Inkludera Flera - demokratisera digitaliseringen i Norden by Studieförbunden

InkluderaFlera Demokratisera digitaliseringen i Norden

InkluderaFlera

InkluderaFlera Demokratisera digitaliseringen i Norden Ett nordiskt folkbildningsprojekt fรถr digital delaktighet

InkluderaFlera

InkluderaFlera Utgiven av Folkbildningsförbundet på uppdrag av InkluderaFlera, ett nordiskt folkbildningsprojekt för digital delaktighet. Projektledare: Nathaly Salas Bilder: Marika Åkerblom Grafisk form: Thomas Östlund Produktion och Lill Perby Tryck: Norra Skåne Offset September 2015 inkludereflere.org/wp/ 4

InkluderaFlera

InnehĂĽll

InkluderaFlera 6 Deltagare 8 Demokratisera digitaliseringen â&#x20AC;&#x201C; tankar om ett nordiskt digitalt kunskapslyft 10 InkluderaFlera rekommenderar

Kontakt 33 Ett heldagsseminarium om digital delaktighet

InkluderaFlera

”

Allt fler tjänster flyttas över till nätet, vilket gör dem tillgängliga, men bara för dem som behärskar tekniken.

Är det statens ansvar att sörja för att alla ska ha samma möjligheter att delta i det digitaliserade samhället? Vilken roll spelar folkbildningen? Vem ska betala? Ska vi fokusera på utsatta grupper som behöver stöd, eller är detta en universell angelägenhet? Den digitala klyftan är i dag verklighet. Allt fler tjänster flyttas över till nätet, vilket gör dem tillgängliga, men bara för dem som behärskar tekniken. Detta sker i alla nordiska länder och det finns olika nationella strategier för att hantera utmaningarna. Målet med InkluderaFlera (2013-2015) har varit att i samtal med varandra kartlägga hur detta tacklas i Norge, Danmark, Finland och Sverige. Varje land är självständigt, och bestämmer över sin egen strategi. Samtidigt har vi mycket att lära av varandra. Vi menar att civil-/medborgarsamhället ska spela en betydande roll i utvecklingen av Norden i framtiden och ställer den retoriska frågan: Nog borde det finnas en gemensam nordisk modell för det framtida digitala samhället? Fungerande lösningar och effektiva strategier kommer InkluderaFlera

alla till godo. De gemensamma nämnare som finns i alla nordiska länders samhällsstrukturer kan också finnas digitalt. Som ett led i arbetet samlade vi representanter för folkbildningen och den ideella sektorn under ett nordiskt seminarium 20 maj 2015. Tjänstemän, politiker och folkbildare möttes i samtal om hur vi kan göra våra samhällen mer inkluderande. Motto för arbetet har varit: ”Att demokratisera digitaliseringen är en uppgift i paritet med den när befolkningen skulle lära sig att läsa och skriva.” Projektet har genomförts med stöd av Nordiska Ministerrådets program Nordplus Voksen. InkluderaFlera koordinerades av Bildningsalliansen i Finland. Arbetet genomfördes av en arbetsgrupp bestående av representanter från folkbildarorganisationerna Voksenopplærningsforbundet (Norge), Dansk Folkeoplysnings Samråd (Danmark), Folkbildningsförbundet (Sverige) samt Bildningsalliansen (Finland). Här kan du läsa den jämförande analys som projektet tagit fram, samt våra gemensamma rekommendationer för nordiskt folkbildningsarbete med digital delaktighet.

InkluderaFlera

Deltagare

Folkbildningsförbundet (Sverige) Folkbildningsförbundet (från 1/1 2016 Studieförbunden i samverkan) är de tio svenska studieförbundens intresseorganisation. Studieförbunden och Folkbildningsförbundet arbetar sedan länge med frågor kring digital delaktighet. Vi medverkade från starten i kampanjen Digidel 2013. 2015 fokuserar vi på utveckling inom studieförbunden utifrån frågor om folkbildningens roll för människan i den digitala åldern. www.studieforbunden.se Voksenopplæringsforbundet, VOFO (Norge) Av Norges dryga 5 miljoner invånare är det många som inte använder internet. I landets många småstäder och i utkanterna är det dåligt ställt med allmänna kommunikationer. Det är därför viktigt att så många som möjligt börjar använda sig av elektronisk kommunikation. För att ta del av samhällstjänster såsom läkarvård, kommunala och statliga tjänster eller helt enkelt läsa nyheter och delta i sociala nätverk, bör så många som möjligt av ickebrukarna få tillgång till pedagogisk handledning i bruket 8

