Issuu on Google+

På gränsen Av unga i Brändö gymnasium i Helsingfors och Topeliusgymnasiet i Nykarleby  •  2013

Ted Forsström & Janne Grönroos X3Ma stadsinflyttare

s. 26 s. 30

Från Houtskär Livet som

feminist s. 4

Kultur-

krock med s. 10 nyfinländare

till HJK


På gränsen till det (o)kända ”OM VI OFTARE FICK MÖJLIGHET att diskutera ungdo­

mar emellan på det här viset kunde vi lösa världsproblemen”, skrev en av deltagarna i kursen Journalistiskt berättande, ett tidningsprojekt mellan Brändö gymnasium, Helsingfors och Topeliusgymnasiet, Nykarleby. Under mars–maj 2013 har tjugotalet gymnasister i åldern sexton till aderton år sam­ arbetat kring den tidning som du nu håller i din hand. Bakgrunden till tidningsprojektet På gränsen var vår önskan om att skapa texter som når längre än klassrums­ väggarna. Som skrivpedagoger ville vi inte bara utmana de unga att skriva för en större läsarkrets, utan också få dem att inse hur pass mycket jobb det ligger bakom, innan ett text- och bildmaterial är publiceringsbart. Vi ville samtidigt också riva fördomar mellan Österbotten–Nyland och visa att vi faktiskt kan lära oss en hel del av varandra. Alla gång­ er måste en studieresa inte gå utomlands. Projektet känns rentav rätt i tiden; På gränsen är ett konkret motdrag till den senaste tidens trista utbildningspolitiska polarisering i syd

2 . . . . . . På gränsen

och nord, centrum och periferi i vårt rätt lilla svenska Finland. Tack vare understöd av Pro Juventute Nostra och Svenska kulturfonden kunde tidningen tryckas och distribueras på bägge orterna. Österbottens tidning och Hufvudstadsbladet har bistått med gästföreläsningar av journalister och med redaktionsbesök, vilket bidragit med värdefull verklighetsför­ ankring och inspiration. Kursen inleddes med två intensiva redaktionsdagar i Ny­ karleby, där temat gränser och genrerna reportage och ko­ lumn spikades. Under återbesöket i Brändö sex veckor senare började vi ana slutprodukten. Vi tog gemensamt ställning till pärmdesign, layout och redaktionellt urval. Och visst kan det vara smärtsamt att tvingas stryka och avstå, kompromissa och prioritera. Slutresultatet är en tidning där ungdomarna skriver om att flytta över geografiska gränser, att tänja på såväl psykiska som fysiska gränser, att göra annorlunda livsval som utmanar gränser för mod och självständighet – och mycket mycket mera. Sist och slutligen har projektet också handlat


På gränsen om att testa de egna gränserna beträffande kreativitet, uthållighet och mod att göra sin egen röst hörd. Lägg därtill att ungdomarna turvis övernattade hemma hos varandra, vilket ger ytterligare ett lager av gränsöverskridning. Några axplock ur utvärderingarna bekräftar hur viktigt det är att vi möts, umgås och arbetar mot ett gemensamt mål: ”Jag blev glad när hen kom. Hen är schysst”, ”Hesaborna förstår dialekt bättre än vad jag trodde”, ”Vad kul att få samarbeta med nya människor på en ny ort”, ”Besöket är en härlig kulturkrock som fått mig att växa som människa”. Det här var långt mer än vi kunde hoppas på när vi inledde projektet. Pamela Granskog och Annette Kronholm-Cederberg, modersmålslärare på Brändö gymnasium i Helsingfors resp. Topeliusgymnasiet i Nykarleby

är en kurs i journalistiskt berättande, gemensam för Brändö gymnasium, Helsingfors och Topeliusgymnasiet, Nykarleby. Tack till Pro Juventute Nostra, Svenska kulturfonden, Tidningen i skolan / Joakim Bonns, MAO Design, Österbottens Tidning, Hufvudstadsbladet. Ansvariga utgivare: Pamela Granskog, Brändö gymnasium och Annette Kronholm-Cederberg, Topeliusgymnasiet. Grafisk utformning: MAO Design / PO Joenpelto Pärmfoto: Kirsi Tuura, redigering MAO Design Tryckeri: Forsberg, Jakobstad

Redaktion Handledande lärare: Annette KronholmCederberg (längst till vänster) och Pamela Granskog (andra till vänster). Deltagare från Topeliusgymnasiet på vänstra sidan. Bakre raden från vänster: Laura Lemberg, Rebecca Junell, Johannes Lindvall, Josefin Lassander, Jennifer Snårbacka. Främre raden från vänster: Caroline Ek, Frida Olin, Paulina Kronqvist, Rebecca Holmgård, Jessica Storskrubb, Sofia Bonde. Viktor Hinders saknas på bilden. Deltagare från Brändö gymnasium på högra sidan. Bakre raden från vänster: Miro Knuuttinen, Valdemar Sandell, Amy Päkki, Siri Ahlström, Benita Elmgren. Främre raden  från vänster: Eliott Tallqvist, Arthur Liemola, Emma Brandt, Josefine Klemets, Cecilia Forsström. Foto: Per-Oskar Joenpelto

3


Jämställdhet

MALIN GUSTAVSSON •  34-årig jämställdhets- och mångfalds­konsult från Åland, numera bosatt i Helsingfors •  Gillar inte rutiner och stereotypier men älskar att resa. Hon reser minst fem gånger i året och jobbade under gymnasietiden som au pair i London två somrar. Hon tycker att det är spännande att se världen genom andra människors ögon. •  Mat är ett sätt att samla vänner och i hennes kök hörs ofta Regina Spektors stämma strömma ur högtalarna. •  Aktuell med en handbok för andra stadiet http://www.oph.fi/download/144301_ Jamstalldhetsarbete_i_praktiken.pdf och studiepaketet www.jamstalldhetilarande.fi

4 . . . . . . På gränsen


Inte jämställdhet om alla får samma skit Malin Gustavsson är nöjd med livet som feminist. Text: Jennifer Snårbacka och Sofia Bonde Foto: Kirsi Tuura

Hela sin skoltid var hon skeptisk till feminismen. Men år 1999 kom vändpunkten när hennes vän tog med henne på en kurs i kvinnovetenskap. 2008 grundade jämställdhets- och mångfaldskonsulten Malin Gustavsson och vännen Sofia Lindqvist företaget Ekvalita Ab.

5


– MINA ARBETSDAGAR går ut på allt från att träffa

personalchefer på kaffe till att utbilda 70 lärare i en workshop. Jag har inga vanliga arbetsdagar. På Ekvalita anser man att jämställdhet är något för alla. Företaget sår fröna till genusfrågor och låter män­ niskorna vårda plantan. Personalen strävar efter att tänka utanför ramen och förhålla sig normkritiskt. En av orsakerna till att Malin blev genuskonsult var att hon ville jobba med jämställdhetsfrågor i organisatio­ ner. Det har dock inte alltid varit hennes plan. I upp­ växten var åsikten om feminister negativ. – Det är väl bara att skärpa till sig och skaffa sig ett jobb, tänkte Malin då om feminister. Till en början studerade hon statskunskap vid Åbo Akademi, men hennes vän drog med henne på en kurs om kvinnovetenskap. Hon var ännu inte riktigt över­ tygad, men intresset hade börjat gro. Hon gick på fler föreläsningar, däribland en om kön, makt och våld. Då insåg hon att detta var något hon ville påverka. – Jag förstod att om jag blir våldtagen skulle det inte vara för att jag är Malin utan för att jag är kvinna. Hon skrev senare magisterexamen i kvinnovetenskap på Helsingfors universitet.

Har du mött på fördomar om att du är feminist? – Går det att vara feminist utan att möta fördomar? frågar sig Malin med ett skratt i rösten. När hon stöter på elakheter eller fördomar gentemot feminister så använder hon sig av kunskap om härskar­ teknikerna. Som feminist måste man känna till härskar­ teknikerna och ha en gnutta humor för att orka med vissa osakligheter man kan stöta på. – Att förändra samhället handlar om att förändra sig själv, säger Malin. Man måste välja sina strider. Hon är glad över att vara en av de första jämställd­ hetskonsulterna på svenska i Finland. Ekvalita har samarbetat med många genuskonsulter i Sverige, men i Finland behövs flera. Till vardagen hör också att göra in­ tervjuer för olika tidningar, oftast rörande jämställdhet. Malin uppmanar alla unga att inte vara för hårda mot sig själva. Man ska bli respekterad för den man är, inte för det kön man har.

