ELOSTIRION
A KING HE WAS ON CARVEN THRONE
Skåden Mithlond i dess nya skepnad! Under sistlidna Nyår kröntes en ny Regent, ingen mindre än Ar-Pharazôn den gyllene. Festrapportören Galahobbiten snappade genast upp denna nya trend som bör falla de flesta i smaken – guld. Guld är även en populär färg i heraldik, som vi kan läsa mer om i del två av artikelserien om Mithlonds heraldiska historia.
I detta nummer recenserar Spirea ett verk av Adrian Tchaikovsky, som är hedersgäst på LunCon helgen efter vårt eget Höstgille. Han verkar vara värd att stifta bekantskap med. En annan bok vi gärna stiftar bekantskap med är Baktes översättning av Verket. Som en sann gentlehobbit donerar han ett exemplar till Mithlonds bibliotek – eglerio! – var nu det kan hålla hus i dessa dagar. ET efterlyser!
Framöver kan vi se fram emot flera fester och händelser, först och främst Ainulindalës medverkan i en föredragsdag med Medborgarskolan. Detta är ännu en möjlighet till PR, vilket har fallit väl ut tidigare. Se bara på de tre (3) nya inbyggare som invigdes på Nyårsfesten. Ruby Gamgee, Skrivare
GRÅ RÅDET INFORMERAR
Grå Rådet låter meddela att det, under eminent ledning av Regent tillika Riddare av Laurelins och Telperiens orden, Ar-Pharazôn, sammanträtt tre gånger under våren. Vid Grå Rådets första sammanträde ärades medlemmar med följande poster:
- Ruby utnämndes till Drots
- Smaug utnämndes till Inrikeskansler (utöver hans ämbete som Skattmästare)
- Tar-Palantir utnämndes till Utrikeskansler Grå Rådet har diskuterat flera viktiga punkter. Bland annat har det tagits krafttag att förnya och förbättra Mithlonds praktiska resurser. Medel har tillsatts för att skapa nya regalier i form av uppdaterade och förnyade kedjor samt en ny krona. Vidare har Grå Rådet beslutat att införa en digital kalender för att underlätta koordinering och planering av Mithlonds alla aktiviteter. Mithlonds högtid Höstgillet är i full planering och framskrider utöver förväntan. Den numera kända duon BAP har åter åtagit sig ansvaret att ro HG 35 i hamn. Temat kommer bli ”after-ski” och många funktionärer är redan tillsatta.
Vidare gläds Grå Rådet åt att det finns såväl en inplanerad Ljusefest som en Högsommarfest under det kommande året.
Smaug den Gyllene (och undertecknad) har låtit meddela att Mithlonds skatter är i säkert förvar. Mycket har förflyttats till Erebor, men hålls (naturligtvis) särredovisat från hans övriga skatter. Ekonomin är stabil, trots ett budgeterat underskott för Mithlonds 45:e år.
Får vi föreställa den rättmä-ä-ätige regenten!
Grå Rådet låter meddela att det sammanträder en gång för varje månvarv och inbyggare uppmanas att ta kontakt om det är några frågor som behöver diskuteras. Endast i undantagsfall kommer Grå Rådet hantera frågor mellan dess sammanträden.
För Grå Rådet Smaug, Inrikeskansler
ORDENSMÄSTARNA KUNGÖR
Å Nyår XLIV upphöjdes följande inbyggare inom Telperions orden till väpnares grad –VANIMELDE GOTHMOG.
Inom Laurelins orden upphöjdes följande inbyggare till väktares grad –NIMRODEL.
Inom Galathilions orden upphöjdes till Mithlonds Ringbärare –SMAUG
De upphöjdas Eglerio!
LOTSEN SIGNALERAR
Under Nyårsfesten invigdes tre nya inbyggare. Här följer deras aliasbeskrivningar.
Silmariën
Mitt namn är Silmariën. Jag föddes år 521 i 2:a åldern, iArmenelos iNúmenor. Som äldstabarn till Tar-Elendil, Númenors fjärde kung, borde jag varit ämnad att efterträda min far och bli Númenorsförstadrottning,mendetblevistället minbror,Írimon,somärvdedenkungligaspiran och tog sig namnet Tar-Meneldur.
Från min far ärvde jag Barahirs ring och svärdet Narsil, som kom att traderas ned i min ätt genom många tidevarv.
Jag reste i stället till staden Andúnië och grundadedärmitt egetfurstehus.Där ägnade jag min tid åt att upprätthålla vänskapen med alverna som reste från Tol Eressëa för att besöka oss, och från dem lärde jag mig om allt från musik och konst till att tyda stjärnornas banor.
