken är att fler ska upptäcka att vi faktiskt har en riktigt bra restaurang.

Jag tror också att hotellgäster uppskattar att träffa stockholmare och inte bara andra hotellgäster.

Vad tycker du är bra med Stockholms krogvärld och vad saknar du?

– Det är kul att det händer så mycket i Stockholm, och att vi verkligen är på världskartan när vi pratar om gastronomi. Jag saknar mer saluhallar dock, det finns egentligen bara ett par som är bra.

Vart går du själv ut och äter och dricker i Stockholm?

– Jag gillar Deville på Roslagsgatan, och Matbaren såklart.

Vad gör du när du inte befinner dig på krogen?

– Jag är hemma och vilar.

Story Kitchen har öppet mån–tors 18–23, fre 17–00, lör 18–00, Riddargatan 6, tel 545 039 49, storyhotel.com.

KROGNYTT I KORTHET Stockholm kommer inom kort att tappa en Michelinstjärna då ägarna till Lux har beslutat sig för att sälja, och därmed regelmässigt blir av med stjärnan omedelbart. Kvar i koncernen blir restaurangerna BAR och EAT.

restaurangen på Brunnsgatan. Där kommer Seafood Bar att ersättas av den nya familjevänliga bakfickan Pocket.

Pontus Frithiof säljer Pontus by the Sea för att nu satsa helhjärtat på

Restaurang Söderkisen på Sankt Paulsgatan har serverat sin sista

plankstek vid Mariatorget. Lokalen har tagits över av Ramblas Tapas Bar som öppnar en filial där inom kort.

Tavastgatans restaurang Dado har lämnat plats för Tehran som enligt utsago ska vara något så exotiskt som den första iranska grillen i innerstaden.

2013 • NR 3 • NÖJESGUIDEN

29

KROG

INFÖRLIVAR HÖGST STÄLLDA FÖRVÄNTNINGAR Farang Tulegatan 7, tel 673 74 00, farang.se

Redan i namnet på krogen svär krögartrion bakom Farang med en ironisk blinkning sig fria, och dödar effektivt alla eventuella invändningar mot att tre finska restauratörer skulle kunna leverera sydostasiatisk mat i världsklass. Ordet ”farang” är nämligen just en benämning på utlänning i Thailand, så med fördomarna bortsopade skrider vi in i Tulegatans gamla elverk med förväntningarna högt ställda. För faktum är att Farang har tagit färjan över Östersjön med ett riktigt gott rykte i bagaget. Inramningen är förträfflig om du vill vara i fred, det är nämligen i det närmaste kolmörkt i restauranglokalen.

Allt är svart och spottarna i taket så pass försiktigt nerdimmade att det är svårt att avgöra huruvida någon sitter vid bordet bredvid eller inte. Lyckligtvis är personalen begåvade med mörkerseende likt kattdjur och infinner sig snabbt vid vårt bord för att memorera beställningen. Här litar du som gäst med fördel på ditt eget omdöme, för avsmakningsmenyerna är sanningen att säga i saftigaste laget prismässigt. Bättre då att alla i sällskapet väljer varsin rätt och sedan delar kristligt

6

FOTO: TILDE JANSSON

på dessa, vilket också är grundtanken med konceptet Share Food som förespråkas starkt på Farang.

Efter en aptitretare i form av en utsökt grönmussla börjar rätterna så sakteliga att ställas inför skranket. Och det går verkligen inte att hitta något fel, hur mycket vi än försöker. Smakerna avlöser varandra i en kakofoni av intryck men balanserar hela tiden varandra som kombattanterna i den perfekta aikido-

matchen. Så fort citrongräset går till attack mot tungspetsen svarar kokosgrädde och kanske lite rostade nötter med ett mjukt blockerande grepp som i sin tur följs upp av en chilispark. Sådär håller det på tills vi utan att veta ordet av är så proppmätta att ingen orkar slåss längre, och då står ändå riset i det närmaste orört. Det är därför också svårt att peka ut några favoriter bland rätterna men under pistolhot skulle vi nog klämma ur

oss ankan som simmade i rödcurry tillsammans med den karamelliserade fläsksidan, den senare så sötaktigt porös att den närmast påminde om en perfekt blodpudding. Vi lämnar Farang med en ljuv eftersmak, som sannolikt dröjer kvar i svalget tills nästa gång vi besöker restaurangen. Öppet: lunch tis–fre 11.30–13.30, middag tis–lör 17–00.

FALCO MUELLER, IBRAHIM TATHSES & JIM CORCORAN

NAIM JOSEFI

JOSEFIN LUNDGREN, MARGRET ATLADOTTIR & QUETZALA BLANCO

ALF TUMBLE

SMYGLANSERING AV EN HELT NY METOD

DANIEL MARKUS

Ikea premiärvisade sin största lansering på 20 år – det helt nya kökssystemet METOD – under en After Work i katakomberna under NK. CLAPTON JONSON

På plats var också Nöjesguidens dryckesredaktör Alf Tumble som berättade om sin nya bok Drick! & hur de stora dryckesupptäckterna ofta utspelar sig i köket.

Foto: Lina Kruopyte CAROLINA SUNDELL

MARC RYNING & LISA TAM

30

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

ALEKSANDER KOVACEVIC, LISELOTT OLOVZON & AMINA DJEMILI

ZANI & SANNA

Thursday 18th of April 20.30

MAGNUS CARLSON & THE MOON RAY QUINTET

Friday 5th of April 22.00

GUEST DJ – Göran Gördis Henriksson from 18.00

Thomas Stenström

Saturday 6th of April 22.00

Kai Martin & Stick!

SCANDIC GRANDFREECENTRAL ENTRANCE CONCERTS & DJ’S GÖRAN GÖRDIS HENRIKSSON MARCH: 27 APRIL: 3, 10, 17, 18, 24, 30 MAY: 8, 15, 22 ALF TUMBLE MARCH: 28 APRIL: 11, 18, 25, MAY: 2, 9, 16, 23 JOHAN NETZ MARCH: 29 APRIL: 12/4, 26/4, 10/5, 24/5 ANDERS ÅKERBERG MARCH: 30 VAKTMÄSTAREN APRIL: 4 MAY: 5 ANDYCAP APRIL: 5 ULMOX APRIL: 5, 19 MAY: 3, 17 ELENA SMON WOLAY APRIL: 6 MAY: 11 BLACK SANTA APRIL: 11 VIET-NAAM APRIL: 12 MAY: 24 DANIEL HERMANSSON & VAKTMÄSTAREN APRIL: 13 THOMAS WINGREN APRIL: 18 BERGHMEISTER APRIL: 19 KAI MARTIN LÖRDAG 6/4 KL. 22.00 ERIK BERGMAN APRIL: 20 STIKO PER LARSSON TISDAG 9/4 KL. 22.00 THOMAS RUSIAK & JOHAN ARESTÅL APRIL: 25 HEART MACHINE TORSDAG 11/4 KL. 22.00 JONAS FRANZÉN APRIL: 26 CHRISTOFFER GUSTAFSSON FREDAG 12/4 KL. 22.00 JEJO APRIL: 27 MAY: 25 THE FLEETS FREDAG 26/4 KL. 22.00 CHRYSTELLE MAY: 2 LORDENZO MAY: 3 YAMANDU MAY: 4 MARTIN RUBASHOV TORSDAG 16/5 KL. 20.30 OSKAR BLONDELL & DAN REDHOLM MAY: 10

Every Wednesday 18.00 – 22.00

LIVE JAZZ AT BISTRON

LIVE APRIL:

LIVE MAY:

SCANDIC GRAND CENTRAL

GRAND CENTRAL TRIO CONCEPT

LED BY THOMAS WINGREN

KUNGSGATAN 70

www.facebook.com/scandicgrandcentral | @scandicgrandcentral on Instagram | scandichotels.se/grandcentral

DRYCK

FOTO: FREDRIK SKOGKVIST

Krönika

ANDRAVINER Så har du råd att dricka bättre på krogen

Kärlek och respekt - ska det vara så jävla svårt?

Kärlek och respekt - ska det vara så jävla svårt?

rkuf.se

rkuf.se 32

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

V

issa viner och ursprung kommer alltid att kosta mer än andra.

Särskilt tydligt blir det på krogen.

Tricket är att välja en bra producent men att undvika det dyra förstavinet.

Det är inte särskilt svårt att dricka gott om du är ekonomiskt oberoende och känner till varenda producent och årgång.

Ett bra knep för oss andra är att lära oss namnet på ett fåtal producenter man gillar eller tror sig gilla. Men istället för det svindyra flaggskeppsvinet, förstavinet, håller du utkik efter producentens enklare basvin. I Bordeaux kallas dessa för andraviner och görs ofta på druvor som inte höll måttet för att platsa i förstavinet. Ett andravin, standardvin eller instegsvin kan också innebära att det kommer från en mindre prestigefylld vingård, görs på en annan druvblandning eller lagras kortare tid. Generellt håller dessa viner hög nivå i förhållande till pris.

En bra producent kan inte riskera sitt goda rykte genom att göra ett mediokert instegsvin samtidigt som att det för vissa årgångar innebär att ”bättre klassade” druvor får följa med i det enklare vinet.

Det finns många favoriter i den här kategorin, här har du 15 att börja med.

L’Esprit de Chevalier (Domaine de Chevalier, Bordeaux) 3 de Valandraud (Ch. Valandraud, Bordeaux) Castelnau de Suduiraut (Ch. Suduiraut, Sauternes) Bourgogne Rouge (Jean Grivot, Bourgogne) Morgon (Marcel Lapierre, Bourgogne) Inflorescence (Cédric Bouchard, Champagne) Mica Cabernet Sauvignon (Buccella, Kalifornien) Nebbiolo d’Alba (Bruno Giacosa, Piemonte) Langhe Rosso (Roagna, Piemonte) Coudoulet de Beaucastel (Ch. Beaucastel, Chateuneuf-du-pape) Château Pignan (Ch. Rayas, Chateuneufdu-pape) Laurel (Clos Erasmus, Priorat) Montevertine (Montevertine, Toscana) Westhofener Riesling Trocken ”S” (Wittmann, Nahe) SP68 (Occhipinti, Sicilien)

Fler andraviner och massvis av praktiska dryckestips hittar du i boken Drick! Vin, öl och sprit – hemma och på krogen med Alf Tumble som släpptes den 25 mars på Natur & Kultur.

BÄST JUST NU Pizzavin

Skippa finliret. Korka upp ett rött, transparent och piggt italienskt klunkvin.

Tänk Etna, Langhe och Chianti Classico. Ös på med extra mozzarella och glöm för en stund bort att det är tisdag.

Finläsk

Galenpannan Teo Musso från det italienska mikrobryggeriet Baladin gör givetvis egen läsk.

Leta upp en flaska citronstinn ”Cedrata Baladin” och bli barn på nytt. Hörde jag grogg?

Domaine Taupenot-Merme

Bourgogneproducent du kan lita på. Snoka rätt på vinerna från Morey Saint Denis, helst vingårdsläget ”La Riotte”, om du gillar att dricka vin rörd.

Rinaldi Langhe Nebbiolo 2010 Troligtvis världens bästa sätt just nu att introducera någon till området Piemonte.

Sopar mattan med många barolos.

Harmoni på flaska för 20 euro stycket.

Alkoholfritt alternativ?

Bara i länder med alkoholmonopol klassas drycker som äppelmust och ginger beer som ”alternativ”. I resten av världen är ett vin ett vin, en läsk en läsk, en öl en öl.

Där finns heller inget behov av påhitt som alkoholfri snaps eller en särskild butik som säljer Ramlösa.

ALF TUMBLE alf.tumble@nojesguiden.se

ALK 5,0 VOL%. SYSTEMBOLAGETS ART NR 1536. KONSUMENTKONTAKT 020-78 98 51. WWW.HEINEKEN.SE

7LFH<"H 6 F F 11 &T6

SCEN

Ä? ¤ ÂŤ FH&1 /% 61 7 % 1L / ^% P < `<T _F PĂą

FOTO: PETRA HELLBERG

Apatiska fĂśr nybĂśrjare.

Ă&#x201D; ¤ ĂĄÄŹ FH&1 LT¤ 7 L<<P

Svek 2 AEROBICS FĂ&#x2013;R APATISKA KrĂśnika

N

ĂĄÂŤ FH&1 <% 7 % H&7 p P%<6 L 7<<7 7<HH 7L p ". 11 H%<H7

ĂĄĂ&#x201D; ¤ Ä&#x201D;ĂĄ FH&1 6 HP&7 !<HL H" &7 P% FH PP` <`kL 6<TP%

Ä&#x201D;­ FH&1 1<7 <7 <7P 6F<H H` 7 L %<<1 P% F1 FH L 7P H H Âť "

är världen är sjuk är teatern frisk.

Eller ja, sjuk den ocksü, fast pü ett helt annat sätt. Till alla som tyngs av politisk depression, debattklimatsfrustration, hot-och-hat-üngest eller bara den sjunkande känslan i sakernas tillstünd rekommenderar jag ett aerobicspass med Shima Niavarani.

När hennes migrationsminister â&#x20AC;&#x201C; efter att den plĂĽgsamma historien i Gellert Tamas reportagebok De apatiska har rullats ut igen fĂśr synande ur olika vinklar i Jonas Hassen Khemiris senaste pjäs â&#x20AC;&#x201C; när hon dĂĽ tvingas gĂśra sitt politiskt nysprĂĽkliga uttalande om att en â&#x20AC;?humanitär katastrof â&#x20AC;? skulle bli fĂśljden av generell amnesti fĂśr apatiska flyktingbarn, om och om igen i olika former (slutligen som aerobicsledare), dĂĽ brister det inuti.

Jag vet inte riktigt vad det är som väller fram till hennes vrĂĽlande â&#x20AC;?en, tvĂĽ, tre, fyrâ&#x20AC;? till aerobicstechnopumpet av Interphaces Dr. Feelgood men gissar pĂĽ sorg, ilska, sjukhet och friskhet, hopplĂśshet och hoppfullhet, tillsammans med ett mycket märkligt skratt.

RegissÜren Sara Giese (Bitterfittan, Monsterkabinettet och mycket annat) är tillbaka pü Stadsteatern med besked.

Apatiska fĂśr nybĂśrjare avslutas med att ensemblen under applĂĽdtacket klistrar upp en handtextad affisch med datum och plats fĂśr demonstrationen mot REVA och sällar sig därmed till den â&#x20AC;?nya plakatteaternâ&#x20AC;? som jag spanade pĂĽ fĂśr ett par nummer sedan. Samt till den teatervĂĽg som just nu synar den samtida rasismen, som Moment Teaters Kris (se nedan) och Fria Teaterns Gyllene Draken (tillbaka i HĂśgdalen i hĂśst), som pĂĽ beställning med tanke pĂĽ aktuella händelser och debatter denna vĂĽr. GĂĽ och se, och bli starkare. Q

Stadsteatern, till och med den 14 maj

Alexander Mørk-Eidem tog med sig glitterdraperierna och bambubaren frĂĽn Lycka â&#x20AC;&#x201C; och de passar lika fint pĂĽ Harold Pinter som pĂĽ Anton Tjechov. Louise Peterhoff är svidande bra mot Shanti Roneys och Andreas Kundlers nutida Stockholmshipsters.

