Kyrka i rörelse - Linköpings stiftsorganisations årsberättelse 2018

BISKOPEN OCH STIFTSDIREKTORN SÄTTER MÅL UTIFRÅN LIVET

årsberättelse 2018 linköpings stiftsorganisation

VISSA HAR DET SOM YRKE – ALLA HAR DET SOM UPPDRAG VI KOMMUNICERAR

”EN BLICK, EN NICK, ETT ­LEENDE”

”

ÖPPNA STÄNGDA DÖRRAR

HIMMELSKT!

I FULLSATT KLOSTERKYRKA

MOD OCH ENGAGEMANG

DET VILDA RUNT KNUTEN VÅRDNÄS OCH VILDMARK

BISKOPEN PÅ BESÖK I TANZANIA

JAG ÄR EXPERT PÅ ATT VILJA ÖVERLEVA!

KAMPEN FÖR GUDS SKAPELSE

”

1

LEDARE

”Målen är satta utifrån ett livsperspektiv”

U

nder ett antal år har vi i Linköpings stift arbetat med frågan om vad det är att vara kyrka i vårt stift, i vår tid. Detta arbete ligger till grund för biskop­ ens och hela stiftets herdabrev Levande tillsammans med Kristus – om en kyrka i rörelse som gavs ut 2016. Glädjande nog verkar boken i sig leva; nyss gjordes en tredje tryckning och flera tusen exem­ plar finns nu runtom i vårt stift, och även utanför.

I herdabrevet talas om en perspek­ tivförskjutning i förståelsen av vad det är att vara en evangelisk, luthersk folkkyrka i ett samtida Sverige. Hoppets betydelse, bärar­ skapets glädje, gudstjänstgemen­ skapens rikedom, möjliggörandets förtroende är några av de per­ spektiv som lyfts fram. Under året som gick har stiftsorganisationen arbetat intensivt med hur denna perspektivförskjutning ska kunna stöttas – hur uppdraget att främja, tillse och förvalta ska utföras, vilka prioriteringar som ska göras och hur arbetet ska organiseras.

MARTIN MODÉUS BISKOP I LINKÖPINGS STIFT PETHER NORDIN STIFTSDIREKTOR I LINKÖPINGS STIFT FOTO: ZANDRA ERIKSHED

2

Resultatet är ett nytt strategi­ dokument för de kommande fyra åren, 2019–2022.

Strategiarbetet har bedrivits på bred front; under ett par år har samtal förts i stiftet, bland annat mellan prostar, kyrkoherdar och stiftsorganisationens anställda och förtroendevalda. I dessa samtal har vi försökt förstå församlingarnas målbilder och hur man ser på kyrkans liv och möjligheter i det lokala sammanhanget. Utifrån det­ ta har ett antal områden utkristalli­ serats som strategiskt viktiga.

Tyngdpunkten i den nya strate­ gin ligger med självklarhet på den grundläggande uppgiften – ­gudstjänst, undervisning, diako­ ni och mission. Till detta kommer områden som rör förvaltning – inte minst vad gäller kyrkans ­klimatpåverkan. De kommande åren läggs också fokus på samver­ kan och gemensamma adminis­ trativa lösningar.

För varje område har mål formule­ rats. Och det är just utformningen

av målen som skiljer detta strategi­ arbete från tidigare. Stiftsstyrelsen har definierat strategi som ”vägen från nuläget för att, via utvärde­ ringsbara mål, närma oss visionen”.

Det är via utvärderingsbara mål som stiftsorganisationen arbetar mot visionen Levande församling­ ar, men målen är satta utifrån ett livsperspektiv mer än utifrån det statistikperspektiv, som ju varit för­ härskande i kyrkan rätt länge. Allt kan inte, och bör inte mätas, men målen är till för att vi ska kraftsam­ la i den gemensamma riktningen.

Och som varje organisation bör vi med jämna mellanrum utvärdera vilken skillnad vårt arbete gör och om resurserna används på ett hållbart och effektivt sätt.

Jesus säger: ”Jag har kommit för att ni ska ha liv, och liv i överflöd”.

När stiftsorganisationen har for­ mulerat sin vision Levande försam­ lingar, är det bland annat dessa Jesusord som hörts. Förhopp­ ningen är att stiftsorganisationen under året som gick bidrog till detta liv och fortsätter att göra så de kommande åren. d

BISKOP Biskopen är ex officio ordförande i stifts­ styrelsen och därmed den högste ansva­ rige för stiftsorganisationens arbete på lång sikt. ­Martin Modéus har varit biskop i Linköpings stift sedan 2011.

STIFTSDIREKTOR Stiftsdirektorn är den exekutive ledaren för stiftsorganisationen och ansvarar inför stiftsstyrelsen och biskopen.

Pether Nordin har varit stiftsdirektor sedan 2013.

3

INNEHÅLL

02

12

MÅL FÖR LIVET

EXTRA ALLT I TANZANIA

BITTE STYR UPP

Biskop Martin Modéus och stiftsdirektor Pether Nordin tycker det är viktigare att sätta mål utifrån ett livsperspektiv snarare än utifrån statistik.

Biskop Martin besökte Mtwara, en ­region i sydöstra Tanzania. ­Upplevelserna var många – kyrko­ välsignelse, dop, präst­vigning och församlings­besök i byarna.

Bitte Kjellström är sekreteraren med många bollar i luften. Hon ser till att biskop Martin är på rätt plats vid rätt tid.

14 VI SKUGGAR ­ VÅRA KOLLEGER I ST ALBANS

28 NU HAR VI KOLL PÅ MARK OCH ­BYGGNADER

­Omslagsfoto ­ Daniel ­Lönnbäck

4

08

30 KOMMUNIKATION – SOM YRKE OCH SOM UPPDRAG

Redaktör Pernilla Stridh Grafisk form Pernilla Stridh Tryck Larsson Offsettryck AB, Linköping 2017

36 VI TAR TILL EXTRAORDINÄRA INSATSER I ASK

38

50

MARTIN GÅR PÅ SKATTJAKT BLAND BOKTRAVARNA

FREDRIK TAR ÖVER EFTER MÅRTEN PÅ GRANSNÄS

Illustrationer Maria Mannberg, om ej annat anges Typsnitt Sabon och Foundry Sterling Papper Munken Kristall

18 SENT PÅ JORDEN – VI VILL KÄMPA FÖR GUDS SKAPELSE

54

DET VILDA LIVET

DET ÄR ALLVAR NU! EN KULTUR­CHEF OCH EN BISKOP I ETT SAMTAL OM KLIMATET

32

GRANBARKBORRAR GRANBARKBORRAR …

EN ROADTRIP RUNT STIFTET

52

5

NOTISER

53

KYRKOANTIKVARISK ERSÄTTNING (KAE) ,9 mkr fördelades i Kyrko­ antikvarisk ersättning till 170 projekt under 2018.

NY PÅ JOBBET 2018

VÄLKOMMEN EMELIE MALMBORG

Maria Bruto Ellhar (stiftskansliet), Cecilia Ehlert Ankarstrand (Norrköpingss pastorat), Markus Lindstedt (stiftskansliet), Mirjam Fors (Vårdnäs), och Patrik Hellberg (Norrköpings pastorat) är ­processledare för Regnbågsnyckeln i Linköpings stift.

NYCKEL TILL MÅNGFALD OCH ­ÖPPENHET Regnbågsnyckeln är en hbtq-märkning som visar att förtroendevalda och medarbetare i en församling genomgått processmodell Regnbågs­ nyckeln för en mer inkluderande kyrka och har viljan att arbeta aktivt för mångfald och öppenhet. Under 2018 tog Linköpings stiftsorganisation ­b eslutet att utbilda processledare och under 2019 kommer stiftsorganisa­ tionen att genomgå processen. d

6

640

Ungefär så många upplåtelser hanterar egendomsförvaltningen för Linköpings stifts prästlöne­ tillgångar varje år. Upplåtelser är alla arrenden, alla hyror samt jakt- och fiskerättsavtal.

Du är ny stiftsingenjör på ­Linköpings stifts­kansli.

Vad jobbar du med?

Under hösten har jag upprät­ tat fastighetsregistret tillsam­ mans med församlingarna.

Nu planerar jag arbetet med lokalförsörjningsplaner som drar igång i höst och pågår under tre år framöver.

Hur ser ditt samarbete med församlingarna ut?

Jag stöttar fastighetsansvariga i vissa renoveringsprojekt, och med frågor om exempel­ vis vårdplanering och fastig­ hetssystem. Genom kurser och gemensamma projekt vi anordnar hoppas jag att vi förstärker det goda nätverk som finns mellan fastighets­ ansvariga i vårt stift.

Vad är det roligaste med ditt jobb?

Att det är en blandning av nationella projekt som ska skapa struktur och mer hand­ fasta projekt med kalkbruk, tjära och linolja. Kontakten med alla församlingar och kollegor på andra stift är stimulerande.

48

FÖRSAMLINGSBLAD FICK NYA FORMER

PRÄSTLÖNETILLGÅNGAR – AVKASTNING

4/2018 tema att hitta

Under 2018 fick flera församlingar hjälp av stiftsorganisationen med att utveckla form och innehåll av sina för­ samlingsblad. En av dem var Östra Ryd.

sin plats

nytt i höst messy

church

hälsning från

mkr av prästlönetillgångarna ­fördelades till församlingar, pastorat och utjämningsavgift under 2018.

syföreningen

tema kon

firmatio

n

här kan

du fira

valbor g

2/2018 sång och

pyssel eft

er sko

lan

MITT BÄSTA MINNE FRÅN 2018 HELENE ANDERSSON Värdinna och lokalvårdare Alla trevliga gäster som besökt stiftskansliet!

Och en enhetsdag då jag själv fick vara gäst för en dag och äta middag i biskopsgården.

BENGT PALMQVIST Enhetschef Egendom När vi tillsammans med andra ­markägare kom överens om villkoren för vindkraftsavtal utanför Målilla.

Biskop emeritus Martin Lönnebo, Anna Offelin (Berga), Lars Lingius (Vifolka),­­biskop Martin Modéus, Petra Regnstrand (Skänninge), Joakim Hultén (Ryd), John Aldvén (Gottfridsberg).

FEM VIGDES I DOMKYRKAN

HELENE BJÖRKMAN Ekonomiassistent Medarbetardagarna på Blommenhof i ­Nyköping. Mässan på kvällen med tända ljus runt poolen var vacker och rofylld.

17 juni 2018 var det präst- och diakonvigning i Linköpings ­domkyrka. Fyra präster och en diakon vigdes till tjänst.

”Jag hoppas att vi är förbi det stadium när kyrkvärdarna i en kyrka, på den nya prästens fråga om hur man firar gudstjänst här svarar: ja, här gör alla präster på sitt eget sätt” Biskop Martin Modéus om den nya ­kyrkohandboken

MOTIVERADE MEDARBETARE I STIFTSORGANISATIONEN

4,1

I den årliga medarbetarundersökningen i stifts­ organisationen ställdes frågor om motivation, arbetssituation och hur nöjd man är med sin arbetsgivare. Resultatet blev ett nöjd-medar­ betar-index på 4,1 av 5. Jämförelsetalet som bygger på 60 organisationer ligger på 3,9.

HEJ, JAG BERÄTTAR OM VÄRLDSVIDA KYRKAN! Jag heter Erik Hesselstrand och under hösten fick jag möjligheten att resa ut med Svenska kyrkans utbytesprogram, Ung i den världsvida kyrkan, till Tanzania. Nu är jag tillbaka i Sverige och håller på med mitt hemkomstuppdrag i Linköpings stift.

Jag besöker olika grupper i stiftet och berättar om utbytesprogrammet och mina upplevelser. Om du vet en grupp som skulle ha glädje av att höra om mina upplevelser, så tveka inte att höra av dig!

r Erik Hälsninga

> erik.hesselstrand@svenskakyrkan.se

7

BISKOPEN UTE I VÄRLDEN /TANZANIA

Biskop Martin Modéus

” Jag är djupt berörd av alla möten” I september reste biskop Martin Modéus till ­Tanzania. Besöket blev rörelserikt - lovsång så att tälttaken fladdrade. Besöket gav också en del nya insikter och frågor - vad kan vi som majoritetskyrka lära av en minoritetskyrka?

TEXT KATARINA SANDSTRÖM BLYME FOTO FREDRIK OLOFSSON

8

Biskop Lucas Mbedule och Martin Modéus samtalar efter att ha firat mässa ­tillsammans i Masasi, södra Tanzania.

M

twara är en ­region i syd­ östra Tanzania där omkring fem procent av befolkning­ en är kristen. Staden med samma namn ligger vid In­ diska oceanen och var navet för biskop Martin Modéus åtta dagar långa besök. Vär­ den, biskop Lucas ­Mbedule, hade ordnat ett välfyllt program med bland annat kyrko­välsignelse, dop, präst­ vigning och församlings­ besök i byarna.

– Överallt togs vi emot med stora öppna armar.

Jag är djupt berörd av alla möten och allt delande.

Gudstjänsterna var fyllda av sång och dans. Det är extra allt som gäller. Lovsång så att tält­taket fladdrar, säger biskop Martin och skrattar.

Lucas Mbedule är biskop i det sydöstra stiftet i den evangelisk-lutherska kyrkan i Tanzania, (Evang­ elical Lutheran Church in Tanzania, ELCT) som är ett av kyrkans yngsta stift. När ELCT 50-årsjubilerade för sex år sedan gav Svenska kyrkan ELCT en födelse­ dagspresent i form av ett gemensamt biskopsmöte i Sverige som ägde rum under sensommaren 2015.

– Vi ville prata om det som förenar oss. Vi ville sjunga tillsammans, bygga förtroende och ha kul ihop – och det hade vi. Det blev en fantastisk vecka på ­stifts­gården i Rättvik, säger biskop Martin.

De svenska biskoparna fick sedan vara värd för varsin tanzanisk biskop.

Biskop Martin tog emot biskop Lucas Mbedule till Linköpings stift och de >> 9

BISKOPEN UTE I VÄRLDEN /TANZANIA

” Det är extra allt som gäller.

Lovsång så att tält­taket fladdrar” hann bland annat åka båt i Sankt Anna skärgård innan Sverigebesöket var avslutat.

– Vi hade jätteroligt och det kändes att det var bra studs i bollen. För två år sedan kom inbjudan till höstens resa, berättar biskop Martin. Jag kan inte låta bli att titta på besöket utifrån de sju rörelserna.

Vi såg till exempel mycket hopp. Trots att kristna är i minoritet byggs nya kyrkor, till och med i mycket små byar. Vi har en mer defensiv inställning i våra försam­ lingar. Det är intressant att fundera på. Vilket perspek­ tiv väljer vi?

– Trots att kristna i den här delen av Tanzania är i minoritet har de en glädje och stolthet i att vilja berät­ ta att de är med i en kyrka.

I ­Sverige tillhör vi en ma­ joritetskyrka, inte minst ge­ nom vår ekonomiska styrka.

Men samtidigt befinner vi oss i en minoritetssituation när det gäller att kliva fram och säga ”jag vill gå kyrkan, jag är med!” säger biskop Martin. Historiskt sett är vi mer vana vid att hantera majoritetssituationen än ­minoritetssituationen. Vi har en del att lära av luth­ erska kyrkor i världen som lever i en minoritetssitua­ tion. De visar ett mod och engagemang som vi själva kanske inte alltid har. Det var inspirerande att se.

10

Sydöstra stiftet i Tanzania har inte samma materiella förutsättningar jämfört med flera andra stift i ELCT. Det gör att man helt naturligt blir en ”bärarkyrka”, en kyrka med bärare mer än brukare. Ska det byggas en ny kyrka, ja då måste by­ borna hjälpas åt.

– Man gör saker tillsam­ mans. Det man inte gör tillsammans, det blir inte gjort. Det kanske inte ens behövde göras? Eftersom vi har gott om pengar gör

”Man gör ­saker ­t­illsammans.

Det man inte gör tillsammans, det blir inte gjort. Det kanske inte ens behövdes göras?” vi kanske saker vi skulle låta bli att göra? I stället för att prioritera det som är ­viktigare, funderar ­biskop Martin.

– Men jag vill absolut inte romantisera fattigdom.

Ibland hör jag ’Tänk om Svenska kyrkan blev fattig, DÅ skulle allt bli bra’. Så tänker inte jag. Den helige Ande ger det den helige Ande ger, och vårt ansvar är

Glada och nyvigda: Mary Kaguo och Noelina Mpiluka som biskop Martin var med om att prästviga.

att använda våra resurser på ett gott sätt.

När biskop Martin berät­ tar om sitt Tanzaniabesök betonar han att hans intryck har sina begränsningar.

– Jag har en ganska ytlig kunskap om landet och regionen. Ett kort besök ger förstås inte hela sanningen.

Men det ger en bild. Intres­ sant är också vilken bild som värdarna vill förmedla.

Ofta framhölls till exem­ pel det goda förhållandet till den muslimska befolk­ ningen – som är i överväl­ digande majoritet i sydöstra stiftet. För landet i stort däremot är antalet kristna ungefär 60 procent och muslimer utgör omkring 35 procent av befolkningen.

– Det berättades för mig att ledare i helt muslimska byar ibland säger ”kom och etablera en kristen försam­ ling också hos oss!”, berättar

biskop Martin. När vi var ute i en by ringde man från muslimerna i grannbyn och ville att vi biskopar skulle komma till dem också.

Muslimer kommer också till kyrkans fester.

Den evangelisk-luther­ ska kyrkan i Tanzania är en missionerande kyrka, vilket är en viktig del av kyrkans självförståelse.

I det sydöstra stiftet bedrivs också flera missionsinsatser av olika amerikanska och sydkoreanska ungdomar som på sitt sommarlov mis­ sionerar i Tanzania. Många

Vid prästvigningen i ­Magomeni utanför Mtwara sjunger ­gospelkören av hjärtats lust.

Hur kan Svenska ­k yrkan förhålla sig till sin ­systerkyrka i Tanzania?

Vandra vid varandras sida Tanzania är en stor bidrags­ tagare av finansiellt bistånd från andra länder. 2015 valdes John Magufuli till president.

Förhoppningarna på honom var stora.

Men hans löften om att ­”städa upp” i korruption och att ta tag i sociala problem har inte infriats. Landets politiska klimat har istället hårdnat.

Grundläggande demokratiska rättigheter är kraftigt begrän­ sade. Journalister hotas och fängslas. Likaså begränsas den politiska oppositionen i landet från att verka.

I november kom en upp­ maning från regeringen om att homosexuella ska anges, något som fick det interna­ tionella samfundet att agera, däribland Danmark som valde att frysa sitt bistånd till Tanzania.

Nyfikna på varann.

Biskop x 2. Lucas Mbedule med sin svenska kollega.

av dem som hittat en tro söker sig sedan till ELCT:s församlingar.

– De är inte ute efter att nya samfund ska bildas.

Människor uppmanas att ansluta sig till den lokala

f­ örsamlingen – och det gör de. På tre år har ­sydöstra stiftet fördubb­ lat antalet medlemmar.

2 500 har blivit över 5 000, avslutar biskop Martin. d

Katolska kyrkan är den enskilt största kyrkan i Tanzania. Den evangelisk-lutherska kyrkan, ELCT har omkring 6,5 miljoner medlemmar och ökar med omkring fyra procent varje år.

– Svenska kyrkan har en lång historisk relation med ELCT som är viktig att ömsesidigt vårda och värna. I tider av ekonomisk korruption, politisk instabilitet och bristande mänskliga fri- och rättighe­ ter är det extra viktigt att upprätthålla en öppen och långsiktig relation med kyrkan i Tanzania. Det är oerhört viktigt att vi som kyrka aktivt stödjer de goda och progres­ siva krafter och initiativ som finns både i ELCT och i landet i stort, säger Johannes Zeiler, teologie doktor i missionsve­ tenskap och tidigare stift­ sadjunkt i Linköpings stift.

Fotnot: I början av maj reser samtliga biskopar i Svenska kyrkan på ett svarsbesök till ELCT. Under några dagar ska de lutherska biskoparna från Tanzania och Sverige mötas för samtal, bön och gudstjänst.

Hur låter lovsången?

Hur går kyrkkaffet till?

Se filmer från ­prästvigningen i ­Magomeni på Vimeo.

vimeo.com/ linkopingsstift/ review/317462084/ 1d4421a18d

ELCT bildades 1963 efter en sammanslagning av sju själv­ ständiga kyrkor i landet. I dag finns det 26 stift i ELCT som alla är väldigt olika inbördes.

11

12

På rätt plats vid rätt tid – tack vare Bitte Stresstålig person med servicekänsla. God för­ måga att hålla många bollar i luften. Beskrivningen ­stämmer väl in på Bitte Kjellström, sekreteraren som håller koll på biskop Martin Modéus kalender.

S

pråkcafé, utställning på järnvägsmuseum, luciakröning, in­ vigning av förskola, möte med riksdagsledamö­ ter, invigning av ombyggd mjölkgård, interreligiös middag… Biskop Martins kalender fylls snabbt och det gäller att prioritera.

– Martin vill väldigt mycket och ibland råder jag honom att säga ”nej”, berättar Bitte Kjellström, väl medveten om att många kalenderhändelser inte går att avstå ifrån: biskopsmöten, stiftsstyrelse, domkapitel­ sammanträden, kyrkomöten, visitationer, kyrkoherdesam­ lingar, med mera.

En vanlig dag börjar med att hon går igenom mejl­skörden (som är ganska stor). Där kan finnas förfråg­ ningar från förlag som vill att biskopen ska skriva en text. Där finns önskemål om att han ska hålla anförande på en kyrklig konferens.

