Berättelser och musik lockar till Sagobygd

Musik berättar en historia. Och berättelsen kan ge musiken en extra dimension. Sagobygdens musik- och berättarfestival har det bästa av två världar.

Sedan ett år tillbaka är de två festivalerna Musik i Sagobygd och Ljungby Berättarfestival inte längre parallella händelser. Under namnet Sagobygdens musik- och berättarfestival är delarna numera en helhet. Många programpunkter består av både berättande och musikaliska inslag.

– Dessutom bjuder vi in berättare och musiker för att gemensamt skapa unika föreställningar för våra sägenplatser. I år uppmärksammar vi Cliff Burtons Minnessten och Ingeborg i Mjärhult. En man från nu och en kvinna från förr, båda med spektakulära levnadsöden, säger Tine Winter, verksamhetsledare för Sagobygden.

Årets stora musikaliska dragplåster till festivalen i Ljungby är Emil Jensen, hyllad för sina sommar- och vinterprat i P1, mottagare av Karl Gerhard-priset för sina texter och Evert Taube-priset för sin musik. Bara för att nämna något. En konsert som bjuder på humor, stort allvar och ett ännu större samhällsengagemang.

Fjolårets succé Berättelser vid lägerelden, där musiker och berättare möter publiken i en familjär atmosfär i Kungshögsparken, är så klart tillbaka.

– Det är ett brett program i år – med hög kvalitet på alla musiker. Extra spännande är vår nya satsning på föreställningarna i Dörarp och Mjärhult, som är gjorda att framföras just på dessa platser och kopplas särskilt till sägnerna där, säger Musik i Syds Jennie Krook, en av festivalens producenter.

Dessutom får vi vara med på en historisk nypremiär – som sker på egen risk.

Den mytomspunna melodin Elvaleken kommer nämligen att klinga igen, sannolikt för första gången på minst 150 år.

– Elvaleken är den kanske farligaste melodin i svensk folkmusik. Låten är dessutom osedvanligt lång, Elvaleken har – som namnet antyder – inte mindre än elva repriser. Men enligt de småländska sägnerna skulle man passa sig för att spela den sista, för då kunde varken människor eller inredning sluta dansa. Det slutade inte förrän alla gått ner sig i sjön eller någon utomstående kommit förbi och skurit av strängarna på fiolen, säger Mathias Boström, chef för Smålands Musikarkiv.

Sägnerna berättar att spelmännen förr i tiden drog sig för att spela Elvaleken. Ingen melodi till Elvaleken har nämligen varit känd förrän Mathias Boström av en slump upptäckte den vid en genomgång av noter efter spelmannen Carl Lindqvist (1839–1923), född i Virestad i Kronoberg.

Fiolspelmännen Anders Svensson och Gusten Brodin kommer tillsammans med Bengt af Klintberg, den svenska folkloristikens grand old man, och den levande småländska folkmusikencyklopedin Magnus Gustafsson att bjuda på en programpunkt som kretsar kring Näcken och hans musik. Som avslutning spelar de Elvaleken. Och förhoppningsvis slutar de också att spela Elvaleken.