Nöjesguiden Nr 2 2014

GÖTEBORG • NR 2 • 2014 • SEDAN 1982

TÄNKER NÅGON LÖSA

BOSTADSKRISEN? MUSIK + FILM + KROG + DRYCK + KLUBB + KONST + KONSERT + MODE + SCEN + TV + SPEL + LITTERATUR Nöjesguiden • Bellmansgatan 1 • 411 28 Göteborg • www.nojesguiden.se

ERIKA LINDER for CROCKER SS14

BY JC JEANS COMPANY

22

INNEHÅLL | Nr 2, 2014

32

Chefredaktör AMAT LEVIN amat.levin@nojesguiden.se Art Director MARTIN PETERSSON martin.petersson@nojesguiden.se AD-assistent DANIEL ERIKSSON daniel.eriksson@nojesguiden.se Redaktör Göteborg BJÖRN WERNER bjorn.werner@nojesguiden.se Redaktör Malmö/Lund NICOLE BRIGGS nicole.briggs@nojesguiden.se Redaktör nojesguiden.se PARISA AMIRI parisa.amiri@nojesguiden.se

38

18

nojesguiden.se GRETA THURFJELL greta.thurfjell@nojesguiden.se Praktikant MALIN INGEVALD Medverkande skribenter: Sara Berg, Tobias Boström, Isabelle Espinoza, Patrik Forshage, Michael Gill, Rebecka Hedström, Jimmy Håkansson, Sara-Märta Höglund, Adam Jansson, Hanna Johansson, Judith Kiros, Sebastian Lindvall, Sebastian Løken, Amanda Mann, Carolina Oscarsson, Victoria Percovich Gutierrez, Christoffer Reichenberg Andersson, Victor Schultz, Isabelle Ståhl, Pelle Tamleht, Alf Tumble, Kalle Wannerskog Fotografer: Per Kårehed, Carsten Oliver Bieräugel, Tomas Wal

62

VD/Ansvarig utgivare FAJE GANI faje.gani@nojesguiden.se Produktionschef JOSEFIN LUNDGREN josefin.lundgren@nojesguiden.se Webbchef PELLE TAMLEHT pelle.tamleht@nojesguiden.se

18

NÖJESGUIDEN

Säljare Stockholm JOHAN MAJER johan.majer@nojesguiden.se JOAKIM HAMPUS joakim.hampus@nojesguiden.se AYMAN QADRI ayman.qadri@nojesguiden.se

PAUL ALARCÓN

Paul Alarcón har tagit fram en studie om framtidens boende utifrån ungas behov och önskemål. Greta Thurfjell har träffat honom för att prata gemensamma vardagsrum, nejsägare och det centrala i att känna att man har ett hem.

22

ETT TAL TILL NATIONEN Lagom till valet är Özz Nûjen tillbaka för att skapa dålig stämning med en ny politisk stand up. Isabelle Espinoza har träffat honom för att prata kritik av Sverige, Zlatans Volvoreklam och förändring.

30

”DET ÄR LUGNT, VI FIXAR’T!”

30

Politikerna anklagas för att vara handlingsförlamade inför bostadskrisens växande konsekvenser. Men det stämmer ju inte. Här är politikernas bästa förslag för att lösa krisen.

32

SAMBOSKAP I NÖD OCH LUST Även de som redan har en bostad drabbas av bostadskrisen. För vad händer om man gör slut med sin partner och måste flytta isär?

38

MUSIK ISTÄLLET FÖR SEMESTER St. Vincent berättar om nattinspiration, discogitarrer och varför hennes nya skiva är den bästa hittills.

62

1 & 6 MÖTER BELINDA OLSSON Våra hårdaste reportrar har förhört hjärnan bakom Fittstim – Min kamp om feminism, missuppfattningar och kritik på gränsen till hat.

Säljare Göteborg HENNING WIDEBERG hw@nojesguiden.se Säljare Malmö/Lund PETER MAGNUSSON peter.magnusson@nojesguiden.se Ekonomi JEANETTE RAMBERG ekonomi@nojesguiden.se Utgivare NÖJESGUIDEN HOLDING AB Tryckeri MITTMEDIA PRINT Distrubition BUDCOMPANIETT AB, BRING AB, MALMÖ EUROPA TRADING AB Periodicitet: 10 nr/år Redaktionen ansvarar ej för insänt icke beställt material.

STOCKHOLM Nöjesguiden Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm red@nojesguiden.se GÖTEBORG Nöjesguiden Bellmansgatan 1 411 28 Göteborg

NÖJESGUIDEN ... är Sveriges största gratistidning inom nöje! ... firade 30 år 2012 ... har opinionsbildande och trendsättande läsare ... har en snittläsningstid på 28 minuter ... når konsumenten nära köptillfället ... har 50/50 kvinnliga och manliga läsare ... 79 procent av våra läsare är över 25 år, 21 procent är under 25 år ... finns i Stockholm, Göteborg och Malmö/Lund.

Tidningen du just nu läser är gratisdistribuerad och annonsfinansierad. Det redaktionella innehållet är just det – 100 procent redaktionellt. Nöjesguiden är partipolitiskt obunden, men du kan alltid lita på att vi brinner för jämställdhet, både genus-, etnicitet- och klassmässigt. Vi älskar Sverige och vill leva i ett mångkulturellt samhälle. Vi tror på den goda smaken och vår publicistiska tanke lyder som följer: Vi vill guida dig till det bästa nöjet. Trevlig läsning!

4

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

MALMÖ Nöjesguiden Engelbrektsgatan 20 211 33 Malmö

OMSLAGSBILD Paper Art och Set Design: Ollanski x Cris Wiegandt Foto: Manuel Mittelpunkt

$ONRKRO NDQ VNDGD GLQ KlOVD

Â&#x2039; &$5/6%(5* *5283 '5,1. 5(63216,%/<

$ONRKROKDOW &DUOVEHUJ 6YHULJH $%

MEDARBETARE

AMAT LEVIN är chefredaktör på Nöjesguiden, bloggar på nojesguiden.se och har, förutom att recensera RoboCop och Lone Survivor, i det här numret lett arbetet med att utse vinnarna av Stockholmspriset.

JOSEFIN LUNDGREN är del av juryn inför Stockholmspriset och produktionschef på Nöjesguiden.

PARISA AMIRI bloggar, ägnar sitt liv åt tv-serier och är redaktör för nojesguiden.se. Hon har nyligen gjort det möjligt att kommentera med en GIF på sajten.

TOBIAS BOSTRÖM jobbar som digital konceptutvecklare och bloggar på nojesguiden.se. I det här numret ger han oss politikernas mest tafatta förslag till att lösa bostadskrisen.

Vilket är det sämsta förslaget du har stött på?

– Samtliga förslag som faktiskt inte innebär att man bygger fler bostäder.

MARTIN PETERSSON är dj och Art Director på Nöjesguiden.

Han har förmodligen världens bästa smak.

BJÖRN WERNER är redaktör för Nöjesguiden Göteborg. I det här numret skriver han om Twitter-drev och återupptar Nöjesguidens lokala scen- och konstbevakning.

NICOLE BRIGGS är beroende av indisk mat, utgör en fjärdedel av Systerkollektivet och är redaktör för Nöjesguiden Malmö/Lund.

I det här numret skriver hon om musikvideon som bortkastat format för berättande.

ALF TUMBLE gör musik och är Nöjesguidens dryckesredaktör.

I det här numret uppmanar han dig att våga beställa dessertviner på krogen.

MICHAEL GILL är frilansjournalist och en av Sveriges bästa spelskribenter. Just därför är han även Nöjesguidens spelredaktör.

I det här numret skriver han om crowdfunding-gnäll.

ISABELLE ESPINOZA frilansar för SVT Kulturnyheterna, jobbar som informatör på Sveriges Radio och är filmrecensent på Nöjesguiden. I det här numret har hon bland annat intervjuat Özz Nûjen.

Vad är det bästa med honom?

– Hans humor och skärpa. Och en varm, generös personlighet.

AMANDA MANN har pluggat mode- och genusvetenskap och är Nöjesguidens moderedaktör.

I det här numret har hon intervjuat framtidshoppet Leonard Kocic.

ADAM JANSSON pluggar till civilingenjör, tillbringar all sin lediga tid med att svepa internet efter ny musik och är skivskribent på Nöjesguiden. I det här numret recenserar han Shirt, Organismen och Sean Paul.

REBECKA HEDSTRÖM skriver krönikor för Nöjesguiden. I det här numret om varför urspårade manliga stjärnor får mer stöd än kvinnliga.

ISABELLE STÅHL är Nöjesguidens litteraturredaktör och befinner sig i skrivande stund i Kambodja.

I detta nummer uppmärksammar hon en modern skräckroman värdig tiotalet.

6

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

JIMMY HÅKANSSON är frilansjournalist, pretentiös tv-spelsbloggare och megalomanisk skräpkulturskritiker. På nojesguiden.se bloggar han även om film och tv. I det här numret skriver han om varför det är dags att sluta underskatta tecknat.

GRETA THURFJELL är webbreporter på nojesguiden.se och har i det här numret intervjuat Paul Alarcón om vad unga vill ha ut av sina bostäder.

JUDITH KIROS är frilansskribent, en av fyra bakom Rummet och håller i Nöjesguidens valblogg på nojesguiden.se. I det här numret bjuder hon på en steg-för-stegguide på hur du kan ställa dina lokalpolitiker mot väggen.

VICTOR SCHULTZ är Nöjesguidens filmredaktör och skriver i det här numret om Woody Allen och filmvärldens obehagliga fascination av gubbar och flickor.

PATRIK FORSHAGE har skrivit om musik i Nöjesguiden så länge vi kommer ihåg. I det här numret har han bland annat intervjuat St. Vincent.

VICTORIA PERCOVICH GUTIERREZ är ekonom och kulturgeograf och har en mindre besatthet av stadsutveckling i allmänhet och miljonprogrammet i synnerhet. I det här numret skriver hon om hur stadsplanering hänger ihop med integration och jämlikhet.

HANNA JOHANSSON är frilansskribent, brukar synas på rodeo.net och recenserar film i Nöjesguiden. I det här numret skriver hon bland annat om vad bostadskrisen får för konsekvenser för par som gör slut och flyttar isär.

PELLE TAMLEHT är Nöjesguidens krogredaktör i Stockholm, webbchef på nojesguiden.se, dj och karaokefantast. I det här numret har han bland annat skrivit om vad bostadskrisen får för konsekvenser för den svenska arbetsmarknaden.

KALLE WANNERSKOG jobbar på P4 och Ekot och är Nöjesguidens krogredaktör i Göteborg. I det här numret skriver han bland annat om Market och Kraków.

CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON har jobbat som dj, klubbarrangör och musikbokare och är skivskribent på Nöjesguiden.

I det här numret skriver han om hur stämningen av Michael Jacksons doktor kommer att innebära att vi andra kan tjäna storkovan.

CAROLINA OSCARSSON pluggar media, jobbar på en strategibyrå och är skivskribent på Nöjesguiden.

I det här numret gillar hon Ison & Fille och Sky Ferreira.

SEBASTIAN LINDVALL är filmskribent på Nöjesguiden, skriver om film och tv på nojesguiden.se-bloggen Blog in, Blog Out och benar i det här numret ut hur bostadskrisen har inspirerat humorn på svensk tv.

SARA BERG är frilansjournalist, skriver mest om kultur och mat och är Nöjesguidens nya skivrecensent. I sitt första nummer recenserar hon bland annat Wild Beasts.

SEBASTIAN LØKEN är Nöjesguiden klubbredaktör i Göteborg och skriver i det här numret om den falska medvetna konsumtionen.

N U K A N D U H A N D L A K L Ä D E R O N L I N E PÅ W W W. H O L M E N S H E R R . S E R E P L AY TIGER OF SWEDEN HUGO BOSS

ETON NUDIE JEANS L AC O ST E

L LOY D O S C A R JAC O B S O N CORNELIANI

GANT STENSTRÖMS BARUTTI

LEDARE

”JAHA, SKA DU HA NÅGONSTANS ATT BO OCKSÅ?”

BÄST JUST NU Restaurang Ho’s Hornsgatan 151 i Stockholm

Landets bästa kinarestaurang.

JaQe Artist

Bäst i Sverige på gästverser.

Seinabo Sey

U

”

nder de senaste fem åren har jag flyttat åtta gånger. Jag har bott på Kungsholmen, söder, norra Östermalm, Nacka, Stocksund. Aldrig så länge på samma ställe att personalen på Konsum har börjat känna igen mig. Kringflackandet har jag gemensamt med en osannolik mängd andra stockholmare. Tillsammans är vi ett kollektivt storstadsproblem av kolossalformat; överskottsbefolkningen. En svart fläck i varje statistik.”

Orden är skrivna av Thord Eriksson i Nöjesguiden nummer 10, 1990. Och nej, du läste inte fel. Redan för 24 år sedan skrev Nöjesguiden om den bostadskris som lamslog Sveriges stor- och studentstäder, hindrade unga från att påbörja sina vuxenliv och saboterade hela regioners utveckling. Något att komma ihåg när det hävdas att krisen är ett nytt fenomen. För problemet är inte att ingenting har förändrats – problemet är att situationen har förändrats till det sämre.

Enligt Hyresgästföreningen hade färre än hälften av alla unga vuxna i åldern 20–27 år i Stockholm, Göteborg och Malmö en egen bostad under 2013. Det är den lägsta siffran sedan Hyresgästföreningen påbörjade sina årliga mätningar 1997 och första gången någonsin en majoritet av våra unga storstadsbor saknar egen bostad. Samtidigt rapporterar 158 av landets 290 kommuner att de har en bostadsbrist för unga vuxna, vilket är en ökning med 36 procent på tio år och den högsta siffran någonsin. Bostadskrisen är ett ständigt växande problem och den slår allra hårdast mot unga.

Och vi är lika frustrerade som alla andra över den slapphet som politiker närmar sig frågan med och är alltjämt förundrade av att krisen verkar befinna sig så långt ned på den politiska agendan. Det är just därför vi har valt att göra ett temanummer om den. Och inte nog med det, vi kommer att fortsätta uppmärksamma den i varje nummer och på nojesguiden.se ända fram till valet.

Längre fram i numret kan ni läsa om vad krisen får för konsekvenser för arbetsmarknaden. Vi skriver om hur bristen påverkar de som är i samboförhållanden, gör slut och flyttar isär. Och vi intervjuar en trendanalytiker om vad unga egentligen vill ha ut av sina bostäder, listar politikernas mest tafatta försök till att lösa problemet och ger en steg-för-steg-guide till hur ni kan ställa era lokalpolitiker mot väggen.

Som vanligt bjuder vi dessutom på Sveriges bästa kultur- och nöjeslivsbevakning.

Denna gång genom intervjuer med Özz Nûjen, aktuell med en politiskt laddad stand up, och St. Vincent. Vi skriver om Woody Allen och filmvärldens obehagliga fascination för gubbar och flickor, konstaterar att unga manliga stjärnor som spårar ur får mer stöd än kvinnliga, samt låter Döskalle & Mästerligt förhöra Belinda Olsson om feminism, missuppfattningar och kritik på gränsen till hat.

Trevlig läsning!

”Det är första gången någonsin en majoritet av våra unga storstadsbor saknar egen bostad.”

AMAT LEVIN, Chefredaktör amat.levin@nojesguiden.se Twitter: @amatlevin

8

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

Artist

Vi behöver ett album!

Om bostadskrisen i Stockholm, Nöjesguiden nummer 10, 1990.

FÖR ATT BLI VUXEN MÅSTE MAN FÅ GÖRA SINA EGNA PRIORITERINGAR. Att flytta hemifrån är en viktig del av livet. Och just nu längtar 289 000 unga vuxna efter att få göra det. Sätt fart på byggandet på FLERHEM .NU

BREV

MÅNADENS BREV Hej tack för en bra tidning och hoppas ni ser fram emot att se tyrion

Har du något på hjärtat som bara måste ut? En kärleksförklaring? Eller kanske en hämnd-via-spoilers? Passa på att kommentera på nojesguiden.se eller skriva ett brev och skicka det till…

Oroa er inte för jon som blir

Tråkigt om nåt spoilats men boken släpptes 13 år sen och någon måtta får det ändå vara på hur länge något ska kunna räknas som en spolier.

Lovar att fortsätta att höra av mig och se till att era tv-upplevelser inte blir allt för spännande.

Puss och sluta förstör andras kul! en.wiktionary.org/wiki/spoiler

Nöjesguidens redaktion Östermalmsgatan 87d 114 59 Stockholm … du kan såklart även mejla: red@nojesguiden.se

Du skriver om Den mysiga rotundan på Luntmakargatan...

Hur tänker du då? En Rotunda är ju en cylindrisk byggnad ofta med en kupol till tak. Café Facile liknar ju mer en liten mysig fyrkantig glasveranda eller en inglasad kulinarisk miniscen med sin spännande ljussättning.

Hälsningar, Göran Aneer

OBS! Kan vara så att något av detta sker i säsong 5 då Jon Och ledsen om jag förstört nåt för nån som inte var inblandad i spoilern men det är lite svårt att veta vem som skrev vad tyvärr.

Josef Malvin Käre Josef Tack för månadens mest småsinta brev!

Fortsätt gärna din hämnd med skicka in spoilers, förslagsvis om House of Cards och kommande säsongen av Mad Men. Vi hoppas att det ska fylla ditt lilla hjärta med glädje. Nu undrar vi bara, hur ska du gå tillväga rent praktiskt? Sitta uppe mitt i natten, ladda ner nya avsnitt, kolla igenom dem svinsnabbt och sedan författa ett mejl? Det verkar vara ett väldigt roligt sätt att tillbringa sitt liv på. Lycka till!

Redaktionen

Hej Göran, Du har naturligtvis helt rätt i vad du säger.

Jag tackar min lyckliga stjärna för att mitt huvudfokus är krog och inte arkitektur.

Mvh, Pelle Tamleht, krogredaktör i Stockholm Läsarkommentar på recensionen av Ásgeirs In the Silence, publicerad på nojesguiden.se den 27 januari.

Hrm, får erkänna att jag inte hört den här versionen av plattan, men jag vet att den är en översättning av hans två år gamla debut. På den sjöng han på sitt modersmål med rasande vackra texter, till stor del skrivna av hans pappa. Det är verkligen en fin skiva och, precis som du skriver, en lyckad uppdatering av ”folktronican”, jag påminns både om Merz och James Yuill. Det som gnager i mig nu, och anledningen till den här kommentaren, är att den utländska publiken inte får ta del av ursprungsplattan. Är rädd för att Ásgeir blir lika lätt att avfärda som man kunde avfärda Kents engelskspråkiga platta (på goda grunder, Kents egenart var ganska rejält bortblåst på den). När Ásgeir spelade på Danmarks Radio i höstas ville jag nästan gå där ifrån när han spelade låtar på engelska. Som sångare kommer han mycket mer till sin rätt på sitt modersmål och framförallt är de översatta texterna mer än lovligt platta jämfört med originalen. Som tur var spelade han tillräckligt med låtar på isländska för att få godkänt av publiken (till stor del islänningar eller folk som jag, med koppling till landet) innan han fick för sig att han framförde vinnarbidraget i melodifestivalen och bytte från isländska till engelska i refrängen på en av hitsen...

Sigur Rós tog världen med storm på isländska, tycker det är väldigt tråkigt att Ásgeir inte vågar sig på detsamma.

Hursomhelst blev jag glad för din positiva recension, som det fan jag är!

Jonas Hej Jonas, När Ásgeir spelade ett showcasegig i Stockholm härom veckan inledde han med en låt på isländska, och trots att ytterst få (om någon) i publiken förstod språket lät han sig sedan villigt övertalas att spela en till på sitt förstaspråk. Läs gärna intervjun med honom på nojesguiden.se.

Hälsningar, Patrik Forshage, skivredaktör 10

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

verklig händelse betyder inte att det är en bra film.

Amat Levin, chefredaktör Läsarkommentarer på ”Nöjesguiden frågar – Tema: Bostadskrisen”, publicerad på nojesguiden.se den 6 februari.

Läsarkommentar på recensionen av Lone Survivor. Hittas på sidan 57 i det här numret.

Vilken pinsamt dålig recension! Jag fattar att du hatar USA och dess propaganda, men detta är faktiskt en verklig händelse.

Skildringen är väldigt autentisk, och även om den har vissa brister (av vilka du inte verkade hitta ena enda av de uppenbara) är detta en av de bättre krigsfilmerna som gjorts på ett bra tag och förtjänar knappast ett så dåligt betyg.

Att kalla denna film för krigsporr är bara respektlöst mot alla afganer och amerikanska soldater som förlorade livet den dagen...

Björn Då får du allt läsa om. Lone Survivor lovordades just för den verklighetstrogna skildringen och kritiserades för bland annat bristen på karaktärsdjup. Men viktigast av allt: att den bygger på en

Jag har idag jobb som grävmaskinist här i ”Norrland” men staplar någon slagsmål visstids/behovsanställning åt samma företag år efter år pga vinter tjäle mm. Har länge tänkt att flytta exv till Stockholm (även om jag inte gillar stressen där nere) MEN få tag i en lägenhet en sjysst bostad verkar omöjligt om man inte belånat sig över öronen.

Vad är då vitsen med att flytta? Lös förfan bostadskrisen innan man sätter press på arbetslösa ”att flytta till jobb”!

Kanske drar allt över en kam på det här sättet men ändå. Bostads politiken är INTE svår att lösa BYGG BOSTÄDER! JAG kan gräva grunden planera din tomt gräva ditt avlopp mm OCH jag känner en massa snickare Lastbilsförare rörmokare mm som kan göra det andra jobbet!

Vem vet vi kanske kan behöva en sjuksköterska läkare som tar hand om en när ev olyckor inträffat bygger dessa bostäder. SÅ Attefall VAD ÄR PROBLEMET? BYGG BYGG istället för att sälja ut och nedmontera välfärd!

Robban Alltså, dagens situation är inte ny. Jag flyttade hemifrån när jag var 21. Ett förstahandskontrakt i Årsta mina föräldrar fixade. Jag var givetvis inte

”Lös förfan bostadskrisen innan man sätter press på arbetslösa ’att flytta till jobb’!” nöjd med detta (vem vill bo i Årsta?) utan krävde att mina föräldrar, eftersom de inte planerat mitt boende från födseln (Som sagt, dagens situation är inte unik utan det har sett ut så i minst 50 år.

Därför är det rimligt att KRÄVA att ansvarstagande föräldrar tar höjd för detta när de väljer att skaffa barn, ungefär som att de måste anpassa sin livsstil till att barn måste gå i skolan), fixade en lägenhet i city, samtidigt som jag konstaterade att de annars förmodligen skulle få klara sig själva ”på hemmet” den dagen det blev aktuellt.

Det tog skruv (Delvis för att de förstod att mitt ”hot” var allvarligt menat och för att de insåg att jag hade rätt: de hade kunnat göra så mycket mer för att underlätta min utflytt. Nu fick de betala för sitt misstag. Fanns liksom ingen anledning att JAG skulle betala för att DE schabblat.).

Föräldrar i Sverige VET från dagen deras barn föds att barnet kommer behöva bostad så småningom men att det är svårt att hitta lägenheter. Då ingår det i att ta ansvar för sitt barn att planera för detta. Gör man inte detta (plus massa andra saker, såklart) är man helt enkelt en dålig förälder. Finns ingen anledning att sticka under stol med det.

Ossian

Biljetter 031-13 13 00, www.opera.se

PÅ GÅNG | Göteborg detaljinriktade mediefeminismen och efterfrågar större fokus på klassiska frågor om lika löner.

Vart vi ska gå härifrån är svårt att säga. Kanske lägga ner stridsyxan och försöka förstå, inte förstöra? Ta ett djupt andetag innan vi släpper fram ryggmärgsmonstret? Kanske till och med hitta vänner vi trodde var fiender?

Budskapet står hur vi än gör skrivet i stjärnorna, både från vänster och höger.

Precis som att vara ”kränkt” gick från poliskt modeord till lokaltidningsbesvikelse gör den debattmedvetne rätt i att 2014 vare sig starta eller retweeta indignerade like-raketer och istället ägna sig åt en liten portion sunt förnuft.

Twitter-drev? Suck. Det är bara så 2013.

FÖRLÅT MIG, TY JAG HAR TWITTRAT 2013 KOMMER ATT gå till historien som Twitter-drevens år. Ställer man sig högst upp Skansen Kronan och blickar ut mot Södermalms allmänna riktning kan man faktiskt nästan se spåren efter vågen av kompakt internetilska från en liten medieelit som slog in över landet, nådde sin topp och slutligen drog sig tillbaka, lämnandes ett brusigt havsskum döpt ”debatten om debatten” efter sig.

Vi var många, vi rättfärdiga feminister och antirasister, som dagligen och med inkvisitorisk exakthet dammsög media på jakt efter ogenomtänkta felsteg eller rena dumheter, alltid redo att skoningslöst hugga, hänga ut, blogga, tweeta och retweeta och sedan dunka varandra i ryggen.

Det var på många sätt en härlig tid.

Jag minns berusningen av att kunna skriva ett snabbt inlägg och kort därefter se Clarion Hotel Posts renommé falla ihop som ett korthus framför mig på laptopskärmen, eller rida på stormen mot GT-skribenten Karl Johan Karlssons välvilliga struntprat. Känslan av att ha

rätt, att göra rätt, att ha folket med sig, se besökarströmmen till min blogg. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillade det. Vi gillade det, allihop. The good fight.

Därför var vi många som suckade när debatten om debatten drog igång. Vi visste ju vad vi höll på med? Gjorde Sverige till en bättre plats? Och eftersom kritiken uteslutande kom från sura ledarsidor på högerkanten, med en stark doft av ”får man inte säga negerboll i det här landet?” var det till en början lätt att rycka på axlarna. Fega dödsryckningar från en sårad fiende, väl?

Om det ändå vore så lätt. Men inte.

Det har börjat bubbla också i på andra sidan åsiktspektrat. I vänstertidskriften ETC skriver Kajsa Ekis Ekman om att se helheten, inte detaljerna. I Aftonbladets podcast Lilla Drevet pratar klassiska Galagoaktivister som Liv Strömqvist om att Twitter-dreven bara stöter ifrån sig människor från att börja tycka annorlunda och tänka om. Belinda Olsson gör ifrågasättande tv-program om den

BJÖRN WERNER Redaktör Göteborg bjorn.werner@nojesguiden.se

… till dig som 15 minuter innan prisutdelningen på Göteborgspriset snodde de guldiga kuverten med vinnarnas namn i – kul att du inte kunde hålla dig, men du kunde faktiskt bara ha frågat... … det sägs att jazzhusets nya torsdagsklubb har inspirerats så mycket av sommarklubben Villan att de till och med ville ha deras logotype… … kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén hoppade av att dela ut pris i kategorin Glädjespridare kort efter att nomineringarna presenterats men var nära att ersättas av Paradise Hotel-Joppe…

2

Nöjesguiden frågar

1

BOSTADSKRISEN Varje månad hålls en omröstning på nojesguiden.se på ett specifikt tema. Årets andra omröstning handlar om bostadskrisen och visar att de flesta av er har flyttat fem gånger eller fler under era liv.

Nästan en fjärdedel bor i andrahand, men en majoritet skulle helst av allt ha en egen hyresrätt om ni fick välja. Åtta av tio bor redan, eller kan tänka sig att bo, utanför innerstaden och mer än 40 procent är missnöjda med sin boendesituation.

AVLYSSNAT

JA: 58%

10

NEJ: 42%

TRIVS DU MED DIN BOENDESITUATION?

HUR FICK DU TAG I DIN NUVARANDE BOSTAD?

2

Genom kontakter: 30% Genom offentlig bostadsförmedling: 20% Genom kö hos specifikt bostadsbolag: 15% Genom annonsering: 12% Genom lägenhetsbyte: 10% Genom att flytta in hos vän/partner: 9% Genom svartkontrakt: 2% Genom att köpa den: 2%

9

HUR BOR DU NU?

Egen hyresrätt: 25% Andrahand: 23% Egen bostadsrätt: 22% Studentlägenhet: 12% Inneboende: 9% Hemma hos föräldrar: 5% Korttidskontrakt: 2% Kollektiv: 1% Tredje- eller fjärdehand: 1% Eget hus: 0%

3

HUR GAMMAL VAR DU NÄR DU FLYTTADE HEMIFRÅN?

HUR SKULLE DU VILJA BO?

Nästa månads omröstning hittar 18–21 år: 75% ni på nojesguiden.se och resultatet 22–24 år: 12% kommer att publiceras i 17 år eller yngre: 7% Nöjesguiden nummer 3, ute Bor fortfarande den 28 mars. hemma: 3%

Egen hyresrätt: 61% Egen bostadsrätt: 30% Eget hus: 6% Kollektiv: 2% Studentlägenhet: 1% Korttidskontrakt: 0% Tredje- eller fjärdehand: 0% Andrahand: 0% Hemma hos föräldrar: 0% Inneboende: 0%

25 år eller äldre: 3%

8

4

HUR MÅNGA GÅNGER HAR DU FLYTTAT?

Fem gånger eller fler: 62% Två-tre gånger: 27% En gång: 10% Aldrig: 1%

NEJ 84%

7

VAD BETALAR DU FÖR DITT BOENDE?

