Issuu on Google+

STOCKHOLM #9 2008

B?FFIMPC>?H ;G;H>;I=BP?LIHC=; JL;N;LGI>?

SÃ… FUNKAR HIPSTERTURKEN SOPHIA SOMAJO

VI STALKADE SÅNGFÅGELN SOFIA TALVIK, KATRIN SCHULMAN, MICHELLE MEADOWS OCH DREGEN VÄLJER OUTFITS... NHU DUONG... RAVISHING MAD... JOHANNA SPICHALSKY... MODET I DJBÅSET... LILLA TEEN TV-KALENDERN...  &  MÖTER FACEHUNTER

GOMCE%@CFG%ELIA%>LS=E%EFO<<%EIHMN%EIHM?LN%GI>?%N?;N?L%MBIJJCHA%MJ?F%NP NÃ&#x2013;JESGUIDEN BRÃ&#x2026;VALLAGATAN 10 113 36 STOCKHOLM

FOTO LINA EIDENBERG


CHH?BzFF <L?P

.

FREDRIK WIKINGSSON UTMANAR CARL REINHOLDTZON BELFRAGE.

++ +2 ,* /+ /.

GI>?

VAD HAR DE PÅ SIG? DREGEN, AMANDA JENSSEN, VERONICA MAGGIO, KATRIN SCHULMAN, SOFIA TALVIK OCH MICHELLE MEADOWS VISAR UPP DAGENS (KONSTIGASTE) OUTFITS.

NOLEGI>?

HIPSTERTURKEN — SÅ FUNKAR HAN!

MIJBC;MIG;DI VI STALKADE SÅNGFÅGELN.

>D'GI>?

“ALLA KILL-DJ:S ÄR T-SHIRTNÖRDAR OCH KLOCKNÖRDAR EFTERSOM DET ÄR VAD SOM SYNS.”

 G~N?L@;=?BOHN?L

HUR MÅNGA AV DE 5 000 HAN FOTOGRAFERAT HAR HAN LEGAT MED? VI HAR SVARET!

Chefredaktör och ansvarig utgivare Hannes Dükler, hannes.dukler@nojesguiden.se Redaktionschef Margret Atladottir, margret.atladottir@nojesguiden.se Art Director Martin Petersson, martin.petersson@nojesguiden.se Produktionsledare Josefin Lundgren, josefin.lundgren@nojesguiden.se

STOCKHOLM Nöjesguiden Bråvallagatan 10 113 36 Stockholm

Redaktör Göteborg Carl Reinholdtzon Belfrage, crb@nojesguiden.se Redaktör Malmö Josefin Lindberg, josefin.lindberg@nojesguiden.se

Annons tel 08-456 45 10 fax 08-456 45 99 red@nojesguiden.se

Medverkande skribenter: Maina Arvas, Erik Augustin Palm, Angelica Butura, Mårten Ekenberg, Niklas Eriksson, Patrik Forshage, Sara Hakimi, Johan Hallstan, Sandra Hansson, Kenny Håkansson, Kira Josefsson, Mattias Kroon, Jens Lundqvist, Madeleine Norling, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Julia Skott, Pelle Tamleht, Rebecka Wadsted, Tommie X

GÖTEBORG Viktoriagatan 3 411 25 Göteborg tel 031-20 36 66

Kontakt: förnamn.efternamn@nojesguiden.se

Redaktion red@nojesguiden.se tel 08-456 45 00

MALMÖ Södra förstadsgatan 31 211 43 Malmö tel 0736-438860

Fotografer och illustratörer: Hanna Albrektson/Weekend Form, Niklas Alexandersson, Johannes Helje, Aleksander Kovacevic Country Manager Daniel Sparr, daniel.sparr@nojesguiden.se Försäljningschef Faje Gani, faje.gani@nojesguiden.se Event Stockholm Terron Musgrove, terron.musgrove@nojesguiden.se Säljare Stockholm Ann Dahlström ann.dahlstrom@nojesguiden.se Säljare Stockholm Tamara Tawaefi tamara.tawaefi@nojesguiden.se Regionsansvariga Göteborg Henning Wideberg, hw@nojesguiden.se Johan Carlberg, johan.carlberg@nojesguiden.se Regionschef Öresund Harald Stjerna, harald.stjerna@nojesguiden.se Säljare Öresund Christoffer Hansen, christoffer.hansen@nojesguiden.se Ekonomi Cissi Thorell, ekonomi@nojesguiden.se Utgivare Nöjesguidens Förlag MSG AB Tryckeri I-print Oy, Finland Distribution: Budcompaniett AB, Box Sverige AB, Malmö Europa Trading AB Periodicitet 12 nr/år RS-kontrollerad distribution 62 200 exemplar i Stockholm, 110 000 exemplar Riks. ISSN 0284-236X Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

Omslag Foto: Lina Eidenberg www.linaeidenberg.se Smink och hår: Johanna Persson


ÄNTLIGEN HÖST! Vi fortsätter fira att Dramaten huset fyller 100 år med häftiga klassiker på Stora scenen och Målarsalen, med rykande färska skådespel från in- och utland på samtliga övriga scener. Det blir spännande texter, fantastiska skådespelare, begåvade regissörer, scenografer och andra konstnärer. Det kommer att bli fullt tryck i alla rum, på alla scener med nio premiärer. Välkommen till en ny säsong på Dramaten!

Peter Engman Den fule

Ingvar Kjellson Kung Ubu

Rebecka Hemse Kasimir och Karoline

Kristina Törnqvist Allsång

Ola Rapace Den ömhet jag är värd Lil Terselius Små äktenskapliga brott

Andreas Rothlin Svensson Love och cirkusfåglarna

Örjan Ramberg Onkel Vanja

Ann Petrén Upp i sadeln! – En kabaré med lösa tyglar

www.dramaten.se


F?>;L? 







MH?;E?LJCGJM I BARBARA SMITS BOK ”Pitch invasion” berättar hon om bröderna Dassler och vad de kom att betyda för sneakervärlden. 1924 startade Adolf (”Adi”) och Rudolf (”Rudi”) Dassler skofabriken Gebrüder Dassler Sportschufabrik i den lilla bayerska staden Herzogenaurach. Som material använde man gamla militärkläder och fallskärmar från första världskriget. När nazisterna tog makten 1933 var det oerhört passande för bröderna Dasslers affärer med tanke på Hitlers idrottsvurm.

“Adi registrerade varumärket Addas, men ändrade snart detta till Adidas. Rudolf kontrade med att starta skofirman Ruda, som senare blev det snajdigare Puma.” Bröderna var varandras totala motsatser, men trots det flyttade de in i samma hus med sina familjer och föräldrar. Snart spårade det dock ur. Adis fru Käthe var något av en tysk Yoko Ono som blandade sig i affärerna, något som Rudi inte kunde acceptera. Han lackade rejält och som om inte det var nog bröt andra världskriget ut i samma veva. När brödernas syster Marie bad dem att anställa hennes två söner så att de slapp gå ut i krig vägrade Rudi. Han ansåg att man hade tillräckligt med familjeproblem. Systerbarnen återvände aldrig från fronten. Rudi var ett svin kort sagt. Han kallades ut i fält, fortfarande arg som ett bi, och kunde inte smälta att Adi slapp undan kriget för att driva firman på egen hand. När Rudi insåg att kriget var förlorat flydde han, bara för att gripas som desertör. Han var övertygad om att Adi var den som sett till att han tillfångatagits för att få honom ur vägen. När Rudi efter ett års fångenskap kom tillbaka beslöt sig bröderna för att gå skilda vägar och Rudi flyttade med sin familj till andra sidan floden Aurach. Adi registrerade varumärket Addas, men ändrade snart detta till Adidas. Rudolf kontrade med att starta skofirman Ruda, som senare blev det snajdigare Puma. Byborna valde snabbt sida och det sades att folk som möttes på gatan först kastade ett öga på varandras dojjor för att se om det var en vän eller fiende de hade att göra med. Bröderna försonades aldrig. Tvärtom försatte de aldrig ett tillfälle att jävlas med varandra. Exempelvis hade Adidas lanserat sig som ”Der Sportschuh der Weltbesten!”, men när brassarna vann fotbolls-VM 1958 stämde Rudi sin bror eftersom det inte längre var sant — enligt Rudi hade några av de brasilianska spelarna burit Puma. Adi hämnades genom att få en gammal fiskare att placera sin skåpbil som fortfarande bar den gamla Adidasreklamfrasen mitt framför entrén till Pumafabriken och låta den stå där till den rostade sönder. Jag tycker det är en fin liten historia. Finare än den om hur Hugo Boss designade uniformerna åt Schutzstaffel och Hitlerjugend.







<L?P3

Känner du dig ankhånad à la Olinda? Eller vill du berömma någon på redaktionen? Skriv ett brev! red@nojesguiden.se Jag tycker att Carl Reinholdtzon Belfrage skriver förfärligt bra, men jag funderade på en sak i hans förra krönika, hyllningen till Anders Göthberg. Där citerar Carl den franske teaterfiluren Antonin Artaud, och citatet är på engelska. Jag undrar om Artaud inte ursprungligen skrev sina visdomsord på franska, och varför översättningen i så fall inte är på svenska. Eller lyder svaret wikipedia.org? Det här är sannerligen ingen kritik mot Carl, utan bara en undran, och ett tecken på hur noggrant jag läser tidningen. Vänligen, Fredrik Wikingsson Min franska inskränker sig till inälvorna av en gås, Fredrik. Jag läser Antonin Artaud på engelska och att översätta till vårt påvra språk är otänkbart. Uppskattar du Artaud? Det fanns en tid i mitt liv då jag bara läste Artaud och ingenting annat. Han hyllade sjukdom och lidande och just då fann jag det... uppfriskande. Men nämn ingenting av detta till min mamma. Hon skulle bli fruktansvärd upprörd, dra in min veckopeng och sedan skulle det vara slutet på det vi lärt känna som Carl Reinholdtzon Belfrage. Carl Reinholdtzon Belfrage

Hej, Häromsistens hamnade jag och en vän i en dispyt om Brideshead Revisited. Hur är det egentligen, har Carl Reinholdtzon Belfrage läst boken eller sett tv-serien? Kanske både och? Jag tror bestämt att det måste vara en läsupplevelse som får CRB att år ut och år in droppa denna titel så fort minsta möjlighet öppnar sig. Det vore bra att få veta, för vi slog vad om något stort, som jag nu har glömt. Hälsningar, Gustav Tv-serien är naturligtvis min favorit. Vad Jeremy Irons och Anthony Andrews gjort för manlig vänskap, religiös skuldbeläggning och förhållanden till dominanta mödrar saknar motstycke i historien. Jag tror dock inte att Gud ska komma ner på jorden och blixtar ska skjuta genom himlen när jag stoppar i VHS-kassetten, men jag blir fortfarande barnsligt förtjust när någon nämner Brideshead Revisited. Borde jag skämmas? Well, jag skäms inte. Carl Reinholdtzon Belfrage

Webben växer! Var inte sist med att hoppa på tåget — www.nojesguiden.se uppdateras dagligen.

<yMNDOMNHO DIANA ORVING

Diana Orving har kallats en av Sveriges främsta designtalanger. Ung och självlärd har hon i kollektion efter kollektion imponerat med intrikata draperingar och skärningar, och fram till oktober är hon aktuell med en textil installation i lobbyn på Nordic Light Hotel. PLAGG – Min sommar har spenderats ute på Konstnärernas kollektivverkstad i Nacka. Jag har haft en gammal långkjol på mig i princip varje dag, men den är nu i det närmaste totaldemolerad och färgfläckad. Nästa plagg att flytta in i blir en skjortklänning i siden från min höstkollektion. KLUBB – Roligast har jag haft på Fredsgatans måndagar och onsdagar. BUTIK – Fredells byggvaruhus. Jag har varit där minst två gånger i veckan hela sommaren. MUSIK – Laura Nyro. TREND – Solbränna. LÄSNING – Chockdoktrinen av Naomi Klein och Anaïs Nins dagböcker

=B?@L?>;EN~LB;HH?M>EF?L hannes.dukler@nojesguiden.se

GzH;>?HMG?>;L<?N;L? TOMMIE X

När och varför började du på Nöjesguiden? –Jag kommer inte ihåg, jag har väldigt dålig tidsuppfattning. Jag sökte jobbet för länge sedan men då var det en annan chefredaktör som tyckte det var opassande att jag skulle skriva klubbguiden samtidigt som jag drev klubben Nacht på Spy Bar. Du är klubbredaktör i Stockholm. När började du gå ut? –Jag började gå ut i femtonårsåldern med falskleg. Jag hann bli tjugotre på det lånade leget, så när jag väl fyllde arton var jag helt plötsligt inte välkommen på vissa av mina stammisställen, haha. Vad gör du förutom att skriva? –Jag gör eurodisco med mitt band Kitty on the Catwalk, och driver gayklubben Blondie på Knast tillsammans med Sugarmama. Annars läser jag skvallertidningar, eller pratar i telefon.

4 NÖJESGUIDEN #9

Jag önskar mig ett headset så jag kan fila naglarna samtidigt. Varför kallar du dig för Tommie X? – För att min mor döpte mig till Neurosedyn-Smurfen och jag ville inte heta det. Du är mästare på förvandlingsnummer — hur många peruker har du och vilken är din favorit? – Uppskattningsvis runt hundra. Min favorit är en Nick Carter anno 1997-inspirerad page som jag köpte på Wigs and Plus i New York, modellen heter Alabama Beauty. Den är blond med ditfärgade svarta rötter. Förfest eller efterfest? – Jag älskar alla fester! Det roligaste jag vet är att se till att mina bästisar och älsklingar har det kul! Ge oss tre tips på vad som gör en lyckad sån! – Jag har inga handfasta tips, bjuder man bara de roligaste man känner så brukar det bli en succé! Satsa på mycket att dricka, mat är inte så viktigt. Att be någon av sina dj-vänner att lira schyssta vax kan också vara en bra idé.




JzAzHA

MNI=EBIFG Gråt inte blod! Bara för att sommaren definitivt är slut för den här gången betyder det inte att nöjesutbudet i Stockholm dekar loss. September visar sig vara en utmärkt månad för den som gillar att rulla hatt.

SLICKT PÅ KÄGELBANAN

Hurra! Slick är tillbaka den 6 september! Det blir svettigt, hångligt, dansigt och, om vi känner dem rätt, sjukt sjukt sjukt bra. Kan även sammanfattas i “indie-fashion-queer-krazy-artsypunk-soul”, och precis som förut kör de en gång i månaden på Kägelbanan. Vi ringde upp dem för att fråga hur peppa de är över att vara tillbaka. –Abstinensen är olidlig, vi har hoppat runt i bara fillingarna med en bergsprängare i Asynjas bastu under hela sommaren för hålla abstinensbesvären under kontroll. Så ja, vi är glada att vara tillbaka. Hur blir det i år, tillkommer det några nyheter eller fortsätter ni på ett vinnande koncept? –Vi kör alltid på ett vinnande koncept men vi satsar på lite grymmare musik, vildare folk och tjusigare dance moves den här säsongen. Måste man stå i den där långa kön? –Vår köbildning är lite av en myt, eftersom vi nu får släppa in fler folk och säljer förköp är köerna antingen borta eller överkomliga. Fast nu kommer väl det ändras eftersom vi säger det här. Det spelar ingen roll om du är straight eller gay, så bege dig dit i din bästa och festligaste outfit, för du kommer inte ångra dig.

VEGETARISKT VAL

På sjuttiotalet var det fett hett med vegetarianism, och kanske är den gröna vågen på väg tillbaka nu när folk börjar bry sig om världens framtid och möjliga snarstående undergång igen. Säga vad man vill om sojaprotein, men bönor kräver väldigt mycket mindre växthusgaser att framställa än en vad en filet mignon gör i alla fall. Och Vegomässan lovar den 13 september att visa dig att grön mat dessutom är god mat — för 40 spänn får du fråga hur mycket du vill, provsmaka hur mycket du vill, och lyssna på föredrag om näringslära, politik och hur man lagar en riktigt god vegansk middag. Vi tycker att det låter smarrigt och smart. Allmänna Galleriet på Kronobergsgatan 37, klockan 10–18.

UNDERBARE WONDER

Man kanske inte kan vara ett underbarn som vuxen, men klart är i alla fall att Stevie Wonder var det åtminstone som liten. Den blinde världsartisten, som vunnit fler Grammisar än någon annan (och lika många som U2), behöver knappast någon närmre presentation. Gå och se honom för Guds skull, mannen är en levande legend! Han är på Globen 19 september.

EPISKT OCH STORVULET MED COLDPLAY

Den som bor i London eller New York kunde se Coldplay utan att betala i början av turnén. Klart att gratis är gott, men det kan nog vara värt att betala 300 spänn för att höra deras ”socialt accepterade powerballader” som Luger formulerar det, live. För visst att både Coldplay och U2 kan bli lite jobbiga med sina självpåtagna riddardräkter ibland, men det är rätt episkt live, framför en gigantisk publik. Och det finns inte en chans att det inte blir slutsålt! Globen, 17 september.

© CARL THORBORG KUNGLIGA OPERAN

SINGELKVÄLL PÅ OPERAN SUGARPLUM FAIRY PÅ DEBBAN

Sugarplum Fairys hemsida är sepiafärgad och smyckad med bilder på bandet som iklädda läderjackor hänger under en bro, med retromotorcyklar i förgrunden. De kallar sin musik klassisk (alltså i bemärkelsen rock’n’roll), och deras stora idoler är Beatles. Med andra ord är det inte så konstigt att deras stockholmsspelning är förlagd till Debaser slussen, rockhemmet nummer ett. Den 16 september kan du se dem spela nya singeln The Escapologist och förhoppningsvis mer nytt från det kommande albumet!

Krograggande i all ära, men ibland vill man träffa någon som känns mer substantiell än ett kvartifemligg. Kanske hittar du någon att distinguerat diskutera Wagner med på Operans singelkväll? 23 september spelas Askungen på Kungliga Operan, och uppger du att du är singel när du bokar biljetten får du bland annat möjlighet att gå på guidad tur i huset och komma backstage för att träffa artisterna. Dessutom talar relationsboksförfattarna Egil Linge och Dan Josefsson — ett bra peptalk innan du beger dig ut för att hitta din höstromans. Kolla www.operan.se/singel för mer information!

SNOOP DOGG PÅ BERNS

Snoop Dogg, en renässansman av rang och uppfinnaren av alla ord som slutar på -izzle, kommer till Stockholm den 2 september. Så kitta dig med bling, gör flätorna tighta som satan och missa inte när en av hiphopens kungar besöker Berns salonger. 730 kronor går biljetten på, men smakar det så…ja, ni fattar.

#9 NÖJESGUIDEN 5


JzAzHA       HAR DU STOCKHOLMS MGMT KOMMER COOLASTE STIL? TILLBAKA! Alla pratar om svenskarnas otroliga sinne fĂśr stil â&#x20AC;&#x201D; till och med de som klär sig fult klär sig snyggt här. Men frĂĽgan är â&#x20AC;&#x201D; om lägstanivĂĽn är hĂśg, hur hĂśg blir dĂĽ hĂśgstanivĂĽn? NĂĽr du upp till den? Testa pĂĽ Souk Fashion Awards! Den 10 till 12 september mellan klockan 12 och 19 kan du promenera in pĂĽ varuhuset pĂĽ Drottninggatan och bli fotad. Bilderna läggs sedan upp pĂĽ nätet och efter omrĂśstning utses den med skĂśnaste stassen i tvĂĽ kategorier â&#x20AC;&#x201D; juryns och folkets. PĂĽ plats finns hĂĽr- och makeupartister som kan hjälpa att fixa till dig lite extra. Och vinner du är det inte bara äran du fĂĽr â&#x20AC;&#x201D; presentkort pĂĽ flera tusen kronor samt en helkväll pĂĽ NRJ in the Club ligger i potten.

Det är nĂĽgonting nästan irriterande med band som blir kända av misstag. MGMT hävdar bestämt att det inte alls var planerat att de ens skulle fĂĽ skivkontrakt â&#x20AC;&#x201D; det enda de ville var att vara stĂśriga, och sĂĽ gick det som det gick. Det var â&#x20AC;?ett misstagâ&#x20AC;? att folk bĂśrjade gilla dem, hävdar de. StĂśriga eller ej - vi är inte ensamma om att älska deras smĂĽpsykedeliska elektropop, och därfĂśr blir vi sjukt glada att de kommer hit igen, sĂĽ snart efter sin Acceleratorspelning. Dansa till Time to Pretend pĂĽ Debaser Medis 21 september.

SWINGA LOSS PĂ&#x2026; NALEN

Man kan dansa pĂĽ sĂĽ mĂĽnga olika sätt. Indieklappen, hipsternickandet, stekarvevandet och rumpskakandet fyller alla sin funktion, men man kommer faktiskt inte sĂĽ nära resten av klubbens gäster, och ibland känns det inte helt rätt att slita tag i nĂĽgon och bĂśrja bugga bara fĂśr att man vill ha kroppskontakt. SĂĽ vad gĂśra dĂĽ? GĂĽ till Nalens danskvällar! Den fĂśrsta är 20 november frĂĽn klockan 19, och du fĂĽr dansa allt frĂĽn jazz, swing, rockâ&#x20AC;&#x2122;nâ&#x20AC;&#x2122;roll och pop till storband.

MAMMA MIA! REM LEVER

Just när nittiotalsrevivaln blomstrar pü fÜr fulla muggar (har du sett Monkis hÜstkollektion?) kommer de gamla rävarna i R.E.M till stan. Firar gÜr man lämpligast genom att tjacka en dyr biljett till spelningen pü Globen den 7 september. Som fÜrband har de med sig Editors och The Disciplines.

FOTO: EA LĂ&#x2013;NNGREN OCH JONAS HUSBOM

DANSFESTIVAL PĂ&#x2026; TELEFONPLAN

Kan man dansa flamenco baklänges? Ă&#x201E;r nyegyptisk dans en ny form av den där grejen man gĂśr stĂśtvis i profil med händerna i nittio graders vinkel framfĂśr och bakom kroppen? Vad har boxning och dans gemensamt? Dansfestivalen Underground Goes Overground presenterar modern dans pĂĽ ett sätt de flesta icke-insatta troligen inte är bekanta med â&#x20AC;&#x201D; ett utmärkt tillfälle att närma sig det som en cool konstform och inte bara det där man gĂśr endast när man är väldigt full och nĂĽgon slänger pĂĽ HĂĽkan HellstrĂśm (eller Erik Prydz). Den 6 september frĂĽn 13â&#x20AC;&#x201C;01 kan du se dansperformance, och fĂśreställningar, gĂĽ pĂĽ tangoworkshop och dansa milonga pĂĽ och omkring Telefonplan. Och sedan fortsätter det hela pĂĽ Landet, där du säkert kan fĂĽ veva en arm till Call On Me, eller kanske nĂĽgon lite mer indievälbekant ton, om du nu verkligen vill det. Kolla www.modernadansteatern.se fĂśr fullständigt program!

6 NĂ&#x2013;JESGUIDEN #9

STOCKHOLMSMINGEL FOTO JOHANNES HELJE

Det är mycket ABBA nu. Den där filmen, det där museet som inte Üppnar fÜrrän nästa sommar men som folk redan har bÜrjat peppa infÜr, och sü är det ju musikal ocksü. Ja ja, vi vet att musikaler är lite tÜntiga, och vi vet att ABBA är lite tÜntigt, men ärligt talat, lägger vi bort pretentionerna müste vi erkänna att vi blir sjukt glada av büda tvü. Sü en ABBA-musikal? The ultimate guilty pleasure, och den spelas pü Globen fram till 31 augusti. Skynda skynda!

VINTAGEMĂ&#x201E;SSA

Ni vet hur det är när man ska handla vintage. Man mĂĽste springa pĂĽ stan hela dagen, kors och tvärs Ăśver de olika malmarna, spendera timmar med att gräva i hĂśgar av kläder, och sĂĽ är man aldrig säker pĂĽ att man hittar nĂĽgot. Det är i och fĂśr sig lite det som är charmen, men ibland Ăśnskar man att det fanns en plats där man kunde botanisera i lugn och ro, lite mer uppsamlat liksom. Och gissa vad! Den 26â&#x20AC;&#x201C;27 september hĂĽlls Sveriges fĂśrsta vintagemässa BakĂĽt:framĂĽt pĂĽ Enskilda Galleriet (Kronobergsgatan 37) . Det blir totalt 1200 kvadratmeter second hand, sĂĽ vi tvivlar pĂĽ att du gĂĽr därifrĂĽn tomhänt, vilket lugnt gĂśr det värt inträdesavgiften pĂĽ 50 pix. Kolla www.bakatframat.se fĂśr mer information!

AMNESTYFESTIVAL MED THE CONCRETES

Vi gillar när man kan festa och gĂśra en god gärning samtidigt â&#x20AC;&#x201D; att kĂśpa en sjätte Ăśl blir sĂĽ mycket lättare att rättfärdiga när man vet att Ăśverskottet gĂĽr till arbete fĂśr de mänskliga rättigheterna. Amnesty arrangerar den 3 september en välgĂśrenhetsfestival pĂĽ Debaser Medis, och de har tagit dit godingar som Peter Bjorn and John (som dessutom släpper nya albumet Seaside Rock dagarna kring festen), the Concretes och First Floor Power, som alla spelar gratis sĂĽ att mer pengar kan gĂĽ till Amnestys bokstavligen talat livsviktiga arbete.

THE FAINT PĂ&#x2026; DEBASER SLUSSEN

Medlemmarna i the Faint har en bakgrund i skatingvärlden, och ett kort tag direkt efter att bandet formats var Conor Oberst en av gitarristerna, men deras ljudbild är lüngt ifrün büde skate-punk och Bright Eyes. Dansanta albumet Fascination släpptes i bÜrjan av augusti och vi tippar pü att det blir grymt ocksü live. Se dem pü Debaser Slussen den 8 september.

        


>EJI>EJF>$J>EC7IAB;C;DJIIED


Månadens författarporträtt

Dubbla slag är hennes debutroman.

FOTO: PETER KNUTSON

MALIN PERSSON GIOLITO är jurist, född 1969 och efter tio års anställning på en av Sveriges största advokatbyråer arbetar hon nu på Europeiska kommissionen. Sin utbildning skaffade hon sig på fyra olika universitet: i Sverige, Frankrike och Belgien. Hon är född och uppvuxen i Stockholm men bor numera med sin man och sina tre barn i Bryssel.

Bara en enda stund. Mamma. En? säger Hannas yngsta dotter när hon ska bli lämnad på dagis. Jag borde verkligen gå, tänker Hanna. Jag borde gå på en gång, innan det blir värre, innan hon börjar gråta.

Dubbla slag av Malin Persson Giolito

Det fanns en tid då Hanna inte behövde anstränga sig, när hon var ung och lovande med toppbetyg från alla skolor och universitet. Drömjobbet fick hon utan att ens söka det. Då verkade allt så lätt. Dubbla slag är en roman om livet på en advokatbyrå och den blivande trebarnsmamman Hanna. Men däremellan är det också en bok om kärlek och glastak, dubbelmoral och gruvlig hämnd.

Du som läser Nöjesguiden får köpa Dubbla Slag till specialpriset 139 kr. Läs mer på www.bokus.com/dubblaslag


;FGIMN@;GIOM H~D?MAOC>?HJL?M?HN?L;LGILAIH>;A?HMMNDyLHILMIG>O<~LEyHH;NCFFL?>;HC>;A

“DET VAR GANSKA MÅNGA SOM INTE FATTADE ATT DET VAR SÄKERHETSNÅLAR.”

FOTO: IGOR ZIMMERMAN

“JAG HAR FAKTISKT STALKAT THE SOUNDS-MAJA.”