–Det kan vara stora som små sammanhang och som kräver någon form av förbe­ redelsetid. Då gör jag plats för det i kalendern. Det händer också att människor ringer – eller skickar brev med post.

”Det är människor som skriver och b ­ erättar om sig själva och kanske skickar eller ber om en bön. Martin är noga med att besvara dem. Alla som skriver får ett svar.”

– Martin har en del vad jag skulle kalla brevvänner.

Det är människor som skriver och berättar om sig själva och kanske skickar eller ber om en bön. Han är noga med att besvara dem.

Alla som skriver får ett svar.

Bitte Kjellström började som biskopssekreterare för fem och ett halvt år sedan.

Då var Martin Modéus relativt ny som biskop. Hon själv hade lång erfarenhet från stiftskansliet, som chefs­ sekreterare för bland annat tidigare stiftsdirektorn.

För en ny biskop var det förstås värdefullt med en sekreterare som kunde stiftsorganisationen utan och innan.

– Det har känts bra att kunna dela med mig av mina erfarenheter, säger Bitte.

Åren har lärt henne att pussla ihop möten, resor, övernattningar och besök på ett smidigt sätt. En roll hon även har på hemma­ plan som familjens fixare och projektledare. Åren har också lärt henne att ha is i magen.

Insikten om att det ordnar sig. Till sist.

– Ibland är det väldigt många lösa trådar och det är alltid en särskild tillfreds­ ställelse när allt faller på plats, säger hon och ger ett exempel.

– Jag fick just klartecken från biskopen i Roskilde, Peter Fischer-Møller att han kan komma till prästvig­ ningen i juni. Vi har haft kontakt om det under en lång tid och nu har det äntligen löst sig.

När detta skrivs (januari 2019) finns bokningar till och med 2020 inlagda i kalendern. Datum för till exempel biskopsmöten, kyrkomöten, stiftsfullmäk­ tigemöten och kyrkoherde­ samlingar är fastställda långt i förväg. Sedan dess har stiftets nya resepolicy ändrat förutsättningarna.

– Resor jag lade in för länge sedan behöver styras om. Bil- och flygresor ska bokas om till tågresor. Så här i övergången innebär det en del merjobb. Men det ger ett mervärde för miljön – och för Martin som kan använda restiden till att arbeta.

Utlandsresor med tåg kan vara en logistisk ut­ maning och kräver många mejl och telefonsamtal med resebyrån.

– Ibland har det känts som att jag gjort jobbet åt dem genom att leta upp alternativa färdvägar, föreslå övernattning på vägen och så vidare. Jag gissar att det där kommer att bli bättre.

Ju fler vi blir som beställer tågresor desto bättre blir branschen. d

TEXT KATARINA SANDSTRÖM BLYME

FOTO DANIEL LÖNNBÄCK 13

PÅ BESÖK I VÅRT VÄNSTIFT /EQUIPPED@STALBANS

”Vi mötte en öppenhet och ett djupt intresse för människor”

­Svenskarna besöker ­”Peace ­Garden”.

Relation, gästfrihet, värme, öppenhet, klokhet, respekt och engagemang – värdeord som ljuder genom hela Equipped@stAlbans, ett projekt som tillfört stiftet nya kunskaper.

V

med nya erfarenheter av ideellt enga­ åren 2018 reste tio medar­ gemang. Mycket av det som gjordes i betare – präster, diakoner, St Albans genomsyrades av praktiska och pedagoger och musiker från handfasta aktiviteter: idrott, skapande, Linköpings stift till vårt odling, matdistribution, öppna mötes­ vänstift St Albans. Där jobbskuggades platser och gemensamma manifestation­ engelska kollegor med fokus på social er för fred och försoning i förtroendefull sammanhållning, religionsmöte, möte gemenskap. I Luton hade man intill en med människor i utsatthet och försam­ kyrka öppnat upp för odlingslotter för lingens liv. omkringboende, i Bedford tränade man Syftet med Equipped@stAlbans var kricket som en del i integrationsarbetet att öka våra kunskaper om metoder och i South Oxhey inbjöd man utsatta och förhållningssätt för att arbeta med människor till skapande inkludering av asylsö­ arbete och gemenskap. kande och nyanlända i ”När människor från Ett annat bestående Sverige. Vi vände oss till olika trosriktningar intryck var att det finns St Albans eftersom det och kulturer möts på så många fler sätt att finns en lång tradition riktigt och delar livet leva kyrka än vi är vana av att arbeta med kulturvid. Inte minst det star­ med varandra blir och religionsmöten, ka beroendet av ideella inkludering och socialt olikheter en tillgång visar tydligt att det här arbete där. och inte ett hot” är församlingens kyrka, Linköpingsstiftarna församlingens ansvar mötte en kyrka som och inte de anställdas/organisationens. varmt och frimodigt tagit steget till att Det vi tagit med oss från St Albans mötas, en kyrka med utrymme att tänka bidrar till våra församlingars förmåga att och samtala. Vi mötte en öppenhet möta nykomna systrar och bröder och ge och ett djupt intresse för människor, dem utrymme i samhället och i kyrkan. oberoende av ursprung, kultur och Relationen med vårt vänstift har stärkts social status, och en tydlig vilja till att genom de personliga vänskapsband bygga relationer och sammanhang som som knutits. öppnar vägar för fred och försoning, för Nåden blir tydligast när mötet är i praktisk handling och för tro och liv i fokus.

Tänk att få känna sig utvald, utrus­ församlingen. När människor från olika tad och sänd i tjänst i vår gemensamma trosriktningar och kulturer möts på värld! d riktigt och delar livet med varandra blir olikheter en tillgång och inte ett hot.

Tillbaka till våra församlingar och pastorat kom vi med nya kunskaper och erfarenheter inom områden som interkulturell och interreligiös förståelse, engagemang för utsatta grupper och

14

TEXT INGER NILSSON

ST ALBANS St Albans ligger i de norra delarna av London. Equipped@stAlbans pågick under 2018 och var ett Erasmus+ projekt ­finansierat av EU. I projektet deltog med­arbetare från ­Finspångs, ­Kolmårdens, S:t Johannes, Östra Ryds, Gottfridsbergs, Skäggetorps och Höreda-Hults församlingar och Södra Tjusts pastorat.

Equipped betyder rustad.

David Jonathan från föreningen Grassroots tog med de svenska gästerna till ett sikh-tempel.

PERSONLIGT

” DET VAR FANTASTISKT ATT FÅ BÖRJA EN NY DAG SÅ”

D Stefan Sand­ gren, försam­ lingspedagog i Kolmårdens församling och Henrik Bro­ man, försam­ lingsherde i ­Höreda-Hults församling.

Stiftsdiakonen Susanna Löfgren i samtal med Javaid Iqbal, kyrkoherde i Radlett.

et har nu gått en tid sedan jag besökte Luton Bury Park och jobbskuggade David Kesterton, för­ samlingens kyrkoherde.

I Luton hade jag bokat rum på ett enkelt hotell. Det låg nära kyrkan i typisk engelsk arbetarlänga och med badrum i korridoren.

Där arbetade en kvinna, Maria, som jag växlade några ord med när jag såg henne på morgo­ nen eller på kvällen. Hon var alltid glad och vänlig, nynnande till radion utför­ de hon sina sysslor. Hon var av asiatiskt ursprung, och kallade sig ”just a simpel asian woman”. Hon var kristen och på morgonen kunde jag genom väggen höra hur hon bad sin morgonbön.

Jag är fortfarande berörd av den inre glädje som hon utstrålade, hennes vänlighet och välvilja.

David och jag möttes ofta i hans prästgård i anslutning till ”All Saints Church” på morgonen. Tillsammans gick vi till det vackert inglasade Maria­ kapellet, där det var lite värme i den i övrigt rätt kalla kyrkan. Vi bad tidegär­ den tillsammans på engelska. Det var fantastiskt att få börja en ny dag så.

Vid ett tillfälle bjöds vi hem till muslimske Ryad, medlem i den interreligiösa organisationen Grass­ roots. Vi träffade hans hustru och bjöds på te. Det var förberett för bön, mattor låg utlagda på golvet och det luktade rökelse. Efterhand kom allt fler människor. Vi satte oss i ring på mattorna, män och pojkar för sig, kvinnor och flickor för sig. Efter ­bönen dukades en måltid upp på golvet och vi åt tillsammans.

Att många goda krafter samverkar för ett gott samhälle fick jag erfara på många olika sätt, men också att bönen fanns där överallt och under allt. d

STEFAN SANDGREN, FÖRSAMLINGSPEDAGOG I KOLMÅRDENS FÖRSAMLING 15

KAMPEN FÖR Förra sommarens värmebölja, rapporter om ­insekternas ­massutrotning – och en ung svensk ­superhjälpe vid namn ­Greta Thunberg som öppnar ögonen på ­världens ledare.

Nu genomsyrar klimatfrågan vårt samhälle på ett helt nytt sätt. I Linköpings stiftsorganisation vill vi göra ­skillnad i kampen för skapelsen. Det är allvar nu!

foto unsplash

16

SKAPELSEN

17

KLIMAT /ETT SAMTAL

Sent på jorden

Världens största nyhet (borde det vara)

”Du är expert på att överleva”

Björn Wiman kom under 2018 ut med boken ”Sent på jorden – 33 tankar om världens största nyhet”, en bok där hans ”klimatkrönikor” i Dagens Nyheter samlats.

Bokens titel är lånad från Gunnar Ekelöfs diktsamling ”Sent på jorden” som gavs ut 1932.

”När förslaget om ett samtal med Björn Wiman kom for en tanke genom mitt huvud: ’vad har jag att tillföra? Jag kan inte särskilt mycket om koldioxidhalter och siffror’.

Jag tror inte jag är ensam om den ryggmärgsreaktionen.

Men den är fel. Vi är förbi den punkt där vi kan argumentera på det sättet. Jag är expert på att vilja överleva – och det är du med.”

foto unsplash

18

FOTO: DANIEL LÖNNBÄCK

FOTO: SOFIA RUNARSDOTTER

I kyrkan finns ett språk som gjort för att tala om och påverka klimatkrisen. Det menar Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter och outtröttlig klimatkrönikör. En vinterkväll träffades han och biskop Martin Modéus i Linköpings domkyrka för att tala om kyrkans roll i klimatutmaningarna.

”Borde inte kyrkan vara lite mer som de gammaltestamentliga profeterna?” Björn Wi­ man och biskop Martin Modéus samtalar om klimatkris och kristen­ dom. Samtalsledare är Max Wahlund, stifts­ kommunikatör.

FOTO DANIEL LÖNNBÄCK

Ett samtal om klimat, larmklockor, ledarskap och berättelser att bortse ifrån. Men kyrkan har något som ingen annan aktör i offentligheten har. Här finns erfarenhet av att tänka och tala kring frågor som ställer oss Björn Wiman: – Det är tyvärr ganska nakna och ensamma. Frågor om vår ex­ sent på jorden och det är dumt att låtsas istens. Varför finns vi? Hur länge ska vi som något annat. vara här? Vad händer när vi inte längre är här? Den sekulära delen av offentlig­ Martin Modéus: – Får jag börja med heten står helt handfallen inför sådana en bild av hur vi beter oss existentiellt. frågor. Man begriper dem inte, har En natt sov jag över på en folkhögskola inget språk för dem. och vaknade av att – Kyrkans tusenår­ brandlarmet gick. Det ”Kyrkan har något iga erfarenhet av exis­ var en ganska ilsken som ingen annan tentiella frågor gör att ton och jag reagerade aktör i offentligheten jag alltid känner mig genom att muttra har. Här finns erfahemma när jag dis­ "åh, dessa eviga renhet av att tänka kuterar klimatkrisen falsklarm!". Jag lade i kyrkliga samman­ kudden över huvudet och tala kring frågor och tryckte den hårt som ställer oss nakna hang. Här finns en klangbotten och en över öronen. Så låg jag och ensamma.” förståelse för att man i nästan tio minuter Björn Wiman faktiskt måste ta till innan jag insåg vad ”stororden” när man jag gjorde och gick ut. talar om klimatkrisen.

Som väl var så det var faktiskt ett falsklarm!

– Vi lyssnar inte på larmklockorna Kan kyrkan leva upp till de och det beror på att vi delvis förlorat här förväntningarna? vår förmåga att se de stora menings­ bärande sammanhangen. Nyckeln till Martin: – Vi har tre viktiga perspektiv förändring är att vi börjar uppfatta oss att tillföra. Det första är berättelser. Vi själva som delar av ett sammanhang, ett har en tendens att intellektualisera och sammanhang som sträcker sig över hela resonera. Men berättelser har en kraft världen, genom tiden men också in i ett att skapa engagemang och förståelse på existentiellt rum. djupet mycket mer än vad vårt intel­ lekt kan. I Bibeln finns en outtömlig skatt. Tänk på ”I begynnelsen skapade Björn, vad förväntar Gud himmel och jord…”, där visas hur du dig av kyrkan? skapelsen växer fram ur en vilja att vi ska finnas, ur något som är älskat. Den Björn: – Kyrkan är en del av offentlig­ berättelsen kan man leva hela livet med. >> heten som det sekulära Sverige tenderar

Var befinner vi oss som ­ mänsklighet i dag?

19

KLIMAT /ETT SAMTAL

FOTO: ARND WIEGMANN

Runt den här lilla blomman finns ett mina möjligheter att påverka. Och det – Kring dessa berättelser har kyrkan nätverk av människor som engagerar blir som med den lilla blomman: när dessutom en samtalstradition där sig för att rädda den. Det kan tyckas ab­ jag engagerar mig i det lilla så lyfts tvåtusenåriga erfarenheter blandats surt att slösa bort sin kraft och energi min blick till att se det större sam­ in. Det är fascinerande att se hur nya på en liten växt. Men det är precis tvärt­ manhanget. tider ger nya tolkningar, till exempel i om. Blomman blir ett sätt att visa ”det orostider. Nu har vi i allra högsta grad här är viktigt för oss, vi Björn: – Bilden av klimatomställ­ en ­existentiell kris. gör det tillsammans”. ningen – och det finns starka ekono­ – Det andra De som värnar något miska intressen som matar oss med kyrkan bidrar med ”Här ser vi, ’det finns så litet kan inte vara den – är väldigt överdriven. ”I dag har är språket. Vi har fler som tänker som klimatskeptiker! Och vi det bra, imorgon ska vi drivas ut i ord för att tala om jag’. I k yrkan finns ett när jag engagerar mig skogen och där får vi äta kall potatis”. mänsklighetens finmaskigt nätverk i det lilla får jag också Den bilden är inte sann. Forskare har yttersta. Skuld, för­ ner till minsta by där syn på det stora. tagit fram modeller för hur en gradvis soning, synd, upp­ vi kan samtala. Men omställning kan gå till, en omställ­ rättelse, förlåtelse… ning som kan vara tillräcklig. När det Det existentiella Vad kan vi som visst, det finns en gäller mat kan vi äta ungefär som vi språket hjälper oss i ­ ndivider göra? outnyttjad potential.” gjorde på 70-talet: enkelt i veckorna att se saker. Det man Martin Modéus och stek på helgen. inte har språk för, Björn: – För mig är det ser man inte. svaret ganska enkelt.

– Det tredje är gemenskap. Kanske Sedan jag började ägna mig åt klimat­ Klimatkrisen är väl inte bara är just gemenskap det viktigaste med frågan på allvar har det förskjutit mitt ­individens ansvar? den här samtalskvällen. Alla vi som är sätt att se på världen. Ju mer kunskap här ser att vi inte är ensamma om vår jag skaffat mig, desto mer har saker Björn: – Nej, men i det politiska ledar­ oro för klimatet. Känslan av ensamhet förlorat sin lockelse. skapet och i näringslivet har det länge i de stora frågorna kan annars få oss att – Jag äter nästan inget kött längre. funnits en slags tystnadskultur. Se hur tappa hoppet. Men här ser vi, ”det finns Inte för att jag vill avstå, kött har tappat nya klimatrön behandlas. Forskarna fler som tänker som jag”. I kyrkan finns sin smak helt enkelt, det lockar mig springer efter samhällets ledare nästan ett finmaskigt nätverk ner till minsta inte längre. Jag har ingen lust att göra som hemsökande andar och vill påkal­ by där vi kan samtala. Men visst, det weekendresor till stor­ la deras uppmärk­ finns en outnyttjad potential, jag tycker städer eller andra sa­ samhet. Ledarna vi ska samtala mer. ker som i min medel­ vänder sig bort och klasspräglade tillvaro viftar med sina kruci­ Björn: – När man bottnar i allvaret varit meningsbärande. fix och hoppas att de med klimatkrisen är det som att få en Det handlar inte om ska slippa ta i frågan. skärva i ögat. Jag drabbades av en sådan något späkande, det Den som visat mest skärva på vägen till mitt lantställe. Jag har skett en organisk ledarskap i miljö­ fick syn på en björk som borde ha varit förändring. Tillvarons frågan är en 15-årig i sin mest grönskande, livfulla form mening omdefinieras tjej, Greta Thunberg ”Den som visat mest men den var alldeles förbränd. Jag – och det tycker jag är som skolstrejkar greps av en djup medkänsla för trädet. hoppfullt! ledarskap i miljö­frågan för klimatet, som Synen ledde till ett uppvaknande men är en 15-årig tjej, Greta läser lusen av världs­ också ensamhetskänslor inför omvärl­ Martin: – Inom bö­ ledarna och tar till Thunberg som skoldens ointresse för klimatfrågan. När nens teologi finns ett storsläggan. strejkar för klimatet, jag senare förstod att vi är många som uttryck: Pray as you – Greta Thun­ som läser lusen av delar den här skärvan i ögat förbyttes can, and not as you berg säger ”så här ensamheten till engagemang. världsledarna.” can’t (be som du kan illa är det” – och och inte som du inte många lyssnar.

Björn Wiman Martin: – Jag har också en berättelse kan). Man måste bör­ Människor tar till från naturen som blev ett slags upp­ ja någonstans. Varje sig hennes budskap. vaknade. När jag besökte Kreta för ett fredag äter jag köttfri lunch. Det gör Är det inte i grunden ett slags reli­ antal år sedan hörde jag berättas om en att jag under just den lunchen stannar giöst projekt, ett förkunnande? Som liten utrotningshotad blomma på ön. upp och tänker på min konsumtion, forna tiders domedagspredikanter.

20

De gav en besk medicin men också en vision för hur man kunde klara sig ur det. Håller du med?

göra det vi kan för världshaven som skriker på hjälp, för atmosfären som kippar efter andan.

Björn: – Jag har en del tankar och be­ rättelser som vägleder mig, särskilt när hoppet sviker. En sådan är berättelsen om den barmhärtige samariten. Man överger inte den som ligger sårad på vägkanten, inte om det finns en chans att rädda personen.

– På samma sätt tänker jag kring vårt ansvar för klimatet. Vi skulle kun­ na strunta i alltihop och äta brasiliansk oxfilé tills vi storknar. Men vi fortsätter sortera våra mjölkpaket. Inte nödvän­ digtvis för att vi känner att vi kommer att lyckas, vi gör det för att vara anstän­ diga människor.

Björn: – Samtidigt finns ett motsatt Martin: – Jag köper det rakt av. Greta kristet förhållningssätt. Inom den Thunberg är ”fel” person på ”fel” kristna högern i USA råder en bi­ plats och hon säger saker vi inte vill sarr apokalyptisk höra. Precis som de uppfattning att gammaltestamentliga ”Jag har svårt att se världen förtjänar ett profeterna. Därför var på det här som något klimatkaos och att de både ”störande” ­annat än ondska, det man inte ska ingripa och livsviktiga. Greta är odjuret i Uppeni Guds skapelse.

Thunberg avtäcker Vi ser hur livsförak­ sanningen, hon ställer barelseboken som tande krafter drar människor till svars. släppts lös. Vad är över världen, en ­djävulens avsikt?

Martin: – Det finns en nyans som är global självmords­ Björn: – Borde inte Jo, att skapa kaos!” viktig att återfinna och det är skillna­ sekt som eftersträvar kyrkan vara lite mer Björn Wiman den mellan optimism och hopp. Ett mänsklighetens som dem? skäl till att vi i vår kultur är så stumma utplåning. Vi ser i att reagera på klimatkrisen är att vi ett marscherande Martin: – Kyrkan har decennier, ja århundranden, av vansinne i form av Donald Trump som säger nog en hel del av detta redan, utvecklingsoptimism i ryggmärgen. drar USA ur Parisavtalet och president men när kyrkan talar så tas det ofta Vi kan helt enkelt inte tänka oss en Bolsonaro som vill exploatera Brasi­ emot ­utifrån en förutbestämd uppfatt­ värld som inte ska bli bättre och bättre. liens regnskogar ännu hårdare. ning om vad kyrkan står för, ”kyrkan Det gör att vi tappar – Jag har svårt att är så höger”, ”kyrkan är så vänster”. perspektivet hela se på det här som Människor har många strategier för att tiden. Och när vi då något annat än ond­ skydda sig mot budskap som skaver. ”Det helande vi kan tappar optimismen ska, det är odjuret i Men när det står ett barn och säger de utföra handlar också blir konsekvenserna Uppenbarelseboken sakerna, då blir människor skyddslösa om hela skapelsen, av det sekulariserade som släppts lös. Vad och tar till sig budskapet. att göra det vi kan samhället tydligt; vi är djävulens avsikt? för världshaven som tappar också hoppet.

