Elena fick nya lungor

Elena fick nya lungor på dödsbädden

Varken sjukvård, spådom eller häxkraft kunde rädda Elenas liv, men när hon ropade till Gud var det någon som svarade. Här berättar Elena sin historia.

TEXT: Cecilia Lind FOTO: Magnus Lindeman

Jag växte upp i en ortodox familj som inte var trohallucinationer. Jag såg mig själv begravas. Efter det ende, men själv funderade jag mycket på vem som slängde jag medicinerna. skapat allt. När jag var 10 år brukade jag smyga iväg En kväll var jag väldigt dålig, så jag sa till Gud: ”Om till kyrkan innan mina föräldrar vaknade, eftersom de du finns så får du antingen döda mig eller ge mig nya skrattade åt mitt intresse för religion. lungor”. Jag visste inte hur man bad, men jag pra

När jag var 22 var jag svårt sjuk i lungcancer, och tade med Gud. Jag hade sett en film om Jesus och specialisterna i Bukarest sa att jag inte skulle överLasaros, så jag sa: ”Du reste upp Lasaros från döden leva. Jag blev chockad när läkarna förberedde min – res även upp mig så ska jag sedan tjäna dig!” Den mamma på att jag skulle dö. natten stirrade jag på taket i timmar och förväntade

Hon kände inte Jesus och kände stor hopplöshet. mig att Jesus skulle komma ner och hela mig. När Jag visste inte heller något om Gud, förutom det jag var redo att ge upp hörde jag en röst som gav jag fått ifrån den ortodoxa kyrkan, men det var mest mig frid: ”Om du tror på mig, så ska jag hela dig!” oförståelig liturgi. Läkaren sa att bara ett mirakel Men jag visste inte vad tro var. Tro i den ortodoxa kunde rädda mig, så jag satte mitt hopp kyrkan innebär att göra många goda till detta mirakel, utan att veta hur jag skulle få tag på det. När Jesus talade gärningar. Själv kunde jag ju knappt andas, hur skulle jag kunna göra goda Många i liknande situationer söker efter mirakler i häxkraft. Min mamma till mig kände gärningar? När jag berättade för mamma börjagick till olika kvinnor som utövar spådom och häxkraft, och fick med sig jag som en eld de hon gråta. Doktorn hade nämligen sagt till henne att innan jag dog, skulle heligt vatten och stenar. Det kostade mycket pengar. Jag fick dricka underi min rygg. jag börja hallucinera. När jag sedan blev ensam i rummet böjde jag knä och grät. liga drycker och bära runt på stenarna. Återigen hörde jag Jesu röst: ”Fortsätt Under tre månader åt jag bara rödbetor, valnötter att tro på mig!” Jag sa igen att jag inte hade kraft att och drack vatten, och jag rasade i vikt. Jag hade göra något för honom. Men när Jesus talade till mig många mardrömmar på grund av allt detta, så jag sa kände jag som en eld i min rygg, fast utan smärta. Vid till mamma att det inte hjälper och att jag inte längre det tillfället gav Jesus mig nya lungor. Jag ställde mig skulle ta emot det. Jag förstod att de källor som hon upp, och utan att inse det gick jag ut ur huset. Jag öste ur inte var bra för mig. glömde bort att jag var sjuk och inte kunde gå. När

Efter det ropade jag istället till Gud: "Vilken slags min mamma såg mig ute i trädgården grät hon. Först Gud är du? Du har gett mig livet, men nu tänker du då insåg jag att jag var helad. Jag kunde andas nordöda mig? Jag vill inte dö!" malt. Jag kunde tala normalt. Jag kände inte längre

På slutet behövde jag hjälp med allt och tog mig någon smärta i mina lungor. Men det som gjorde att inte ens till toaletten. Jag fick morfin som gav mig min mamma förstod att jag var helad var att jag hade

Elena och hennes man Nicu tjänar Gud tillsammans och har fått se Gud göra stora saker genom åren.

fått tillbaka röd färg på mina kinder.