Mush-Room, Skippinâ&#x20AC;&#x2122; 3 Through The Graveyard och ScarabĂŠ Dansens Hus, den 4â&#x20AC;&#x201C;5 april, den 10â&#x20AC;&#x201C;13 april respektive den 17â&#x20AC;&#x201C;20 april

Fin april pü Dansens Hus? Absurditeter med Grace Ellen Barkey och Needcompany, countrymusikal med Bastardproduktion och Västmanlandsteater, magi med Virpi Pahkinen.

4 Kris

Moment Teater, till och med den 6 april

Nyskriven deprimerad sitcom fĂśr den europeiska krisen, inspirerad av politisk debatt och kultursidor. Rollfigurer och teman är bekanta frĂĽn främst livemusikpjäsen Ă&#x2013;n pĂĽ Stockholms stadsteater 2010 men tyvärr fortfarande lika aktuella.

DärfÜr kanske du kan ha Üverseende med longÜrerna.

5 Paradiset

Teater Konfront pü Strindbergs Intima Teater, premiär den 5 april

Kvalitetsgarantier kan man inte utfästa pĂĽ fĂśrhand â&#x20AC;&#x201C; teater är rysk roulette â&#x20AC;&#x201C; men fĂśrhoppningar kan man vĂĽga sig pĂĽ.

Till exempel baserade pü regi av Johanna HolmstrÜm, som regisserade den smärtande socialarbetarpjäsen Ett hav av Kaspar Hausrar pü Teater Tribunalen fÜrra üret, och spel av Andrea Edwards, som ju är Andrea Edwards (om du inte har sett henne i allt annat hon har gjort sü har du, eller borde ha, sett henne i Turteaterns SCUM-manifestet).

MAINA ARVAS maina.arvas@nojesguiden.se

BĂ&#x201E;ST JUST NU

1 Apatiska fĂśr nybĂśrjare Stadsteatern, till och med den 2 juni

Ä&#x201D;Ä&#x2C6; ¤ Ä&#x201D;Ä&#x2021; FH&1 6 H& 6 PH 1 HL 7 p / LF H T" H F<T1L 7 &ø6 L%<HP ¤ &ø6 <" HP ^^^Ă­ 7LLP P&<7 7Ă­7T &1. PP HÂ&#x160; ^^^Ă­/T1PTH 7PH 1 7Ă­7T Palladium | SĂśdergatan 15 | MalmĂś

34

NĂ&#x2013;JESGUIDEN â&#x20AC;˘ NR 3 â&#x20AC;˘ 2013

BehĂśver du fler argument? Ann PetrĂŠn som den gnissligt glidande nationella samordnaren fĂśr apatiska flyktingbarn, Mia Ray som bĂĽde naivt fĂśrvirrad och engagerad utredare, Joel Spira som underbart irriterande inre samvete, David Lenneman som charmig skolelev eller asylsĂśkande don juan, Ole Forsberg som mjukdryg psykolog. Eller som nĂĽgot annat â&#x20AC;&#x201C; alla i ensemblen gĂĽr in i och ut ur flera roller i sin jakt pĂĽ fĂśrstĂĽelse eller fĂśrklaring. En scenisk undersĂśkning som tar ställning.

KONST

Vill du bli internationell kulturprojektledare?

Ansök senast den 30 april! www.kulturverkstan.net KULTURVERKSTAN info@kulturverkstan.net Åh, så många som är nere med Munch.

Krönika

IN THE CLUB

D

et är inte helt omöjligt att tänka på konst-Stockholm som en klubb. Det vanligaste är att tänka på det som en exklusiv klubb, men jag undrar om det inte ger mer att tänka på det som ett kluster av nattklubbar. Olika ställen med sina bossar och in-house dj:s, och ofta med staten som ägare istället för Stureplansgruppen.

Ute på Djurgården stormar det på Club Earnest/Thielska Galleriet. Och nu följer en kort sammanfattning i 120 bpm för alla klubbare. Länge regerade gamle disco-Uffe över huset. En man som ansåg att allt egentligen redan hänt på sjuttiotalet när discon uppfanns. Det var ju under den här eran som den moderna klubben och klubb-musiken uppstod, hiphop uppfanns och, viktigast av allt, på den tiden var allt och alla originella. Det som hänt efter det är bara sorgliga repriser av det som sjuttiotalet skapade.

Till sin hjälp hade han sin fru, den fruktade pointern Nina, berömd för sitt sätt att brutalt kunna avvisa folk. De var ett team, som höll fast vid det som varit.

De hade till och med bosatt sig på klubben, så att de hela tiden kunde lyssna till de mästerverk som de redan kände till.

När det var dags för det gamla paret att pensioneras, ville de inte flytta ut från sin klubb och det dj-bås som de gjort till sitt. Ägaren satte ner foten, och utnämner en ny styrelseordförande. Nu ska Club Earnest återigen dra folk. Efter att ha intervjuat folk för chefsjobbet, och några avhopp tar till slut den nye styrelseordföranden in sin gamle kompis DJ Andreas.

Så har House of Claës skapats. Man börjar arbetet med att boka in stora namn, för den stora publiken, och kryddar med kreddiga mindre akter för att behålla sin trovärdighet. Eftersom det inte finns någon operativ chef får DJ Andreas det uppdraget.

Men det visar att DJ Andreas tidigare producerat och givit ut en av de mindre kända artisterna… Är det korruption?

Har dessa akter bokats på ett orättvist sätt och har DJ Andreas egen vinning i detta?

De får en av världens tyngsta namn till klubben, köerna ringlar långa och klubben fylls. Äntligen. Mitt under euforin sparkas styrelseordföranden av ägaren, och DJ Andreas fruktar för sitt jobb, sin ställning och framtid.

Vad som kommer att hända vet ingen.

Let the music play. Q

BÄST JUST NU

1 Tova Mozard

Kulturhuset, till och med den 26 maj

Om du tänker på ditt liv som en Hollywoodfilm, är du inte ensam. Det gör

Stockhomsprisvinnaren Tova Mozard också. Men det är inte välregisserade Instagram-bilder. Det är verklighetens afton. Och suveräna filmer.

AV OCH MED

AMANDA OOMS

utan 2 Samhället egenskaper

Tensta Konsthall, till och med den 26 maj

Var det någon mer än jag som kände ”Äntligen!” när kaféet Nelly förbjöd störande småbarn i sina lokaler? Nu ser det ut som de inte får göra så. Vilken tur då att Tensta Konsthall finns! Nu kan jag istället ropa ”Äntligen!” åt en utställning som berättar hur vi hamnat där vi är.

3 Joan Fontcuberta

Fotografins Hus, till och med den 1 juni

De här bilderna ser ut som vilka bilder från vilken turistbyrå som helst. Eller den sortens landskapsbilder som fladdrar förbi i rutan under Eurovision Song Contest, när ett land ska sälja sig själv. De är ju alltid likadana. Bara det att dessa aldrig funnits. De är lika påhittade som de ser ut och det är bra.

4 Suzannah Sinclair

Sten Projects, Brunnsgatan 21B, till och med den 30 april

Det är som att Suzannah Sinclair hittat sin pappas Playboy-tidningar bortglömda på vinden, och nu målar av bilderna för att försöka förstå hur han kan gång igång på de avfotograferade brudarna. Tänk Bingo Rimér målar. Tänk Bingo om han var kvinna och bra.

5 Björkholmen Gallery

Kommendörsgatan 15, från och med den 11 april

Ett av stadens klassiska gallerier har varit stängt för renovering och återöppnar.

Värt ett besök!

URPREMIÄR 8 MARS

KONST. SEX. PANIK.

Regi Lena Endre Scenografi Jan Lundberg Ljus Emma Weil Musik Thåström, Per Hägglund

www.dramaten.se 08 – 667 06 80 ANDERS KARNELL anders.karnell@nojesguiden.se

En mästare är tillbaka Herbert Blomstedt, den internationellt mest framgångsrike svenske dirigenten någonsin, debuterade med Kungliga Filharmonikerna redan 1954. Möt honom nu i Beethovens fjärde symfoni.

Torsdag 25 april & lördag 27 april

www.konserthuset.se 2013 • NR 3 • NÖJESGUIDEN

35

D E R A S VA P E N

våran röst

T H E W H I S T L E I S A S Y M B O L O F P R O T E S T, A T O O L T O E L E VAT E C O M M O N C O N V E R S AT I O N . S P E A K U P

Be a

WHISTLEBLOWER

for

Peace

Join us. Be a

WHISTLEBLOWER for PEACE

S e h i s t o r i a n p å w w w. f a l l i n g w h i s t l e s . c o m

MODE Krönika

MEDIEMÄN SKRIVER OM MODE

J

ag läser en text av Andres Lokko i King Magazine. Den handlar om skor och börjar med att han räknar upp märkena på alla skor han äger, och fortsätter med att han berättar att han inte har ett par wallabees. Jag googlar "wallabees".

Det är den typen av skor som jag som tonåring kallade för "Clarks", efter det brittiska märket. Andres Lokko vill ha ett par vita sådana. Så långt förstår jag. I en annan krönika skriver Lokko att han har köpt en tröja med Gustav Klimt-tryck. Hans vänner förstår inte poängen och kommenterar nedlåtande hans tröja. Han försvarar sig med att tröjan är av märket Supreme. Jag googlar. Det är ett streetmärke från New York. Okej, jag fattar, han borde skaffa nya kompisar. Men det är inte slutsatsen i texten, utan att han hoppas att folk någon dag ska förstå att han bär ett coolt märke och inte en tröja från en museishop.

En sak som jag inte riktigt förstår är hur Andres Lokko kommer undan med att skriva så märkesfixerade och faktiskt ytliga texter om mode. En kvinnlig skribent hade blivit halshuggen för mindre.

Blivit kallad för ”modebloggare”, vilket är det värsta skällsordet som man kan kasta efter en kvinnlig skribent. Lokko kan däremot stilla glida vidare som

”Jag vill inte raljera över någons Instagram-konto, men jag noterar att ingen annan gör det heller.”

Sveriges mest uppburna populärkulturskribent.

För ingen verkar bry sig. Alla vet att han har gett ut böcker, skrivit tv-serier, kan en massa om musik, ja, är allmänt kreddig. Han får skriva kolumner och recensioner i SvD och texter i andra ansedda tidningar.

På Lokkos Instagram kan ett flöde av konsumtionsprylar ses. Ofta böcker eller skivor men också skor, inredning och kläder. Bilder på honom själv. Jag vill inte raljera över någons Instagram-konto, men jag noterar att ingen annan gör det heller. Ingen verkar reagera. Inga elaka kommentarer. Inget ”har du inget bättre för dig?”.

Föreställ er att en motsvarande kvinnlig journalist skulle göra samma sak. Jag har svårt att se att det över huvud taget skulle ske, eftersom kvinnor ständigt får kämpa för att tas på allvar. Ska man skriva om konsumtion får man göra det på ett kritiskt sätt, liksom för att försäkra omgivningen om att man inte är en sådan där ”ytlig tjej”. Man får förstås gärna vara skitsnygg ändå, men på ett naturligt sätt.

Den ytliga tjejen däremot tillåts endast skriva om mode, skönhet, träning och shopping, kanske i viss mån familjefrågor eller tv. Men då är man på den andra sidan, avfärdad och utskälld redan från början.

Det första jag frågade mig själv när jag fick frågan om att bli moderedaktör på Nöjesguiden var: kommer det att hindra mig från att skriva om andra ämnen? Kommer folk att ta mig på allvar i sammanhang som inte har med mode att göra? Lokko däremot, han kan glatt lägga upp bild efter bild på svindyra läderskor. Han verkar vara immun. Han är ju man. Q

SANNA SAMUELSSON sanna.samuelsson@nojesguiden.se

VEM ÄR DET SOM SKA BETALA MER? Text: SANNA SAMUELSSON Klädkedjors produktionsled känns ibland som en mystisk labyrint som de själva gör allt för att undvika att prata om. En ny rapport om hållbara inköpsmetoder gör det lite mer begripligt. ”Det här linnet kostar 99 kronor på H&M, är det rimligt?” säger Lennart Ekdal, hytter med linnet och spänner ögonen i både mig och representanten från H&M. ”Tror du att svenska konsumenter kan tänka sig att betala mer?” Det var en något trött inledning på ett eftersnack efter Kalla faktaavsnittet i höstas om problemen hos H&M:s leverantörer i Kambodja som jag var med i. Men det är ett resonemang som ofta kommer upp, skulle inte vi kunder bara kunna betala lite mer? Men det är en bakvänd fråga. För det handlar inte så mycket om det, som vad företaget betalar sina leverantörer. Å andra sidan skulle en mer hållbar klädproduktion till slut kräva högre priser i butik, men det är inte där det börjar.

Var är det då det börjar? På företag som H&M som inte har egna fabriker är produktionen en komplex process.

H&M var ett av de första klädföretagen i Sverige att jobba med moderna metoder, det vill säga globalt och med komplexa inköpsstrukturer. H&M:s inköpare, som fick jobba mer globalt än hos andra klädföretag och därmed fick en viktigare roll, blev företagets stjärnor. Och det är fortfarande ett av de mest åtråvärda modejobben i Sverige. Inköpare har på de flesta klädföretag i dag fått en mer och mer strategisk roll, allt eftersom produktionen har flyttats till låglöneländer.

Det gör att en inköpares uppgift är att på en global marknad hitta lägsta pris

och kortaste produktionstid, i vissa fall till bästa kvalitet.

I rapporten ”Hållbara inköpsmetoder – En studie av hur inköpsmetoder kan utvecklas och påverkas för att nå ökad hållbarhet” från Fair Trade Center (2013), skriven av Cecilia Kennberg, tas inköpsmetoder upp som en viktig aspekt i hållbarhetsarbetet. Vissa företag försöker redan arbeta med hållbarhet i inköp, genom att endast köpa in från kända leverantörer som är godkända enligt deras index, och har långsiktiga satsningar på vissa leverantörer, medan andra utvecklar

”Relationen mellan leverantör och klädföretag påverkar arbetarna på golvet direkt.” kontrollsystem för att få koll på sin produktion efteråt istället. Det sistnämnda blir mer ett sätt att släcka bränder än att förebygga dem, men är viktigt ändå.

En aggressiv inköpsmetod som har bevisat dålig effekt på förhållanden på fabrikerna är omvänd budgivning, där företaget skickar förfrågan från olika leverantörer som sedan får bjuda under varandra. Det leder till övertid för arbetarna och dåligt betalt.

Enligt rapporten används det ibland när kedjor ska göra okomplicerade, tillfälliga inköp från en leverantör som de inte arbetar med så ofta. Till exempel om det helt plötsligt blir modernt med en produkt och man snabbt vill få ut den till kund. Så

aggressiva inköpsmetoder används som ett komplement till mer socialt hållbara metoder.

Relationen mellan leverantör och klädföretag påverkar arbetarna på golvet direkt. Det handlar både om tidspress som leder till tvingad övertid och prisminskningar som leder till låg lön. De stora klädkedjorna har makt, vilket är positivt om de bestämmer sig för att arbeta hållbart. Men om de hellre vill prispressa kan leverantörerna ha svårt att sätta sig emot, eftersom de är rädda för att förlora kunder. Och det är lätt att ha låga löner där det finns en ständig tillgång på arbetskraft och dåliga möjligheter för arbetarna att organisera sig fackligt.