InkluderaFlera

av elektronisk kommunikation. Det är en stor utmaning, särskilt för dem som bor i ute i distrikten. Vi hoppas att vår medverkan i InkluderaFlera kan förmå studieförbunden och offentliga organ att samarbeta om att få så många som möjligt att bli digitalt delaktiga. Dansk Folkeoplysnings Samråd, DFS (Danmark) Av en samlad befolkning på 5,5 miljoner är det 1 miljon danska medborgare som har svårigheter med att lösa vardagsärenden på en dator. Samtidigt förs en allt större del av den samlade kommunikationen i samhället på elektroniska plattformar, där det är nödvändigt att vara digitalt kunnig. De danska myndigheterna övergick 2015 till att uteslutande kommunicera med medborgarna via nätet. Det en stor samhällelig och demokratisk utmaning att en stor del av befolkningen inte är inkluderad i den digitala världen. Där har folkbildningen ett uppdrag. Bildningsalliansen (Finland) I Finland är fri bildning en folkrörelse. Nästan alla kommer i kontakt med det livslånga lärandet. För oss är det självklart att arbeta för ett demokratiskt, öppet och tolerant samhälle, också på nätet. Bildningsalliansen vill inkludera flera i samhällsutvecklingen, i debatten och i det digitala. Vi tror att folkbildningen har en viktig roll att spela, tillsammans med alla andra som är intresserade. Därför initierade vi Nordplusprojektet Inkludera Flera.

InkluderaFlera

Demokratisera digitaliseringen Tankar om ett nordiskt digitalt kunskapslyft Av Johanni Larjanko, Bildningsalliansen, Finland

Motto: Att demokratisera digitaliseringen är en uppgift i paritet med den när befolkningen skulle lära sig att läsa och skriva.

Inledning Det finns otaliga samhällsforskare, sociologer och ekonomer som sedan 60-talet siat om hur teknikens utveckling förändrar produktionen av varor och tjänster. De senaste tio åren har förståelsen breddats. Informations- och kommunikationsteknik (IKT) är inte längre bara ett verktyg för effektivare produktion och/eller kommunikation. Nu börjar vi tala om samhällets digitalisering. Denna utvecklingstrend innehåller en oerhörd potential, och samtidigt många utmaningar. De nordiska länderna har alla valt lite olika digitaliseringsstrategier, även om där också finns mycket gemensamt. Det har hittills mest varit en nationell angelägenhet, 10

InkluderaFlera

något som varje land utvecklat självständigt. Framtidsvisioner som för bara 10-15 år sedan kunde uppfattas som utopier har i dag i hög utsträckning blivit vardag. Ny teknisk utveckling påverkar i dag de flesta områden i samhället. I det nordiska samarbetet finns ett antal kärnfrågor där det finns en uttalad politisk vilja att koordinera och samarbeta. Nu är det dags att också lyfta upp samhällets digitalisering på ett nordiskt plan. Inom ramen för Nordplus-projektet Inkludera Flera (2013-2015) har vi undersökt och jämfört vilka nationella digitaliseringsstrategier de olika nordiska länderna har tagit fram och vilka punktinsatser som gjorts. Vi har läst igenom de visionsdokument som tagits fram de senaste tio åren. Området är omfattande, därför har vi valt att fokusera på folkbildningens potentiella roll och plats i dessa strategier. Vi är övertygade om att civilsamhället/medborgarsamhället kan spela en betydande roll i utvecklandet av framtidens nordiska samhällen. Vi finner också stöd för detta i en del av de nationella strategierna.

”

Nu är det dags att också lyfta upp samhällets digitalisering på ett nordiskt plan.

