Issuu

BIDEVIND & SLÖR

Nummer 1, 2025

Utgiven av C4SS: Christianstad Segelsällskap

Hälsning från redaktören

Jag heter Lina Pascal och är ny i redaktionen för Bidevind och Slör. Samtidigt känns det lite som att komma tillbaka. Som tonåring skrev jag i jollesektionens egen tidning Jolle Roger, mitt allra första riktiga redaktionella uppdrag. Om man inte räknar Husvagnsnytt, den lilla tidning jag gjorde hemma med kritor på klippta A4-papper.

Sedan dess har jag fortsatt skriva. Journalistiken har tagit mig både utomlands och hem igen, och längs vägen har jag till och med fått ta emot några priser. Inte illa för någon som började med kritor och häftapparat, tänker jag. Därför känns det också roligt att få återvända hit, till seglarlivet och berättelserna från vår egen klubb.

I det här numret kan du läsa om scoutlägret på Jolle, följa Labolinas upprustning och ta del av Ewa och Lars seglingar med SeaCat.

Som tonåring skrev jag i jollesektionens egen tidning Jolle Roger, mitt allra första riktiga redaktionella uppdrag.

Vi berättar också om sommarens kappseglingar och bryggkvällar, om klubbens arbetsdagar och om hur det är att segla med hund.

Vi möter också några av sommarens gästande seglare i en intervju. Och så blickar vi framåt och reflekterar över framtiden projekt.

Jag hoppas att du ska hitta något som väcker seglarlusten eller åtminstone ett leende när du bläddrar vidare.

Lina Pascal

Seglarhälsningar, Redaktör

Ordförande har ordet

Vilken fin seglingssommar vi har haft! Många av oss har kunnat njuta av både vackra dagar på sjön och av att se klubben ta flera steg framåt. Vägen har höjts, landgången till brygga 6 har bytts ut och jolleverksamheten har bjudit in nya seglare genom prova på-tillfällen under sommaren.

Vi har dessutom genomfört klubbseglingar till både Hanö och Lindö. Två turer som gav fina tillfällen att njuta av seglingen i sig: Att sätta seglen, känna båten svara i vinden och låta färden ta oss fram över öppet vatten.

Det är också roligt att se det engagemang som visats vid vår- och höstfesterna och under arbetsdagarna. Tack vare alla som deltagit har vi kunnat göra mycket för att hålla vår miljö trivsam och fungerande.

Samtidigt pågår planeringen för något större: utbyggnaden av klubbhuset med en ny servicedel som ska rymma duschar och toaletter. Vi arbetar just nu för att få arrendet klart. Det blir ett viktigt lyft för både medlemmar och gästande seglare.

Och visst finns det drömmar i styrelsen. Ett exempel är tanken på att organisera klubbsegling till Bornholm. Kanske är det en för stor idé, men ofta är det just de stora idéerna om blir de största minnena.

Själv bär jag på minnet från när jag 2017 fick möjlighet att segla genom Caledonien-kanalen i Skottland. Vi gick uppifrån, förbi Loch Ness, genom ett sagolikt landskap med gamla slott längs vägen. En sådan upplevelse visar vilken frihet seglingen kan ge och inspirerar till att fortsätta blicka framåt, både med realistiska mål och med drömmar som når långt bortom horisonten.

Stort tack till er alla för ert engagemang under sommaren och året. Tillsammans utvecklar vi vår klubb och vår segling, steg för steg.

Jag hoppas att vi ses på kommande arbetsdagar och grillkvällar framöver. Varmt välkomna att vara med.

Rydenborg

Håkan

“Vi föredrar segling i Åhus framför

Monaco och den franska rivieran ”

Intervju i gästhamnen med seglarfamiljen Bierski från Szczecin

I början av augusti hade C4SS hamn i Åhus redan tagit emot över 370 gästbåtar. En av dem var familjen Bierski från Szczecin i Polen.

Den dagen vi möts är himlen mulen och vinden frisk, men stämningen på kajen är varm. Vid bryggan ligger deras 16 meter långa båt tryggt förtöjd, ett hem på havet som bär på både vardag och drömmar.

