Martha 3/2025

TIDSKRIFTEN | ÅRGÅNG 122

Hitta hem i skogen

Låt det viktiga ta tid.

Tillsammans stärker vi demokratin l

Regeringen överväger i skrivande stund att åter skära ned statsstödet till social- och hälsoorganisationer. Det här är inte bara en budgetpost bland andra. Det är ett direkt angrepp på det viktiga arbete som den tredje sektorn utför för att stödja människor i utsatta situationer. Nedskärningarna skulle innebära färre förebyggande insatser och mindre rådgivning till dem som behöver det mest. Det skulle också innebära fler stängda dörrar och färre arbetsplatser, vilket bidrar till ökad ensamhet i ett samhälle som redan präglas av isolering.

Civilsamhällets roll i att slå vakt om och stärka demokratin är viktigare än någonsin. Vi behöver föreningar som står upp för jämställdhet och för dem som kanske annars inte har en röst. Det behövs mötesplatser där människor organiserar sig för att prata om både stora och små samhällsutmaningar. Det är trygga miljöer där man tillsammans kan utveckla tankar och idéer som sedan kan bli till konkreta åtgärder.

I föreningsverksamheten – som medlem, genom styrelseuppdrag och på årsmöten – lär man sig hur demokratin fungerar. Det här demokratiska lärandet sker inte i ett vakuum. Det växer fram genom konkret verksamhet som når människor i vardagen. Ta vår egen organisation, Marthaförbundet, som exempel. Höstens tema för vår tidning är Livsmedel i fokus, och det visar på vårt konkreta värde. Hur ofta hör jag inte vänner säga att de varit inne på Marthas hemsida för att kolla upp recept, få information om inhemska livsmedel, få råd om hur man äter mer hälsosamt och hur man undviker gifter.

Vår organisation delar ut praktiska, konkreta råd om hur du själv kan göra din vardag lite bättre. Att hålla sådan information uppdaterad och se till att den kunskap som delas är korrekt kräver inte enorma summor pengar, men det är inte gratis. Det krävs kunnig personal som kan skaffa fram relevant information, sålla i den och presentera den på ett lättillgängligt sätt. Vi behöver personer som vet var behoven finns och hur vi bäst når ut. Framför allt måste vi ha dem som kan koordinera, engagera och sammanställa – och dem som kan stödja, uppmuntra och ifrågasätta.

Vår värld förändras hela tiden och vi står inför stora samhällsutmaningar. Det är viktigare än någonsin att social- och hälsoorganisationer, med alla sina engagerade medlemmar och allt frivilligarbete, ges plats och uppmuntran. Men vi behöver också ekonomiskt stöd. Vårt arbete bidrar till ett starkt civilsamhälle som stärker demokratin. Statsstödet till civilsamhället är inte välgörenhet, det är en investering i demokratin. När vi nu går in i hösten vet jag att ni kommer att fortsätta kämpa för det som är viktigt. Tack för att ni gör skillnad, en vardag i taget! Ha en fin höst, och kom ihåg att ert engagemang betyder mer än ni tror.

Mia Hafrén, förbundsordförande

TIDSKRIFTEN MARTHA UTGES AV

Finlands svenska Marthaförbund

Telefon: 044 402 6884 marthabladet@martha.fi www.martha.fi/om-oss/tidskriften-martha

REDAKTION:

Medelhavsgatan 14 C, 00220 Helsingfors

Bank: Danske Bank, uppsamlingskonto: FI57 8000 1400 0617 51

ANSVARIG HUVUDREDAKTÖR:

Camilla Komonen, tfn 050 577 0780

REDAKTIONSCHEF:

Mikaela Groop, tfn 043 820 0071

EKONOMI: Monika Mäkelä, tfn 045 657 9818

En bättre värld, en vardag i taget

ADRESSÄNDRINGAR:

Marika Danielsson, tfn 044 735 4971

ANNONSER:

CJ Center Kb, tfn 06 347 0608

OMBRYTNING: Magnus Lindström

OMSLAGSBILD: Karin Lindroos

BILDREDIGERING: Astrid Lindroos

TRYCK: Oy Grano Ab 2025

Martha trycks på miljövänligt, icke-klorblekt papper, Edixion 140 g/m2 (omslag), Edixion 90 g/m2 (inlaga)

ISSN 1457-5922 (Print)

ISSN 2342-9380 (Online)

Redaktionen harordet

Vad betyder maten för dig? Den är ju mer än något du äter, den är minnen, traditioner och framtidsdrömmar. I det här numret av Martha vill vi bjuda in dig att se maten med nya ögon.

På sidan 4 får du följa med på en tidsresa, från vikingarnas bord till dagens syrade mjölkprodukter. Visste du till exempel att den svenska naturforskaren

Carl von Linné var en riktig filentusiast? Det är märkligt hur något så vardagligt som syrad mjölk kan bära på både hälsa och kulturarv.

Sedan kliver du ut i friska luften tillsammans med hushållsrådgivaren och skogscoachen Elisabeth Eriksson. På sidan 8 berättar hon om allt det goda som naturen erbjuder. Skogen är en plats för återhämtning och samtidigt ett skafferi fullt av smak, näring och matglädje. En påminnelse om att maten inte alltid kommer från butikshyllan, ibland växer den där du står. På sidan 12 möter du dietisten Sofie Laurenz , som slår hål på myter om kost och hälsa. Hon säger det rakt ut: vanlig mat räcker långt. Ett budskap som känns både tryggt och hållbart.

Behöver du inspiration till vardagsmaten? Då är sidan 16 något för dig. Matkreatören och marthan Tara Junker bjuder på färgglada, vegetariska recept där kålrot och kikärter får ta plats. Det är mat som är både god, rolig och lättlagad, precis som vi vill ha det i vardagsköket.

Och på sidan 20 får du ta del av marthornas råd om konservering och beredskap, kunskap som har hållit finländarna på fötter i generationer. En påminnelse om att det gamla ofta har mycket att säga oss om framtiden.

Vi hoppas att du hittar både kunskap och inspiration i detta nummer, och kanske ser maten på din tallrik med lite nya ögon. Välkommen att bläddra, läsa och laga!

Mikaela Groop, redaktionschef

FRÅN FORNTIDENS

4 8 12 16 20 24 28 32

Instagrammat@marthaforbundet  8 4 24 16 32 12

FILMJÖLK TILL FUNKTIONELL

FRAMTIDSMAT

Redan vikingarna lär ha ätit fil, och Carl von Linné var en entusiast. I dag finns ett brett utbud av syrade mjölkprodukter med hälsofördelar – men hur såg det ut innan filen blev industriell?

”VI LIDER AV UTEBRIST” –ELISABETH ERIKSSON VILL TA TILLBAKA DEN DAGLIGA UTEVISTELSEN

Efter två decennier som hushållsrådgivare har Elisabeth Eriksson sett hur finländarnas vardagsvanor har förändrats. Nu vill hon återinföra något viktigt: att gå ut varje dag.

DIETISTENS RÅD: ”VANLIG MAT

RÄCKER LÅNGT”

Sofie Laurenz, dietist med fokus på kvinnohälsa, slår hål på myter kring kost och näring. Hon delar med sig av sina bästa råd för ett hållbart och hälsosamt liv, utan krångel.

I TARAS KÖK FÅR LINSER OCH

KIKÄRTER GLÄNSA

Färgglatt, kreativt och vegetariskt – Tara Junker visar hur du med enkla medel kan laga mat som både är god och hållbar. Linser, kikärter och säsongsråvaror får ta plats i köket.

MARTHORNAS RÅD HAR HÅLLIT FINLÄNDARNA PÅ FÖTTER

Konservering, inläggning och beredskap har länge varit en del av Marthaförbundets kunskapsbank. Hur ser vi på dessa traditioner i dag och vad kan vi lära av dem?

LIVSTRÅDAR OCH KVINNOBERÄTTELSER FRÅN EN TEXTILFABRIK

Inspirerad av verkliga berättelser skildrar Annika Åman kvinnors livsöden, solidaritet och motstånd i ett fabrikssamhälle under Finlands turbulenta historia.

NÄR KÄRLEKEN TAR SLUT – VAD HÄNDER MED PENGARNA?

En skilsmässa påverkar känslolivet, men även ekonomin kan ställas på ända. Maria Österåker ger konkreta råd om hur du kan förbereda dig och förklarar varför det är viktigt att ha koll på ekonomin även i livets lyckliga stunder.

HELSINGFORSMARTHORNA FYLLER 125 ÅR OCH FIRAR MED OMTANKE

125 år av engagemang, gemenskap och samhällsnytta. Helsingfors svenska Marthaförening firar jubileet med föreläsningar, tantparkour och välgörenhet, och en oväntad kossa i historien.

Finns det fortfarande tid och plats att samlas kring matbordet? Den gemensamma måltiden är mer än bara maten på tallriken. Det är också en stund för samtal och närvaro. I höst dukar vi upp igen – inte bara med näring, utan också med vardagstid för varandra. Det gör gott för hela familjen! #ätatillsammans #gemensammåltid #runtmiddagsbordet #matrutiner #vardagsmat #matfostran #familjevardag

Från forntidens filmjölk till funktionell framtidsmat

Vikingarna lär gärna ha ätit fil. Ordet ”filbunke” förekom redan på 1600-talet och botanikern Carl von Linné sägs ha varit en stor filentusiast. I dag har vi ett stort urval av syrade mjölkprodukter med nyttiga egenskaper. Men hur såg det ut innan fil, surmjölk och yoghurt började tillverkas industriellt?

Sheila Liljeberg-Elgert

Helsingforsmarthan Eva Stockmann, 77, blev inspirerad av tipset om att göra egen fil i Martha nummer 2/2025. Hon delar här med sig av sina minnen och egna erfarenheter av att göra hemlagad fil. Hon har under cirka 70 år lagt upp eller följt med uppläggning av fil, och har åren 1958–64 cyklat från byn efter två fem liters kannor med mjölk från en bondgård. – Första gången mamma lade upp fil behövdes förstås undermjölk. Det var ofta jag som fick knacka på hos tant Iris på Backas gård och nätt be om att få ett antal skedblad av hennes fil, så att vi skulle kunna lägga upp fil hemma. Undermjölken sattes vad jag minns i en liten glasburk med lock. Jag tyckte nog att det var ganska pinsamt att knacka på så där bara!

Eva Stockmann köper i dag en bytta fil som sedan används som undermjölk. Hon brukar börja med en röd variant.

Cata Portin

det ska finnas ny undermjölk till nästa sats, cirka 1,5–2 deciliter.

– Man tar lämpliga assietter och bygger upp en trave med byttor, med en assiett emellan. Försiktigt – kanske tre och tre så att traven inte stjälper! Litet plastfolie sätts på undermjölkskoppen. Har jag lagt upp filen på kvällen, så måste den stå rumsvarmt cirka ett dygn, eller tills det bildats ett gräddlager på ytan och filen känns fast. Slutligen ordnar jag plats i kylen och ställer in byttorna där. Senast följande morgon är filen klar.

Fil i långa banor

Vår finländska fil är vad jag vet unik, genom bakterien som gör att mjölken blir fil.

– Man tar 1 liter mjölk, helst minst lättmjölk, fettfri blir så tråkig. Sedan radar man fram cirka 5–6 filbyttor eller mindre efterrättsskålar, samt en kaffekopp som rymmer ungefär 1,5 deciliter. Jag börjar med att röra om ordentligt i filen i den köpta byttan och klickar därefter ut 1–2 teskedar av undermjölken, alltså filen, först i kaffekoppen för att

Det här låter kanske omständligt, men då man kan knepet så gäller det bara att ha skålar eller gammaldags filbyttor eller glasskålar, assietter och kaffekopp och sedan mjölk. Undermjölken byter Eva efter cirka 3–4 veckor, eller genast om åskan gjort filen vattnig och icke-njutbar. – Jag har separata skålar med laktosfri mjölk, men samma undermjölk. Ingen har klagat. Alla i det stora sommarhushållet äter med god aptit, och sorgen är stor om det visar sig att fil-pigan glömt att lägga upp fil, det vill säga glömt att köpa tillräckligt mycket mjölk. Sommaren börjar då barn och barnbarn ser traven med filbyttor i köket!

Eva Stockmann har själv lagt upp och följt med uppläggningen av fil i snart 70 år.

Möjligen kan filtillredningen i Finland förr ha varit geografiskt delad. Eva Stockmanns mormor kom från Jyväskylätrakten i mellersta Finland och var obekant med fil, medan morfadern var en äkta Sibbopojke från Hindsby.

– För honom var fil helt vanlig sommarmat. På sensommaren började filen smaka klöver, för kossorna hade gått på bete på klöverängar. Ingmans i Sibbo var föregångare med tillverkning av både fil och bondost i större skala.

Filmjölkens fader

En djupdykning i filtillverkningens historia bekräftar att Hjalmar Ingman från Sibbo kan betraktas som en av filmjölkens fäder i södra Finland. På 1920-talet började han sälja sin mammas hemlagade fil på Salutorget i Helsingfors. Det blev starten för familjeföretaget, som i slutet av 1960-talet också lanserade en nyhet, yoghurt.

Traditionellt var fil omtyckt i största delen av Finland. I vissa trakter var det också vanligt att äta fil med ”talkkunamjöl”. På allvar började fil tillverkas industriellt i större skala på 1960-talet. På 1980-talet kom nya smaker med bär och frukt. Filen hål-

ler ställningarna, även om yoghurt i dag tycks vara populärare bland yngre generationer.

Men varför var fil just sommarmat? I dag äter vi ju fil året om. I Finlandssvenska matboken, som utgavs av Marthaförbundet 1991, skriver Christina och Jörgen Lodenius om högtidsmat i gamla tider och nämner Iniötraditionen med filbunke till midsommar. Då måste det stå fil på varje bord, annars blev det ingen välsignelse med skörden. Värdinnorna förde ”Johannefil” åt den som inte hade en egen ko. Vanligen lagade man sommarens första fil till midsommaren. Det behövdes lämpligt väder för att tillreda fil och det kunde dröja länge innan korna gav så mycket mjölk att man kunde unna sig lyxen med fil.

Hållbart, men ettersurt

Fil och surmjölk är ju båda syrade mjölkprodukter, men har olika ursprung och traditioner. Surmjölk, ”piimä”, är ju ett äldre och mer allmänt begrepp för mjölk som har syrats. Den är tunnare än fil och var förr en vanlig måltidsdryck. Surmjölk uppstår av mjölksyrebakterier i en process som sker spontant i mjölk som inte hålls kyld. Hållbarheten blir bättre, och det var viktigt förr i tiden.

Hemlagad fil är ren och skär sommarglädje för Eva Stockmann. Barn och barnbarn äter den med lika stor entusiasm.

I Finlandssvenska Matboken behandlas surmjölk i kapitlet ”Svaga drycker och starka”. Där citeras forskaren Gustaf Retzius, som i boken Finland i Nordiska museet beskriver allmogens kost, som baserade sig på råg, korn, potatis och framför allt mjölk –som sällan eller aldrig dracks färsk. Den skulle vara ”så ettersur, att det svider i halsen”.

Enligt Retzius samlade man i Finland och i norra Sverige mjölken i stora träkärl, ”låter henne riktigt genomsurna eller rättare ruttna, och tillsätter fortfarande ny, utan att göra slut på den föregående satsen; ur denna sålunda aldrig sinande källa hämtar finnen dagligen, året om, en dryck, som i oinvigdas tycke förefaller mer än onjutbar”.

Surmjölken var praktisk i en tid utan kylskåp – och sötmjölk ansågs vara en dryck bara för småbarn. För de vuxna var mjölken god först då den fått surna. Sommartid, då korna mjölkade bäst, var sötmjölkens hållbarhet dålig.

Den bortglömda jäsmjölken

Överallt i Finland tillreddes surmjölk ungefär som Retzius beskrev det, men gårdar och byar kunde ha egna vanor och knep.

I Matboken beskrivs tillredningen av så kallad jäsmjölk i Gun-

narsby i Kyrkslätt. Uppteckningen är från 1923, gjord av etnologen Vivi Peters

”Vanlig surmjölk får stå och surna för sig själv, tills det blir vatten under den. Man skummar av det tjocka, som stannat ovanpå, och tillsätter till detta litet socker. I en stor bytta klappar man duktigt om blandningen, som blir bättre än surmjölk. Jäsmjölken serveras på middagsbordet i vardagslag. Om det fanns grädde på mjölken, då den lades att jäsa eller surna, så blev jäsmjölken ännu bättre.”