Jo, att skapa kaos.

Vad skulle Jesus ha gjort Vi har ingenting att ta i klimatfrågan? skriker på hjälp, för till, vi släpper allt.

Martin: – Vårt ord atmosfären som – Det kyrkan kan för djävul kommer Martin: – Om man ska ge kompassrikt­ ­kippar efter andan.” tillföra är att leva i från grekiskans ”dia­ ning åt ett kristet liv är det inte dogmer Martin Modéus hoppet. Vid en döds­ bolos” som betyder och teorier som är viktigast utan det vi bädd predikar vi inte ”den som kastar isär”. brukar kalla efterföljelse. Det vill säga optimism, det vore ett Det du beskriver är att ställa sig vid Jesus sida och försöka hån. Men vi talar faktiskt om hopp. Det ett väldigt bra exempel på hur det blir se hans perspektiv och sedan handla gör vi eftersom vi har berättelsen om när man går bort från Jesusnärheten. utifrån hans mönster. Vad är det han livet som övervinner döden, om Guds När den ersätts med teoribildningar gör? Jo, två saker. Han helar och han närvaro i det allra svåraste, om den lilla där rädsla, hat och kulturella faktorer talar om det kommande gudsriket. Vår människans meningsfullhet – även i blandas ihop i en någon slags ondske­ uppgift är att se på världen med den fullständigt galna sammanhang. Det full häxbrygd.

Jesusnärheten och tolka vad han skulle är det som vi firar varje söndag och – Det är därför berättelserna – som ha gjort. Var behövs helande? Och hur repeterar gång på gång. d jag talade om i början – är så viktiga. berättar vi om det sammanhang, Guds De leder oss rätt när vi går vilse. Vi rike, som hela tillvaron är en del av? behöver stanna till inför skapelsen, och – Helandet handlar inte bara om då är också bönen ett viktigt redskap. det fysiska helande han gjorde med NEDSKRIVET AV KATARINA För oavsett om man tror på Gud eller kroppar. Det helande vi kan utföra SANDSTRÖM inte så är bönen ett sätt att stanna upp. handlar också om hela skapelsen, att BLYME

21

KLIMAT /ÅRET SOM GICK

Hoppfullt arbete runt om i stiftet Utbildningar, utveckling, opinion och debatt. Priser, ­investeringar nätverkande och statistik. Samverkan om den gemensamma klimatstrategin skapar framgångar.

Å

ret har präglats av mäng­ der med utbildningar, totalt sett har cirka 300 personer fått någon form av miljö­ utbildning under året. Ytterligare cirka 200 personer har deltagit i nätverk, lokalt och nationellt. nätverks­träffar, inspirations- eller Stiftsorganisationen är bland informationsmöten eller liknande. annat (som första stiftsorganisa­ Under året har stiftsorganisa­ tion) medlem i ”Fossilfritt Sverige” tionen för första gången arbetat sedan 2017. med genomlysning som verktyg Ett gott samarbete inför för utveckling av miljöarbetet. riksdagsvalet genomfördes med Södra Tjusts pastorat har varit Stockholms stift i samband med ”försökskaniner” för att hitta ­Klimatriksdagen – för att visa rutiner och goda arbetssätt kring Svenska kyrkans ansvarstagande detta. Förhoppningen är att på sikt när det gäller miljö- och klimat. utveckla genomlysningen som ett Vid sådana tillfällen är det roligt gemensamt utvecklingsverktyg för att kunna berätta att sprida goda om allt det goda exempel och ”Ett viktigt inslag som sker runt om ­metoder för att under året har varit i stiftet. En fråga lära av varandra. att sprida det ­arbete som engagerat Ett viktigt som görs när det många är Earth inslag under hour. Där har det året har varit att gäller ­miljö och klimat skett en hel del sprida det arbete vårt stift ut i till andra aktiviteter både som görs när det aktörer i samhället.” under själva Earth gäller miljö och hour och hela klimat i stiftet veckan innan. Det har handlat om ut i till ­andra aktörer i samhäl­ allt ifrån utställningar, vegetariska let för att bidra till den viktiga soppluncher och meditationer till samhällsomställning som behöver Earth hour-­konserter, gudstjänster ske. Bland annat höll Linköpings och konfirmandträffar. Härligt stiftsorganisation en föreläsning och kreativt arbetat av alla stiftets på SJ:s frukostmöte i Stockholm församlingar och pastorat! med anledning av att stiftsorganis­ Många praktiska investeringar taionen mottog SJ:s pris för håll­ och åtgärder genomfördes under bart resande. Och just resandet året som gick, ett exempel är den har varit ett återkommande tema stora solcellsanläggning som även i ett antal artiklar i olika Domkyrkopastoratet uppfört på tidningar – för att visa att en grön Lilla-Aska griftegård och som rönt omställning är möjlig. nationellt intresse.

Stiftsorganisationen har också Aneby pastorat miljödiplome­ aktivt deltagit i olika former av

22

Linköpings stift har tillsammans med ­andra ­ arkägare och en vindkraftsentreprenör m

rade sig i fas 1 under 2018. Där är många spännande saker på gång i form av investeringar i solceller, el-bil, grön budget och grönt bokslut med mera – satsningar som innebär minskade utsläpp av fossil koldioxid på över 15 ton per år och dessutom betydligt lägre energikostnader.

Precis i början av 2019 fick Vårdnäs stiftsgård Linköpings miljönätverks pris, för sitt fina, Svanenmärkta miljöarbete. Bland annat framhävs deras arbete med ett rikt utbud av grönsaker, fokus på närodlat och ett genomtänkt arbete för att minska matsvinnet.

Dessutom kan Pilgrimscentrum i Vadstena nu också visa upp en rykande färsk KRAV-certifiering.

PERSONLIGT

VI FORTSÄTTER AV BARA FARTEN

F

k­ ommit överens om vilkoren för att bygga ett flertal vindkraftverk utanför Målilla.

För att förbättra uppföljningen av klimatarbetet har stiftsorganisa­ tionen även börjat anpassa statistik och utsläppsredovisning för att klara kraven i den internationel­ la standarden ”Greenhouse gas ­protocol”. Mer om det finns att läsa på nästa uppslag.

Stiftsorganisationen har nu även påbörjat en process för en gemensam miljödiplomering för alla verksamheter, stiftskansliet, Vårdnäs stiftsgård och Pilgrims­ centrum i Vadstena – tillsammans kan vi bli ännu bättre. d

TEXT FRIDA GÅRDMO

FOTO DANIEL LÖNNBÄCK

rån missmod till hopp. Men ibland kan hoppet kännas falsk, det som skulle ge glädje och befrielse ekar tomt. 2018 har präglats av den heta, oförsonligt torra som­ maren, politisk röra och så mitt i allt Greta Thunberg. Greta som med sin klarsynthet och mod varit barnet som säger: ”kejsaren är ju naken”, mitt i en vuxenvärld som kämpar med att få vetenskapliga fakta att gå ihop med de ekonomiska, kulturella och politiska idealen. Vuxna som försö­ ker få livet att tuffa på som vanligt.

Inte känna efter för mycket hur det egentligen känns det här med att vara ansvarig när naturen inte riktigt går att kontrollera så som vi trott. Vi fortsätter liksom av bara farten fast magkänslan inte känns bra, glädjen inte riktigt infinner sig.

Just så, hur känns det egentligen? Hur känns det att överlämna världen till nästa generation i det skick den är? Ställd inför den frågan började han gråta, den stora skäg­ gige lantbrukaren framför mig. Det är lätt både att känna missmod och att sedan skjuta ifrån sig ansvaret, peka anklagande på någon annan (det är väl ändå amerikanernas och kinesernas fel). Det är ju så mycket enklare att se flisan i sin broders öga än bjälken i sitt eget. Men obehagliga sanningar är också sanningar.

Kanske är det därför missmodet finner sin grogrund, vår ovilja att se sanningen och vår egen del i den. Missmodet växer till sig inifrån när vi ser världens skevhet. Hopp behöver fyllas med mening och handling för att verkligen betyda någonting. Ibland talar man om aktivt hopp. Jag brukar beskriva det som att vi måste vara äkta supportrar och inte bara medgångssupportrar, vi måste göra allt vi kan oavsett vad vi tror om utgången – vi måste själva leva hoppet.

Därför är det så hoppfullt att allt fler av våra församlingar och pastorat tagit sig an ansvaret och utmaningen. Varje dag är en möjlighet för oss alla att se världen på nytt och leva hoppet. d FRIDA GÅRDMO, KLIMATHANDLÄGGARE LINKÖPINGS STIFTSKANSLI 23

KLIMAT /ÅRET I SIFFROR

Hela Linköpings stift Linköpings stift har sedan 2015 ­samlats kring en gemensam klimat­strategi med det övergripande målet om att uppnå klimatneutralitet senast 2045.

Här finns samlad statistik för hur det går för stiftets alla försam­ lingar och pastorat tillsammans med stiftsorganisationen.

TEXT OCH ILLUSTRATIONER FRIDA GÅRDMO

24

i skulle v Till 2020 nergi­ e ­behöva ra bort e is iv t k e f ef e drygt r a g li r y tte m vi h W el. O 5 000 M t förnybara e ska få d till måste ka c rä t t a minska c o vi kså t! r e s ­slö ie

Elanvändning i ­förhållande till mål

Som ett led i arbetet med stiftsorganisatio­ nens egen klimatpåverkan och för att förbättra kvalitén, transparensen och trovärdigheten i den statistik vi redovisar så har vi påbörjat arbetet med att redovisa de klimatpåverkande utsläppen enligt den internationella standarden ”Greenhouse gas protocol”. Standarden innebär att utsläppen delas in i tre olika områden, direkta utsläpp från egna källor, utsläpp från köpt energi och övriga utsläpp. Standarden beräknar även påverkan från fler klimatpåverkande gaser än bara koldioxid.

23 gwh används årligen

2011/12

2017

Mål 2020

Stiftskansliet, Vårdnäs och Pilgrimscentrum

2018 Mål 2045

98

Vart kommer elen ifrån?

145 ton

Stiftsorganisatio­ nen släppte under 2018 ut totalt cirka 145 ton koldioxid­ ekvivalenter från verksamheten, inräknat alla tre områden.

% förnybar el Solel (0,90 %) Vindkraft (10,79%)

Utsläppens fördelning

Bra miljöval (86,03%)

Köpt energi

Ospecificerad el (2,28%)

Övriga utsläpp Direkta utsläpp

Så värmer vi upp kyrkorna i stiftet

Direktverkande el (48,89%)

Oljepanna (1,48 %)

Värmepump (23,46%)

Närvärme (0,62%)

Fjärrvärme (19,51%)

Eldstad (0,37%)

Flis-/pelletspanna (1,85%)

Övrigt (0,25%)

Elpanna (1,48%)

Vet ej (2,22%)

Egna bilar, maskiner etc (9,80%) El (0%) Uppvärmning (4,58%) Uppvärmning (fjärrvärme) (47,06%) Tjänsteresor (flyg, tåg) (16,99%) Indirekta utsläpp el (9,80%) It-utrustning (7,19%) Indirekta utsläpp för uppvärmning (3,27%) Indirekta utsläpp för fordon (1,31%)

25

Hälsningar från Aneby!

NOTISER foto curt nylén

VI FICK DIPLOM!

NY PÅ JOBBET 2018

På SJ:s huvudkontor i huvudstaden sitter vi samlade vid ett bord, lite spända och upprymda. Det är den 24 april och Linköpings stift ska få ta emot diplom ur infrastrukturministerns hand för hållbart resande.

Linköpings stift får det tillsammans med företaget Trivector för vårt målmedvetna arbeta att minska våra utsläpp från tjänsteresor.

VÄLKOMMEN JOHAN ­SCHULLSTRÖM

Stiftet belönas av ministern: Från vänster stiftsteolog Carina Sundberg, klimathandläg­ gare Frida Gårdmo, infrastrukturminister Tomas Eneroth, stiftsdirektor Pether Nordin FOTO PER MYREHED och enhetschef Per Rosenberg.

Helt smärtfritt har det väl inte varit, vi är ju vana med vår moderna livsstil att hela världen är öppen för oss när helst vi vill, snabbt och bekvämt dessutom.

Samtidigt glömmer vi ibland bort att räkna med tiden det tar att köra till och från en flygplats, kostnader för långtidsparkering och taxi till destina­ tionens stadskärna. Vi tänker inte på möjligheterna som tåget inbjuder till; ostört arbete, tillfälle till samtal med kollegor och nya bekantskaper eller bara möjligheten att få vila tanken och hjärnan genom att bara stirra ut på landskapet som svischar förbi eller slumra till en stund.

Visst sker det en del förseningar, men vi är också duktiga på att överdriva vår egen betydelse – ofta är det ju inte början på världens undergång om vi ­kommer en halvtimme sent till ett möte. Mycket handlar om vad vi är vana vid och känner oss trygga med, men bit för bit tror vi på Linköpings stifts­ organisation att det är möjligt att ändra våra vanor och kanske, på sikt, även påverka andra. d av frida gårdmo 26

Du började som stifts­ diakon på ­Linköpings stifts­kansli under 2018.

Vad ­jobbar du med?

Jag jobbar mycket med fokusområdena Rekrytering och ­Social sammanhållning.

Jag är rekryteringsansvarig för diakoner i Linköping stift och det är en förmån att få träffa människor i samtal kring deras längtan och utmaningar på vägen till vigning.

Hur ser ditt samarbete med församlingarna ut?

Nästan alla mina arbets­ moment innehåller samarbete med församlingarna, som till exempel kursdagar och rekry­ tering av blivande diakoner.

Vad är det roligaste med ditt jobb?

Jag får arbeta med min tro och den kyrka jag tycker så mycket om. Att få dela männ­ iskors längtan och att få vara del av både församling, stift och nationell nivå – det är otroligt spännande.

PERSONLIGT

NU HAR VI BLIVIT ­MILJÖDIPLOMERADE!

Svenska kyrkans ­miljödiplomering bygger på teologisk grund och rymmer ekologiska, sociala, ekonomiska och andliga perspektiv.

”Vi arbetar för att vår verksamhet ska vara så ­hållbar som möjligt och kan nu stolt säga att vi blivit godkända enligt fas 1 i Svenska kyrkans ­miljö­diplomering.” Från Aneby pastorats webbplats

ÅRSBERÄTTELSE –ELLER EN BERÄTTELSE OM ÅREN SOM GÅR

N NY MASKOT PÅ VÅRDNÄS? Om du har tur kan du stöta på det här lilla lycko­ pillret nästa gång du är på Vårdnäs stiftsgård.

Det är Nallemaja och hon är en gosig och nyfiken liten lagotto. Nallemaja bor till ­vardags hemma hos sina båda mattar ­– Mirjam Fors, som är stifts­kaplan på gården, och hennes fru Emma.

MITT BÄSTA MINNE FRÅN 2018 PÄIVI PYKÄLÄINEN Enhetschef Pastoral utveckling Stockholm Gospel Choir Festival!

Ett sammanhang med mycket glädje, ­energi och engagemang.

MALIN ATTERVÅG Stiftskonsulent Alla goda samtal! Att få möta medarbe­ tare i församlingarna, som berättar och reflekterar över sitt eget sammanhang.

ANDERS QUARLZON Registrator De snygga och sköna jultröjorna från Irland som vi alla i familjen fick i julklapp av min systerdotter.

är jag tog mina första trevande steg på stiftskansliets stengolv för 16 år sedan var jag, utifrån mina egna ögon sett, en ganska ung man utan livserfarenhet, jag var 27 år. Men jag var en person som sökte efter något som kunde berika mitt liv och som kunde ta mig vidare och framåt.

Jag fann en plats där jag kunde andas ut, där arbetskamrater blev mina vänner, bröder och systrar. Jo visst … några ­mammor och pappor har jag nog också haft. Men det viktiga var att vi kunde samtala om annat än bara vädret och tv-program. Vi kunde släppa varandra närma­ re i samhörigheten för att hjälpa varandra – i livet som inte alltid är så spikrakt och positivt.

Här på stiftskansliet har jag haft möjligheten att få göra det jag vill – det som intresserar mig. Skötsel av kulturbyggnader och trädgårdar i stadsmiljö. Det är inte alla som får rita, anlägga och inviga en ”egen” äppelpark … dessutom i en biskops­ gård. Jag är fortfarande glad att vi tog steget tillsammans. Ett hedervärt upp­ drag som, om vi har tur, kan ge frukt – på olika sätt – i många år framöver.

Jag lärt mig nya saker varje dag. Inte bara i min egen roll som fastighets­skötare, utan av mina ­a­rbetskamrater, med deras väldigt olika yrken och kunskaper…

Nu! Nu har jag bestämt mig för att ta steget vidare, vilket ju var helt otänk­ bart egentligen, för att lämna ”mitt” älskade finfina stiftskansli är inte lätt.

Jag har haft 16 underbara och oförglömliga år här. Fått vänner för livet, blivit något äldre, men framför allt klokare och fått erfarenheten jag sökte. d

JOHAN BJERKEBY, FASTIGHETSSKÖTARE (TJÄNSTLEDIG) LINKÖPINGS STIFTSKANSLI 27

Mikael Karlsson, fastighetsansvarig i Finspångs församling, mäter gravkoret på Skedevi kyrkogård.

28

1 492

Nu har vi koll på byggnader och mark

BYGGNADER I LINKÖPINGS STIFT

93

%

FACKMANNAMÄSSIGT UPPMÄTT AREA

44

%

OKLAR ÄGARUPPGIFT HOS LANTMÄTERIET

För första gången finns nu byggnader och mark som ägs av ­församlingar och pastorat samlade i ett gemensamt, nationellt register. Fastighets­ registret är ett av Svenska kyrkans största samverkansprojekt och genomfördes med en tight tidsplan under 2018.

D

mark och byggnader säger Mikael. e fastighetsansvariga i Stiften har fått extra stiftsbidrag Söderköping St Anna, för arbetet med fastighetsregistret.

Södra Vedbo och Ydre Som en extra morot valde Linkö­ gjorde registreringen pings stift att betala ut en del av under våren 2018 i ett pilotprojekt det som ett bidrag till församlingar lett av kyrkokansliet. Erfarenheter­ som hann klart i tid. Det gav resul­ na från pilotprojektet gjorde arbe­ tat då vi var ett av de stift som blev tet för övriga församlingar smidigt. först färdiga.

Vi ordnade en gemensam utbild­ Arbetet har också bjudit på ningsdag på Vårdnäs i september en del överraskningar, exempel­ och sedan lades ett stort jobb ner vis hittades några hus man inte ute i församlingarna för att hinna visste om att man äger. Men klart i tid till årsskiftet. den största bristen som visat sig I registret har alla byggnaders är att 44 ­procent av våra fastig­ bruksarea registrerats, en uppgift heter är felaktigt som krävt mycket registrerade hos arbete att ta fram. ”När man m ­ åste lantmäteriet. Vid Många valde att in i alla ­utrymmen många indelnings­ anlita konsulter ändringar har man får man syn på för uppmätning glömt att upp­ med laserscanner. nya ­detaljer och datera ägarupp­ Det ger ett myck­ ­samband.” gifterna till den et exakt resultat nya församlingen och flera har eller pastoratet. Vi har därför ett utnyttjat möjligheten att beställa gediget arbete att göra under 2019 till planritningar över byggnaden. för att rätta till det.

Rolf Silvegrim-Persson, Funktion, uppvärmning och fastighetsförvaltare i Linköpings annat som registrerats ger stifts­ domkyrko­pastorat, är en av organisationen bra underlag till dem som valde att mäta byggna­ statistik och uppföljningar. Även derna själv. församlingarna kommer ha stor – Jag blev förvånad att jag lärde nytta av registret när man under mig så mycket nytt om byggnader­ hösten 2019 ska börja upprätta na säger Rolf. När man måste in i lokalförsörjningsplaner, som är alla utrymmen får man syn på nya fortsättningen i den strategiska detaljer och samband. processen för att säkerställa en Även Mikael Karlsson, fastighets­ långsiktigt hållbar resurs­ansvarig i Finspångs församling, hus­hållning. d framhåller hur mycket han lärt sig av arbetet, både om hur man mäter och om själva byggnaderna.

– För mig som inte arbetat så TEXT OCH FOTO länge i församlingen har det gett EMELIE MALMBERG en bra inblick i vad vi äger, både

154 FÖRSAMLINGS­HEM

326 FÖRRÅD

HÄR ÄR LINKÖPINGS STIFT I SIFFROR

77 KLOCKSTAPLAR

19

89

337

256

PRÄSTGÅRDAR

KYRKOR OCH KAPELL

GARAGE

KYRKOGÅRDAR

12 UTEDASS

29

Kommunikation som mission Nu satsar Linköpings stift och kyrkokansliet i Uppsala hårt på kompetenshöjning inom kommunikations­ området. Södra Vedbo pastorat är först ut med ett pilotprojekt som om det går bra kan bli modellen för ett kommunikationslyft för hela Svenska kyrkan.

Magdalena Widmark, analysansvarig på kommunikationsenheten på kyrkokansliet.

Gustaf Hellsing, bildstrateg på ­kyrkokansliet.

Bildvernissage i Kyrkbacksgården, med fotografier tagna av medarbetarna i pastoratet.

H

östvädret har gett sig till ­känna med en kall morgon och starka vindar. Parkering­ en utanför Kyrkbacksgården i Eksjö är helt full. Inne i det röda huset är pastoratets alla medarbetare samlade.

