”Du gissar antagligen rätt. Experimentåker åtta användes just då inte för något speciellt.” ”Ironiskt.” ”Vad då, menar du?” ”En del av det där avfallet hade antagligen passat bättre på andra sidan stängslet.” Hon nickade menande åt begravningsplatsen. ”Emma. Det rörde sig om embryon. Inte ens foster ännu. Cellklumpar i Petriskålar.” ”Inte alla.” Och själen grät igen.
Emma gick trött, grinig och rastlös hela söndagen. Hon diskade lite och drog fram dammsugaren, men kunde inte koncentrera sig på städningen heller. När klockan hunnit bli eftermiddag och hon fortfarande gick omkring i mysbyxor och med håret i tofs ryckte hon åt sig träningsbagen och gav sig av mot klubben. På söndagarna fanns det inga tränare på plats. Faktum var att det knappt fanns någon på plats alls. Å andra sidan passade det utmärkt. Hon var arg och grinig och var tvungen att trötta ut sig. Efter att ha bytt om försökte hon köra en omgång på sandsäcken, men tankarna var på annat håll och tajmingen var helt borta. Hon kände att hon gjorde fel, höjde armbågarna och flaxade, speciellt när hon försökte slå krokar. Hon stod antagligen helt platt på fotsulan också. Men hon var för arg och för distraherad för att göra något åt det och det retade henne ännu mer. När hon slagit sig öm i handlederna, något som tydde på dålig teknik, gav hon upp och gick bort till en päronboll i stället. En päronboll fanns där för att öva hastighet
40