Hur använder du hen‑ordet? – Jag använder det av respekt om någon vill bli kallad hen, eller om jag inte vet könet på den som jag talar till eller med, i t.ex. e-postmeddelanden. Det är ett praktiskt ord att använda istället för hon/han, anser Malin. ”I am not interested in an equal slice of a rotten pie.” lyder Malins livsmotto, taget från ekofeministen Ynestra King. Med det menas att jämställdhet inte ska uppnås genom att göra dåliga system jämställda utan att bygga nytt för alla. Exempelvis är det inte jämställt om poj­ kar börjar känna av samma skönhetspress som många flickor känner.

6 . . . . . . På gränsen

Männen ska veta sin plats En kvinnas plats är i köket. En vettig människa hör alla felen i den meningen. Likaså är det fel att kvinnor som är högt uppsatta inom sin bransch får mindre lön än män med samma position. På de här orättvisorna reage­ rar vi starkt. Vi skriver arga kommentarer, blogginlägg och Facebookstatusar. Vi twittrar om sexism och disku­ terar könsfrågor i klassrummen. Så långt är allting väl. Kvinnorna ska få klaga på att det är nedvärderade och vi män ska lyssna och ta till oss. I dagens samhälle är jämställdhet något som betonas mer än allt annat. Det är något jag är väldigt tacksam över, jag tycker absolut inte att en kvinnas plats är i kö­ ket. Tanken att kvinnor får sämre lön, just bara för att de är kvinnor, är helt absurd. Men som en av åskådarna till det här, och som ung man, kan jag inte låta bli att känna mig aningen nedtryckt i skorna. Ingen reagerar på att män förväntas byta däck på bilen och fixa allt som går sönder i hemmet. Jag tvivlar på att jag är den enda som anser att detta är fel. Varför är det bara män som måste göra värnplikt? En del anser att fullgjord värnplikt är ett tecken på manlig­ het. Frågar ni mig kan jag inte påstå att någon som varit i ”milin” är mera manlig än någon annan. Likaså vill jag

Ingen reagerar på att män förväntas byta däck på bilen inte på något vis påstå, att en kvinna som inte kan baka vore mindre kvinnlig än en kvinna som slänger ihop fem satser cupcakes på två röda. Nu vänder jag mig till er kvinnor, som gnäller på hur dåligt ni har det. Nästa gång däcken ska bytas på bilen, eller nya skrivbordet ska skruvas ihop, vad sägs om att ni skulle prova göra det själva? Eller varför inte vika ett halvår i militären? Men det vore väl socialt självmord att ens föreslå något sådant.

Johannes Lindvall


Skönhet

God mat eller tajt midja? Unga modeller balanserar mellan hälsa och modevärldens krav Text och foto: Emma Brandt och Amy Päkki Illustration: Amy Päkki

7


”Jag är väldigt intresserad av att vara modell så länge som det hålls på en förnuftig nivå”, säger Camilla Nyman, 16 år, som är på god väg inom modebranschen. Hon är ändå skeptisk angående måtten som krävs för att bli en topmodell.

Modellerna Linda Ekroth (ovan) och Camilla Nyman.

8 . . . . . . På gränsen

I DAGENS MODELLVÄRLD har modellerna ett enormt tryck på sig gällande utseende och levnadsvanor. Nyheterna har berättat om modeller som äter näsdukar för att hållas i de rätta måtten medan modellagenturerna lurar runt hörnen på jakt efter unga, vackra flickor som högst antagligen lider av någon sorts ätstörningar. Livet som modell kräver hårda nerver och omtanke om var gränserna går gällande det egna välbefinnandet. Nyman har själv haft ett stort intresse för ett yrke som modell och blev upptäckt av en agentur efter att hon varit på fotograferingar hos Studio Elite när hon var endast 14 år gammal. Efter Elites testbilder och ett möte med chefen, kom det fram att hon hade potential och det var startskottet för hennes karriär. Ny tid, ny fotografering. Nu är hon anställd hos Fashion Model Agency och hon har varit med på både catwalks och i en tidning. – Det har varit en lärorik upplevelse och det är bra att starta som ung, påstår Nyman med ett leende. Hon påpekar ändå att början kan vara psykiskt och fysiskt tung för en ungdom med långa dagar i studion eller hos en klient. Nyman vill nödvändigtvis inte ha detta som yrke men hoppas på att hon i framtiden skulle kunna ha en större infly­ telse på modellvärlden och dess normer för storlekar. Linda Ekroth, 15 år, har erbjudits en annan väg till livet som modell. Hon var på en helt vanlig semesterresa i Ame­ rika och där blev hon upptäckt av en modellagent ur Fox Models International. Problemet var dock att hon då var bara 14 år gammal och kunde inte få en fast anställning i Amerika. Ett annat problem var också hennes vikt. – De ville att jag skulle väga 60 kg, men jag vägde 65. Kraven på att banta var hårdare än vad jag trott och det var svårt att bli av med överloppsvikten, säger Ekroth, vars längd är 181 cm. Hon har bland annat prövat på olika dieter och idrottat regelbundet, men siffran på vågen överskrider lätt den tillåtna vikten. – Det känns inte roligt då jag är med vänner och de får äta vad de vill medan jag äter nötter, erkänner Ekroth som ändå skulle kunna banta intensivare om det garanterade henne en framgångsrik framtid. Vikten är dock inte det enda som Ekroth måste hålla koll på. – Jag kan inte konstant hålla på att falla av hästryggen, konstaterar Ekroth med ett skratt. En modell kan inte dyka upp hos en klient med blåmärken runt hela kroppen. Hon måste dessutom sköta om hyn och håret. Även om Ekroths mamma inte gillar hennes unga dotters stränga matvanor får båda flickorna stöd hemifrån. Nymans mamma i sin tur har varit modell när hon var ung så hon har lättare att relatera till sin dotters dröm. Både Nyman och Ekroth strävar efter ett hälsosamt liv bland annat genom idrott och goda matvador utan att överskrida de egna grän­ serna, även om det strider mot modellvärldens regler.


Feminist Det är kurvor som gäller

Sexism i musiken

— manshatare och maskulin?

Nuförtiden är det fler och fler ungdomar, speciellt flickor, som ser upp till de sjukt smala modellerna och ser dem som en förebild. Det har blivit som en typs mode att testa på olika dieter och på så sätt försöka gå ner i vikt istället för att leva hälsosamt och sporta. Ändå är det mycket mer attraherande om man har en kurvigare kropp än att man bara är skinn och ben. Det betyder verkligen inte det att man inte kan vara vacker och het bara för att man har kur­ vor och inte är smal som en sticka. Det som krävs av dagens topmodeller är ju inte alls friskt och därför är det inte hel­ ler okej att unga ser dem som förebilder. Det är inte alls konstigt att unga ser dem som en före­bild, vi är ju omringade av medier som tycker att smalt är vackert. Det blir genast en stor grej om en kändis har kurvor och är normal till storleken. Skyltdockorna är ett bra exempel på idealen om en perfekt kropp. De har formats till pinnsmala och onormalt per­ fekta. Vi känner oss alla osäkra någon gång och att se de pinnsmala dockorna och tidningar fulla med smala och per­ fekta personer gör inte det hela bättre.

Musiksmaken är individuell, det fattar alla. Vissa lyssnar på musik inom en viss genre, andra helt enkelt på det som spelas. Vissa bryr sig mycket, andra lite. Men alla lyssnar på musik, alla har en relation till musik och ingen kan påstå sig lyssna på bättre musik än någon annan. Själv förvånas jag över hur människor inte verkar lyssna på texten. Är det bara hur laddad basen är och hur väl musiken går att dansa till som spelar roll? För mig har texten alltid varit halva låten, en dålig text ger en dålig låt. Men med tanke på låt­texter som förekommer i radio och som hittas på topplistorna så verkar folk inte riktigt tänka som jag. För det första tycker jag att det är kränkande med texter som illustrerar kvinno­kroppen som ett objekt för njutning. Ta till exempel Borgores ”Nympho” där en av de mest rumsrena raderna lyder ”This bitch is so used, I wouldn’t sell her at the second hand store”. För det andra uppskattar jag inte

Är du en av dem som påstår att det ska vara jämställt mellan könen men att du är emot feminism? Tyvärr är du inte ensam. Ditt argument för din åsikt lyder kanske såhär: feminister är orakade, maskulina, manshatande kvinnor. Jag ska genast krossa dina fördomar. Visst. Det finns kvinnor som är o­rakade, maskulina och manshatande. Men att dra alla över samma kam, det är illa. Ditt argument är lika fördomsfullt och ogenomtänkt som att alla muslimer är talibaner och terrorister eller att alla män är kvinnomisshandlare. En feminist kämpar för jämställdhet, inte mot männen. Det är dags för dig som är mot feminismen att omvärdera ditt tänkesätt, rentav själv bli feminist. I Finland är det så jämställt. Eller? Sorgliga

Det är ju kurvor som gäller när det är tal om att vara vacker och het

Det är kränkande med texter som illustrerar kvinnokroppen som ett objekt

Men en ändring är kanske på väg. Det blev en stor positiv grej när det svenska varuhuset Åhlens hade skylt­ dockor i normal storlek. Vi hoppas verkligen att det skulle ske ändringar i tankegången att bara smalt är vackert. För så är saken inte. Det är ju kurvor som gäller när det är tal om att vara vacker och het.

att barn under tio år går och sjunger på låtar som handlar om sex, även om budskapet är kamouflerat. Liksom 50 cent’s ”Candy shop” vari rapparen förväxlar sitt könsorgan med en slickepinne. Jag förstår inte varför dessa låtar som i grund och botten handlar om sex ska stödas med skyhöga lyssnarsiffror eller ekonomisk vinning. Speciellt inte om de kombineras med en musikvideo bestående av halvnak­ na kvinnor. Musiksmak är individuell, men det finns väl ändå en gräns för vad som klassas som dålig smak?

