Panorama #48

PANORAMA

nummer 48 - 2024

På resande fot

Reseguider Från Oslo, Ven och Öland S. 8

Kiruna

En stad på resande fot S. 26

Inne och utelista

Panorama spår trender för 2024 S. 20

En romantiserad resa

Kärleken till dåtidens Wien S. 36

Redaktionen

På resande fot

Jag tror att det är många i vår studentstad som känner sig konstant på resande fot: påväg mot till ett främmande universitet för utbyte, till ett annat ämne att studera eller så tar de examen och lämnar Lund för gott. Vårterminen är kommen och de för inte bara med sig bra väder, utan även några tuffa farväl.

Redaktionen har gett sig ut i världen och berättar om sina upplevelser. Signe Ljunggren inleder på sidan 5 med att berätta om hur hennes utbyte i Paris fick henne att bli mer svensk. Gabriel Hof och Olle Hedberg debuterar på sida 14 genom att skildra deras resa till en bortamatch.

Vad hade en tidning på re-

Skribenter

Alex Rappoccio

Aline Forsström

Clara Tornbrant

Erna Stintzing

Fredrika Andersson

Fredrika Broomé

Gabriel Hof

Hampus Ågren

Minna Falklöf Malmer

Molly Fornell

Nora Rudebeck

Olle Hedberg

Samuel Rivera

Selma Jahic

Signe Ljunggren

Sofie Samuelsson

Svea Malmros

Vanja Johansson

Vendela Selegård

sande fot varit utan reseberättelser? Fredrika Andersson, Minna Falklöf Malmer och Nora Rudebeck berättar om sina tips på sida 8. Svea Malmros tar oss på en resa genom valet av preventivmedel. Det hittar ni på sida 18.

Vart är Studentafton påväg? Det svarar Erna Stintzing på sida 22 och undrar vad en demokrati är utan öppna debatter. Selma Jahic fortsätter på spåret och funderar över SJs roll i miljövänliga val för studenter.

Kulturredaktionen är tillbaka! Denna gång med recensioner och tips från hela världen, vilket ni hittar på sida 28.

Min tid som redaktör för Panorama avslutas med denna tidning. Det känns overkligt

Redaktör

Aline Forsström

Webbredaktör

Minna Falklöf

Malmer

Illustratör

Fredrika Andersson

Layout

Aline Forsström

Fredrika Andersson

Tryckeri

Trydells Tryckeri, Laholm

Ansvarig utgivare: Aline Forsström, redaktör

Kontakt: tidningen@lupef.se

Lunds universitets Politiska och Ekonomiska Förening

Sandgatan 2, 223 50 Lund

att jag har suttit ett helt år på denna post. Det har varit slitigt ibland, men det har alltid varit kul! Tack till alla som jag har suttit i styrelsen med, som jag har träffat genom novischperioder, och särskilt tack till alla skribenter som har engerat sig! Jag överlämnar stafettpinnen och är övertygad om att Panoramas framtid är i kompetenta händer!

Kära läsare, Panoramas redaktion presenterar stolt tidning 48: På resande fot.

Aline Forsström Redaktör

Panorama nummer 48

Osvensk no more av Signe Ljunggren

"Hallå, ska vi inte bara dra iväg någonstans?"

av Fredrika Andersson, Minna Falklöf Malmer och Nora Rudebeck

Bortamatchen

av Gabriel Hof och Olle Hedberg

Berlin - en färd genom gatukonst, klubbkultur och revolution av Fredrika Broomé

Preventivmedelsträsket

av Svea Malmros

Panoramas officiella inne- och utelista

av Aline Forsström & Fredrika Andersson

Vart är Studentafton påväg?

av Erna Stintzing

En hyllning till 171 och Öresundståget

av Alex Rappoccio

En stad på resande fot

av Samuel Rivera

SJ ger oss inte förutsättningar bra nog att prioritera miljön

av Selma Jahic

Kulturredaktion (på resande fot)

av Clara Tornbrant, Sofie Samuelsson m.fl.

Den ultimata packlistan av Hampus Ågren

En romantiserad resa genom tid och rum av Alex Rappoccio

Korsord

avVanja Johansson & Vendela Selegård

Osvensk no more

av: Signe Ljunggren

Ena stunden är du en stolt Jantemotståndare som längtar till kontinenten, och nästa så står du bland tafatta Erasmus-studenter och saknar folk du hatade i Lund. How the tables turn, som man brukar säga inom den anglosaxiska sfären. Detta är ett längre kåseri om min lika långa resa till Paris.

Jag har under en stor del av mitt liv stoltserat med min intalade så kallade ”osvenskhet”. Jag är minsann inte rädd för att säga vad jag tycker, eller kanske till och med för att vara lite fräck, och jag har inga som helst problem med att vara högljudd vid de mest olämpliga av tillfällen! Många har gångerna varit då jag glupskt roffat åt mig av det sista chipset med motiveringen ”jag motsätter mig bara Jante”, eller då jag pratat illa om svenskar med människor från andra delar av världen. Varför är vi ett så lamt folk, utan viljan eller förmågan att gå ut och protestera mot något varje helg - och varför är vi inte mer frisläppta, mindre pryda och har mer civilkurage?I augusti lämnade jag Moder Svea, för att uttrycka det som Ebba Busch, och en utbytestermin i Paris låg framför mig.

I augusti lämnade jag Moder Svea, för att uttrycka det som Ebba Busch, och en utbytestermin i Paris låg framför mig. Mina förväntningar var höga och jag siade nu att jag, i egenskap av frankofil, skulle fullständigt assimileras i det okomplicerade Parisiska livet.

Men väl på plats så dröjde det inte länge förrän spår av svenskhet började att visa sig i mig. Jag tvivlade på mig själv. Varför njöt jag inte till fullo av stadens puls och liv? Jag har bott i Frankrike en gång tidigare, och ändå så förskräcktes jag nu i det allmänna rummet av det anarkiska systemet och av muttranden från diverse avdankad personal. ”Vous n’avez pas d’espèces?”, har du inte kontanter? Nej, för jag är inte från ett u-land och kontanter är fake-pengar.

Då jag tog refuge till en av stadens många parker dröjde det inte länge innan mina kompisar och jag möttes av hobos hungriga blickar, eller då den initiala känslan av naturupplevelse ödelades till följd av en doft som jag bara kan tänka mig finns hos uppvärmda kadaver (september var en mycket varm månad).

Min assimilering hindrades delvis av ekonomiska faktorer. Jag kunde exempelvis inte börja röka som en borstbindare då ett paket cigaretter i Frankrike kostar motsvarande en njure, något som inte blev lämpligt med min månadshyra. Den hindrades även av det faktum att jag gick på landets mest pretentiösa universitet. Bland utbytesstudenterna samlades förutom ett gäng drumliga skandinaver en hjord av rika amerikaner, australiensare och britter, tillsammans med EU-connaisseurer från Rotterdam och lantliga förstäder till Madrid. Dessa människor hade framförallt vallfärdat till Paris för att kunna lägga till universitetet till sina Linkedin-profiler (jag klandrar dem inte), eller för att kunna fylla sina instagramflöden med bilder på Eiffeltornet och croissanter.

Jag insåg snart att jag var bra mycket mer kräsen socialt än vad jag idealt hade behövt vara… en lärdom som å andra sidan gav mig väldigt nära vänskaper i slutändan; kvalitet före kvantitet, och så vidare.

Då december månad ankom tvingades jag till sist att krypa till korset och erkänna mitt svenska öde. Är det ett brott att tycka om svensk humor, att efterfråga lite ro på morgonmetron, att gå på en gatan utan turister - eller att, hör och häpna, vilja få ett slut på icke-svenskars ändlösa skrytande? Svaret är nej. Världen är full av humorbefriade spanjorer, världsfrånvända amerikaner och otrevliga fransmän (föga förvånande), och det är okej. All hail Jante, integritet och fungerande kösystem, för jag vet nu min plats. Jag är blott en i mängden av de många svenskar som jämt och ständigt klagar över Sverige och i synnerhet svenskheten, men som i slutändan utgör en naturlig del av den.

“Hallå, ska vi inte bara dra iväg någonstans?”

En reseguide till Oslo, Ven eller Öland

Sav: Fredrika Andersson, Minna Falklöf Malmer & Nora

Rudebeck

jälvklart ska ni det! Våren är påväg: Solen flörtar, knoppar brister och kläderna kastas av. Passa på att planera era resor, för snart kommer köandet för Valborgsbiljetter att ta all er tid. Tur för er så kommer här ett gäng fenomenala resetips för både vårens och sommarens bravader från tre på redaktionen. Begränsade koldioxidutsläpp, och snällt för plånboken.

Så, vart är DU påväg? Är det kanske till…

OSLO

Förra sommaren åkte jag av en slump på en weekend till Oslo. Jag var skeptisk till en början, och oroade mig för plånboken, skyskraporna och norskan. Men Oslo lyckades motbevisa alla mina onda aningar, och sedan dess har jag inte kunnat prata om något annat. Här är därför mina bästa tips för en “langhelg” till vår hurtiga grannlands huvudstad, där det faktiskt går att komma undan billigare än man tror!

