sveriges äldsta studenttidning grundad 1920 - nr 7 2024

sveriges äldsta studenttidning grundad 1920 - nr 7 2024
TRAKASSERIER
UTAN HR-STÖD
s. 6–7
FÖLJ MED NER
I UNDERJORDEN
s. 12–15
VI BEHÖVER HEMLIGHETER
s. 22–23
Lunds universitet erbjuder mängder av möjligheter att skaffa sig internationell erfarenhet under studietiden.
International Opportunities Week är en webbinarieserie om internationella möjligheter.
• Åk på kort utbyte (minst två dagar och som mest en månad)
• Få internationell erfarenhet utan att lämna Lund
Är du ansvarsfull, serviceinriktad och bra på att arbeta i team? Forum Jämställdhet söker volontärer till 2025 års konferens i Lund den 5–6 februari 2025.
Som volontär får du ta del av ett spännande program med en mängd intressanta talare.
Tycker du att texterna på universitetets webbplats är krångliga eller otillgängliga? Eller har du svårt att hitta informationen du söker? I så fall letar vi efter dig!
I höst startar vi projektet Klarspråk: tillgängliga digitala texter. Syftet är att klarspråka och mottagaranpassa webbtexter som riktar sig till alla studenter på Lunds universitet.
Vi söker studenter som vill vara med i en referensgrupp och diskutera mottagaranpassning och tillgänglighet.
• Samla in data till din uppsats utomlands
• Gör praktik utomlands
Webbinarierna under International Opportunities Week ges 18–21 november kl. 17–17.45.
Läs mer och anmäl dig till ett eller flera webbinarier.
Efter konferensens slut får du ett arbetsintyg. Lokala värdar är Lunds universitet, Lunds kommun, Länsstyrelsen Skåne och Region Skåne.
Läs mer om uppdraget och ansökan på www. forumjamstalldhet.se/ nyheter/volontarer/
Läs mer och anmäl ditt intresse.
Lunds universitet, RFSL Rådgivningen Skåne och Kuratorskollegiet samarbetar för att erbjuda studenter möjlighet att testa sig för hiv och syfilis snabbt, anonymt och kostnadsfritt.
Datum: 13 november
Tid: 13.30–17.00
Plats: Kalmar nation, Biskopsgatan 12 i Lund
Det är dropin, så du behöver inte boka tid i förväg. Testet sker med ett litet blodprov från fingret. Resultatet av testet får du på några minuter.
Läs mer om testningen på www.lu.se/anonymasnabbtest-hiv-och-syfilis
Tycker du om att träffa nya människor? Som internationell mentor lär du känna studenter från hela världen. Tillsammans med andra mentorer välkomnar du nya internationella studenter som påbörjar sina studier vid Lunds universitet under vårterminen.
Läs mer och anmäl dig senast 13 november. www.lu.se/internationell-mentor
Bra journalistik tar dig till platserna du inte kan besöka – och platserna du inte visste fanns.
Vem har inte känt ett sug efter att öppna en dörr med skylten Tillträde förbjudet ? Att kliva över den där tröskeln in i det dolda, det förbjudna. Vad döljer sig där bakom? Vem får komma in, och vem får inte det? Det är temat för det här numret av Lundagård. Just nu hålls många dörrar stängda för världen – till konflikter och människoöden som utspelar sig långt från trygga lilla Lund. I Gaza är situationen särskilt extrem. Kriget där har inte bara gett upphov till stort mänskligt lidande. Enligt Kommittén för skydd av journalister (CJP) är konflikten även det dödligaste för journalister sedan organisationen började föra statistik. Under året som gått har minst 130 mediearbetare dödats, varav 32 medan de utförde sitt arbete, enligt Reportrar utan gränser.
KNAPPT NÅGRA UTLÄNDSKA medier släpps in i Gaza. I Ryssland tvingas utrikeskorrespondenter för flera svenska och internationella medier att lämna landet. Den medielag som
Den 5 november gick amerikanerna till valurnorna för att väja landets 47:e president. Även om den sittande presidenten Joe Biden inte formellt ersätts förrän i januari 2025 så markerar valet en slutpunkt i hans presidentskap. Quatten tänker på ”Sleepy” Joe och ser en motsägelsefull karaktär som försökt bli president två gånger innan han till slut lyckades.
RÄTTELSER:
I Lundagård 6:2024 recenserades Karolina Ramqvists Den första boken. I faktarutan stod det att boken utgivits på Norstedts förlag, men detta stämmer inte. Den första boken gavs såklart ut på Albert Bonniers förlag.
infördes i landet 2022 gör det nu straffbart med upp till 15 år i fängelse att sprida ”falska nyheter” om den ryska militären. När pres ssen inte kan vara på plats eller har mycket begränsad närvaro, blir bilden för oss utanför fragmenterad och oskarp. Långt från Lundabubblan, bortom nyheter om nationspubar och spexrecensioner, jobbar journalister i konflikthärdar med att skildra verkligheten –ofta till priset av sin egen säkerhet.
VI PÅ LUNDAGÅRD behöver inte ge oss ut i konflikthärdar eller bevaka krigszoner; våra skribenter tvingas inte ducka för beskjutning och bomber eller riskera fängelse. I det stora, mörka och komplexa kan vårt arbete kännas litet – och i de flesta avseenden är det också det. Hela jämförelsen är haltande.
Men drivkraften att förstå och förklara är densamma. Medan andra journalister försöker öppna dörrar för att förklara grymheter och konflikter, kan vi bara ge en inblick i det som ligger nära. Liksom dem förstår vi vikten av att vara på plats. Vi gör vårt bästa, fastän det ibland känns obetydligt och litet.
ILLUSTRATION IDA HEIN OLSSON
Tidningen Lundagård gavs för första gången ut 1920 och är Sveriges äldsta studenttidning. Tidningen ägs av Lunds universitets studentkårer (Lus) och når samtliga studenter och anställda vid Lunds universitet. Lundagård är redaktionellt obunden Lus. Redaktör & ansvarig utgivare: Elmer Rikner, elmer.rikner@lundagard.se
Redaktör: Isak Aho Nyman, isak.aho-nyman@lundagard.se Webbredaktör: Vera Svahn, vera.svahn@lundagard.se Bildchef: Ida Hein Olsson, illustration@lundagard.se Fotochef: Laura Lyall Folkman, fotografi@lundagard.se
Redaktion: Erik Lindberg, Thea Sandin, Ida Hein Olsson, Elsa Ivarsson, Emmy Odeskog, Hannes Eriksson Ahlström, Laura Lyall Folkman. Medarbetare detta nummer: Laura Lyall Folkman, Ida Hein Olsson, Elsa Ivarsson, Neo Wikman, Erik Lindberg, Emilia Lindholm, Oskar Gustavsson Klingenstierna, Aino Agné, Loke Sjödin, Tuva Strand, Andrea von Essen, Stina Jonsson, Hampus Ågren, Linn Frykholm, Neomi Algani, Felix Perklev, Kajsa Rosander, Marius Lyckå, Emmy Odeskog, Mimosa Lu, Smilla Sundén Pettersson, Maria Müllern-Aspegren, Ellen Gemback, Ellen Beckmann, Tekla Svensson, Mateusz Sioch, Andrea Aram. För annonsering: annons@lundagard.se
I DET HÄR numret tar vi oss ner i Lunds underjordiska tunnlar och gamla bunkrar. Vi pratar med en forskare om människors dragning till att göra olagliga saker och fördjupar oss i hemliga sällskap och ordnar. Våra artiklar kommer förmodligen inte att påverka din syn på världsläget, men kanske kan de leda till ett skratt, nya frågor eller fler perspektiv. I så fall är jag nöjd.
Många saker förblir stängda, men tidningen du just nu läser är öppen för dig. Välkommen in.
Q kvad:
En toppämbetsman ifrån Delaware vars kampanj blev en förlustaffär, han sticker från huset från stimmet och suset och får nu sköta blott egna besvär.
Ett försök gick på bet och så nästa, sen ihop sig han slog med Obama Men hans stil blev så slö och när vi säger adjö är det en sömnig figur som vi lämnar.
Omslag: Laura Lyall Folkman. Kattlogotyp: Sofia Kockum. Prenumeration: 400 kr/år, kontakta isak. aho-nyman@lundagard.se Studentprenumeration 240 kr/år. Adressändring: Genom Ladok. Tryck: Stibo Complete. Distribution: CityMail Pressläggning: 4 november 2024. Deadline: nr 7:2024 21 oktober. Vi ansvarar inte för insänt material och förbehåller oss rätten att göra mindre ändringar. Upplaga: 32 084
Adress: Sandgatan 2, 223 50 Lund E-post: lundagard@lundagard.se Nätupplaga: lundagard.se
Alla studenter och anställda får tidningen efter beslut av Lunds universitet respektive Lunds universitets studentkårer.
Därför får du inte Lundagård: Adressen vi fått från Ladok är fel: Adressändra. Ange lägenhetsnummer och korrekt postnummer. Skriv ditt namn på din brevlåda. Anställda hänvisas till att kontakta Lucat, där man kan starta och avsluta sin prenumeration. Om du har gjort ovanstående, kontakta CityMail.
Få städer är så bortskämda med vackra byggnader som Lund. En av de allra ståtligaste i studentstaden i söder är Universitetshuset.
I samband med den stundande renoveringen gör Lundagård en djupdykning över dess snart 150 år långa historia.
8 OKTOBER
Med den havsinspirerade baren Bojen står Göteborgs nation för det senaste tillskottet i Lunds uteliv. Barverksamheten är igång men processen har varit tuff på grund av lokalens tidigare hyresgäst.
– De lämnade det i fullständigt kaos, säger Alice Bergmark, prokurator social vid nationen.
24 OKTOBER –
Lärarutbildningen kan komma att förändras. Var femte lärarstudent hoppar av utbildningen, och för att möta problemen vill regeringens särskilda utredare skärpa antagningskraven och förändra utbildningens innehåll.
– Det är ett snabbt plåster på såren, men det kommer inte att lösa grundproblemen, säger lärarstudenten Gustav Sjöström.
25 OKTOBER
Vegetarisk mat blir standard vid Lunds universitets alla evenemang. Så lyder de nya riktlinjerna från universitetsledningen. Det är fortfarande möjligt att välja köttalternativ, men då måste det specialbeställas.
– Vegetariskt ska alltid gå i första hand, säger Claes Nilén, miljöchef vid Lunds universitet.
Friad i tingsrätten, men dömd i hovrätten. Den 24-åriga Lundastudenten får tre års fängelse och ett skadestånd på 215 000 kronor för att ha våldtagit en annan kvinnlig student. Mannens advokat är dock besviken över domen och kommer att överklaga till Högsta domstolen.
De två Lundastudenterna träffas för första gången på en studentklubb höstterminen 2023. De följs åt till mannens korridorsrum, där båda samtycker till sex. Efter den kvällen håller de kontakt via sms, där flera av meddelandena är av sexuell karaktär, ibland med inslag av fantasier om våld.
Efter några veckor bestämmer de sig för att ses igen, denna gång i kvinnans korridorsrum. Enligt mannen tror han att kvinnan fortfarande samtycker till sex, medan kvinnan uppger att hon försöker få honom att sluta, både genom att trycka bort honom och genom att säga ifrån.
Strax efter händelsen vänder hon sig till sina vänner och berättar att hon blivit tvingad till både oralt och vaginalt samlag. Hon kontaktar också polisen samma natt, och mannen grips i sin bostad. En medicinsk undersökning dagen därpå visar skador på kvinnans kropp, bland annat blåmärken på halsen och skador i underlivet.
I TINGSRÄTTEN ANSES båda parters versioner av händelsen vara trovärdiga. Rätten tar hänsyn till att mannen, efter händelsen, tar bilder på sig själv i kvinnans säng och planerar att sova över, vilket enligt rätten tyder på att han saknar uppsåt att begå våldtäkt. Nämndemännen är inte eniga, men tingsrätten friar mannen.
Åklagaren överklagade domen till hovrätten, och ny bevisning tillkommer från båda sidor. Hovrätten skriver att mannen inledningsvis inte haft någon anledning att ifrågasätta om kvinnan velat ha sex, men menar att hon senare, med både ord och kroppsspråk tydligt visar att hon inte samtycker. Hovrätten anser att det är utom rimligt tvivel att mannen förstått att kvinnan inte deltagit i samlaget frivilligt.
Hovrätten dömer mannen för våldtäkt och påföljden blir tre års fängelse och ett skadestånd på 215 000 kronor till kvinnan.
MANNENS FÖRSVARSADVOKAT, Kristoffer Ståhl, är missjnöjd.
”Min klient är väldigt besviken på hovrättens dom. Aktuellt mål är speciellt då han frikändes i tingsrätten, där en domare ville döma för oaktsamt brott, och i hovrätten ville en domare frikänna, en domare döma för oaktsamt brott och övriga för uppsåtligt brott. Det är uppenbart att det behövs vägledning från högre instans och därför kommer vi överklaga till Högsta domstolen”, skriver Kristoffer Ståhl i ett mejl.
För att en dom skall tas upp i Högsta domstolen krävs att prövningstillstånd ges, vilket enbart ges i ungefär en procent av alla överklagade fall varje år. Det tar vanligtvis några månader från att en överklagan lämnats in tills ett beslut ges.
KRÖNIKA
I stället för att skylla ifrån sig borde Lund students for Palestine (LSFP) ta ansvar för sin rörelse och rensa ut antisemiterna. Det skriver Lundagårds politiska krönikör Kornelius Persson i en replik till en debattartikel som publicerades i Lundagård #6.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
Det är bra att man uppmärksammar det dödliga våld som Gazabor utsätts för. Krig är helt fruktansvärt, och varje civil som dör är en stor tragedi. Men man måste kunna göra det utan att rikta udden mot judar.
Det är sorgligt att Palestinarörelsen i både Lund och Malmö inte ser sitt ansvar i det ökade judehatet. Att de inte förstår vilken skada de gör. För de flesta andra är det tydligt. Hamas anfall mot Israel och dess efterföljande krig har lett till en lavinartad ökning av antisemitism. Det går inte att förneka sambandet.