Silmarien har redan tagit plats vid högbordet.
Amarië
Folkslag: alv, vanya. Ålder: Year of the trees
Amarië följde inte med sin älskare, Finrod, till Beleriand. Men efter hans död lever de tillsammans i Valinor.
Amarië tycker mycket om havet och skogen och trivs bäst i sällskap med familj och nära vänner. Hon bär gärna med sig ett vackert spjut, dekorerat med pärlor, det används enbart för sin skönhet. Hennes hår är gyllene, liksom alla Vanyar.
Helm Hammarhand
[Rohans nionde kung presenterades ingående vid Ainulindalës möte i november 2024 UT.]
Helm och Amarië är redan posterade.
Årsstenar
Vidare delades följande årsstenar ut under Nyårsfesten,avLotsenslillehjälpareErion:
1-årssten (snöflingeobsidian) – Smaug.
4-årssten (svart onyx) – Nimrodel, Haleth och Bakte Bönrot.
16-årssten (månsten) – Malbeth
22-årssten (malakit) – Roac
29-årssten (ametist) – Vanimelde, Grendel
37-årssten (rodokrosit) – Raniel
Det var alltså nio inbyggare som fick nya, fina ringar, av en person som var mycket lik en annan gåvobringare på ett Höstgille för länge sedan…
Glorfindel, Mithlonds lots
GALAHOBBITEN PÅ NYÅRSFEST
Galahobbiten har återigen fått förmånen att gå på fest i de Grå Hamnarna. Och det var inte vilken fest som helst, nej det var något så bedårande som en kröningsfest och då tar ju alla på sig sina finaste dräkter och sitt bästa festhumör!
Det är ju naturligtvis tråkigt att den förtjusande
Belewien har valt att kliva ner som Regent, men när vi togs emot av de glada och inbjudande värdinnorna, Nimloth och Haleth, så kunde vi snart andas ut och förstå att det säkert skulle bli en glädjens dag.
Den nye Regenten kröns.
Efter lite lek och gamman samlades vi för de alltid lika spännande ceremonierna. Det är ju någotpirrigtatt bänka siginfördenna höjdpunkt
och frågorna är som alltid många. Vilka ska få utmärkelser? Vem av ordensmästarna kommer att ha snyggast kreation? Och inte minst: kommer Rådet att komma i tid till ceremonierna? Menjagkan lugnaer,minakäraläsare,alltgick precis så bra som vi alla hoppades på. Kröningen av vår nye Regent, Ar-Pharazôn den gyllene, var exakt så pampig som man kan förvänta sig av en så storslagen erövrare och alla nya ämbetsmän var så fina att se på när de fått sina kedjor. Vår charmerandeordensmästare för Galathilions orden, Narlome, hade skådat det Vita Trädet i sin egen bror – den skräckinjagande men stilige draken Smaug. Ja, ni förstår att årets färg i Mithlond alltså är guld. Så det är bara att börja förbereda era dräkter till alla kommande festligheter! Fram med gyllene tyg så att vi kan få spegla varandra i allt glans lagom till Höstgillet!
När ceremonierna var klara var det snart dags för det galahobbiten älskar allra mest! Jag pratar ju såklart om banketten. Då får man ju njuta av god dryck, trevligt sällskap, underhållande, gripande och välformulerade tal – och som alltid i Mithlond,avden godastematsomen hobbitkan tänka sig.
Musikgillet med andäktig publik.
Men nu blir ni kanske förvånade när jag säger att den stora höjdpunkten under banketten inte var maten, utan Musikgillets återkomst. Ja, ni läste rätt! Musikgillet har uppstått ur askan och det var ett mycket bejublat framträdande som de stod för. Galahobbitens enda anmärkning är att
musikgillesmästaren Roac inte nåtts av budet att det är guld som gäller nu. Han hade mått bra av att låna in en färgglad fjäder eller två från den där fågeln Fenix – som ju också brukar uppstå ur askan – för att pryda sin visserligen eleganta men lite entoniga svarta fjäderdräkt.
Den redan fantastiska dagen och kvällen avslutades sedan under Vardas förnämliga stjärnor där vi fick chansen att välkomna inte mindre än tre nya inbyggare i vårt illustra sällskap. Ack! Det här var en fest att minnas och det var med trötta fötter som en mycket nöjd galahobbit framåt småtimmarna tog droskan hem, och bara längtar efter nästa tillfälle att umgås med alla fina mithlonditer!
Galahobbiten
[Galahoben brukade rapportera från fester i Långbottenbladet, som en gång i tiden var The Tolkien Society of Swedens medlemstidning. Då och då väcks hen ur dvalan och skriver i Elostirion.]