Oslo är först och främst en perfekt stad för att vandra omkring i. Börja dagen med en picknick på (!) Operahuset, ta en tupplur i Botantisk hage och vandra runt mellan pittoreska second hands, bokhandlar och caféer i Grünerløkka. Traska längst med den slingrande ån från Nedre foss mot centrum, hitta den pampiga gågatan och följ den upp på kullen till det Kongelige slott och upplev vaktombytet, för att sedan traska ner till det rika kvarteret Aker brygge med framtidsvisionerande arkitektur.

Avsluta med ett välförtjänt dopp i fjorden vid den nysådda badstranden på Tjuvholmen, längst ut på udden.

Att bo i Oslo är inte det billigaste, men om du inte har alltför höga bekvämlighetskrav och är öppen för äventyr, finns det billiga lösningar att hitta. En snabb googling ger dig nämligen det mest norska man kan tänka sig: Norska staten har använt sina oljepengar till att bygga ihop två öar till en, ute i Oslos fjord. Den nyskapade ön heter Langøyene och erbjuder badstränder, fotbolls- och volleybollplan och två skogspartier där vem som helst kan slå upp ett tält under några dagar. Gratis! Det finns tillgång till flera toaletter med rent kranvatten som en liten golfbil åker varje dag runt och städar. Att åka ut till tar ungefär 20 minuter, kostar cirka 40 kr och färden görs med en knäpptyst elbåt som går hela dagen. Prisvärt boende? Ja, tack! bytte samtalsämne lyckades jag på något vis vrida tillbaka allt till att återigen handla om utbytet och jag visade total respektlöshet inför min samtalspartners upplevelser och berättelser.

Några nämnvärda guldklimpar

-Ta trikken (spårvagnen) upp till i Holmekollenbakken, där man på toppen kan uppleva en otrolig utsikt över hela Oslo.

-Känn dig kulturell på Munchmuseet, där bland annat tavlan Skriet hänger.

-Lite hungrig? Besök Oslo Street Food för färgglad och livlig stämning mitt i Oslos hjärta, där det på fredag och lördagkvällar även finns en DJ som spelar.

-Om du inte får nog av öar, kan man även öhoppa bland öarna i Oslos fjord. Det går båtar kors och tvärs under hela dagarna.

Hur tar man sig dit?

Buss Malmö - Oslo (7 timmar)

Det finns exempelvis många nattbussar till rimliga studentpriser

Mellan Sverige och Danmark ligger en liten ö som jag har spenderat alla mina somrar på så länge jag kan minnas, och innan jag kan minnas också, för den delen! Ön heter Ven och många som har växt upp runt om i Skåne känner nog till den sedan innan, men för er som har missat ska jag nu berätta om en av mina favoritplatser på denna jord!

Ven är verkligen inte stort, när jag var liten brukade jag och min familj roa oss med att en gång varje sommar gå ”ön runt”, något jag skrev en väldigt dramatisk reseberättelse om när jag var 10 år. Att gå ön runt (inräknat picknick- och badpauser) tog cirka 5 – 6 timmar, så det är mest en liten lerklump som ligger där mitt i Öresund.

Enligt sägnen är Ven faktiskt bokstavligen en lerklump från början. Ön hamnade där den ligger idag när ett danskt troll vid namn Hvenhilde (Hven = äldre stavning av Ven) hade klampat över sundet för att sno jord från Sverige till Danmark, men behövt skynda därifrån när hon blev påkommen av de svenska trollen som jagade bort henne. Hon fick så bråttom att hon inte märkte att hon på vägen tillbaka till Danmark tappade en lerklump mitt i sundet, och där ligger den kvar, än idag!

Ven har genom historien varit både danskt och svenskt, men har tillhört svenskt territorium sedan år 1660. Dock vistas minst lika många svenskar som danskar på Ven, och den man som har gjort Ven mer internationellt känd är en dansk, astronomen Tycho Brahe, som hade sitt observatorium på ön. Jag har fler än en gång hört danskar utbrista ”det er vores lille ø”, och det är väl faktiskt lite så. På pappret är Ven svenskt, men det ligger mitt i sundet och när jag är där kan få känslan att jag befinner mig mitt i världen. Öresund är en väldigt trafikerad båtled och när jag var liten stod jag ofta på trappen till mina morföräldrars hus med en kikare och försökte identifiera de olika fartygens flaggor, de kom från runtom hela världen. Sundet är kopplat till Östersjön och Nordsjön och Atlanten och alla andra hav.

Så är det ju med alla havsöar, att de alla på sätt och vis ligger i ett och samma hav, men på något vis känner jag det extra mycket just på Ven. Kanske för att det ligger så tryggt och inbäddat mellan två landmassor och jag förknippar det med varma barndomssomrar, samtidigt som det är kopplat till hela vida världen och jag associerar det med de första äventyren jag fick göra på egen hand när jag var yngre.

Det här skulle egentligen vara en reseguide till Ven, men jag kom av mig och det blev mer av en Ven-kuriosa och kärleksförklaring. Men jag ska ge er några snabba tips för att leva upp till förväntningarna.

Topp tre badplatser (utan inbördes ordning)

-Norreborgs hamn

-Stahe

Nu delar jag faktiskt med mig av en hemlig pärla, för den finns nämligen inte på alla kartor. Den hittas genom att cykla längs kusten norrut från Norreborgs hamn och när vägen svänger och du ser fyren rakt fram i åkern har du stranden på höger hand. Det är en stenstrand, men om man vadar ut cirka 5 meter är det prima sandbottnen. Dessutom kan du ligga och sola på ett av de gamla betongforten och det är sällan mycket folk där. Perfekt dejtplats faktiskt, tips, tips!

-Kyrkbacken

Slutligen har jag fem hedersomnämnanden + avgörande tips

- Det bästa stället att äta lunch på är enligt mig Pumpans café som ligger längs med stora vägen och uteserveringen ligger i mitten av en lummig trädgård. Mycket är lokalproducerat och de gör jättegod pizza och hembryggd äppelmust!

- Kolla solnedgången från St: Ibbs kyrka ovanför Kyrkbackens hamn! Precis vid kanten finns ännu ett betongfort där du kan sitta och ha utsikt över Danmarks kust och se solen gå ner.

- Camping vid kusten! Om du vill spendera mer än bara en dag på ön och vill bo mer budgetvänligt så kan du tälta på Vens camping. Jag hade mitt första sommarjobb där, så jag är lite ärrad, men rekommenderar det absolut ändå.

- Om du inte har fått nog av Vens historia än, finns Tycho Brahe muséet att besöka, där du bland annat kan se en replika av Brahes observatorium.

- Spela fotbollsgolf på Gamlegård! Det är en mix av fotboll och minigolf, och en bättre version av åtminstone minigolfen.

-Avgörande tips: Cykel är utan tvekan det bästa sättet att ta sig runt på ön, så ta med din egna eller hyr en knallgul Vencykel på cykeluthyrningen ovanför Bäckvikens hamn. Där går det till och med att hyra tandemcyklar!

Hur tar man sig dit?

Tåg Lund C – Landskrona station (15 min)

Buss Landskrona station – Landskrona Skeppsbron (ca 7 min)

Färja Skeppsbron – Bäckvikens hamn (30 min)

Öland: solen och vindarnas ö, ett vackert paradis och en av östkustens pärlor. Jag själv har praktiskt taget vuxit upp på Öland och ser det lite som mitt andra hem. På denna 14 mil långa ö kan du finna äventyr av alla slag, allt från att rida på kameler till att besöka kungens palats. Mitt absolut bästa Ölandstips är att ta bilen upp till norra Öland till den lilla byn Vedborm och besöka Vedborms alpackagård. Här kan du, för en billig peng, få stifta bekantskap med 21 alpackor och få klappa och mysa med dessa fantastiska djur. Alpackor är väldigt rogivande, harmoniska djur och efter ett besök här kommer du känna ett lugn enda in i själen. Är det istället kameler som är ditt “spirit animal” hade jag styrt bilen mot Ormöga kamelranch, där du kan rida på och klappa fina kameler istället.

Gillar du Fish & Chips borde du verkligen besöka “Kårehamns fisk och havskök” där du finner den absolut bästa Fish & chipsportion jag någonsin smakat. Den bästa fikan finner du däremot i stora rör på “Mormors Stenungs bageri & kaffestuga” som erbjuder otroliga kadermummabullar och oändligt med påtår av kaffet. Här kan du sitta och avnjuta din kadermummabulle i mormors härliga trädgård och blicka upp mot träden!