På agendan står föreläs­ ningar om medlemmarnas relation till Svenska kyrkan och kommunikationens förutsättningar lokalt. I en workshop görs en själv­ skattning av kommunikativ förmåga och prioriterade områden arbetas fram. Den första piloten i projektet Kommunikation som ­mission är igång.

Projektets syfte är att stär­ ka den kommunikativa för­ mågan. Svenska kyrkan ska uppfattas som relevant och närvarande i människ­ors liv.

Utbildningen, som pågår i ungefär ett år, involverar alla medarbetare och innehåller fyra utbildningsblock, lär­ kontrakt och uppdrag.

Linköping, Stockholm,

30

Många sätt att kommunicera. I en workshop ges konkreta tips på att filma med mobilen.

Skara och Västerås stift kommer att testa de utbild­ ningar och aktiviteter som tas fram i projektet.

Höreda-Hults försam­ lingsherde Henrik Broman tänker tillbaka på de fyra år som har gått sedan flera mindre pastorat slogs ihop till det nuvarande, Södra Vedbo.

– Vi behöver nå ut med adekvat information och vara synliga för fler. Vi är inte ensamma om att genomgå denna transforma­ tion, där mindre försam­ lingar slås ihop till större enheter: vi behöver också

hitta rutiner som fungerar i detta större sammanhang.

Flera fick en aha-upplevel­ se när Magdalena Widmark, analysansvarig för kommu­ nikationsverksamheten på Kyrkokansliet i Uppsala, berättade om vilka medlem­ mar Svenska kyrkan har, hur de mår och hur kyrkan kan bli relevant för dem.

– Tillsammans lägger Svenska kyrkans församling­ ar 0,5 miljarder kronor på annonsering och försam­ lingstidningar. Det är i linje med företag som ICA och IKEA. Och ändå ligger vi långt efter dessa företag vad

Heldagarna i Kommunikation som mission är ett av få tillfällen där alla kollegor från ­pastoratets fyra församlingsområden samlas.

”Kommunikation berör oss alla. Vissa har det som yrke, alla har det som uppdrag.”

gäller människors förtroen­ de. Vår kommunikation når de redan övertygade, men inte dem som är medlem­ mar men som har en svag relation till kyrkan.

– Vissa av sakerna som togs upp idag har vi tänkt på och pratat om innan, så det kändes kul att det

finns statistik som bekräftar magkänslan, förklarar vakt­ mästaren Frida Samuels­son Hultberg och försam­ lingspedagogen Hanna Weckfors. Dessutom får vi verktyg för att kunna göra något av det!

Kommunikation har varit ett prioriterat område i Linköpings stift under flera år. Piloten i Södra Vedbo pastorat leds av Christine Selse, chef för kommunika­ tionsenheten på Linköpings stiftskansli: – Vi gör en storsatsning på det här projektet, både vad gäller tid och pengar.

Vi har tidigare genomfört ett ambitiöst utbildnings­ program för yrkesgruppen kommunikatörer i vårt stift och att hela arbetslaget engageras ser vi som en nyckelfaktor för att försam­ lingens kommunikation ska utvecklas. För som någon klok sa en gång: ”Kommu­ nikation berör oss alla. Vissa har det som yrke, alla har det som uppdrag.” d

TEXT OCH FOTO DANIEL LÖNNBÄCK 31

FOTO EMANUEL ERIKSSON

32

Värmeböljans ­verkningar lever kvar i stiftets skogar Värmeböljan sommaren 2018 blev snabbt ett minne blott – för de flesta. Men för dem som sköter skogarna i Linköpings stift fick den stora och oönskade konsekvenser.

FOTO DANIEL LÖNNBÄCK

TEXT HELENA LUNDBERG 33

Kenneth Thuresson har jobbat i stiftet i 36 år.

S

nön tynger grenar­ na längs vägrenen. ­Kenneth Thuressons fyrhjulsdrivna pickup tar sig skapligt smidigt fram på den plogade men osandade skogsvägen. I den lilla kojan (stor som en ­byggfutt ungefär) sätter vi oss tillsammans med Kenne­ ths kollega Oscar Johansson.

De är två av de skogsarbetare som ser till att stiftets skogar sköts på ett bra sätt.

Det är sista dagen i skogen i trakterna av

34

Björsäter. Dagen efter ska de flytta fokus till Lambohov i Linköping för att fortsättas inventera granbarkborrens härjningar.

– Värmen i somras gjor­ de att de fick extra fart. De svärmade inte bara en eller två utan tre gånger, berättar Kenneth Thuresson.

Granbarkborren må vara liten, men kan göra slut på ett helt skogsbestånd om den får hålla på. De döda träd den lämnar efter sig kan utgöra en fara om de

”Granbarkborren må vara liten, men kan göra slut på ett helt skogsbestånd om den får hålla på.

De döda träd den lämnar efter sig kan utgöra en fara om de faller. ”

faller. Så skogsarbetarna behöver snabbt kartlägga var baggarna finns och sedan ta bort den skog som drabbats.

Oscar Johansson visar en karta över stiftet med en massa små klart gröna markeringar, cirka 200 stycken. Markeringarna visar de fastigheter han och hans kolleger tar hand om.

När han förstorar bilden ytterligare kommer vi in på en detaljnivå med små röda knappnålsmarkeringar och siffror. De visar var skadein­

Oscar Johansson har ­jobbat i stiftet i 27 år.

Prästlönetillgångarna

L

sekten dragit fram och hur många träd som drabbats.

Men arbetet i skogen innebär så mycket mer.

Skogsarbetarna har tät kon­ takt med boende som behö­ ver hjälp med till exempel skadade eller nedfallna träd.

Men när de vill få bort träd för att få bättre utsikt – då ­säger Oscar och Kenneth nej.

– Vi försöker att inte hamna i konflikt, men det är ju vi som vet vilka träd som är lämpliga att ta bort, säger Kenneth Thuresson.

När skog ska avverkas brukar de be berörda boende att själva märka ut träd som är viktiga för dem.

Svensken har som bekant en speciell relation till skog, och bäst resultat blir det om folk får vara med och bestämma.

De pratar om skogsåret, killarna. Vintern och vårvin­ tern med avverkningsarbete, våren och sommaren då de målar rågångar (se faktaruta*) och planerar för det som ska avverkas och hösten med röj­

ningar och hyggesrensningar.

Vad är det bästa med att jobba i skogen?

– Vi får vara ute och följa naturens växlingar, säger ­Oscar Johansson.

– Det är fritt, säger ­Kenneth Thuresson.

Oscar Johansson har job­ bat i stiftet i 27 år, Kenneth Thuresson i 36. Så det är en rejäl erfarenhetsbank de tar med sig ut i skogen på dagarna. d

inköpings stift förvaltar prästlönetillgångar, det vill säga medel­tida skogs- och jordbruks­marker. Prästen fick på den tiden lön i form av det som skogen och jorden gav. Prästlönetillgångarna består av 30 000 hektar skogsmark, 10 000 hektar jordbruks- och övrig mark.

Det vill säga 40 000 ­hektar mark vilket är detsamma som 56 000 fotbollsplaner.

I präst­lönetillgångarna ingår även värdepappersfonder.

Avkastningen från präst­ lönetillgångarna delas ut till pastorat och församlingar, vilket är fastställt i lagen om Svenska kyrkan. * En rågång är gränsen mellan två skogsägares bestånd. Att måla rågångar innebär att man målar ringar på träden längs fastighetens ytterkanter.

35

Extraordinära kyrkor förtjänar ibland ­extraordinära ­insatser. Den lilla 1100-talskyrkan Ask var i stort ­behov av ny puts. Oftast importeras kalkbruket till ­putsen – men Borensbergs pastorat och stifts­kansliet har nu drivit ett projekt där lokal kalksten används för att göra eget bruk.

Extraordinära insatser för extraordinära kyrkor

D

en lilla 1100-tals­ kyrkan Ask några kilometer från Motala är en av stiftets mest välbevara­ de medeltidskyrkor, därtill med den egenheten att tor­ net är placerat över koret i öster, istället för i väster som är brukligt. Under 1900-talet har putsen på tornet lappats och lagats i många omgång­ ar. De sista åren har det sett rent bedrövligt ut med rödalger och nedfall, tills kyrkan så äntligen renovera­ des under 2018.

För att få ordning på tornet beslöts att göra ett rejält omtag med en fullständig omputsning av östsidan och att det skulle göras med lokalproducerad kalkputs. Detta främst av antikvariska skäl, men också av tekniska. I Jämtland och Bohuslän har liknande projekt genomförts för att få ordning på problematiska putsfasader. Tanken är att bruk av lokal kalksten ska fungera bättre tillsammans med murverket, istället för det importerade kalkbruk som vanligen används.

36

har varit stor och viktig, Borensbergs pastorat men den måste också följas och stiftskansliet har i nära av kunskapsöverföring och samarbete drivit projektet kontinuitet, annars blir det från stenbrott till puts. bara ett jippo. Här kan vi Skrotsten hämtades från ett konstatera flera förbättrings­ nedlagt kalkbrott utanför potentialer.

Fornåsa, och en vedeldad Entreprenaden genom­ ugn av 1800-talsmodell fördes av en större firma murades upp på Ask-Ekeby­ med säte utanför stiftet. borna hembygdsgård, där Det är inte säkert att den kalkbränningen genomför­ kunskapsuppbyggnad som des. Totalt producerades 32 kommit dem till del också tunnor bränd kalksten som kommer kördes till till an­ Asks kyrka ”Först om några vändning i där stenen vintrar kommer vi att andra pro­ släcktes veta hur väl putsen jekt inom och blan­ håller, men ­projektet stiftet. dades till Men vi har kalkbruk. är så här långt både åtminstone Kalkbrän­ antikvariskt och gjort vår ningen ­tekniskt lyckat.” lilla del för lockade tid­ att utveck­ vis många la fasadsbranschen i en besökare och fick även något mer kulturhistorisk medial uppmärksamhet. riktning. Det finns heller Först om några vintrar inte någon lokal entrepre­ kommer vi att veta hur väl nör som står redo att dra putsen håller, men projektet igång med kommersiell är så här långt både anti­ kalkbrukstillverkning, trots kvariskt och tekniskt lyckat. att efterfrågan kan stimule­ Lokalproduktionen skulle ras med kyrkoantikvarisk mycket väl kunna upprepas ersättning. vid fler kyrkorenoveringar.

Samarbetet med hem­ Kunskapsuppbyggnaden

bygdsföreningen fungerade utmärkt och här finns kun­ skap och engagemang till samarbete på många håll.

Ett fåtal idogt arbetande personer från hembygds­ föreningen gjorde en stor insats vid kalkbränning­ en, liksom personal från stiftskansliet och pastoratet.

Många i församlingen har varit positiva och intresse­ rade, men det vore en över­ drift att påstå att projektet har lockat till omfattande ideellt arbete, och det har heller knappast bidragit till att ”bygga församling”. Vi har fortfarande lång väg att gå för att överbrygga klyftan mellan församlingar och storpastorat, och mellan ideellt arbete och anställd personal. Om liknande projekt ska bli lyckosamma i framtiden måste både initiativ och engagemang finnas lokalt. d

TEXT GUNNAR NORDANSKOG

Kalkugnen. Kalkstenen ska hettas upp till drygt 800 grader för att driva ut koldioxiden ur stenen. ­Bränningen tar cirka tre dygn. När ugnen svalnat plockas den brända (osläck­ ta) kalkstenen ut och packas i tunnor för lagring.

Kent-Willy Brandt från hem­ bygdsföreningen langar ved till stiftsingenjör Emelie Malmborg.

Släckning. Bruket tillreds som våtsläckt kalk, det vill säga vatten tillsätts i sådan mängd att stenen sönder­ faller och bildar en flytande kalkpasta som sedan blandas med sand till färdigt bruk. foto max wahlund

Asks kyrka efter ­renoveringen. Väl hundra vita kyrktorn på slätten hålla vakt heter det i östgötasången, men före 1700-talet var kyrkorna inte så vita som vi vant oss vid att se dem idag.

Färgen bestämdes istället av vilken sten som valdes till kalkbränningen. På Asks kyrka användes nu den lokalproducerade kalken en­ dast till putsbruket, medan avfärgningen gjordes med gotlandskalk. Det var en kompromiss dels för att slip­ pa förändra utseendet, dels för att det var osäkert hur väl den egenbrända kalken skulle fungera till kalkfärg.

Arkitekt Paul Wilund vid ugnsluckan.

foto fredrik olofsson

Asks kyrka med ­tornet i öster.

foto emelie malmborg

Kalkugnen byggdes som en förminskad variant av ugnar från 1800-talet. foto niclas fredriksson

Urplockningen av den brända och frätande kalkstenen ­kräver skyddsutrustning.

37

Runtom i stiftets kyrkor finns en enorm kulturskatt i form av gamla böcker. Under 2018-19 pågår ett projekt för att kartlägga dem, finansierat av den kyrkoantikvariska ­ersättningen. Historikern Martin Kjellgren reser runt i jakt på guldkorn i dammet.

På skattjakt bland ­bortglömda boktravar – Luftfuktigheten är lite hög – den ligger på 58. Det ska helst vara 45–55.

Och så ska det vara ganska kallt. Det är det inte.

– Här har vi Kunglig Majestäts Martin Kjellgren läser av sin fukt­ förordningar från 1795. Tja, den kan mätare uppe i kyrktornet i Östra Eds väl få en lapp, säger kyrka, några kilometer Martin och lägger söder om Valdemars­ ”Jag har hittat en pappersremsa i vik. Östra Ed är den ­värdefulla ­böcker boken med påskrift 74:e kyrkan han från 1500-­talet ”Kategori II”. besöker för att granska Kategori 2 innebär förvaringen av gamla dolda ­under en att boken är av böcker – totalt ska 220 massa mycket nyare kulturhistoriskt värde kyrkor runtom i Lin­ ­författningssamlingar.” och bör bevaras. Den köpings stift invente­ viktigaste kategorin ras under 2018–19. Ett är nummer 1, som omfattande arbete. kallas ”kyrkliga inventarier”. Men det Martin Kjellgren är historiker och mesta hamnar i nummer tre, som är handplockad för projektet. Med van böcker där det inte finns några särskil­ hand går han igenom travar av gamla da krav. Man kan spara, slänga, sälja böcker, fotograferar och delar in dem eller ge bort, så som församlingen i tre klasser. Som vanligt är det en önskar. ”Treorna” får inga lappar utan ganska disparat samling böcker som läggs bara tillbaka i hyllorna. ligger framför honom i dag.

38

– Titta här, ”Människor och natur i Sydamerika”! Haha! Snyggt band ock­ så. Låt se, Östra Eds församlingsbiblio­ tek, aha, 1923 … som ett sockenbiblio­ tek ungefär. Hm. Nä … det är inget … inget dyrbart.

Martin lägger boken på kategori 3-­högen och tar upp nästa.

– Detta är provpsalmboken från 1793 nån gång. Hm, det är lite synd.

De är inte så vanliga, men denna är i så dåligt skick … det blir också kategori 3.

De olika kategorierna kommer att hamna i en rapport som ska skickas till kyrkoherden. Därefter ska bestån­

det gallras och tas om hand enligt vissa bestämda principer.

– Här har vi nåt från Karl XIII:s tid … det är 1811 års kyrkohandbok. Den finns på många ställen och är inte särskilt värdefull ekonomiskt, men den är handtryckt, handbunden … ett väldigt fint exemplar detta, det blir kategori 2.

Mitt under granskningen ringer >> 39

Historiker Martin Kjellgren på knä inför Karl XII-bibeln i Östra Ed.

Klotter i en 1700-talspsalmbok vittnar om långvarigt bruk.

telefonen. Det är stiftsantikvarie – Allt från 1500-talet måste sparas, Gunnar Nordanskog som ber Martin egentligen oavsett vad det är. Sedan är att ta med ett par lämpliga böcker till­ det en fallande skala fram till industri­ baka till stiftskansliet eftersom en ny aliseringen som gjorde att böckerna konserveringsmetod ska testas. Martin började massproduceras på ett helt hittar snart en lämplig kandidat: annat sätt än tidigare. Allt efter 1870 är – Den här skulle jag kunna ta som egentligen bara att hiva, om det inte exempel kanske! Den är lite smutsig är särskilt fina saker förstås. På många och bränd, dessutom står håll, i kyrktorn, det Eds kapell på så jag är det bra att ta kan inte glömma var den bort böckerna; ”Det finns ingen kommer ifrån. Det är en de kan dra åt ­större marknad för ”Kyrkolagfarenhet” från sig ohyra och gamla böcker på 1807 – en riktig guldgruva är även en svenska, som väl är, för att förstå samhället brandrisk på men det fattar ju på den tiden, här finns sina håll. På inte alltid eventuella ­principer för lönesättning många håll har man exempelvis med mera … tjuvar. ” sparat mäng­ Boksamlingen i Östra Ed har en klar tyngdpunkt på der av statens böcker kring år 1800, inte så konstigt författningssamlingar som brukade läsas upp från predikstolen, det vore kanske eftersom kyrkan byggdes på bättre att bli av med dem. Jag har 1780-talet. Kyrkan brann dessutom år hittat värdefulla böcker från 1500-talet 1959 och en del av böckerna blev ska­ dade. Därför finns det inte så många dolda under en massa mycket nyare böcker som hamnar i kategori ett här. författningssamlingar.

Där finns församlingens båda stora Karl XII-biblar och även Gezeliernas När du säger värdefulla, hur menar bibelkommentarer, ett par enorma du? Är de värda mycket pengar? böcker från 1700-talets början med praktfulla kopparstick. Tyvärr har – Man måste skilja på ekonomiskt banden börjat mögla en aning men respektive kulturhistoriskt värdefulla. det ska gå att rädda utan problem, Det är få av böckerna som har något bedömer Martin. större ekonomiskt värde – och även Det som avgör värdet på en bok är om de skulle ha det så är det väldigt ett antal faktorer där bokens skick spe­ svårt att sälja dem illegalt. Det finns lar stor roll men förstås även åldern. ingen större marknad för gamla 40

Allt dokumenteras med ­mobilkameran.

böcker på svenska, som väl är, men det fattar ju inte alltid eventuella tjuvar. Några tusenlappar kan man få för en välhållen Karl XII-bibel, så därför är det bra att församlingarna har koll på vad de har för böcker.

Vissa bör låsas in.

Det börjar bli dags att lämna Östra Ed och bege sig till nästa kyrka, i Tryserum några kilometer norrut.

Martin Kjellgren hinner ofta med tre kyrkor på en dag och han rör sig än så länge ganska långt ut i stiftet. Kyrkor­ na närmast Linköping sparar han till slutet av projektet när han räknar med att det blir bråttom att bli klar.

Linköpings stift är ett av de få i Svenska kyrkan som fått denna sorts genomgång ännu. Martins kollega Fanny Stenbäck har gjort motsvaran­ de i Skara och Strängnäs och ska nu ta sig an Stockholm. Martin skulle också själv gärna fortsätta och ta sig an ett annat stift efter Linköping.

– Jag har skrivit min doktorsav­ handling i historia, så jag är ju van vid att sitta ensam och skriva. Men det är onekligen väldigt roligt att komma ut, se vårt kulturarv på plats och träffa alla människorna i kyrkorna. d

TEXT OCH FOTO MAX WAHLUND

Frånvarande, nedlåtande och entusiastisk.

Unga ledarna Charlie Didriksson och Ebba Lindkvist provar på olika sätt att kommunicera med ton och kroppsspråk.

Gemenskap i nattvard och kommunikation Mitt i vintern samlades mer än 80 ungdomar på ett snötäckt Gransnäs för att ta del av föredrag och workshops. De unga ledar­ na fick tillfälle att reflekte­ ra kring vad det är att vara kyrka och blev inspirerade att utvecklas i sin roll som ung ledare i församlingen.

L

edarskapsprogram­ met Unga ledare ar­ rangeras av Linkö­ pings stift och är uppdelade i flera delar. ­Stifts­adjunkt Emma ­Malmström förklarar att kurserna riktar sig mot ungdomar som

är konfirmerade och har någon form av ­ledaruppgift i sin församling. Syftet är att skapa arenor för unga led­ are från olika församlingar att mötas.

– Temat för denna kurshelg är Nattvard och kommunikation, berättar Emma. Att kommunicera handlar om gemenskap, att skapa och underhålla relationer. Även nattvarden handlar om gemenskap, med Gud och varandra.

Unga ledarna Ebba Lindkvist och Max Hoff från Västervik tycker att kursen har gett dem verktyg som kommer vara till hjälp

när de vill kommunicera sitt budskap.

– Det kommer bli lättare att hålla konfirmandlektio­ ner, vägleda samtal och vara

”Unga ledare-­ konceptet är häftigt.

När ungdomarna ses under en hel helg finns det tid att utvecklas.” en representant för Svenska kyrkan, menar Ebba.

I kursen medverkar också diakonkandidaten Cia Kåge­ dal, som deltar i Mötesplats mellan stift och student

(MSS). Det är en utbildning för den som ska bli präst, kyrkomusiker, diakon eller församlingspedagog och som syftar till att ge insyn i Linköpings stifts liv och verksamhet.

– Unga ledare-konceptet är häftigt. När ungdomarna ses under en hel helg finns det tid att utvecklas. Det är fint att se all den vänskap som under kursen får tid att växa fram! d

TEXT OCH FOTO DANIEL LÖNNBÄCK 41

42

”En blick, en nick, ett leende” Om att öppna slutna rum

Anna Offelin vigdes till diakon sommaren 2018. Inför diakon- och prästexamen fick samtliga kandidater i uppgift att arbeta med ämnet själavård utifrån antologin Att öppna ett slutet rum. Själavård och ecklesiologi. Jag möter Anna ett halvår efter vigning för att prata om hennes tankar om själavård.

