Det är i Sydhalland malörten växer och beskakungarna finns Tja, malörten växer förstås på några fler platser, men beskakungar måste väl ändå bara finnas i Sydhalland? Jag har bara stött på dem här i Laholm i alla fall. Man får ta seden dit man kommer heter det. Och när jag flyttade till Laholm för snart 15 år sedan förstod jag att jag hade något viktigt kvar att lära mig i livet. Jag hade totalt missat något som kallas besk och med den, den tillhörande beskarundan. Text: Ulrika Träff
Beska droppar hade jag hört talas om, men egenkryddad besk och beskarundor var något helt nytt för mig. Personligen är jag inte så förtjust i snaps så jag kanske inte är den rätta att skriva om detta, men jag kan inte låta bli att fascineras av den kultur som finns runt just besken. Laholmarna måste väl vara specialister på detta? Och det måste väl ändå vara här i Sydhalland som beskakungarna finns? Ett bevis på detta är den bok som jag nyss har inhandlat, ”Hirkum Pirkum och andra brännvinskryddningar”. Boken är skriven av två sydhallänningar som båda tyvärr gått ur tiden. Boken med recept och anekdoter lever dock vidare och den är tydligen så populär att den trycks om och om igen. Jag har nu läst det mesta i boken och hittat mycket kul. Hirkum Pirkum syftar på Johannesörten som bland annat Ulf Lundell kryddar sitt brännvin med, där han vill bo i Öppna landskap, som för övrigt ska ligga mellan Veinge och Genevad. Som laholmare är det extra kul att läsa om Besk enligt Borgmästaren i Laholm, Tjärby Bitter, Snapparpssnaps, Åmotstrands rönnbär, Ljunghedsbrännvin och Malörtsbesk med Pottelerius tallrikasill. Men sen kommer vi till det allra viktigaste: Malörtsbesk – populärast av alla. Ett helt eget kapitel. Kryddad snaps må vara, men det är just besken som är speciell. Och ve den som köper en färdig flaska på systemet. Det är inte alls samma sak. Julabesken ska man sätta själv. Och tydligen finns det jättemånga recept på detta. Så som jag ser det handlar det om att sätta en malörtskvist i en flaska med brännvin, men aj aj aj om någon beskakung läser detta. Hur kan jag uttrycka mig så vanvördigt. Självklart ligger det mycket erfarenhet bakom varje beskakungs framgångssaga. Det finns ju så många sätt man
kan göra besk på. Man kan använda färsk malört, eller torkad dito. Man kan bränna knoppar, man kan låta bli. Man kan lagra olika länge och man kan stoppa i olika tillsatser eller inte. Man kan använda blommorna, bladen, knopparna eller späda skott – eller allt på en gång. Vissa stoppar i en sockerbit i flaskan, andra provar med honung, medan någon mer vågad provar med citronskal eller kanske apelsin? Man kan filtrera brännvinet genom ett kaffefilter med malört? Man kan flambera malörten? Man kan låta besken ligga länge och gona till sig, eller fixa en snabbvariant på elementet. Man kan ha kvisten kvar hela tid eller ta bort den när besken känns klar. Ja det är klart att det är en konst att göra en god besk. Eftersom man kan göra besken på så många olika sätt och ditt eget alltid är bäst, så är det extra intressant att se hur grannen och kompisen har lyckats med sin. Det är här beskarundan kommer in. För att prova allas beskar får man ha en strategi. Under en kväll, nära jul, träffas hela beskalaget hos den första av vännerna och provar dennes besk. Den rinner lätt ner i strupen och alla tycker att besken är god (de har tränat länge), men frågan är ju vilken som är godast? Sen är det dags att gå till näste man och proceduren upprepas. I bästa fall får de en matbit på varje besök. På de snällare beskarundorna begränsas beskarna till en på varje plats, men dessa är nog sällsynta. Därför kan det bli svårt om det är alltför många med i beskalaget. Det brukar tendera att bli rätt många beskar. Just den här typen av beskarunda har jag aldrig upplevt, bara hört talas om. Däremot har jag fått lära mig seden med beskarunda, och på vårt sätt så är det både manfolk och kvinnfolk med och till och med barn. Vi besöker vart och ett av våra hem, fyra platser totalt. Vi provar 25
Bäsk, besk, är en kryddad typ av brännvin. Den kryddas med malört som enligt traditionen ska skördas på Bartolomeinatten, den 24 augusti. Den sägs vara bra för matsmältning och associeras därför traditionellt som dryck tillsammans med fet mat. Malört (Artemisia absinthium) är en flerårig ört
med silvergrå blad. Den är släkt med gråbo, dragon och åbrodd. Malört växer på torra, steniga, varma platser, utbredd över södra hälften av Sverige. Den blommar på eftersommaren och hösten. Växten är en vanlig brännvinskrydda, och används som färsk eller torkad i bäsk. Den används också som krydda i vissa viner, såsom vermouth. Som torkad utgör den också en av ingredienserna vid tillverkning av absint. Malörten har länge fungerat som medicinalväxt, och då främst för att behandla olika typer av magåkommor.
besk, äter god mat, sjunger i bästa fall en liten visa till varje besk och har trevligt tillsammans. Det är ett väldigt trevligt sätt att umgås på och jag kan varmt rekommendera det. Men själva besken har jag inte lärt mig att uppskatta fullt ut. Det sägs dock att besk är något man behöver lära sig att uppskatta. Så jag lovar att fortsätta min träning. Nu när det stundar mot jul är det inte långt kvar till årets beskarunda, då det ges tillfälle till att träna. På julafton blir det också tillfälle att träna. Men jag vet redan nu vem som blir beskakung i vår familj. Svärfars besk är alltid bäst, åtminstone enligt han själv. Men å andra sidan har han ju odlat sin egen malört och tränat i många år...
Magasin Laholm