MEN SÅ FORT frågan om antisemitism lyfts, vill Palestinarörelsen i stället alltid diskutera Israels krig mot Hamas. Det är som att svenska judar ska straffas för att Israel är i krig. Faktum är att Lund students for Palestines debattartikel i Lundagård nummer 6 inte någon gång nämner att den ökande antisemitismen ens är ett problem. Trots att hatbrotten mot judar ökat med flera hundra procent och att polisen behöver bevaka judiska förskolor för att det inte ska ske attacker mot förskolebarn.
LSFP uppmanade sina medlemmar att åka till Malmö och demonstrera den 6 oktober. Bortsett från att demonstrationen ägde rum i anslutning till årsdagen för den största massakern på judar sedan Förintelsen, spreds det återigen judehat. En
talare vid namn Mahmoud El-Kayed menade att det ligger i judars DNA att vilja döda. Om rörelsen verkligen hade brytt sig om att motverka antisemitism hade de avbrutit mannen. Det gjorde de inte.
PALESTINARÖRELSEN ÄR INTE som andra politiska rörelser. Efter att en journalist på Sydsvenskan avslöjat antisemitiska slagord på arabiska, åkte flertalet aktivister till hennes privata bostad och demonstrerade. LSFP behandlar också journalister på ett oseriöst sätt. Under en demonstration den 7 oktober vägrade de att svara på frågor från Lundagårds reporter. I stället valde man att följa efter journalisten. LSFP agerande har sitt ursprung i att Lundagård valde att publicera min första krönika. Det är svårt att ta rörelsen på allvar om de varken tål granskning eller kritik.
AVSLUTNINGVIS VILL JAG uppmana den majoritet av studenter som egentligen håller med mig, att vara medvetna om att de flesta faktiskt kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi är fler. Anledningen till att det inte alltid känns så är för att radikala aktivister alltid låter högst. Var inte rädda för aktivisternas metoder. Våga ta striden. Judehatet har ingen plats i Lund.
Som industridoktorand hamnade Julia Pärssinens fall mellan stolarna, där varken universitetet eller företaget hon jobbade på kunde stötta henne.
Julia Pärssinen sa i somras upp sig från sina doktorandstudier efter att ha blivit refererad till som slav och opålitlig under hösten 2023. Både hon och handledaren som utsatte henne för diskriminering ställer sig kritiska till hur ärendet har hanterats internt.
TEXT ELSA IVARSSON FOTO NEO WIKMAN
Det är den 18 september 2023 och Julia Pärssinen utför ett experiment i labbsalen. Hon är ny i sina doktorandstudier, för bara några veckor sedan flyttade hon till Malmö från Uppsala. I dag är första gången hon utför den här typen av experiment.
Efter en stund kommer Julia Pärssinens biträdande handledare och frågar hur det går för henne och masterstudenten som också är med. Julia Pärssinen svarar att hon kommer att behöva mer tid, varpå handledaren säger att ”det är tur att ni inte är utbildade läkare, för då hade era patienter dött eftersom ni jobbar så långsamt”. Sedan lämnar han labbsalen. Kvar står Julia och masterstudenten.
– Det var första gången jag kände att ”det här känns inte bra”, säger Julia.
Händelsen följs av fler incidenter. Julia får höra att kvinnor är opålitliga, för att de flyttar iväg med sina pojkvänner, och inte slutför sitt arbete. Handledaren refererar även till henne som sin slav.
– Det kändes som att vad jag än gör så kommer han att tycka att någonting är fel. Det var verkligen den känslan. Jag skulle kunna beskriva det som psykologisk otrygghet, säger Julia. Vid ett tillfälle skriker handledaren på henne för att hon håller i ett försöksdjur på fel sätt.
– Jag blev otroligt chockad. Det har aldrig hänt tidigare att en kollega skriker på mig på det sättet, säger hon.
HANDLEDAREN UPPGER Å sin sida att han blev orolig för att Julia skulle bli biten när hon höll i försöksdjuret och att det var därför han sa till henne. Han kan inte minnas att han ska ha varit kritisk till kvinnliga studenter och menar att han aldrig använt ordet slav för att beskriva någon.
Men Julia beskriver hösten som en mardröm.
– Får man ständigt höra att man gör fel saker, så börjar man tro på det. Jag trodde genuint att
jag var mindre kompetent. Och att det var osäkert om jag var lämplig för den här positionen för att jag var kvinna, säger hon och fortsätter: – Jag blev verkligen hjärntvättad.
I december åker Julia hem och firar jul. När hon kommer tillbaka känner hon att hennes arbetssituation inte längre fungerar. Hon berättar för sin huvudhandledare, som ansvarar för den biträdande handledaren, om sina upplevelser. Han föreslår att hon ska vara hemma ett tag. Julia, som är desperat efter en lösning, går med på detta. I dag ställer hon sig kritisk till att det föreslogs som en lösning.
– Då ville jag hem, så jag köpte det. Men nu kan jag undra hur det skulle hjälpa mig med det jag har blivit utsatt för?
Huvudhandledaren ska, enligt uppgifter till Lundagård, dock ha sett det som ett sätt för Julia att få en paus från situationen under tiden som de kom fram till en lösning.
Även Mikael Bodelsson, prefekt, det vill säga högsta chef, vid den kliniska institutionen, tycker att det kan vara ett rimligt sätt att hantera situationen på.
– Det är en svår fråga att svara på, men om hon mådde väldigt dåligt kan det vara ett sätt att hämta
krafter. Men det är ju inte en permanent lösning. Utan man måste ta tag i problemen också, och det vet jag att de gjorde, säger Mikael Bodelsson.
Parallellt med att Julia inte längre är på jobbet, så försöker huvudhandledaren, Julia och doktorandombudsmannen hitta lösningar, såsom att Julia inte ska behöva dela kontor med den biträdande handledaren. Universitetets HR-avdelning blir dock inte inkopplat i fallet, vilket beror på Julias anställningsform som industridoktorand.
JULIA VAR INTE anställd av universitetet, utan ett företag, som lät henne utföra sina doktorandstudier på arbetstid. Detta gjorde att HR vid LU inte kunde hjälpa henne. Men inte heller HR på företaget Julia var anställd på kunde hjälpa henne, eftersom situationen utspelade sig på en annan arbetsplats.
– Jag hamnade i ett mellanland där det kändes som att ingen ville ta i mig. Ingen visste vem som hade arbetsgivaransvar och vem som skulle hantera situationen, säger Julia.
Mikael Bodelsson håller med om att det blev problematiskt när HR inte kunde hjälpa Julia.
– Hon hamnade mellan stolarna och det är verkligen olyckligt. Det beror helt enkelt på att kontraktet, som universitetet har skrivit med företaget, är otydligt formulerat kring vem som har ansvar i en sådan här situation.
Enligt Mikael Bodelsson var kontraktet mellan företaget och universitetet ett stadardkontrakt, som brukar användas.
Är det inte i sådana fall problematiskt att andra kan hamna i samma situation som Julia? – Jo. Det måste vi fixa. Så här kan det inte vara. Där måste vi bli bättre nästa gång. Det måste bli jättetydligt, för det kan krävas snabba åtgärder i den här typen av ärenden, säger han. Under vårvintern 2024 anmälde Julia sin handledare för sex olika fall av diskriminering internt till LU. Universitetet beställde då en utredning för att reda ut vad som faktiskt hade hänt. I somras kom beskedet: Handledaren har agerat fel.
I DE ENSKILDA fallen kan utredarna inte påvisa diskriminering, men de menar att han har agerat problematiskt. Eftersom detta inte har skett vid ett enstaka tillfälle, utan upprepade gånger blir den sammantagna bedömningen att handledaren har utsatt henne för diskriminering. – Jag är helt med på den linjen. För att om man tappar humöret en gång, leder det inte till en diskrimineringsanmälan. Men det sammantagna blev för mycket, säger Julia.
Handledaren uppger att han, så fort han fick reda på att Julia inte var bekväm med att jobba med honom, bad om ursäkt. Han säger sig ha varit genuint förvånad och ville gärna hjälpa
till för att lösa situationen på bästa möjliga sätt, bland annat genom att byta kontor.
HAN STÄLLER SIG dock kritisk till utredningen. Han tycker bland annat att det är märkligt att utredarna i sex av sex fall inte kan påvisa att Julia har blivit diskriminerad, men att de ändå kommer fram till att han har utsatt henne för diskriminering.
”En trovärdig slutsats måste förlita sig på tydliga bevis, och inget av de enskilda fallen uppfyllde tröskeln för kränkning”, skriver han i ett mejl till Lundagård.
Samtidigt upplever han att ledningen inte har tagit varken honom eller hans välmående på allvar.
”Förutom (huvudhandledaren) så är du den första personen som frågar mig om mitt perspektiv”, skriver han till Lundagård.
Mikael Bodelsson tycker att det är allvarligt att handledaren inte känner att han har fått stöd under den här perioden, men han anser ändå att han har gjort sitt bästa för att stötta alla inblandade.
– Det har jag verkligen försökt att göra, säger han.
Redan innan utredningen var klar valde Julia att säga upp sig. Hon ville inte vara kvar. Inte på medicinska fakulteten, inte i Lund och inte i forskningsvärlden.
Två motioner som vill att SSK ska göra offentliga politiska uttalanden till stöd för Palestina har lett till stök vid nationsmöten. Liknande motioner har lämnats in vid flera nationer. Interna dokument som Lundagård tagit del av knyter motionerna till Lund students for Palestine (LSFP).
TEXT ERIK LINDBERG
I samband med ett nationsmöte på Sydskånska nationen (SSK) i september uppstod irritation mellan flera av deltagarna på mötet och SSK:s styrelse. Mötet var bland annat till för att välja in nya aktiva i nationens utskott och välkomna nya studenter till nationen – men så blev inte fallet.
Talartider överskreds, ordföranden överröstades och dagordningen respekterades inte, berättar nationens kurator Noa Liungman.
– En grupp personer kom dit med en aktiv agenda att störa nationsmötet. Andra av våra medlemmar kände sig trakasserade och flera lämnade mötet för att de kände sig obekväma, säger han.
Anledningen till stöket var att en grupp personer protesterade mot att två motioner de lämnat in till mötet inte togs upp.
Motionerna yrkar bland annat på att SSK ska göra ett uttalande till förmån för ”mänskliga rät-
tigheter och studenters rätt att protestera för den palestinska frihetsrörelsen”. Uttalandet riktar kritik mot avhysningen av ”Palestinagård” – tältlägret i Lundagård – och menar att universitetets ramverk för studentengagemang är för snäva.
SSK:S INSPEKTORAT, SOM är ansvariga för att tolka nationens stadgar, menar att motionerna strider mot SSK:s stadgar. Enligt stadgarna ska nationen verka i en demokratisk anda för alla människors lika värde och vara religiöst och politiskt obunden.
En av motionerna vill att SSK ska signalera i sina offentliga kanaler att nationen fördömer universitetets och svenska statens agerande i förhållande till kriget i Gaza. Nationens inspektorat menar att motionerna går stick i stäv med stadgarnas krav på politisk obundenhet och att de därför inte kan behandlas.
– Vi bedriver inte påverkanspolitik. Vi bedriver inte studiebevakande politik – det har vi kårerna till. Och vi bedriver heller inte intressefrågor för särskilda grupper av medlemmar. Då hade vi behövt bli en annan typ av organisation, säger Noa Liungman.
Motionsförfattarna menar att uttalandet är en förlängning av SSK:s ambition att verka i en demokratisk anda.
– Jag tycker att det är jättemärkligt att man
vägrar att ens lyfta motionerna på ett möte så att vi i alla fall kan diskutera frågorna, säger en av motionsförfattarna till Lundagård.
De upplever att den demokratiska processen vid nationen har blivit vingklippt.
– Det är ett maktmissbruk.
Nationen får inte driva politiska frågor enligt stadgarna. Vad menar ni att nationen skulle kunna göra annorlunda?
– Att vara politiskt obunden betyder att man inte håller fast vid en politisk hållning. Det betyder inte att man inte kan fatta politiska beslut och det har de gjort flera gånger förut, säger en av motionsförfattarna.
SSK är inte den enda nationen i Lund som mottagit motioner av liknande slag. Även Kalmar nation och Blekingska nationen har fått in snarlika skrivelser.
Kalmar nations kurator Gustaf Morenius skriver i ett mejl till Lundagård att nationens Seniorskollegium inte anser att motionerna är förenliga med deras stadgar och att de därför inte kommer att behandlas på något nationsmöte.
SÅ ÄVEN PÅ Blekingska nationen, som också har valt att inte ta upp motionerna med hänvisning till nationens stadgar, berättar Kåre Bergengren, kurator på Blekingska nationen.
Att tre nationer mottagit nästan identiska motioner samtidigt är ingen slump. Även om motionerna är signerade av enskilda privatpersoner som är medlemmar vid de respektive nationerna, är initiativet sanktionerat av Lund students for Palestine (LSFP). Det framkommer av ett internt mötesprotokoll från LSFP som Lundagård har tagit del av.
I MÖTESPROTOKOLLET STÅR det att situationen på SSK är ”en enda röra”. I dokumentet skriver LSFP även att nationerna Kalmar och Blekingska valt att inte behandla de inskickade motionerna och att de väljer att ”fokusera på SSK för stunden”.
En av motionsförfattarna Lundagård har talat med menar dock att hon inte har några band till LSFP.
Men det står i LSFP:s interna dokument att ”vi pratar med Lundagård om SSK”. De enda personerna vi har pratat med är ju ni. Är inte det en ganska tydlig koppling till LSFP?
– Det kan jag inte kommentera. Det får ni ta upp med LSFP, säger en av motionsförfattarna.
Lundagård har sökt LSFP, men inte fått något svar.
Noa Liungman hoppas att gruppen som står bakom motionerna hittar andra forum där de kan driva frågan.
– Vi har många politiskt aktiva på nationen och jag hoppas verkligen att de hittar ett sätt att driva de här frågorna som är jätteviktiga för dem. Men nationen är fel plattform för det. Vi är en opolitisk verksamhet, säger han.
