Vågspel och tiden

Att ta fram en föreställning med barnperspektiv

Hur gör man som musiker för att bygga en föreställning som passar barn? Det har Alice Klint och Kristin Kennemark i Vågspel fått lära sig under sin tid som Musik i Syds

Ensemble in Residence. Deras föreställning Vågspel och tidsfrågan presenterades när kultursamordnare och skolor var inbjudna på utbudsdag i våras.

Jag ringer upp Alice Klint när hen befinner sig i Indien på utbytesstudier som sjuksköterska. Alice har varit där i en månad och ska åka till Köpenhamn senare samma dag. Men det är inte Indien vi ska prata om utan hur man bygger en föreställning för barn. Både Kristin och Alice har varit ledare på folkmusikläger men att spela för yngre barn är något helt nytt för dem.

Hur kommer det sig att ni vill spela för barn?

– Vi har länge tänkt att det vore bra att ha en barnföreställning också och producenterna var positiva till den idén. Och Musik i Syd har ett så bra och förberett koncept så vi är jättetacksamma att vi fick möjligheten.

Hur växte tanken med föreställningen fram?

– Vi hade massa olika idéer men när vi väl satte oss ner och hade en timme på oss att komma på något dök temat tiden upp. Kanske var det tidspressen, säger Alice och skrattar.

Alice fortsätter och förklarar att föreställningen handlar om nutid, dåtid och samtid.

– Både jag och Kristin funderar mycket på framtiden och hur ska det ska gå med vår planet och mycket andra frågor. Vi ville ta med detta och göra det för barn, men på ett sätt så det blev nåbart och inte stort och läskigt.

Hur valde ni låtar till föreställningen?

–Vi ville mestadels att det ska vara en konsert med inslag av teater, eftersom det är det som Vågspel gör. De låtar som vi skriver själva är baserade på situationer och känsolägen. Så det var ganska enkelt att välja låtar utifrån stämningar och känslor.

Ni arbetade med barns delaktighet i föreställningen genom input från barn i årskurs 2 på Sorgenfriskolan i Malmö. Berätta!

–Det var ett tvådelat arbetssätt för att bygga en föreställning som barn känner sig hemma i.

Dels bad vi att barnen att sitta ner och lyssna och reflektera över vad de kände när vi spelade för dem, vilket kan vara en utmaning för 8-åringar. Sedan ville vi att de med sina egna kroppar skulle uppleva och gestalta musiken.

»Vi hade massa olika idéer men när vi väl satte oss ner och hade en timme på oss att komma på något dök temat tiden upp. «

Vi bad dem också bygga mänskliga statyer som skulle representera begreppen dåtid, nutid och framtid.

Alice berättar att det fick många fina reflektioner och svar av barnen, svar som de använt i föreställningen. –Vi bad dem skriva ner vad de tänkte på när de fick höra ordet dåtid exempelvis och detta använder vi sedan i dialogen. T. ex. när jag i föreställningen pratar om dåtiden och säger ”då var det nog mycket krig, man åkte häst och vagn”.

Regissören Matilda Ericsson från Lilla Vilda Teatern höll i workshopen och har gjort manusbearbetning och regi. Hur var det att jobba med en regissör?

–Det var jättekul och vi var så imponerade. Eftersom vi inte jobbat med regissör förut var vi lite nervösa innan att det skulle komma idéer som vi inte gillade. Men det var precis tvärtom, allt hon sa var bra.

Vad hoppas ni att barnen får med sig från föreställningen?

–Dels att de får känna glädje och vara med om något nytt, för fiol har kanske inte alla barn upplevt tidigare. Och sedan vill vi att de ska fått möjlighet att reflektera över ganska stora frågor, men i ett tryggt sammanhang.

OHOJ är en jazztrio som kommer att dyka upp i Ystad på jazzfestivalens scen Next Jazz Generation. Trion släppte i januari sitt debutalbum som festivalpubliken kommer att få ta del av under konserten. Gruppen utforskar många olika uttryck och rör sig utan genremässiga begränsningar samtidigt som de tar avstamp i jazztraditionen. De egenkomponerade låtarna är reflektioner över både platser och händelser i medlemmarnas liv.

Vilka är OHOJ?

– OHOJ består av är tre vänner som fann varandra tidigt i sin musikaliska bana. Efter att ha spelat och studerat tillsammans under flera år släppte vi till slut vår debutskiva ”OHOJ Says Hello”. Skivan är en viktig milstolpe för oss och består av enbart originalkompositioner, säger Olle Lannér Risenfors.

Inspireras ni av någon särskild jazzartist/grupp?

– Under de senaste åren har vi låtit våra inspirationskällor spreta ohämmat och också dragit inspiration