Kungen – näringslivets springpojke?

Han ses ofta som hela Sveriges lustiga maskot. Men vilken makt har kungen egentligen? Lundagårds Solveig Nycander har läst en lite väl långdragen granskning av monarken.

Enligt författaren Mikael Holmqvist, till vardags professor i företagsekonomi, är den offentliga profileringen av kungen både genomtänkt och tydlig. Kung Carl XVI Gustaf förespråkar och förkroppsligar marknadsliberala värderingar: han fotas i jogging-kläder, pratar om vikten av eget ansvar, är engagerad i scoutrörelsen och delar ut pris för entreprenörskap. Dessutom är flera av näringslivets tungviktare nära vänner till kungen och frekventa gäster på hans exklusiva networking-middagar.

TROTS ATT KUNGEN saknar formell makt är han för den sakens skull inte maktlös. Enligt Holmqvist bidrar kungen till att ”legitimera och sprida de ekonomiska eliternas dygder till hela samhället”. När kungen använder sitt medieutrymme till att idealisera handlingskraft, ansvarstagande och flexibilitet är han delaktig i att upprätthålla marknadsliberala ideal. Dessutom har kungen inflytande via sin royal touch, han höjer statusen på och legitimerar de han associeras med – vilket råkar vara just näringslivets toppskikt.

MIKAEL HOLMQVISTS ANALYS av kungens profilering är övertygande – att kungen predikar näringslivets evangelium tycks stå bortom rimligt tvivel. Frågan är om det har så stark effekt som Holmqvist påstår. Stundtals skymtar en övertro på kungens inflytande. Holmqvist undersöker också bara den medvetna profileringen av kungen, och de privata ”skandalerna” förblir okommenterade. Rimligtvis har även de påverkat kungens förtroende och hans möjlighet att forma gemene mans värderingar – om den möjligheten nu var så stor till att börja med.

KUNGEN– SVERIGES LEDARE är inte bara en studie av kungen – den bjuder också på vass samtidskritik. Eftersom kungens officiella uppgift är att representera allmänt vedertagna värderingar är hans image ett utmärkt sätt att ta tempen på samtida ideal. Holmqvist är uppfriskande skoningslös och skriver att marknadssamhället, med kungen till hjälp, producerar en ”ytlig och substanslös medborgare, där sociala, kommunikativa och estetiska förmågor blir viktigare än intellektuella analyser och faktiska kunskaper”.

ÄR BOKEN LÄSVÄRD då? ”Nä, näeh, jag tror faktiskt inte det”. Inte för att den är dålig eller ointressant, utan för att den hade kunnat kortas – rejält. Den är däremot absolut värd att skumma igenom.

Materialens dans på Moderna museet

Lundagårds Hampus Peterson recenserar två installationer på Moderna museet i Malmö.

Bärverk och stabila konstruktioner. Oljelack och olja på duk och pannå. Namnen på konstverken flyter ihop med beskrivningarna som står under.

SKULPTÖREN OCH bildkonstnären Lars Englund föddes 1933 och valde tidigt att gå sin egen väg. Han har utmärkt sig genom sitt experimenterande med industriella material, vilket har inkluderat allt ifrån plast till kolfiber. Det skapar ett tydligt fokus på beståndsdelarna i samhällets konstruktion.

UTSTÄLLNINGEN PÅ Moderna museet i Malmö låter besökarna vandra bland några av Englunds mest igenkännbara verk men även några som sällan visats upp för allmänheten. Här finns metallband som rör sig i en cirkulär rörelse, nedåt eller uppåt – allt beroende på betraktarens preferens – och oljemålningar med olika mönster, färger indelade i sektorer.

ETT AV VERKEN vid namn ”Stabil” för tankarna till ett plåtskjul, medan ett annat, också med namnet ”Stabil”, snarare leder associationerna till en högteknologisk industriprocess. Skisserna till några av konstruktionerna har hängts upp på väggen, och besökaren får bli en del av skapandeprocessen, som kan upplevas vara en pågående konstruktion.

ÄVEN OM UTSTÄLLNINGEN handlar om material, så besitter Lars Englunds skapelser inte någon tydlig funktion. Det är en form av abstraktion av vår industriella samtid.

EN TRAPPA NER hittas Adéle Essle Zeiss performanceverk ”Statolit”. Hon har konstruerat tre stycken gungor av plankor och stålvajer. På ena sidan av varje gunga sitter en dansare och på den andra har cementsäckar surrats fast med silvertejp. Åtminstone två av dansarna är väldigt unga, rentav barn. Plankorna böjs av vikten och rör sig runt sitt jämviktsläge. En dans där både människor och material deltar.

UTSTÄLLNINGARNA AV Lars Englund och Adéle Essle Zeiss kompletterar den pågående grupputställningen ”Skymningsland”, som är mer emotionell och expressiv. Moderna museet har inför våren fått till en bra blandning av de extremer som kommer till uttryck i dagens samhälle.