Jag berättade för min familj vad jag sagt till Jesus om att tjäna honom hela mitt liv. För mig innebar det att gå till kyrkan, tända ljus och ge pengar till prästen. Men sedan fick jag tag på en bibel som jag läste mycket under tårar. Jag påverkades mycket av texterna och förstod att jag behövde börja bry mig om andra. Jag grät också när jag läste om gudar i trä som inte har ögon och öron och därför inte kan hjälpa. Jag förstod att det var fel med ikoner, och då jag läste Bibeln förstod jag att det måste finnas andra kyrkor som inte har sådant. När jag läste att Jesus snart ska komma tillbaka blev jag chockad. Jag förstod att jag inte var redo för det, men visste inte hur man blev det.

Efter ett tag åkte jag till Tyskland för att göra en analys av mina lungor. Läkaren var vän med min rumänska läkare, så de ringde varandra för att diskutera mitt fall. De hade inte sett något liknande under 40 år. När första testet kom trodde han inte på resultaten, så han gjorde ett till. Efter att han studerat båda testen bekräftade doktorn att jag inte hade några cancerceller – mina lungor var bättre än ett barns. Då fick jag vittna för honom om Jesus. Han sa att han aldrig tidigare trott på Gud, men nu trodde han. Efter det ringde han ofta och bad mig komma till sjukhuset och berätta för sjuka vad Gud hade gjort för mig.

I en dröm såg jag Jesus och frågade honom vart jag skulle gå – till en ortodox kyrka eller en katolsk – men Jesus sa bara att jag behövde omvända mig. Väl tillbaka i min hemstad hörde jag några evangelister tala om omvändelse. Jag kopplade ihop det med min dröm och förstod att jag skulle koppla med dem. De visade sig tillhöra en pingstkyrka. Efter ett tag döpte jag mig och började evangelisera med dem i byarna. Under tiden fick jag en vision från Gud att tjäna turkar. Gud visade mig att muslimerna söker på fel ställe och att jag skulle visa dem till Jesus. Gud ledde mig till att arbeta med mission, vilket jag har fortsatt med.

När jag är ute och möter människor upplever jag ofta Guds kraft och talar med stor frimodighet. Normalt är jag inte sån, men Gud ger mig av sin kraft. Många gånger har jag saknat pengar, men Gud har utfört mirakel efter mirakel. Vid ett tillfälle fick en medlem i församlingen en vision där han såg att han gav sina pengar till mig, och det var just de pengar jag behövde för att köpa en biljett och åka till en bibelskola.

Idag är Elena 48 år, och precis som hon lovat fortsätter hon tjäna Gud. Läs om var vår lokala arbetare verkar nu på sidan 18.

TIBETANERNA PÅ VÄRLDENS TAK

TEXT: Lars Narin

FOTO: Nick Galluzzo

Närmast himlen, rent geografiskt, lever ett österländskt folkslag som väcker stor nyfikenhet. Här ges en historisk tillbakablick på tibetanernas resa genom tiderna.

Av de cirka 5,5 miljoner tibetanerna i Folkrepubliken Kina bor 45 procent i den autonoma regionen Tibet och resten i de angränsande provinserna Sichuan, Qinghai, Gansu och Yunnan. Tibet kallas för Världens tak. Stora delar av den mer än tusen kilometer långa järnvägssträckan upp till Lhasa går på 400 meters höjd.

Tibetanska tillhör den tibeto-burmanska språkfamiljen och är huvudsakligen uppdelad på tre dialekter: centraltibetanska Ü-Tsang, Amdo i norr och Kham i öster. Runt 130 000 tibetaner lever i exil runt Himalaya, de flesta i Nepal, Indien och Bhutan.

Landet Tibet formades under 600-talet och enades under kung Songtsän Gampo. Han gifte sig med två prinsessor, den ena från Nepal och den andra från Kina. De var båda buddister och förde med sig den buddhistiska läran till Tibet. Tibetansk buddhism, lamaism, har liksom all övrig buddhism sina rötter i Indien.