I Folkkultursarkivets samlingar finns andra recept på jäsmjölk bland annat från Villnäs och Stensböle. I dag är den bortglömd. Ingen av dagens Gunnarsbybor hade heller hört om jäsmjölk, förrän den dök upp i Finlandssvenska matboken.

Funktionell föda

Från förmödrarnas filtillredning är steget faktiskt inte så långt till visionerna om framtidsmat och funktionella livsmedel.

Functional foods, eller på svenska funktionella livsmedel eller mervärdesmat, är livsmedel som påverkar vår hälsa positivt, eftersom de ger mer än bara energi och näring. De innehåller biologiskt aktiva ämnen som kan förbättra kroppens funktioner samt förebygga och behandla vissa sjukdomar.

Syrade mjölkprodukter är en utmärkt källa till probiotika, nyttiga bakterier, som bidrar till att förbättra tarmhälsan och stärka immunförsvaret. De här bakterierna kan återställa den naturliga bakteriebalansen i tarmen och minska risken för olika hälsoproblem, till exempel matsmältningsbesvär och inflammationer.

I Finland har man varit föregångare i fråga om forskningen kring mjölksyrebakteriernas inverkan. Eva Stockmann berättar att detta var aktuellt redan för närmare 60 år sedan.

– Vår finländska fil är vad jag vet unik, genom bakterien som gör att mjölken blir fil. Mina föräldrars goda vän, professor Veronica Sundman, forskade kring fil i Agroforst-fakulteten redan på 1950-talet. Kanske var det då diskussionen om laktosintolerans tog sin början? Min pappa, som var läkare, avstod från mjölken men åt den hemgjorda filen. Han rapporterade sitt mående till Veronica Sundman. Mamma, också läkare, avskydde filen men såg till att vi fyra barn åt den ändå.

Försvarar sin plats

Fil är alltså inte bara en forntida maträtt. Den försvarar sin plats på matbordet i dag och är säkert också en del av vår framtidsmat, även om tillverkning av mjölk och andra mejeriprodukter i laboratorieförhållanden, helt utan kossornas medverkan, är under utveckling.

Argumenten för den här biofermenterade mjölken är att den anses ha mindre påverkan på djur, klimat, mark- och vattenanvändning samt hälsa. Men åtminstone i nuläget blir den dyrare att framställa. Konsumenterna är antagligen inte heller färdiga att okritiskt svälja den konstgjorda mjölken. Inte heller djurskyddsaspekten går helt och hållet hem, åtminstone inte hos oss, där ”mjölkbönderna” i de allra flesta fall tar väl hand om sina kor. Dessutom är ju fil och andra nyttiga syrade mjölkprodukter från naturbetande djur en viktig del av en hållbar utveckling!

I tidskriften Kotiliesi från juni 1951 berättar Veronica Sundman, då ung magister, om sin forskning kring ”filmjölkens hemlighetsfulla frö” och ”den nyckfulla undermjölken”. Hon undersökte de nyttiga bakterierna i mikroskop.

livsmedel i fokus

Filbunkar på rad, staplade med assietter emellan, redo att stå rumsvarmt tills filen har satt sig.

”Vi lider av utebrist” – Elisabeth Eriksson vill ta tillbaka den dagliga utevistelsen

I över 20 år har Elisabeth Eriksson arbetat som hushållsrådgivare på

Marthaförbundet. På nära håll har hon noterat hur finländarna har tappat något som tidigare var självklart – den dagliga utevistelsen.

Linn Jung

Redan i början av sin marthakarriär jobbade Elisabeth ”Lissu”

Eriksson med förbundets långkörare, projektet Hantera vardagen . Hon ledde grupper och föreläste kring teman som barnmat och vardagshantering.

– Jag minns att jag i förbifarten sade: ”... och sedan efter frukosten, när man har klätt på barnen och går ut.” Jag noterade att småbarnsföräldrarna tittade på varandra som om det inte alls var självklart att gå ut på förmiddagen. Det slog mig då – alla går inte ut!

– Jag lärde mig att det finns de som tycker att det är ett för stort projekt. Man orkar helt enkelt inte ta itu med att klä på alla ytterkläder.

Sedan dess har hon alltid försökt lyfta vikten av frisk luft – både för barnet och för föräldern.

– När mina pojkar var små lekte de mycket i skogen. På landet är det enklare än att söka sig till någon lekpark. Dessutom sov de bäst utomhus

Karin Lindros

Fakta om ...

Projektet Alla ut med Martha

 Pågår under tiden 2025–2026.

 Inom projektet utbildas skogsguider som leder inspirerande vandringar för äldre.

 Projektet stöds av Undervisnings- och kulturministeriet.

och våra bekväma tjänster gör att vi inte behöver träffa människor eller gå ut. Vi beställer hem maten, träffar folk digitalt och sitter still. Visst kan det vara bekvämt ibland – men gör det oss gott i längden?

Genom att kombinera 20 befolkningsstudier från olika europeiska länder har man konstaterat att psykiska problem i genomsnitt är 38 procent vanligare i urbana områden än på landsbygden.

i vagnen, och jag fick andas ut, samla kraft och bara vara i nuet.

– Det var tydligt att naturen stillade både deras och mitt eget sinne. Barn lär sig ganska snabbt att klä på sig –låt inte det stå i vägen!

Ett modernt hälsoproblem

Eriksson ser hela fenomenet som ett modernt hälsoproblem och kallar det för utebrist

– Urbaniseringen, digitaliseringen

– Många har skärmtid på flera timmar om dagen. Tänk om vi lade bara en fjärdedel av den tiden på att gå ut?

Skogen stärker och helar

För Eriksson är skogen en självklar del av vardagen.

– Morgonsolen är den bästa medicinen för mig. Jag har ett avslappnat förhållande till naturen. Skogen är stärkande, helande, lugnande och inspirerande. Den ger mig det jag behöver för dagen – alltid.

Hon pekar på forskning som visar

att skogen ökar vår resiliens – vår förmåga att klara livets stötar.

– Ju mer tid vi tillbringar i skogen, desto mer rustade är vi för att möta vardagens stress. Vi finländare är ett skogsfolk, och vi är skapta för att vistas i skog och mark.

– Om skogen känns för långt borta räcker det att bara vara utomhus. Börja med att gå ut med soporna eller gå till butiken!

Hon tillägger att det finns studier som visar att ältandet av negativa tankar minskar i naturen.

Barn utan utevana

Ett andra uppvaknande kring utevistelsens status kom när Eriksson insåg att barn inte längre är tvungna att vara ute på rasterna i skolan.

– Det gör mig faktiskt besviken. Ett så

enkelt sätt att få in mer utevistelse i vardagen. Rasterna borde vara utomhus. I dag ser jag barn och ungdomar som är ovana vid att vara ute.

– Inom småbarnspedagogiken är utevistelsen självklar, men den minskar vartefter. I en ideal värld får också varje högstadiebarn en stund under bar himmel.

Det märks främst när hon tar grupper ut i naturen – det är svårt att röra sig i skogsterräng.

– Första gången är det händerna i fickorna och stapplande steg. Men snubblar man en gång lär man sig. Det blir smidigare vartefter.

Hon är övertygad om att utebrist leder till många andra problem – både fysisk orkeslöshet och mental ohälsa.

– Vi tappar motorik, samhörighet och

Fina parker, balkonger och möjlighet att komma ut är inte lyx, det är nödvändigt för vårt välmående!

vördnaden för naturen – och för varandra. Människor som rör sig ute är mindre aggressiva och mer benägna att ta hand om sin omgivning.

Alla behöver vädras

Eriksson är också bekymrad över att många äldre sällan får komma ut.

– Jag hoppas att det ska bli allmän kutym att äldre får frisk luft. Vi behöver alla ”vädras”.

Marthaförbundets nya projekt Alla ut med Martha vill hjälpa till att återskapa den trygga och positiva känslan inför naturen. Genom lågtröskelaktiviteter i park, skog och mark – i sällskap med andra –vill vi erbjuda en väg tillbaka till naturen.

– Vi som har två friska ben – det är vårt ansvar att ta med våra seniorer ut i den friska luften. Det handlar också om att sänka tröskeln.

Skogen är Elisabeth Erikssons egen källa till lugn och kraft.

livsmedel i fokus

Vem?

Elisabeth Eriksson

Familj: Make och två vuxna söner.

Bor: I Sibbo med man och hundar.

Gör: Hushållsrådgivare vid

Marthaförbundet, utbildad hälsoskogsguide och rådgivare inom svamp och vilda växter.

Aktuell med: Projektledare för

Marthaförbundets nya projekt Alla ut med Martha

– Det är stor skillnad mellan att säga ”gå till skogen!” och ”kom med oss till skogen!”. Tryggt sällskap är avgörande för många.

Eriksson önskar att fler seniorboenden planerades med naturen i åtanke.

– Fina parker, balkonger och möjlighet att komma ut är inte lyx – det är nödvändigt för vårt välmående!

Ta tillbaka vardagsnaturen

Eriksson vill se ett Finland som jobbar hårdare med att ta tillbaka utevistelsen på bred front.

– I skolan och på andra stadiet borde rasterna vara obligatoriskt utomhus. Därefter är det familjernas ansvar att fortsätta på fritiden.

– Och vi måste sluta vara rädda för vädret. Sol, blåst, regn och åska är inget farligt. Den utbredda bristen på D-vitamin är betydligt farligare!

Hon är övertygad om att mer tid ute skulle ge mindre psykisk ohälsa och mindre kriminalitet.

– Vi behöver en allmän skogsupplysning! Skogen är gratis, nära och öppen för alla. Det är dags att ta tillbaka den!

Philip Teir är journalist, skribent och entusiastisk simmare. Han bor i Helsingfors och tillbringar mycket tid i sitt hus i Bromarv. När han inte skriver eller läser, njuter han av kinesisk mat, lyssnar på artisten Sade och följer renoveringsprogram. Han ogillar elsparkcyklar och ser fram emot att dela sina tankar och reflektioner i denna kolumn.

Philip Teir

Karin Lindroos

Min farmor använde sin frysbox som slutförvar, jag försöker vara lite

klokare

Jag vet inte varför min farmor skulle tömma frysen just den sommaren, men jag och min syster blev ansvariga för att genomföra själva projektet. Jag var femton år gammal, min syster två år yngre. Vi packade all frusen mat i bakluckan på farmors bil, som hon körde till ett ålderdomshem i Jakobstad, där hon fått låna en ny frysbox. Det var sommar, och en del av maten hann tina upp under den korta bilresan. Både bilen och min farmor hade en omisskännlig lukt länge efter det. En söt, lite metallisk lukt som också följde med en när man varit på besök eller suttit i bilen.

ska jag inte röra frysen annat än för att hämta isbitar till mina drinkar.

Många minns

dessa äldre släktingar som sparade på allt.

Jag skrev för några år sedan en novell om den dagen: om att hitta ärtsoppa i mjölkförpackningar från åttiotalet och jordgubbar märkta med tejpbitar där det står ”1979”. När jag läst texten på olika tillställningar är det många som nickat igenkännande.

Många minns dessa äldre släktingar som sparade på allt.

Det var kriget, brukade man säga, och det ligger förstås något i det, min farmor var född 1928 och upplevde en tid då livsmedel ransonerades.

En tid utan elektricitet

Men jag har senare tänkt att det finns en annan förklaring till att hon ville frysa ner söndagsmiddagarna. För dem som upplevt en tid utan elektricitet i varje hem måste det ha varit otroligt bekvämt att plötsligt kunna ta till vara alla rester. I evighet, rent av. Som att ha en eget litet slutförvar i sitt garage eller källare.

Det är kanske därför jag blir triggad varje gång jag ser min fru fylla en fryspåse med hälften av en persilja eller purjolök. I vårt hushåll har vi tre frysar, två på landet och en i stan. Lyckligtvis är det ganska mycket liv och rörelse i dem alla. Fryspåsar med kantareller åker både in och ut, och vi kan njuta av höstens smaker till långt in på våren. Det finns en särskild karta i min frus hjärna där hon markerar exakt i vilket fack, och i vilken frys, allt ligger, så att den där halva purjolöken dyker upp vid precis rätt tillfälle när den behövs igen. Helst

Jag vet att matsvinn är en dödssynd i Martha-sammanhang, och jag har läst Thomas Lundins personliga kokbok från i fjol, där han ger recept på maträtter som kan göras på det man råkar ha hemma. Lundins motto är att man ska ta vara på allt man har, så väl i livet, som i kylskåpet. Det finns dock ett problem, som jag ser det, med uppmaningen att spara allt. Många människor är inte kulinariska genier och kan inte göra fantastisk buljong på potatisskal eller morötter från förra sommaren. Det gällde i synnerhet min farmor, vars paradrätt – tyckte jag i alla fall – var rostat bröd med ost. Aldrig, vare sig förr eller senare, har jag ätit något godare. Sällan har jag heller upplevt något så mysigt som när smöret smälte över brödet och vi spelade kort tillsammans.

I farmors kylskåp

När hon försökte sig på mer avancerade saker slutade det ofta med att man satt i timmar och stirrade på sin tallrik tills man fick gå. I dag misstänker jag att problemet var råvarorna. Eftersom hon sparade på allt fanns det sällan någonting nytt i kylskåpet. Tog man fram en morot hade den, precis som allt annat den trängdes med, samma unkna lukt som jag senare påträffat hos människor som gör sin egen kimchi. En viss fermentering hade alltså uppstått naturligt i min farmors kylskåp.

Vi har lärt oss att luktsinnet är det bästa sättet att avgöra om livsmedel fortfarande är ätbart, men det som folk sällan talar om är att luktsinnet är relativt. Det kan också försämras med åren, helt enkelt avtrubbas. Jag tror inte att min farmor någonsin avfrostade frysen, men om hon gjorde det, så verkar det inte ha skett någon inventering samtidigt. Det som låg längst in åkte tillbaka på samma plats när arbetet var klart. Att hon fick låna en ny frys inne i stan upplevde jag alltid som illavarslande. Till denna dag vet jag inte om någon slängde allt efteråt, utan att berätta för henne, eller om det fortfarande finns en frys någonstans på ett ålderdomshem i Jakobstad med jordgubbar från 1979.

Dietistens råd: ”Vanlig mat räcker långt”

Dietisten Sofie Laurenz har fokus på kvinnohälsa. För tidskriften

Martha slår hon hål på myter kring kosten och delar med sig av sina bästa råd för ett hållbart och hälsosamt liv.

Heidi Hendersson

Sofie Laurenz sitter vid en stor skål frukt i sommarhuset i Hammarland. Solen gassar utanför, men inne är det svalt. Hon häller upp kaffe med havremjölk och slår sig ner vid det vita bordet i det ljusa rummet. Ett stenkast bort bor hennes föräldrar, som driver ett populärt tårtbageri.

– Mamma var alltid noga med att vi åt balanserat och nyttigt hemma, säger Sofie, som inte har några planer på att ta över familjeföretaget.

Från vaggan till graven Bagarens dotter blev i stället dietist. Efter utbildningen i Göteborg återvände Sofie till Åland för att arbeta inom äldreomsorgen. När en tjänst som sjukhusdietist blev ledig, tvekade hon inte.

– Jag har alltid velat bli sjukhusdietist. Det är ett yrke där man får följa människor genom hela livet, från vaggan till graven. Men efter några år och två barn började Sofie längta efter en ny inriktning.

– Jag älskar hälsa och friskvård, men ville arbeta mer förebyggande.

Hon började dela kostråd på sociala medier och blev snart inbjuden att hålla föreläsningar.

– Till slut arbetade jag mer än heltid

– både med min egen verksamhet och på sjukhuset.

I hållbarhetens namn valde Sofie att satsa fullt ut på sitt företag. Hon gick en företagarcoachning och när pandemin slog till, växlade hon helt över till digitala tjänster.

Om du gör något

halvdant har du ändå gjort 50 procent.

– Efterfrågan var stor. Jag kunde arbeta hemifrån och samtidigt vara närvarande för barnen när de kom hem från skolan.

Långsiktigt och hållbart

I dag erbjuder hon olika program och coachning för privatpersoner, samtidigt som hon föreläser om allmän kostrådgivning. Många av hennes klienter är kvinnor över 50.

– Då är inte stressen med familj och jobb så hög längre. Nästan alla säger ”jag har aldrig tagit hand om mig själv”.

Tillsammans gör de upp långsiktiga och hållbara planer för både kost och motion.

