Erika Jansson Na13
Är det alltid bättre sent än aldrig?
David Batra
Skådespelaren, författaren och det han kanske mest är känd för att vara, ståuppkomikern David Batra, väljer att i sitt sommarprat berätta om sitt förflutna. Det som alltid brukar vara offrets historia blir istället en historia ur gärningsmannens perspektiv. 11 åriga David Batras liv som mobbare, hur det påverkat honom 30 år senare. Han ska även göra något som aldrig tycks vara försent, ringa till offret, Mikael. Något som tycks vara en lek, kasta mössan över ägaren, kan väl ändå inte tas så hårt? Det är något de alla blev utsatta för nämner Batra. När överstiger man gränsen? När är det inte längre en lek? För just den här leken gick gränsen när mössan helt plötsligt spolades ner i toaletten. Då var det inte längre roligt och de flesta fick dåligt samvete men ingen bad om förlåtelse utan smet från det de lyckats skapa. Batra nämner att det blev som en flykt från att själv bli offret, skulle han inte vara med och ”leka” skulle det istället vara honom leken handlade om. Låg man inte högst upp på skolgårdens näringskedja gick man aldrig säker. Mikael var en kille som enligt resten av barnen hade en udda och barnslig stil. Han bar gula manchesterbyxor medan de andra hade jeans, vilket snabbt fick honom till offret eftersom han vågade sticka ut. Med en säkerhet i rösten och välplanerat tal med mycket detaljer får han sin berättelse att låta som om manus är något för orutinerat folk. Han gör det med stil trots att innehållet är något som tär på hans stolthet. I början uppstår en besvikelse att en så älskad person av det svenska folket inte alltid har handlat rätt. Allt eftersom pratet går vidare och han tar mod till sig att be om ursäkt tas min besvikelse tillbaka och ersätts med en stolthet. Han öppnar upp sig och berättar något som inte alltid är lätt att prata om. Detta gör Batra till en större favorit hos mig och ger en inblick i att han inte bara är rolig. Det är en gripande historia om hur Batra hela tiden insåg hur fel det var men ständigt kämpade för att själv inte vara den folket gjorde narr utav. Det dåliga samvetet sitter kvar 30 år senare. David utsätts för det kanske tuffaste han gjort enligt honom själv. Ett samtal skall ringas till Mikael och som lyssnare känner man hur pulsen stiger, kommer han att svara eller kommer han låta det ringa? Är det aldrig försent att be om förlåtelse eller är det som talesättet lyder ”bättre sent än aldrig”?