Om du skulle befinna dig i Ölands största stad Borgholm hade jag traskat upp till och kikat lite på Solliden där vår käre konung brukar befinna sig på somrarna. På Solliden kan du både åka linbana och äta crepes och på sommarkvällar erbjuds konserter av olika slag. Härifrån är det även möjligt att traska över till Borgholms slott, en gammal slottsruin byggd på 1600-talet med en spännande historia bakom sig. Min käre morfar sa alltid att anledningen till att det alltid är sol på Öland faktiskt är för att Borgholms slott “klyver” alla moln itu och släpper igenom solen. Borgholms slottsruin har inga “torn” överhuvudtaget så jag tvivlar på sanningshalten i detta påstående men morfar hade rätt i att det alltid är fint väder på Öland.

Som sagt kallas Öland “Solen och vindarnas ö” och har en unik natur och växtlighet som du inte finner någon annanstans på jorden. Du utforskar Ölands finaste områden bäst med cykel eller till fots och visst kan du tro att det finns mycket att utforska. Bland annat det “Stora allvaret” som är ett naturreservat på södra Öland och är ett av världens mest unika naturlandskap och enastående vackert. Min kära mor talar alltid “Ölandsljuset”, ett skärt, disigt ljus som förekommer när man blickar ut över det platta, vackra allvaret. Ett fenomen som knappast kan beskrivas med ord eller ens med bild utan måste upplevas i egen hög person.

Några stjärnor som lyser extra starkt

- Restaurang Brasseriet på Borgholms storgata - Ölands största stad Borgholm kryllar av restauranger men den står ut från mängden. Det är dessutom det enda stället som bjuder in till lite latjo lajban om kvällarna.

- Jordhamn - en liten kommun på den västra sidan av Öland som har en vacker stenstrand för de som avskyr sandstrand, eller vill bygga roliga torn med stenarna

- Konditoriet på Storgatan i Borgholm. Även känt som “nya kondis” där man kan finna mjuka, fluffiga sockerkringlor alldeles varma direkt från ugnen. Knip åt dig en snabbt för framåt eftermiddagen är de slut.

- Evas kroppkakor - för den som vill ge sig på att testa en traditionell Öländsk maträtt bör bege sig till Evas kroppkaksbod. En delikatess för vissa, däribland mig själv, och en mardröm för andra. Serveras med grädde, smör, lingonsylt och kanske en liten nubbe.

Hur tar man sig dit?

Tåg Lund C - Kalmar C (ca 3 timmar)

Buss Kalmar C - Borgholm (ca 1 timme)

Bortamatchen

av: Gabriel Hof & Olle Hedberg

Erkänn att en del av dig trodde att den här texten skulle vara en ångestladdad (fast egentligen mer skryt typ) berättelse om en sexuell eskapad, men där har ni fel! Snusk!

[01:48] “Samling kl. 11, Lund C”, Gabbe till Olle natten innan. [02:36] “Bajen!”, Olle till Gabbe.

“Manne” har tagit med sig sina växjöpolare och vi är ett gäng utomstående bajare, boråsare och djurgårdare som velat hänka på. Lite märkligt är det, men det är så det ser ut när man pluggar i Lund; kompisgängen blir en härlig mix av folk från överallt och då får man nöja sig med att kolla på när polarens fotbollslag spelar. Det brukar bli kul ändå! Ändå bira och fotboll liksom?

På dagens agenda:

Malmö FF - Östers IF, första gruppspelsmatchen i Svenska Cupen, 13:00, 17/2, 2024.

Tågresan dit, förväntningarna och solen som skiner för första gången på en månad. Vi går runt i Malmö utan att någon av oss faktiskt har koll på vart vi ska, letandes efter närmsta ölhak. Efter några minuters gång från Triangeln hittar vi två ställen precis bredvid varandra. Vi hamnar på Vegan Bar, precis bredvid ett smockfullt MFF-hak. Just där och då hymlar man inte om sin hemstad, Stockholm. Vi sänker snabbt två storstark och försöker desperat bygga upp denna match som någonting spännande, fastän vi alla vet hur matchen kommer sluta. “Bollen är rund, allt kan hända!”, “det går fort i hockey” och liknande sanningsord basuneras ut kort och tvärs. Det loggas in och det skapas konton på diverse mindre graciösa spelsajter. Någon förklarar att den ena sajten har bättre förutsättningar, “du får 100 kr i startbonus på den här!”. Inget av spelen gick hem.

Det började bli dags att ta sig mot matchen. Mitt i ett hav, eller rättare sagt en damm (det är ändå Svenska Cupen), av malmösupportrar gömmer vi oss och kommer till slut fram till arenan. Favoritsysslor såsom att gå över trafikerade vägar där det inte finns övergångsställen och visksjunga diverse “hata Malmö”-ramsor ägnas åt innan vi tar plats på Eleda Stadions bortasektion. Vi märker till vårt stora förtret att vårsolen är på den andra sidan av arenan, vilket innebar att vi hade två timmars stillastående i februarikyla framför oss.

Med varsin “trefemma” i hand gav vi oss in i klacken och försökte febrilt lära oss de småländska ramsorna. “Vi är jojo-laget Öster, vi åker upp, vi åker ner” blev en stor favorit. Capon (det italienska namnet för klackledare) gjorde sitt bästa för att få igång klacken, men det blev lite svårt när rösten gav upp i minut 70.

Det ryktades om “bränning”, och mycket väl var det ett gäng maskerade individer som fattade tag i ett par bengaliska eldar eller "pjäser" och brände på. Det blir ganska mäktigt, men det tycker inte ordningsvakten (som hatar kul) vilket gör att Österklacken skanderar “1, 2, 3, snutjävlar”. Olle hänger på, Gabbe är mer avvaktande.

Ni kanske tror att vi ska ägna oss åt någon slags nördig matchanalys här, men nej. Det får Gabbe göra på sin fritid. Vad det gäller matchen så gjorde bonnalaget Öster en klart godkänd match, men Malmö var numret större och vann med 2-0. Men en fotbollsmatch kan du vinna på två sätt, på planen och på läktaren. Malmö vann på läktaren också.

“Fotbollsmatcher är bara en plats där arga människor får göra sig av med ilska och skrika glåpord!” Ja? Är det så fel då? Säger vi och lyssnar på glåpord som skriks till bluffen Oliver Berg och Malmös tränare påminns om gången hans ex-fru begick äktenskapsbrott med hans dåvarande lagkamrat i Kalmar FF år 2008: “Vem kn****r hon nu? Vem kn****r hon nu? Jag bara undrar! Vem kn****r hon nu?” Lite sjukt är det, men vad fan?

Efter slutsignalen och lite hets mellan klacken och familjeläktaren precis bredvid, beger vi oss hem till Lund för att se Hammarbys platta fall mot Västerås, men det är en annan artikel.

Berlin - En färd genom gatukonst, klubbkultur och revolution

av: Fredrika Broomé

Berlin, som alla pratar om, staden du bara måste besöka. Jag och en vän tog i mellandagarna vårt pick och pack och begav oss, för tre dagar i Berlin. Trots den mycket långa och lite skakiga resan med Snälltåget la jag märke till en sak. Så fort jag klev av tåget på Berlin Bahnhof stod det klart för mig att Berlin verkligen är en metropol.

En metropol som pulserar med energi och mystik och välkomnar en med öppna armar. Det är en stad full av kontraster. En stadsdans mellan det förflutna och nutiden, där varje gathörn berättar en historia och varje målning på en mur väcker känslor. Så började min resa genom Berlins labyrint av upplevelser. Jag är inte den som har rest världen över, är speciellt kultiverad eller kan tala många språk. Men Berlin försäkrade mig verkligen om att det inte finns ett ideal av just den stilen. Under två dagar hann vi med en del. Först dagen var vi två lite halvtrötta själar som gled runt på Berlins gator och klurade på vad vi skulle hitta på. Den 26 december är nämligen en riktig helgdag i Tyskland, och inte ens en Aldi var öppen. Vi hann kolla in East Side Gallery, sen den omtalade julmarknaden på Alexanderplatz, vilket var ett måste.

På julmarknaden fick jag äntligen testa den populära currywursten. Vidare begav vi oss till Förintelsemonumentet samt Brandenburger Tor. När vi anlände till Checkpoint Charlie så fick detta mig att börja tänka. Berlin har genomgått omvälvande förändringar som har format stadens karaktär och kultur. Delningen av staden och den efterföljande återföreningen har lämnat en djup prägel på Berlin, med märkbara skillnader mellan östra och västra delen även idag. Staden har genomgått en fascinerande resa genom historien och har formats av olika händelser och inflytelser. Mångfalden och alla kulturella element gör Berlin till en unik och levande stad.

Dag två började med ett museibesök på Bodemuseum, som ligger på Museum Island i centrala Berlin. Bode är känt för sin imponerande samling av europeisk konst och skulpturer från medeltiden fram till 1800-talet. Jag hade hört talas om Mustafa's Gemüse Kebap, men när vi väl anlände dit insåg vi att det var den värsta turistfällan, med flera meters kö… Så det blev en döner på stationen. En döner som förvånansvärt var 10/10! Därefter blev det ett obligatoriskt besök på Primark och kvällen fortsatte med några öl och ett otroligt häng på en bar som heter Wiener Blut i stadsdelen Kreuzberg. På baren satt vi båda och fascinerade oss över bar och klubbkultur i Berlin. Berlin är känt för sin kosmopolitiska och mångkulturella atmosfär, delvis tack vare den betydande invandringen av människor från hela världen. Detta har bidragit till stadens rika kulturliv, inklusive mat, musik, konst och mode. Modet stack utan tvekan ut, i jämförelse med Sverige och andra länder i Europa.