– Det handlar inte om ”quick fixes”. Det är livsstilsförändringar i det långa loppet.

Många har ofta provat olika typer av dieter under åren – något som Sofie starkt avråder från.

– Alla vill ha snabba resultat, men det håller sällan i längden.

Den största myten hon möter bland dem som vill tänka om kring kost och livsstil är att man måste göra drastiska förändringar.

– Det är de små stegen som göra skillnad.

Ett annat vanligt problem är att de flesta stirrar sig blinda på vågen.

– Den speglar inte hur du faktiskt mår i din kropp. Det är det viktigaste. Dessutom kan vikten variera mycket beroende på var du är i menscykeln. Vid ägglossning kan man lätt gå upp ett par kilo.

Fokus på maten

Ibland blir det också ett för stort fokus på maten.

– Välmående handlar om flera faktorer: stress, sömn, vardagsmotion …

Hon förklarar hur dessa faktorer påverkar varandra.

Vem?

Sofie Laurenz

Ålder: 38 år.

Bor: I Mariehamn.

Familj: Lever med sin man och deras fyra söner.

Gör: Influencer och dietist med inriktning expert på viktminskning för kvinnor.

Gillar: Allt som handlar om hälsa och välmående.

Hemlig talang: En riktig nörd när det gäller privatekonomi.

Bästa kostrådet: Ät mer frukt, bär och grönsaker.

Favoritrecept: Tacopaj.

Favoritgodis: Lösgodis.

Dietisten Sofie Laurenz brinner för kvinnohälsa och hållbara livsstilsförändringar. I sitt sommarhus på Åland delar hon med sig av insikter och råd – utan pekpinnar.

– Sover man bättre, minskar ofta sötsuget.

Genetiken spelar också en viktig roll.

– Vi ser helt enkelt olika ut.

Många som kontaktar henne vill nå sin drömvikt, men märker att rätt kost och motion ger mer energi och ökat välmående. Fokuset på att bli smal minskar ofta när man lär känna sin kropp och dess behov, konstaterar Sofie.

Är det någonsin för sent att komma i form?

– Absolut inte. Jag har många klienter över 70 som börjat styrketräna. De är fantastiska! Det är ännu viktigare att träna muskler när man blir äldre, eftersom muskelmassan minskar med åldern.

Sofie håller sig uppdaterad med de senaste rönen och följer de finländska näringsrekommendationerna.

– Basen ska vara frukt och grönt. Det kan vara en utmaning för många, så jag försöker hitta knep – som att

smyga in grönsaker i alla måltider.

Hon märker att många ryggar tillbaka inför komplicerade råd.

– I grunden handlar det om att äta vanlig mat. Mycket frukt och grönt, potatis och gröt. Det behöver inte vara trendigt för att vara näringsrikt. Havregrynsgröt, till exempel, sänker kolesterolet och innehåller massor av fibrer. Och glöm inte bären – alla bär är superbär!

Hur tänker du kring kost och hållbarhet?

– Det handlar om att hitta ett sätt som fungerar för dig. Vad behöver du för att leva ett långt och hälsosamt liv?

Vad passar din kropp?

Och allt måste inte vara perfekt. – Om du gör något halvdant har du ändå gjort 50 procent! Jag brukar tänka 80/20: 80 procent hälsosamt, 20 procent vad jag vill. Jag älskar till exempel lösgodis. Men det är svårt –många har mycket ångest och stress kring mat. Vi måste vara snälla mot oss själva.

Sofies smarta tips på vägen

 Handla inte när du är hungrig, det ökar risken för impulsköp.

 Planera dina måltider i förväg för att underlätta vardagen.

 Ha frukt och grönsaker lättillgängligt hemma och göm undan godiset.

 Kom ihåg att du tränar för att orka och må bra.

 En promenad kan ta dig längre än du tror, både fysiskt och mentalt.

 Lyssna på kroppen. Känner du dig orkeslös kanske du äter för lite. Pressar du dig för hårt kan du skada dig.

 Stress är en riktig hälsobov, fundera på hur du kan minska den i ditt liv.

 Ta en titt på näringsrekommendationerna och börja med det som känns enklast.

 Var snäll mot dig själv, perfektion är inte målet.

Anna Lindholm är författare och gymnasielärare i Stockholm. Hon debuterade 2015 med ”Projekt Ines – Fem kvinnor i inbördeskriget 1918” och har sedan dess publicerat flera verk. Anna inspireras av äldre kvinnors livshistorier och erfarenheter. Hon har svårt för nonchalans och brist på respekt mot människor, djur och natur. På sin fritid bakar hon surdegsbröd och sjunger gospel.

Ett liv mellan raderna

Anna Lindholm Astrid Lindroos

Ijuni dog min gudfar och farbror Anders, och trots att mitt liv på ytan ser ut att fortsätta som om ingenting har hänt, är han ständigt i mina tankar. Han var som en berggrund i mitt liv. Hans varma, trygga blick på mig var full av nyfikenhet och tillit.

I februari i år förstod jag att cancern var på väg att vinna över hans kropp, i maj var jag lättad för att vi fick fira hans sextiosjätte födelsedag, i juni höll jag om honom när han dog. Det var så hisnande sorgligt.

För några år sedan sade Anders till mig att jag skulle få hans dagböcker när han dog. Han har skrivit dagbok sedan han var nio år. Jag hoppades att de inte skulle bli mina förrän tidigast på 2040-talet, men så kom dagen redan i maj 2025. Då berättade han för mig var dagböckerna fanns, och att jag kunde ta dem under mina vingar. I en blå tygväska har jag dem nu, hans dagböcker från 1968 och framåt. Ett helt liv nästan.

Smått om vardagen

”Jag har bara skrivit om vädret och lite sånt där smått om vardagen”, sade han en av de sista gångerna vi sågs. Han satt så tryggt i sin sjukhussäng, han såg så tålmodig ut, som att han skulle leva några månader till, som att vi skulle få ha kvar honom över sommaren åtminstone. Men sedan gick allt snabbt. En dryg vecka senare var hans liv på jorden över, och redan samma kväll läste jag i hans dagböcker. Jag trodde att sorgen skulle göra det svårt att läsa, men dagböckerna har tvärtom blivit en tröst.

Hela hans person blir som livslevande när han skriver om sina dagar som tonåring på 1970-talet. Han skriver om sin familj, om min pappa, mina farbröder och min farmor och farfar. Om deras liv i Snappertuna och Karis. I dagböckerna får jag läsa om vem som kommer på kaffe, om

Gör det du med, börja skriva. Vänta inte på att något särskilt betydelsefullt ska hända, för det gör det redan.

bilar stannar och vägrar starta, om snöstormar och vårfåglar. Om festnätter på utestället Gropen i Karis, om föreningsliv och revyer. Han berättar om skolstress och skolavslutningar: ”Mitt betyg var bra så sjuttons bra”, skriver han i december 1977. Han skriver om Naturväktarna på radion och låtar som spelas medan han skriver dagbok. Jag får läsa om stämningar, situationer och relationer. Och allt är inte sorglöst och lätt. Det är mer än väder och vardag. Han är död, men ändå kvar här med mig.

Dagböckerna bildar en kollektiv berättelse om vår familj, släkt och vänskapskrets, men det blir också historieskrivning på ett större plan, en bild av tidsandan och livet i Finland, Karis och Snappertuna för ett halvt sekel sedan. Rent själviskt grävde jag allra först fram vad han hade skrivit hösten 1983, när jag föddes. Hade han skrivit något om det? Jag förberedde mig på att han inte hade skrivit ett ord, för att inte bli besviken. Men det hade han. Nu vet jag att det regnade och stormade den dagen. Han skriver att en välväxt brorsdotter har fötts. ”Det är Anna Helena Lindholm.” Och jag vet också att mina föräldrar marscherade för fred på FN-dagen strax innan, att de gick många barnvagnspromenader och hade ett socialt liv medan jag låg i vagnen och bara hängde med.

Snuttefilt i sorgen

Dagböckerna har blivit som en snuttefilt i sorgen efter Anders. Med dem finns berggrundsvärmen från honom kvar i mitt liv. Mina egna dagböcker är sedan tjugo år tillbaka mer självhjälpsterapi för att älta det knepiga och svåra med livet, men Anders dagböcker har inspirerat mig att skriva mer om väder, vind och vardag – för det är morgondagens historieskrivning. En grå måndag i november kan verka betydelselös, men i själva verket berättar den om en dag i livet som varit. Det är en form av historieskrivning som visar kommande generationer vad vanliga människor gjorde och drömde om en gång i tiden. Så nu tar jag fram min anteckningsbok och penna om kvällarna för att dokumentera dagen som varit. Gör det du med, börja skriva. Vänta inte på att något särskilt betydelsefullt ska hända, för det gör det redan.

livsmedel i fokus hållbara hem

Från kris till marthakraft

I Taras kök får linser och kikärter glänsa

Tara Junkers matlagningskurser på Arbis i Helsingfors är populära. Hon bjuder på kunskap om allt från fermentering och fingermat för bebisar, till modern bistromat och italiensk matlagning för barn och vuxna.

Matkreatören Tara Junker gör goda, färggranna och

nytänkande rätter, som också är vegetariska utan att göra en poäng av det. Nu slår hon ett slag för linser, kikärter och att äta inhemskt och i säsong året om.

Karin Lindroos

Karin Lindroos, Tara Junker

Tara Junker

Tara Junkers matlagningsintresse fick sin start under somrarna på tumanhand med mormor i Nagu skärgård, och blev bara starkare under tonåren. Hon berättar att hon under dagar ensam hemma då föräldrarna öppnade ett bageri och kafé i Helsingfors roade sig med att pröva sig fram i köket. Hennes första egna recept och matlagningsinspiration delade hon med sig av i en matblogg. Sedan dess har det fortsatt på samma sätt. I dag kan man ta del av Taras recept och matlagningstips i kokböcker, på hennes populära Instagramkonto, genom matkurser på Arbis i Helsingfors och ibland även i tv-program, senast i en av Strömsös livesändningar.

Av kärleken till maten

Den senaste kokboken, Kesäruokapäiväkirja , har hon skapat tillsammans med matkreatören Kira Arpia . I kombinationen av kokbok och matigt magasin får läsarna följa med de två matkreatörer bakom kulisserna – från inspiration och matlagning, till tankar kring säsong och råvaror. För Tara är det kärleken till matlagningen och råvarorna som är drivkraften i allt hon gör.

– Matlagning är ett ämne där man för evigt kan lära sig mera. Genom matlagning kan jag också påverka människor och göra en insats för klimatet, säger Tara.

Maten Tara gör är vegetarisk eller innehåller fisk, men hon gör ingen stor sak av att inte använda kött i matlagningen. Hon lagar helt enkelt god mat, som för det mesta är helt vegetarisk.

Efter många år som kursledare med fokus på just vegetariskt, berättar Tara att hon sett en tydlig utveckling kring uppfattningen av vad vegetariskt egent-

ligen är. Tidigare kunde det finnas en tanke om att vegetariskt är det samma som sallad, medan det i dag finns en bredare kunskap om vad vegetarisk mat kan vara. Det vill säga lika varierande som rätter med kött och fisk.

– Vegetariskt handlar inte om att inte äta kött, det handlar om att äta jättegod mat. Det enda som behövs är lite ny matlagningsteknik.

Inhemska råvaror i säsong på nya kreativa sätt återkommer i Taras recept, och hon upplever att det behövs mera kunskap kring hur man använder de inhemska råvarorna. Kålrot, rovor, olika

– Mat är väldigt personligt, vi måste alla äta och vi har alla en relation till mat. För många kan det kännas nästan som ett påhopp då någon utifrån rekommenderar hur man ska äta. Här kan man minnas att exempelvis näringsrekommendationerna är just rekommendationer.

För den som vill börja äta mer vegetariskt rekommenderar Tara att börja med baljväxter som linser, kikärter och bönor. Startsträckan att använda dem kan kanske kännas lång, men då har Tara en lösning.

– Köp en färdig tetra med linser eller bönor i stället för att blötlägga och koka torkade. Eller välj en linspasta i butiken i stället för en baserad på spannmål.

Ganska snabbt

märker man att det

är mättande, gott och förmånligt med baljväxter.

kålsorter, inhemsk fisk och djupfrysta inhemska grönsaker lyfter hon som både klimatsmarta, billiga och lättillgängliga året runt.

Proteinrika baljväxter

En vanlig följdfråga då vegetarisk kost kommer på tal är hur man ska få i sig tillräckligt med proteiner, och om man verkligen kan bli mätt på en vegetarisk måltid. Ofta kan diskussioner om vegetarisk matlagning väcka starka känslor och diskussioner.

Tara påminner också om att de som saluför proteinprodukter har gjort ett väldigt lyckat marknadsföringsarbete, men att man inte behöver extra protein om man inte tränar väldigt mycket.

– Ofta är det lika mycket protein i den vanliga burken kvarg som den med en märkning att den innehåller protein. Och protein finns också i annat än kött och baljväxter, såsom i pasta och havregryn.

Lite i taget

Att byta ut en del av ingredienserna till baljväxter i de rätter man vanligen tillreder är ett annat gott tips. En del av köttet i makaronilådan eller köttfärssåsen kan bytas ut till linser. Svarta bönor passar bra i tomatsalladen, och kikärter i smeten ger ett näringsrikt bröd.

– Ganska snabbt märker man att det är mättande, gott och förmånligt med baljväxter.

Nästa steg är att låta baljväxterna få huvudrollen, kanske i en pasta e ceci, en italiensk pastarätt med kikärter, i en bo-

”Kesäruokapäiväkirja” (ung. Sommarmatsdagboken) har Tara Junker och Kia Arpia gett ut på eget förlag. Det innebär att de bland annat förpackar, postar och sköter all administration kring boken.

lognese med belugalinser, eller kikärter som rostats med harissa som toppning på en sallad. Tara påminner om att ta i med kryddorna och örterna.

Bland utbudet av baljväxter på burk i våra matbutiker är mycket importerat, men en del kommer från så nära håll som Sverige. Våra inhemska torkade ärter passar också i andra rätter än ärtsoppa, exempelvis i falafelsmet.

Kära kålrot

För Tara handlar matlagning tillika om hållbarhet genom val av råvaror. Hon minns en period då vegetariskt och veganskt var extra mycket i ropet för ungefär tio år sedan, men inte alltid var det mest hållbara alternativet. Färggranna smoothiebowls, råkakor (raw cakes), kokböcker, restauranger och kaféer inspirerade många och öppnade upp för en mer vegetarisk kost. Samtidigt var recepten inte alltid hållbara, och kunde innehålla råvaror och ingredienser som rest långväga ifrån.

Själv väljer Tara mycket inhemska säsongsråvaror i sin matlagning, och återkommer ofta till kålroten – en lite bortglömd inhemsk rotsak som mest lyfts kring jul, men finns i butiken året om. Hon tipsar om att klyfta och rosta den tillsammans med klyftpotatisen. Eller att skära upp den

och servera den med dippgrönsakerna till fredagsmyset.

– Om man vanligtvis finhackar selleri och morot till sin bolognese kan man testa att byta ut morot mot kålrot i stället, som ger samma sötma.

Kålroten passar också fint i bakning, exempelvis i stället för riven morot i en morotskaka. Palsternacka gör sig också bra i ett bröd, och ger extra fukt som gör att brödet hålls mjukt och gott längre.

Snabbt och billigt

För vissa är vardagens matlagning en egen kreativ stund. För andra tryter inspiratio -

nen och det är svårt att hinna med i vardagens snabba takt.

Tara får inspiration redan genom att öppna kylskåpsdörren och funderar på kreativa sätt att kombinera ingredienserna i kylskåpet. Hon har också hittat tillbaka till sitt kokboksbibliotek, och upplever att många av recepten i kokböckerna håller betydligt högre kvalitet än de man kan googla sig till. Följer man inte ett recept i en kokbok till punkt och pricka kan det ändå ge nya idéer.

För de dagar som maten behöver fram på bordet omedelbart är Taras lösning alltid att ha bönor och linser hemma, och pas-

Tara Junker har gett ut flera kokböcker. Under fotograferingen går en läsare förbi och berömmer den senaste boken.

sa på att köpa dem då de är på erbjudande. Eller att värma en förpackning tortellini med linser ur en tetra. Finns det lite extra tid kan man piffa till det med grönsaker eller en klick pesto.