Therése Olsson möter Anna Offelin.

U

nder många år var jag medlem i Friskis & Svettis, börjar Anna. Så småning­ om ville jag engagera mig och bli mer delaktig. Jag började arbeta som ideell i receptionen. ”En blick, en nick, ett leende”, är en filosofi på Friskis. Det är en grundtanke i bemötandet som en får lära sig när en börjar sitt uppdrag. Enkelt och bra och jag har erfarit, både som motionär och receptionist, att denna grundtanke är något som gör skill­ nad. I slutet av min diakonutbildning märkte jag att samtalen om själavård oftast associerades med den enskilda själavården bakom stängda dörrar.

Det är den traditionella synen och en form av själavård som måste finnas och som hör hemma i vår kyrka. Sam­ tidigt har jag reflekterat över vad som kan vara själavårdande för en männ­ iska och skulle vilja vidga begreppet 43

för att se hur själavård också kan ta plats utanför det slutna rummet.

Det låter spännande.

Kan du utveckla?

­ affe och en smörgås varje förmid­ k dag. Det är jag stolt över. Vi anställda går inte till vårt fikarum utan kyrk­ torget är också vårt fikarum då. Att mötas blir enkelt.

Anna berättar vidare att förutom en ökad ensamhet ser hon också att de existentiella frågorna och människ­ ors längtan ökar, men att det saknas rum för det i samhället.

Hon menar att det är viktigt för oss som kyrka att ta detta på allvar och möta denna längtan.

– Vi har lång erfarenhet och en väl rotad kultur i att möta människor på ett djupare plan, säger hon. Samtidigt kanske vi behöver synliggöra detta mer och sänka trösklarna.

– Vi lever i en tid där vi ser att ensam­ heten i samhället ökar. Forskning och statistik visar att ofrivillig ensamhet leder till ökad psykisk ohälsa. Om vi kan minska ensamheten kan det möjliggöra en minskad psykisk ohäl­ sa. För att beskriva det med biskop Martins bild av plommonträdet så är det den psykiska ohälsan som tynger grenen och det mellanmänskliga mötet som kan agera stötta.

– Jag tänker att goda mellan­ mänskliga möten Hur tänker du då? också kan vara ”En ny värld har själavårdande möten. ­öppnats för mig i Den sortens möten – Att det kan handla m ­ ötet med bibel­ sker inte i första om att utforma till texterna och min hand bakom stängda exempel vapenhus, personliga relation till dörrar utan kan vara kyrktorg och försam­ vid kaffebordet, i kön lingslokaler på ett sätt Jesus har djupnat.” i mataffären eller på som signalerar att vi KANDIDAT bussen. Helt enkelt värnar om vår fysiska där vi människor är miljö. Det kan handla och möts. Dessa naturliga mötes­ om en anslagstavla som är aktuell, att punkter upplever jag ha minskat, blommorna är fräscha, utsmyckning bland annat genom digitaliseringen i form av textil, konst eller annat. Det av vårt samhälle. Jag tänker till exem­ kan tyckas banalt men många gånger pel när vi ringer till myndigheter där är det enkla det som kan göra skill­ oändligt många knappval ska göras nad. Att en känner sig inbjuden och innan man, kanske, får prata med en får intrycket att här finns människor människa. som bryr sig.

– Många gånger kan det enkla – Jag tror att vi alla kan känna mötet vara kvittot på att vara sedd igen oss i bilden av att vi ibland och göra skillnad för en människa. kommer till gudstjänsten, kören eller Som kyrka har vi ett uppdrag att ska­ någon annan aktivitet lite trötta eller pa miljöer där människor får känna bekymrade, men att vi i mötet med sig sedda på detta sätt. andra och i möjligheten att dela en gemenskap kan få känna oss upprät­ Kan du ge något exempel på en tade och upprättade och gå därifrån sådan miljö i den församling du med lättare steg. I boken Att öppna arbetar i idag? ett slutet rum beskrivs detta som rela­ tionell ecklesiologi, något som också benämns som förtröstansgemenskap.

– Ja, man kan till exempel droppa Smaka på det ordet. in på kyrktorget och få sig en kopp 44

”Andlig vägledning är för mig livsbejakande, lekfullt och en stor förmån!”

KANDIDAT

INSPIRATIONSDAG OM SJÄLAVÅRD

S

jälavårdsnätverket träffades tillsammans med ett tjugotal andra kyrkoarbetare med olika professioner, till en inspira­ tionsdag i Linköping om själa­ vårdande möten tillsammans med forskaren och prästen Jonas Ideström.

KRISSJÄLAVÅRD, SUICIDPREVENTION OCH ÖKAD BEREDSKAP

S

tiftet har under 2018 utbildat pastors­ adjunkter i krissjälavård samt rustat kyrkoarbetare i Första hjälpen till psykisk ohälsa, Mental Health First Aid. Ett tretti­ otal personer deltog i dessa utbildningsin­ satser från stiftets alla kontrakt.

Stiftets kyrkoherdar har uppdaterats om tjänsten 112 Jourhavande prästs utveck­

ling och behov med önskan om att alla präster i Linköpings stift ska få höra om detta.

Under året har också ett främjandear­ betet i syfte att öka den krishanterande förmågan hos stiftets församlingar och pastorat, både beträffande organisa­ tion och själavård, tagit ny fart.

ANDLIG VÄGLEDNING FÖR STIFTETS KANDIDATER

L

inköpings stift erbjuder sedan 2014 varje nyantagen diakon- och prästkandidat möj­ ligheten att ha en andlig vägledare. Vägledaren slår följe med kandidaten från antagning till vigning i syfte att värna deras personliga relation med Gud. Ett tjugotal av stiftets kan­ didater går idag i andlig vägledning. Vägledarna tillhör stiftets själavårdsnätverk

Du hade andlig vägledning ­under – Ett annat exempel är din kandidattid, kan du säga g­ udstjänstens funktion som ­något om det? själavård. Vilket moment i en gudstjänst kan vara själavårdande?

Jag skulle ­vilja säga alla. Men inte – Det var så jag fick möjlighet att alltid. Ibland är det upptäcka och dela en psalmstrof och Jesu liv genom att ”Genom vägledningen krypa in i evangeliets ibland är det blicken har jag upptäckt det hos den som jag får berättelser. Jag fick samtal som pågår ta emot brödet av ”lajva” Jesu liv och ta som gör skillnad. med mig den erfaren­ ständigt med Gud. En annan gång är heten in i min egen Jag känner mig rikare det blicken hos den vardag, här och nu. och helare.” som jag delar ut KANDIDAT Skulle du säga att brödet till.

Man säger ibland att själavården i vår tid ­blivit mer och mer krisorienterad. Har du funderat något kring det?

– Ja, jag som själavårdare ska möta människor där de är utifrån deras förutsättningar. Så mötte och be­ mötte Jesus människor, och min kallelse grundar sig i en längtan och strävan att följa hans fotspår.

Det är att tjäna och vara lyhörd och att bygga vänskap, gemenskap – ­församling. Det handlar om hur vi faktiskt är. Hur vi gestaltar oss i ­varandet som kyrka. Det är att vara del i vårt samhälle i möten och gemenskap med andra. Det är en utgångspunkt för den livs­ viktiga själavården. Och det som är livs­viktigt är i första hand inte något som vi ska göra i kris utan något som vi ska sträva efter att ha i vår vardag. Och det för tankar­ na ­tillbaka till Friskis & Svettis.

Det är inte ­sjukgymnastik utan vardagshälsa.

Vad är då vardags­hälsan och ­friskvården i ­k yrkan?

– Ett exempel på det är den andliga vägledningen, medvandrarskapet, svarar Anna.

det rustade dig som själavårdare?

– Ja. Jag tror det har hjälpt mig att se det möjliga i det omöjliga. Människ­ orna som mötte Jesus var människor som var väldigt illa ute men som ändå bars av ett hopp. Hoppet är lite som ljuset i mörkret.

Berätta mer…

– Det går igenom allt. Finns det bara en liten strimma ljus, så bär det. Vi ska försöka lyssna efter ropet. Vara lyhörda för nöden och längtan både i oss själva och hos dem vi möter.

Anna avslutar med att säga att hon ser likheter mellan Friskis och kyrkan, men också skillnader. Hon har efter vigningen fortsatt sitt ideella uppdrag på Friskis, jämte sitt arbete som diakon i församling.

– Det är meningsfullt att möta människor i olika sammanhang. ”En blick, en nick, ett leende”, det till synes enkla, kan göra skillnad för en människa. Precis som Jesus gjorde skillnad för en hel mänsklighet. d

TEXT THERÉSE OLSSON 45

Under åren 2017–18 genomfördes ett introduktions­ program för nytillträdda kyrkoherdar. Syftet var att skapa ett forum för att reflektera kring områden som direkt berör kyrko­herdens ledningsfunktion.

– Den största utmaningen är att lära sig att göra rätt sak i rätt tid, tycker Matilda Helg från Valdemarsvik och ­Ringarums pastorat.

Kyrkoherden – ledare för ­ både livsvärld och systemvärld

I

ntroduktionspro­ grammet för nytill­ trädda kyrkoherdar har omfattat både kyrkoherdar som är nya i stiftet, nya i tjänsten som kyrkoherde och vid nytillträde i annat pastorat/ annan församling. Syftet var att skapa ett ­forum för att reflektera kring områden som direkt berör kyrko­ herdens ledningsfunktion i förhållande till förtroende­ valda, arbetsorganisationen, ideella medarbetare och till den kontext som finns lokalt såväl som regionalt i stiftet. Programmet var lokalt anpassat för Linkö­ pings stift i den utvecklings­ fas som stift och församling befinner sig i.

En av de sex nya kyrko­ herdar som gick program­ met var Matilda Helg från Valdemarsvik och Ringa­ rums pastorat.

– Det fanns en god grundtanke bakom program­ met, att vi skulle röra oss tillsammans och integrera vårt ledarskap med arbetet utifrån de sju rörelserna i

46

stiftet, säger Matilda Helg.

– Tanken var att man skulle få syn på sig själv och sitt arbete. Därefter satte vi arbetet i perspektiv; från mig själv, via pastoratet, vidare till stiftet och till nationell nivå för att se hur det hängde samman.

Vad var höjdpunkterna i programmet?

– Framför allt att träffa kolleger i samma situation, och en känsla av att stiftsor­ ganisationen lade ner väldigt mycket resurser på oss – man är verkligen omhändertagen!

I programmet ingick träffar på Vårdnäs och i Linköping samt studiebesök i såväl Stockholm som vid kyrkokansliet i Uppsala.

– Mikael Billemar gav en intressant föreläsning och det var både spännande och lärorikt att höra kyrkoher­ de Fredrik Lennman och kyrkorådets dåvarande ordförande Leif Larsson berätta om det nyskapande arbetet i Folkungabygdens pastorat, även om det är ett

”Den första s­ vårigheten är att veta vad som är rätt sak att göra, den andra är att avgöra när det är rätt tid att genomföra.”

stort pastorat medan våra är mycket mindre.

Matilda har själv varit kyrkoherde sedan 2016, och med tiden har hon fått perspektiv på arbetet.

– Den största utmaningen är att lära sig att göra rätt sak i rätt tid. Till det behövs tid och erfarenhet. Den första svårigheten är att veta vad som är rätt sak att göra, den andra är att avgöra när det är rätt tid att genomföra. Dels behöver jag få in verksam­ hetsåret; när är rätt tid att börja förbereda så att idéer för verksamheten kommer med i budgetarbetet, till exempel? Dels behöver jag tänka på organisationen; när är den mogen?

Någon sade att ”vill man vara präst ska man inte vara kyrkoherde”. Är det så, att kyrkoherden har blivit mer av en administrativ chef än en präst?

Matilda Helg funderar en stund.

– Såhär: detta är en av de utmaningar man står i. Vi är

INTRODUKTIONS­PROGRAM FÖR NYTILLTRÄDDA ­KYRKOHERDAR 2017–2018

S

tiftet har ett delat ansvar med för­ samlingar/pastorat att på bästa sätt stärka levande församlingar. En kyrka i rörelse utvecklas alltid. Den evangeliska lutherska kyrkan är en episkopal kyrka där kyr­ koherden och biskopen intar en särställning i ett gemensamt ansvar att leda denna kyrka lokalt respektive regionalt.

S

yftet med program­ met är att reflektera kring områden som direkt berör kyrkoher­ dens ledningsfunktion i förhållande till förtroen­ devalda, arbetsorganisa­ tion, ideella medarbetare och till den kontext som finns lokalt anpassat för Linköpings stift i den utvecklingsfas som stift och församling just nu befinner sig i.

En herde för sin hjord. Matilda Helg vid julkrubban i andaktsrummet i Valdemarsvik.

FOTO MAX WAHLUND

ledare för både livsvärld och systemvärld. De ställer båda krav, men systemvärldens krav har ofta sanktioner.

Tag GDPR till exempel…

Ett stort arbete i systemvärl­ den med hot om vite på 20 miljoner euro, om det inte efterlevs. Det är lätt att hamna i fällan att i första hand ägna sig åt systemvärl­ den. Livsvärlden är minst lika viktig men det finns inga sanktioner knutna till den. Om jag är en dålig präst tappar jag församlingsbornas förtroende, men det är inte lika tydligt på kort sikt.

En ledande fråga kanske: gör stiftet ett bra jobb med detta program, att ta hand om nya kyrko­herdar?

bort och det stora behovet under det första året att fin­ nas på plats i församlingen, att hälsa på alla, lära känna alla. Man behöver komma iväg för att träffa andra i samma situation. Samtidigt behöver man vara på plats hemma.

– Så det kan vara svårt.

Men stiftets omsorg har jag aldrig tvivlat på! d

– Omsorgen om oss har jag aldrig tvivlat på! Absolut.

Sen blir det en balans som kan vara svår, mellan kursen som förutsätter att jag åker

TEXT MAX WAHLUND

– Jag är fortfarande präst i första hand. Men visst, jag har inte lika många för­ rättningar, inte lika mycket helgtjänstgöring. Så jag är fortfarande främst präst – men präst på ett annat sätt.

”Stiftsorganisa­ tionen lade ner ­väldigt mycket resurser på oss – man är ­verkligen ­omhändertagen!”

47

Administrativ samverkan – stöttor i plommonträdet

I

herdabrevet, Levan­ de tillsammans med Kristus – om en kyrka i rörelse – används bilden av ett plommonträd och begreppen ”livsvärld” och ”systemvärld” för att beskriva hur det goda livet i försam­ lingen kan stöttas.

Admi­ nistrativ samverkan har med systemvärlden att göra, med ekonomi, teknik och organisation – stöttor som är viktiga för att livsvärldens relationer och ömsesidighet ska fungera.

TEXT CHRISTINE SELSE

Stiftets församlingar och pastorat arbetar alla med liknande uppgifter. Även om storlek, organisation och inriktning kan skilja sig åt så har alla en IT-miljö, alla betalar ut löner, arbetar med diarieföring, kommuni­ kation och så vidare.

Stiftsorganisationens arbete med admi­ nistrativ samverkan grundar sig på en övertygelse om att vi behöver varandra och både kan och bör hjälpas åt med vissa saker.

Syftet är att stärka det lokala genom att göra vissa saker centralt – att sätta stöttor i plommonträdet. d

GEMENSAM IT-PLATTFORM (GIP)

G

runden, och i många fall en förutsättning för, ad­ ministrativ samverkan är den gemensamma IT-plattformen.

Vid utgången av 2018 var 20 av stiftets 30 församlingar/ pastorat samt stiftsorganisa­ tionen, anslutna. Med den gemensamma IT-plattformen kommer på köpet många av de gemensamma kyrkliga systemen, såsom webb och intranät, bildbank, K-bok och digital arkiv- och diariehantering.

FLER TJÄNSTER SOM ÄR UNDER UTREDNING DE ­KOMMANDE ÅREN l

Utbildning/support

inom IT och kyrkliga system l

Arkiv och diarium l

Inköp

FOTO DANIEL LÖNNBÄCK

KOMMUNIKATION

Linköpings stifts servicebyrå EKONOMI OCH LÖN

HR

S

U

ervicebyrån erbjuder kvalificerade tjänster inom ekonomi och lön.

Utförare av tjänsterna är Aklero Ekonomi AB respektive Linköpings domkyrkopastorat. Sju församlingar/pastorat samt stiftsorganisatio­ nen använder idag dessa tjänster.

48

nder 2018 tecknade servicebyrån avtal med två aktörer inom HR: Cojn AB och Paragera AB. Redan har, förutom stiftsorgani­ sationen, fem av stiftets församlingar/pastorat börjat nyttja dessa tjänster, till exempel för utredning, rekrytering och ledar­ skapsutveckling.

H GDPR

S

ervicebyrån erbjuder stöd i GDPR-frågor via InTechrity AB som arbetar med digital juridik, dataskydd (GDPR) och informationssäkerhet.

östen 2018 genomfördes ett pilottest i en av stiftets församlingar för att se om det går att erbjuda kommunikationstjänster i servicebyrån. Testet föll väl ut och tjänsterna, som utförs av stiftskans­ liets anställda kommu­ nikatörer, byggs nu ut.

För 2019 har hittills tre församlingar/pastorat tecknat avtal för kom­ munikationstjänster.

” Bön får inte centraliseras, lön bör centraliseras” Biskop Martin Modéus

49

Mårten Gustafsson lämnar sin tjänst som föreståndare på Gransnäs ungdomsgård efter 32 år. Nu väntar livet som pensionär med bland annat biodling och orientering.

Mårten, vad har hänt under de år du varit ­föreståndare?

J

a, gode värld. Det är en del. Man måste ändå se att det skett en viss utveckling. Vi har försökt profilera Gransnäs som stiftets ungdomsgård. Vi ställer gården till ungdo­ marnas förfogande, vi har anpassat med ungdomarna för ögonen. Det är inte stiliga enkelrum, med dusch och toalett.

Allt är enkelt och gediget, ­lägerboende.

Vad har varit roligast under åren?

– Det är givetvis möten med ungdomar, ledare, arbets­ kamrater … alla människor. Samtidigt har man även fått jobba som entreprenör – vi har byggt ständigt, gården är sig inte lik alls. Det har varit mycket arbete, och tidigare byggde man vad verksamheten krävde; nu är det även myndighe­ ter, fackföreningar och miljöskydd som ställer krav – vi får jämka så gott det går.

Vad är utmaningarna, vad har varit svårt?

– Det är främst myndigheternas olika krav, men de sista åren har våra konfirmandgrupper minskat ganska så kraftigt, och det är svårt. Det gäller hela Svenska kyrkan. Jag var nyligen på en stiftsgårdskonferens och hörde att det är riktigt kärvt på sina håll.

Nya tider på Gransnäs ”En epok går i graven”, brukar man säga, men det uttrycket känns överdrivet dramatiskt – låt oss istället säga att en epok går i pension! ­Mårten Gustafsson lämnar Gransnäs efter 32 år. Istället tar Fredrik Bäckhjem-Hellberg över.

Vi växlade några ord med dem för att höra hur de ser på ungdomsgården, vad som varit och vad som kommer.

Vad ska man göra åt den saken?

– Allra viktigast är att vi får präster och pedagoger som älskar ungdomsarbete! De som brinner för sitt jobb får fort­ farande ganska bra storlek på sina grupper. Det handlar om att hitta rätt folk, det är en ganska samstämmig uppfattning bland alla som funderar kring detta. Det finns många som sitter på ungdomstjänster men som blivit tvingade till det tror jag, som inte brinner för det. Jag är ganska övertygad om det.

Hur ser du på Fredriks förutsättningar att ta vid ­efter dig?

– De är mycket goda. Han är ung, känner folket som jobbar med konfirmation i vårt stift. Jag är ju helt urbota på allt detta med teknik, haha. Man måste vara ute på nätet och så vidare, där kanske han har andra ­förutsättningar.

Och framtiden för egen del?

– Jag ska vara hemma. Jag är biodlare, engagerad i idrotts­ rörelsen, skidåkning och orienteringsklubben i Aneby. d 50

TEXT MAX WAHLUND

FOTO DANIEL LÖNNBÄCK

Fredrik Bäckhjem-Hellberg är inkommande föreståndare.

Han är 29 år gammal, prästvigd 2014, och bor med sin fru Jenny och två döttrar i Aneby.

Fredrik, hur känns det att bli ­föreståndare på Gransnäs?

V

äldigt spännande! Jag ser fram emot att få börja.

Hur blir det att stiga i Mårtens skor?

– Det känns som en utmaning att ta över efter en så välkänd person som har betytt så mycket för så många ungdomar.

Det känns lite nervöst samtidigt som det är en trygghet att ta över efter någon som varit föreståndare i så många år!

Ska du stanna lika länge som han gjort?

– När jag började fundera över att söka tjänsten så var en av tankarna som dök upp att jag kanske inte får chansen igen, för tänk om nästa föreståndare tänker stanna lika länge? Det året fyller jag 62 år (blir 30 till sommaren) och det känns inte aktuellt att gå in i en sådan tjänst så nära pensionen. Vem vet, det kanske blir så länge för mig också. Jag har sagt till styrel­ sen att jag ämnar stanna i minst 14 år för det tar åtminstone så lång tid innan förändringsarbetet har landat fullt ut.

Blir det förändringar på ­Gransnäs framöver?