FOTO: KAROLINA HOLMQVIST

HBO>OIHAA~LFSR ;PJOHEMSG<IF

;HH;~MN?LFOH>yL ByH@~L;H>?A;F?H

TVÅ MÅNADER EFTER EXAMEN från Beckmans har Nhu Duong redan cashat in både ett stipendium och Mercedes Young Fashion Awards, där priset är en egen visning på Stockholms modevecka i januari. I examenskollektionen som gav henne priset har Duong använt säkerhetsnålar för att efterlikna andra material, och har lyckats skapa intryck av både spets och ädelmetaller som guld eller silver. Punksymbolen blir lyx! Det måste ha tagit sjukt lång tid att sy fast alla nålarna. –Ja absolut, det tog extremt lång tid. Men jag har fått hjälp av mina assistenter och vänner, alla har hjälpts åt. Jag skulle aldrig ha klarat det själv. Är du mer pillig eller mer punk? –Jag älskar punk, men i det här fallet tänkte jag inte alls punk. Mer att nålarna är ett vardagsobjekt som kan bli ett statusobjekt när det sätts på sådana kläder, att det blir som en brodyr. Det var ganska många som inte fattade att det var säkerhetsnålar. Det är fantastiskt att det har gått så bra så här snabbt! Varför tror du att så många fastnar för ditt skapande? –Oj, det är svårt för mig att säga. Jag gör alltid det jag själv tycker är intressant, sedan är det jättekul att andra uppskattar det, men varför vet jag inte. Just med säkerhetsnålarna var det kanske att det var så over the top, så himla mycket nålar… Har du alltid vetat att du vill hålla på med mode? –Nej, absolut inte. Jag har varit intresserad, men inte så mycket att jag ville hålla på med det. När jag gick på gymnasiet ville mina föräldrar att jag skulle göra något akademiskt, du vet, vietnamesiska föräldrar. Så jag hade det i bakhuvudet hela tiden, men sedan tänkte jag att jag ändå var tvungen att prova ett foundationår i Italien och se hur det går, och sedan har det bara flytit på. Nu är de jättestolta och tycker att det är jättekul, men de har alltid varit lite oroliga för hur det ska gå. Vad tror du att det innebär att du får en egen visning i januari? –Att jag får chans att visa upp mig och får en massa uppmärksamhet som jag måste ta vara på, men sedan kan det ju gå hur som helst också, så jag försöker ta det som det kommer och inte tänka alltför mycket. Det ska mest bli jättekul att göra en första egen visning, utanför skolan. Planerar du att starta ett eget märke sedan? –Det återstår att se. Förut har jag inte känt att jag vill ha det, men nu har jag börjat känna mer och mer att det skulle vara kul. Det måste ju också vara rätt tillfälle, att man känner att man har möjlighet att göra det på ett bra sätt. För det är ju en sak att starta upp det, men sedan gäller det att kunna upprätthålla det också. Nu har jag hittat en person som jag jättegärna skulle vilja samarbeta med, så vi får se vad som händer. Fast det är inte aktuellt att jag skulle göra det just nu, vi får se vad som händer efter visningen också.

RAVISHING MAD ÄR ETT NYTT svenskt märke i designern Anna Österlunds regi. Anna är 30 år, född på Lidingö, bosatt i Malmö och utbildad på textilhögskolan i Borås. I höst släpps hennes första kollektion som är fylld av referenser till antihjältar och drömmare. Den kommer att säljas bland annat på Tjallamalla i Malmö och Stockholm, Freulein i Malmö och på modemecka.se. Temat i kollektionen är inspirerat av fotografen Edward J. Keltys porträttering av slitna cirkusartister och sagofigurer. Namnet Ravishing Mad är sprunget ur uttrycket ”raving mad” — komplett galen — och det engelska ordet för hänförelse — ravishing. Anna är precis hemkommen från Amsterdamsmässan Modefabriek där hon tillsammans med Julian Red och Gram representerat Sverige. Hur kom det sig att du hamnade där? – Jag ville starta utlandslanseringen så snart som möjligt, så jag kollade runt lite var jag skulle kunna ställa ut i Europa. Amsterdams mässa hade många bra märken och jag tror att mina kläder skulle funka bra i Beneluxländerna. Jag ansökte och kom med, men så blev det för dyrt och jag tackade nej. Efter några veckor plötsligt fick jag ett mail om att jag var ett av 25 internationella märken som bjöds in till att ställa ut under New Design, som är avdelningen på mässan där de vill visa upp nya märken som de tror på. Att du är hänförande kan jag hålla med om, men hur galen är du? – Inte så värst är jag rädd. Men jag är så fascinerad av kontraster och det är det namnet syftar på. Alla människor har ju flera sidor av sig själva och jag älskar när man visar upp dem samtidigt. Det är grymt att vara både söt och hård på samma gång och att vara skärpt samtidigt som man tar saker som de kommer. Det är den typen av människor som jag ser upp till och det grundar sig väl i min fascination för antihjältar. Vem skulle du helst se i en Ravishing Mad-outfit? – Robyn skulle vara sjukt snygg i min stora stickade tröja. Om hon ringer mig så får hon den! Jag har faktiskt stalkat The Sounds-Maja. Jag var ute efter en modell i vintras och såg en riktigt cool tjej på håll. Jag höll mig i krokarna och låtsades titta på lite skor i samma butik som hon för att få lite tid att spana in henne. Men så tittade hon upp, sa något till sin kompis, båda tittade på mig och så drog de. När hon vände sig om såg jag att hon var snaggad på ena sidan och kände igen henne. Hon måste ha trott att jag förföljde henne av andra skäl. Dagen efter stötte jag ihop med henne igen. Då skämdes jag så mycket att jag bara vände på klacken! Hon hade varit fin i mina kläder, särskilt den svarta marschbandsinspirerade jackan med vita ränder. Du gör väldigt mycket av arbetet runt kollektionen själv? – Jo, det är sjukt mycket att göra. Sedan en vecka tillbaka har min pojkvän tagit över bokföring och ekonomi och jakten på fler fabriker. Annars gör jag allt i från att designa kollektionen, kolla ut intressanta butiker att sälja i säljmöten, grafik, trycksaker, etiketter, skriva pressreleaser, hälsa på fabriker, göra orderinstruktioner och mönster, sy provkollektioner, handtrycka hela produktionen av trikåplagg, åka på mässor. Det luktar lite kontrollfreak? – Jag, kontrollfreak? Nej var har du fått det ifrån? Men du låter mig väl läsa artikeln innan den går i tryck?

KIRA JOSEFSSON

PELLE TAMLEHT

#9 NÖJESGUIDEN 9


O>>;ION@CNM Vi bad sex kända snyggon dyka upp till plütningen med det konstigaste de kunde hitta i garderoben. Vür oro var obefogad. @INIFCH;?C>?H<?LA

>L?A?H

Berätta om din outfit! â&#x20AC;&#x201C;Det är ett par rĂśda pumps som jag kĂśpte i San Francisco 2001 pĂĽ en nattĂśppen liten butik efter en Backyard Babiesspelning. Lux Interior och Poison Ivy frĂĽn The Cramps hade varit pĂĽ vĂĽrt gig och hade pumps pĂĽ sig. Efter att de hade gĂĽtt frĂĽn logen tänkte jag att jag mĂĽste ha ett par sĂĽdana puppor! Vad har du fĂśr skostorlek? Ă&#x201E;r det inte svĂĽrt att fĂĽ tag pĂĽ sĂĽ där snygga klackskor i mansstorlek? â&#x20AC;&#x201C;41. Jag hade nog lite tur där pĂĽ natten. Butiken hette Big Mamas och sĂĽlde mestadels underkläder och skor i XXL och uppĂĽt... Ă&#x201E;r det viktigt att ha en stil som funkar ihop med ens artistiska framtoning? â&#x20AC;&#x201C;BĂĽde och. Det är ändĂĽ kvalitet och pondus som avgĂśr i slutändan. Inte kläder och tuffa hattar. Jag tror att gränserna hĂĽller pĂĽ att suddas ut, pĂĽ gott och ont. Jag menar, Amy Winehouse ser ju ut att kunna spela i vilket jävla kängpunkband som helst frĂĽn FinspĂĽng. Det sägs att man inte ska skaffa tatueringar fĂśr att folk tittar snett pĂĽ en och att man fĂĽr svĂĽrare att fĂĽ jobb. Blir folk rädda fĂśr dig när du gĂĽr pĂĽ stan? â&#x20AC;&#x201C;VĂĽr idĂŠ med tatueringar frĂĽn bĂśrjan var ju att inte kunna fĂĽ ett jobb av ArbetsfĂśrmedlingen, utan att kunna leva pĂĽ vĂĽr musik. Som sagt, gränserna suddas ut. Min mamma tatuerade sig när hon var 60. DĂĽ blev jag lite rädd. Vill du provocera med din stil? â&#x20AC;&#x201C;Nej. Snarare inspirera. Provokationen ligger mer i attityden och uppsikten. BĂśrjade du tänka mer pĂĽ hur du klädde dig när du blev känd? â&#x20AC;&#x201C; Faktiskt tvärtom. Innan jag blev poppis ville jag nog synas mer och sticka ut. Nu är självkänslan och självsäkerheten pĂĽ topp, dĂĽ kan man skita i matchande skor och sĂĽnt tjafs. Men kläder är jävligt roligt. Det tycker jag. FĂĽr du klädspons? â&#x20AC;&#x201C;Jag har inga skrivna kontrakt med klädmärken. Men ja, jag har fĂĽtt en hel del kläder. Vilka stilfaser har du gĂĽtt igenom? â&#x20AC;&#x201C; KISS-fasen. Nit- och punkfasen. Läderbrallsfasen, pannbandsfasen och hjälp-jag-är-sĂĽ-sliten-och-bakis-iAdidas-brallor-fasen... Ă&#x201E;r svenskar stilsäkra och trendsättande eller ängsliga och nervĂśsa? â&#x20AC;&#x201C;De flesta är tyvärr nervĂśst stilsäkra.

â&#x20AC;&#x153;JAG KĂ&#x2013;PTE PUMPSEN I SAN FRANCISCO I EN NATTĂ&#x2013;PPEN LITEN BUTIK.â&#x20AC;?

#9 NĂ&#x2013;JESGUIDEN 11


“ALLT ÄR JU FINT OM MAN LÖPER LINAN UT.”

P?LIHC=;G;AACI

12 NÖJESGUIDEN #9

Ni har nästan på pricken likadana outfits! AMANDA JENSSEN: Shit vad sjukt. Har du också en sådan? VERONICA MAGGIO: Ja. När är din ifrån? AJ: Det är typ nu, den finns på Puma. Jag skulle skaffa nya overaller till bandet så vi kände oss som ett “team”. Så fick jag se de här och tänkte: “Tenniskläder, va gött”. Vad är det med den här stilen ni gillar? AJ: För mig var det så att jag alltid varit fascinerad av tennis, man har klätt sig för att spela, det är stilrent. Alltså, jag spelar ju inte, men jag gillar looken i teorin. VM: Jag hade en period när jag var inne på sportkläder. Första och enda gången jag burit den var på en spelning på Stadion för två år sedan. Efteråt kom Håkan Hellström fram och bara: “Snygg... eh snygg... ja vad ska man kalla den?” Jag tror jag hade en period när jag försökte överge mina damiga prickiga klänningar, och bli lite mer streetig och sportig, haha. Helt misslyckat. Allt är ju fint om man löper linan ut, men det är svårare när man bli övertänd och tror att en sådan här grej ska funka i vardagslivet. Det är ofta bättre på bild än i verkligheten. AJ: Ja, men det tänkte man ju inte på då. Jag har bara haft den en gång i replokalen. Då var det bara som att jag vaknade och tänkte: “Okej, idag är jag Sporty Spice”... Jag har haft sådana faser när jag är sjukt såld på uniformer: sjömanskostym, fängelsekläder och så där. Som tur är träffade jag en stylist som kunde trycka upp alla mina sjuka uniformer. Helt underbart. Jag är en sucker för teman. Har ni klädspons? VM: Nja, jag har fått låna mycket grejer. Men det är svårt att få. Då ska man typ vara Kent eller Robyn. AJ: Alltså, jag har ju sponsorer, men det är inte så att de försöker påverka en och liksom “Okej, 500 spänn om du har på dig den här”. Jag har en bra deal. Man måste leva fritt. Vilken generations unga hade bäst stil: din mormors, din mammas eller din egen? AJ: Sextiotalet när min mormor var ung. VM: Vadå, får jag bara välja min eller mormors? Nej du får välja vad du vill. Din gammelmormor om du vill. AJ: Ta barocken! Lätt! Hahaha. VM: Nej, jag skulle nog välja nu. För då kan man välja alla stilar. AJ: Smart. Från barocken och framåt. VM: Det är i och för sig roligt att titta på kort från till exempel femtiotalet när det var så tydligt och enhetligt. Det kommer inte vara samma sak att kolla på bilder från 2008. AJ: Nä, fast man vet ju aldrig. Vilka kläder har ni haft på er allra mest, alltså i timmar räknat? AJ: Oj. Jag har en pyjamas från när jag var liten som jag jämt hade. Om man räknar en pyjamas. Jag kan nästan få på mig den fortfarande. VM: Ett par vita converse. Inget kan konkurrera med dem. AJ: Jag hade faktiskt på mig den pyjamasen i radio, hos Adam & Gry. Jag hade laundry day, men de var såklart tvungna att påpeka det. “Snygg klänning!” “Det är ingen klänning, det är min pyjamas.” Det är sällan man kallar någon som gillar Bertold Brecht för teateroffer, eller någon som är nere minigolf för minigolfoffer. Varför säger man “modeoffer”? VM: Det är väl för att mode känns ytligt. Du menar till skillnad från det bråddjupa spelet minigolf? VM: Nej, men mode kan man ju vara slav under. Teater kan vara en sak som bara ger. AJ: Om man bara låter sig inspireras är det ju coolt. Men det beror på var i landet man är. I Stockholm är de mer high fashion och så där, jag kommer ju från Skåneland. VM: Nej, men det är klart det är lite ängsligt. Det finns så mycket att välja på, det blir svårare och svårare att hänga med. Och vissa som känner att de måste göra det, men inte kan, blir stressade. Sedan i vissa mindre städer kan det utvecklas en väldigt enhetlig stil som alla ska ha. Som i Uppsala som jag kommer från, där alla gick runt i någon modsig bohempopstil och bara fikade. Då blir det enklare.


“ALLTSÅ JAG SPELAR JU INTE TENNIS, MEN GILLAR LOOKEN.”

;G;H>;D?HMM?H

#9 NÖJESGUIDEN 13


”Ta partypulsen på heta Berlin!” Från Göteborg City Airport:

Berlin (TXL) från

299 kr

Totalpris enkel resa inkl. service och miles-poäng

Via Berlin når du även ett ¿YfhU` destinationer i Tyskland och Europa, t.ex. Munchen, Wien, Zurich

S_35_NG_242x178.indd 1

08.07.2008 13:09:25 Uhr


E;NLCH M=BOFG;H Berätta om din outfit! Den här klänningen fick jag av min mamma när jag tog studenten. Det var den finaste och dyraste klänning jag fått, 1 500 kronor kostade den. Jag hade den på mig på alla studentskivor och sen har jag haft den som favoritklänning ända fram tills för bara några år sen, typ fem, då jag insåg att den är förskräcklig och att jag ser ut som en regnskog i den. Vad brukade du ha på dig i Mix Megapols studio på morgnarna när du var vikarie i somras? Kändes det viktigt att vara snyggt klädd för självkänslan eller struntade du i det eftersom du ändå inte syntes? –När jag jobbade där hade jag nästan på mig samma sak varje morgon. Ett par svarta chinos och en tisha. Osminkad och jävlig. Är det viktigt att ha en klädstil som är kompatibel med din professionella framtoning och yrkesroll? –Inte alls. Jag drar på mig en kostym när jag ska på ett möte som kräver det. Men det är mycket sällan. Första gången som jag träffar ett nytt företag och jag vet att det kan vara äldre människor på mötet sker det. Men redan på andra mötet har jag på mig slappa kläder. Jag är inte strikt av mig, men klär mig alltid på ett “trevligt” sätt som inte sticker ut. Läser du modebloggar? –Nej. Tycker du att svenskar är stiliga eller ängsliga? –Både och. Svenskar är mycket stiliga, men om man ser lite närmare på “modefolket” så har de alla samma kläder på sig. De har till och med samma färg på naglarna. Det är tramsigt och verkligen ängsligt. Men är det inte ängsliga människor som följer modet? Är man inte ängslig om man har på sig något bara för att någon säger det..? Vilka olika klädfaser har du gått igenom? –Kickerfasen. Då var det svarta Reebok, tajts, stor kofta, och knut på huvudet som gällde. Och åttiotal med stentvättade jeans och stora axelvaddar. Jag äääälskade axelvaddar! Vad skulle du aldrig ta på dig? –Det finns inget sånt. Du är ju rätt kaxig, men hur är det klädmässigt — vill du hellre sticka ut eller smälta in? –Till vardags vill jag alltid smälta in. Jag vill inte ta fokus från det som jag gör. Jag vill att folk ska lyssna på vad jag säger, inte sitta och fundera på vad jag har på mig. Sen är jag så stressad och fokuserad på allt jag gör att jag inte har tid att grubbla över vad jag drar på mig på morgonen. Jag lägger ingen prio på det. Till fest däremot är det tvärt om. Då vill jag bara att folk ska fundera över vad jag har på mig. Haha. Inte på vad jag säger. Jag lägger ner mycket tid och pengar på kläder som jag har på natten. Älskar det! Ju mer orginell klänning eller outfit desto bättre!

“DET HÄR VAR MIN FAVORITKLÄNNING FRAM TILL FÖR NÅGRA ÅR SEDAN, DÅ JAG INSÅG ATT JAG SER UT SOM EN REGNSKOG I DEN.”

#9 NÖJESGUIDEN 15


www.faltoversten.se


MI@C;N;FPCE

“DEN HÄR DISCODRESSEN SKAFFADE JAG NÄR JAG OCH SOPHIE RIMHEDEN GJORDE EN SOMMARLÅT IHOP.”

Berätta om din outfit! –Jo, den här... discodressen skaffade jag när jag och Sophie Rimheden gjorde en sommarlåt ihop, Midsummer Night. Det var någon konstig discomusik och vi skulle ta pressbilder. Själva shortsdressen är faktiskt från H&M. Jag aldrig haft på mig den sedan dess, men inte kunnat slänga den heller. Fast det känns konstigt det här. Som att jag är på Moore-plåtning, haha. Är det viktigt att ha en klädstil som är kompatibel med ens musikaliska framtoning? – Nej. Inte alls. När jag släppte min första skiva, det var ju lite i singersongwriter-facket, var det noga att man skulle vara ful och osminkad med gummistövlar. För att vara autentisk. Vad fan är det? Jag har aldrig varit sådan, jag gillar att klä upp mig, inte ner mig. Läser du modebloggar? – Nej, de är ofta så insnöade. Jag tycker jättemycket om vackra kläder. Men jag sätter inte upp håret i en chinjong bara för att modebloggarna har det. Men är svenskar stiliga eller ängsliga? – Svenskar är skitbra på att klä sig trendigt och snyggt. Speciellt svenska killar. Om man kommer till USA har de fortfarande sådana “USA-jeans”, fula, utan märke som sitter helt fel. Och så är det även i en hipp stad som New York, de flesta klär sig fult. I typ Japan och Bangkok däremot är de skitstiliga. Vilka olika modefaser har du haft? – När jag var 14–15 var jag punkare, gjorde dreads med sockervatten och hängde på punkkonserter. Sedan var jag inne på sextiotal, hade utsvängda byxor och lyssnade på The Doors och Janis Joplin. Din senaste skiva Jonestown har tagit sitt namn efter massmordet på Folkets tempelmedlemmarna i Jonestown i slutet på Sjuttiotalet. Finns det en sektlook? –Jag vet inte, men sektblick. Frälst blick, stirrig, lidelsefull. Vem har snyggast stil, Jim Jones eller Charles Manson? – Jag måste säga Jim Jones... Fast alltså, jag måste ju säga att det var en väldigt hemsk händelse. Jag vill ju inte att någon ska tro att jag döpt skivan till det för att Jim Jones har coola glasögon. Till sist, vilket plagg kommer du inte röra i med tång 2009? – Harembyxan!

GC=B?FF?G?;>IQM Pyjamas under jeans? –Alltså jag visste inte riktigt vad jag skulle ta med mig till plåtningen. Jag har haft på mig så mycket grejer som varit fel för tillfället, typ gått ut och festat med fejkblod i håret… Den här vackra kreationen hade jag på Sture en vinterkväll. Min bff som bor utomlands var på besök. Eftersom jag låg hemma och tog rekord i förkylning hade jag inte hunnit träffa henne en enda gång. Sista kvällen lovade jag att vi skulle gå ut. Jag hade stora planer på att banga men när jag ringde hade hon redan åkt, utan svensk mobil, så jag var ju tvungen att åka och möta upp henne. Det var kallt, jag var lat, så jag beslutade att sätta på mig kläderna över pyjamasen. Hur som helst, vi går ut festar och sen när jag ska hem ser jag att min pyjamas har stuckit ut hela kvällen. Snyggt. Vad är det för pyjamas? –Den är från min farmor. Jag tror hon har köpt den på typ Jysk bäddlager. Finns det en skådislook? –Nja, jag vet inte. Kanske skådiskillar som odlar buskigt skägg? Är svenskar stiliga och moderna eller ängsligt trendkänsliga? – Snygga tycker jag. Jag har varit och bott utomlands mycket och i ljuset av det ser svenskar väldigt snygga ut. Jag ger dem tummen upp! Om du fick en miljon, skulle du byta garderob med Michael Segerström under helt år? –Ja visst. Jag skulle tvätta kläderna, inga problem. Det är ju lättförtjänta pengar. För 100 000 då? –Ja visst. Okej, för 1500 spänn då? –Nej, det är det inte värt. Han har så stora kläder. Vad har du för favoritdesigner? –Jag tror inte jag har någon. Det är som med musik och film och så där. Jag kan gilla en låt eller ett plagg, inte hela skivan eller kollektionen. Generellt gillar jag feminina plagg. Klänningar... siden och rosor och grejer, ja du ser ju på den här fina jyskpyjamasen. Vilka faser har du gått igenom? –Jag har alltid gillat starka färger. Fram tills för bara ett par år sedan hade jag åttiotalstalsneonkläder och stentvättade jeans, alltså jag hade det jämt. Färgglada benvärmare, cerise, rosa, turkost, hela köret. Det var först när jag började på mitt första riktiga jobb (som innovationsdesigner) som jag tänkte: “Fan, jag måste köpa en kavaj, det här funkar inte”. I Darling hade min karaktär nästan bara bruna och beiga kläder på sig. Jag har märkt att jag haft mycket mer brunt själv efter inspelningen. Har du blivit det allra minsta mer medveten om hur du klär dig nu när du är igenkänd? –Nej, jag är för lat och mycket mindre fåfäng nu än jag var för ett par år sedan. Dessutom är det ingen som känner igen mig! När jag var nere och spelade in en film på Gotland i somras och det kom fram några statister och frågade om jag varit med i något tidigare. När jag svarade Darling sa de att de sett den flera gånger, sedan undrade de vem jag spelade. Någon av hennes vänner? Så jag är absolut inte igenkänd. De som eventuellt har sett mig i Darling tycker att jag ser annorlunda ut i verkligheten. Så din stil har inte påverkats alltså. –Nej. Däremot kan min mamma ringa och säga “Lyssna nu, du får bara ha på dig lila, aprikos, silver och korall, då kommer det gå bra för dig”. Hon är ganska new age av sig. Hon tänker att eftersom jag är jungfru och stjärnorna står på ett visst sätt så ska jag lägga en grön sten, en peridot i badrummet, eller typ en flodhäst. “Du ska bara bo i södra sidan av lägenheten. Sedan är det bra om du gifter dig och byter efternamn, då blir dina bokstäver bättre. Det är bra för din karriär”.

“NÄR JAG SKA HEM SER JAG ATT MIN PYJAMAS HAR STUCKIT UT HELA KVÄLLEN. SNYGGT.” #9 NÖJESGUIDEN 17


N?RNJ?FF?N;GF?BN@INI;F?EM;H>?LEIP;=?PC=

Nöjesguiden har varit i Istanbul och lärt sig göra kebab, åkt båt på Bosporen och tagit reda på hur man tar sig in på de hetaste klubbarna. Allt detta i sökandet efter den genuina hipsterturken. Och med en förhoppning att bilda sig en förståelse för turkmodet.

H

ÄR MAN GÅR Drottninggatan uppåt mot Odenplan i Stockholm duggar de tätt. De där affärerna som säljer Rocco Barocco-t-shirts, toppar med glittertryck och tjocka kedjor i guldfärg. Det som av vissa ibland lite skämtsamt kallas ”turkmode”. Ordet är inte ensamt om att använda turk som prefix och därmed bli något humoristiskt med en lätt nedlåtande klang. Tänk turkdusch, turkfrilla eller turkmerca. Man frågar sig var det kommer ifrån. Är det kanske bara ett rasistiskt tillmäle som antyder att alla invandrare ser likadana ut och därmed kan gå under samma beteckning? Är det för att ”turk” är ett envokaligt och ganska skojigt ord som rimmar på mycket och känns härligt fylligt i munnen? Eller härstammar användandet av turk som negativprefix helt enkelt från Onkel Kånkels gamla örhänge Turk på burk? Alla dessa frågor krävde någon form av genmäle. Vi gav oss därför av till den gigantiska baklavan som i folkmun kallas Istanbul, för att se efter vad folket där egentligen har på sig. Och för att kanske, kanske få oss en glimt av den genuina hipsterturken. Turkiet har sedan 2005 förhandlat om ett medlemskap i den Europeiska Unionen. En känslig fråga då EU kräver att landets styre förbättrar sin inställning till mänskliga rättigheter. Vad har man på sig när man åker till ett sådant land? Våra utsända satsade på två stilar. En stockholmshipster och en lite mer rockig. Halv tio på kvällen och åtta timmar försenat landar planet på den asiatiska sidan. Vi får skjuts in till Europa med en taxichaufför som inte bara bjuder på apelsinjuice utan även agerar reseledare och pekar ut alla sevärdheter på vägen. På bron över Bosporen stannar han bilen, tar ett djupt andetag och mer eller mindre väser fram. — ”Now my friends, Europe!” Klockan tolv på förmiddagen är det 35 grader varmt och solen ser ut som en trasig apelsin. Det är tur att yachten vi åker ut med tillhandahåller en kyl fullproppad med drycken Efes och vattenmelon. Vi frågar några bikinitjejer hur hipsterturken skulle ha klätt sig för en sådan här utflykt och får svaret: ”Inte som ni i varje fall”. Jag tittar ner på min sladdriga Acne-kopia till t-shirt

18 NÖJESGUIDEN #9

från Emilio och inser att hon med stor sannolikhet har rätt. Förmodligen skulle något lite mer exklusivt bättre ha matchat den fina båt vi faktiskt befinner oss på. Förutom en rejäl solbränna får vi mer än en handfull bra tips på vart vi bör bege oss nattetid. Vi steker och äter melon i Nike-shorts medan Billabongdito regerar bland de andra, mer brunbrända, männen. Det nattliga sökandet inleds med lite lokal föda hos Serkan som jobbar med att sälja Turkiets nationalrätt kebab. Kan han hjälpa oss att hitta hipsterturken? Enligt Serkan finner vi inte den egentliga turken i Istanbul överhuvudtaget. – Istanbul är inte Turkiet, Istanbul är Europa. Den egentliga turken hittar du i bergen. Vi som inte direkt är ute efter det han kallar bergsturken tackar snällt för tipset, men tar istället vår tillflykt ner till nöjeskvarteret Taksim. Dock inte förrän Serkan har lärt oss konsten att skära kebabkött i fina strimlor med hjälp av ett stort svärd. På en knallgrön svartklubb som påminner lite om en konstskolefest förutom att alla är klädda som fotbollssnubbar gör vi vårt bästa för att smälta in. Modemässigt är vi inte helt rätt, men inte så fel att någon orkar bry sig. Vi slår oss i slang med lokalbefolkningen och det visar sig rätt snabbt att en stor del av Istanbuls klubbliv flyttar ut och upp på takterrasserna sommartid på grund av värmen. Rockstilen är med andra ord fett ute då exempelvis rockklubben Babylon är stängd för säsongen. När samtliga klubbtips vi fått är till gayklubbar börjar vi så smått haja att stockholmsuniformen uppkavlade chinos och uppknäppt Whyred-skjorta inte är de klädesplagg som alstrar störst dragningskraft hos det motsatta könet. Hem och byta om. För att få en bättre överblick över situationen tar vi oss till slut upp till en av Istanbuls högst liggande barer ovanpå hotellet Marmara Pera. Den magnifika utsikten erbjuder inte bara sevärdheter som Aya Sofya och Topkapipalatset utan även den hippa klubben NuPera ovanpå ett tak bara ett kvarter bort. Första försöket att ta oss in där går åt vattenpipsvängen. Enda chansen är att dumpa vårt sällskap och försöka göra precis som dem vi

“NÄR SAMTLIGA KLUBBTIPS VI FÅTT ÄR TILL GAYKLUBBAR BÖRJAR VI SÅ SMÅTT HAJA ATT STOCKHOLMSUNIFORMEN UPPKAVLADE CHINOS OCH UPPKNÄPPT WHYRED-SKJORTA INTE ÄR DE KLÄDESPLAGG SOM ALSTRAR STÖRST DRAGNINGSKRAFT HOS DET MOTSATTA KÖNET.” nu börjar identifiera som hipsterturkarna. Jag tar av mig kavajen, tar rygg på en självsäker snubbe och nickar lite blasé åt vakten medan fotografen mumlar något om dj:n Özgür Can. Det går vägen. Väl inne står det klart för oss. Det är vi som är de konstiga, de som är normala. Vem fan sätter på sig flera lager med kläder när dansgolvet är på ett tak i en temperatur som gör att man knappt känner var kroppen börjar och slutar? Hipsterturken då — finns han? Ja, men han är inte lika utpräglad som hemma. Han dansar avslappnat och ledigt med de turkiska katterna och är inte supertrendig med stockholmsmått mätt, men skulle heller inte bli nekad inträde till Gubbrummet av Carl M Sundevall på grund av stilbrott. Kanske är det så att det turkiska modet genomgår samma typ av svennifiering som en stor del av den kinesiska maten när den når våra breddgrader. Förmodligen förhåller det sig dessutom så att de flesta svenskar som valt att besöka Turkiet styrt kosan till Alanya där chartermodet precis som på alla andra charterorter genomsyrar stilarna och sänker modekoefficienten. Drottninggatan — som Alanya fast jävligt mycket kallare.