Arkivbild från en demonstration inför förra årets upplaga av Arkad. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra
Vapentillverkaren Aimpoint kommer att delta på årets Arkad-mässa. Detta trots stora protester mot Malmöföretaget, som säljer rödpunktssikten för bland annat militärt bruk till bland annat israeliska vapenföretag.
TEXT EMILIA LINDHOLM
– Ja, precis som tidigare år så är Aimpoint anmälda till årets mässa, säger Ebba Ljunggren, ordförande för Teknologkåren vid Lunds tekniska högskola (LTH).
Arkad är en mässa som årligen anordnas av Teknologkåren med syftet att minska gapet mellan studentlivet och arbetslivet. Lund students for Palestine (LSFP) har vid flera tillfällen protesterat mot studentorganisationers samarbete med företaget Aimpoint, bland annat genom en demonstration utanför Kungshuset i Lundagård tidigare i år.
ÄVEN UNDER FÖRRA årets Arkadmässa anordnades en demonstration för att protestera mot valet att bjuda in företag som LSFP menar gör affärer med israeliska företag och militär.
– Man kan hänvisa till uttalandet de gjorde när Ryssland invaderade Ukraina, och att då är det ju uppenbarligen möjligt för universitet att göra det. Och med tanke på vad som händer vill vi att så många röster som möjligt ska lyftas, sa Darius Backström, som är en del av LSFP, vid förra årets demonstration.
I år kommer LSFP återigen att anordna en demonstration i anslutning till mässan. Ebba Ljunggren förklarar att de i nuläget inte har någon policy som förhindrar företag som Aimpoint att delta.
– Syftet med Arkad är att vara en kontaktyta mellan näringslivet och studenterna och att ge
LTH-studenter en bild av den breda arbetsmarknaden som väntar efter att man pluggat klart. Och i nuläget så har vi inte några ställningstaganden i våra policies som talar emot samarbeten med några typer av företag, säger hon.
Ebba Ljunggren uttrycker en förståelse för att det kan skapa starka känslor att de låter företag delta på mässan som verkar inom vapenindustrin.
– Vi har verkligen full förståelse för de som mår dåligt över kriget och den humanitära kris som pågår i Gaza och vi hänvisar alla som kontaktar oss till de stödfunktioner som finns inom Studenthälsan.
EBBA LJUNGGREN FÖRKLARAR också att deras medlemmar har möjlighet att framföra sina åsikter genom att skriva motioner och ta ställning till deras policyer.
Studentorganisationen Lunds akademiska officerssällskap (LAOS) valde att gå en annan väg och bröt sitt samarbete med Aimpoint inför deras evenemang om Sveriges Natomedlemskap.
”Inför vårt [event] valde vi att avlägsna Aimpoint som del av evenemanget då det framkom att de utgjorde hinder för att alla skulle kunna delta och komma till tals under evenemanget”, skriver Otto Silfverschiöld, ordförande för Lunds akademiska officerssällskap, i ett mejl till Lundagård.
Däremot kommer de att fortsätta att samarbeta med Aimpoint i framtiden genom att låta dem köpa annonsplatser.
”Vi konstaterar att Aimpoint följer svensk lagstiftning och säljer produkter till Sveriges Försvarsmakt och vi uppskattar vårt samarbete med dem. Vidare vill jag understryka att Lunds akademiska officerssällskap inte tar politisk ställning”, skriver Otto Silfverschiöld.
Lundagård har sökt Aimpoint.
”
Jakten på det förbjudna har blivit enklare.
I en värld full av regler, lagar och normer frestas vi av att se utanför begränsningarna. Varför lockas vi av att att bryta mot regler? Sociologen Erik Hannerz ser en tydlig koppling mellan gränsöverskridande beteende och vårt behov av att skapa en egen identitet.
TEXT OSKAR GUSTAVSSON KLINGENSTIERNA
FOTO AINO AGNÉ
Genom historien har människor alltid lockats till det förbjudna.
Det vi inte känner till vill vi veta mer om. Vad som anses vara förbjudet kan vara svårdefinierat och påverkas av flera olika faktorer. Dina personliga moraliska och etiska värderingar spelar in, liksom normerna i din omgivning och samhället i stort. Även staten medverkar och formar bilden av det förbjudna genom att skapa och upprätthålla lagar. Spannet är enormt.
Att människor känner den här attraktionen till det förbjudna har fängslat Erik Hannerz, forskare och lektor i sociologi vid Lunds universitet, sedan ung ålder. I sin forskning har han framför allt undersökt olika subkulturer, såsom graffitimålare, punkare och Flashback-detektiver.
− Jag har alltid varit intresserad av det som framstår som konstigt. Vad är det som gör att folk väljer att ställa sig utanför en ordning och
att man söker efter att vara annorlunda? Det har alltid lockat mig. Jag vill kunna svara på frågan ”varför” hela tiden, säger Erik Hannerz. Redan som unga är vi nyfikna på det förbjudna i vår jakt på identitet. Genom att bryta mot regler och normer utmanar vi samhällets förväntningar och söker en plats där vi kan känna oss hemma. De första upplevelserna av detta kan vara när vi tjuvkikar på julklappar innan julafton eller ser en skräckfilm vi egentligen är för unga för. Med åldern blir de gränser vi lockas att överträda alltmer komplexa. Minns du första gången du bröt mot en regel, kanske smög in på en fest oinbjuden eller provade alkohol? Känslan av att utmana osynliga gränser är något vi alla bär med oss.
− Unga människor vill skapa en egen makt och en egen person. Man tar ett steg från det tidigare, men också från vuxenvärlden. Snatteri, skadegörelser och olaga intrång är en typ av utforskande av gränser och även av ett jag,
säger Erik Hannerz.
Han förklarar att jakten på det förbjudna, och därtill sin identitet, är en sorts lek. Dessa aktiviteter innehåller ett element av frivillighet och en osäkerhet som gör dem lustfyllda, precis som en lek. De sker under specifika omständigheter, på en viss tid och plats. Både njutningen och handlingarna är starkt kontextberoende och kan påverkas av grupptryck. Överträdelsen ger en känsla av makt och kontroll, men när man blir påkommen skapas ofta en känsla av skam.
DET ÄR INTE bara ungdomars lekfulla utforskande som förändrats. Den moderna världen erbjuder också nya sätt att ifrågasätta normer när vi har betydligt fler rättigheter och en större dos frihet, vilket medfört att vi har ett annat förhållningssätt till att bryta gränser.
− Det unika och avvikande kännetecknar vår samtid. Det som tidigare var bundet till subkulturer, att man stod ut i grupp, har blivit en
samhällsdiagnos. Jakten på det genuina skapar mer utrymme för att bryta mot normen, säger Erik Hannerz.
Även sociala medier har förändrat vår relation till det förbjudna. Det som en gång varit svåråtkomligt, som piratkopierad film och kontroversiell musik och litteratur, är numera bara ett klick bort. Den digitala världen gör det förbjudna mer tillgängligt än någonsin och mycket av det som tidigare var tabubelagt har normaliserats.
− Jakten på det förbjudna har blivit enklare. Samtidigt har det blivit svårare för att färre saker är förbjudna. Sociala medier har gjort det möjligt för oss att tjuvtitta in i det förbjudna och möta likasinnade och utforska subkulturer. Vi ser även en ökad individualisering av samhället som gör att vi inte reagerar lika skarpt mot avvikelser som innan, säger Erik Hannerz.
ETT KLASSISKT EXEMPEL på en subkultur som tidigare ansågs vara avvikande var punkens revolt mot samhället på 1970-talet som inte
bara avvisade regler, utan skapade också aktivt en ny identitet. I dag har vissa subkulturer blivit mainstream, men jakten på det förbjudna finns fortfarande kvar, fast på nya sätt. − När min morsa växte upp var tatueringar något hemskt. I dag reagerar jag när jag träffar en person som inte har tatueringar. Har det då blivit mer förbjudet, eller har det som tidigare var förbjudet blivit mainstream? frågar sig Erik Hannerz.
Den paradoxala utvecklingen gör att vi idag har både större möjligheter att utforska det förbjudna och mindre utrymme för att faktiskt känna att vi bryter mot något. Mångfalden i samhället har gjort att det tidigare förbjudna nu ofta accepteras som en del av ett större spektrum. Samtidigt kommer nya områden att bli föremål för regler och förbud. Det är också viktigt att beakta hur dessa förändringar påverkar vår förståelse av normer och avvikelser. Erik Hannerz understryker att normerna kring vad som utmanar samhället alltid är i rörelse.
− På 80-talet var det skräckfilmer som var
förbjudet, på 90-talet riktades debatten mot tv-spel som orsakade moralpanik. Sedan kom veganrörelsen, terrorism, black metal-scenen och islamism. I dag är det gängkriminalitet som dominerar diskussionen, säger Erik Hannerz.
HUR SER DÅ framtiden ut om alltmer av det förbjudna börjar normaliseras? Enligt Erik Hannerz kommer jakten efter det förbjudna att fortsätta. Subkulturer som tidigare ansågs extrema kommer bli konventionella, medan nya uttryck kommer ses som gränsöverskridande. I samband med detta lyfter han även fram risken med den ökade individualiseringen:
− Vi har inte blivit ett bättre samhälle, men det vore fel att säga att individualiseringen inte medfört något gott. Samhället har blivit mer mångfacetterat, men det finns risker med en ökad individualiserad skillnad, till exempel att skillnad reduceras till en form av konsumtion, snarare att som i exemplen med subkulturer utgöra en grund för en kollektiv kraft.
Under Lunds gator finns spåren av en annan tid – ett Sverige som i kalla krigets skugga förberedde sig för krigets mörka realiteter. Lundagård har utforskat underjordiska reliker från det oroliga 1900-talet och pratat med personer som ser glömda skyddsrum och den civila beredskapen som något värt att återuppliva.
TEXT LOKE SJÖDIN & TUVA STRAND
FOTO LAURA LYALL FOLKMAN
Skyddsrum är en av de vanligaste underjordiska konstruktionerna. Efter andra världskriget upplevdes hotet om kärnvapenkrig vara överhängande. De nästan 20 000 skyddsrum som byggdes i Sverige under 1950-talet finns kvar som påminnelser om hur allvarligt man såg på säkerhetsläget.
1957, ett år innan Sverige lade ned sitt hemliga projekt att bygga egna kärnvapen, byggdes Lunds största skyddsrum: Civilförsvarets ledningscentral under Sankt Jörgens park.
Från denna hemliga och bombsäkra bunker på runt 300 kvadratmeter utspridda över två våningar skulle man leda civilförsvaret i händelse av krig. Med egna dieselgeneratorer, vattenmagasin och kommunikationsförbindelser stod bunkern redo att husera 50-60 personer som skulle bo och jobba där.
Men efter kalla krigets slut och Sovjetunionens fall nedprioriterades civilförsvaret. 1993 inaktiverades bunkern. I dag är tillträde förbjudet, men under en period på 90-talet användes den av föreningen Ung Kultur i Lund till bland annat konstevent. LU-alumnen Calle Bergendorff besökte ett av dessa för runt 30 år sedan.
– Då kunde man gå in, det kostade 10 eller 20 kronor. Om jag minns rätt var det lite mörkt och fuktigt. Och så hade de satt upp lite belysning, för den är, eller var då i alla fall, fullt utrustad med reservkraftverk, berättar han.
Calle kan även bekräfta ryktena om att det förekom rave-fester i bunkern.
– Polisen hade väl hittat både ett och annat som kanske inte hör hemma i ett civiliserat samhälle, men var ska det vara om inte i en bunker? säger han.
Grannarna började klaga någon gång på 90-talet, och sedan dess har bunkern varit stängd. Att besöka den i dag innebär alltså att ge sig in på ”urban exploration”.
CALLE ÄR KANSKE Skånes främsta ”urban explorer”. På sin blogg Tillträde förbjudet har han dokumenterat över 170 besök av platser som är
mer eller mindre förbjudna att besöka. Han har även gett ut en bok om sitt utforskande: Skånesglömda rum: Det industriella välståndets ruiner.
Han hymlar inte med att det ibland krävs att man bryter mot lagen för att besöka de här platserna.
– Det är vi medvetna om hela tiden, att vi begår brottet olaga intrång och det kan ha olika straffsatser, säger Calle.
Han har dock principer kring hur utforskandet ska gå till. Dessa kan kokas ned till: Förstör ingenting, ta inget mer än foton, lämna inget mer än fotspår.
spindelägg som hänger upp och ned i taket, och lika många källarspindlar kryper runt på väggarna. Bunkerns bombsäkerhet präglar planlösningen. Trappan vid ingången leder ner till en lång korridor som mynnar ut i ytterligare en ingång på andra sidan. Om en bomb faller nära någon av ingångarna ska korridoren leda tryckvågen genom bunkern och ut på andra sidan, medan de bankvalvstjocka dörrarna som kantar korridoren skyddar resten av bunkern. Vidare är de centrala sov- och arbetsutrymmena ovalt formade för att bättre stå emot chockvågor.
Det är vi medvetna om hela tiden, att vi begår brottet olaga intrång.
Med Calles goda råd i bakhuvudet beger vi oss mot Sankt Jörgens park. Det tar en stund innan vi hittar fram till bunkern, som döljer sig i tät vegetation. Väl vid ingången inser vi att det tunga låset och de svetsade bultarna hindrar oss från att komma in utan att bryta mot Calles principer.
EN VECKA SENARE är vi tillbaka vid bunkern, den här gången i sällskap av kommunens fastighetsförvaltare, som har nyckeln. Där möter vi även Calles utforskarkompanjon Göran Wallén, som iklädd gummistövlar, regnbyxor och pannlampa skänker en viss värdighet till vårt lilla utforskargäng. – Glömde ni gummistövlarna hemma? säger Göran med glimten i ögat när han får syn på våra sneakers.
