Ledare: Att mötas i fält Stora visioner för Kanal Hayat
Vi kan inte berätta allt Hos Ljus i Östers medarbetare finns det ofta en rädsla att bli angiven då många jobbar i risk fyllda miljöer.
”Afghanistan har krossat mig”
Läs om Erin, en av Ljus i Östers lokala hjältar som jobbar i Afgha nistan.
Äntligen på väg! Ljus i Östers ungdomsteam har landat i Centralasien.
Manual för en lyckad teamresa 11 steg för att bygga ditt team.
Den livgivande läsningen
Ljus i Öster har samtalat med Tanya som arbetar på infor mationsavdelningen på IBT i Moskva, för att ta reda på mer om arbetet med att översätta Bibeln till minoritetsspråk.
Församlingar i Mongoliet
Varför Bibeln?
Krönika av Deborah Odebäck som arbetar på Ljus i Öster som fältkoordinator.
Inte utan min Bibel
Ljus i Öster är en allkristen missionsorganisation som grundades 1903. Vi arbetar för att nå onådda folkgrupper i framförallt forna Sovjetunionen, Turkiet, Kina och Mongoliet. Eftersom många i området lever under förföljelse, arbetar vi också med att främja religionsfrihet.
Så här kan du ge gåvor:
Inom Sverige Bankgiro: 900 3625 Swish: 123 900 36 25
Från utlandet Inbetalning till EURO-konto
IBAN: SE11 6000 0000 0000 4671 6319 BIC: HANDSESS
Övriga inbetalningar från utlandet IBAN: SE29 6000 0000 0006 6865 7782 BIC: HANDSESS
Om gåvor ges till specifika ändamål och insamlingsbehovet blir fyllt förbehåller vi oss rätten att använda dem för andra närliggande ändamål.
Ansvarig utgivare Thomas Lahti thomas.lahti@ljusioster.se
Redaktör Sirle Körvits sirle.korvits@ljusioster.se Upplaga 7 000 Produktion/layout PW Design AB Tryck Kontorsrutin AB, Örebro
Adress Gårdsfogdevägen 16 168 67 Bromma Kontakt Tel: 08 564 840 40 E post: info@ljusioster.se Hemsida: www.ljusioster.se Org. nr 802003 0972
Omslagsfoto Adobe Stock
När mötet började var vi tvungna att lämna ifrån oss mobiltelefonerna. Jag trodde att det skulle bli ett vanligt möte med några av våra lokala medarbetare, men i stället lärde jag mig en läxa om dagens mis sionsfält.
I min vardag använder jag min mobiltelefon ofta. Att kalla den för telefon är mer än lätt missvisande. Den används minst av allt till att tala i utan i stället är den min Bibel, brevlåda, kalender, plånbok, kamera, nyhetskanal, GPS, med mera. Innehållet i telefonen har alltså en stor påverkan på mitt liv. Kanske ser det likadant ut för dig?
ALL DEN INFORMATION som samlas i telefonen är också intressant för människor som vill veta vad vi gör, detta oberoende av om vi själva tycker att vi lever intressanta liv eller inte. Informationen i din telefon visar vem du umgås med, vad du kommunicerar och vem du är i kontakt med. Den kan också tala om att du troligtvis ska handla mat när du går in på ICA. När någon sedan har koll på allt vad du gör så kan denne någon av göra vad du planerar och se till att du får reklam för det som du söker. Allt detta och mycket mer går att läsa ut från våra moderna kommunika tionsenheter.
Givetvis finns det mycket positivt med att ha all information så lättillgänglig, annars skulle vi inte använd apparaterna. Tyvärr finns det också de som vill komma åt informationen för att kartlägga vårt beteende med syftet att begränsa vår frihet. Det är i en situation som denna, i Ljus i Östers målom råde, som min läxa ska läras.
Med tanke på att telefonen signalerar var jag är och kan tala om vilka av mina kontakter som är med mig, kan den kunskapen göra det möjligt för den som är intresserad att göra en kvalificerad bedömning av vad vi pratar om. Därför blir det i vissa sammanhang mer och mer nödvändigt att begränsa den digitala närvaron så att man kan få fortsätta att mötas i en gemenskap som andra vill störa. Våra lokala hjältar arbetar ofta i pressade situationer med risk för sin egen säkerhet.
I ETT KORRUMPERAT SAMHÄLLE kan en grupp som älskar sanningen utgöra ett stort hot, trots att de bara vill göra gott och visa kärlek till alla som de möter. När vi är ljus och salt i vår värld, så avslöjas automatiskt de handlingar som görs i mörkret, och saltet, som motverkar förruttnelse i samhällskrop pen, svider rätt mycket när det gör nytta.
Min bön är att vi fortsatt ska få vara ljus och salt i vår värld, även om det ibland kan leda till att vi behö ver göra avkall på vår egen bekvämlighet, lägga bort våra telefoner och sprida Jesu kärlek till de människor som finns runtomkring oss.
Jag vill också passa på att önska er alla en God Jul!
Fältansvarig på Ljus i Öster
Min bön är att vi fortsatt ska få vara ljus och salt i vår värld, även om det ibland kan leda till att vi behöver göra avkall på vår egen bekvämlighet.
Kanal Hayat firar 15 år och har under åren nått ut till miljoner i Turkiet och närlig gande länder med det kristna budskapet. Jag har samtalat med en teamledare på kanalen om arbetet och visionen framåt. Av säkerhetsskäl kan vi inte avslöja hans namn.
Vad är drivkraften i ditt arbete?
– Innan jag började jobba på Kanal Hayat, arbetade jag inom affärsvärlden och hade mycket pengar men ingen tid för familjen. Dessutom insåg jag att ju mer jag tjänar, desto större blev begäret. Allt arbete handlade om att fylla ett tomrum. Om du hade frågat mig för sex år sedan, om jag vill ge mitt liv för människor i Turkiet, hade jag svarat nej, eftersom jobbet är tufft. Men jag vet att det är Guds verk och därför gör jag det. Om det inte finns några svårigheter, då gör vi antagligen jobbet fel. Fienden försöker skrämma oss genom problem och hinder. När jag blev introducerad för det arbete som församlingar gör i Turkiet, då gick det upp för mig att jag är i en kyrka som byggdes under apostlarnas tid och efter 2000 år är den fortfarande där. Det handlar om ett land med en gedigen kristen historia. Det väckte en gnista i mig, att arbetet för Guds rike är det enda som består i evighet. Vi kan inte köpa in oss till himlen med pengar. Guds välsignelse är värt mycket mer än alla tillgångar på jorden. Att jobba för Gud är i slutändan en mycket bättre investering, det kom mer att räcka längre, till och med i evighet.