Siri Ahlström och Benita Elmgren

Paulina Kronqvist

Alla kan och borde vara feminister. faktum är att kvinnor i Finland tjänar cir­ ka 20 % mindre än män. Runt 200 000 barn bor i familjer där kvinnomisshandel förekommer. Var femte kvinna blir någon gång utsatt för våld, oftast inom en nära relation. Alla kan och borde vara feminister. Som ung man känns det kanske som att feminismen inte rör dig. Du har fel. Det handlar om din mamma, din syster, din flickvän och framförallt dina framtida döttrar. Om du är ung kvinna rör feminis­ men verkligen dig. Vill du ha samma lön som männen? Då är det dags för dig att bli feminist. Du behöver inte förvandlas till en orakad, maskulin, mans­hatande kvinna för att du är feminist. Jag är ett levande bevis på det. Jag är en feminin feminist. Jag rakar mina armhålor och jag älskar män.

Sofia Bonde

9


Immigration

De flyttade över landsgränser, kom till Österbotten och mötte en främmande kultur.

Ingen dans på rosor

Text och bild: Jennifer Snårbacka, Sofia Bonde och Frida Olin

10P����������������På gränsen


11


Kulturkrocken var ett faktum för Hassan, Fereshteh och Jing när de anlände till Finland. – I KINA SÅG MAN BARA människor, människor, människor.

I Finland ser man bara träd, träd, träd, berättar Jing Xu, 18 om sitt första intryck av Finland. Jing är inte den enda som har imponerats av den finländska natu­ ren. Även Fereshteh Qorbani, 24, nämner det rena vattnet och luften som något särskilt. Fereshteh kom med sin mamma och sina syskon från Iran som kvotflyktingar, vilket innebär att de fick hjälp med flyt­ ten. De väntar fortfarande på att pappan ska ansluta sig till familjen. Fereshteh är nöjd med den hjälp hon fick av socialen. – Vi fick snabbt klara oss själva, vilket är ett bra sätt att lära sig hur saker fungerar. Jing hade ingen kontakt med socialen eftersom hon kom hit med sin mamma som gifte sig med en finländare. Hassan Ali Hassan, 19, kom från Somalia till Finland som 15-årig asylsökande utan sin familj. Det han reagerade mest på när han an­ lände mitt i vintern var kylan, mörkret och den glesa befolkningen. – När jag kom till Helsingfors tyckte jag att människorna var få. När jag kom till Jakobstad insåg jag att här finns ju nästan inga människor alls! berättar Hassan. EN STOR SKILLNAD är skolsystemet. Jing berättar att i Kina kan

skoldagarna för en gymnasiestuderande sträcka sig ända upp till 16 timmar om dagen. I Hassans Somalia är skoldagarna korta. Redan halv ett på dagen slutar skolan, eftersom hettan gör det omöjligt att koncentrera sig. Fereshteh reagerade på tystnaden i skolan, i Iran är eleverna i allmänhet mer högljudda. Både hon och Hassan tycker att finländare generellt är tillbakadragna och tystlåtna. – I början var det konstigt att inte ens de man känner hälsar på en. Men nu har jag vant mig och vet hur det fungerar, säger Fereshteh. Jing tycker att finländare överlag är hjälpsammare än kineser. ATT FLYTTA TILL FINLAND är inte endast en dans på rosor. Fereshtehs familj hade i början svårt att anpassa sig. De vågade inte gå ut i rädsla för att gå vilse. Eftersom de inte kunde finska, svenska eller engelska kunde de varken skaffa vänner eller handla. Alla tre saknar de maten, vännerna och familjen från det egna hemlandet. Men de trivs trots allt i Österbotten och ingen kan minnas att de skulle ha stött på någon form av främlingsfientlighet. De har dock hört att det förekom­ mer mer rasism i större städer. – Jag hatar rasism! utbrister Hassan. När de får frågan om de känner sig finländska eller som invandrare är de alla lite tudelade. De känner att de har en plats i det finländska samhället men samtidigt har de sin egen kultur. – Jag är ju somalisk, men känner mig också som en finländare, säger Hassan.

12P����������������På gränsen


Fereshteh, Jing och Hassan kommer från olika länder men har liknande erfarenheter.

INVANDRING Flyktingstatus: utsatta människor som fått lov att flytta till ett I-land. Kvotflykting: person som erhållit flykting­ status och tas emot av ett annat land. Asylsökande kommer till landet på egen hand och söker asyl/uppehållstillstånd. Finlands årliga flyktingkvot är 750 personer. Utredningar visar att kommuner som tar emot flyktingar har bättre ekonomi, eftersom invandrare utvidgar arbetsmöjligheter.

Källa: Ann-Britt Kronqvist,   flyktingkoordinator i Jakobstad http://infopankki.fi

13


Livskultur

Jan, Jennie och Juan vågade ta steget.

Livsval utanför bekvämlighetszonen 14P����������������På gränsen


Mod, beslutsamhet och en viss personlighet är vad som krävs för att inspirera andra. Vare sig det handlar om att byta religion, åka tvärs över världen, eller spela ett instrument som ingen annan spelar. Text och bild: Josefin Lassander, Paulina Kronqvist och Johannes Lindvall

Juan Pablo och hans minnesmärkta Rotarykavaj.

JUAN PABLO MOLINA TOLEDO Ålder: 16 Bor: Värdfamilj i Nykarleby, hemma i Celaya, Mexiko På fritiden: Kör motorcykel och spelar basketboll Shoppar: H&M Äter helst: Mexikansk mat, fisk- och skaldjursrätter Favoritägodel: Min motorcykel Om jag vore en Disneykaraktär: Blixten McQueen Motto: Sometimes life’s tough, but remember: McDonald’s is always open

15


JAN ANDERS GRANLUND Ålder: 21 Bor: Jakobstad, hemma i Bergö i Malax På fritiden: Ser på serier, hänger med kompisar och sysslar med konst Shoppar: På internet och loppis Äter helst: Choklad Favoritägodel: Min mortel Om jag vore en Disneykaraktär: Anden i lampan Motto: ”An ye harm none, do what ye will”

JAKOBSTADBON JAN GRANLUND skrev en fackuppsats om satanism i högstadiet. Han kom i kontakt med religionen wicca, letade upp information och fördjupade sig i religionen. Wicca är en naturreligion, wiccanerna lever efter principen ”gör vad du vill, så länge det inte skadar någon”. – Kristendomen lockade väl aldrig riktigt, säger Granlund. Granlund har alltid valt att gå sin egen väg i livet och nju­ ter av chockerade blickar som följer hans för tillfället illröda hår och unika klädval. Hans husdjursiller väcker givetvis också intresse. Granlund är utbildad restaurangkock med en kompletterande utbildning som restaurang-konditor, vilken tilltalar hans konstnärliga sida. I framtiden vill Granlund vara precis överallt. – Jag vill syssla med mat, konst eller något där emellan, säger Granlund. LARSMOBON JENNIE HÖGBERG valde redan som

6-åring blockflöjten som sitt instrument. Högberg är nu inne på sitt elfte år av gediget blockflöjtsspelande. Hon studerar för tillfället på musikerlinjen vid Yrkesakademin i Österbot­ ten, kombinerat med Jakobstads gymnasium. Blockflöjten är huvudinstrumentet. Hon spelar även saxofon, piano, gitarr, ukulele och sjunger. – I Österbotten har jag inte möjlighet till blockflöjts­ undervisning på den nivå jag befinner mig, säger Högberg. Därför åker hon tåg ner till Helsingfors en gång i måna­

16P����������������På gränsen

Jan med sitt husdjur, illern Trix.