På Taras Instagramkonto är ett återkommande inslag konceptet fem vardagsrätter för 25 euro. I den sparade höjdpunkten kan man bekanta sig med matlistorna. Under en januarivecka bjuder Tara på pannpizza med egengjord burrata, majssoppa, bönbullar, kokos-linsgryta och vodkapasta.

Sköna skördetider

Matlagningsinspiration hittar Tara också i odlingslandet. Hon odlar både i Nagu och i södra Estland där hennes sambos släktingar bor. I Estland är klimatet och jordmånen annorlunda, och där lyckas hon bland annat odla vattenmelon på friland. Även om lönerna i Estland är hälften av dem i Finland, är maten lika dyr. Det har lett till att alla odlar, och exempelvis höghus har växthus på gården.

I Nagu skördar Tara auberginer, mangold och bönor. Hon har till och med lyckats med kikärter, även om de bara blev tretton till antalet. Hon plockar också svamp i stora mängder, gärna karljohansvamp.

– Jag känner mig aldrig så rik som när jag har skåpen fyllda med svamp. Mycket vill ha mer, ju mer jag hittar, desto mer vill jag plocka, skrattar Tara.

Hon fryser och lägger in svampen för att ha året runt, och tycker att få rätter vinner över en svamprisotto.

Tara Junker delar varje vecka med sig av matinspiration och -kunskap på sitt Instagramkonto @tarajunker.

Vem?

Tara Junker

Ålder: 30 år.

Bor: I Berghäll i Helsingfors, i Nagu om somrarna.

Familj: Pojkvän och barn.

Aktuell med: Kokboken Kesäruokapäiväkirja, kurser på Arbis i Helsingfors, nya recept och inspiration på Instagram @tarajunker.

Läser just nu: Pizzeria Roma av Elin Persson.

Tittar på: Andra säsongen av Barracuda Queens på Netflix.

Favoritvardagsmat: Okonomiyaki, en japansk kålplätt som kan toppas med valfria ingredienser. Och pasta i alla dess former.

Dricker helst på hösten: Kombucha. Äter helst på hösten: Allt med svamp.

Belugabolognese

(6 portioner, 45 minuter i köket)

En klassisk bolognese som går hem hos barnfamiljerna, dejten eller vegoskeptikern. Om du vill kan du ersätta grädden med en extra burk tomater. Receptet ger en stor sats, men såsen går utmärkt att frysa in eller använda som fyllning i lasagne. Den fungerar bra som den är, utan bechamelsås.

• 2 lökar

• 2 vitlöksklyftor

• 1 palsternacka

• 2 morötter

• 2 selleristjälkar

• cirka 3 msk torkade örter, t.ex. timjan, rosmarin och/eller oregano (välj det du har hemma)

• 1 grönsaksbuljongtärning

• 400 g belugalinser

• 1 burk, 400 g krossade tomater

• 2–3 dl vatten

• (1 dl rödvin eller ersätt med vatten)

• 2 1/2 dl havregrädde

• 500 g pasta, t.ex. tagliatelle

• olja att steka i

Gör så här:

1. Skala och finhacka lök och vitlök. Tvätta rotfrukterna och sellerin och skär i små bitar.

2. Hetta upp lite olja i en stor kastrull och fräs löken gyllene, cirka 2 minuter. Tillsätt vitlök, övriga grönsaker och örter, smula ner buljongtärningen och rör om ordentligt.

3. Häll i linser, krossade tomater, vatten och eventuellt rödvin. Låt sjuda på låg värme cirka 20 minuter.

4. Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen.

5. Tillsätt grädden i såsen och låt sjuda ytterligare 10 minuter. Rör om då och då, så att det inte bränner fast och tillsätt cirka 1 dl pastavatten, eller mer om såsen känns för tjock.

6. Vänd ner den avrunna pastan i såsen och servera genast.

Tips!

Servera gärna pastan med ugnsrostade körsbärstomater. Tvätta då 250 g körsbärstomater och lägg dem i en ugnsform med lite olja. Rosta i 175 grader medan du lagar pastasåsen.

Tomat- och fetapanna

(2 portioner, 15 minuter i köket)

Tomat- och fetapannan är perfekt när du inte vet vad du ska laga till middag. Den tar bara en kvart att laga och är otroligt god. Receptet är för två personer men kan enkelt dubbleras.

• 1 lök

• 2 vitlöksklyftor

• 1/2 kruka färsk timjan eller 2 msk torkad timjan

• 1 burk (400 g) konserverade körsbärstomater

• 1 burk (380 g) kikärter

• 200 g fetaost

• salt och svartpeppar

• olja att steka i

• ljust surdegsbröd, pasta eller gnocchi till servering

Gör så här:

1. Skala och hacka löken och vitlöken. Om du använder färsk timjan, hacka den och spara lite till garnering.

2. Fräs timjan, lök och vitlök i lite olja i en panna tills löken mjuknar.

3. Tillsätt körsbärstomaterna och krossa dem försiktigt med en stekspade. Skölj kikärterna och häll ner i pannan. Låt tomatsåsen puttra cirka 5 minuter och smaka av med salt och peppar.

4. Dela fetaosten i 3–4 bitar och tryck ner i såsen. Låt stå på låg värme cirka 5 minuter tills osten blir mjuk. Servera med skivor av surdegsbröd, pasta eller gnocchi.

Marthornas råd har hållit finländarna på fötter

Bågnar hyllorna i din källare av inlagd frukt, grönsaker och andra konserverade livsmedel? Om inte, är du långt

ifrån ensam. De flesta har förmodligen övergett gamla

traditioner till förmån för frysbox och kylskåp.

Kylskåpet och frysen har förenklat och förbättrat vår vardag – men samtidigt har värdefull kunskap gått förlorad, eller åtminstone minskat. I dag är det få som konserverar livsmedel på samma sätt som man gjorde under krigen och efterkrigstiden.

– Marthornas insatser har varit avgörande för att finländarna ska ha mat på bordet i kristider.

Det säger Ritva Kylli, universitetslektor och forskare specialiserad på nordisk mathistoria. Hon har bland annat skrivit böckerna Suomen ruokahistoria: Suolalihas-

ta sushiin och Ruokaa reissussa, som handlar om matens historia under resor. En svensk översättning av boken om Finlands mathistoria är också planerad.

Som historiker undersöker Ritva Kylli vad människor har ätit och hur de har lyckats få mat på bordet i finländska hushåll från 1700-talet fram till 1970-talet. Syftet är att förstå hur finländarna har klarat sig under svåra tider – och hur historiska erfarenheter kan bidra till dagens beredskap.

Avgörande roll

Marthorna har spelat en avgörande roll för att trygga finländarnas mathållning

i kristider – både under krig, fattigdom och andra samhällskriser. Martharörelsen fick sin början år 1899 och tre år senare upplevde Finland ett nödår då sommaren praktiskt taget uteblev. Marthornas matlagningskurser blev omåttligt populära. Marthorna utbildade kvinnor i hygien och hur man lagar näringsrik mat med små resurser. Råvarorna kunde bestå av potatis, morötter och spannmål och var det riktigt svåra tider blandades bark i brödet. År 1902 utkom också Föreningen Marthas publikation Kokbok för allmogehem, skriven av överstinnan Alma Forstén. Under krigstider har marthornas bered-

Maria Wasström Jani Lehtinen Terese Bast

I kristider är det viktigt att kunna odla småskaligt i städerna, men stadsodling fyller också andra funktioner.

skapsarbete varit avgörande både för civilbefolkningens välfärd och frontens försörjning. Marthorna har lärt ut hur man tillreder mat med ransonerade varor, odlar i liten skala, konserverar och lägger in mat för vintern.

I det sammanhanget passar det bra att ägna just konservering en tanke. Vad händer vid ett längre strömavbrott? Då fungerar varken frys eller kyl, och den som har konserver i skåpet har antagligen en bättre utgångspunkt än den som inte har det.

I takt med att världen och samhället uppfattas som alltmer otrygga har också myndigheternas idoga arbete med beredskapsrekommendationen 72 timmar börjat bära frukt. Allt fler finländare är medvetna om att det lönar sig att ha ett beredskapslager hemma ifall en eventuell kris skulle inträffa. Det kan handla om allt från ett

längre

strömavbrott till större kriser. Vatten, mat och mediciner för minst tre dygn är en bra utgångspunkt.

Samtidigt har urbanisering, utrymmesbrist och tidsbrist också gjort att många struntar i att långtidsplanera sin matlagning och i stället sticker sig in i närbutiken flera gånger i veckan. Och ibland verkar vissa tro att maten faktiskt kommer från butiken.

En ny vändning

Det finländska samhället har många gånger fått beröm för sina beredskapslager och beredskapsplaner. Minnena från de senaste krigen höll just på att falna då vår östra granne började skramla med vapen och anfalla Ukraina. Finländarna nyktrade hastigt till och insåg att en ny epok hade inletts.

Vad kan vi lära oss av tidigare krig och kriser när det gäller livsmedelsförsörjning?

Hon påpekar att projektet siktar på ett slutresultat först om ett par år. Kylli själv har däremot forskat i livsmedelshistoria i många år.

– Tiden före kylskåpet intresserar mig, säger Ritva Kylli.

I dag är det lätt att förundra sig över att folk över huvud taget klarade sig utan kylskåp.

Kylli fick själv en dyrköpt erfarenhet för några år sedan då hon bodde i Japan där en jordbävning ledde till två dagars strömavbrott.

– Allt jag hade i frysen gick förlorat, säger hon snopet.

Kylskåpen blev vanliga i de finländska hemmen på 1950-talet medan det skulle räcka ända till 1970-talet innan frysen blev

Det är en fråga som Ritva Kylli och andra forskare vid Uleåborgs universitet för närvarande arbetar med. Forskningsprojektet Huova fokuserar på Finlands försörjningsberedskap genom historien och hur landet har hanterat livsmedelsförsörjning under olika krisperioder. Forskarna undersöker bland annat livsmedelskonserveringens historia, politiska beslut och medborgarnas vardagliga strategier för att klara sig. Ritva Kylli är övertygad om att dagens människor har nytta av att känna till beredskapens historia med bland annat äldre tiders livsmedelskonserverings- och lagringsmetoder.

– Tiden före kylskåpet intresserar mig, säger Ritva Kylli, som forskar i hur finländarna klarat sig genom historiska kriser och vad vi kan lära oss av det i dag.

lika vanlig, antingen som separat frysbox eller kombinerad kyl och frys.

Innan moderna kylsystem blev vanliga var man tvungen att konservera maten på andra sätt. En rad olika metoder användes, såsom saltning, torkning, rökning och fermentering. Fisk och kött saltades och förvarades i tunnor eller kärl. Saltet drog ut vätskan och hindrade bakterietillväxt. Även rökning av kött och fisk var vanligt för att förlänga hållbarheten.

Stora isblock

Under vintern kunde man frysa in livsmedel. Stora isblock sågades då från sjöar och lagrades i källare isolerade med sågspån. På så sätt kunde maten hållas kall ända in på våren.

Under sommaren och hösten torkade man svamp, fisk, kött, bär, örter och spannmål för att använda under det kommande året. Knäckebröd, med sin långa hållbarhet, var ett praktiskt och uppskattat inslag på matborden.

Surkål och

andra inlagda, syrade eller fermenterade grönsaker och rotfrukter har räddat många måltider under kristider. Mjölk syrades till surmjölk och fil, och ost tillverkades för att förlänga hållbarheten.

Att koka sylt och saft på naturens bär och frukter var närmast en självklarhet i många hem ännu för några årtionden sedan.

– Historiskt sett har närmaten varit viktig, och man tog också vara på det som fanns i naturen, säger Kylli.

Traditionellt har brödet varit en hörnsten i den finländska kosten. Tillgången till mjölkprodukter, gröt och välling har varit betydelsefull. Kött åts mer sällan, främst som festmat, förutom bland dem som hade tillgång till vilt.

– Hade man smör kanske man sålde det i stället för att äta det själv. På så sätt fick man ihop en liten slant, säger Kylli.

Hon har läst åtskilliga gamla recept och plöjt igenom tidningar och tidskrifter från svunna tider för att få en uppfattning om vad man under olika tider har ätit i de finländska hushållen.

Kunskap är A och O

Ju mer Ritva Kylli har bekantat sig med hushållningen långt tillbaka i tiden har hon också insett hur svårt det tidvis varit att faktiskt hålla alla magar mätta. Det var ju inte så att kvinnor på 1800-talet automatiskt

visste hur man skulle få maten att räcka under ett helt år.

Det fanns alltså ett enormt behov av kunskap redan långt innan martharörelsen startade. På 1860-talet rådde utbredd hungersnöd i Finland med flera kalla och regniga somrar i rad, vilket ledde till missväxt och brist på mat. Vintern 1867 var dessutom extremt kall och lång. Ställvis låg snön kvar på marken fram till juni. Förutom barkbröd drygade man ut maten med lavar, halm, mossa och rötter.

På den tiden var det betydligt svårare för kvinnor att få tillgång till kunskap om hur man förvarar mat.

– Det fanns en del information i tidningar och tidskrifter, men endast få familjer hade tillgång till dem, säger Kylli. Kvinnor ur de högre samhällsklasserna försökte informera och utbilda arbetarkvinnorna. När tidskriften Kotiliesi började ges ut år 1922 blev den snabbt populär och spred kunskap om hushåll, familjeliv och samhällsfrågor ur ett kvinnligt perspektiv.

Djupdykningarna i historien har också fått Kylli att inse hur knappt det tidvis varit med maten i vårt land.

– I dag, när vi har tillgång till orimliga mängder mat, kan det vara bra att tänka på hur det var under krigstiden för bara några decennier sedan då det helt enkelt inte fanns tillräckligt att äta.

Under krigen var det brist på arbetsfolk och brist på gödsel vilket resulterade i små skördar och matbrist.

När Ritva Kylli ser på dagens hotbilder och möjliga krissituationer hoppas hon att finländarna i högre grad skulle utnyttja och utveckla möjligheterna till småskalig odling i städer.

– I kristider är det viktigt att kunna odla småskaligt i städerna, men stadsodling fyller också andra funktioner.

Gemensamma odlingar kan göra gott för gemenskapen, välmåendet och trygghetskänslan.

Stadsodlingarnas historia kanske blir Kyllis nästa projekt att forska i.

Livstrådar och kvinnoberättelser från en textilfabrik

I början är skrivprocessen lustfylld, allt känns möjligt.

Och just där befinner sig Annika Åman nu. Hon har rönt framgångar med teaterpjäser och romaner om arbetarkvinnorna vid textilfabriken i Oravais. Arbetet med den tredje och avslutande delen i trilogin har redan påbörjats.

Cia Hemming

ICamilla Ostberg

begynnelsen var Masunaran , en försynt liten bok med underrubriken Berättelser om liv och villkor vid Oravais fabrik. En sådan där publikation som eldsjälar vid lokala föreningar brukar ge ut, i det här fallet Oravais hembygdsförening när året skrevs 1996. ”Masunaran” kallades de som levde och arbetade vid Oravais textilfabrik. Ett begrepp härlett av att området började kallas Masunin redan på 1700-talet då ett masugnsområde uppfördes i samband med Kimo bruk 12 kilometer bort. Ur masugnens ruiner kom textilindustrin sedan att grundas år 1885.

Och där stod den. Inklämd bland andra böcker i föräldrarnas bokhylla när dramaturgen, regissören och författaren Annika Åman hittade den omkring år 2010.

Fylld med berättelser och vittnesmål av gamla fabriksarbeterskor, främst spinnerskor och väverskor, kom boken att bli den framtida dramatikerns första framvaskade guldkorn och den glödande gnista som tände passionen för det lojala engagemang hon sedan dess känt för ”masunaran”.

– Ämnet valde mig, säger Annika Åman. I sina böcker lyfter hon fram kvinnoperspektivet i den finlandssvenska fabriksarbetarklassen genom att fiktivt berätta om utsatta kvinnors livsöden, inspirerad av verkliga händelser.

– När jag började läsa boken kom allt till liv för mig i mitt inre, minns Annika. Jag kunde se allt väldigt tydligt och tänkte att det här måste vi skriva och berätta om på Oravais Teater! Varför har ingen lyft fram det här tidigare? Är det kanske jag som måste göra det?”

Ett år av arbetsro

Det är tidig juli, ändå träffas vi inomhus. Utanför nöter regnet på och ännu vet vi inte att om bara några dagar ska sommaren 2025 slå ut i full böljande blom. Annika Åman, klädd i svart och smyckad med silver, möter oss vid stadsbiblioteket i Vasa, en miljö

hon trivs bra i. Som högkänslig är tystnad ett grundbehov då hon skriver och Annika ser likheter mellan bibliotek och kyrkor –båda är en plats där tystnad respekteras.