Tibet var i praktiken självständigt mellan 1913 och 1951 när republiken Kina bildades och upplevde en tid av inre splittring då makthavarna i Peking inte kunde utöva någon politisk makt i Tibet. Det kinesiska kommunistpartiet tog över makten i Kina i oktober 1949. År 1951 anlände en liten styrka från Folkets befrielsearmé till Tibet som inte kunde bjuda tillräckligt motstånd.

Redan på 1500-talet hade en av Djingis Khans ättlingar grundat Dalai Lama-traditionen. Dalai Lamorna har haft ett mycket stort religiöst och politiskt inflytande i Tibet, och den nuvarande, Tenzin Gyatso född 1935, är den 14:e i ordningen. Efter rykten i mars 1959 om att kineserna tänkte mörda Dalai Lama, flydde denne till fots från Lhasa och lyckades ta sig till Indien. Sedan dess har den kinesiska regeringen makten över Tibet och har med kraft slagit ner varje försök till uppror.

Flera försök att evangelisera i Tibet har gjorts, både av katoliker och protestanter, av västerlänningar och kinesiska missionärer. En av de mest kända var Sadhu Sundar Singh, en kristen indier, som fyra gånger vandrade upp till Tibet för att berätta om evangeliet. Efter den fjärde gången kom han inte tillbaka. Men en äldre tibetan har berättat att han fick höra evangeliet berättas av en man i en ”turban”.

Det har alltid funnits ett hårt motstånd mot evangeliet i Tibet, dels från lokala religiösa auktoriteter, dels från de kinesiska myndigheterna. De senare har även bevakat och slagit ner hårt på tibetanernas frihetslängtan.

Men det finns en andlig längtan, vilket tagit sig uttryck i att några tibetaner vågat ta emot Jesus i sina liv, och en del till och med låtit döpa sig. För några år sedan gjordes uppskattningar att det då kunde vara runt 350 kristna i de tibetanska områdena i Kina. – Jag mötte väl eller hörde talas om ett tiotal kristna tibetaner i det område jag var i, men jag vet att det fanns även på andra håll, berättar en person som arbetade bland tibetaner under flera år.

Den tibetanska Bibelns historia är mycket speciell. Det tog 90 år att slutföra översättningen som kunde tryckas 1948 efter dramatiska händelser (se Ljus i Öster 2/2017). Nyöversättningar har gjorts sedan dess.

Kristna tibetaner har skapat nya sånger på sitt språk, sånger som även har spelats in för att spridas. – Det är ett färgglatt folk, med mycket sång och dans och med många skratt mitt under tuffa levnadsförhållanden, tillägger mannen som verkade bland tibetanerna.

Sedan 1990 har dagliga radioprogram, Gaweylon (Goda nyheter) sänts på tibetanska från norra Indien och programmen har fått ett stort gensvar, till och med tibetanska munkar har skrivit inifrån Tibet och uttryckt uppskattning av programmen. Under några år var Ljus i Öster med och bidrog till finansieringen. – Jag upplevde tibetanerna öppna och rakt på sak. De hade en nyfikenhet på det mesta. De var stolta i positiv bemärkelse, säger svensken som kom tibetanerna ganska nära under sina år i området.

Det är förhållandevis få tibetaner som kommit till tro, men be att tibetanerna ska vara öppna och nyfikna på evangeliet om Jesus Kristus, världens frälsare – en frälsare även för dem som lever på världens tak.

Vi är angelägna om att detta sökande folk ska finna sanningen i Jesus, och bland tibetanerna understödjer Ljus i Öster fem nationella arbetare. En av dem är Tenzin Lahpka, som var tibetan-buddhistisk munk. Han förklarar religionen men också hur han kom till tro på Jesus i boken Farväl till Buddha. Läs mer om Tenzin på sida 32.