Den här syntesrapporten samlar ihop och jämför likheter och skillnader i de olika nordiska ländernas strategier (undantaget Island, som inte är med i detta Nordplusprojekt). Rapporten ligger till grund för våra rekommendationer: vad som behöver göras och vem som borde göra det. Varje landsrapport har tagits fram i respektive land med hjälp av en nationell referensgrupp. Rapporterna har sedan jämförts av projektgruppen, och sammanfattas i denna syntesrapport. Både landsrapporterna och syntesrapporten har varit underlag för nationella och nordiska diskussioner kring vad som behöver göras. På InkluderaFlera

InkluderaFlera

ett processeminarium i Köpenhamn i maj 2015 bearbetades rekommendationerna ytterligare av de över 40 deltagarna från hela Norden. Samtliga utkast har också legat öppna på nätet för kommentarer och förslag till förbättringar. Nu är vårt jobb klart, nu är det din tur att ta vid. Varje land är självständigt och bestämmer över sin egen strategi. Samtidigt har vi mycket att lära av varandra. Fungerande lösningar och effektiva strategier kommer alla till godo. De gemensamma nämnare som finns i alla nordiska länders samhällsstrukturer kunde också finnas digitalt. Vi ställer frågan om det finns en gemensam Nordisk modell för det framtida digitala samhället, eller om det borde finnas. Det uttalade målet för nordiskt samarbete inom IT är i dag ”at bidrage til, at den nordiske region kendetegnes af at være et kompetent, innovativt, dynamisk og homogent marked for it-relaterede produkter, service og viden” (Källa: http://www.norden.org/da/ tema/uddannelse-og-forskning-i-norden/samarbejdsomraader-1/informationsteknologi/nordisk-samarbejde-ominformationstekonologi).

”

Vi ställer frågan om det finns en gemensam nordisk modell för det framtida digitala samhället.

Uppdrag Nordplusprojektet InkluderaFlera jämför strategier, visioner och satsningar i fyra nordiska länders försök att uppdatera och anpassa samhället till en digital vardag. Projektet formulerar förslag till rekommendationer som ska stärka det digala medborgarsamhället. Rekommendationerna fokuserar på folkbildningens roll och plats.

InkluderaFlera

Del 1: Nationella strategier Danmark

”

Danmark har kommit långt med konkret genomförande av samhällstjänster via internet.

Danmark har kommit långt med konkret genomförande av samhällstjänster via internet. En rad strategier har tagits fram av vilka en del av dem har genomförts och en del har uppdaterats. Den danska regeringen och Danske Regioner och Kommunernes Landsforening lancerade 2011 en gemensam offentlig digitaliseringsstrategi för 2011-2015 med namnet ”Den digitale vej til fremtidens velfærd.” Strategin innehåller tre spår: 1. Slut med pappersblanketter och brevpost. 2. Ny digital välfärd. 3. Tätare offentligt digitalt samarbete. Rent konkret märks strategin i det att alla kontakter med offentliga myndigheter från hösten 2014 bara sker digitalt. De åtgärder strategin fokuserar på handlar om att erbjuda baskompetenser i IT för alla medborgare. Kommunernas medborgarservice, biblioteken samt civilsamhällessorganisationer och studieförbunden samarbetar för att genomföra detta kunskapslyft hos den vuxna befolkningen i landet. Norge Också Norge har arbetat länge med digitaliseringsfrågor. Liksom i Danmark och Sverige ser man tillgången till nätet, uppkoppling, som en nödvändighet. Den nuvarande strategin har ett tydligt kvantitativt mål: inom fem år vill

InkluderaFlera

man halvera antalet norrmän som inte är på nätet. För att detta ska kunna uppnås kan organisationer ansöka om medel för introduktionskurser. Strategin slår fast att “Den norske modellen er tuftet på fellesskap”. Målet är digital kontakt med medborgarna från statliga och kommunala myndigheter, men det ska uppnås på frivillig väg. Det ska vara möjligt att ställa sig utanför, men det kommer att ta mera tid och kosta mer att bli betjänad. Detta gäller både offentliga tjänster och banktjänster. Så använder Norge både morot och piska för att driva igenom sin strategi. Liksom i Danmark spelar biblioteken en viktig och synlig roll när det gäller att lära ut IT till äldre och andra med inlärningsbehov. Och liksom i Danmark är också studieförbunden och Frivilligcentralerna aktiva med rådgivning, handledning och kurser. Staten erbjuder finansieringsmöjligheter för dem som vill utveckla och anordna utbildningar, främst i baskunskaper för nybörjare. Det senaste som hänt är en stor statlig satsning på digitala baskompetenser där studieförbunden kan söka öronmärkta pengar för att ordna grundkurser inom IT för så många som möjligt.