H&M utövar gärna påtryckningar på regeringarna i de låglöneländer där de har sin produktion. Karl-Johan Persson hade till exempel ett möte med Bangladeshs premiärminister under stort pressuppbåd i höstas där han vädjade om att de skulle höja minimilönen och blev därför kallad för ”aktivist” i medier.

Det kan tyckas vara lite märkligt när de har så stor inverkan på arbetarnas arbetsförhållanden via sina inköpsmetoder och leverantörer. Men att de tar den omvägen säger något om kedjornas logik. H&M har hela tiden pressat priserna på inköp, det är därför kläderna är så billiga. Och de har först under de senaste 15 åren börjat jobba med CSR. Höjs minimilönen får alla företag som producerar i landet höjda kostnader. Det påverkar inte bara företagets egna marginaler på samma sätt som om de skulle begära levnadslön hos bara sina egna leverantörer och därmed tvingas betala mer för inköpen. Listigt. Q 2013 • NR 3 • NÖJESGUIDEN

37

MODE

Det är inte alltid så lätt att vara ambivalent till mode som designer. Det vet Minna Palmqvist som vann Stockholmspriset 2012 i kategorin mode för sin progressiva design och mod att gå sin egen väg.

MINNA PALMQVIST tänker på hösten Text: SANNA SAMUELSSON

M

ny vinkel har Minna lagt till en siffra och nu är hon uppe i ”Intimately Social” version tio.

– Vi får se hur många det blir. Jag har alltid sagt att jag inte ska jobba med säsonger men det är svårt att hålla sig utanför det. Man måste hålla uppe takten för annars faller man bort. Så nu skriver jag faktiskt SS13 eller AW13 också, som ett sätt att kommunicera med branschen.

För då förstår de bättre? Pedagogiskt!

– Ja… väldigt pedagogiskt. I slutändan är det nog jag som blir mest förvirrad.

Betyder det att kläderna är säsongsbundna?

– Det betyder att de kommer ut den säsongen, men de flesta av plaggen kommer fortsätta att leva vidare, men kanske byter färg. Vill man beställa något som jag gjorde för tre år sedan är det inga problem.

inna Palmqvist bjuder mig på kaffe och kaka på sitt rum högst uppe i Beckers gamla kontor i Liljeholmen i Stockholm, nu bebott av en massa konstnärer, fotografer och designers på rivningskontrakt. Utsikten över industrilandskapet är strålande.

Rosten på de gamla fabriks-lokalerna utanför lyser röd i vårsolen.

På Stockholms modevecka i januari visade Minna Palmqvist en film i stopmotion där en modell på något magiskt vis kläs på och sminkas med hjälp av osynliga händer, tills hon, som Minna Palmqvist beskriver det, ser rätt vansinnig ut. Filmen visar en process men några nyckelidéer till hösten kan också ses.

– Till exempel blir färgskalan lite mustigare med lever och oxblod. Det är en frustrerad känsla av hur det inre trycker på. Filmen klipptes efter Björks låt Mutual Core. Det finns en fantastisk desperation där, den är lite psykotisk och byter tempo. Hon sjunger ”You didn’t know I had it in me”.

Filmen var Minna Palmqvists sätt att visa vad som händer under den kommande hösten, men det var också en reaktion på en pressad situation.

– Förra året var fantastiskt, men det var också ett hysteriskt stressigt år. I december var jag helt slut och hade samtidigt bokat att göra något på modeveckan. Jag våndades över att jag inte skulle hinna, men insåg att jag kunde ta chansen att visa upp processen istället för kläderna.

I en intervju med Lisa Carlsson i Arbetaren i februari beskriver hon det som en kollaps, men nu säger hon att det lika gärna kan vara en uppbyggnad.

Filmen handlar om hennes och världens tillstånd, som hon beskriver det.

– Det var jätteskönt att göra filmen.

Det säger en del om tillståndet hos många andra också. ”Jag orkar inte mer”, hör jag ofta. Jag har alltid jobbat mycket med kvinnokroppen, men nu har det också börjat innefatta press som inte bara är kroppslig. Att upprätthålla en fasad och vara duktig. Men också pressen att vara i modevärlden, men samtidigt inte, eftersom man inte riktigt har resurserna till det.

Minna Palmqvist har sedan examen från Konstfack arbetat med konceptet ”Intimately Social”, som kommer av kulturantropologen Mary Douglas teorier om den dubbla kroppen. Att vi har en intim, privat kropp som vi döljer, och en social kropp som vi visar utåt. För varje

”Jag har alltid sagt att jag inte ska jobba med säsonger men det är svårt att hålla sig utanför det.”

I en intervju sa du att form är ett bra sätt att uttrycka sina åsikter på. Det var en spännande tanke för mig som är en textperson.

– Ja, jag har inga problem med att uttrycka mig i tal eller skrift heller, men när det kommer till att uttrycka frustration passar form bra. Jag är så frustrerad över alla krav som ställs på kvinnokroppen och vilka bisarra diskussioner som kan äga rum, som ifall en kvinnlig politiker säger något dumt är hon en ful hagga med en fet röv, medan en manlig politiker bara är dum i huvudet.

Minna Palmqvist beskriver hur hon länge var ambivalent till att hon uttryckte sig i design och jobbade med mode. Att ha gått på Konstfack bland alla aspirerande konstnärer verkar ha satt sina spår.

– I början skämdes jag för att säga att jag jobbade med mode för att det kändes så ytligt. Men det gör mig arg i dag, att det räknas som en ytlig disciplin.

Ytligt jämfört med konst?

– Ja, särskilt jämfört med konst… Men i dag har jag insett att jag behöver uttrycka mig så här. Det tror jag kan vara viktigt att säga. Många som jobbar kreativt tycker att de håller på med något fånigt, men det tycker inte jag. Och det betyder inte att man måste ha ett politiskt manifest heller. Q FOTO: FRIDA MARKLUND

38

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

K

Allt som människan üstadkommit har bÜrjat med smü trevande steg.

Ett i taget. Den ena foten framfÜr den andra. Egentligen har det aldrig handlat sü mycket om att ta ställning, mer om att fortsätta, att bibehülla en rÜrelse och att se till att den kraft som satts i rullning inte avstannar. Att leva är en fÜrflyttning. Att upptäcka, att lägga bakom sig, att ta ut nya riktningar. Ett steg i taget. Den ena foten framfÜr den andra. Vart är du pü väg?

LITTERATUR

Nu kan du fĂĽ NĂ&#x2013;JESGUIDEN direkt hem I BREVLĂ&#x2026;DAN nojesguiden.se/prenumerera

FOTO: A XEL Ă&#x2013;BERG

KrĂśnika

GRAVIDITETSKLAUSTROFOBI OCH DRĂ&#x2013;MMEN OM EN SMĂ&#x201E;RTFRI KROPP

N

är jag säger att graviditet nog känns lite som att vara värddjur üt en parasit blir vissa besvärade och säger att det lüter som ett citat ur en fÜrlossningspsykos.

DärfÜr är det en südan lättnad att läsa Helena GranstrÜms bok Hysteros.

Berättarjaget tillbringar sin fÜrsta graviditet i ett litet hus ute pü en Ü och drabbas av klaustrofobi när medvetandet och viljan utkonkurreras av impulser frün det som växer i hennes mage. Snart är hon helt utlämnad till kroppen och allt mer beroende av sin man, vars begär till henne glider undan ju närmare graviditetens oundvikliga upplÜsning kommer. Det finns nügot freudianskt kusligt Üver det som växer i henne: det kommer inifrün men upplevs som en främmande makt utifrün.

Det är väl meningen att man ska känna sig mer hemma i sin natur, inte ifrügasätta den: ofta framställs den som det enda rena och ofÜrfalskade vi har kvar.

Men jag tycker inte alls att kroppen känns särskilt naturlig eller självklar utan undrar hela tiden hur allt bara kan fortsätta att fungera, att hjärtat slür och tankarna kommer och benen inte viker sig under mig. Sü fort jag bÜrjar tänka pü det für jag svindel. Det är lite som att flyga: man sitter i en stülsarkofag flera tusen meter upp i luften och fÜrsÜker intala sig att det är nügot helt naturligt, att man inte behÜver bekymra sig, men det känns bara onaturligt och absurt.

Vür tid verkar ha en ambivalens infÜr kroppen. Ibland märker jag inte av kroppen pü flera dagar, som när jag skriver och är pü internet. Samtidigt lever jag i en hälsofascistisk tid dü kroppen blivit en früga om moral och konditionstest används i samband med rekryteringar infÜr nyanställningar (enligt DN 1012-11-22).

Jag har ibland fÜreställt mig graviditeten som en frist: ett undantagstillstünd dü man inte iakttas som ett objekt och inte längre känner sig ansvarig fÜr att lystra till hälsobloggar med thinspiration. Dü självfÜrverkligande och framtidsplaner glider undan och det enda som betyder nügot är vad som känns, vad som rÜr sig inuti.

Trots min fixering vid kroppen känner jag knappt av den â&#x20AC;&#x201C; jag fraktar den mellan platser där den ska visas upp, jag tar den till SATS och springer sammanbitet fem kilometer. När jag somnar lyssnar jag fĂśr fĂśrsta gĂĽngen pĂĽ hela dagen till blodet som susar i Ăśronen.

Redan pĂĽ 1870-talet skrev den tyska filosofen Friedrich Nietzsche om det

40

NĂ&#x2013;JESGUIDEN â&#x20AC;˘ NR 3 â&#x20AC;˘ 2013

â&#x20AC;?asketiska idealetâ&#x20AC;? som fĂĽr människor att hata det sinnliga, mänskliga, djuriska och materiella. Det asketiska idealet har lett till att allt som ligger oss närmast uppfattas som nĂĽgot dĂĽligt, som hur man organiserar dagen, tidpunkten fĂśr och valet av umgänge, sĂśmn, mat och reflektion och naturupplevelser. Präster och lärare intalar oss redan som barn att andra saker är lĂĽngt viktigare: själens frälsning, en tjänst i staten, vetenskapens framtid.

Kanske är det sü att den religiÜsa asketism Nietzsche pratade om idag finns kvar i hälsofascismens form: den strävar ocksü efter att dÜva begären och bemästra kroppen med drÜmmen om ett slutgiltigt, rent och smärtfritt tillstünd. Kanske är det därfÜr jag büde fascineras och skräms av Helena GranstrÜms skildring av graviditeten, där berättarjaget tvingas tillbaka in i kroppen och müste lära sig leva med den pü nytt. Q

BĂ&#x201E;ST JUST NU Kricket Per Johansson Norstedts

Kerstin är i slutfasen av sin doktorsavhandling om Karl XII. Efter ett misslyckat sexuellt mÜte med sin handledare gür det bara utfÜr. Hon bÜrjar tappa tidsuppfattningen och hemma tycks de knappt känna igen henne. Karl XII:s reträtt bÜrjar dessutom ta allt stÜrre proportioner i hennes liv. Per Johansson har skrivit en Üvertygande psykologisk katastrofskildring.

FrälsningsarmÊn Abdellah Taïa Elisabeth Grates fÜrlag.

Abdellah Taïa är fÜdd 1973 i Marocko och är den fÜrsta Üppet homosexuella fÜrfattaren därifrün. Han lever sedan münga ür i Paris. Det här är hans andra bok som utgivits pü svenska, en minnesvärd skildring av traditioner, religion, familj och strategier fÜr att komma ut och ta sig vidare.

Blade Runner Philip K. Dick BakhĂĽll fĂśrlag

NyÜversättningen av Philip K. Dicks sci-fi-klassiker är ljusare än münga cyberpunk-dimmiga framtidsdystopier och läsvärd även fÜr den som tror att enda betydelsen av android är en smartphone.

ISABELLE STĂ&#x2026;HL isabelle.stahl@nojesguiden.se

...din guide Till jobb & Karri채r - Vill du annonsera h채r? Ring 08 525 014 22 eller mejla info@find1.se

TV Krönika

THE AMERICANS ÄR SVARET PÅ EN POPKULTURELL GÅTA

T

he Americans är den felande länken mellan Felicity och Alias. Det är lugnt, jag ska förklara. När Felicity hamnade i populärkulturens blickfång på sent nittiotal trodde vi att det var ett traditionellt collegedrama om en tjej som inte visste om hon skulle kila stadigt med Kille 1 eller Kille 2. Det utspelade sig visserligen i en vuxnare medelklassmiljö men det enda som hotade Felicitys tillvaro var dåliga betyg och sårade känslor.

Enligt seriens skapare, Lost-mannen JJ Abrams, hade serien ett konceptproblem: det fanns inga skurkar.

JJ Abrams löste problemet på klassiskt JJ Abrams-vis – med ett större problem. Mot slutet av Felicitys fjärde och sista säsong inträffade något som ställde hela serien på ända. Tidsresor. Helt apropå blev collegesåpan en science fiction där Felicity vrider tillbaka klockan för att se om hon verkligen valt rätt kille. Kortfattat: det var ett enda stort haveri.

När JJ Abrams insåg seriens grundfel försökte han genast lösa det. ”Tänk om Felicity var en spion”, var tankespåret som han trodde mest på. Han såg framför sig hur Felicity bekämpade internationell terrorism om nätterna och pluggade fysiktenta om dagarna. Men pitchen mynnade ut i dubbelagentthrillern Alias istället för att röra till den soppa som var Felicity.

The Americans är ”Tänk om Felicity var en spion” fast 10-15 år senare. I en förortsmiljö inramad av vita staket spelar Keri ”Felicity” Russell en hemlig KGB-agent som låtsas vara amerikansk kärnfamiljsmamma i en tid då det kalla kriget var som hetast.

Felicitys tidsresarepisoder gjorde en sak bra, de visade hur alternativa universum kunde växelverka med varandra. I ett ögonblick tvinnas de samman för att sekunden senare slitas isär. I det sammanhanget blir The Americans något mer än en av årets mest lovande serier. Det blir ett fönster mot en annan tv-dimension och svaret på en av populärkulturens stora ”what if ”-frågor. Q

BÄST JUST NU UTOPIA Obehaglig och klaustrofobisk nagelbitare med briljant soundtrack.

Nyligen släppt på dvd och blu-ray.

HOUSE OF CARDS Netflix nyversion av den klassiska BBC-serien är snortajt.

KO N S P I R AT IO N S I N S P I R AT IO N

House of Cards Regi: David Fincher Skapare: Beau Willimon Medverkande: Kevin Spacey, Robin Wright, Kate Mara, Corey Stoll

Det är lätt att tro att House of Cards är en serie om maktspelen som sker bakom Capitol Hills lyckta dörrar. Men det är framförallt en serie om Kevin Spacey.

I rollen som Francis ”Frank” Underwood är han en naturkraft som sveper in och ut ur bild, även om han ibland tangerar till överspel med en dialekt lånad från de amerikanska sumpmarkerna. Med sin första riktiga originalserie vill Netflix göra ett stort avtryck på tv-kartan. Genom att fläka ut hela säsongen av House of Cards på en och samma dag vill de förändra sättet vi konsumerar tv-serier. Eller åtminstone de som fortfarande tror att tv ska konsumeras portionsvis.