Det vilar något ljust och lättsamt över hennes väsen. Det märks att hon trivs där hon står, på tröskeln till sin tredje roman. Tack vare ett arbetsstipendium från Svenska kulturfonden har hon tilldelats ett helt år av ekonomisk trygghet och arbetsro.

Teaterpjäserna tog fyra år vardera i anspråk och böckerna kom mestadels till under sena kvällar och helger vid sidan av arbetet som konstnärlig ledare på Unga Scenkompaniet, samtidigt som hon ha-

de en bebis, ett nytt liv, att ta hand om.

– Att skriva en bok och att få till den textmängd som behövs är oerhört tidskrävande, säger Annika. Men det är viktigt att det skrivs, viktigt att vi läser och ur det finlandssvenska minoritetsperspektivet oerhört viktigt att det trycks böcker. Det handlar om kultur och identitet, men också om att vi måste ha råd att köpa böcker. Vid årsskiftet höjdes bokmomsen från 10 till 14 procent och när staten tjänar mer på en skriven bok än vad författaren gör – då är något skevt.

– Därför måste den tryckta boken prioriteras och försvaras, manar hon. Det är

viktigt att fonder och stiftelser fortsätter att stödja bokbranschen, författarna och allehanda lässatsningar.

Dramaturgi

och intriger

I femton år har Annika levt med Alma Laakso och de övriga karaktärerna som befolkar hennes skildringar.

– Att skriva handlar till stor del om att vistas i sin berättelse, säger hon. Om att fundera över dramaturgi och intriger och om att samla material.

Bit för bit har hon vaskat sig vidare genom åren och grävt allt djupare i hembygdens och i vårt lands krigshärjade historia,

för att med fiktiva karaktärer och konstnärlig frihet kunna måla upp sin version av hur fabriksarbeterskorna vid textilfabriken – lumpänglarna – levde sina liv.

Inspirerad av verkliga händelser från en turbulent tidsepok fylld av kommunistskräck, spritsmuggling, emigration och kraftigt politiska spänningar blåser hon liv i starka karaktärer och dramatiska livsöden. Inkännande och lyhört, med sinne för detaljer och med ett vackert språk färgat av berättelsens samtid.

Det kvinnliga perspektivet lyser starkt och självklart i Annikas verk som genomsyras av gemenskap, kampvilja och solida-

livsmedel i fokus

– Att skriva en bok är tidskrävande. Förstås är det speciellt för mig att jag har skrivit teaterpjäserna först och böckerna efteråt. Ofta brukar det vara så att en bok blir dramatiserad, men det här var min väg att gå, konstaterar Annika Åman.

ritet, för samhörigheten bland fabriksarbeterskorna var stark och solid. Och succé blev det för skådespelen Lumpänglar och Lumpänglars väg som uppfördes på Oravais Teater åren 2013–2014 respektive 2017–2018.

När Annika Åman sedermera med stilfull och säker penna skrev om teaterpjäserna till skönlitterära verk, kom Lumpänglar och Utbryterskan att hyllas i pressen som en kulturgärning.

Rätten att skriva Uppvuxen intill Masunin kom det gamla fabriksområdet att bli Annikas barndomslandskap och de övergivna arbetarhusen hennes lekplats, men någon personlig anknytning till fabriksepoken har hon inte. Hennes föräldrar kommer från andra orter och hon har ingen bakgrund i arbetarklassen. Det har ibland har fått henne att fundera över om hon har rätt att skriva om arbetarkvinnor och arbetarhistoria. – Jag har landat i att jag i första hand är humanist och historieberättare, säger hon. Min uppgift är att vara den objekti-

Det finns hur mycket

som helst att berätta bara man vågar och vill lyssna och gräva fram historier som inte skrivits ner i historieböckerna.

va berättaren och jag intresserar mig mer för en människas berättelser än för hennes politiska dräkt.

Och när hon i dag står i beråd att knyta ihop trilogins trådar gör hon det genom att ta sig an en känslig och infekterad tidsepok, som fick sin början 1953 då en storstrejk bröt ut på fabriksområdet i Oravais.

Strejken ledde till att många blev uppsagda, många sade upp sig och folk blev rejält osams. Fabriksområdet var socialistiskt, bondesamhället runtomkring mera borgerligt och schismerna i Oravais stora.

– Strejken lever kvar i folks minne och jag har låtit den vara orörd, men i dag känns tiden mogen, säger hon. Det är genom teater och litteratur vi kan och ska lyfta upp traumatiska händelser och bearbeta dem – en bygd kan inte förneka sin historia hur länge som helst.

Kvinnors livsberättelser

Att som kvinna engagera sig för att lyfta fram kvinnors historier och livsberättelser faller sig naturligt för Annika.

– Det finns hur mycket som helst att berätta bara man vågar och vill lyssna och gräva fram historier som inte skrivits ner i historieböckerna, säger hon. Till exempel den om ryssbrudarna, de som sällskapade med ryssar stationerade i Finland när vi var en del av Kejsardömet Ryssland.

Under arbetet med Utbryterskan fann Annika tidningsartiklar från Kaskö och

Korsnäs som vittnade om hur ett femtiotal kvinnor som haft förbindelser med ryssar släpats till ungdomslokalen i Finby i januari 1918. Prästen i Närpes läxade upp dem, folk spottade på dem och kvinnorna var fem före att brännmärkas i pannan som rysshoror.

Det här fick Annika att lyfta in en ny karaktär, en Närpeskvinna, i sin roman.

– Det är så otroligt intressant att inbördeskriget som pågick för över hundra år sedan fortsättningsvis inte är färdigbehandlat, säger hon. Det finns så många trauman och splittringar av det kriget än i dag, jag vet inte om vi någonsin blir färdiga med det.

Hundraårig textilepok

Oravais fabrik var på sin tid en av landets viktigaste textilfabriker. Hit sökte sig arbetare från hela landet och här har tusentals lumpänglar passerat fabriksportarna. När den sista tygaffären avslutade sin verksamhet på 1990-talet gick en över hundraårig textilepok i graven.

Fabriksarbete kunde vara väldigt farligt, men med tiden har förhållandena förbätt-

rats tack vare arbetarrörelsen och i dag ses arbetarskydd som en självklarhet i vårt land. Det betyder inte att textilindustrins problem har försvunnit, de har bara förflyttats till tredje världen och anställningsförhållandena i exempelvis Asien är ofta tveksamma. Ibland rentav slavliknande.

– De är vår tids lumpänglar, säger Annika med hänvisning till dagens textilarbetare i låglöneländer. De är i behov av arbete och försörjning, och arbetet som på alla sätt och vis är farligt och hälsovådligt involverar ibland barn.

Annika brinner för ämnet, konstaterar att vår överkonsumtion är enorm och att vi sällan vet var de plagg vi sliter och slänger är producerade. Själv köper hon helst sina kläder second hand och uppmuntrar folk att gå på loppmarknad.

– Men jag vill inte vara skenhelig, säger hon. För visst händer det att också jag går till H&M och köper saker utan att veta ursprunget, men jag vill uppmana oss alla att reflektera mera över vår konsumtion och över vem som tillverkar våra kläder. Är det etiskt? Är det hållbart?

Vem?

Annika Åman

Född: År 1986.

Bosatt: I Vasa, uppvuxen i Oravais.

Familj: Maken Marcus Granfors, sonen Leeroy, snart 18, dottern Mildrid, snart 6.

Studier: Utexaminerad dramainstruktör vid Yrkeshögskolan Novia/ Scenkonst år 2011.

Yrke: Regissör och dramaturg. En av de konstnärliga ledarna för den fria teatergruppen Unga Scenkompaniet i Vasa som hon grundade tillsammans med Alexandra Mangs år 2012. Författare vid Schildts & Söderströms.

Böcker: Lumpänglar (2022) och Utbryterskan (2024). Arbetet med den tredje boken i trilogin om kvinnorna på Oravais textilfabrik har påbörjats.

Litterär moder: En bland många –Astrid Lindgren.

Minnesvärd läsupplevelse: Herravälde av Elin Olofsson. En berättelse som följer tre kvinnor i olika samhällsklasser i 1920-talets Sverige.

livsmedel i fokus

När kärleken tar slut – vad händer med pengarna?

Vid en skilsmässa förändras inte bara livet känslomässigt, också ekonomin ställs på ända. Marthaförbundets tidigare ekonomirådgivare Maria Österåker ger konkreta råd om hur man kan förbereda sig, vad man bör tänka på och varför det är viktigt att ha koll på sin ekonomi, även när relationen är stark.

Hannah Kjellman, pressbild

Johanna Granlund

Maria Österåker, tidigare ekonomirådgivare vid Marthaförbundet, ser äktenskapsförordet som en omtänksam handling. Det är ett sätt att säkerställa att båda parter har det bra, även om livet skulle ta en ny vändning. – Det handlar om trygghet, också för barnen, säger hon.

Den största ekonomiska förändringen vid en skilsmässa är att man går från ett gemensamt hushåll med två inkomster till två separata hushåll med dubbla kostnader. Boendefrågan är ofta den första som måste lösas.

– Det är bra om båda parterna vet vad den gemensamma bostaden är värd och vilka boendekostnaderna är. Klarar båda av att köpa ut den andra, eller att ta över bolånet?

Maria Österåker lyfter den viktiga frågan och fortsätter:

– Står man inför en skilsmässa är det viktigt att man budgeterar för vardagsutgifterna för att inte bli överraskad. Tyvärr krockar ofta viljan med den ekonomiska verkligheten. Man vill behålla en viss levnadsstandard, men har inte längre råd. För att inte vardagen ska bli alltför tungrodd behöver man välja ett boende med kostnader som man faktiskt har råd med.

Ekonomisk insyn och delaktighet

måste använda sparkapital som man hade avsett för något annat. Maria Österåker betonar vikten av att båda parter har insyn i ekonomin – oavsett relationens status. Det handlar om att förstå kostnader, konton, lån och besparingar.

– Förr eller senare måste vi alla skiljas åt, senast då den ena parten avlider. Då blir det en stor omställning för den som blir kvar, särskilt om man inte har varit delaktig i ekonomin tidigare.

Står man inför en skilsmässa är det viktigt att man budgeterar för vardagsutgifterna för att inte bli överraskad.

En skilsmässa kan medföra större ekonomisk otrygghet, som att man inte längre har råd att ha kaskoförsäkring på bilen, att man behöver hyra i stället för att äga sin bostad, eller att man

– Det är nyttigt att båda i förhållandet ser klart på de ekonomiska realiteterna. Det kan vara att någondera betalar mycket mer av de gemensamma utgifterna, eller att någondera får lägre pension genom att vara hemma med barnen. En viktig utgångspunkt är att vardagsekonomin känns rättvis och fungerande för båda och att båda har möjlighet att spara pengar, säger hon.

Äktenskapsförord – ett trygghetsverktyg

Vid skilsmässa spelar det mindre roll om man haft gemensam eller separat ekonomi. Det avgörande är om ett äktenskapsförord finns. Det kan skydda företag, besparingar och arv från att delas. Utan äktenskapsförord utgår man från giftorätten, vilket innebär att bådas egendom ses som gemensam och delas lika vid en

skilsmässa. Med ett äktenskapsförord kan man avtala om vilka delar av egendomen som ska vara någonderas privata, även vid separation.

Man kan skriva ett äktenskapsförord när som helst, och det kan utformas på olika sätt. Testamenten eller gåvobrev kan också innehålla villkor om att arvet eller gåvan ska vara undantagna giftorätten.

– Att tala om äktenskapsförord upplevs ofta som oromantiskt och kan kännas fel när relationen är god. Men jag ser det som ett sätt att visa omtanke – att man vill att ens partner ska ha det bra även om en skilsmässa skulle bli aktuell. Ur barnens perspektiv handlar det om att båda föräldrarna ska kunna erbjuda en god boendestandard.

Vid en skilsmässa är det avgörande att båda har tillräckligt med egna pengar att falla tillbaka på. Maria rekommenderar alla par att diskutera om de har råd att skilja sig, oavsett om det är aktuellt eller inte. Helst medan man fortfarande är kära och vill varandra väl. – Om utgångspunkten är att båda vill vara kvar i relationen av kärlek, och inte för att de inte har råd att gå, kan samtalet bli positivt.

Besparingar ger valmöjlighet

Då Maria Österåker åker ut till skolor och föreläser om ekonomi för ungdomar brukar hon bredda perspektivet på sparande. Det är kanske inte så viktigt att bli rik, utan om att skapa ekonomiska förutsättningar för att kunna välja. Det kan handla om att kunna lämna ett jobb där man vantrivs, eller om att kunna gå från en relation där man mår dåligt. I ett samboförhållande ser de ekonomiska realiteterna vid en separation annorlunda ut än i ett äktenskap. Den största skillnaden är att giftorätten inte gäller, var och en behåller det som står i deras namn. Om bostaden ägs gemensamt måste man komma överens om vem som köper ut den andra, eller om den ska säljas.

Frågor att ställa sig inför en eventuell skilsmässa

 Vilka är hushållets gemensamma inkomster i dag? Hur förändras det om vi delar upp oss i två hushåll?

 Vilka löpande kostnader har vi? Vilka nya kostnader skulle tillkomma vid en skilsmässa, till exempel boende, försäkringar och andra fasta utgifter?

 Finns det kostnader som skulle försvinna (till exempel livförsäkringar för någon av parterna) eller övergå helt till den ena vid en skilsmässa?

 Vilka är utgifterna relaterade till barnen? Enligt underhållstabeller beräknas de månatliga kostnaderna för ett barn till mellan 305–480 euro, beroende på barnets ålder.

 Finns det tillgångar som hus, bil, sommarstuga eller aktier – och vad är de värda?

 Finns det skulder? Det kan röra sig om gemensamma skulder, som ofta består av bolån, eller enskilda skulder som man ansvarar för själv om de står i ens eget namn.

 Finns det ett äktenskapsförord som gör att viss egendom inte omfattas av giftorätten och därmed inte delas vid en skilsmässa?

Praktiska ekonomiska frågor vid skilsmässa

 Vem har tillgång till olika bankkonton?

 Hur delar man upp och eventuellt omförhandlar gemensamma lån?

 Vilka försäkringar finns och vilka nya behövs? Kom ihåg att försäkringsbonus kan påverkas om försäkringen inte tidigare stått i ens eget namn.

 Försök spara till en ekonomisk buffert för oförutsedda utgifter. Bufferten bör egentligen vara större när man lever ensam – men det är vanligt att man inte har samma möjlighet att spara som tidigare.

 Det kostar att skilja sig. Juridiska avgifter brukar landa på omkring en tusenlapp om allt går smidigt. Vid oenighet och behov av juridisk hjälp finns det egentligen ingen övre gräns för kostnaden.  Även om man är överens kan det vara klokt att ta hjälp av en jurist som ser till att bådas rättigheter och skyldigheter beaktas. Man behöver inte lägga tid på att diskutera det man redan är överens om – fokusera i stället på de oklara frågorna.

4 bankfrågor vid separation

Sparbankir Carina Sainio vid Kvevlax sparbank går igenom vilka praktiska frågor man behöver ta ställning till tillsammans med sin bank vid en skilsmässa. De största frågorna rör oftast boendet och hur egendomen ska fördelas. Gemensamma skulder och tillgångar behöver ses över, vilket sker genom avvittring och en avvittringskalkyl.

1

Vad bör man ha klart innan bankbesöket?

– Det är bra att tillsammans ha funderat på och listat följande: gemensamma konton, användningsrätt till varandras konton, e-fakturor och andra direktbetalningar, gemensamma lån och pantsättningar. Ska egendom säljas eller ska den ena parten lösa ut den andra?

– Det är också viktigt att uppdatera eventuella förmånstagarförordnanden kopplade till spar- eller livförsäkringar.

– Om man har gemensamma barn med gemensam vårdnad efter skilsmässan, fortsätter båda föräldrarna ha användningsrätt till barnens konton tills barnet blir myndigt – eller tills man gemensamt avtalar om annat. Banken kräver då en fullmakt där detta är reglerat.

2Hur går det till att dela gemensamma konton eller lån?

– Det tekniska sköts av banken. Det är viktigt att komma ihåg att båda parter är solidariskt ansvariga för gemensamma lån. Lånet delas inte automatiskt på hälften vid en skilsmässa. Banken har rätt att kräva hela det återstående beloppet från endera parten om den andra inte sköter sin del.

