DEN FANTASTISKA
n e ar r Vand KALLE PERSSON
KALLE PERSSON OCH JAN OLSSON
Det är i början av maj. Vårsolen värmer och snart färgas rapsfälten gula i Blekinge och på Öland. Återigen förundras man över att ännu en vår nalkas. Ytvattentemperaturen i Hanöbukten pendlar mellan 7-10 grader och som trollingfiskare går man nu in i en period full av förväntningar.
Nu händer något med den atlantiska laxen som lever i Östersjön. Den förändras. De silverblanka fjällen växer hårdare fast i skinnet. I två, kanske tre år, har de ätit sig feta på ett överflöd av skarpsill och spigg i Södra Östersjön. Nu omvandlas fett till energin som krävs för att påbörja lekvandringen. Återigen simmar de längs med våra kuster; vandrarna. Drivna sedan urminnes tider av att föra sina gener vidare. De flesta ska ta sig från uppväxtlokaler i sydöstra Östersjön upp till det
vattendrag där de föddes i norra Sverige och Finland. En sträcka på uppåt 150 mil. De har i omvänd riktning simmat den strapatsfyllda vägen tidigare, då som kanske 2 år gamla laxungar, som efter att ha inlett sitt liv i sötvatten nu anpassats till ett liv i havet. På vägen tillbaka simmar nu en varelse som bemästrat livet i havet, ökat sin kroppsvikt uppemot 500 gånger, redo att slåss med sina artfränder om rätten att bilda nästa generation.
Vi har precis sjösatt båten i Garpahamnen på Hasslö i Blekinge Skärgård. Det gick bra. Ibland gör det inte det. Som den gången vinschen inte säkrades och båten under nedbackning skenade ner från trailern och med ett brak landade med akterspegeln på betongrampen. Känslan att i backspegeln se sin båt med den nyinköpta fyrtaktaren dundra ned i betongen är inte speciellt tillfredsställande. Nu ligger den i alla fall där, förtöjd längs med bryggan.