– Grunden kommer bli densamma, men självklart blir det förändringar. Två områden vi kommer att fokusera kring är ungdomarna och miljön. Det låter kanske inte så nytänkan­ de i sig, men det jag tänker mig i ungdomsfrågan är bland annat ett ökat samarbete med distriktsstyrelsen i Svenska Kyrkans Unga där vi kan bjuda in till aktiviteter för alla ungdomar i vårt stift. I miljöfrågan ska vi jobba vidare med miljöcertifieringen och göra vad vi kan för att minska vårt klimatavtryck exempelvis genom att på sikt övergå till så mycket ekologisk mat som möjligt.

Vad är Gransnäs främsta ­styrka?

– Jag måste lyfta två saker. Det första är miljön – både platsen som sådan men också alla de fantastiska husen, inte minst kapellet och Mårtenshus. Det andra är alla ungdomar som under hela året kommer och arbetar på gården, utan dem skulle det inte fullt ut kännas som en ungdomsgård.

Något annat du vill tillägga?

– Jag är tacksam för förtroendet att ta över stafettpinnen efter Mårten och jag ser fram emot den framtid som vi alla tillsammans ska få möta. Gud är god! d 51

” All denna omtanke som ­naturen visar oss”

L

inköpings stift fyller snart 900 år och har en rik historia, kultur och natur. Såhär inleds det stora bokverket ”Linköpings stift – i ord och bild”, utgivet 1949: ”Linköpings stift var under medeltiden det rikaste och mest blomstrande av de sju gamla svenska stiften. Det omfattade då även det rika Gotland, de hundra kyrkornas ö, Öland och

Skedevi

större delen av Småland. Skan­ dinaviens båda första kloster­ stiftelser, Alvastra och Nydala, lågo inom Linköpings stift.”

Biskop Martin Modéus ut­ vecklar i sitt herdabrev ”Levande tillsammans med Kristus – om en kyrka i rörelse” (2016): ”Var upplever vi idag kär­ lekens klangbotten i tillvaron?

Enklast är att börja i våra spon­ tana känslor av förundran inför

Södra Ed, Valdemarsvik

På väg mot Tåkern

52

Tåkern

Östersjön

skapelsen och naturen. (…) … i ­f­rågor om varifrån all denna skön­ het kommer, all denna ­omtanke som naturen visar oss. För mig är detta vittnesbörd om Gud.” d

TEXT MAX WAHLUND

Västervik

ROADTRIP RUNT STIFTET

Uknadalen

Hällestad

FOTO DANIEL LÖNNBÄCK

”Jag blev genuint över­ raskad av den variation naturen runt om i stiftet erbjöd. Det är så lätt att fly närområdet, att tro att gräset alltid är grönare utomlands, på Västkusten eller uppe i fjällen - låt oss inte glömma allt det vack­ ra som vi bor mitt i!”

Alvastra

Vimmerby

FOTO EMANUEL ERIKSSON

”Jag har insett att jag aldrig mer behöver flyga.

Allt finns ju här! Ukna­dalen – precis som Toscana.

Eller bok­skogen vid Eksjö – som hämtad ur Sagan om ringen. Eller varför inte cruisa elcykel från kust till kust. Eller pilgrimsvandra till Vadstena.”

Borensberg

53

INTO THE

WILD! På Vårdnäs stiftsgård används ­ofta ­naturen som ett verktyg för att ­skapa nya ­spännande sätt att mötas. Ett av de sätten är gårdens nya ­satsning Into the wild som ger ­deltagarna en upplevelse för såväl kropp som hjärta och själ.

EVO TRAINING I konceptet ”Into the wild” får deltagarna prova på evolutionsbaserad träning, även kallat evo training.

– I evolutionsbaserad träning använder man de rörelsekvaliteter som man finner hos djur och barn – och som även finns hos oss vuxna människor. Genom att förstå våra instinkter och hur träning dramatiskt påverkar vårt inre, fysiskt och mentalt, så kan vi fortsätta att ut­ veckla våra förmågor, säger Jonas Ridderström.

54

Vilda koncept i vacker natur

V ”

i vill utmana våra gäster att våga tänka utanför boxen och testa något nytt. Ibland behöver inte utmaningen vara större än att ta konferensfikat utomhus vid en lägereld, men vi har även utvecklat koncept som är lite mer vågade, säger Jonas Ridderström, chef på Vårdnäs stiftsgård.

Ett exempel är tema­ tiserade dygnslånga gruppvandringar som man kallar för Into the Wild. Med utgångspunkt från Bjärka-Säby slott vandrar man tillbaka till Vårdnäs genom Gustav Vasas fantastiska eklandskap, orörd urskog och utmed flera sjöar.

”Vi har märkt att allt fler är ­nyfikna på det som handlar om hur man mår i hjärtat och själen.”

– Vi har märkt att allt fler är nyfikna på det som handlar om hur man mår i hjärtat och själen, så under vandringen stannar vi upp vid några tillfällen för reflektion, samtal, meditation och avkoppling, berättar Jonas Ridderström. På kvällen äter vi till­ sammans och har samtal där alla får bidra.

Vandringarna kan också utformas ­efter kundens behov att till exempel bearbeta en process, en förändring eller utveck­ la en grupps relationer.

En som har deltagit i Into the wild är Emil Selse och han tycker att det är ett trevligt sätt att vandra som han inte hade varit med om tidigare.

– Jag blev fascinerad över ­skillnaden från en ”vanlig” vandring i ­skogen eller fjällen.

Här blev det en vandring med ett större sammanhang och det lades till gemenskap och samhörighet med ­naturen. Vandringen varvades med till exempel mindfulness och tystnad och avslutades med en gemensam middag på Vårdnäs där samtalen fortsatte.

Detta är något jag gärna gör igen! d

TEXT PERNILLA STRIDH

FOTO EMANUEL ERIKSSON

ens-

lunch HEJ STAMMISAR!

er konf

HEJ STAMMIS!

Maria Åkerström, kyrkoherde i Slaka-Nykils pastorat.

Johan Linder och Katharina Manntz, grannar på Skillberga Frälsegård, på andra sidan sjön.

Varför återkommer ni hit på lunch?

J

a, vi äter ofta på Vårdnäs och har gjort i många år, säkert femton år! Det är god mat – och ett väldigt bra salladsbord. Det är fantastiskt att ha en sådan restaurang här på landet. Vi bor på andra sidan sjön så Vårdnäs är vår nämsta granne om man räknar fågelvägen.

Vi brukar även äta julbord och påskbord på Vårdnäs.

Personalen är väldigt trevlig!

Det är en trevlig miljö, lugn och avspänd. Extra trevligt blev det sedan de byggde ut, vi brukar sätta oss i salongen och dricka kaffe.

ns-

ere konf

HEJ STAMMISAR!

Gun Lanneström och Anne-Sofie Anlén, Eleonora-gruppen.

Varför återkommer du hit på konferens?

A

tt det blir något extra är viktigt för en konferens eller ett viktigt möte. En trygg miljö där både de goda och de svåra samtalen kan ske och däremellan erbjuda avkoppling i en behaglig miljö. Och det som gör stiftgården speciell är kapellet, det är ett givet nav.

Jag har varit kaplan här under en kort tid och upplevde många fantastiska möten. Jag har också varit präst i församlingen och haft många vigslar och dop här.

Tillsammans med min familj har jag firat många viktiga ­händelser i livet på Vårdnäs.

Vilan, arbetet, festen, allva­ ret och mycket mer får rum och det är därför jag gärna och om och om igen kommer tillbaka i olika sammanhang.

N

är vi har utbildningar och anhörigveckor så kan det handla om svåra saker och svåra samtal och då passar miljön så fint. Det är något med stämningen som gör att alla trivs så bra och känner sig välkomna.

Personalen tar väldigt bra hand om en. Och maten såklart. Och kapellet. Ja, det är hela konceptet som gör det!

55

”Gudstjänst­ besökaren ska känna igen sig” Pingstdagen 2018 togs den nya kyrkohandboken i bruk.

Då hade den hunnit stötas och blötas i kyrkostyrelse, arbetsgrupper, remissinstanser, församlingar och pastorat i nästan två decennier.

– Det har varit många turer kring framtagandet, men när vi väl började använda den var det ingen stor affär, säger Per Ingvarsson, församlingsherde i Boxholms församling.

TEXT HELENA LUNDBERG

H

an beskriver det så självklart och vackert, Per Ing­ varsson, när jag ber honom förklara vad en kyrkohandbok är. Den som förväntar sig en förklaring i stil med ”körschema” eller ”manual” får så mycket mer.

– En kyrkohandbok är den garanti gudstjänstbe­ sökaren har för att prästen inte hittar på vad som helst.

Kyrkohandboken ska alltså borga för att de gudstjänstformer som finns i Svenska kyrkan överensstäm­ mer med dess lära och tro.

– Det finns en anledning till, säger Per Ingvarsson. En gudstjänstbesökare ska kun­ na delta i vilken gudstjänst som helst i valfri kyrka och ändå känna igen sig.

56

FOTO DANIEL LÖNNBÄCK

Forna tiders kyrkohand­ böcker var mer strikta än den vi använder idag.

1942 års kyrkohandbok, till exempel, erbjöd två gudstjänstformer – med eller utan nattvard. Och nattvard firade man inte hur som helst. Det kunde dröja veckor, ja till och med månader mellan natt­ vardstillfällena. Det fanns

”En kyrkohandbok är den garanti ­gudstjänstbesökaren har för att prästen inte hittar på vad som helst.” en uppfattning om att man inte kunde ha fest alltför ofta och att man inte var värdig att ta emot vinet och brödet titt som tätt.

Liksom samhället i övrigt fick kyrkan behov av förändringar på 1960-

PERSONLIGT

VART SKULLE ALLT KÖRSJUNGANDE TA VÄGEN?

N

NYA KYRKOHANDBOKEN Kyrkohandboken be­ skriver hur gudstjänster som högmässa, dop och begravning ska gå till i Svenska kyrkan.

Den 23 november 2017 beslöt kyrkomötet att anta det förslag som ta­ gits fram som ny kyrko­ handbok för Svenska kyrkan. Den gäller sedan 20 maj 2018.

VI BLIR KYRKA, BÄR OCH BLIR BURNA Nu har vi som evangelisk luthersk kyrka i Sverige en ny kyrkohandbok till stöd i gudstjänstfirandet, den åttonde i ordningen sedan reforma­ tionen. Den strävar efter att vara lyhörd gentemot den stora kristna tradition som vi är en del av, den världsvida kyrkan. Samtidigt vill den placera gudstjänstfirandet i vår tid, med den medvetenhet som vuxit fram om bl a barns rätt, nattvardens plats, delaktighet och ett språkbruk som inte utestänger människor. Men det stora är att vi snör på oss skorna och tar oss iväg till sinnesromässan, konfirmationen, högmässan eller gospelkvällen, vare sig vi gör det ofta eller mer sällan. Så blir vi kyrka, bär och blir burna i en evig rörelse.

KARIN WALL-KÄLLMING

umera firar jag söndagens guds­ tjänst i lite olika kyrkor. Ibland blir det i Matteus kyrka i Norrköping, som ligger närmast min bostad. Då brukar jag stöta ihop med kvinnan i 35–40 årsåldern från trappuppgången bredvid, som också hastar iväg strax innan kyrkklockorna börjar ringa. På vägen passerar jag några fler som är på väg, de kommer en och en eller två och två, ibland är det hela famil­ jer. När vi kommer in i kyrkan sätter vi oss lite utspritt, så där som vi ofta gör, men vid fridshälsningen strax innan nattvardsutdelandet, så vänder vi på oss och ser varandra i ögo­ nen och hälsar varandra ”Herrens frid”. Det känns bra.

Vad vore kyrkan utan sina guds­ tjänster? Visst kan vi leva i vårt dop var och en för sig, läsa bibeln, be på egen hand och sträva efter att visa på Guds kärlek genom det sätt som vi lever våra liv på. Men samtidigt skulle så mycket vara ”hemlöst” utan gudstjäns­ ten. Skulle vi ha kyrkorum om vi inte behövde en plats att samlas på för att fira gudstjänst? Tänk all den arkitekto­ niska uppfinningsrikedom och vilja att gestalta skönhet och Gudsnärvaro som kommer till uttryck i byggnaderna! Vad skulle ha hänt med all den musik som skapats för att sjungas eller spelas just i gudstjänsten genom tiderna – skulle den alls ha kommit till? Vart skulle allt körsjungande idag ta vägen om inte gudstjänsten fanns? Och alla de ord som formulerats till hopp i en predikan, eller hulkats fram i gråt, i kyrkbänken eller framför ljusbäraren – var hade de orden hittat sitt hem utan gudstjänsten? ”Nu jublar min själ och min kropp mot den levande Guden. Sparven har funnit ett rede och svalan ett bo för sina ungar: dina altaren, Herre Sebaot, min konung och min Gud.” Psalt. 84:3b-4.

MARIE AMNÉUS HAGMAN STIFTSADJUNKT LINKÖPINGS STIFTSKANSLI 57

och 1970-talen. Åren 1976 till 1986 användes som en prövoperiod för 1986 års kyrkohandbok. Det var nu familjegudstjänsterna kom att växa fram som ett sätt att öka delaktigheten på ett mer generationsöver­ skridande sätt. Handboken gav möjlighet till sex olika gudstjänstformer och dom­ kapitlet kunde dessutom ge tillstånd till olika temamäs­ sor eller temagudstjänster.

Efter 2000 års bibel­ översättning infann sig på nytt ett behov av att revidera kyrko­handboken.

Bibeltexter hade ändrats.

Och idéer om mångfald och ett inkluderande språk skulle förverkligas. Det

”Den här möjlig­ heten uppmuntrar till mångfald men värnar det teologiska ­innehållet.” första förslaget ratades, men 2006 gjorde man ett omtag.

Resultatet av det omtaget prövades 2012 för att sedan revideras i ett par omgång­ ar och gäller nu från 2018. Återigen har antalet möjliga gudstjänster minskat i antal – man kan nu fira högmäs­ sa eller mässa/gudstjänst men med möjlighet till stor variation. Dessutom har man en stor samling liturgiska musikinslag att välja mellan. Där finns den traditionella musiken, den moderna musiken kompo­ nerad av Fredrik Sixten, den blandade musiken och två samlingar med musik av dels Karin Runow, dels Per Harling. Dessutom finns det 58

Under utbildnings­dagarna fick deltagarna jobba i grupp. Även blivande kyrkoarbetare deltog inom ramen för obligatoriska Mötesplats Stift Student (MSS). Här ses kantor­ studerande Joel Eriksson i samtal med kantor Annica Elebjörk Broman.

FOTO KARIN WALL-KÄLLMING

möjlighet för den som vill att komponera egen musik.

– Tonerna är inte en teologisk fråga på samma sätt som texterna, säger Per Ingvarsson. Den här möj­ ligheten uppmuntrar till mångfald men värnar det teologiska innehållet.

Per Ingvarsson präst­ vigdes 1978 och har alltså arbetat med flera olika kyrkohandböcker. Bland annat var Berga församling i Linköping en av de för­ samlingar som deltog under provperioden på 1970- och 1980-talet.

Hur tycker du att det är att använda den nya kyrkohandboken?

– Frågan man måste ställa sig är: ”Kan vi fira en sådan gudstjänst som vi vill ha?”

Och det tycker jag att vi kan. d

TURNÉPLAN VT 2018 Handboksgenomgång med biskop Martin, stiftsadjunkt Marie Am­ néus Hagman och stiftsmusiker Karin Wall-Källming.

17 januari, Råssnäs, Motala 12 feb, Norrköping 7 mars Västervik 18 april Eksjö 21 april Linköping (ideella) Dagarna riktade sig främst till präster och kyrkomusiker, 250 deltog + en dag 21 april, för förtroendevalda och ideella med 60 deltagare.

Utdrag ur biskopens tal vid inspirationsdagarna

Enhet i mångfald

T

ack, gode Gud, att vi i vår generösa och öppna folkkyrka är förbi enhetlighetens tid. Tillsammans får vi hjälpas åt att bygga en­ hetens gudstjänst i vårt mångskiftande stift. Jag tror och hoppas att den nya kyrkohandboken kommer att bli ett gott redskap för detta. Som en konsekvens av denna förändrade hållning ger den nya kyrkohandboken ett spretigare intryck än tidigare kyrko­handböcker. Vi är helt enkelt många som ska få rum i kyrkohandbo­ ken – våra gudstjänster ska ta både katedraler och kapell på allvar. En ledande frågeställning i en av de första remissomgångarna var: kan du fira den gudstjänst som du längtar efter utifrån denna kyrkohandbok – och kan du acceptera att andra kan fira andra gudstjänster utifrån samma kyrkohandbok? Jag har själv använt den formuleringen ofta för att orientera mig i remissmaterialen och i debatten. Mig har det hjälpt mycket … Jag kan inte älska allt i kyrko­ handboken, men jag kan fira den gudstjänst jag längtar efter utifrån denna kyrkohandbok.

Detta kan man se som ett uttryck för att vi är en enda kropp, men många olika lemmar – inte minst generationsöverskridande, barn, unga, vuxna tillsammans.”

Eftersom handboken inte fanns i tryckt form när utbildningarna startade, framställdes lånema­ terial som fraktades runt i stiftet enligt turnéplanen och till lokala sammanhang. Sammanlagt 32 kilo i två väskor, som fått åka tåg och bil i 200 mil.

59

Den 17 november. Himlen är grå över Vättern. Man kan ana stråk av blått och en och annan strimma av sol. Som en hälsning likt slutbönen i ett requiem: ”Må det eviga ljuset lysa för dem, Herre – bland dina heliga i evighet, ty du är barmhärtig.”

Två himmelska requiem i fullsatt klosterkyrka

D

et är tidig förmiddag, men full aktivitet. På Vadstena folk­ högskola gräddar husmor Kicki surdegsbröd till med­ verkandefika, ljuvliga dofter.

Inne i klosterkyrkan pågår repetition, organisten Mark

60

Agneta Sköld Foto: Magnus Aronson

med assistent kontrollerar registrering och övar en och annan passage. Ljuvli­ ga toner. Agendorna är på plats. Dirigenterna plockar med noter och diskuterar köruppställning och för­ flyttningar. Ljuvligt lugn.

Efter ett år av arbete och

möda, men också glädje, är det dags att sätta sig ner och låta det hända!

Det började med en läng­ tan hos stiftsdirigenterna som tog form hösten 2017.

Nu var det dags igen att gripa sig an ett större verk.

Idén föddes om något ny­ skrivet och något gammalt och känt. Eftersom varje kompositör av rang förmod­ ligen har Requiem på sin ”Att göra-lista” fanns det en del att välja på. Valet föll på ett nyskrivet av Agneta Sköld, kompletterat av det

REQUIEMX2 17 NOVEMBER, VADSTENA KLOSTERKYRKA 200 körsångare från hela stiftet 25 musiker, inkl orgel och harpist l 3 dirigenter, alla förbundsdirigenter i stiftets ­kyrkosångsförbund: Lars Beckman, Reine Eriksson och Beatrice Paping l 1 presentatör: Martin Riessen l l

Arrangörer: Linköpings stift och ­Linköpings stifts ­kyrkosångsförbund. ­Konsertmedarrangör: ­Vadstena och Dals ­församlingar och SENSUS.

RE

Q UI

EM X2

17 NOVEM BER 2018 VADSTENA KLOSTERKYR KA

Fri entré –

kollekt till

musikverksamhe

ten

RE

Q UI

EM X2

GABRIEL FAURÉ AGNETA SKÖLD

KYRKOSÅNGSFÖRBUNDET HUR MAN LY CKAS MED TVÅ REQUIE M PÅ SAMM A DAG Öva tre gång er, köp in 50 0 luncher, 710 mackor och 460 bulla r. ­Mycket kaffe och te . Se till att de t finns tillräck ligt med toal etter.

Sedan uthärd ar körsångare det mesta. stiftsmusike

rn

”Slutresultatet? ­Himmelskt! En fullsatt klosterkyrka tog andäktigt emot budskapet.”

välkända av Gabriel Fauré.

En kvinna och en man!

Requiem hör hemma i den katolska gudstjänst­ traditionen och är egent­ ligen en utökad mässa över en död person. Den används dock som en musi­

Gabriel Fauré, 1907 Foto: ­Lausanne de Jongh

K

yrkosångsförbundet är körsångarnas intresse­ organisation och är Svenska kyrkans största grupp av ideella och landets största kör­ organisation. Finns på riksnivå och i varje stift. I Linköpings stift samverkar förbundet med stiftsmusikern och tillsamman görs långtidsplanering för aktiviteter för kyrkans körer och dess körsångare. Exempel på aktiviteter: Sing-a-long,

Psalmfrossa, Workshopdagar barnkör­dagar, barnmusikaler, skapardagar, ungdomskör, stiftsfestsång och mycket me. I styrelsen sitter enligt stadgar både präster, kyr­ komusiker och körsångare och biskopen är förbunds­ ordförande. Nästan alla kyrkans körer är ­medlemmar och betalar medlemsavgift.

Förbundet får också i regel en stiftskollekt.

kalisk form i alla kyrkor.

Dirigenterna tänkte ”vi har ju våra egna körer, kanske kommer det några till, som orkar med detta arbete”.

Det gjorde det. Mer än dubbla antalet, och det från hela körer till enskilda sångare.

Man kunde välja att vara med på ett av verken eller båda. Det fick bli tre hel­ dagsrepetitioner och kyrko­ sångsförbundet bjöd på fika och lunch. Varje gång.