Till höger: Med blockflöjten kan Jennie uttrycka sig emotionellt.

den för att undervisas av musikpedagogen Sunniva Fager­ lund. Högberg satsar på en framtid som yrkesmusiker. – Jag har varit mycket ensam i mitt spelande och har inte haft samma möjlighet som studerande i t.ex. Helsingfors, säger Högberg. Människor tycks ha fått uppfattningen att blockflöjten är ett instrument man sticker under näsan på småbarn. Därför är blockflöjt väldigt impopulärt. MEXIKANSKE JUAN PABLO MOLINA TOLEDO är

Rotarys utbytesstuderande vid Topeliusgymnasiet i Nykar­ leby. Att åka på utbytesår har blivit något av en tradition inom familjen; Juan Pablos far och farbror spenderade tre år i Kanada, hans bror ett år i Tyskland. Utbytesåret har bidragit med nya perspektiv. – Du är på egen hand och blir mera mogen i dina beslut. Hemmet, familjen och ägodelarna värderas plötsligt på ett annat sätt, säger Molina Toledo. Till de mera negativa aspekterna hör givetvis hemlängtan. Att flyga tvärs över jordklotet innebär skillnader i både kultur och miljö. Molina Toledo har speciellt reagerat på finländska matvanor, så som den kostnadsfria skollunchen och vår digra mjölk- och smörkonsumtion. Under året bor han hos olika värdfamiljer. – Det är intressant att uppleva nya levnadssätt värdfa­ miljerna emellan, träffa nya människor och se en annan levnadskultur.


Från ateist till agnostiker Under flera år har jag titulerat mig ateist, förbittrad på den kristna propaganda jag upplevt mig få nedtrottad i halsen under barndomen. Nu på senare tid har jag blivit agnostiker. Jag förmår inte bevisa att just din tro är fel eller att alla religioner är eskalerade sagor. Däremot så vill jag förstå. Jag vill förstå hinduen som sopar framför sig med kvast för att inte trampa på sin reinkarnerade gammelfarmor. Jag vill förstå muslimen som blir så upprörd över en karikatyr på hans profet att han helt sonika söker upp gärningsmannen och jagar denne med en yxa. Religion skapar så många gränser. Det börjar redan i barnens religionsundervisning. Alla barn borde un­ dervisas ur ett agnostiskt perspektiv och sedan välja

Jag vill förstå hinduen som sopar framför sig med kvast för att inte trampa på sin reinkarnerade gammelfarmor själva. Om alla människor åtminstone skulle försöka förstå och om möjligt respektera varandras religoner så vore jorden en betydligt trevligare plats att vistas på. Det tror jag iallafall.

Viktor Hinders

Valen gör oss unika

JENNIE MIKAELA HÖGBERG Ålder: 16 Bor: Larsmo På fritiden: Spelar instrument och lyssnar på musik Shoppar: Wautsi, Monki och H&M Äter helst: Grisytterfilé med bearnaisesås Favoritägodel: Min grönglittriga ukulele Om jag vore en Disneykaraktär: En av siames­ katterna i Lady & Lufsen Motto: En godis om dagen är bra för magen

De val vi gör i livet kan vara olika stora. Redan när jag stiger upp på morgonen uppstår val som vad jag ska äta till frukost och vad jag ska ha på mig. Att jag över­ huvudtaget steg upp ur sängen är ett val i sig. Kurs­ valen gör jag i skolan, samt valet om jag tar det där knäcke­brödet med maten eller inte. Ju äldre jag blir desto fler val möter jag på. Under högstadietiden valde jag vilken skola jag skulle gå i efter den grundläggande utbildningen. Nu funderar jag på utbildningen efter gymnasiet. I framtiden handlar valen om vilka jobb jag tackar ja till och var jag väljer att bygga hus. I alla val påverkas vi av människor runt omkring oss, såsom vänner, familj och även lärare. Ibland känner jag att jag behöver välja samma som andra medan jag ibland väljer något mer udda. De udda valen känns ofta skrämmande. Men det är oftast de udda valen som ger mer och får mig att upptäcka nya sidor hos mig själv. Att sticka ut är inte att vara konstig, det är att välja rätt.

Caroline Ek

17


Barndom Dagens föräldrar! Jag hör ofta föräldrar drömmande berätta om hur de som barn halvvilda rände runt på landet. Ännu oftare hör jag föräldrar undra vad det är med da­ gens barn och unga som är så lata och hjälplösa och bara håller sig inom­hus, fastnaglade vid sina datorskärmar och telefoner. Då kan jag inte annat än höja på ögonbrynen. Vi har inte genomgått någon ge­ netisk mutation som gör oss mindre kompetenta att klara oss själva jämfört med tidigare generationer. Föräldrarna har blivit så överbeskyddande. Allt för överbeskyddande enligt min mening. Hur råder man bot på hjälplöshet? Jo, genom att lära sig att sköta sig själv. Försöka och misslyckas, klättra och ramla. Men hur skulle dagens barn och unga någonsin ha en chans att leva ut

Vi är inga porslinsdockor något sådant med föräldrar som stän­ digt hänger över dem. Fanatiskt skyddar föräldrarna de små från smuts och tra­ siga kläder, men också från möjligheten att klara sig på egen hand. Vi är inga porslinsdockor. Visst får vi våra väl­förtjänta blåmärken och skrubbsår av att yra omkring i skog och mark. Men aldrig att vi skulle gå sönder för det. Sår och blåmärken läker och för­ svinner till slut, men erfarenheten man fått av dem stannar kvar livet igenom. Det är den erfarenheten som dagens föräldrar så aktivt ser till att deras barn och tonåringar förblir utan.

Frida Olin

18P����������������På gränsen

500

leksaker per barn ”En leksak är en sann vän man kan lita på”, säger Walter, 10 år. Leksaker är ett b­egrepp som man kan tolka på olika sätt. Det kan vara en fysisk sak, t.ex. en leksaksbil, men också ett TV-spel eller en nallebjörn. F­astän TV-spelen tränger in så är ändå de fysiska leksakerna, dockorna och bilarna, som barn definierar som leksaker. En undersökning, gjord av forskaren Krister Svensson, Sverige, visar också att ett barn i dagens läge har ca 500 leksaker. Text: Eliott Tallqvist, Miro Knuuttinen Bild: Glenda Powers, Dreamstime.com


ATT EN LEKSAK är något man leker med är ett faktum. – En leksak är något man kan ha kul med, säger Miro, som går på årskurs 3 i Brändö låg­ stadium i Helsingfors. Miro, liksom resten av klassen, håller med om att man skall ha kul med en leksak. Lek­ saken fungerar som ett underhållningsobjekt som barnen kan fördriva tiden med. Populära leksaker bland eleverna i klassen är klassikerna Lego, bilar och nallebjörnar. Dessa tre leksaker har varit populära leksaker under en lång tid och kan räknas som klassiker på leksakslistan. Men en ny kategori har börjat komma in i leksakskategorin, TV-spelen. – Att spela Wii är roligt, utbrister en av eleverna. Nintendos konsol, Nintendo Wii, har varit en storsäljare i flera länder och den riktar sig till

barn. Barn anser att det ibland är mer under­ hållande att spela TV-spel än att leka med dockor och det är en bidragande faktor som för in TV-spelen på leksakslistan.

500 leksaker – Hemma har jag 500 leksaker, säger Viggo. Det stämmer väl överens med forskare Svens­ sons undersökning om barnens leksaksantal. En­ ligt Svenssons forskning så har ett barn i medel­ tal 500 leksaker. Så är det också i åk 3 i Brändö. Medeltalet av elevernas leksaker hemma låg på ca 500 stycken. Orsaken till det stora leksaks­ antalet är enligt Svensson i huvudsak föräldrarna. De köper ofta nya leksaker till barnen som sedan får ett sug efter nya saker. Barn efterfrågar sällan nya leksaker, menar Svensson. De får bilden av att nytt är bra av föräldrarna, vilket sedan leder till att barnen vill ha mer leksaker. Att ha mycket

År 2008 konsumerades man 3 382 miljoner kronor på leksaker i Sverige År 1998 var siffran 2 850 miljoner kronor 38% av svenska hushåll köpte lek­ saker år 2008 Medeltalet för konsumtionen är 998 kronor/hushåll Källor: http://www.annawahlgren.com/forum/ viewtopic.php?t=11110 http://www.vf.se/node/46688

leksaker blir sedan normalt för ett barn, då barnet ofta har fått fler leksaker än barnet behöver. Enligt Svensson behöver leksaker inte bara fungera som underhållningsmedel. “Låt barnen leka med de saker vuxna leker med”, menar Svens­ son. Enligt Svensson kan leksaker hjälpa ett barn att utvecklas och komma in i vuxenlivet. Om ett barn får anpassa sig till vad de vuxna gör så blir det lättare att ta steget vidare till en vuxen värld. Barn har fler leksaker än för 40 år sedan, det är ett faktum. Men barnens syn på leksaker har inte ändrats dramatiskt. Klassikerna bilar, dockor och Lego är ännu leksaker i barnens ögon och de kommer högst antagligen att vara det en lång tid framöver. TV-spelen kommer att vinna terräng, men de klassiska leksakerna kommer att behålla sin plats. Leksaken spelar ännu samma roll som för 40 år sedan. Rollen är att vara ett underhållningssobjekt och en “god vän”.