"Jag tror starkt på att små resor i vardagen kan lära dig så otroligt mycket."

Dag tre och även dagen för hemresa inleddes med frukost, secondhand shopping och ett besök av Charlottenburg. Charlottenburg har en otroligt exklusiv atmosfär, men när vi gick där på gatorna kunde vi båda enas om att detta var en av våra favoritplatser. De exklusiva byggnaderna bröts av när butiker och restauranger med mat från världen som dök upp. Alla olika typer av människor syntes till, och gågatan vi följde fram till Charlottenburgs slott speglade en blomstrande konst och kulturstad.

Det kan absolut låta som världens största klyscha. Men jag tror starkt på att små resor i vardagen kan lära dig så otroligt mycket. Bara efter några få dagar i ett annat land har jag lärt mig mängder av historia, besökt en storstad och en kultur jag aldrig tidigare upplevt. Både när det kommer till konst, klubbkultur och historia. Med det sagt tycker jag att alla som läser detta borde ta er tiden, tiden att upptäcka mer av världen!

Preventivmedelsträsket

av: Svea Malmros

Efter många år tillsammans med samma p-piller slängdes jag huvudstupa ner i ‘preventivmedelsträsket’ igen. Min lugna tid med pillerna jag åt har stoppats av ett hinder. Jag har fått migrän med aura, vilket innebär en ökad risk för blodpropp i kombination med pillerna jag åt. Jag påminns om kampen kvinnor drivit och fortfarande driver för att hitta ett skydd som fungerar för dem och skammen som varit styrande i frågor om kvinnors sexualitet. Kommer jag lyckas ta mig ur träsket igen?

Det är ett svårnavigerat träsk; det finns både en överväldigande mängd alternativ samtidigt som inget av dem verkar riktigt bra. Biverkningslistorna är långa och det är omöjligt att veta hur eller om man kommer att drabbas innan man provar. Kanske har man tur och får lite akne eller minskad sexlust, eller så drabbas man av depression, blodpropp eller någon annan allvarlig biverkning. “Man måste pröva sig fram, preventivmedel är individuellt!” skanderas, men tanken på att potentiellt behöva spendera månader och återigen månader med olika biverkningar innan man hittar rätt lockar inte.

Nu när den här frågan återigen har blivit relevant i mitt liv har jag tänkt mycket på kvinnorna som levde runt förra sekelskiftet, när preventivmedelsupplysning var förbjudet i Sverige och fertiliteten inte var något som vanliga kvinnor kunde kontrollera. Kvinnors sexualitet skulle kontrolleras med skam. Även fast så mycket har hänt sedan dess har jag, när jag har försökt navigera genom detta träsk, känt en tillhörighet med dessa kvinnor. Bristen på vettiga alternativ får det att kännas som att jag blir straffad för mina syndiga lustar. Är det så mycket begärt att vilja ha sex utan att vilja ha barn? Är det verkligen rimligt att sitta framför en barnmorska och bli presenterad med alternativen ökad risk för blodpropp, ökad risk för depression, ökad risk för graviditet eller att, obedövat, få något upptryckt i livmodern, bara för att kunna ha sex? Att ställas inför ett sådant val får det att kännas som att jag har rest tillbaka i tiden till ett annat sekel.

Självklart känner jag en enorm tacksamhet mot alla de kvinnor som har kämpat för rätten att kontrollera sin fertilitet det senaste seklet.

Elise Ottesen-Jensen som grundade RFSU och utbildade om preventivmedel trots att det var olagligt, de amerikanska kvinnor som slogs för utvecklingen av p-piller och rätten till laglig abort som feminister på 70-talet drev igenom i Sverige. Tack vare dessa kvinnor har synen på den kvinnliga sexualiteten förändrats i takt med att fler rättigheter har uppstått. Samtidigt känner jag att vi borde kunna förvänta oss mer. Tacksamheten borde inte få utvecklingen att stanna av och göra oss nöjda med att vi ju i alla fall har det bättre än förr. Finansieringen av forskning för att göra preventivmedlen bättre eller för att utveckla manliga hormonella preventivmedel är pinsamt liten.

När jag sitter i väntrummet på barnmorskemottagningen snurrar känslor av tacksamhet och ilska gentemot historien inom mig. Tacksamhet över möjligheten till val och orättvisan i att behöva vara tacksam för något sådant samexisterar i mig. Sedan ropas mitt namn upp och jag slår mig ner framför en kvinna i medelåldern med empatiska ögon. Kommer jag lyckas ta mig ur träsket den här gången eller kommer jag att sitta här igen om 3 månader?

Panoramas officiella inne- och utelista

av: Aline Forsström & Fredrika Andersson

Idenna grådassiga “pre-spring” period ägnar vi alla oss åt att leta med ljus och lykta efter spänningen i vardagen och finna de små, små guldkorn som kan förgylla livet en gnutta. Det kan vara en härlig maträtt, en viss färg, ett karaktärsdrag, kategorin är stor. Samtidigt finns det också de saker som uppenbart tappat sin glans och sin charm och vars tid har passerat, Melodifestivalen kan vi alla enas om tillhör denna kategori. För Panorama är det av högsta angelägenhet att ta reda på vad som är trendigt denna våren och vi har gjort observationen att det helt enkelt är otroligt “inne” med “inne och utelistor” igen. Det härliga med denna hobby är att vem som helst är kvalificerad att göra listiga trendspaningar och sammanställa en egen lista, busenkelt helt enkelt. Panoramas inne och utelista är inte baserad på varken empirisk fakta, kvalitativa intervjuer eller förnuft, bara ren och skär gammal magkänsla.

Mob wife

Den 1 januari 2024 slängdes alla på TikTok ut sina läderjackor och satte på sig sina pälsjackor (som de hade köpt secondhand). Under den stora fasaden av päls, har de också slängt på sig en tröja med leopardmönster och tajta (men inte skinntajta) byxor. Trenden ‘Mob Wife’ fått alla att se ut som att de har stigit ut från The Sopranos. En glädje för många killar (som alltid har haft en crush på Carmela Soprano.)

Salsicciapasta

Vandra i naturen

Laga komplicerade recept

Kikärtor

Piercingar

Vara hurtig

Äta soppa

Veckohandla

Muffins

Muffins har varit i en svacka de senaste tio åren. Under det tidiga 2010-talet så förekom de oftast i formen av cupcakes, vilket är den underlägsna versionen av bakverket. Under 2024 kommer vi ha lämnat cupcaken i den förgångna och tar oss an muffinsen i dess olika smaker; citron, choklad och hallon. Bakverket är även optimalt att transportera, vilket är bra för tenta p.

Skriva dikter

Virka/ sticka

Ha många hobbies

Hinge istället för tinder

Kolla på handboll

Vasaloppet

Rutigt/gingham

Blusar med puffärmar

Norge

Norge kommer vara ‘hotspoten’ den här sommaren. Med sina höga toppar och låga dalar, kommer landet att vara det mest trendiga resmålet år 2024. Se bara Mollys text, samt Minna och Noras reseberättelser.

På spåret

Vara bra på matte

Säga saker som får dig canceled

Kebnekaise

Läsa fristående kurser

Husmanskost, typ köttbullar och stroganoff

Samir och Viktor

Olivgrönt, körsbärsrött och citrongult- vi jobbar färger som får sitt namn från mat

UTE

Vara politisk korrekt

Chark

Att frysa/inte klä på sig

Bus (brun utan sol)

Bäst i test

Slinga håret

Tinder

Ha många bollar i luften

Göra sina naglar på salong

Använda värme på håret

Plugga på sol

Komplicerad hudvård

Fingervantar

Falafel

Danmark

Gustaf Westmans möbler

Rosa och koboltblå

Cowboyboots

Stora byxor

Sjunga 'Jag har aldrig var't på snusen' på sittningar

Vart är Studentafton påväg?

av: Erna Stintzing

En spänning hänger i luften i universitetshuset där drygt 250 studenter och en skara journalister väntar på Frankrikes president Emmanuel Macron. Traditionsenligt dedikeras de sista 30 minuterna till en öppen frågestund där studenter ska få ställa frågor direkt till presidenten. Vad som helst kan hända. Men som flera andra gick jag hem besviken. Studentafton går under parollen ”Oberoende forum för samtal och debatt” men på de två senaste aftnarna (Magdalena Anderssons respektive Emmanuel Macrons aftnar) har jag upplevt en kvävande frånvaro av både samtal och debatt, då dessa makthavande politiker fått hålla långa utläggningar där deras världsbild, deras åsikter och deras handlingar stått utan opposition eller ifrågasättande.