6

(HELA HYRAN, INTE DIN EVENTUELLA DEL)

HAR DU NÅGONSIN TVINGATS TACKA NEJ TILL STUDIER ELLER JOBB PÅ ANNAN ORT PÅ GRUND AV ATT DU INTE HAR FÅTT BOSTAD?

1–4 år: 33% 5–10 år: 32% Jag står inte i bostadskö: 24% Hela mitt jävla liv: 11%

12

5

JA 16%

HUR LÄNGE HAR DU STÅTT I BOSTADSKÖ?

Ja: 41%

Snälla, jag bor redan utanför innerstan: 39% SKULLE DU KUNNA TÄNKA DIG Nej: 20% ATT BO UTANFÖR INNERSTAN?

3000–5999 kr: 45% 6000–7999 kr: 30% 8000 kr eller mer: 16% 1000–2999 kr: 9%

6

5

4

3

2

1

MÄSTERLIGT

MYCKET BRA

BRA

GODKÄNT

UNDERKÄNT

BLONDINBELLAS GENUSANALYS

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

BÄST JUST NU KROG Market Rosenlundsgatan

Yammy Andra Långgatan 5

Magnus och Magnus Magasinsgatan 8

TIDENS ANDA

SÅ HÄR BLIR DINA KOMMANDE VECKOR 6

6

6

KLUBB

TV

MUSIK

5

5

5

KROG

KONSERT

FILM

Det vi pratar om mest just nu!

BAR Holly Molly Andra Långgatan 31

Bengans Fik Stigbergstorget

Thai Shanghai Haga Östergata 4A

KLUBB Trunkfunk

1. Waycup – en liten bit av Södermalm Ibland känns Göteborg alldeles förskräckligt vänligt, öppet och omfamnade, lite så vi kvävs. Då är det tur att vi har Waycup. Varje gång det där Stockholmssuget efter de nervösa flackande jämförande blickarna och folk som luktar på sitt kaffe med kännarmin kommer över oss går vi ner till Järntorget och köper en kaffe för en halv månadslön i Indonesien.

2. Årets trendkatastrof: slukhålen Glöm tsunamis, jordbävningar och global uppvärmning. Redan nu kan vi avslöja att sluggern slukhål kommer att slå på bred front 2014.

Yaki-Da

Rune Lindbæk Barabicu, den 8 mars

Musiker mot rasism Pustervik, den 22 mars

3. Att inte svara på (dolt nummer) Sedan radiotjänst till och med började räkna smartphones som tv-mottagare har det blivit lite av en folksport att inte svara på dolt nummer. Betala 2 200 kronor om året för att få se Girls ett år för sent? Tack, vi klarar oss.

4. Guilty Pleasure-podcasts Först försäkrar vi oss om att grannarna är ute.

Drar ner rullgardinen, släcker ner lägenheten, tänder doftljus, bygger en koja av två stolar och en filt, öppnar en påse Polly. Sedan sluter vi ögonen, andas lugnt och sätter på senaste avsnittet av Alex och Sigge. Ingen behöver veta.

SCEN Faust och Faustin and Out Göteborgs Stadsteater, Götaplatsen, sista föreställning den 2 mars

Gruppen och Herrarna Stora Teatern, Kungsparken 1, den 5 och 6 mars

Kikkiland Göteborgs Stadsteater

KONST Period Pieces Urban Artroom, Johannebergsgatan 24, den 1–30 mars, öppet: mån-fre 13–18, lör–sön 13–16

Jesper Norda – Ur Kinderszcenen (No.13) Konstepidemin (bakom Linnéplatsen), den 8–30 mars, öppet: tis–tors 12–17, fre–sön 12–16

Sjöfartsmuseet Stigbergstorget, 40 kr under 25 år, öppet: tis–sön 10–17, ons 10–20, våffelbuffé på söndagar (tar ej kort)

MUSIK Ison & Fille Aktuella med Länge leve vi

Neneh Cherry Aktuell med Blank Project

Actress

5. Film Noir-Göteborg När solen aldrig verkar gå upp, regnet forsar ner för de svarta fasaderna och ljusen från bilar och butikernas neonskyltar blandas med smutsen i vattenpölarna. Tänk då inte ”tre månader till sommaren”. Tänk Bladerunner.

KROG På nystartade Market i Roselund gifter sig Korea med Mexico i vacker tvåsamhet.

KLUBB HNNY spelar in våren med hjärtsmältande house på Yaki-Da den 7 mars

KONSERT Dubbel popchock på Pustervik med Makthaverskan och My Darling You! den 14 mars.

FILM Matthew McConaughey äger början av 2014.

TV Se ovan. Dessutom – House of Cards!

MUSIK Neneh Cherry är tillbaka!

6. Roy Anderson på Ica Rosenlund I denna fantastiska affär är det sedan de öppnade i höstas alltid tomt. Det höga taket. De orörda hyllmetrarna av dyr pasta, närodlade grönsaker och ekologisk keso. Den ensamma kassörskan som tittar på oss med en hoppfull blick. Vore det en film hade den fått 10 av 10 på IMDB.

7. Trevliga nyheter GP körde 2013 sina 1 000 goda gärningar. DN har sin sida ”goda nyheter”.

Aftonbladet lyfte vardagshjältar och uppfinner det obehagliga vuxenordet ”smilefi” för att göra sociala medier ”lite vänligare”. Vi i nöjesjournalistiken kliar oss i huvudet och undrar vad det är för fel på gammal hederlig nyhetsvärdering?

MARS BESTÅR AV

8. Backstreet Boys gör oss gamla När Nick, Kevin och de andra ger sig ut på turné för att fira 20 bast som ”pojk”-band få vi bara ännu mer svårt att förstå varför gamla människor envisas med att återvända till konserter med stofiler som Springsteen och Dylan år efteråt.

Som att stirra döden i vitögat, om ni frågar oss.

Aktuell med Ghettoville

9. Stakka Bo filmar Göteborg-light FILM Dallas Buyers Club 6 Nånting måste gå sönder 5 Nebraska 5

I Stakka Bos Göteborgsdystopi Ettor och nollor pratar Gustav Skarsgård fejkad göteborgska, hasch är den farligaste drogen som finns och ”Scoobydoo” är tung knarkarslang. Som att blanda Bullens brevfilm med The Wire.

10. Den nya, skamlösa poken Har någon likeat fler än fyra bilder i rad eller skrollat lite för långt bak i din Instagram-historik? Varning: hen är ute efter dig. Antagligen bara för att få ligga, men det kan också vara hotfullt.

BUBBLARE: Flappy Bird, att testa scientologi som en ”skön grej”

Pharrells fåniga hatt: 48 % Funderingar på att ha spikes som han killen i Aqua: 12 % Äta jätteräkor eftersom mangroveträsk är för töntar: 18 % Kontrollanter på spårvagnen efter tolv: 2 % Stilikon 2014 = Paradise Hotel-Samir: 20 %

NR 2 ,2014 | NÖJESGUIDEN

13

NOJESGUIDEN.SE

Här samlar vi nyheter och information om Nöjesguiden på nätet som vi tror att ni gillar.

NANNA JOHANSSON HAR KOMMIT HEM Ett kort tag var hon ifrån oss, men nu är ordningen återställd och jorden kan fortsätta snurra. Nanna Johansson är tillbaka som bloggare på Nöjesguiden!

FÖR ER SOM av någon anledning glömt bort hennes storhet kan vi rada upp guldexempel hela dagen, som inlägg om Tjejpennan, att det inte behöver vara sexism, PK-elitens jul och 5:2-dieten. De forna, tidlösa inläggen finns samlade på Nannas blogg för er som vill återuppleva det goda eller för de nyfrälsta som inte får nog. Vi pratade med Nanna inför återkomsten.

Vad kommer din blogg att vara den här gången?

– Söt och älskvärd.

Vad skulle du vilja göra, yrkesmässigt eller inte, som du inte har gjort än?

– Plugga något, till exempel kulturgeografi. Jag trodde alltid att jag skulle bli en sådan som läser på universitetet så långt systemet tillåter, men här sitter jag nu och är 28 år utan ett enda högskolepoäng. Inte för att det gör något egentligen, men det hade varit roligt att kunna någonting supersmalt.

Är det en slump att du, Kringlan, Liv Strömquist och Ola Söderholm alla har varit på Tankesmedjan och nu gör en podcast som påminner lite, lite om Tankesmedjan?

– Nej, det är ingen slump. Men det är inte heller som

”Forskning har visat att det enda säkra sättet att frigöra en feminist från hennes ondskefulla världsbild är att låta henne komma i kontakt med det patenterade allround-verktyget kuk™.” ”Då julgranen i sin nuvarande form kan misstas för en fallossymbol föreslår (läs: kräver) vi att den fortsättningsvis bara får existera upp och-nervänd, för att snarare föra tankarna till ett riktigt buskigt sköte.”

– Tack! I humorväg är det nog inlägget ”Nanna nätdejtar”, som är lite som en busringning fast på en dejtingsida. Bland de mer politiska inläggen är det svårare att välja. Så mycket guld! (Skoja.)

– Tiden mellan den 15 september och 31 december.

HUR MAN BOTAR EN FEMINIST

HUR PK-ELITEN PLANERAR ATT FÖRSTÖRA JULEN FÖR ER ANDRA

Välkommen tillbaka! Vad tycker du var det bästa du gjorde förra gången du skrev för oss?

Vad kommer att bli roligast under valåret som kommer?

NANNA-KLASSIKER NI BORDE MINNAS

FEBRUARI MÅNADS MEST LÄSTA BLOGGINLÄGG! att Tankis har patent på att diskutera politik och nyheter på ett småskojigt sätt. Vi tycker alla fyra att det är kul att göra radiosatir, och det är ännu roligare att kunna låta spaningarna bre ut sig utan att avbrytas av låtar eller tänka på att vara opartisk. Lilla Drevet är ett lite friare samtal.

1. SORAYA HASHIM

”VARFÖR SVT GJORDE BORT SIG ÄNNU EN GÅNG” Om haveriet i Gomorron Sverige med namnlapparna på medlemmarna i Panetoz.

2. KAKAN HERMANSSON

FEBRUARI MÅNADS MEST LÄSTA ARTIKLAR RADIO SKANSTULL

SÖDER OM FOLKUNGAGATAN OCH JAKTEN PÅ EN LAGOM UNIK IDENTITET

NÖJESGUIDAD: EDWARD BLOM

”STOPPA PRESSARNA: VÄRLDEN ÄR HOMOFOBISK”

Ellen Pages komma ut-historia kantades med invändningar mot att göra en nyhet av händelsen.

Kakan förklarar varför det var viktigt att uppmärksamma.

3. HANAPEE

”BRISTEN PÅ JÄMSTÄLLDHET ÄR INGEN ÅSIKT, DET ÄR KUNSKAP” Efter Blondinbellas utspel om rödvinsfeminister gick Hanna tillbaka till kärnfrågorna.

JILLS VERANDA: NÄR TV OCKSÅ STÄLLER EN FRÅGA

SOFIA DAHLÉN OM NYA MATMAGASINET VEGO

MÅNADENS PODCAST: KLASSRESAN

4. PARISA AMIRI

”KVINNOHATET MOT PARADISE HOTELEMELIE”

I efterdyningarna av ett slagsmål i serien bubblade en bekant, sur kvinnosyn upp.

5. NANNA JOHANSSON

”FYRA SORTERS FACEBOOK-RASISTER”

Nannas ett år gamla, men tidlösa, inlägg om de olika sorters Facebook-rasisterna seglade upp igen.

Mer aktuellt än någonsin.

14

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

Göteborg behöver en ny bostadspolitik Göteborgs befolkning har ökat dramatiskt de senaste tio åren och fortsätter att öka. Tyvärr har det inte byggts bostäder i samma takt. Resultatet är en omfattande bostadsbrist. Till detta kommer ett stort behov av upprustning av bostadsområden och en påtaglig segregation som gör Göteborg till en delad stad. För att få kommunens politiker att ta tag i problemen har Hyresgästföreningarna i Göteborg formulerat tre förslag som utgångspunkt för en ny bostadspolitik.

EN HASHTAG, TUSENTALS BOENDETANKAR

HYRESGÄSTERNAS FÖRSLAG 1. Bygg minst 5 000 bostäder per år i tio år Bygg energismart, ekologiskt hållbart och billigt, max 5 500 kronor i månadshyra för en tvårummare.

2. Upprustning på boendes villkor Många bostadsområden behöver rustas upp, men upprustningen måste ske på de boendes villkor så att de har råd att bo kvar.

3. En stad för alla, bryt segregationen Göteborg behöver en integrationsplan som omfattar alla bostadsområden. Boplats måste utvecklas till en fungerande bostadsförmedling där alla bostadssökanden behandlas lika. // Hyresgästföreningarna i Centrum, Frölunda, Östra Göteborg, Angered, Västra Göteborg, Hisingen och Norra Göteborg.

>ćƐ ŵĞƌ ƉĊ &> Z, D͘Eh

Värmlandsgatan 2 413 28 Göteborg

GÄSTKRÖNIKA | BOSTADSKRISEN

STADSUTVECKLING HANDLAR OM MER ÄN PENGAR Text: VICTORIA PERCOVICH GUTIERREZ

O

m någon hade berättat för mina föräldrar att deras val av bostadsadress skulle vara avgörande för hur länge jag skulle leva är jag övertygad om att de skulle funderat en extra gång vid valet av stadsdel. Är du kvinna och har tur nog att födas i Sverige har du en förväntad levnadslängd på 83 år. Är du däremot kvinna i Chad är din förväntade levnadslängd 33 år kortare. Även inrikes har vi skillnader. Genomsnittlig levnadslängd för kvinnor i Älvdalen är 80 år, medan de från Båstad i genomsnitt lever 6 år längre. Dessa tendenser ses även i många svenska städer. Skillnaderna i medellivslängd mellan olika stadsdelar i Malmö är för kvinnor 4,6 år. För männen ser det ännu sämre ut, där skiljer det upp till 7 år. Och detta är skillnader som stadigt ökat under de senaste 20 åren. Statistiskt sett kommer jag som är född i Rosengård dö tidigare än de som är födda i Husie, Västra innerstaden och Limhamn.

Någon borde ha informerat mina föräldrar om detta.

Bakgrunden är enkel. Din och min hälsa bestäms av sociala villkor som arbete, sysselsättning, inkomst och utbildningsnivå. Det är därför ingen tillfällighet att de som är välutbildade, har en god inkomst, ett arbete, och en bra bostad mår bättre och lever längre. Själva stadsdelen som sådan har ingen inverkan på människors livslängd utan det är skillnaderna i villkor och de strukturella orättvisorna som driver ohälsa. Villkor och orättvisor som samhället har möjlighet att påverka.

Det handlar om resurserna till skolor och fritidsgårdar, förebyggande hälsoarbete, arbetsmarknadsinsatser och hur städer investerar och utvecklas.

För städer utvecklas inte av sig själva, det är inte en process som sker slumpmässigt och utan mål. Städers utveckling är ett resultat av beslut fattade av politiker och tjänstemän, offentliga institutioner,

16

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

media, näringslivet och medborgarna. Stadsplanering borde därför vara ett viktigt verktyg om vi vill förbättra medborgarnas livsvillkor och genom detta deras hälsa.

När vi pratar om stadsutveckling tänker vi främst på infrastruktur, men för att möta de stora utmaningarna i skilda livsvillkor måste vi inkludera en kunskap om hur fysiska faktorer samverkar med hälsa.

Endast infrastruktursåtgärder är inte tillräckliga för att möta de sociala utmaningarna som blir påtagligare i våra allt mer segregerade och ojämlika städer.

Men visionerna om den inkluderande, jämlika staden saknas.

Beslut fortsätter att tas som leder till att det nya som byggs är till för homogena socioekonomiska grupper dit inte alla är välkomna.

Samtidigt negligeras de utmaningar som finns i det existerande bostadsbeståndet. De cirka 650 000 lägenheter som byggdes under miljonprogramsåren är nu hem åt miljoner människor vars röster har liten påverkan i de stadsomvandlingsbeslut som tas. De systematiska orättvisorna förstärks.

Stadens utveckling borde röra sig kring integration, hållbarhet och jämlikhet. Men just nu handlar det om pengar och makt. Det byggs där man får ihop kalkylerna, annat finns inte. Skillnader i livsvillkor och hälsa kommer alltid att finnas, men var finns politiken som erkänner denna utmaning och tar sig an den? En bostadspolitik som inte bara utgår från infrastruktur och kalkyler utan ser bostadsproblematiken i ett helhetsperspektiv. Att det inte bara handlar om antalet bostäder som byggs utan även hur de byggs, var de byggs och för vem de byggs.

Den fråga du och jag måste ställa oss själva och våra politiker i den kommande valrörelsen är hur stora dessa skillnader i hälsa får vara, och om vi som samhälle kan acceptera en utveckling där strukturella skillnader ökar mellan olika socioekonomiska grupper. Jag vill inte behöva ta ställning till hur länge mina framtida barn förväntas leva när jag väljer bostadsadress. Det borde ingen annan heller. X

”Beslut fortsätter att tas som leder till att det nya som byggs är till för homogena socioekonomiska grupper dit inte alla är välkomna.”

Victoria Percovich Gutierrez är ekonom och kulturgeograf och har en mindre besatthet av stadsutveckling i allmänhet och miljonprogrammet i synnerhet.

Teater?

Ja, det har vi ocks책...

Nycirkus // Dans // Samtal // Teater // Musik

www.storateatern.se

NÖJESGUIDEN

Paul Alarcón

”VI STORSTADSBOR MÅSTE HA EN MER ÖPPEN ATTITYD TILL ATT FÖRÄNDRA STAN” Paul Alarcón, kreativ chef och insiktsansvarig på analysföretaget United Minds och kommunikationsbyrån Prime, har varit med och tagit fram en studie om framtidens boende utifrån ungas behov och önskemål.

Greta Thurfjell träffade honom för att prata gemensamma vardagsrum, nejsägare och det centrala i att känna att man har ett hem.

Text: GRETA THURFJELL

U

tifrån den studie du har gjort, vad är det viktigaste ungdomar vill få ut av sina boenden?

– Där är faktiskt unga precis som äldre. Anledningen till att man bor i en stor stad är att man vill ha tillgänglighet till det mesta. Det är vad som skiljer storstäder från andra, och det som attraherar människor från mindre städer att flytta hit. Det är inte primärt jobben som lockar, utan utbudet. När man frågar unga människor vad som är viktigt när de ska välja nästa boende svarar de att det är tiden till och från jobbet eller skolan, och närheten till kollektivtrafik, eftersom det definierar hur nära man har till allting. Tittar man på de yngsta, de som precis kommer ut från skolan, ligger jobb som en viktig parameter när det gäller vad man uppskattar med storstäder. Men så fort man har etablerat sig på arbetsmarknaden hamnar de andra sakerna, det kulturella utbudet, restauranger och så vidare, i topp.

”Så fort man kommer in i ett område och ska förtäta, bygga fler bostäder, sätter folk stopp. Så fort man ska få ett hus utanför sitt eget fönster säger man nej, utan att tänka på att ens egna barn i framtiden ska ha någonstans att bo.”

Vad måste unga då tolerera för att få det de vill ha av sitt boende?

– De måste förmodligen stå ut med att bo lite sämre. I stora städer idag är problemet att man kanske inte ens har något boende att stå ut med. Man får bo i andra, tredje eller till och med fjärde hand, om man ens hittar någonstans att bo.

Vad innebär det att hamna i såna lägen, att ta det man får?

– Den plats du bor på har blivit ett identitetsval, du flyttar till de människor och den atmosfär som är du. Var du bor har gått från att vara en relation som kan beskrivas som ett arrangerat äktenskap – där du föddes, där förblev du – till ett val i hög utsträckning, mer romantisk kärlek till platsen där du bor. Och kan man inte bo där man vill skapar man inte den emotionella kopplingen till platsen, vilket gör att man inte känner sig hemma. Den känslan är oerhört viktig för människor, att känna att man hör hemma någonstans i en global värld, och den förnekar man unga. Man pratar ofta om de rationella nyttorna, men känslan av att ha ett hem är oerhört central, nästan en mänsklig rättighet, och det får inte unga människor om de hela tiden tvingas flytta runt.

Att förneka unga att bo i attraktiva lägen kan göra att de tvingas flytta till andra städer.

– Om det finns en stad med motsvarande kvaliteter, som Berlin där det är mycket lättare att få bostad, finns risken att man tappar mycket talangkapital till den typen av städer. Det hotar i förlängningen en stads konkurrenskraft.

Det känns som att många unga tänker att ”det kanske löser sig”, att man tar det man får, men att många andra inte ens har det privilegiet.

Vad oroar sig unga för i bostadsfrågan?

– Det vi kan se är att bostadssituationen är det största problemet för unga människor. Det är inte att man sitter fast i trafiken, eller kriminalitet, utan det är bostadsfrågan som är den absolut viktigaste.

Där skiljer sig också storstadsunga från unga i andra delar av Sverige, där jobben är viktigast. Här är jobben lättare att få. Men om inte 18

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

bostäder skapas på samma sätt som jobb, skapas en obalans där företag behöver en massa anställda, men där det inte finns någonstans för de anställda att bo – de tvingas bo hemma eller får flytta någon annanstans.

MEN PAUL MENAR att det inte råder någon brist på möjliga lösningar.

– Undersökningar visar att man kan tolerera att bo ganska litet för att få bo i rätt läge, och det indikerar till politiker och näringsliv att börja tänka nytt kring hur stort vi ska bygga. Eller skapa funktioner i en fastighet som är gemensamma för alla, som har samma höga kvalitet som i en bostad, men inte nödvändigtvis i bostaden. Det skapar också nya värden, det här med gemensamma ytor. Det vi ser i undersökningar är att det finns ett stort intresse för att umgås mer med sina grannar, och det har att göra med att platsen du bor på har blivit ett identitetsval. Du vill bosätta dig med folk som i viss utsträckning liknar dig, som du vill umgås med, men då måste du hitta sätt du kan umgås med dem på.

Paul nämner gemensamma vardagsrum som ett exempel.

– Det finns i många andra delar av världen och är ett bra sätt att göra det på. Hemmet kan vara en trygg plats att sova på, men när du ska umgås kanske du kan göra det någon annanstans. En stad fungerar redan på precis det sättet. Man brukar prata om att en stad består av tre rum: det första som är hemmet, det andra som är arbetsplatsen, och det tredje som är det offentliga. Man kanske behöver skapa ett fjärde rum som är någonstans mellan hemmet och det offentliga.

Betyder det här att kollektiven kommer att få revansch?

– Ja, jag tror det. Stockholm skulle man definiera som Sveriges och till och med Europas mest ensamma stad – vi har högst antal singelhushåll. Det betyder inte att stockholmare är ensamma, men det betyder att vi bor ensamma, och behöver platser att umgås med andra på. Vi ser en efterfrågan på den här sortens urbana byar – SoFo är ett exempel i Stockholm, där de har hittat ett sätt att skära av ett område och definiera ungefär hur man ska vara där för att kunna identifiera sig med den platsen. Den här typen av bykänsla tror jag framförallt är viktig om man skulle titta på det ännu mindre sammanhanget, alltså fastigheten, de du bor tillsammans med. Jag ser definitivt en ”kollektiv 2.0”-känsla bland folk.

Hur ska man få makthavare att förstå det? Varför byggs det inte så, om det är vad som efterfrågas?

– Byggsektorn jobbar på väldigt, väldigt lång sikt. När man skapar framtidens boende måste det finnas en flexibilitet i det, att kunna hantera att människor och värderingar förändras. Men mycket handlar om ekonomi också. Man måste bygga stora volymer för att få ekonomin att gå ihop överhuvudtaget. Då är det svårt att anpassa efter hur människor vill bo. Men om vi skulle göra det får vi en mycket mer intressant stad. Ett problem med att bygga mycket volym är att staden ser ganska likadan ut, jag tror att många vill ha en stad som känns mer innovativ.

Skulle inte en ganska logisk lösning vara att helt enkelt bygga högre hus?

– Ett problem med det är att man inte tjänar så mycket på att bygga högt i dagsläget. Jag tror inte att höga hus, åtta våningar eller mer, är lösningen. Det vi riskerar att göra om vi bygger skyskrapor är att skapa en stad som alienerar människor, som inte har en mänsklig skala. En viktig del av vad som gör en stad trygg är gatulivet. Det vikti-

BOSTADSKRISEN

”Man kan tolerera att bo ganska litet för att få bo i rätt läge, och det indikerar till politiker och näringsliv att börja tänka nytt kring hur stort vi ska bygga.” gaste då är att bygga fastigheter med lokaler i botten, restauranger och affärer, för det skapar ögon på gatan, vilket skapar trygghet.

Skapar du skala på höjden riskerar det att inte kännas så intimt. Vi behöver lägga på några våningar, men vi ska inte bygga Manhattan.

Manhattan är väl annars ett exempel på en stad eller stadsdel som ändå känns livfull, motsatsen till ödslig, trots att den är baserad på att så mycket ska få plats på den lilla ytan.

– Men om man tittar på Manhattan, vilken del är då den mest attraktiva? Var är det människor vill bo? Greenwich Village har varit en förebild för många stadsdelar, och där är skalan en annan, lägre. Skyskraporna är snarare där man jobbar. Det är bra att skapa densitet kring arbetsplatser, men vi ska också kunna jobba på fler platser än i innerstan.

Det är ett föråldrat sätt att se på livet. Vi vill bo funktionsintegrerat – vi vill bo, jobba, och ha verksamheter där vi kan umgås på fritiden där vi bor.

Den mest självklara lösningen på krisen skulle väl vara att helt enkelt bygga fler bostäder. Men finns det några andra sätt för främst politiker att hjälpa bostadssituationen på traven, som kanske inte skulle behöva ta fullt så lång tid?

– Det de skulle kunna göra bättre idag är att samrådsprocesserna, de dialogerna, skulle kunna göras på ett bättre sätt. När man utvecklar ett område måste ambitionen vara att få till stånd den vision man vill skapa. Den lokala opinionen måste man få med sig. Normalt sett kanske man gör samrådet på Fleminggatan i Stockholm, men det här borde man flytta närmare de som ska flytta in där eller befinner sig i det område som ska förändras. Där ligger det också på ungdomar själva att ta ansvar. Om politikerna nu går halva vägen och försöker flytta dialogen så nära medborgarna som möjligt, måste medborgarna också engagera sig, visa att ”vi är för det här, vi vill att det här området ska byggas”, så att inte de högljudda rösterna mot någonting är de enda som hörs. Det tror jag kan ge råg i ryggen åt beslutsfattarna att våga stå för sina ambitioner.

Hur tycker du att politiker och makthavare har hanterat bostadskrisen?

– Ett stort problem är att man inte har jobbat tillsammans med de här frågorna. Ansvaret ligger på många aktörer, och inte ens bara inom kommunen. Sedan ser vi att den här urbaniseringstakten bara eskalerar, folk flyttar i allt större utsträckning till storstäder.

Det där är svårt att förutse, inte ens de som har ansvar för att se hur befolkningen ska utvecklas träffar rätt.

Men enligt Paul finns det positiva tecken att urskilja.

– Nu har Stockholms stad gått ut med ett ganska aggressivt mål på 140 000 bostäder, men det måste gå snabbare. De som bor i fjärde hand eller som vill flytta för att leva ett storstadsliv vill flytta hit nu, inte om fem år. Vi som storstadsbor måste ha en mer öppen attityd till att förändra stan. Det som händer idag är att så fort man kommer in i ett område och ska förtäta, bygga fler bostäder, sätter folk stopp. Så fort man ska få ett hus utanför sitt eget fönster säger man nej, utan att tänka på att ens egna barn i framtiden ska ha någonstans att bo.

Men det är själva essensen av en stad – den ska rymma många människor, så att vi kan få det utbud vi vill ha och träffa nya människor.

Den här öppenheten som en stad ska ha, den får vi alla ta del av. Då kan vi inte skapa gränser där vi har insiders som sätter upp ett fort runt sig av frånvarande bostäder, mot de som inte vill något annat än att komma dit.

Så det är ett faktum att det finns för få bostäder, att folk inte kan bo där de vill. Vad kan unga i så fall göra för att, inte kanske lösa sin egen bostadskris, men iallafall göra den lite bättre?

– De har gjort sin del. Det här är verkligen något marknaden måste göra. Unga gör det de kan – de bor i fjärde hand, de bor oerhört tätt, de bor hemma längre än vad de kanske skulle vilja. Det som behöver göras är att bygga fler bostäder. Eller, det är inte bostäder som behöver byggas, det är stad som behöver byggas. Vi behöver tänka bortom bostäder och bygga platser som folk vill bo på. X NR 2, 2014 | NÖJESGUIDEN

19

Häng

Lasagnerian Lasagnerian står som bevis för att riktig genuinitet och äkthet inte är något som kan köpas av en inredningsarkitekt. Den kommer från hjärtat. Matteo och hans vänner bakom Lasagnerian har med lika delar kärlek och hårt arbete av ett litet hål i väggen i Linnéstaden skapat en sann italiensk institution som vi hoppas att vi bara har sett början på.

I vansinnigt många år har Nöjesguiden delat ut Göteborgspriset till personer och företeelser som har betytt extra mycket för staden under det gångna året. Efter mycket överläggande har juryn äntligen bestämt sig för vem, vad eller vilka som förtjänar att lyftas fram för sin exceptionella briljans. Här är hela listan över vinnarna av Göteborgspriset 2013.

