h inom hotell- oc Nu utbildning . en ing restaurangnär
Gästis, förr ett
vida berömt gä
stgiveri.
leksand förr och nu – Turismen tar fart Vi fortsätter här att berätta om hur Leksand såg ut för ca 100 år sedan. I takt med att kommunikationerna utökas och kända personer rekommenderar bygden, så upptäcker alltfler turister Leksand. Bilderna från förr är hämtade ur boken ”Hälsning från Leksand” som finns att köpa i Museibutiken på Kulturhuset. Den första turistambassadören för bygden var bland andra Fredrika Bremer. Hon beskriver landskapet i sin reseskildring från 1845 enligt följande: ”Till Dalarna måste man fara, om man vill se en natur, ännu i storartad oskuld, ett folk... som har drag av så stor och rörande skönhet... Det är ännu i utseendet. I seder, klädesdräkt och sinnelag detsamma som i Engelbrekts och Vasas tider.” Hon lockade också hit H C Andersen, som i sin bok om sina resor i Sverige 1851 skriver: ”Härligt är det i Dalarna. Ljuvast dock vid Siljan. Målare och diktare, ta varandra i hand, kom upp till Dalarna. Det fattiga 28 magasinet
landet är rikt på skönhet och poesi.” Med detta startade ett intresse för bygden och många kända författare, skribenter, välbeställda borgare, ämbetsmän och andra ståndspersoner reste med tåg till Insjön och sedan vidare med ångbåt till Noret. Hotell, pensionat och gästgiverier växer fram. De flesta resenärer övernattade tidigare i traktens gästgivaregårdar eller hos prästerskapet, men efter sekelskiftet, när kommunikationerna förbättrades öppnades åtskilliga turisthotell och pensionat i byarna. Tällberg (Tälle betyder talldunge) blev på 1910-talet en turistby
av stort format. Herrskapsfolket lockades av den lantliga miljön, den friska luften, barrskogsdoften samt närheten till Siljan. Turisterna vandrade i landskapet, gjorde båtutflykter och idkade sällskapsliv. Vintertid hörde slädturerna till en av de mest populära aktiviteterna. Så småningom började sommargästerna slå sig ner i Leksandsbygden och köpte upp gamla gårdar eller byggde egna fritidshus i ”yvig dalastil”. De köpte även fäbodar men alla hade inte samma genuina känsla för att bevara den traditionella bebyggelsen som sockenborna. Konstnärerna fann sina motiv