40% av leksaksinköpen går till julklappar, 28% till födelsedags­ presenter, 32% till övrigt 43% av försäljningen går   till 0–4 åringar 35% till 5–9 åringar 13,5% till 10-åringar och över 8,5% till hela familjen

19


Bildreportage

Blomstra Bild och text: Rebecca Junell

Tröskeln till livet är gränsen till det nya Tätt därpå följer en trappa. Att halka på trappstegen är lätt Trappa vidare, än står du upprätt När hälften av stegen avverkats byter trappan riktning, vindlar neråt. Håll hårt i begäret att blomstra Vid trappans slut finns en väg Håll hårt i begäret att blomstra.

20P��������������På gränsen


21


Utbyte

Ett steg

22P��������������På gränsen


i det okända Nagellack som tas bort vid porten och julfirande som går ut på att supa – vad är det som får någon att lämna sitt vanliga liv för ett helt år och åka iväg till dylikt? Orsakerna till att åka som utbyteselev varierar, så väl som upplevelserna och känslorna efter att själva året är över. Jenny Söderling är för tillfället på utbyte i den lilla amerikanska byn Colome i South Dakota med endast 300 invånare, medan Joanna Ranta för ett år sedan åkte iväg för 11 månader till Argentinas huvudstad Buenos Aires.

Text: Siri Ahlström och Benita Elmgren Foto: Benita Elmgren och privata album

JOANNA RANTA BESTÄMDE SIG för att åka iväg på utbyte hös­ ten 2011. Familjen hon bodde hos var stor med fem syskon, skilda föräldrar och rätt så lite pengar. Mamman arbetade mycket och sent, så det var rätt så fritt och gränserna var få. Både hon och Jenny berättar att de i början var rädda för att göra bort sig, som t.ex. att säga fel saker eller av misstag bryta mot uppsatta regler. Eftersom Joanna endast kunde enstaka fraser på spanska före hon åkte iväg så var starten extra svår. – De första tre månaderna gick åt till att jag bara satt där och inte ens kunde säga att jag var hungrig eller vad jag hette, säger hon. Kulturen i Argentina och Finland skilde sig så klart, men inga större kulturchocker kom, konstaterar Joanna. Men saker som att t.ex. kalla varandra för fetto då man egentligen menar motsatsen, att bo hemma tills man är 26, lärare som lade till en som vän på Facebook och den stora skammen att gå barfota eller med strumpor inomhus var de saker som märktes tydligast. Skolan var dock en totalförändring från det finska skol­systemet. Skolan började prick klockan 8 och slutade 12, byggnaden var omringad av höga murar och var du försenad kom du inte in under resten av dagen. – Du fick absolut inte komma in om du inte hade skoluniformen

23


rätt, och du fick inte ha nagellack eller smink. Om du hade nagellack, så togs det bort vid portarna, berättar Joanna och erkänner att hon själv lyckades komma in med lackade naglar. Julen var den enda tiden då hon berättar att hon saknade lugnet i Finland, eftersom man här firade med att supa i det varma vädret. Att vara sig själv, våga mer, och att inte bry sig så mycket om vad alla andra tycker är bara några av de saker hon lärde sig under året. – Jag var mycket mer okej med mig själv. Förr ville jag ha samma Canada goose eller Uggs som alla andra. Men när jag var där var jag helt annorlunda, ingen förstod mig och jag förstod inte dem. Nu förstår jag att det inte spelar någon roll, människor tycker om mig som jag är, säger hon.

Amerikanska drömmen på landsbygden USA VAR DET SJÄLVKLARA VALET för Jenny Söder­ ling, men då hon fick veta att staden Colome, där hon skulle bo hela det kommande året, endast hade 300 invånare blev det lite nervöst. – Först var jag lite skeptisk men nu trivs jag hur bra som helst. Jag trodde att det skulle vara hemskt, omringad av sandvägar och kor, berättar Jenny. Men hon trivs ändå bra med livet på den traditionella landsbygden. Familjen har två små barn i åldern 8 och 4, så Jenny har fått prova på hur det känns att ha syskon. Under första halvan av utbytesåret bodde en utbyteselev från Nya Zeeland i samma familj som Jenny . Hon var ett år yngre än Jenny och de stod varandra nära. – Det var lättare när det fanns någon som gick igenom samma saker och det gav en bra grund för mig, säger Jenny om sin Nya Zeeländska syster. Jenny hittade även snabbt vänner, många var sociala och tog kontakt då de visste att hon kunde prata engelska. Fastän USA verkar vara ett land rätt så likt Finland så finns det skill­ nader. I den delstat där hon bor är det till exempel lagligt att få körkort redan då man är 14. För er alla som funderar på att åka iväg på utbyte men av någon orsak inte vågar så säger båda två att det är verkligen är värt det. Jenny berättar att det har varit det bästa året i hennes liv och att hon får panik bara av att tänka på hem­ färden. Joanna tänker absolut åka tillbaka efter studenten och har bara en ska att säga till alla som funderar på att ta ett u­tbytesår: – Åk! Jag vet att det låter cheesy, men det är faktiskt inte bara ett år i ditt liv, utan ett liv i ett år.

Ovan: Jenny Söderling med sina utbytessyskon i USA. Till vänster: Joanna Ranta med hela sin argentinska utbytesfamilj

24 P��������������På gränsen


Varför tänker du inte som jag?

Läskunnigheten försvinner

Tillvaron bygger på situationer och bra­ vader som uppkommer eller åtminstone påverkas av någons åsikter. Om jag träf­ far på en person med samma åsikt som jag uppstår en känsla av gemenskap. Om jag däremot träffar på en person med åsikter som avviker från mina egna uppstår en nyfikenhet om varför våra ställningstaganden divergerar. Jag blir nyfiken på en person som är emot homo­sexualitet, eftersom jag aldrig har hört ett resonabelt mot­argument. Hur kommer hen att försvara sin åsikt? Varför är personen emot något som jag haft självklar tole­rans för hela mitt liv? Jag umgås dagligen med människor som har helt andra åsikter än jag, inte bara i fråga om homosexualitet. Ändå kan jag respektera dem och ibland se förbi faktumet, om de har ett något så när godtyckligt argument. Även om jag

När en ny film har premiär så vill alla se den och biljetterna tar slut på en dag. Hur ofta väntar så många unga på att få en bok? Efter en tung skoldag eller innan man lägger sig sätter man på Tv:n för att se på en serie eller en film. Vi unga kan tydli­ gen inte kombinera lära och njutning. När vi tänker på att läsa dyker skolan upp i huvudet och alla de hundra sidor vi läser före proven. Det är inte bara televisionen som hindrar unga att läsa, ännu värre är datorn och de nya pekdatorerna. Unga bär dem med sig överallt för att kunna uppdaterat sin status på Face­book och sina bloggar. Man

Jag blir nyfiken på en person som är emot homo­sexualitet, eftersom jag aldrig har hört ett resonabelt mot­argument respekterar deras åsikter behöver jag nödvändigtvis inte fatta tycke för den konkreta innebörden i deras ställnings­ tagande. Jag ignorerar inte situationen totalt. Visst analyserar jag och funderar kring varför de tycker som de gör. Idag är åsikterna starka och många. Vore inte världen underbar om alla bara tänkte precis som jag? Den tanken har garanterat dykt upp för de flesta någon gång.

Böcker är för tjocka och tunga. De har mist sitt värde. kan säga att unga är beroende av dem. Ett exempel är när telefonerna ligger framme under lektionerna. Eleverna kan inte vänta till rasten utan måste få spela, uppdatera, chatta m.m. under lektionen och så försvin­ ner det man skulle lära sig samtidigt. När man för en gångs skull kan ladda ner gratis böcker på t.ex. en iPad så laddas det helst filmer, spel och appar. Böcker är för tjocka och tunga. De har mist sitt värde. Ungdomar glömmer helt enkelt att läsa texter med gott språk på sitt modersmål. När vi inte läser korrekt svenska inverkar det på skrivandet. Vi använder förkortningar, slang och symboler för att det skall bli lättare och snabbare att skriva. Vi blir bara latare.