Vad är du mest förväntansfull över för Kanal Hayat under 2023?
– Vi har haft en av de svåraste tiderna för kanalen under alla år och vi förstår nu att det var en rensnings process. Vi hade stora svårigheter inom alla områden, allt från sjukdomar i teamet till olika konflikter. Arbetet sker i området där motstånd är förväntat, men vi kände oss
försvagade i teamet. Gud är trofast och mitt i alla problem gav arbetet mycket god frukt. Aldrig tidigare har vi sett så många komma till Jesus som nu. Jag är glad att vara vid liv och att arbetet med Kanal Hayat överlevde.
– När vi hade ett möte om framtiden, delade jag min dröm med teamet för det kommande året: Jag vill se en människa bli frälst varje dag i Turkiet. Vi trodde att det var ett modigt och högt mål men några veckor senare sa mina medarbetare: ”Det blir svårt med det målet, eftersom det redan händer! Vi hinner inte rapportera om det för att det är så mycket jobb med att ta hand om alla ny frälsta och slussa dem vidare till lokala församlingar.” Jag trodde att jag hade satt upp ett svårt mål för oss, men Gud hade redan påbörjat något och har mycket större planer än vi själva. Under 2023 kommer vi att nå ut till ännu fler, men kanalen är bara ett verktyg; det är viktigt att de nya troende får kontakt med lokala församlingar och kom mer in i en kristen gemenskap. Den som vill bli kristen i Turkiet kan få betala ett högt pris. Man kan bli av med sitt jobb, sin familjegemenskap och sina vänner. När en turk ger sitt liv till Jesus vet jag att det inte är ett lätt beslut, de kan få stora sociala och finansiella konsekvenser. Det finns 83 miljoner människor i Turkiet och endast 10 000 är evangeliskt kristna. Vi vill se ytterligare en nolla bakom den siffran.
Finns det något som du är rädd för? – Jag är en ganska orädd människa och har ofta sagt att ingenting skrämmer mig. Men jag var med om något som gjorde mig riktigt rädd. Jag hade varit på ett partnermöte
Gud är trofast och mitt i alla problem gav arbetet mycket god frukt. Aldrig tidigare har vi sett så många komma till Je sus som nu.
där jag träffade en person jag inte kom överens med alls. Men efter många diskussioner och en stark upplevelse av att Gud var närvarande, kom vi till en gemensam överens kommelse och i slutändan blev det ett väldigt bra möte. Det var sen kväll när jag skulle åka hem, jag var väldigt trött och tog en taxi. Jag har aldrig varit så rädd som inne i den taxin. När den stannade, sprang jag ut så fort jag kunde och ringde till min kollega och sa: ”Jag lever!” Han svarade: ”Jag vet det, men varför ringer du?” Jag berät tade att jag brukar säga att jag inte är rädd för någonting, men jag insåg att jag är rädd för djävulen. När jag skulle ta taxin, var det någon i mig som manade mig att inte gå in i bilen, men jag trodde att det var min trötthet som talade. Jag var på väg att lägga min väska i bakluckan, men ångrade mig i sista sekund och tog med mig sakerna till baksätet. Chauffören trodde att jag var konstig och när han tittade på mig genom backspegeln då såg jag den mest elaka blicken jag någonsin sett förut. Det var som en demon såg på mig och att han visste vem jag är. Allting i mig var förskräckt och alert. Den erfarenheten påminde mig om att jag är ingenting utan Gud och även om jag är livrädd så är Gud med mig.
Vilka är de största svårigheterna just nu på Kanal Hayat?
– Ett av de största problemen är att hitta goda hängivna människor som hjälper till och ber. Det handlar inte bara om ekonomi utan också om bönemänniskor. Skörden är stor men arbetarna få och nyckeln är bön. Ju fler människor som ber, desto mer andlig kraft finns det. Den stunden då jag tänker att jag kan åstadkomma mer när jag sitter åtta timmar på kontoret än när jag är på mina knän i åtta timmar, kommer jag att misslyckas. Det finns många människor som har försökt förstöra det som Kanal Hayat har byggt upp, men de har misslyckats. Det som verkligen har varit påfrestande för arbetet är splittringen, men om vi förenar oss finns det inga gränser för vad vi kan göra för Guds rike.
Några av Ljus i Östers målområden är ex tremt tuffa att arbeta i. Våra modiga hjäl tar kämpar för de onådda under hot från både myndigheter och grannar. Vi kan bara berätta en liten bit om deras arbete och måste ofta utesluta många detaljer. Det gör vi för deras säkerhet.
När vi träffar våra lokala medarbetare som jobbar i de nästan helt onådda områdena i Kaukasien, samlas alla mobiltelefoner in och lämnas utanför möteslokalen. Våra hjältar har fått en kallelse till att arbeta i områden där 85 procent av befolkningen är muslimer, buddhister eller hinduer och de känner ingen som är kristen. De uppskat tar att det kan finnas någon ensam troende i byarna. Miljön är präglad av en muslimsk väckelse, efter Sovjetu nionens fall och många vill gå tillbaka till sina förfäders tro. Trakterna har många radikala muslimer och hot mot andra religioner kommer från både dem och myndigheter
som vill undvika konflikter. Det skapar rädsla och trötthet hos våra lokala missionärer som alltid får vara på sin vakt. Därför har teamet ett utarbetat system där de stöttar varandra på djupet för att de ska kunna orka jobba mer än två år utan att gå sönder emotionellt eller att det blir för mycket påfrestningar för deras familjer.
TUSENTALS KAUKASIER bor i avlägsna byar där det inte finns några kyrkor. Det är inte enkelt för dem som är utomstående att etablera sig i dessa byar. För att våra lokala missionärer ska ha en godtagbar orsak att vara i byar startar de små företag som ger dem utrymme att ha kontakt med människor och samtidigt bidra med något positivt till samhället. Våra medarbetare är väl medvetna om att arbetet måste kontextualiseras och de möter människor i deras kultur och sammanhang. Till de mest svåråtkomliga områdena försöker våra lokala medarbe tare nå ut med evangeliet via social media. En sådan plats är en liten by uppe på ett högt berg, den är alltså väldigt svåråtkomlig. I den byn bor en ung kvinna som skrev till
våra nationella arbetare via Instagram och frågade om den kristna tron. De skickade en Bibel till henne men hon behövde någon som hjälpte henne att läsa den. Då blev hon sammankopplad med en som kunde läsa Bibeln tillsammans med henne.