“HIPSTERTURKEN DÅ — FINNS HAN? JA, MEN HAN ÄR INTE LIKA UTPRÄGLAD SOM HEMMA. HAN DANSAR AVSLAPPNAT OCH LEDIGT MED DE TURKISKA KATTERNA OCH ÄR INTE SUPERTRENDIG MED STOCKHOLMSMÅTT MÄTT, MEN SKULLE HELLER INTE BLI NEKAD INTRÄDE TILL GUBBRUMMET AV CARL M SUNDEVALL PÅ GRUND AV STILBROTT.”

FCN?HIL>FCMN; Turkparlör över i texten använda uttryck och turkord vi snappat upp på stan.

TURKFRÖ — saltöverdraget solrosfrö med skal.

TURKIET — ett land som förbinder Europa med Asien. TURK — invånare i landet Turkiet eller person som på annat sätt kan knytas till detta. ÖZGÜR CAN — skäggig technoturk. TURKMODE — det som säljs i butikerna längst upp på Drottninggatan i Stockholm.

TURKAFFÄR — butik med exotiskt sortiment. AYA SOFYA — superkänt monument i Istanbul och turkisk restaurang på Skånegatan i Stockholm.

TURKMOBIL — Nokia 3210. Med nytt skal.

HIPSTERTURK — avslappnad inneturk på klubben NuPera.

TURKMORSA — förälder med sydeuropeiskt temperament. TURKMERCA — gärna svartfärgad prestigebil.

TURKFRILLA — Tommy Körberg har enligt en vidsträckt uppfattning en sådan frisyr. I övrigt är Herr Goman-mustaschen väldigt populär. Stor men oklanderligt trimmad. BERGSTURK — nedsättande benämning på kurder i Turkiet.

TURKDUSCH — en snabb deodorantuppfräschning av armhålan. Eller som bloggaren KinkyAfro så förnuftigt skriver om turkduschen. –En vanlig missuppfattning är att turkduschen skulle vara mindre renlig än en präktig svennedusch, men jag är inte säker på att det stämmer. Om armhålan tvättas med tvål och vatten blir den visserligen ren för en kort stund, men bakterietillväxten sätter igång direkt och efter ett par timmar osar det grunge igen. Om man i stället med jämna mellanrum tillför alkoholhaltig deodorant dräps bakterierna direkt.

TURKDISCO — stockholms-dj man bland annat hittar på Eros Video. TURK PÅ BURK — Onkel Kånkel-delikatess som påstås smaka urk. TURKKIOSK — liten butik där du fortfarande kan köpa Jenka. Kontant.

#9 NÖJESGUIDEN 19


N?RNI=B@INIB;HH?M>EF?L

?H>;AC MIJBC; MIG;DIM FCP

En tisdag i slutet av augusti blev Sophia Somajo förföljd i tio timmar av Hannes Dükler. Han rapporterar från en stadsvandring som bland annat omfattade gräsrökande grannar, risifrutti, clowner, siffran 22 och suicidala flugor.

?

N FLUGA FÖRDE OSS SAMMAN. Eller snarare två. Men de är döda nu, efter att ha slutat sina liv genom att flyga in i olika kroppsöppningar. En måndag i slutet av augusti möter jag upp Sophia Somajo på Fridhemsplan för att få några låtar från hennes kommande debut-album The Laptop Diaries. Jag vill lyssna in mig lite innan vi ses dagen därpå, då jag ska förfölja henne under en hel dag. Sekunden innan hon dyker upp begår en fluga självmord rätt in i mitt vänstra öga och under hela vårt lilla möte gråter jag okontrollerat. Dagen därpå inträder och jag är inlyssnad. Vi träffas strax före lunch hemma hos Sophia och dvärgpinschern Lillebror i Kristineberg. Sophia sitter uppe och jobbar med sina låtar till sex på morgnarna och sover enligt egen utsago max fem timmar per natt, så hon har nyss klivit upp när jag ringer på. Utöver debutsingeln Stockholm Calling förra året har Sophia släppt ytterligare en singel och snart är det dags för den tredje, ihop med Juvelen. Efter en rundvandring i den lilla tvårummaren lämnar vi hemmet och går ner mot tunnelbanan. Vi är på väg till Sophias förläggare Jonas Wikström på Universal, som idag för första gången ska få höra hela albumet som släpps den 17 september.

20 NÖJESGUIDEN #9

På vägen dit lyckas Sophia svälja en fluga som hon försöker skölja ner med både Yalla! och Ramlösa. Vi har nu något gemensamt och det känns fint. Jonas gillar vad han hör. – En hel skiva i knät! utbrister han efter lyssningen. – Den känns lite vemodig, säger jag i ett skarpsinnigt försök till analys. – Ja, säger Jonas. Och i texterna. Mycket tänk. – Det är ju riktiga dagboksinlägg, säger Sophia. Men jag har försökt att inte ordbajsa för mycket. Den här skivan gjorde jag på det här sättet, som dagboksinlägg som jag sedan producerade. – Det låter som Sophia, säger Jonas, det låter inte som någonting annat. Det tycker jag är det absolut bästa. När man lyssnar så här blir det en hel del att ta in, men jag hörde jättemycket som jag gillar som sjutton. Det känns kul, känns verkligen som din grej. Vi promenerar från Banérgatan till Odenplan och tar en fika på Coffeehouse by George där man tar 37 spänn för en latte. Efter ett tag dyker en blond tjej i shorts upp och Sophia presenterar oss för varandra. Hon heter Petra och pratar om något jobb hon gör för Okej. Jag frågar hene om hon är fotograf och hon svarar ”Nej, jag sjunger.” När Petra gått berättar Sophia för mig

att det var September. Även Sophias lillasyster Maria dyker upp. Hon är arg över något, men jag får aldrig riktigt klarhet i exakt vad. Sedan går hon. Själv ser jag inte en levande själ som verkar bekant, förutom en nybliven mamma som passerar ute på gatan och verkar vara på väg in. Jag känner verkligen inte för att ”åh-vad-länge-senmen-oj-när-hände-det-här-och-vi-får-ta-en-lunch-nån-dag”:a, så jag föreslår för Sophia att vi fortsätter vår stadsvandring. Hon dricker ändå inget av sin latte. Det har blivit dags för lite vasastanminnen. Vi beger oss till Torsgatan 71 där Sophia bodde förra året och där hon jobbade med en stor del av skivan. Hon minns tillbaka sittande på en parkbänk strax intill. Killar, panikångest och gräsrökande grannar. Sedan vidare till Rörstrandsgatan och Johanna Ogenblad, fotograf och retuschör. Hon ska göra omslaget till nya singeln och även vara med i arbetet med videon. Jag får kika på hennes bilder som är oerhört suggestiva i någon slags Jenny Saville/Roy Andersson/Askild Vik Edvardsen-tradition. Så dyker Sophias syster upp på nytt, inte längre arg. Dags att åka hem och äta gröt. Så går en dag ifrån våra liv och kommer aldrig åter.


1

–Här sitter jag hos Jonas på Universal och lyssnar på skivan. Och här slår det med mig att jag har gjort en helt galet bra skiva. Fy fan vad bra den är, tänker jag och svankar lite.

2

2

–Datorn som jag gjorde skivan i — The Laptop Diaries.

3

–Så här ser det ut när Jonas diggar järnet. Jag har känt Jonas ganska många år, han var bland de första som ville mig väl. Och så var han den första som sa att jag borde göra allt själv. Är Jonas en bra människa? –Ja, han är en mycket bra människa.

1

4

–I hålet där i hyllan ska mina skivor stå en dag.

5 4

–Talet 22 har förföljt mig i hela mitt liv. Jag är född kl 22.22 den 2 januari. Jag har alltid trott att det är mitt lyckotal tills typ den 22 februari i år när jag kom fram till att det faktiskt är min olyckssiffra, för jag lyckas alltid hamna i något slags moment 22 då.

6 –Det här är min lunch varje dag. Eller keso och jordnötter, men det är när jag försöker vara nyttig.

3

7 –De har tagit bort parkbänken där jag alltid satt och väntade ut panikattacker förra året. Det här är en annan, den obetydelsefulla bänken… Eller betydelselösa. –…den lättsamma bänken där jag tog mina dejter. Hur många blev det? –22.

6

8 5

–Min granne som bodde under mig på Torsgatan 71 rökte så fruktansvärt mycket gräs på kvällarna att det läckte in i min lägenhet, vilket bidrog till lite inspiration. Det var där jag gjorde första delen av min skiva.

9 –Min fantastiska vän Johanna Ogenblad som är världens bästa fotograf. Hon ska göra nästa singelomslag och vara med att göra nästa video. Varför är hon så bra? –Hon är en av de mer naturliga, härliga människor som jag vet. Och så tycker jag om när folk är bra på något. 10 –Making love to the camera. 7

8

11

–Sextionio kronor på Urban Outfitters. Är det leopard, gepard eller ozelot? –Jag tror det är leopard. Vad har du för storlek? –37.

12 –Här är min vackra syster Maria. 13 På väg hem efter en magisk dag. 9 10

11

12

13

–Mmm. Oj, vad han är medveten om att han blir plåtad. –Oj, vad han är medveten om att jag vill ha honom. Du är bara impad av att han är läskunnig. –Ja.

14 –Han är ju kanske världens vackraste man. Och jag har honom på väggen för att det är lite av en örfil i ansiktet på alla som har honom på väggen på riktigt. För det är så jävla äckligt och motsägelsefullt mot allt han stod för, eller vad man nu kan tänka sig tro att han stod för. Då är det så konstigt att trycka upp honom i massproduktion på nyckelringar och sånt. Så då har jag gjort honom till clown. 15 –Där är min clown som idag inte kom fram riktigt i fysisk form. Brukar det dyka upp en clown? –Ja. Du har någon slags energi som han inte gillade, men han fanns där ändå. Clownen är jätteviktig för mig, jag är bara clownens sidekick. Det är han som är hela grejen, skaparen av alltihop. Allt det kreativa. Han är som ett alterego, men man kan ju aldrig veta om det är jag som är hans alterego eller jag som är en spinoff på clownen. Jag… förstår. Och klockan står still på 22.22. –Ja, alla klockor hos mig gör det. 16 Det här är något slags musikinstrument? –Ja, det är en keyboard.

14

15

16 #9 NÖJESGUIDEN 21


NC>?HM ;H>; MÄSTERLIGT

>?NPCN;F;LG?MNIGDOMNHO

  MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

JONAS GARDELL

=L<

MIGG;L?HMNCIPCENCA;MN? JIJOFyLEOFNOL?FF; ByH>?FM?L

Supersugen

+

ENFALD-BACKLASH De senaste åren har folk sprungit man ur huse för att avnjuta bejublade filmiska verk där Will Ferrell har konståkningsdräkt och pratar med sin penis, Jack Black bär etnisk kroppsstrumpa och Mike Myers dricker sin egen diarré ur pipmugg. Men inget varar för evigt. Vi uppfattar nördmästerverket Supersugen som kulmen på den här breda kulturella rörelsen. Vi orkar inte mer nu. Ämnet är uttömt. Buskomedierna floppar. År 2009 kommer alla box office-succéer handla om dödsstraff, aboriginer och Friedrich Hegels uppväxtår. Sean Penn har redan öppnat champagnen.

,

GAPMINDER.ORG ... och det är den här omsusade global development-sajten ni kommer trängas framför.

- .

HUGGA VED Det nya spinning.

DAGMAMMA-MODE Svenska märket Grams “Rubiks kub”-skor är det stora måstet vår/sommar -09.

/

SÄLLSKAPSSPEL FÖR RECESSIONEN När jobben och börsen och bolånen går åt helvete kommer en renässans för lågbudgetumgänge. I höst pantar vi Xbox 360:n och börjar spela Löjliga familjerna, läsa högt ur erotiska noveller och tillsammans koka japanskt knäck på vedspisen.

0

CHRIS HUGHES Nu ska spolingen och Facebook-grundaren Chris Hughes, som precis blivit klar med sin potträning, ordna så att Barack blir president. Tack så mycket, det kommer inte alls späda på vår åldersnoja.

1

LOMOHYPEN Alla pratar om lomografi och den ryske professorn Radionovs knasiga vidvinkellins (lomo.se). Är det konst? Är det nytt? Gäsp.

2

THE LURE OF THE MEDIANAVEL Jennie Östergren, Aaron Sorkin, Maja Lundgren, Lars Norén, Sigge Eklund. Det har varit ett magnifikt år för alla som vill veta — och ännu mer berätta — precis hur narcissistisk och backstaber-smutsig mediabranschen kan vara. Nu sammanfattar technosex-upplysaren Anders Rydell och den djupt älskvärde Klas Ericson läget i kommande boken Byt namn! (släpps 2 oktober). Vi är förstås mycket peppade.

3

ÅNGERHÖST Rusning till Venhälsan efter “Summer of the slut 2008”. Stockholm är helt bananas efter prideorgierna.

+*

GLADARE ÄN DU OCH JAG 2009 års mest uppmärksammade klädkampanj kommer ha en mongoloid som modell. Kom ihåg var du läste det först! BUBBLARE: Cecilia Blankens – den nya Cecilia B Jonson

+

COLDPLAY KILLED THE BALEARICA STAR Coldplay släppte den mest meningslösa skivan på denna sida millenniet och blev med sitt antiintellektuella tonfall i episk skrud den definitiva symbolen för balearicans död. Jag finner ingen cell i min kropp som längre attraherad av Lindströms Where You Go I Go Too. Det är historia. Daterat, om ni så vill.

,

GUNS N´ ROSES Kommande albumet Chinese Democracy är fantastiskt. Jag har hört sju låtar, intrycket är att musiken är fritonal och jag blir än mer övertygad om att Axl Rose är vår tids Stravinsky.

-

BRUCE SPRINGSTEEN-KLAUSULEN Det finns inget så vackert som när vuxna män förvandlas till barn igen och sammanförs till minnen av glass och bullar. Bruce Springsteen har den effekten på rockjournalisten. Jag såg hans konserter i Göteborg. Mycket bra. Men jag grät när jag läste recensionerna dagarna efter. Förstår ni varför jag grät?

.

DENNIS WILSON VS FLEET FOXES Återutgivningen av Dennis Wilsons makalösa Pacific Ocean Blue hamnade i bakvattnet av Fleet Foxes självbetitlade album. Dennis Wilson drunknade ironiskt nog i hyllningar till Fleet Foxes. Andra jämförde skivorna. Detta är obegripligt. Jag tar det personligt. Fleet Foxes har ingen relevans 2008. Dennis Wilsons tonsatta oceanografi är däremot lika epokgörande som McCarthys singel Red Sleeping Beauty.

/

HAR DIN MAMMA TALAT MED DIG OM HEATH LEDGER? Döden är fortfarande så enormt mystisk och fascinerande i vårt västerländska samhälle där vi gjort vårt yttersta för att fjärma oss från allt som påminner oss om vår begränsade natur. Äldre får somna in isolerade på sjukhem, nyheterna censurerar all död som inte är intäckt av svarta moln och explosioner och man diskuterar hellre något så asexuellt som försäkringar för ensamstående än dissekerar död och existentialism på en middagsbjudning. Vilket leder till milslånga hyllningar till en medelmåttig

skådespelare som Heath Ledger. Hans insats som Jokern är lika överskattad som tilltron till vårt fotbollslandslag före EM.

0

BARN PÅ STAN Dagens Nyheter har öppnat en barnavdelning där de anställda kan lämna in sina barn på morgonen. Där barn kan leka och skriva medan pappa redigerar och mamma skriver ett kåseri. Avdelningen kallas På Stan. De har till och med en liten blogg. Men mitt i alla tips om glassar, kaféer och hiphop skriver min gamla göteborgsbekanta Hanna Hellquist texter som får mitt hjärta att le i ro.

1

JÖBACK OCH DAHLGREN Det är lika osannolikt att denna duo vet vad integritet och värdighet är som att Margaret Thatcher firar sina födelsedagar med cheeseburgare och ballonger.

2

15 SEPTEMBER Viktigaste dagen om du uppskattar Bourgogne-viner. Då släpper Systembolaget tre viner från den hippaste producenten just nu, François Mikulski: 72 stycken Meursault Goutte d’Or 2006, 96 stycken Meursault Poruzots 2006 och 120 stycken Meursault Genevrières 2006.

3

AFTONBLADET KULTUR AA Gill skulle bli ledstjärnan för nya Aftonbladet Kultur enligt en intervju med Karin Magnusson i DN. Sedan tog hon in sina vänner och Aftonbladet Kultur förblev den förbisedda del den så länge har varit.

+*

DUBBELKNÄPPT Jag har beslutat att finna det tilltalande med självberöm. Efter att jag tjatat om dubbelknäppta kostymer i den här krönikan i 96 år verkar det slagit igenom. Jag kunde inte vara gladare. Bubblare: Istället för Adbusters antihipster-artikel; leta upp Brooklyn-konsttidningen Swoons två år gamla Anti antihipster-artikel.

;O>C?FF ?RCMN?HNC;FCMG

<yMNDOMNHO

NORDPOLEN På Nordpolen

Universal

CARL REINHOLDTZON BELFRAGE GUNS´N´ROSES Chinese Democracy För mig, större än SVT:s OS-satsning.

Kommande album, släpps i slutet av september/Sincerely yours

Av alla band jag berättat om för er, varit först med, öppnat era ögon inför om ni så vill; Air France, Embassy, TTA, Franke, Tillmanns, Dungen, Studio, Joel Alme etcetera etcetera, är jag just nu mest stolt över Nordpolen. Det låter naturligtvis arrogant och osympatiskt i era öron (vilket det är), men inte desto mindre sant. På Nordpolen är ett musikaliskt mästerverk signerat Pelle Hellström och Henning Fürst. Det här är något så ovanligt som tonsatt existentialism. En Camus, en Ekelöf upplyft av champagnehouse men också sparsamt paketerat i minimalism och strama ljudväggar. Otäckt nära sanningen om livet och döden, men serverat med en sådan att charm att jag, säkerligen naivt, tror det kan bli något för den breda massan.

DENNIS WILSON Pacific Ocean Blue (Legacy Edition)

CRB

Kris Kristofferson avslutade sommaren 2008 på ett mycket vackert sätt.



Caribou/Sony BMG

Årets viktigaste skiva är 31 år gammal. DONALD FAGEN The Nightfly Warner/WEA

Jag har återupptäckt Donald Fagen och värdet av produktionen. KRIS KRISTOFFERSON Live Trädgår’n 31 juli 2008

#9 NÖJESGUIDEN 23


Bandit Unsigned är tillbaka! Återigen söker Bandit Sveriges Bästa Demoband. Anmäl ditt band IDAG PÅ bandit.se.


EFO<<?HEyN;PDIB;HH?MB?FD?

NB?<CA@;MBCIH J;LNS

VEM H SNYGG ÄR INNE HA AST R MED F ANSIKTE IH ULAST OUTFI OP T?

Q??E>;SCM;G;L<?N?G?>%.0

DANIELLA JOHNSSON, 20, internationell bloggare. – Kristin där borta är så sjukt tråkigt klädd mot vad hon brukar vara, men hon har ett fint ansikte.

GABRIEL ABENSOUR SELLSTRÖM, 20, rörmockare. – Hon där, för hon har en riktig luffarväska.

KARIN ANDREASSON, 19, jobbar på Greenpeace. – Tite där borta, hon har det vackraste ansiktet bland mina vänner, men säg vad man vill om hennes kläder.

EDWIN BRODERSEN, 19, lyckosökare. – Det här är ju en modefest, alla här är fula i ansiktet men jävligt fint klädda.

KRISTIN ZETTERLUND, 18, ex-baksidetjej. – Han där borta, hans skjorta är fin, fast lite tråkig till den kroppen.

JOSEF FORSELIUS, 19, fashion editor. – Hans ansikte där är bara för snyggt.

TITE VON BAHR, 19, mångsysslare. – Molly där borta, skitsnygg, men beige är inte hennes grej.

CHRISTOFFER HULTIN, 19, söker jobb på 1000 apor. – Min bästa vän Edwin, jag älskar honom, men han borde tänka på sin stil.

ALEKSANDER KOVACEVIC, 30, chefredaktör. – Knästrumpor 2008? Nej, Nej, Nej.

LINDA LILJEQVIST, 30, skohornsassistent. – Han snyggingen där borta i Robert Mugabe-skjortan?

MOLLY BRUNNER, 18, Berlinflyttare. – Hon alltså, jääävligt fint ansikte, men tuttarna alltså, de ser för stora ut i de där kläderna.

ELVIRA BOMAN, 19, jobbar på Greenpeace. – Han där har något sensuellt över sig, men jag fattar inte varför han har på sig en svart t-shirt med tryck.

LISELOTT OLOVZON, 28, knästrumpebärare. – Hon där borta, hon har ett helt fantastiskt ansikte, men skorna fungerar inte. Hon måste ha klackar.

MOA DAHLIN, 24, klädbutiksjobbare. – Hon där borta har leggings, det är ett jävligt tråkigt sätt att framhäva de där snygga benen hon har.

CHARLOTTE WAERN, 18, cafebiträde. – Hon där, för blått och svart går bara inte..

MARIT WELIN-BERGER, 18, blåsvart väskbitare. – Alltså akta dig för billiga kläder och snåla människor, Elvira är en sån men hon är jävligt snygg i ansiktet.

#9 NÖJESGUIDEN 25


CHA?HIL>HCHA NYTT FÖR DETTA NUMMER av Nöjesguiden, och för min klubbspalt, är att jag skippat själva listandet av klubbarna. Istället följer här tio exempel på ställen att gå till i Stockholm. Ingen inbördes ordning i kvaliteten på dem. Om någon av dem är bättre än någon annan är upp till dig att avgöra. You know you love me. Xoxo/ Tommie

+

SPY BAR Biblioteksgatan 23, 22–05, 23 år, 0–160 kr, ons-lör

Allt med Spy är bra, särskilt Gubbrummet. Det smartaste annars är väl att inte låtsas om gamlingar på krogen, då kanske de drar därifrån. Men att bygga ett eget dansgolv för dem är ju hur proffsigt som helst! Vi relevanta gäster slipper på så sätt en massa dinosaurier som står i vägen och gnäller om hur mycket bättre det var när det var de som regerade i Klubbland.

,

KATTHAVET Berns, Berzelii Park 9, 22–03, 23 år, 100 kr, tors–lör

Några av bloggarna på Nöjesguidens hemsida är skrivna av people i mindre städer som “Göteborg” och “Malmö”. När jag läser dessa så märker jag att allt de vill göra på sina klubbar är att dansa. Kanske passar de på när det bjuds. Vi stockholmare är lite mer besatta av att mingla och synas, och Katthavet är perfekt för detta syfte.

-

BABA SONIC Helenes Krog och Bar, Mariatorget 1A, 22–03, 18 år, 60 kr, onsdagar

Rött är sött, indiepop never stop. Perfekt för alla som vill spela rollspel och åka tillbaka i tiden, för här har nästan inget förändrats. Kanske spelas det aningens mer Ed Banger-hits, men det gillar ju dagens indiesmurfar.

.

DOLCE Hot Company, Odengatan 60, 22–03, 20 år, 60 kr, fredagar

Oj, vad pinsamt det skulle bli om jag actually satte min fot här. Inte riktigt min grej kanske, men jag finns ju här för att guida alla i nattlivet, och just detta dansgolv har jag hört är ett av Stockholms bästa när det kommer till att få folk att skaka rumpa till dancehall och hiphop.

/

ALTERNIGHT Sugarbar, Kammakargatan 9, 21–01, 20 år, onsdagar

Inte så många Monsters Inc-frisyrer som man skulle kunna tänka sig, utan mest bara väldigt bra musik och trevligt folk.

0

KLUBB G Kolingsborg, Gula Gången, 22–03, 20 år, 80 kr, fredagar

Vissa har inte högre krav på en gayklubb än att den ska spela mycket schlager och ha en väldigt skanky publik. Denna klubb uppfyller alla två kraven! Roligast är gubben med chola-ögonbryn som sitter i en tombola i entrén och nitiskt ser till att alla betalar.

1



EFO<< Martin Persson och Erik Litzén

EFO<<GI>? CB~MN VILKA AV DE SMÅ TRENDER och stilföreteelser vi har sett ett tag på klubbarna kommer hålla i höst? Bögar bestämmer ju hur modet ska se ut, så jag samlade en expertpanel av homogays för att ställa en prognos. Panelen består av Stockholms egna Trinny och Susannah: MARTIN PERSSON, 21 år, Hägerstens It-boy med trendanalytisk förmåga. Favoritfärgen är svart. ERIK LITZÉN, 21 år, butiksbiträde med stort intresse för mode. Gillar smycken extra mycket. Vad säger ni om låtsasglasögon, som vi har sett mycket på kids i Ace/Stash-svängen? MP: Det känns jävligt Nacht 2006, jag stampade sönder min kompis låtsasglasögon på en efterfest redan den hösten. EL: Min kompis använder sina när han går genom tullen för att slippa få sitt bagage genomsökt. Det ger ett seriöst intryck. Hippieband i håret, som yours truly jämt använder och som även syns på många modebloggerskor samt Hollywoodeliten? MP: Jag tror de byter krets. Jag besökte en lesbisk tillställning för en tid sedan och där kryllade det av dem. EL: Jag tycker de ser bäst ut till långt hår. När jag frågar om de upprullade chinosbyxorna med töntiga strumpor till får jag ett unisont nej. MP: Det är verkligen inte fint! Det är Acnes fel, killar utan stil litar alltid på Acne. EL: Jag tycker färgglada strumpor fortfarande är okej, dock utan chinos till. MP: Jag tror denna företeelse kommer ersättas av någon annan stylingdetalj från Acnes senaste visning, till exempel invikta skjortkragar. EL: Såna killar gillar allt som ser “casual” ut. Vad tror ni om blonderade småbögar, “aggy boys”? MP: Plötsliga trender bland småbögar har alltid en sådan hård slagkraft, och de blonderade håren tillhör väl kanske en av de mer lyckade. EL: Jag gillar dem, jag ska nog också bleka håret. American Apparel är ju numera en självklar del av butiksutbudet när klubbkidet gör sin shoppingrunda, hiss eller diss? MP: Det känns som att folk förlorar uppfattningen om sin egen kropp när de stiger in på American Apparel. Det finns massor av halvtjocka tjejer med korta ben i knäsockor och små shorts. Det är inte fint.