Efter att ha blivit blåst på sin utlovade ministerpost börjar det politiska geniet Frank Underwood spinna ett fint nät av konspirationer och manipulationer. Överintelligent, ultraambitiös, maktgalen och livsfarligt passiv aggressiv är Frank kongressens motsvarighet till Lex Luthor. Även om man fattar från start

5

att Frank inte är en skön kille får vi under säsongen följa med på en resa där han pantsätter sina sista skrupler.

I sin framfart utnyttjar han journalister, kongressledamöter, lobbyister och till och med sin fru Claire (kyligt spelad av Robin Wright) som om de vore marionettdockor. Mot slutet av säsongen har han legat, ljugit och backstabbat sig upp för karriärstegen.

Lite när som helst bryter Frank den fjärde väggen och pratar direkt med tittarna som om vi befann oss i samma rum. Det finns en scen mot slutet av säsongen där Frank delar en limousine med en inflytelserik industrimagnat för att dra in honom i sin politisk kupp.

Men den kostymklädde affärsmannen vägrar att lyssna på Frank, han vill inte bli guilty by association. Som tittare får vi inte det valet, vi blir automatiskt medbrottslingar. Precis som alla andra blir betraktaren en bricka i Franks maktspel.

Trots att Netflix har använt sig av sina över 30 miljoner medlemmars tv-vanor för att skräddarsy House of Cards är det uppenbart att serien i första hand är ett kvalitetsalibi. Om de ville ge tittarna ”vad de ville ha” så hade de rullat ut sin andra Netflixoriginalserie Hemlock Grove först; en

serie om en tonårsvarulv producerad av tortyrporrskungen Eli Roth. Med tungviktare som Kevin Spacey och David Fincher är det snarare tal om en varumärkesförflyttning – den gamla hyrfilmstjänsten vill bli internettv-versionen av HBO. Men det är psykologi också. House of Cards ska sälja in ett nytt sätt att titta på tv. Du ska titta på tv som om det vore en allt-du-kan-äta-buffé. Just därför är övergången mellan avsnitt ett och två särskilt läcker. Första avsnittet slutar med att Frank besöker stammhaket Freddy's BBQ för att käka flottiga revbensspjäll. Avsnitt två tar vid exakt där det första slutar.

Eftersom avsnitten på Netflix avlöser varandra sömlöst blir det som en oavbruten scen. När Frank frossar i sig revben efter revben blir det en metafor för det nya tv. Det är inte meningen att du ska vänta en vecka på nästa avsnitt, du ska sluka två-tre episoder i en sittning. Vilket är klart genomförbart när tv osar av kvalitet som House of Cards. Även om det leder till både mitt och Franks moraliska förfall.

JIMMY HÅKANSSON House of Cards första säsong finns tillgänglig på Netflix.

TV-MÅSTEN FÖR FOLIEHATTAR Av: JIMMY HÅKANSSON

Netflix.

THE AMERICANS KGB-agenter i lösmustascher till tonerna av Phil Collins.

House of Cards är en av många serier som odlar myter om konspirationer och korruptioner. Vår kultur, i synnerhet vår internetkultur, är marinerad av dem. Se bara History Channels ökända Ancient Aliens där Giorgio Tsoukalos besvarar alla världens mysterier, från pyramider till dinoutrotningen, med samma svar: Aliens!

FX.

Här listar jag några ”they’re on to us”-favoriter:

Arkiv X

JIMMY HÅKANSSON jimmy.hakansson@nojesguiden.se

42

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

”The truth is out there” blev ledordet för inte bara Arkiv X utan också en hel generation av Flashbackister.

Loose Change

En serie dokumentärer som bestämt hävdar att den 11 september var ett insiderjobb.

Rubicon

Tät konspirationsthriller om analytikern Will Travers från tv-mästarna på AMC.

24

Jack Bauer lär oss att generösa mängder tortyr är det enda sättet att nysta upp en konspiration.

Ancient Aliens

Programmet som förvandlade The History Channel till The Ding Ding Världchannel.

SÄSONG 3 PREMIÄR 1:A APRIL.

BESTÄLL NU PÅ HBONORDIC.COM FRÅN 79* KR/MÅN. SE ÄVEN SÄSONG 1 OCH 2, ENDAST PÅ HBO NORDIC.

*Priset avser abonnemang med 12 månaders bindingstid (79 kr/månad). Utan bindningstid kostar abonnemanget 129 kr/månad.

©2013 Home Box Office, Inc. All rights reserved. HBO® and related channels and service marks are the property of Home Box Office, Inc.

DEPECHE MODEUK / HÅKAN HELLSTRÖM / FIRST AID KIT QUEENS OF THE STONE AGEUS / PET SHOP BOYSUK / MASKINEN PARAMORE / IGGY & THE STOOGES / MISS LI / THE SCRIPT / JOHNOSSI OSKAR LINNROS / THE SOUNDS / MACKLEMORE & RYAN LEWIS / BEN HOWARD GOGOL BORDELLO / JAKE BUGG / PETRA MARKLUND US

US

IE

US

US

UK

UK

STIFTELSEN / PASSENGERUK / GRAVEYARD / RAISED FIST / LINNEA HENRIKSSON / LA COKA NOSTRAUS / SVENSKA AKADEMIEN NORLIE & KKV / TIMO RÄISÄNEN / PANDA DA PANDA / F.O.O.L / OLLE LJUNGSTRÖM / ROYAL REPUBLIC / CHARTA 77 THE BOTSUS / THE ASTEROIDS GALAXY TOURDK / WITCHCRAFT / STIKO PER LARSSON / NIKOLA SARCEVIC PURE LOVE / HENRIK B / QULINEZ / FRITJOF & PIKANEN / LORENTZ & SAKARIAS / LUNDE BROS. / OWL VISION / CIVIL WAR / SKUMDUM / RÄFVEN / EILEN JEWELL TONI HOLGERSSON / ANDERS F RÖNNBLOM / YOUNG SQUAGE / NOONIE BAO / PERTTI KURIKAN NIMIPÄIVÄTFI / DÖKÖTT / SISTER SIN / THE GOOD THE BADDK UK

US

INTOHIMO / LÈ BETRE / ALLA FAGRA

Medmänskligheten har nu lämnat Sverige. Eller?

Dalai lama har lämnat Sverige men behovet av medmänsklighet består. IM – Individuell Människohjälp – bekämpar och synliggör fattigdom och utanförskap genom utvecklingssamarbete runt om i världen. På vår hemsida kan du läsa mer om hur du kan bidra till att göra världen lite mer medmänsklig. manniskohjalp.se

FILM

Skräck har alltid varit ett svart får för svensk film och ambitiösa försök som Strandvaskaren och Frostbiten nämns ofta ihop med dräpande adjektiv och ett bristande intresse. Varför är det så? Och var skär det sig egentligen? Är det hos filmmakarna, publiken eller i själva branschen? Nöjesguidens Victor Schultz träffar regissörerna Tommy Wiklund och Sonny Laguna, som förra året släppte Vittra med Johannes Brost och Lisa Henni, för att snacka, just det, skräckfilm.

HOPPET FÖR SVENSK SKRÄCK Text: VICTOR SCHULTZ

V

i svänger in på Knivstas lokala pizzeria Il Forno.

Det är ett klassiskt hak där högstadiekids dödar historielektioner över kebabpizzor och föreningstishor från lokala sportklubbar pryder väggarna. Där man delar tvåliterscolor istället för att köpa burkläsk och ruccola är ett onödigt ont. Ett ställe som går helt i linje med Sonny Laguna och Tommy Wiklunds värv som skräckfilmsmakare med en förkärlek för splatter, pojkrums-estetik och klassiska genrenamn som John Carpenter, Sam Raimi och Wes Craven. Under inspelningar av deras senaste film Vittra bestod kosten främst av käk härifrån och när vi sätter oss ned vid ett hörnbord konstaterar Tommy att en stor del av filmens budget ”eldades upp på pizzamåltider”. Något som osökt leder oss in på det här med att göra lågbudgetfilm.

SONNY: Vi har vanliga skitjobb, jag jobbar på Arlanda och Tommy jobbar med administration på en vårdcentral. Det är så vi får lön att betala hyran, resten går till filmerna. Vill vi köpa nya prylar till produktionen måste vi ta från egen ficka om vi inte fått in pengar utifrån.

TOMMY: Independent filmmaking går ju långsamt, och då är vi ändå väldigt snabba. Vi kan få Vittra klar inom ett år från att vi skrivit ner storyn på papper, det vanliga är att det tar fem år att få en independentfilm gjord. Vi känner ju folk som filmar nu och siktar på att vara klara 2015. Är det svårt att nå ut med skräckfilm i Sverige?

TOMMY: Vi har bara gjort tre filmer och är förhoppningsvis i starten av vår karriär

Johannes Brost i Vittra.

”Från Sverige är det noll intresse. För länge sedan, när vi precis börjat göra skräckfilm, gjorde vi en testfilm som vi släppte i hundra exemplar här hemma.

Efter det fick vi hotbrev från folk.” men man märker verkligen att Sverige är Wallander, Beck och Sunes sommar.

Jämför man med Tyskland, Spanien eller USA ser marknaden helt annorlunda ut där och det finns ett intresse för filmer som Vittra. Det är inget försvarstal, men all action och skräck är ju influerad av Hollywood och tycker man som svensk att effekterna i till exempel Transformers är dåliga, hur ska man då kunna tycka om Vittra? Det är liksom kört.

SONNY: Vi får ju en hel del fan-mejl, nyligen hörde en kille av sig om vår första film Madness. Han bodde i Tyskland där man klippte bort sex minuter och hade fått tag på originalversionen och tyckte att den var grym. Från Sverige är det noll.

För länge sedan, när vi precis börjat göra skräckfilm, gjorde vi en testfilm som vi släppte i hundra exemplar här hemma.

Efter det fick vi hotbrev från folk och en kille gjorde en flashanimation av mig som satte på en apa.

TOMMY: Jämför man med Norge har de en helt annan filmkultur när det gäller

skräck och lågbudget. Jag vet inte varför men de har levererat massor av bra skräck, som Trolljägaren, Död snö, Rovdyr och Fritt vilt. Fritt vilt är grym, den ser ut som en Hollywoodproduktion fast på norska, man tror först att den är dubbad. Den handlar om ett gäng ungdomar som fastnar i fjällen och hittar ett övergivet hotell där de givetvis inte är ensamma. Ett riktigt kanonupplägg.

Varför är det bättre i Norge?

TOMMY: Vissa säger att det är Bergmans fel, att han skapade ett svenskt filmklimat med en hel del prestationsångest.

SONNY: Sedan handlar det mycket om SFI också. Tittar man på dem som sitter och bestämmer där är de 60 plus, och de vill ju inte se Vittra, de tycker att Vittra är den sämsta skiten någonsin. Jag kommer ihåg när vi hade en visning av Madness 2009 på Filmhuset i Stockholm.

Då skickade vi ut kort och kontaktade branschfolk. Det var bara att glida ner en trappa och sätta sig, men ingen kom.

Det var inte ens någon som svarade.

Vittra är en väldigt fysisk skräckfilm.

Hur ser ni på fysisk kontra psykisk skräck?

SONNY: Det finns en trygghet i att göra grafisk skräck, det är lättare att utvecklas om man vet att det går att komplettera och lägga till i typ after effects efteråt.

Ibland är både regn, himmel och eld inlagt i efterhand så den här filmen hade inte gått att göra annars. Det känns skönt att ha i bakhuvudet att det går att ordna saker efteråt. Sedan är det ju ganska svårt att kombinera psykisk och fysisk skräck.

Hugger någon huvudet av en tjej och det blir en fontän av blod, då är ju den psykologiska stämningen borta.

De svenska filmer som lyckats med skräck har ofta varit just psykologiska, jag tänker närmast på Bergmans Vargtimmen och Ansiktet. Är det svårt att acceptera en svensk splatter?

SONNY: Jag har funderat mycket på det där, särskilt när det gäller språk och hur man uppfattar olika språk. Hollywoodmaskinen har ju skapat skräckgenren och fört den framåt i hundra år med filmer som Psycho (1960) och The Shining (1980). I svensk film är det ju väldigt svårt att till exempel ha en kille som gör en tryckspark över ett par bord och få det att kännas bra, det är kulturellt förankrat på något sätt.

TOMMY: Bergmanförbannelsen helt enkelt.

SONNY: Vill man sätta ett ord på det är det ju så, å andra sidan, vi såg Snabba Cash 2

och det var en positiv överraskning. Den är hur hardcore som helst, jag kände liksom plötsligt att “nu finns det finns hopp”.

TOMMY: Jag blev glad när jag såg den.

SONNY: Men så konstaterade vi ju också att det pratas typ fyra språk i filmen. Är det viktigt för er vad folk tycker om filmerna?

TOMMY: Jag tror att vi är ganska medvetna om vilken kvalitet vi håller. Jag vet att Vittra inte är fantastisk och inte heller usel. Så det spelar inte jättestor roll om någon kommer och säger att filmen är skit.

SONNY: Om jag hade varit 16 år och sett Vittra hade jag tyckt att det var en cool framsida och hyrt den och tyckt att den var jävligt häftig. Jag hade liksom inte kunnat recensera den men tyckt att “det var blod och en gubbe med gevär och det var grymt”. Jag gör det här för tonåringen i mig, och ser man det så har vi ju lyckats.

TOMMY: Vi vill underhålla. Jag vet att folk där ute sätter sig en fredagskväll och dricker några öl med polarna och ser den här och tycker att den är cool eller läskig.

Det är väldigt få regissörer som kan göra en film som förändrar världen, de flesta får vara glada om de kan underhålla.

SONNY: Vår dröm är att Vittra ligger i lådan på Coop med tre filmer för hundra spänn.

Vad är svårast med att göra lågbudgetskräck?

TOMMY: Hur coolt det än är att se någon få ansiktet delat i tu fungerar det inte om man inte har en skådespelare som kan leverera det. Liksom, varför får nästan alla lågbudgetfilmer samma omdömen om platta och ihåliga skådespelarinsatser? Jo, för att vi kan knappt betala våra skådisar, så enkelt är det.

SONNY: Någon skrev att skådespelarinsatserna inte bjuder på något mer än det vanliga, vilket jag tog som något positivt.

Det betyder iallafall att vi är on par med Sune i Grekland – All Inclusive. Q

Vittra.

2013 • NR 3 • NÖJESGUIDEN

45

FILM

”Jag tror nämligen att många svenska barn också skulle kunna bli inspirerade av saudiska Wadjda.”

BÄST JUST NU

Wanda Bendjelloul om Den gröna cykeln.

Sebastian Lindvall

sebastian.lindvall@nojesguiden.se

När publiken pröjsar Veronica mars-filmen

DR A M A

Den gröna cykeln Regi och manus: Haifaa Al Mansour I rollerna: Waad Mohammed, Reem Abdullah, Abdullrahman al-Gohani, Sultan Al Assaf

Tioåriga Wadjdas högsta dröm är en egen cykel, helst en likadan som grannpojken Abdallah har. Men fina flickor cyklar inte på Saudiarabiens gator och dessutom kostar underverket en förmögenhet. Men när skolan utlyser en tävling i Koranrecitation, med precis tillräckligt mycket prispengar i potten för att kunna köpa en cykel, antar hon utmaningen.