EN AV VÅRA LOKALA missionärer har för tillfället blivit deporterad från Kaukasien, på grund av olaglig missionsverksamhet. Sedan länge har myndigheterna haft ögonen på verksamheten. Många utlänningar har fått möta samma krav och lämnat området. Myndighe terna ser det som ett sätt att minska konflikter i området; många inhemska terrorattacker i Ryssland har utförts av folk från Kaukasien och genom att eliminera möjliga motsättningar bland människor med olika religioner, ser de som en lösning att utvisa utlänningarna. Även om Kaukasien ligger delvis i Ryssland så är miljön mycket annorlunda jämfört med resten av landet. All verksamhet av utländska personer i området kan ses som potentiella källor till ofrid i regionen.
Våra medarbetare lägger mycket jobb på att förstärka teamet och stötta varandra, samtidigt som de vill hitta nya vägar att nå de onådda i Kaukasien. Det finns ett stort behov av att hitta rätt människor som kan bo och mis sionera i området. När Ljus i Öster möter nya potentiella fältarbetare i Kaukasien, märker vi att det viktigaste är att bygga upp en relation där de känner förtroende för oss. Det är inte svårt att förstå varför rädslan för att bli angiven alltid är närvarande hos många som jobbar i riskfyllda miljöer med hot från både myndigheter och sina muslimska grannar. De vågar inte alltid dela med sig av sina erfarenheter i början och även om de efter ett tag berättar, så kan vi inte skriva om det. Ljus i Öster priorite rar alltid våra lokala medarbetares säkerhet framför att kunna berätta om allt som de gör för de onådda.
Vill du stötta pionjärmission, märk din gåva med ”Lokala hjältar”.
Till de mest svåråtkomliga områdena försöker våra lokala medarbetare nå ut med evangeliet via social media.
Erin är som en trygg famn för de hårt drabbade afghanerna och visar vägen till en kärleksfull Gud.
”Det finns så många sätt att dela evangeliet på. Ytterst sett handlar det om att vara äkta. Då förstår människorna runt omkring att man är kristen och har något verkligt i sitt liv.”
Det säger Erin, en av våra lokala hjältar som jobbar i Afghanistan. Hon lever nära människorna som lider under talibanregimens förtryck och mitt i konflikter och fattigdomen är hon en trygghet för många. Afghanistan räknas som nästan helt onått, Erin säger att det kan finnas omkring 10 000 troende. Nu är det ännu färre mis sionärer i landet än tidigare, men hon fortsätter med att dela evangeliet.
Vid ett tillfälle kom en man till henne med sin far som hade fått en psykisk sjukdom. Erin var ett stöd för hela familjen och blev efter ett tag vän med den ena systern. Systern kunde inte läsa eller skriva, men började lyssna på Bibeln och ta emot Guds helande i sitt liv. Så småningom kom hon till tro på Jesus.
”Det var så vackert att se. Jag hjälpte dem att hitta en bättre plats att bo på. Det är genom de goda gärningarna som man kan visa människor vem vi tror på och som öppnar upp för att dela evangeliet. Genom de goda gärningarna blir deras hjärtan vidrörda och det börjar hända saker i deras liv”, berättar Erin.
SYSTERN SOM KOM till tro hade haft ett tufft liv. Hon förlorade sin mamma när talibanerna tog över makten förra gången. Familjen var på flykt upp till bergen och under den påfrestande resan dog mamman. Där begravde de henne och innan hon dog sa hon till sin man: ”Ta väl hand om barnen.” Men pappan valde ändå att gifta bort dottern till en äldre man när hon bara var tio år gammal.
Hon försökte rymma flera gånger, men lyckades inte, och bitterheten mot pappan växte för varje dag. Samtidigt kunde hon inte förstå varför mamman hade lämnat dem. Dessutom gifte hennes pappa om sig och fick ett nytt barn som hon var tvungen att ta hand om. Det gjorde hennes situation ännu svårare. När hon sedan mötte Gud som helade hennes hjärta, kunde hon släppa bitterheten mot sina föräldrar och överlämna hela sitt liv till Gud.
DET ÄR INTE MÅNGA personer som Erin har sett komma till tro under sin tid i Afghanistan, men de tillfäl len då hon har sett personer komma till tro har varit de vackraste erfarenheterna någonsin. Hon har också en speciell plats i sitt hjärta för barnen i Afghanistan. Det finns enorma sociala behov i landet, exempelvis brist på mat och mediciner.
”Jag har fått tag på Guds hjärta för Afghanistan och folket här. Ibland förstår jag inte ens mig själv. Jag skulle vilja säga att det handlar om en kallelse, men det är inte alltid lätt att se all nöd när man kan göra så lite skillnad. Afghanistan har krossat mig många gånger. Det är mycket som jag inte förstår och jag har förändrats mycket, på ett bra sätt, för att jag är med i något som är större än mig själv och det är en förmån att jobba för Guds rike”, säger Erin.
HON BERÄTTAR ATT det inte bara handlar om att Gud använder henne för att nå afghanerna utan också om att hon själv får så mycket tillbaka. Att inse hur sårbart livet är och att det jordiska inte varar för evigt, ger henne andra prioriteringar i livet. Det blir tydligare vad som verkligen betyder något och relationen till Gud fördjupas också. Hon säger:
”De hemligheter jag har med Gud kan ingen ta ifrån mig och det gör mig upprymd.”
Erin är närvarande i vardagen bland det afghanska fol ket och är ett levande vittnesbörd om Guds kärlek genom sina goda gärningar. Hon har blivit en trygg famn för de som vill gråta och behöver stöd.
Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.
Om du vill ge en gåva till Erins arbete, använd märkningen ”Erin”.
Det är genom de goda gärningarna som man kan visa människor vem vi tror på och som öppnar upp för att dela evangeliet.RESEDAGBOK, UNGDOMSRESAN TILL CENTRALASIEN
Nu har Ljus i Östers ungdomsteam landat, efter åtta fantastiska dagar i Centralasien. För varje dag blev det allt tydligare att det skedde något speciellt i samtalen och upplevelserna. Fredrika Furehill var en av deltagarna och fick i uppgift att skriva en resedagbok.