– Om den ena maken vill bo kvar i bostaden måste banken först utreda personens betalningsförmåga att ensam amortera på bostadslånet. Om detta inte är möjligt måste bostaden i regel säljas. Pengarna från försäljningen används för att återbetala lånet, och resterande belopp beaktas vid avvittringen.

3

Räcker det med att reda ut ekonomin med banken, eller behövs en jurist?

– Själva fördelningen av egendomen mellan makarna kallas avvittring. Den kan förrättas direkt efter att ansökan om äktenskapsskillnad har lämnats in. För att genomföra avvittringen ska makarna göra en utredning av sina tillgångar och skulder – även sådan egendom som inte omfattas av giftorätten, som gåvor eller arv.

– Om man är osäker eller oense om hur egendomen ska fördelas kan man ta hjälp av en jurist eller annan sakkunnig. Det kan finnas skäl till jämkning om avvittringen leder till ett oskäligt resultat eller om den ena parten får en obehörig ekonomisk fördel.

4

Finns det något som brukar överraska då egendomen ska delas?

– Överlåtelseskatten. Den uppstår när den ena parten köper ut den andras andel av exempelvis den gemensamma bostaden. Köparen måste då betala överlåtelseskatt på köpet.

Aktuellt

Nytt inspirationspaket: Finlandssvensk matkultur

Matkulturdagen till ära bjuder vi på ett nytt inspirationspaket för marthaträffar. Samla dina marthavänner och diskutera årets tema!

Marthaförbundets inspirationspaket är färdiga, tematiska mötesmaterial som finns till för medlemmarnas marthaträffar. Paketen innehåller strukturerade teman, övningar, frågeställningar och diskussionsunderlag som gör det lätt att arrangera givande och engagerande träffar. Det senaste handlar om matkultur.

Diskutera gärna:

 Vad var mest iögonfallande med årets tema?

 Hur relaterar temat till din matvardag?

 Vilka utmaningar och möjligheter ser du kopplade till råvarorna i temat?

 Vilka är dina personliga matminnen kring temat?

Levandegör temat:

 Välj ut några recept från magasinet och tillred tillsammans.

 Gör ett studiebesök hos en lokal odlare eller mathantverkare.

 Ät på en restaurang som använder sig av råvaror från årets tema.

Fler tips hittar du i inspirationspaketet på Marthaförbundets hemsida: www.martha.fi/ uploads/inspirationspaket_matkultur.pdf

Alla inspirationspaket finns samlade på Marthaförbundets hemsida martha.fi under kategorin ”Material” och underrubriken ”För föreningar”.

Matkulturdagen firas på Labbnäs i Dragsfjärd 9.10

Den 9 oktober 2025 samlas vi på Labbnäs semesterhem för att fira den finlandssvenska matkulturdagen med mat, musik och gemenskap. Gästerna får njuta av en meny som lyfter fram säsongens råvaror och visar den kulinariska mångfalden hos våra inhemska oljeväxter. Programmet pågår mellan klockan 17.30 och 20.15. För underhållningen står Jimmy Träskelin, Hasse Ginlund och Ulla Väärä. I vanlig ordning presenteras årets matkulturmagasin och vi delar ut det årliga matkulturpriset under kvällen. Festen har plats för 45 gäster och kostar 32 euro. Om du har en folkdräkt – klä dig gärna i den! Anmäl dig via länken: www.lyyti.fi/reg/matkultur-2025/. Sista anmälningsdag är 1.10.2025

Program

Matkulturdagen på Labbnäs

 Ankomstmusik: Jimmy Träskelin

 Välkomsthälsning (cirka kl. 17.30)

 Underhållning: Hasse Ginlund & Ulla Väärä

 Presentation av dagens meny

 Middag: Årets matkulturmeny

 Presentation av årets matkulturmagasin:

Karin Lindroos & Louise Mérus

 Musik: Jimmy Träskelin

 Utdelning av årets matkulturpris:

Mia Hafrén & Camilla Komonen

 Avslutning (cirka kl. 20.15)

Matkulturmagasinet 2025: Inhemska oljeväxter – från frö till olja

Från små gröna skott till knallgula sommarfält av rybs och raps. I årets matkulturmagasin får vi följa de inhemska oljeväxterna från frö till olja. Odlare, experter och förädlare tar oss med till såväl höstrapsfältet som oljepresseriet. De delar med sig av kunskap om odlingens utmaningar och möjligheter och den inhemska vegetabiliska oljans fördelar och användningsområden. Rybs och raps är de allra vanligaste oljeväxterna i Finland, men vi bekantar oss också med camelina och oljehampa. Bland de tjugo recepten blir det allt från marinerad svamp, olika röror och dressingar, till pumpa-äppelkaka, semlor och granola.

Tid för eftertanke

Större marthasamlingar brukar kännetecknas av en imponerande ljudnivå när det så kallade “marthasorlet” kommer i gång. Det kan ses som ett mått på trivsel – många glada människor med mycket att prata om.

Gemenskap är en stark drivkraft till att gå med i en förening. Man söker sammanhang och positiva upplevelser. Ofta förverkligas detta, och deltagarna går hem efter en givande stund tillsammans. Men även marthor är människor, och människor är som bekant inte helt okomplicerade.

Det är sällan någon medvetet vill andra illa, men ibland uppfattas det vi säger eller gör på ett helt annat sätt än vi tänkt oss. Ibland går det snett: vi sviker varandra, talar illa om andra, pekar ut brister, tar ut vårt eget dåliga mående på omgivningen eller står tysta när vi borde ha sagt ifrån. Nästan alla har gjort sig skyldiga till detta någon gång – medvetet eller omedvetet.

Det goda är att det går att göra något åt saken. Vi kan börja med oss själva, reflektera över vårt eget agerande, öva på att se och lyssna på andra, våga stå upp för det som är rätt och undvika att låta konflikter gro. Lyft hellre katten på bordet och gå vidare. Att vara människa innebär också oändliga möjligheter till utveckling – både individuellt och tillsammans.

Låt hösten bli en tid för eftertanke. Syna både de goda och mindre goda sidorna i föreningsverksamheten och fundera på vilka riktningar ni vill växa vidare mot. Martha står för inkludering, gemenskap och trygghet, låt oss odla dessa värden i alla våra sammanhang och höja sorlet ännu ett snäpp.

Jessica Åhman, organisationskoordinator

Kurser, föreläsningar och träffar för föreningar

Under hösten erbjuds flera inspirerande utbildningar och träffar för föreningsaktiva. Här finns något för både nya och erfarna medlemmar, från naturupplevelser till kommunikation och föreningsadministration. Bli skogsguide

Vill du hjälpa fler seniorer att ta del av naturens läkande kraft? Marthaförbundet utbildar nu skogsguider som leder trygga och inspirerande vandringar för personer över 65 år.

Datum: Fredag 1.10.2025 kl. 14–16.30 (Korsholm)

Läs mer: www.martha.fi/ evenemang

Kontaktperson: Fanny Nykvist, fanny.nykvist@martha.fi

Bli Smartfisk-ambassadör Är du intresserad av lokal fisk och hållbart fiske? Genom Marthaförbundets nya utbildning kan du bli Smartfisk-ambassadör och sprida kunskap vidare.

Datum: Lördag 25.10.2025 kl. 9–15.30 (Björköby, Österbotten)

Läs mer: www.martha.fi/ evenemang

Kontaktperson: Sandra Mellberg, sandra.mellberg@martha.fi

Höstens viktiga datum

14.9 Centralstyrelsemöte, Helsingfors

1.10–1.12 Ansök om föreningsstöd

Sekreterarkurs om föreningens administration

Vad innebär rollen som sekreterare i en förening? Kursen arrangeras av SFV, Svenska folkskolans vänner, och ger dig koll på uppgifter, ansvar och hur du får arbetet att flyta smidigt.

Datum: Måndag 6.10.2025 kl. 18–19.30

Läs mer: www.martha.fi/ evenemang

Från gnista till genomslag

Vill du nå ut med föreningens verksamhet på ett engagerande sätt?

Den här SFV-kursen ger dig verktyg för att kommunicera positivt och effektivt.

Datum: Onsdag 8.10.2025 kl. 9–12 Läs mer: www.martha.fi/ evenemang

9.10 Matkulturdagen, Labbnäs, Kimitoön

4–5.10 Slow food, Billnäs

5–8.10 Strömmingsmarknad, Helsingfors

21.10 Centralstyrelsemöte, Helsingfors

15.11 Marthadag, Borgå

27.11 Centralstyrelsemöte

Vecka 51 Råd & tips inför jul

Följ också med evenemangskalendern på martha.fi/evenemang, där hittar du den mest aktuella informationen.

Vi gör det mesta: fastighetsservice, städning, fönstertvätt, renovering, vedarbete, trädgårdsarbete, flytthjälp mm.

Hur kan vi hjälpa dig?

Project Liv fick årets Fredrika Runebergstipendium

När livet ställs på ända av sjukdom behövs något att hålla fast vid. Någon som finns där, som lyssnar, som lyfter. Årets Fredrika Runeberg-stipendium har tilldelats Project Liv, en förening som med värme, kreativitet och uthållighet ingjuter hopp hos långtidssjuka barn och deras familjer.

Med ett stipendium på 10 000 euro uppmärksammas Project Livs samhällsmoderliga arbete, ett engagemang som sträcker sig från sjukhusets korridorer till barnens drömmar. Föreningen delar ut överraskningspaket, firar födelsedagar på sjukhus och förverkligar drömmar, allt för att ge energi, glädje och hopp i en vardag som ofta präglas av oro och osäkerhet.

– Vi vill ge dem tillit till att livet bär, att det på något sätt ordnar sig. Vi kan inte lova att allt slutar väl, men vi försöker hålla hoppet uppe, säger initiativtagaren och ekonomiansvariga Nina Brännkärr-Friberg , som grundade Project Liv efter att hennes egen son insjuknade i leukemi.

En trygg punkt

Föreningen har vuxit till en etablerad organisation med fem anställda och verksamhet i Österbotten, Åboland och Nyland. Med hjälp av företag, frivilliga och samarbetspartner har Project Liv blivit en samhällsfamilj, en trygg punkt att luta sig mot.

– Det är viktigt att ha någon som finns med under hela resan. Vi finns med i början, i mitten och i slutet, säger Carola Nordberg , ansvarig för Liv i vården på Project Liv.

– Det är elfte året föreningen är verksam. Under dessa år har vi många gånger fått bekräftat att de här familjerna behöver

Med överraskningspaket, genom att förverkliga drömmar och ge stöd i vardagen sprider Project Liv framtidstro. Föreningen riktar sig till barn och familjer som har drabbats av sjukdom.

oss, säger Mervi Segervall, ansvarsperson för Liv Drömmar.

Förra året förverkligades sammanlagt 64 större drömmar, såsom resor eller möten med idoler, och nästan 400 mindre överraskningspaket delades ut. Även syskon och föräldrar omfattas av stödet, som kan vara allt från samtal till praktisk hjälp.

Fredrika Runeberg-stipendiet delas ut till en person eller organisation som verkar i Fredrikas anda med bildning, omtanke och samhällsengagemang. I Project Livs arbete är dessa värderingar starkt närvarande.

– Personligen är jag stolt över att få vara

en del av det här, att man kan räkna med oss, säger Carola Nordberg.

Fredrika Runeberg-stipendiet utdelas varje år på Fredrikas födelsedag den 2 september till förtjänta personer som arbetar i hennes anda. Stipendiet kan inte sökas, utan mottagaren utses av en stipendiekommitté. I kommittén finns representanter för Finlands svenska Marthaförbund, Svenska kulturfonden, Svenska Kvinnoförbundet och Svenska folkskolans vänner. Fredrika Runebergs stipendiefond grundades 1986 på initiativ av fil.dr Karin Allardt Ekelund.

SFV/Gun-Marie Wiis

Mikaela Groop

Project Liv belönas med Fredrika Runeberg-stipendiet 2025 för sitt samhällsmoderliga arbete, ett engagemang som förenar omtanke, uthållighet och gemenskap.

Så här motiverade stipendiekommittén

sitt beslut

”Långtidssjuka barn och deras familjer möter inte bara sjukdomens prövningar utan även en vardag som ofta präglas av oro, isolering och osäkerhet. I dessa situationer kan glädje och stunder av lättnad bli avgörande för både barns och föräldrars ork och hoppet om en bättre framtid. Att skapa dessa stunder kräver omtanke och ett uthålligt engagemang.

Föreningen Project Liv verkar för att göra vardagen ljusare och roligare för långtidssjuka barn och deras familjer. Föreningen jobbar för att fylla vårdmiljön med värme och liv, och för att förverkliga barnens drömmar, stora som små. Med respekt och utan krav erbjuder Project Liv stöd som omfattar hela familjen.

Initiativtagaren Nina Brännkärr-Fribergs son insjuknade i leukemi år 2010. Den egna familjens känsla av ensamhet och hopplöshet blev en insikt och en drivkraft att bygga en verksamhet som skapar hopp för barn och familjer i samma situation. År 2014 grundades

Project Liv. Engagemanget växte och många organisationer slöt sig bakom, bland annat fotbollslaget FF Jaro. I dag är Project Liv en etablerad organisation med fem anställda och verksamhet i Österbotten, Åboland och Nyland och samarbeten över hela Finland.”

Vad tycker du om Martha? Hjälp oss att bli ännu bättre!

I september 2025 skickar vi ut en läsarundersökning till ett representativt urval av Marthaförbundets medlemmar. Syftet är att göra tidskriften Martha ännu mer relevant, inspirerande och läsvärd för dig. Om du får enkäten, ta gärna några minuter och svara. Dina tankar och åsikter är ovärderliga för oss på redaktionen. Ju fler som svarar, desto klokare blir vi. Och desto bättre blir tidningen. Tack för att du hjälper oss att utveckla Martha!

Inbetalningar

Centrs Marta

Köklax mkr med anl. av Siv Snabbs födelsedag 25 euro

Hommansby Marthaförening till Kerstin Söderlings minne 15 euro

Frida Hanner 10 euro

Ingrid Svanfeldt 50 euro

Köklax mkr med anl. av Harriet WiikLeskinens bemärkelsedag 25 euro

Lovisa Marthaförening gratulerar med anl. av Centrs Martas 25-årsjubileum 100 euro

Inbetalningarna redovisas i tidskriften Martha utan särskild anmälan till redaktionen. Vänligen meddela vilken fond ni önskar understödja, eftersom insättningen går till ett uppsamlingskonto (Danske Bank FI57 8000 1400 0617 51).

Ansök om bidrag för föreningens verksamhet

I början av oktober är det återigen dags att ansöka om Svenska kulturfondens föreningsstöd som delas ut via Marthaförbundet. Föreningen kan inte samtidigt kan ansöka om andra stöd direkt av Kulturfonden. Ansökan görs enklast via nätet, men vid behov kan motsvarande uppgifter lämnas in per post, e-post eller telefon. Ta då kontakt med organisationskoordinatorn (se uppgifter nedan). Ansökningslänken för föreningsstödet är öppen under tiden 1.10–30.11.2024 och hittas här: www.lyyti.fi/reg/Ansok_om_ Svenska_kulturfondens_foreningsstod_for_ar_2026_8820

Ansökningarna sammanställs av organisationskoordinatorn och behandlas i en arbetsgrupp inom centralstyrelsen. Gruppen lägger fram ett förslag till styrelsen som antingen godkänns eller förkastas. Kriterierna diskuteras årligen för att hållas uppdaterade och motsvara Marthaförbundets värderingar och fokusområden.

Med stödet vill Svenska kulturfondens stödja föreningsverksamhet i Svenskfinland och har delegerat det praktiska arbetet till Marthaförbundet för att pengarna ska användas så ändamålsenligt som möjligt.

Kom också ihåg att redovisa för eventuella bidrag från föregående år innan en ny ansökan skickas in senast 15.12.2025 ifall tillställningen infaller senare under året. Redovisningen görs här: www. lyyti.in/Redovisa_foreningsstod_ for_2025_senast_15122025_2209

Mera information hittar ni på martha.fi/foreningsadmin/foreningsstod. På frågor svarar förbundets organisationskoordinator Jessica Åhman, jessica.ahman@ martha.fi, tfn 044 280 6609.