När fastighetsförvaltaren ska låsa upp bunkerdörren upptäcker han att gångjärnen är bortskruvade. Någon har varit där sedan bunkern stängde. Vi öppnar dörren och den soliga oktoberdagen strålar ner i underjorden för första gången på länge. I dagsljuset uppenbarar sig hundratals
Vi behöver inte gå många meter innan vi är helt beroende av ficklampor för att ta oss fram. Ljudet av grossat glas mot våra skosulor ekar genom de övergivna rummen. På sina ställen är golvet täckt av vatten, men ingenstans mer än någon centimeter djupt. Här finns sönderslagna toaletter, arbetsplatser, sängar, ljusstakar för stearinljus och fimpar.
Från ugnen i köket sticker en ugnsform, med obestämbart innehåll ut, som om någon var mitt i matlagningen när bunkern stängdes för 30 år sedan.
På en vägg har någon tagit närvaro i bunkern, år 2023. Antagligen är klottraren samma person som har plockat bort gångjärnens bultar på bunkerdörren.
Här och var är betongväggarna prydda av klotter. ”do not enter my hore”, ”here is only pain”, ”death lies here” och en enkel illustration föreställande två rosa bröst. Göran är dock förvånad över att det inte är mer klotter på väggarna.
– Men det beror ju på hur lång tid det tar tills de där gångjärnen är fixade, säger Göran.
Liksom Calle har Göran varit på konstutställning i ledningscentralen och är därför bekant med lokalerna. Han försvinner från gruppen och utforskar på egen hand.
– Jag friskar upp minnet, säger Göran när vi hittar honom igen.
Han försöker kartlägga ledningscentralens planlösning. Göran visar oss nödutgången, som består av en liten lucka i marknivå. Ingången leder till ännu en lucka som vetter ut mot en
vertikal kanal. Vi testar flyktvägen och kan konstatera att den är väldigt trång.
Göran tycker att det är synd att inte fler utrymmen som dessa finns tillgängliga för allmänheten.
– Det är bara att hitta på något bra användningsområde, säger han.
LIKSOM DEN GAMLA ledningscentralen byggdes merparten av Lunds tekniska högskolas (LTH) campus under kalla kriget. Andreas Svensson, processledare på medicinska fakulteten, har arbetat med LTH:s fastigheter och misstänker att lokalerna är präglade av krigshotet.
Han berättar att det finns två kulvertar på LTH-området. Båda dessa finns dock till av förhållandevis ospännande anledningar. Den ena kom till för att ett ostlager inte ville flytta på sig när Matematikhuset och Matteannexet skulle sammankopplas. Den andra är en installationskulvert mellan M-huset och E-huset. I vilket fall är tillträde till båda två förbjudet sedan 2013. Klotter på väggarna där inne vittnar om att kulverten, trots detta, är välbesökt.
Från klottret kan Andreas utläsa att studenter firat en sista kväll med sin sektion på det förbjudna området. Officiellt tycker han att inbrotten är dumma, men inofficiellt, lite kul. – Jag har själv varit student så jag förstår hur spännande det är, säger Andreas.
Det finns dock ett rykte om att det finns en tredje, längre kulvert, som sammankopplar kemihuset med sjukhuset. Teorin är att kemihuset skulle fungera som en förlängning av sjukhuset i en krigssituation. Andreas tror inte på det ryktet. – Jag har aldrig sett en dörr och jag kan lokalerna bra, säger Andreas.
Det som håller på att förändras nu är att vi faktiskt finansierar ett civilt försvar igen. ”
Däremot tror han att LTHs campus ändå kan vara en del av en hemlig mobiliseringsplan.
– Det är väldigt tjocka bjälklag i maskinhuset, precis som att man skulle kunna köra in en stridsvagn och reparera den där, säger Andreas.
Han menar att bjälklagen är oproportionerligt tjocka i förhållande till den verksamhet som bedrivs i huset och att maskinerna som finns där är suspekt lämpade för militär verksamhet.
Om Andreas teori stämmer kan vi inte veta. Däremot vet vi att beredskapstanken
genomsyrade samhället på 60-talet, då merparten av LTH:s campus byggdes. Men det blev inget krig mot Sovjetunionen, och på 90-talet nedprioriterades både militär- och civilförsvaret. Denna avveckling och nedrustning har gett upphov till vad Fredrik Stenberg, beredskapssamordnare på Lunds kommun och delansvarig för kommunens skyddsrum, kallar för en beredskapsskuld.
– Det som håller på att förändras nu är att vi faktiskt finansierar ett civilt försvar igen, vilket vi inte har gjort på ungefär 20 år, säger Fredrik. Vi träffar honom på ett LSS-boende i norra Lund, där han ska visa oss ett av kommunens knappa 90 skyddsrum. Just det vi besöker byggdes 1964.
På väg ned till skyddsrummet möter vi en handläggare som, när hon förstår vad vi sysslar med, säger att deras skyddsrum inte är något bra exempel. Vi förstår snart vad hon menar: utrymmet har snarare karaktären av ett förråd.
ENLIGT FREDRIK ÄR det representativt för hur skyddsrum brukar se ut. Om något är han lite imponerad av att skyddsfiltrena som tillhör CBRN-systemet – ett vevdrivet luftfiltrationssystem som ska skydda mot kemiska, nukleära och biologiska stridsmedel – finns på plats. Men andra saker fattas, bland annat latriner. I båsen som tycks ha byggts för att husera
latriner hittar vi i stället julpynt.
– De använder det som ett förråd, och det är ganska vanligt. Det är tillåtet. Skyddsrum ska kunna färdigställas på 48 timmar. Det innebär att de får förvara saker, säger Fredrik.
Hur väl lever era skyddsrum upp till Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps krav?
– Inte alls, skulle jag bedöma. Jag har varit i tre-fyra stycken, och det har varit bedrövligt, säger Fredrik.
Vi frågar om inte skyddsrum är en förlegad form av beredskap med hänsyn till hur dagens krigföring ser ut. Fredrik menar att de tvärtom är superrelevanta och hänvisar till kriget i Ukraina.
– Det vi framför allt sett från rysk sida är fullständig terrorbombning, med både artilleri, raketartilleri och flygbomber. Där kommer skyddsrum och skyddade utrymmen in, säger Fredrik.
Men världens bästa skyddsrum gör ingen nytta om man inte är i det när bomberna faller. Fredrik tror att studenter i Lund generellt sett har dålig koll på var deras närmaste skyddsrum ligger. Han menar att det kan vara en generationsfråga.
– Om man är tillräckligt gammal och har upplevt ”första” kalla kriget, så tror jag man känner igen den orangea skyddsrumsskylten. Det finns med från uppväxten, säger Fredrik.
VI GER OSS ut på Lunds gator för att undersöka riktigheten i Fredriks fördom om studenternas bristande kunskaper.
Klara Pertmann och Karolina Björk studerar socialantropologi respektive konsthistoria. Klara vet inte var hennes närmaste skyddsrum finns, men det gör Karolina.
– Jag visste vart jag skulle när jag bodde hemma, men nu har jag ingen aning, säger Elton. – Man har väl egentligen noll koll på vad man ska göra om det blir krig. Man har ju hört om tidigare generationer som haft mer koll, med alla jodtabletter och liknande.
Om de var tvungna att söka skydd så tvivlar de på om skyddsrummen skulle leva upp till de krav som finns på dem.
– De lär väl hålla bombmässigt, men ransonsmässigt och så det vettefan, säger Elton.
Man har väl egentligen noll koll på vad man ska göra.
– Det finns i min källare, men jag har också bott i samma byggnad i 23 års tid, det vill säga hela mitt liv. Det är ett cykelgarage, säger Karolina.
Antalet cyklar i skyddsrummet i förhållande till hur många som bor i hennes hus gör henne dock tveksam till om alla skulle få plats därinne. – Det hade blivit jätte-, jätte-, jättetrångt. Men då kanske grannarna börjar hälsa i alla fall, säger Karolina och skrattar till.
ELTON EKENDAHL OCH Viktor Fredin, som studerar fred- och konfliktvetenskap tillsammans, vet inte var deras närmaste skyddsrum finns.
Efter att mer eller mindre ha bekräftat Fredriks fördomar om studenternas okunnighet talar vi med Eva Tideman, docent vid psykologiska institutionen. Hon vet inte var hennes närmaste skyddsrum finns och är inte heller förvånad över att många studenter inte vet det.
– Jag tror det är en form av förnekande, att man inte går in i det, och man vill nästan inte veta, säger hon.
Hur kan vi få Lundagårds läsare att ta det på allvar?
– Frågan är om de ska ta reda på skyddsrummen i första hand eller om de ska försöka göra något åt världsläget. Jag tror att fler skulle engagera sig politiskt. Den enda lösningen är att få så många människor på poster som möjligt, så de kan säga till och göra någonting, säger Eva.
Med anor som sträcker sig över århundraden har Lunds universitet länge varit en plats för gåtfulla ordnar och exklusiva herrsällskap. Mycket är höljt i dunkel, men såväl glada traditioner som skakande sexskandaler hör historien till.
TEXT ANDREA VON ESSEN
ILLUSTRATION STINA JONSSON
Ryktena om hemliga sällskap vid Lunds universitet har eggat fantasin i hundratals år. Frågan om vilka hemligheter som förvaltas under domkyrkans klocktorn och över skålar i punchglas gäckade kungamakten redan i början av 1800-talet. Då grundades Stjernan, det äldsta bekräftade studentsällskapet.
I kölvattnet av den franska revolutionen och Napoleonkrigen var skepsisen mot alla typer av privata sammanslutningar utbredd. När Nils Henrik Sjöborg, känd som ”stadens förnämste fest-tillställare”, grundade sällskapet Stjernan ville universitetsledningen genast förbjuda den. Detta trots att Sjöborgs sällskap knappast ägnade sig åt uppror mot kungakronan. I stället var det musik och litteratur på agendan, berättar Fredrik Tersmeden, studentlivsprofil och arkivarie vid Lunds universitet.
Mot slutet av 1800-talet uppstod allt fler studentordnar i Lund. Den äldsta nu existerande orden grundades 1868. En kvintett av studenter, flera med höga poster inom såväl Akademiska Föreningen (AF) som Smålands nation, bestämde sig för att bilda det slutna sällskapet CC (förkortning för latinets Cedant Curae, ”må bekymren vika”). Snabbt samlade sällskapet kreativa och humoristiska gestalter inom studentvärlden och fakulteten.
–De unga killarna blir så småningom professorer och fortsätter med sina ordenssällskap, säger Fredrik Tersmeden, som i dag är CC:s stormästare.
JONAS ARNELL-SZURKOS ARBETAR vid hovet med de kungliga riddarordnarna. Han tror att 1800-talets studenter hade flera inspirationskällor till sina sällskap, däribland frimurarorden. Den internationella frimurarrörelsen nådde Sverige redan 1735. Hemlighetsmakeri omgärdade frimurarnas världsåskådning, ritualer och hierarki, vilket gjorde skrifter om avhoppares avslöjanden ytterst intressanta.
– Det gav information för andra att kopiera frimurarnas ritualer för egna ordenssällskap. Det har funnits en faktor i det att frimurarnas avslöjande ledde till en massa olika parodierande ordenssällskap, men också seriösa som var byggda på ett lite annat sätt. De parodierande, där är sällskapet CC ett väldigt tydligt exempel.
Senare under 1800-talet grundades Storaste kroppkakan, Lunds äldsta orden inom en nation. Precis som för många ordnar har sånger och ceremonier har förvaltats från generation till generation. Ordensmärkena utgörs av kroppkakor i trä med olika band och liksom i frimurarorden kan medlemmarna stiga i graderma.
De flesta av dagens ordnar som finns knutna till nationernas baler och gillen kan härledas tillbaka till 1900-talets mitt. I takt med att nationshusen invigs och allt fler traditioner befästs blomstrar den öppna ordenverksamheten tillika uppfinningsrikedomen. Lunds nations Finnorden ska exempelvis rekrytera medlemmar med målet om att en dag ha nog med styrka att jämna domkyrkan vid marken.
NOG VILAR DET något särskilt
förföriskt över att vara utvald till en särskild krets. Ritualer och välbevarade hemligheter som endast uppdagas desto högre upp i graderna man stiger hör till ordens natur, menar Fredrik Tersmeden.
I sällskapet SHT har förkortningen utgjort ett mysterium i över 150 år. Orden uppstod 1844 i Uppsala och har i dag loger i flera
universitetsstäder, däribland Lund. Dess sanna namn vet endast de högst uppsatta.
Dock är hemlighetsmakeriet främst till för att roa nya medlemmar och invigningsritualerna bara för syns skull, då det redan är bestämt vem som valts ut.
Denna något mer självironiserande kultur skiljer Lunds ordnar från sina motsvarigheter i
Uppsala, menar Fredrik Tersmeden.
– Ofta är det några snäpp mer avspänt i Lund. Lite mer laid-back, lite mer självironi, säger han.
MEN VISST FINNS exempel genom Lundahistorien på sällskap som blivit ökända för elitism och pennalism. Det skandalomsusade herrsällskapet Hincus Medicus grundades på 1980-talet. Enligt en granskning gjord av Lundagård 2016 värvas två attraktiva läkarstudenter varje termin. Initieringsriten ska involvera en smärre operation på huden, och ärret blir ett attest för medlemskapet. Ordensbröderna ska sedan hjälpa varandra till åtråvärda positioner i arbetslivet, något som tillbakavisats från tidigare medlemmar.
Somliga sällskap utmärker sig onekligen med framstående namn på medlemsrullen –minst tre CC-bröder satt på utrikesministerposten mellan 1911 till 1932. Ytterligare tre har innehaft stolar i Svenska Akademien, som vid förra sekelskiftet dessutom bestod till nästan hälften av SHT-bröder. Dock anser varken Fredrik Tersmeden eller Jonas Arnell-Szurkos att studentsällskap kännetecknas av ambitionen att knyta karriärskontakter. Men naturligtvis uppstår vänskaper.