FOTO: NIKLAS ALEXANDERSSON

EL: Jag tror de kommer fortsätta göra Stockholm lite mer färgglatt. En ny butik öppnar i höst. Kanske den konstigaste stil vi har sett i sommar på klubbarna är de så kallade halvtransorna som gärna besökte Ficks på Fredsgatan 12. Kommer den stilen hålla i höst? MP: Alltså, kul att de gör det, men måste de göra det så jävla fult? De tar ju på sig vad fan som helst! EL: Jag gillar dem. Hur ska ni själva klä er i höst? EL: Skinnkläder känns bra, dock inget naturfärgat. Bara svart och klara, fast mörka, färger. MP: Jag ser fram emot en slampig höst. Mycket see-through och uppknäppt. Jag drar min gräns vid spandex. Jag försöker avsluta samtalet med att prata lite om ekologiska kläder och att shoppa miljövänligt, men det är ju totalt onödigt eftersom det inte finns något snyggt alls i den kategorin. MP: Vadå, H&M har en dubbelt så dyr linje med skitfula vaniljglassfägade skjortor? Alltså små svarta prickar i den vita tonen, bara för att de inte blekt textilen tillräckligt mycket med miljöfarliga kemikalier.

LYCKLIGA MÅNDAGAR

TOMMIE X

Knast, Upplandsgatan 7, 21–01, 20 år, måndagar

Måndagarna på Knast går i indierockens tecken, för då står Gustav Gelin eller ibland kanske Jonas Markbäck från The Last Party bakom skivspelarna. Ölen är löjligt billig och stämningen har en tendens att bli euforisk efter ett par stycken.

2

ADAM GREEN PÅ DEBASER MEDIS Debaser Medis, Medborgarplatsen 8, 19–01, 18 år, 210 kr, 2 september

Han är inte bara en lysande soloartist, utan Green utgjorde även ena halvan av The Moldy Peaches back in the days. Nu spelar han på Debaser Medis, och det tror jag kommer bli en partylillfredag utan dess like!

3

KLUBB 360 Göta Källare, Folkungagatan 45, 21–03, 20 år, 80 kr, fredagar

Kan man säga att något är en dröm i allmänhet, men en mardröm i synnerhet? Iallafall så tror jag att detta ställe tilltalar en målgrupp som kanske inte ens läser denna klubbspalt. Det utlovas iallafall “radiohits” och happy hour i baren. Glöm att jag sa något...

+*

KLUBB ACE Mango Bar, Sveavägen 36, 22–03, 20 år, 80 kr, lördagar

Steady as a rock! Blogghits, Pete Doherty-hattar och gymnasietjejer som partyhånglar är ett vinnande recept även denna höst. Men jag föreslår att alla skippar låtsasglasögonen denna säsong. Ni ser för fan synskadade ut, fucktards!

NIGGC?R

GzH;>?HMCN'ACLF4

?GG;;LPC>;<SMNL~G Ålder: Mellan 16 och 17. Bor: På Värmdö utanför Stockholm. Sysselsättning: Skriver och fotograferar egna bloggen arvidabystrom.blogspot.com. Varför: –Jag blir inspirerad av att klicka runt på Flickr eller titta i modemagasin. Jag läser aldrig texterna, för jag är lat. Jag kollar bara på bilderna. Förut brukade jag måla rätt mycket, men nu fotar jag nästan bara. Jag skulle vilja jobba med foto när jag blir stor, men jag tror vi människor har förstört jorden tills dess. Det är en betryggande tanke att veta att man inte ens kommer hinna misslyckas med sig själv innan man dör. Syns på: – Jag gillar alla klubbar utom de i Stockholm. Så mig ser man väl säkrast på någon second hand-affär någonstans. En vanlig dag i mitt liv: – Klockan ringer vid tio. Jag inser att jag inte har något att göra, så jag sover tills det inte går att sova mer. Går upp. Lever livet. Och så börjar allting om igen. Varför klubbar du? – Önskar någon annan kunde svara på det. Första klubb du besökte? – Beckmansfest eller något. Vilken klubb besöker du mest? –Jag besökte Happy Nation några gånger i vintras. Det var ju fint. Kändis jag vill gå på date med: – Gemma Ward.

tommie.x@nojesguiden.se

#9 NÖJESGUIDEN 27


10 –12 SEP TE M B ER

VINN PRESENTKORT FRÅN SOUK PÅ 5000:Har du skönaste stilen i Stockholm? Då kan du vinna presentkort på 5000 kr från SOUK. Kom till SOUK, Drottninggatan 53 i Stockholm 10 –12 september mellan kl 12–19, bli sminkad av Pashion Cosmetics make up-artister och bli plåtad av en proffsfotograf. Bilderna bedöms av en jury och en vinnare röstas även fram av svenska folket på www.nojesguiden.se Juryn består av Sophia Somajo, Mikaela de Ville och Vincent.

Sophia Somajo

Mikaela de Ville, NRJ

Vincent

Juryns och svenska folkets favorit vinner varsitt presentkort på SOUK värt 5000 kr. 10 st presentkort värda 500 kr styck lottas ut bland de som går in och röstar på sin favorit på www.nojesguiden.se. Vinnarna presenteras i Nöjesguiden nr 10.

SOUK_Streetfashion_NG_uppsl.indd 1


Foto: Andreas Lundberg / Agent Evers

D R O T T N I N G G ATA N 5 3

STOCKHOLM

SOUK.SE

M Å N – F R E 1 0 – 2 0 , L Ö R 1 0 –1 8 , S Ö N 11 – 1 7

08-08-21 15.49.29


"   

  ! $  $

        

'   %  &     !!!   #


;NNyN;ONIGFyH>MEN



ELIA

DEN HÄR SOMMAREN har gått i tema weekendsemester för min del. Något som slagit mig hårt i skallen under dessa är hur man gång på gång går i fällan att det är genuint och lite finare att äta lokalt. ”Du kan ju inte åka till Barcelona utan att äta tapas, eller till Istanbul utan att mola i dig döner,” och ”engelsk frukost är ju det bästa som finns!”. Jo, jag kan åka till Barca utan att äta friterade småpotatisar i paprikasås och jag föredrar alla gånger något lite mer upphetsande till frulle än vita bönor i tomatsås, trots att jag befinner mig i London. Pelle Tamleht v.s. Svennesemestern 1–0, i år.

+

SUKOTHAI WOK TAKE-AWAY Ringvägen 2, tel 84 44 19

Renovera en kiosk vid Skinnars. Bygg ett thaikök och leverera Stockholms bästa take-away för 65 spänn portionen. Det borde finnas ett Nobelpris i bra idé. Vad är nästa grej, färdigskivat rostbröd? Öppet: mån–fre 11–21, lör–sön 12–21

,

MATKULTUR Erstagatan 21, tel 642 03 53

Hösten är snart här igen. Vi flyttar in och helst då på vår favoritrestaurang. Det finns bara en. Och den heter Matkultur. FOTO: JOHANNES HELJE

Öppet: mån-fre 11–14, 15–24, lör 17–01, sön stängt

-

GRILL Drottninggatan 89, tel 31 45 30

Ur askan i elden. Återtog snabbt titeln som en av Stockholms trevligaste köttrestauranger. Men framför allt är det ett av innerstadsstockholms säkraste lunchställen med en oemotståndlig bricklunch. Passa på när köttfärslimpan står på menyn. Öppet: mån-fre 11.15–14, 17–01, lör 17–01, sön 17–01

.

STUREHOF Stureplan 2, tel 440 57 30

Fisk på rätt sätt. Om en sent anländ turist imorgon skulle be mig föreslå en restaurang med bra fisk skulle jag säga: Sturehof. Öppet: mån–fre 11–02, lör 12–02, sön 13–02

/

HUMLEGÅRDEN Humlegårdsgatan/Sturegatan

Hösten är snart här igen. Tyvärr sveper den med sig smått fantastiska Humlegårdsrestaurangen också som dock i mån av väder har öppet en bit in i september för den som vill ta farväl. Skit också. Höstjävel. Öppet: ons–tors 16–02, fre 16–02, lör 17–02, sön–tis 17–01

PyFL?ACMM?L;>G;NOJJF?P?FM? REGISSÖRSVILLAN Julius Jaenzons väg 4, Tel 444 6660

Fram till tidigt 1900-tal strövade intet ont anande strutsar runt och blev uppfödda på marken som senare skulle bli Filmstaden Råsunda. Föga visste de att Ann-Louise Ummer och Peter Odén nästan hundra år senare skulle köpa en av fastigheterna som idag ligger där och öppna en restaurang med det för området passande namnet Regissörsvillan. Idag är strutsarna såklart borta och återfinns inte heller på den svenskpräglade menyn, men arkitektoniskt har få saker ändrats under åren. Med lite fantasi kan man få en känsla av hur Bergman och Sjöman vankade av och an på området och funderade över nästa tagning. De nuvarande krögarna med rötter i bland annat Stallmästaregården och Hasselbacken vankade förmodligen av och an på ett liknande sätt när sensommarens menyer författades. Ambitionen med restaurangen är att skapa en sober och elegant atmosfär utan att för den sakens skull vara snobbig. Och det får



man väl säga att de lyckas bra med. Att dinera på Regissörsvillan känns som att äta söndagsmiddag hemma hos en nobel äldre herre med stort filmintresse. En trevlig men något övertänd kypare som senare visar sig vara minst sagt duktigt påläst leder oss in bland svartvita fotografier ur svenska filmhistorien. Vi satsar matmässigt på trerättersmenyerna augustimåne och kockens val, med blandade resultat. Den champagne pocherade hälleflundran som utgör varmrätt till kockens är fullständigt lysande medan augustimånens oxfilé och oxkind tyvärr inte smakar mycket mer än färsjärparna i skolbespisningen. Ett liknande scenario utspelar sig till efterrätten där chokladkakan med kryddglass sopar banan med tämligen trött hallondonut. De till rätterna rekommenderade vinerna är dock utmärkt utvalda och lyfter helhetsbetyget ett pinnhål. Förmodligen är nog Regissörsvillan emellertid mest värd ett besök på grund av sin genuint välkomnande och historiska atmosfär än enbart den gourmandiska upplevelsen. Öppet: tis–lör 17–01

0

VURMA www.vurma.se

Frågan är inte om Vurma ska finnas eller inte på den här listan utan om man ska lista alla tre eller bara ett. Jag föredrar Gästrikegatan på vardagar och Hornstull på helger. Det gör tydligen nästan alla andra i hela Stockholm också.

1

PAPA RAY RAY Swedenborgsgatan 13, tel 641 13 40

När kyparen vid vårt senaste besök skulle beskriva vad vi hade på tallriken hade lillasyster skrapat av allting utom köttbiten. Han gjorde en fin insats ändå med så små medel och lyckades även få henne att prova jordärtskocka på fyra olika sätt. Guldstjärna för det. Öppet: mån–sön 10–01

2

RODIZIO Upplandsgatan 7

För en fast summa får du så mycket grillat kött på spett du orkar äta. Serveras med kalla såser. Öppnar i september. Charkuterianen i mig tältar utanför till dess.

3

REGISSÖRSVILLAN Ringvägen 161, tel 641 04 96

I hjärtat av fina gamla Filmstaden i Råsunda hittar du Regissörsvillan. Var inte rädd för att välja Menu de Chef tillsammans med de rekommenderade vinerna. Öppet: tis–lör 17–01

+*

GOJO FASIKA Renstiernas gata

Beställ den syrliga grundpannkakan injera och lägg på diverse kryddstarka röror. Alla äter såklart med bara händerna ur samma fina afrikanska hattkorg. Kanske mer ett etiopiskt och annorlunda sätt att umgås än en gourmandisk högtid. Men oj, vilket sätt att umgås sen. Ät ihop igen! Öppet: mån–tors 11–23. fre–lör 11–01, sön 10–23

J?FF?N;GF?BN

MECHH;LPCEMNB;CF;H> SUKOTHAI WOK TAKE-AWAY Ringvägen 2, tel 84 44 19

Att öppna thaikök i gamla upprustade kiosker är inte ett särskilt nytt fenomen. De senaste åren har de poppat upp i diverse olika stadsdelar som svampar efter hällregn. Sådant där hällregn som förstörde min enda hela semestervecka. Men inte alltid sker dessa öppningar med sådan bravur som denna gång. Bakom det kanske inte så fantasifulla men väldigt informativa namnet Sukothai Wok Take-Away gömmer sig en genuin och superfräsch minirestaurang som smak-



FOTO: JOHANNES HELJE

mässigt utan problem kan mäta sig med hyllade Naviya som ligger precis runt hörnet. I köket står kioskägarna själva och skrålar med i thailändsk pop samtidigt som dofterna sprider sig ända ner till Zinkensdamms IP. Vårrullarna är ren thaimagi och alla rätterna känns överlag genomfräscha. Då varmrätterna dessutom går loss på mellan 60 och 90 spänn så blir termen prisvärd mer än bara ett adjektiv. Det finns till och med en liten, liten uteservering också som tyvärr för det mesta är väldigt full. Öppet: mån–fre 11–21, lör–sön 12–21

pelle.tamleht@nojesguiden.se

#9 NÖJESGUIDEN 31


ELIA        “Världens bästa live-söndagar drar igång igen på Nada, bättre söndagsaktivitet finns icke!”

Sandra Bergman

GzH;>?HMELIAJLI@CF

M;H>L;<?LAG;H SANDRA BERGMAN ÄR INTE BARA en av Stockholms trevligaste krogprofiler utan även en av de flitigaste. Just nu hittar du henne på El Mundo och Nada och hon är dessutom musikansvarig för det senare. – Jag försöker jobba så lite som möjligt bakom bardisken numera, trivs bättre på andra sidan. Och så är jag på en massa andra ställen och spelar skivor förstås. Var går du själv ut och äter? – Söndagssushi på East har blivit något av en modern klassiker, Zink Grill är toppen och En ful och en gul. När jag gick ut förr i tiden var det mycket Riche, Berns och Spy Bar som ett annat får. Men jag har tröttnat på att gå ut så nu blir det framförallt Tranan och kanske lite O-baren. Den bästa personalmaten finns på Debaser Medis där det brukar vara fresh, eloge till dem. Vad är bra med krogstockholm och vad saknar du? – Jag tycker om att krogkulturen har förändrats, känns som att även gemene man ser krogen som sitt vardagsrum och att det är i den miljön man umgås. Att ta en öl oavsett veckodag är typ som att ta en kaffe. Jag saknar massor, men det har mer att göra med svenska regler och det faktum att Stockholm är en liten huvudstad Kan du berätta något roligt som händer på krogfronten i höst? – Världens bästa live-söndagar drar igång igen på Nada, bättre söndagsaktivitet finns icke! PELLE TAMLEHT

?HMOLJL?GCyL MED BARA DAGAR KVAR till den traditionstyngda surströmmingspremiären tvingades Höga Kusten återkalla en hel årsproduktion på 120 000 burkar på grund av fel på locken. – Det här är otroligt allvarligt. Vi har levererat allt vi tillverkat och många av oss som jobbar i produktionen har lämnat jobbet för den här säsongen, suckar saltmästare Daniel Madsen. Någon brist på surströmming verkar det dock inte bli. Hur man ställer sig till det är ju såklart individuellt. Men om dina cravings efter den syrliga fisken skulle bli för stort så finns det alternativ, nämligen surströmmingsosten. Det jämtländska mejeriet Skärvångens bymejeri har tillsammans med surströmmingsföretaget Röda Ulven uppfunnit en mjukost med surströmmingssmak. Doften är dessutom en aning mildare än den som sprider sig vid en burköppning så man kan med gott samvete och utan risk för att bli vräkt avnjuta delikatessen hemma på balkongen. Bara att bre på tunnbrödet och svälja ner med en nubbe eller två. Osten innehåller lök, dill och strömming, och allt ska ju ändå blandas i magen förr eller senare. PELLE TAMLEHT

32 NÖJESGUIDEN #9




ELIA

Var är alla Knastbollar?

>?NEH;MNL;LJz OJJF;H>MA;N;H JOCKE HEINEMAN ÄR IGÅNG IGEN. Krogprofilen som tidigare bland annat legat bakom ställen som Isolé, Metro och Trash Bar har gjort subtil comeback. Den hemtrevliga baren Knast som ligger vid Norra Bantorget har under sommaren stått värd för idel trevliga barklubbar. De röda skinnstolarna från Isolé har fått följa med och dessa tillsammans med en prisvärd barmeny gör Knast till mer än bara en bar. Men Heineman har, hör och häpna, ytterligare ett par hundra kvadrat att fylla och under september månad slår han upp portarna för köttrestaurangen Rodizio. Restaurangen kommer att ligga på gatuplan och har fått sitt namn från en brasiliansk typ av servering där gästen betalar ett fast pris och sedan får äta precis hur mycket hon bara orkar. I detta fall kommer maten mestadels att bestå av kolgrillade köttspett med kalla såser till. Men utvidgningen slutar inte där. Ett morgontidigt café kommer också att öppnas tillsammans med ännu en bar i lokalerna under den nya restaurangen. –Den nya baren är rätt liten och rymmer bara femtiotalet personer. Jag vet faktiskt inte riktigt vad vi ska göra av den än men vi funderar lite på en punkrockklubb, säger Jocke. Varför heter den första baren ”Knast” egentligen? –Jag satt och namnspånade en morgon med mina graffitimålare. En av dem kläckte ur sig Knast och jag tyckte det lät kul. Lagom knasigt. PELLE TAMLEHT

=IFF;A?Ê zN?LOJJMNzLON;HNCIELIHILM<O@@| När jag precis flyttat till Stockholm i början av tjugohundratalet låg det en restaurang på Smålandsgatan som hette Collage. Där kunde man käka texmexbuffé för en femtiolapp i vilken även första ölen ingick. Det fanns också någon form av stammiskort i hårdpapp som gav ytterligare femton procents rabatt i baren. Nu öppnar nya Collage på samma ställe som det gamla haket låg. Renovering och byggnadsarbeten pågår för fullt och restaurangen beräknas slå upp portarna redan i början på september. Baren och restaurangen aspirerar på att kombinera innovativ design med en varm, inbjudande miljö. Joakim ”Fucke” Brännström har tidigare jobbat på Berns Salonger sedan sex år tillbaka. Han ingår nu som källarmästare i ledningsgruppen för nya Collage. –Visionen är en internationell meny som sträcker sig från Asien via östra Medelhavet till södra Europa med basen i vårt nordiska skafferi med spännande, lekfulla och ibland oväntade presentationer som överraskar, säger Fucke. Minns du något från er nittiotalsnamne? –Ja, det gamla Collage öppnade på åttiotalet och fanns in till slutet på nittiotalet. De hade en buffé för tio spänn tror jag men det är inte aktuellt för oss ännu i alla fall, haha. PELLE TAMLEHT

#9 NÖJESGUIDEN 33




>LS=E

CH>C?&CH>SI=BM?FIMM? ÄNDA SEDAN JAG VAR obetydligt större än en champagnekork har skivor och musik spelat huvudrollerna i mitt känsloliv. Jag köade i morgondimman för den nya Blursingeln, trängde mig förbi crackrökare på Black Market för jungle-tolvor samt offrade en elräkning för två singlar med Northern Soul-sångaren NF Porter och en obskyr hiphopskiva med Jean-Michael Basquiat. Mycket barnsligt och kanske lite sorgligt, det kan bara du bedöma. Men känslan av att vara musikens svar på Indiana Jones sprack helt plötsligt en dag. En av musikens magiska dimensioner, skivan, hade försvunnit — istället konverterade jag som alla andra till mp3 och nedladdning. Ungefär samtidigt upptäckte jag vinet. Den stackars lilla Indy där inne fick ett nytt syrgastält att andas i, nya djungler och skatter att utforska, nya hjälplösa att rädda. Att dra upp korken på en oförlöst ChevaliersMontrachet ’91 från Anne-Claude Leflaive blev precis som att sätta nålen till en nyfunnen singel med Teardrop Explodes och att tratta i sig en flaska från Jaques Selosse är idag som att få återse Sun Ra på Camden Jazz Café. Same same, but different. MATTIAS KROON

D;HGSL>;F@IL?P?L DEN STÄNDIGT VITALE debattören Jan Myrdal (han gifte om sig i år, 81 år gammal) må ha skrivit världsberömda och uppseendeväckande böcker om små byar i Kina, Indien och Kambodja, om hans principiella försvar för det militära ingripandet på Himmelska fridens torg och den svenska självupplösande borgerliga demokratin, men det är för en specifik bok han kommer att bli hågkommen i mitt hjärta. Den heter Myrdal om vin och är en samling krönikor från hans tid på tidningen Vår bostad. Här berättar han på ett enkelt och levande sätt om hur han gav upp cigaretterna till förmån för vinet, hur han lade beslag på ett par Sauternes-viner i USA för ett par dollar och hur han kom att dra paralleller mellan Bourgogne och rotmos. Det är lika mycket en reseskildring från vinkartans många smultronställen. Jag är skyldig Jan mycket. Det var han som tidigt lärde mig att bara förlita mig på den egna smaken, på min egen näsa, tunga, gom och mage. Jag har förstått att han blivit förknippad med ”snömos”, ”Kina” och ”gubben”, men för mig kommer han alltid att vara kommunisten som hanterade årgångschampagne mer världsvant än någon moderat. Charmant, inte sant?

GzH;>?HM <CHF;>CH DET SKEDDE, som så mycket annat lyckosamt här i livet, under en konsert med min gudfar Kris Kristofferson. Ensam stod han svartklädd på Trädgårns scen i Göteborg med en gitarr och en hatt och sjöng om sprit och kvinnor. Jag drack något som ni brukar beskriva som ”en stor stark” då min gode vän Daniel Sterner frågade om jag ville ha en Bin Ladin. Jag visste inte vad det rörde sig om men det lät så spännande att jag var tvungen att svara ja. ”Ok, hur många droppar vill du ha?”, blev hans följdfråga. Än mer frågande hjälpte han mig fram: ”Mellan tio och 40 är vanligt”. ”Ok, 20 då, käre vän.” Daniel försvann och utan att veta vad som hänt eller skulle hända återgick jag till Kristofferson och min ”stora stark”. Jag har utvecklat en svårartad aversion mot alt-country, men i denna rena, minimalistiska, klassiska form är country något av den vackraste en ung man kan uppleva, inbillade jag mig. Upplevelsen när Daniel och Bin Ladin kom tillbaka var ett steg närmre Gud. Med sig hade han två shotglas som tog död på allt liv i en två-meters-cirkel omkring oss. Låt mig presentera Bin Ladin för dig: en sexa pastis och tio till 40 droppar tabasco. Eller en hiss rakt upp till evigheten, som jag kallar den.

CARL REINHOLDTZON BELFRAGE Beställ Jan Myrdals Myrdal om vin för 88 kr på bokus.com och du får ett par porriga illustrationer av Gun Kessle på köpet.

TRENDBAROMETERN

CARL REINHOLDTZON BELFRAGE

  

Bin Ladin. Pastis plus mellan tio och 40 droppar tabasco.

<yMNDOMNHO 



















Mikulski — hippaste vinproducenten just nu. PREMIÈRE CUVÉE Bruno Paillard Art Nr 7857, Pris 309 kr

MEURSAULT GENEVRIÈRES 2006 François Mikulski

En champagne med smak av ljus framtid.

Art Nr 96454, pris 549 kr

François Mikulski… LA MOUSSIÈRE SANCERRE Alphonse Mellot Art Nr 88605, pris 259 kr

MEURSAULT GOUTTE D’OR 2006 François Mikulski

Ett fint vitt vin ska vara så torrt att du kan knäcka det på mitten.

Art Nr 96421, pris 539 kr

CHÂTEAU CISSAC ’05

MEURSAULT PORUZOTS 2006 François Mikulski

Art Nr 3991, pris 159 kr

Ett rött Bordeaux är lika användbart på hösten som en tweedkavaj.

…är…

Art Nr 96418, 519 kr

…Gud.

Riedel — vinglas ska vara lövtunna och stora som barnhuvuden.

 Fickplunta fylld med Grand Cru. När krogens vinlista är klen.

 

Light-produkter har horn i pannan.

G;NNC;MELIIH

=;LFL?CHBIF>NTIH<?F@L;A?

mattias.kroon@nojesguiden.se

crb@nojesguiden.se

Bananlikör. Christer Pettersons hemliga vapen.

#9 NÖJESGUIDEN 35


N?;N?L       FOTO: MÄRTA THISNER/EMMA TOLANDER

Från utställningen Emma-Märta.

GI>?LCENCAM=?HEIHMN DET VAR VÄLDIGT MYCKET MODE i teatervärlden under våren. Behnaz Aram gjorde operakostym på Folkoperan och balettkostym för Operan, där Lars Wallin gjorde haute couture-kostym till Gustav III och Filippa K hade visning. Diana Orvings kollektion som byggde på Charlotte Engelke, Rebecka Hemse, Livia Millhagen och Hulda Lind Johansdottirs kläderfarenheter visades på Elverket. Carin Rodebjer inspirerade kläderna i Petra von Kants bittra tårar på Stadsteatern. Snart börjar Martin Bergström skissa på kostym till en Lorcapjäs. Kanske är det alltså i scenkonsten du hittar höstmodet. Kanske är de här några scener du ska bevaka.

+

EMMA-MÄRTA Konstcentrumet BAS, Bandhagen, vernissage 4 september

ÖFA-kollektivet är ett gäng heta, kreativa och vanartiga damer som klipp-och-klistrar teater, dans, poesi, sång och film till feministiska collageföreställningar. Du behöver bara youtuba deras senaste ÖFA: Vårkonsert från i våras för att komma i stämning och bli sugen på att se vad två av öforna nu hittat på i det här sidoprojektet. Emma Tolander och Märta Thisner har slagit ihop sina två visuella konstformer (dans respektive foto) till ett gemensamt uttryck som vill skaka om objekt och subjekt. Resultatet av fotodans/dansfoto-projektetet Emma-Märta visas på det nya konstcentrat BAS i ÖFA-kollektivets högkvarter i Bandhagen.

,

NAVINKI-WELD PERFORMANCEFESTIVAL Weld, 11–14 september

Vi är inte alldeles bortskämda med performance här, men i höst känns det som att det kommer att strösslas över stan lite då och då. Jag lovar att säga till. Till exempel firar den årliga Navinkifestivalen i vitryska Minsk sitt tioårsjubileum med att i samarbete med stockholmska dansperformancescenen Weld inta Norrtullsgatan med en massa internationella akter.

-

GLADA ÄNKAN Folkoperan, premiär den 17 och 18 september

Kvinnofrågan, kabarésprattet och kärlekens ekonomiska villkor. Folkoperan har ju satsat på att låta lite halvt otippade scenkonstförmågor operadebutera hos sig, till exempel Linus Fellbom och Farnaz Arbabi (nästa år). Nu är det dags för ännu en debutant. Och samtidigt gigant. För Unga Klara-ledaren, DI-professorn (och så vidare) Suzanne Osten har faktiskt aldrig regisserat opera förut. Vi får se hur hennes queerfingrar trasslar till Franz Lehárs operett Glada änkan, vars libretto hon tycker är ”ett rent lustmord på patriarkatet” redan som det är. Men som hon väl lär lustmörda i sin tur.