Den gröna cykeln är inte bara en mycket bra film, det är också en liten filmisk revolution. Det gäller både själva produktionen (Al Mansour är Saudiarabiens första kvinnliga filmregissör) och de teman filmen behandlar, såsom månggifte och saudiska kvinnors begränsade rättigheter och rörelsefrihet. Dessutom, när nu barnfilmsutbudet är så infantiliserat att det inte kan hantera några svårare frågor än ”hur man är en bra kompis”, rekommenderar jag er att se filmen tillsammans med era sju till fjortonåringar. Jag tror nämligen att många svenska barn också skulle kunna bli inspirerade av saudiska Wadjda, en orädd feministisk rebell i sneakers, som envist utmanar de vuxnas och samhällets dogmer genom en så anspråkslös liten dröm som att få cykla. WB

4

terapisession på hjul, dokumenterad med sådan känslighet att jag vid eftertexterna bara kan pusta ut av lättade spänningar. SL

D OK U M E N TÄ R

Ingen riktig finne Regi och manus: Mika Ronkainen I rollerna: Kai Latvalehto, Tauno Latvalehto, Anna Järvinen

Kai var tidigare gitarrist i suomirockbandet Aknestik men tappade lusten på grund av en växande identitetsreva. Tillsammans med sin far, en nykter alkoholist med Mercedes Benz-keps och glatt humör, ger han sig iväg på roadtrip från Finland till barndomens Göteborg. Resan ger far och son en chans att öppna sig för varandra – den äldre nu redo för ärlighet, medan den yngre alltid verkar ha haft nära till känslorna men saknat någon som förstår. Även om Kais egen gitarr lagts på hyllan lever musiken vidare i återkommande framträdanden av kända artister som delar huvudpersonens dubbelhet. Dessa musikaliska avstickare, där vi bland andra ser Anna Järvinen och tidigare Idol-vinnaren Markus Fagervall, vädrar Kais själsliga lucka med lyrik som ger röst åt den där tomheten han själv inte riktigt kan sätta fingret på.

Det är ett obekvämt identitetssökande som blir en slags

5

46

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

D OK U M E N TÄ R

Fanny, Alexander och jag

Flykten från utvecklingshelvetet kan skyndas på när fansen får bestämma – och finansiera.

Tolv timmar efter Kickstarterkampanjen startade stod det klart att Kristen Bell repriserar sin genombrottsroll från den beroendeframkallande kultserien (som förresten finns tillgänglig på svenska Netflix).

Italiensk skräck på franska The Strange Colour of Your Body’s Tears

Hélène Cattet och Bruno Forzani hypnotiserade skräckvärlden med Amer, en febrig fransk hyllning till italiensk giallo. Nu har vackra stillbilder från uppföljaren släppts för allmän beskådan.

Teater på nära håll Fanny, Alexander och jag

Framåt slutet av Stig Björkmans fina dokumentär erkänner teaterregissören Stefan Larsson att han kan sakna filmmediets närbilder, såsom de användes av Ingmar Bergman och Sven Nykvist.

Ja, vem gör inte det...?

närbilder, såsom de användes av Ingmar Bergman och Sven Nykvist. Och allt medan kameran, observant och taktfullt, fortsätter att lyfta masken från ett av Sveriges mest mytomspunna kulturmaskinerier. SL

Regi: Stig Björkman I rollerna: Stefan Larsson, Jonas Karlsson, Marie Göranzon

Brinnande facklor flämtar upp i vinterkylan när kungaparet anländer till premiären av Stefan Larssons uppsättning av Fanny och Alexander. Inomhus smyger en pojke fram på Dramatens stora scen, lyfter upp ridåerna, redo att bryta sig in i leksaksfabriken.

Vad krävdes för att nå hit?

En mer oerfaren dokumentärfilmare hade missbrukat tillträdet bakom kulisserna för att stirra sig blind på kända skådespelaransikten. Istället uppmärksammar Stig Björkman, filmjournalist sedan lång tid tillbaka, en kollektiv kärlek till textanalys och tolkning. Lekfullheten hörs som mest när barnskådespelarna övar in en explicit jävla-knullakuk-version av Sankta Lucia.

I en jämförelse mellan medierna erkänner teatermannen Larsson att han saknar filmens

dominant. Snarare lite försynt och alldeles, alldeles underbart.

Och det är allt det som rör Skunk och hur hon uppfattar världen.

För det är i de scenerna som det verkligt intressanta dramat utspelar sig. Det mellan Skunk och hennes pappa, bror och pojkvän. Där på gränsen mellan barndomen och de begynnande tonåren. Egentligen alla de scener som inte nödvändigtvis för handlingen framåt. Det är också där regissören verkligen visar att han är i form, både vad gäller musikläggning och klippning.

Mot slutet tar tyvärr det stora dramat återigen över i ett vansinnigt melodramatiskt crescendo. Tråkigt nog går också något av allt det underbara med Broken sönder då. WB

4

DR A M A

Broken Regi: Rufus Norris Manus: Mark O’Rowe I rollerna: Eloise Laurence, Cillian Murphy, Tim Roth

Allt går sönder i Broken.

Det börjar med att elvaåriga Skunk blir vittne till en misshandel utanför sitt hus. Något som i sin tur utlöser en rad andra våldsamma händelser. Misstänksamheten växer mellan grannarna. Gradvis trasas radhusområdet sönder.

Det är den visserligen spännande men ganska konventionella ramhandlingen. Den som gör mest väsen av sig. Men sedan finns där också något annat som inte alls är lika bullrigt och

4

SK R ÄCK

Mama Regi: Andrés Muschietti Manus: Neil Cross Andrés Muschietti Barbara Muschietti I rollerna Jessica Chastain, Nikolaj Coster-Waldau, Megan Charpentier

Mama inleds med lite samhällskritik som vänder sig främst mot USA före den ekonomiska krisen. En pappa med förmodat arbete på Wall Street goes broke, mördar sin fru och bränner ut i skogen med sina två döttrar i firma-Audin för att sedan avlida under mystiska omständigheter med döttrarna kvar i skogen.

Tre år senare letar flickornas morbror tillika klyschiga Brooklynbohem fortfarande efter dem och lyckas till slut

4

K A TA S T ROF DR A M A

The Impossible Regi: Juan Antonio Bayona Manus: Sergio G. Sánchez I rollerna: Naomi Watts, Ewan McGregor, Tom Holland

The Impossible bygger på den sanna historien om en spansk småbarnsfamilj som hade oturen att anlända till en turistort i Thailand bara dagar innan 2004 års tsunami ödelade stora delar av Sydostasiens kustområden.

I filmen har dock familjen, antagligen av kommersiella skäl, bytts ut mot en brittisk, ledd av Naomi Watts och Ewan McGregor och här börjar The Impossibles unkna bismak ge sig till känna. För trots att omkring 6 000 thailändare omkom fokuserar filmen nästan exklusivt på de över 2 000 européer som dödades. Detta kan naturligtvis förklaras med att The Impossibles utspelar sig i en turistort, men det känns ändå typiskt att den inhemska befolkningen förvisas till periferin och endast tillåts ha meningsfulla roller när de kommer till européernas räddning.

Bortser man från detta, vilket man kanske ska eftersom filmen säger sig endast vilja berätta om en familjs öde, kan man istället välja att imponeras av Watts och McGregors (telefonscenen!) övertygande skådespeleri. Och Juan Antonio Bayona skapar ett sådant trovärdigt kaos att det är omöjligt som tittare att inte själv föreställa sig i en liknande katastrof. AL

4

BÄST JUST NU Victor Schultz

victor.schultz@nojesguiden.se

Mama Regi: Andrés Muschietti

Horror med lika delar obehagliga barn, övermodig psykiatriker och gammeldags ghost story, släng sedan in lite samhällskritik och du är hemma. Läskigt och lite mysigt.

Stoker Regi: Park Chan-wook

Old Boy-regissören Park Chan-wook gör amerikansk skräck som verkar innehålla en hel del genrelek.

The Walking Dead Tv-serie

Trean rullar och fyran är på gång. Föga förvånande eftersom zombiekonceptet passar perfekt för en tv-serie: från punkt A till punkt B, zombies, från punkt B till punkt C, zombies, från punkt C till punkt D, zombies och så vidare.

”Det både luktar och känns som Drive här.”

Amat Levin om The Place Beyond the Pines.

för The Place Beyond the Pines vackra yttre och för att han vågade testa något nytt. AL

SK IT

Hansel & Gretel: Witch Hunters Regi och manus: Tommy Wirkola I rollerna: Jeremy Renner, Gemma Arterton, Peter Stormare

Det finns ett par klassiska variabler som borgar för en kass fantasyfilm. Typ Peter Stormare, läderkorsetter och automatgevär i gjutjärn. Givetvis är alla inkluderade i detta märkliga karriärsval av Tommy Wirkola, norrmannen som gav oss nazizombiesplattern Död snö. En film som trots allt var en ganska skön genreproduktion med mycket humor som levererades med en behaglig mängd blod och inälvor. Nu har Wirkola fått chansen att göra Hollywoodfilm och av någon outgrundlig anledning lämnar han helt sitt splatterarv för lam fantasy (bortsett från några övertydliga och onödiga blodsscener) som förlorat nästan all den befriande distans som fanns i Död snö.

Det finns inget som helst flyt i varken i dialog eller action och många inslag är bara förvirrande bisarra. Till exempel sidospåret att Hansel fick diabetes som barn när godishäxan gödde honom och måste ta sin insulinspruta (i gjutjärn) varannan timme för att inte förlora sin styrka eller att en magisk bok som löser alla problem råkar ligga i en gruva (!) under huset där Hansel och Gretel växer upp. Fy fan. VS

1

BÄST JUST NU Amat Levin

amat.levin@nojesguiden.se

Charlie Brooker Geni

Mannen bakom fenomenala tv-serien Black Mirror är en av världens bästa manusförfattare just nu.

Anchorman: The Legend Continues Regi: Adam McKay

Förutom originalrollistan får uppföljaren förstärkning i form av bland annat Kristen Wiig och Harrison Ford.

Längtar!

Paradis: Kärlek Regi: Ulrich Seidl

hitta sina brorsdöttrar, mirakulöst vid liv men mer djurlika än mänskliga. Brooklynbohemen och hans Korn-rockiga tjej väljer dock att ta hand om flickorna, trots att paret måste ge upp sin livsstil.

Första halvan av Mama är ganska tidstypisk med obehagliga barn och läskiga förortsvillor.

Efter en tag ändrar den dock form och blir mer spökhistoria med lite fantasy, vilket är oväntat uppfriskande. Storyn bär vissa likheter med Daniel Radcliffeskräckisen The Woman in Black men lyckas bättre än nämnda film, kanske just för att den rör sig mellan olika stilar och dessutom vågar vara lite äcklig också. VS

i skärgården förvandlas till ett klassiskt whodunnit-mysterium när doktoranden Puck (Novotny) hittar en av gästerna i skogen, strypt till döds.

Mellan ledtrådarna ser vi Pucks kärleksintresse (en sympatisk Linus Wahlgren) meka iförd hängselbyxor medan hon själv badar naken och soltorkar. Vattnet ser inte ens särskilt varmt ut, men coolare blir det när Ola Rapace dyker upp som bakfull mordutredare och påminner om Don Draper efter en träningssäsong.

I längden blir det repetitivt med alla förhör på stående fot, ändå finns en dramaturgisk mysfaktor värdig ett parti Cluedo (anklagelserna haglar i biblioteket!). Och tidstrogna könsroller åsido: det är kul att se operagubbarna bytas ut mot en brottsbekämpande akademiker. SL

S K A N DI K R I M

Mördaren ljuger inte ensam Regi: Birger Larsen Manus: Jonna Bolin-Cullberg, Charlotte Orwin I rollerna Tuva Novotny, Ola Rapace, Linus Wahlgren

Det röks, lyssnas på vinyl och refereras till Agatha Christie-klassikern Tio små negerpojkar. Året skulle med andra ord kunna vara 2007, men nej – det är jazzigt 1950-tal. Ett midsommarfirande

4

M U LT I DR A M A

The Place Beyond the Pines Regi och manus: Derek Cianfrance I rollerna: Ryan Gosling, Bradley Cooper, Eva Mendes

Efter succén med Blue Valentine är Derek Cianfrance tillbaka med ännu Ryan Gosling-film.

Den här gången spelar Gosling

4

Välspelat, ångestframkallande och nästan för verkligt om äldre europeiska kvinnor som ”söker kärleken” i Kenya.

en lätt miserabel motorcykelstuntman som får reda på att han har en son med kvinnan han lämnade något år tidigare (Eva Mendes). I ett försök att vara där för sin son börjar han råna banker för att kunna försörja honom (ja, det både luktar och känns som Drive här), detta samtidigt som Bradley Coopers ambitiösa rookie-polis är på jakt efter något som kan få honom att avancera i karriären.

The Place Beyond the Pines är en extremt välspelad film från huvud- till birollerna (Ray Liotta sticker ut speciellt), men den är samtidigt splittrad och känns som tre filmer i en. I den första får vi följa Goslings desperata och beroendeframkallande bankrån, i den andra Coopers kamp mot en korrumperad poliskår och i den tredje ser vi vilka konsekvenser de båda huvudrollernas val får i framtiden. Varje del funkar för sig, men det blir samtidigt lite väl stora hopp i tid och handling för att man ska hinna utveckla starka band till karaktärerna.

Bredvid varandra funkar delarna sämre och eftersom den första är klart bäst och den sista har flest svagheter lämnas man med känslan av att filmen tappar ju längre man tittar. Cianfrance förtjänar dock en liten applåd

ÄV E N T Y R

Oz – The Great and Powerful Regi: Sam Raimi Manus: Mitchell Kapner, David Lindsay-Abaire I rollerna: James Franco, Mila Kunis, Michelle Williams, Rachel Weisz

Dreglet rinner när Oz (James Franco) når platsen ovan regnbågen.

Den dittills svartvita bilden, presenterad i kvadratformad academy ratio, breder ut sig till en färgstark panoramavy över den technicolor-värld som vi först lärde känna i Victor Flemings klassiska film.

Sedan torkar det tyvärr i mungiporna, för knappt hinner Oz kraschlanda med sin luftballong innan äventyret bryter ut i spänningsfattiga transportsträckor. Detta efter att trollkarlen, i själva verket en simpel skojare i hög hatt, misstas för att vara en frälsare som kan förgöra ondskan. Mindervärdeskomplexet blir bara värre när han faller för den fagra häxan Glinda (Michelle Williams).

Multitalangen James Franco verkar åtminstone ha roligt på jobbet. Han larvar sig för fullt, men ändå blir jag knäsvag när rollfiguren utvecklas till en passionerad cineast – en illusionist som avgudar filmpionjären Thomas Edison och i slutstriden försöker rädda världen med en projektor. Det om något är ju en hjälte jag kan identifiera mig med. SL

3

halvnaken röker handrullade cigaretter vid öppna fönster, fast det är mitt i vintern. Men så är det ju inte. För här är det Agnès Jaoui, en av våra smartaste och roligaste dialogkonstruktörer, som regisserat.