– Vänskapsband korrumperar per definition. Det tror jag man måste tänka på. Sedan är frågan hur mycket extra det blir när det gäller de här studentikosa ordnarna. Det är svårt att säga, anser Jonas Arnell-Szurkos. 1993 hamnade Grisorden, sällskapet för tidigare ledamöter i nationsstyrelser, i hetluften när uppgifter om fester med inhyrda strippor och sexistisk sång nystades upp. Även i professorstadsvillan
Locus Medicus Lundensis ska dekadensen frodats när Hincus Medicus ställde till med fest under det
”
Vänskapsband korrumperar per definition. Det tror jag man måste tänka på.
ekivoka 90-talet. 2016 briserade avslöjandet om påstådda sexuella övergrepp begågna av ordensmedlemmar under en av Hincus tillställningar. Snabbt tog fakulteten och Medicinska Föreningen avstånd från det hemlighetsfulla sällskapet, som än i dag ger upphov till viskningar.
DE MER SLUTNA sällskapen har i regel varit, och är fortfarande, exklusivt manliga. Att de inte har öppnats upp för den andra halvan av studentbefolkningen tror Fredrik Tersmeden beror på att det blir en annan atmosfär i ett enkönat sällskap. – Alla former av erotiskt spel och uppvaktning försvinner, menar han.
I stället har damordnar stiftats, och ofta återfinns ”systraordnar” till de manliga sällskapen. Och även om dagens studentsällskap fortfarande har en traditionell struktur behöver innehållet inte vara konservativt, menar Jonas Arnell-Szurkos. På den ofullständiga listan över Lunds sällskap återfinns bland annat Rosa Draken, en orden för gaystudenter. Men några närmare uppgifter om sällskapet har han inte kunnat hitta.
– Det är en av svårigheterna när det gäller studentordnarna. Ofta är det några goda vänner som bildar en orden. Den håller sedan ungefär deras studietid innan den faller isär.
I takt med att studenter har lämnat staden har de ljusskygga ordnarna fallit i glömska. Vetskapen om att lundalumnernas hemligheter och skandaler lurar i historiens vrår är kittlande. Men i sann studentikos anda har Lunds studentsällskap främst ägnat sig åt pastischer, lättja och vänskap.
– Trams, sång, spex, roliga tal och mycket snaps, konstaterar Fredrik Tersmeden med ett skratt
Under hösten för tre år sedan uppkom en idé, som under den följande våren blommade ut till en förening – Pizzaordern. En samling studenter som genom årliga vandringar kartlägger Lunds kebabpizzor och minutiöst utvärderar dem ned till varje gram och centimeter. Länge har de agerat i det dolda. Nu vill de nå ut med sina resultat.
TEXT HAMPUS ÅGREN
FOTO AINO AGNÉ
Kvällen inleds på Mårtenstorget, ett nav för lundensiska pizzerior. Varje vår genomför Pizzaordern en vandring där medlemmarna samlas och under en eftermiddag provar tio kebabpizzor och dricker tio öl. Just denna kväll är det ingen vandring som ska genomföras, utan en mindre inspektion av tre pizzerior. Ett tiotal medlemmar har samlats för att för första gången delge sin metod och sina resultat till media. De önskar att förbli anonyma.
Först ut är Palmyra Pizzeria & Restaurang. Stekos och förväntan ligger i luften. Gruppen samlas runt ett långbord vid ingången och lägger fram en köksvåg och ett måttband på den
glansiga bordsskivan. En kebabpizza med blandad sås beställs.
När föreningen grundades för tre år sedan utgjordes den av fem medlemmar. I dag är de 25. Varje höst väljs sex nya medlemmar in och de kan, efter ett antagningsprov, kalla sig kebabtekniker. Två av de närvarande medlemmarna valdes in tidigare under dagen.
– Jag hade väl visat mig vara framåtgående och kebabintresserad. Efter antagningsprovet av att provsmaka kebabsåser blev jag en del av ordern, berättar en av de nyvalda medlemmarna. Över tid kan man erhålla större uppdrag i föreningen, såsom första eller andra kebabtekniker, problemlösare, såsmästare eller finansiär.
– Finansiären ser till att det kommer in pengar till föreningen på ett eller annat sätt. Så som vi har jobbat hittills består det till stor del av revolut och pantpengar, berättar en kebabtekniker.
PIZZAN ANLÄNDER TILL bordet och ett sus ljuder genom sällskapet. En mobiltimer pausas, serveringstid är ett av kriterierna som bedöms. Med vana rörelser skrider medlemmarna till verket. Pizzan mäts och vägs, estetiken och presentationen utvärderas. Även lokalen och uteserveringen ingår i bedömningen, personalens bemötande och priset på pizzan likaså.
– Stor och fin uteservering. Mycket grönska, till och med barnstolar. Det är ju ett plus, kommenterar en kebabtekniker.
Några minuter senare är alla kriterier inmatade i ett Excel-ark. Kriterierna är viktade och bidrar olika mycket till slutbetyget. Viktigast är sås, kebab, pris och deg.
– Man kan diskutera detaljer hur mycket som helst, men i slutändan är det dansen över smaklökarna som är det centrala, säger föreningens första kebabtekniker.
EN KÄNSLA AV andakt fyller Palmyra då inmundigandet inleds. Under provsmakningen uppmuntras tystnad för att inte påverka kollegornas bedömning. Spontana reaktioner är dock tillåtna och tystnaden bryts då medlemmarna matar in sina individuella bedömningar i ett formulär.
– Jag gillar styrkan och sötman i såsen, men det är ingen Delphi-hetta, säger en kebabtekniker.
– Den är söt. Är det Fanta i såsen? frågar sig en annan.
Inspektionens nästa stopp är Sesam och proceduren är densamma. Pizzan beställs, mobiltimern startas, lokalen betygsätts. Samtalet kommer in på vad som får medlemmarna att engagera sig.
– Vi ses för att vi tycker att det är kul. Sedan blir det extra roligt när man tar det seriöst och försöker bedöma, berättar en kebabtekniker.
Vad finns det mer för motivation för att hålla igång denna verksamhet?
– Det står i våra stadgar att vi ska delge den här informationen till Lunds studenter, vilket vi misslyckats med tidigare. Det arbetet börjar nu, säger en av föreningens grundare.
– När man ska beställa den där hämtpizzan, då måste man ju veta var den är som bäst, tillägger en senior medlem.
Kebabs Sunt Ultima Gloria, kebab är den ultimata härligheten. Så lyder föreningens motto. Det är även en känsla som delas av merparten av de som intervjuas.
– Den här fyller inte alls ut tallriken på samma sätt som den förra, säger en kebabtekniker när kvällens andra pizza anländer och fortsätter:
– Vad säger vi om degen?
– Tunn, men fin! får han omedelbart till svar.
Ingen detalj av pizzan anses obetydlig. Vissa föredrar nötkebab, andra gyros. Det optimala antalet feferoni, kallad kebabfrukt i orderns lingo, diskuteras livligt.
– Fyra är för många. Allt upp till tre är positivt, säger en senior medlem.
Bellini Pizzeria
Pizzeria & Restaurang
Pizzabagaren på bilden har ingenting med ordern att göra.
Det råder sekretess kring medlemskapet i föreningen, vilket kommer med både för- och nackdelar. Å ena sidan inger det en högtidlig och exklusiv stämning, det hela känns speciellt. Å andra sidan innebär det att medlemskapet hemlighålls för andra. Samtidigt gillar medlemmarna att föreningen växer varje år och att den därmed kan leva vidare efter att de ursprungliga medlemmarna har slutat studera.
– Min dröm är att kunna komma hit om tio år och gå en vandring som alumn, säger en av föreningens grundare.
VISSA ASPEKTER AV föreningen väcker frågor. Medlemmarna hävdar att kvinnor är välkomna i ordern på samma villkor som män. Trots det har en kvinna aldrig kontaktats för att gå med. Föreningen består av 25 män. När faktumet lyfts blir stämningen något osäker.
– Det är något vi har snackat om, och det känns som det är något vi behöver tänka på en gång till, säger en kebabtekniker.
Kvällens sista stopp är Mårtens Pizzeria. Processen känns bekant vid det här laget. Kebabpizzan anländer till bordet och medlemmarna får varsin slice.
– Det här var en all-round pizza. Bra på många sätt, kommenterar en kebabtekniker.
Detta är föreningens tredje verksamhetsår och en stor mängd data har sammanställts. Enligt ordern är Mårtens, Delphi, Bellini och Kryddans pizzerior de som presterat bäst över åren, men det sker en stor variation från en vandring till en annan.
– Vi har ett resultat.
ORDEN TYSTAR ORDERN. Alla parametrar har matats in i Excel-arket och algoritmen gör resten. Kvällens vinnare var Mårtens Pizzeria med ett betyg på 6.10 av 10. Tvåa kom Palmyra på 5.82 och sist Sesam med 5.77. Betygen är något lägre än vanligt och medlemmarna spekulerar i om det kan bero på årstiden.
Gruppen minns tillbaka till de bästa kebabpizzorna de har smakat. Det högsta betyget uppmätt av Pizzaordern är Bellini Pizzeria från tidigare i år på 8.25.
– Det var en riktigt bra pizza det, utbrister en senior medlem.
Inspektionen är över och kvällen är slut. Vågen och måttbandet packas ned i en väska. Innan ordern skingras får de en sista fråga.
Finns den perfekta kebabpizzan?
– Det återstår att se. Vi har i alla fall inte stött på den än, svarar en kebabtekniker.
Det finns ingen festkultur med ett så hemlighetsfullt skimmer över sig som ravet. Till allt från det legendariska docklands på 90-talet och dagens skogsraves har personer dragits som önskar sig musik, dans och gemenskap. Men hur hemliga är raves egentligen?
TEXT LINN FRYKHOLM FOTO NEOMI ALGANI
Det ligger ett hemligt skimmer över ravekulturen. Svartklubbar, slutna spelningar och ”open-airs”finns här och där i Skåne, men Malmö dominerar. Det är musikevenemang utan tillstånd som bygger på kontakter för att kunna rikta sig till en viss publik. Den mytomspunna ravekulturen verkar fortfarande leva, men det är osäkert hur hemliga raves egentligen är.
– Ja, du, vi är ett gäng kompisar bara, säger Karl och skrattar som svar på frågan ”vilka är ni?”.
Sedan 4 år tillbaka har studenten Karl, som egentligen heter något annat, en raveförening ihop med sina vänner. Den startades med en vän från gymnasiet i Lund, men håller i dag endast till i Malmö. I dag är de en handfull personer som driver föreningen, men det är ofta många fler som hjälper till på evenemgangen. På spelningarna, eller ”open-airs” som Karl kallar det, spelar både de själva, gästande dj:s och större internationella dj:s.
– Så det blir olika musik varje gång. Det är viktigt att varje rave är unikt, det skapar en äventyrsskänsla.
Karl kan inte berätta så mycket specifika detaljer om spelningarna som hans förening anordnar utan att röja föreningens identitet. Han menar dock att det inte handlar om att de ska vara hemliga för hemlighetens skull, utan det ”hemliga” fyller ett annat syfte.
– Det är inte hemligt! Det handlar om att visa intresse och göra en effort för att gå på rave, säger Karl.
– Det ska krävas något av dig. Har du tagit bussen ut till ett dansgolv i en skog så har du redan investerat i kvällen. Då är man mer mån om att det ska bli najs.
Karl beskriver hur ravekulturen bygger på relationer och kontakter. Begreppet ”networking” dyker upp flera gånger. Det är vanligast att man får reda på slutna spelningar av en bekant eller någon likasinnad man träffar på en fest.
– Det ger en annan stämning än att bjuda in massa folk från olika världar. Men när man väl är där så är det ingen som vibecheckar. Det är sådant man vill slippa och det är en stor frihet, berättar Karl.
Om man ska tro vad Karl säger är inte raves och open-airs hemliga för att man vill arrangera ett exklusivt evenemang, utan snarare för att hitta rätt stämning genom att locka en viss sorts besökare. Därför har många arrangörer privata instagramkonton och evenemang på Facebook som kräver ett godkännande av följningsförfrågningar eller en personlig inbjudan.
– Vi, som många andra grupper, har en ”word of mouth”-metod. Man ska inte sälja ut sig och bli själlösa med massa marknadsföring, säger Karl. Som bekant dominerar nationernas nattklubbar för studenter i Lunds uteliv, vilket Karl menar inte går att jämföra med ravekulturens slutna spelningar.
– På klubb går man för att bara ha en kul kväll eller för att kanske gå hem med någon. Men på rave står musiken i fokus, menar Karl.
– Man får också dansa hur mycket man vill utan att någon kommer tycka att du är konstig. Det ska vara ett fritt uttryck.
Den fria dansen hänger ihop med syftet till varför man är där. Karl menar att ravet ska vara något roligt i sig, ett mål för natten, till skillnad från en klubbutgång där inte sällan förfesten är det roligaste.
Till slut ligger man i en buske, och det är ingen som vill dit. ”
– Därför är det bra ifall du som icke-raver skapar en slow-burn kärlek till fenomenet, snarare än en kort förälskelse som du sedan inte bryr dig om, säger Karl.
Om man känner sig tilltalad av detta får man dock röra sig bort från Lund och ned mot Malmö. Karl berättar att vid kollektivets uppstart testade de stora delar av Lund för att se var de kunde störa minst med den ljudvolym som spelningarna har.
NIKLAS, SOM EGENTLIGEN heter något annat, är en annan aktiv inom bland annat Skånes ravekultur. Niklas har producerat musik och spelat på olika musikscener sedan 2006, varav mest i Malmö och Stockholm där han beskriver sig som en ”undergroundfigur i klubbscenen”. Även han menar att Malmö är rikare på spelningar och håller en hög standard som klubbstad i Sverige. – Malmös klubbscen känns mer präglad till konst många gånger och kan därmed bli ganska nischat, vilket kan vara spännande för den som faller in i samma fack. Man kan få upp ögon och öron för nya akter och skapande.
Erin Ahmadi, en av anordnarna för musikföreningen Malmö Connection och besökare av raves sedan ungefär sex år tillbaka, menar också att Malmö har en bred, men lugnare, musikscen.
– Malmö är en internationell stad. Ravekulturen är dock mycket lugnare om man jämför med andra länder. I Sverige har man inte rave i fyra dagar i rad som man har i exempelvis Berlin.