– Vi började segla för tjugo år sedan, när vår son Ernest var liten. Först med en liten båt, sedan större och större. Nu har vi en 16-metersbåt, säger Lukasz, pappa i familjen.

Med ett djupgående på 2,40 meter ställer det särskilda krav på val av hamnar.

– Marinerna här i södra Sverige är jättefina, men de skulle behöva fördjupas. Det är svårt att känna sig helt trygg med en större båt.

"Åhus erbjuder intressantare segling än Monaco"

– När jag var tjugo bestämde jag mig för att lära mig segla. Jag tog kurser i Polen, bland annat en radiooperatörskurs.

Men mycket har vi lärt oss själva, säger Lukasz. Sonens perspektiv är lika entusiastiskt:

Samtidigt är servicen utmärkt och folk är vänliga, säger han.

20 år till sjöss

Familjen berättar att seglingen började som en nyfikenhet.

– Jag känner mig väldigt bekväm på båten. Segling är något utöver det vanliga, man kommer till unika platser och får uppleva så mycket, säger Ernest.

Från Bornholm till Hanö Sommarens resa började i Greifswald i Tyskland, där Lukasz arbetade i juli.

Därifrån har familjen seglat via Sassnitz, Bornholm och Simrishamn.

Vädret avgjorde längden på stoppen. Nästa mål är Hanö, en ö som kräver både lätt vind och vaksamhet.

– Vi märker att svenska seglare startar tidigt, redan klockan sex på morgonen. Tyskar brukar vänta till åtta.

Men nu när vi är här ska vi såklart anpassa oss till tiderna här, säger familjen med ett leende.

Efter Hanö väntar Hällevik, innan kursen vänder söderut igen. Ernest behöver tillbaka till basketträningarna hemma.

Familjen har seglat på exotiska platser, som Seychellerna, och även längs franska rivieran.

Men Östersjön och den svenska kusten håller en

särskild plats i deras hjärtan. – Monaco och Rivieran är vackra på sitt sätt, men Åhus har något alldeles eget. Här känner vi oss välkomna, människor är vänliga och naturen är så nära. Det är en

Det är perfekt att kunna låna cyklar här från seglarsällskapet

upplevelse som vi uppskattar mycket, säger familjen. Åhus hamn blev dessutom en positiv överraskning.

– Det är perfekt att kunna låna cyklar här från seglarsällskapet och upptäcka staden. Första intrycket är väldigt lovande.

På båten finns hela familjen med: Lukasz och Patrycja, som arbetar som översättare från spanska och undervisar i förskola, sonen Ernest och dottern Eleonora, 10 år, som med sitt skratt och sin närvaro fungerar som familjens ”mentala stöd”.

– Sverige är vackert, med sitt landskap och sina hamnar som känns trygga och välkomnande. Vi vill fortsätta utforska mer av kusten och skärgården de kommande tio åren, säger familjen.

När vi skiljs åt är vinden fortfarande frisk, men på kajen råder en stilla visshet. För familjen Bierski är segling i Sverige inte bara ett äventyr, utan det är ett sätt att känna sig hemma på havet.

En båt med många liv Labolina

"Det är speciellt att segla samma båt som tidigare generationer"

Vissa båtar blir bara farkoster. Andra blir en del av familjen. Maxi 77:an Labolina hör till den senare sorten.

Hon köptes på 1970-talet av Lars ”Lasse” Hansson och hans sambo Boel Hindorf. Sedan dess har hon burit både människor och minnen längs kuster och över öppet hav. Åhus, Blekinges skärgård och Danmark, ibland med dottern Ulrika ombord och senare med barnbarnen Karna, Miram och Petter. Och alltid med plats för

Boels kaffekopp i sittbrunnen. Seglatserna delades också med vänner och släktingar, inte minst svågern och segelkamraten Jan Hindorf.

Maxi 77: En klassiker

Labolina är inte vilken båt som helst. Hon är en Maxi 77, en av Sveriges mest byggda segelbåtar. Mellan 1972 och 1982 producerades över 3900

exemplar, först av Erje Produkter AB i Mariestad och senare av Mölnlycke Marin AB.