”

Så använder Norge både morot och piska för att driva igenom sin strategi.

Sverige Sverige ses ibland som ett föregångarland när det gäller mobiliseringen av civilsamhället för att digitalisera landet. 2012 antog den dåvarande regeringen strategin ”En digital agenda för Sverige”, som byggde på formaliserade åtaganden från organisationer och näringsliv för att få till stånd samarbete för digitalisering.

InkluderaFlera

Ett flertal utredningar och strategier har gjorts upp och myndigheterna har med olika åtgärdspaket och inrättande av myndigheter försökt stimulera en digital utveckling. Liksom i Danmark (och på sikt Norge) vill svenska myndigheter övergå till digital kommunikation med landets medborgare, dock på frivillig basis. I kikarsiktet finns det en vidareutveckling av den säkra digitala brevlådan för offentlig sektor.

”

Utgångspunkten är att IT ska vara lätt och säkert att använda.

Ingen nationell satsning har gjorts för att öka den digitala delaktigheten på bred front. Det frivilliga Nätverket Digidel har arbetat med att synliggöra och aktivera civilsamhällets organisationer såsom kommuner, bibliotek, studieförbund, folkhögskolor och många andra. ”En digital agenda för Sverige” beskriver fyra huvudområden som kräver insatser. Utgångspunkten är att IT ska vara lätt och säkert att använda. Man ska i första hand utveckla IT-tjänster som skapar nytta, det finns ett behov av att vidareutveckla infrastrukturen och man behöver också fundera på IT:s roll för samhällsutvecklingen. Län och regioner utformar egna regionala digitala agendor som grundar sig i den nationella, för att anpassa och prioritera insatser till egna förutsättningar och behov. Samtidigt är det viktigt att alla medborgare får tillgång till samma tjänster, på samma villkor. För detta finns i dag endast Nätverket Digidel som aktiv part. Stödinsatser och utvecklingsarbetet måste också fördelas jämlikt. Bland annat därför är en nationell samordning önskvärd, menar nätverket och får medhåll av Digitaliseringskommissionens delbetänkande Gör Sverige i framtiden, Statens offentliga utredningar 2015:28.

InkluderaFlera

Finland Statens uttalade ambition är att involvera alla samhällssektorer i arbetet med digital inklusion. Såväl organisationer inom den tredje sektorn som inom den privata uppmanas engagera sig i frågorna. Man efterlyser även att ansvariga enheter/ministerier som arbetar med frågorna aktiverar sig när det kommer till slutanvändarnas (medborgarnas) åsikter. Ovan står att läsa i “Digital agenda för Finland 20102020”. Återkommande honnörsord i rapporten är entreprenörsskap och produktivitet. Finland kommer med ett intressant bidrag till diskussionen om statens roll och ansvar. I Danmark och Norge tänker man bland annat på det digitala som en inbesparande kommunikationsform mellan offentlig förvaltning och medborgare. I finska strategipapper skriver man rakt ut att själva IT/nätet i dag ska ses som en del av de kritiska infrastrukturerna: en del av samhällsstrukturen. Det är ett uttalande som får vittgående konsekvenser, eftersom det bland annat betyder att staten ska ta ansvar för att alla har tillgång till nätet och till nätets tjänster. Nät likställs då med el och vatten.

”

Statens uttalade ambition är att involvera alla samhällssektorer i arbetet med digital inklusion.

Liksom i de övriga nordiska länderna anser man att det är viktigt att utbilda medborgarna. Det finska receptet innehåller tre centrala ingredienser: 1. Undervisning åt alla 2. Gratis terminaler på offentliga platser 3. Rådgivning

InkluderaFlera

Av dessa är det en som sticker ut och som kan vara av intresse också för de övriga nordiska länderna: det är naturligtvis tanken om gratis terminaler.

”

bara genom en reell möjlighet att påverka strategierna kan man skapa gemensamt ägande av frågan.