Anna Gavanas är doktor i socialantropologi, dj och författare till böcker om bland annat disco- och ravekultur. Hon håller med om att Malmö är har en mångsidig musikscen.
– Jag antar att scenen i dag är väldigt diversifierad och att flera generationer deltar i att skapa fester med olika musikalisk profil både under och ovan jord, säger Anna Gavans.
Karl menar att ravescenen i dag är bra i den mening att den fortfarande utvecklas. Niklas anser å andra sidan att scenen har krympt de senaste åren, om man ser på Stockholm som exempel.
– I Stockholm kunde du ha mellan fem och tio raves att välja mellan på en kväll. Men jag tror också att det är svårare i dag att sätta upp en fest utan att göra det helt lagligt. Bra lokaler har nog minskat och det är hårdare böter.
EN STARK UPPMANING om gemensamt ansvar präglar ravescenen. Varken vakter från vaktbolag eller beviljade tillstånd att spela är något prioriterat hos anordnare.
– Attityden, speciellt i Stockholms uteliv med vakter och annan organiserad ”säkerhet” har gjort att folk söker sig till något annat mer vuxet där ansvaret ligger hos besökarna snarare än på ett gäng kriminella Knocke och Smocke från ett skumt bolag, menar Niklas.
Karl pratar om hur kulturen kring att alla tar hand om varandra på spelningar är en viktig förutsättning för att slutna spelningar och raves ska kunna fortsätta.
– Snubblar någon så drar man upp den. Det är det som man vill att alla har i bakhuvudet –att det är vår grupp som anordar spelningen, men att det är besökarna som gör det till en trevlig upplevelse, säger Karl.
Karl berättar att ifall besökare blir för påverkade så finns inget anordnat system för att ha kontroll på sådant.
– Till slut ligger man i en buske, och det är ingen som vill dit, för det roliga händer ju på dansgolvet. Man styrs av moroten i stället för piskan, menar Karl.
Hemlighetsbegreppet som ligger tätt om raves ser ut att vara något lösa. Vad som ses som så exklusivt utifrån verkar vara sprunget ur försöken att nå en nischad gemenskap genom vänner och vänners vänner.
– Det är precis som ett vanligt kompisgäng. Det är inte hemligt, men alla kan ju inte vara med, säger Karl.
I en samtid som präglas av total öppenhet riskerar något att gå förlorat. Felix Perklev utforskar frågan om huruvida vi borde vara oroliga för att hemligheterna ska glömmas bort.
TEXT FELIX PERKLEV
ILLUSTRATION KAJSA ROSANDER
För några veckor sedan presenterade SVT stolt sin nya satsning ”Naken med Stina Wollter”.
I programmet är det tänkt att svenska kändisar ska stå krokimodeller för konstnären Wollter, medan de pratar om sig själva och kring sin kropp. Kort därpå blossade det upp en het debatt på grund av kritik mot att Stina Wollter uttryckt sig antisemitiskt, varpå projektet lades på is. Debatten överskuggar det faktum att programidén är en träffsäker representation av samtidens syn på självutlämning. Nakenheten blir en symbol för den ärliga, rena, totala öppenhet som vi har lärt oss att älska.
Att ingen längre höjer på ögonbrynen åt den här typen av ärlighetsfrossande understryker öppenhetsidealet som råder i kulturen – självutlämnandet står i centrum. Vi kokar av upphetsning när kändisar redogör för sina osexiga åkommor, när de berättar om såren i släkten som aldrig läkt eller när de på andra sätt blottar sitt sårbara inre. Tendenserna genomsyrar kulturens alla former och nivåer. Självutlämningen gör sig påmind när Bianca Ingrosso och Pernilla Wahlgren fnissigt tar emot sina adhd-diagnoser i reality-programmet Wahlgrens värld. Lika påtaglitg är det när den nobelprisbelönade författaren Annie Ernaux skickligt mejslar fram den svidande kärnan i sin egen upplevelse av att finnas till.
DET FINNS MÅNGA anledningar att älska självutlämning. Först och främst tackar väl ingen nej till lite skvaller. När vi får ta del av det som vi fortfarande inbillar oss är tabu – svåra uppväxter, toalettbesök, nakenhet och dålig självkänsla – upplever vi att vi får en liten visit in det förbjudna. Dessutom finns det praktiska anledningar till att ställa sig bakom den nya självutlämningsnormen: Den bidrar till nedmonteringen av mystiken kring mediaprofiler. Numera vet vi att kändisar inte är gåtfulla halvgudar – det nya kulturklimatet har gjort det tydligt att de våndas med samma patetiska problem som alla vi andra dödliga. Hemligheternas tid i kulturvärlden verkar
alltså vara förbi. Kanske är deras plats i våra privatliv också hotad. De nya kulturella normerna uppmuntrar oss att på olika sätt dela med oss av vårt innersta, oavsett om det handlar om att göra friskt fläktande anekdoter av våra breakups, eller att fånga våra lökigaste stunder av self care på ”Bereal”. Sakta men säkert har vi lärt oss att förknippa öppenheten med något entydigt frigörande och hälsosamt.
HUR BORDE VI då se på hemligheternas uttåg ur våra liv? Är de bara en del av det förlegade – då skam och snäva sociala mallar dikterade hur vi uttryckte våra tankar och känslor? Jag känner mig villrådig, och söker mig därför dit otaliga generationer har sökt svar på de innersta frågorna: Kyrkan. Där stämmer jag träff med studentprästen Jan Kjellström. I sin yrkesroll har han på nära håll fått se när hemligheter blir smärtsamma, inte minst under sin tid som jourhavande präst. Då pratade han med människor som sökte akut samtalsstöd. Ofta ville de dela med sig av något som tynger dem.
personligt exempel:
– När jag träffade min nuvarande fru jobbade vi i samma cirklar. Under åtminstone ett tag var det hemligt att vi hade funnit varandra. Det var en väldigt spännande hemlighet att ha – ingen annan vet om att vi har en relation. Den perioden hade man inte velat vara utan, säger han.
Många kan nog relatera till Jan Kjellströms känsla, vare sig det handlar om att vara nykär, att vara gravid eller att ha kommit in på drömutbildningen. Han beskriver det som att gå runt och bära på en skatt. Att hålla något för sig själv kan göra det hemliga mer levande. Det är först när man kommunicerat hemligheten med omvärlden som den tar sig i uttryck i ord; det är först då man kan se omfattningen av den, dess faktiska avtryck på ens liv. Innan dess råder ett undantagstillstånd av skimrande ovisshet. Det går liksom inte att ta på hemligheten.
Det finns hemligheter som känns för jobbiga att dela med andra.
– Många gånger är det väldigt jobbiga saker, som de aldrig har delat med någon tidigare. Det finns hemligheter som känns för jobbiga att dela med andra, för att man tänker att det skulle förändra synen på en för alltid. Det blir väldigt tungt att bära, men det är också förståeligt ur ett överlevnadsperspektiv.
Jan Kjellström menar att många ringer, inte för att få förlåtelse av gud, utan för att man behöver lätta på sitt hjärta. Vidare beskriver han vilken enorm skillnad det gör för många att få prata om sådant de annars håller inombords. När han håller i samtal med studenter vittnar han ofta om en uppenbar förlösande känsla.
– Det har ju en enorm terapeutisk effekt att få dela med sig av något jobbigt. Ofta kan man se på folk, rent fysiskt, vilken lättnad det är, typ: ”puh, jag får fortfarande finnas”
Hemligheter kan uppenbarligen innebära existentiell skam och ångest. Men finns det också positiva aspekter av hemligheter för människor? Jan Kjellström verkar tycka det. Han ger ett
KANSKE ÄR DET just det där ogripbara som utgör en annan viktig funktion av hemligheter. Att gå och bära på något oåtkomligt ger oss en känsla av okränkbarhet. Så länge vi bär på något ingen annan vet kan ingen definiera eller äga oss fullt ut. – Det kan bygga en självkänsla, att ingen kan boxa in en helt och hållet, säger Jan Kjellström som kommer och tänka på ett utdrag ur en dikt av Tomas Tranströmer:
Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Dikten, som heter ”Romanska bågar”, vill påminna om de oändliga lager som döljer sig inom varje människa. Att komma nära en människa är att skala av lager på lager, att gå genom valv efter valv. Att välja att berätta en hemlighet är att låta ett valv öppna sig – ett valv av oändligt många fler. Det illustrerar vikten och obetydligheten av hemligheten på samma gång.
Kanske borde man inte dra i för höga växlar av den kollektiva utrensningen av hemligheter som sker medialt. Vi kanske snarare borde påminna oss om hur många hemligheter som finns kvar hos en människa, även efter att hon varit naken i tv, eller redogjort för sin barndom i en tusentals sidor lång självbiografi. En människa är ju trots allt inte sin kropp, sina toabesök, eller sin dåliga självkänsla. Om man ska tro Tranströmer finns det snarare alltid ett till valv bakom nästa. Hur mycket vi än försöker blotta vårt innersta, öppnar sig ytterligare valv, efter valv, efter valv.
Vintertiden är här! Äntligen kan vi mysa med Luuk, Lindström och höstens höjdpunkt – Tegnell. Budgetens (säkerligen) jätteviktiga punkter och techbolagens spioneri manar dock inte till ro. Lundagårds kulturkrönikör Marius Lyckå sammanfattar oktober månad.
I fredags började den nya säsongen av På spåret och som vi har längtat. Det mesta är sig likt. Vi har dressinen och första klass, Luuk och Lindström är programledare och deltagarna är som vanligt en blandning av komiker och journalister. Med ett stort undantag – före detta statsepidemiologen och coronakändisen Anders Tegnell! Ett deltagande som fångar något med både Sverige och tidsandan. Det är inte många länder där en statstjänsteman i underhållnings-tv hade gått hem. Men vi svenskar älskar ju vår offentliga förvaltning. Om det är någonstans resan från torr byråkrat till folkkär tv-personlighet är möjlig så är det just i vårt avlånga land. Dessutom är Tegnells deltagande ett tecken på att det våras efter pandemin. Corona är nu så långt i backspegeln att personer som uteslutande förknippas med denna traumatiska upplevelse har fått ett nostalgins skimmer över sig. Att se Tegnell är inte längre en påminnelse om att vi inte får gå på föreläsningar och att baren stänger klockan åtta. I stället förknippar vi honom med kunskap och trygghet. Hans sura miner låter oss självgott tänka på hur smarta vi var som inte sysslade med lockdowns som alla andra. Pandemin är verkligen slut, både faktiskt och psykologiskt, när vi gläds av att se Tegnell i lägerelds-tv.
Nu har höstbudgeten kommit! Eller nja, efter lite googlande förstår jag att det har kommit en budgetproposition som det ska beslutas om först i slutet av november. Politikintresserade känner nog att de ska ha en take, men ärligt talat: Hur många av oss är ens i närheten att ha koll på statsfinanserna? Dessutom har vi det finanspolitiska ramverket. Inte nog med att man ska ha åsikter om budgeten, man ska även ha åsikter om de regler som styr budgeten. Överskottsmålet, alltså att den svenska staten ska tjäna mer än den spenderar, är slopat. 35 år av skuldsanering är slut. Alla partier förutom
V och MP har enats om ett balansmål, vi ska varken låna eller amortera. 25 miljarder extra för politikerna att leka med. Det är åtminstone en förändring som vi dödliga (läs: inte ekonomer) begriper! I konflikten kring huruvida staten ska spendera mer eller mindre har också nya, rätt intressanta ”block” formats. V, MP, vänstersossar, KD och Svenskt näringsliv vill se en ökad statsskuld och större investeringar, medan sossarnas ledning och moderaterna vill se en mer försiktig politik. Det ska bli spännande att se om dessa oväntade allianser rör om i grytan under den kommande valrörelsen. Intriger kan jag åtminstone förstå.
Vi har alla varit med om det. Man pratar med en kompis om att ens gamla stavmixer luktar alldeles för mycket av bränd plast för att det ska kännas tryggt att använda den. Och vips! Nästa gång man är inne på mobilen får man reklam för Bosch nya stavmixer. Lyssnar mobilen på mig? I årets upplaga av rapporten ”Svenskarna och internet” publiceras en hel drös med statistik om svenskarnas internet- och mediekonsumtion. Som varje år är rapporten en guldgruva för journalister med idétorka och artiklarna om statistiken sköljer över en som en flod. Mest uppmärksammad är uppgiften om att 6 av 10 svenskar tror att mobilen lyssnar på dem i marknadsföringssyfte. Medierna är rörande överens. Vi 6 av 10 svenskar som tror att mobilen lyssnar har fel. Argumenten är många. Det står ju i användarvillkoren att de inte spelar in. Inga seriösa källor har rapporterat om inspelningar. Det är precis vad man hade sagt om man faktiskt spelade in, tänker jag. Kanske stämmer det att våra mobiler inte lyssnar i smyg. Egentligen har väl techbolagen så mycket information om oss att de inte behöver spionera för att skräddarsy reklamen läskigt bra. Men det känns ju bara ännu mer dystopiskt. För egen del har misstankarna om smyglyssnandet inte släppt än.
I sin tionde serieroman dissekerar Liv Strömquist självhjälpsindustrin och gör upp med den moderna människans behov av att kontrollera och optimera livet in i minsta detalj. Emmy Odeskog har läst Pythian pratar.
TEXT EMMY ODESKOG
TSerieroman
Pythian pratar
Liv Strömquist Norstedts
27 september 2024
appa kontrollen över ditt mående. Det är det första av sju livsråd som presenteras på första sidan i Pythian pratar
Serieromanen, som är Liv Strömquists tionde, har beskrivits som en självhjälpsbok mot självhjälp. Och mycket riktigt är det mot självutnämnda Tiktok-orakler, tv-psykologer och stegräknare som hon denna gång riktar sitt intellektuella artilleri.