Bakom ritbordet stod Pelle Petterson, Sveriges mest prisbelönte seglare genom tiderna. Han har vunnit OS-brons och OS-silver i Starbåtsklassen, flera VM-medaljer i Soling och deltagit i Americas Cup. När Praktiskt Båtägandes läsare röstade fram förra århundradets segelklassiker vann Maxi 77 stort. Att Labolina hör till denna familj av båtar gör historien ännu mer speciell.

Första mötet med båten

När Lasse köpte båten var Boel i Stockholm. När hon kom hem stod den där och väntade.

”Jag hade inte seglat förut, men jag tänkte att då får jag väl lära mig. Så jag gick kurser i Christianstads

Segelsällskap” berättar hon. Snart följde resorna, en efter en.

”Vi seglade i Blekinges skärgård, till Borgholm, Öland, Österlen, Christiansö och Karlskrona. Jag minns dofterna, ljudet av seglen, kvällarna i hamn. Och så hunden Jana, som älskade att vara med. Hon satt i sittbrunnen som om hon alltid hade hört hemma där.”

Tappade nästan motorn

”En gång tappade vi motorn i höga vågor. Den hängde kvar i ett snöre och vi fick segla in. När vi kom in till bryggan i Åhus sprang folk fram och hjälpte oss. Och vet du, vi fick faktiskt upp motorn igen! Sånt glömmer man aldrig.” Boel ler åt minnet.

”Jag lärde mig verkligen att segla. I dag är det en nostalgisk känsla,”

När Labolina fick nytt liv

Efter Lasses bortgång ville familjen hedra hans minne genom att ge båten en ny chans.

Jan tog på sig att rusta upp Labolina tillsammans med sin dotter Lina och hennes sambo Jonas Langetz som också ärvde henne.

”Jag såg vad som behövde göras, och då var det bara att sätta igång. Det är ingen idé att låta en båt stå stilla” säger Jan.

Renoveringslistan var nästan lika lång som en skeppslängd:

Ny skrovbeklädnad, förstärkt fördäck, omdragen el, ny toalett och slangar, spis, plotter, dynor, textilier, renoverad lucka, nytt storsegel, ny motor, omlackat skrov, ny uppläggningsvagga, tätningar, gummilister, vinchavlastare, clamcleats, lagat bomkapell och till och med en ny gummibåt. Ännu väntar rullfock, kylbox och solpaneler.

”Jag tror vi fick med det mesta, men det känns som vi gjort hundra saker till” säger Jonas och skrattar. Jan nickar och fyller i: ”Och glöm inte Jonas heroiska insats i förpiken när han plastade fördäcket. Trångt, smutsigt och usel ventilation. Men han gjorde det.”

Med hjälp av seglarläraren Ove Strömvall gick de även igenom riggen så att Labolina återigen skulle vara redo för havet.

Balans blir Labolina

När Lasse och Boel köpte henne hette båten Balans. Efter renoveringen byttes namnet till Labolina, en kombination av Lars, Boel och Lina. När Lina och Jonas tog över började ett nytt kapitel. Bröderna Anton och Robin seglade med, liksom Antons barn Carl och Ella. Både Anton och Robin har varit instruktörer i klubbens jollesegling och Anton har dessutom tränat juniorlandslaget i jollesegling.

”Det är speciellt att fortsätta segla samma båt som tidigare generationer” säger Jonas.

Familjens bryggseglare

Även familjens bryggseglare, May Myte, har satt sin prägel på livet ombord. Hon gick en seglarkurs men fick oturligt nog bommen i huvudet. Efter det bestämde hon sig för att lämna själva seglandet till de andra.

I stället har hon blivit en mästare på fikakonsten i sittbrunnen när båten ligger tryggt vid bryggan. Och enligt besättningen är hon mycket bra på just detta.