Och redan första repeti­

tionen kunde man ana hur bra detta skulle bli.

Slutresultatet? ­Himmelskt! En fullsatt klosterkyrka tog andäktigt emot budskapet: Helige Herre Jesus, Giv dem frid. Evig frid. d

TEXT OCH FOTO KARIN WALL-KÄLLMING 61

Mötesplats stift och student (MSS)

Möjlighet till ­reflektion och växt

M

SS är en del av de stifts­ förlagda moment som studenten ska fullgöra för att bli behörig till den pastoral­ teologiska utbildningen till diakon, församlings­ pedagog, kyrkomusiker eller präst vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut. MSS ska omfatta minst åtta dagar och görs i det stift som den studerande har sin hemvist.

Målet med dagarna är att låta den studerande få lära känna sitt stift, skapa relation mellan de studerande och församlingens medarbeta­ re men också ge plats för reflektion kring kallelse, yrkesidentitet och tro.

”Målet med ­ dagarna är att låta den studerande få lära känna sitt stift” I Linköpings stift har vi valt att utgå från det ordi­ narie utbudet av kurser och mötesplatser då det speglar stiftets karaktär väl. De kompletteras med dagar som specifikt riktas utifrån de studerandes behov. Biskopens överläggningsdagar, inspira­ tionsdag om själavård och ecklesiologi, genomgång av nya handboken, Unga Led­ are, retreatdagar med andlig 62

Unga ledare, Gransnäs, 2018 ”Bra att se verksamheten kring unga ledare, framförallt för mig som kommer från annat stift. Mycket bra struktur för unga ­ledare. Bra med bibelkunskap.”

INA NORD, DIAKONKANDIDAT

Många studerande vittnar om att MSS bidrar till att stärka den kollegiala känslan och samhörigheten i stiftet. Diakonkandidaterna Loredana Pogar, Eva Fremred och Cia Kågedal håller med. foto eva fremred

vägledning och ungdoms­kör i skaparprocess är några exempel på MSS-dagar som erbjöds studerande i stiftet under 2018.

Många studerande vittnar om att MSS bidrar till att stärka den kollegiala känslan och sam­ hörigheten i stiftet. Speciellt biskopens överläggningsdagar har varit uppskattade som MSS då de bidragit till fördjupande samtal och diskussioner, utbyte av erfarenheter, kontakt och relationsskapande. d

TEXT PETER ERIKSSON

Inspirationsdag om själavård och ecklesiologi med Jonas Ideström, präst, 2018 ”Varje möte som helar, skapar mening och ­föder tro och hopp är ett rum – ett ­utrymme – som är skapat av Gud. Gud bereder plats i sig själv. Inspirationsdagen utmanade till ­reflektion om att vi alla är med och skapar rum – utrymmen – med våra blickar, våra röster och med oss själva. Det är i Gud vi ­lever rör oss och är till och när vi möts ­ansikte mot ansikte händer något. Själa­vårdande möten blir ett uttryck för att vara kyrka.”

CIA KÅGEDAL, DIAKONKANDIDAT

Historia, kultur och andlighet – en upplevelse på två hjul Det finns mängder av pilgrimsleder runt om i Sverige och glädjande nog många i vårt eget stift.

De flesta leder riktar sig främst till vandrare, men från och med 2018 finns en pilgrimsled som främst har cyklister som mål­ grupp.

P

ilgrimsrundan på cykel är 95 kilome­ ter och sträcker sig runt sjön Tåkern.

Startplatsen och målet är detsamma. Man kör i en

cirkel­rörelse runt sjön Tåkern och kommer längs rundan passera bland annat Vadstena, Skänninge, Bjäl­ bo, Naturum vid Tåkern, Runstenen i Rök, Alvastra klosterruin och Omberg.

Längs vägen finns också möjlighet att besöka en rad kyrkor (tolv stycken). Det finns möjlighet att samla på stämplar från de olika kyrkorna man passerar längs vägen.

Pilgrimsrundans karta är illustrerad av Johan Hessel­ strand och är tänkt att sätta

snurr på fantasin hos både stora och små.

I samband med Earth Week i Vadstena invigdes Pilgrimsrundan i mars månad 2018 av fd lands­ hövdingen i Östergötland, numera ordföranden i Riksidrottsförbundet, Björn Eriksson. Han höll invigningstalet utanför Pilgrimscentrum och fick använda sig av en bultsax då han klippte invignings­ bandet, som i detta fall bestod av en cykelkedja.

Under året fick sedan

många människor, såväl turister som fastboende, möjligheten att koppla samman upplevelse av historia, kultur, natur och andlighet genom att på cykel färdas genom den östgötska naturen. d

TEXT LARS CEDERLÖW ILLUSTRATION JOHAN HESSELSTRAND 63

STIFTSORGANISATIONENS STRATEGI 2019–2022

I rörelse på vägar in i framtiden Under 2018 ägde ett omfattande strategiarbete rum.

Resultatet är åtta fokusområden med formulerade mål, som ska vägleda stiftsorganisationens arbete 2019-2020 i riktning mot visionen Levande församlingar.

U

nder ett antal år har Linköpings stift arbetat med frågan om vad det är att vara kyrka i vårt stift i vår tid. Samtalet har förts bland anställda, förtroendevalda och ideella i olika grupperingar och med olika intensitet. Detta samtal ligger till grund för herdabrevet Levande tillsammans med Kristus – om en kyrka i rörelse (2016).

Herdabrevet är ett uttryck för hur biskopen uppfattar stiftets längtan att vara kyr­ ka i vår tid, utifrån de olika förutsättningar som stiftets församlingar lever i.

I herdabrevet talas om en perspektivförskjutning i förståelsen av vad det är att vara en evangelisk luthersk folkkyrka i ett samtida Sve­ rige. Hoppets betydelse, bä­ rarskapets glädje, gudstjänst­ gemenskapens rikedom, möjliggörandets förtroende är några av de perspektiv som lyfts fram i brevet.

Stiftsstyrelsens strategido­ kument 2019–2022 kan ses som en konsekvensbeskriv­ ning av detta herdabrev för stiftsorganisationen. Det är

64

stiftsstyrelsens och stiftsor­ ganisationens förståelse av församlingarnas mål och stiftsorganisationens bidrag i uppfyllandet av dem. Vår förhoppning är att vi har lyssnat av rätt och att vi har hittat rätt rörande stiftsorga­ nisationens roll och uppgift.

Stiftsorganisationens uppgift är att främja, tillse och förvalta, allt enligt Kyrko­ordningen. Men vad detta förvaltande, vad denna tillsyn och detta främjande egentligen innebär konkret här och nu, det är något som bör variera över tid och utifrån församlingarnas ak­ tuella situation och behov.

Därför behövs ett strategi­ dokument.

Under cirka ett år har samtal förts i stiftet mel­ lan prostar, kyrkoherdar, stiftsorganisationens anställda, förtroendevalda i stiftsorganisationen med flera. I dessa samtal har vi sökt förstå församlingarnas målbilder och hur man ser på kyrkans liv och möjlighe­ ter i just det sammanhang man befinner sig i. Detta samtal är en fortsättning på de samtal som fördes i fram­

Martin Modéus

Levande tillsammans med Kristus Levande tillsammans med Kristus om en kyrka i rörelse

om en kyrka i rörelse

herdabr ev för linköpin gs stift

”Hoppets betydelse, bärarskapets glädje, gudstjänstgemenskapens rikedom, möjliggörandets förtroende är några av de perspektiv som lyfts fram i brevet” tagandet av herda­brevet och kan ses som en konkretise­ ring av detsamma.

Arbetet sammanfattas nu i åtta områden som tonat fram som av central strate­ gisk betydelse för stiftets ut­ vecklingsarbete. Inom varje område har vi försökt förstå vilka mål stiftets pastorat och församlingar har bland annat genom att ta del av församlings­instruktioner och föra samtal med prostar

och kyrkoherdar. Vi har också utifrån kyrkoordning­ en försökt förstå stiftsorga­ nisationens bidrag till att uppfylla dessa mål. Utgångs­ punkten för att tolka och sammanfatta har varit de sju rörelserna, herdabrevets sammanfattning av den rikt­ ning som kyrkans utveck­ ling bör ha.

Jesus säger i Johannes­ evangeliet att ”Jag har kom­ mit för att de ska ha liv, och liv i överflöd”. När stiftsor­ ganisationen har formulerat sin vision, Levande försam­ lingar, är det bland annat dessa Jesus-ord som hörts.

Vår förhoppning är att detta dokument och arbetet som följer i dess spår, i någon mån ska kunna bidra till detta liv. d

TEXT PETHER NORDIN, STIFTSDIREKTOR TEXT MARTIN MODÉUS, BISKOP

Här är effektmålen som vi ska arbeta med ­mellan 2019 och 2022 FOKUSOMRÅDE

KLIMAT

Linköpings stift ska senast 2045 ha uppnått ­k limatneutralitet, det vill säga inte lämna något nettobidrag till den globala uppvärmningen. Till år 2020 ska klimatbelastningen minska med minst 30 procent (inom de områden vi idag kan mäta).

FOKUSOMRÅDE

GUDSTJÄNST

Öppna och engagerande gudstjänstgemenskaper i ­s tiftets levande församlingar.

FOKUSOMRÅDE

VÄXA OCH RUSTA

I Linköpings stift finns det rörelserika växt ­ kulturer där en mångfald av människor är delakti­ ga, ­e ngagerade och rustar varandra att vara kyrka i ­v ardagen och världen.

FOKUSOMRÅDE

KYRKAN MITT I BYN

De som bor inom församlingen använder och e­ ngagerar sig för sin kyrka, så att den är ett rum för tro och liv, tillgängligt och öppet för alla, är hållbart vårdad och använd samt lokalt förvaltad.

65

STIFTSORGANISATIONENS STRATEGI 2019–2022

Här är effektmålen som vi ska arbeta med ­mellan 2019 och 2022

FOKUSOMRÅDE

LEDARSKAP OCH ­REKRYTERING

FOKUSOMRÅDE

SAMVERKAN

LEDARSKAP

Det övergripande målet är att öka resurseffekti­ viteten och kvaliteten fram till 2022 inom olika ­o mråden för pastorat/församling i Linköpings stift för att gynna den grundläggande uppgiften.

VÄRDEGRUND

År 2022 finns det i Linköpings stift ett arbetsklimat som präglas av samverkan, ömsesidigt förtroende och ”vi-känsla” mellan församlingar/pastorat samt mellan dessa och stiftsorganisationen.

ANALYS

Varje församling/pastorat har under mandatperioden ett dokument kopplat till församlingsinstruktionen som beskriver möjligheter för samverkan, analys av förvaltning, åtgärdsplaner och uppföljning. ÅTGÄRD

Församling/pastorat har, genom samverkan och genom att få tillgång till olika resurser inom stiftet, en ökad flexibilitet och kompetens.

Församlingar/pastorat har ett med de sju rörelserna integrerat ledarskap bland anställda, ideella och ­f örtroendevalda som: l g rundar sig i relation och bön samt struktur och ordning l är visionärt och utvecklingsinriktat l ö kar medansvaret l u tvecklar jämställdhetsarbetet l b idrar till den hälsosamma församlingen ­respektive arbetsplatsen.

REKRYTERING – REKRYTERANDE MILJÖ

Församlingen är en rekryterande miljö för anställda, ideella och förtroendevalda.

REKRYTERING – IDEELLA

Församlingar är en möjliggörande miljö dit människor vill komma med sina kapaciteter, för­ mågor och lust för att verka i gudsrikesvisionens riktning.

REKRYTERING – FÖRTROENDEVALDA

Församlingen är en rekryterande miljö för förtroen­ devalda.

REKRYTERING – KYRKOMEDARBETARE

Församlingen är en rekryterande miljö för framtida anställning som präst, kyrkomusiker, diakon och församlingspedagog.

REKRYTERING – ARBETSPLATS

Församlingar/pastorat har rekryteringskompetens.

66

FOKUSOMRÅDE

SOCIAL SAMMANHÅLLNING

Området har formulerat ett övergripande effektmål: En kyrka som lever gudsrikesvisionen.

KYRKA I KONTEXT

Vi är en öppen kyrka där människor med olika livsbetingelser och gåvor möts i handling, bön och liv. (Matteusevangeliet 5:13) (Första Korinthierbrevet 12:1–31).

KATALYSATOR FÖR MÄNNISKANS EGEN KRAFT

Varje människa är unik och myndig att vara bärare av kyrkan. Vi är en kyrka som möjliggör delaktighet, inkludering och värdighet (Första Korinthierbrevet 12:1–31).

HANDLING FÖR FRED OCH TILLIT

Vi är en kyrka som ser, lyssnar, ger röst och i samver­ kan med alla goda krafter handlar för goda livsvill­ kor och människors värdighet (Uppenbarelseboken 3:15).

FOKUSOMRÅDE

KONFIRMATION OCH KONFIRMAND­ UPPFÖLJNING

MEDARBETARE

I församlingarna finns engagerade och kompetenta medarbetare.

POSITIV BILD

Den potentiella konfirmanden har en positiv bild av vad konfirmation är och vill vara med.

TILLSAMMANS

Unga och vuxna bygger församling tillsammans.

TRO

Tron är relevant i konfirmanders och ungdomars liv.

HOPP

Konfirmander och ungdomar känner hopp och­ ­framtidstro.

MEDMÄNNISKOR

Konfirmander och ungdomar växer och utvecklas till engagerade medmänniskor.

67

­ edlemmarna M styr ­Svenska kyrkan Det är de kyrkotillhöriga i Svenska kyrkan som bestämmer vad som ska ske med den.

I ­kyrkovalet som hålls vart fjärde år får alla som är medlemmar i Svenska kyrkan och som är minst 16 år rösta. För att bli valbar måste man vara döpt, medlem i Svenska kyrkan samt ha fyllt 18 år. Det var kyrkoval den 17 september 2017 och kandidater till tre ­nivåer valdes: ­kyrkofullmäktige på lokal nivå, stiftsfullmäktige på regional nivå samt kyrko­mötet på ­nationell nivå. Möt några av ledamöterna på regional nivå och läs om hur de ser på att vara förtroendvald och om vilka frågor de brinner för.

TEXT HELENA LUNDBERG

FOTO DANIEL LÖNNBÄCK

och Kristi förkunnelse.

– Att arbeta för en kyrka som är välkom­ nande, inkluderande och närvarande och som inger varje människa hopp och tillit, oavsett ålder och bakgrund.

PER-ERIC LINDGREN Förtroendevald i stifts­styrelsen Nomineringsgrupp: POSK

Hej Per-Eric!

Vad driver dig att engagera dig i Svenska kyrkan?

– Att få möjligheten och glädjen att tillsammans med mina medmänniskor, såväl ideella medarbetare som anställda, kunna bidra till spridandet av det kristna evangeliet

68

Vilka är de ­största ­utmaningarna för ­arbetet?

– Att hitta stiftets roll i den kyrkliga organisatio­ nen, att finna vår plats i relationen till såväl församlingar/pastorat, som till kyrkan på nationell nivå. Att ta tillvara fram­ tidstro och hopp i det fortsatta arbetet. Vi måste se till allt det goda som finns och utvecklas inom vår kyrka och att vi kan göra skillnad för många människor. Vi får inte låta oss nedslås och drabbas av missmod när vi tar del

av hur medlemsstatistiken presenteras med utträ­ den och prognoser om försämrade ekonomiska förutsättningar på sikt. Vi måste naturligtvis ta detta på allvar och på sikt vända nedåtgående trender, men samtidigt lyfta fram allt positivt som görs.

Vilka frågor brinner du för?

– Stärka kyrkans roll som en alltmer aktiv aktör i civilsamhället. Det kan gälla att vara en förebild i miljö- och klimatarbetet, arbetet med internationel­ la frågor och som en aktör inom social ekonomi.

– Arbeta vidare med gudstjänstens relevans för människor i ”dagens samhälle”. Centrum i det kyrkliga livet är den söndagliga gudstjänsten, framför allt högmässan.

Hur kan vi utveckla den för att bryta den negativa trenden som finns i många församlingar?

– Att stärka kyrkomusiken såväl som en del i förkun­ nelsen i gudstjänsten, som i församlingens övriga liv.

FAVORITPSALM Nr 217 ”Gud för dig är allting klart”

– Psalmboken rymmer en mycket rik sångskatt, ur vil­ ken det finns rika flöden att hämta kraft och styrka ur.

Att ur all denna rikedom välja just en psalm är svårt, för att inte säga nästan omöjligt. En psalm som jag tycker ger både tröst och styrka är nr 217, ”Gud för dig är allting klart”. d Norra Vi kyrka ligger vackert vid sjön Sommens södra strand.

ANDERS LJUNG

BIRGITTA ELIASSON Förtroendevald i domkapitlet Nomineringsgrupp: Social­ demokraterna

Hej Birgitta!

MADELAINE ERLANDSSON Förtroendevald i stiftsstyrelsen Nomineringsgrupp: Borgerligt alternativ

Hej Madelaine!

Vad driver dig att engagera dig i Svenska kyrkan?

– Att få fler att förstå vilket viktigt och bra arbete kyrkan gör. Den finns alltid här och nu i olika skeden i livet, beredd att hjälpa.

Vilken är stiftsstyrelsens ­viktigaste uppgift?

– Att leda kyrkan in i framtiden genom att vara goda förvaltare av dess egendomar, se till att vi har en ekonomi i balans, att arbeta för ett bättre klimat och att vara ett stöd för våra församlingar.

Vilka frågor brinner du för?

– Att sätta ljus på de internatio­ nella frågorna. Kyrkan är ju en del av den världsvida kyrkan.

Den skapar broar mellan människor genom mission och diakoni såväl i Sverige som i andra länder.

Ungdomsverk­ samheten är FAVORITPSALM också vår Nr 256 framtid. d ”Var inte rädd”

Vad driver dig att engagera dig i Svenska kyrkan?

– Kyrkan är viktig för så många.

Jag vill vara med och ta del i det gemensamma ansvaret för att vår kyrka skall få vara en öppen kyrka för alla även i framtiden.

Det känns stort att ha fått förtroendet att få vara med och forma vår kyrka på både lokal, stifts- och nationell nivå.

Berätta vad domkapitlet jobbar med.

– Domkapitlet utfärdar försam­ lingsinstruktioner, behörig­ hetsförklaringar vid tjänstetill­ sättningar för vigningstjänster, utövar tillsyn över verksam­ heten i församlingar och pastorat och besvarar nationella remisser. Det är en del av det som domkapitlet arbetar med.

Vilka frågor brinner du för?

– På lokal nivå är det försam­ lingslivet och de gudstjänstnära frågorna som engagerar mig.

Utan uppdragen i församlings­ rådet och som kyrkvärd skulle jag ha svårt att kunna fungera i uppdragen på stifts- och nationsnivå, men de uppdragen ger mig värdefull kunskap, insyn och inspiration som jag får använda i FAVORITPSALM församlings­ Nr 646 arbetet. d

”Grip du mig, helige Ande”

Förtroendevald i ­egendomsutskottet Nomineringsgrupp: Centern

Hej Anders!

Vad driver dig att engagera dig i Svenska kyrkan?

– Mitt engagemang grundar sig i mitt intresse av att kunna påverka samhället vi lever i. Ge­ nom att delta i Svenska kyrkans arbete påverkar jag kyrkan som i sin tur påverkar omvärlden.

Hur påverkade sommarens hetta ert arbete i egendomsutskottet?

– Den varma sommaren med den enorma torkan påverka­ de oss alla mer eller mindre.

Skogsbränderna norr om oss var katastrofala medan vi kom lind­ rigare undan. Ett mindre antal bränder av olika storlek härjade på stiftets marker.

Vilka frågor brinner du för?

– Eftersom jag själv är jord- och skogsbrukare ligger givetvis dessa frågor mig närmast hjärtat även när det gäller arbetet inom kyrkan.

FAVORITPSALM – Jag har en favorit för varje årstid.

– När det gäller psalmer så har jag nog en favorit för varje årstid.

Vid jul vill jag gärna sjunga ”Var hälsad sköna morgonstund”, vid påsk ”Dina händer är fulla av blommor” och vid midsommar ”Den blomstertid nu kommer”.

När jag sjunger dessa så tycker jag det är högtidligt. d

69

HÄR ÄR DE BESLUTANDE ORGANEN I LINKÖPINGS STIFT De organ som styrde verksamheten i Linköpings stift 2018 konstituerade sig efter kyrkovalet 2017.

STIFTSFULLMÄKTIGE

STIFTSSTYRELSEN

S

S

tiftsfullmäktiges ledamöter beslutar om verksamhets­planer och budget för kommande år och om verksamhetsuppföljning med trafikljus och årsbokslut för föregående år. De beslutar också om nytt målkapital och ersättnings­nivåer, de utser stiftssty­ relse och väljer fyra representanter till domkapitlet.

Stiftsfullmäktige har 64 ledamöter, varav 32 kvinnor och 32 män. Fullmäktige domineras av Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) med 18 mandat, tätt följt av Arbetarepartiet Socialdemokraterna (S) med 17 mandat.

Ordförande är Helena Cimbritz (POSK), 1:a vice ordfö­ rande är Jan Henriksson (S) och 2:e vice ordförande är Christer Petré (KR).

