FROST OCH VÄRME
Björn skickar i väg ett barn i taget längs den cirka 125 meter långa stålvajern. lära sig allt om äventyrsbanor för att kanske dra i gång en hemma i Finland framöver. Det har han nog goda förutsättningar att lyckas med – han ut strålar ett harmoniskt lugn som får alla att känna sig trygga. Vi tar oss upp på det högsta berget, med det lite märkliga namnet Vinkällareberget, och fortsätter till det största stupet. En i taget får tjejerna ta på sig klätterhjälm och sele, och så visar Björn hur de ska hålla i repet un der repbromsen, och sakta gå bakåt mot stupet. – Det svåraste är alltid att kliva över kanten. Sedan är det bara att fira sig ner, säger Björn, som också säkrar uppifrån med ett annat rep. Alla tar sig ner, men efteråt är benen lite skakiga. – Jag tänkte så här: ”Om jag dör, så vet jag att jag ändå har haft kul”, säger Lo och de andra instämmer. Nästa moment är att klättra uppför stupet. Berget har för vassa kristaller för klippklättring, så guiderna har borrat fast klättergrepp längs två leder. Björn säkrar med topprep. Halvvägs upp råkar Ester titta ner mot marken och stelnar till. – Jag klarar det inte! – Där är nästan svårast, men bry dig inte om det! ropar Bella. Under förmiddagen har tjejerna hittat på nya namn till varandra. Ester har av någon för mig oklar anledning fått namnet Läsk. – Kom igen, Läsk! skriker de andra. Blandningen av lek och blodigt allvar hjälper Ester sig upp till toppen. När hon firats ner har de andra hämtat hennes gosedjur från tältkåtan. 24 vår 2015
Belöningen för firningen och klättringen blir lin banan som går från toppen av berget över vattnet till en liten ö. Björn skickar i väg ett barn i taget längs den cirka 125 meter långa stålvajern, häng ande i klätterselen. Ester åker först. Björn har ett rep som han kan bromsa farten med. Men vitsen är ju att det ska gå undan, så bromsandet sker främst i slutet. Lyckliga barntjut ekar över Nedre Glottern. Sedan lämnar Björn oss, efter att ha sagt att vi måste passa på att svänga förbi Sörsjön på vägen hem. – Där är linbanan över sjön 375 meter lång! Barnen äter lunch, delar upp lördagsgodiset, nynnar på låtarna från ”Frost” och gör i ordning kanoterna. Vi kryssar runt på sjön, stannar till vid en liten ö, tjejerna hittar på en ny lek, badar, vi tänder en eld. Mats och jag slutar försöka hålla koll på var de tar vägen. – Tänk på att ni inte kan åka linbana i morgon ifall ni skadar er, säger Mats, och det verkar räcka. Som vuxen tänker man ofta att man ska lära barnen saker. Och glömmer kanske att lära av barnen. Mitt eget friluftsliv kan vara så uppstyrt och målinriktat. Man ska ta sig från punkt A till B så skickligt och effektivt som möjligt. I stället för att leka sig fram, som barnen gör. ”Jag kanske har missat något”, tänker jag, när jag ser tjejerna på ännu en liten pratsam upptäcktsfärd. Sakta börjar vi alla bli mer och mer hemtama i Kolmården. När elden sprakar i kåtan på kvällen, och vi sitter runtom, så är det ett helt annat lugn än kvällen innan. I går hade vi fotografen Fredrik Schlyter på be sök. Han berättade att man brukar säga att tv:n har ersatt lägerelden – att vi egentligen längtar efter att stirra in i en eld, när vi samlas framför en tv. – Du menar kanske Netflix eller Youtube? und rade Lo och sade att hon saknade sin ”padda”. Nu sitter vi där och tittar in i elden, både barn och vuxna. Småpratar lite, äter mackor. Känner värmen. Tillsammans.
Äventyr i Kolmården Strax norr om Norrköping finns två äventyrsbanor, som drivs av Äventyrsupplevelser. Vid Nedre Glottern ligger ett vildmarksläger, med tältkåta, stor uteplats under tak och höghöjdsbanor. Här finns även kanoter att hyra, linbana (zipline) och en klätterklippa. Anläggningen vid Sörsjöns camping är en av de största i Norden, med femton olika banor och bland annat en 375 meter lång linbana över sjön. aventyrsupplevelser.com
365 naturkompaniet