GÖTEBORGSPRISET 2013 Och vinnarna är…

Mat

Spisa Matbar 2013 bröt Björn Persson, Sofie Persson och Rikard Nilssons ny mark. Tack var dem har den en gång så deppiga Övre Husargatan nu en sprudlande hyllning till Medelhavet, och sätter tonen för en ljusare framtid i detta kvarter.

Form

Läsning

Nicole Walker Nicole Walker är ett framtidsnamn.

Hennes skarpa känsla för estetik och trender har gjort att hon på kort tid skapat sig en roll som en internationellt anlitad stylist med vind under vingarna.

Skrivgruppen Pantrarna 2013 blev året då den etablerade journalistikens trötta resor till förorten för att ”prata med ungdomen” fick omvänd riktning. När Instagram-upploppen vid Plusgymnasiet och Brunnsparken skakade mediesverige och välbetalda tyckare började fylla spalterna var det till slut deltagarna från Skrivgruppen Pantrarna som fick sista ordet. Direkt från källan, in i allas hjärtan.

Klubb

Konst Feed the Horse JURYN BESTOD AV Björn Werner (ordförande), Irina Fonjga, Jimmy Håkansson, Julia Ivarsson, Sebastian Løken, Helen Smitterberg och Kalle Wannerskog. Tipstack till Mikaela Blomqvist, Tom Hedqvist, Maria Mårsell, Sinziana Ravini och Adam Wladis.

Vita Rosen Med ett öppet sinne för nya impulser, ett stort nätverk bland unga konstutövare och en horisont som sträcker sig utanför Sveriges gränser har Vita Rosen gjort sig till ett omistligt inslag i Göteborgs samtida konstscen.

Scen

undersöker Gruppen manligheten i dess olika former. Orup och Pelle Svanslös varvas med Strindberg och Hegel.

Gruppen och Herrarna fungerar som en folkbildande ångvält.

Musik

älskare världen över är det hög tid att de får det erkännande de förtjänar, också på hemmaplan.

År efter år har Feed the Horse gett alla som gillar queer ett av stans bästa dansgolv. Med otaliga kreativa teman och en djupt trogen publik är de en nyckelkomponent i vägen mot en mer varierad och öppen klubbscen.

Glädjespridare

Film

Gil

Adam Lundgren Shakarchi och Stranéus Gruppen och Herrarna Med sin i dubbel bemärkelse kvicka föreställning Gruppen och Herrarna 20

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

Man blir aldrig profet i sin egen hemstad, sägs det. Efter att Shakarchi och Stranéus erövrat europeiska dansgolv och gjort sig ett namn bland house-

Med strålande rollinsatser i både Känn ingen sorg och Torka aldrig tårar etablerade sig Adam Lundgren 2013 som den viktigaste förgrundsgestalten bland den nya generationens Göteborgsskådespelare.

Att krogen är till för alla borde vara en självklarhet men är det inte. Att göra en riktigt god öl, skapa en hype och sedan bara ge tillstånd att sälja den till tillgänglighetsanpassade krogar är ett genialt grepp att lyfta handikappades lika rätt till det offentliga rummet som letat sig långt utanför Göteborgs gränser och fortsätter att växa för var dag.

Ì HOTELL NÖJESGUIDEN HOS NO. 25 GÖTEBORG 7–10 AUGUSTI

SAVE THE DATE nojesguiden.se/hotellnojesguiden NR 2, 2014 | NÖJESGUIDEN

21

ETT TAL TILL NATIONEN Özz Nûjen är expert på att skapa dålig stämning. Lagom till valet är han tillbaka med en ny politisk stand up. Isabelle Espinoza har träffat honom för att prata kritik av Sverige, Zlatans Volvoreklam och förändring.

Text: ISABELLE ESPINOZA

M

ötet med Özz Nûjen blev som om man i ett par timmar fick vara med i filmen om hans liv.

Vi kramas, han är en varm person. Öppen och glad och ställer frågor tillbaka. Jag har en komikervän som talat väl om honom inför mitt möte. Jag vet inte mycket mer än det hon har sagt, att han ställde upp en gång och hjälpte till på ett sätt han inte hade behövt, steg upp tidigt på morgonen för någon annans skull och dök upp för att värma upp en publik vid en show som inte var hans egen.

– Det viktigaste var att vi vann!

Han har varit med på Lantzkampen i Sveriges Radio och tävlat, frågor om senaste veckans aktualiteter.

Bilen står utanför Radiohuset.

Vi åker iväg i snön, för vi möts under den tidslucka under ett dygn i januari, när det är vinter i Stockholm och milt, vackert och halt på vägarna. Stadsljuden är dämpade av att allt det vanliga gråa är inlindat i vitt.

Jag tänker på hans historia som jag läst på om, om flykten från Kurdistan som liten pojke, en flykt över minfält, om separationen från pappan och uppväxten i Sverige. Och som vuxen, skilsmässan och om kampen för att älska sig själv och hitta rätt i karriären och våga satsa på det han brinner för. Allt det har han berättat förut. Det är historier ur livet av det stoff som sommarprogram i Sveriges Radio är gjorda. Vi färdas bort från Radiohuset mot en annan stadsdel. Özz pratar på. Han berättar om tiden på Dramatiska Institutet när han gick radioutbildningen och samtidigt jobbade på Morgonpasset i P3. Slapp ta studielån. Är det så att han visar upp en sida av Özz som ska passa Nöjesguidens unga urbana läskrets? I så fall är det av generositet, eller social kompetens. Han vill ge, vara tillmötesgående, visa att vi har något gemensamt, han frågar hur det går för mig i mitt liv och jag blir ställd. Vem, jag?

ALLT SKAKAR TILL. Som om en trottoarkant kommit i vägen för hjulen, men ändå inte. En bil. En taxi bakom oss. Özz manövrerar och kör in till kanten av refugen mitt på Klarabergsviadukten. Vägbanan, viadukten och biltaken, allt är inbäddat i ett fluffig vitt täcke av vinter och snön yr. Özz hoppar ur bilen och taxichauffören, som kört in i bakdäcket på Özz stora, stiliga Lexus, kommer också ut.

Men de säger inte mycket, där de står mittemot varandra, medan flingorna singlar ner på vinterjackorna.

– Du kan inte prata i mobilen när du kör! säger Özz, och gestikulerar, men till synes halvhjärtat. Den andra mumlar ohörbart. Och så är det över.

– Vad hände? frågar jag, när han fått på sig bältet igen. Borde du inte ta hans namn? Är det inte hans försäkring som ska betala?

– Äh. Han är nog fattigare än jag. Vilken grej, va?

22

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

”Att det har gått så långt att en av våra mest folkkära musiker måste stå inför våra ögon, vår medias och våra politikers ögon och bedyra sin kärlek för sitt land och visa och bevisa sin lojalitet för Sverige genom att vifta på det svenska passet och ropa: ’Titta jag är en av er!’

Varför? Jo, för att han är mörkhyad… för att han någonstans känner sig nödgad och tvingad, av oss, sig själv eller dessa tider.”

”Jag såg en rubrik för något halvår sedan: ’SD-riksdagman anklagas för rasismen.’

Wow, vad kommer härnäst?

En lastbilschaufför som anklagas för lastbilskörning?

Det är ju hans jobb!”

tungan, och jag kan själv göra det, gå upp och: ”Ööh!

Heja Sverige!” Men jag vill inte det – och inte för att jag inte tycker om Sverige. ”För så gör man i kärlek. Man litar på varandra. Du behöver inte ens säga något, eller ens försöka bevisa din kärlek mot den du vördar och är kär i. Det syns… i dina ögon, det märks i dina handlingar.”

ORDEN ”ESPRESSO ITALIANO”, pryder den bruna markisen. Att komma in på fiket på S:t Eriksgatan i Stockholm är lite som att vara tillbaka i den där filmen eller sköna komediserien på tv – Vänner eller Skål – ett ställe där alla kan ditt namn. En liten grupp män vid bordet vid ingången välkomnar och blir glada, skiner upp, tar i hand, kramas. Det var ett tag sedan de såg honom, Özz är hjälten som kommer hem. Så skulle många vilja ha det, det är självklart. Och Özz visar vänlig uppmärksamhet mot de omkring sig. En ung man som är på väg att gå känner inte Özz, men hejdar sig med ett generat och ohöljt beundrande leende.

– Du är Özz! Özz hälsar varmt och återvänder sedan till tanken

Jag vill prata om den text som Özz Nûjen skrev kort efter att Timbuktu gjort sitt berömda framträdande med det svenska passet, bedyrat landet sin kärlek och hävdat sin tillhörighet, vilket föranledde att väldigt mycket folk tyckte att de hette Jason i några dagar efteråt. Om texten han själv skrev som kommentar: – Den blev viral, säger man så? Jag tänkte på den mycket innan jag skrev den. Det var tvunget att det skulle komma ut rätt, ingen stavelse fick vara för mycket eller för lite. Jag sammanfattade läget.

Responsen från Timbuktu själv blev fin.

– Jag ser upp till Timbuktu och tycker att det han gör är väldigt viktigt. ”För, bara i rädda, rasistiska och totalitära länder tycker man att det är vackert med bedyranden om sin kärlek till landet och att visa och bevisa sin lojalitet mot det landet.

Vi är rädda nu… och DU väljer och kan välja vilka nästa steg som tas. Men en sak ska du veta, oavsett vilka steg du väljer att ta. Jag kommer aldrig försöka visa eller bevisa min kärlek och lojalitet för ett land, OAVSETT land. Även om det är världens bästa land. Varför? För du ska skita i det, du ska fan låta mig vara! Jag älskar detta landet när jag vill och hatar det när jag vill.”

– Just det här reservationslösa hyllandet av saker, jag har alltid varit emot det. Som med Zlatan och Volvoreklamen. Det blir så stort. Att han sjunger svenska nationalsången. Om du inte kan den och inte gör det, är du då inte svensk? Det blir konstigt. Det är lite illa i tiden, det är små saker, men många indicier i rad kan räcka till ett brott, till att fälla samhället. Att vi går mot en mer nationalistisk era, lite så. Det är lätt att slira på Foto: SANNA DAHLÉN

om de många indicierna, som präglar tidsandan i Sverige och som sammantaget kan fälla samhället för ett brott.

– Det man älskar ska man också kritisera. Det är det som det innebär att vara medborgare, en medborgare ifrågasätter. De förbjuder tiggeriet, istället för att förbjuda fattigdomen! Och istället för att klaga på arbetslösheten, eller bristen på insatser, på idéer och förslag, klagar de på de arbetslösa! Det ligger i tiden, och den försöker jag fånga, i mitt sätt att vara. Det är inte alltid det går. Det är inte alltid det blir roligt, men allt är inte roligt. Det är inte därför jag gör det heller.

”Allt är inte roligt. Det är inte därför jag gör det.”

För att vara en bra stand up-komiker måste du vara ett med din tid och helst före din tid, lär han mig. Och se tendenser före alla andra, och analysera, undersöka, ta reda på vad det är som händer och försöka slå hål på föreställningar. Han kan sina saker, i mer än 14 år har han har hållit på och i minst ett par av dem käkades det mest bara nudlar. Det har inte alltid varit lätt. Skämten har ibland ansetts olämpliga. Men förra soloshowen Dålig stämning blev enormt framgångsrik, 16 planerade föreställningar blev till 60, nej 90, nej… vem vet?

Turnerande i ett och ett halvt år. Och tv-inspelningen blev under en tid det mest delade klippet på SVT Play.

Nya showen Statsminister Özz Nûjen har premiär den 14 mars.

– Jag testar jättemycket material. Idén kom för ett och ett halvt år sedan, och mycket har slängts, veckovisa tankar och sånt med kort hållbarhetstid, men det finns eviga ämnen. Till exempel om vårt statsskick (läs Kungen) och sådant som stannat kvar i minnet hos folk.

Mandelas död, till exempel, kan man inte skämta om men, jag har en idé om att göra något med hjälp av min teckenspråkstolk, för alla minns när världens mäktigaste man Obama, på Mandelas begravning, blev tolkad på teckenspråk av en person som var en bluff. Och ingen sa något! Det är jättekul. Språkförbistring är alltid kul. Och att se makten bli förlöjligad.

Showen ska handla om oss, om vårt land, om vår framtid och om yttrandefrihetens skörhet.

– Och om vad som händer om vi inte tar oss i kragen. En demokrati är en demokrati så länge folket tycker att det är värt det. Man får inte glömma att Jobbik och de i Ungern kom fram genom allmänna val.

Man får inte glömma att NSDAP (Hitlers parti under Nazityskland, reds. anm.) kom fram genom demokratiska val. Och det går snabbt. I Sverige är det mycket bättre än i övriga Europa, men om man jämför Sverige med Sverige är det inte bra alls. Det är en sorts… ansvarslöshet, man svär sig fri från ansvar. Det tror jag är farligt, för då slutar folk bry sig. Under många år har politiker gjort fel och blivit påkomna, och styrelser och börsbolag har gjort fel, smusslat och fuskat, men man ser nästan aldrig några fällande domar. När makten, den officiella, den monetära och den symboliska, aldrig tar ansvar, varför ska folket göra det?

Det händer ofta att den där känslan av grämelse kommer över honom, den han skrev om i texten om Timbuktu.

– När alla skriker ”så här är det!” När det är drev eller så, då måste man verkligen ifrågasätta. Som med Zlatangrejen, är den verkligen så fin och bra? Samma sak med mitt eget folk, kurderna. ”Nu måste alla dra åt samma håll i Syrien”, kan det låta, men vadå? Vi är ett folk på 40-45 miljoner. Vi tänker inte alla likadant.

Jag får kritik för det, ibland med rätta, men. Jag är den jag är, jag vill inte vara någon annans, jag kan inte. Och det är därför, tror jag, som det har tagit längre tid för mig att… slå igenom. För jag har inte tackat ja till allt.

Och jag har inte fått förfrågningar, för jag anses vara lite jobbig, en som säger vad jag tycker och tänker och sprider dålig stämning. Och jag har inte alltid varit hipp, inte nu, aldrig. Jag är mig själv. Jag skiter i vad andra tycker. Trägen vinner och att vara sig själv vinner. Annars är du bara en dagslända. Alla snackar om branding och varumärke. Det handlar faktiskt om genuinitet. Att du är ärlig mot dig själv. Jag skulle säkert kunna skriva ett helt soloprogram om bara det allra senaste. Men då tappar jag både mig själv och

det allmängiltiga. Alltså, jag gillar klassiker. De eviga frågorna, ”Varför är vi människor så här?” eller ”Varför gör vi så här?” ”Varför?” Jag gillar inte när alla drar åt samma håll.

HAN GÖR EN min och lockar blixtsnabbt fram en bild

av människor och medier som storögt och gapande går i flock.

– När jag jobbar tänker jag, det här tycker jag är roligt, det här är viktigt, det här behövs. Vi gisslar inte makten längre på samma sätt. Folk säger till mig, ”Varför gå på kungen?”. Men jag gjorde inte det, jag bara lät honom göra bort sig genom att spela upp hans tal.

Han syftar på en scen i förra showen, som blev ett flitigt delat klipp i sociala medier, där han porträttlikt och ganska exakt spelar upp kungens berömda vända blad-monolog vid älgjakten häromåret.

– Den symboliska makten kan vara så mycket mer subtil, så mycket mer mäktig. För att den bevarar orättvisor, den bevarar status quo, patriarkatet, kvinnoförnedring. Någonting som inte är värdigt ett samhälle som vårt under 2000-talet. Jag är kritisk mot mig själv när jag är kritisk mot Sverige, för jag är också en del av Sverige. Om jag inte är det är jag inte sann mot mig själv. Om man inte fattar att jag kritiserar vårt land för att jag älskar det är man dum i huvudet. På ett sätt. Inte dum på det sättet, men vi kan bättre, vi bör tänka bättre. Men när de säger: ”Passar det inte är det bara att åka hem!”… Idiot! Vi pratar inte om vädret utan om idéer, ideologier, visioner och vårt samhälle. Saker vi faktiskt kan förändra! Och har förändrat. Annars hade vi inte haft åtta timmar arbetsdag och kvinnor hade inte kunnat rösta. Jag såg en rubrik för något halvår sedan: ”SD-riksdagman anklagas för rasismen.” Wow, vad kommer härnäst?

En lastbilschaufför anklagas för lastbilskörning? Det är ju hans jobb!

när förväntningarna är så högt ställda. Det högljudda sorlet från lokalen sköljer in i köksregionerna. Kvällens gig ska strax börja och det är Özz Nûjen och Johan Rheborg, med Niklas Andersson som mellanakt som ska på. Det finns en ödmjuk värme mellan männen, när de gör sina sista förberedelser inför att gå ut på scen.

Och den säger något om att det inte är självklart hur kvällen ska gå, för det kan aldrig vara självklart.

Rimligen har alla tre varit med om att bomba, och alla har varit med om att bevittna varandras misslyckanden. En delad erfarenhet av smärta, som en utomstående inte kan veta något om, förenar dem och säkert nästan alla stand up-komiker.

”I Sverige är det mycket bättre än i övriga Europa, men om man jämför Sverige med Sverige är det inte bra alls.”

När det till sist blir Özz tur, är humorn på gränsen till stötande låg. Man flabbar generat åt absurda underlivsäventyr, oblygt och fysiskt illustrerade av en Özz i god form.

Från denna ena humoristiska ytterlighet går han till en annan. Till raka påståenden om hur vi förhåller oss till tiggare på stan eller vapenhandel. Här är det inte så skämtsamt, men alla skrattar. När Özz nästan vrålar ut sina beklagande påståenden om hur vi faktiskt beter oss och om fruktansvärda saker vi låter ske mitt framför oss, skrattar vi även där. Åt det absurda, det penibla, det sorgliga, som blir tydligt, tack vare att ett utrymme har skapats där vi får syn på det. Det är stort.

Statsminister Nûjen får alla gånger min röst. X

STÄMNINGEN PÅ NORRA Brunn, bakom scen, det vill

säga i köket utanför en kontorsskrubb, är uppsluppen och koncentrerad. Det är ett allvarligt jobb att ensam på scen ansvara för att locka en fullsatt lokal till skratt,

Statsminister Özz Nûjen har premiär fredag den 14 mars och spelas under våren på Rival i Stockholm och på Draken i Göteborg.

NR 2, 2014 | NÖJESGUIDEN

23

BOSTADSKRISEN I SIFFROR Bostadskrisen håller ett järngrepp om Sverige och har inga planer på att släppa.

Samtidigt som kravet på 15 procent i kontantinsats har gjort det svårare för de utan en förmögenhet att köpa en bostadsrätt, ombildas allt fler hyresrätter. Och de hyresrätter som faktiskt byggs blir allt dyrare. Kvar finns den svekfulla andra- och tredjehandsmarknaden där svartkontrakt och ockerhyror regerar. Bostadskrisen är inget skämt.

Så här ser den ut i siffror.

Text: AMAT LEVIN

288 900

20%

9 av 10

SÅ MÅNGA UNGA VUXNA VILL HA EN EGEN BOSTAD MEN SAKNAR DET IDAG.

Under 2013 var andelen unga vuxna som får stöd av föräldrar och anhöriga för att kunna klara av sina boendekostnader 20 procent.

Det kan jämföras med 13 procent år 2003.

kommuner tror att krisen kommer att bestå eller förvärras under de kommande två åren, enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät från 2013.

Källa: Hyresgästföreningen

25%

Källa: Hyresgästföreningen

41%

av de unga vuxna i Stockholm som har flyttat hemifrån har mindre än 5 500 kronor kvar att leva på varje månad, efter att boendet är betalt. Det är under Konsumentverkets beräkningar på hur mycket en person mellan 18 och 30 år behöver för att klara sig.

25 procent av de unga vuxna bor i så kallade osäkra upplåtelseformer (studentbostad, andrahandskontrakt, hyrt rum, etcetera). Det är en ökning med tre procentenheter sedan 2009.

28%

Källa: Hyresgästföreningen

2 661 000:GENOMSNITTLIGT PRIS FÖR BOSTADSRÄTT I STOCKHOLM (399 150 kronor behövs i kontantinsats).

UNDER 2013

bodde 23 procent av alla mellan 20 och 27 år hemma hos sina föräldrar. Det kan jämföras med 15 procent år 1997.

Källa: Hyresgästföreningen

Källa: Mäklarstatistik

1 917 000:GENOMSNITTLIGT PRIS FÖR BOSTADSRÄTT I GÖTEBORG (287 550 kronor behövs i kontantinsats).

I 28 av 32 studieorter rådde det under 2013 brist på studentbostäder. Under 2013 samsades exempelvis 60 000 studenter om 9 500 studentbostäder i Göteborg.

Källa: Mäklarstatistik

Källa: Sveriges förenade studentkårer

Andelen unga vuxna som bor i hyresrätt har minskat från 40 procent år 2000 till 28 procent år 2013. Hyresgästföreningen uppger att en orsak kan vara de allt högre krav som hyresvärdar riktar mot de som ska teckna ett hyreskontrakt.

85% Sedan den 1 oktober 2010 får man bara låna upp till 85 procent av värdet på den bostad man vill köpa.

Det innebär ett krav på resterande 15 procent i kontantinsats.

1 325 000:GENOMSNITTLIGT PRIS FÖR BOSTADSRÄTT I MALMÖ (198 750 kronor behövs i kontantinsats).

Källa: Mäklarstatistik

Källa: Hyresgästföreningen

20 PROCENT AV DE UNGA VUXNA MED BARN SAKNAR EGEN BOSTAD. Källa: Hyresgästföreningen

•Med ung vuxen menas personer i åldern 20–27 år.

51%

Andelen unga vuxna som bor i egen bostad uppgick under 2013 till 51 procent, vilket är den lägsta siffran någonsin och kan jämföras med 1997 då 62 procent hade egen bostad. Håller trenden i sig blir 2014 det första året då en minoritet av landets unga vuxna har egen bostad. I storstadsregionerna har denna gräns redan passerats. I Malmö/ Lund har endast 49 procent av 20–27-åringarna egen bostad, i Göteborg 48 procent och i Stockholm 44 procent.

Källa: Hyresgästföreningen

NR 2, 2014 | NÖJESGUIDEN

25

BOSTADSKRISEN

DET ÄR ETT IDOGT JOBB Arbete och bostad är för de allra flesta två av fundamenten för ens överlevnad, och relationen mellan de båda är tydlig. Vi behöver någon form av försörjning för att kunna betala en bostad, och någonstans att bo för att kunna sköta ett arbete. Men vad händer när ekvationen inte går ihop?

Text: PELLE TAMLEHT

D

et kan låta skrattretande, men trots att vi idag har en arbetslöshet på knappt 8 procent, motsvarande 379 800 människor, har många rekryterare svårt att hitta anställningsbara personer. Det beror på flera faktorer, där till exempel utbildning är en och löneläget på orten en annan.

Den tredje största faktorn som har seglat upp som alltmer betydelsefull i sammanhanget är bostadsbristen – företag som inte kan anställa personer de faktiskt hittar på grund av att den sökande inte kan fixa någonstans att bo. Detta enligt en rapport från Handelskammaren där det också framgår att så mycket som var tredje tillväxtföretag bara i Stockholm drabbas av bostadsbristen. Ett krav som Arbetsförmedlingen ställer på den arbetssökande med a-kassa är att denne ska vara beredd att ta jobb i en annan stad för att få behålla stödet. Men vad händer om jobben finns och inte bostäderna, och hur påverkas arbetsinsatsen hos den anställde om bostadssituationen är oviss eller till och med obefintlig?

– Man tänker på det hela tiden och det är klart att de tankarna följer med en till jobbet, säger Emilie Roslund som bara under det senaste året har jobbat som redaktör på visstidskontrakt i såväl Stockholm som Göteborg och Malmö utan att ha ett fast boende i någon av städerna. Trots att jag vet att jag är bra på mitt jobb känner jag ofta att jag levererar på kanske 80 procent av min kapacitet på grund av stressen över det.

Vad söker du först, jobb eller bostad?

– Jag söker alltid jobb först då jag inte alltid vet var det kommer att vara. Och jobba måste jag ju göra. Min bostad löser jag alltid, även om det oftast innebär att sova på någons soffa. Och det är egentligen vidrigt, att inte kunna vara självständig utan alltid beroende av någon annan.

Vad är definitionen av bostad för dig?

– Det är absolut inget jag äger, eller ens har förfoganderätt över, utan något väldigt temporärt.

26

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

Har du sänkt dina krav för vad som kan kallas för bostad?

– Verkligen. Jag flyttade hemifrån när jag var 17 och då till en egen hyrestvåa med uteplats i Tyresö i Stockholm. Jag minns att jag tänkte att den var liten, att det var långt till bussen och att det var jobbigt att tvättstugan inte låg i samma hus. I den åldern tänkte jag att det bara kommer att bli bättre. Men på tio år har jag gått från det, till att bo på en soffa i en lägenhet med tre andra.

Du har nu blivit vad man kallar mambo, alltså flyttat hem till en förälder. Hur känns det?

– Det är ingen superhärlig upplevelse. När jag vinkade med min lilla fiktiva näsduk som 17-åring trodde jag att det var sista gången vi skulle bo under samma tak, men jag har återvänt hem i flera perioder och den här gången vet jag inte hur länge det kommer att vara. Det är klart att det påverkar vår relation.

Vissa arbetsgivare har börjat erbjuda sina anställda hjälp att hitta bostad. Hur ser du på det?

– Det är väldigt intressant att höra hur andra har det både när det gäller att söka jobb och att söka bostad, de fundamentala delarna för att överleva idag. När du säger att det finns arbetsgivare som erbjuder bostad blir jag verkligen förvånad att det finns de som tänker längre.

Skulle det vara en större trigger för dig med hjälp till bostad än en högre lön?

– Egentligen inte. Jag vet att jag kan lösa boendet, även om jag nog som sagt kommer att få bo på en soffa.

Har det varit aktuellt för dig att köpa en bostad?

– Jag vill helst bo i hyresrätt, gärna en trea utanför stan som jag kan dela med en kompis. Och jag står i bostadskön sedan många år tillbaka. Men de senaste åren har jag tänkt på det mer och mer så nu har jag tagit ett lånelöfte. Det känns som mitt enda alternativ.

Att inleda en provanställning eller ett vikariat med att investera i en bostadsrätt är det självklart inte alla som har möjlighet till, särskilt

inte bland nyutexaminerade och där är alltså just utbildning den faktor som står högst på listan över utmaningar bland arbetsgivarna. Även högskolorna och universiteten drabbas, då de precis som alla andra företag får svårt att rekrytera spetskompetens som doktorander och forskare. Bara Kungliga tekniska högskolan i Stockholm hjälpte exempelvis mer än 300 anställda med bostäder under förra året.

– För att öka byggandet av fler hyresrätter måste bostadsmarknaden omregleras och dagens hyresreglering avskaffas, säger Maria Rankka som är VD på Stockholms Handelskammare i tidigare nämnda rapport. Det drabbar huvudstadsregionen som är Sveriges främsta tillväxtmotor och får därmed också konsekvenser för svensk ekonomi.

Situationen är inte på något sätt isolerad till huvudstaden, utan samma tendens finns i både Malmö och Göteborg. Folkmängden i storstadsregionerna ökar konstant, då det finns arbetstillfällen och möjligheter att utvecklas, men bostadsproduktionen hänger inte med.

Effekten blir att företagens förmåga att växa hämmas då rekryteringar tar längre tid än nödvändigt. I värsta fall försenas direkt tillväxtdrivande moment som nysatsningar, expansioner och produktlanseringar.

Problemet är i princip branschoberoende då såväl teknikföretag som till exempel hotell- och restaurangbranschen drabbas av det.

– Det finns hur mycket italienska, spanska och franska kockar som helst som vi skulle rekrytera om det bara fanns bostäder, säger PG Nilsson som är delägare i Svenska Brasserier med krogarna Riche, Sturehof, Taverna Brillo och Teatergrillen i Stockholm.

Enligt PG Nilsson sträcker sig situationen långt utanför innerstan, vilket är en stor skillnad jämfört med slutet av nittiotalet då fastighetsägarna ringde till företagarna och jagade dem för att få hyra ut

”Med tanke på att vi har vuxit med närmare 200 medarbetare de senaste åren, lägger vi extremt mycket tid på bostadsförmedling.”

lägenheter. Idag är läget helt omvänt. Det har blivit en konkurrensfördel bland arbetsgivare att erbjuda talanger bostad i samband med anställning.

– Om det är en person som vi verkligen vill ha gör vi allt i vår makt för att lösa situationen, säger Peter Kjellberg som är HR-ansvarig på spelutvecklingsföretaget Dice, en arbetsgivare som precis som Svenska Brasserier är vana vid att brottas med problemet. Är det en konkurrensfördel ni framför till arbetssökande?

– Ja, boendet är ju en viktig och tung praktisk pusselbit som måste lösas innan en kandidat bestämmer sig för att börja hos oss och flytta till Stockholm. Och i de fall där vi inte kan hjälpa till med den biten kan det så klart bli en deal breaker då personen kan ha svårt att hitta en bostadslösning som passar hens behov på egen hand.

Hur ofta erbjuder ni en nyanställd bostad?

– I ungefär var femte rekrytering är detta något vi hjälper till med.

Majoriteten av dessa är situationer där vi tar talang från utlandet.

Med tanke på att vi har vuxit med närmare 200 medarbetare de senaste åren, lägger vi extremt mycket tid på bostadsförmedling.