En bärande tanke som betonas i finska digitaliseringsstrategier är att medborgarna ska kunna vara med redan i planeringsfasen. Detta är också en aspekt som de övriga nordiska länderna kunde låta sig inspireras av. Samtidigt ökar kraven från politiskt håll på att digitaliseringen ska föra med sig effektivisering och minskade kostnader. Utmaningen ligger bland annat i att svara mot regeringsprogrammens mål och samtidigt behålla visionen av ett digitalt samhälle för alla.

Del 2: Likheter Här sammanfattas kort några likheter mellan nationella IT-strategier. Vid varje punkt finns det också ett förslag på vad detta kan (eller bör) få för konsekvenser. 1. Strategier föråldras fort, och nya kommer i deras ställe. För att strategierna inte ska föråldras innan de haft effekt är det nödvändigt att involvera civilsamhället i processen. Bara genom en reell möjlighet att påverka strategierna kan man skapa gemensamt ägande av frågan och ett gemensamt intresse att genomföra reformer och förbättringar. På nordisk nivå betyder detta till exempel regelbundna nordiska IT-rådslag enligt svensk modell. På nationell nivå handlar detta också om att främja samtalet kring det digitala samhället på gräsrotsnivå.

InkluderaFlera

2. Behovet av grundkurser nämns i Danmark, Finland och Norge. Här kunde det nordiska samarbetet hjälpa till med gemensamma kampanjer för att försöka nå sådana grupper i samhället som har låga baskunskaper och som är mycket svåra att nå. 3. Norge och Danmark satsar mycket resurser på utbildning av medborgarna i basfärdigheter inom IT. Vad basfärdigheter innebär kan förstås på olika sätt. En snäv tolkning innebär att det räcker att lära sig hur man skapar ett konto i sociala medier, hur menyerna i ett Officeprogram fungerar, samt hur man skriver, sparar och skriver ut ett textdokument. En vidare tolkning (som vi också förespråkar) innehåller element som digital demokrati, nätikett, hur nätet kan stödja innovation och entreprenörsskap med mera. En satsning på utbildningar som stöder medborgarnas basfärdigheter förutsätter denna vidare tolkning för att ge meningsfulla resultat. Det kräver i sin tur en tydlig översikt där de olika basfärdigheterna finns förklarade och beskrivna, exempelvis så som EU har gjort med de åtta baskompetenserna. Det är också viktigt att de olika färdigheterna och utvecklingsområdena sätts i prioriteringsordning. Basfärdigheter får inte bara handla om teknik: förmågan att koppla upp sig. Det är viktigt att kunna alfabetet, men också att kunna skriva. Folkbildningen har en stor uppgift att stödja och utveckla de demokratiska kompetenser som behövs för att alla ska kunna delta i det digitala samhället. Här påminner de nordiska länderna så mycket om varandra att en gemensam nordisk modell borde vara både möjlig och önskvärd. Denna modell kan och bör utvecklas av alla aktörer tillsammans. InkluderaFlera

”

Det är viktigt att kunna alfabetet men också att kunna skriva.

InkluderaFlera

4. I alla de nordiska länderna är det de äldsta som använder nätet minst. En gemensam nordisk strategi för digitalisering kan innehålla fokus på speciellt utsatta grupper (äldre, utlandsfödda, människor med olika funktionsvariationer, med flera). Målriktade medel för utveckling av stödfunktioner och utbildning för dessa grupper inom till exempel Nordplus Vuxen är också en bra idé. 5. Flera av länderna har olika typer av kampanjer: I Sverige och Finland finns till exempel årets IT-pensionär. Danmark har Danmarks mest digitala medborgare (som är en tävling på kommunal nivå). Den europeiska Seniorsurf-dagen firas i flera av länderna. I Sverige ordnas Get Online Week och e-Medborgarvecka. För att väcka intresse och engagera målgrupperna kunde Nordiska Ministerrådet initera en nordisk kampanj: Det Digitala Norden. Denna kunde till exempel tematiseras, så att varje år har ett nytt, eget och specifikt fokus. Kampanjen riktar uppmärksamhet på olika delområden där digitaliseringen för med sig förändringar.

”

Vi har också kunnat identifiera en del skillnader i nationella strategier.