Den moderna människan, konstaterar Strömquist, är ständigt upptagen med att förbättra sig själv. Man ska gå si och så många steg, sätta gränser mot alla som tar energi, hälla olivolja i morgonkaffet och fasta till klockan tolv. Vi har tillskrivit oss själva så mycket makt över våra liv att vi måste ägna hela detta liv åt att utöva den makten, driva bort döden och förverkliga oss själva. Och ja, det verkar suga märgen ur livet självt.
Strömquist livsråd uppmanar därför till dieternas, olivoljans och stegräkningens antites: Att tappa kontrollen (läs: att fatta att man aldrig hade någon kontroll) och acceptera döden.
DET HÄR, ATT ta någonting alldagligt (typ att känna ett diffust behov av att gå minst 10 000 steg) och sätta det i ett större, ofta socialpolitiskt, perspektiv, kan sägas vara Strömquist genomgående stilgrepp. Formen är essäistisk, ja snudd på akademisk. Hennes resonemang bottnar genomgående i teorier formulerade av olika sociologer och psykoterapeuter. De som är bekanta med henne sedan innan kommer att känna igen namn som Hartmut Rosa och Zygmunt Bauman. Vid första anblick står det här tunga, teoretiska innehållet i kontrast till de handtecknade, färgglada figurer och korta texter som gör Pythian pratar till en seriebok. Ganska snabbt förstår man dock att formen snarare är tätt förknippad med innehållet. Den ena möjliggör den andra.
Bilderna blir en plattform för humor samtidigt som de hjälper till att styra tempot; tomma, avskalade illustrationer dyker upp precis där de behövs. De komplicerade poängerna sammanfattas kort och koncist i pratbubblor och tankemoln.
I detta, inser jag, ligger Strömquist största fördel. Hon är pedagogisk. Pythian pratar är ännu ett exempel på hur hon lyckas ta ett stort, svårt material och göra det tillgängligt för folk som aldrig hade kunnat (eller ja, orkat) göra det själva.
TROTS DEN BITVIS tunga teorin är det passagerna om antiken och Romarriket som upplevs långrandiga. ”Pythian” i bokens titel refererar, till exempel, till oraklet i Delfi som försåg allmänheten med råd om hur man skulle leva –något Strömquist tar fasta på. Ett helt uppslag ägnas exempelvis åt bilder av hur en get skakar på olika sätt framför Pythian. Snark. Det är varken tillräckligt roligt för att stå på egna ben, eller tillräckligt meningsbärande för att kvoteras in
ändå. Den stora plats som antiken tar i bokens tematik känns därför oproportioneligt stor.
Trots detta är igenkänningen alltid nära till hands. Strömquist behåller genomgående fötterna på jorden, och fingret på samhällspulsen. Jag känner mig sedd, och är så pass narcissistisk att det i sig har ett visst underhållningsvärde. Det jag känner mig sedd i är å sin sida ganska deppigt. Med Pythian pratar i ena handen och d-vitaminerna, Hoka-skorna och hälsoappen i andra är det inte svårt att förstå vilken optimeringskultur Strömquist syftar på.
Men, det finns kanske just därför också någonting befriande i att få höra att det inte behöver vara ett tecken på inneboende svaghet att inte ha hittat sin innersta autencitet, följt alla sina drömmar, sagt upp vänskapen med alla sina jobbiga vänner och och gått en miljon steg innan fyllda tjugofem.
Det är bara livet. Släpp det. Acceptera din dödlighet och, som det sista livsrådet lyder: ”Gå ut.”
ILLUSTRATION
ELLEN GEMBACK
DISKHONS HEMLIGHETER
Jag dansar och ”sjunger” till Highschool musical klockan 01 på natten i min nedsläckta lägenhet i högst dramatisk anda. Med svängande armar till Troy Boltons ”Bet on it”, letar jag samtidigt efter min spegelbild i diskhon jag fyllt med vatten. Grannen under mig som hör vartenda hopp och steg jag tar, föreställer sig säkert inte att jag gör det jag faktiskt gör.
Tv-spel blir ofta lite styvmoderligt behandlade i kultursfären. Men kom igen, det är ingen synd att tycka att det är kul med ett interaktivt medium. Vare sig du skjuter zombies, navigerar genom den japanska maffian eller lever dig in i ett 200-timmar långt fantasyäventyr så är det okej. Unna dig något populärkulturellt mellan Proust och Rembrandt-analyserna.
Under 2020:s pandemiska tristess började jag skapa ett eget fiktivt språk, alá Dothraki. Det som startade som ett persiskt-gaeliskt hybridspråk har sedemera växt till ett träd av grannspråk, allt inhyst i en ytterst hemlig fil på min dator benämnd ”Oviktigt”. Jag vet att jag inte borde skämmas över mitt nörderi, men att spåna idéer på fiktiva könsord är lika roligt som det är insnöat.
Vi har alla saker vi gör när ingen annan ser på. Kanske skäms vi för dem, kanske uppstår vissa beteenden bara när man är helt ensam. Lundagårds kulturredaktion blottar sina själar och delar med sig av sina hemliga nöjen.
SVARTLISTADE CYKLISTER
Fantiserar du också, som jag, om hemskheterna du vill ska hända de som cyklar om dig på väg till skolan?
Ingen ska väl få komma undan med ett så respektlöst beteende? Som att vinden ger dem en liten knuff så de trillar omkull eller att trafikljuset slår om till rött, kanske till och med att deras kedja hoppar. Men nej, de har säkert bara bråttom…
”I KNOW WHAT YOU ARE”
Jag vet inte hur många gånger jag sett Twilight. Oftast på inrådan av en manlig kompis vars övriga intressen inkluderar: latin, antik grekiska och historiskt korrekt matlagning. Någon som normalt konsumerar filmer regisserade av Robert Eggers och Wes Anderson. Kom igen film-bros, ingen har dött av lite Twilight. Dessutom är er favorit Robert Pattinson med.
M.D. MARIA
Europeisk sömnsjuka. Progeria. Rabies. Eftermiddagar spenderas med att läsa medicinska fallrapporter om obskyra sjukdomar. Läkarambitionerna begravde jag tillsammans med gymnasiebetygen för länge sedan, men fascinationen över kroppens förgänglighet lever och frodas. Jag läser om människor vars muskler blir skelett på samma sätt som vissa personer ser på tågolyckor på Youtube.
Mitt i scrollandet kommer jag på att det var längesen sen senast nu: Det är dags att kolla in gamla crushars sociala medier – aka personer som jag skrivit med i två sekunder men aldrig vågat fråga ut på dejt. Vad finner jag? Jo, att de fortfarande är skit coola och så mycket snyggare än jag själv och samtidigt inser jag att jag borde lägga undan telefonen.
LU
NÖRDSTOLTHET
Jag gillar att tycka om saker. Mina vänner gillar att tycka om saker. Ibland tycker vi om saker tillsammans. Men många tycker att det är lite pinsamt att tycka om saker. Kan vi inte sluta med det? Fler borde omfamna sin inre fangirl, helst på det mest pinsamma sätt möjligt. Skriv fanfiction, var skrikigast på en konsert eller skaffa tumblr igen: Bli en nörd.
Mycket fritid resulterar i tvivelaktiga impulsköp, denna gång ett startkit för att brygga vin. “Resultatet” står nu och pyser oroväckande under min toavask. Det här är fan ett riktigt naturvin (närproducerat, indie). Hoppas att ”vinkännaren” som tog med en flaska organisk till festen skäms lika mycket som jag när jag klunkar den första frukten av mitt microbryggeri.
MARIA MÜLLERN-ASPEGREN
Denna sida
AI knackar på dörren till högre utbildning!
I en värld som digitaliseras i allt högre grad har digitala verktyg som nyttjar artificiell intelligens (AI) blivit ett av de mest omdiskuterade fenomenen inom högre utbildning. LUS inställning till frågan är att universitet inte får fastna i en passiv roll i utvecklingen, utan måste agera och både anpassa sig och forma den pågående utvecklingen. En grundläggande fråga i diskussionen kring AI:s roll i utbildning är tillgängligheten. Som i många andra frågor betonar studenterna att AI-verktyg måste vara tillgängliga för alla studenter. För att säkerställa en likvärdig utbildning krävs det att universitetet erbjuder verktygslicenser för att inte vissa studenter ska gå miste om möjligheten att använda verktygen på grund av ekonomiska eller tekniska skäl. På samma sätt krävs tydlig information om hur AI får och ska användas i undervisning och examination. Givet att användningen relativt nyligen har exploderat, framhåller LUS vikten av att lärare tydliggör hur AI får användas och hur användningen ska redovisas.
AI-VERKTYGEN INNEBÄR OCKSÅ utmaningar för utbildningen och kanske framför allt rörande rättssäkerheten vid examination. Just därför är det av hög vikt att som lärare vara tydlig med hur AI får användas och hur användandet ska redovisas. En annan utmaning är hur datalagring och -användning ska hanteras. Det behöver
DETTA ÄR LUS
tydligt framgå för studenter vilken typ av data som lagras vid användning av digitala verktyg i undervisning eller bedömning, så att studenterna kan ge samtycke till datahanteringen.
Användningen av AI inom utbildningen är också en fråga om framtiden. Med en arbetsmarknad som alltmer använder AI-teknik är det oundvikligt att dagens studenter måste förstå och bemästra dessa verktyg för att förbli konkurrenskraftiga. Lunds universitet ska ta ansvar för att utbilda både lärare och studenter i hur AI kan användas på ett ansvarsfullt sätt.
Varför är AI-frågan viktigt för Lunds studenter?
AI kommer utan tvekan att påverka våra framtida karriärer, och att förstå och använda dessa verktyg i vår utbildning är avgörande för att vi ska stå redo när vi möter arbetslivet. Vi måste se till att AI inte bara blir ännu ett verktyg i universitetets digitala verktygslåda, utan en teknik som faktiskt höjer kvaliteten på vår utbildning och skapar bättre förutsättningar för alla studenter.
LUS KRAMAR: AI-verktyg som en integrerad del i utbildningen!
LUS SPARKAR: Rättsosäker och ojämlik användning av AI!
MIA
HUOVILAINEN, ORDFÖRANDE LUS AXEL SIMONSSON, VICE ORDFÖRANDE LUS
Lunds universitets studentkårer, Lus, är ett samarbetsorgan för de nio kårerna vid Lunds universitet. Genom Lus verkar kårerna gemensamt för de studerandes intressen gentemot universitetet, kommunen och regionen.
Rankning: självändamål eller verktyg?
MÅNGA AKTÖRER, INKLUSIVE universitet och högskolor, strävar efter att uppnå höga placeringar inom olika rankingsystem. Att framstå som en ledande institution på prestigefyllda rankningslistor kan medföra ökad synlighet, fler sökande studenter samt större forskningsanslag. Lunds universitet är inget undantag och granskar kontinuerligt olika rankningar för att utvärdera sin internationella konkurrenskraft och position. Det är förståeligt att vilja förbättra sin ställning, då en hög placering ofta betraktas som en indikator på kvalitet och framgång.
Det är dock av vikt att betona att rankning i sig inte bör ses som ett självändamål. Ett ensidigt fokus på att höja sin placering kan leda till kortsiktiga strategier där man anpassar sig efter rankningskriterier snarare än att främja långsiktig utveckling och kvalitet. Det finns en risk att man förlorar sig i kvantitativa mått och förbiser andra viktiga aspekter som exempelvis det akademiska klimatet, studenternas välbefinnande eller samverkan med samhället.
RANKINGSYSTEM KAN VARA ett användbart verktyg för att identifiera universitetets styrkor och svagheter, men de bör betraktas som just det – ett verktyg, inte ett mål. För Lunds universitet är det av större vikt att skapa en utbildningsmiljö som främjar verkligt lärande och innovativ forskning. I ett sådant sammanhang blir en förbättrad rankning en naturlig konsekvens av den akademiska och institutionella utvecklingen, snarare än ett mål i sig. Ett illustrativt exempel på detta är hur Juridiska Föreningen har gått från att vara Sveriges främsta studentkår till att också bli varumärkesskyddad som just detta.
Ordförande för Juridiska Föreningen i Lund
Lunds universitet ska vara ett universitet i världsklass som förstår, förklarar och förbättrar vår värld och människors villkor. Det är en vision som kräver vissa förutsättningar. En sådan är att vi måste ha en arbets- och studiemiljö som är utvecklande, stimulerande, säker och trygg.
Jag tänkte därför passa på att använda mitt utrymme i det här numret av Lundagård till att berätta om några av de initiativ som just nu pågår och som på olika sätt berör studiemiljö. Jag vill börja med att informera om universitetets arbetsmiljömål. Japp, vi har sådana och de sträcker sig till 2027. Det finns sju mål och tre av dem är direkt kopplade till studenter och studiemiljö. Universitetet ska bland annat göra arbetet med studiemiljön mer systematiskt genom att införa särskilda studiesociala skyddsronder. Vi håller på att arbeta fram en universitetsövergripande introduktion för nyantagna studenter. Vill du engagera dig i arbetsmiljöarbetet så finns det uppdrag som studerandeskyddsombud. Kolla med din kår om när och hur du kan kandidera.
Det andra jag vill berätta om är att vi i våras gav enheten för undervisningsstöd i uppdrag att under två år arbeta fokuserat med att stärka formerna för tillgänglig och inkluderande under
visning. Arbetet fokuserar på tre områden. Det första handlar om att planera, genomföra, utvärdera och implementera kompetenshöjande högskolepedagogiska insatser. Det andra handlar om att föreslå universitetsgemensamma arbetssätt, riktlinjer eller liknande. Det tredje handlar om att inrätta en rådgivande funktion. Syftet är att kunna ge fakulteterna eller motsvarande råd och vägledning för hur undervisning och lärandemiljö på bästa sätt kan utformas för studenter i behov av pedagogiskt stöd.