Mitt första starka intryck av vår slutdestination kom någon gång runt klockan tre eller fyra på måndags morgonen. När planet tog mark i Centralasien började alla applådera och för mig kändes det som en välkomsthälsning. Det var stort att vara på plats och möta personer som vi hört om under våren. På kvällen blev vi bjudna på nationalrätten, som var gjord på hästkött.
Dag 2:
Den andra dagen fick vi äntligen möta ungdomarna. Det kändes som om vi hade sett varandra förut och när ljuset på restaurangen plötsligt försvann sjöng vi tillsammans och gjorde lampor av vattenkaraffer och våra mobilte lefoner. Sådant får en att bli vänner. På kvällen var det ungdomssamling med lekar, lovsång, vattenmelon, pizza och prat. Vi möttes från olika delar av världen, med helt olika bakgrund och livssituation, men med samma längtan efter Gud.
Dag 3:
Tredje dagen var det dags för läger! Tillsammans med ungdomarna åkte vi i några timmar mot en sjö vid bergen. Vi dansade i bussen och var glada att vi överhuvudtaget hade kommit i väg på morgonen. Några dagar tidigare hade det nämligen regnat så mycket att det orsakat lerskred längs med vägen. Tack gode Gud, sa vi. Läger gården låg väldigt nära sjön. Första gången jag stod på stranden såg jag bara moln på andra sidan. Plötsligt insåg jag att det inte alls bara var moln utan där stack en hel
Ljus i Östers ungdomsteam i Centralasien.
kedja snöklädda berg upp. Det kändes som att vara i en sagovärld.
Den första morgonen på lägret bestämde några av oss för att gå upp och se soluppgången och sjunga lovsång tillsammans på stranden. Det var en fantastisk upple velse att få stå där vid den stora sjön och se hur solen långsamt kröp över bergen och började lysa över sjön. Det var härligt att sitta i en ring med våra centralasiatiska vänner och sjunga lovsång, dansa tillsammans och prisa Jesus! När de andra väl vaknat så fortsatte dagen med undervisning om hur vi kan höra Gud tala. På eftermid dagen anordnade vi en kulturfestival och firade svensk midsommar med små grodorna och raketen. När man försöker översätta svenska visor till engelska så inser man en sak, att vi Sverige har rätt underliga traditioner ändå. Vi dansade även centralasiatisk dans och åt plov, det centralasiatiska kökets version av spanjorernas Paella.
Kvällen slutade med att en av oss i teamet ledde oss i en dansworkshop.
Dagen därpå åkte vi hem, fast inte raka vägen. Vi stan nade till vid en kanjon. Det tog en lång stund att vandra dit men det var verkligen vackert. Strax efter att chauf fören startat bussen igen började några droppar leta sig in genom de öppna takfönstren på bussen. Härligt med lite svalka, tänkte vi då!
På lördagen åkte vi till en fantastiskt vacker nationalpark. Vi blev hämtade av ungdomsledaren som sade: ”Har ni sett?” och höll upp sin mobiltelefon. Nitton minu ter efter att vi åkt från kanjonen hade det börjat regna. Flodbädden där vi gått och vägen vi åkt på var nu täckt av lera. Oj, där höll Gud verkligen undan regnmolnen för oss! Men i parken sken solen mellan bergstopparna och det var alldeles lagom varmt både för vandring och en härlig picknick med våra nya vänner. En flod med turkos blått vatten flöt förbi den plats där vi dukat upp, och vi var många som ville känna på, och som nästan ramlade i, det iskalla vattnet.
Dag 7:
Innan gudstjänsten åkte vi till basaren för att försöka fynda bland färgglada tyger, torkad frukt och massa annat. Vi testade också något vi vanligtvis inte brukar äta. Gissa vad? Jo, sten. Ätbar sten. Exotiskt, inte sant?
Ungdomarna möttes från olika delar av världen med samma längtan efter Gud.
Men nu till kyrkan. Gudstjänsten varade i tre timmar. Underbar lovsång och dans blandades med predikan och en jubelpaus i mitten. Den Helige Ande kändes väldigt närvarande. På kvällen gick vi till parken för att om möjligt evangelisera. Det var ett av de få tillfällen när vi tänkte på att vi är i ett land utan den religionsfrihet vi har i Sverige. Inget ”predikande på gatorna” här inte. Vi hade däremot packat ned ett kubbspel i resväskan och bjöd in folk i stadsparken att spela. Utifrån det kunde det sedan bli samtal med dem som var nyfikna, där de lokala ledarna fick möjlighet att kunna följa upp kontakten med dessa.
På eftermiddagen åkte vi till stadsparken igen för att äta pizza med ungdomarna. Sedan fortsatte kvällen på en höjd med utsikt över staden. En av ungdomarna hade tagit med sig en icke-kristen vän och vi blev lite funder samma för planen var ju att lovsjunga och be för staden. Vi åkte på en knagglig väg och kom upp till utsikten där en av oss i det svenska teamet fick leda oss i bön. Det var väldigt härligt och det tyckte även hon som inte varit i kyrkan förut. Sedan var det dags att ta avsked, vilket var sorgligt. Det gick fort och det var på något sätt svårt att tänka sig att vi inte skulle träffa de här vännerna igen som verkligen kändes som syskon.
Om någon, för ett år sedan, hade sagt till mig att jag skulle få vara med om det här skulle jag nog inte trott det. Men jag fick vara med och det var fantastiskt roligt, lärorikt och välsignande!
Vill du läsa mer om hur Fredrika upplevde resan eller läsa om kommande resor så kan du gå in på ljusioster.se/ blogg/resedagbok, eller ljusioster.se/team.
När pandemin, i början av 2020, spred sig över världen blev det svårt att resa och många missio närer blev isolerade från omvärl den. Vi ville därför ”stå på tå” och vara redo att skicka ett team till de lokala kristna när dörrarna öppnades igen. För att uppmunt ra, inspirera och i den mån det var möjligt evangelisera tillsam mans. Därför såg vi den väntetid som världen tvingats in i som den perfekta förberedelseperioden för vårt team.
Vi förstod direkt att idén om ett team, som under flera månader innan avresan fått möjligheten att träffas och förberedas för ett tydligt syfte, hade stor potential. Vi hörde därför av oss till ett stort antal ungdomsledare för att berätta om idén, få deras feedback på den och höra om de redan nu kände till några ungdomar eller unga vuxna som skulle kunna vara intresserade.