Hur många nyanställda kommer direkt ifrån utbildningar?

– Vi strävar efter att ligga på 10–15 procent nyutexaminerade.

Vilka är de största utmaningarna ni har som rekryterare idag?

– Att hitta rätt kompetens, helt klart. Kampen om talangerna och de mer seniora personerna är stenhård, dels i vår specifika bransch men också i den lokala IT-branschen här i Stockholm.

I den tidigare nämnda rapporten från Stockholms Handelskammare räknar samtliga intervjuade företag med att behöva anställa fler under de kommande åren, och fler bostäder kommer att behövas. Vad får det för praktiska konsekvenser om trenden håller i sig?

– Till slut hotas vår verksamhet och vår tillväxt, då medarbetarna är vår absolut viktigaste tillgång, säger Peter Kjellberg. Till stor del står och faller våra produkter med vilka talanger och vilken kompetens vi lyckas locka och behålla inom företaget. X NR 2, 2014 | NÖJESGUIDEN

27

BOSTADSKRISEN STÄLL DIN POLITIKER MOT VÄGGEN! 1. Vad tror ert parti att bostadskrisen beror på?

2. Hur högt prioriterar ert parti frågan och varför?

3. Hur anser ni att bostadskrisen bör lösas?

4. Hur har ert parti arbetat med frågan än så länge?

5. Vem anser ni bär det yttersta ansvaret i frågan?

6. Valfri fråga.

TA ERT ANSVAR Att försöka komma underfund med bostadskrisen är en djungel av politiska floskler, förringanden och tävlingar i att skylla på varandra. Men trötta på att frågan befinner sig så långt ned på den politiska agendan har vi bestämt oss för att kräva några raka svar. Vi uppmanar dig att göra detsamma.

Text: JUDITH KIROS

Villa. Lägenhet.

Etta. Tvåa. Studentkorridor. Studentkorridor (andra hand). En kompis soffa. Hur bor du?

Häromdagen satt jag inne på Facebook, som den klyscha till Generation X-ungdom jag är, och räknade.

Jag räknade statusar. För bland matfotona, höjt-vinglas-bilderna och älskar-dig-snuttis-uppdateringarna blir en annan typ av status allt vanligare: känner-någontill-ett-ledigt-rum?-frågan. Den här dagen var det tre stycken. Tre rop ut i etern. För hur haffar man ett eget rum nuförtiden? Nu när en kvarts miljon unga saknar bostad.

Jag pratade med en av vännerna som sökte efter ett rum i Stockholm via Facebooks lagom effektiva mäklarservice. Hon delar för tillfället lägenhet med en

bekant, men behöver något nytt till nästa år. Inget har dykt upp. Och hennes inkomst är för låg för de flesta hyresrätter hon har fått tillgång till efter flera år i bostadskö. Enligt statistiken är det många som kan spegla sig i hennes berättelse.

Det kan även jag, såklart. Mängden gånger jag har skrikit ut på internet efter en tillfällig bostad, ledigt rum eller soffa: för många. Mängden gånger jag har fått napp: för få.

För som alla är med på råder det en bostadsbrist.

De drabbade är ungdomar, låginkomsttagare, personer som för första gången ska flytta eller vill byta bostad.

Och trots att alla är med på att ”Varning: Bostadskris” råder verkar ingenting hända. Istället känns det som om situationen har tillåtits spåra ur, för att då och då

MILJÖPARTIET: ”Regeringens åtgärder har varit för få”

eftersom det inte går att få en bostad på studieorten. Men även för storfamiljen som tvingas bo i en alldeles för liten lägenhet eller för den nyutexaminerade som inte kan ta ett jobb på en annan ort.

Först ut i Nöjesguidens enkät, och överlägset snabbast på att svara, är Miljöpartiet, via den politiska sekreteraren David Holm Gatica.

Vad tror ert parti att bostadskrisen beror på?

– Bostadskrisen har många olika orsaker. Det är dålig konkurrens på byggmarknaden, höga bygg- och markkostnader samt långa och invecklade processer för att gå från idé till färdig byggnad. Detta i kombination med ett svalt engagemang från regering och vissa kommuner är några av de viktigaste anledningarna.

Eftersom bostadsbristen har så många olika orsaker går den tyvärr inte heller ett lösa med en enskild åtgärd.

Flera insatser behövs.

Hur högt prioriterar ert parti frågan och varför?

– Upprustning och nybyggnation är framtidsinvesteringar som skapar hem till människor, men även nya jobb och moderna hus som inte slösar lika mycket energi.

Bostadskrisen blir ett problem för allt fler. För 25-åringen som inte kan flytta hemifrån och för ungdomen som kommer in på en utbildning, men inte kan ta platsen 28

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

plockas upp i spexiga alliansen vs. sossarna-debatter.

Under tiden tvingas folk utnyttja de få resurser de har: kompisar, om man har några, föräldrar, om man har kontakt med dem.

När man för femtionde gången pressar ner avundsjukan som uppkommer när någon via mystiska ”kontakter” haffar bostad kan man känna: ”Men kom igen. Var är de billiga hyresrätterna? Var är de rimliga alternativen?” Framförallt: ”var sjutton är de politiska lösningarna? Och vad kan man egentligen göra för att få upp frågan på agendan?”.

Mitt förslag: lite så kallad ”direct action”.

Jag har sammanställt en enkät som rör bostadskrisen – för er skull, kära Nöjesguidenläsare! Jag har inkluderat rätt enkla frågor, riktade till de olika partierna. Här kommer en steg-för-steg-förklaring av hur ni, personligen, kan använda er av enkäten (varsågoda!).

1. Läs igenom frågorna i enkäten. Är de rimliga? Finns det någonting ni vill tillägga? Kör på! (Se: ”Valfri fråga”.)

2. Ta fram en sax (modell: valfri). Klipp ut enkäten.

3. Stoppa in enkäten i ett frankerat kuvert och posta till valfri lokalpolitiker.

Alternativt: Skriv av frågorna och mejla dem till valfri lokalpolitiker.

Jag har gjort detsamma och kommer att redovisa svaren i takt med att de kommer in på nojesguiden.se/ supervalbloggen. För vi kan inte tillåta att den här frågan hamnar i skymundan. Det är dags för politikerna att ta sitt ansvar. Det första svaret hittar du här under.

Hur anser ni att bostadskrisen bör lösas?

– Med ett tydligt fokus på fler hyresrätter som människor har råd att bo i. Hyresrätten är missgynnad på många olika sätt idag. Det måste vi ändra på. Miljöpartiet vill till exempel sänka skatten på studentkorridorer kraftigt.

Vi vill att fler aktörer – som till exempel Akademiska Hus och de olika lärosätena – ska kunna ta en mer aktiv roll i bostadsbyggandet. Vi storsatsar också på kollektivtrafiklösningar som gör det mer attraktivt att bygga, bo och arbeta i fler områden.

Hur har ert parti arbetat med frågan än så länge?

– Vi har valt att inrikta oss på den bostadsbrist som främst drabbar ungdomar och studenter. Vi har alltså främst arbetat med att ta fram förslag på hur vi kan bygga fler hyresrätter som unga och studenter har råd att efterfråga.

byggare, fastighetsägare och staten. Alla måste hjälpas åt och arbeta tillsammans för att lösa krisen vi befinner oss i nu. Men staten, det vill säga regeringen, har alltid det yttersta ansvaret och tyvärr har nuvarande regerings åtgärder varit för få och utan större effekt.

Vem anser ni bär det yttersta ansvaret i frågan?

– Det är ett delat ansvar mellan kommuner,

Se fler svar på nojesguiden.se/supervalbloggen.

$ONRKRO L VDPEDQG PHG DUEHWH |NDU ULVNHQ I|U RO\FNRU

Distribueras av Carlsberg Sverige AB. Alkoholhalt 4,6 % vol. Konsumentservice 020-78 80 20. www.carlsbergsverige.se

BOSTADSKRISEN

POLITIKERNAS KREATIVA BOENDEFÖRSLAG Vi vet att vi har anklagat politikerna för att vara handlingsförlamade inför bostadskrisens växande konsekvenser. Men det stämmer ju inte. Här är politikernas bästa förslag för att lösa krisen – kryddat med Nöjesguidens justeringar som förbättrar dem ytterligare.

Text: TOBIAS BOSTRÖM

DRÄNGSTUGOR Politikernas förslag: Vår tofslöse finansminister

Anders Borg har stolt berättat att en ökning av tillåten storlek på en friggebod från 15 till 25 kvadratmeter skulle kunna skapa fler bostäder åt unga. Villaägare kan slå upp de större friggebodarna på sina tomter och hyra ut dem till bostadstörstande ungdomar.

Borg föreslog – och bevisade därmed precis hur långt från Göteborg hans uppväxtstad Norrköping är belägen – att döpa dem till attefallshus, efter bostadsminister Stefan Attefall, precis som ordet friggebod kommer från Birgit Friggebo.

Nöjesguiden förbättrar: Men här missar man en möjlighet att kombinera en insats mot bostadsbristen med att ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten, genom att döpa kyffena till ”drängstugor”.

Med den växande marknaden för RUT-avdrag låter man ungdomar bo på tomten och betala hyra i natura: genom hushållsnära tjänster. Jobb och bostad i ett – ett politiskt genidrag.

I samma takt som både arbetslöshet och bostadsbrist sjunker utvecklar vi ett härligt Emil i Lönneberga-samhälle där drängar och pigor befolkar villaområdenas tomter, och till doften av nyslaget gräs utför allt från kroppsarbete till läxhjälp och agerar cateringpersonal vid gårdsägarnas tabberas. Alltmedan villakidsen busar och hissar upp sina småsyskon i flaggstängerna.

Som om inte det vore nog med positiva effekter, kommer det också att bidra till helt nya intriger i framtida säsonger av Solsidan. Upp i ottan, Alfred!

”Till exempel är medellängden i Sverige ynka 172,5 centimeter – ändå säger regelverket att takhöjden måste vara minst 2,40 meter. Vilket ju är helt barockt med hänsyn till normen.”

KULBOKONTRAKTET Politikernas förslag: Socialdemokraterna i Stockholm lade under 2013 fram ett förslag om kombokontrakt – att större lägenheter skulle kunna delas upp och hyras ut separat. Lite Paradise Hotel möter partiets slogan ”Alla ska med”.

Nöjesguiden förbättrar: Här har man dock fegat ur halvvägs. Vem vill vara kombo? Kombo för tankarna till hamburgerdeals eller fightingspel. Istället borde man, för att parafrasera en gammal partiledare, döpa om det till ”kulbokontraktet”. Vem vill inte vara kulbo?

Med inspiration från The Hunger Games-trilogin samlar man sedan stadens alla bostadssökande på ett torg, och låter en lekledare i framtidsfrisyr och silverspandex dra namn ur en kulbo-tombola. De utvalda kallas upp på scenen där de dreglande av segerns sötma tackar för sin nya bostad innan de forslas iväg i en flyttbil mot sitt nya fantastiska kollektivliv. För att finansiera reformen kan man sälja tv-rättigheterna till en av kvällstidningarnas webb-tv-avdelningar.

30

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

NORMLÄGENHETER Politikernas förslag: Bostadspolitik handlar inte bara om att hitta lösningar – utan också syndabockar. När Magnus Demervall, idag stabschef hos Annie Lööf, var ordförande för CUF drog han den logiska slutsatsen att boven i bostadsdramat var: de funktionshindrade.

Studentlägenheter blir helt enkelt för dyra och för stora när alla måste anpassas så att till exempel rullstolsburna ska kunna komma in på toa.

Nöjesguiden förbättrar: Om man drar denna tanke till sin spets finns enorm potential för att kunna bygga både smartare och effektivare: att införa ”normlägenheter”. Personer som sticker ut får helt enkelt leva med ett mindre urval.

Till exempel är medellängden i Sverige ynka 172,5 centimeter – ändå säger regelverket att takhöjden måste vara minst 2,40 meter. Vilket ju är helt barockt med hänsyn till normen. Om vi skulle sänka samtliga lägenheter med 30 centimeter skulle de flesta få plats, och vi skulle kunna få in ett helt extra våningsplan i ett vanligt höghus utan att det tar upp mer dyrbart utrymme.

Ett framtida Folkhemssverige med ungefär 80 procent normlägenheter och 20 procent för udda människor skulle göra under för bostadsmarknaden.

Survival of the norm.

”Allt handlar om ett ’state of mind’, och att komma ihåg att ett dåligt boende bara är ett tillfälle att stärka sitt personliga varumärke genom att klaga i sociala medier.”

”Det är ju framför allt på kvällar och nätter behovet av bostad är extra stort – övriga tiden är ju hederligt folk på jobbet eller i skolan.”

”Med den växande marknaden för RUT-avdrag låter man ungdomar bo på tomten och betala hyra i natura: genom hushållsnära tjänster.

Jobb och bostad i ett – ett politiskt genidrag.”

TILLFÄLLIGT BOENDELOV

Politikernas förslag: I sin rapport om bostadsbristen slår Vänster-

partiet ett slag för modulhus med tillfälligt bygglov, som alltså kan placeras på tidsbegränsat tillgänglig mark för att sedan flyttas vidare.

Nöjesguiden förbättrar: Här har man tänkt alldeles för småskaligt.

Tillfälligt tillgänglig mark behöver inte vara tillgänglig hela dygnet.

Det är ju framför allt på kvällar och nätter behovet av bostad är extra stort – övriga tiden är ju hederligt folk på jobbet eller i skolan.

Tillfälligt boendelov som enbart gäller nattetid skulle frigöra ett stort antal platser då många lokaler endast är upptagna dagtid.

Lämpliga platser för tillfälligt boendelov skulle vara showrooms på IKEA (redan inredda!), innerplanen på mutbyggda fotbollsarenor (öppen planlösning samt fri tillgång till varmkorv!) eller tomma fabrikslokaler som idag enbart används som inspelningsplats för slutscener i svenska polisfilmer.

Man behöver inte oroa sig för att försova sig, utan vaknar lätt vid besökare som vill provsitta en Karlstad-soffa eller ett fotbollslag som vill värma upp. En annan konkret fördel är att när någon väl uppfinner en teleporter och hela bostadsbubblan spricker sitter man inte låst vid en övervärderad lägenhet.

DET KRAVLÖSA BOENDET TRAILER PARK SWEDEN Politikernas förslag: Miljöpartiet har lagt fram förslag att motarbeta bostadsbristen genom att satsa på bilpooler. Inte för att folk ska bo längre bort och pendla, utan för att man genom bilpooler ska minska antalet parkeringsplatser för att tjäna in yta att bygga nya bostäder på.

Nöjesguiden förbättrar: Här springer vi dock över ån för att slå på lägenhetsvatten. Varför inte använda de frigjorda parkeringsplatserna för att på amerikanskt manér placera in bofasta husvagnar för uthyrning?

Dessa bostadslösningar kan marknadsföras mot trendkänsliga ungdomar som söker något nytt och unikt med en genuin touch av den amerikanska södern. Konfederationsflaggor och tuggtobakslukt ingår i hyran, och den öppna planlösningen kombineras med fördel med en veranda med vita plaststolar. Det perfekta centrala boendet med unik karaktär.

Man behöver inte tjafsa om hyressättning, utan låter helt enkelt parkeringsautomaten stå kvar, så att de boende kan gå och lägga i småmynt varje timme. Och flytta sitt hem varannan vecka när det är snöröjning.

Politikernas förslag: Under sina fyra år som Sveriges bostadsminister har Stefan Attefall lanserat en drös förslag på lägenhetsförsämringar för att kunna bygga effektivare, mindre och billigare. Allt från delade toaletter till bullriga miljöer och borttagna hissar.

Nöjesguiden förbättrar: Varför inte göra slag i saken och ta bort samtliga lagar och regler kring bostadsbyggande och inse att det här verkligen är säljarens marknad? Det enda som behövs är fyra väggar och ett tak. En lägenhet behöver inte vara mer än en häktescell man får behålla skorna i.

Med rediga funktionskläder klarar man det mesta – stampat jordgolv, väggar av kartong, tak av hopsydda paraplydelar. Allt handlar om ett ”state of mind”, och att komma ihåg att ett dåligt boende bara är ett tillfälle att stärka sitt personliga varumärke genom att klaga i sociala medier.

Samtidigt som vi får bort bostadskrisen ökar chanserna att vi utvecklar ett alternativt Mad Max-samhälle där folk bor i konstant mörker och enbart handlar med fängelsevalutor som cigaretter och tandkräm. Vi som har råd att köpa villor kan hissa upp våra småsyskon i flaggstängerna för att spana så att de andra inte kommer närmare. X Läs mer av Tobias Boström på nojesguiden.se/blogs/tobias-bostrom.

NR 2, 2014 | NÖJESGUIDEN

31

BOSTADSKRISEN

SAMBOSKAP I NÖD OCH LUST Trots att diskussionen om bostadskrisen brukar centreras kring de som är på jakt efter sin första lägenhet, drabbas ibland även de som redan har en bostad. För vad händer om man gör slut med sin partner eller blir ovän med sin sambo och måste flytta isär?

Text: HANNA JOHANSSON

F

ör flera år sedan bodde jag tillsammans med ett par. Jag visste inte att de var det när jag flyttade in, men jag förstod det snart av sättet de grälade på. En av de första sakerna som hände var att den ena i paret såg på den stora väskan jag flyttade in med och sa: ”det finns ett talesätt som är att man inte ska äga mer än vad man kan bära på ryggen”.

När jag pratar med personer som har gjort slut med någon de bodde ihop med återkommer av någon anledning exakt den historien – insikten, när man packar ihop sina saker och ger sig av, att man verkligen inte ägde mer än man kunde bära på ryggen.

Kärlek är ett otroligt vanligt skäl till att vi flyttar. På gott och ont.

Ibland händer det att den praktiska lösningen att bo ihop tvingar in relationen på ett spår den inte var tänkt att ta. Och om den tar slut är det inte bara kärlekssorgen som ska handskas med, utan också bostadssituationen. Vilket idag, på många håll i Sverige, är svårt att lösa utan åratals framförhållning. ”Det är samma situation som på trettiotalet”, säger områdeschefen för studentbostadsområdet Lappkärsberget i en intervju i Metro från den 22 augusti 2913 angående läget för studerande i Stockholm, där det kan bo upp till fem personer på 17 kvadratmeter. Samma sak gäller på flera andra ställen i Sverige – de senaste åren har Hyresgästföreningen slagit larm om bostadsbristen i Malmö och Kiruna, och i Göteborg rapporterades förra hösten hur 2 000 utlovade studentlägenheter fram till 2015 istället skulle bli 300, trots det skriande behovet av bostäder.

”Kärlek är ett otroligt vanligt skäl till att vi flyttar.”

– DU VET NÄR man börjar bråka om vad man ska äta till middag och

får någon sorts kris? Liksom: nu är jag den personen som i två millisekunder vill säga att jag hatar dig för att du typ… vill äta köttbullar med spaghetti. Eller när man konfronteras med en sån sak som att köpa saker till hemmet ihop, och man helt plötsligt inser att det inte spelar någon roll. För det är hans lägenhet. Och inget av det här är mitt. Då börjar man få panik.

När Aron flyttade hem till sin dåvarande pojkvän i Göteborg hade de varit ihop i ungefär ett år, och det hade bara gått några veckor sedan han tog studenten. Pojkvännen hade ett jobb och en bostad i stan. Aron, som av olika skäl inte kunde bo kvar hemma hos sin familj, beskriver det som att han ville flytta från någonting lika mycket som till någonting.

Kände du någon annan i Göteborg?

– Nej. Jag skulle börja plugga och tänkte att jag kunde göra det där lika gärna som någon annanstans. Första tiden när jag precis hade flyttat in, på sommaren, gjorde jag ingenting. Jag hängde med min killes kompisar, men jag kände inga andra och jag jobbade inte.

Han beskriver förhållandet som stormigt. Mot hösten började Aron kolla på utbildningar utomlands, och när pojkvännen fick reda på det blev det ett stort bråk som mynnade ut i att de gjorde slut.

32

tanken på att vi skulle ta slut och att jag skulle bli tvungen att ta vägen någonstans. Även om det var krisigt var jag inställd på att vi var tillsammans.

Så du bodde kvar?

– Ja, jag sov på soffan. Inget var ju mitt. Och det kortet drog han också. Det var otroligt svårt. Det var många passivt aggressiva bråk.

Jag hade inte riktigt något val, och han ville egentligen inte att jag skulle bo där. Jag promenerade väldigt mycket och satt på biblioteket.

Och gick ut ensam. Egentligen var det först då som jag kom in i ett kompisgäng.

Vid jul flyttade Aron hem till sin familj, vilket fortfarande var komplicerat. Till sommaren flyttade han tillbaka till Göteborg på grund av vännerna han hade träffat den sista tiden. Den gången hittade han en studentbostad och tog enstaka kurser för att kunna bo där. I somras flyttade han dock därifrån igen.

Varför flyttade du nu senast?

– Jag fick ett jobb i min hemstad. Jag ville väl egentligen inte riktigt flytta, men jag kände ändå att jag inte kunde tacka nej till det.

PÅ STOCKHOLMS BOSTADSFÖRMEDLINGS hemsida kan man se hur lång kötid som krävdes för de senast förmedlade lägenheterna. Just nu toppas listan av lägenheter i förorterna Rågsved, Husby och Hässelby strand, där den som fick lägenhet hade stått i bostadskön i sex-sju år. Mellan fem och tio år är ungefär genomsnittet på de senast förmedlade lägenheterna utanför tullarna. Innerstadslägenheterna på listan har däremot kötider på mellan 20 och 30 år.

Jag pratar med en person som vill vara anonym. Han är inte uppvuxen i Stockholm och hade aldrig stått i bostadskön. När han och flickvännen flyttade hit från Malmö flyttade de in i en studentlägenhet som de fick tack vare flickvännens kötid. Båda hade jobb men turades om att ta kvällskurser på halvtid för att kunna bo kvar.

– Det är inte särskilt etiskt, vi tog ju plats från någon som verkligen pluggade, säger han. Men alla gör så. Nästan alla som bodde i det huset hade stått i kö länge och var närmare 30. De kändes inte som studenter, om man säger så.

Två år efter att de hade flyttat till Stockholm, 2010, bestämde han sig för att han ville göra slut.

Hur gick det till efteråt? Hur mycket hade du planerat?

– Jag hade faktiskt en flyktväg… jag hade hört av mig i förväg till en kompis som också hade flyttat till Stockholm och bett om att få bo hos honom ett tag. Så jag sov på en tältsäng i hans lägenhet i några veckor.

Sedan har jag lyckligtvis en rik släkting som har en övernattningsetta i stan. Jag fick hyra den i tre månader, och under den tiden bestämde jag mig för att köpa en lägenhet.

Hur hade du råd med det?

– Jag hade en fast anställning då – jag har varken haft det förr eller senare, men jag hade som tur var det just då – så jag kunde få ett lån.

Och så hade jag lite pengar undanlagt för att jag och mitt ex hade sparat till vårt bröllop.

Vart tog du vägen då?

Hur trivs du där du bor nu?

– Ingenstans! Det här var i början av november. Jag funderade på att flytta hem, men jag hade två månader kvar på min termin på universitetet, så det hade inte funkat. Och även om jag hade börjat lära känna folk var det inte på nivån att man kunde höra av sig till någon – ”hallå, får jag bo hos dig i två månader?”. Jag hade inte tänkt

– Jag trivs jättebra i området. Jag vill nog bo kvar där tills jag skaffar familj. Men jag betalar runt 10 000 kronor i månaden, så när jag jobbade halvtid var det knackigt. Och jag hade aldrig kunnat bo så och samtidigt studera, till exempel. Jag är verkligen lyckligt lottad, men jag önskar att det fanns många fler hyresrätter.

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

HELENA, VARS LÅNGA förhållande tog slut strax innan julen 2012, säger samma sak. Efter att hon gjorde slut med sin dåvarande pojkvän flyttade hon runt på flera olika ställen.

– Jag flyttade ihop med honom efter gymnasiet, berättar hon. Vi bodde i en hyresrätt i Husby i fem år. Efter det flyttade vi isär men var fortfarande ihop. Jag bodde i andrahand med kompisar ett tag.

Helena och pojkvännen flyttade sedan ihop igen, den här gången till ett radhus i Skärholmen i södra Stockholm. Där hade de bott i tre år när Helena gjorde slut.

Visste du var du skulle ta vägen?

– Jag tror inte det. Det kändes inte som att det var någon fråga om vem som skulle lämna huset. Det var ledsamt att göra det, men det kändes samtidigt bäst att börja om på nytt. Jag flyttade ut över julhelgen innan han kom tillbaka från att ha hälsat på sin familj.

Helena skickade ett massmejl till alla på sitt jobb om att hon sökte bostad. På så vis fick hon två napp: en lägenhet på Mariaberget och en i Midsommarkransen, där hon bodde i några månader vardera. I början av sommaren åkte Helena på en praktik utomlands, vilken varade i tre månader.

– Det hade absolut att göra med att jag gjorde slut. Man kan säga att det var ett lyckat flyktbeteende. Jag hade velat åka länge men tyckt att det kändes konstigt, så jag drog igång den processen först den våren.

kompis som behövde en inneboende just då. Det var mysigt! Och rätt jobbigt. Man lär känna varandra väldigt bra, på gott och ont.

Jag tänker på paret jag bodde ihop med. Jag har förlorat kontakten med båda två sedan dess, men jag har förstått att de inte är tillsammans längre och att detta skedde genom att de båda under loppet av någon månad lämnade den gemensamma lägenheten och flyttade utomlands. Den versionen verkar inte vara särskilt vanlig. Men kanske det mest ideala, om man vill föreställa sig en tillvaro där någonting är idealt: att både lämna hemmet och därmed också lämna kvar förhållandet på den platsen. X

« Enligt Hyresgästföreningen har bostadsförmedlingar tidigare erbjudit hjälp med ny bostad vid exempelvis skilsmässa, om barn funnits med i bilden. När vi ringer runt till bostadsförmedlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö svarar samtliga att de inte generellt erbjuder hjälp med boende vid skilsmässa eller separation, och att de inte har gjort det sedan nittiotalet. Bostadsförmedlingen i Stockholm svarar dock att de regelbundet får förfrågningar om just det, men att de endast kan svara med tips på hur de sökande kan lösa sin egen bostadsfråga, eftersom de inte kan erbjuda förtur till bostad om det inte föreligger en faktisk hotbild.

Visste du var du skulle bo när du åkte tillbaka till Sverige?

– Jag visste det ungefär tre veckor innan jag åkte hem. Jag hade en NR 2, 2014 | NÖJESGUIDEN

33

BOSTADSKRISEN

HUMOR MED INHYRDA SKRATT Bostadskrisen har länge inspirerat humorn på svensk tv. Men fastnar skrattet i halsen när de som skriver skämten själva har sin bostadssituation på det torra?

Text: SEBASTIAN LINDVALL

på den ”jädra dunka-dunka-musiken” (med tillägget att hyresgästerna ska ”ta sig i akt, annars åker de ut”). Friktionen återspeglas av karaktärernas placeringar i huset där ovanvåningens ungdomar blir som en symbolisk vikt på de äldres axlar. ÅR 1998 SÅG c/o Segemyhr dagens ljus med ett pilotavsnitt skrivet av Mikael Tornving, Fredrik Lindström och Ulf Kvensler (en av upphovsmännen till Solsidan). Den utspelar sig mestadels i en lägenhet på Artillerigatan 35, där paret Fredrik och Cilla bor med den inneboende medelåldersslackern Jan-Olof. När Fredriks förmodade befordran visar sig vara en uppsägning måste boendeytan tvunget fyllas ut lite ytterligare, en dörröppnare för den passivt aggressive taxichauffören Anton. Men Fredrik är skeptisk. Minst sagt. ”Snälla, du. Jag vet ju inte alls vad det där är för snubbe. Han kan ju vara knarkare eller fikus, eller vadsomhelst.”

BÅDA SERIERNA INTRODUCERAR karaktärer som ”bor på varandra”,

J

en situation som späs på ytterligare av hyresgästtillskott vars livsambitioner är närmare nollställda och personligheter liknar förvuxna barns. I egenskap av 26-årig stockholmare identifierar jag mig ändå tvunget med ungdomskaraktärernas beroendeställning, om än motvilligt – vilket väcker frågor om berättarperspektivet. Man vågar väl anta att humorkrafterna bakom serierna knappast skrev manusen med skrivmaskinerna uppställda på sina kokplattor. Således tillförs ett provokativt element där varje skratt lätt kan tolkas som en spark nedåt. Eller kan det vara så att den primära målgruppen snarare är just de som befinner sig på tryggt avstånd från krisens riskgrupper?

”

o, jag hörde att er väninna skulle flytta ut. Jag fick den från en vän till en vän till en vän. Den första vännen var hennes, den tredje var min och den i mitten var… ko-pi-ko!”

Och så drar Ambiate von Svinhufvud illustrativt upp sin kjol. Såsom det kanske kan låta och se ut när unga svenskar redogör för den förvirrande process som stavas lägenhetsjakt – såvida man heter von Svinhufvud och anser att ens ängslan över någonstans att bo är material för buskishumor.