Till Emmanuel Macron ställdes en student-fråga om huruvida det finns hopp. Vad har gått fel när vi ges möjligheten att ställa en av världens mäktigaste politiker till svars, och istället ber om hopp? Vad har gått fel när vi får möjligheten att ifrågasätta en president som har genomfört en pensionsreform på ett direkt odemokratiskt sätt (artikel 49.3), och istället tillåter honom att fritt definiera begreppet demokrati och framställa sig själv som en väktare för den?

"Att ett koncept fungerat tidigare är ingen garanti för att det funkar idag."

”Studentaftonutskottets uppgift är att värna det fria ordet samt att vara ett forum för samtal och debatt” men vart är samtalet? Och vart är debatten? Och vad är Studentafton utan dessa ting? Jo, ett ”forum” där åsikter presenteras i en liberal demokratisk förpackning till en publik som antingen accepterar det som sagts eller inte gör det men inte heller ställer kritiska frågor.

Jag har dock sympati för Studentafton. Det kan inte vara lätt att navigera det hårda politiska klimatet och främja samtal i ett samhälle som går åt motsatt håll. Studentaftons upplägg placerar idag ett stort ansvar på studenterna på plats att ställa kvalificerade och kritiska frågor, vilket man som organisatör möjligtvis borde kunna förvänta sig av sin publik.

Rektor Erik Renström riktade i podden Lund Inifrån kritik mot hur lundaspexen fastnat i den trygghet traditioner erbjuder och jag undrar om inte Studentafton har hamnat i samma fälla.

Att ett koncept fungerat tidigare är ingen garanti för att det funkar idag. Och att Sverige är en demokrati idag är inte en garanti för att hon kommer fortsätta vara det. Demokratin behöver öppna och oberoende forum för samtal och debatt, och jag hoppas att Studentafton kan bli det igen.

Den uppmärksammade omstruktureringen av Studentaftonutskottet syftar enligt AF:s verksamhetschef Johan Jörlert att effektivisera verksamheten. Förhoppningsvis öppnar denna omstrukturering upp för en revidering av utskottets syfte. Studentafton skulle tjäna mycket på att kritiskt granska sig själva och sitt upplägg, för utan kritiska frågor och ett reellt ansvarsutkrävande under frågestunden från studenterna faller utskottets uppgift platt. Tyvärr antyder utskottets interna tendens till demokratiskt underskott (dålig gruppdynamik, brist på transparens och totalitär ledarstil) att utskottet inte är på resande fot, utan traditionalistiskt står fast i en svunnen tid.

En hyllning till 171:an och Öresundståget

av: Alex Rappoccio

Såklart vore denna utgåva med temat “på resande fot” inte komplett utan en liten text om de vanligaste, bästa och enklaste resorna man kan ta från Lund. För denna lilla stad vore faktiskt ingenting om man inte på en trekvart kunde ta sig till Köpenhamn och på en kvart till Malmö. Därför ska jag till skillnad från de flesta som bara gnäller på Skånetrafiken för en gångs skull hylla dem, eller en busslinje och en tågsträcka i alla fall. Vi börjar med 171:an. För dig som inte är bekant med den tar denna buss dig hela vägen från norra Lund rakt in i hjärtat av Malmö. Att ta 171:an till Malmö relativt billigt (man kompenserar bussresan med att ölen är billigare). Denna buss ger en möjligheten att låtsas att man bor i en storstad. Vi lundastudenter ges möjligheten att romantisera våra liv och vi många som frekvent åker motorvägen dit och tillbaka. I Malmö kan vi låtsas att vi är något. När det studentikosa känns som en tvångströja finns 171:an där och levererar en direkt till Möllan.

För att inte tala om den oundvikliga flytten till Malmö alla tar efter tillräckligt många terminer här. I alla de samtal där någon har beklagat sig över tillvaron i Lund, vräker alltid någon annan instinktivt ur sig att denne borde flytta till Malmö. Detta vore inte möjligt utan den fantastiska bussen. Otaliga flyttlass har gått från en korridor i Lund till en etta som i 99% av fallen ligger på, vid eller nära Nobelvägen. Malmö är inte mina drömmars stad men mycket närmare det än Lund.

Nu till Öresundståget. Öresundståget kan man klart också ta till Malmö, men jag älskar det för att det ger mig ett smakprov av kontinenten. Köpenhamn är enligt en vän till mig Skandinaviens Paris och hon har bott i den franska huvudstaden i flera år så jag litar på henne. Det må vara så att man knappt har råd med mer än en Tuborg där och att alla förolämpar en genom att byta till engelska för att de inte förstår en, men vad spelar det för roll när man är i en stad av rang.

Jag känner mig levande när jag sitter på en bodega och det röks inomhus. Det finns en puls, en puls som tyvärr saknas i Skåne. Det är så bra där att jag alltid drabbas av fenomenet jag kallar post-Copenhagen-blues när jag kommer hem. Det vill säga tillståndet då jag i några dagar är ledsen för att jag blir påmind om att en så fantastisk stad är så nära men ändå så långt bort.

För även om jag kan tycka att Malmö är lite överskattat och att Köpenhamn inte är så kompatibelt med CSN är jag evigt tacksam för att de finns där. Ibland tror jag att just 171:an och Öresundstågen är de enda två sakerna som gör livet uthärdligt i Lund.

Bild: Wikimedia Commons

Pol.Kand-Olle

av: Fredrika Andersson

En stad på resande fot

av: Samuel Rivera

Samtidigt som det nalkas vår i Skåne händer det stora saker långt upp i norr. Gruvan som skapade staden håller nu på att äta upp den och hela staden behöver nu flyttas 3 kilometer bort. Vad händer egentligen i Kiruna?

Häromdagen såg jag solen för första gången på väldigt länge. Jag var på väg hem från att ha handlat; med min matkasse i handen kände jag solens värme på mina bleka och sloka kinder. Det kändes som att helt oväntat träffa en gammal nära vän: en sådan lycka och förvåning på samma gång så att man nästan hamnar i chock. Jag stannade till. Ett äldre par stod fridfullt bredvid mig med ansiktet vänt mot solen. Våren! Jag släppte det jag hade i mina händer och ringde min sjuttonåriga syster i Uppsala. Men när jag skröt om vädret möttes jag bara av bitterhet och avundsjuka. ”Bitch, här är det bara slask och grått, fuck Skåne”.

Sverige är ett väldigt intressant land, för även om det inte är stort är det så himla avlångt. Denna geografiska egenhet gör att det finns flera "Sverige” i Sverige. Ta till exempel Göteborg och Stockholm. Det finns såklart många andra skillnader, men bara skillnaden i klimat mellan dem gör att städerna, åtminstone för mig, känns väldigt olika.

Ännu tydligare är kanske Lund och Umeå: två universitetsstäder med liknande storlek (ca 90 000 invånare) men utöver språket känns det inte som de ligger i samma land.

För mig finns det ingen stad som belyser denna sanning lika bra som Kiruna. Det bor endast 23 000 personer i kommunen (varav bara 18 000 i staden) men hela kommunen är större än hela Skåne och Södermanland tillsammans. En svår stad att bo i: under 20 dygn går solen aldrig upp och under 50 dygn går den aldrig ner. Som en av Sveriges nordligaste städer och den största i Lappland är den en samlingspunkt mellan tre olika kulturer: den svenska, den tornedalska och den samiska. Det vill säga tre olika språk som alla äger staden. Det är även en vacker plats som har både norrsken och Kebnekaise.

Bild: Wikimedia Commons

Det är dock inte detta som gör Kiruna unikt. Det statliga gruvdriftsföretaget LKAB:s Kirunagruva är världens största järnmalmsgruva och ligger grund för både staden och stora delar av det svenska välfärdssamhället. En enorm underjordsgruva med enorma tillgångar som gjort staden och landet rikt. Men i och med mer eller mindre ständig utvinning sedan den grundades 1898 krävs nu en expansion för att säkra dess framtid, vilket utgör en risk för den omgivande miljön. 2004 blev det känt att staden behöver flyttas. Stora sprickor sprider sig nu upp till ytan och det finns inte längre någon plats för samhället runt omkring. Det gamla centrumet ska rivas och ett nytt centrum ska byggas från grunden tre kilometer bort. En stad på resande fot: verkligen något helt unikt.

Detta är, som man kan gissa, ett enormt projekt. Även om staden är relativt liten är omfattningen helt annan. Tusentals byggnader ska byggas och rivas tills 2035 när projektet planeras att vara klart. Det ska byggas nya skolor, ett nytt påkostat badhus och butiker runt det nya stadshus som var färdigt 2018 (byggnaden som byggs på omslagsbildningen), allt som ska klä det nya centrumet. I den gamla staden ska allt utom ett få antal byggnader rivas, som ska flyttas. Ett fåtal utvalda K-märkta minnen ska föras vidare till de nya Kiruna, vilket är bland flera några gamla arbetarbostäder i trä samt Kirunas berömda träkyrka (som blivit utsedd till en av Sveriges vackraste byggnader). Hur man ska göra för att flytta och samtidigt bevara en hel kyrka tre kilometer vet jag inte. Planen är att den 9 meter breda vägen för transporten ska byggas ut till 24 meter för att kunna köra kyrkan med lastbil eller dylikt. Verkar ganska svårt, önskar verkligen dem lycka till.