Under en resa till Centralasien besökte vi från Ljus i Öster ett av våra missionärspar. De var mycket positiva till idén och hade många förslag på vad vi skulle kunna göra tillsammans. Särskilt glada var de lokala missionärerna över att förstå att vi inte ville göra vår ”egen grej” utan göra vad de önskade för sin församling.
Eftersom vi först och främst satsat på att bygga ett team, innebar inte hemresan slutet på deras gemen samma resa. Under hösten fortsatte vi att mötas online. Bland annat för att prata om det vi varit med om men även förbereda oss för nästa utmaning, att utforma och leda ett bönemöte under våren.
Redan på flygplatsen kände vi att satsningen kommer att bli bra. Teamet var vänner och hade goda förutsättningar att även bli vänner med de lokala ungdomarna. Genom team samlingar och en skojfrisk, uppmuntrande ton höll vi teamet samman. Under hela resan lade vi ledare stor vikt vid att demonstrera trygghet, så att de kunde känna sig trygga när ”vi ledare gjorde oss själva mindre och dem större”.
Nu, efter att vi kontaktat ungdomsledarna, vilka i sin tur berättat om re san för sina ungdomar och unga vuxna, började de första anmälningarna trilla in. Vi såg att det fanns intresse och annonserade nu vitt och brett om satsningen. Under missionskonferensen Engage stod vi och delade ut ”hemliga kuvert” med en särskild QR-kod. På väg ut från den sista guds tjänsten fick Sara tag i ett av dem. Hon blev en av de första som intervjua des och den första som anslöt sig till teamet. Syftet med att intervjua alla som ansökte var att först och främst se om vi upplevde att de var redo för ett sådant engagemang och äventyr som det skulle innebära. Vi ville också få en uppfattning om hur vi kunde få dem att växa i lärjungaskap och vilken roll i teamet han eller hon skulle passa bäst i.
När vi hittade rätt ledare, eller rättare sagt när hon hit tade oss, blev det tydligt att det var Gud som stod bakom initiativet. Vi bad om bästa tänkbara komplement till Tobias, vår reseledare, och fick Svieta, som uppfyllde alla de kvalitéer vi sökte efter i en ledare för just den här resan.
Under våren knöt vi ledare ytterligare an till våra värdar på destinationen. Vi möttes online men även på plats under några dagar i april, då vi planerade resan i grova drag.
Onlinesamlingarna gav oss förutsättning för att överhuvudtaget kunna träffas varannan vecka. Men det var när vi sågs ”In Real Life”, i det verkliga livet, som de avgörande stunderna skedde. Det var under en av dessa två helger som teamet, som då bestod av tre deltagare bestämde sig för att åka, trots att de var så få.
Vi fascinerades av möjlighe ten att kunna mötas online, ofta och regelbundet, trots de stora avstånden. Därför såg vi vårens samlingar online som en möjlighet och inte ett nödvändigt ont. Kanske var det just därför det blev så bra? I och med att deltagarna inte kände varandra sedan tidigare så lade vi mycket fokus på att lära känna varandra och ha roligt tillsammans. Teamet var mycket tacksamma över förutsättningarna att få bli vänner och samtidigt utrus tade inför resan.
Strax innan julen 2021 stod det klart att vi hade ett team som var redo för att mötas och börja tränas. Från första stund var det viktigt för oss ledare att bygga en kultur som deltagarna skulle kunna trivas och växa i. Denna kultur formade vi utifrån några enkla kärnvärden, så som att Gud är god och vill oss väl, för att skapa trygghet i teamet. Vi ville också vara känsliga för Den Helige An dens ledning, för att skapa flexibilitet hos teamet men framför allt en ökad närhet till Gud.
Anledningar till att översätta Bibeln är många. Den är ett kulturellt världsarv, ett sätt att bevara hotade språk, att förstå sin egen identitet, att lära känna Gud, att få inspiration, att förvandlas.
TEXT: SIRLE KÖRVITS • FOTO: ADOBE STOCK
Det hände under natten på Östersjön. När jag steg ombord båten, från Tallinn till Stockholm, var jag aktivt emot allt som hade med kristendomen att göra. Som 17-åring var jag övertygad om att alla som tror på Gud inte är särskilt intelligenta människor. Dessutom hade jag bara mött några få kristna personer i mitt liv och de var inga trevliga människor utan agerade dömande och elakt. Jag hade med mig en Bibel till båten som jag fått låna av en vän. Jag ville hitta argument mot Guds existens i själv aste Bibeln, eftersom jag var övertygad om att det måste finnas något i den boken som talar emot sig själv.
PÅ KVÄLLEN STEG en storm upp på havet. Jag låg i min hytt, längst ner i båten och blev lite rädd för att det gung ade rejält. Då tog jag upp Bibeln, öppnade den slumpmäs sigt och läste första Korintierbrevet 13. Spontant tyckte jag att det här stället var ju vackert skrivet och av någon
slags vördnad, mitt i en storm och ensam i hytten, bad jag en liten bön. Sedan la jag Bibeln under kudden och somnade. Nästa morgon vaknade jag och förstod inte riktigt vad som hade hänt. Plötsligt, över en natt, kände jag en stark övertygelse i mig som proklamerade: ”Det är klart att Gud finns. Det är klart att Bibeln är sann”, och jag fylldes av en glädje jag tidigare aldrig upplevt. Väl tillbaka på min gymnasieskola märkte alla min förvandling, inte bara för att jag strålade av glädje, men också för att jag inte kunde sluta prata om att jag nu tror på Gud.
DET ÄR AV DEN ANLEDNINGEN jag är övertygad om att Bibeln är livsviktig. När jag blev frälst var jag ensam med Bibeln. Jag läste den på estniska, mitt modersmål, och blev berörd av de vackra orden om kärlek. Gud själv använde Ordet för att visa vem Han är och förvandla mig.
bibelöversättningspro
jekt. Dels genom Institutet för Bibelöversättning (IBT) som översätter Ordet till icke-slaviska språk för människor i Ryssland och i närliggande länder, dels genom olika aktörer som översätter Bibeln till kinesiska minoritetsspråk. Exempel på språk är lez ginska, avariska, komi och uiguriska.