Bara på skoj “Det var bara på skoj” säger mobbarna. “Vi skämtade bara lite” fortsätter de i er­ tappningens ögonblick. Gränsen mellan mobbning och skämt är flytande men ack så uppenbar. Det finns klara regler för handlingar som räknas till mobbning. I skolornas mobbningsprogram finns dessa regler listade. Varför ska det då vara så svårt att följa dem? Trots att sko­ lorna arbetar mycket med att förhindra

Allting kan inte vara “bara på skoj” mobbning förekommer den ändå dag­ ligen. Frågan är varför? Om mobbaren anser sina kränkande handlingar vara humoristiska har någonting gått otroligt snett. I det flesta fall är det i själva verket mobbaren som inte mår bra, men vad hjälper det att orsaka lidande åt en an­ nan människa? Även om mobbning redan tas på allvar borde undervisningen fördju­ pas. Mobbarna borde inse vad det är de egentligen håller på med. Sluta spela med andra människors känslor och mentala hälsa. Allting kan inte vara “bara på skoj”. Med ett sunt förnuft vet du när gränsen mellan skämt och mobbning är nådd.

Rebecca Holmgård

Miro Knuuttinen

Josefin Lassander

25


H:fors // Ö:botten

TED NILS HÅKAN FORSSTRÖM Ålder: Fyller 30 år i maj Familj: Sambo och hunden Ronja Barndomshem: Purmo Yrke: Komiker ”Om jag var diktator för en dag och fick bestämma en lag skulle jag…”: Bygga slangar med chips och sås till varje hus.

26P��������������På gränsen


Jesus och Janne Text och bild: Josefine Klemets och Cecilia Forsström

”Jag är ganska exakt som Jesus”, säger Ted Forsström, som är relativt nyinflyttad i Helsingfors. Han får dagligen dras med skämt om sitt österbottniska sätt att uttala en del vokaler. Trots de retsamma kommentarerna trivs han ändå bra i sin nya hemkommun.

kom till

stan

PÅ RADIO X3Ms REDAKTION är det

hemtrevligt. Vi möts av en glad Ted Forsström, iklädd munkjacka med sin favorit­ logo ”Batman” på bröstet. – Orsaken till att jag är så dålig på att uttala bokstaven ”u” är för att jag kom­ mer från Purmo, som man alltså uttalar ”Pormo”. Det är samma vokalljud fast det är ”u” och ”o”, förklarar Ted Forsström. Ted är uppvuxen i Purmo. Efter gym­ nasiet flyttade han till Åbo för att studera engelska. Dock bytte han senare studie­ inriktning till logopedi. Nu har han bott två år i Helsingfors och jobbar som komi­ ker och radiopratare på Radio X3M. – I Helsingfors blev jag bemött med narr och åtlöje, skämtar han. Det är väl vissa skämt om vokaler som man får dras med, men till och med Jesus hade ju sitt kors. Jag är ganska exakt som Jesus.

”Skorpan”.

27


”Alla icke-österbottningar har ’feil i hövu’ ” Typiskt Helsingforsbor, enligt Ted, är att man saknar förståelse för vissa öster­bottniska drag. Till exempel är finskan inte alltid lika lätt för österbottningar som för helsingforsbor, efter­ som det inte pratas lika mycket finska där. Det har nylänningarna ibland svårt att förstå. – Typiskt österbottniskt är att alla ickeösterbottningar har ”feil i hövu”. Det är väl det här klassiska att man drar alla över en kam. Man tycker att folk är lite högmodiga och fjolliga. Ted förklarar att människorna i Österbot­ ten är mera trångsynta än i Nyland. Folk med annorlunda sexuell läggning, åsikter eller stil blir inte lika lätt accepterade eftersom kom­ munerna är så små. Man får inte vara annor­ lunda och inte heller tro att man är något.

”Idyllisk Österbottnisk barndom” Enligt Ted är maten bättre i Öster­botten. Hans favoritmat är den hemlagade ”muru­ såsn”, det vill säga maletköttsås. Givetvis är Korv-Görans Teds favoritrestaurang efter­ som det är självaste Korvgöran som är hans morbror! – Om man går till bybutiken, så står det typ vad kossan hette, säger Ted. Det saknar jag här ibland. Yes! Maj-Viol! Nu ska jag äta henne! skojar han. Som barn var Ted ganska lik Madicken, för­ utom att han var lite mindre naken. Han växte upp i en bra familj och fick en idyllisk öster­ bottnisk barndom, dock med få leksaker. Med händerna demonstrerar Ted sin favoritleksak för oss. ”Skorpan” är Teds eget påhitt.

28P��������������På gränsen

”Jag drack hemskt mycket, festade och studerade”, beskriver Janne Grönroos sin studietid i Vasa innan han flyttade till Helsingfors där han nu är bosatt. JANNE GRÖNROOS ÄR UPPVUXEN i den lilla staden Ekenäs. Efter gymnasium flyttade han till Vasa för att leva ett riktigt studieliv. – Jag drack hemskt ”myky”, festade och studerade. Ja, jag levde studieliv, förklarar Janne och tycker det är en bra kombination. Förutom att han festade och studerade, led­ de han gymlektioner, jobbade på radio och var DJ på krogen Olivers In. Efter fem års studie­liv flyttade han till Helsingfors i och med att hans sambo fick jobb på Svenska Teatern och han själv började jobba på radion i Helsingfors.

”Det tog en stund att komma över rädslan för spurgun” Janne trivdes bra i Vasa, därför var det ett svårt beslut att flytta till Helsingfors. Han me­ nar att Helsingfors kändes stort, väldigt finskt och opersonligt. Enligt honom, är det typiskt för Helsing­ forsbor att vara lite dryga. Det finns tajta kompisgäng och man är inte lika öppen. De flesta har inte heller lämnat Helsingfors utan stannat kvar på samma ställe hela livet utan att se annat. – Det tog en stund att komma över rädslan för ”spurgun”, skrattar han. Bekymmer med dialekten har Janne inte stött på. Eftersom han bott så länge borta från Ekenäs, har han inte längre så grov dialekt.

– Men när jag är hemma över julen, så bör­ jar mina ”rullande R” komma tillbaka.

Brukar ni reta varandra gällande era dialekter? – Det är svårt att bråka med mig eftersom jag har så fint språk, men Teds dialekt brukar jag bråka med varannan timme! skrattar Janne. – Jag brukar inte bråka med Janne efter­ som jag har så mycket respekt för honom, inflikar Ted. – Jag ”brykar int”. ”Slyt ny”, retas Janne. I vintras blev Janne känd för sina nyfärga­ de och böjda ögonfransar, som man fick höra mycket roligheter om i Succémorgon på Radio X3M. Janne bryr sig en del om sitt utseende och därför är frågan som intresserar oss mest vilken kommun som, enligt honom, har de snyggaste människorna. – INTE i Ekenäs i alla fall! är det första Janne utropar. Det är nog Vasa som drar hem vinsten.

Ekenäsbo för evigt När Janne åker till Ekenäs åker han ”hem till Ekenäs”. Han är en för evigt Ekenäsbo. I en fotbollsmatch mellan Helsingfors och Ekenäs skulle Janne absolut heja på Ekenäs, även om de höll på att förlora. Den saken är det ingen tvekan om. – För förlora skulle de antagligen nog göra, flinar Janne.


JANNE JOHN GRÖNROOS Ålder: 28 Familj: sambon Krista Siegfrids Yrke: radiopratare Hemkommun: Ekenäs ”Om jag var diktator för en dag och fick bestämma en lag, skulle jag...”: Bestämma att ingen skulle få sova i sängen tillsammans med sina husdjur och att alla måste sova minst 8 timmar per natt!

29


Sport

Låga mål Allting började i Vasa IFK, där fotbollsspelaren Mathias Lindström inledde en stigande fotbollskarriär. Han började spela fotboll som 4-åring i VIFK och senare flyttade han till Pargas där han representerade Pargas IF. 30P��������������På gränsen


nyckeln till framg책ng Text: Arthur Liemola & Valdemar Sandell Bild: Valdemar Sandell

31


PROFIL Namn: Mathias Lindström Smeknamn: Masse Klubb: HJK Födelseår: 1981 Födelseort: Houtskär Favoritmat: Tacos Favoritämne i skolan: Gymnastik Tidigare klubbar: Pargas IF, FC Inter, AC Allianssi, Fredrikstad FK, TamU

IDAG SPELAR Lindström i Helsingforsklubben Helsingin Jalkapallo­klubi. 32-åriga Lindström har sex ligaguld på merit­listan och han hör till de bästa mittbackarna i Tipsligan. Skolan har aldrig varit ett hinder för honom. – Kombinationen mellan fotboll och studier gick bra. Jag gick i Pargas gymnasium och efter det i armén. Sedan blev jag ekonomiekandidat vid Åbo Akademi och jag studerar som bäst journalistik vid Svenska social- och kommunal­ högskolan, säger Lindström. Lindström berättar att han inte vet vad som händer efter karriären, just nu fokuserar han på fotbollen. Att bli fotbollsproffs på den högsta

nivån kräver mycket träning och han är tacksam för hur det har gått till. En vanlig gymnasierytm och fritid med kompisarna har varit viktigt, eftersom det finns andra viktiga saker i livet än fotboll. När man blir äldre måste man ändå vara beredd på att träna hårt också för sig själv. För Lindström har det alltid varit viktigt att se till att ha en studieplats med tanke på framtiden efter fotbollskarriären. På fotbollsplanen vid Sonera stadium i Tölö är han en stor och hård ledare i försvaret, medan han utanför planen är avkopplande och humo­ ristisk. Hans starka sidor som spelare är att han kan organisera andras spel och på basis erfaren­ het säga sin åsikt i laget.

