7 minute read
BÅTLIV GENOM TIDERNA
JP ÅHLEN VID RATTEN på sin mäktiga Chris Craft JP III, som han dagligen pendlade med från sommarstället på Äpplarö, in till Stockholm.
SKÄRGÅRDENS PENDLARPIONJÄRER
Om du trodde att pendlandet i skärgården hörde till de uppvärmda och bekväma skärgårdsjeeparnas tidevarv, så får jag göra dig grymt besviken. Att pendla med båt i skärgården är nämligen en över 100 år gammal verksamhet.
TEXT: ANDERS VÆRNÉUS I FOTO: UR ANDERS VÆRNÉUS ARKIV
NÄR SKÄRGÅRDEN i slutet på 1800-talet började befolkas av Stockholms bättre bemedlade, kom med dem en ny befolkning ut på öar och i vikar. Skärgården som genom århundraden hade varit en kärv plats att överleva på för den genuina skärgårdsbefolkningen, började nu sakta fyllas på med människor som såg dess skönhet och dess möjlighet till att erbjuda en vacker plats för rekreation och avkoppling. Vackra strandlägen bebyggdes med vackra och påkostade sommarvillor och ett nytt båtbestånd - fritidsbåten - började nu späda ut den traditionella skötbåtsbaserade båtflottan.
DEN SEMESTERBASERADE hus-bebyggelsen började växa fram närmast staden på de vackraste och mest skyddade platserna. Då vägnät var ett ord som knappt var uppfunnet, var det via sjön som fastigheternas ägare tog sig ut till sina sommarställen. Då de tidigaste sommarvillorna uppfördes var det segelkraft som gällde. Men efter att explosionsmotorn uppfunnits och sakta började monteras i båtar under 1890-talet, var det snart motorbåten som blev det naturliga färdmedlet. Till en början ganska så ängsliga farkoster som gjorde sitt jobb. Det gick långsamt och osäkert, men såg i alla fall oftast till att folk kom dit de ville - om än med ett och annat tekniskt äventyr på vägen. MED TVEKSAM TILLIT och med tveksam fart, bjöd inte de tidiga motorbåtarna på några större möjligheter än just att erbjuda en möjlighet att kunna ta sig fram till sommarstället. Men i takt med att båtarna blev mer sjövärdiga och motorerna blev starkare så ökade både farterna och aktionsradien för de lite större båtarna. Nu kunde vackra platser längre ut i skärgården anses nåbara och en ny årsring skärgårdsställen byggdes längre bort från stadens kärna. MEN NÅGRA AV dessa ”nya” ställen var inte bara planerade som platser för ledighet och dedikerad avkoppling. Hit flyttade familjer ut för en längre vistelse än bara sommarens lediga veckor. Husen byggdes mer isolerade och utrustades för att kunna bebos en större del av årets snöfria månader. SOM ETT SJÄLVKLART tillbehör till dessa fastigheter ingick en flotta båtar där den större och snabba motorbåten var nyckeln till den längre användningsperioden. Det var den som var basen och det var den som gav möjligheterna för mannen i familjen (japp, alltid mannen) att dagligen ta sig från skärgården, in till stan och tillbaka. Då båtarna var snabbare än de flesta, betydde inte det att de var snabba i dagens perspektiv. Så klockan fick sättas tidigt för direktören eller disponenten, som efter påklädning av lämplig stass, tog gårdagens tidning under armen och gick nedför grusgången till bryggan där motorbåten låg uppstartad av familjens chaufför (som då fått gå upp ännu tidigare och göra båten körklar). Sedan gjordes loss och medan chauffören vant och tryggt förde båten genom skärgården in till någon av stadens centrala båtplatser, lästes tidningen noggrant för att båtens ägare skulle vara hyfsat uppdaterad vid framkomsten till stan. Sedan en rask promenad upp till kontoret till det efter förrättat värv var dags att göra samma procedur på kvällen, fast baklänges.
GROSSANDLARE CHRISTIAN AMELN läser morgontidningen på motorkappen på sin vackra commuter Måsen, som han åkte med in till Djurgårdshamnen varje morgon.