6. Asylsökande En helt ny grupp som kommit in i de nordiska länderna 2015 är de stora mängderna asylsökande. Förändringen har varit så snabb att alla länder tagits på sängen. Hur väl varje enskilt land lyckas integrera de nyanlända också digitalt kommer att få stora konsekvenser. Ett misslyckande ökar risken för ett dubbelt utanförskap, med omfattande sociala problem som konsekvens.

InkluderaFlera

Del 3: Skillnader

”

Folkbildningen utgår från tanken att deltagande ska vara fritt och frivilligt.

Vi har också kunnat identifiera en del skillnader i nationella strategier. Skillnaderna är både stora och små. Dels handlar det om var landet befinner sig i digitaliseringsprocessen, dels handlar det om vilka metoder man väljer att satsa på. Målsättningarna skiljer sig inte åt, annat än i ordval och små detaljer. Staten som upprätthållare av digitala tjänster Där Danmark har gått in för att alla ska ha ett e-postkonto, har Finland gett upp den tanken. netposti.fi-tjänsten blev aldrig den succé som myndigheterna tänkt sig. Norge har sedan första januari 2015 säkra offentliga epostkonton. I Sverige finns e-tjänsten Mina meddelanden, som nås via Min myndighetspost, en säker brevlåda som kräver inloggning med e-legitimation. För att säkra framgången med tjänsten Mina meddelanden krävs att många, om inte alla myndigheter, prioriterar och ansluter sig till tjänsten. I dag är Bolagsverket, Skatteverket, SUNET vid Vetenskapsrådet, Transportstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Pensionsmyndigheten, Tullverket, Försäkringskassan anslutna myndigheter. Att ansluta sig till tjänsten är frivilligt, såväl för privatpersoner som för företag. Den här typen av satsningar kan komma att kosta en hel del. Det är värt att titta på varför Finland slutade utveckla sin tjänst och vilka argument som ligger bakom satsningarna i Danmark och Norge. I förlängningen handlar det här också om en definition om vad som kan och bör vara statens roll och vad som bör överlämnas åt privata aktörer.

InkluderaFlera

Bibliotekens roll, plats och funktion I Norge och Danmark är biblioteken aktiva i arbetet med digitalisering. Detta beror på att de har tilldelats specifika uppgifter i de nationella strategierna. I Sverige och Finland är biblioteken ofta aktiva, men har inte fått formellt uppdrag av staten att utföra vissa särskilda uppgifter. Här finns det mycket att utveckla och förbättra i samarbetet mellan olika institutioner. Biblioteken står inför stora utmaningar och söker på många sätt sin plats i morgondagens samhälle. Det finns en stor resurs att utnyttja, men det är viktigt att målen och uppgifterna formuleras i samarbete med biblioteken. Folkbildningen utgår från tanken att deltagande ska vara fritt och frivilligt. Vi menar att frivilligheten är den bästa grunden för samarbete. Även här gäller att ett gemensamt ägande av frågan underlättar ett fungerande samarbete. Biblioteken intar en unik plats i det öppna samhället, i och med att de uppfattas som neutrala, offentliga aktörer. Kopplingarna mellan bibliotek, civilsamhällets aktörer och folkbildningen kan också stärkas och utvecklas mycket mer än vad som i dag är fallet. Att engagera medborgarsamhället Det är bara Sverige som aktivt satsat på att involvera ett brett fält av aktörer. Men initiativet har inte kommit från statsmakten. Nätverket Digidel (som inspirerade oss att starta detta projekt) var i det närmaste en folkrörelse, något som växte fram underifrån och inte som ett resultat av statliga initiativ. Av de nordiska länderna har enbart Sverige och till viss del Finland varit progressiva i sina målformuleringar kring medborgarsamhället och IT. I och med regeringsskiftet i Sverige pågår en gradvis omformulering av uppgiften. Från att ha varit en arbetsmarknadsInkluderaFlera

”

Nätverket digidel ... var i det närmaste en folkrörelse som växte fram underifrån.

politisk insats har de demokratiska aspekterna av arbetet fått en mer framträdande plats. Digitaliseringskommissionens slutbetänkande i frågan inväntas i december 2016. I delbetänkandet från våren 2015 (”Gör Sverige i framtiden” (Statens offentliga utredningar 2015:28) föreslås det att: • Statliga medel ska avsättas för nationell samordning och uppföljning av arbetet. • Universitetskanslersämbetet får i uppdrag att kontinuerligt följa och analysera könsbalansen inom IT-utbildningar samt årligen följa och analysera utvecklingen av digital kompetens inom högre utbildning. Vidare föreslås: • Skattereduktion för kompetenshöjande insatser för digital kompetens i hemmet.