.

ÊTRE BLESSÉ — BEING HURT BEING BLESSED Karina Holla, Teater Giljotin, premiär 10 september

Mera performanceströssel. Teater Giljotin har ju alltmer börjat närma sig konst och fysisk performance. Karina Holla som var här och skapade verket San Clemente på Giljotin 2001 är nu tillbaka på samma scen. Om man varit i genren i tjugofem år och turnerat världen runt lär man utan att vara förmäten ha en del stoff till en föreställning om sig själv och sina erfarenheter som konstnär. Men Holla har ändå slängt in konstnären Louise Bourgeois i handlingen också.

/

UPP I SADELN! EN KABARÉ MED LÖSA TYGLAR Dramaten, premiär den 12 september

Det ska tydligen vara en häst i höst. Att en pjäs på Dramaten skulle säljas in med orden ”Kloppeti klopp, kloppeti klopp!” hade jag inte fantiserat om. Men så är jag ju ingen hästtjej. Vilket dock dramatikerna Margareta Garpe, Martina Montelius och Lucas Svensson, som skrivit denna hästkabaré verkar vara. Och när två av mina skådespelarfavoriter, Ann Petrén och Lotta Tejle, utlovar årets ridtur, så visst. Hoppla!

G;CH;;LP;M maina.arvas@nojesguiden.se

36 NÖJESGUIDEN #9




EIHMN

Foto: Nan Goldin

>?H@CH;EIHMNB~MN?H MYCKET VATTEN FLYTER UNDER BROARNA den här hösten. Jarla Partilagers succé fortsätter i oförminskad takt, Tensta Konsthall har fått en ny chef, Brändström har tappat en Stene, Gun Gallery finner sin plats på kartan, och så Annika Larssons nya videoverk på Andréhn-Schiptjenko som visas september ut som ni inte får missa. Den enda konstrelaterade nyheten jag egentligen hurrar över är att den unga stockholmaren Klara Lidén i februari kommer ha en separatutställning på Moderna Museet i New York. Det är fantastiskt! Grattis!

+

LOUI KUHLAU OCH EMILIA BERGMARK K1 på Kulturhuset, 6 september–17 oktober

Hela våren har de här två ungdomarna suttit i ett litet rum på Lava, Kulturhuset och vikt förpackningar av vitt papper. Vikt och vikt och vikt. Utan rast och utan ro. Det är nästan så man börjat undra om det verkligen står rätt till (ja, jag jobbar där ibland). Det här slitet har resulterat i installationen The Shop, en utställning som tar upp problematiken med konsumtion och ytlighet. Så här beskriver de utställningen själva: När du som åskådare kommer in i The Shop går du in igenom en raserad fasad och möts av en avskalad affärsinteriör. Den lysande skylten över ingången, kundvagnen, övervakningskamerorna som sveper över besökarna, hyllorna med varor, kassaapparaten och pengarna däri, allt är utskuret, klippt och ihoplimmat av vitt papper.

,

YANG FUDONG Jarla Partilager

Nu när vi ändå är inne på förpackningar måste jag bara få säga att jag älskar det här initiativet med Jarla Partilager. Mer sånt. Du tar en uttråkad miljadär med lite konst i källaren och blandar det med en gammal Icabutik på Karlavägen 9 och vips står där en exklusiv konsthall. För att få reda på när utställningen börjar eller överhuvudtaget få komma in och ta sig en titt måste man boka tid på www.jarlapartilager.se. Just för att Yang Fudong är en kinesisk videokonstnär av världsklass.

-

SÖLVE SUNDSBO Gun Gallery, 28 augusti–28 september

På det nya galleriet Gun Gallery visas bara fotografi. Det är verkligen på tiden för alla fotoälskare att få ett alternativ till Galleri Kontrast och deras evinnerliga Jens Assur-fetish. Gäsp! Bakom Gun Gallery finner man bland annat Greger Ulf Nilson som länge sysslat med fotoutställningar och formgivnng. Förväntningarna är stora. Gillar du mode får du inte missa Sölve Sundsbo, som ställer ut i september.

.

NAN GOLDIN Kulturhuset, 6 september–7 december

Nan Goldin står för Kulturhusets stora höstutställning, kommer den att slå Sally Manns i besökarrekord mån tro? Den här utställningen är ett retrospektiv och ett axplock av det Goldin producerat under åren. Om du liksom jag är en faghag av rang lär igenkänningsfaktorn bli stor. Bögar, transor, partyn, outfits, storstad, allt.

/

CHRISTIAN BOLTANSKI Magasin 3, 5 september–14 december

Utställningen Les Archives av den uppmärksammade franske konstnären Boltanski låter nästan som pornografi i mina öron. Vissa går igång på skor, brottslingar, tandläkare, men jag blir helt till mig av allt det här franska och pretentiösa. Jag måste bara gå och se den här utställningen. Hör på det här: “Boltanski samlar här konkreta bevis på våra sköra liv, likt en etnograf eller en arkivarie.” Eller det här: “Erfarenhet av förlust och viljan att ge det anonyma ett ansikte löper som en röd tråd genom hans konstnärsskap. Döden finns som en bismak även i de mer humoristiska och autobiografiska verken, som dokumentation och fiktion utan distinktion.”

G;>?F?CH?HILFCHA madeleine.norling@nojesguiden.se

#9 NÖJESGUIDEN 37


MBIJJCHA               Området mellan mode och elektronik suddas ut. Det var ju rätt länge sedan nu som en vit hörlurssladd var en accessoar att skylta med. Traditionella modemärken designar mobiltelefoner och elektroniktillbehör samtidigt som tekniktillverkare lägger allt mer tid på att berätta historier kring sina produkter. Just detta, och andra prylar som oväntat vill bli fashion är något av det vi kollat lite på den här gången. Gucci 8-8-2008 Bike JL: Gucci släppte några produkter inför invigningen av OS i Peking. Kollektionen heter 8-8-2008 efter invigningsdatumet, alla grejer är röda och har på olika vis koppling till kinesisk kultur eller sport, i olika bemärkelser. ME: Som den här cykeln alltså. JL: Just så. En typisk kinesisk grej. Likaså ett mahjongspel. Utöver dessa finns sneakers, en klocka och några väskor. Men det är helt klart cykeln som sticker ut och bjuder på något extra. ME: Verkar dyr? JL: Förmodligen, ja. Som det verkar så finns kollektionen enbart att beskåda och köpa i Hong Kong och Kina, där lyxkonsumtionen nu når enorma höjder. Så det lär inte bli något problem att tömma lagret.

GI>?F?E Nixon Winter 2008 Collection

Ed Banger x WESC Headphones

Bluwash

ME: Fler klockor. Också dessa, liksom Toy Watches här på sidan intill, i ett nedre prisläge. Från strax under tusenlappen och uppåt. JL: Kanske inget man köper för att skicka vidare till eventuellt nästkommande generation, men å andra sidan inte ett pris därefter heller. ME: Nixon blandar och ger designmässigt, men av modellerna som dyker upp framåt senhösten finns det några riktigt fina modeller. Som de här.

ME: Ännu ett exempel på en co-labs. Den här gången ett par hörlurar från WESC som fått sig en genomgång av franska skivbolaget Ed Banger. JL: Och ser följaktligen rätt… new rave ut. ME: Lite så, ja. Men det finns väl något spännande i att ett modeföretag som WESC ger sig in på marknaden för konsumentelektronik, eller rättare sagt; slår ihop de båda marknaderna. Man har förstått att gränsen egentligen inte behöver finnas, eller ens finns. JL: Sant. Det blir lite mer övertygande än att smeta på en modelogotyp på en tveksamt designad mobiltelefon, som dessutom inte fungerar alls på det vis man förväntar sig av produkter som pryds av till exempel Pradas märke.

ME: Du är väl inte dum mot dina kläder? JL: Jag skulle väl aldrig… ME: Bra, bra. Här har vi ett tvättmedel i relativt snygg förpackning som hjälper dig lite extra med klädvården genom att innehålla någon spännande miljövänlig grej som skyddar tyget mot skadliga mineraler och kemikalier i vattnet, som annars kan skada plaggen. JL: Det verkar ju bra, men nog finns det väl ett gäng produkter likt denna i handeln redan idag? ME: Javisst är det så, men just den här är speciellt framtagen för att vara extra skonsam mot denim. Alltså perfekt för dina vansinnigt högt prissatta japanska Studio d’Artisan-jeans.

38 NÖJESGUIDEN #9

D?HMFOH>KPCMN

GzLN?H?E?H<?LA

jens@dimman.se

marten.ekenberg@gmail.com


eYe x LEVI’s Selvedge Reconstruct Denim

Toy Watch

ME: Så… Ett par jeans för nästan 10 000 spänn. Intressant, om inte annat. JL: Det här är ett exempel på plagg från eYe Junya Watanabes samarbete med märken som Lacoste, Brooks Brothers och just, som här, Levi’s. Man har från eYes sida tagit fram ett antal klassiska plagg från respektive märke och sedan fixat till dessa med mindre eller större detaljer. Sytt om, tagit bort eller sytt på. ME: Remixade plagg. JL: Ja, lite så. Fast inte lika larvigt uttryckt. Och jättedyrt.

JL: Vi gillar klockor. ME: Det gör vi verkligen. Främst sådana som tillverkas av små läderförklädesbeklädda tyska farbröder i miniatyrbyar i Alperna, vars urmakaryrke har gått i arv sedan tiden då boktryckarkonsten var en fuktig vag framtidsdröm. JL: Men ibland kanske det kan vara… kul (?) att matcha sin klocka med kläderna, det har jag hört. Och då finns märken i stil med svenska Tritoni eller som här, italienska Toy Watch som har ett gäng olika färger på sina Submarine-inspirerade modeller. Allt för en billig peng. Use and abuse.

ENLIHCE Budapest M — Continental Shoulder Bag

Roberto Cavalli Coca Cola Light Bottles

iWood

Les Ateliers Ruby Pavillion

ME: Det är ju kul det här med att komma på att använda något gammalt till annat än ursprungsprodukten. Som här när sex innerdäck från cyklar blir en väska. JL: Ett smart drag av Continental, som visar på återvinningstänkande och uppfinningsrikedom. ME: Verkligen. 120 dollar får man betala, och den finns med detaljer i tre olika färger, enligt uppgift. Vad annat skulle kunna återanvändas och omformas till plagg eller accessoarer? ME: Glasfiberisolering blir en väldigt, väldigt kliande tröja? Jag är verkligen helt fel person att komma på något bra här, märker jag.

JL: Se här: ett av Roberto Cavalli designat set Coca Cola Light-flaskor för den italienska marknaden. ME: Se där, se där. Inte så… snygga? JL: Nej, men nog kan det väl ändå sägas vara en ganska kul idé att låta designers göra sin take på ett så klassiskt verk som Coca Cola-flaskan? ME: Ja, jo, kanske det. Men visst skulle det vara en ännu bättre idé att låta någon som gör något snyggt av det testa och strunta i att klä flaskan i leopardmönster? JL: ”We want to remind our customers to bring out the unique, authentic side to their character. Either through a Roberto Cavalli dress or by collecting a limited edition Coca Cola-Light bottle designed by Roberto Cavalli”, säger Coca Cola som släpper 300 000 flaskor i Italien nu under hösten. ME: Jag har aldrig förstått mig på Cavalli och hans ”I wan’tu to celebratu te beautie of di woman baady”. Men så är det å andra sidan han som får göra flaskdesign och inte jag.

ME: Nu när iPhone blivit var persons egendom kanske det kan vara dags att modda sin lite för att inte ta fel när det ligger ett halvt dussin på mötesbordet. Jag har till exempel ett äventyrscase som känns rätt SWAT om jag använder det när… jag känner mig rätt SWAT. JL: Det är jättefult med case! Har du hölster till din telefon också? ME: Eh… Hursomhelst så har Miniot släppt ett case som kommer i olika sorters trä. Lönn, ek, körsbär, mahogny och valnöt. Kostar 80 euro och finns både för första generationen och 3G. Plus: du kan få ditt monogram eller annan text ingraverad. JL: Vi borde kolla på fler iPhonetillbehör i ett kommande nummer! ME: Ja, låt oss!

ME: Det här måste väl vara något för dig som kör moped? En serie svinsnygga hjälmar i kolfiber. Och det här måste väl vara något för dig som gillar lyxiga grejer? En serie med svindyra hjälmar i kolfiber. JL: Rätt på båda antagandena faktiskt. ME: Det franska märket Les Ateliers Ruby har släppt en kollektion huvudskydd döpt till Pavillion som förutom att vara byggd i det lika lätta som hållbara materialet kolfiber också har svalkande luftkanaler och något sorts antibakteriellt foder som låter även en 1 500-kronorsfrisyr kännas överkomligt fräsch efter en längre tur. Finns i ett gäng eleganta lackeringar och passar nog bättre till en moped, vespa eller klassisk glidare än den där vansinnigt snabba Yamaha R1:an. JL: Det verkar mer eller mindre underbart, det där. ME: Ja, förmodligen. Säljs enligt uppgift på Grandpa i Stockholm, så det är väl bara att knalla dit och prova. Eller åk dit med mopeden, men inte utan hjälm förstås.

#9 NÖJESGUIDEN 39


Quik_PRESS_242x360.indd 1

30/07/08 17:48:05




GI>?<FIAA;LH;M @L;GNC>&?HBCMM ?FF?L>CMM9

GI>?

TIM BLANKS ÄR EN gammal gråhårig man som för Style.coms läsare och tittare ordknullar om mode. Han går på alla heta visningar, hänger med det fina folket, och vet antagligen vad han pratar om. Good for him. I en intervju i Aftonbladet i slutet av juli i år lämnar han sin kära haute couture för att glatt dissa modebloggare. Och vem kan klandra honom? Blanks jämför modebloggar med den gamla goda tiden, då tv tog tag i mode, vilket i sin tur ledde till att modevisningarna blev mer extravaganta. Allt för att flirta med den nya publiken. Skillnaden mellan tv och blogg anser Blanks dock vara att bloggarna baseras på stillfotografi, samt att det finns för mycket information, vilket inte nödvändigtvis behöver ha med goda modekunskaper och bra kvalitet att göra. Snarare bara hissade eller dissade av bilder hit och dit. Och visst har han rätt, det finns extremt mycket skit på modebloggscenen, och det mesta vill vi faktiskt leva utan.

“Modebloggar suger apkuk, men kuken är så stor att man inte kan sluta stirra.” Men. Vi måste också ta in magasin i denna diskussionen. Vad händer med pappersexemplaren, när man lika gärna kan få ut informationen genom ettor och nollor, med hela världen som potentiella läsare? Istället för att sälja ett magasin i vissa av Sveriges eller världens butiker, kan en simpel sida på nätet nå ut till så många att det faktiskt måste ses som lite av ett mirakel att pappersformen fortfarande existerar. Jag skulle såklart aldrig få för mig att prenumerera på någon skittidning som till exempel Elle, men jag måste erkänna att om Elle gav mig möjligheten att se samma innehåll på nätet som i tidningen, till ett bättre pris, om jag då skulle kunna ge mig själv cred för de träd som sparats tack vare mitt smarta val, och om jag dessutom skulle kunna titta på materialet när jag ville, endast med hjälp av min laptop, ja, då kanske till och med jag skulle överväga att äcklas över alla skinny modeller i hyfsat tråkiga editorials. Men det gäller självklart att nätversionen av de riktiga magasinen är lika bra som i verkligheten, annars försvinner hela poängen. Ta redan nämnda Aftonbladet som exempel. Visst, det är ingen bra tidning till att börja med, men att till och med betala ynka 19 kronor i månaden för att läsa om Victoria Silvstedts klyfta eller sucka till Sofis Mode i extramaterialet kan jag verkligen leva utan. Nej fan, när jag tänker efter hade jag nog krävt att innehållet i ett webbaserat magasin ska vara bättre än pappersupplagan då de inte längre behöver lägga ner kronor på tryck, frakt och rövslickeri, utan kan lägga den påsen med pengar på skickliga fotografer och skribenter som kan göra en snabbis på nätet till en upplevelse, istället för ett hundra sidor långt reklamblädderi. Personligen kan jag aldrig bestämma mig för om internet är ett långsamt övergående fenomen, där saker som “second life” finns för att verklighetens misslyckade ska kunna ge igen på den stora, stygga världen, eller om det är så taskigt att ens status på nätet kan avgöra ens verkliga liv, både som individ och som varumärke. Oavsett måste jag trots detta säga att Tim Blanks är en gubbe som antagligen inte ens vet hur man RSS:ar en blogg. Därmed är han som källa inte särskilt trovärdig, och hans åsikt om att modebloggar inte kommer göra någon skillnad i modevärlden låter som något min mamma hade kunnat slänga ur sig. Vi vet redan att modebloggarna gör skillnad. De tjänar pengar på reklam, de får gratisprodukter som gärna visas upp, de blir inbjudna till visningar över hela världen, de har till och med små identiskt klädda fjortisar till fans. Så vad har vi då konstaterat? Jo, att modebloggar suger apkuk, men att kuken är så stor att man inte kan sluta stirra.

DIB;HH;MJC=B;FMES Ê<?LFCHMHyMN;GI>?>LINNHCHA9 UNDER BERLINS SENASTE modevecka hade Johanna Spichalsky sin första minishow, och den gjorde mig mäkta imponerad. För att vara tysk design måste jag säga att den kändes väldigt skandinavisk, på ett bra, minimalistiskt och dunkelt vis. Det visade sig dock inte vara så konstigt att jag kände vibbar av mitt hemland, eftersom hon haft ett utbyte med Konstfack i Stockholm. I en intervju med Johanna Spichalsky, som tog plats på en liten bakgård vid Hackeschermarkt i Berlin, frågade jag henne om hur intresset för mode uppstod. Det visade sig att hon egentligen är en arkitekturälskare som genom sina motsvarande gymnasiestudier blev inspirerad till att ta sig an den kreativa världen. Efter studenten praktiserade hon på en arkitektbyrå i Berlin, men märkte hur hon långsamt rörde sig från att vilja skapa design som människan kan bo i, till att intressera sig för design som denna kan klä sig i. Det fascinerande med Spichalskys lilla kollektion är att hon genom sina funderingar kring manligt och kvinnligt mode bestämde sig för att göra samma kläder till båda könen av modellskaran hon fick till förfogande. Inledningsvis blev det en enkel byxa med tillhörande skjorta, vilket i sig inte är något avgörande statement för vår tid, då kvinnan länge haft tillgång till mannens byxa. Som andra outfit gjorde hon däremot en klänning och en kappa, som sedan bars av inte bara en kvinnlig modell, utan även en manlig. Johanna berätta att det var svårt att göra en klänning som kan bäras av en man. Plagget är i vår kultur helt och hållet förknippad med kvinnlighet, och att skapa en klänning utan denna feminina touch var en problemlösning som tog tid. Genom att fråga sig själv hur hon skulle kunna skapa ett plagg så neutralt och samtidigt starkt att människan inuti

sandra.hansson@nojesguiden.se

SANDRA HANSSON

SVERIGES MEST BESÖKTA MODEBLOGGAR Enligt bloggportalen.se

BLONDINBELLA blondinbella.se Med nästan en halv miljon besökare i veckan saxar Isabella Löwengrip in både det ena och det andra i sin blogg — allt från sexuella överfall i utlandet till dyra minkpälsar från Övik.

M;H>L;B;HMMIH

kläderna själv får skapa sin könstillhörighet, insåg hon att det finns ett stort Grand Canyon som håller de båda könens moden isär. I och med detta uppstod även en andra fråga — exakt vad är detta glapp, och hur ska hon kunna ta sig över till andra sidan, utan att riskera att tillbakahålla människan inuti plaggen? Efter att hon spenderat fem månader på analyser, brainstorming och kreativt skapande stod modellerna till slut redo under Berlins modevecka, och som sagt är resultatet mycket imponerande. Inte bara ser den manliga modellen grym ut i sina byxor och skjorta, utan den kvinnliga är minst lika het i sin motsvarande outfit. Mannen som fick äran att bära klänning tillsammans med en kappa ser så naturligt bekväm ut att det var svårt att ens komma på argument till att män inte bär klänning. Utan att riskera bög- eller flatvarning har alltså Johanna Spichalsky skapat ett litet kit som på maximalt vis tar fram personen bakom kläderna, istället för att som i normala fall först utgå från könet innan själva skapelseprocessen ens tar vid. Spichalsky påpekade också att detta är ett första försök att från hennes sida sluta tänka i könstillhörighet när det kommer till mode, och att mycket mer säkerligen kan göras, uppfinnas och experimenteras fram. Tills dess hoppas vi att Johanna kommer kicka röv under sitt kommande sista år som designstudent vid Berlins Universitet, och att hennes slutarbete nästa sommar kommer bjuda på ytterligare gränsöverskridningar av manligt och kvinnligt mode. För killar som redan nu vågar sig på att lämna det gamla, traditionella modet bakom sig, finns Johanna Spichalskys design att se i hennes ateljé i Berlin.

SOFIS SNAPSHOTS blogg.aftonbladet.se/22226/ Aftonbladets stora modeprofil Sofi Fahrman var först i Sverige med en sprillans ny helkroppsbildbyline varje vecka — och i sin blogg lägger hon gärna upp bilder från sitt oerhört extravaganta liv, som en påminnelse om hur sugigt vi andra har det.

STYLE BY KLING kanal5.se/stylebykling Den forna modellen Elin Kling är ingen stor tänkare. Trots detta lockar hon till sig tusentals läsare med sina ”gah” och ”vill ha”betraktelser.

BUBBLARE: Ebba von Sydows blogg, Frida Farmans mode (!), Englas Showroom, Style by Mats.

#9 NÖJESGUIDEN 41


NONSTOP ENTERTAINMENT PRESENTERAR EN IMPASSE FILMS PRODUKTION

JENNY LAMPA

RUTH VEGA FERNANDEZ

DAVID DENCIK

R E B M E T P E S 5 R IÄ M E BIOPR EN FILM AV PETER PONTIKIS

WWW.VAMPYRER.SE WWW.NONSTOPENTERTAINMENT.COM

SMS: a till 72 293 5 80 och få tra i lern direk t i mo bilen !


FyHA?F?P? <L?H>;



NP

JAG TĂ&#x201E;NKTE DELA MED MIG av den fĂśrsta kokande hat-upplevelsen jag hade via televisionen. Scenario: Jag tittar pĂĽ Beverly Hills 90210. Kelly och Dylan ringer pĂĽ hemma hos Brenda, Brenda Ăśppnar dĂśrren och fĂĽr se dem stĂĽ där. De smĂĽ svinen. Dylan och Kelly bjuder in Brenda till en liten promenad, och sĂĽ bĂśrjas det. Brendas pojkvän Dylan och hennes bästa vän Kelly avslĂśjar under promenaden att de svikit henne och haft en romans hela sommaren och nu är kääära och ska bli ihop. DĂĽ. Ville. Jag. Fan. Kräkas. I den stunden kände jag ett sĂĽ starkt hat, att jag frĂĽn och med den dagen skulle komma att hata blonda smĂĽ mestjejer, eller â&#x20AC;&#x153;Kellysâ&#x20AC;? som jag kallade dem. FĂśr visst är det sĂĽ, att man kan dela in tjejer i tvĂĽ läger. Vi har vĂĽra Brendor och vi har vĂĽra Kellys. En Kelly skulle gĂśra en sĂĽdan sak, bli kär i sin bästis kille. FĂśr hej, det bara hände, eller hur? Det var äkta kärlek! Passion! Hon ville aldrig sĂĽra nĂĽgon! Kelly fĂśrstĂĽr inte att sĂĽdant är fĂśrbjudet, hon är inte tillräckligt intelligent. En Kelly är även en svag person som fĂĽr ätstĂśrningar bara fĂśr att nĂĽgon säger nĂĽgot om tjocka lĂĽr. Hahaha. En Brenda däremot är stark, smart och vĂĽgar be de svin som bedragit henne att dra ĂĽt helvete. Och hon har mĂśrkt hĂĽr och coola kläder, blir kär i äldre mer spännande män, och hon grĂĽter varje dag. Vi Brendor är sĂĽ missfĂśrstĂĽdda. Jag menar, bara fĂśr att man inte orkar med tĂśntar sĂĽ är man ingen bitch. Brenda är ingen bitch!

â&#x20AC;?En Kelly är en svag person som fĂĽr ätstĂśrningar bara fĂśr att nĂĽgon säger nĂĽgot om tjocka lĂĽr. Hahaha.â&#x20AC;? Beverly Hills 90210 ĂĽtervänder nu till televisionen, i en helt ny spin-off serie, och snackandet har pĂĽgĂĽtt ett bra tag infĂśr premiäravsnittet (2 september i USA). BĂĽde Brenda (Shannen Doherty) och Kelly (Jennie Garth) är med i rollbesättningen, nu som gamla haggor givetvis, men ändĂĽ. Tyvärr fĂĽr vi inget mera se utav gamla favoriter som Steve (Ian Ziering) eller Donna (Tori Spelling). Stackars Aaron, vrider sig väl i graven. Vad gäller det nya, coola ungdomsgänget serien ska kretsa kring kunde jag inte bry mig mindre, det fĂĽr räcka med unga smala flickor i Hollywood nu när The Hills säsong 4 bĂśrjat gĂĽ. Länge leve Brenda Walsh.

<yMNDOMNHO BREAKING BAD

â&#x20AC;&#x153;Fringe är som om Lost och Felicity hade fĂĽtt ett ganska fucked up, naturkunskapsorienterat kärleksbarn som gärna jobbade pĂĽ labb.â&#x20AC;?

J;=?SQCNN?LA~L=IG?<;=E JAG Ă&#x201E;R INTE DET STĂ&#x2013;RSTA Lost-fanet. Det ska jag inte sticka under stol med. SĂĽ det finns saker som fĂĽr mig mer pepp än tanken pĂĽ en ny serie frĂĽn JJ Abrams. Däremot är jag ett stort fan av Dawsons Creeks gamla posterboy Pacey Witter. Vilket gĂśr mig oerhĂśrt hypad pĂĽ en ny serie med Joshua Jackson. Att JJ sedan har castat Josh som en av huvudrollerna i sin nya dramasatsning gĂśr att jag tänker lite extra gott om honom. Vilket även händer när jag tänker pĂĽ Felicity. Jag älskade Felicity. Och JJ Abrams nya serie Fringe är faktiskt lite som om Lost och Felicity hade fĂĽtt ett ganska fucked up, naturkunskapsorienterat kärleksbarn som gärna jobbade pĂĽ labb. Premissen är som sĂĽhär: Ett plan landar med hjälp av autopilot pĂĽ en flygplats. Alla ombord är dĂśda av nĂĽgon slags kemikalie. Vi är med en hĂĽrd CIA-agent som jobbar som mellanhand till de federala myndigheterna. Hon har ett hemligt fĂśrhĂĽllande med sin partner, som naturligtvis blir smittad av den oidentifierade kemikalien. Det är nu det blir spännande, fĂśr nu dyker Pacey upp. Den enda chans

hon har att rädda snubben sin är Pacey-karaktärens pappa som suttit pĂĽ hispan i 27 ĂĽr. SĂĽ det byggs upp gamla labb, det tas in en kviga som testmaterial och det bĂśrjar rotas i konspirations-teorier cch gamla invecklade kemiska experiment. Fringe-piloten läckte fĂśr nĂĽgon mĂĽnad sedan, och har hypats nĂĽgot enormt pĂĽ nätet. Och jag tycker faktiskt att det är mycket, mycket spännande. Särskilt om man är svag fĂśr forskningsspänning, kamp mot maxade storfĂśretag och ett nytt will they/wonâ&#x20AC;&#x2122;t they-par att bry sig om. Sedan är professorstypen med tid fĂśr skratt ocksĂĽ fint representerad. Där tror jag det kommer att visa sig att man har en riktig favorit. FĂśrra hĂśsten var ganska tunn pĂĽ pilotfronten, och man var rädd att post-strejksklimatet skulle gĂśra ĂĽrets skĂśrd ännu tunnare. Men Fringe är ett steg i rätt riktning. Dyrt, ambitiĂśst och stor fangirlpotential. Jag tror det kan bli nĂĽgot. REBECKA WADSTED Fringe bĂśrjar sändas pĂĽ FOX i september och pĂĽ Kanal 5 senare i hĂśst.

