SKIVRECENSIONER 30
www.metro.se onsdag 2012-06-20
CHERYLS NYA ÄR MODERN OCH DANSANT Recension
ANNELI SANDBERG Cheryl Coles första singel ”Call my name” har redan intagit förstaplatsen på den brittiska topplistan. Och så lär det fortsätta, för är det något ”A million lights” innehåller så är det hittar. Cheryls samarbeten på plattan, med Calvin Harris, Alex da Kid, Taio Cruz, Will.i.am och Dada life, har bäddat just för att landa listors toppplaceringar. Det är modernt och dansant och i linje med tidigare album från Cole så är det danspop med influenser av r’n’b. Att Beyoncé är den stora inspirationen går inte att ta miste på även om Cheryl aldrig kommer att kunna jämföra sig med henne eftersom hon saknar Beyoncés pipa. Cheryl är en klassisk studioprodukt, men en ganska duktig sådan.
11111 Cheryl A million lights (Polydor/Universal)
Medlem i Girls Aloud Cheryl Cole är en av medlemmarna i gruppen Girls Aloud som bestämde sig för att ta en paus 2009 för att satsa på solokarriärer. Någon återförening med gruppen har det fortfarande inte blivit.
Lyssna på
REDAKTIONENS FAVORITER Ladda ner appen från pointcloud.metro.se och sikta mot bilden med mobilen
Cheryl Coles album ”A million lights” är danspop med influenser av r’n’b. FOTO: JONATHAN SHORT/ AP PHOTO
11111
11111
11111
11111
Fiona Apple
Smile
Jedward
The idler wheel ... (Clean Slate/Sony)
A flash in the night (Ingrid/Sony)
Young love (Universal)
Smashing Pumpkins
VILAR SPARSMAKAT
ELEKTRONISK RYMD
FORTFARANDE STUDSBOLLAR
DET BERÖR ALDRIG
Enbart skivtiteln tar upp över en fjärdedel av recensionsutrymmet. Men så gör Fiona Apple popmusik med så stora pretentioner att det tagit henne sju år att spela in den här infallsrika plattan – två gånger. Ändå låter den väldigt direkt och vilar sparsmakat på hennes röst och piano samt slagverk – och jazzkänsla. New Yorks motstycke till Kate Bush tar sällan den enklaste vägen. Hennes privata kärlekshistorier är väldigt vackra på ett läskigt sätt.
Ingrid, ett nytt skivbolag av och med svenska popstjärnor, gör med Smile om jag förstått saken rätt sitt första riktiga albumsläpp. Smile består av Ingrid-delägarna Björn Yttling och Jocke Åhlund (samt okänt antal popstjärneassistenter) och skapar mestadels instrumental musik de själva kallar disko, kraut, folk, cosmic pop. Och, tja. Det är i alla fall elektronisk rymd, och en del blipp, snidad av proffs att passa in i små, perfekta popmelodier.
Förra året släppte Jedward sin andra platta och jag tyckte då att ett helt album med duracellkaninerna var mer än en normal människa klarar av. Jag vill tro att de irländska tvillingarna lyssnade, för på ”Young love” har de dragit ner på tempot. De är fortfarande studsbollar men som då och då kommer av sig och studsar sakta och jag gillar detta mycket mer. Förvånande nog är den utdelade tvåan till och med en stark sådan.
Jag är inte alltid helsåld på relevans, det ska de musikelitiska gudarna veta. Men jag är djupt nere med att det ska kännas. Det här är rockmusik från det smaklösa 90-talets gravvalv, designad för dem som inte vill uppleva mer än ytterst modesta känslor. Det rockar ibland, den rullar stundom, men det berör aldrig. Att Billy Corgan sedan är en oerhört irrelevant människa 2012, det ser jag bara som en bonusgäspning mitt i allt hans nasala gnällande.
PETER LINDHOLM
MARIA FORSSTRÖM
ANNELI SANDBERG
CHRISTOFFER RÖSTLUND
Bäst just nu
soul
11111
11111
Frida Hyvönen To the
Joel Alme A tender trap
SE VIDEON
Marduk Serpent sermon Regina Spektor What we saw from the cheap
Oceania (EMI)
seats The Tallest Man On Earth There’s no leaving now