Nytt medlems- värvningsmaterial

–

kostnadsfritt för föreningar

Marthaförbundet har tagit fram nytt, inspirerande material för medlemsvärvning. Det passar både för föreningar och för att nå ut till nya och potentiella marthor. Materialet är kostnadsfritt, det enda som tillkommer är portokostnaden. Ta med en hög till nästa evenemang eller dela ut till någon du tror skulle trivas hos oss! Det tredelade paketet innehåller en snabbguide med konkreta tips, en inbjudande broschyr och roliga samla marthapoäng-vykort att dela ut. Materialet passar perfekt att ta med till evenemang, eller att ha med i väskan för spontana möten i vardagen. Snabbguiden är digital och riktar sig till dig som redan är föreningsak-

tiv och vill bli bättre på att locka med fler. De övriga riktar sig till potentiella medlemmar.

Ta del av innehållet och beställ direkt via Marthaförbundets webbplats: www.martha.fi/artikel/nytt-varvningsmaterial?source=hem-och-hushall

Har du frågor, kontakta organisationskoordinator Jessica Åhman, jessica.ahman@martha.fi.

Bidrag för renovering av föreningshus

Uppdatera dina medlemsuppgifter enkelt med Sense

Har du flyttat eller bytt e-postadress? Nu kan du som medlem själv uppdatera dina kontaktuppgifter direkt via Marthaförbundets nya medlemsregister Sense. Det gör att du alltid får tidskriften Martha, nyhetsbrev och annan viktig information utan avbrott.

Du loggar in med ditt medlemsnummer som användarnamn på www.martha.fi/artikel/uppdatera-dina-medlemsuppgifter. Första gången du loggar in behöver du skapa ett eget lösenord via länken ”Beställ nytt lösenord”. Observera att du då måste använda samma e-postadress som finns registrerad i systemet.

Om du har frågor eller behöver hjälp med inloggningen, kontakta din förening eller Marthaförbundets kansli på kansliet@martha.fi

Behöver er marthagård renoveras? Nu har ni möjlighet att ansöka om bidrag för renovering från Finlands Hembygdsförbund. Renoveringsbidrag kan ansökas av föreningar som äger föreningshus som är avsedda för fri medborgarverksamhet. Syftet med bidraget är att bevara och förbättra husens kulturhistoriska värde, skick och funktionalitet.

Bidragsansökan görs elektroniskt och sänds till Finlands Hembygdsförbund senast 31.10.2025. Anvisningar för ansökan finns på Hembygdsförbundets webbplats: kotiseutuliitto.fi/ foreningshus/renoveringsbidrag-for-foreningshus/. Information om Hembygdsförbundet hittar ni på kotiseutuliitto. fi/pa-svenska/.

Mera information finns på seurantalot@kotiseutuliitto.fi eller per tfn på 041 314 2879.

ANSVARSFULLT PLACERANDE

– Hi a

lämpliga placeringsobjekt i

Sparbanken

Hur känner man igen ansvarsfulla placeringsobjekt?

Alla våra fonder följer principerna för ansvarsfullt placerande. Ansvar kan dock betyda olika saker för var och en.

Ta kontakt för en placeringsplan som passar dig: 010 423 9000 (lna/msa)

Läs mer om placering: sparbanken.fi/sparbankens-fonder

Helsingforsmarthorna fyller 125 år och firar med omtanke

Att leva i tiden utan att glömma sitt ursprung – det strävar 125-åriga Helsingfors svenska Marthaförening efter. Under jubileumsåret varvas föreläsningar, tantparkour och after work-träffar med välgörenhetsarbete som knyter an till gränshjälpen i efterkrigstidens Finland. Men var kommer kossan in i bilden?

Pia Backman-Nord Cata Portin, Marthas bildarkiv

År 2020 skulle ha blivit ett år av festligheter. Vi vet alla hur det blev – pandemin satte stopp för det mesta. Inte undra på att Helsingforsmarthorna nu vill ta igen det förlorade jubileet, fem år äldre och ännu mer erfarna.

– Det blir förstås inte en kopia av det program som planerades då – mycket har hänt på fem år. Men vi ska fira stort!

Det säger Emilia Hytönen , jubileums- och evenemangskoordinator för 125-årsjubileet, som redan har dragit i gång firandet. Bland annat pågår, i klassisk Martha-anda, en kurs i vardagsfärdigheter där deltagarna får lära sig att lappa kläder och göra enklare renoveringar hemma.

– Vi har förstås funderat över hur vi ska nå ut till alla våra över tusen medlemmar, och vi tycker det är fint att man kan välja mellan att delta i både större evenemang och mindre samlingar, berättar verksamhetsledare Maria Rajalin. Hon listar pågående verksamhet som sträcker sig från

fika på kansliet för nya medlemmar till after works och utfärder.

Hjälpinsats för Ukraina

Välgörenhet har alltid legat föreningen varmt om hjärtat.

– Man har velat sträcka ut en hand till dem som behöver det, och det vill vi fortsätta med under jubileet. Vi har uppmuntrat alla kretsar och medlemmar att samla blodgivningspoäng tillsammans, säger Emilia.

Den största satsningen under året är välgörenhetskampanjen Kohjälpen. Syftet är att samla in medel till barn och familjer i Ukraina som på grund av kriget har tvingats flytta inom landet. De insamlade pengarna ska gå till konkreta hjälpmedel

via föreningen Karavanen till Ukraina.

– De ska få sådant som behövs för att klara vardagen på en ny plats. Det kan vara allt från kylskåp och mobila växthus till digital utrustning för distansundervisning, berättar Emilia.

Pengarna samlas in både genom direkta donationer och via olika evenemang. I slutet av augusti ordnades ett välgörenhetsjippo vid Tölöviken, där man kunde delta i promenad eller löpning, tantparkour och asahi – en finsk träningsform som passar de flesta. Men vad är tantparkour?

– Parkour går ju ut på att ta sig förbi olika hinder. Tantparkour handlar om att ta sig över, under och förbi naturliga hinder i ett område, utifrån egen förmåga. Det låter som att det bara riktar sig till äldre, men handlar egentligen om att våga utmana sig själv, oavsett ålder.

Kohjälp utan kor

Så olika aktiviteter ordnas för att samla in pengar till familjer i Ukraina. Men varför kallas kampanjen ”Kohjälpen”?

Det har krävts modiga kvinnor och beslut för att ta verksamheten framåt.

Helsingforsmarthornas jubileumsår firas med välgörenhet, vardagsfärdigheter och framtidstankar. Fr.v. Maria Rajalin, verksamhetsledare, samt Emilia Hytönen, jubileumsoch evenemangskoordinator.

Det är en historia som tar oss tillbaka till 1940 och till vårt eget land. Kvinnornas arbetsberedskapsförbund tog då initiativ till ”gränshjälpen”, för att stötta människor som tvingats lämna sina hem i Östra Finland när gränsen flyttades. Den som förlorat sitt hem hade ofta också mist sin boskap, Helsingforsmarthornas bidrag blev att skänka kor till behövande.

Nu är det ukrainska familjer som har förlorat sina hem, och plötsligt blev kohjälpen, utan kor denna gång, aktuell igen.

– Det kändes så rätt att återuppta en kampanj som en gång hjälpte krigsdrabbade människor. Nu gör vi samma sak, men för människor i ett annat land, säger Emilia.

Kampanjen görs i samarbete med Moomin Characters, vilket också har med kon att göra. Det var självaste Tove Jansson som vid 26 års ålder ritade kampanjens logotyp. Hur det kom sig är oklart, men föreningen återanvänder nu stolt hennes ko – 65 år senare.

Många starka kvinnor

Förutom Tove har många starka kvinnor satt sin prägel på Helsingforsmarthorna genom åren.

– Också vår förening har gått igenom kriser och haft det ekonomiskt svårt. Det

har krävts modiga kvinnor och beslut för att ta verksamheten framåt, säger Maria.

Att föreningen är relevant än i dag märks inte minst på medlemsantalet, som är det högsta sedan 1987. Maria och Emilia tror att det beror på marthornas genomtänkta balans mellan att ligga i tiden och våga tänka nytt, samtidigt som man lär av det som varit.

– Jag tror att Martha har en viktig roll i otrygga tider. Många saknar praktiska kunskaper som tidigare var självklara, men som inte längre är det, säger Emilia.

Årets stora höjdpunkt

Maria berättar om jubileumsbrunchen, som ska bli årets stora höjdpunkt, med temat framtiden . En after work med samma tema är också på gång.

– Vad kommer våra medlemmar vilja och behöva om några år? Vi idéar mycket, och styrelsen är positiv till alla utvecklingsförslag, vilket jag uppskattar som verksamhetsledare. Vi försöker alltid ligga steget före i vad människor kan tänkas behöva framöver. Samtidigt är det viktigt att bevara gamla värderingar och kunskaper… – … och vi är en väldigt flexibel förening, också i den bemärkelsen att vi kan anpassa oss när situationen och världen förändras, säger Emilia.

Helsingforsmarthorna är speciella i och med att de verkar i en urban miljö. Vardagskunskaper som fungerar på landsbygden går inte alltid att tillämpa i en lägenhet, och beredskapen i kristider behöver se lite annorlunda ut.

– Vi får till exempel fokusera på hur våra medlemmar kan odla på små ytor. Men framför allt har vi fokus på vardagen, det behöver inte alltid vara så märkvärdigt.

Bara att samlas och dela erfarenheter från sitt eget liv kan vara värdefullt för någon annan. Särskilt lärorikt kan det vara att möta människor utanför den egna bubblan, menar Emilia.

– Jag tycker det är fint att föreningen fungerar över generationer och oavsett bakgrund. Det är lätt hänt att man umgås bara med likasinnade, och det är värdefullt att lära av varandras erfarenheter.

Var med och bidra till en tryggare vardag för barn och familjer i Ukraina – varje euro räknas! Swisha via MobilePay till numret 26139 eller betala till bankkontonummer FI91 4055 0017 7355 60 (ref. 19059). Tillståndsnummer RA/2024/489. Kampanjen pågår till 30 november 2025. Läs mer på: www.helsingforsmartha.fi/valgorenhetsprojekt/kohjalpen/

Fakta om ...

Helsingfors svenska Marthaförening

 Har drygt 1 000 medlemmar och omfattar 35 olika kretsar.

 Leds av ordförande Annika Linder Airava.

 Föreningens anställda är verksamhetsledare Maria Rajalin, informatör Malin Öhman och jubileums- och evenemangskoordinator Emilia Hytönen.

 Har sitt kansli på Simonsgatan 12 och huserar över utrymmena ”Hemvrån” och ”Kokvrån”.

 Martharörelsen föddes som föreningen Bildning i hemmet 1899. Då stadgarna inte godkändes av det ryska styret, bytte man namn och grundade Föreningen Martha den 31 oktober 1900 i Helsingfors. Detta datum räknas också som Helsingfors svenska Marthaförenings födelsedag.

 Den tidiga martharörelsen fokuserade på landsbygdsverksamhet som djurhållning och odling. I Helsingfors var industrialiseringen i full gång, och många kvinnor tillhörde arbetarklassen. Att förbättra deras levnadsförhållanden blev en viktig fråga för Helsingforsmarthorna.

 De främsta grundarna var Lucina Hagman, Alli Nissinen, Cely Mechelin och Dagmar Neovius.

 I dag erbjuder föreningen aktiviteter för alla åldrar (från 18 år) inom Helsingforsregionen, med många olika teman.

 Mer information om verksamheten och jubileumsåret finns på: helsingforsmartha.fi

Välkommern!

ALLT INOM TYG & TRÅD

- tyg och tillbehör - symaskiner samt service - nycklar m.m.

Med tummen på pulsen – möt årets martha Jill Karlsson!

När Jill Karlsson utsågs till Årets martha blev hon mållös, något som sällan händer.

Från stickhörnor till pizzaugnar, från idéburkar till Relaxdagar. Jill är ett levande exempel på vad som händer när människor samlas och inspirationen får flöda.

Anette Forsström-Fellman

Med kreativitet, driv och en smittande energi har marthan Jill Karlsson satt sin prägel på Kimito Marthaförening och visat hur engagemang, gemenskap och hållbarhet kan gå hand i hand.

1

Varmt välkommen, Jill!

Du fick i våras ta emot Marthaförbundets hedersutmärkelse Årets martha – hur reagerade du på beskedet?

– Det är en stor ära och det var helt oväntat. Vi gick igenom nyhetsbrevet från Marthaförbundet på ett styrelsemöte och noterade att det var dags att nominera kandidater. Jag sade något i stil med att det är synd att vi inte kan nominera hela styrelsen eftersom den är så framåt och aktiv. Men jag tänkte inte mer på det och förstod nog ingenting när jag fick beskedet om att ha blivit utsedd till Årets martha. Vår ordförande Sabina Ekholm lurade mig och sade att vi skulle diskutera föreningens hemsidor när jag blev uppvaktad. Min reaktion finns på film – jag blev fullständigt överraskad. Jag fick inte fram ett enda vettigt ord, och jag är en person som sällan blir mållös!

2Mathias Lönnström

gen, från idé till verklighet, och förväntar mig inte att andra ska göra jobbet.

– Privat laddar jag batterierna hemma med familjen. Jag stickar, spelar trombon i två bigband och trivs med lugnet i naturen. Vi har mycket på gång hemma med min man, vi tycker om att bygga och greja. För tillfället håller vi på med ett utekök och ett nytt växthus, och snickrar även terrasser, blomlådor, ramper och trappor. Som bäst murar vi en pizzaugn. Jag är intresserad av så många saker, så energin sipprar in lite här och var.

3

Vilka initiativ och projekt är du mest stolt över att ha varit med och förverkligat inom föreningen?

Du beskrivs som en idéspruta och inspirerande ledare – var hämtar du din energi och dina idéer ifrån?

– Idéerna ploppar bara upp i huvu-

det så där plötsligt, det är inget jag behöver jobba på. Ofta handlar det om saker jag själv skulle tycka vore roligt att uppleva eller göra, och sedan modifierar jag dem så att initiativet passar för de flesta. Jag tycker att det är väldigt roligt att sitta tillsammans med andra och planera olika projekt, det ger mig energi. Jag ser möjligheter i det mesta. Jag vill också vara med hela vä-

– Det får nog bli vår Relaxdag som vi ordnade på kvinnodagen i Labbnäs semesterhem. Vi var där en hel dag och inledde med en gemensam välkomstskål och en föreläsning om kvinnans bäckenbotten. Sedan kunde man fritt välja program för resten av dagen. Det fanns enskilda behandlingar som massage, fotvård, nagelvård och hårvård samt olika gruppaktiviteter som klangskålar, teprovning, bastubad med karelska loitsun och olika bastukvastar. Man kunde också ta del av flera föreläsningar, till exempel om färganalys och hur man tar hand om sina fötter. Och så njöt vi förstås av god mat.

– Det fanns också en stickhörna där

man kunde slå sig ner och prata en stund över en kopp kaffe eller te, om man hann mellan programpunkterna. Det var en väldigt lyckad och omtyckt dag, som vi nog kommer att ordna igen.

4

Hur har ni i Kimito Marthaförening lyckats skapa engagemang och gemenskap – vad tror du är nyckeln till att få medlemmar att vilja vara aktiva?

– Vi har försökt vara mer synliga och berätta utåt vad marthor sysslar med. Och varje gång vi är någonstans har vi haft en burk där man får lägga förslag och idéer på vad vi kan ordna och göra tillsammans. Till exempel Relaxdagen fick sin början i idéburken.

– Vi brukar, förutom att bjuda in öns övriga marthaföreningar, också ha våra tillställningar öppna för vem som helst. Det kan alltid finnas någon som tycker att det är trevligt att vara med i martharörelsen och vill bli en ny martha.

– Nyckeln är nog att hitta något som tilltalar alla och att skapa känslan av delaktighet. Jag tar

återigen Relaxdagen som exempel – vår yngsta deltagare var 17 år och den äldsta över 80. Det går alltså att ordna evenemang som passar för så gott som alla.

5Vad hoppas du att andra marthor – eller föreningar i allmänhet – kan inspireras av i ert sätt att arbeta?

– Jag tror på öppenhet och att visa allt roligt man kan hitta på tillsammans. Jag jobbar som föreningskoordinator för Kimito kommun och lär ut synlighet och marknadsföring till olika föreningar, vilket jag har stor nytta av i marthaföreningen.

– Jag hade själv lite förutfattade meningar om vad Martha är och tänkte att det kanske mest handlade om kafferep och skvaller, men det är det inte alls! Det är kloka kvinnor som utbyter åsikter och idéer och gör fina saker tillsammans.

