Kvantmekanik som banar väg för säkrare kommunikation

Tre forskare delar på Nobelpriset i fysik. Det handlar om sammanflätade futoner eller partiklar som hänger ihop som en enhet även när de är särade från varandra.

Det låter som en motsägelse, vilket även Albert Einstein hävdade på sin tid. ”Om det är sant så är världen absurd”, som han uttryckte det på 1930-talet.

Fysikern Niels Bohr drev den motsatta linjen och fick rätt.

– Priset var lite väntat och fanns med på min topp två-lista, säger Emil Johansson Bergholtz professor i teoretisk fysik på Stockholms universitet.

DRIVS AV NYFIKENHET

Han gläds över att fysikpriset gick till grundforskning som beskriver materian ur ett kvantmekaniskt perspektiv.

– Det här ger en push framåt för kvantfysiken, men man ska komma ihåg att det inte är någon nyhet i sig, utan upptäckten gjordes redan på 1960-talet.

Emil Johansson Bergholtz förklarar att teorin om sammanflätning har kommit att bli ett axiom som är en grund för all forskning inom kvantmekaniken. Däremot är han inte lika säker på att tillämpningarna snart är här. Det handlar bland annat om supersnabba kvantdatorer och att kunna knäcka krypteringskoder.

– Forskarvärlden är lite oense på den punkten, även om jag gärna jag har fel.

Här är pristagarna:

Alain Aspect, född 1947 (75 år) i Agen, Frankrike. Fil.dr 1983 vid Université Paris-Sud, Orsay, Frankrike. Professor vid Université Paris-Saclay och École Polytechnique, Palaiseau, Frankrike.

John F. Clauser, född 1942 (79 år) i Pasadena, CA, USA. Fil.dr 1969 vid Columbia University, New York, USA. Research Physicist, J.F. Clauser & Assoc., Walnut Creek, CA, USA.

Anton Zeilinger, född 1945 (77 år) i Ried im Innkreis, Österrike. Fil.dr 1971 vid Universität Wien, Österrike. Professor vid Universität Wien, Österrike.

Prissumma: 10 miljoner svenska kronor, delas lika mellan pristagarna.

I Var Mans Mobil

Däremot har kvantfysiken i sig inneburit tekniksprång som har kommit alla till nytta i bland annat halvledare. Utan dem skulle vi till exempel inte kunna prata i mobiltelefoner.

I sin egen forskning jobbar Emil Johansson Bergholtz med topologiska material, med unika fysikaliska egenskaper, för att försöka förstås Schrödingerekvationen. I den forskningen använder hans grupp många futoner och elektroner, och inte bara två som pristagarna gjorde.

Ekvationen beskriver dynamiken hos ett kvantmekaniskt tillstånd på motsvarande sätt som Newtons andra lag beskriver dynamiken hos mekaniska system inom klassisk fysik.