”

Morgondagens digitala nordiska samhälle kan och bör byggas på folkbildningens kärnvärden.

Ingetdera av länderna har dock ännu följt upp med konkreta satsningar, varken vad gäller initiativ, samarbete eller finansiering. Här kan Norden erbjuda mötesplatser för beslutsfattare och politiker utifrån demokratiska perspektiv.

Del 4: frågor, utmaningar och vidare arbete Under arbetets gång har vi samlat på oss en stor mängd öppna frågor. Det handlar både om stora principiella diskussioner som behöver utvecklas och små konkreta förslag. Vi har hela tiden sett vårt arbete som en partsinlaga. Projektgruppen har inga färdiga svar, vi kan bara peka ut möjliga samarbetsområden, kniviga frågeställningar, likheter och skillnader i de strategier som tagits fram hittills. Digitaliseringen pågår hela tiden och påverkar vårt samhälle i stort som i smått. Det viktiga är att föra en dialog om både InkluderaFlera

mål och medel. Vi menar att det finns ett behov för ett ökat nordiskt samarbete som baserar sig på en vision om hur vi vill att morgondagens digitala nordiska samhälle ska se ut. Detta är alltså inte i första hand en diskussion om teknik eller tjänsteproduktion. Vi tror att morgondagens digitala nordiska samhälle kan och bör byggas på folkbildningens kärnvärden, nämligen öppenhet, dialog, demokrati, tolerans, respekt, människors lika värde, rätten att bli sedd, hörd och respekterad. Följande frågor lämpar sig för studiecirklar, temadiskussioner, digitala och fysiska träffar nationellt och nordiskt. 1. Det finns grupper med specialbehov, och de som på grund av olika funktionsvariationer inte kan använda digitala tjänster utan speciellt anpassade lösningar. Hur försäkrar vi att alla medborgare får tillgång till det digitala samhället? 2. Mycket arbete görs i projektform. Det är bra att kunna vara flexibel och snabbt reagera på förändrade behov eller nya möjligheter. Samtidigt finns det en risk att resultaten inte består. Hur och när ska projekt övergå i kontinuerlig verksamhet? Med vilka pengar? Vem bestämmer?

”

Hur försäkrar vi att alla medborgare får tillgång till det digitala samhället?

3. Vad händer i ett samhälle där alla tjänster och funktioner finns enbart på nätet? Växer ensamheten och utanförskapet? Om det är så, vad kan/ska vi göra för att motverka detta? 4. Ska vi se på samtidens digitala utanförskap som resultatet av en övergångsperiod, och att alla snart kommer att vara uppkopplade? Är det då bäst att jobba i tillfälligt InkluderaFlera

skapade nätverk som Digidel, eller i gemensamma tidsbundna kampanjer som InkluderaFlera i Finland, eller behöver vi ett kontinuerligt arbete? Om kampanj, hur gör vi det bäst? Om kontinuerligt, vad är det som krävs/behövs? 5. Hur mycket av digitaliseringsanpassningar ska styras centralt, och hur mycket utrymme ska lämnas åt regionala och/eller lokalt anpassade lösningar? Vad får respektive metod för konsekvenser?

”

Finns det behov av samordnade nationella råd och rådslag?

6. Vem har ansvaret för och vem bör finansiera den nödvändiga infrastrukturen, som till exempel snabba bredbandslösningar? 7. Borde vi ha stora satsningar på information och utbildning i it-baskunskaper i nationellt samarbete mellan folkbildningen och flera andra aktörer? Hur ska detta koordineras? Hur ska det finansieras? Hur ska vi mäta resultaten av dessa satsningar? 8. Vilka aktörer borde involveras och hur? 9. Vilken är folkbildningens roll och plats i allt detta? 10. Finns det behov av samordnande nationella råd och rådslag, eller finns det andra metoder som fungerar bättre? I så fall vilka? Denna rapport finns digitalt på inkludereflere.org/wp. Där kan du också läsa våra rekommendationer, delta i diskussionen, läsa, ladda ner våra nationella rapporter och föreslå vad som bör göras för att utveckla våra nordiska samhällen digitalt.