– Vi tänker mycket på att leva hållbart, och vi får kunskap från till exempel tidskriften Martha om hur man kan leva som en lite bättre människa genom smarta val.

Rösta och vinn en bok!

Var med och utveckla tidningen!

Rösta fram din favoritartikel i detta nummer av Martha.

Allt du behöver göra är att skriva rubriken på artikeln samt ditt namn och din adress och skicka uppgifterna till marthabladet@martha.fi senast 22.10.2025. Du kan även sända ett postkort till Finlands svenska Marthaförbund, Medelhavsgatan 14 C, 00220 Helsingfors. Märk kortet el-

Vem?

Jill Karlsson

Familj: Man, en snart 20-årig son och en 17-årig dotter. Till familjen hör också en tax och två katter.

Bor: Cirka 4 kilometer utanför Kimito centrum.

Gör: Föreningsarbete, stickar, spelar trombon, odlar, snickrar och grejar hemma på gården.

Marthakarriär: Har varit martha i drygt fyra år i Kimito Marthaförening. Är för närvarande sekreterare i föreningen.

Gillar: Rotmos.

Hemlig talang: Jill kan slå kullerbytta både bakåt och framåt i vattnet samt stå på händerna. På nattduksbordet: Det långa vita molnets land av Sarah Lark.

– För egen del är hållbarhetstänket med mig när jag köper kläder. Jag handlar sällan, men det jag köper ska vara av god kvalitet, så att plagget håller länge. Om det blir ett hål eller om knappar lossnar, lagar jag det i stället för att slänga. I trädgården använder jag egen gödsel i form av nässelvatten.

ler kuvertet ”Bok”. Bland de svar som inkommit lottar vi ut tre exemplar av Marthas vardagstips

I förra röstningsomgången fick artikeln Gröna själar i rödmyllat hus på sidan 4 i Martha nummer 2/2025 flest röster. Boken som lottades ut i samma nummer vanns av Anita Forssén, Kylmälä, Camilla Riska, Vasa, och Marina Rignell, Helsingfors. Boken kommer på posten – grattis!

ma RTH a ST u G o RN a

Marthastugan i Singsby

Marthastugan, även känd som Marthagården, har en lång och anrik historia i Singsby. Singsby Marthaförening grundades år 1909 och föreningen blev ägare till stugan år 1991. Under de senaste åren har marthorna främst använt gården för traditionell vävning.

Stugan har genomgått flera renoveringar, senast mellan åren 2004 och 2006, med fokus på att återställa byggnaden till dess ursprungliga skick. Själva stockstommen var i gott skick, men golvet togs isär för att förbättra isoleringen, innerväggarna förnyades, en ny spis murades, innertaket målades, väggarna tapetserades och ytterväggarna reparerades samt målades. Nästa steg i renoveringen är att förnya skorstenen, så att stugan kan fortsätta vara en varm och fungerande mötesplats året om. – Marthastugan är en kulturhistorisk byggnad och en viktig mötesplats för invånarna i Singsby. Våra planer är att fortsätta att värna om vårt kulturarv och inte låta stugan förfalla. Traditionell vävning är dessutom ett hantverk som vi vill ska leva vidare, säger föreningsordföranden Yvonne Back

Text Mikaela Groop Foto Singsby Marthaförening

Skriv till Martha!

Runtom i Svenskfinland finns många aktiva marthastugor. Varje stuga bär på sin egen historia och är ett bevis på det engagemang som generationer av marthor har lagt ner för att skapa en plats där idéer får blomma och människor mötas. Vill ni visa upp er marthastuga och inspirera andra marthor? Då behöver vi en kort text (cirka 100–150 ord) och bilder som visar stugan, om sådana finns. Det kan vara en interiör, en aktivitet eller bara stugan i sin vackra miljö. Sänd ert bidrag till marthabladet@martha.fi senast 22.10.2025, så publiceras det i Martha nr 5/2025, som utkommer 3.12.2025. Skrivglädje!

Hommansbymarthorna delade med sig av sin handarbetsglädje

Den ukrainska familjen blev mycket överraskad och tog med glädje emot filtarna. Maria Slangus från Lovisa, andra från vänster, var med och lämnade över gåvan till familjen.

Under 2024 har Hommansby Marthaförening visat att handarbete kan vara både meningsfullt och välgörande. Föreningen har genomfört två kreativa projekt som kombinerar gemenskap, hållbarhet och omtanke.

Det första projektet resulterade i två filtar och en dyna, stickade i blått och gult, färgerna från den ukrainska flaggan. Gåvan överlämnades till en ukrainsk fembarnsfamilj bosatt i Finland, som tog emot den med stor tacksamhet. Totalt deltog tio personer i projektet, varav de flesta var marthor, tillsammans med några privatpersoner. Bilden togs i oktober 2024 av Thomas Rosenberg och Maria Slangus, som också överräckte gåvan.

Det andra projektet fokuserade på återbruk. Föreningen sydde bonader av tygbitar från gamla tröjor, monterade på mangeldukar och en handduk. Bonaderna såldes på en minimässa med temat återanvändning, som hölls den 14 september på Liljendalgården. Förutom Hommansby Marthaförening deltog även Sävträsk, Mickelspiltom och Drombom Marthaföreningar som arrangörer. Besökarna kunde ta del av olika produkter och program, bland annat från Rosk´n Roll.

Text Regina Wiik

Föreningsordförande Else-May Stenbacka förevisar bonaderna, sydda med kreativitet och återbruk i fokus.

VÄLKOMMEN TILL

Kom in och känn dig som hemma –här blommar idéerna året om!

Privata seniorbostäder i Karleby

Öppettider: Måndag–Fredag: 10:00–17:00 Självbetjäningen öppen alla dagar kl. 07.00-21.00 MALAX BLOMSTERCENTER, KÖPINGVÄGEN 4, MALAX Ring: 050 4677363 eller 06 3651386

https://malaxblomstercenter.fi

I Park & Plaza finns välplanerade hyrebostäder med högklassig inredning, inglasade balkonger och stora fönster. Här kommer du att kunna känna dig trygg, men samtidigt fri att göra precis som du vill. Ta del av gemensamma utrymmen som gym och trädgård, eller bara njut av den sociala gemenskap som råder. Den dag du behöver stödtjänster eller service finns hjälpen...

Vill du veta mera om vår verksamhet. Besök vår hemsida: heim.fi/

Höstblommor och presenter från oss!

Korsnäs Blomster och

Begravningstjänst

tel. 06-364 1410, 050-5740464 carina.lagerstrom@netikka.fi

Tommys Fysio

Jakobstadsvägen 24B 66900 Nykarleby

tfn. 044-974 3529

Kajs Massagetjänst

KAJ SANDELL

leg.massör - laill.hieroja

Ytteressevägen 191, 68810 Ytteresse

Tfn: 0500-852 040

BESTÄLL GROVSTÄDNING!

Vi erbjuder helhetslösningar för städning och tömning av fastigheter.

T.ex.

* Dödsbon

* Lagerstädning

* Flyttstädningar

Andreas Sundqvist Linda Cederblom-Sundqvist +358 50 343 2707 +358 40 085 9059 info@astrading.fi www.astrading.fi

Annonsera i Martha!

Annonsera i tidskriften Martha och nå ut till 8 000 marthor –boka en annons redan i dag! För prisuppgifter och information, ring eller mejla till Jonny Åstrand 0500 924 528, cjcenter@petalax.fi.

Handarbetsaffär Brita Köpmansgatan 3

21600 Pargas

tel. 041 5392512

Köpmansgatan 3

21600 Pargas

tel/puh 041 5392512

LUNCH MÅ-FRE KL. 11-14.30

FREDAGSBUFFÉ KL. 17-20

CATERING OCH BESTÄLLNINGAR

Vi ordnar maten precis som du vill ha den.Perfekt för fester, möten eller speciella tillfällen.

BOKA ÅRETS JULFEST REDAN NU!

Kontakta oss för att diskutera menyer.

Simhallsvägen 4, 64200 Närpes ✆ 040 584 4697 | Lotten ✆ 040 960 5028 info@oneils.fi | www.oneils.fi

TyygiLyyleiltä Handarbetsaffär Brita

Kauppiaskatu

21600 Parainen

tel/puh

KONTAKTANNONS

Sökes: DU BIL, BILIST, Trött och hungrig, dåliga vindrutetorkare, slitna däck, smutsig bil och tom tank

Här finns: Traditionell servicestation invid Riksväg 8 i Kvevlax. Vi har det du behöver. Bränsle, biltillbehör, nya däck, biltvätt mat och kaffe.

Barn och famlij inget hinder, alla är välkomna. Kom in efter en kopp kaffe så träffas vi och diskuterar. Kanske det leder till något mera?

Eventuellt ett byte av ringar.

ST1 KVEVLAX, KARLEBYV. 1134, 66530 Kvevlax 06-3460 151 / info@st1kvevlax.fi ÖPPET VARJE DAG

DERMOSIL LIVE – hudvård nära dig

SKÖNHETSSALONG ♥ SHOP EVENEMANGS- OCH MÖTESPLATS ♥ STUDIO

Öppettider: Tisdag–fredag kl. 10–18, Lördag kl. 10–16 Kosmetologtjänster enligt tidsbokning

Du hittar oss här: Universitetsstranden 8, 65200 Vasa Byggnad F 13

Smaker från skogen och höstens långkok

Nu när hösten har tagit fart och luften blivit krispig och kylig, är det många som längtar efter värmande, rustika middagar – något som för många hör årstiden till. En personlig favorit under hösten är att laga rätter som kräver lite mer tid och omtanke. Hos oss har det blivit tradition att tillaga en gryta eller en saftig stek på älgkött.

Det finns flera goda skäl till att älgkött är ett utmärkt val under hösten. Samtidigt som vi talar om att minska vår köttkonsumtion, kan vi också diskutera att välja olika typer av kött med större omsorg.

Älgjakten drar snart i gång, och det brukar finnas möjlighet att köpa älgkött lokalt. Det är ett mer hållbart alternativ – utan foderodlingar – och

I NUMMER 5 KAN DU LÄSA OM …

 Julmat med framtidssmak  Kaffevanor – dåtid möter nutid

 Nytt år, smartare plånbok  Tänk lokalt, välj smartfisk  Mental styrka i vardagen – experten tipsar

Nästa nummer av Martha utkommer 3.12.2025.

mycket av det älgkött som säljs är närproducerat och slipper långa transporter. Enligt egen erfarenhet håller sig älgkött dessutom bra i frysen under lång tid.

Älgkött har låg fetthalt, är proteinrikt och innehåller gott om järn. Det har en kraftig, viltpräglad smak som gör det unikt. För den matintresserade erbjuder älgkött många möjligheter i köket. Det passar utmärkt till grytor, stekar, filéer och färs. Särskilt i dag, när det har varit brist på köttfärs, har älgfärs varit ett utmärkt alternativ hos oss.

Låt detta bli ett tips inför höstens mysiga middagar, höstkvällarna fylls snabbt med doften av långkok.

Vinnare 1/2025

Bland dem som sänt in rätta lösningar till korsordet i Martha nummer 1/2025 gynnade Fru Fortuna denna gång Rita Lönnström, Borgå, Kristina Slotte, Kronoby, samt Emil Högberg, Vasa. Korsordspriset, en bok, kommer på posten. Grattis!

Deadline

Nästa nummer av tidskriften Martha utkommer 3.12.2025. Vi tar i mån av möjlighet in korta texter av allmänt intresse. E-posta dem senast 22.10.2025 till marthabladet@martha.fi. Redaktionen förbehåller sig rätten att förkorta, redigera och refusera material som inkommit.

Cecilia Sumell har tidigare arbetat som journalist och brinner fortfarande för skrivandet. På fritiden tycker hon om att röra sig i naturen och på gymmet, men också att läsa böcker i höstmörkret. Hon är även aktiv inom föreningslivet.

Lösning till korsord 1/2025

Cecilia Sumell

Terese Bast

HAR HUVUDET PÅ SKAFT MASKULINA

HAR EJ BLIVIT UTSLAGEN TVEKSAMT SVAR

VANDALISERING RINGREV

FODRAL

EXPLOSION SVALG

POLLINERARE

GREVSKAP I UK SORT

DÖLJER MOTORN

KAMPKONSTFIGUR

OXUDDE 1992 STADIGVARANDE PÅ

ERBJUDER DELANDE AV ÅK GOJA FÖR WEBBDAGBOK

STANNA KVAR

GICK PÅ TÅ

PORTIONEN EN JAMES PÅ FILM FÖRR

BINGOSPELSTYP AREAL

KOSMETISK OMVANDLING

Korsordet 3/2025

SMÅGNÄLL

SPRÅK I SYDOSTASIEN KATT

YTTRIUM FAMLAD I MÖRKER S, L, M, KD SYMBOL

RENDERAR STADSPARK

SÅ, ANSA OCH SKÖRDA GRÄDDA

NOBLA

HÄNGEN PÅ LÖVTRÄD

HASSES VAPENDRAGARE HAMRAT OCH SLAGIT

GITARRER HUSRUM

RESERVOAR

LITEN AFFÄR STOR AFFÄR

ILLEGAL

SKÄRMTYP FORDON GÖR DEN SIG SOM NJUTER

ICKE SÄRSKILT HÄFTIG

ORV PÅ LIE

KAN PUNKT VARA? MASSIV

BOJA

BEDÅRANDE

LIVSMEDEL BIBELDEL

BEDRÖVLIG

INDISK YOGHURTSÅS

UTSÄTTA FÖR STRÅLNING

ROFFA ÅT SIG

Hösten är här och med den kommer nya tankenötter från vår korsordsmästare Tommy Öberg. Har du knäckt nötterna? Skicka då in ditt svar till Marthas redaktion senast 8.1.2026. Du kan posta det till Finlands svenska Marthaförbund, Medelhavsgatan 14 C, 00220 Helsingfors eller mejla till marthabladet@martha.fi. Märk kuvertet eller mejlet med ”Korsord 3”. Bland de rätta svaren lottar vi ut tre böcker, så ta fram pennan och sätt i gång. Lycka till!

Namn: Gatuadress:

Postadress:

livsmedel i fokus

Ring och skriv!

Personalen på Marthaförbundet

Personalen på förbundskansliet finns till för er. Ta gärna kontakt om ni vill bjuda in oss för att föreläsa eller diskutera kring våra temaområden.

Du kan kontakta oss på många olika sätt. Förbundets huvudkontor i Helsingfors finns på adressen Medelhavsgatan 14 C, ingång från Livornogatan. Marthaförbundets kontor i Vasa finns på Hovrättsesplanaden 15 C 30–31.

Du kan också skicka e-postmeddelande till kansliet@martha.fi eller fornamn. efternamn@martha.fi. Vi svarar på alla frågor inom tre arbetsdagar eller ger besked om längre handläggningstid.

Det går även att ringa oss på våra mobilnummer. Om vi inte har möjlighet att svara direkt kan du lämna ett meddelande på telefonsvararen, så ringer vi tillbaka. Vid brådskande ärenden är ett telefonsamtal det snabbaste sättet att komma i kontakt med oss.

Camilla Komonen verksamhetsledare 050 577 0780

Monika Mäkelä ekonomichef 045 657 9818

Mikaela Groop redaktions- och informationschef 043 820 0071

Linn Jung kommunikatör (Vasa) 050 361 6081

Marika Danielsson utvecklare 044 735 4971

Jessica Åhman organisationskoordinator (Vasa, deltid) 044 280 6609

Elisabeth Eriksson hushållsrådgivare 050 408 9179

Sandra Mellberg hushållsrådgivare, projektledare

Smartfisk – från hav till tallrik 050 517 2958

FÖR AKTUELL INFORMATION, TIPS OCH EVENEMANG – gå in och gilla oss på facebook.com/marthaforbundet och följ oss på Instagram: @marthaforbundet

Marie Kellgren projektkoordinator

Smartfisk – från hav till tallrik 044 506 6770

Katarina Jägerskiöld ekonomirådgivare, projektledare Flytta hem 043 820 0070

Linda Riska projektledare Flytta hem 044 344 3327

Marina Nygård ekonomirådgivare, projektchef 044 493 5537

Fanny Nykvist hushållsrådgivare (Vasa) 044 735 4975

Elise Hindström verksamhetsledare för Ungmartha 044 280 6813

Hushållsrådgivning ti–to kl. 13–15 044 402 6883

BLI MARTHA ONLINE! Använd QR-koden här invid för att komma direkt till Marthaförbundets hemsida.