FĂśrhoppningsvis snart pĂĽ svensk tv

Faktiskt det bästa pilotavsnittet jag sett, sü jävla spännande. Men var sonen tvungen att vara handikappad? Mitt hjärta grüter. HOMBRES Dvd

FÜrst lyftes det frün prime time, sedan lade man ner. Tur vi har dvd, annars hade en gammal pärla som Hombres fÜrsvunnit ur vüra liv. AMERICAS FUNNIEST HOME VIDEOS Kanal 5, vardagar 18.30

Motivering: det fĂĽr mig att skratta.

GENERATION KILL

ASHES TO ASHES

I rollerna: Rudy Reyes, Lee Tergesen, Alexander SkarsgĂĽrd

I rollerna: Keeley Hawes, Philip Glenister

Det gür bra fÜr Alexander Skarsgürd. Han är aktuell med tvü kvalitetsserier den här hÜsten. Den ena, True Blood, ska vi ta en närmre titt pü i nästa nummer. Den andra, Generation Kill, ska vi tala om här och nu. Miniserien bygger pü journalisten Evan Wrights texter som han skrev pü uppdrag av tidningen Rolling Stone frün Irak. Wright fÜljde en amerikansk bataljon marinsoldater under de inledande veckorna av kriget och fick se büde det ena och det andra. Mestadels bÜgoch kvinnoskämt verkar det som. Skarsgürd spelar en av soldaterna, och det är märkligt, jag trodde jag skulle hata det här. Skarsgürd har alltid irriterat mig nügot fruktansvärt. Trots detta, och med risk fÜr att lüta som nügon frün radioprogrammet Din gata: Generation Kill berÜr. Pü ett bra sätt.

Ashes to Ashes är uppfÜljaren/spin-offen till hyllade Life on Mars. Precis som i den senare handlar det om att vakna upp i det fÜrflutna och om den svüra kampen att ta sig därifrün. Life on Mars var sjuttiotal i Manchester och Ashes to Ashes är üttiotal i London. Det tar nügra avsnitt (skulle tippa pü tre) att verkligen inse hur pass bra det här är, handlingen är till en bÜrjan lite rÜrig, och om du inte sett Life on Mars kan det eventuellt bli outhärdligt. Det som verkligen betyder nügonting är musiken, kläderna, frisyrerna, och referenserna. 1981 känns som det snyggaste üret nügonsin, tyvärr var man inte ens fÜdd dü. Huvudrollen spelas av superheta Keeley Hawes (slür nästan Catherine frün CSI i fräschÜr) vilket direkt gÜr Ashes to Ashes till en bättre serie än sin fÜregüngare. Publikfavoriten, den rolige polisfarbrorn Gene Hunt (Philip Glenister) är givetvis med här ocksü. Hur skulle det annars se ut?



MARGRET ATLADOTTIR

G;LAL?N;NF;>INNCL



Premiär pü Canal + den 3 september

MARGRET ATLADOTTIR Premiär pü SVT1 sÜndag 31 augusti kl 21.15

margret.atladottir@nojesguiden.se

#9 NĂ&#x2013;JESGUIDEN 43


EpXg\ijg\bk`mmXia\m\ZbX

8mi€kke`e^Xi% veel\e^i\ejfdB`eXm`ee\i%


CJBIH? Ê?HGI<CFI>SMM| ETT AV DE MEST INTRESSANTA uttalanden som gjorts om iPhone var när John Carmack deklarerade att Apples telefon hade mer kraft än både Nintendo DS och PSP. Uttalandet var inte bara chockerande, utan blev samtidigt en lika stor endorsement för Apple som när 50 Cent för fem år sedan omsorgsfullt smekte sin nu medeltida iPod i musikvideon till Pimp (Fiddy själv smektes lika omsorgsfullt av tre lättklädda kvinnor). Även om Carmacks kommentar var en smula oväntad kan den knappast räknas som nyckfull, då han i samma andetag tillkännagav att id Software numera fann sig i sällskap med bekantskaper som Electronic Arts, Sega, THQ, Activision, som tillsammans med en rad andra spelmakare slutit upp bakom iPhone. Vid en första anblick kan det mest verka som the usual suspects av utvecklare, som någon gång i kvartalet släpper en pixlig röra och kallar det spel. Men ensemblens programförklaring är lika tilltalande som genuin: att en gång för alla göra upp med mobilspelens skamfilade rykte. Bestyckad med en rad spelvänliga excesser som wi-fi, en uppdaterad on-the-go-variant av iTunes och acceleromtern — som känner av hur telefonen är vinklad — har iPhone allt den moderna mobilanvändaren kan behöva. Tjusningen med detta digitala mjukvaruhus Appstore, är att det aldrig är på mer än ett pekfingers avstånd. Bland hundratals varianter av trötta hasardspel finns indiefavoriten Critter Crunch och Hudsons klassiska Bomberman, inkilade mellan iDrink (en drinkguide) och Rotary Dailer, som gör iPhones digitala knappsats till antik nummerskiva. THQs bidrag är De Blob, ett lagom quirky spel där man bokstavligen sätter färg på den gråa vardagen. Och att slutligen i ett hörn hitta Sega CD-rollspelet Vay från 1993, känns ungefär lika oväntat och roligt som att stöta på en gammal bekant man faktiskt vill hålla kontakten med på Fejjan. Med varje spaltmeter av mjukvara framstår iPhone allt mer som mobilspelens viktigaste hållpunkt. Samtidigt har några av de största garanterna för iPhones spelpotential ännu inte gjort entré. Flera japanska spelmakare håller just nu på att bryta med traditionen om att enbart göra spel för den inhemska marknadens lätt futuristiska mobilutbud, bland dessa en tidigare slumrande rollspelsjätte som nyligen gav ut sitt första spel för iPod. Och Squre Enix är drömfabriken som aldrig gjort sig kända för att välsigna förlorarna.

PÅ DIN IPHONE JUST NU



MJ?F

Det vankades QA-session med Final Fantasy XIII-producenten Yoshinori Kitase.

IL>ON;HG?HCHA TOLKAR ÄR FÖR LUSTIGA. De bryter ned frågor och svar i dess minsta beståndsdelar, bygger sedan bekymmerslöst upp dem igen till små semantiska Frankensteins monster och förväntar sig att någon ska förstå dem och deras fantasifoster. När det vankades QA-session med Final Fantasy XIII-producenten Yoshinori Kitase hade Square Enix förberett med fyra tolkar så att det inte skulle uppstå minsta otydlighet och resultatet lät knappast vänta på sig. Se hur ett helt konferens-rum var lost in translation under en dryg timme — tolkarnas översättningar av frågorna är i kursivt. Kitase, din första framträdande roll som regissör var i Final Fantasy VII. Kan du berätta hur det har varit att jobba med

serien sedan dess fram till Final Fantasy XIII? Vad är den tekniska skillnaden mellan Final fantasy VII och XIII? –Vi kan göra snyggare grafik och har bättre teknik. Har ni i Final Fantasy XIII hämtat inspiration från västerländska rollspel, till exempel Mass Effect? Hur har Mass Effect inspirerat dig? –Jag har inte spelat Mass Effect. Hur är det att jobba med Xbox 360 i jämförelse med Playstation 3? Hur kommer Xbox 360- och Playstation 3-versionen att skilja sig? –Den ena kommer att vara på dvd, den andra på blu-ray. JOHAN HALLSTAN

CRITTER CRUNCH Just när pusselgenren på allvar börjat se till den tredje dimensionen för nya huvudbryr kommer en lika genomtänkt som färgsprakande old school-pusslare. LABYRINTH Trots att Labyrinth varken bjuder på några grafiska märkvärdigheter, lukten av trä eller ens ett par flisor, är det svårt att inte bli nostalgisk över en digital replika av det klassiska labyrintspelet. DE BLOB Det är hög tid att göra färgrevolution i den grå vardagen. Som den osannolika hjälten De Blob kladdar man ned en hel stad med ett barns upptäckarglädje och entusiasm.

TRENDBAROMETERN

PÅ DIN IPHONE I HÖST NEWTONICA Det enda vi vet — och behöver veta — om Newtonica är att det är Kenichi Nishis nya. Nishi har som bekant tidigare gjort outsidethe-box-spel som Giftpia och Chibi-Robo.

R. O. C. K, Rock´n´Roll Music

ROLANDO Tycker du precis som vi att Locoroco var ett helt fantastiskt spel men att något saknades? Gränsen mellan imitation och inspiration är hårfin i Rolando, men det där något (accelerometern) har tillförts.

RHYTHM TENGOKU GOLD

STAR WARS: FORCE UNLEASHED George Lucas egna bidrag under 2000-talet till Star Wars har inte levt upp till förväntningarna. Det har inte spelen heller. Tills nu. Force Unleashed ser lovande ut och frontar med lustiga iPhone-fyndigheter.

ROCK BAND

<yMNDOMNHO



Det svenska spelundret. Är tvärtemot den populära uppfattningen inte överdrivet. Mirror’s Edge, Bionic Commando och Just Cause 2 är storproduktioner med global sexappeal.

 

Storbolagsindie. Fat Princess, Pixeljunk Eden och Flower är alla utvecklade med ett storbolags profithunger och en indieutvecklares hjärta.

 

PVC-invasionen. Tre spel med trummor, tre skrymmande trumset i vardagsrummet. När gick allt så fel?

NDS/Nintendo

Rhythm Tengoku Golf, eller Rhythm Heaven som det kommer att heta här, är Wario Ware-makarnas härligt quirky självhjälp för alla som vill få bättre taktkänsla.

X360, PS3/Harmonix

Rockrevolutionen är här! Rock Band vinner inte bara våra hjärtan för att det förvandlar varje förfest till gungande arenarock, utan borde också tilldelas något slags pris för årets tydligaste varudeklaration. CRITTER CRUNCH iPhone/Capybara Games

DIB;HB;FFMN;H



Siffran två. Gears of War 2, Fable 2, Resistance 2, Rock Band 2 och Motorstorm Pacific Rift (tekniskt sett en tvåa). I höst är uppföljartrenden starkare än någonsin.

Hur man än vänder och vrider på det förblir charmerande Critter Crunchs lätt provocerande budskap om att leka med maten omöjligt att värja sig mot.

Retrorevival. Bionic Commando Rearmed, Mega Man 9 och Galaga Legions är bara några titlar som bekräftar våra misstankar om att 2008 är retrofilernas år.

Nintendos arrogans. Nintendos romans med casuals kväver core-spelarnas kärlek. I år igen.

johan.hallstan@nojesguiden.se

#9 NÖJESGUIDEN 45


O S C A R ÂŽ B E L Ă&#x2013; N A D F Ă&#x2013; R B Ă&#x201E; S TA O R I G I N A L S Ă&#x2026; N G

Âł4lOBIjSGJMNFSTFSNBOCBSBFOHlOHJMJWFU &/"7%&'*/"45&,`3-&,4)*4503*&3+"(4&55Âł Amelia

Tara

Allt om film

Aftonbladet

Hennes

CG Karlsson, SVT Gomorron

VINNARE PUBLIKPRISET SUNDANCE FILM FESTIVAL

VINNARE PUBLIKPRISET DUBLIN INT. FILM FESTIVAL

pĂĽ dvd 10/9 www.sandrewmetronome.se/video

Hyr eller kĂśp den hos

www.hemmakvall.se


 @CFG FCFF;N??HNP'MNDyLH?E;F?H>?LH  ;PHCEF;M?LCEMMIH

George Clooney klarade det. Hugh Laurie likasĂĽ. Ska man plĂśtsligt bli tv-seriesuperstar är det lämpligt att ha kommit upp i den begynnande medelĂĽldern och bĂśrjat kĂśpa fotriktiga skor. Annars väntar gärna en framtid av tablettmissbruk, anorexi och public fornication. Vi har inte bara tagit en titt pĂĽ facit â&#x20AC;&#x201D; vi berättar även hur det kommer att gĂĽ fĂśr vĂĽr tids teen tv-ikoner!

DETTA HAR HĂ&#x201E;NT!

TED DANSON f. 1947

ROSEANNE BARR f. 1952

NIGEL PLANER f. 1953

PHILIP MICHAEL THOMAS FARAH FAWCETT f. 1949

f. 1947

Som den gänglige och küte bartendern Sam Malone i Bostoneposet Skül! i bÜrjan av 80-talet.

Som John Goodmans sylvassa white trash-hustru i lĂĽngkĂśraren Roseanne i slutet av 80-talet.

Som den debile, Üvervintrade hippien Som Don Johnsons Bronx-bÜrdige, Neil i BBC:s legendariska motkultur- spänstige sidekick Tubbs i Miami satir Hemma värst under tidigt 80-tal. Vice i mitten av 80-talet.

MINNESVĂ&#x201E;RD KULMEN

Ted skojar med sin düvarande fru Whoopi Goldberg pü en Friars Clubtillställning genom att spackla pü sig duktigt med negersmink och hülla fÜredrag om Whoopis vagina.

1990 är Roseanne sü gigantisk i humor-USA att hon, när hon ska sjunga nationalsüngen infÜr en baseballmatch i San Diego, kostar pü sig att häckla spelarna genom att maniskt stü och gräva sig i skrevet. Händelsen fÜrfÜljer henne i flera ür.

Hasar runt tillsammans med MotĂśrheads Lemmy och lejonparten av den brittiska humoreliten i kultrullen Eat the rich 1987.

Släppte popskivan Living the Book of My Life 1985. Blott en västanfläkt av hybris jämfÜrt med Dons Heartbeatsatsning üret därpü, men ändü bÜrjan till slutet pü sküdiskarriären.

HÜsten 1976 är Farah Fawcett sü poppis i stugorna att hennes swimsuit-kalender säljer i 12 miljoner exemplar, en siffra som än idag sägs vara oÜverträffad.

EFTER GENOMBROTTET

Har mest softat, gjort lite miljÜarbete och gÜdslat pengar in i de demokratiska presidentkampanjerna. Dyker regelbundet upp som Larry Davids brüksugne vän i Simma lugnt Larry, är annars mest med i bedrÜvliga made for tv-filmer.

Har mest harvat runt i radioprogram och snabbt nedlagda spinoffserier. Enda antydan om en mer kvalitativ comeback är gästspelet i My Name is Earl â&#x20AC;&#x201D; pĂĽ mĂĽnga sätt en Roseanne fĂśr 2000-talet.

Har pü senare tid profilerat sig som en lysande uppläsare av Terry Pratchetts fantasyromaner och även skrivit bÜcker om barnuppfostran. Dyker dü och dü upp i nügot French & Saunders-gig, men har pü det hela taget viktat om mot den intellektuella världen.

En mycket blandad kompott bestüende av bland annat familjeorienterade musikaler, fitnessvideomusik och den intergalaktiska dürfÜreningen The Philip Michael Thomas Psychic Connection. Har pü senare ür mÜtt en andra vür där Grand Theft Auto, humorfilmen The Aristocrats och Fredrik och Filippeppen varit nügra av hÜrnstenarna.

Har med sitt numera oformliga kanelbullsansikte blivit en smärre poster child fÜr motstündarna till plastikkirurgi. Som om inte alla tarvliga kommentarer kring den saken vore nog har hon dessutom brottats med mardrÜmsdiagnosen analcancer.

FÜrvünansvärt god. Efter en serie äktenskap som involverat stroke (Casey Coates), skilsmässor i 25 miljoner dollar-klassen och livlig barnavel har han nu stadgat sig med robusta sküdisen Mary Steenburgen, med vilken han äter vegankost och provar ut nya runda tantglasÜgon.

SisĂĽdär. Har pĂĽ senare ĂĽr â&#x20AC;&#x153;ĂĽterupptäckt sig självâ&#x20AC;?, vilket betyder gräsligt blonderat hĂĽr, näsoperation, fettsugning, snällare jokes och programledarskap fĂśr The Search For the Funniest Mom in America, säsong tre.

Utomordentligt god. Verkar mest sitta Under all kritik. Nügot som utretts framgüngsrikt i Fredrik och Filips hemma och läsa Oliver ReedfullÜdiga hasbeens-reportageserie. biografier och laga en bit Tournedo Rossini tillsammans med Stephen Fry.





SLOG IGENOM

PSYKISK ALLMĂ&#x201E;NSTATUS

Ă&#x2026;LDRATS MED VĂ&#x201E;RDIGHET?

DETTA KOMMER HĂ&#x201E;NDA!

ADRIAN GRENIER f. 1976

KRISTEN BELL f. 1980

Som den ojämfÜrligt hetaste fältdetektiven i ikonografiska 70-talsserien Charlies änglar.

Klart tveksam. Junkieryktena (stenad under en Lettermanintervju!) och en minst sagt trasslig relation med superhunken Ryan Oâ&#x20AC;&#x2122;Neal har fĂśrsämrat det redan kantnaggade ryktet i Hollywood.





 JERMAINE CLEMENT

ED WESTWICK f. 1987

SPENCER PRATT

f. 1974

Som den patologiskt trÜgtänkta ena halvan av folkrockduon Flight of the Conchords.

Som Gossip Girls amoraliske superhunk Chuck.

Tidigare mest känd som kompis till Brody Jenner, men gjorde entrÊ i säsong tvü av The Hills med buller och büng.

f. 1983

SLOG IGENOM

Som den godmodiga och listiga Som den ofattbart gullige partyprissen och Brooklyn-skĂĽdisen Vincent knattedetektiven Veronica Mars i Chase i 2000-talets mest inflytelse- serien med samma namn. rika pojkrumsfantasi, Entourage.

MINNESVĂ&#x201E;RD KULMEN

Sommaren 2008 lyckas Grenier inom loppet av en münad kräva klubbar i The Hamptons pü 50 000 dollar fÜr att fira sin fÜdelsedag, begära ett saltat tioürskontrakt pü Entourage samt lämna australiska bombnedslaget Isabel Lucas fÜr att han hellre vill surfa lite i Malibu.

När hon 2007 samtidigt frontar Veronica Mars, ansluter till Heroes, med elektrisk manipulation som specialitet, samt styr hela Gossip Girl-ruljansen frün sin intriganta Upper East Side-blogg. Pü münga sätt 2000-talets teen tv-epicentrum.

Clement väljs ut i den mycket trünga krets komiker som für fÜrtroende i Napoleon Dynamite-regissÜren Jared Hess nästa pühitt, Gentlemen Broncos, om händelseutvecklingen pü ett fantasykonvent.

Gjorde sig ännu lite mer spännande hos den trünande teen tv-publiken när livliga rykten dÜk upp om att Westwick hade en hemlig homosexuell romans med Gossip Girl-kollegan Chase Crawford.

Eh, The Hills. FÜrutom att regissera flickvännen Heidis gräsliga musikvideo och själv välja ut nya illasittande sportstrumpor varje morgon är det det enda han gjort.

EFTER GENOMBROTTET

Efter alla mediokra rockband och tÜntig JC-reklam hittar han 2009 hem: Regidebuten Teenage Paparazzi med Noam Chomsky blir en vändpunkt. Grenier üterodlar sitt hippieskägg, äter bara fallfrukt och ägnar resten av sitt liv üt samhällskritiska dokumentärer.

Blott 30 ür gammal bryter Bell med teen tv och satsar allt pü det hon verkligen brinner fÜr: katter, hemlÜsa barn i Uganda och pilates. Hennes sista offentliga framträdande blir en habil Tina Fey-komedi, därefter flyr hon staden och Üppnar ett litet djursjukhus i hemstaden Huntington Woods.

Efter FOTC och bitternĂśrdkomedin Eagle vs Shark hamnar Jermaine Clement fĂśr gott i nĂśrdfacket. När han ĂĽr 2019 fĂĽr spela Rick Moranis paradroll i en remake av Ă&#x201E;lskling, jag krympte barnen fĂĽr nyzeeländaren nog och tar istället anställning som korrekturläsare pĂĽ The Wire.

När Westwick precis ska bÜrja filma uppfÜljaren till Donnie Darko uppdagas det att Chase-ryktena hela tiden varit sanna. Westwicks rockband splittras och han bÜrjar använda all ledig tid till att spÜa poliser pü Chelsea-matcher och träffa transsexuella prostituerade i sin fabriknya Aston Martin.

Ett mycket snuskigt sextape med Heidi och Spencer läcker ut (touchĂŠ!) â&#x20AC;&#x201D; de gĂśr slut och Heidi hittar tillbaks till sin vän Lauren Conrad. När Spencer avverkat alla Disneyteenstjärnor (Miley Cyrus, Selena Gomez), när dessa blivit lagliga, tar karriären slut. Han äter till slut sina cornflakes med whiskey, som Larry Hagman.

UtsÜkt. Av ungdomens hedonistiska synder finns inga spür kvar. Pü ülderns hÜst kÜper Grenier till och med loss alla kvarvarande kopior av Entourage och bränner dem ceremoniellt pü bül utanfÜr Jeremy Pivens villa.

God. Fantastiskt god.

Hygglig. Clement fortsätter livet ut vara gift med den trevliga teaterdirektÜren Miranda Manasiadis. Enda verkliga bakslaget mentalt är när han i mitten pü 2020-talet rükar spilla ett stÜrre glas fanta Üver sina finaste Orange Juice-vinyler.

Ă&#x2026;r 2032, 45 ĂĽr gammal, trĂśttnar Westwick pĂĽ att vara sin generations Robert Downey Jr och skriver in sig själv pĂĽ rehab. Snart därpĂĽ mĂśter han Kristus och ĂĽterfĂśrenar nu sitt gamla rockband The Filthy Youth med nyskrivna sĂĽnger om Stora famnen och miljĂśfĂśrstĂśring.

Vikande. Medan Heidi vänder sig ännu mer till Gud, och blir vür tids Tammy Fae, fastnar Spencer i ett svürt kola- och Jack Vegas-beroende och üker till slut, likt Mischa, Paris, Nicole och Lindsay, fast fÜr en DUI. Dü rehabanläggningen saknar flingor tar Spencer, i mars 2011, sitt liv genom att svälja en Von Dutch-keps.







PSYKISK ALLMĂ&#x201E;NSTATUS

Ă&#x2026;LDRATS MED VĂ&#x201E;RDIGHET?





#9 NĂ&#x2013;JESGUIDEN 47


@CFG

          

JzL?J?LNI;L?H

NEOWESTERN NO COUNTRY FOR OLD MEN Regi Joel och Ethan Coen

Föreningen av Cormac McCarthys grymma westernroman och bröderna Coens försmak för obarmhärtiga, sarkastiska storylines är cineastisk mumma. Det är tveksamt om någon annan Coen-film inneburit ett sådant skönt, vridet obehag som denna. Skildringen av den psykopatiske mördaren Anton Chigurh (Javier Bardem), som sveper över den moderna prärien är förhäxande. Och som så ofta förr bär all destruktion på en symbolisk knorr, som del av den becksvarta humorn. EAP



FINFANTASY BERÄTTELSEN OM NARNIA: PRINS CASPIAN Regi Andrew Adamson

Det är läckra landskap och storvulna stridsscener som gäller när syskonen Pevensie återvänder till Narnia och upptäcker att århundraden har gått och (skäggiga och brytningstalande) telmariner invaderat och försökt utrota alla magiska invånare. Pampig fantasy med hög kvalitet i nästan alla avseenden, och Eddie Izzard som kaxig musriddare. Vad mer behöver man? JS



HAJPAD MODELLSKRÄCK DONKEY PUNCH Regi Oliver Blackburn

Tre tjejer på semester i Marbella träffar engelska yachtkillar, hamnar långt ute till havs i en dimma av rysk meth, orgier och titelns (av män) omhuldade doggy style-teknik (se urbandictionary.com för en fullödig analys). Donkey Punch kan för ett otränat öga framstå som en Ibiza ocensurerat med mer porr, gore och gruppvåldtäkter. Men det här faktiskt inte den platta socialgrupp 3-skräck som recensenter slentrianmässigt måste ta avstånd från. Den orutinerade ensemblen är utmärkt, karaktärsteckningen förvånande skarp och Neil Marshalls The Descent ingen onödigt smickrande jämförelsepunkt. NE



FLYGANDE ACTION FORBIDDEN KINGDOM Regi Rob Minkoff

Den urgamla historien om den utfrysta ynglingen som hamnar i en annan tid och värld och måste hitta sin väg tillbaka får här utspela sig i några av den kinesiska mytologins och litteraturens största berättelser — via Boston. Unge Jason måste med en mystisk stav hjälpa till att befria Apkungen och förstås lära sig lite om sig själv. Med Jet Li, Jackie Chan och ett antal andra Hong Kongstjärnor flygandes i trådarna blir det läcker färgstark action och klassisk saga på en gång. JS



Hellboy II

tydliga samhällskritiska tendenser, men räds inte att problematisera dem. Den explosive Christopher McCandless, dynamiskt spelad av Emile Hirsch (Alpha Dog), läser Thoraeu och idealiserar naturen som renande motvikt till civilisationen, bara för att slutligen gå under i vildmarken. Into the Wild berör, inspirerar och upprör likvärdigt. EAP

Det bästa med Hellboy har alltid varit att han är — ja, inte mänsklig då men att han är lika delar rövsparkande freakjägare och temperamentsfull själ. Del Toros uppföljare kör stenhårt på det och är en skön balans mellan toksnygg, fartfylld serieaction och känslosås. Det är lite Sex And the City för nördar, kanske. Med fantasimonster istället för skor. Och Ron Perlman är en uppenbarelse i djuprött. JS



NATURROMANTIK INTO THE WILD Regi Sean Penn



Penns frisinnade tolkning av Jon Krakauers reportagebok om ynglingen som 1992 svalt ihjäl i Alaska har

48 NÖJESGUIDEN #9

HELLBOY II: THE GOLDEN ARMY Regi Guillermo del Toro

Regi Mark Osborne

THE DARK KNIGHT

Kärnan här är gammal skåpmat (losern som övervinner sina hinder genom vägledning från vis, äldre man), men inramningen gör att man köper hela paketet. Animationen är briljant och upplägget av en fabel i det forntida Kina är visuellt tacksamt. Jack Blacks slackerröst är idealisk för filmens huvudroll och antihjälte Po, en överviktig, kung fu-fixerad panda som arbetar i en nudelbar. Dustin Hoffman som mästaren och eldräven Shifu och Angelina Jolie som den akrobatiska Tigress är helgjutna. Passande både för 00-talsbarn som tjuvtittat på Crouching Tiger, Hidden Dragon och äldre som kan alla referenserna. EAP



Regi Christopher Nolan

Årets mest älskvärda misslyckande? JUDEX + NUITS ROUGES (THE MASTERS OF CINEMA SERIES) Regi George Franju

Slutet av augusti ägnar jag åt att följa OS-finalen i basket, plantera om på balkongen och återse George Franjus sjuka masked avengerpärla Judex från 1963. Jag har aldrig varit någon vän av dårrullar per se, men den här gör mig helt... stum.