SCENEN KOMMER HALVVÄGS in i pilotavsnittet av En fyra för tre,

ursprungligen sänt 1996 på TV4, som med sina fyra säsonger ändå får betraktas som ett framgångsrikt försök till en svensk situationskomedi. Det många känner igen som sitcoms – multikameraupplägget, skratten från en osynlig publik, teatrala kulisser – är en budgetmässigt skonsam framgångsformel vars förpliktelser ofta låser seriernas premisser till interiörer, hem- eller arbetsmiljöer och gärna med inslag av stammishak. Om man därtill låter unga karaktärer trängas på scenbyggen av små vardagsytor lutar det lätt, medvetet eller ej, mot samhällsskildringar.

Kriser blir således tacksamma händer i handskar som smörjs in med skratt-salvor för att inte passa för obekvämt.

”Man vågar väl anta att humorkrafterna bakom serierna knappast skrev manusen med skrivmaskinerna uppställda på sina kokplattor.”

EN FYRA FÖR TRE använder främst bostadsproblematiken som utgångspunkt för en generationskrock. De unga tjejerna Jessica och Kristin är inneboende hos femtioplussaren Maggan och hennes konservativa torrboll Lennart, tills hemmet får ytterligare tillökning: Tobias, en ung kock som hittas i badkaret i sviterna av en efterfest. Hans vilja att stanna kvar beror dels på att han har ett gott öga för Kristin, men också för att han vill fly sitt nuvarande krypin som enligt egen utsago består av ”nio kvadratmeter med kokplatta”.

Serien gör en sak av att Lennart är ensam hyresvärd – husets herre, enligt patriarkal logik – såväl som en tydlig representant för ett ålderdomligt och gubbgrinigt potpurri med dess tillhörande klagomål 34

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

DET TRÅNGBODDA SITCOM-ämnet ekar även i Gustafsson 3 tr, som

började sändas 2012, där Robert Gustafsson gestaltar tre karaktärer (Sveriges svar på Eddie Murphy!?) i en och samma bostadsrättsförening. Serien må ha uppdaterats från situationskomedins klassiska publik- och skrattformat, men det är ändå överraskande hur den uppmålade bilden skiljer sig från dess föregångare. Den uppenbara generationsklyftan i En fyra för tre, vars åldersglapp minskade något i c/o Segemyhr, har i Gustafsson 3 tr upplösts genom att närmast utesluta ungdomar och istället ge en trehövdad Gustafsson fritt spelutrymme.

OAVSETT VILKEN TURPLATS man har i bostadskön fungerar komedi ofta som en motvikt såväl som ventil för att bearbeta livets tragik, vilket lika gärna kan inkludera den rådande bostadsbrist som främst drabbat unga svenskar. Kriser är en genväg till att skapa konflikt, därav ytterst tacksamt för sitcom-formatet – vilket ju kan vara upprörande i sig. För är bostadskrisen verkligen något att skratta åt?

Eller framförallt: smakar skratten olika beroende på vem som skrivit skämten?

Vad man nu får och inte får skämta om, det är en större diskussion som gör sig bättre annorstädes. Men bortsett från de problematiska aspekterna ser jag hellre samhällspolitiska kriser synliggöras med publikskratt i bakgrunden, än att se Robert Gustafsson larva sig i en tv-serie som är mer verklighetsfrånvänd och åldrad än självaste Hundraåringen. X Sebastian Lindvall bloggar om film och tv på nojesguiden.se/blog-in-blog-out.

! n e c S a r o t S å p s a Spel

Av DENNIS MAGNUSSON Regi DENNIS SANDIN Med KIKKI DANIELSSON, STIG ENGSTRÖM, FREDRIK EVERS, SVEN-ÅKE GUSTAVSSON,

HAMPUS HALLBERG, CARINA M JOHANSSON, HENRIK KNUTSSON, CHRISTEL KÖRNER, LISA LINDGREN, GÖRAN RAGNERSTAM, ELIN SKARIN Kapellmästare SÖREN SULO KARLSSON Musiker KATJA AHLSELL, ANDERS BLAD, DANIEL EKBORG, TOMMY LARSSON, BO STENHOLM Scenografi/video HENRIK EKBERG Kostym PATRICIA SVAJGER Mask KATRIN LIND, ANNA LILJA Ljus ULF ENGLUND Ljud JONATHAN ASSARSSON Koreografi GILDA STILLBÄCK Dramaturg MARC MATTHIESEN

Biljetter 031 708 71 00 Restaurangen 031 708 70 90

www.stadsteatern.goteborg.se

Woody Allen och Mariel Hemingway i Manhattan.

UNGT SEX UR SUNKIGT PERSPEKTIV De senaste veckorna har relationen mellan Woody Allen och exfrun Mia Farrow varit mer på tapeten än någonsin. Anklagelserna och försvarstalen har täckt förstasidorna på tidningar som The New York Times och Vanity Fair och dominerat Twitter-flödet fullständigt. Nöjesguidens Victor Schultz minns Manhattan och funderar på filmvärldens fascination för relationen mellan gubbar och flickor.

Text: VICTOR SCHULTZ

Å

lderskillnaden i Manhattan är bisarr. Den mellan Mariel Hemingway och Woody Allen, alltså. Han är 43 och hon är 16 och ändå hänger de runt i New York som vilket par som helst. En av världens mest älskade filmer handlar om kärleksrelationen mellan en tjej som precis har börjat gymnasiet och en författare som är nästan tre gånger äldre. I likhet med många andra har jag alltid haft en särskilt varm relation till Woody Allens filmer, men man måste komma ihåg att det är rätt obehagligt. Om inte annat borde man ägna faktumet extra eftertanke nu, när Mia Farrows adoptivdotter Dylan Farrow för första gången gett sin egen bild av de anklagelser om sexuella övergrepp som hennes mamma riktade mot Allen i början av nittiotalet.

Om det ligger något i anklagelserna kommer vi förmodligen aldrig att få veta. Och kanske spelar det inte ens någon roll för bilden av Allens filmer. Roman Polanski är fortfarande en av världens mest upphöjda regissörer, trots att han 1977 åtalades för att ha drogat och våldtagit en 13-åring när han själv var 43, accepterade en så kallad plea bargain och dömdes för sex med minderårig innan han flydde till Frankrike för att slippa fängelsestraff. Jag har inte heller hört någon säga att de ska sluta se på Werner Herzogs mest hyllade filmer, de med Klaus Kinski i huvudrollen, efter att Kinskis dotter Pola förra året gick ut och berättade att hennes far utnyttjade henne sexuellt under större delen av barndomen.

Det man dock kan göra är att tala om filmer som Manhattan, där en sorts gubbe/ flicka-relation står i centrum. Ibland i form av en relation på duken, som i till exempel Wim Wenders Paris, Texas eller Adrian Lynes Lolita. Men kanske ännu oftare som en relation mellan regissör och skådespelare. Otaliga är de närgångna nakna filmerna om unga kvinnor som ska upptäcka sin sexualitet, regisserade av manliga regissörer i pensionsåldern. The male gaze och allt det där. Manhattan innehåller lite av varje, den handlar delvis om Mariel Hemingways sexuella uppvaknande i relation till Woody Allen, men är som bekant också regisserad av Allen.

Man kan fråga sig varför män i medelåldern och uppåt skulle vara bäst lämpade att skildra ung kvinnlig sexualitet. Det känns orimligt. Och även om motpoler som till exempel Girls och Attenburg försöker etablera en annan bild, bortom föråldrade stereotyper, fortsätter gubbarna (läs: män över 40) leverera kåtbockiga skildringar av unga kvinnors kroppar. Förra året nominerades Jeune & Jolie till en Palme d’Or på Cannes filmfestival. Filmen handlar om Isabelle, en tonårstjej som utforskar sin

36

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

sexualitet genom att arbeta som prostituerad och ligga med äldre män. Regissören Francois Oz sålde in filmen till The Hollywood Reporter genom att förklara att ”I think women can really be connected with this girl beacuse it’s a fantasy of many women to do prostitution”. När den kvinnliga, något perplexa, reportern frågade hur han kommit fram till den slutsatsen fick hon svaret: ”It is the reality. You speak with many women, you speak with shrinks, everybody knows that”.

En annan (fransk) film på samma tema är House of Tolerance (2011). Den är regisserad av hyllade Bertrand Bonello som enligt egen utsago länge velat göra film om bordeller och slutligen fick chansen i detta drama om lyxiga horor i Paris i början på 1900-talet. Eller om det bara var en reklamkampanj för American Apparels nya Toulouse Lautrec-inspirerade sekelskifts-label. Det är svårt att veta. Även senaste tidens superhyllade Blå är den varmaste färgen torde kanske skapa någon typ av dålig smak i munnen när man tänker på att hela filmetablissemanget bestämt sig för att en 54-årig man är den som lyckats bäst med att skildra relationen mellan två lesbiska tonåringar. Särskilt som Julie Maroh, författare till boken som filmen bygger på, tillika ung, kvinna och lesbisk, beskrev filmens sexscener på följande sätt: ”It’s a brutal and surgical display, exuberant and cold, of so-called lesbian sex, which turned into porn, and made me feel very ill at ease”.

Männen sätter alltså fortfarande agendan för hur kvinnlig sexualitet på film ska skildras. ”Men det finns massor av filmer om unga pojkar som förlorar oskulden till äldre kvinnor, typ The Graduate, eller The Reader, och Peter LeMarc skriver faktiskt låtar om sånt!” kanske ni tänker nu. Vilket såklart stämmer. Men även där med den kvinnliga kroppen som objekt i fokus – ni vet, den erfarna milfen i strumpbandshållare som släpper sin sidenmorgonrock i dörröppningen och vänligt men bestämt guidar den skräckslagna helt avsexualiserade ynglingen i konsten att tillfredställa en kvinna. Och är den manliga kroppen inte avsexualiserad, är den åtminstone, som i Shame (2011), vuxen och på dekis. Aldrig ung och späd, som dess kvinnliga dito.

Sunkigt, va? X

”Man kan fråga sig varför män i medelåldern och uppåt skulle vara bäst lämpade att skildra ung kvinnlig sexualitet.”

MUSIK ISTÄLLET FÖR SEMESTER St. Vincent kan inte sitta still. För Patrik Forshage berättar hon om nattinspiration, discogitarrer och varför hennes nya skiva är den bästa hittills.

Text: PATRIK FORSHAGE

E

fter två turnéturer tillsammans med David Byrne, som St. Vincent gjorde det utsökta samarbetet Love This Giant tillsammans med 2012, hade man kunnat unna henne lite semester. Det var exakt vad hon själv hade i tankarna också, berättar hon i telefon från ett snöigt New York.

– Jag sa till alla att det var skitviktigt för mig att få vara i fred och bara få vara ledig. Jag behövde lära mig vardagsliv igen, hur man gör när man är hemma och styr över sin tid och sina måltider själv. På turné är det alltid någon annan som ordnar och organiserar, när man ska sova, när man ska äta.

Men ibland blir det inte som man planerat.

– Det dröjde bara 24 timmar, och sedan satte jag igång att skriva låtar igen. Den delen är på sparlåga under turnerandet, så jag hade bara några skisser med mig hem. Inget mer.

Att det inte blev någon ledighet bekymrar inte Annie Clark, som St. Vincent egentligen heter. Istället organiserade hon sin tillvaro enligt Nick Caves nio-till-fem-principer.

– Jag försöker organisera livet i vanliga arbetsdagar. Det går sådär, för jag är en sådan person som blir inspirerad mitt i natten, och som måste upp och föreviga min idé i datorn. Men sedan försöker jag hålla på arbetsdagen, och arbetar med en låt om dagen. Helst ska jag bli färdig innan arbetsdagen är slut. Jag försöker utforska en melodieller textidé ur olika perspektiv och se var den bär. Prince Johnny är en sådan låt som började som en historia, som jag fick utforska hur jag skulle kunna sjunga.

NÄR LÅTMATERIALET VAR klart gick inspelningarna tillsammans med John Congleton smidigt.

– Vi har hittat bra sätt att arbeta tillsammans. Han är från Dallas precis som jag. Vi brukar börja vid tio och hålla på till sent, och eftersom låtarna var färdigskrivna kunde vi ta det väldigt lugnt den här gången. Jag ville inte ha den där nagelbitarkänslan.

Men även om St. Vincent var klar över hur låtarna skulle bli är hon ingen despot i relation till musikerna i studion, den här gången med bland andra Homer Steinweiss från Dap-Kings och McKenzie Smith från Midlake.

– Man känner igen låtarna från demos till färdig inspelning. Men samtidigt är det ju meningslöst att arbeta med duktiga studiomusiker om de inte får utrymme för sina kvaliteter. ”Spela så att folk kan höra att det är du”, brukar jag säga, och det ger ju musikerna en viss frihet.

Resultatet är fantastiskt – lika medryckande som allvarsamt – och St. Vincents beskrivning av sitt fjärde album är i högsta grad träffande. ”En partyskiva som fungerar även att spela på en begravning.”

– Jag är stolt över alla mina skivor, men den här är faktiskt bäst.

Jag har hittat min röst och etablerat min identitet nu – här låter jag som mig själv – och då kan jag också pröva en del nya utsvävningar.

DET FINNS FYRA avgörande faktorer som tillsammans gör St.

Vincents fjärde album så starkt. Den första är de dansanta rytmerna, som St. Vincent inte närmat sig med sådant intresse förut. De är också en av de viktigaste effekterna av samarbetet med David Byrne.

– Jag ville ha något nytt, något som kommunicerar emotionellt med mig utan att behöva vara intellektuellt. David Byrne visade mig att rytmer kan ha den funktionen.

Den andra är texter som är en blandning av personliga upplevelser och aktuella iakttagelser, som Digital Witness om sociala mediers sätt att styra våra liv. Rattlesnake är å andra sidan en sann historia om när St. Vincent tog en promenad i Texas öken – naken – och överraskades av en giftorm.

– Det var en fin dag, och det fanns inte en människa på flera mils avstånd.

Men när jag hade tagit av mig kläderna dök plötsligt den där skallerormen upp.

Den tredje är poplåtarnas balans mellan gediget traditionellt låtskapande och spretigt nyfiket och nyskapande. Det första smakprovet, Birth in Reverse, är med sitt högt uppskruvade tempo representativ för albumet – udda och smart utan att vara svårtillgängligt.

Den fjärde faktorn är förstås St. Vincents gitarrspel. Det har alltid varit hänförande, men här är det flera klasser bättre än förr. Det är ofta vrickat avantgardistiskt, särskilt i Bring Me Your Love och i den lilla Devo-figuren i slutet av Birth in Reverse. Samtidigt är det smakfullt och exakt, från de Adrian Belew-ljudande effekterna i Rattlesnake till en smart och stilfull discogitarr i Digital Witness. Det är den sistnämnda som St. Vincent helst vill tala om.

– Kul att du gillar discogitarren. Jag har älskat Nile Rodgers sedan jag började spela för 20 år sedan. En av de första sakerna jag gjorde som gitarrist var faktiskt att transkribera hans gitarr i Madonnas Like a Virgin, jag ville kunna spela exakt så. Men annars intellektualiserar jag inte särskilt kring min gitarr, jag har jobbat hårt för att utveckla min egen ton och för att inte upplevas som pastisch. X

”St. Vincents beskrivning av sitt fjärde album är i högsta grad träffande. ’En partyskiva som fungerar även att spela på en begravning’.”

St. Vincent (Loma Vista/Republic) finns ute nu.

38

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

Göteborgskalendariet AKTUELLT

PA BIO ROY

LÖRDAG 8 MARS 20.00 DRAKEN, GÖTEBORG

6NULY GLQ HJHQ WH[W KlU #javlapajas

FÖR BIOPROGRAM SE: WWW.BIOROY.SE

Avenyn 45 031-20 80 11 bioroy.se

GÖTEBORGSPREMIÄR FREDAG 21 MARS 19.30 DRAKEN, GÖTEBORG SPELAS MARS OCH APRIL

ÅRETS KVINNLIGA KOMIKER 2012

EN NEGERS UPPVÄXT

P SHOW OM RESPE KT ATT INTE VARA SOM ALLA ANDRA , EN STÅUP

LÖRDAG 22 MARS 19.30 STORA TEATERN, GÖTEBORG Biljetter: www.ticnet.se, 0771-170 70 70 samt lifeline.se

KRÖNIKA | Rebecka Hedström

POJKAR OCH DERAS MENTORER

J

ag kan inte föreställa mig vad jag hade ställt till med om jag vid 19 års ålder hade haft tillgång till ett gigantiskt hus för mig och mina vänner, obegränsat med ekonomiska resurser och hyllats av skrikande fans vart jag än gick.

När jag var 19 år bodde jag på ett internat i Skåne med nyfunna vänner, svårt ansatt ekonomi och högst tre beundrare – det var illa nog. Jag minns att jag drog ut en brandsläckare och sprutade ner ett helt rum med brandskum på en fest bara för att det var kul och jag kände för det. Åren strax efter gymnasiet är märkliga för vem som helst: du befinner dig mellan barn och vuxen på ett helt nytt sätt, samtidigt som du själv tror att du är en ganska mogen person. Det är du inte, du är en liten idiot som kämpar på. Råkar du dessutom vara en av världens mest kända människor blir omständigheterna än mer bisarra.

Justin Bieber fyller 20 år i mars och har under hela 2013 skapat negativa rubriker och allmän oro med god hjälp av skvallerpressen.

Det har varit åtskilliga bråk med grannarna i det exklusiva bostadsområdet Calabasas utanför Los Angeles, där det mest uppmärksammade blivit känt som ”äggbråket”, när Bieber och hans vänner ska ha kastat ägg på en av sina grannars hus och skrikbråkat med samma granne. Bieber och hans vänner röker gräs och dricker lean, kör som idioter i svindyra bilar och beter sig allmänt som riktiga skitungar med svinhög veckopeng att lägga på strippor och bensin.

Den här sortens utagerande barnstjärna-som-växer-upp-beteende är såklart inget nytt i världen. Vi har Lindsay Lohan, Corey Haim, Chris Brown, Edward Furlong, Amanda Bynes och Miley Curys för att nämna några av dem som har befunnit sig bland droger, våld, sex och peruker. I vissa av fallen (Miley) handlar det kanske främst om en kommersiellt välkalkylerad frigörelse från en helylleimage, medan det i andra fall verkar finnas allvarliga psykiska problem, förfärliga föräldrarelationer och kändisskapets tärande stress bakom det som sker.

Den enda jag på rak arm kan nämna som perfekt lyckats balansera övergången från showbiz-barn till respekterad musiker och komiker (?!) utan att ta en paus från offentligheten är Justin Timberlake som jag knappt sett berusad på bild, även om det finns en bild på honom i jeanskostym som dyker upp på Buzzfeed.com några gånger i månaden.

Det är svårt för många av oss att på ett ytligt plan känna någon vidare sympati för Bieber just nu. Men samtidigt som världens vanlisar förfäras strömmar kondoleanser och hjälpande händer in från andra kändismän. Och här händer det något som jag aldrig har sett när det har stormat runt en Britney, Lindsay eller Rihanna: en stor samling vuxna vill hjälpa honom framåt genom att dela med sig av sina egna erfarenheter av kändisskap och strul. Det verkar finnas så mycket hjärta för en utsatt pojke med bedjande gles mustasch på svinturné och så lite för en förvirrad ung dam i rosa peruk med en bong, förlåt ”vas”, i hemmet.

Många unga vuxna testar gränser, droger, omgivningen och sig själva, och i de flesta fall är det inget mer med det, vi måste gå igenom vad vi måste gå igenom. Det är positivt att det finns en massa vuxna stjärnor med egna branschspecifika erfarenheter som erbjuder sitt stöd och sin kunskap till personer som Bieber. Men det vore uppfriskande att få se liknande okritisk uppslutning när det är en ung kvinna som diskuteras oroligt. X

”Det verkar finnas så mycket hjärta för en utsatt pojke med bedjande gles mustasch på svinturné och så lite för en förvirrad ung dam i rosa peruk med en bong, förlåt ’vas’, i hemmet.”

I varje nummer av Nöjesguiden skriver Rebecka Hedström om den populärkultur som berör henne.

40

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

FÖR ÖVRIGT: En av alla de män som försökt komma i kontakt med Justin Bieber är ingen mindre än AJ McLean, som blev känd under nittiotalet med Backstreet Boys, en grupp där i alla fall två av medlemmarna har kämpat med drogmissbruk. Backstreet Boys kommer till Stockholm för en konsert på Hovet den 13 mars.

REBECKA HEDSTRÖM rebecka.hedström@nojesguiden.se

KLUBB

nojesguiden.se/klubb/goteborg

EN ÖL ÄR ALLTID EN ÖL NÄR L’ASSASSINO GJORDES om till en outsägligt tacky rockbar för några månader sedan var vi många som skrattade och förfärades om vartannat.

Vi kan skratta hur distanserat vi vill när någon kass GT-krönikör försöker sig på försenade spaningar om hur kontintental och trendig Andra Långgatan har blivit, men vi inbillar oss fortfarande att det säger något om oss själva när vi blir igenkända av personalen på till exempel Publik eller Kino (eller för den delen när vi insuper genuin atmosfär på Sejdeln eller valfritt kinahak) istället för på, säg, Glenn. Fortfarande när vi illusionen om att vissa barer har lite mer själ än andra.

Vad som egentligen är en i mängden av likartade, utbytara alternativ inom ett och samma system, får en enorm överbyggnad av identitetsskapande. När reklam explicit försöker sälja oss varor med lockande ord om ”exklusivitet” och ”personlighet” är det lätt att fnysa åt genomskinligheten och ytligheten, men vi följer ändå samma mekanismer när vi inbillar oss att ölkonsumtion på en ”uppstickare” betyder något annat än ölkonsumtion på en stor kedja.

Naturligtvis innebär inte det här att vi inte av olika anledningar kan föredra en bar före andra. Och att ställa sig utanför systemet där individen skapas genom konsumtionen är knappast möjligt – men

bjuds på feministisk visa, danskaraoke och massor av ilska på scen. Låter det inte som något för dig? Lugn, därefter kommer erfarna klubbrävarna Pugsi & Zapata att göra det de gör bäst: leverera tunga dansgolvshits tills du inte orkar mer.

FOTO: KRISTIN LIDELL

Spiders kommer till Club Slacker.

det går möjligtvis att reflektera över hur vi förhåller oss till det, bli medveten om den ”medvetna” konsumtionens falskhet.

Hade inte denna tilltro till sådan ”medveten” konsumtion i sin tur svarat mot en allmän avpolitisering av politiken hade det knappast varit värt någon större uppmärksamhet. Visst kan man tycka att jag drar överdrivet stora växlar på nästan ingenting. Ändå är det ett av många symptom på en accelererande utveckling. Max-skandalen häromsistens visade med all önskvärd tydlighet att vår tilltro till rebellen på den fria marknaden är mer levande än någonsin.

Låt oss dricka vår fatöl, men låt oss inte glömma att det profiteras på varje klunk.

Vill vi göra alkoholköp till något slags statement finns ju fortfarande Systembolaget som en aldrig så liten glimt av planekonomi i varufetischismens natt.

som mänskliga rättigheter” och ”människors lika värde” blir den här sortens stora manifestationer viktiga.

2. Rune Lindbæk Barabicu, den 8 mars, 22–02, fri entré, 23 år

Rune Lindbæk har spelat obskyr disco sedan du gick i blöja, och vi som var med senast han gästade Barabicu vet att fjorddiscons Grand Old Lady inte visar några tendenser till att sluta i tid.

Club Slacker, Pustervik, den 7 mars, 21–03, 100 kr, 20 år (18 år med biljett)

”Är det det här som är garagerock?” frågar ni. Det är det. Det här är garagerock.

SEBASTIAN LØKEN sebastian.loken@nojesguiden.se Twitter: @sebastianl0ken

3. HNNY Yaki-Da, Absintbaren, den 7 mars, 23–03, 120 kr, 23 år

BÄST JUST NU

Om HNNY:s produktioner och många remixer ibland drar lite väl mycket åt reklambyråslick Bror Duktig-deep house för en annans smak, visar hans strida ström mixar i Music For Listeningserien (den typen av mixar som får SoundCloud-töntar att kommentera ”sooo retro”) att han sitter på en massa musikkunskap.

1. Musiker mot rasism

4. 8 mars-festen

Pustervik, den 22 mars, 20–03, 160 kr, 18 år

Stadsteaterns foajébar, den 8 mars, 22–02, 100 kr, 18 år

När Public Service-media finner det kontroversiellt att försvara ”goda saker

5. Spiders, The Maggots, The Voladoras

På Stadsteaterns kvinnodagsfirande

NORDISKA AKVARELLMUSEET & KOLONI PRESENTERAR:

BABY DEE, U S A Baby Dee är kompositör, performanceartist, klassisk tränad harpist och en artist som utmanar våra föreställningar. Med säregen sång och uniktalang på piano, harpa och dragspel har hon skapat ett helt eget sound. Tidigare har hon arbetat med bl. a. Antony and the Johnsons, Marc Almond och Will Oldham.

Fredag 11.4 kl 19 Entré100 kr Förbokning Nordiska Akvarellmuseet Visning av pågående utställning ingår.

Titta in på wearttogether.se för samåkning.

©TORE HALLAS

södra hamnen 6, 471 32 skärhamn / www.akvarellmuseet.org / info@akvarellmuseet.org / 0304-60 00 80

NR 2 ,2014 | NÖJESGUIDEN

41

DAVID ANDELIUS SINZIANA RAVINI

OLOF & HAMPUS

LOVISA SALLÉN

MARIA KASK & LINDA SPÅMAN

BJÖRN WERNER

GÖTEBORGSPRISET 2013

ELIN & MIRITH

Den 7 februari ställde vi till med prisutdelning för det anrika Göteborgspriset, med efterföljande fest på Pustervik.

FOTO: FANNY ANDERSSON

ANDREAS AHNSTEDT & DANIELA BERGEK

JOEL IGHE & SEBASTIAN KAPOCS

NICOLE WALKER

FAIK SCHAKARCHI & DANIEL STRANÉUS

KROG

SVERIGES OTREVLIGASTE SERVITÖR EN GÅNG FICK jag jobb på min lokala kvarterskrog.

Jobbade upp mig från disken ut i servisen. Vissa skulle kanske kalla det nerköp, men jag gillar att snacka med folk så det passade mig.

En dag kom det in ett gäng avlägset bekanta, de verkade redigt bakfulla och svamlade om att de var sugna på sushi vilket de också beställde.

– Ja visst, sa jag.

Jag antog att de skämtade och bad kocken laga den mest sålda rätten på stället (inte sushi). När jag placerade tallrikarna framför dem såg de frågande på mig och undrade var deras sushi var.

– Är ni dumma i huvudet? röt jag.

För inte fan kan man blanda ihop ett köttigt kvartershak med ett sushiställe. Under tystnad åt de upp sitt käk och förklarade sedan att jag var den otrevligaste servitören de träffat.

Men jag anser att servitören inte har ansvar för korkade gäster. En kock jag känner fick tillbaka en tallrik revbensspjäll till köket. Gästen ville få den skuren, så kocken slängde köttet med potatis och grönsaker ner i mixern, passerade det, hällde upp det på en djup tallrik och skickade ut det till gästen igen – inget tjafs.

BÄST JUST NU Holy Moly Andra Långgatan 31

Nytt trevligt tillskott på gatan, givetvis i ägarkoncernen bakom Kings Head. Billiga tacos i 40-kronorsklassen. Öppet: 16–01

Taste of Peru Gustaf Dalénsgatan 2, tel 031-14 69 38, tasteofperu.se

Så har Göteborg äntligen fått en cevicheria, jisses vad det tjatats om rätten i Stockholm de senaste åren. Men ”Perus sushi” är grymt god i sin lime- chilimarinad.

Synd att det bara är en lunchrestaurang med begränsade öppentider, men det är ändå ett kul tillskott på Hisingen.

FOTO: THOMAS WAL

BLI JULAFTONSMÄTT NÄR SOM HELST Kraków Restaurang Karl Gustavsgatan 28, 031-20 33 74, krakow.nu

Det är fullt, men en stor öl i baren och lite smygläsning av menyn fungerar som terapi. Här finns många rätter som både lockar och skrämmer. Servicen är familjär på det där sättet som släktingar som inte riktigt vill träffa en – inget fjäsk. Skönt.

Kraków behöver nog inte presenteras. Men för den okunnige är det en polsk restaurang och fanbärare halvvägs mellan Schillerska och Landala

5

Torg som legat på samma plats i evigheter.

Vi tar sillen till förrätt och den smakar riktigt bra, men det fanns många andra lockande förrätter. Vi kan inte bestämma oss och tar blandrätten med kokta piroger, bigos och polsk skinka. Bigos är en surkålsgryta späckad med kött som kan vara något av det ädlaste Europa har att erbjuda och jävlar vad Kraków levererar.

De andra rätterna kan kvitta, men den bigosen längtar vi redan efter igen.

Pirogerna går att få kokta eller stekta, det senare är godare och som en modern referens kan vi berätta att de ser ut som lite större dumplings.

