Visa 4

Page 1

Piteå-Tidningen · Lördag 8 november 2014

SiSta-minuten-tipS till pappa iNSpiRAtioN Och vad ska pappa få då? Musik, kaffe eller massage är Helgredaktionens förslag.

Helg 25

Beröring HAR Du iNte tålamod att knåda själv? Ge pappa en massagerulle. Eller köp ett mindre massageredskap och hjälp honom knåda en trött rygg. Brukar vara uppskattat. Ytterligare ett alternativ är att ge bort ett presentkort på massage. Massageredskap hittar du på sportbutiker och i hälsokostaffärer.

Musikhistoria DeN 7 JuNi skrevs svensk musikhistoria, då Håkan Hellström samlade nästan 70 000 personer för en storslagen konstert på Ullevi. Den 15 och 16 december visas en två timmar lång film från konserten på bio. I skrivande stund finns det fortfarande platser kvar till sittningarna i Luleå. Annars finns Jan Gradvall och Paul Hansens bok om händelsen att köpa. På Håkan Hellströms hemsida kan man också förhandsboka liveboxen ”Håkan boma ye”.

Inte sova, bara kaffe ScHySSt kAffe till pappa. Lemmel gör mörkrostat kokkaffe, bra grej att ha med i utflyktsryggsäcken. För närmaste återförsäljare, kolla på Lemmelkaffe.com. Gör också mössor, kaffepannor i skinnrodral och posters med budskapet ”Inte sova, bara kaffe”.

alexandra andersson

elsaalexandraandersson@gmail.com

Du är tjock. Och? Min förra krönika väckte

en del uppmärksamhet. Jag skrev den texten för att jag inte tycker att det är privat eller pinsamt, snarare ange­ läget. Efter att ha varit sjuk ser jag på samhället med uppdaterade ögon och det är inte så konstigt för mig längre, att ätstörningsstatis­ tiken ser ut som den gör och varför kvinnor är överrepre­ senterade.

Jag hade skostorlek 38

när jag var tio. På skolgår­ den kunde jag ibland få höra att jag var ”fläskig”. I en skrivbok från första klass på lågstadiet har jag funnit en text där jag dystert skriver om min vikt och den avlutas med frågan, om min vikt är normal eller om den är för stor.

Några år senare, på hög­ stadiet, uppmuntrandes det till att vara en ”liten tjej”. Jag växte upp med internet och på alla digitala hängställen för tonåringar hade tjejer alias som ”lilla_jag”, ”lil­ lan”, ”smulan” och så vidare. Tonårskillar talade med po­ sitiv klang om att ”hon är ju så liten, jag kan rymma hen­ ne i min ficka” och försökte lyfta alla små tjejer när de gick förbi i korridoren. Varje dag svängde någon tjej runt i luften, upplyft av tonårs­ armar. Som om det inte vore nog, var ännu ett skojtokig ”pojkstreck” att slå tjejer

på rumpan, bara så där. Lyft och dask. ”Han gillar dig.”

Jag blev aldrig lyft (men slagen på rumpan, jag var alltså i mitten på poppis­ skalan). Det kanske låter bit­ tert, och när jag var tonåring var det nog en av mina stora sorger, men i dag ser jag an­ norlunda på det. Ni förstår, det var ju den

största uppmärksamheten, den ultimata bekräftelsen. Vissa tjejer fick uppmärk­ samhet, var utvalda, och det visades genom att göra dem små och ta all makt ifrån dem. Dessutom pake­ terades det som någonting eftersträvansvärt, som inte minst ställde tjejer mot var­ andra och skapade rivalitet. Makt, heteronormativitet och Disney­filmer, allt runt omkring, nerkokat i en skol­ korridor.

Rädslan att vara en stor tjej finns fortfarande i mig. En som inte ryms i fickorna eller är för tung för pojk­ famnen. Rädslan att bli tjock är så ingrodd och det kan inte ha att göra med att jag var ett ”fläskigt” barn, för nu ska ni få höra: Alla tjejer jag känner, var och är rädda för att bli tjocka. Alla ville bli lyfta, alla ville rymmas i fickor. I princip alla tjejer jag någonsin har varit i kon­ takt med har någon gång klagat över deras kroppar.