Och så fortsätter Labolina sin resa. Från Åhus till Blekinge och vidare mot Danmark. Alltid med nya minnen, alltid med gamla historier kvar i sitt skrov. En båt som lever vidare. I nuet, men med hela sin historia i lasten.

Seglardagbok

av Lars Ackefelt:

Etappen vid Kristiansand-Bergen

I förra avsnittet så beskrev jag seglingen från Åhus till Kristiansand. Denna gång kommer jag att skriva om seglingen från Kristiansand till Bergen. Vi kom till Kristiansand lagom till midsommar.

Det blev därför naturligt att vi stannade där en vecka för att umgås med barn och barnbarn (3 st gutter) och ytterligare 20 gäster som var inbjudna till midsommarfesten.

I Kristiansand fick jag låna en båtplats nära centrum.

Min son Johan och jag avseglade från Kristiansand den 29/6-23 med kurs mot Båly, en stor fiskehamn med många trålare längs

bryggorna. Där blev vi guidade av ägaren till en av de nybyggda och moderna trålarna. Helt otroligt med utrustning för att finna fisken ute till havs. Det var skärmar runt om i styrhytten där man kunde se fiskstimmen och också följa produktionen ombord. För när båten kom hem från fisket var allt packat och uppvägt i lådor.

Skepparen förklarade att man bedrev fisket utanför Norges kust och ut mot Island.

Efter Båly blev det Tjörve hamn och sedan Tananger där min son skulle mönstra av. Den dagen hade vi 7-8 m/s

halvvind och det blev totalt 68 dm.

Tananger har jag besökt ett antal gånger och härifrån skulle jag ta mig vidare med buss till Stavangers flygplats och möta upp min gast som var Sven-Åke Jarl.

Man ligger bra i Tanangers hamn och för några år sedan när vi kom dit så kunde man besöka Hotell Hummeren och få peka på vilken hummer köket skulle tillaga.

Denna gång var det stora akvariet borta och hummern lyste med sin frånvaro. Men det fick gå bra med fish and chips som avslutning på sonens segling.

I Tananger är det också populärt att gå ner till hamnen och köpa nyfångad och nykokt krabba direkt från fiskebåten. Härligt för en som älskar skaldjur. Efter att Sven-Åke installerat sig bestämde vi oss för att besöka den närmsta ön som heter Rott. Den ligger bara 3 dm utanför Tananger och där hade jag aldrig tidigare varit.

Här träffade vi en timmerman som hette Odvar. Vi blev så bekanta att Odvar bjöd hem oss till sitt hus som låg alldeles intill vattnet. Han bodde på ovanvåningen och hade en härlig utsikt över hamnen.

På nedanvåningen hade han sin snickarverkstad med massa maskiner och verktyg. Han var född på ön och hade bott där hela

sitt liv. Han berättade om byggnader på ön som han hade varit med och byggt. Dagen avslutades med visning av segelbåten och en liten whisky som tack för hans generösitet.

I gengäld överlämnade Odvar vars ett förlängt skohorn som han tillverkat i teak.

Från den lilla ön Rott gick vi vidare 11 dm till Kvitsöy . En vacker ö där det idag går en färja från Mekjarvik som ligger norr om Stavanger. Just nu håller man på att bygga en 4 km lång tunnel som gör att Kvitsöy får fastlandsförbindelse.

Från Kvitsöy gick vi sedan bara 6 dm till Skudeneshavn. Här möts man av vackra vitmålade trähus i överflöd. Här fanns en bastuflotte placerad längs in i leden

till Skudeneshavn som vi passade på att nyttja. Efter Skudeneshavn gick vi 19 dm till Haugesund. Här fann vi ett trevligt matställe där vi kunde se alla förbipasserade båtar och här tog vi också en plats för natten.

Mellan Bergen och Haugesund fanns det en massa småöar och när vi hade seglat 35 dm hittade vi en fantastisk vacker plats för att kunna ankra för natten. Platsen heter Litleholmen och vi bestämde att platsen var så vacker så vi skulle passa på att gå dit när vi seglade hemåt.