Projektet har även varit logistiskt utmanande då det är ett samarbete mellan LKAB, kommunen och privata aktörer. LKAB står för mycket av finansieringen i och med gruvans ansvar för flytten, och till och med 2022 så har LKAB lagt 12 miljarder kronor på projektet. Samtidigt står kommunen för mycket av ansvaret vilket har lett till stora konflikter mellan parterna. Kommunen har flertal gånger larmat om att pengarna inte räcker till, nu senast mycket tack vare inflationen, och att LKAB inte tar sitt ansvar. LKAB svarar med att de gör de visst (kommunen gnäller) och att de blir orättvist behandlade. Så börjar samtalet om, igen och igen.

Jag undrar hur det är att vara en Kirunabo i allt det här. Å ena sidan rivs många av alla de platserna för dina minnen. Jag läste en artikel med en man som kände sig lite melankolisk över att den gamla gränd som han hade stått och tjuvrökt i som tonårig så ofta precis hade rivits. Måste verkligen ha varit en udda känsla. Samtidigt, å andra sidan, är det en allmän sanning att det inte finns något Kiruna utan gruvan. Om gruvan stannar så stannar även Kiruna. ”Klart de ska få den mark de behöver”, som en man som fick frågan om stadsflytten sa, ”det är därför vi lever här, för LKAB”. Å ena sidan rivs allt som du förknippar med din stad. Å andra sidan är det en unik möjlighet att skapa något helt nytt och bättre.

Jag lägger på mitt samtal med min syster och sköljer undan hennes dåliga energi med vårljuset. Det äldre paret har fått sällskap av några andra i sitt solande. Det märks att det är vår i staden: folk går promenader för att de vill och inte för att de måste. Folk klär sig något mer färgglatt. Jag tar upp min matkasse och går hem.

SJ ger oss inte förutsättningar bra nog att prioritera miljön

av: Selma Jahic

Även om jag personligen föredrar de många timmar det tar att åka tåg, förstår jag människor som tycker att det miljövänliga transportmedlet både är tidskrävande och för dyrt. Jag tror inte att de höga priserna på tågbiljetter i Sverige undgått någon. Det är i princip omöjligt att från Lund ta sig till och från huvudstaden över en helg utan att spendera tusenlappar på transportmedlet, samtidigt är det en resa som många både inom sitt arbete och som nedflyttade studenter behöver göra. Så när studiemedlet klirrar tomt i kassan har jag full förståelse för dem som ser inrikesflyget som det bäst lämpade alternativet.

Det statligt ägda aktiebolaget SJ har gått med stora vinster det senaste året, en halv miljard kronor under 2023 för att vara mer exakt. Detta trots att komforten på tågen har varit långt ifrån hög. Förseningar och inställda tåg blev i vintras en vardag snarare än ett undantag. Under 2023 var det ca 30 % av alla långdistanståg som var mer än 5 minuter försenade, en statistik som är den sämsta på 10 år. Orsaken, uppger SJs vd Monica Lingegård, är allt från långa väntetider på verkstäder för tågen, banarbete, lokförarbrist och såklart vädret. Det hållbara transportmedlet är alltså både orimligt tidskrävande och dyrt, men dessa klagomål avfärdas likgiltigt av Monica som påstår att biljettpriserna bara upplevs dyra. Ett nästan skratt kommer ur mig när jag läser detta, för jag tror få svenskar skulle hävda att de höga biljettpriserna bara är en upplevelse, men Monica menar att på grund av de många förseningar som förekommit känns resan dyrare, ett resonemang jag absolut inte köper. Samtidigt märker jag att de orsaker vd:n tar upp som faktorer till inställda tåg och förseningar är sådana som SJ inte direkt bär ansvar för.

Självklart kan aktiebolaget inte rå för den kalla vintern som i år svepte över Sverige, men att tågen i ett skandinaviskt land inte är anpassade för kyla är tyvärr Monica ingen förklaring bra nog. I själva verket behöver vi inte gå många år tillbaka i tiden för att hitta en liknande vintertemperatur, år 2016 var vintern lika kall. Denna kritik gentemot SJ är jag inte ensam med att dela. Hundratals artiklar i ett flertal tidningar går att läsa om missnöjda resenärer och deras långa, kostsamma tågresor. Därför förbryllas jag över hur en marknad där ett företag uppenbarligen går med stor vinst inte kan krylla av konkurrenter. Visserligen har Snälltåget etablerat sig på järnvägsmarknaden, också med betydligt lägre biljettpriser, men SJ står fortfarande för 95% av tågtrafiken trots den avmonopolisering av marknaden som gjordes för 14 år sedan. Som en nuvarande student på grundkursen i nationalekonomi, sitter jag på föreläsningarna och undrar om det är här jag kommer förstå roten till det paradoxala i att SJ fortfarande sitter på en så stor marknadsmakt. Deras tågvagnar fylls ändå upp av resenärer som behöver ta sig till olika delar av Sverige och alla räknar med en viss tids försening. En sorts hatkärlek gentemot SJ, säger Monica Lingegård att det är, ett hat med brist på bättre miljövänliga alternativ, säger jag. Jag kan dock inte skylla alla brister SJ besitter på Monica. En stor del av problemen ligger hos politikerna som vill ha vinst i statskassan, men tittar bort från de miljösatsningarna som ett fungerande järnvägssystem skulle innebära.

REDAKTIONEN KULTUR

(På resande fot)

LITTERATUR

Before the Coffee Gets Cold av Toshikazu Kawaguchi - Selma Jahic

Hela boken utspelar sig i ett väldigt litet kafé i Tokyo där en av platserna ger möjligheten att resa i tiden. Det finns många regler att hålla koll på under denna process, men den viktigaste av alla regler är att personen i fråga måste komma tillbaka till nutiden innan kaffet denne blivit serverad hinner svalna. I boken följer man fyra berättelser med fyra karaktärer som av olika anledningar vill återvända till det förflutna. Däremot kan inget man gör under sin resa till det förflutna på något sätt förändra utfallet av nutiden och för många verkar tidsresan därför meningslöst. Men karaktärerna som i boken väljer att resa i tiden inser en sak; bara för att deras vardag i nutiden inte förändras av tidsresan, betyder det inte att de själva inte gör det. Karaktärerna förstår tacksamheten till livet och hur viktiga vänskaper, kärlek och andra förbindelser till människor är.

Det är en väldigt vacker bok som visar en uppskattning till livet, även om livet för karaktärerna många gånger blir kämpigt. Man får läsa om orättvisa livsöden som inte går att undvika och på så vis belyser boken det svåra och omfamnar det fina. Jag tyckte att läsaren, även med den begränsade karaktärsbeskrivning, får lära känna karaktärerna på djupet genom deras olika tidsresor och jag kom att tycka om varje karaktär väldigt mycket. Boken gav mig också ett lugn på något vis, kanske just för att den visar en alternativ väg efter stor smärta, att man faktiskt alltid, när som helst, var man än befinner sig, kan välja att börja om, att byta riktning eller bara få stanna upp och stå helt stilla.

4/5 Kaffekoppar

Makten- Molly Fornell

Året är 1974 i Oslo och kaos utbryter bland socialdemokraterna när ryktet sprider sig om en oförutsedd intervju. Piporna tänds, telefonlinjerna brinner och sista ölslurken dricks upp. Det tidigare, trevliga ideologiska samtalet tystnar och man kliar sig i skäggstubben, vem är nu på tur? Kampen om makten har redan börjat innan svärtan nått tidningspappret där det imorgon kommer att stå “ Statsministern avgår!”

“Baserat på lögn, sanning och dåligt minne”; kommer jag berätta om förra fredagskvällen, eller vadå? Nejdå, du kan än vara lugn! Den vaga beskrivningen ackompanjerad av punkiga toner visas till introt av nya serien Makten (Makta, NRK). Det påföljande avsnittet varvas sedan med arkivmaterial, instabila kameravinklar och en möbelhandlares inställsamma berättarröst. De sjuttiotalsklädda skådespelarna kryssar över gatorna i ett Oslo fullt påklätt i 2020-talsstil, något som först känns mycket märkligt. Varför inte spärra av en gata eller två, hänga upp ett par storblommiga lakan och klistra in ett proggband? Men efter hand finner jag att den otidsenliga miljön inte blir störande. Tvärtom. Föreställningarna mot kvinnor i den offentliga makten blir gestaltat i en historisk kontext men kan likväl utspelas i en nutida miljö. Utkristalliseringen av detta sker genom narrativet av Norges första kvinnliga statsminister - Gro Harlem Brundtland.