InkluderaFlera

InkluderaFlera rekommenderar InkluderaFlera rekommenderar att:

Demokratiska fri- och medborgarrättigheter alltid ska gå före kommersiella intressen i lagstiftning och policybeslut. Såväl lokalt, nationellt som på EU-nivå.

Ekonomiska och politiska beslut som rör digitaliseringen på nationell och lokal nivå alltid ska präglas av en helhetssyn. Beslutsgrunder ska alltid redogöras.

Folkrörelserna och folkbildningen beaktas i styret av det digitala samhällets utformning. Folkbildningen förser medborgarna med insikt och egenmakt och borgar för förankrade beslut.

InkluderaFlera

Alla lagtexter och policybeslut som rör digitaliseringen av samhällsfunktioner ska vara lättfattliga, transparenta och tillgängliga för medborgarna.

Vidga folkbildningens ekonomiska ramar. Det är en långsiktig och kostnadseffektiv investering som når breda befolkningslager.

InkluderaFlera

Kontaktpersoner Folkbildningsförbundet (Sverige) David Samuelsson, generalsekreterare: david.samuelsson@studieforbunden.se Nathaly Salas, representant i projektets arbetsgrupp: nathaly.salas@studieforbunden.se Voksenopplæringsforbundet, VOFO (Norge) Gro Holstad, generalsekreterare: gro.holstad@vofo.no Kolbjørn Aarstein, representant i projektets arbetsgrupp: more.romsdal@vofo.no Dansk Folkeoplysnings Samråd, DFS (Danmark) Trine Bendix Knudsen, sekretariatsledare: tbk@dfs.dk Bildningsalliansen (Finland) Henrika Nordin, t.f. verksamhetsledare: henrika.nordin@bildningsalliansen.fi Johanni Larjanko, koordinator: johanni.larjanko@bildningsalliansen.fi

InkluderaFlera

Den 20 maj 2015 höll InkluderaFlera ett heldagsseminarium i Dome of Visions i Köpenhamn. Seminariet var processinriktat och hade det uttalade målet att såväl inspirera som initiera vidare samtal kring folkbildning och digital delaktighet. Målgrupp för seminariet var pedagoger inom studieförbund, folkhögskolor, bibliotek, ideella föreningar och andra (icke-kommersiella) vuxenutbildningsinstitutioner i Norden. Vi vände oss även till forskare, projektledare, politiker och tjänstepersoner på kommunal, regional, nationell och nordisk nivå. Seminariet fokuserade på: • Digitaliseringen av medborgare/invånare med mycket låga digitala förkunskaper, • Medborgarnas beteende online och risktagande på nätet, • Internets inverkan på individens syn på integritet och kunskapsdelning. Under seminariet diskuterade och samtalade nordiska pedagoger och eldsjälar kring möjliga gemensamma hållningar för framtidens folkbildning och digital delaktighet i Norden. Huvudtalare under seminariet var Helen Milner (chef för Tinder Foundation i Storbritannien), Henrik Hansson (Institutionen för data- och systemvetenskap vid KTH), Louise Palludan Kampmann (kanslichef för danska Digitaliseringsstyrelsens Center för användarvänlighet och implementering) samt Sebastian Gjerding (tidningen Information). Heldagsseminariet samordnades av Dansk Folkeoplysnings Samråd. Läs vidare här: http://inkludereflere.org/wp/seminar-om-digital-deltagelse/seminarprogram/

InkluderaFlera

Foto: Nathaly Salas

Ett heldagsseminarium om digital delaktighet

InkluderaFlera

inkludereflere.org/wp/

Nog borde det finnas en gemensam nordisk modell för

det framtida digitala samhället? I projektet InkluderaFlera (2013–2015) har representanter från nordiska folkbildarorganisationer i samtal med varandra kartlagt hur digital inkludering tacklas i Norge, Danmark, Finland och Sverige. Den här skriften beskriver projektet och ger en bild av situationen i de fyra länderna. Den innehåller även fem rekommendationer för en ökad digital inkludering.

Projektet InkluderaFlera har genomförts med stöd av Nordiska Ministerrådets program Nordplus Voksen.

InkluderaFlera