Snabbquiz: Real Madrid vs. Barcelona?   Real Madrid Machester City vs.Manchester United? Manchester City Liverpool vs. Everton? Liverpool Arsenal vs. Tottenham hotspurs? Tottenham PSG vs. Marseille? Marseille Inter vs. AC Milan? Inter Chelsea vs. QPR? Chelsea Bayern München vs. Dortmund? Bayern München Cristiano Ronaldo vs. Lionel Messi? Messi

32 P��������������På gränsen

Fötterna på jorden Tack vare sina realistiska målsättningar har Ma­ thias Lindström alltid haft motivation att hålla på med fotbollen. Eftersom han inte satsade 100% på att bli fotbollsproffs var hans milstolpar lägre. – Som yngre var det redan en stor grej att komma in i Pargas distrikts­lag, säger Lindström. Lindström har alltid njutit av fotbollen och gemenskapen är något som han tycker att är fint i fotboll. Men man måste också brinna för spelet för att bli så bra som möjligt berättar han. Sin första kontakt med fotboll fick han via sin pappa som är mycket fotbollsintersserad,och dessutom själv spelade fotboll. Upplevelser fick Lindström också då han var bollkalle för sitt lokala herrlag. Då vi frågar om vad Lindström håller på med på fritiden svarar han: ”Vilken fritid?” med ett stort leende på läpparna. Då man har två barn och är gift samt fotbollsproffs är det svårt att få någon fritid för sig själv, tycker Lindström.

Erfaren spelare Då man är fyllda 32 år anses man vara en erfaren spelare inom fotbollen. Och speciellt Mathias Lindström har mycket erfarenhet av fotboll då han spelat i flera olika lag samt en annan liga utomlands. Numera tror inte Mathias på spel i någon liga utanför Finland, men han skulle gärna spela i den engelska,spanska eller tyska ligan. Men det stör inte Lindström att dörren till Europa verkar vara stängd eftersom Tipsligan är en liga som passar honom perfekt. Ett halvt år i Norge har Lindström också fått uppleva. Lind­ ström tycker att det är en massiv skillnad mellan den finska och norska fotbollskulturen. – I Norge var några arenor fula betongbygg­ nader utan tak, men ändå fanns det 10.000 män­


Vem bryr sig om ishockey? Erfaren. Mathias Lindström är från Houtskär i Pargas där han fick sin uppfostran. Nu är han Helsingforsbo och spelar för HJK.

niskor i publiken, säger han. Enligt Lindström är de dyra biljetterna en orsak till att vi inte har en lika fin idrottskultur som i Norge. Som en rutinerad mittback har Lindström mött flera anfallare, och den farligaste av alla var Klaas-Jan Huntelaar, berättar Lindström. Lind­ ström försvarade mot Huntelaar då HJK som­ maren 2011 mötte tyska storlaget Schalke 04. – Då vi mötte Schalke på hemmaplan var Huntelaar som ett lamm då han inte lyckades göra mål, men då vi spelade mot dem på borta­ plan var det nog många mål som jag såg på nära håll, säger Lindström. Ja, det slutade inte så lyckligt då HJK tog stor­ stryk och förlorade 6–1 den dagen. Stämningen på Schalkes hemmaplan, Veltins Arena, är också något som gjorde det svårare för HJK att hållas med i spelet. Lindström tycker utan tvekan att Veltins Arenas publik är det bästa han upplevt. År 2009 flyttade Lindström från Tammerfors­ klubben TamU till HJK. Det skedde mitt under säsongen då Tamu hade dåligt med pengar så vem som helst fick byta klubb. Han valde HJK och han anpassade sig lätt till Helsingfors. –Det var ganska lätt att flytta hit, fastän jag inte kände någon här. Jag trivdes bra i Tammer­ fors och tyckte att det var lite trist att flytta. Här i HJK var jag i början lite försiktigare men blev med tiden mig själv och nu har vi hur roligt som helst här, menar Lindström. HJK har i år igen chans att kvalificera sig för den europeiska storturneringen Champions League. Lindström säger att för att HJK skall komma med i turneringen krävs det att allt går perfekt i matchen och laget spelar över den normala nivån.

Snart gäller det igen, evenemanget som i stort sett hela Finland väntar på inleds, dvs VM i ishockey. Förhoppningarna om fram­ gång stora och ifall Finland vinner väntar en stor folkfest på torget i Helsingfors. Det är här jag tycker att finländarna prioriterar fel. Vi kan inte uppskatta stora sportgrenar som är kända ute i världen, utan nöjer oss med guld i ishockey och backhoppning. Finländarna har fått för sig att ishockeyVM är något som hela världen följer med, men sanningen är att ishockey är den 53 mest utbredda sporten i världen med 1,5 miljoner registrerade spelare. Och faktum är att vi kan tala om en turnering i B-klas­ sen då vi talar om ishockey-VM eftersom NHL-säsongen ännu är på gång. I Finland lyfter vi upp spel i NHL som en fin bragd, men NHL är i verkligheten den fjärde största serien i USA efter NFL, MLB och NBA. Då en spelare från Finland kommer till NHL rubricerar man det stort. Visserligen är det förstås bra att komma till NHL för att spela, men tröskeln att komma dit är inte speciellt hög. Då Finland vann VM 2011 började man t.o.m. tillverka en öl där det stod 6–1. Finland placerade sig på nionde plats i korgbollsEM 2011. Var är ölen? Att komma på nionde plats i korgbolls-EM är en större bragd än att vinna guld i ishockey-VM. Korgbolls EM är något som har högre tittarsiffror i världen än ishockey-VM. 55 TV-stationer i 42 länder hade sändningsrättigheter för korgbolls-EM 2011, medan 27 TV stationer och 24 länder hade sändningsrättigheter för hockey-VM 2012. Samma sak hände då Finland miraku­ löst spelade 1–1 mot Spanien på bortaplan i fotboll. Var är ölen och folkfesten? 1–1 mot världens bästa fotbollslandslag är häst­ längder bättre än att vinna ishockey-VM. Allt detta kronas av de hutlösa priserna ishockeyförbundet ska ha för biljetterna till ishockey-VM. Att betala 203 euro för de sämsta platserna i kvartsfinal i ishockeyVM är alldeles för mycket när man sam­ tidigt kan se på Dortmund-Real Madrid Champions League semifinal för 157 euro. Vi är lättlurade om vi betalar så dyra priser för en match som inte nästan någon annan än finländarna följer med.

En utbränd generation Att växa upp i dagens samhälle är inte en promenad i parken. Jag läste om en kille som hade toppbetyg i skolan men som en dag, mitt i alltihop, omkom i en bilolycka. Han hade spenderat hela sitt 16-åriga liv med att för­bereda sig för framtiden. Han fick ingen framtid. “Lev loppan så länge du är ung, för när du blir vuxen börjar allvaret”, är något jag fått höra flera gånger av mina äldre släktingar. De anser att vuxenlivet präglas av måsten och trå­ kiga rutiner. För dem var ungdomen en bekymmerslös tid. Så må det ha varit då, men inte nu längre. Livet som ungdom innebär skräm­ mande mycket ansvar. Många stude­ rar vidare. Förväntningarna växer från alla håll, föräldrar, samhället och från en själv. Förväntningarna består av

Vår generation borde ta sig en minut för att andas lite då och då att man ska ha goda betyg, arbeta vid sidan om skolan, motionera, följa nor­ mer eller inte följa normer, odla sina talanger och dessutom städa rummet en gång i veckan. Herregud! Vi ung­ domar förväntas bete oss som vuxna men behandlas tyvärr ofta som barn. Vi axlar mera ansvar men behandlas ändå som opålitliga. Vår generation borde ta sig en minut för att andas lite då och då, en utbränd generation är inte en idealisk framtid. Om vi stressar nu kommer vi säkert fortsätta stressa i framtiden. När det kommer till kritan är vi bara männis­ kor, människor som borde oroa oss lite mindre och leva lite mer. Kanske mina släktingar har rätt ändå.

Jennifer Snårbacka

Arthur Liemola

33


Sport

Löpning och bloggande Text och bild: Laura Lemberg och Caroline Ek

34 P��������������På gränsen


Var går gränsen mellan offentligt och privat liv i bloggandet? Är det möjligt att löpa hur långt som helst? Bloggaren och ultralöparen Johanna Renqvist har svaren.