Barnhemmet

LOFI-FEELBAD MARGOT AT THE WEDDING Regi Noah Baumbach

Inte så enkelt som “gillade du Squid kommer du gilla den här”, men nästan. Ännu en trasig familj med hyperintelligenta överanalyserande medlemmar som inte kan närma sig varandra, ännu en långsam historia som kretsar kring ett vägskälsögonblick. Det är lågmält och närgånget, och det pratas runt känslorna tills de inte får plats och rinner över — vilket är både underbart och irriterande. JS



KICKER I EXIL MIO Regi Jonas Embring

Många fördomar om betongförorten bekräftas i denna rörande dokumentär om Mios tillvaro i ”stockholmsghettot” Henriksdalsberget. Som barn skickades han till Sverige av sin thailändska familj. Tanken var att han skulle få ta del av möjligheternas svenneland och sända hem pengar. Istället växer han upp till en kriminell, desillusionerad kicker i ett hårt, snöblaskigt och oförstående Sverige. Ett land som väcker djup avsky. Men trots filmens diskbänksgråa mörker mynnar den ut i något hoppfullt, mycket tack vare Mios flickvän och outtröttliga stöttepelare Melina och ett thailandsbesök med snyftvarning. EAP



SOCKERSÖT METAACTION SON OF RAMBOW Michel Gondrys Be Kind Rewind från i våras bär på ett tydligt tematiskt släktskap till Son of Rambow, som hade premiär på Sundance redan i januari 07. Båda filmerna är metapräglade hyllningar till människan och filmkonsten, även om de har olika tillvägagångssätt. Största skillnaderna är att Jennings inte är lika neurotiskt namedroppande som Gondry, samt att det här fokuseras mer på personporträtt och relationernas trovärdighet. Detta gör att handlingen når hjärtat mer än den populärkulturellt välmatade hjärnan. Son of Rambow är en kärleksfull pojk-buddydramedy om utanförskap och vänskap, samt en osund fascination för Rambo. EAP



Regi Guillermo del Toro

<yMNDOMNHO Tilltalar alla från nördar och doktorander i etnologi till läskedryckstillverkare och små, små barn. Till och med olidligt kräsmagade Onionkritikern Nathan Rabin ställer sig i givakt. I love it!

KAMPSPORTSFABEL KUNG FU PANDA

Regi Garth Jennings

SERIESEQUEL HELLBOY II: THE GOLDEN ARMY

gori. Det är lika mycket en berättelse om förälskelsen mellan skräpsamlarroboten Wall-E och den högteknologiska robotinnan Eve, som ett dystopiskt porträtt av människans hantering av jorden. Och den första, dialogfria halvtimmen kan bara kallas för stor konst. EAP

DYSTOPISK PLÅTBURKSROMANTIK WALL-E Regi Andrew Stanton

Pixar har blivit synonymt med estetiskt fulländad familjeanimation där intrikata vuxenreferenser får en gullig visuell inramning. Men med Wall-E tar Finding Nemo-regissören Andrew Stanton ett kliv till en nivå där ingen förut har satt en animerad mainstreamfot. Wall-E utgör genom sin mix av genrer (stumfilm, äventyr, avantgarde, romcom, drama och sci-fi), en alldeles egen kate-



BARN I SPÖKHUS BARNHEMMET

HCEF;M?LCEMMIH niklas.eriksson@nojesguiden.se

Regi J.A. Bayona

Den föräldralösa Laura beslutar sig i vuxen ålder för att med sin man och adopterade son återvända till det tomma barnhem på Spaniens nordkust där hon växte upp, för att starta ett vårdhem för barn. Dum idé, Laura. Referenserna frodas i denna konstfulla dramaskräckis om försvunna barn, spöken och förtvivlad föräldrakärlek. Lyckligtvis är det betydligt mer Don’t Look Now än The Others. Kalla kårar i magisk realistisk anda. Barnhemmet är Bayonas långfilmsdebut, men det stilistiska avtrycket från producenten Guillermo del Toro (regissör till bl.a. Pans labyrint), är tydligt. EAP



HELLBOY II: THE GOLDEN ARMY Regi Guillermo del Toro

Vore det ofint att fria till både regissör och huvudrollsinnehavare? MAMMA MIA Regi Phyllida Lloyd

Mina kromosomer got the best of me, OK?

NYTT ÅTERBESÖK BRIDESHEAD REVISITED

WATCHMEN

Regi Julian Jarrold

Å. Det är nästan så man inte vill se filmen, ifall den inte lever upp till det.

Anglofili är en farlig kraft. På samma sätt som det krävs ett ohyggligt mod för att 2008, låt säga, anmärka på dialogen i Withnail And I eller sätta på sig Tommy Coopers fräckis-fez, så är det förstås förenat med livsfara att röra Brideshead Revisited. Evelyn Vaughs lika mästerliga som anti-moderna closeted gay-klassiker och BBC:s kvartalslånga tv-serie från tidigt 80-tal har här blivit till två ganska puttertrevliga timmar under parollen (håll i er nu!) “a heartbreaking romantic epic”. Kanske borde jag ta på mig puristkostymen och rasa över hur platt Charles Ryders och Julia Flytes till sist exekverade romans på ett kryssningsfartyg skildras. Filmversionen ska ha en eloge för att den inte retrospektivt går och städar i Waughs åsiktspaket — åtminstone privat en smärre provkarta över klasskomplex, prestige, anti-semitism, religiös ortodoxi och patologiskt självhat. Det här är en hyggligt romantrogen update, mer försöker den inte vara.



NE Premiär 19 september

VÄSTBANKSDRAMA CITRONLUNDEN

Trailer

DOFC;MEINN julia.skott@nojesguiden.se

WALL-E

Regi Andrew Stanton

Pixarfolkets senaste skapelse är precis vad alla miljömedvetna animationsfanatiker någonsin kunnat önska sig. Nästan.

HELLBOY II: THE GOLDEN ARMY Regi Guillermo del Toro

För alla de som tyckte att Pans Labyrint saknade en bufflig, kedjerökande, sarkastisk undergroundseriehjälte.

Regi Eran Riklis

Den palestinska änkan Salma bor precis på gränsen till Israel, bredvid den citronlund som är hennes levebröd. När den israeliske försvarsministern plötsligt flyttar in på andra sidan stängslet blir citronbuskarna en ”säkerhetsrisk” som måste bort, vilket Salma vägrar acceptera. Citronlunden är en metafortät David vs. Goliat-historia med imponerande skådespel, där Israel-Palestinakonflikten får en nyansrik behandling. Ämnesspecifikt men allmängiltigt. Möjligen skulle filmen ha tjänat på att Salma haft något enda osympatiskt drag jämte allt det genomnobla.



EAP

TROPA DE ELITE Regi José Padilha

En blandning av Foucaults maktteorier, brasilianskt ultravåld och baile funk sparkade mig i ansiktet. Vilken grej.

?LCE;OAOMNCHJ;FG eap@nojesguiden.se




@CFG residens, dödar en tant, men hanteras sedan av vakterna och — i filmens moraliska centrum — även av områdets invånare. La Zona är en ojämn historia. Bitvis skildrar den kollektivets ansvar och blodtörst med närmast M-precision. Samtidigt finns det en märkligt osmält moralisk botten som gör att man ibland undrar om Plá är riktigt säker på vad som diskuteras. NE The Dark Knight

HALVSVART KORVSTOPPNING THE DARK KNIGHT Regi Christopher Nolan

Det må vara cyniskt att se Heath Ledgers bortfall som den ultimata PR-kampanjen, men det är precis vad det kom att bli. Genom vetskapen om skådespelarens eget själsliga mörker blir hans porträtt av Jokern naturligtvis ännu obehagligare, ännu en nyans mer psykotiskt. Men även utan denna tragedi skulle det vara Jokern som gör The Dark Knight till en riktigt “dark” film. Därutöver är det lång väg till mästerverket Batman Begins, som andas modern film noire i allt från karaktärsutveckling till de Jean-Pierre Jeunet-liknande stadssymfoniska bilderna av Gotham City. Uppföljaren vill för mycket, med för mycket blottade muskler. Man häpnar, fångas och hisnar. Och blir alldeles matt. EAP



FÄRGGLADA FÅNERIER DEN MAGISKA LEKSAKSAFFÄREN Regi Zach Helm

I bästa Roald Dahl-anda bygger Helm ihop en enorm galen magisk leksaksaffär med den lika galna och magiska Mr Magorium, ett kvarts millennium gammal, i spetsen. När han vill lämna över rodret blir både personal och butik ledsna, och vansinnet går över i en lite mer eftertänksam och rar historia om att våga och släppa taget. Det är inte i chokladfabriksklass, men ganska fint ändå. JS



KOSTYMDRAMA DEN ANDRA SYSTERN BOLEYN

MAMMUSIKAL MAMMA MIA

Regi Justin Chadwick

Regi Phyllida Lloyd

Ja, det är smetig musikal med fåniga visuella skämt och antydningar, där alla spelar över. Men det spelar liksom ingen roll — alla är så innerliga och uppriktiga att man smittas och glömmer sina ironiska sidor. Det är som låtarna själva — man sjunger med vare sig man vill eller inte. (Förutom när Pierce Brosnan kommer igång, då vill man bara stoppa fingrarna i öronen.) JS



Regi Peter Segal

Franske prestigekultursonen Alexander Aja (mamman filmkritiker, pappan regissör) verkar ha bestämt sig för att det är karga olustthrillers på amerikansk mark som gäller. Efter The Hills Have Eyes tar han här en titt på ondskans mekanismer från ett lite mer, vad ska vi säga, pragmatiskt perspektiv. Säkerhetsvakten Kiefer Sutherland, far i en familj vars enda övriga medlem jag på rak arm känner igen är den lilla Felicity-personen Amy Smart, får påhälsning av en fientlig kraft som penetrerar ett museum via speglar. Ni som ogärna utsätter er för annat än kravmärkt Noah Baumbach-underhållning lär inte så någon direkt utveckling i Alexander Ajas kirurgistinna karriär. Fansen däremot, och de är många, ser redan en naturlig arvinge till Wes Craven. NE

Pastischer på spiongenren kan vara vanskligt — och ännu svårare när en del av humorn bygger på en TV-originalet. Det är småroligt, men ibland lite ansträngt. Kontorsråttan som drömmer om att bli agent och får ta över när alla andra blir avslöjade misslyckas lite för ofta, lite för mycket. Det hade gått att göra subtilare — men det duger. Steve Carell och Anne Hathaway har ett charmigt samspel med en trevlig twist på åldersskillnaden — och på ett dansnummer. JS



Premiär 19 september

Regi Michael Patrick King

Även om filmatiseringen av denna bestseller lider av en lätt förenklings-make-over, förmedlas dess kärna med en rörande, behagligt ljummen melankoli. De tematiska grundbultarna svek, skuld och gottgörande styr förloppet, från skildringen av bästisarna Amir och Hassan i ett mysmyllrande 70-tals-Kabul till vuxenlivets exil i Kalifornien. Kanske saknas en problematisering av USA:s roll i Afghanistan och kanske är ont/gott-uppdelningen väl onyanserad, men det lysande skådespelet kompenserar för nästan allt. EAP

När the fashionable four tar steget till stora duken och längre format har allting blivit större, på gott och ont. Vissa karaktärsdrag tål inte såna överdrifter — och av hundratalet klädbyten var det egentligen kanske en tjugondel som behövdes. Men de som går och ser filmen förlåter nog ändå det mesta för att Carrie är tillbaka. Det borde inte filmmakarna litat så mycket på. JS

Genom Fight Club blev Edward Norton en popkulturell posterboy för schizofreni, varför hans tolkning av Bruce Banner — ännu en man plågad av sin dubbelpersonlighet — har känts idealisk. Och det fungerar utmärkt den första timmen. Men efter att Banners karaktär och kärlekstrassel har introducerats på ett för Marvelvärlden komplext sätt, övergår filmen från melankoliskt outsiderporträtt till en uppvisning i hjärndött machovåld. Länken till Ang Lees freudianska Hulk från 2004 är svag. Tim Roth som Hulkens nemesis Abomination är en besvikelse och den här gången kan ingen påstå att Liv Tyler bidrar med något annat än att vara sockersöt. EAP





BRASILIANSK SOCIOLOGISNUFF TROPA DE ELITE Regi José Padilha

Rio är kluvet. Å ena sidan stränder och bossanova, å andra sidan ett blodigt skräckvälde fört av stadens knarkkarteller. Tropa de Elite kör ner det sistnämnda i halsen på en med knuten näve. Det är en obehaglig men fascinerande sensation. Padilha har klämt fram en intensiv mix av ultravåld och sociologisk analys, främst genom ögonen på den brutala specialpolisstyrkan BOPE. Filmen har vacklande moral och pinsam voiceover, men skarpt manus och toppskådespel. Sevärd, är ordet. EAP



Trubbel i Sagoland

Regi Rodgrigo Plá





TRÖTT ACTIONARKEOLOGI INDIANA JONES OCH KRISTALLDÖDSKALLENS RIKE Regi Steven Spielberg

Det har gått två decennier sedan den senaste filmen om Dr. Henry Walton Jones våghalsiga strapatser. Då svingade han piskan bland nazister i jakten på den heliga graalen. När den världsvane machoarkeologen nu återvänder till den vita duken har tiden tagit ut sin rätt. Året är 1957 och det kalla kriget råder. Fienden har bytt skepnad från nassar till ryssar. Cate Blanchett fullkomligt äger som huvudskurken, den fantastiskt skruvade KGB-agenten Irina Spalko. Tyvärr känns den till åren komne Harrison Ford ganska malplacerad i sin äventyrarroll och historien är på sina håll lika krystad som den svenska titeln.



EAP

TEKNIKPORR IRON MAN Regi John Favreau

SAGOSARKASMER TRUBBEL I SAGOLAND Regi Paul Bolger, Yvette Kaplan

Filmer som utforskar välbekanta klassiker på ett sätt som ska roa både barn och föräldrar är ett vid det här laget rätt välnött recept. Men när det görs



ligt större nytta på ett universitet eller en grävredaktion med ordentliga resurser. NE Premiär 22 augusti

HUMMUSHUMOR JIDDRA INTE MED ZOHAN Regi Dennis Dugan

Det är lite otippat att en film som främst bygger på fördomar och idén att Israel ligger tjugo år efter resten av världen också lägger in ganska allvarligt menade kommentarer om konflikten i mellanöstern. Men det räddar inte Sandlers avhoppade kontraterrorist eller hans egensinniga skrev. Det tar liksom aldrig slut — smärtsamt dåliga sexskämt och diskosekvenser haglar tills man bara vill ta en tupplur. JS



VYKORTSFILM MY BLUEBERRY NIGHTS Regi Kar Wai Wong

Det blir lite överdoserat med Norah Jones. Hon spelar (“spelar”, då) huvudrollen som binder samman små episoder med Jones-jazz-charm om trasiga människor, och hennes musik ligger som en återkommande matta över känslosåsen. Det skulle kanske kunna ha räddats av snyggt foto med dova färger och starka birollsprestationer, men... nä. Det finns bättre sätt att må lite dåligt. JS



KVINNOR PÅ GRÄNSEN SKÅDESPELERSKOR Regi Valeria Bruni Tedeschi

Det är så härligt med lite svåra filmer om bohemiska tragiska konstnärssjälar som faller i bitar och inte kan bry sig om någon annan än sig själva. Pluspoäng om det är uppbyggt i lätt aparta småscener. Eller inte. Bruni Tedeschis kärlekstörstande skådespelerska är lite för andlöst trasig och romantisk, det håller inte. JS



SKRÄCKIS ALL THE BOYS LOVE MANDY LANE Regi Jonathan Levine

Mandy har hottat till sig över sommaren, så pass att hon blir medbjuden ut till en ranch med tuffa gänget — men så börjar de andra gästerna dö av till höger och vänster. Både tonårsdrameriet och döendet är för överdrivet (och det senare tar för lång tid på sig att sätta igång) för att man ska kunna ta något på allvar, även om det nog är tänkt att man ska det. Men det är åtminstone som alltid farligt att ha sex. JS



HJÄLTEDEPRESSIONER HANCOCK

Iron Man, Marvel Comics senaste seriehjältefilmatisering, är en odyssé i prylfetischism och nördig maskulinitet. Robert Downey Jr spelar den kvinnotjusande vapeningenjören Tony Stark, som får ett moraliskt uppvaknande efter ett gisslandrama i Afghanistan och därefter bygger en tuff plåtniklas-kostym. Till skillnad från X-Menfilmerna lyckas inte Iron Man att övertygande förena socialt budskap med superhjältevärldens schabloner. Den retrofuturistiska estetiken har ett oavsiktligt underhållningsvärde, men i sörjan av den arkaiska kvinnobilden och alla onda män med skägg blir den alltid lika rappkäftade Downey Jr den enda riktiga behållningen. EAP



Regi Peter Berg

GUBBGODHET IT’S A FREE WORLD

PRUTTHUMOR THE LOVE GURU

Regi Ken Loach

Regi Marco Schnabel

Ken Loach och jag hade en någorlunda meningsfull relation fram till 1996. Det var då han plötsligt bestämde sig för att kasta de rika gråtonerna överbord (Family life! Riff Raff!) och istället ägna sig åt relativt oriskabla godhetsuppvisningar som får pris i Cannes. För It’s a Free World, en knaggligt illustrerad skildring av exploaterade invandrarknegare och den brittiska politik som lett fram det hela prisades han för all del i Venedig. Men den visar ändå med all önskvärd tydlighet att Loach skulle göra betyd-

Mike Myers humorstil har långsamt utvecklats från avslappnat självironisk till självgod och övertydlig. Historien om Guru Pitka som vill bli nästa Deepak Chopra och vara med på Oprah (...) är inget undantag. Den litar aldrig på sin publik — nästan varje skämt får en paus och en blick till publiken, och sen upprepas det fem minuter senare. När varken humorn eller kampen om berömmelsen och kärleken berör finns det inget kvar att uppskatta.



GRANNSAMVERKAN LA ZONA Att mäkta med både en hård, effektiv thriller och en någorlunda fungerande klassanalys i sin debutfilm är få förunnat. Rodrigo Plá utspelar sig i ett välmående gated community, precis på randen mot Mexico Citys vidsträckta slum, via ett inbrott. Tre underklassungar tar sig in i ett La Zona-

JS

Regi Alexander Aja

Regi Marc Forster

Regi Louis Leterrier



SPIONKOMEDI GET SMART

SEX OCH SKOR SEX AND THE CITY

GRÖN SCHIZOFRENI THE INCREDIBLE HULK

Ett maffigt kostymdrama fullt av intriger och passion. Och det handlar om historiska personer, så mycket bättre. Boleyn-systrarna i fråga var Henrik den åttondes älskarinnor, och en av dem lyckades bli hans fru efter att ha manipulerat bort fru nummer ett. Det är, som sagt, maffigt — vackert kostymerat och filmat, och fullt av storvulna känslor, men de griper en inte som det är tänkt.

SECURITAS-GORE MIRRORS

SKULDSANERING FLYGA DRAKE



rätt är det ändå ganska roligt — och den här filmen om vad som händer när balansen i sagolandet rubbas och manusen skrivs om är helt OK. Askungen måste slåss mot en styvmor som stulit till sig magiska krafter och får en ovanligt uthärdlig Andy Dick till hjälp istället för möss. JS

Hårt drickande, kliniskt deprimerad superhjälte (Will Smith) faller i onåd hos Los Angeles lokalbefolkning: de tycker att 9 miljoner dollar i byggnadsskador för att fånga några småtjuvar är för mycket. Lyckligtvis lyckas Hancock rädda Jason Batemans pr-snille från att bli mördad av ett tåg, varpå en kampanj inleds att rädda varumärket Hancock. Will Smiths senaste av hans årliga actionkomedirökare kunde blivit en Thank You For Smoking för superhjältegenren. Någonstans anar man en snillrik film, men de första 45 minuterna är så enfaldiga och Will Smithstereotypa att förtroendet aldrig kan repareras. JS





#9 NÖJESGUIDEN 49


STOCKHOLM GALLERIAN HAMNGATAN AND SOUK DROTTNINGGATAN






GOMCE

GI>?N<;EIG

MECPMJ?F;LH; N?RN;HA?FC=;<ONOL;CFFOMNL;NCIHB;HH;;F<L?ENMIH)Q??E?H>@ILG

I dj-båsen på de coolaste klubbarna hittar man numera inte bara musiknördar utan även modenördar. RDET FASHIONISTA har funnits i Svenska Akademiens ordlista sedan 2004 och börjar redan kännas so last season. Undersökningar har visat att minst 104 procent av Sveriges tjejer mellan 15–25 är modebloggare och lägger upp bilder på ”dagens outfit” i genomsnitt tre gånger dagligen. Killar uppmanas satsa på den nya chica preppy-stilen, med cityshorts och pullover. Dagens Nyheter skriver inte längre bara om krig och räntehöjningar, utan tipsar i en shoppingbilaga om var man hittar de ballaste beiga chinosen med uppvik. Modebloggare som Blondinbella är helt plötsligt rikskändisar och uttalar sig i morgonsoffor sida vid sida med romanförfattare. Och ingen kan ha undgått att modemedvetenhet numera blivit så folkligt att till och med SVT har ett gör-om-mig program. I all denna fashionista-iver vill klubbägare självfallet att deras publik ska vara så hipp och cool och fashion som överhuvudtaget är möjligt. I dj-båsen på de coolaste klubbarna hittar man numera inte bara musiknördar utan även modenördar. Båsen befolkas av modebloggare i ett försök att dra till sig en modemedveten publik. Kanske speglar detta en ny attityd, att dj:s numera håller på att bli stilikoner på samma sätt som musikartister och popband? Tyska techno-drottningen Ellen Allien är förutom dj och skivbolagsboss även klädskapare med eget märke. Där gör hon streetmode med en twist, och blandar kvinnlighet med attityd i enkla färger. Och se bara på Richie Hawtin. När hans skivbolags popularitet ökade blev plötsligt hans frisyr — rakat på ena sidan och snedlugg — kutym för alla Berlins hippa Mitte-boys. Så oavsett om man vill eller inte styr dj:s modet hos åtminstone ett par nördiga musikintresserade fashionistas. Nöjesguiden pratade med två dj:s som har koll på hur modet bakom skivspelarna ser ut 2008: Pamela Bellafesta arbetar utöver sitt skivspelande även som redaktör för herrmodetidningen King och Devi Brunson arbetar som dj på Fredsgatan 12, ett

stockholmsställe vars trappa alltid är full av modemedvetna gäster, och är även nybliven klubbredaktör på Dagens Nyheter. Är dj:s modeförebilder? DEVI: Jag tror att som dj får man väl följa regeln ”syns du finns du”. Ta Karin Winther till exempel. Hon hade nog inte fått så mycket uppmärksamhet om hon inte kört med den utstuderade stilen med svart, pärlor, fjädrar och burlesque. Många killar borde tänka på det. Om de vill ha uppmärksamhet och bli något större än bara en snubbe-som-spelar-skivor borde de hitta en egen nisch. Det finns redan ett myller av snubbar-som-spelarskivor. PAMELA: Jag tror det är viktigt inom alla yrken att man klär sig snyggt, bekvämt och med stil. Men jag tror inte att dj:s är lika starka modeförebilder som andra som arbetar med musik, framför allt artister och grupper som spelar live, helt enkelt eftersom man står dold i ett bås. Därför hamnar fokus i så fall mer på överdelen och eventuella accessoarer. Alla kill-dj:s är ju t-shirtnördar och klocknördar eftersom det är vad som syns. Men musiken är såklart allra mest i fokus. I Stockholm är det tyvärr så att alla vill vara dj:s men få orkar lära sig det från grunden.

”NÄR JAG SPELADE PÅ EN SVARTKLUBB HADE JAG PÅ MIG EN LITEN GULDBIKINI UTAN AXELBAND. DEN RAMLADE NER FLERA GÅNGER.” Tror ni fokus har ökat på hur dj:s är klädda? PAMELA: Hela modebranschen har ju blivit en ny slags populärkultur så självklart påverkar det också dj:s. Alla ska skriva om mode och ha en modeblogg, så det börjar verkligen bli uttjatat. Det har varit en sådan väldigt stark våg som jag tror kommer att lägga sig snart. Förmodligen går det då istället åt andra hållet, och det kommer bli coolt att vara nörd och bara vara bra på det man gör. Alltså kommer endast de bästa, oavsett klädstil, att hålla sig kvar i rampljuset. Men har inte kopplingen mellan musik och mode alltid varit stark? DEVI: Jo, oftast klär sig folk lika beroende på vilken musik de

lyssnar på. Men de gränserna har ju luckrats upp på senare tid i och med att konsumtionen av kläder stegras. Nu kan man vara brat och se ut som en hardcore-indiepopare och tvärtom. Allt är mode hur man än gör, oavsett om man inte klätt upp sig eller om man är uppklädd till tänderna. På min klubb Holiday klär folk upp sig, och jag uppskattar den ansträngningen. Visst, skönhet kanske kommer inifrån, men det är lättare att känna sig finare på insidan om man är fräsch på utsidan. Jag brukar undra vad folk tror jag lyssnar på när jag sitter på tunnelbanan. Haha, förmodligen något mesigt, typ Lykke Li. Fel! PAMELA: Inom techno och house som jag själv spelar är det inte så stort fokus på kläder, vilket jag gillar. Jag tror folk är trötta på modehypen. Jag hoppas personligen att jag kan påverka andra unga tjejer genom att jobba med mode men ändå ägna mycket tid åt musiken. Alla unga tjejer tror man ska andas mode och leva det 100 procent av sin vakna tid. Men jag hoppas fler kan inspireras till att göra annat än bara modegrejen, och faktiskt gå in för andra intressen också. Hur tänker ni själva när ni klär er inför en spelning? DEVI: Att spela är en kombination av bekvämlighet och snygghet. Jag älskar skyhöga klackar. Men efter fem timmar i båset känns det ju. En gång när jag spelade på en svartklubb hade jag på mig en liten guldbikini utan axelband från American Apparel. Den ramlade ner flera gånger. Publiken jublade i och för sig. Jag brukar klä mig i något som passar klubben. På min egen sommarklubb Holiday blir det lekfullt, mycket baddräkter. På finare barer den lilla svarta. På mer trashiga ställen blir det, ja, lite trashigare. PAMELA: Med tanke på att man står i ett bås som döljer det mesta tycker jag det är snyggt med extra fokus på händerna, till exempel ett starkt nagellack. Snygga händer är extra viktigt, helt enkelt. Själv har jag alltid två ringar på mig när jag spelar. En av dem bär jag alltid, den andra har jag på mig för tur. I klädväg gillar jag att spela till exempel i en avslappnad t-shirt, men kombinerar den men höga klackar för att få kontrast mellan uppklätt och nedklätt. På killar i båset tycker jag att valet av t-shirt är det viktigaste. Men för en modebloggare som hamnar i dj-båset är det såklart ännu viktigare att ha en genomtänkt stil eftersom de förmodligen fick spelningen just i egenskap av modebloggare.

#9 NÖJESGUIDEN 51


GOMCE

 



KLUBB

PELLE CARLBERG The Lilac Times

THREE 6 MAFIA Last 2 Walk

BURIAL DJ Kicks by Burial

Labrador/Border

Hypnotize Minds/SonyBMG

Utveckling? Ingen nämnvärd. Ända sedan Edsontiden har Pelle Carlberg rört sig i samma musikaliska landskap som Belle & Sebastian och andra snälla brittiska indiepopare (se albumtiteln), och skrivit smarta och självutlämnande texter som inte backar för enkla ordvitsar och igenkänningssignaler. Här namecheckar han Bill Cosby i 1983 (Pelle & Sebastian), Stone Roses springer förbi, och i bittra 51 1/3, om ett mental-åldertest på Facebook, dyker till och med Oldsberg upp i en bisats. Han borde men har inte lyckats få med sig den åldrande C86-generationen, och den svåra ekonomin sätter sina spår. ”This is the last song I’ll ever record”, sjunger han som ett av tre bonusspår skivköpare belönas med, men vi ska nog inte ta honom på orden. För de sista orden i sången är hans första inspelade ord på svenska, och där finns kanske en liten ledtråd om Pelle Carlbergs musikaliska framtid. PF

Både DJ Paul och Juicy J, de två återstående medlemmarna i Three 6 Mafia, är producenter. Det gör att gruppens skivor dels har ett homogent sound, dels att svängiga beats prioriteras framför smart rap. I’d Rather är lika magnifik klubbanger som förra skivans hitlåt Stay Fly. NRF-N

!K7/Playground

Burials mörka men sköra album Untrue tog världen med storm förra året, och tog genren dubstep från underground-cool till ett hushållsnamn. Därför är det logiskt att han nu bjuds in till enormt populära mixserien DJ Kicks. Mixen presenterar dubstep-kollegor och eget exklusivt material, men även mindre självklara val inom techno och r´n´b. Känslan av fragil sönderfallande betong, som ger Burial hans säregna stil, är utspridd i små skärvor i olika delar av mixen. Perfekt som bakgrundsmusik till en raserad storstad. AB



MILOSH iii !K7/Playground

Melankoliskt, långsamt och sentimentalt. Självfallet vackert ut i fingerspetsarna. Men åh, ni vet hur väldigt vackra ting ibland känns för perfekta? Jag vill ju inte känna så, det vore mycket roligare om jag hade vett att uppskatta skönsång och harmonier. Men istället känner jag bara; snälla, ge mig lite dört eller åtminstone en halvsekunds falsksång. Annars somnar jag. AB



LAZEE Setting Standards



Oldsberg blir svårt att referera till för din asiatiska publik. –Haha, verkligen. Jag gjorde ju det här Facebooktestet, och min ålder blev 51,3. Det kändes lite… oj. Visst, jag är vuxen, men… Det handlade om Ica-kort, sommarbil, skild, om man är beredd att banda Så ska det låta. Jag har inget emot att ha svenska referenser, och i Asien leder det alltid till att de frågar. ”Vad är Musikbyrån?” har jag svarat på det 100 gånger, efter Musikbyrån Makes Me wanna to Smoke Crack. Dina ordlekar blir alltmer publika och inbjudande. 1983 (Pelle & Sebastian)? – Jag har haft den titeln i flera år. Det är ett sätt för mig att slå in sista spiken i den där eviga jämförelsen. Den är ju helt adekvat, framför allt tidiga Belle & Sebastian och det jag alltid har gjort har ju stora likheter, men jag hörde det bandet först efter att jag slagit in på den vägen. Men alla recensioner av Edsons första platta pekade på den likheten, och när man var lite grön så sved ju det lite grann. Det har förföljt mig sedan dess. För mig är vi samtida band varav de har blivit mycket större, och samma referenser med.



