Kyle Eastwood "Jag gillar att jobba med min pappa."

Kyle Eastwood är kompositören och bassisten som kombinerar kärleken till film med kärleken till musik. I sommar kommer han till Ystad Sweden Jazz Festival med sin kvintett och en spellista full med filmmusik.

Det börjar i Carmel, Kalifornien, en kort bilresa från legendariska jazzfestivalen i Monterey. Kyle Eastwood växer upp i ett hem där musiken alltid får ta plats.

– Båda mina föräldrar är stora jazzfans. Jag växte upp med att lyssna på Duke Ellington och Count Basie men det spelades också blues, R’n’B och pappa hade någon enstaka skiva med Johnny Cash, säger Kyle Eastwood på telefon från sin bostad i Paris.

Själv blev han musikalisk allätare – vi återkommer till det lite senare – och matades med 70-talets stora på radion. Rock. Funk. R’n’B.

– Min första stora konsert var på festivalen i Monterey, jag tror det var 1977. Min pappa tog med mig för att se Count Basie och jag minns att jag var allra mest imponerad av trummorna. Vi såg första halvan i publiken men fick gå back stage i andra halvan och jag stod så att jag hade fri sikt mot just trummisen …

Om jazzen var en del av uppväxten så var film precis lika självklart. Pappa Clint Eastwood kan ju stoltsera med fem Oscarsstatyetter och ett tag var det den vägen som låg närmast till hands även för Kyle Eastwood – som siktade på att bli regissör och studerade film på University of South California i Los Angeles.

– Men samtidigt, i 18-årsåldern, började jag inse att musiken nog var det som jag skulle syssla med så jag tänkte ge det en chans. Och jag har aldrig sett tillbaka, det blev ett långt studieuppehåll.

Filmen finns dock kvar som den andra kärleken, ofta levande i den musik han komponerar och framför idag.

– Jag uppskattar att skriva musik för film, det är väldigt annorlunda mot jazz. Om du komponerar jazz för dig själv har du en stor konstnärlig frihet men när det handlar om filmmusik är det viktiga att kunna räkna ut vad regissören vill ha. Och att kunna mötas i mitten mellan din egen tanke och regissörens. Det blir en givande dialog.

På ett sätt beskriver han det som en biroll. När han har jobbat med sin fars filmer finns det ibland till och med ett tema som pappa själv komponerat på pianot – medan det andra gånger finns utrymme för mera kreativ frihet.

– Jag gillar att jobba med min pappa, jag växte upp och såg honom på filminspelningarna och jag vet ofta vad han söker för musik till sina filmer. Men till sist är det han som är regissören, han är chefen och den som har sista ordet.

Hittills har det blivit musik till nio av pappas filmer, bland annat Gran Torino och Letters from Iwo Jima.

Till jazzfestivalen i Ystad kommer han med en kvintett och en laddning musik från dessa filmer och kanske lite från filmmusikgiganterna Ennio Morricone och John Williams. I höst släpps dessutom en skiva på samma tema, inspelad i Prag tillsammans med en symfoniorkester.