CLUB COSMOS TÄVLING
I årets CC-tävling uppmanas deltagarna att skapa bilder utifrån ett antal givna rubriker eller bildtexter. Deadline är 30 september och vinnarna koras senare i höst. https://clubcosmos.net/competitions.php
HÄNDELSER I RIKET
Uppsnappat på Nyårsfesten
Galahobbiten nämner i sin fabulösa festrapport de tävlingar som hölls under festen – med syfte att tillgodose mat och dekorationer under det som trots allt var Haleths folks flykt undan Skuggan för att finna en ny fristad. Tävlingarna inbegrep bågskytte med mycket liten pil (Shauqra vann), uppgörande av eld med stål, insamlande av dekorativa blomster (båda vanns av Belewien) samt ett kunskapsprov omHaleths folk – vinnare var lag KKK efter utslagsfråga. Allas eglerio!
Sent på natten dök DG:s stora råd (DGSR) upp och svamlade imposant. DGSR utökades med DGDJ (Gothmog). Nyamedlemmar i DG är DG Lilla Skumpan (Hjortrongull) och DG BBQ (Smaug). Den senare liksom DG Gnägg (Belewien) tilldelades Champagneorden.
DGGM tar sig för pannan: ”Vad har jag gjort”
Ainulindalë
Historiegillet har sedan senaste numret av ET träffats tre gånger: i februari ledde Fredegar en diskussion om Valar och Valier och deras kopplingar till utgårda gudaväsen; i mars presenterade Ruby stenar som troligen utgör Midgårds geologi; och i april drog Helm vapen, där även publiken fick rösta om sina favoritvapen. Här är listan: 1. Gurthang (det svarta svärdet som kan tala); 2. Glamdring (Gandalfs gondolinsvärd); 3. Grond (Morgoths hammare); 4. Sting (så klart!); 5. Aeglos (Gil-galads spjut); 6. Narsil (Elendils brutna svärd som smiddes om); 7. Merrys kummelgastdolk (som stack Häxmästaren); 8. Herugrim (Théodens svärd); 9. Bards svarta pil (som dräpte Smaug).
Bokgillets riksmöte i april Även i år hölls en bokbytardag hemma hos Spirea. Endast Ruby deltog men vi bytte friskt. Bättre deltagarlycka nästa gång, i september. I övrigt fortsätter Bokgillet träget att träffas sista onsdagen i månaden.
Ruby Gamgee
SPIREA RECENSERAR
Guns of the Dawn av Adrian Tchaikovsky ”I killed my first man today…” Guns of the Dawn börjar med dessa ord, sedan följer en scen där vi ser huvudpersonen Emily Marshwic och hennes vän Elise tappa bort resten av sin patrull i ett varmt, nästan ogenomträngligt träsk. Efter första kapitlet hoppar boken tillbaka i tiden, och vifårseEmilyochhennesfamilj,hurkrigetbörjade och hur det kommer sig att Emily och de andra kvinnorna har kallats ut i krig.
Adrian Tchaikovsky är vansinnigt produktiv, han kommer ut med flera titlar per år och han skriver både fantasy och science fiction. Tills alldeles nyligen hade jag inte läst honom alls, men i februari läste jag hans standalone fantasyroman Guns of the Dawn.
Guns of the Dawn är flintlock fantasy, eller gunpowder fantasy, en subgenre av fantasy som tar inspiration av senare historia än i episk fantasy, ofta Napoleonkrigen, och där man har skjutvapen iformav musköter.Tchaikovskyhar också bekräftat att Stolthet och fördom har inspirerat delar av berättelsen, framför allt när det kommer till vissa karaktärer. På hans hemsida kan man se följande kommentar om boken: ”Tag:PrideandExtremePrejudice;JaneAusten meets Bernard Cornwell.” Jag har aldrig läst Bernard Cornwell [det har Skrivaren, han skriver medryckande om Napoleonkrigen], men likheter till Stolthet och fördom inkluderar familjens pengaproblem, och karaktärer som påminner om Lydia och Darcy. Det är krig mellan grannländerna Lascanne och Denland efter en revolution i Denland där man mördade kungen, som är släkt med Lascannes kung. Därefter attackerade Denland grannlandet, trots att länderna länge har varit allierade. Emily Marshwic är andra dottern i en framstående familj på nedgång. När kriget börjar bor hon i familjehemmet Grammaine med sin äldre syster Mary, Marys make Tubal och deras lille son, samt sina yngre syskon Alice och Rodric. Rodric drömmer om att bli soldat.