Från Litleholmen till Bergen hade vi nu bara 31 dm och vi avseglade kl.10.00 och var framme kl.16.00. Det blev en blöt segling eftersom det regnade i stort sätt hela vägen.

En sak är klar. Det regnar mycket i Bergen och det har man hört förut.

Väl framme fick vi ligga utanpå en större segelbåt längs kajen. Båtägaren informerade om att det var viktigt att ha långa för- och aktertampar p.g.a tidvattnet. Inget vi behövde tänka på så länge vi låg utanpå en annan båt.

Nu skyndade vi oss för att komma till fiskemarknaden.

Vi traskade igenom alla tält och studerade skaldjuren. Prisbilden var tämligen hög om man jämfört med vad skaldjur kostar i Sverige. Men trots priset blev det en hel del skaldjur att mumsa på.

När vi sedan fortsatte seglingen hemåt hade vi strålande solsken och vi passade på att besöka Rosendal som ligger en bit in i Hardangerfjorden. Rosendal har jag besökt tidigare och det är alltid trevligt att återvända till vackra platser.

Vid pennan: Lars Ackefelt

Jollesegling!

"Det är ﬁnt att se glädjen"

En lätt bris, barnröster som blandas med ljudet av skvalp mot bryggan och segel som prasslar i vinden. Så har många onsdagskvällar sett ut i sommar.

Sektionen för Klubbens minsta båtar har samlat både nyfikna nybörjare och seglare som hittat tillbaka efter några år på land.

– Vi är lite överväldigade över hur många som kommit, berättar Thomas Bruno, som tillsammans med Emma Nilsson hållit i seglingarna.

Även kvällar då vädret inte lockat med solsken och värme har seglingen blivit av. Ofta har ett tiotal barn dykt upp för att ge sig ut, ivriga att fånga vinden oavsett om den varit snäll eller lite mer utmanande.

Thomas beskriver känslan som intensiv men också varm och rolig. De många deltagarna har krävt extra händer, och flera klubbmedlemmar har ställt upp som stöd. Någon har kört följebåt, andra har hjälpt till att rigga eller bara funnits där för att stötta.

– Vi hade aldrig klarat

onsdagarna utan hjälpen från Thomas, Anders och Peter. Och Peters marknadsföring har verkligen gjort skillnad, säger han.

Resultatet har blivit kvällar

Kanske är det början på många nya seglarliv.

fyllda av gemenskap, där både barn och vuxna fått prova seglingens grunder. Några har satt sin fot i en jolle för allra första gången, andra har återvänt till något de minns från förr.

– Det är fint att se glädjen, säger Thomas. Och kanske är det så här man bygger något långsiktigt, en jolleverksamhet som kan leva

vidare.

I kvällssolen återvänder båtarna till stranden. Vinden mojnar, men sorlet från de unga seglarna dröjer sig kvar.

Kanske är det början på många nya seglarliv.

Sommarläger på Jolle

Sista veckan i juli låg vinden stadigt över Jolle, där drygt femtio scouter från Veberöds scoutkår samlades för årets sommarläger.

För många av dem var det första gången de satte foten i en jolle eller tvåkrona.

Under veckan fylldes hamnen av nyfikna frågor, skratt och ibland ett och annat nervöst ögonkast ut över vattnet.

En av ledarna, Thomas Bruno, beskriver veckan med ett leende:

”Vi var lite drygt 50 scouter, de flesta nybörjare till segling. Scouterna har fått lära sig sjövettsregler, riggning av båtar, grundläggande navigering, knopar, livräddning med båt, angörande av brygga och naturhamn, kapsejsning, väjningsregler och det kanske viktigaste, att segla.”

Det blev en vecka där teori snabbt förvandlades till praktik. Optimister vältes medvetet så att scouterna kunde öva på kapsejsning och

ta sig upp igen. Vattendunkar fick fungera som nödställda att rädda med flytvästar.

På rännan seglades åttor med stadig hand, och nere vid klubbhuset bars vattenkannor för att öva angöring.

”En del av er såg oss säkert när vi la omkull optimister och tvåkronor, räddade vattendunkar med flytvästar, seglade en åtta söder om rännan eller hämtade vatten nere vid klubbhuset,” säger Thomas.