Stiftsfullmäktige hade 3 ordinarie sammanträden ­under 2018. På sammanträdet i Kisa den 27 april delade stiftsfullmäktige ut det årliga stipendiet ur biskop Martin Lönnebos minnesfond. Stipendiat detta år var tidigare kyrkokamrer Stig Lundh för hans ”mödosamma arbete med att skriva och ge ut 14 band om den medeltida delen av vårt kyrkliga kulturarv”. Arbetet ”saknar motstycke inom Linköpings stift och är en kulturgärning som är värd all uppmuntran” (citat ur motiveringen).

REFERENSGRUPP FÖR PILGRIMSCENTRUM Referensgruppen för Pilgrimscentrum har 7 ledamöter, 3 kvinnor och 4 män. Sture Egbert (S) är ordförande.

Utskottet hade 4 sammanträden under 2018.

REFERENSGRUPP FÖR VÅRDNÄS STIFTSGÅRD Referensgruppen för Vårdnäs stiftsgård har 7 ledamöter, 1 kvinna och 6 män. Daniel Noregran (BA) är ordförande och Anders Granberg (POSK) vice ordförande. Utskottet hade 3 sammanträden under 2018.

70

tiftsstyrelsen intar i princip samma ställning som ett kyrkoråd i en församling. Den är stiftets beredande, förvaltande och verkställande organ eller stiftets regering. Stiftsstyrelsen har också att handlägga en rad förvaltningsfrågor, såsom pastoratsregleringar och frågor om den prästerliga tjänsteorganisationen.

En viktig uppgift för stiftsstyrelsen är dessutom att vara remissorgan i olika kyrkliga frågor. Biskopen är självskriven ordförande och domprosten hans ersättare som ledamot men inte som ordförande.

Stiftsstyrelsen har 13 ledamöter, varav 6 kvinnor och 7 män. Biskop Martin Modéus är ordförande, Eva-­ Lena Fungmark (C) 1:a vice ordförande och Per-Eric Lindgren (POSK) 2:a vice ordförande. Stiftsstyrelsen hade 7 ­sammanträden under 2018. Man deltog även i stiftsorganisationens årliga miljödag samt vid stifts­ styrelseöverläggningar i Uppsala.

Närvaron på mötena har varit följande: 7 möten: Madela­ ine Erlandsson (ord), Kärstin Brattgård (ord), Lena Arman (ord), Malin Hansson (ers), Hans Eneroth (ers), Anders Wång (ers) och Lisbet Paulsson (ers). 6 möten: Eva-Le­ na Fungmark (ord), Per-Eric Lindgren (ord), Anders Andersson (ord), Monica Lago (ord), Sven-Inge Levin (ord), Martin Modéus (ord), Mona Olsson (ord), Anders Lind (ers). 5 möten: Mats Ludvigsson, (ord), Ingrid Cassel (ers), Anne-Lie Nielsen (ers). 4 möten: Thomas Jedler (ord), Johan Broman (ord). 3 möten: Sture Egberth (ers).

2 möten: Elisabeth Werner (ers).

GRANSNÄS UNGDOMSGÅRD OCH VADSTENA ­FOLKHÖGSKOLA Gransnäs ungdomsgård och Vadstena folkhögskola är självständiga stiftelser med egen ledning och styrelse, men då dessa enheter är viktiga resurser i stiftsorga­ nisationens främjandearbe­ te räknas de som utökade delar av organisationen.

FOTO REBECKA WALFRIDSON

STIFTSSTYRELSENS ARBETSUTSKOTT

A

rbetsutskottet arbetar främst med att bereda ­stiftsstyrelsens beslut.

Stiftsstyrelsens arbetsutskott har 5 ledamöter, 2 kvinnor och 3 män. Dessutom har den två insynsplatser, 1 man och 1 kvinna. Ordförande är Mats Ludvigsson (S) och vice ordförande Madelaine Erlandsson (BA).

Arbetsutskottet hade 7 sammanträden under året, ­inklusive den årliga verksamhetsplane- och ­budgetberedningen.

EGENDOMSUTSKOTTET

E

gendomsutskottet fattar beslut på delegation från stiftsstyrelsen rörande förvaltningen av prästlöne­ tillgångarna.

Egendomsutskottet har 5 ledamöter, 2 kvinnor och 3 män.

Ersättarna deltar vid alla möten och består av 3 kvinnor och 2 män. Anders Ljung (C) är ordförande och Lennart Petersson (S) vice ordförande.

Egendomsutskottet hade 8 sammanträden under 2018 och även presidiet träffades vid 8 tillfällen. Egendoms­ utskottet har under året bland annat arbetat med den torra sommarens effekter, virkesförsäljningar och flytt av fondförvaltning.

DOMKAPITLET

D

omkapitlet behandlar de ärenden som kyrkoord­ ningen föreskriver, vilket bland annat handlar om att utfärda församlingsinstruktioner samt behand­ la ärenden som rör tillsyn över verksamheten i stiftets församlingar och pastorat och över kyrkans vignings­ tjänst.

Domkapitlet har 7 ordinarie ledamöter, 3 kvinnor och 4 män, inklusive domarledamoten som beslutar i vissa ären­ den. Biskop Martin Modéus är ordförande och domprost Peter Lundborg vice ordförande. Domkapitlet hade 11 sammanträden under 2018.

71

Här är Linköpings stift Linköpings stift omfattar Östergötland samt norra Småland. I Svenska kyrkan i Linköpings stift finns runt 1500 anställda. Inom Lin­köpings stifts­ organisation tjänstgör ett hundratal per­soner.

Stiftets grundläggande uppgift är att främja och ha tillsyn över församlings­ livet. De som är vigda till uppdrag i kyrkan är förpliktade till Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära med ett särskilt ansvar inför stiftet med dess biskop och domkapitel. Stiftet har också förvaltande uppgifter, främst inom prästlönetillgångarna, som är Svenska kyrkans egendomar i jord, skog och fonder.

FÖRSAMLING

S

venska kyrkan framträder lokalt som en församling. Denna är den primä­ ra enheten inom kyrkan. Församling­ ens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Församlingen har lokalt självstyre men är samtidigt en del av ett stift och Svenska kyrkan som trossamfund. I Linköpings stift finns 100 församlingar.

PASTORAT

F

lera församlingar kan samverka i ett pastorat. Inom pastoratet hjälps församlingarna åt att utföra den grund­ läggande uppgiften. Pastoratet har också ansvaret för till exempel ­ekonomi, per­ sonal, fastighetsförvaltning och begrav­ ningsverksamhet. I Linköpings stift finns 30 ekonomiska enheter som antingen är ett pastorat eller en ­fristående församling.

KONTRAKT

E TEXT PERNILLA STRIDH 72

FOTO EMANUEL ERIKSSON

ILLUSTRATION JONATAN KNUTES

tt kontrakt omfattar ett antal av stiftets för­samlingar. I varje kontrakt finns en präst med titeln kontraktsprost som bland annat har till uppgift att biträda biskopen med ledning och tillsyn. Linkö­ pings stift är uppdelat i 6 kontrakt.

östgötabygdens kontrakt domprosteriets kontrakt norrköpings kontrakt

finspång norrköping motala linköping

vadstena vätterbygdens kontrakt

söderköping

mjölby valdemarsvik

tranås

kustbygdens kontrakt

kisa gamleby

smålandsbygdens kontrakt

eksjö

västervik

vimmerby

hultsfred

DOMPROSTERIETS ­KONTRAKT Linköpings ­domkyrkopastorat Linköpings domkyrko Gottfridsberg Linköpings Skäggetorp Linköpings Ryd Linköpings S:t Lars Linköpings Johannelund Linköpings Berga Landeryd ÖSTGÖTABYGDENS ­KONTRAKT Kärna församling Slaka-Nykils pastorat Skeda Slaka Nykil-Gammalkil Ulrika Åkerbo församling Vreta klosters församling Vikingstads församling Vist-Vårdnäs pastorat Vist Vårdnäs Rimforsa församling Finspångs församling Åtvids församling Kinda pastorat Kisa Västra Eneby Tidersrum Horn Hycklinge

oskarshamn

VÄTTERBYGDENS ­KONTRAKT Motala församling Vadstena pastorat Vadstena Dal Borensbergs pastorat Fornåsa Aska Borensberg Klockrike Tjällmo Västra Ny Godegård Folkungabygdens pastorat Skänninge Boxholm Ödeshög Vifolka Östra Tollstad Mjölby Väderstad NORRKÖPINGS KONTRAKT Norrköpings pastorat Norrköpings S:t Olof Norrköpings S:t Johannes Norrköpings Borg Kolmården

KUSTBYGDENS KONTRAKT Östra Vikbolandets ­pastorat Östra Husby Jonsberg Västra Vikbolandets ­församling Söderköping S:t Anna ­församling Valdemarsvik och ­Ringarums pastorat Ringarum Valdemarsvik Östra Ryds församling Norra Tjust pastorat Gamleby Lofta Ukna Loftahammar Dalhem Odensvi Överum Västra Ed Södra Tjusts pastorat Hallingeberg-Blackstad Gladhammar-Västrum Misterhult Hjorted Törnsfall Västervik

SMÅLANDSBYGDENS ­KONTRAKT Vimmerby pastorat Pelarne Frödinge Locknevi Vimmerby Rumskulla Tuna Södra Vi-Djursdala ­församling Aspelands pastorat Hultsfred Vena Lönneberga Mörlunda-Tveta Virserum Järeda Målilla med Gårdveda Ydre pastorat Norra Ydre Sund-Svinhult Västra Ryd Södra Vedbo pastorat Eksjö Höreda Hult-Edshult Mellby Hässleby-Kråkshult Norra Solberga-Flisby Ingatorp-Bellö Aneby pastorat Lommaryd Haurida-Vireda Aneby Askeryd Frinnaryd Tranås pastorat Säby Linderås Adelöv 73

ATT FÖRVALTA

Vår ambition är att förstå hur främjandet ska utformas – och att göra det ”på riktigt”

S

tiftsorganisationens intäkter kommer från i huvud­ sak två källor: dels i form av de kyrko­tillhörigas avgifter (det som ibland litet slarvigt kallas medlems­ avgifter eller ibland felaktigt kallas kyrkoskatt) och dels genom en utjäm­ningsavgift mellan stiften som kommer från nationell nivå.

Kyrkoavgiften varierar mellan de 30 pastoraten och församlingarna i stiftet, men gemensamt är att stiftsorganisationen får 5 öre av den. Tillsam­mans blir det 40,6 mkr – du ser det beloppet i tabellen här intill under rubriken ”Verksamhetens intäkter”. De peng­ arna är en del av de medel som stiftsorganisationen förfogar över för att främja och tillse stiftets pastorat och församlingar.

Inom Svenska kyrkan finns ett utjämningssystem där Svenska kyrkans nationella nivå omfördelar medel mellan trossamfundets organisatoriska de­lar.

Inom ramen för utjämningssystemet tilldelas stiften årligen medel för viss basverksamhet inom stiften (stifts­bidrag). Det beslutade stiftsbidraget erhålls via utbetalning från nationella nivån.

F

örutom dessa intäkter, har stiftsorganisationen intäkter från försäljning. De uppgår till 31,4 mkr och utgörs framförallt av intäkter från konferen­ ser, möten och måltider vid Vårdnäs stiftsgård, men även försäljningen av böcker, logiplatser etcetera vid Pilgrimscentrum i Vadstena och de kurser och ­konferenser som stiftsorganisationen genomför som del i främjandearbetet.

Stiftsorganisationens uppdrag i Svenska kyrkan är att främja och tillse församlingarnas grundläg­gande upp­ gift som är att fira gudstjänst, under­visa, utöva diakoni och mission. Stiftet har även förvaltande uppgifter, främst då förvaltningen av prästlönetillgångarna. I Linköpings stift kallar vi allt detta att vi vill arbeta för Levande församlingar. Kostnaderna som vi har i stiftsor­

TEXT PETHER NORDIN

74

ganisationen har vi för att göra bra saker för försam­ lingarna, sådant som på olika sätt bidrar till livet som levs i stiftets alla 100 församlingar. Kostnader­na utgörs framförallt av löner etcetera för den personal som arbe­ tar i stiftsorganisationen – det är cirka 90 personer som arbetar med förvaltning av skog och mark, på Vårdnäs stiftsgård, Pil­grimscentrum, Gransnäs ungdomsgård och vid stiftskansliet. Och där arbetar vi som vaktmäs­ tare, präster, ekonomer, serveringspersonal, lokalvårda­ re, diakoner, pedagoger, husmödrar, skogsförvalta­re, musiker, kommunikatörer, fastighetsingenjör, jurister, personalare och så vidare. Och alla arbetar på olika sätt utifrån visionen om Levande församlingar. Delar av det som vi gjort under året finner du tidigare i denna hand­ ling. Det och mycket annat har vi gjort för de medel som ställts till vårt förfogande.

P

rästlönetillgångarnas intäkter, som du hittar på sidan 77, kommer från stiftets förvaltning av skog, jordbruksmark och värdepapper. Den största intäkten kommer från skogsförvaltningen. Utdelningen från prästlönetillgångarna uppgår till 48 mkr varav cirka 24 procent går direkt till stiftets pastorat och församlingar.

Tillgångarna i stiftsorganisationen utgörs framförallt av fastigheter – det är kansliet och Vårdnäs stiftsgård som är de stora tillgångarna där. Prästlönetillgångarnas tillgångar utgörs av skog, jordbruksmark och fonder. De har ett värde i bokföringen på 1 040 mkr, men mark­ nadsvärdet är avsevärt större.

Ekonomin i Linköpings stift och Prästlönetill­gångarna i Linköpings stift är god. Vår ambition är att pengar­ na ska göra nytta i församlingarnas liv och bland de människor som kommer i kon­takt med och har en relation till Svenska kyrkan. Vår ambition är att vi ska bidra till livet som levs i stiftets alla församlingar. Vår ambition är att bätt­re och bättre förstå hur främjandet ska utformas, så att vårt bidrag till livet som levs i stiftets församlingar gör skillnad – på riktigt. d

Läs hela årsredovisningen på svenskakyrkan.se/linkopingsstift

RESULTATRÄKNING LINKÖPINGS STIFT Belopp i tkr

2018

2017

Kyrkoavgift

40 684

38 764

Erhållen inomkyrklig utjämning

VERKSAMHETENS INTÄKTER 26 470

27 790

Erhållna gåvor

8

7

Erhållna bidrag

5 307

6 117

31 496

28 800

Nettoomsättning Övriga verksamhetsintäkter Summa verksamhetens intäkter

307

273

104 272

101 751

-7 353

-5 824

VERKSAMHETENS KOSTNADER Lämnad inomkyrklig utjämning Kostnader för varor, material och vissa köpta tjänster

-6 556

-6 843

Övriga externa kostnader

-25 959

-24 637

Personalkostnader

-61 865

-56 728

Av- och nedskrivningar av materiella ­anläggningstillgångar

-1 849

-1 927

Summa verksamhetens kostnader

-103 582

-95 959

690

5 792

VERKSAMHETENS RESULTAT Resultat från finansiella investeringar Resultat från finansiella anläggningstillgångar

0

-290

Övriga ränteintäkter och liknande intäkter

30

131

Räntekostnader och liknande kostnader

-2

-1

Resultat efter finansiella poster

718

5 632

ÅRETS RESULTAT

718

5 632

75

BALANSRÄKNING LINKÖPINGS STIFT Belopp i tkr

2018

2017

25 939

26 883

2 433

2 819

192

60

28 564

29 762

Långfristiga värdepappersinnehav

6 155

6 152

Långfristiga fordringar

2 733

3 000

8 888

9 152

37 452

38 914

510

528

3 042

3 472

TILLGÅNGAR ANLÄGGNINGSTILLGÅNGAR Materiella anläggningstillgångar Byggnader och mark Inventarier, verktyg och installationer Pågående nyanläggning och förskott avseende materiella anläggningstillgångar Finansiella anläggningstillgångar

SUMMA ANLÄGGNINGSTILLGÅNGAR OMSÄTTNINGSTILLGÅNGAR Varulager Kortfristiga fordringar Kundfordringar Övriga fordringar

1 835

1 125

Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter

1 164

1 005

6 041

5 602

0

0

0

0

Kassa och bank

52 395

46 710

Summa omsättningstillgångar

58 946

52 840

SUMMA TILLGÅNGAR

96 398

91 754

66 242

60 610

718

5 632

66 960

66 242

395

463

4 015

4 727

16 251

10 846

1 535

2 825

Kortfristiga placeringar

EGET KAPITAL OCH SKULDER EGET KAPITAL Balanserat resultat Årets resultat Summa eget kapital AVSÄTTNINGAR LÅNGFRISTIGA SKULDER KORTFRISTIGA SKULDER Leverantörsskulder Övriga skulder Villkorade bidrag Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter

76

7 242

6 651

Summa kortfristiga skulder

29 043

25 049

SUMMA EGET KAPITAL OCH SKULDER

96 398

91 754

RESULTATRÄKNING

PRÄSTLÖNETILLGÅNGARNA I LINKÖPINGS STIFT Belopp i tkr

2018

2017

96 248 7 500 3 617 115

84 752 11 689 26 801 2

485 107 965

-483 122 761

-17 585 -7 900 -8 025 -124

-18 113 -8 709 -7 616 -143

-5 433 -39 067

-5 470 -40 051

68 898

82 710

73 0 28 -51 50

0 -233 179 -2 -56

Resultat efter finansiella poster Bokslutsdispositioner Resultat före skatt Skatt på årets resultat

68 948 -2 500 66 448 -5 974

82 654 0 82 654 -3 483

ÅRETS RESULTAT

60 474

79 171

RÖRELSENS INTÄKTER Nettoomsättning prästlönefastigheter Intäkter Prästlönefond Resultat vid avyttring av prästlönefastigheter Övriga rörelseintäkter Förändring av lagervaror under tillverkning, ­färdiga varor och pågående arbete för annans räkning Summa rörelsens intäkter RÖRELSENS KOSTNADER Kostnader för varor, material och vissa köpta tjänster Kostnader för inhyrd personal Övriga externa kostnader Personalkostnader Avskrivningar och nedskrivningar av materiella och immateriella anläggningstillgångar Summa rörelsens kostnader Rörelseresultat RESULTAT FRÅN FINANSIELLA POSTER Resultat från övriga värdepapper och fordringar som är anläggningstillgångar Resultat från finansiella anläggningstillgångar Övriga ränteintäkter och liknande resultatposter Räntekostnader och liknande resultatposter

Prästlönefastigheter och prästlönefonder ska förvaltas av Svenska kyrkan såsom s­ jälvständiga förmögenheter. Endast avkastningen får användas för ändamålet. ­Resultaträkningen ovan är utformad för att följa god redovisningssed. Det redovisade resultatet är inte i sin helhet disponibelt för ändamålet. Enligt lag och kyrkoordning ska kapitalisering ske enligt nedan.

Värdesäkring enligt KO 46:11 Omföring av realisationsresultat vid försäljning av ­prästlönefastigheter DISPONIBELT RESULTAT FÖR UTDELNING

-2 785

-3 052

-3 617 54 072

-26 801 49 318

77

BALANSRÄKNING

PRÄSTLÖNETILLGÅNGARNA I LINKÖPINGS STIFT

Belopp i tkr

2018

2017

881 716 640 7 591

876 175 861 257

Summa materiella anläggningstillgångar

889 947

877 293

Finansiella anläggningstillgångar Prästlönefondsmedel Andra långfristiga värdepappersinnehav Andra långfristiga fordringar Summa finansiella anläggningstillgångar

146 657 51 537 1 080 199 274

139 117 51 504 1 482 192 103

1 089 221

1 069 396

1 511

1 026

15 221 2 930 964 19 115

11 116 1 741 1 598 14 455

0

0

Kassa och bank

61 300

66 489

SUMMA OMSÄTTNINGSTILLGÅNGAR

81 926

81 970

SUMMA TILLGÅNGAR

1 171 147

1 151 366

EGET KAPITAL OCH SKULDER EGET KAPITAL Bundet eget kapital Prästlönefastighetskapital Prästlönefondskapital Summa bundet eget kapital

889 307 150 326 1 039 633

877 274 151 277 1 028 551

43 920 54 072 97 992

44 229 52 370 96 599

1 137 625

1 125 150

OBESKATTADE RESERVER

12 800

10 300

Kortfristiga skulder Leverantörsskulder Övriga skulder Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter Summa kortfristiga skulder

4 337 9 964 6 421 20 722

3 944 6 234 5 738 15 916

1 171 147

1 151 366

TILLGÅNGAR ANLÄGGNINGSTILLGÅNGAR Materiella anläggningstillgångar Prästlönefastigheter Inventarier, verktyg och installationer Pågående nyanläggningar prästlönefastigheter

SUMMA ANLÄGGNINGSTILLGÅNGAR OMSÄTTNINGSTILLGÅNGAR Varulager m m Råvaror och förnödenheter Kortfristiga fordringar Kundfordringar Övriga fordringar Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter Summa kortfristiga fordringar Kortfristiga placeringar Övriga kortfristiga placeringar

Fritt eget kapital Balanserad vinst eller förlust Årets resultat Summa fritt eget kapital SUMMA EGET KAPITAL

SUMMA EGET KAPITAL OCH SKULDER

78

79

VISIONEN FÖR LINKÖPINGS ­STIFTSORGANISATION ÄR ­LEVANDE ­FÖRSAMLINGAR. DETTA UTTRYCK ­SAMMANFATTAR DET GODA LIV SOM LEVS I ­FÖRSAMLINGARNA I DAG OCH DEN ­L ÄNGTAN EFTER FÖRDJUPNING, ­UTVECKLING OCH ­ENGAGEMANG SOM FINNS I DENNA RIKTNING.

80