På ämnet Nypt i magen, klappat igång ett gung på rumpan, stra­ mat åt låren och gråtit över benstommen. Köpt mindre storlekar på kläderna, an­ vänt tillplattande strump­ byxor och inte vågat hämta mer mat i skolmatsalen. ”Tjock” är det fulaste du kan säga till en tjej och när en tjej säger att hon är det, måste du på en gång avfärda henne med att hon absolut inte är det, hur kan hon tro det! Vi lär oss detta och för det vi­ dare, om och om igen. Att vara tjock är som att slus­ sas tillbaka till skolkorrido­ ren där du med en oklappad rumpa står tung på marken.

Det är inte så konstigt att

kvinnor angriper sina krop­ par när de har ångest, eller att kroppen är själva källan. Allt har en orsak. Att kvin­ nor är de som ”unnar sig” och att jag aldrig, aldrig någonsin, har hört en man säga så när det kommer till mat. Att försmalande klä­ der och underkläder är så förskräckande vanliga på kvinnoavdelningen. Att det finns ett livsmedelsmärke som heter ”Skinny girl”. Att det inte verkar finnas några kroppstyper för killar, medan vi brudar får lära oss att vi antingen är päron­ el­ ler äppelformade, eller vad de nu kan vara. Att kvin­ nans kropp är som en jävla fruktsallad medan mannens bara är.

Vissa personer är tjocka, vissa är det inte. Våra krop­ par fungerar olika, reagerar olika. För vissa är det lätt att gå ner i vikt, för andra inte. Och nu kommer vi till det absolut mest chockerande: Alla vill inte gå ner i vikt. Säg det högt för dig själv. Alla vill inte gå ner i vikt, bara för att de inte är smala. Tjocka personer kan tycka att de ser bra ut. Det är samhället som säger att de bör förändra, förbättra. Kvinnokroppen får aldrig bara vara, den är antingen olyft eller lyft, kur­ vig, för smal, för tjock eller ett himla päron. Det här är inte påhittat, befängt eller oviktigt. Det är ett system som vänder tjejer emot varandra, som minskar vår makt och som gör oss sjuka, men vi fortsätter att upprätthålla det.

Ett. Läs allt som Natashja Blomberg, även kallad Lady Dahmer, har skrivit om fettförakt, fat shaming och fat acceptance. Två. Träna ditt öga. I dag får bara en viss kropp vara vacker: den smala, vita, som har kurvor på ”rätt” ställe. (Du kan även läsa på om vithetsnormen, för ytterligare förståelse.) Tjocka personer får nästan aldrig ta medialt utrymme som vackra personer, utan de är antingen porträtterade som roliga eller äckliga. Därför ger jag mig ofta ut på en jakt efter bilder på tjocka personer som får vara vackra, eller bara får vara. Det låter kanske kontraproduktivt för någon som vill minska utseendefixeringen, men ett steg för mig att bli mindre upptagen med mitt utseende är att verkligen förstå – genom att se – att vi inte har någon mall för kroppar. Det blev lättare att acceptera min kropp när jag började förstå att den är min och inte en del av en fruktsallad. Tre. Följ “Fet kvinna” på Instagram och ta del av den verklighet tjocka personer lever i. Många vittnar om att ha haft allvarliga sjukdomar men blivit hemskickade av läkare med kostråd, för sedan ha behövt åka in på akuten för det riktiga problemet, exempelvis blindtarmsinflammation och så vidare. Förstår ni?

Fyra. Det här är inte en text som uppmuntrar till ”dålig hälsa”. Hälsa är individuellt och på det sociala planet långt från definierat. En tjock person kan mycket väl ha mycket bättre hälsa än en smal. Att påpeka det innebär inte att jag uppmuntrar människor att sluta motionera, exempelvis. Att endast tro det är att vara förtryckande mot tjocka personer, eftersom du då tar för givet att tjocka personer inte motionerar.

Fem. Fettföraktet och särskilt det som riktas mot kvinnor, är bidragande till den ständigt ökande ätstörningsstatistiken. Tro ingenting annat och se din egen del i föraktet. Vad tänker du när du ser en tjock person? Analysera dig själv och gör någonting åt resultatet. Sluta se ner på tjocka personer. Sluta döma. Sluta bidra till samhällets förakt. Sex. Låt ingen göra dig mindre än vad du är. Spräng sönder

deras fickor och låt dem falla ihop när de försöker att lyfta dig. Du är inte din kropp.


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.