Tyvärr är dialogen här mindre framträdande, vilket gör att detta blir lite som att se Mikhail Baryshnikov dansa små grodorna – alltså vansinnigt otillfredsställande. Och samtidigt förstår jag att man kan vilja pröva något nytt. För den här filmen, till skillnad från Jaouis tidigare, leker mer med filmiska exteriörer än interiörer. Form istället för dialog. Som tur är får mitt smått Pavlovska förhållande till Jean-Pierre Bacri mig ändå att skratta högt så fort karln dyker upp i bild. Ingen kan nämligen leverera lakoniska oneliners på samma underhållande och livströtta vis som han.

Frustrerande då att filmen igenom suktas av dessa två komiska geniers dialogsnåla närvaro. Ja, det blir inte roligare än såhär. Och efter nära två timmars franska prinsessdrömmar och oinfriade löften är sagan all. WB

BÄST JUST NU Wanda Bendjelloul wanda@nojesguiden.se

Speed Sisters Rallybrudar på arabiska

Dokumentärfilmen Speed Sisters, om det första palestinska kvinnliga streetcar-racingteamet, av Amber Fares är snart klar! www.speedsisters.tv Rebel Wilson Bulkbio

RO M A N T I S K KO M E DI

Förtrollad av Paris Regi: Agnès Jaoui Manus: Agnès Jaoui, Jean-Pierre Bacri I rollerna: Agathe Bonitzer, Jean-Pierre Bacri, Arthur Dupont

Förtrollad av Paris är en romantisk komedi om ung passionerad kärlek. En Askungesaga i Parismiljö, full av busrufsiga vespagossar och bohemiska flickor med lågklack. Som om en svärmisk 16-åring hållit i paletten. Ni vet en sån som

3

Alla filmer om bodybuilding är ju bra filmer (Pumping Iron!). Pain & Gain, om muskelbyggare i Florida har premiär i vår. Med australienska humorgeniet Rebel ”At first I didn’t know it was your diary, I just thought it was a very sad handwritten book” Wilson, från Bridesmaids.

Mamachas of The Ring www.mamachasdelring.com

Dokumentären Mamachas of the Ring om den kvinnliga bolivianska wrestlingstjärnan Carmen Rosa the Champion måste ses.

Av Betty M Park.

2013 • NR 3 • NÖJESGUIDEN

47

MUSIK

När Nöjesguiden återser Hurts har allting förändrats. Utom den svartklädda och dramatiska duons strålande humör.

HURTS

lämnar åttiotalet Text: PATRIK FORSHAGE

P

å andra sidan bordet i ett konferensrum på Spotifys huvudkontor sitter Theo Hutchcraft och Adam Anderson. Där har de låtit sig intervjuas hela dagen, men trots att eftermiddagen är sen är de fortfarande vid gott mod, och som alltid oantastligt svartklädda i skarp kontrast till det anskrämliga skotskrutiga lilla rummet. Vi har träffats förr, faktiskt vid en hel räcka tillfällen.

Men vi har inte haft tillfälle att sitta ned för ett ordnat samtal sedan Hurts gjorde sin första lilla showcase-spelning i Stockholm 2010, ett par månader innan Manchester-duons debutalbum Happiness släpptes. Så hur har de haft det sedan dess?

– DET HAR VARIT en galen tid, svarar duons sångare Theo Hutchcraft med ett stort leende. Galen! När vi träffades den gången hade vi knappt spelat live överhuvudtaget. Sedan dess har vi rest och spelat oavbrutet i två år. Då visste vi inget om vad som väntade.

Adam Anderson, som är den musikaliska motorn i Hurts, instämmer.

48

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

– Men även om kaoset i våra liv bara blivit värre är faktiskt lugnet när vi väl dragit oss undan också desto mer intensivt.

– Hela livet har intensifierats, förklarar Theo. Vi blev som besatta.

Men vid julen 2011 började vi arbeta med det nya albumet, och även om också det arbetet under ett helt år har varit hårt är det en helt annan sak att vara utanför strålkastarljuset.

TROTS DEN UPPMÄRKSAMHET de fick i samband med sitt debutalbum vill ingen av dem tillstå att de känner någon press med sin uppföljare.

– Vi har ett väldigt självförtroende, slår Adam fast, och vi har jobbat hårt med det nya albumet.

– Möjligen har vi känt press i relation till fansen, funderar Theo. Vi hade väntat så länge inför den första skivan, och den här gången ville vi göra något större, något mera.

Och större och mera har det blivit.

– Det behövde vara mer ambitiöst nu, förklarar Adam. Vi är mer erfarna, och allt sker i större skala den här gången.

– Vi ville fånga vårt livesound, instämmer Theo, och även om vårt ljud var stort på debuten höll vi igen då.

Bland annat har gitarrerna fått rejält utrymme i de tidigare så syntetiska arrangemangen.

– Man kan uttrycka sig helt annorlunda med gitarr, menar Adam. Dels ger de volym åt musiken, men det finns också sätt att använda dem utan att någon kan höra att det ens är en gitarr. Vi kan låta som oss själva på många olika sätt nu, och utmaningen ligger snarare i att kombinera och bygga ihop till en avvägd helhet.

Att lägga Sandman, relation till The Road.

– Exile är nästan som ett samlingsalbum, tycker Theo.

”Vi vill att människor ska kunna hitta nya lager i vår musik efter att den där omedelbara attraktionen bleknat.”

MEN ÄN HAR vi inte sett slutet på Hurts utveckling.

– Det kommer en annan tid när vi vill göra något svårare och mer udda, påpekar Adam. Men den tiden var inte nu, med

vårt andra album. Ändå försöker vi hela tiden hitta balansen mellan det enkla och lättillgängliga och det djupa och komplexa. Inför inspelningarna nu hade vi till exempel samlat en massa upphittade ljud.

Det kunde vara billjud, ekot i ett gammalt källarvalv, en dörr som slår igen.

Det låter nästan som att ni har dadaistiska ambitioner.

– På sätt och vis, nickar Adam. Vi vill att människor ska kunna hitta nya lager i vår musik efter att den där omedelbara attraktionen bleknat. Vi vill dels vara popartister och dels konstnärer. Det är ett förhållningssätt som vi har lånat från Alan Wilder till exempel, och Trent Reznor.

– Med vårt första album tyckte en del att vi var retro, skrattar Theo. Och även om inte vi såg det på det sättet kan jag förstå varför. Den här gången kan ingen påstå det.

Så det är ett medvetet beslut att utelämna varje antydan till åttiotal den här gången?

– Ett i högsta grad medvetet beslut, bekräftar Theo. Vi tog bort allt som riskerade att kännas retro.

Det fanns alltså en klar plan innan inspelningarna satte igång?

PLATSER LÄMPLIGA FÖR EXIL Nöjesguiden bad Hurts lista sina fem europeiska favoritstäder.

1) REYKJAVIK – Island är ett av de mest fantastiska ställena på jorden, slår Theo fast.

Det är som yttre rymden i sin miljö, men med ett fantastiskt nattliv.

– Jag tror att de som bor där verkligen känner sig som i en annan värld, nickar Adam entusiastiskt.

2) BERLIN – Vi har tillbringat mycket tid där, menar Adam, nästan varannan vecka det senaste året. Det är alltid väldigt cool.

Dekadensen, historien, arkitekturen.

Och klubbarna.

– Berghain är den bästa, i den gamla kraftstationen. Men gå inte ner i källaren, råder Theo med ett diaboliskt leende.

I Berlin har Hurts till och med fått ett eget hotellrum designat åt sig.

– Och så vill de att vi ska bo där, skrattar Theo. Med bilder på oss på väggarna och våra låttexter målade på väggen över badkaret. Nej tack, hehe.

3) TALLINN – Det är kanske otippat, flinar Theo.

Vi skulle nog aldrig ha upptäckt den staden om det inte hade varit för att vi kommit dit med Hurts.

– Den är vacker, liten, gammal, menar Adam. Och så har de en fantastisk Depeche Mode-bar. Det spelas enbart DM-musik, deras konserter visas nonstop, och överallt är det bilder av dem. Det är helt fantastiskt, myser Theo.

– Och så har de en bild av oss mitt i alltihop.

– Åtminstone kan man säga att riktningen stod klar väldigt tidigt, förklarar Adam. Vi hade bestämt undermedvetet innan vi började prata om det.

– Medan vi spelade in kunde vi sätta ihop skivan till en helhet, beskriver Theo. ”En sång av den karaktären behöver vi”, konstaterade vi, och så gjorde vi en sådan.

Vi hade titeln klar innan vi hade någon musik överhuvudtaget.

Albumtiteln är inte slumpmässigt vald.

– Vi älskar allt som man kan associera till ordet Exile, förklarar Theo entusiastiskt.

Det finns något frihetligt med det, det har religiösa och politiska dimensioner, och det finns en internationalitet i ordet.

Man kan se titeln som en hyllning till allt det där. Och låten The Road, som kanske är den mörkaste låten på skivan, skildrar samma saker. Vi dras till det mörka, det dovt introspektiva.

TILL SKILLNAD FRÅN andra band med samma allvar och samma mörka aspekter har Hurts nära till leenden.

– Från början handlade det nog om att vi inte riktigt visste hur man skulle uppträda, funderar Adam, hur man skulle skapa en bild av sig själv. Nu känns det inte som att vi riktigt behöver konstruera någon sådan bild, vi har ju gjort två album

”Inför inspelningarna nu hade vi till exempel samlat en massa upphittade ljud.

Det kunde vara billjud, ekot i ett gammalt källarvalv, en dörr som slår igen.” som visar vilka vi är.

– Det finns ju flera apekter i personligheten, instämmer Theo, och vi visar gärna upp alltihop.

– Men om någon fångar oss mitt i skapandeprocessen, när vi skriver låtar eller spelar in, får de inga leenden, slår Adam med stort allvar fast, och Theo skriver under på det.

– Då är det som att jag upplever hela världen ur ett sånt här litet kikhål.

Theo kniper ihop tummen och pekfingret framför ögat, och Adam kan inte låta bli att skratta högt när han lutar sig fram för att se exakt hur smalt tunnelseende Theo har.

– Det kanske är därför vi är så positiva

i sådana här sammanhang, när man möter media för att prata om skivan, skrattar han. Då är den där allvarsamma delen av arbetet över.

I MITTEN AV mars spelade Hurts i Sverige igen, för fjärde gången och med stadigt ökande publiksiffror. Vilka som ingår i publiken är dock vanskligt att definiera.

– Vi har väldigt olika publik i olika länder, berättar Adam. I Finland till exempel är det bara tjejer.

När jag såg Hurts på Loveboxx-festivalen i London sommaren 2010 var publiken nästan löjligt hängiven. Den gången spelade Hurts på den inofficiella HBTQ-dagen intill akter som Grace Jones och Peaches.

– Det var en bra spelning, har vi förstått senare, drar sig Theo till minnes.

Men just då var vi så sjuka. Vi hade åkt från Europa i vår skruttiga turnébuss, och blivit förgiftade under tiden. Hälften av avgaserna läckte nämligen in i bussen.

Men det var en bra publik – vi har en ganska stort följe i de kretsarna i England.

Och dessutom har vi rätt många goths som har hittat oss där.

– Fast, invänder Adam eftertänksamt, även i England är det nog faktiskt mest tjejer i publiken. Q

4) KIEV – Det är kanske inte heller en särskilt välbesökt stad, men den är väldigt speciell, berättar Adam. De har en stor staty som breder ut armarna över staden, Moder Moderland, och även om befolkningen har blandade känslor inför dess kommunistiska förflutna är den hursomhelst väldigt mäktig.

– Och så finns där världens största utomhusmuseum, fyller Theo på, med saker från andra världskriget. Det är tanks och flygplan, och överallt i högtalare hörs den tidens musik.

Dessutom är det nära från Kiev till...

5) ODESSA – Det stället är som Ibiza för ryssar, fortsätter Theo. Det är otroligt dekadent, och har fantastiska stränder med fullt av barer. Vi spelade på en stor utomhusfestival där, och det var faktiskt omöjligt att föreställa sig att vi var i Östeuropa.

Hurts andra album Exile (Columbia/Sony) finns ute nu.

2013 • NR 3 • NÖJESGUIDEN

49

MUSIK Krönika

DEN DÄR LÅTEN En miljard visningar and counting. Harlem Shake-syndromet har mattats av men det har lämnat men som är bestående.

I

sena februari hade Billboard och informationsoch analysföretaget Nielsen i USA nått en oundviklig brytpunkt. I och med PSY:s Gangnam Style i höstas och den ännu snabbare virala explosionen med Harlem Shake blev deras tidigare analysmetoder missvisande i bedömningen av låtars popularitet. Harlem Shake blev låten som gjorde att antalet YouTube-visningar också blev en del av bedömningen för Billboards topplistor.

Som ett resultat av de ändrade ”spelreglerna” sköt Baauers låt Harlem Shake (utgiven så tidigt som maj 2012!) in sig direkt på förstaplatsen på världens mäktigaste topplista Billboard Hot 100 så fort omjusteringen var gjord, och den har stannat där fram till skrivande stund. Det verkligt anmärkningsvärda är att ingen tidigare relativt okänd artist debuterat på denna topplistas förstaplats tidigare. Någonsin. Har Baauer möjligtvis gjort världens största one-hit-wonder?

Totalt sett mer än en miljard samlade visningar av Harlem Shake-videos gör den mer visad än exempelvis Justin Biebers Baby (som är YouTubes mest ogillade låt). Men för Baauer var det inte en stor skara Beliebers utan istället slumpen som gjorde att det australiensiska YouTube-fenomenet Filthy Frank i tidiga februari i år lät låten Harlem Shake ackompanjera en hemgjord video där ett par män i mask torrjuckade framför en kamera i 30 sekunder. Resten är historia. Nu har alla gjort det, från svenska poliser till nakna egyptier, men aldrig mer än i 30 sekunder.

Musikbranschen står maktlös i sina trendanalyser vid fötterna av videostreamarnas rastlöshet och slumpmässiga beteendemönster.

Electronicaguden Four Tet satte under psedonymet KH (Kieran Hebden) nyligen låtnamnet The Track I’ve Been Playing That People Keep Asking About And That Joy Used In His RA Mix And Daphni Played On Boiler Room på etiketten till ett

par hundra 12”-skivor. Med detta metanamn lyckas han definiera hur överordnad vårt alerta internetlyssnande är den faktiska musikaliska produkten. Användningsområdet och sammanhanget är viktigare än musiken i sig. Hur många visste ens att Baauers låt hette Harlem Shake som sedan i sin tur blev namnet på det globala dansspexet? Hur många visste att det finns en hyfsat koreograferad dans från tidigt åttiotal som heter Harlem Shake, som den samplade rösten i Baauers låt åsyftar? Q

Skriet Shanana

BÄST JUST NU SZA Ice.Moon Håll ögonen öppna för den här alt-r’n’bgonna-be-stjärnan.

WRD Sounds in the Grass EP (inkl. Delroy Edwards Remix) EP, Under Bron Recordings/Intergroove

Nöjespalatset i Stockholm blir med label.

Stockholmska WRD gör premiären.

Flume Flume

King Remembered in Time

Lune Call Me a Taxi

Dawn Richard blandar Iko Iko med Sister Nancys Bam Bam och sjunger om dumma män.

från Music & Sports, Refune/Universal

Kim Cesarion Undressed (Live from Atlantis Studios)

Lunes skiva är asbra, i synnerhet denna låt med skimrande ackord och gästande Alexis Weak.

Håkan Hellström Det kommer aldrig va över för mig

Bridget Kelly feat.