Avslutningsvis vill jag kort beskriva hur universitetet arbetar mot sexuella trakasserier. Redan 2018 initierade universitetet Tellusprojektet som syftade till att stärka det universitetsgemensamma arbetet mot bland annat sexuella trakasserier. Ett viktigt resultat från Tellus var att sexuella trakasserier bland studenter framför allt sker utanför Lunds universitet och ofta i studiesociala sammanhang. Lunds universitet har inte något formellt ansvar för vad som
sker utanför studierna eller utanför universitetets lokaler. Samtidigt kan trakasserier påverka både studiemiljön, studierna och hälsan för de studenter som utsätts. I början av 2023 tillsatte vi därför ett projekt i samarbete med studentkårerna, Akademiska föreningen och nationerna. Projektet har en hög ambitionsnivå och målet är att studentlivet, efter projektet, ska ha etablerade strukturer för att tillgodose en hög kunskapsnivå och beredskap bland de studentaktiva så att de kan hantera dessa frågor. Projektet ska också stödja framtagandet av gemensamma arbetssätt och ta fram ett mer enhetligt förebyggande arbete. Ett tredje mål är att ta fram tydliga processer för hur sexuella trakasserier ska utredas och hanteras, vem som ska utreda och hantera och vilka åtgärder som är rimliga att vidta. Vi beslutade nyligen att förlänga projektet och jag kommer att återkomma längre fram med vad det resulterat i. Jag hoppas ni får en fin höst.
Jimmie Kristensson Vicerektor med ansvar för kurage och karaktär
Lund University is a leading international university. This has been shown in many ways over the past year: major international research grants, new research breakthroughs with a worldwide impact and, above all, the brilliant young minds who have chosen to come here to study.
If you have opted for Lund University as your gateway to academia, you are embarking on an enriching journey in which the local and global seem to merge. Although universities around the world interact more than ever and have many aspects in common, there is still a distinctive local element. And everything begins locally, you will make friends for life
in Lund and find that you have friends who share the same knowledgeseeking values in all parts of the world – academia is a fantastic community.
We always strive for knowledge, to understand more and innovate, but the important lesson is that our efforts in academia are not only for our own sake. We are in the privileged position to make a positive difference in the world around us, to give back in a multitude of ways. External engagement is therefore a very important task for the University, along with research and education.
An academic at Lund University who combines the life of a welltravelled world star with being a downtoearth teacher who gives back to young students and the place he grew up in is Håkan Hardenberger, professor at the Malmö Academy of Music. He is one of the world’s leading trumpet soloists and, like another dedicated teacher Nobel Prize winner Anne L’Huillier, a great role model for how to combine having reached the highest peaks within art and science with giving back generously, not just to the University but to the entire world. This is why they have both been awarded Lund University’s Gold Medal for their outstanding achievements – locally and globally.
Erik Renström, Vice-Chancellor
Regeringen har lagt fram ett förslag för att lösa polisstudenters CSN-lån för att få ut fler poliser i arbetslivet. Bortsett från att förslaget orättvist prioriterar just poliser framför andra bristyrken är det också tveksamt om det är just CSN-skulderna som är anledningen till bristen på poliser. Det skriver Titus Fridell, ordförande för Saco studentråd.
I HÖSTBUDGETEN FÖRESLOG regeringen att staten ska återbetala studielånen för de som påbörjar en polisutbildning hösten 2024 eller senare. Reformen beräknas kosta en halv miljard om året när det är fullt utbyggt. Det är inte bara ineffektivt och orättvist utan missar även de verkliga problemen inom polisyrket.
Det största hindret för att rekrytera fler poliser är inte utbildningens kostnader, utan de arbetsvillkor som möter poliser efter utbildningen. Högre lön, fler kollegor, minskad arbetsbörda och tydligare arbetsledning är några av de faktorer poliser själva uppger att de behöver för att inte lämna yrket, enligt Polisförbundet. Regeringens förslag tar inte itu med dessa grundläggande problem. Om vi verkligen vill öka antalet poliser och behålla dem på lång sikt, bör vi fokusera på att förbättra deras arbetsmiljö och höja lönerna.
Att återbetala studielån är en relativt liten morot som inte förändrar de långsiktiga förhållandena för de som faktiskt jobbar som poliser. Om regeringens förslag leder till att fler söker sig till polisutbildningen är risken att en större andel än i dag väljer att hoppa av när de inser att det inte var något för dem. Avhopp från vilken utbildning som helst är dyr och ineffektiv för staten, så regeringen bör gå varsamt fram med förslag på kortsiktiga stimulanser därvidlag.
sak för fler utbildningar. Det utbildas ungefär 1 000 poliser varje år, enligt Polisförbundet. Det utbildas nästan tio gånger så många lärare varje år, vilket även det är ett bristyrke. Kanske är förklaringen till den märkliga avgränsningen helt enkelt att det är ett relativt billigt förslag så länge det bara omfattar en enda yrkesgrupp. Skulle fler bristyrken omfattas skulle kostnaden skjuta i höjden.
Skulle fler bristyrken omfattas skulle kostnaden skjuta i höjden.
Men om regeringen verkligen vill göra högre utbildning mer attraktiv och minska studenters och högutbildades ekonomiska börda, borde åtgärderna gälla brett och omfatta fler yrkesgrupper. De skulle till exempel kunna göra studielånsräntan avdragsgill, precis som låneräntor för andra investeringar redan är. Den totala skulden till CSN för samtliga studerande är 277,6 miljarder kronor. Skulden har i år en ränta på 1,23 procent. Det innebär att det totalt blir 3,4 miljarder i ränta för 2024, och om man får rätt att dra av 30 procent av räntekostnaderna på studielån blir det ett totalt skatteavdrag för samtliga personer som har en skuld till CSN på cirka en miljard kronor. Det får sägas vara en relativt billig kostnad för staten för att gynna så gott som alla som investerat i högre utbildning.
En annan allvarlig brist i förslaget är att det är orättvist. Varför ska en viss yrkesgrupp få sitt studielån återbetalat när andra yrken som också är samhällsviktiga och som det råder brist inom, såsom sjuksköterskor, lärare och socialarbetare, inte får samma förmån? Att bara rikta denna förmån till polisstudenter riskerar att skapa missnöje och en känsla av orättvisa bland andra yrkesgrupper som är lika viktiga för samhällets funktion.
OM REGERINGEN TROR att avskrivna studielån är ett bra sätt att få fler att söka sig till en utbildning kan man fråga sig varför de inte vill göra samma
Lundagård tar emot debattartiklar och insändare löpande Om du vill skriva till debattsidan finns mer information på lundagard.se/skriv-till-debatt.
Om du har frågor är du välkommen att kontakta vår chefredaktör Elmer Rikner på elmer.rikner@lundagard.se.
Notera också att debattsidorna är redaktionellt obundna Lundagård, och enbart representerar skribenternas egna åsikter. Vi förbehåller oss rätten att göra mindre språkliga ändringar i inskickade texter.
Byggnadsnämnden i Lund har godkänt detaljplanen för Sernekes nya megabygge i Lund. Om inte vidare motstånd visas så kommer inom kort en enorm skyskrapa på 36 våningar att kasta sin skugga över Lund. Lyxiga höghus är en för enkel lösning på ett för svårt problem, menar arkitektstudenterna Nils Borné och Olivia Sell.
I SEPTEMBER GODKÄNDE byggnadsnämnden i Lund detaljplanen för Sernekes enorma byggprojekt i stadsdelen Brunnshög. Denna detaljplan inkluderar utformandet av en lyxskyskrapa på 36 våningar som vi anser kommer att omdefiniera Lunds stadsbild för all framtid. Utöver detta diskuteras byggandet av ytterligare två höghus i nära anknytning till detta projekt. Stadsmiljöföreningen AFSL i Lund har liknat projektet till välkända Manhattan på andra sidan Atlanten. Projektet har överklagats och mötts av stark kritik.
Det är vår åsikt att detta inte är en passande plan för Lunds framtid. Lund, med sina pittoreska kullerstensgator och sin unika medeltida stadsbild, är inte Sveriges Manhattan. Vi ska inte behandla staden som om den vore det. Lyxiga skyskrapor, för de som har råd, passar inte in i denna stad och vi bör agera för att politikerna ska inse detta. Många röster har höjts om farorna med skyskrapor i stadsbygge. Utöver de självklara problemen med att bygga ett glaspalats åt de förmögna, så visar studier på att ett liv och en uppväxt bland skyskrapor och höghus är skadligt för barn och familjer. Enligt Stadsmiljöföreningen AFSL har Lunds kommun via sitt Grönprogram för miljöarbete bestämt att varje lägenhet ska få tilldelat 20 kvadratmeter av grönområde. Med projektet för skyskrapan planeras alltså endast 2,5 kvadratmeter av grönområde per lägenhet, enligt AFSL. Detta projekt uppfyller då bara ynka 12,5 procent av målet som kommunen själv har satt för miljön och för fram-
tiden. 2,5 kvadratmeter är, för fantasins skull, endast ungefär utrymmet av en bostadshiss av grönområde för varje barnfamilj att leka på.
Enligt Sydsvenskan så har även ett varnande finger höjts från Länsstyrelsen, som påstår att projektet riskerar att försvaga Lunds siluett. Den äldre stadskärnan riskerar att bli mindre avläsbar när skyskrapor börjar dominera i stadens framtida skyline. Vi instämmer, och tycker att detta är självklart för de som har minsta erfarenhet av Lund som stad. Lund är inte en skyskrapestad.
Lyxiga skyskrapor, för de som har råd, passar inte in i denna stad. ”
VI FÖRSÖKER MED detta debattinlägg nå ut till er som läser detta. Ni studenter som knappt har råd med hyra, men som driver stadens liv och handel. Ni vanliga människor som cyklar längs Lunds fina gator och stråk och som förundras av stadens djupa historia och skönhet. Ni som inte vill bo i skuggan av ett monument till glas, stål och drömmar om ekonomisk tillväxt. Med detta projekt riskeras riktningen av Lund som stad att förändras i grunden.
Hjälp oss att få till en förändring av planerna för Brunnshög. Prata med era vänner och bekanta om staden. Skriv till nämnden och politikerna. Få er röst hörd, för i grunden är det vi medborgare som har den egentliga makten att bestämma kring stadens framtid.
Nils Borné, arkitektstudent LTH Olivia Sell, arkitektstudent LTH
LUNDGRENS:ÖLEN AV TEKLA SVENSSON
MÅNADENS TANKEBANA AV IDA HEIN OLSSON
CALVIN HOWELL Ålder: 21 Från: Lund Pluggar: Ekonomi
Om du skulle få gå med i något hemligt sällskap, vilket skulle det vara?
– Jag hade skapat mitt egna hemliga sällskap med folk som har samma humor som mig. Det skulle vara ett safespace för komedi.
Vilken sås tar du på kebabpizzan?
– Vitlök.
Vad är den största risken du tagit?
– Sitta i passagerarsätet i min vän Xaviers bil. Han kör fort som fan. Han tar risker, och jag sitter med.
Lundagård är ingenting utan sina läsare och många av artiklarna med störst genomslag har kommit ur tips från just läsare. Tveka inte att höra av dig om du känner att det är något som vi borde få veta. Självklart har du rätt att vara anonym.
Mjauuu mjauuu…
Vem orkar tänka på kåpor och forskningsrön, när en har fana och en annan är grön
Den som blir bannad får väl det ta Men att i grupp uthängas, är väl halvbra?
Skålar, klapp, buller och bång, ljudligt när studenter stämmer upp i sång
En lösning är att ävlägsna örat Men synd om ansvarig som får skitgörat
Snyggingen från söder, konstnären till honom ingen kan stoppa begären
Lössen glada och kära är, enkelt när man rör sig i samma sfär
Men inte ska Morris klandra, de är ju inte kära i varandra!
Morrhoppan
Nästa nummer av Lundagård kommer i brevlådan den 12 december.
Mejla oss på lundagard@lundagard.se
Avs: Lundagård, Sandgatan 2, 223 50 Lund Adressändring via Ladok
/
FÖR BJUDEN 51:A I USA
OLYCKLIGA
HAR RÖD KO SLANG FÖR TURSAM
PÅ RIKTIGT
Bokstäverna i de gröna rutorna bildar en tävlingsfras. Skicka in svaret i ett mejl till korsord@lundagard.se för en chans att vinna en tygkasse och en bok från Tidningen Lundagård. Vinnarna lottas den 29 november och meddelas via mejl.
JÄMLIK
FÖRSVENSKAD FRÅGESPORT
HEMLIG HETS FULL KLIPPER FÅRPÄLS RÄT
I ”FRÖKEN JULIE” OCH ”LES MISERABLES”
BETALAR DEN SOM TAR ETT FLYG
OVAL FORM STAD I PROVENCE
CHATT FORUM
RÖRA SIG
DÖLJA
JAKOBS SON OX DJUR
TRETTONDE BOKSTAVEN
FILURER VASSTRÅ
PÅVERKAD
VILSELEDANDE MANÖVER
PÅ BAREN SE I KORS
KÖTTIG BIFF LUNDENSISK STUDENT FÖRENING
KONSTRUKTÖR: ANDREA ARAM
SYD EUROPEISK DISCOGENRE FÖDO UPPMANING
OLÄGENHET
GOS GRAM
PERSISKT TJEJNAMN
I HEMLIGT SÄLLSKAP
FLYKTLÖS FÅGEL
VID VAR NINGSTEXT
PÅ VISSA SIMMARE
DUMBURK POSITIV INTERJEKTION CHIFFER FLOTT STOCKNING
30 BARN I SKOLAN ÖKAR VARJE ÅR NÄRING
MELLAN STÄMMA
RÄTTSLIG REGEL HAR HAJAR
KÄNSLIG SOVJETISK KATASTROF
HOPPANDE FISK
KÖNS SJUKDOM
KAN MAN PÅ HÄST STANK
TAS PASS FOTON I
KÄNT
MEGALIT GRAVAR
KORT FÖR YARD
RYSKT NYHETS FÖRETAG
KAMERUNS HUVUDSTAD LÄKARTJÄN STGÖRING
IBLAND SVÅR ATT FÅ I VÄDRET
GODKÄNT HÖGSTA BETYG
JULIAN ASSANGE NÅGON KORT
GÅR PÅ RÄLS
ENSAM PREFIX
GAMMALDAGS ÄDELMETALL
SÄGER DEN SOM BABBLAR
EFTER KRISTI FÖDELSE