HAU GALLERI

Hau Galleri - Här förenas material och människor möts

Text & bild: ROGER BJÖRKMAN

Hau Galleri är format av svenskt glas, japanskt papper, textil från Pakistan och mattor från Turkiet. Här förenas material – men kanske viktigast, människor möts.

– För mig är Hau en mötesplats. Människor kommer tillbaka år efter år och upptäcker nya saker. Vi har visat våra egna objekt och alltid haft gästutställare, säger Lena Nilsson Wärff.

Hau gård i Fleringe socken på norra Gotland ligger lite för sig självt i ett öppet ganska kargt landskap intill havet. Här har det bott människor från förhistorisk tid, det finns spår av bronsålderröse och en järnåldersgård.

Carl von Linné besökte och stannade en natt på Hau gård 1741. Han skriver i sin dagbok bland annat: ”dit vi anlände kl. 8 om aftonen och måste jag tillstå den artigaste bondgård vi sett i hela riket”.

Linnés besök finns återgivet i en vackert specialtryckt utgåva av Malmgrens tryckeri på Fårö – Göran Wärff blev så inspirerad av Linnés dagboksanteckningar att han skapade servisen ”Linnè” i samband med Linnéåret 2007.

För Lena Nilsson Wärff, 77 år i höst, är Hau himmel och hav. Hon hämtar ved och skottar snö en januarimorgon som ett träningspass.

– Här finns en närhet till himlen, jag tänker på himlen varje dag. Och en närhet till havet jag aldrig upplevt tidigare, här är jag nära Ar vilket är viktigt för mig. Där finns Görans ande påtaglig, inte minst via hans älskade tvåmänning Vindile. Jag har ritat en matta med idé från durken från Vindile.

Det går inte att prata om Hau Galleri utan att ta in Göran Wärff i samtalet. När Göran Wärff gick bort 2022, 88 år gammal, lämnade han efter sig odödliga spår av ett uppmärksammat konstnärskap.

– Jag är omgiven av Görans glas här i hemmet, det känns viktigt. Och vi har ett arkiv som jag plockar objekt ur till våra utställningar, Göran sparade mycket genom åren, säger Lena.

Från Hau till den anatoliska högplatån i Turkiet är steget inte långt. Under ett uppdrag som dokumentärfilmare upplevde hon något som kom att förända mycket i hennes liv.

– Jag träffade och umgicks med kvinnor som i små illa medfarna byar vävde fantastiskt vackra mattor. Det var en stor upplevelse. Jag hade ju aldrig tänkt formge mattor…jag var där för att göra en film och berätta om dessa kvinnor.

Hon var i Turkiet tillsammans med formgivaren Agneta Svensk och Adam Munthe på uppdrag av fem svenska museer för att göra en film till Agneta Svensks utställning ”Ariadnes tråd”. Munthe uppmanade då Lena att hjälpa till att föra den turkiska vävtraditionen vidare.

– Det kändes meningsfullt för mig, tyckte Lena som började formge handknutna mattor eller mattor vävda i kelimteknik. Varje mönster vävs i en begränsad upplaga och hon har döpt sitt arbete till ”Tatami Kilim Collection”, en kollektion som till varje sommarutställning utökas med nya mönster.

I galleriet bär objekten berättelser om det Lena varit med om. Det blir ett sätt att hålla liv i människors upplevelser och erfarenheter, säger hon. Hau Galleri vittnar om ett kulturarv från glasbruken i Småland, pakistanska textilier och väverskor i Turkiet.

– Det känns som att jag inte bara berättar om objekten utan om processerna bakom skapandet av objekten. Det är som att jag ger de här kvinnorna, med sitt hantverk nedärvt från förkristen tid, en röst. Adam Munthes verksamhet utvecklade hantverket och fick folk att flytta tillbaka och byarna fick nytt liv, säger Lena.

Varför är det viktigt att förstå sin historia?

– Det gör att vi kan förankra oss, se vägarna bakåt och vägar framåt. Vi kan inte avbryta vägen, den behöver förklaras och föras vidare till nästa generation, säger Lena.

Vilket tar oss till filosofin bakom Göran Wärffs värv – och tankarna bakom Hau Galleri och gård.

– För Göran var inte det viktigaste att designa glasobjekt, det var att få liv i bruket i Kosta. Vi har ett ansvar att föra arvet av hantverket vidare. Vi har vi försökt förvalta det arvet, säger Lena och fortsätter:

– Göran finns här även om han inte finns fysiskt. Så länge jag lever och orkar kommer jag ta hand om gården. Men den kräver ganska mycket, både ekonomi och vilja.

Ett föredrag i Uppsala för några år sedan blev en ögonöppnare för Lena: ”det är ju ganska osammanhängande saker jag hållit på med”, tänkte hon. Men så insåg hon något annat:

– Allt hänger samman på något sätt, det ena har lett till det andra och det har blivit till en väv.

Låt oss också bjuda in de svenska komikergiganterna Hasse och Tage i samtalet. Lena jobbade under en period som scenografassistent på SVT men fann det måttligt utmanande att arbeta med Bengt Bedrups läderfåtöljer: – De var jättefula, säger hon med ett leende. Men alla uppdrag jag fick lärde mig mycket.

Efter en termins universitetsstudier i filmvetenskap hörde SVT av sig igen och undrade om Lena ville jobba med Hasse Alfredsson i SVT:s dramaserie ”Kvartettens som sprängdes”.

– Jag träffade Hasse på en restaurang på Nybroplan och kunde inte motstå hans erbjudande. Han var väldigt sympatisk.

När filminspelningen var klar nio månader senare återvände hon till sina studier. Hasse Alfredsson ville att Lena skulle träffa Tage Danielsson för att prata revy.

– Tage och jag fick bra kontakt så jag jobbade med Glaset i örat som vi tog på turné runt hela Sverige.

Det blev en period i Lenas liv som satte spår.

– De hade båda två ett socialt patos som var väldigt starkt och fint. De såg och bekräftade alla i teamet på ett sätt som skapade en ovärderlig gemenskap. Det egna dokumentärfilmandet har tagit henne på en spännande resa i hantverk och design. I Pakistan studerade hon textilt hantverk, hon for till Japan för att dokumentera och lära sig mer om pappershantverk, i Turkiet studerade hon mattor och vävtekniken kelims. Det har resulterat i utställningar, dokumentärfilmer och flera kollektioner.

– Jag filmade tillsammans med Inez Svensson i en by i Pakistan. Samarbetet med Inez blev väldigt viktigt, jag lovade henne att vårda hennes pakistanska textilier som hon samlat under våra resor. För att hedra hennes gärning resulterade det bland annat i utställningen ”Memory” här på Hau, sommaren 2006.

Slump, tillfälligheter och medvetna val, hur har de styrt ditt liv?

– Slumpen spelar stor roll, men det är ju inte alltid medvetna val…när vi skulle ta över Hau till exempel, sa jag ”det går aldrig, det är alldeles för stort för oss”. Göran sa, ”det löser sig, vi skapar en verksamhet som kan presentera oss”. Galleriverksamheten var inte planerad när vi tog över gården men vi gjorde ett val och fann vår väg.

Hau Galleri, en skattkista med glas, textilier, fotografier och så mycket annat, fyller 25 år i år.

– Vi har under åren visat våra egna saker och alltid haft gästutställare, säger Lena. Nästa år är det 25 år sedan jag ritade mina första mattor, jag känner mig fortfarande frisk och hoppas kunna fortsätta.

Arvet Hau Gård, vad tänker du om det?

– Så länge jag orkar kommer jag hålla liv i Hau Galleri och gården.