När först Tubal och sedan Rodric drar i krig, blir kvinnorna ensamma kvar på godset, det är ont om pengar och kriget innebär brist och ransonering. I Lascanne är man övertygad om att man snabbt kommer vinna kriget – Denlands kung är ju död, vilket innebär att Denland inte längre har några magiker, då magin kommer ur bandet mellan magikern och kungen. Men, kriget drar ut på tiden, så mycket att man till slut kallar kvinnor till soldater. Så Emily blir soldat, och efternågraveckors träningfinnerhonsig på Levantfronten, omgiven av ett träsk. Här finns höga träd, mark som verkar ändra sig från dag till dag och fiendens skarpskyttar som verkar kunna träffa ett mål från omöjliga avstånd.
Det är ett hårt liv, men hon har hamnat på samma utpost som sin svåger och han bjuder in henne till överlevarnas klubb, en liten samling vänner som hjälper varandra att försöka hålla
humöret uppe. Problemen Emily måste brottas med inkluderar, förutom stridsupplevelser, inkompetenta officerare, förlorade kamrater och en begynnande misstanke om att något inte står rätt till. Som sig bör i en bok som delvis inspirerats av Stolthet och fördom finns det också en liten tråd av romantik.
Boken är spännande och engagerande läsning, och jag tyckte mycket om vår huvudperson. Emily är intelligent och har ett häftigt humör, men utvecklas till en mer och mer kompetent soldat. Många av de andra karaktärerna i boken är också intressanta, de andra medlemmarna i överlevarnas klubb, Mr Northway, som är borgmästare i Emilys hemstad, och som har en krånglig relation till familjen Marshwic, för att nämna några. Boken tar förutom krig upp saker som familj, lojalitet och propaganda. Tchaikovsky har sagt att han skulle vilja skriva fler böcker i den här världen, men Guns of the Dawn hör inte till hans mest populära titlar så förläggaren är inte intresserad.
Guns of the Dawn är den första boken jag har läst av Adrian Tchaikovsky, och en av de bästa böckerna jag har läst hittills i år. Jag kommer definitivt att läsa fler av hans böcker.
Spirea Proudfoot
Bågskytte
”THE TIME OF MY LABOURS NOW DRAWS TO AN END ...”
I mer än tolv år har jag, arma dåre, lagt en stor del av min fritid på att översätta böcker som redan finns översatta till svenska – två gånger om till och med. Sicket onödigt jobb! (Mycket välanvändtid,omnifrågarmig!)Mennubörjar jag till sist bli klar. Eller nåja, alla appendix återstår, och det lär väl ta några år till. Men för ögonblicket har jag valt att bortse från det. Iställetharjaganväntdesenastemånadernatill att korrläsa och redigera, i akt och mening att låta trycka upp några exemplar av min egen översättning. Sagt och gjort – första volymen ligger redan på skrivbordet här bredvid mig! Och andra volymen lär jag ha hunnit få i min hand innan denna tidnings pressläggning. Den tredje är väl någon månad bort, tänker jag. Jag har ju inga som helst rättigheter till detta verk och får för död och pina inte tjäna pengar på det. Men skänka bort några exemplar till de närmast sörjande harjag självsvåldigt bestämt att jag får. Sådettänkerjaggöra!Närmarebestämtdonerar jag härmed ett exemplar av varje volym till Mithlonds bibliotek.
Bild : Bactrianus
Bönrot
Om någon till äventyrs är intresserad av att läsa resultatet av min långa möda så är det alltså bara att höra av sig! Jag kommer nog att trycka upp en slutgiltig version – till mig själv om inte annat – när jag så småningom har hunnit översätta även appendix. Så fram till dess finns chansen att påpeka fel och komma med synpunkter. Alla tillrop mottages med tacksamhet!
Bakte Bönrot
HERALDIK I MITHLOND, DEL 2
Del två i artikelserien om Hamnarnas heraldiska historia tar oss tillbaka till början. Vad är heraldik egentligen? Hur länge har Mithlond använt sköldemärken? Vilka har tjänstgjort som Mithlonds heraldiker?
Under tidigare heraldikers ledning har vi haft riksmöten, KoH-kvällar och frågetävlingar om denna ädla konst. Då har vi fått lära oss saker som vilka ord som används vid blasoneringen, vilka färger som inte får blandas och vilka som får ta sigvapen. Svenska Heraldiska Föreningen (heraldik.se) ger en god introduktion till allt detta. Där beskrivs även svensk heraldik idag –vilka som kan ta sig vapen (alla) och vilka typer som används. Förutom adelsvapen och borgerliga vapen (sådana som ofrälse kan ta sig) finns även riksvapnen samt offentliga vapen. De senareärt.ex.deolikakommunernasvapensom man ser på vägmärken och numera ganska ofta på brunnslock.
