Topptur i Tavelsjöberget

Slalom, längd, puckelpist, bräda, telemark, långfärdsskridskor… Säg en vintersport och du kan vara säker på att Hugo Börjesson provat den. Friluftsliv är livet för Umeåbon – vi följde med på en topptur.

Pang. Boom. Krasch. Snön yr åt alla håll när Hugo Börjesson landar med en smäll intill en liten tall. –Det gick bra! Det blev lite kort landning bara, säger han och ruskar av sig den blöta snön.

Hugo har just hoppat från ett tre meter högt klippblock på vägen upp på Tavelsjöberget, tre mil utanför Umeå. Vi är på en mini-topptur. Egentligen brukar Hugo göra sina turer på betydligt högre höjder – Alperna, nordnorge eller vid fritidshuset i Kittelfjäll. Men den här förmiddagen är förutsättningarna riktigt fina även på ett lite flackare berg. Snön vräker ner, granarna är snötyngda och det ligger ett fint lager puder över hela berget.

På topptur går man uppför och åker på orörd snö, gärna med ett och annat hopp. Utrustningen som gäller är slalomskidor med speciella topptursbindningar eller snöskor och bräda på axeln.

– Det är en naturupplevelse, det blir en utflykt och inte bara fokus på själva åkningen. Och jag gillar att det är en fysisk ansträngning, säger Hugo.

Hugo Börjesson är född och uppvuxen i Umeå och arbetar på ett it-företag i stan. Men mycket av den lediga tiden tillbringas i fritidshuset i Kittelfjäll, eller i någon annan skidort i världen.

Hugo Börjesson

Foto: Malin Grönborg

– Jul, nyår, sportlov och påsklov försöker jag och familjen att vara i Kittelfjäll. Och några helger också... Sen brukar det bli en alpresa varje år med ett kompisgäng.

Skidintresset väcktes tidigt.

– Jag började åka slalom när jag var 3-4 år. Min familj har åkt i alla backar runt Umeå och i fjällen på loven. Speciellt mamma har ett väldigt friluftsintresse. Vi var alltid mycket ute i skogen och fikade.

Sedan har olika former av åkning avlöst varandra för Hugo under åren: Puckelpist, telemark, längdskidor och slalom.

Är du en kicksökare? – Nja, det handlar nog snarare om naturupplevelsen. Sen är det klart att man är lite ”lössnö-junkie” och vill åka den där orörda snön som är så härlig. Då blir det ju att man åker utanför pisten på ställen som är lite mer utsatta.

Säkerhet på fjället är något som Hugo Börjesson tar på stort allvar.

– Det känns väldigt viktigt för mig. Att alltid ha rätt utrustning med sig och veta hur man använder den. Jag försöker dessutom undvika att åka ensam. Och så ska man alltid kolla lavinprognoser innan man ger sig ut.

Ett exempel på utrustning som alltid finns med på Hugos toppturer är lavinsändaren,

Hugo Börjesson

Foto: Malin Grönborg

eller transceiver som det också kallas. En apparat som gör att åkaren själv kan hittas vid en olycka och som även kan användas för att hitta andra som hamnat under snön. Sändaren har två lägen, sök och sänd.

Och just laviner är något som Hugo har egen erfarenhet av. Dagen före nyårsafton utlöstes en lavin i Kittelfjäll där en åkare som var på väg ner för en brant och klippig fjälltopp begravdes i snömassorna.

– Han hann bara ta två-tre svängar innan hela snöfältet släppte och det blev fort mycket snö. Jag följde honom med blicken så långt jag kunde innan han försvann i ett stort snömoln. Hugo förstod att det gällde att agera snabbt.

– Det första jag gjorde var att larma. Sen skidade jag iväg så fort som möjligt mot killen. Jag försökte hålla koll på stället där jag senast såg honom. Men när jag slog på min lavinsändare förstod jag att han dragits med och låg längst ner i backen. När jag började närma mig såg jag att huvudet stack upp. Han var kontaktbar och kunde prata, men hade svårt att få luft. Nu hade fler skidåkare hunnit fram och tillsammans kunde vi gräva fram honom innan fjällräddarna kom och kunde ta över.

Hur kändes det för dig? – Framförallt var jag lättad över att det gått så pass bra. Att vi hade fått fram honom så fort och att han inte var allvarligt skadad var en väldig lättnad. Det känns också skönt att veta att det jag övat på kring laviner verkligen fungerar. Två dagar efteråt messade killen mig och tackade och berättade att det hade gått bra. Han var mörbultad, men utan större skador, säger Hugo.

Allt är inte skidor och fjäll för Hugo Börjesson. Sedan några år sitter han med som ledamot i Länsförsäkringar Västerbottens fullmäktigeförsamling.

– Vår familj har valt att stanna i Umeå. Då vurmar man för Västerbotten och det lokala. Det känns väldigt bra med Länsförsäkringar. Att det inte är någon vinst som går till aktieägare eller bonusar till höga chefer. Det skapar jobb lokalt och det gör något bra för oss här i Västerbotten, säger han.

Turen ned för Tavelsjöberget tar inte lång tid för Hugo. Vi pustar ut vid hans bil och utvärderar åkningen innan vi packar in oss i bilarna och torkar upp.

– Det kändes skoj! Jag hade inte så höga förväntningar på åkningen, men det kändes roligt när vi väl kom hit. Den här typen av hopp tycker jag är precis lagom. Det är roligt att få leka litegrann!