Gensvar Lazee Med Setting Standards, “The masterpiece” som jag själv kallar det, ville jag verkligen sätta standard på urban musik i Europa. Det finns allt från hiphop, r’n’b, grime, house till drum and bass. Tanken bakom Setting Standards var att visa världen vad vi går för, samtidigt som jag vill visa vem jag, Mawuli, Lazee är. Jag har snuddat vid så många olika musikgenrer under mitt liv att jag absolut inte ville limit myself till bara hiphop. Alla gäster på skivan har bidragit med sitt egna element, från Salem till Milli (Million Stylez), vilket ger en mer äkta känsla på varje stil.

52 NÖJESGUIDEN 9

METRONOMY Nights Out Because Music/Warner

Hysteriskt, lite struttigt kakafoniskt och väldigt brittiskt. Electropop med en genrehoppande glädje likt The Teenagers, men utan deras galet sköna texter. Djup tung disco blandas med sjuka dragspelsslingor och lofi-gitarrklonk till en ojämn, förvirrande glättig smet. Inte så att skivan är rätt igenom dålig, den är bara så spretig att ingenting fastnar hur många gånger jag än trycker på “repeat”. AB



ALEX SMOKE F in F EP Vakant

Funkigt, djupt och skönt som alltid från Alex Smoke.

NAS Nas

THE PRODIGY Out of Space

Def Jam/Universal

re-release, XL/Playground

För femte skivan i rad blir Nas lite skarpare, lite mer bestämd, lite modigare i att våga följa sin personliga vision. Det här är ett temaalbum om begreppet ”nigger” och den röda tråden håller skivan igenom. Nas rappar fantastiskt, men projektet befläckas av att hälften av låtarna har riktigt lökiga beats. NRF-N

Norpa ett ex av klassiskt rejv från 1992, nu när den finns lättillgänglig på vinyl.



KNAST Bar i Stockholm

Knast går från klarhet till klarhet med elektroniskt skönt klubbhäng närapå varje dag i veckan.

DAVID BANNER The Greatest Story Ever Told Motown/Universal

Intressant — rapparen/producenten David Banner har gjort en musikalisk tolkning av Bibelfilmen The Greatest Story Ever Told (1965) där Max von Sydow spelade Jesus. Tolkningen består av modern Mississippi-gangstafunk där Golgata bytts ut mot ghettot. Bra men inte fantastiskt. NRF-N



;HA?FC=;<ONOL; angelica.butura@nojesguiden.se

EVERLAST Love, War, and the Ghost of Whitey Ford VME

Är det ett försök att vara hiphopens Steve Earle? Att skälla på samhället och vara blåkragad everyman? Hur ärligt argt det än vill vara låter det mest plufsigt och pösigt, mer Kid Rock än Woody Guthrie, eller som ett House of Pain med uppkrupet hårfäste. KH



LAMBCHOP Sharing a Gibson with Martin Luther King Jr Från OH (Ohio), City Slang/BonnierAmigo

Har de någonsin låtit vackrare? TARANTULA WALTZ Shades Singel, National

ROCK/POP EMIL JENSEN Emil Jensen Adrian/Border

Epic/SonyBMG

Den raka och oemotståndligt simpla rapstilen som företräds av exempelvis Young Jeezy har äntligen fått en svensk motsvarighet i Malmös partydjur Lazee. Jag tyckte inte att singeln Rock Away var så himla speciell när den släpptes i våras, men i albumsammanhanget känns den klockren, den är som den mest extroverta medlemmen i en stor härlig familj. Lazee blandar klassiskt kaxig rap med grime, ragga, techno och neondränkta syntslingor som kommer från samma fabrik som The Knifes Deep Cuts. Och det låter aldrig hysteriskt hipsterkorrekt, för Lazee är i första hand en grym rappare och en naturligt energisk artist. Alla texter är i versaler, alla dansgolv är fyllda, alla ljus blinkar glatt — man har sannerligen inte tråkigt i Lazees sällskap. Och Baby är den bästa svenska hångelhiphopen sedan Fattarus Söt du är. NRF-N



<yMNDOMNHO

Det var det här vi hela tiden visste att Markus hade kapacitet för. DAVID BYRNE OCH BRIAN ENO Strange Overtones

Emil Jensen raderar regeln om att text gör sig bättre på engelska. Jag förvånas över hur väl han lärt känna mig och slås av tanken om att jag nog inte är ensam. Han har lärt känna en hel nation och dessutom lyckats med bedriften att få ner i ord vad vi alla känt och varit med om. Med sin skånska stämma och akustiska gitarr ger han klassisk svensk 90-talspop i sann Bob Hundoch Popsicle-anda. Det är nostalgiskt men ändå nytt, och framför allt otroligt välkommet.

från egensläppta downloadalbumet Everything That Happens Will Happen Today

SH

patrik.forshage@nojesguiden.se



Nämen? Någon som hade tippat den här duon igen? Och med en pophit?

J;NLCE@ILMB;A?

THE DEER TRACKS Aurora Despotz/Playground

REX THE DOG The Rex the Dog Show V2/BonnierAmigo

Man får alltid extrapoäng om man har en sjukt söt hund. Det är ju ett standard raggningsknep. Och den lilla medföljande seriestrippen där Rex the Dog-hunden berättar sin biografi är möjligtvis den största behållningen av albumet. Samlingen består av monsterhits från 2005, och känns bara gammal och trist hur söt hunden än är. AB



HIPHOP/R’N’B ABN It Is What It Is Rap-A-Lot/import

Z-Ro och Trae är två kusiner från Houston som kan konsten att låta tillbakalutade även när de rappar i 180. När de gör skivor tillsammans kallar de sig för Assholes By Nature, och detta andra ABN-album är det mest angenäma som kommit från Houston sedan Chamillionaires debut. Bästa låten: Whoa. NRF-N



För varje lyssning växer The Deer Tracks alltmer in i sitt rätta jag. Aurora är som ett destillat av ett trasigt förhållande, mullrande mäktigt men också försiktigt viskande tyst. Mäktiga shoegaze-gitarrmattor och en lätt känsla av The Cure med lågmält piano. Passar perfekt att sitta och gråta till medan man tittar efter resterna av sitt förhållande i askkoppen. AB



DÖDSKNARKARNA Kassett från ´85. Sista Bussen

Bengtsson och Tompa Ekens gamla Ultraband.

THE FAINT Fasciinatiion

FORERUNNERS Swedish Electronic & Concrete Music 1955–65.

World’s Fair/BonnierAmigo

Fylkingen

Det första musikaliska minnet man har behöver inte på något vis vara storslaget. För egen del är det inte ens ett minne. Men om jag skulle erinra mig ett kan jag tänka mig att det var ungefär som när jag nu lyssnar igenom The Faints femte fullängdare. De lyckas direkt fånga min uppmärksamhet och jag blir nyfiken och vill höra mer. När vi sedan så börjar rulla in på sista spåret får jag mitt inledande påstående bekräftat. Det är varken storslaget eller minnesvärt, men för all del fint i sin tid. SH

Månadens vax!



LALLE SVENSSON Cockroach Moods Cockroach

Skör och vacker svensk jazzpärla.

E?HHSBzE;HMMIH kenny.hakansson@nojesguiden.se


 kastratsång kontrat med hobbygrowlande. Texterna säger mig inget och inte ens de lite fartiga låtarna får mig att vicka på tårna. Det är på inget sätt dåligt, bara så förbannat uttjatat. SH

SOPHIE ZELMANI The Ocean and Me Epic/SonyBMG

Sophie Zelmani har alltid varit konsekvent i sin balansakt mellan mainstreamanpassad Stina Nordenstamestetik och den där ”nordiskt sval viskande vokalissa”-schablonen, men hon har sällan berört. Den här gången har hon och än mer följeslagaren Lars Halapi med sin fjäderlätta produktion utan väsentliga avsteg åstadkommit någonting varmare, angelägnare och mer vilsamt. Rastlösa själar som längtar efter äventyr får dock söka annorstädes. PF



VERVE Forth Parlophone/EMI

Richard Ashcroft återförenar inte The Verve för några extra pund på banken. Han är mer grandios än så. För ögonen har han det världsherravälde han anser borde varit deras redan förra varvet. För att uppnå det krävs många sjuminutersdoser storslagen prog-stadiumrock resonerar Verve, och tar i så att både Simple Minds och U2 står och gapar. Sedan kryddar de med försiktiga Radiohead-experiment, jazzbas, bibliska referenser och Joy Division-citat, och de är till och med beredda att slänga in sånt som låter farligt nära Eurythmics 80-tal. Om planen kommer att funka? Jodå, i den engelska press som envisas med att betrakta Storbritannien som jordens medelpunkt blir han att utropad till Världens Kejsare, och det kan de väl få tro? PF



PUSSYCAT DOLLS FEAT. FATMAN SCOOP, DIDDY, LIL WAYNE & DARKCHILD When I Grow Up (remix) singel, Interscope/Universal

Från intetsägande plastpop i originalversion till en remix som är värsta grisfesten — Darkchild, du är ett geni!

SOFIA TALVIK Jonestown Makaki/Border

BACKYARD BABIES Backyard Babies Billion Dollar Babies/Universal

Den enes död den andres bröd. När katten är borta dansar råttorna på bordet. Inget ont som inte har något gott med sig. Klyschor? Jepp, men inget emot dem Backyard Babies är beredda att ta till för att erövra de marknadsandelar som genom Hellacopters plötsliga frånfälle är up for grabs. Och rock’n’roll-klyschor behöver inte vara negativt när de behandlas med den här sortens aggressivitet och kraft, för att inte tala om finess och engagemang. För Backyard Babies har gjort just det album folk fortfarande envist hoppas att Axl och hans Guns ’N’ Roses någon gång ska släppa ifrån sig, eller det Love It To Death II som några av oss bara drömmer om att Alice Coopers skulle hitta tillbaka till. Invändningar? Jo, två. Dels blir de aldrig igen förband till AC/DC, eftersom de sopar banan med dem. Dels undrar man om någon mer än Dregen & Co verkligen orkar förfesta så här hårt i 45 minuter. Vi är hursomhelst beredda att försöka. PF



Gensvar Dregen Det va som fan! En kanonreview i indie-plonkandets högborg! Man tackar. Det är alltid en bra “måttstock” att klonka fett i Nöjesguiden. Då vet man att rock är “inne” igen. Inte visste vi heller att Forshage kunde sin Alice Cooper. Eller Guns ‘N’ Roses. För på låten Voodoo Love Bow är det just Dizzy Reed från Guns ‘N’ Roses som gästar på piano. Denna recension kommer att saxas och häftas upp på väggen i repan! Med en tjock silvrig, högtidlig gaffa-ram...

LLOYD Year of the Lover singel, The Inc/Universal

Fantastisk soulballad — men what’s up med textraden ”You ain’t going nowhere tonight, I’m holding you hostage”? Hjälp! NE-YO Miss Independent singel, Def Jam/Universal

Ne-Yo har gjort bort sig så mycket det senaste året, både musikaliskt och karriärsmässigt. Här är äntligen ett bevis på att han fortfarande kan göra fantastiska låtar.

HC=BIF;MLCHAMEIA @?LL;>;'HIFC

THE ZUTONS You Can Do Anything Deltasonic/PIAS

När The Zutons släppte sitt debutalbum var deras 60-talsinfluenser en frisk fläkt i en ganska monoton musikvärld. Men bandet har tagit till en del desperata knep för att behålla sina fans, så som ett 3D-omslag med tillhörande glasögon, och med det senaste albumet får vi bekräftat att de aldrig blir vad de varit. Deras musik är nu trött och tråkig, och om de var en frisk fläkt när de började är de idag inte mer än ett utnött ventilationssystem. SH



nrfn@nojesguiden.se

CALEXICO Carried to Dust City Slang/BonnierAmigo

Slår debuten med hästlängder.

”Leaving the middle of the road”, sjunger Calexico, men de gör tvärtom. Deras Morricone- och mescalstyrkta ökenvandring nådde redan för ett par år sedan salongerna, och även om det finns inslag av utpräglad spagettiwestern så rör sig deras mariachi och americana nu lika ledigt bland cocktails som förr bland tumbleweeds. Trots gäster som Iron And Wine finns dammet bara i skivtiteln, och i den storstädningen åkte en stor del av charmen också ut. PF

MILOSH iii

THE DANDY WARHOLS Earth To the Dandy Warhols

!K7/Playground

World’s fair/Coop/BonnierAmigo

Han är tillbaka!

Trots den hype som varit kring The Dandy Warhols de senaste åren har jag aldrig bemödat mig att ta en djupdykning i vad det egentligen snackats om. Såhär med facit i hand förstår jag varför. De är ännu ett band med catchy melodier, riviga gitarrer och

NINE INCH NAILS The Slip album, The Null Corporation/Playground

Inget kommer någonsin att överträffa With Teeth, men The Slip är en god aspirant. I’M FROM BARCELONA Who Killed Harry Houdini? Kommande album, Dolores/EMI

M;L;B;ECGC sara.hakimi@nojesguiden.se





Det känns som om Sofia Talvik har funnits för evigt med sina publicitetstörstande knep, rätt smarta, allt från julsånger och gratis-MP3or. Men även om hon därmed abonnerar på notisplats i Metro har genombrottet låtit vänta på sig. Kanske är det dags med Jonestown, ett utmärkt genomarbetat och snyggt Tobias Fröberg-producerat singersongwriteralbum med avsevärt starkare låtar än tidigare? Om inte kan det bero på att hennes diamant- och James Dean-metaforer är för uttjatade, eller på — som hon själv konstaterar — att hon inte är ”that special”. PF



JENNY LEWIS Acid Tongue Rough Trade/Border

Med den rösten skulle Jenny Lewis kunna göra en Gwen Stefani med en parallell solokarriär minst lika kommersiellt framgångsrik som Rilo Kileys, men det vill hon nu alls inte. Istället samlar hon She & Him, både M Ward och Zooey Deschanel, Chris Robinson, syrran, farsan och till och med Elvis Costello, för lite studiojam. Men fokus verkar ha legat på trevlig samvaro, och även om här finns några nästan lika fina sånger som solodebutens folk och americana så överlastas de alldeles för ofta med trötta gubbrockiga gitarrer, okänsliga gospelkörer och Jennys muskelsjungande, och när hennes syratripp är över återstår bara besvikelse. PF



PIHLIS Framgång förlåter allt

GOMCE BLACK KIDS Partie Traumatic Ag/Universal

Det har snackats en del om Black Kids som årets stora hype, så det är nog inte helt ostraffat som jag går mot konventionerna och hävdar det motsatta. För hur mycket jag än försöker och vill tycka annat så är det genomsyrande högmodet för påtagligt. De litar för mycket på sig själva och ingenting känns särskilt genuint och genomtänkt, utan snarare som något man hafsat ihop bara för att sedan kunna titulera sig som musiker. Fyndiga texter är därför det enda som finns att finna i plus-spalten. SH



MELPO MENE Bring the Lions Out Imperial/Playground

Melpo Menes relation till Volvo, som använder Erik Mattiassons musik i sina reklamfilmer, är ett äktenskap instiftat i himlen. Melpo Menes stilla viskade popbossor i folkviseton har en sådan stabil detaljkvalitet att man lugnt kan luta sig djupt tillbaka, lika trygg som i en ny Volvo, och lika oengagerad. PF

 HÅRT

BULLET Bite the Bullet Black Lodge/Sound Pollution

Utan tvekan och med vidöppna spjäll blåser Bullet på med hårdrock som låter hårdrock. Jag måste dock vara på ett så fruktansvärt gott humör för att verkligen tillgodose mig Bite the Bullet. Utan öppnade pilsner och rykande giftpinnar infinner sig sällan den hängivenhet till baluns-rock’n’roll som jag vill dela med Bullet. Men jag har svårt att se hur klassisk heavymetal kan göras bättre nu för tiden. KH



Svedjebruk/Warner

Med kunskap om Pihlis gedigna bakgrund bakom musikbranchens skrivbord är det knappast en slump att hans album ekar av ett antal redan folkkära sångare Scocco, LeMarc och ibland till och med Hellström, eller att hans texter är så allmängiltigt personliga. Och möjligen är Pihlis bakomliggande analys riktig, bland annat talar trivsamheten i hans avmätta sångstil och hans obarmhärtigt självhäftande låtar för den saken. Men jag vill ändå hoppas att han underskattar betydelsen av personlighet. PF



SOULFLY Conquer Roadrunner/BonnierAmigo

På sin sjätte skiva levererar Soulfly mer ADHD-energiskt och småfinurligt etnobröl från Brasilien. Även om det är just experimentlusta som är deras signum känns de mer flippade partierna i mina öron ofta malplacerade eller till och med överflödiga. Det är ändå med gapig metal Soulfly kommer till sin rätt. Gillar man bandet behöver man nog inte bli besviken på Conquer. KH



MOTÖRHEAD Motörizer Steamhammer/Border

Jag säger inte att Motörhead inte ska ha sina guldklockor för lång och trogen tjänst, världen vore tristare utan dem. På deras senare plattor har det dock blivit många fillers, med mycket gitarrtugg och b-boogie som inte alltid håller skyhög klass. Men här dyker det upp några grymma refränger, och med anthems som Rock Out och English Rose kommer Motörhead åter tvinga sina fans till allsång på arenorna världen över. KH



Mikkey Dee, du har varit en Motörheadare i 17 år nu. – Ja, men det är inget man går och tänker på. Att spela trummor är viktigt, det har jag gjort hela mitt liv, och att spela musik man gillar ihop med folk man trivs med. Vi har ingen gameplan. Det finns de som tycker att vi ska göra exakt samma skiva hela tiden, men jag vill att vi ska ta steg framåt. Inga stora kliv, bara små steg, men ändå. Motörhead är ett av de få riktigt hårda banden som är älskade också utanför hårdrockkretsarna. – Det där med genre är inte så noga. Lemmy pratar bara om rock’n’roll, inget annat, och jag tycker att Motörhead har arbetat ihop till en egen genre. En helt egen. På våra konserter ser man hårdrockare, punkare, byggjobbare, banktjänstemän, hemlösa och — ja, vafan — till och med synthare.

RETRO RODRIGUEZ Cold Fact Light in the Attic/Border

Historien är så osannolik att den måste vara sann. 1969-70. Excentrisk Mexico-ättad Detroitsångare beskrivs som den perfekta kombinationen av Bob Dylan och Curtis Mayfield, och gör ett exemplariskt groovy inner city life-album ihop med Funk Brothers. Men det faller på hälleberget, och lika snabbt är Rodriguez bortglömd igen. Utom i Sydafrika, där skivans langar- och revolutionsretorik slinker igenom censuren, och albumet först säljer kopiöst och sedan kopieras om och om igen, upphovsmannen ovetande och enligt rykten antingen inspärrad eller död. I USA blir skivan en finsmakarraritet, och bland annat Nas samplar Sugar Man på Stillmatic. Många år senare spåras Rodriguez upp, vid liv och sina sinnen hemma i Detroit, hämtar sina royalties, turnerar Sydafrika och ser världen gå i spinn över hans snart 40 år gamla album. Ingen kan konstruera en sådan historia, men minst lika osannolik är svänget på den här knäckande snygga protestsoulplattan. Missa inte den här gången, det kan dröja 40 år innan du får chansen igen. PF



Läs Nöjesguidens intervju med Rodriuez på nojesguiden.se

#9 NÖJESGUIDEN 53


 G~N?L

@;=?BOHN?L YVAN RODIC ÄR COPYWRITERN SOM BLEV känd som the Facehunter. Med runt 15 000 besökare om dagen har han de senaste åren blivit helt sjukt populär världen runt, och kanske framförallt i Sverige. Nöjesguidens egna Dum & Dummare mötte upp den schweiziske snuskhummern under ett av alla hans sverigebesök, för att lära sig lite mer om streetstyle-mode såklart. FOTO: JOHANNES HELJE

54 NÖJESGUIDEN #9


Du sjösatte nyss The Facehunter Show. Vilket medium gillar du bäst, foton eller film? –Video, tror jag. Det är mer levande och kan berätta mer historier



Så det är vad du vill jobba med i framtiden? – jag vill hålla på med båda. Jag tycker att de kompletterar varandra — fotona är basen, som en casting ungefär, och sedan berättar showen längre historier. Showen är min nya utmaning, min nya baby, det jag vill jobba med.



Varför kallar du dig för Facehunter när du jagar kläder och inte ansikten? –Jag jagar inte kläder, jag jagar människor, ansikten som har karisma, som har någonting, en attityd. Och sedan kanske de dessutom också uttrycker någonting med sina kläder. Men jag är inte ett modefreak, jag är mer av en nyfiken person bara.

 

Varför är din blogg så populär? –Jag vet inte.

“JAG ÄR INTE ATTRAHERAD ETT DUGG AV MÄN.”

Tror du att den kommer gå till historien? – På något vis, ja. Cobrasnake, The Sartorialist och Facehunter visades på Colette i Paris förra året. Det var den första stora utställningen som gjorde ett statement om det här nya fenomenet med folk som fotar sig själva och okända människor. Jag tror att det är en ny kulturell grej.

  

När blev du först igenkänd på stan? – I New York sommaren 2006.

Det var ett snabbt svar. – Jag minns det eftersom jag blev så chockad. Det var mitt första besök i New York, jag hade skapat bloggen fem månader tidigare och det var så overkligt att någon skulle känna igen mig. Jag hade inga foton på mig själv i bloggen. Hittills har jag blivit igenkänd i nästan varje stad jag varit i. Det är överraskande.

 

Var det ditt livs stoltaste ögonblick? – Nej. Det är bara kul, det är inte viktigt.

Tycker du att du är moderiktig? – Nej. Det handlar för mycket om att följa trender, att vara en fashionista. Jag läser inte Vogue och såna grejer. Jag är såklart medveten om vad folk har på sig, men jag är inte en fashionista. Vilken är din egen favorit-outfit? – Jag gillar flugor, det tycker jag är väldigt coolt. I Sverige är modegraden för män så hög, men på andra platser räcker det med att bära fluga för att folk ska säga: ”Åh, du är så stylish!”. Så även om allt annat du har på dig är fult blir folk jätteimponerade. Det är lätt för män.

 

Skulle du kalla dig själv för arketypen för den moderne mannen? – Nej, det tror jag inte. Jag tycker inte att jag är repre-

sentativ. Hur kan du ha råd med din livsstil? – Jag accepterar de flesta inbjudningar jag får från modeveckor eller vänner. Den här månaden var jag till exempel på Sao Paolos modevecka.

  

Så du är en freeloader. – Vad är en freeloader?

“IBLAND HAR JAG EN KÄNSLA AV ATT DET INTE ÄR SÅ HIMLA VIKTIGT, DET JAG GÖR.”

   

Hur många har du plåtat som the Facehunter? –Kanske fem tusen?

  

Är det sant att du hade en trekant efter Bon-festen? –Efter vilken då?

Och hur många av dem har du legat med? –Jag vet inte, kanske fyra tusen.

Tycker du att du är respekterad inom modevärlden? –Jag vet inte, kanske lite. Pyttelite.

Skulle du säga att du är över- eller underskattad? –Ibland tycker jag att jag är överskattad. Jag gillar det jag gör, jag tycker inte att det är dåligt, men ibland fattar jag inte varför folk blir som galna. Ibland har jag en känsla av att det inte är så himla viktigt, det jag gör.

Bon-festen, efter Stockholms modevecka. –Jag minns inte.

Har du någonsin känt ”the impostor’s syndrome” [en stark rädsla att trots stora framgångar bli påkommen som en bluff]? –Nej.

Motsatsen? –Att jag tror att jag kan göra mer än vad folk tror att jag kan göra? Kanske. Jag tror att många ser mig som en fashionista. Många som träffar mig säger att de tänkte så när de såg mina foton, men sedan förstår de att mode bara är en del av mitt liv. Den här showen handlar mer om intressanta människor, och det är mer jag.

  

Varför är dina bilder så fula om man jämför med The Sartorialist? –Kanske för att jag inte bara fotar modeeliten.

En som parasiterar på andra människor. – Inte direkt. Jag ger dem som bjuder in mig någonting i gengäld, och ibland gör jag saker enbart för att jag tycker att de är intressanta. Nu i veckan till exempel ska jag till Göteborg och Malmö helt på egen hand, för att jag vill.

Har du alltid varit intresserad av mode? –I Schweiz där jag växte upp finns ingen modekultur alls. Jag tyckte nog att det var intressant att klä upp mig, men det var först när jag flyttade till Paris och lärde känna massa modemänniskor som jag blev intresserad på riktigt.

”JAG ÄR INTE BESATT AV ATT LÄSA BLOGGAR MED TJEJER SOM TAR FOTON PÅ DAGENS OUTFIT, DET ÄR INTE RIKTIGT MIN TURN-ON.”

Kände du dig som ett freak när du växte upp eftersom ingen annan brydde sig om mode? –Nej. Det var inte som att jag försökte göra en show av att gå nedför gatan.

Vad tycker du om de svenska modebloggarna, har du någon favorit? – Jag tycker att fenomenet är intressant, men jag läser dem inte direkt. Jag pratar inte svenska så bra. Och igen, jag är inte en modeperson — jag är inte besatt av att läsa bloggar med tjejer som tar foton på dagens outfit, det är inte riktigt min turn-on.

  

Har du humor? – Ja, det tycker jag.

 

Men du sa ju att du hade humor. – Det har jag, men det är mer situationskomik. Eh… Ja. Jag kan dra ett senare.

Dra ett skämt! – Okej, visst. (lång paus) Det måste vara ett riktigt dumt. (lång paus) Jag minns inte. Jag är inte en skämtperson.

Har du mycket stalkers och groupies? – Några. Det är inte som att det är extremt många, men ja… det blir mer och mer.

       

Är dina föräldrar stolta över dig? –Jag tror det.

Är din familj modemedveten? –Nej, det tycker jag inte.

Skäms du för dem när du går med dem på stan? – Inte i Schweiz, för där finns ingen som är modemedveten. Där är de normala. Och om du tog dem till Sverige? –Kanske i så fall, ja.

Tror folk ofta att du är gay? –Ja.

Har du någonsin legat med en man? –Aldrig.

Varför inte, är du konservativ? –Jag är bara inte ett dugg attraherad av män.

#9 NÖJESGUIDEN 55



Nöjesguiden nr 9 2008