Efter en liten paus går vi på käket igen, här gäller det att äta snabbt innan kroppen fattar hur mycket mat det egentligen är och vi pustar och svettas. Öppet: mån–lör 17–00

Öppet: mån–fre 10–18, lör 10–16

Saigon City Lilla Klädpressaregatan 15, 031-25 10 40, facebook.com/ saigoncityab

Billiga dumplings, grymma vårrullar och annat smått och gått. Efter maten är det kul att kolla in alla skumma saker i livsmedelsdelen av butiken. Öppet: mån–fre 10–20, lör–sön 10–18

Stop Drive in Gatukök Odinsplatsen 11, 031-15 02 92

Göteborgs taxichaffisar kan inte ha fel: skit i alla kedjor, Odinsgrillens högrevsburgare är bäst. Värt en omväg i droskan på hemvägen från krogen. Det är inte dumt att ringa i förväg och be chauffören att ta vägen via drive-in-luckan. Öppet: sön–tors 10–01, fre–lör 10–05

August Café Gamlestadsvägen 20, 031-217 400

Ett äkta arbetarfik som serverar allt från pannbiffsmackor till ägg- och falukorvsmackor. Öppet: mån–tors 05–15, fre 05–14

ETT HAK FÖR ALLA Kville Restaurang & Pasta House Brämaregatan 180, 31-22 60 39

KALLE WANNERSKOG kalle.wannerskog@nojesguiden.se

3

Vid sidan av Kvilletorget ligger en restaurang som hade kunnat ligga var som helst mellan Höör och Haparanda. Vi har

alla vandrat runt i en avlägsen stad, känt behovet av pubburgare och en stor stark, gått in på det där haket med mörka träväggar, skum belysning och Jamersonlogor samt ortens A-lag vid spelmaskinerna. Just det gör att man direkt känner sig som hemma i den murriga lokalen.

Stammisarna som kommer efter mig får beställa innan. Det är bra, för en stammis är mer värd än en snorkig recensent.

Polisbilarna cirkulerar utanför men det är lugnt och skönt både i lokalen och området.

Det finns två menyer, den vanliga lokalkrogsmenyn med kött och en i princip identisk fast vegansk.

Vi kör enbart veganskt och jag frågar vad det är för slags chorizo: – Öh, vegansk? blir svaret och det får väl duga.

Lasagnen är i stort sett menlös, behöver mer kräm, krydda och innehåll. Chorizo- och potatisgratängen är lite bättre men ingenting jag kommer att vakna i natten och längta efter. Däremot är den vegetariska seitan-biffen riktigt god – den står ut mot de andra rätterna. I 99-kronorsklassen sticker den också ut prismässigt men då är det en bra mycket större portion. Husets öl är Falcon och jag är lite störd på att den kostar 41 kronor, men vad ska man göra dessa dagar?

I stort är det bra och oväntat att det i Kville finns ett ställe där veganer och allmänheten kan äta samma kvarterskrogkäk utan att kocken vrider sig och serverar stekta grönsaker, fyllda paprikor och tjafs som ens djurälskande vänner alltid erbjuds på andra ställen. Öppet: 18 till sent

NR 2 ,2014 | NÖJESGUIDEN

43

KROG

70 PROCENT KOREANSKT I somras öppnade Barabicu och nu har också Market slagit upp portarna. Tillsammans ska de skapa ett nytt promenadstråk.

Kommunen som är på företagarnas sida ska bygga ett nytt torg och en ny broförbindelse över kanalen.

ROSENLUNDSGATAN – då, den smutsigaste gatan i hela Göteborg.

Dagtid var det mycket spring i kontorsområdet, kvällstid ett öde men fullfjädrat prostitutionsstråk. Torskarna rullade sakta fram och tillbaka och tjejer stod bakom de Bolognainspirerade pelarna.

Där fick många nattvandrare sig en dos verklighet på väg från nattklubbarna mot Järntorget.

Men så byggdes Götatunneln som förändrade förutsättningarna och kommunen kom till kritan med att rusta upp gatan.

Det sedan i somras nystartade och populära Barabicu har fått ett småsyskon längre ner på gatan mitt emot Fiskekyrkan. Hjärnan och musklerna bakom nya restaurangen, Market, är Mikael Arvidsson. Han berättar att konkurrenterna gett honom ett glatt välkomnande med motivet att fler restauranger drar fler människor till området.

– Det kommer att bli ett nytt skönt stråk i Göteborg och det är kul att vara nära Barabicu. De blev skitglada att vi

öppnade så att det blir mer liv på gatan, berättar han.

Market ligger i en stor och luftig lokal som tidigare huserade en ganska murrig lunchrestaurang och maten som serveras är en fusion mellan mexikanskt och koreanskt. En i Korea populär mix, och faktum är att det nyligen öppnade en restaurang i Malmö med samma koncept.

– Korea går före till 70 procent och så är maten 30 procent mexikansk.

Första gången jag upplevde kombinationen var på gatunivå i Korea, berättar Mikael Arvidsson vars mamma är från Korea, ett land han har bott i under tre omgångar.

– Det är faktiskt mamma som gör kimchin. Det är riktigt svårt att göra, det mest avancerade jag vet faktiskt. Att laga kimchi är en treveckorsprocess, den ska växla temperatur, ut och in i kylskåpet.

Förr i tiden lagades den i bergsgrottor som växlade temperatur under dygnet.

Arkitektstudenten Kaspar von Werther klättrar upp på en skranglig stege och sätter fast lampor inne på Market, på fast mark igen berättar han

LUNCH – VI BÖ RJA R ME D LUN CH! DEM OK RAT IN HA R SEG RAT

SER AND E OCH EFT ER PÅT RYC KNI NGA R FRÅ N PAS EN ÖPP NA FÖR GÄS TER GÅR VI MED PÅ ATT ÄNT LIG ÖGO NBL ICK ÄGE R LUN CHS ERV ERI NG. DET TA MA GIS KA NA HÄD ANE FTE R VAR JE RUM 3:E MA RS . NI ÄR VÄL KOM – 14. 00.

MÅ ND AG TIL L FRE DA G 11. 30 STA MM AR FRÅ N LUN CHM ATE N INS PIR ERA S OCH HÄR SOM HAR ÄTI T HO S KIN ESI SK HU SM AN SK OS T. DU IGE N DIG OCH OSS TID IGA RE KOM MER ATT KÄN NA IGA RE BLI R DU SOM INT E HAF T CHA NSE N TID RRA SKA D. FÖR HO PPN ING SVI S POS ITIV T ÖVE SÅ.

SÅK LAR T HAR VI TAK E-A WAY OCK VA RM T VÄ LKO MN A!

ANTO PLATS EN).

DUB BEL KOLI BRI (DEN VID ESPER LUNC HEN HITTA R DU PÅ: DUB BEL L.SE UBBE BELD .DUB 04 WWW SURB RUNN SGATAN 8 / 031- 13 04

FOTO: THOMAS WAL

hur den gamla barndomsvännen Mikael Arvidsson ringde upp honom.

– Han sa ”jag ska öppna en restaurang och du ska rita den”, så jag har pluggat heltid och jobbar resten här. Det har knappt gått men jag fick godkänt i skolan och nu har Market öppnat.

Med inspiration från filmen eXistenz från 1999 av David Cronenberg förklarar Kaspar von Werther att han vill ge ”känslan av en igenvuxen fabrik i Ukraina” och ”jobba med ljusa färger utan att det blir

shabby chic”.

Bredvid Market ligger en parkeringsplats som kommunen ska göra om till ett torg täkt av en pergola, ett luftigt trätak.

På det kommande torget ska restaurangen ha sin uteservering och på andra sidan Fiskekyrkan kommer det att byggas en ny bro över kanalen.

På Rosenlundsgatan kommer ytterligare en restaurang snart öppna, men vilken är än så länge hemligt.

$ **(7 0c ,.8'1*' 67 2 5 3

$ l ),6 . 6 .$ /' -8 56 *5 <7 l C8>8J D<; DP:B<K FDK8EB<

/@C =\IJB8 C\:B<I?<K<I =I^E M\JKBLJK<E .D8BJ\KKJ D<; C@K< :LIIP KFD8K<I =lI <E LE;<I98I JD8B

1\CBFDD<E @E

KUNGSTORGET .81*6725*(7 .81*6725*(7 &20

44

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

DRYCK på KROGEN ”Om du inte själv tar initiativet kommer du med största sannolikhet aldrig i närheten av denna åtråvärda nektar.

Söta viner hör nämligen till det mest otrendiga du kan dricka. Ingen sommelier kommer att rulla ut sötvinsvagnen om du inte ber om det.”

SÖT SNABBKURS

VAD ÄR GREJEN MED SÖTT VIN? DU KLIVER IN på krogen. Beställer kanske ett glas bubbel medan du väntar på dina vänner. Bläddrar i menyn.

Beställer vatten. Ni väljer varsin förrätt och varsin varmrätt. Till det delar ni på en flaska vin eller två, först vitt sedan rött. Mätt och belåten, temporärt försjunken i matkoma, väcks du av servitören: ”Vill ni kika på dessertmenyn?

Lite kaffe kanske?”. Ingen runt bordet verkar särskilt sugen men ni tar ändå in menyn. Alla väljer trots allt en dessert –

fläderglassen med kaksmulor gick inte att motstå. På servitörens inrådan beställer ni kaffe samtidigt.

Någonstans här brukar det gå snett. Åtminstone rent smakmässigt.

Sötsaker och dubbla espressos kommer in. Rödvinsglasen är fortfarande halvfulla. Den sockerstinna crème brûléen får vinet att smaka surare än grapefrukt. Istället smuttar du på kaffet.

Beskan dödar allt som kommer i dess väg och för att släcka törsten sträcker du dig efter en ny klunk rödvin. Den onda smakcirkeln är sluten.

Har du någon gång ögnat igenom en vinlista på krogen vet du att den som regel avslutas med rubriken ”Sött” (den

Dessert: Glass med bär eller frukt.

Vin: Moscato d’Asti, Brachetto.

Dessert: Tarte Tatin, eller annan äppel/fruktkaka.

Vin: Madeira Malmsey/Malvazia, Beerenauslese.

Dessert: Crème Brûlée.

Vin: Tokaji 5 puttonyos, Trockenbeerenauslese.

Våga be om ett glas sött! Våga fråga vad som passar just din efterrätt. Testa något nytt. Är du orolig över ditt sockerintag?

Hoppa över äppelkakan och drick bara madeiran.

ALF TUMBLE alf.tumble@nojesguiden.se Twitter: @alftumble Podcast: nojesguiden.se/podcasts/dela-en-flaska

minst tummade delen av listan). Här ryms flera av vinvärldens största juveler: Tokaj, Sauternes, Madeira, Recioto, Vin doux Naturel, Beerenauslese, Vin Santo och Moscato d’Asti. Men om du inte själv tar initiativet, eller äter en avsmakningsmeny med tillhörande dryckespaket, kommer du med största sannolikhet aldrig i närheten av denna åtråvärda nektar. Söta viner hör nämligen till det mest otrendiga du kan dricka. Ingen sommelier kommer att rulla ut sötvinsvagnen om du inte ber om det.

Kärlek och respekt

Kärlek och respekt - ska det vara så jävla svårt?

- ska det vara så jävla svårt?

rkuf.se

NR 2, 2014 | NÖJESGUIDEN

45

SCEN & KONST

LÖGN, FÖRBANNAD LÖGN OCH GRAFFITI DET BRUKAR SAMMANFALLA med våren, tillsammans med snödropparna, sädesärlorna och små barns skratt i Slottskogen. Det är det störigaste vårtecknet jag vet: klotterraseriet.

Västtrafiks presstjänst harklar sig, ringer GP:s redaktion och gråter ut. ”Klottret” skriker de. ”Det är klottrets fel!”. Sedan tar det inte lång tid innan en lång och bekymrad artikel når de trogna läsarnas frukostbord. Mitt bland juicepaket, löskokta ägg och familjefrid ligger den traditionella vårutläggningen, där artikelförfattaren och Västtrafik tävlar om att vara mest upprörd över det barbariska i att måla på något så fint som en spårvagn. ”Ibland får de rulla flera dagar utan att de tar bort klottret”, berättar de så att hatet osar ut från tidningen och in i läsarnas näsborrar.

Snart står alla där och knyter sina nävar.

Klottret. Det är klottrets fel.

Detta är något som för det otränade ögat kan vara lite svårt att förstå.

Spårvagnar och pendeltåg går väl ändå inte sönder av att tillfälligt ha en annan färg? Funktionen att åka framåt på en räls kan väl ändå inte hindras av vad det är på plåten utanpå vagnen? Som att hela stan på något vis skulle bli kollektivt trakasserat av andra grafiska mönster än just den av Västtrafik utvalda?

Samma sak med den gråa motorvägsvägg som nyligen målades av internationellt erkända Inkie och samma dag hotades tas ner. Det är väl ändå inte så att väggens funktion är förändrad av att de första två meterna av färg på marknivå har bytt färg?

Nej, det Västtrafik, trafikkontoret, kommun och husägare och GP stressar upp sig över är inte den plötsliga färgändringen i sig. Det är att det ifrågasätter äganderätt av något som verkligen tål att ifrågasättas. Vems är gatubilden? Vilka bestämmer över den, de som bor i den eller de som beslutar om den och som på pappret äger den?

Jag säger nu inte att graffittimålarna tvunget är de som bör ha rätten till gatans alla hörn. Men frågan de ställer med hjälp av ibland bra, ibland riktigt dålig konst förtjänar åtminstone att besvaras och diskuteras kring frukostborden – inte gömmas undan i upprörda artiklar om vandalism.

BÄST JUST NU 1. Faust och Faustin and Out Göteborgs Stadsteater, Götaplatsen, sista föreställning den 2 mars, 110–250 kr beroende på ålder och inkomst

Nobelpristagaren Elfride Jelinek har speciellt för regissören Hilda Hellwig med plågsam finess ställt Goethes klassiska berättelse om Faust bredvid Joseph Fritzls källare. Med Jelineks djupt osentimentala penna bjuds vi på en mörk pjäs om manlig dominans och gudlöshet – men också en viktig 46

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

avdamning som flyttar fram Goethes positioner, en sådär 200 år senare.

2. Gruppen och Herrarna Stora Teatern, Kungsparken 1, den 5 och 6 mars, 100–175 kr beroende på ålder och inkomst

Passa på – Gruppen ger två extraföreställningar av Göteborgsprisvinnande föreställningen Gruppen och Herrarna.

En rapp, humoristisk uppsättning om ett allvarligt tema – mannen som en utsatt grupp plågad av tomt våld, ensamhet och för tidig död.

3. Period Pieces Urban Artroom, Johannebergsgatan 24, den 1–30 mars, öppet: mån–fre 13–18, lör–sön 13–16

Lingonmånad på Urban Artroom som upplåter halva galleriet åt konstnärer som arbetar med mens.

4. Jesper Norda – Ur Kinderszcenen (No.13) Konstepidemin (bakom Linnéplatsen), den 8–30 mars, öppet: tis–tors 12–17, fre–sön 12–16

Som klassiskt skolad musiker gone konstnär står Nordas konst alltid i gränslandet mellan det visuella och det hörbara, ofta med meditationer över (o)ändlighet och upprepning. I mars är det Schumanns korta men populära pianostycke som skärskådas.

5. Sjöfartsmuseet Stigbergstorget, 40 kr under 25 år, öppet: tis–sön 10–17, ons 10–20, våffelbuffé på söndagar (tar ej kort)

Intellektuell verksamhet på helgerna kan ibland vara för mycket, framförallt efter en blöt lördag på långgatorna. Då tar vi vagnen upp till Stigbergstorget. Sjöfartsmuseet där har lagt så mycket krut på att bli barnens top choice, med en hel övervåning fylld med edutainment att även vi som är över tolv år trivs som fisken i vattnet. Avslappnat kuddrum med filmer på exotiska undervattensdjur? Fraktfartygssimulator? Våffelbuffé? Ja tack!

Nöjesguiden har återupptagit bevakningen av konst- och teaterscenen i Göteborg. Från och med nästa nummer tar kulturskribenten Mikaela Blomqvist över som redaktör.

BJÖRN WERNER bjorn.werner@nojesguiden.se

En halsbrytande relationskomedi av Gertrud Larsson

OUT TO SEA? THE PLASTIC GARBAGE PROJECT ` 22 febâ&#x20AC;&#x201C;18 maj En utställning om plastens fĂśr- och nackdelar.

EN T IC K A N D E M IL JĂ&#x2013; BOMB

Den mysiga hajken fÜrvandlas till en hisnande, drüplig och skräckfylld resa i livslÜgnen.

Spelas vĂĽren 2014 pĂĽ Folkteatern Biljetter/Info: folkteatern.se eller 031-60 75 75

www.sjofartsmuseum.goteborg.se

6XJHQ Sn DWW

+0##" 650.-"/%4 -XVW QX V|NHU YL

#"35&/%&34 3&(*"44*45&/5&3 #65*,4"/47"3*(" 0$) "6 1"*3&3 * ."("-6' "6453"-*&/ 16&350 3*$0 0$) ."--03$" 9nUW HQGD NUDY lU DWW GX KDU UlWW DWWLW\G 5HVWHQ OlU YL GLJ

%HV|N

888 3&40$)+0##" 4& 4Â&#x17E; 'Â&#x17E;3 %6 7&5" .&3

7* 4&4 * 40-&/

MODE

LEONARD KOCIC EGNA SPRÅK Leonard Kocic var en av de som utmärkte sig under Stockholms modevecka. Amanda Mann har träffat det unga framtidshoppet för att prata om hans kollektion och tankar kring mode.

B

eckmans Designhögskola hade under hösten ett samarbete med sju av Sveriges största modemärken där sistaårsstudenterna på modeprogrammet fick jobba med ett av märkena och göra en tolkning av det. Samarbetet avslutades med att dessa tolkningar visades upp under Stockholms modevecka den 29 januari. Leonard Kocic var en av de elever som deltog och valde att tolka Filippa K, vilket han gjorde på ett högst intressant sätt.

Varför valde du att tolka Filippa K?

– Jag tänkte att det fanns mycket utrymme att vinkla det åt många olika håll hos Filippa K. De är ju väldigt basic, jag ville ha ett märke som skulle dra mig åt det där ganska cleana och minimalistiska hållet.

Då kunde jag lägga in allt spex själv, allt det där som märket inte är.

När de presenterade Filippa K sa de att de håller på med ”mjuk minimalism” – jag blev väldigt triggad av de två orden.

Hur tänkte du kring det du visade på modeveckan?

”Barn vill oftast vara fotbollsspelare eller astronauter, jag ville vara designer.”

– Min tanke var att ta den här berömda Filippa K-tjejen som symboliserar ”mjuk minimalism” och göra en skulptur av henne. Jag ser henne när hon är iklädd den där klassiska Filippa K-silkeströjan och ett par enkla mjuka byxor, hon kommer mot oss och det blåser lite grann – jag pausade den scenen. Jag har en liten fetisch för hårda skulpturala material, idén var att göra en skulptur av den pausade bilden av den där mjuka Filippa K-tjejen. Jag kollade mycket på antika grekiska och romerska skulpturer, på hur den hårda marmorn rör sig mjukt, att det är någonting minimalistiskt över det.

Kollektionen är en skulptural rörelse.

Vad har du för relation till mode?

– Nu går jag igenom min barndom inför mitt examensarbete, hur det här intresset för mode ens har uppstått hos mig. Jag har växt upp i en konstnärlig miljö med min mamma och mormor i Serbien, mamma var skulptör. Från att jag var tre till fyra år gammal var det

LEONARD KOCIC Ålder: 21 Bor: Östermalm, Stockholm Bästa modemärket: Beror på säsong Favorit modedecennium: Trettiotalet Favoritplagg från trettiotalet: Den dubbelknäppta kavajen

enda jag ritade kläder. Jag har sedan jag var liten lekt med tyg och har hittat filmer där jag står och draperar med tyger på mig själv. Barn vill oftast vara fotbollsspelare eller astronauter, jag ville vara designer.

Hur ser du på modebranschen?

– Det är lite blandade känslor för mig. Jag kan vara ganska kritisk till folk som håller på med mode men är modehatare. Men jag förstår behovet av att vilja förändra och påverka systemet. Jag har själv upplevt det grymma modesystemet. Det här är en så himla klyschig mening, men det är inte alls lika glamoröst som man tänker sig. Man jobbar hårt och man tjänar inga pengar.

Vad kan du tillföra branschen?

– Man ställer sig den där frågan ibland. Det finns många bra och duktiga designers. Jag kan inte riktigt se det där tomrummet, men jag ser ett behov av nya idéer och perspektiv. Det är av helt egoistiska skäl jag håller på med mode, jag har ett behov av att uttrycka mig och jag tror att jag har ett eget språk som kan uppskattas.

Hur ser du på framtiden, efter Beckmans?

– Jag vet att du efter visningen skrev att jag borde starta ett eget märke, men det kommer nog inte att hända, inte snart i alla fall. Jag vill utveckla min design och är inte redo att starta firma. Jag är så ung och allt har gått så snabbt. Jag började på Beckmans direkt efter gymnasiet, så jag är inte stressad. Jag skulle vilja jobba på ett större företag, där jag inte har några ekonomiska begränsningar med material eller finish. Jag ser inte heller mig själv som en envis designer, jag gillar att jobba med tydliga riktlinjer. Efter det vill jag jobba på ett mindre företag, där man får se hur utvecklingen av ett företag sker. Kanske ett litet modemärke i Paris. Sedan kanske jag kan tänka mig att starta ett eget märke. Det är en ganska långsiktig plan, haha, 30 år framåt. X AMANDA MANN amanda.mann@nojesguiden.se

48

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

nojesguiden.se/mode

NORDSTAN

Shopping 20

En shoppingupplevelse – mitt i Göteborg city!

200 butiker, varuhus, restauranger och caféer | www.nordstan.se Öppet mån–fre 10–20, lör-sön 10–18 | Livs mån-fre 8–21, lör-sön 9–20 P-hus Nordstan alltid öppet | Gratis kvällsparkering mån-fre 18–21 | Avvikelser kan förekomma

Öppet till 20.00 alla vardagar

LITTERATUR Tiggarflickan

DET FINNS INGENSTANS ATT TA VÄGEN ETT EXEMPEL: ett tema som svenska författare aldrig tycks tröttna på att upprepa i sina sömniga romaner är historien om en helt vanlig person som lever ett helt vanligt liv men av någon anledning måste återvända till sin hemstad för att träffa några vänner eller familjemedlemmar från förr. När de träffas hoppas man på att någon ska bryta ihop, ha ångestfyllt sex, ta livet av sig, göra något oförlåtligt eller i alla fall känna något intressant, men oftast är det enda som händer att de fikar, känner sig otillräckliga och åker hem.

Jag undrar om det beror på att människor överlag inte känner särskilt starka och självförgörande känslor, eller om författarna är för rädda att någon de känner ska läsa boken för att de ska våga skriva något riktigt sårigt, hängivet, passionerat, pinsamt, blodfyllt eller smärtfyllt? Det är obegripligt.

Men visst finns det undantag. Nu är det något år sedan den släpptes, men det är en så stark och viktig bok att man inte nog kan upprepa hur angeläget det är att alla läser den: Jesper Weithzs Allt som inte växer är döende, utgiven på Natur och kultur. En så mästerligt kuslig, nervig, vacker, dystopisk och ödesmättad roman är det länge sedan jag läste på svenska. Handlingen kretsar kring en välmående Stockholmsfamilj. När kvinnan får beskedet att något sjukt växer i fostret

hon bär på beslutar hon sig för att resa till Brasilien där hon blivit lovad en alternativ behandling. Maken ska möta upp henne där efter en avgörande affärsresa.

Men naturkrafterna samarbetar inte med deras resplan och snart finner de sig utlämnade till naturens grymma godtycke, tusentals mil ifrån varandra, lamslagna av det ekosystem de varit så vana vid att utnyttja. Den långsamt framkrypande obehagskänslan fyller stilla romanen som giftig rök fyller ett trångt rum.

Jesper Weithz är en mästare på att skildra hur enkelt det allra tryggaste hemtama och vardagliga vänder sig mot huvudpersonerna och blir deras värsta mardröm. Det vackraste är skildringen av naturens likgiltiga grymhet och hur den slår tillbaka mot människornas övermodiga tro på sin egen odödlighet: den tvingar dem att dröja och sakta in och avslöjar deras sköra, utlämnade kroppslighet mitt i flygplatsens luktfria, dödslösa utbytbarhet.

När jag sitter på ett elvatimmarsflyg till Bangkok vaknar skräcken som romanen planterat i mig och jag tänker plötsligt att resan till andra sidan jorden inte är någon flykt, att det inte finns någonstans att ta vägen, att katastrofen ruvar i jorden, haven och luften, hur många mil jag än färdas, och det finns ingen att skylla på förutom oss själva.

Jesper Weithz bok är en modern

Alice Munro Atlas

Jag hoppas att du fortfarande har dåligt samvete över att du inte har läst Nobelpristagaren Alice Munro. Köp den här samlingsvolymen och må lite bättre.

Munro har kallats för den samtida novellkonstens mästare och skriver lågintensivt och trollbindande.

Inger Edfeldt.

Konsten att dö Inger Edelfeldt

skräckroman som speglar en tid då det största hotet inte kommer från över-naturliga krafter utan från naturen själv och vad vi gör med den.

Norstedts

BÄST JUST NU

Inger Edelfeldt skriver med stark närvaro om fotografen Jackie, som vid 52 års ålder har nått en punkt där hon ifrågasätter det mesta: fotokonst, dödsrädsla, människors sätt att se och älska. Och sin egen självbild.

Kaos

ISABELLE STÅHL

Alexandra Pascalidou

isabelle.stahl@nojesguiden.se

Atlas

Twitter: @isabellestahl

I Kaos återvänder Alexandra Pascalidou till det Grekland som en gång var hennes hemland. Det är en skakande och närgången bok om ett samhälle i sönderfall, men också en skildring av människans förmåga att hålla hoppet om framtiden vid liv.

Främlingsleguanen Martina Montelius Atlas

Martina Montelius underliga debut handlar om ett barn som säger upp sig från dagis. Inga formulär finns att fylla i, det är bara att öppna grinden och gå hem.

NU KAN DU FÅ NÖJESGUIDEN DIREKT HEM I BREVLÅDAN n o je sg ui d e n .se/p re num e re ra

50

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

SPEL

ÄR EN ANNAN VÄRLD MÖJLIG? FÖR TIO ÅR sedan började den digitaliserade revolutionen. I år får vi se om en annan värld är möjlig.

Det är lätt att dra stora växlar på den utveckling spelbranschen har genomgått de senaste tio åren. Den digitala distributionen slog igenom på bred front 2004. Kanske verkar det som en liten sak, att köpa och ladda ner spelet istället för att gå till butik och få en fysisk skiva. Men i själva verket är det ett enormt steg mot en decentraliserad marknad. Det viktiga andrasteget stavas ”crowdfunding”, det vill säga när skapare söker ekonomiskt stöd direkt från konsumenten oftast innan produkten är färdig.

2014 är det upp till bevis för crowdfunding-konceptet. Det är i år som många av Kickstarter-idéns slagskepp äntligen når publiken. Äventyrsspelet Broken Age (se recension här intill) och Virtual Reality-hjälmen Oculus Rift, till exempel.

Arbetet med Broken Age drog ut på tiden och blev tvunget att delas i två. Oculus Rift fortsätter att peppa tusentals nya nördar varje dag – men många tycker att den är något av en lågupplöst, ”Många frågar sig nu om crowd- halvbuggig besvikelse.

Många frågar sig nu om crowdfunding som koncept verkligen funding som koncept verkligen fungerar. Om det är rimligt att fungerar. Om det är rimligt att på förväntningar och förhandssälja på förväntningar förhandssälja nostalgi – utan att egentligen behöva och nostalgi – utan att ta ansvar för slutprodukten. egentligen behöva ta ansvar Internet låter med andra ord precis som det brukar. Gnälligt. för slutprodukten.”

För i själva verket kräver den här förändringen inte bara något från utvecklarna. Det kräver minst lika mycket av oss – spelarna, projektbackarna, konsumenterna. Att gnälla över missade lanseringsdatum. Det är förlagsvärlden som sätter deadlines som är omöjliga att möta, som tvingar utvecklarna att släppa spel innan de är helt färdiga. Precis det vi vill ifrån, alltså.

I den bästa av världar innebär den här utvecklingen en demokratisering av ett helt uttryck. Vem som helst kan sprida sina verk till andra – utan att förläggarnas fokusgrupper och stereotypa föreställningar försöker slipa bort alla unika egenheter. Helt förlagslös kommer spelbranschen nog aldrig att bli, men maktskiftet från de stora bjässarna till utvecklarna – och i viss mån spelarna – skulle gynna oss alla.

Vi måste komma ihåg att vi inte köper ett spel, vi stödjer en utvecklare att faktiskt få göra det de själva vill.

MICHAEL GILL michael.gill@nojesguiden.se Twitter: @MFGill

UTEBLIVEN REVOLUTION Broken Age Utvecklare: Double Fine Plattform: PC (Android, iOS, Linux, Mac, Ouya) Ungefärligt pris: 229 kronor

Karismatiske mysfarbrorn Tim Schafer måste ändå ha känt en rejäl slev prestationsångest ett par gånger under arbetet med äventyrsspelet Broken Age. En pengahungrig förläggarvärld dömde peka och klickagenren till döden när Schafers Grim Fandango (1998) hyllades i pressen men sålde dåligt. I februari 2012 tog Schafer och hans Double Fine hjälp av Kickstarter för att göra ett modernt försök att återuppliva en genre som levt lite i skymundan de senaste 15 åren. De sökte 400 000 dollar men slog alla insamlingsrekord och fick nästan 3,5 miljoner. Och resultatet då?