Exempel på offentliga vapen.
Då tidiga svenska tolkienister ofta var präglade av student- och ordensliv har heraldiken allt sedan begynnelsen varit viktig i våra riken. Det finns ju även god inspiration i Professorns verk,
där flera sköldemärken och fanor beskrivs. Redan som län till Forodrim introducerades Mithlond alltså till heraldikens mysterier, i form av länsvapnet.Vianvänderdetfaktisktfortfarande, så sent som på Nyår 44. I Mithlonds arkiv kan man läsa blasoneringen för länsvapnet:
I blått en ginström av guld, åtföljd av till höger ett på vågor seglande enmastat latinriggat skepp med akterkastell inom relingen och med en femuddig stjärna framför och ovan detsamma, och till vänster ett torn över vilket synes en åttauddig stjärna, allt av silver, tornets port och fönster i svart; skölden krönt av en murkrona av guld; alldeles som detta vapen med sina egentliga färger härhos avmålat står.
Beorhta, Rådsheraldiker
Bild :
Mithlonds länsvapen, från sköldebrevet 1982.
Under Mithlonds första tid som län till Forodrim kallades det ämbete som senare blev Heraldikern först Länsbildmakare. Namnet Länsbildmakare ersattes (i väntan på Stora Rådets godkännande) med Länsheraldiker först 1994. Ämbetet innehades endast av Iorlas. Merriwyn var Länsheraldiker från år 14 till 16 och Eärendil tog över år 16.
Under år 12 och 13 arbetade Iorlas med de nya gilles- och ämbetsvapen som senare presenterades i Elostirion nr 7:
Tre länsämbetstecken som fortfarande är i bruk.
Länsherre, Länscuratrix och Länshärold.
Under tiden som län till Forodrim utvecklades och inrättades flera av de ämbeten som vårt rike fortfarande upprätthåller (samtliga med prefixet ”läns-”): arkivarie, bildmakare (föregångare till -heraldiker), ceremonimästare, curatrix (föregångare till lots), drots, heraldiker, herre (föregångare till regent), historiker, härold, kansler (föregångare till länsdrots), klenodbevarare, präntare, skattmästare, skrivare, tryckare. I ET nr 31, år 16, uppmanas alla ämbeten och gillen att skapa vapen och skicka in förslag till Länsheraldikern som i sin tur försöker få dem godkända av Rådsheraldikern (vid den tiden TarAtanamir).
Sedan Mithlond blev eget rike år 1997 UT har följande inbyggare innehaft heraldikerämbetet: Eärendil år 17–22, Taurrohir år 23–25, TarAtanamir år 25–29, Fimbrethil år 29–43, Glorfindel år 43–44, Spirea år 45–. I nästa del tittar vi närmare på Mithlonds riks-, ämbets- och gillesvapen. Till dess finns vapnen att beskåda på den yttre Väven (lösenord är ett känt årtal för extra prima öl): https://mithlond.se/medlem/mellon/ Ruby Gamgee
KALENDARIUM
10/5 – Orgien
13/5 – Silmarillion avslutas
18/5 – Midgårds byggstenar (Medborgarskolan)
Bild : Iorlas
26–29/6 – Archipelacon 2 i Mariehamn
28/6 – Ljusefesten hos Raniel och Beldin
Juli – Högsommarfest
4–7/9 – Resa till Oxonmoot
30/9 – Club Cosmos bildtävling avslutas 3–5/10 – HGXXV
10–12/10 – LunCon i Lund
Elostirion är Mithlonds, Göteborgs Tolkiensällskaps, tidning. Elostirion är gråalviska och betyder ”stjärnvakt”. Ansvarig utgivare: Mithlonds Regent, Ar-Pharazôn (I Syrtveit Johansson) Redaktör: Ruby Gamgee (H Kiel) Korrektur: Bactrianus Bönrot (M Börjesson).
Adress Elostirion, c/o Helena Kiel, Persgatan 8A, 416 58 Göteborg. Email: et@mithlond.se
Detta nummer utgavs i maj 2025 u.t.
Copyright © Elostirion, Grå Rådet och de enskilda upphovsmännen 1991–2025. Återgivande av text och bild i annan publikation tillåts ej utan upphovsmans medgivande. Bilder i detta nummer: Iorlas, Merriwyn, Beorhta, Bactrianus Bönrot, Ruby Gamgee (foton) Upplaga: i pdf-format på Mithlonds väv www.mithlond.se/medlem/mellon
Nästa nummer utkommer i augusti 2025. Syskonkärlek.