PÅ ETT NÄSTINTILL TOMT café i Vasa möter vi en solig kväll i april bloggaren, ultralöparen och läraren Johanna Renqvist. Det enda som hörs är småprat. Plat­ sen är färglös ända tills Johanna stiger in i caféet iklädd färggranna löparkläder och med ett leende på läpparna. Johanna började löpa 2007 efter studenten. Idag är Johanna ultralöpare och springer ultramaraton. Till u­ltramaraton räknas alla lopp som är längre än ma­ raton, dvs. längre än 42 km. Som mest springer hon 100 km och längre när hon tävlar. Tränar löpning gör hon fem dagar i veckan och runt 15 km per gång. Hon springer helst utomhus på asfalt och mycket sällan inomhus, endast vid halka eller kyla. Utöver löpning tränar hon styrketräning. – Min favoritdistans just nu är 100 km, säger Johanna. Hon har också löpt 24 timmars och 48 timmars lopp. På 48 timmar löpte Johanna 252 km. I Finland finns det ett hundratal ultralöpare. Flera deltar endast sporadiskt. Johanna har bloggat på Curro ergo sum (www.curroergosum.ratata.fi) sedan 2010. Hon började blogga för att det var intressant och så ville hon inspirera folk till att löpa. Då hon började blogga fanns det ännu inte så många träningsbloggar. Hon säger att hon på en blogg inte skriver alltför privata saker och lägger inte upp bilder på sin familj utan deras lov. Men däremot tycker hon att det är acceptabelt att skriva om större händel­ ser i sitt privatliv, som sin egen förlovning. Själv har Johanna aldrig ångrat något hon skrivit för att det skulle varit för privat. Hon tycker att intressanta teman gör en blogg läsvärd och även bloggar skrivna av bekanta till henne tycker hon är intresseväckande. Responsen hon får via kommentarer gör att det blir roligare att blogga, men hon avskyr anonyma kommen­ tarer och menar att en signatur är bättre än en kom­ mentar med anonym avsändare. – Elaka kommentarer är ingenting jag stött på ofta, endast folk som tycker att jag tränar lite väl mycket, säger Johanna. Själv följer Johanna med andra träningsbloggar. Någon gång blir hon inspirerad av vad folk lägger upp på sina bloggar och vill prova på det själv. Johanna önskar att hon skulle kunna springa lite längre sträckor men eftersom det är mycket som ska förberedas i lärarjobbet blir det lite kortare rutter. Hennes bloggande har blivit mindre i och med att hon började arbeta. Nu blir det ett eller två inlägg per dag, förut var det till och med fyra. – Jag tror att jag kan löpa hur långt som helst om jag får hur lång tid som helst! Hon säger att man får ömma ben när man löper långt men det går att hantera och att mjölksyran inte är ett problem på längre sträckor. – Men då behöver du vara skicklig nog att trans­ portera bort lika mycket mjölksyra som du förbrukar, påpekar hon.

35


Varför motionera? Diskussioner om barns och ungdomars mo­ tion och välmående har hållit på i årtal. Da­ gens ungdomar motionerar för lite och äter ohälsosamt. Övervikten har också ökat hos ung­domar och det beror främst på de två före­ gående orsakerna. För att motverka denna trend krävs det skärpning i motionsvanorna. Varför motionera? Själv tycker jag att barn och ungdomar borde motionera mer och äta hälsosammare eftersom det ger dem ett hälso­ sammare liv. Om man inte motionerar eller på ett annat sätt gör något ute i friska luften kan det leda till att man blir en innesittare och a­social. Då man som liten rört på sig och haft en hobby har man nytta av det i framtiden, både fysiskt och psykiskt.

Det viktigaste är ändå inte vad man gör utan att man rör på sig, och att det sker av egen vilja Den utvecklande teknologin har likaså på­ verkat ungdomarnas motion grovt. Ung­domar blir beroende av dataspel vilket försämrar deras kondition och leder till att de inte orkar röra på sig. De sk. tyngre idrottsgrenarna som friidrott och läng­skidåkning har med tiden mer och mer ersatts av lättare sporter som skateboar­ ding och slalomåkning. Del­tagandet i lag­ sporter har ökat eftersom lagidrott skapar gemenskap och laganda. Det viktigaste är ändå inte vad man gör utan att man rör på sig, och att det sker av egen vilja. Motionen skall vara en del av ungdomarnas vardagssysselsättning, på ett bra sätt som sprider glädje. Motionen först, godiset och spe­ landet får vänta.

Valdemar Sandell

36 P��������������På gränsen


Sport

Full fart s책 att svetten droppar

Text och foto: Rebecca Holmg책rd och Jessica Storskrubb

37


ARBISKURS I ANPASSAD INNEBANDY

Tränare: Olavi Heinonen Tid: Måndagar kl. 18–19 Plats: Carleborgsskolan, Nykarleby

38P��������������På gränsen


Känslan av glädje och gemenskap går knappt att beskriva med ord. På måndags­kvällarna är Carleborgsskolans gymnastiksal i Nykarleby fylld av ett glatt gäng innebandyspelare.

EFTER EN TIMME av fartfyllt innebandyspel förser de trötta men glada spelarna varandra med kramar, high-fives och uppmuntrande kommentarer. Spelarna beger sig till omklädningsrummet för att söka sig hemåt. – Jag älskar innebandy! Det är mitt bästa intresse, utbrister den glada spelaren Lena. I Nykarleby är innebandy ett stort intresse för många. Förutom Blue Fox juniorlag och representa­ tionslag finns det en anpassad arbiskurs i innebandy. Kursen riktar sig till alla handikappade som bor i eller i närheten av Nykarleby. Olavi Heinonen fungerar som spelande tränare. De flesta av spelarna deltar i laget under sina studieår vid Yrkesträningsskolan Optima i staden. Några av spelarna har dock varit med sedan starten för tolv år sedan. Laget har inga turneringar med matcher, men har en gång haft en uppvisningsmatch i Stjärnhallen. Laget spelade under pausen i Blue Fox’s ligakvalmatch mot OLS. Åskådarna var över 700. Trots den stora publiken var spelarna inte nervösa. Publikens jubel och applå­ der sporrade spelarna att göra sitt bästa och njuta av stunden. Gruppen träffas en gång i veckan för att spela och ha roligt tillsammans. – Det viktigaste är att vi har roligt och rör på oss, säger Heinonen. Det går inte att ta miste på den härliga energin och glädjen som spelarna utstrålar. Redan från första början är det full fart på spelarna och många glada miner och glädjerop fyller salen. – Lägg in den nu! ropar en entusiastisk spelare. Spelarna, inklusive Heinonen, trivs på planen. Hei­ nonen spelar sin roll som tränare mycket väl och han ser och uppmuntrar alla. Trots att spelarna är på olika nivåer har alla en uppgift som de sköter med bravur. Heinonen förklarar att det i början var meningen att fokus skulle ligga på själva träningen. Nuförtiden är det dock gemenskapen och glädjen i att få vara tillsammans som är det viktigaste. – Det ger så mycket att träffa ungdomarna, förklarar Heinonen. Deras sätt att leva kommer från hjärtat. Det syns att spelarna kämpar allt vad de kan. Lyckan som speglas i deras ansikten vid mål är obeskrivlig. – Full fart så att svetten droppar, ropar en av spe­ larna uppmuntrande. Heinonen berättar att han ibland kan känna sig dep­ pad eller trött före en träning, men när han kliver in i gymnastiksalen är det omöjligt för honom att inte le. Slutligen packar spelarna sina väskor och tar farväl av varandra. Lena är den sista som lämnar omklädnings­ rummet och hon är glad över dagens insats. Nästa vecka är det dags igen och Lena ser redan fram emot nästa träning.

39


Uppkomsten av en idé

Regnperioden kan få komma snart. Jag sitter och lider av idétorka. Jag sitter och tänker på om regndanser är lönt besväret. En idé försöker jag få, men den är svår att nå. Hur formas en idé? K­ommer den ut ur en maskin? Vänta! En glimt, en liten ljusglimt av en idé! Den s­itter där och trycker, djupt nere i de mörka hörnen av hjärnan. Hur kan jag locka fram den? Vad vill den ha för att skänka mig sina ljuva egenskaper? Aha! Jag har det. Idén har lockats ut ur sitt ide. Skriva kan jag ej mer, då jag kommit på en plan, som kan göra livet lättare. Den är storslagen, stark och magnifik. Livet kommer aldrig mer att bli sig likt. Idén, planen utvecklar sig, sträcker ut sig och förgrenas. Tankar efter tankar förenas. Ja, denna idé ville jag alltid ha. Mitt och andras liv kommer äntligen bli bra. En manick, en mackapär, något som världens öde på sina axlar bär. Detta kommer att stilla världens grymma begär. Äntligen har du kommit o ärade idé. Nu kan jag åter le. Eliott Tallqvist


På gränsen #1-2013