Broken Age handlar om Vella och Shay, två unga människor i två till synes separata livssituationer de båda önskar sig ur. Shay på ett rymdskepp vars skeppsdator behandlar honom som ett övercurlat barn. Vella i en by plågad av ett monster som hotar att förstöra allt liv om inte byn offrar jungfrur i dess ära.

3

Vella är en av de utvalda. De båda bryter sig ur sina mer eller mindre vardagliga bojor i en coming of age-berättelse med magiska övertoner. Spelaren väljer själv när hen vill byta karaktär att styra. Det är på papperet ett spännande grepp, men eftersom de båda berättelserna knyts samman är det lätt att få saker spoilade om en fokuserar på en karaktär för länge. Dessvärre avbryts äventyret någonstans mitt i, Double Fine hann helt enkelt inte klart med spelet. Den sista och avslutande akten beräknas släppas senare i år.

Det lite sorgliga med Broken Age, spelet som skulle föra tillbaka peka och klicka-genren på tapeten igen, är att det förlorar så fruktansvärt mycket på sina omständigheter. Schafers svulstiga underdog/comeback-vinkel fungerade utmärkt för att få oss att öppna plånböckerna i förväg – men ställde samtidigt oerhörda krav på slutresultatet. Den som förväntar sig en revolution kommer att bli besviken. Det är ett mysigt och väl genomfört äventyr, som på sina håll verkligen känns som en modernisering av genren (och röstskådespelet från bland andra Elijah Wood och Jack Black är fantastiskt). Ett spel som har ett varmt pumpande hjärta men samtidigt inte riktigt lyckas beröra på djupet.

OlliOlli Utvecklare: Roll7 Plattform: Playstation Vita Ungefärligt pris: 120 kronor

OlliOlli, från lilla brittiska spelstudion Roll7, är en korsning mellan Canabalt och Skate.

Den där springande lilla figuren har fått sig en skateboard och en trickrepertoar värdig en potentiell X-Games-vinnare. Jag har inte haft så här roligt med ett tvådimensionellt skateboardspel sedan rampsektionen i bortglömda NES-pärlan Skate or Die 2: The Search for Double Trouble. En sak att störa sig på är dock bristen på möjligheter att vara kreativ med sina linjer. Oftast finns det bara en väg att ta, ett sätt att klara en bana.

Det går inte riktigt i linje med den frihet och kreativitet som skateboardkulturen representerar.

4

Strike Vector Utvecklare: Ragequit Corp Plattform: PC Ungefärligt pris: 229 kronor

Sci-fi-dogfighting utan någon som helst twist, det är hisspitchen för PC-spelet Strike Vector. Intensiva flygstrider någonstans i gränslandet mellan Quake och Top Gun – men utan något som helst manus. Presentationen är fantastisk, men spelet känns ihåligt och otillfredsställande. Som en del i något större (kanske ett spel med en handling?) snarare än renodlat multiplayermörs hade det kunnat bli något riktigt häftigt.

3 Strike Vector.

52

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

nojesguiden.se/michael-gill

TV

NU BLIR DET TECKNAT I PRISTIDER SOM dessa slås jag alltid av samma faktum: Komedier! Where you at? Oavsett om det är Golden Globe-klot eller Oscarsstatyer som delas ut är alltid komedierna skamligt underrepresenterade. Trots att Emmy och Golden Globe har komedikategorier är de sällan mer än pliktskyldiga gupp på vägen till dramapriset. Tidigare i år ville Golden Globe få oss att tro att fjolårets bästa komedi var Brooklyn Nine-Nine. Det är förstås lögn. Rätt svar är nämligen Rick and Morty. Problemet? Rick and Morty är tecknat.

Tecknade serier har länge behandlats styvmoderligt av tv-kritiker – eller inte alls. För de flesta är animerade serier ett särintresse, en genre som fastnat i gränslandet mellan lördagstecknat och ”riktig tv”. De serier som får uppmärksamheten lever antingen på gamla meriter (Simpsons och South Park) eller inga alls (Family Guy). Däremellan finns det oöverskådliga animeträsket och Adventure Time-facket som går hem hos

barn och vissa vuxna (de som äter svamp).

Det finns inget som tyder på att synen på tecknade tv-serier kommer att förändras i år, men aldrig förr har det gjorts lika mycket bra tecknat som nu.

För showrunnern Dan Harmon är Rick and Morty kreativt förlösande: här kan

”Tidigare i år ville Golden Globe få oss att tro att fjolårets bästa komedi var Brooklyn Nine-Nine. Det är förstås lögn.

Rätt svar är nämligen Rick and Morty. Problemet?

Rick and Morty är tecknat.”

kreativ explosion. Om den fortsätter kan Emmy och Golden Globe lika gärna bunta ihop kategorierna drama och komedi. Samlingsnamn: otecknat.

BÄST JUST NU

JIMMY HÅKANSSON

1. Rick and Morty Tecknat med hjärta, hjärna och en och en annan tidsresa.

jimmy.hakansson@nojesguiden.se

Adult Swim

Twitter: @jimmy_hak

2. Girls Otecknat om osannolika livsäventyr i hipstermeckat Brooklyn.

HBO Nordic och C More

3. True Detective Prestigedrama som levererar på allt förutom kvinnorepresentationen.

HBO Nordic och C More

han göra allt det som budgeten inte tillåter honom att göra i Community.

Lika gränslös är Fox-serien Axe Cop som handlar om en dimensionstrotsande och dinosauriedräpande polis beväpnad med yxa och Nick Offermans röst. Och Netflix följer upp succéåret 2013 med originalserien Bojack Horseman där Will Arnett spelar en alkoholiserad travhäst.

Tecknade serier befinner sig i en

INGEN KAN STOPPA DAN HARMON TIDSRESARTECKNAT

Rick and Morty Skapare: Dan Harmon, Justin Roiland I rollerna: Justin Roiland, Spencer Grammer, Chris Parnell, Sarah Chalke

När NBC sparkade Dan Harmon från Community, hans egen tv-serie, rämnade marken under hans fötter. Den skruvade komediserien om studiegruppen på den kommunala högskolan var så tätt förknippad med Dan Harmon att det var svårt att separera de två. Och när NBC körde en fjärde säsong utan honom märktes det. Community hade inte bara förlorat sin showrunner. Den hade förlorat sin själ. För ett tag verkade detsamma gälla för Harmon själv.

2014, två år efter att han blev avskedad via sms, lever Dan Harmon drömmen.

Han är tillbaka på Community-tåget, Harmontown är den roligaste podcasten på iTunes och i slutet av 2013 lanserade han den tecknade tv-serien Rick and Morty på Adult Swim. Men lustigt nog är det inte Harmons efterlängtade comeback som Communitys dysfunktionelle överstepräst som är hans stordåd – utan det ständigt metakommenterande och sci-fi-refererande internskämtet Rick and Morty.

Rick and Morty är en molotov cocktail av all populärkulturell science fiction som världen har producerat sedan en brittisk doktor steg in i en intergalaktisk telefonkiosk. Huvudkaraktärerna spinner vidare på den dynamik som Marty McFly och Doc Brown etablerade i Tillbaka till framtiden, med skillnaden att Rick är ett sociopatiskt fyllo som tvingar sitt barnbarn Morty ut på

6

54

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

interdimensionella äventyr – som i pilotavsnittet innefattar smuggel av utomjordiska jättefrön via Mortys anus.

När den insektsliknande rymdtullen kommer på dem skriker Rick åt Morty: ”Du kan skjuta dem, Morty. Det är okej, de är bara robotar”. Morty lyder, men blir förskräckt när han skjuter av benet på en av rymdvarelserna och inser att den lider lika mycket som en människa.

Rick förklarar: ”Det var bildligt uttryckt, Morty. De är byråkrater, jag respekterar dem inte.”

I ett annat avsnitt ska Morty använda en kärleksdryck på sin drömtjej Jessica men råkar i stället sprida ett virus som förvandlar hela världens befolkning till gräshoppemonster. För att lösa proble-

met sprider Rick ett annat virus som i teorin borde fungera som botemedel men i praktiken muterar alla till blodtörstiga Cronenberg-kreatur.

Eftersom Rick inte orkar komma på en bättre lösning smiter de till en alternativ tidslinje, dödar sina respektive dimensions-alteregon, och fortsätter sina liv som vanligt.

Stundtals märks det att Rick and Morty är det första som Dan Harmon har gjort sedan tv-höjdarna sparkade ut honom på gatan. Det är som en häxkittel som kokar över av alla sjuka skämt och obskyra idéer som Harmon inte riktigt vet vad han ska göra av. Allt det som han varken hade råd, tid eller möjlighet att göra i Community kastar han in i Rick and Mortys

maskhål. Med enastående resultat.

På Adult Swim blir han inte begränsad av omöjliga krav på tittarsiffror, oresonliga naturlagar eller NBC-chefer som säger vad han får eller inte får göra.

Därför gör Dan Harmon ett avsnitt som bygger på ett utdraget M. Night Shyamalan-hån, och ägnar ett annat åt att simultanparodisera Inception (”This is gonna be a lot like [Inception], except it’s gonna make sense”) och nittiotalskalkonen Gräsklipparmannen. Dan Harmon gör inte Rick and Morty för att han kan. Han gör Rick and Morty för att ingen stoppar honom.

JIMMY HÅKANSSON

Se serien på adultswim.com. nojesguiden.se/blog-in-blog-out

WEBBSHOP

Välkommen till Nöjesguidens webbshop. Här hittar du saker som vi tycker om, till specialpriser eller i limiterade utgåvor. Många av produkterna i webbshopen uppdateras månadsvis och finns därför bara under begränsade perioder. Du hittar den på shop.nojesguiden.se.

999:-

FREJ BOMBER Mouli är ett klädmärke av och med bröderna Eitil och Vemund Thorén. Kläderna är avslappnade och kreativa, med en fingertoppskänsla för detaljer. Ziptröjan Frej Bomber är inspirerad av en klassisk bomber med ribbad låg krage och polyesterficka med dragkedja på vänster ärm.

Läs mer på mouli.se

100:-

STATISTIK FRÅN VÅR SAMTID År 2013 är The International Year of Statistics. Detta firar vi med att samla Tobias Boströms veckostik i bokform. Hette Lars Adaktussons förfader verkligen Adaktus. Vad var anledningen till att Art Garfunkel försvann? Hur ser våra politikers instagramovanor ut? Allt detta reder Tobias Boström ut i simpla stapeldiagram. Få kan ha missat Tobias Boströms veckostik som sedan 2011 levt sitt eget liv på Boströms blogg på nojesguiden.se/bostrom. Varje vecka tolkar han nyheter och händelser genom formler och grafer.

Det kan låta som en omöjlig uppgift, men Boström har förmågan att göra grafer och diagram till en skrattfest.

135:799:-

SWEDISH STOCKINGS

DET LILLA KÖKSBRYGGERIET Det Lilla Köksbryggeriets “IPAHHH! India Pale Ale”-kit är ett komplett hembryggningskit som innehåller allt du behöver för att brygga öl.

En sats ger dig ungefär 4 liter IPA (cirka 10-12 stycken 33 cl. flaskor). Ölbryggningen kräver inga stora ytor utan är anpassad för vanliga kök.

Läs mer på koksbryggeriet.se

D ALLTIAKT! R F FRI

Swedish Stockings är ett nystartat företag som tillverkar fina strumpbyxor i återvunnet nylon.

Idén dök upp då de började tänka på strumpbyxors korta livslängd och att tillverkningen av dem är skadlig för miljön. Därför är vi glada över att få presentera dessa miljövänliga strumpbyxor, omsorgsfullt förpackade i vackra förpackningar. Denna modell heter Nadia och är i 60 denier.

Läs mer på swedishstockings.se

FILM

ROAD MOVIE

Nebraska Regi: Alexander Payne Manus: Bob Nelson I rollerna: Bruce Dern, Will Forte, June Squibb

Nebraska är Alexander Paynes mest lågmälda men kanske också minst ångestladdade film. I sin skildring av ett samtida inlands-USA är den lättsam, melankolisk och fylld av motell, vägkorgar och Budweiser-barer.

Som en diskbänksrealism-version på Sideways ungefär. Filmen kretsar kring familjen Grant, där den lätt senila pappan Woody fått för sig att en miljon dollar väntar på honom i Lincoln. Hans försök att ta sig till staden är oförtröttliga och mot BONUS: Det är Alexander Paynes fjärde moderns och storebroderns vilja väljer film i sin hemdelstat Nebraska, med yngsta sonen David att åka iväg mot den Citizen Ruth, Election och About Schmidt potentiella rikedomen på en sorts som föregångare. far-och-son-resa som ska få fadern att förstå att lotterivinsten bara är ett reklamblad samtidigt som sonen får lite tid att fundera över sitt liv.

Nebraska kretsar kring teman som barndom, uppväxt, föräldrar, familj och förlåtelse.

Hur man förhåller sig till en far som kanske inte alltid fanns där under uppväxten och som nu är en gammal skröplig gubbe som måste tas om hand. Utan minsta antydan till smetighet. Det är en skildring av landsorten och de bortglömda småstäderna, där en allt högre andel av befolkningen består av pensionärer och arbetslösa.

Absolut starkast lyser Bob Nelsons mästerliga manus tillsammans med Bruce Derns insats som den buttre fadern. Samtliga skådespelare levererar dock i sin egen finslipade stereotyp: från den tjatiga sällskapssjuka modern till den framgångsrika storebrodern och den självsäkra gamla affärskompanjonen. VS

5 DRAMA

Dallas Buyers Club Regi: Jean-Marc Vallée Manus: Craig Borten, Melisa Wallack I rollerna: Matthew McConaughey, Jared Leto, Jennifer Garner

Antalet recensioner av Dallas Buyers Club, The Wolf of Wall Street och True Detective som börjar med att uttrycka fascination över den överväldigande formtopp som Matthew McConaughey tycks befinna sig i är säkert redan för många, men vad ska man göra.

2008 peakade McConaugheys usla nollnolltal med Fool’s Gold. Samma år valde Jared Leto att sluta skådespela för att satsa på sitt töntiga emoband 30 Seconds To Mars. Då hade tanken på att de två skulle stå för 2013 års kanske starkaste skådespelarinsatser känts ganska främmande. Ändå är det just vad de gör i det karaktärsdrivna och gripande (ursäkta uttrycket) aidsdramat Dallas Buyers Club.

Filmen inleds med en close-up-introduktion till den ultraröviga rednexbullridern Ron Woodroofs liv. Om The Wolf of Wall Street gjorde allt för att glorifiera ett dödsföraktande festande är Dallas Buyers Club dess antites. Woodroof stapplar runt mellan trailerparks och cowboyarenor, skitig och svettig med gulaktig hy och rödsprängda ögon på jakt efter injicerande narkomaner att sätta på eller köpa ladd av. Hans BONUS: Både Bratt Pitt, Ryan Gosling liv är en degenererad historia som drivs och Woody Harrelson var tilltänkta för av djuriska drifter. Paradoxalt nog är det rollen som Ron Woodroof. också dessa avskyvärda drifter som gör att Woodroof inte bara lägger sig ner och inväntar döden när det möjligen förtjänta aidsbeskedet landar på soffbordet och alla hans vänner väljer att överge honom.

Att göra film om folk som är ofrånkomligt döende utan att krydda med tillrättalagda feel good-inslag och omotiverad misärporr som kokas ihop till en hink sentimental soppa är en bedrift i sig. Men tyngden i filmen ligger på Letos och McConaugheys tolkningar av tillvaron som dödsdömda och förskjutna medborgare, tvungna att enbart lita till sina egna omdömen om de vill överleva och hjälpa andra i sin omgivning. Som samtidhistorisk skildring är Dallas Buyers Club bra, som karaktärsdrivet drama är den storslagen. VS

6

DRAMA

Nånting måste gå sönder Regi: Ester Martin Bergsmark Manus: Ester Martin Bergsmark, Eli Levén I rollerna: Saga Becker, Iggy Malmborg, Shima Niavarani

Ellie/Sebastian (Saga Becker) är en kvinna fångad i en manskropp och en romantiker fångad i en krass verklighet. Hon blir kär på avstånd i Andreas (Iggy Malmborg) efter att han som en riddare i en saga har räddat henne från att bli misshandlad på en offentlig toalett. Hon ger honom pappersnäsdukar att torka blod och spyor med och spar dem sedan i ett litet skrin. Hon längtar efter att dö och återuppstå. Hon är allvarlig. Hon har en väldigt rolig rumskompis, spelad av Shima Niavarani: ”Jag viskar”, retas hon

5

56

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

och härmar Ellies ljusa röst, ”så kommer det kanske en man och lägger munnen mot mitt öra…”. Det gör det också, för kärleken till Andreas blir så småningom ömsesidig. Och än mer komplicerad.

En stor del av spänningen i Nånting måste gå sönder är gapet mellan Ellies blick på tillvaron – drömsk, optimistisk, färgad av en tro på förlösande kärlek – och den ganska smutsiga verkligheten.

Det reflekteras också i bildspråket.

Växlingarna mellan grådassig realism och brutala sexscener i slowmotion, som med sin komposition och perfekta ljussättning för tankarna till Caravaggiomålningar, skulle kunna uppfattas som löjligt anspråksfulla. Å andra sidan är väl inte de anspråken särskilt löjliga.

Nånting måste gå sönder tar livet, med sin pendelrörelse mellan skönhet och

lidande, på otroligt stort allvar. Det lyser igenom i manuset, i det trovärdiga skådespeleriet, i fotot, den idén och den insikten är närvarande överallt: den här tillvaron är så vacker och så jävlig på samma gång, för allting måste dö, nånting måste gå sönder. Den här filmen är på så vis lite som en Lana del Rey-låt: euforisk och vemodig, hårt estetiserad, sentimental och alldeles underbar. HJ

ANTIKOMEDI

Le Week-end Regi: Roger Michell Manus: Hanif Kureishi I rollerna: Jim Broadbent, Lindsay Duncan, Jeff Goldblum

Le Week-end ståtar med fina brittiska skådespelare och filmen lanseras som en glättig komedi om ett åldrande par som åker på en romantisk resa till Paris, för att räta ut en fnurra på tråden.

Min gamla idol, Förorternas Budda-

4

författaren Hanif Kureishi, har skrivit manus, vilket leder till tanken att det här omöjligen kan vara fråga om den vanliga förutsägbara romantiska komedin om levnadströtta äldre människor. De som gör en resa, är med om något litet äventyr, får kontakt med sitt barnsliga och tokiga inre, börjar leka och/eller skratta tillsammans med främlingar, för att åter komma till klarhet över Livets Under. Nog kan väl både Kureishi och The Mother- regissören, Roger Michell, bättre än så? Även om Michell också är skyldig till Notting Hill?

Både ja och nej.

För det första är det inte en komedi överhuvudtaget. Det är inte ett dugg roligt, snarare plågsamt och beklämmande, att ta del av det 30-åriga äktenskapets genanta och pinsamt ärliga gliringar och hugg, av det slag som bara människor som känner varandra väl kan utdela. Bitterheten läcker åt alla håll, det är krämpor och dåligt samliv. Den ohängda sonen har flyttat ut men fortsätter att vara till besvär, till och med telefonledes i utlandet. Vad finns kvar av livet när den andra inte fattar att sista chansen är här och nu?

Hopplösheten är så stor att man nästan vill fly. ”Vad är det här?” frågar jag mig, och försöker värja mig i biosalongen.

Dialogen är inte ens Woody Allenskt kvick och spirituell som trailern utlovar. Bara sann och deprimerande.

Fler recensioner på nojesguiden.se/film

FILM Efter en stund blir det lättare och ljusare, som tur är. Allt är inte gnäll och elände, det finns humor och gnista kvar hos gamlingarna. De kan fortfarande springa från en svindyr restaurangnota i nästan perfekt samspel. Gammal kärlek har visst flera sidor. Glimtar av gemensamma minnen och skratt och glädje över att Madison-dansscenen i Godards Band à part är lika välbekant och töntig som förr, och att linedansen reflexmässigt kan utföras även efter decennier.

Vad framtiden än innehåller är det aldrig alltigenom illa, om man har en vän vid sin sida att lämna festen med, efter att man har förstört stämningen totalt. Typ så. Och sista scenen, är en av de bästa sista scenerna någonsin. Den har dans, den har Godard, den har…

Livets Under. IE OPERSONLIG SCI-FI-ACTION

RoboCop Regi: José Padilha Manus: Joshua Zetumer I rollerna: Joel Kinnaman, Gary Oldman, Michael Keaton, Abbie Cornish

I sin största roll hittills spelar Joel Kinnaman polisen Alex Murphy, som efter en explosion förlorar ben, syn och hörsel och får ”chansen” att återfödas som ett mellanting av maskin och människa. Och

3

RoboCop har all potential i världen att väcka intressanta frågor om vad det är som gör oss till människor, medias roll i ett samhälle och om mer övervakning gör oss tryggare eller inte. Men även om den inte lyckas lika bra med det som Paul Verhoevens original från 1987, är första timmen av RoboCop snygg, någorlunda tänkvärd och mer fokuserad på de aningen mer filosofiska aspekterna av filmens premiss, snarare än action.

Allra bäst är en scen i mitten av filmen där Alex Murphys verkliga tillstånd för första gången går upp för både tittaren och honom själv. Det är en av de obehagligare scenerna jag har sett på länge i en Hollywoodfilm av den här storleken.

Tyvärr faller allt ihop snart därefter.

Andra halvan av RoboCop är en buffé av lösa trådar som aldrig knyts ihop, sidospår som leder ut i ingenstans, barnpoolsdjupa biroller (framförallt Murphys fru och barn, spelade av Abbie Cornish och John Paul Ruttan), övertydliga kommentarer om Dagens Samhälle signerade en överspelande Samuel L. Jackson och actionscener så generiska att de hör hemma i direkt-till-dvd-filmer.

Joel Kinnaman gör sitt bästa med ett manus som inte lämnar så mycket att jobba med, Gary Oldman är sympatisk som en överambitiös men godhjärtad

doktor och Michael Keaton stjäl all uppmärksamhet som någon slags slemmig och ondskefull Steve Jobs. Men allt för ofta känns RoboCop som att sitta bredvid och titta på någon som spelar Call of Duty. AL

BÄST JUST NU McConaghssaince Skådespelarrevolution

BONUS: Regissör José Padilha och Joel Kinnaman kämpade för att filmen skulle få en 17-årsgräns men var, i och med att budgeten höjdes från 60 till 120 miljoner dollar, tvungna att gå med på en 13-årsgräns. Under inspelningen höll studion koll på att José Padilha inte gjorde filmen för våldsam.

Att följa Matthew McConaughey i True Detective är som att varje vecka få fira kombinerad födelsedag, jul- och nyårsafton med en flaska Southern Comfort som aldrig sinar. Snälla, lämna mig aldrig!

SEBASTIAN LINDVALL sebastian.lindvall@nojesguiden.se

Saga Becker Huvudroll i Nånting måste gå sönder

KRIGSPORR

Lone Survivor Regi och manus: Peter Berg I rollerna: Mark Wahlberg, Taylor Kitsch, Emile Hirsch

Lone Survivor inleds med verkliga bilder från den rigorösa träning Navy SEAL-förbandet måste genomgå. Allt för att vi ska få en inblick i vilka uppoffringar dessa män måste göra för att skydda Västerländsk Frihet. När den verklighetsbaserade spelfilmen börjar får vi snabbekanta oss med några av soldaterna och lära oss att det här med att vara amerikansk soldat handlar om stolthet, brödraskap och patriotism.

Sedan blir det krig!

Och visst. Det är bland de snyggaste, mest våldsamma och – kan jag tänka mig – verklighetstrogna krigsscenerna jag någonsin har sett. Men Lone Survivor består annars av två timmar skamlös krigspropaganda utan tillstymmelse till analys. Ondskefulla män i svart skägg skjuts på löpande band medan varje amerikanskt dödsfall ackompanjeras av slow motion-sekvenser och stråkar.

Karaktärerna saknar fördjupning (jag hade ibland till och med svårt att se vilken amerikansk soldat som var vilken), malplacerade oneliners förstör realismen (eller kanske viskar man ”I’m the grim reaper” mitt under en skottlossning?) och sista aktens ”kolla, alla afghaner är inte onda!” är lika tafatt plikttrogen som den är onödigt självklar.

Lone Survivor bygger helt på spänning, men eftersom det redan i inledningen avslöjas vem som är den enda överlevande blir det aldrig särskilt spännande.

Och musikvalet i eftertexterna, där Peter Gabriel nynnar något om ”we can be heroes for just one day” blir pinsamt talande för det PR-maskineri för den amerikanska militären Lone Survivor är.

Resultatet är krigsporr som endast folk som själva är Navy SEALs lär köpa. AL

Det är så uttjatat att säga ”hudlöst” så jag ska försöka låta bli, men Saga Becker tar oss som publik liksom med in under sin rollfigurs hud så att vi verkligen ser världen genom hennes blick och väcker våra flyktimpulser när hon är i fara. Hon är helt fantastisk i Ester Martin Bergsmarks Nånting måste gå sönder.

HANNA JOHANSSON hanna.johansson@nojesguiden.se

2

ICKE-TECKNAD DISNEY

Saving Mr. Banks Regi: John Lee Hancock Manus: Kelly Marcel, Sue Smith I rollerna: Emma Thompson, Tom Hanks, Colin Farrell

Walt Disney (Tom Hanks) har ställt in siktet på att förvalta sina döttrars favoritsaga med det magiska stjärnstoft som möjliggjorde hans flykt från den fattiga uppväxten i Missouri till imperiet i änglarnas stad. Han vägrar att låta verkligheten stå i vägen för sina drömmar – allra minst den amerikanska drömmen.

Men problemet är att sagorna om Mary Poppins, den potentiella utgångspunkten för en färgsprakande musikal med levande skådespelare intill animerade pingviner, härrör från en väldigt verklig barndom. Nämligen bokförlagans gråmulna författare Pamela L. Travers (Emma Thompson).

För inte kan väl hon låta den mustaschBONUS: Tom Hanks är en avlägsen prydde manipulatören skapa ett släkting till Walt Disney som han spelar sånghäfte i Technicolor baserat på i filmen. hennes sveda och värk?

Emma Thompson ser ut att trivas när hon höjer på ögonbrynen och levererar uppläxningar så bitska som de ofta blir när te blandas med root beer. I pauserna från de retoriska kamperna får hon ofta syn på något som med stöd av stråkar, pianoklink och övertydlig klippning kopplas direkt till hennes barndom. Regissören tillkännager sig som en slags marionettmästare bakom duken som noga knyter samman tidsplanen, så att absolut ingen riskerar att missförstå hur allt hänger samman.

Till slut kan inte ens Travers hålla tillbaka tårarna – annars hade det ju inte blivit någon Mary Poppins, än mindre Saving Mr. Banks. Bänkad i salongen på premiärkvällen ser Travers hur vita duken upptas av stora känslor i närbild med tillhörande sånger som förser hennes stela tår och fingrar med dansant ström. Vid det laget är avtalen påskrivna och drömfabriken har än en gång fått det sista ordet. SL

3

BONUS: Mark Wahlberg, Taylor Kitsch och regissör Peter Berg jobbade alla för mindre pengar än vanligt för att kunna möjliggöra inspelningen av Lone Survivor.

Dallas Buyers Club Bästa hittills

Jean-Marc Vallées film om aidsepidemins första becksvarta år är ett perfekt komplement till Angels in America likväl som en absolut formtopp för Matthew McConaughey.

Bästa filmen hittills 2014.

VICTOR SCHULTZ victor.schultz@nojesguiden.se

Jennifer Lawrence Aktuell i American Hustle

Fullständigt fantastisk som hundraprocentigt enerverande kvinna med huvudet under armen och det mest väloljade munlädret i stan. Hustru till Christian Bales feta, flintskalliga figur i American Hustle. Gå och se.

ISABELLE ESPINOZA isabelle.espinoza@nojesguiden.se

Michael Keaton Aktuell i RoboCop

Filmens tveklösa höjdpunkt. Jag hoppas på en renässans som filmskurk för honom under det kommande året.

AMAT LEVIN amat.levin@nojesguiden.se

NR 2, 2014 | NÖJESGUIDEN

57

MUSIK KRÖNIKA

GOD STÄMNING Text: CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON ELECTRONICA

Neneh Cherry Blank Project

Smalltown Supersound/Warner

Med sitt kompromisslösa coversamarbete med The Thing förra året markerade Neneh Cherry att hennes återkomst knappast hade topplisteplaceringar som syfte. Hennes första soloalbum på 16 (!) år är inte fullt lika konfrontativt, men det är långt ifrån inställsamt. Tillsammans med producerande Four Tet och jazzelektronicaduon RocketNumberNine har hon gjort en naken elektronisk skiva där grovbetongen tillåts lysa igenom överallt. Lika avklädd är hennes samtidigt känsliga och starka röst, som bär de vackraste melodier genom det grovhuggna ljudlandskapet, och självaste Robyn låter rent vördnadsfull när hon gästar skivans kanske allra bästa låt Out of the Black. PF

5

ELECTRONICA

Actress

Ghettoville Werkdiscs/Playground

Darren J. Cunningham befäste på allvar sin plats i det suddiga gränslandet av modern brittisk elektronisk hybridmusik med förra albumet R.I.P. Han följer upp med ett 16 låtar långt album som innehåller så oerhört mycket musik i varje spår.

Skivan beskrivs av Actress som anteckningar vilka inte går att tyda.