Jag har samtalat med Tanya som arbetar på informationsavdelningen på IBT i Moskva, för att ta reda på mer om arbetet och varför de brinner för att översätta Bibeln till minoritetsspråk.
Varför tror du att det är viktigt att översätta Bibeln?
– Det finns många varierande svar på den frågan. Jag är kristen och personligen tror jag på att genom Bibeln lär vi känna Guds vilja och kan kommunicera med Kristus. Alla har inte möjlighet eller kapacitet att lära sig hebreiska eller grekiska och därför är det viktigt att ha tillgång till Bibeln på ett språk som man förstår mest. Om man frågar vårt team eller läsare av översättningar, kan svaret på den frågan variera. Vissa säger att Bibeln är ett världsarv och varje kulturell person borde vara bekant med den. Andra påpekar att översättning av Bibeln är det bästa sättet att bevara ett minoritetsspråk som är hotat. Vissa översät tare ger överraskande vittnesbörd om att genom arbetet med att översätta Bibeln har de fått bättre förståelse för sin egen kultur och identitet. Vissa team-medlemmar sä ger att de arbetar med bibelöversättning för att Gud är en för alla och Bibeln hjälper dem i det personliga sökandet
När jag blev frälst var jag ensam med Bibeln. Jag läste den på estniska, mitt modersmål, och blev berörd av de vackra orden om kärlek.
efter sanningen, även om de inte är kristna utan är mus limer, buddhister, och så vidare. Vi har fått vittnesbörd från muslimer som säger att psalmer som är översatta är en källa till inspiration för deras personliga böner, eftersom de traditionellt hanterar texter på arabiska. De kan dessa utantill på arabiska men förstår inte innebör den. Översättare som arbetar på IBT är inte nödvändigt vis kristna utan vi har icke-troende, sekulära forskare, muslimer, buddhister, kristna från både evangeliska och ortodoxa traditioner bland våra översättare. Endast våra bibeltolkare, så kallade exegeter, måste vara kristna.
Hur fungerar processen vid bibelöversättning och hur lång tid tar det?
– Bibeln är komplex och översättningen tar lång tid, i genomsnitt 20 år om allt går bra, och det är många människor som är involverade. De är bibeltolkare, över sättare, språkvetare och fälttestare som arbetar med att få fram bibeltexter översatta till nya språk innan dessa kan korrekturläsas och tryckas.
– Det största är nog svårigheten med att hitta alla team-medlemmar som behövs i arbetet. Till exempel saknar vi fälttestare i många projekt, som ska testa översättningen bland befolkningen som talar ett visst språk. Det är speciellt påtagligt i muslimska regioner där människor kan ha negativa förutfattade meningar om Bi beln. När teamet har en duktig och hängiven bibeltolkare och översättare, är det en välsignelse. De är nyckelper soner i projektet. Om vi inte har sådana personer, om de kommer och går, då är översättningstakten låg och med varje ny team-medlem måste man gå igenom de gamla översättningarna innan man kan fortsätta. I vissa projekt kan team-medlemmarna utsättas för förföljelse, i andra behöver de lämna på grund av säkerhetsrisk. Ibland blir
de sjuka eller till och med dör, då kan arbetet plötsligt stanna upp. Ni ser att under 20 år kan allt hända!
– När vi jobbar med språk som hotas av att försvinna för att de är så små, är det helt enkelt mycket svårt att hitta människor som kan språket tillräckligt bra för att översätta. Sedan är det svårigheter med ekonomin, de allra flesta bibelöversättare har andra jobb vid sidan av för att kunna försörja sig. Den som jobbar med översätt ningen måste ofta åka långa sträckor till avlägsna platser, där folk som talar minoritetsspråket bor, dit man måste ta sig med båt eller i vissa fall med helikopter. Långa resor tar tid som kan vara svår att hitta vid sidan av ett annat jobb. För att sedan också ta hänsyn till temperaturskillna der och extremväder som gör att det överhuvudtaget inte går att resa vissa månader.
– Det finns också ett problem med att många översät tare inte behärskar datorer som behövs för arbetet och lära ut det tar tid, utöver det att internetuppkopplingen kan vara dålig och det påverkar såklart samarbetet mellan personer som är involverade i översättningen. I områden med höga berg och låga temperaturer kan internet sluta fungera. Vissa översättare måste då resa till närliggande städer för att arbeta via internet.
– Alla problem är unika och därför är också lösning arna unika. Det enda gemensamma sättet att övervinna svårigheter är genom bön. Många vänner till IBT över hela världen är förenade i bön för arbetet med bibelöver sättning.
Var med du också! Be för folken som saknar Bibeln på sitt eget språk och för hjältarna som jobbar med att översätta den. Ge till arbetet och märk din gåva med ”Bibelöversättning”.
Lokala församlingar i Mongoliet vill ofta samarbeta med en missionsorganisation för att starta nya kyrkor.
Den Evangeliska Alliansen i Mongoliet har undersökt hur det ligger till med den evangeliska kyrkan i Mongoliet som grundades för omkring 30 år sedan. Underlaget för arbetet är 568 församlingar i Ulaanbaatars, huvudsta dens, nio distrikt och andra provinser och kommuner i Mongoliet. Dessa representerar 84 procent av kyrkorna i landet och alla har regelbundna gudstjänster med hän givna ledare.
De flesta kyrkor har upp till hundra troende och ett fåtal har upp till tvåtusen medlemmar. En tredjedel av kyrkorna är registrerade så som staten kräver, medan resten är oregistrerade församlingar. Arbetet handlar både om aktiviteter för de kristna medlemmarna, så som bönemöten, bibelstudier, barn-och ungdomsverksamhet, evangelisation med mera, samt för samhället de verkar i med sociala insatser för olika grupper beroende på vilka behov som finns. Till exempel kan det handla om att till godose en by med rent dricksvatten.
Vad gäller fördelningen av huvudledare i församling arna, är det i Ulaanbaatar 161 manliga och 103 kvinnliga ledare, medan det i resten av landet är det 147 manliga och 157 kvinnliga ledare. Det finns många i landsbygden som inte har tillgång till en kristen församling och det finns uppenbara svårigheter i att plantera nya kyrkor i svårtillgängliga områden. Allt från att det saknas de som är villiga eller har möjlighet att gå ut, till att det saknas en tydlig vision för flera områden. I många fall önskar de lokala församlingarna ett samarbete med en missionsor
Det finns 0,86 procent evangeliskt kristna i Mongoliet och landet räknas som onått, enligt Joshua project.
ganisation eller annan form av samarbete med andra för att ta steget att plantera nya församlingar.