Allra tydligast blir det när Gro väntar på att få träffa den avgående statsministern då hon ska bli minister i den nya regeringen. Hon står still med ryggen i förgrunden och på väggen syns tio fotografier på landets förra statsministrar. Alla är män. Det är en scen som vi numera är vana att lägga märke till och kritisera: i tunga historieböcker men också i vår egna statsministerföljd. Trots det, blir det ett par effektfulla sekunder som än en gång påminner oss om hur ovanligt det var (och är) med kvinnor i maktens korridorer. Jag hejar direkt på Gro.

Trots det, blir det ett par effektfulla sekunder som än en gång påminner oss om hur ovanligt det var (och är) med kvinnor i maktens korridorer. Jag hejar direkt på Gro.

Men Gro är mer än bara kvinnan i sammanhanget. Jag uppskattar porträttet av hennes rappa ordväxlingar och raka förhållningssätt, även om det kanske är förutsättningen för att bli respekterad av hennes manliga partikollegor. Trots hennes växande popularitet hos folket, försöker de grusa Gros chanser till mer makt. Jag frågar mig stundtals om maktkampen egentligen handlar om att förhindra en kvinnlig statsminister snarare än att vinna mot oppositionen Høyre.

Makten är finurlig i sitt tonfall och tänjer gärna på det fiktiva berättandets gränser. Flera faktiska händelser tas upp, bland annat Altakonflikten där flera samer hungerstrejkade mot utbyggnaden av vattenkraftverk vid Alta-Kautokeinoälvarna. Skildringen av konflikten vågar visa Gro och kostymfolkets mindre charmiga sida, vilket känns nyanserande av den kvinnliga förkämpen. Även solen har sina fläckar, Gro Harlem Brundtland är inget undantag. Makten kan konsten att fläta samman humor och allvar, vilket Altakonflikten är ett tydligt exempel på. Men skickligast är den djärva förhållningen till historien tillsammans med den okonventionella filmkonsten. När Gro till slut tröttnat på den inställsamma möbelhandlaren talar hon direkt till mig genom kameran, men den fiktiva världen bryts inte. Vi blir en del av den.

Soffans filmtips- Sofie Samuelsson

Soffans filmtips är tillbaka och denna gång kommer vi att resa över kontinenter för att hitta guldkornen. Så poppa popcorn och hoppa upp i soffan!

MONSTER Kore-eda Hirokazu

Japan

Hur vet du egentligen vad som är sant?

Den här filmen flippar din magkänsla från minut till minut och bjuder på en otroligt vacker scenografi från en liten stad i Japan. Den bästa filmen jag sett på länge! psst.. samma regissör som gjort Shoplifters, så om du gillar den så är denna ett måste!

CENTRAL DO BRASIL Water Salles

Brasilien

Den brasilianska regissören, kanske mest känd för Motorcycle Diaries om Che Guevaras resa genom Centralamerika. Central do Brasil däremot är ett tidigare verk om två främlingars möte, som leder till ett sökande av en pojkes okända far. Ett tips för dig som gillar lite äldre klassiker.

LION, Garth Davis

Australien/Indien

På samma spår, är detta en filmatisering av Brierley som börjar minnas sitt förflutna och blir besatt av att hitta tillbaka till sin familj på andra sidan den Indiska oceanen. Om du behöver gråta av dig lite är detta ett hett tips.

RODÈO Joëlle Desjardins Paquette

Kanada

Under My French Film Festival visades bland annat filmen Rodéo av Joëlle Desjardins Paquette. Filmen utspelar sig i Canada och målar en far-dotter-relation präglat av truck-racing-festivaler och pulshöjande äventyr, men som senare skiftar till dovare färger.

L’AMICA GENIALE, Saverio Costanzo

Italien

Sist men inte minst, en av mina favoritserier som jag inte kan låta bli obemärkt. En serie baserad på Elena Ferrantes böcker, som också är väldigt bra. Kanske en impopulär åsikt, men jag tycker filmatiseringen är bättre! Omgivningen och den jobbiga tystnaden mellan raderna går nästan att ta på. Den måste ses på italienska – du är praktiskt taget flytande efter alla åtta säsonger.

LITTERATUR

En reseguide i bokform – för den budgetsnåla!Clara Tornbrant

Det finns mycket som står mellan den ressugna och den där perfekta destinationen, från en knapp studentbudget till en knepig flygaversion. Här kommer en reseguide i bokform, för den som är sugen på att hålla nere kostnaderna eller bara föredrar att stanna på vardagsrumssoffan. Obs: Kan också läsas som en lista över mina favoritböcker!

För den som längtar efter irländska landskap: Genom blå hagar, Claire Keegan (2023)

En novellsamling i åtta delar med gröna slätter, karga klippor och irländsk folktro. Läsaren möter en präst som grubblar över en kärleksaffär, en kvinna som lämnar sin familj bakom sig och en utstött sergeant som äter apelsin. (204 s.)

För den som vill glassa på Rivieran: Bonjour tristesse, Françoise Sagan (1954)

Femtiotal och Côte d'Azur: 17-åriga Cécile beklagar sig över sin fars nya flickvän under en i övrigt klarblå himmel. Den kritiserades för sina nonchalanta sexskildringar när den kom ut (författaren var nämligen bara 18 år gammal), nu inte riktigt lika skandalös. (143 s.)

För den som flyttat till Lund för att ”bo nära kontinenten”: Köpenhamnstrilogin, Tove Ditlevsen (1971)

So far away but still so near! Ditlevsens Köpenhamnsskildring får en att längta över sundet. I de två första delarna Barndom och Ungdom får läsaren följa författarinnans uppväxt i arbetarområdet Vesterbro under 1920- och 30-talet. Därefter fortsätter vuxenlivet kantat av kärlek och missbruk i den tredje delen Gift. (384 s.)

För den med en tropisk längtan: Älskaren, Marguerite Duras (1984)

En ung fransyska och en äldre affärsman möts på en båt på Mekongfloden i 20-talets Indokina (nu Vietnam) och inleder en kärleksaffär. Det är en berättelse om passion, makt och samhällets koloniala strukturer, gestaltat av Duras knivskarpa språk! (123 s.)

För den som suktar efter the Big Apple: Just Kids, Patti Smith (2010)

En kärleksförklaring till 70-talets konstnärs-New York! Och till Robert Mapplethorp. Patti Smiths memoar är en vacker skildring av att vara ung och fri i en stad av möjligheter –med allt vad det innebär. (364 s.)

För den som vill se bortom safari-stråket: Allt går sönder, Chinua Achebe (1958)

Allt går sönder är en berättelse som dyker in i Igbo-folkets traditioner och hur dessa vittrar sönder när kristna missionärer anländer till området under slutet av 1800-talet (idag Nigeria). En av få klassiker som skildrar ett Afrika bortom den vite upptäcktsresandens perspektiv! (316 s.)

För den som drömmer om jordens ände: Skating to Antarctica, Jenny Diski (1997) Ett vackert porträtt av författarens resa från London till Antarktis (ja, Sydpolen!) sammanflätad med en psykologisk resa tillbaka genom en barndom av vanvård och vita väggar. Klassad som icke-skönlitterär vilket enligt mig missunnar det konstnärliga språket en aning! (256 s.)

RDen ultimata packlistan

En checklista för backpackers på tight budget

av: Hampus Ågren Inledande visdomsord

esan börjar när man börjar packa. Du sätter tonen för äventyret du kommer ha genom väskan du bär med dig. Smidig packning innebär en smidig resa. Återhållsamhet är, i detta och de flesta sammanhang, en dygd.

Packlista

Oumbärligt

T-shirts, strumpor, underkläder -Hellre en för lite än en för mycket. Det är bara du som vet hur ofta du byter!

1 långtröja + 1 par långbyxor + 1 tunn regnjacka

Resehandduk + reselakan

Liten köks-/handhanduk - gamechanger! Pappershandukar saknas söder om Tyskland

Matlåda + spork - en budgethållare. Se tips 1.

Vattenflaska

Bok - gärna en tjockis!

Hörlurar - rekommenderad lyssning: Adeles 21. A blast from the past!

Öronproppar + sovmask. Underskatta ALDRIG hur högljutt äckliga hostelgubbar snarkar!

Liten ihopvikbar ryggsäck - för stadsturism och utflykter

Handsprit - även tvål brukar saknas söder om Tyskland

Hänglås

Pass - lås in med ovanstående

Solglasögon och/eller keps - solen är stark därnere i söder

Umbärligt men najs

Mattermos - en rykande varm linsgryta ombord en kvällsbuss är höjden av lyx

Termos + melitta - kontinentens största brist är dess avsaknad av bryggkaffe. Gör ditt egna!

Flipflops/birken/äventyrssandaler - skönt + najs gubbpoäng + bra mot äckliga hostelgolv

Kniv + vinöppnare - underskatta inte en schweizisk fickkniv!

Liten högtalare - vibezz

Några väl valda kryddor - onödig utgift på vägen och möjliggör goda hostelmiddagar

Satsigt (eller översatsigt?)