Kendrick Lamar Still Dreamin

Ben UFO Boiler Room 4 hour mix DJ-set

singel, Universal

Inte magisk, men lovande.

Det kommer aldrig vara över för mig.

mp3

Lång kurs i brittisk danshistoria.

LOVE LAGERBERG

Denna avskalade dänga snurrar på repeat just nu, främst på grund av Bridget Kellys röst.

P OP

Rhye Woman Sångrösten styr publikens uppfattning om artistens könstillhörighet. Karin Dreijer Andersson har använt röstförvrängare för att smita från dessa bojor, Antony Hegarty sjunger på ett sätt som är bortom manligt och kvinnligt och Rhyes sångare Mike Milosh sjunger så ljust och mjukt att många trott att den mystiska duons vokalist är en kvinna.

Syftar debutalbumets titel på kvinnan han drömmer om eller kvinnan han drömmer om att vara? Drömsk låter i alla fall musiken, som kombinerar ambientpop så varm och organisk att den nästan låter analog med brittisk cocktailjazz från 1980-talet som Sade och Everything but the Girl. Den dansk-kanadensiska duon är nog väldigt anglofila – eller också gillar de bara att drömma sig bort från sina liv och identiteter. NRFN

5

MJUK PSY K

Syket Can You Keep a Secret?

Baseline/Sony

5

Vårpärlor (Spotify-playlist) sök på vårpärlor på Spotify

100 fantastiska låtar utvalda av yours truly, den enda playlist du behöver i vår.

Polydor/Universal

Forevers är ett riktigt dåligt bandnamn, däremot är Britta Persson utmärkt på sitt fjärde album. Med varje släpp har något nytt tillkommit. Originella utfall eller ordlekar som gömmer sig i strofer och melodier, på Brittas vis. Efter smått schizofantastiska For the Steadiness från förra albumet var det svårt att tro att klurigheten kunde dras längre. Men på nya albumet vrids allt till ytterligare. Bloppiga Come Transmit är inlindad i sidentyg där bokstäverna A-B-B-A står stansat med briljanter och märkliga Time is Your Horse rymmer budord som ”Seizing the day is for self-righteous losers”. Allra bäst är taggade Baby No Name. SMH

singel, Roc Nation

Töntig låttitel, men detta är en riktigt fin hiphophit från den tidigare så tråkiga J. Cole.

VEVO

Albumet gick förbi alla i Sverige. Synd för alla.

Selective Notes/Sony

J. Cole feat. Miguel Power Trip

Ja, jag må vara tjatig – men herregud detta rapgeni! Nu även ovanpå James Blake.

Imponerande pipa på den här människan.

album, Future Classic

Britta Persson If I Had a Band I Would Name It Forevers

Slow Motion Soundz

Superduon G-Side har splittrats men ST 2 Lettaz låter bra även på egen hand.

Soundcloud

Hämningslös samplingshouse med Brandy efter Mariah Carey-versionen förrförra året.

Trots att Skriet alltid hållit rejäl distans har de på något märkligt sätt ändå förmått beröra djupt.

Här tar duon ännu större avstånd, genom alltmer sofistikerad musik där tillbakahållen vemodig fiol, lätta pianoanslag från klassisk musik och en gästande operasångerska glimrar till i en tystlåten atmosfärisk miljö där pukornas utbrott mullrar som åskväder på avstånd.

Samtidigt blir Isak Sundströms röst alltmer säregen. I den traditionella Godnattvalsen kommer han närmast vedertagna sångarnormer, men låter likväl som en avmätt ironisk Ulf Stureson i en Ernst Rolf-revy. I övrigt tar han sången till än mer aparta ytterligheter, och likt hur en ung amatörskådespelare agerar 90-åring sjunger han grotesker med en plågat darrande röst, där Olle Ljungström-dragen går fortfarande att spåra intill påverkan från både Howard Devoto och Blå Tågets Torkel Rasmusson. Till den naket episka mörkermusiken fungerar det hypnotiskt och överväldigande, och även om det är obekvämt – för att säga obehagNÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

Big K.R.I.T. R.E.M.

kommande white label

P OP

ST 2 Lettaz The G… The Growth & Development

DET HÄR ÄR DET FETASTE JAG HÖRT, TACK OCH HEJ.

Dawn Richard Dum Dum

Novoton/Border

50

nrfn@nojesguiden.se

Skizz Kapitel 15–27 (Botkyrka)

HNNY Boy

5

Nicholas Ringskog Ferrada-Noli

maja.bredberg@nojesguiden.se

Baba Recordings

låt

ligt – går det inte att sluta lyssna på Skriet. PF

5

BÄST JUST NU

Maja Bredberg

love.lagerberg@nojesguiden.se

S Ä R E G E N MÖR K E R M U S I K

BÄST JUST NU

På sjumannabandets andra album trängs sakrala körer, mexikan-

ska trumpeter och bongotrummor med något som låter som Mark Knopfler på en enslig bergstopp. Ömsom är det varmt och funkigt, ömsom målas ödsliga shoegazelandskap upp. Ändå känns Can You Keep a Secret? både mjukare och mer enhetlig än debuten.

Mycket tack vare sångarens behagligt loja röst som svävar fram genom det drygt 40 minuter långa albumet. Bästa spåret heter I Knew What to Do. SMH

in i vårt kollektiva hjärta – och får förstärkning av fullständigt fantastiska gästspel från Chords och Daniel Adams-Ray. Att vissa produktioner sedan har ljudbilder som ligger lite för nära redan existerande låtar, som exempelvis titelspåret och det klassiska breakbeatet Apache, är något man snällt får bortse från. MB P OP

Olle Ljungström Släng in en clown Metronome/Warner

Att Reeperbahn trots återkommande påminnelser inte är självklar norm och rättesnöre i svensk popmusik är både ett mysterium och en skam. Efter återblickarna i samband med Så mycket bättre vore det på sin plats att en gång för alla slå fast detta faktum, men även om ingen vore bättre lämpad att göra det än Olle Ljungström själv var förväntningarna efter hans inte helt krya insats i tv inte de högsta.

Därför är det glädjande att konstatera att han tillsammans med sin egen Sancho Panza Torsten Larsson har gjort sitt vassaste album på år och dar,

5 A N S VA R S F U L L R A P

Petter Början på allt Baba/Sony

Petters egen början på Början på allt påminner om början på Kanye Wests Monster – ett ord som verkar gå i linje med Petters alltmer utkristalliserade kritik av den moderna människan: så osäker, pengajagande, rovgirig och egoistisk vi blivit. Ser ni?

Hur mår vi, vad gör vi? Den uppriktiga och, ja, lite uppgivna Petter talar med blicken fäst rätt

5

...din guide i nÜjesdjungeln - Vill du annonsera här? Ring 08 525 014 22 eller mejla info@find1.se

MUSIK hyllar post-dubstepens betydelse för electronicapopen idag vägrar han släppa greppet om nittiotalsklichéer som glitch och svävande new age-syntar. Bland fyra inlånade röster är Erykah Badus både den starkaste och namnkunnigaste. LL

feat. Faith Evans Georgy Porgy – och ja, Justin Timberlakes gamla låtar. Och den av suggestiva trummor uppbyggda musikvärld som Timbaland regerat sedan nittiotalet känns på sina håll ganska trött. Hoppas de inte sussar i 100 år. MB

MUSIK BAROMETERN

I N DI E

BÄST JUST NU Patrik Forshage

patrik.forshage@nojesguiden.se

She & Him Volume III kommande album, Double Six/ Playground

O nej, Zooey Deschanel och M Ward, vi har inte tröttnat än, inte på långa vägar.

Snakefinger Living in Vain från samlingen Change the Beat – The Cellulo id Records Story 1979–1987, Strut/import

Residents har aldrig varit hitvänligare än med salig Snakefinger.

The Pastels Slow Summits kommande album, Domino/Playground

På riktigt. Ett nytt album med The Pastels. Herregud.

This is Head The Album ID

Sara-Märta Höglund

Öppningsspåret Staring Lenses är en ganska bra kompass för hur This is Head låter 2013.

Invaggande suggestivt med något vagt krautigt som mullrar under ytan. Alltid på vakt, alltid redo att bryta fram. Med kallande stämma uppmanar de dig till att ”Come around and spend some time in the city of the sun”, och albumet är både poppigare och mer publikt än debuten, som kom för tre år sedan.

Den här gången har låtarna till och med begåvats med riktiga titlar istället för sifferkombinationer (undantaget bästa spåret XVI). Men det är inte mil från ”gamla” This is Head. Det är repetitivt med stråkar, dån och Dungen-gitarrer. Därför är det ändå, i positiv bemärkelse, deras ”svåra andra album”. SMH

saramarta.hoglund@nojesguiden.se

5

Junip Junip kommande album, City Slang /Cosmos

Jag hade nästan glömt hur mycket jag saknade José González.

David Bowie The Next Day Iso/Sony

Att få ge ett rättvist högsta betyg åt ett nytt Bowiealbum är det roligaste jag gjort som musikskribent.

med klara kopplingar också till sina tidigaste inspelningar. Så här koncentrerat har Olle inte sjungit sedan sina första soloalbum, och i Anna Karina har hans röst en ambivalent auktoritet vi inte hört på mycket länge. I titelspåret går han till och med så långt som att sno en hel refrängmelodi från sin egen gamla Marrakesh (och dessutom lite Be-bop-a-lula ur rockhistorien). PF E L E C T RON IC A

Bonobo The North Borders

R A DIORO C K

Johnossi Transitions Universal

På sitt fjärde album har John och Ossi nått de högsta nivåerna i dynamisk hård radiorock. De är avsevärt mer spännande än, låt oss säga, Foo Fighters, och till och med i jämförelse med genrens historiska giganter, som The Who, står sig de båda herrarna väl. Låtar som Seventeen och förstås Gone Forever är deras starkaste hittills, och den energi och självsäkerhet som alltid varit Johnossis signum är intakt. På den här mognadsnivån kombinerar de attack och finess, i synnerhet med adderade stråkar och framför allt Martin Hederos syntar och piano som bidrar till att göra Johnossis rock fylligare än någonsin. PF

5

Ninja Tune/Playground

BE DBUG P OP

Leedslegenden Simon Green fick fäste som musiker i ett England där triphop och långsam electronica konsumerades som vardagsmat och där den funktionella dansmusiken ställdes som direkt motsats till vardagsrumelectronican. Inte många skulle tro att en artist som Bonobo skulle överleva den post-digitala tröskeln som 2010-talet innebar stilistiskt.

The North Borders är ett chockerande motbevis till en sådan dödsförklaring av själfull samplingselectronica. Fastän han accepterar och till viss del

Justin Timberlake The 20/20 Experience

5

52

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

BÄST JUST NU

Adrian/Border

RCA/Sony

”Musik man kan se”, som skivans titel syftar till, är nödvändigtvis inte detsamma som musik man kan minnas. Om Justin Timberlakes karriär hitintills varit kantad av hits vars rytmer och refränger fastnat i trumhinnan på en vare sig man vill eller inte, är detta ett undantag. Att Gud skapade Justin Timerlakes röst för poppig r’n’b är en tveklös sanning. Men här försvinner låtarna i ett myller, som när ett sömnigt coverband gör Michael Jackson, Eric Benét

3

Elektroniskt i P2 KON S T P OP

Radioprogram av och med Andreas Tilliander, Hanna Kihlander och Mats Almegård

The Knife Shaking the Habitual Rabid/Border

The Knifes emotsedda fjärde album (specialprojekt ej inräknade) påminner inte om något de gjort tidigare. När nästan tio minuter långa Full of Fire först dök upp var det som att duon blåst liv i The Prodigys sjutton år gamla Firestarter, men de hade förstås klätt den i tiotalskostym och fyllt cocktailglaset med Molotov. Med spöklik stämma mässade Dreijer Andersson fram raderna Liberals Givin’ Me a Nerve Itch och Let’s Talk About Gender Baby, Let’s Talk About You And Me. I jämförelse med albumets andra låtar är det easy listening, de tretton spåren är snarare ett dystopiskt soundtrack till samtiden än ett klassiskt popalbum. Den politiska sprängkraften genomsyrar hela skivan och det är första gången duon är fullt så tydlig, något jag uppskattar.

Några få låtar går rakt in i kroppen innan intellektet hinner reagera, som albumets tveklöst bästa låt Ready To Lose. Men den närmare tjugo minuter långa Old Dreams Waiting To Be Realized är direkt olyssningsbar. Detsamma gäller för en mängd andra stycken som låter som att stans mest pretentiösa teaterensemble fritt fått tolka konceptet ”sågverk”. SMH

3

Med kunskap och passion visar Elektroniskt i P2 vägen till den smala elektroniska musiken och de ofta minst lika intressanta historierna bakom den.

Jarvis Cocker’s Sunday Service Radioprogram i BBC Radio 6 och på webben

Jarvis Cocker är en enastående radiopersonlighet och inget annat forum erbjuder den här blandningen av låtar.

Jenny & Vänner Podcast i regi av Jenny Seth och Peter Björklund

Sveriges mesta podcast om modern musik blir bara bättre med varje avsnitt.

Guardian Music Weekly Podcast

Varje vecka sammanträder delar av The Guardians musikredaktion för hätsk analys och gäster som man skulle offra kroppsdelar för att få intervjua.

Gitarrens återkomst Utskällt instrument under 2012

Inget snack, mycket verkstad Först släpper My Bloody Valentine en comeback utan förvarning, sedan David Bowie och därefter Agnetha Fältskog.

Känn ingen press, Jakob Hellman.

4 Fanvideos på YouTube Ibland är de hur bra som helst.

Sök på ”Duvchi Whole Life Tour” och se en genial snögubbevideo till exempel.

3 Hultsfredsfestivalen går vilse Småland. Inte Sigtuna.

2

Andrew Wyatt Descender

Orchestral Manouevres in the Dark English Electric

INGRID/Cooperative

BMG

När man tänker på gruppen Miike Snow tänker man ofta ”producentduon Bloodshy & Avant och en kille i skägg som sjunger”. Andrew Wyatt har haft rollen som bihang, trots att det är hans röst som hörs och han som har minst anonymt utseende.

Men att han har ambitionen att bli popstjärna på riktigt märks av att han nu släpper ett soloalbum. Som tyvärr inte är helt tillfredsställande. Poplåtarna har lite mer traditionella och stråkbaserade arrangemang än Miike Snows moderna danspop, och det flummiga titelspåret är ett fåfängt försök att smita från popkostymen helt och hållet.

Men precis som hos moderbandet slås man av bristen på känslor och innerlighet. Det är som om Andrew Wyatt inte vet varför han gör musik, vad han vill uttrycka. Descender är en uppvisning i smarta popljud, men funkar nog bäst som testskiva för hi-fi-butiker. NRFN

Om du inte är intresserad av Pet Shop Boys-relaterad musik kan du sluta läsa nu. Om du inte tycker att distanslöst humorlösa medelålders brittiska män bakom maskiner är attraktiva kan du sluta läsa nu. Om du inte uppskattar syntpop-historisk sentimentalitet kan du sluta läsa nu. Om du hade respekt för OMD på åttiotalet men inte hört något av dem sedan dess kan du sluta läsa nu. Om du inte tycker att all elektronisk musik skapad efter 1986 är överflödig kan du sluta läsa nu. Om du inte är intresserad av den mest inspirationslösa musiken i år kan du sluta läsa nu.