Maskinerna har blivit till sten. Världen har blivit platt. Beroende bjuder enbart förbannelse. Det är en kompromisslös resa igenom ett dystopiskt ljudlandskap som tar oss genom industriområdet rakt in på dansgolvet i Cunninghams berättelse om Ghettoville. Det är kort och gott strålande. CRA

5

AKUSTISK ROCK

Band of Horses

Acoustic at the Ryman Kobalt/Playground

Alltför ofta under åren har Band of Horses delikata visor och vokalharmonier drunknat i för stora arrangemang och för genomsnittliga produktioner. Först när man haft turen att höra låtarna i något avskalat livesammanhang, med bara en gitarr och ett piano, har bitarna fallit på plats och den storhet som lurat under ytan har framstått i all sin självklarhet.

På den klassiska countryscenen Ryman (tänk Grand Ole Opry, till att börja med) är de utlämnade åt en helt akustiskt sättning, och då överträffar de så sig själva. Som de vilar helt utan forcerande i sina gedigna balladers starka melodier och sitt röstsamspel blir plötsligt alla de där The Band-referenserna rättvisande, och det är omöjligt att säga vilken av Slow Cruel Hands of Time, Marry Song

NYLIGEN STÄMDE FEM personer Conrad Murray som var Michael Jacksons personliga läkare vid hans bortgång. De fem var stora Michael Jackson-fans och sa sig ha lidit emotionell skada vid popkungens tragiska försvinnande ifrån scenen. De vann målet och läkaren dömdes till att betala skadestånd (om än enbart symboliskt på en euro var till offren). Det är med största sannolikhet första gången ett fall angående känslomässig skada på detta vis har drivits igenom med framgång.

Från och med nu är det alltså fritt fram att prissätta sina personliga känslor angående musikupplevelser och deras betydelse även för mig, och med detta historiska domslut ser jag chansen att aldrig mer behöva arbeta. Jag vet inte hur många gånger jag har utsatts för musik jag avskyr, och som har lämnat djupa känslomässiga sår i mitt musikaliska medvetande. Men från den här stunden är jag alltid beredd att stämma upphovsmän när jag behöver pengar.

När jag besöker butiker men inte uppskattar musiken i deras högtalare hoppas jag kunna inkassera tillräckligt för att slippa betala för produkterna, eller åtminstone få ett skadestånd som täcker lunchkostnaden den eftermiddagen.

Eller alla de spelningar med band jag gått på. Jag har tvingats gå igenom stressen med införskaffande av biljett, med att ta mig till lokalen i tid och med att hinna med olika bestyr innan bandet går på scen. Från och med nu kommer allt detta att ske på mina villkor. Bandet ska veta att om de inte spelar mina personliga favoriter (jag får väl gå med på att mejla dem en låtlista någon dag i förväg) drar jag dem inför rätta.

Det praktiska med att rikta sig emot tredje part är ju också de stora möjligheterna till att få med flera i åtalet. I somras spelade den brittiske dj:n Ben UFO i Stockholm, och mitt i några vackra danssteg trampade jag snett och vred mitt knä ur led. I Bens taktmix vid olyckan spelades två spår, så utöver Ben som stod för låtval var två producenter inblandade, och två olika skivbolag som släppt deras låtar. Har jag riktig tur var det även remixer av båda spåren. Dessutom finns det ju bokare och klubbansvarig, ägare och övrig personal som gjorde det möjligt för mig att höra honom spela.

Här är vi alltså redan uppe i åtminstone tio personer jag kan stämma för sveda och värk, och då har jag inte ens hunnit överväga att åtala mina vänner som jag var där tillsammans med.

Studieskulder, farväl!

HIPHOP

Ison & Fille Länge leve vi Hemmalaget/Sony

Länge leve vi är inte så utsvävande med experimentella sound och kombinationer av instrument som Ison & Fille ibland har varit. Efter tolv år tillsammans skalar de av och fokuserar sin musik, och på deras femte album är det i stället fokus på ord och tunga beats. ”Glöm aldrig bort det vi sa, att vi ska nå framgång en dag” är de första orden som uttalas på albumet. Ison & Fille berättar sedan om strävan mot lycka längs röda linjen, om hur det kan slå fel och om bilar som brinner. De går tillbaka till grunden men lyckas hålla det nytt ändå. Det är enkelt men storslaget, och det är postkodsromantik och tankar om livet som gör Länge leve vi till ett sammanhängande

6

konstverk. Det avslutas med ett filmiskt sound och ord om solidaritet, om att stå enade genom allt. Det är så mäktigt, och deras självtitulering som Levande legender känns inte alls fel. CO

BÄST JUST NU Mr Tophat & Art Alfie 12 Minutes of History Karlovak Chrome

Såväl originalet som Abdulla Rashims remix på senaste Karlovak-släppet är tiopoängare.

Johanna Knutsson & Hans Berg Sjörök Från Vintergatan EP, Crime City Disco

Perfekt drömsk februarihouse.

Moodymann Moodymann KDJ

Moodymann!

Neneh Cherry feat. Robyn Out of the Black Från Blank Project, Smalltown Supersound/Warner

Genier gör saker tillsammans.

Skitungen Ofrivilliga Rörelser 7”, Käften

Modern svensk synt!

CHRISTOFFER REICHENBERG ANDERSSON christoffer.reichenberg.andersson@ nojesguiden.se

på svaghet och där nitiska redaktörer fortfarande ändrade ”crooner” till ”refrängsångare” i sista korrekturläsningen, ”för att det ska bli begripligare” (sann historia från dessa sidor).

Idag är klimatet annorlunda och på många sätt öppnare, bland annat musikaliskt, och det som var Weeping Willows avvikelse och protest har blivit en av många accepterade normer. Det är i det här sammanhanget som Weeping Willows verkligen hör hemma. Det är i nuet som Magnus Carlsson får utlopp för all sin vokalstyrka och sin passion, även i utpräglade Ian McCulloch-riktningar som på Let the River Flow. Det är i samtidens kontext stora episka ballader som Too Late for Us och stilla visduetter med Anna Ternheim har sin självklara plats. Det är här och nu som Weeping Willows överträffar sig själva och gör sin bästa skiva någonsin. PF

5

58

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

och Neighbor som är allra starkast i sammanhanget. PF

ROCK

Weeping Willows The Time Has Come Razzia/Sony

5

Visst finns det fog för att påstå att Weeping Willows har tagit flera steg tillbaka, ända till sitt

allra ursprungligaste uttryck. Men samtidigt är det ett påstående som är uppåt väggarna fel, för allt är förändrat.

Weeping Willows är, till att börja med, inte längre en hoper passionerade rebeller som sjunger tårdrypande orkestrerade ballader för att ingen annan gör det. De har mognat in i uttrycket, och där det från början handlade om pastischer är det idag ett naturligt och självklart uttryck som reflekterar ålder, erfarenheter och engagemang. Kontexten de verkar inom, sedan, är väsensskild från hur det var i slutet av nittiotalet, då den ironiska postpostpunken fortfarande hade oss i ett järngrepp, då ballader var ett tecken

INDIE

Wild Beasts Present Tense Domino/Border

Den bästa poesin är vacker men aldrig uppenbar. Som Wild Beasts låttexter, växelvis sjungna av Hayden Thorpes teatrala falsettröst och Tom Flemings djupa bas, båda lika svårdechiffrerade. Men när man väl knäckt koden uppenbarar sig tankar om det brittiska klassamhället,

5

nojesguiden.se/musik

MUSIK maskulinitet, kärlek och död.

Här ryggar ingen för de svulstiga gesterna i det lilla formatet, ackompanjerade av alla drömska melodislingor en drömfångare orkar bära. Trots att det är bandets mest lågmälda och popiga skiva, rymmer den samtidigt ett djup och en smygande dramatik som får Romeo och Julia att framstå som en lättsam pjäs om en tonårsflört. SB

SINGERSONGWRITER

Beck

Morning Phase INDIE

Capitol/Universal

Sky Ferreira

Termen ”underbarn” är sedan decennier passé för Beck, men ”geni” kommer han fortfarande inte förbi. För även om det dröjer allt längre mellan releaserna – hela sex år den här gången, på grund av en ryggradsskada som äventyrade hans

Night Time, My Time Capitol/Universal

Jag visste att det var kärlek, konstaterar Sky Ferreira det första hon gör på debutplattan Night Time, My Time. Sedan får vi följa hennes brokiga kärleksliv och frustration. Ingen har frågat om hon är okej.

Hon är värdelös. Hon försökte alltid men det gick inte ändå. Sky sjunger som om hon sjöng en powerballad, men till ett tungt elektroniskt sound mixat med indierock och dova trummor. Slutet av Night Time, My Time går från dansgolv till efterfest. Det blir en fin, om än melankolisk, avslutning på en mörk debut. CO

5

5

som lockar kidsen, smutsigt hårda beats som lockar de mer erfarna och en rapmässig talang som utan tvekan behagar fans i alla kategorier är Shirt tvivellöst här för att stanna. AJ

HIPHOP

Shirt RAP

Egen utgivning

En fejkad New York Timesartikel, ett påhittat Rihannarykte och ett gäng hippa Tumblr-videor – allt för att skapa surr kring sitt namn. Och visst lyckades Queens-rapparen, Twitter gick varmt i samband med den plötsliga releasen. Det är också en hype som med sannolikhet kommer att hålla i sig. För Shirt är ingen dussinrappare. Med en trendig appeal

5

BÄST JUST NU Eternal Death Nytt släpp på Labrador

Multiproduktiva Johan Angergård har startat ännu ett band. Den här gången en duo ihop med Elin Berlin, givetvis döpt efter döden.

musicerande överhuvudtaget – är de skivor han gör fortfarande under av inspiration och perfektion.

Den här gången närmar han sig samma singersongwriter-uttryck som på Sea Changes för tolv år sedan, med böljande drömska västkustmelodier, med de vackraste vokalharmonier (i Turn Away hack i häl med självaste Simon & Garfunkel), med häpnadsväckande sköna stråkarrangemang av hans pappa David Campbell och i självförklarande Country Down med den mest sentimentala pedal steel vi hört sedan 1973.

Albumtitelns dubbeltydighet säger mycket om skivans stämningar, där vemod och sorg är de dominerande känslorna i nakna och innerligt personliga sånger som Don’t Let It Go. Samtidigt lever också det lite cyniska och nasala tilltal som Beck lutat sig tillbaka på ända sedan MTV fick honom att vilja röka crack, på den tiden när MTV var en samtida och lättbegriplig referens, kvar i släpiga Say Goodbye. Så vi säger det igen: geni. PF

”En fejkad New York Times-artikel, ett påhittat Rihanna-rykte och ett gäng hippa Tumblr-videor – allt för att skapa surr kring sitt namn.”

Adam Jansson om Shirt.

POP

CEO

Wonderland Sincerely Yours

Det inledande spåret för direkt tankarna till Fibes, Oh Fibes.

Men snabbt förstår en att Wonderland är en salig blandning av mycket mer än så. Att lyssna på Wonderland är att lyssna på en explosion av känslor och uttryck – det är lite som att öppna Pandoras ask, som CEO inledningsvis refererar till. CEO blandar snabbt och långsamt, sång och prat, hummande och spelsoundtracks som om inga begränsningar fanns någonstans.

På så sätt är Wonderland ett spännande album, men samtidigt väldigt svårplacerat. Det finns nog något för de flesta inbakat mellan Whorehouse och OMG, vilket också gör att det finns saker som inte berör alls. CO

4

Seinabo Sey Younger Remix av Tiedye

syntpopbanaliteterna från tidigt åttiotal och går ytterligare några år bakåt i tiden, och i det sena sjuttiotalets AOR-pop och popdisco hittar de smartness, fantasi och pophantverk som passar dem bättre. När det ska discopoppas lägger James Mercer alltså falsettröster i tjocka lager ända tills duon fnissande upptäcker att de rekonstruerat Bee Gees i Holding on for Life, medan Control och The Changing Lights låter ELO och 10CC. Men där finns samtidigt ett stråk av allvar och inte minst vemodig, till exempel i stilla Leave It Alone, och när de väl satt sitt tema tar de ut svängarna i mer samtida måste-bli-hits som den Motown-snärtiga upptempopärlan No Matter What You’re Told. Det borde vara mer än tillräckligt för att fler än bara andra medelålders nostalgiker låter sig förföras. PF

Tågluffarsoul.

En så kallad supergrupp under ledning av Animal Collectives Avay Tare släpper surfigt hippiesväng som första singel.

SARA BERG sara.berg@nojesguiden.se

6 Neneh Cherry Drottningen är tillbaka.

5 Festivalnedräkning Halva grejen är att festivalerna titt som tätt ger oss nya namn att peppa inför.

4 Prince överraskningar En roll som sig själv i New Girl, hemliga små Londongig och Clashcovers. Tänk om han kunde överraska med en riktigt bra skiva också?

3 Extranumrens devalvering Vi vet att de kommer, de betyder ingenting.

2

Avey Tare’s Slasher Flicks Little Fang Från Enter The Slasher House, Domino/Playground

MUSIKBAROMETERN

Bizzle Det är vad Justin Bieber byter namn till. Eh.

HANT VERKSPOP

Broken Bells After the Disco Columbia/Sony

PSYCHEDELISK POP

När två medelålders herrar, hyllade för sina insatser som indiesångare respektive hiphop-crossover-producent, bygger nostalgiskt popmekano gör man nog klokt i att närma sig dem med viss försiktighet. Men Danger Mouse och James Mercer struntar i de sedvanliga

Temples

1

Heavenly/Border

Festivalernas könsfördelning Bråvalla har bokat 90 manliga artister. Och sex kvinnliga.

4

Sun Structures Att inledningen på Temples debutalbum flörtar hejdlöst med Revolver är ingen slump.

Här handlar det om att etablera sin position direkt, och den vilar stadigt i

4

NR 2, 2014 | NÖJESGUIDEN

59

MUSIK brittisk sextiotalspsychedelia på det släta popunderlag där Lennon/McCartney så varsamt placerade den 1966. The Who är en lika tydlig referens, och även i enstaka utflykter till Velvet Undergroundoch Love-kontinenten gör Temples och i synnerhet James Bagshaw ett strålande jobb med minnesvärda melodier i tidstypiska dräkter. Det enda som verkar ansträngt är när bandet med hänvisning till något loopat beat vill påstå att de är ett samtida band, inte ett retroband.

Men så länge deras melodier, arrangemang, friformiga elektriska gitarrer, rökelsepinnar, mysticistiska texter och frisyrer ger så definitiva besked i frågan är det inget att ens diskutera. PF

”Pharrell Williamsproducerade Can’t Rely on You tyvärr låter som Blurred Lines. Det är inget vi vill uppmuntra.”

BÄST JUST NU Ison & Fille Länge leve vi album, Hemmalaget/Sony

Ja snälla, lev länge!

Jills Johnssons röst Jills Veranda

”Ett schizofrent intryck av ett band som inte kan bättre och en sångerska som inte vet bättre.”

Patrik Forshage om The Jezabels.

Country i Nashville

Förälskad i rösten. Åh.

Tove Lo Out of Mind Singel, Universal

Längtar så efter ett album från denna stjärna.

CAROLINA OSCARSSON carolina.oscarsson@nojesguiden.se

för så här slarviga med låtskrivandet har bandet aldrig låtit förr. Mot skivans slut finns visserligen någon bra ballad och någon fin countrysång, och Primer Coat når nästan tidigare albums berättande höjdpunkter. Men English Oceans är framför allt full av loja och ofärdiga sleazerockare av den karaktär som Keith Richards kan haspla ur sig när andan faller på, med Shit Shot Counts som exempel på en låt som egentligen bara ett riff utbyggt med fläskigt blås.

Drive-By Truckers går på tomgång. PF

BÄST JUST NU Nicki Minaj Danny Glover (Remix) Young Thugs monstersingel

Nicki förvandlade vinterns snackis till… vinterns snackis.

Wet Don’t Wanna Be Your Girl (Branchez Remix) Mys-trap

New York-producenten fortsätter att briljera i SoundCloud-flödet.

50 Cent feat. Fat Joe Free Again Från DJ Kay Slays kommande Rhyme Or Die

Senaste i raden av forna New York-rivaler som sluter fred.

ADAM JANSSON adam.jansson@nojesguiden.se

Sara Berg om Paloma Faith.

HIPHOP

Organismen

Alla kungar bär inte krona Ledighetsmaskinen/Svenska Inspelningar/Universal

Efter att i slutet av nollnolltalet ha arbetat lite i skymundan, har Organismen via utmärkt EP och uppmärksammat Daniel Adams Ray-samarbete på riktigt börjat stega ut i det rampljus som han som en av svensk rapmusiks främsta trotjänare tveklöst förtjänar att stå i. Rapmässigt är han densamma. Han rappar rundor med de flesta, välformulerat och elegant, och kärleksförklaringen till hemstaden Uppsala är en av de bättre i den för tillfället populära kategorin stadshyllningar. Dock känns det ibland väl tillrättalagt. Lite medvetet slarv hade bidragit till en skön nyansering. AJ

4

sound, det skira bryts av mot ett medvetet stök. Den här gången har dock skitigheten skruvats upp så mycket att den skapar disharmoni istället för balans. Vi sitter i en oljig Mustang och lyssnar på funkrock på en brusig bilstereo, när allt vi vill är att hitta sekvensen för P2. De få renskrubbade hippiemelodierna med Polyphonic Spree-vibbar räddar lite men inte allt. SB

ELEKTRONISK POP

The Notwist

Close to the Glass City Slang /Playground

The Notwist släppte sitt debutalbum 1990, och det låter inte som att de någonsin lämnade nittiotalet. Det är direkt oinspirerande, och även om det inte är genomgående dåligt landar det aldrig i spännande inslag. Det är lätt att associera sig vidare från de olika spåren till andra artister från den tiden, men de artistkollegor som dyker upp i sinnet under de tolv spåren är alla artister som gör det bättre själva än The Notwist. CRA

3 NYSOUL

Paloma Faith

A Perfect Contradiction Sony

Till er som fortfarande sörjer Amy Winehouses död. Och Etta James och Billie Holidays, som hejade på Amanda Jensen i Idol och önskar att det kunde skrivas låtar som Ain’t No Mountain High Enough idag. Den här soulbritten har allt, lackat med en slick pojkbandsfinish, pyntat med glittriga bakgrundskörer. De girlgroupiga sextiotalsballaderna är snyggast, medan den Pharrell Williams-producerade Can’t Rely on You tyvärr låter som Blurred Lines. Det är inget vi vill uppmuntra. SB

St. Vincent St. Vincent

Caroline/Universal

St. Vincents skivor tillåts aldrig att bli för väna. De finstämda och luftiga låtarna blandas alltid upp med ett skräpigare

3 60

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

East India Youth Total Strife Forever Stolen/Border

William Doyle, som East India Youth egentligen heter, har inte gjort det lätt för sig, eller för oss för den delen. Hans debutalbum liknar mer konceptuell konst än en renodlad låtsamling, där ungefär vart tredje spår är dimmig stämsångselectro, vart tredje krautig experimentverkstad och resten någonstans däremellan.

Vissa är till och med lite av allting på samma gång. Bäst är den galopperande samplingspopen i Dripping Down, som visar i vilken riktning nästa skiva bör gå.

Konst måste inte vara komplicerad för att vara bra. SB

3

DANCEHALL

Sean Paul

Full Frequency Atlantic/Warner

Efter en oroväckande inledning där spretiga element från dansmusikens allra trendigaste regioner försöker samsas med gästspel från välkända reggae- och rapnamn hittar Full Frequency så småningom rätt någonstans i mittenpartiet. Benny Blancos populära Katy Perry-beats i all ära, men Sean Pauls känsla för melodier gör sig bäst över ett mer karibiskt doftande gung. Bäst är det på Iggy Azalea-gästade Wickedest Style och naturligt hittiga Anyday. Efter ett gäng trallvänliga refränger gör dock tyvärr de forcerade EDM-inslagen comeback på den avslutande trion. AJ

3

BÄST JUST NU Owen Pallett In Conflict Kommande album, Domino/Playground

4

FOLKROCK

ELECTRO

Owen Pallett + Brian Eno = den slutgiltiga fantasin.

POPROCK

COUNTRYROCK

Drive-By Truckers English Oceans ATO/PIAS

Få band i modern tid har knoppats av i fler utmärkta sidoprojekt och strålande avhoppare än Drive-By Truckers. Ändå har Patterson Hood och Mike Cooley med regelbundenhet levererat gedigen countryfierad sydstadsrock som graciöst balanserat på slak lina mellan intellektualitet och redneckslarv. Men frågan är om de har tunnat ut leden för mycket nu,

3

War On Drugs Lost in the Dream

The Jezabels

kommande album, Secretly Canadian/Border

PIAS/Border

Jag har hört den stora musiken, och jag blir aldrig mer densamme.

Markus Krunegård Du stör dig hårt på mig singel, Universal

Inte alls.

PATRIK FORSHAGE patrik.forshage@nojesguiden.se

The Brink

Ibland är det skitsvårt att bestämma sig. Den breda kompetens som australiensiska The Jezabels sångerska har gör att hon kan sjunga lightgoth med auktoritet.

Men de där habila Kate Bush-ropen, de där r’n’b-wailandena och den där rättframma popstämman som faller sig så naturligt, var ska hon göra av allt det?

Här prövar hon att placera alltihop inom ramen för sitt bands välbalanserade och högst ordinära mörka poprock, och det ger ett schizofrent intryck av ett band som inte kan bättre och en sångerska som inte vet bättre. PF

2

1 & 6 MÖTER

BELINDA OLSSON I början av året frammanade hon 2014 års hittills största ilskeutbrott med tv-serien Fittstim – Min kamp. Döskalle & Mästerligt var självklart tvungna att ställa Belinda Olsson mot väggen och förhöra henne om feminism, missuppfattningar och kritik på gränsen till hat.

6

Vad är du stoltast över under din karriär?

– Att det mesta jag har gjort har jag varit med och format själv och verkligen trott på som en del av en samhällsförändring – från boken Fittstim till debattsajten Sourze till tv-programmen Debatt och Min kamp.

6

Vad saknar du mest och minst med Debatt?

– Jag saknar direktsändning, adrenalinkicken. Att inte veta exakt vad som kan hända, och jag gillar att saker går snabbt. Jag saknar också att träffa så många olika typer av människor varje vecka, jag lärde mig mycket av det.

Minst saknar jag alla tyckare som tackar nej och minuten efter twittrar ”jag har just tackat nej till Debatt”.

6

Brukar folk komma fram och debatterar mot dig på stan?

– Mer att folk har behov av att recensera programmet. Eller mig. ”Vad söt du är i verkligheten.” Eller ”du är sötare i tv”.

Eller ”du såg gravid ut i torsdags”.

Befinner du dig i en karriärsmässig återvändsgränd? Var det därför du tog dig an det självmordsuppdrag som var Fittstim – Min kamp?

1

– Jag vill nå ut – förbi de redan invigda.

Feminismen kan vara väldigt akademisk och exkluderande, kom igen, det är väl ingen nyhet. Jag ville göra det på ett intressant och provocerande vis och få folk att vilja titta på flera timmar om feminism och möta många olika röster.

Jag ville väcka debatt. Förra valrörelsen var jämställdhet liksom ingen fråga... det var deprimerande.

Tycker du att kritiken var befogad?

6 – Jamen, det är tre timmar tv och

det är klart att det går att kritisera programmet. Vissa ville se en helt annan bild, jag respekterar det. Vissa missuppfattade att jag är emot hen och inte förstår människors kamp för att få bli respekterade som människor istället för kön. Jag trodde att man skulle lyssna mer på de andra rösterna i serien, inte bara på mig. Kanske hade det varit annorlunda om SVT gjort mer på området så att säga. Men det fanns också en väldigt aggressiv ton i en del av kritiken mot mig, på gränsen till hat, jag kan inte förstå det. Och en man som skildrar något personligt får inte höra att det inte äger allmängiltighet. Men jag blev ständigt

avfärdad för att det här endast var min bild. Samma med kritiken mot att jag syntes för mycket i bild, åkte tåg, stirrade framför mig. Plura och Mauro gör inte så jävla mycket heller.

Feministiskt initiativ ger bland annat Fittstim – Min kamp och diskussionen kring det kredd för att ha gett dem så många nya medlemmar.

Vad tycker du om det?

6

– Jag tycker att FI har utnyttjat tillfället väldigt bra. Man ska så klart inte underskatta allt utrymme Schyman har fått sedan min serie. Hon kanske borde skicka blommor till mig? Det är nog lite svårt för henne samtidigt. Hon måste markera mot mig men samtidigt vet hon ju – hon satt ju bredvid en undersköterska i Debatt som tackade mig för programmet.

Schyman vet att det finns jättemånga därute som älskade min serie. Alltså lååångt ifrån Söder då, haha...

Hemma hos vem skulle ni ses?

6 – Fittstim-gänget? Hos en terapeut kanske... han på SVT som tar hand om partiledarna.

Vilken är den viktigaste valfrågan?

6 – Jag tror att plånboksfrågorna

kommer att stå tillbaka för mer ideologiska frågor som också symboliserar klassklyftorna i Sverige och skillnader mellan stad och landsbygd.

På vissa håll i landet är ungdomsarbetslösheten runt 30 procent. Så jobben.

Skolan. Säkert invandringen och SD. Sedan tror jag att jämställdhet kommer att bli ett ämne i valutfrågningarna. Då kan ni tänka på mig...

Vad är det mest icke-politiskt korrekta du gör?

1 – Tv-serier om feminism.

6

Hur skulle du definiera nittiotalisternas feminism?

1

– Identitetsfrågor och antirasism. Mer förankrade i det politiska. Men feminism är också en hashtag.

– Eller hur..! Känslostöld...

1

Hur störigt är det inte att det var Karolina Ramqvist (och inte du) som hade bråket med Ulf Lundell?

”Vem förblir likadan hela livet?

Vilken tråkig jävel.”

Om du var tvungen att ställa en diagnos på dig själv, hur skulle den lyda?

– Göteborgare?

Vad kommer du att rösta på?

6 – Säger jag det får jag nog sparken från valprogrammet som Janne och jag ska göra.

Hur jämställd är din egen familj?

1

Exakt hur dålig stämning skulle infinna sig på en Fittstim-reunion?

– Haha. Men vi är ju inte en stor happy family utan ett antal individer. Vissa är jag väldigt nära och andra har jag inte träffat sedan boken gjordes. Men det skulle ju bli mycket sämre stämning i ett rum med typ Maria Sveland, Sofia Mirjamsdotter och mig... det skulle bli den riktigt dysfunktionella Återträffen. Den jag träffar minst i Fittstim men känner mig nära är Linda Skugge. Hon har den där egenskapen att hon förstår och läser av verkligheten utanför medierna. Därför har hon bäst förstått min serie upplever jag. Hon är en fin vän på avstånd.

1 – The kids are alright som vi säger...

6 Vad skulle du göra om du hade obegränsat med pengar och redan hade skänkt till välgörande ändamål?

– Jag skulle starta ett produktionsbolag och anställa de människor jag älskar att jobba med. De är ändå inte så många, haha. Vi skulle producera Debatt och Paradise Hotel. Mitt bolag skulle bara ta in praktikanter från Angered där jag växte upp. På SVT är det mest folks släktingar och barn som praoar annars.

Vad gör du om tio år?

6 – Då är jag väl här igen och Nöjesguiden frågar om inte min senaste serie är karriärsmässigt självmord.

– Skulle en man i min ålder få den frågan? Frågan symboliserar också glappet mellan en medieverklighet och den riktiga verkligheten. Jag gjorde ett program som nådde fler kvinnor än män, hade stor tittning och skapade debatt runt feminism. Ett program som fått många att våga närma sig ämnet och vilja diskutera feminism vid kaffeautomaten.

Hur känns det att personifiera föreställningen om att man överger sina ideologiska principer när man blir äldre?

1

– Vem förblir likadan hela livet undrar jag då? Vilken tråkig jävel. Men det råder ju många missuppfattningar, som att jag påstår att feminismen har gått för långt eller att jag inte är feminist längre.

Inget av det sägs i serien. Alltså, mitt brott mot mänskliga feministiska rättigheter är väl mer att jag gick in i rollen att vara sökande, lite tvekande och inte säger de rätta sakerna. Att jag frågar saker som upplevs provocerande.

Att min ton är lättsam.

Har feminismen gått för långt?

1 – Nej, det tycker jag inte. Den

behövs som fan. Och vi kanske ska låta den spreta åt många olika håll men ibland måste kraften riktas, så att det händer saker, snabbare. Och alla feminister måste inte vara likadana.

6 62

Vad ville du, i grund och botten, uppnå med Fittstim – Min kamp?

NÖJESGUIDEN | NR 2, 2014

Foto: PER KÅREHED

”EN T Ä NKV Ä RD

SVENSK SHORT CUTS” MOVIEZINE

”BÅDE GRIPANDE OCH ROLIG” JAN-OLOV ANDERSSON, AFTONBLADET

”…ENASTÅENDE ROLLPRESTATIONER…” HELSINGBORGS DAGBLAD

$ONRKRO L VDPEDQG PHG DUEHWH |NDU ULVNHQ I|U RO\FNRU

Distribueras av Carlsberg Sverige AB. Konsumentservice 020-78 80 20. www.carlsbergsverige.se Alkoholhalt 5,0 % vol.

WDW CREATIVE

LĂ&#x2026;T OSS PRESENTERA: