REFLEKTION
D
iskussionen kring teorier om hälsa (och sjukdom) utgår antingen ifrån ett naturvetenskapligt, biologiskt och fysiologiskt/patologiskt perspektiv eller ifrån ett humanistiskt/samhällsvetenskapligt och holistiskt perspektiv. I det första fallet är det kroppen och psyket, och deras funktioner, som är utgångspunkten för definitionen, medan det i det andra fallet är människan som en handlande varelse i en specifik miljö som är utgångspunkten, därav beteckningen holism. Man kan skilja på minst två sorters idéer om hälsa, en som handlar om manifest hälsa (hälsa här och nu) och en som handlar om grundläggande eller basal hälsa (Brülde och Tengland 2003). Teorier om manifest hälsa kan grovt indelas i fyra kategorier: 1) hälsa som klinisk status, 2) hälsa som välbefinnande, 3) hälsa som balans eller anpassning och 4) hälsa som förmåga eller kapacitet. Dessutom finns det teorier som kombinerar några av dessa kategorier, s.k. pluralistiska teorier.
Hälsa som klinisk status
Denna typ av teori har kritiserats på många grunder, bl.a. därför att det tycks finnas sjukdomar som inte uppfyller kraven på definitionen (Brülde och Tengland 2003). Vanliga förkylningar räknar vi t.ex. som sjukdomar, men de leder inte till reducerad överlevnad och är alltså enligt teorin inte sjukdomar. Flera tillstånd av sjukdomskaraktär kan inte heller ses som dysfunktioner och hamnar
ESS_4.indd 5
Boorse, C. (1975). On the Distinction Between Disease and Illness. Philosophy and Public Affairs; 5:49–68.
Om man skall arbeta med hälsofrämjande arbete enligt den här modellen måste man syssla med sjukdomsprevention. Den lämnar alltså inte utrymme för hälsofrämjande arbete av annan art.
Boorse, C. (1977). Health as a Theoretical Concept. Philosophy of Science; 44:542–573.
Hälsa som välbefinnande Enligt WHO:s klassiska definition från 1948 har hälsa att göra med välbefinnande (WHO 1948). Tanken är rimlig, även om välbefinnande knappast kan uttömma hälsans mening. Vi måste dessutom försöka skilja hälsans välbefinnande från andra sorters välbefinnande. Att vi mår bra kan bero på många faktorer som inte alltid har med hälsan att göra, t.ex. att vi äter eller dricker något gott, eller att vi helt enkelt är glada över något. Ett rimligt förslag till avgränsning är att hälsans välbefinnande består av (kroppsliga) sensationer och (psykiska) sinnesstämningar som har sin omedelbara orsak i individen. Att känna sig pigg, kry, koncentrerad och i form är exempel på positiv hälsa, medan att känna sig deprimerad eller ha värk är exempel på nedsatt hälsa.
Hälsa som förmåga: holistisk hälsa De holistiska teorierna om hälsa fokuserar på individens handlingsförmåga. Teorierna kan delas upp i två huvudvarianter. Grundtanken i den första är att en person har hälsa i den mån hon kan uppnå sina mål i sin miljö (Nordenfelt 1991). Jag skall emellertid fokusera på den andra typen av holistisk teori. Denna säger att en person har hälsa i den mån hon har utvecklat de basala förmågor och dispositioner som människor i hennes kultur har utvecklat (Brülde och Tengland 2003; Tengland 2007). De förmågor och dispositioner människor utvecklar är av olika typer. Vi utvecklar intentionella förmågor (sådana vi aktivt utför), som att gå och tänka; icke-intentionella eller automatiska förmågor, som att se och minnas; dispositioner, som att kunna uppleva känslor; andra inre tillstånd, som att ha en rimlig verklighetsuppfattning; motivation, dvs. någon form av energi, samt förmågan att erhålla mer komplexa förmågor, som att läsa, räkna, använda datorer och köra bil. Förutom att ha erhållit dessa förmågor och
Brülde, B. och Tengland, P-A. (2003). Hälsa och Sjukdom: En begreppslig utredning. Lund: Studentlitteratur. Nordenfelt, L. (1991). Livskvalitet och hälsa: Teori och Kritik. Stockholm: Almqvist och Wiksell. Nordenfelt, L. (2001). Health, Science and Ordinary Language. Amsterdam: Rodopi Press. Tengland, P-A. (2004). Empowerment: mål eller medel för hälsovetenskaper, i Nordin, I. (red.), Rapporter från hälsans provinser. En jubileumsantologi. Linköping: Linköpings Universitet, Tema H:s serie SHS, nr 32. Tengland, P-A. (2007). A Two-Dimensional Theory of Health. Theoretical Medicine and Bioethics, vol. 28, no 4, 257-284. Tengland, P-A. (2008). Empowerment: A Conceptual Discussion. Health Care Analysis vol 16, no 2, 77-96. Tengland, P-A. (2010). Health promotion and disease prevention: A real difference for public health practice? Health Care Analysis, Vol 18, No 3, s. 203-221. Tengland, P-A. (utkommer 2011). Empowerment och etik i folkhälsoarbete, i Brülde, B. (red.) Folkhälsoarbetets etik. Lund: Studentlitteratur. Wakefield, J.C. (1992). The Concept of Mental Disorder. On the Boundary Between Biological Facts and Social Values. American Psychologist, Vol. 4, nr. 3: 373–388. WHO (1948). Official Records of the World Health Organization, 2, 100.
5 Education and Sustainability
Teorier om hälsa som klinisk status utgår i regel från en diskussion om vad sjukdom är och definierar hälsa negativt, som avsaknad av sjukdom (Boorse 1977). De vanligaste sjukdomsteorierna ser sjukdomar som dysfunktioner i kroppen eller i psyket (Boorse 1975; Wakefield 1992). En version av denna teori säger att ett tillstånd räknas som en sjukdom när en fysisk eller psykisk funktion hos individen dels fungerar statistiskt subnormalt i relation till andra i samma ålder och av samma kön, dels leder till reducerad överlevnad eller reducerad reproduktionsförmåga (Boorse 1977). Åderförkalkning räknas exempelvis som sjukdom därför att tillståndet är subnormalt – blodflödet är sämre än normalt i referensgruppen – och därför att det leder till reducerad överlevnad.
därmed också utanför sjukdomskategorin (Nordenfelt 1991, 2001).
9/6/11 13:33:54