Drömmar om äventyr

En kväll fick scouterna också följa med på en seglingsberättelse som började nära, men snart tog dem långt ut på Atlanten.

Planen var en föreläsning om en tur mellan Malmö och Köpenhamn. Men istället fick deltagarna höra om en resa mellan Bahamas och Azorerna, via Bermuda.

Att segla kan, visade det sig, vara mer än en hobby: Det kan vara en biljett ut i världen.

Veckan avslutades med trötta men lyckliga scouter.

För många hade ett nytt intresse väckts, och kanske till och med en längtan efter havet som kommer att sitta i länge.

”Det har varit en härlig vecka och vi har verkligen väckt intresse för segling hos våra scouter,” säger Thomas.

Finaste ögonblicken

Ett av de finaste ögonblicken kom när en av de scouter som varit mest skeptisk i början av veckan gick fram till ledarna vid avslutningen och frågade:

”Kan vi inte göra det här igen redan nästa år?”

En enkel fråga, men också det tydligaste kvittot på att lägret blev precis så lyckat som alla hade hoppats.

Sommarens seglingar i bilder

Åhus Water Festival: En succé

C4SS stod värd när premiären av Åhus Water Festival gick av stapeln. Under lfestivalen samlades elva lag för att tävla i paddling i stora gummibåtar av märket GreatWhite 430, med sex paddlare och en styrman i varje besättning.

Tävlingarna pågick från klockan 12 till 18 och bjöd på jämna oc h fartfyllda heat. I A-finalen stod Optimera Åhus som vinnare.

Publiken fick inte bara följa spännande lopp på vattnet, utan också en dag med gemenskap och fest. Festivalen blev dessutom en fin möjlighet att visa upp C4SS och klubbhuset. Efter finalerna väntade afterwork på terrassen innan kvällen fortsatte på Restaurang Baron.

Arrangören Åhus By Water AB och initiativtagarna Gunilla och Johnni Westh ser redan fram emot en fortsättning nästa år.

Lystring: Hund ombord!

När segling blir ett äventyr för tvåbenta och fyrbenta

Många av klubbens medlemmar delar seglingsglädjen med sina fyrbenta vänner. Vid bryggorna syns hundar som både följer med ut på havet och håller vakt i sittbrunnen, eller som helst stannar på land men ändå är en självklar del av båtlivet.

Ombord på Girasole märkte hussen Per Joel Jarlunger redan under de första turerna att hunden behövde lite tid för att vänja sig vid vågorna och de nya ljuden.

Med lugn takt och lite tålamod kom tryggheten. Idag följer han gärna med ut på havet.

– Det gäller bara att ta det lugnt och vänja hunden vid situationen. Viss planering krävs, det är inte så lämpligt att ge sig ut i för mycket blåst eller för höga vågor. Men när

allt stämmer kan han ligga alldeles avslappnad och njuta av färden, berättar Per Joel. Vid bryggan har Girasole blivit en trygg plats, full av spännande dofter och möten

. – Jag försöker lyssna på honom. Ibland vill han följa med ut på tur, ibland stannar han hellre i land. Det får vara på hans villkor, säger Per Joel.

Havets överraskningar

För honom själv är kärleken till seglingen självklar. Att lägga till i Köpenhamns kanaler hör till favoriterna.

– Jag kan sitta i timmar och bara titta på folk och båtarna som glider förbi, säger han. Och ibland bjuder havet på små överraskningar.

– Alla de gånger jag seglade i Öresund såg jag tumlare – en liten delfin tror jag – och det gjorde mig så glad på ett konstigt sätt.

Holly på Labolina: En fågelsspanare

Bara några meter bort ligger Labolina. Ombord finns hunden Holly, som till en början är något skeptisk. Att kliva ombord hör inte till hennes favoritsysslor.

Men när hon väl tagit steget från land till båt hittar hon snart sitt eget nöje: Att spana på fåglar.