Nål + tråd

Tips

Våga vägra restauranger! Välj hostel med kök. Hellre några eurosar i fickan än en dyr pizza i magen, som farfar brukar säga.

Det är enkelt att tvätta längs vägen. Packa inte för mycket kläder. Ta med en bok till tvättomaten, stor risk för konstig stämning där.

Lämna plats i väskan och budgeten för presenter och souvenirer. En del av de insparade matpengarna bör läggas på detta!

Lupefs styrelse 2023-2024

Efter årsmötet kommer delar av styrelsen ha bytts ut. Vi tackar de avgående för deras arbete, samt hälsar de nya välkomna!

En romantiserad resa i tid och rum

av: Alex Rappoccio

Min självbild är att jag är en person som lever i nuet. Jag försöker i alla fall vara det. Vi lever här och nu och det ska vi ta till vara på. Punkt slut. För varje regel finns det dock undantag och det finns en och annan tidsepok jag hade velat uppleva själv.

Berlin på det glada 20-talet, New York på 60-talet, herregud Berlin igen precis efter muren föll! De första två upptäckte jag framförallt via litteraturen: Just kids och Farväl till Berlin. Den tredje är bara baserad på det min mamma berättat. Jag förstår själv att detta är förenklingar och att många mådde skit då men låt en pojke drömma. När det kommer till kultur kan jag romantisera i princip vad som helst.

Men det finns en särskild liten tid och plats som jag vurmar extra för. Den platsen är Wien och tiden strax innan sekelskiftet.

Fick jag chansen skulle jag göra vad som helst för att få gå på en av Secessionens tillställningar eller slå mig ner i Freuds soffa. Kultureliten var något helt annat, Adolf Loos, Egon Schiele, Oskar Kokoschka, Gustav Klimt, Ludvig Wittgenstein. Allt verkar ha sammanstrålat där. Jag har själv bott i Wien och denna tidsepok premieras än idag på museerna.

Min kompis tipsade mig därför om att läsa

Världen av i går av Stefan Zweig. Perfekt tänkte jag, och som en skänk från ovan hittade jag den för en tjuga på Erikshjälpen dagen därpå.

Nedskriven mitt under andra världskriget i Brasilien efter författarens flykt från nazisterna, nedtecknar han sin självbiografi fritt från minnet då alla hans ägodelar antingen har försvunnit eller förstörts. Boken är dock så mycket mer än en självbiografi, den handlar egentligen om hur Europa har förändrats under hans livstid. Hans liv var rent utav extraordinärt. Han växte upp i Wien i slutet på 1800-talet för att sedan som författare och översättare resa Europa runt. Han tar sig därför till städer endast för att se någons barndomshem. Ett kapitel ägnar han helt åt att beskriva hur synen på kärlek och sexualitet har förändrats.

Jag tror att han kan ha varit tidernas mest ‘likeable’ person. Han är vän med varenda framstående person på den tiden; Rilke, Freud och Herzl för att nämna några. Dessutom var han ofta på rätt plats vid rätt tid, han är på den gränsstation där Österrikes kejsare för sista gången lämnar landet efter första världskriget, i Tyskland när hyperinflationen slår till osv. Så vem bättre att skildra århundradet.

Jag ska vara helt ärlig och erkänna att jag har sisådär 100 sidor kvar, hittills är den tio av tio. Men detta är inte en bokrecension, utan handlar om min fascination av dåtidens Wien. Han beskriver staden precis som jag har tänkt att det ska vara och precis som jag vill att det ska vara. De unga sket i politiken, det fick habsburgarna sysselsätta sig med. För dem andra var det bara teater, litteratur och kafeer som gällde. Drömsamhälle. Universitetet skrev han bara in sig på för att det förväntades av honom - han spenderade all tid med att göra det som gav honom glädje. Alla som var någonting passerade genom staden. Varenda invånare hade oavsett klass koll på och brydde sig om de stora skådespelarna. Det var the time to be alive!!

"Men detta är inte en bokrecension, utan handlar om min kärlek till dåtidens Wien."

Problemet är bara att det inte är detta boken handlar om. Jag inser sakta men säkert att det är fint att se tillbaka på denna tid, men att det inte går att se tidsperioder utan sin kontext. I detta fall är kontexten ett världskrig som börjar 1914. Vi reser vidare i tiden till det boken egentligen skildrar: hur Europa kunde falla in inte bara ett utan två världskrig. Den handlar om hur bitterhet, girighet, stolthet, nationalism, fascism, nazism, ja en de flesta känslorna och ismerna och hur allt detta kan få fredliga stater att starta världskrig. Detta borde verkligen vara nästa bok du läser. Den kan visa oss så mycket om det moderna samhället, inte bara om hur en annars fredlig kontinent med kosmopolitiska städer kan dras in i krig. Utan även mycket om oss människor som sociala varelser.

Min längtan till en svunnen tid har trappats av. Det som jag kanske mest påminns om av denna bok är just att man ska försöka se verkligheten som den är och blicka framåt, leva i nuet och våga prata om de farorna som finns här och nu.

I skrivande stund råkar jag faktiskt vara på resande fot i Österrike och bestämde mig för att avsluta detta kapitel i mitt liv i äkta Zweig-stil. Jag hade tre timmar i Salzburg och spenderade någon timme åt att leta upp hans gamla hem, först gick jag helt hel men sen stod jag framför det. Och nu är jag klar med detta specialintresse. För vår tid är rätt najs, och egentligen tycker jag att jag blir mer bestämd i min åsikt: all form av nostalgi är töntig. Och ska jag romantisera nåt bör jag nog ta reda på var det händer saker just nu (tyvärr är det inte Lund det händer), packa ihop mina grejer och sticka dit.

Lupefs resa till Budapest

21.

23.

1.

2.

18.

16.

19.

8.

5.

7.

10.

9.

20.

14.

11.

HORISONTELL

2. Kan man tura till

7. Där har man aldrig varit

8. Våra grannar i öst

9.Mår du 2a maj

11. Här finns himmelriket

13. Dyr valuta

14. Jesus lever, han bor på…

15. Nation för 08or

16. 15 min

17. Störig att stå i

19. Pre-party

22. Låter muuuu

23. Finns det korrar och ölkubb

24. Är man i Göteborg

VERTIKAL

1. Lunds skottår

3. Nation för karnivorer

4. Här hittas Lunds billigaste nationalrätt

5. Nation med Lunds turning torso

6. Kan man kugga

8. Hit tar ett träningspass med valfri enhet dig

10. Olsson och Wigh leder på…

12. Jenny let me love you oh oh

14. Filosofer

17. Är det att vara med i Panorama

18. Tillfälle med gratis fika

19. Har vi med Doxa

20. Nation två dagar innan Valborg

19. Pre-party

21. En grön och på fat

25. Att ha skoj

26. Kulinarisk nation

26.

3. 25

4.

24.

22.

12. 6.

13.

17.

15.

Läs franska i Frankrike med Lunds universitet

GRUNDKURS I TOULOUSE, FRAF21

Vill du lära dig mer franska samtidigt som du bor i Frankrike? Då är kursen Franska: grundkurs i Frankrike (FRAF21) det perfekta valet för dig.

Under höstterminen kan du läsa franska genom Lunds universitet på plats vid Université de Toulouse i södra Frankrike. Kursen lägger stor vikt vid att utveckla dina skriftliga och muntliga förmågor i franska, samtidigt som du fördjupar dina kunskaper i fransk litteratur och kultur.

Kursen motsvarar franskans grundkurs i Lund och ger grundläggande kunskaper i talad och skriven franska samt en fördjupning i fransk litteratur och kultur. Kursen är förlagd till Département d’Études du Français Langue Étrangère (DEFLE) vid Université de Toulouse II Jean Jaurès, där lärarna har stor erfarenhet av att undervisa i franska som främmande språk. Toulouse – la ville rose – är en stad med ett rikt kulturarv och har flera gånger röstats fram som Frankrikes bästa studentstad.

Kursen är öppen för anmälan på antagning.se Sök senast den 15 april.

Välkommen med din ansökan!

Läs mer på sol.lu.se/franska/grundkurs-i-frankrike/

Om Panorama

Panorama är en del av Lunds universitets Politiska och Ekonomiska Förening (Lupef) och är likt Lupef politiskt och religiöst obunden – skribenternas åsikter är deras egna och representerar inte nödvändigtvis Lupef eller tidningen.

Via våra tre kanaler, hemsidan, podcasten och pappersnummerna, verkar Panorama för Lupef:s medlemmar och andra samhällsintresserade genom att skapa en plattform för politisk och ekonomisk diskussion.

Läs även vår webbtidning och lyssna på vår podcast "Poddorama" på: panorama.lupef.se

Vill du vara med?

Panoramas redaktion står öppen för alla som intresserar sig för journalistik. Skribent, fotograf, design eller bara en person med en stark opinion utan plattform att nå ut på? Alla är välkomna till redaktionen. Med eller utan tidigare erfarenhet.

Hör av dig till: tidningen@lupef.se