MED FULL FART genom Örsö sund styrde Robert Ameln sin Sjöexpress-byggda racer Löparen varje dag. INGENJÖREN OCH GROSSHANDLAREN Hugo Tillquist var en av de tidigaste skärgårdspendlarna. Med det fantastiska nyuppförda sommarstället Villa Strandskär på Sandhamn, började han redan under 1910-talets sista år att njuta av skärgården allt tidigare på vårarna och allt senare på höstarna. Med den snabbgående ruffbåten Conduit, ritad av Gustaf Schüssler och byggd på AB Sjöexpress, kunde han i knappt 20 knop ta sig fram och tillbaka genom skärgården till arbetsplatsen på ingenjörsfirman bärande hans namn, vid Nybroviken 7. Med båtplats vid kajen nedanför porten var gångvägen endast ett 10-tal meter från båten. Med tiden förnyades den Tillquistska pendlarbåten då och då. Motorernas utveckling fortsatte och pendlingstiden in till stan kunde förkortas allt mer. Conduit följdes av ett antal snabba båtar från Sjöexpress som alla därefter bar namnet Knorr följt av sitt ordningsnummer. Namnet Knorr kommer från det broms-system för tåg som Tillquists ingenjörsfirma var svenska agenter för och som också gav grunden för familjens leverne. FRÅN ETT ANNAT HÅLL i skärgården pendlade Christian Ameln dagligen in till Stockholms centrum från sin stora skärgårdsö Särsö. Christian var tredje generationen Ameln som styrde det familjeägda bolaget ABBA (AktieBolaget Bröderne Ameln) som flyttat kontoret från västkusten upp till Stockholm. Christian hade låtit bygga en snabb skärgårdsracer på Sjöexpress 1918 som fick namnet Löparen. Men till säsongen 1924 fick hans yngre bror Robert överta Löparen då Christians magnifika nybygge Måsen levererades från AB Nya Yachtvarvet på Hästholmen. Måsen var en fantastisk 16,5 meters äkta commuter, ritad av de långa linjernas mästare Knut Ljungberg. »
Med en 200 hk stark Sterling rak åttacylindrig motor kunde Måsen ta Christian Ameln bekvämt in genom skärgården in till kontoret under chauffören och motormannen Öbergs trygga navigering. NÅGRA ÖAR BORT från det Amelnska sommarvistet, bodde skägårdsälskaren JP Åhlén i arkipelagen kring Äpplarö. JP var en av grundarna till postorderföretaget Åhlén & Holm samt varuhuskedjan Åhléns med pampigt nybyggt kontor vid Skanstull på Södermalm, och pendlade dagligen med någon av sina två 26-fots Chris Crafts Gugge och JP III. Orsaken till det dubbla båtbeståndet var att han ville garantera sig den dagliga transporten in till staden och hade därför utrustat båtarna med de två topp-motoralternativen som Chris Craft erbjöd. Gugge hade en magnifik sexcylindrig Kermath Sea Wolf och JP III varvets motorstolthet, den fantastiska 14-liters V8-motorn A120. Med någon av dessa båtar åkte JP iklädd sin fartluva in genom skärgården. På vägen passerade han genom Lindalssundet där Osram-chefen Hans Edvard Henke hade sitt sommarställe. Det sägs att Henke åt sin frukost på verandan och när han hörde att JP drog på efter Örsöström, torkade han sig med linneservetten, vandrade ned till bryggan och drog igång Hall-Scott-motorn på stegbåten Marara II och lade lagom ut tills JP kom farande genom sundet. Och sedan var det race in till staden.
DESSA SKÄRGÅRDSPENDLARNAS pionjärer såg de allt snabbare och bekvämare båtarna som ett sätt att kunna förlänga sin boendeperiod ute i skärgården. Men sedan fanns det de som såg de hypersnabba motorbåtarna som en möjlighet att snabbt ta sig åt andra hållet - från staden till landet för några timmars vila. En av dessa vars vardags-schema var allt för fullplanerat för att kunna tillbringa längre tider i skärgården, var ingenjör Ivar Kreuger. Som chef och ägare av en av Sveriges största företagsstrukturer genom tiderna, var han alltid mitt i steget och där varje minut var dyrbara 60 sekunder. Hans magnifika sommarställe Ängsholmen vid Kanholmsfjärden var både en representationsfastighet men också en plats för några stunders rekreation. Färden ditut från staden skulle avklaras fort och bekvämt och för detta syfte hade Ivar låtit bygga tre snabba båtar som fyllde olika funktioner. För de stora representations-sällskapen användes magnifika 20-metersyachten Tärnan, för de hypersnabba blixtvisiterna kördes salongsracern Svalan och för de lite mer lugna och intima resorna ut, användes Ivars älskade och äldsta salongsbåt Loris.
HUGO TILLQVIST var en av de första som såg tjusningen och nyttan med att starta och avsluta dagen med en timmes tur genom Stockholms skärgård
ATT ÄGNA SÅ MYCKET TID åt att dagligen åka båt fram och tillbaka, kan ses som en lite märklig företeelse för dessa personer som dagligen drev företag som sysselsatte 100-tals personer och vars närvaro på kontoret var nödvändig. Men frågan är om dessa resor inte bara handlade om ren transport, utan dessutom var den stund av eftertanke och kontemplation som behövdes för att få vardagen att fungera. En timme på morgonen för uppladdning och en timme på eftermiddagen för eftertanke skapade kanske den kraft som behövdes för att dessa näringslivets nyckelpersoner skulle orka med det som de gjorde. Kanske även idag?
MED 50-KNOPAREN
Svalan kunde Ivar Kreuger snabbt och bekvämt ta sig till sommarstället vid Kanhomsfjärden.
SF-DIREKTÖREN Olof Andersson åkte ofta melllan sommarstället på Storö och KMKs brygga vid Djurgårdsbron med sina två fantastiska coupéracerbåtar Ebio I och II. OSRAM-CHEFEN Henkes vackra Stegbåt Marara II. Måste varit mäktigt när Marara och JP III kom körane sida vid sida från Lindalssundet och in till Stockholm.