– Hon kan sitta länge och titta ut över vattnet, nästan som om hon glömt att hon först inte ville gå ombord, säger Jonas Langetz, husse till Holly.

Tips för segling med hund

Alla hundar är olika och det gäller att ha tålamod. Här är några råd från hundägare i hamnen:

• Låt hunden vänja sig i lugn takt. Börja med korta stunder på båten vid bryggan innan ni ger er ut på längre turer.

• Ge trygg plats. En filt eller bädd som luktar hemma kan göra att hunden känner sig säkrare.

• Ta pauser i land. Hundar behöver rastas ofta, planera rutten så att det finns möjlighet till strandhugg.

• Vatten och skugga. Precis som människor behöver hundar svalka och tillgång till färskt vatten ombord.

• Säkerhet först. En flytväst för hund är en bra investering. Den gör det enklare att lyfta upp hunden om den skulle hamna i vattnet.

Arbetsdagar i klubbens anda

Under årets arbetsdagar har mycket blivit gjort både i småbåtshamnen och vid klubbhuset.

Arbetet har handlat om att rusta området och se till att det hålls både funktionellt och välkomnande för alla medlemmar och gäster. Tack vare gemensamma insatser har vi kunnat skapa en trivsam miljö som många redan kunnat njuta av under sommaren.

I hamnen har markarbeten utförts, vägen längs långbryggan förbättrats och justeringar gjorts vid bryggor, belysning och nedfarter.

Vid klubbhuset har terrassen och signalmasten färdigställts, altanerna har tvättats, möbler ställts fram och olika underhållsåtgärder tagits om hand.

Sammanlagt har många arbetstimmar lagts ner, och resultaten märks tydligt.

Vi vill påminna om att klubbmedlemmar som inte deltar i arbetsdagarna i stället får betala en avgift, så att föreningen kan täcka de kostnader som uppstår när arbeten behöver utföras på annat sätt.

Det kommer även fler arbetstillfällen under året, då vi fortsätter att underhålla och utveckla området tillsammans.

Krönika: Två kepsar och en klubbkänsla

På båtmässan i Göteborg som jag besökte med min far och mina bröder köpte jag två kepsar. En med texten kapten och en med texten crew. Enkla, nästan löjligt självklara, men de kändes som en blinkning till allt som segling handlar om, rollerna vi tar och hur vinden ändå alltid får sista ordet.

Sedan tog kepsarna sina egna äventyr. Kapten blåste iväg i en kastvind i Nice, försvann över Medelhavet och seglar kanske fortfarande omkring där ute. Crew gick överbord utanför Lindö under en kulingsegling med min bror Robin och min sambo Jonas. Ingen av dem kastade sig efter den. Där och då förstod jag att man i en kris kan lita på dem i allt, utom just när det gäller huvudbonader.

Så är det med segling. Man kan rigga, knopa och planera, men vinden väljer alltid hur det blir. Och just det har seglare i Åhus vetat sedan C4SS grundades 1894. I över hundra år har segel hissats, kappsejsningar vänt till skratt och kaffekoppar spillts på samma bryggor. Det är inte alltid ordning och reda, men det blir alltid historier värda att berätta.

Nu har jag beställt två nya kepsar. Inte för att jag tror att de blir kvar länge, utan för att de hör till Lite som arbetsdagarna i klubben, där man vet att målarpenseln förr eller senare blåser ner i gruset, men man målar ändå.

Vi fortsätter segla trots tappade kepsar, korvar som rullar av grillen och trots att Robin och Jonas visat sig vara betydligt bättre på att styra båten än att rädda crew.

Och kanske är det just där klubbkänslan bor. I våra små missöden, i våra skratt, i våra seglingar. Två kepsar fattigare men alltid rikare på historier.

Lina Pascal

Traditionsenlig höstfest

Den traditionsenliga höstfesten blev en kväll att minnas, fylld av samtal, skratt och värme. Höjdpunkten kom när gästhamnsflaggan hissades ner under en fanfar och glasen höjdes i bubblande champagne. Ett stämningsfullt avslut på seglingssäsongen och en skål för framtida äventyr.