Ljus i Öster stöttar fyra nationella missionärer i Mong oliet för att nå de onådda. De arbetar på landsbygden eller i mindre samhällen och fokuserar på att starta egna små företag för att kunna försörja sig och nå ut till folket. Dessa lokala hjältar får se hur människor blir frälsta och upplever fin gemenskap. Samtidigt vittnar de också om svårigheten att klara sig ekonomiskt och att ensamhe ten på fältet kan var tung att bära. För församlingarna i landsbygden är det speciellt viktigt att bygga personliga relationer och ge mervärde till samhället för att kunna nå människor.
Läs mer om hur den mongoliska församlingsrörelsen har växt fram i boken ”Till jordens yttersta gräns. Dit och tillbaka igen.” Se boksidan.
Jag har fått berättat för mig att Bibeln är mångfacetterad och jag är beredd att skriva under på det. Å ena sidan kan jag dyka djupt in i de bibelhebreiska texterna och göra en teologisk poäng av att det exempelvis står Elohim i benämningen av Gud när författaren vill betona Guds oberoende av världen, transcendens, och Jahve för att framhäva Guds ständiga närvaro. Och utifrån detta undervisa och reflektera timvis tillsammans med andra om vad det faktiskt innebär att Gud är trans cendent. Å andra sidan kan jag läsa ”Var inte rädd, du ska inte dö” från Domarbo ken precis innan jag startar bilen och kör till Stockholm under morgonrusningen. Det är just i den här skild ringen jag vill förespråka att Bibeln är något annat än en samling historiska doku ment. Gud talar genom sitt ord in i mitt liv på ett unikt sätt, på flera olika sätt. Genom lager av kulturskillnader, språköversättningar, symbol- och bildspråk och mängder av text så hittar han vägen in i min hjärna och mitt hjärta, och det är bara han som kan.
JAG HAR OCKSÅ HÖRT att det jag fyller mig med är det jag kommer att tillbe, och jag kan inte annat än inse att jag är lyckligt lottad. Jag är lyckligt lottad som har tillgång till tekniska översättningar, parafraser och ljudbiblar. Det finns en uppsjö engelska och svenska översättningar, och det språk jag tänker och känner på, som sitter närmast mina tankar och känslor, i det talar också Gud. Gudsrös ten är avgörande för huruvida jag följer honom eller följer
något annat. Och det måste jag som kristen individ och vi som kristna gemenskaper inte bara njuta av, utan också se ansvaret att ge lyxen vidare. För visst är det så att Gud har gett till oss, för att sända oss, till att ge vidare?
DET ÄR MYCKET SOM SÄGS om Bibeln och idag ifrågasätts inte bara om Moseböckerna är skrivna av den Mose eller inte, utan om Bibeln är tillförlitligt som något utandat av Gud eller en samling mänskligt influerade texter om Gud och den första kristna rörelsen. Jag är inte oförstående gentemot den som tvivlar på om en samling ord från tusen år tillbaka kan vara exakt det Gud vill säga idag. Men jag tror att i frågan om Bibeln är Guds ord måste en välja att tro på Bibeln lika verkligt som att tro på Gud själv. I slutändan handlar det inte om att bevisa Bibeln utan att acceptera Bibeln.
Och just på grund av allt det Bibeln är, alltså inte enbart informativ utan livgivande, är jag övertygad om att vi behöver göra det vi kan för att ge vidare en hel Bibel till de som sitter med en halv sida ur Johannesevangeliet ur King James Version från 1611 och längtar efter att få förstå den och få läsa resten. Det för att ge alla människor en möjlighet att ta ställning till vem Gud är och om de vill följa honom, och där tror jag den mångfacetterade och omdiskuterade Bibeln är en nyckel till att nå de onådda.
Vi behöver ge en hel Bibel till dem som endast har en halv sida på sitt eget språk och längtar efter att få läsa mer.Deborah är teolog och jobbar på Ljus i Öster som fältkoordinator.
Genom lager av kulturskillnader, språk översättningar, symbol- och bildspråk och mängder text så hittar han vägen in i min hjärna och mitt hjärta, och det är bara han som kan.
Hon blev utkastad från sitt eget hem för att hon läste Bibeln.
Det finns många svårtillgängliga små byar i Centralasien och Ljus i Öster har nationella medarbetare som är kallade till att evangelisera på dessa platser. De ser människor bli frälsta och vitt nar om att det är goda tider att arbeta med att sprida evangeliet just nu. Det är ett skifte som pågått i landet under en tid som innebär att toleransen mot religiösa grupper har ökat. Våra natio nella medarbetare jobbar aktivt med att ta tillvara på den ökade öppenhe ten. Men det finns utmaningar.
Vår nationelle medarbetare Gabriel, som är diakon i församlingen, berättar om en familj med tre vuxna barn där alla blev frälsta. För tre år sedan gifte sig den ena dottern med en muslimsk man. Hon fortsatte att läsa Bibeln i smyg, men en dag blev hon påkommen av sina svärföräldrar. De tog hennes Bibel och sa:
”Varifrån fick du den? Det är en då lig bok! Gå tillbaka till dina föräldrar, vi vill inte ha dig här eftersom du inte är muslim.”
Svärföräldrarna slängde ut henne
från sitt hem tillsammans med sitt barn och hon fick flytta tillbaka till sina föräldrar. Många släktingar till henne försökte övertala henne om att sluta läsa Bibeln för att rädda sin familj. Men hon sa:
”Nej, Jesus är min frälsare.”
Pressen på henne och hennes för äldrar var stor. Släktingarna ville att de skulle lämna Jesus. Till slut ringde hennes pappa till Gabriel och bad om hjälp att lösa situationen. Gabriel svarade:
”Låt oss gå till Gud först”, och de bad tillsammans.
Nästa morgon ringde hennes pappa till Gabriel igen och sa:
”Har du ringt till någon?”
”Nej, varför frågar du det?”, svarade Gabriel
Då berättade pappan att två personer från säkerhetspolisen kom hem till dem och frågade efter hans bror. De sa att brodern hade ringt till dem och avslöjat att det finns kristna i familjen. När han kom och mötte poliserna, sa de:
”Varför ska du skapa problem? Alla får tro på vilken Gud de vill.”
