Hundarna Thelma och Thysa följer Sofie Wiklund och sonen Walter genom huset som kallas Gamla snickeriet i folkmun.
Foto: M aria Johansson
Advent med mossa, renhorn Långnäs Som en naturens lucia vaggar hon sonen Walter på höften genom huset. I släktgården Gamla snickeriet i Långnäs vittnar levande ljus, mossa, renhorn, saffransbullar och fårull om advent. Gårdens får är nyklippta och deras sommarull blir till juldekorationer under Sofie Wiklunds fingrar.
Gungstolen är en av de möbler som snickrats på gården.
En hjärtkrans av ull från gårdens får.
Sofie Wiklund Ålder: 26 år. Gör: Studerar till arbetsterapeut, för tillfället mammaledig. Familj: Maken David Wiklund, 32 år, och sonen Walter, 7 månader. Två hundar, åtta får och ett tjugotal höns. Bor: I Långnäs. Intressen: Inredning, loppis, djur, trädgård, baka, friluftsliv, fotografera. Roligaste huspysslet: Tapetsera, det ger så mycket resultat för helhetsintrycket i ett rum. Längtar efter i huset: Nya golv, nytt kök och ett badkar. Skäms för: De gamla plastgolven. På väggarna: Blommiga tapeter dominerar i de flesta rummen. Porslin: Är ständigt på jakt efter gammalt blåvitt porslin som jag älskar. Doft: Maken är doftallergiker så vi har det ganska sparsamt med dofter i vårt hem tyvärr. Bäst på julbordet: Alla sillar och den gravade laxen.
Elljustaken har fått fluffig fårull som dekoration kring belysningen.
>> Jag tror att friluftsliv främjar det kreativa. När vi är ute i skogen brukar jag samla med mig mossa, stenar och lingonris. <<
G
ården på kullen kallas i folkmun för Gamla snickeriet. Här bor Sofie och hennes man David, tillsammans med sonen Walter och hundar, får och höns. Gårdshuset inhsyser för tillfället Sofies föräldrar och ett stenkast bort återfinns Davids föräldrar. Livet i Långnäs är nära och traditionsfyllt. Det röda huset med vita knutar uppfördes 1921. Till en början stod huset längre ner mot vägen innan det slutgiltigt fick sin upphöjda plats, som om det blickar ut över gårdens hönshus, lador, loge och häbbre – och vidare ut över vidderna.
Drev snickeri Davids farfars far var den första i släkten som bosatte sig i huset. Han drev ett litet snickeri i ett av uthusen
som senare övertogs av Davids farfars bror och kvarlämnade finns fortfarande en del möbler som har kommit till under brödernas händer. Davids farfar är uppvuxen i huset, men sedan har familjelivet flyttats en bit bort efter vägen, där Davids föräldrar driver ledstångssnickeri. Men för två år sedan blev familjen Wiklund tredje generation i släkten att bosätta sig på platsen.
Präglad av friluftsliv För Sofie var det som att komma hem. – Jag har alltid längtat ut på landet. Det har med harmoni, stillhet och fria vidder att göra. Jag tror att det beror på att min uppväxt har präglats av friluftsliv, visserligen har vi bott på Djupviken, men vi har vistats mycket i naturen. Det känns roligt att bli en del av berättelsen och att få vara med och föra
historien om gården vidare, säger hon. Sofie vaggar sonen Walter på höften medan bordercollien Thelma och australian shepherd-tiken Thysa uppmärksamt följer med i vad som händer. Sofies långa, ljusa hår lättar från ryggen när hon gungar lilleman. Hennes väsen, som en naturens lucia.
Fällar för Walter Utspridda på golven i huset ligger fällar, varma och mjuka att lägga ner sonen på när händerna behöver vara fria en stund. Julpyntet har flyttat in och har samma naturliga känsla. Linnestruktur samsas med mossa, trä och renhorn. Framför allt förgyller fårull skapelserna. På gården bor nämligen fem gotlandsfår och tre texelfår. De är nyklippta, och ullen är Sofies favoritval av grundmaterial.
– På hösten får man den finaste ullen, den är fräsch och porös och lätt att jobba med.
