Den försvagade verlden vacklade på sina grundvalar, då kri-stendomens ljus uppgick. De särskilda folkreligioneria, hvilka varit nog för faderns., tillfredsställde icke mera barnen. Det unga slägtet lät ej längre inpassa sig i de gamla formerna. De öfver-vunna folkslagens gudar bade, efter förflyttningen till Rom, för-lorat sin gudaståmma, på samma gång som folken förlorade sin frihet Uppställda sida vid sida i Capitolium, hade de inbördes fördunklat hvarandra, och deras gudomsglans var flyktad. En stor tomhet hade öfver hela verlden intrådt på religionens område. En död och andefattig deism svåfvade någon tid öfver den afgrund, som uppslukat de gamla folkens kraftfulla vidskepelser, Men, såsom alla negativa läror, kunde den icke uppbygga. De trånga nationaliteterna fällo med sina gudar. Folken smälte till-sammans. I Europa, i Asien, i Afrika fanns endast ett rike, och menniskoslågtet började blifva medvetet af sin enhet och allmån-nelighet.