Ingen kvar här, va? LL

2

5

Riffhaters gonna hate.

S Y N T P OP P OP

6 Kristofer Steens operaregissörsuccé Refuseds gitarrist gör en ascool uppsättning av La Bohème på Norrlandsoperan. Snacka om att åldras med värdighet.

2

S TA DI U M R AW K

Black Rebel Motorcycle Club Specter at the Feast Abstract Dragon/Cooperative

2

Få band har väl haft det jobbigare med sin identitet än Black

DN säger upp en femtedel av sina anställda Vi befarar att denna besparing kommer slå hårt mot kulturjournalistiken, inte minst musikbevakningen.

1 Black is the new beige Som om det skulle vara förmildrande att det var en chokladkampanj, Tommy.

Rebel Motorcycle Club. Efter att ha debuterat som Jesus & Mary Chain-copycats har deras följande album prövat allt som finns på den relativt begränsade karta som finns för ett band med sådant namn, från tatuerad akustisk MC-americana till instrumental electronica och tillbaka till Jesus & Mary Chainfeedback igen. Den här gången prövar de brittisk stadium-postgoth, men eftersom de inte ens kommer i närheten av den erans andrasortering – tänk The Cult – blir det bara sökt, svulstigt och sömnigt. PF

| Âľ %& [ Âź 4Âľ4Âľ Âź Âś +% , Âś Âľ+ % Âź & % Âľ Âź Âľ &: Š¨ Š Âť Š Âť Š Âť Âť Š Š Š¨ Âť Â&#x2013; Âť Âť Âť Âť

Âť

Âť Âť J J J Âť b Âť

Âť

Â&#x; Âť T T Âť bbb Â&#x; Âť Âť

Âť

Âť Âť Âť

%LOMHWWHU LQIR OLQHXS

3UHVHQWHUDV L VDPDUEHWH PHG

Foto: Anders Neuman

% %&Âľ %& (Âľ 8%

TALANGJAKT MED NĂ&#x2013;JESGUIDEN: NĂ&#x201E;STA NIVĂ&#x2026; Trots att var man kan skapa musik idag med otroligt smĂĽ medel, är det inte lätt att nĂĽ ut med sitt material i mediebruset. Adam Tensta, stjärnproducenterna Salazar Brothers, P3-guldvinnarna Labyrint med flera inleder därfĂśr ett gemensamt projekt fĂśr att hitta och lyfta fram unga hiphop-talanger.

Fyra stycken oupptäckta talanger ska fĂĽ chansen att tillbringa tvĂĽ dygn i Red Bull Studio Copenhagen där de, tillsammans med Sveriges mest erkända hiphop-producenter och artister, ska vara med och sätta standarden fĂśr Sveriges nästa generation av hiphop. UtĂśver att skriva lĂĽtar tillsammans med mentorerna, ska de nya fĂśrmĂĽgorna ocksĂĽ fĂĽ lära sig hur man tar sig fram i en sĂĽdan snĂĽrig bransch som musikindustrin. â&#x20AC;&#x201C; Svensk hiphop har aldrig varit mer vital än vad den är idag. I ett turbulent samhälle är ordets makt och musik det mest betydelsefullaste vi har. Att kunna erbjuda inspelningstid i Red Bulls nya studio och coachning till unga talanger känns otroligt viktigt och sporrande fĂśr oss alla

inblandade, säger Adam Tensta, en av initiativtagarna till projektet Nästa nivü. Precis som i hiphopens moderland USA, har musikbranschens snabba fÜrändringar bÜrjat lüta allt yngre stjärnor i Sverige ta mer plats. Vi vill fÜlja hela resan när oetablerade talangerna mÜter de redan stora namnen, och pü sü sätt är med och omdefinierar landskapet fÜr svensk hiphop. De kommer därfÜr att fÜljas av ett filmteam där hela skapandeprocessen, frün idÊ till färdig produktion, sedan kommer resultera i en webbtv-serie som kommer att sändas pü NÜjesguiden.se. Serien, som har premiär i hÜst, är ett samarbete mellan Redline Recordings, Respect My Hustle, Femtastic och NÜjesguiden.

HUR MAN ANSĂ&#x2013;KER: Fram till den 10 april kan unga talanger skicka in en youtube-film pĂĽ sig själva när de antingen rappar eller sjunger. Youtube-länken mailas till video@nastaniva.com och kommer därefter bedĂśmas av Salazar Brothers, Adam Tensta, Labyrint, Mohammed Ali, Stor och Cleo.

De sĂśkande ska, fĂśrutom att skicka sitt klipp, ocksĂĽ uppge sitt namn, sin ĂĽlder, bostadsort och vilken av artisterna/producenterna de helst vill ĂĽka till KĂśpenhamn med.

Läs mer pü nojesguiden.se/nastaniva

Frün vänster: Mohammed (frün Mohammed Ali), Adam Tensta, Salla Sallazar, Aki (Labyrint), Dajanko (Labyrint), Masse Sallazar, Jacco (Labyrint) och Stor (Saknas pü bild gÜr Cleo frün Femtastic).

Hon har hyllats för tv-serierna Rebecca & Fiona och Danne & Bleckan – från ingenting till någonting, blivit nominerad till Stora journalistpriset och varit med och ritat om kartan för vilka verkligheter som får utrymme i media. Döskalle & Mästerligt åkte hem till Agnes-Lo Åkerlind för att ta reda på vad som rör sig i tv-drottningens skalle.

1 & 6 MÖTER AGNES-LO ÅKERLIND

FOTO: TILDE JANSSON

växte upp i ett kollektiv. Är du 6 Du hippie?

– Mer hippie än någon som inte är det kanske. Vi bodde på ett sådant där gröna vågen-kollektiv i Norrland, på ett ställe som hette Svanö där det var 13 vuxna och 9 barn, typ. Vi bodde ihop och det var workshops om Indien, meditation och yoga. I mångas ögon var det säkert flummigt. Alla kvinnor hade långt hår och en del av männen också. Lite hippieinspirerat var det väl, men inte jätteflummigt, våra föräldrar rökte inte braj eller gjorde regndanser.

Har du gjort tv med folk bara för att bli polare med dem?

– Nej, verkligen inte. Danne och Bleckan kände jag ju sedan innan. Rebecca och Fiona är ju skithärliga personer men de är nästan tio år yngre än jag. Jag har rätt mycket kompisar ändå. Ska man bli kompis med någon ska man nog inte ge sig in i ett sex månaders-projekt med dem. Då blir man inte bästisar.

Kommer du alltid att ha ”gräva där man står”-tänk när du gör tv?

– Jag gräver ju där jag står men jag ser inga problem med det överhuvudtaget.

Nu gör jag två produktioner, en om Linda Pira och där gräver jag ju verkligen inte där jag står, mer än att det handlar om musik. Sedan gör jag en produktion som ska sändas i höst och där kan jag säga att jag har tagit mig så sjukt långt ifrån där jag står, både geografiskt, kunskapsmässigt och genremässigt. Vi kommer att göra en serie som kommer att utspela sig i

1

1

54

NÖJESGUIDEN • NR 3 • 2013

Nashville. Det kommer att handla om musik och det kommer att vara med en känd svensk programledare. Jag gör ju saker som jag är intresserad av så det är klart att man kanske då gräver där man står men jag har varit intresserad av de här sakerna så länge jag kan minnas – utanförskap, feminism, klassgrejerna.

Det är därför jag överhuvudtaget håller på med radio och tv.

Du har makt att ge fler personer utrymme i media nu. Vilka vill du lyfta upp?

– Fler kvinnor och fler människor med en annan bakgrund än Kristian Luuk-falangen, typ. De som inte får så mycket utrymme tycker jag ska ha mer utrymme. Sedan vill jag porträttera tjejer, det som jag brinner mest för är att porträttera tjejer som subjekt och inte objekt. Är tv bättre än filmen på att porträtttera kvinnor på ett vettigt sätt?

– Jag hoppas det, dokumentärgenren ligger väl lite i framkant där. Men även där har man den senaste tiden sett alla de här mansporträtten. Olof Palme, han den där tjockisen som gick och dog, det är bara de här männen hela tiden. Men det är värre om man kommer till kommersiell tv såklart.

Vilka i tv-branschen borde tacka för sig?

– Filip & Fredrik kan väl flytta på sig.

Eller skaffa en analys och läsa en bok som inte handlar om Bob Dylan. Det tycker jag att de har ett ansvar att göra när de faktiskt ges så mycket utrymme. Det är

6

6

1

något självhat som gör att jag lyssnar på dem, i en podcast satt de i en halvtimme och pratade om hur hemskt det är för en åklagare som har köpt sex. Då stängde jag av, nu blir det inget mer.

går omkring och leker att man är vuxen är ett skämt.

Vad tycker du om den inhumana hierarkin som finns på produktionsbolagen?

– Den tycker jag är hemsk. Jag har varit på produktionsbolag där praktikanter jobbar gratis dygnet runt och får skäll när de gör fel. Folk har betett sig som svin och kanalerna vet ju hur det ser ut men skiter i det.

Var är det gubbigast – i rutan eller på produktionsbolagen?

– Det är ju väldigt gubbigt. På SVT och UR märker man att det finns en grundpolicy, man har koll där på vad som är okej eller inte. Sedan kan det ju finnas sexister och rasister där också men det finns i alla fall en överenskommelse om att sträva mot ett mål. Man har liksom inte ett redaktionsmöte där det bara står förslag på killnamn på en whiteboard.

Sådana möten har jag kommit i kontakt med i den kommersiella världen, man kommer in i ett rum med bara snubbar och så står det 30 killnamn på listan över tänkbara gäster. Då har ingen ens tänkt på det. Det reflekteras ganska bra i rutan på de kommersiella kanalerna.

Vem var det du hatade på, på Kingsizegalan?

– Jag hatade på Papa Dee. Blockljusmannen. Jag bara satt och gapade när han fick det där priset.

Vad ska det stå på din gravsten?

– Jag vet inte. Envis, trött, otålig?

Det kan någon annan få bestämma. Q

6

”Filip & Fredrik kan väl flytta på sig. Eller skaffa en analys och läsa en bok som inte handlar om 1 Bob Dylan.” var nominerad till Stora 1 Du journalistpriset. Hur kändes det att torska mot en räntekarta?

– Jag visste inte ens vad räntekartan var för något. Det kändes ganska väntat men det var så skönt för jag hade säkert blivit skitsur och besviken om jag inte hade varit där med Clara Mannheimer och hon tog hela det oket. Hon var så jävla sur och jag älskade henne för att hon vågade visa att hon var missnöjd.

Du har blivit drottningen av ”bra tv”. Är tv-branschen svältfödd på kvalitet?

– Säkert. Jag tycker inte att det är någon ”rocket science” jag har gjort. Jag behöver inte slå knut på mig själv för att komma på hur jag ska porträttera Rebecca & Fiona, utan det är ganska självklart. Är du rädd för att bli synad som en bluff?

– Så känner man ju alltid. Bara att man

6

1

1 6

Webbshop Välkommen till NÜjesguidens webbshop. Här hittar du saker som vi tycker om, ofta till specialpriser eller i limiterade utgüvor. Münga av produkterna i webbshopen uppdateras münadsvis och finns därfÜr ofta bara under begränsade perioder. Du hittar den pü shop.nojesguiden.se.

ANN-SOFIE BACK

HAPPY SOCKS MANISH BOX

Ann-Sofie Back är en av vĂĽra mest kritikerrosade designers, hon har utsetts till Ă&#x2026;rets designer av bĂĽde Damernas Värld och ELLE. Ann-Sofie designar idag tvĂĽ linjer under eget namn; den exklusiva "OO 4Pm F #BDL "UFMKĂ? PDI VOEFSMJOKFO #"$,

Happy Socks startades fÜr fyra ür sen ur en vision att sprida glädje med en vardaglig nÜdvändighet fÜrädlat till ett färgstarkt designfÜremül. Idag skapar de sina strumpor i en 400 ür gammal rÜd stuga vid en park bland kÜrsbärsträd och bärbuskar i Stockholms innerstad.

119:-

Nu finns chansen att kĂśpa tvĂĽ av Ann-Sofies smyckesfavoriter ur den egna LPMMFLUJPOFO #"$, &UU BSNCBOE PDI FO SJOH NFE FO QJFSDJOH J NFUBMM

Manish Arora har satt sin färgglada signatur pü denna specialutgüva frün vür favoritstrumpleverantÜr. Boxen innehüller tre par specialdesignade varianter och finns endast i en mycket limiterad utgüva.

Läs mer pü annsofieback.com Läs mer pü happysocks.se

499:299:DRICK! NÜjesguidens egen dryckesredaktÜr Alf Tumble gÜr fÜrfattardebut med boken Drick! Boken behandlar det delikata ämnet i en mängd olika situationer - pü krogen, hemma, pü semestern och ger dig ovärderliga tips om vad du bÜr tänka pü.

STĂ&#x2026;LHĂ&#x201E;STEN StĂĽlhästens Albinomodell är originalet som stĂĽr sig Ăśver tiden.

Vit hÜgblanklackerad ram med brun lädersadel, bruna handtag och karaktäristiska rÜda detaljer pü däck och handtag.

Ramen är tillverkad i hederligt stül men väger ändü inte in pü mer än 16 kg. Vi skulle vilja kalla den büde smidig och stabil.

I paketet ingür ocksü en pakethüllare (värde 295 kronor).

Cykeln levereras hem till dig och hela paketet har ett värde pü inte mindre än 2785 kronor.

Läs mer pü stalhasten.se

Här kommer den i en exklusiv och begränsad utgüva, signerad av fÜrfattaren själv.

STUTTERHEIM STOCKHOLM Alexander Stutterheim tog fÜr tvü ür sedan fram en fÜrsta prototyp av sin regnrock. Han skapade den utifrün sin morfars rock och en Comme des Garçons-rock som han tog med sig till Syverket i Borüs.

Idag driver Stutterheim en egen butik pĂĽ Ă&#x2026;sĂśgatan och en webbshop pĂĽ Stutterheim. se. Vi är mycket stolta att vara en av fĂĽ utvalda ĂĽterfĂśrsäljare av en begränsad upplaga av den nya modellen Stockholm. Lättviktsmodellen Stockholm är den senaste varianten av rockar frĂĽn märket som hyllar det svenska vemodet.

Läs mer pü stutterheim.se

1999:-

0#4&37&3" "55 % &44" 1 3* 4&3 &/%"45 ( ­--&3 1¯ 4)0 1 /0+ &4( 6* % &/ 4& t "-- " 1 3* 4&3 ­3 * / , -64 * 7 & ' 3 " ,5

1 995:-

STREAM ROOMFILLING SOUND Logitech UE Boombox ANYWHERE.

We created the Logitech UE Boombox for people who live for music and understand how powerful it can be. That’s why our perfectly balanced UE Sound Signature delivers clear and detailed sound from eight custom-tuned drivers, wirelessly. Easily connect to your Bluetooth®-enabled devices from up to 30 feet away and enjoy rich, clear sound. This advanced technology is packed into a portable boombox with an aluminum handle and rechargeable battery.

So everywhere you go, the power of music is with you.

POWER TO THE MUSIC

Logitech UE Boombox

logitechUE.com