Namnet är ändrat av säkerhetsskäl. Sirle Körvits
Open Doors, en internationell orga nisation som hjälper förföljda kristna över hela världen, grundare Anne van der Bijl, även känd som broder Andrew, har dött vid 94 års ålder. Van der Bijl dog i sitt hem i Nederlän derna den 27 september 2022, om given av sin familj. Broder Andrew och Open Doors är välkända i mis sionskretsar och har många gånger samarbetat med Ljus i Öster. Läs mer på ljusioster.se
En av de pastorer vi stöttar i Cen tralasien berättar om två män som kom till tro på Jesus. Det började med att Gud påminde pastorn om två vänner han inte mött på över 15 år. Han försökte att inte tänka på dem, för det passade inte att åka till dem i det läget. Men de försvann inte ur tankarna och till slut åkte han i väg till den by där de senast bott och började leta efter dem. De bodde kvar och pastorn beskriver som om de båda satt och väntade på honom. De båda var nedbrutna män, be skriver pastorn. Med öppna hjärtan lyssnade de på evangeliet och tog emot Jesus som Herre i sina liv.
I ett land i Kaukasien finns ett arbete med bland annat bibelstudiegrup per som Ljus i Öster stöttar. På en av bibelstudieträffarna kom en kvinna som inte tidigare varit med. Hon kändes stressad redan innan det började, och när en i gruppen började läsa Bibeln började kvinnan skaka. Många blev rädda medan vissa, däribland ledaren vi stödjer, bad för henne och skakningarna upphörde och hon blev bra. Hon och ledaren började prata och hon berättade om sin pressade livs situation med en dålig relation till sin man samt en svärmor med rötter i ockultism. Samtalet mynnade ut i att kvinnan tog emot Jesus och har sedan dess varit med varje vecka.
Ljus i Öster ger stöd till arbete med ut satta kvinnor i Centralasien.
Darya är en ung kvinna och mamma till fyra barn. Under en lång tid utsattes hon för våld i hemmet av både sin man och svärföräldrar. Hennes svärfar sa ofta till henne:
”Vi tyckte synd om dig och välkomnade dig i vårt hem. Var tyst och gör som du blir tillsagd.”
I tystnad fick den föräldralösa Darya utstå både fysisk och psykisk misshandel. Även barnen blev slagna och fa miljen visste att hon har ingen att klaga till, eftersom hon endast har en syster och bror. En dag gick svärfadern för långt och slog barnen alldeles för hårt samt förolämpade Darya så grovt att hon blev inlagd på sjukhus på grund
av allvarlig traumatisk stress. Väl hemma igen fortsatte misshandeln och efter ett tag började hennes kropp skaka okontrollerat och det blev svårt för henne att tala normalt.
HENNES SYSTER KOM vid den tiden för att besöka henne och när hon såg Darya i det tillståndet ringde hon en organisation som hjälper utsatta kvinnor. Medarbe tare från hjälporganisationen, tillsammans med polisen, gick för att möta Darya. När Darya såg dem, sa hon:
”Snälla, ta mig bort från detta helvete. Här är jag inte en fru och svärdotter utan bara en slav.”
Hon kunde inte ens gå själv på grund av skadorna. När de såg vilken situation hon var i, tog de med henne till ett hem som organisationen har förvärvat för utsatta kvin
nor där de kan känna sig trygga och få hjälp.
Den första tiden var Darya emotionellt instabil och grät mycket, hon ville till och med avsluta sitt eget liv. Psykologer på plats i kvinnohemmet stöttade och hjälpte henne, genom bland annat samtalsterapi. För första gången fick Darya höra att det som hände henne inte var hennes fel och att hon är den bästa mamman hennes barn kan ha, som behöver henne i livet. Steg för steg blev Daryas självkänsla bättre och ett leende syntes i hennes ansikte. Nu drömmer hon om att lära sig broderi för att kunna försörja sig själv.
LJUS I ÖSTER STÖTTAR medarbetare, i ett land i Cen tralasien, som arbetar på kvinnohemmet dit Darya fick
komma. Organisationens hjärtefråga är att ge skydd och hjälp för kvinnor och barn som utsätts för våld i hemmet eller är offer för människohandel. Där får kvinnorna de stöd de behöver, både i form av terapi och rättshjälp samt att lära sig hantverk eller annan utbildning för att kunna försörja sig själv. Alla medarbetare är utbildade psykolo ger, jurister, med mera, för att kunna ta hand om utsatta kvinnor och barn på bästa sätt.
Namnet är ändrat av säkerhetsskäl.
Vill du vara med och ge hopp och en framtid till utsatta kvinnor i Centralasien, märk din gåva med ”Kvinnohem”.
Var med och be för dem som lider
Kvinnohemmet i Centralasien
• Be för kvinnorna som får skydd och hjälp i kvinnohem met
• Be för ändrade at tityder i familjer
• Be för barnen som utsätts för våld i hemmet
Kanal Hayat
• Be för arbetet bland det turkiska folket på Kanal Hayat
• Be för mer resurser att ta hand om alla de nyfrälsta i landet
• Be för att visio nen om 100 000 evangeliskt kristna i landet ska bli sann
Kaukasien
• Be för våra lokala hjältar som arbetar under stor press i Kaukasien
• Be för deras fa miljer
• Be för människor i små byar som läng tar efter Jesus
• Be för att rätt människor ska få ett hjärta för att översätta Bibeln
• Be för alla dem som läser Guds Ord just nu
• Be för att fler ska få lära känna Gud genom Ordet på sitt eget språk
”Han helar dem som har förkrossade hjärtan och förbinder deras sår.” (Ps. 147:3)
MARIA ANDERSSON
149 kr
Den andra utökade upplagan. En gripande och lärorik berättelse om hur ett ungt svenskt par, genom Guds kallelse och Andens led ning, får se en församlingsgrundarrörelse växa fram i Mongoliet. I Marias skildring av pionjärtiden får läsaren följa med hur en dynamisk och självständig mongolisk församling växer fram.
TENZIN LAHPKA OCH EUGENE BACH 99 kr
Följ den fascinerande berättelsen om vad som fick en högutbildad tibetanbuddhistisk munk att ta det radikala beslutet att lämna Buddhas läror och sitt tempel för att följa Jesus Kristus. Du kommer att förstå varför andra munkar ville se honom död innan han fick möjlighet att sprida sin berättelse till andra.