Fårull som dekoration En gråtomte har fått fårullsskägg. Kransar, hängande hjärtan och en julklappsstrumpa har också dekorativa lockar. Likaså adventsljusstaket i sovrumsfönstret som vetter ut mot skogen. – Jag tror att friluftsliv främjar det kreativa. När vi är ute i skogen brukar jag samla med mig mossa, stenar och lingonris. Min man brukar skoja och säga att jag drar med mig hela skogen hem. För mig finns det en rofylldhet och en harmoni i det naturliga och naturen i sig har sinnrika lösningar och pynt, säger Sofie.
hur det ser ut när skägglav växer på träd, något hon vill efterlikna med hjälp av fårullsdekorationer i julgranen. – Jag är svag för ruffare material, som linne, ull, renhorn, skinn – och så vit keramik. Blåvitt porslin är min passion i livet och det som inte ryms framme samlar jag i ett skåp i vardagsrummet. Jag kallar det för mitt gladskåp, säger Sofie.
Två esteter Hennes ledord för heminredning är hemtrevnad. Det skall kännas mysigt. – Min prioritet är inte att det ska vara bildfint, jag vill omge oss med saker vi tycker om. Både jag och David är esteter.
Inspirerad av skägglav Hennes senaste idé är inspirerad av
g
Blomslingor i tapetform och granris slingrar samman.
Senare ska sovrummet flyttas till övervåningen. Nu ryms det på bottenplan. En mysig renfäll klär sängen.
Mossa från en skogstur i adventsljusstaken.
Traditionell krans som klätts med ull istället för mossa eller granris.
Grå tomte med skägg som kommer från gårdens får.
Ett av Sofies pyssel, en dekorerad julstrumpa.
Hemvikta granar och diamanter av gulnade pocketböcker.
”Jag dras till det Jag föredrar mer vitt och han mer kontrast och djupare naturfärger, så vi kompromissar och möts i mitten. Hittills har insidan av huset genomgått några enklare, kosmetiska uppfräschningar med hjälp av färg och tapetblå slingor som söker sig in i köket och ut i hallen. – I framtiden vill vi återskapa en mer tidstypisk känsla med breda plankgolv, höga golvsocklar, gå in-skafferi och pärlspont. Men det mognar fram eftersom vi lär känna huset och hur ljuset förhåller sig till olika rum. Vi vill mycket och har många planer men känner att vi verkligen vill bo in oss först.
Advent i oktober Adventskänslan börjar Sofie smyga in redan i oktober. Med mossa, renhorn och någon träfärgad julgranskula. Senare följer grank-
”
vistar, kransar och julrosor efter. – Jag tycker om att hålla pyntet diskret, men man ska ändå känna att det är jul på gång. Det är den mysigaste av högtider där jag verkligen får leva ut min kreativa sida och skapa stilleben.
Pepparkakscheesecake Granen tar familjen in första veckan i december, för att hinna njuta ända fram till tjugondedag knut. – Jag tycker om mörkret, att bona in sig, tända ljus och baka lussebullar och pepparkakscheese cake. För mig är julen gemenskap och värme, folk är gladare kring jul. Det är en njutningsmånad där vi kurar inne och har det gott. På julafton tar familjen en långpromenad i byn. I år är det första gången som Walter följer
Gården Gamla snickeriet i kvällsljus. På tomten möter hundarna Thysa och Thelma upp.
Rimfrost på rutorna. Sofie tittar till gårdens får, som är av raserna gotlandsfår och texel.
Walter, 7 månader, ligger mjukt på en fäll. I framtiden drömmer familjen om rejäla plankgolv.
med i sin barnvagn. – Det känns extra mysigt i år, det blir ju vår första jul med barn och det blir lite mer magi över det.
tänker jag på olika projekt. Jag lever med det hela tiden, och hittar inspiration i magasin och forum på nätet – sedan har man kanske inte råd att köpa men då hittar jag på eget istället. Fast nu när jag är föräldraledig hinner jag ofta bara plocka fram innan lilleman ska ha mat eller djuren ska ses till. Och det är den helheten Sofie trivs så bra med. Det kreativa kaoset.
Kompromisserna i smak. Kontrasten i pyssel och bebismys. Glädjen i kontakten med djuren och frisk luft. – Jag tycker så mycket om variationen i livet här, jag har hittat hem.
Lever med idéerna Liksom att skapa pynt och dekorationer handlar julmaten och julbak om att använda händerna. Det egenskapade och omsorgsfulla. – En stor del av min vakna tid
Mari Gustafsson
mari.gustafsson@pitea-tidningen.se 0911–645 14