Bygd #2 2022

BYGD

Ett samhälls magasin från Länsförsäkringar Gävleborg

En buffert kan dämpa oron

#2/2022

Ansvarig utgivare Lena Bogren, Länsförsäkringar Gävleborg

Projektledning

Ola Liljedahl Lena Nyblad

Layout & produktion

Anders Gustafson

Texter Maria Bjuhr Lisbeth Häggström Ola Liljedahl Lena Nyblad Mikael Strömberg

Omslagsfoto

Britt Mattsson

Foto Peter Cederling Stéfan Estassy Britt Mattsson Joel Nilsson Christer Åsentorp

Illustrationer Emma Harrysson

Tryck Gävle Offset Papper 100/170 g Amber Graphic

Upplaga 23 000

Vi reserverar oss för eventuella fel skrivningar och villkors förändringar. För aktuell information om Länsförsäkringar Gävleborgs produkter och tjänster, besök www.LFgavleborg.se

Tryckt på FSC-certifierat papper tillverkat i Sverige av Arctic Paper Munkedals.

Denna tidskrift är tryckt på ett tryckeri med miljöprofil.

Pandemi, krig, inflation, elpriser, drivmedelspriser, svajig börs…

I mitt jobb som bankchef märker jag att det finns en oro hos en del av våra kunder. Helt naturligt. Det är mycket som ändrats på kort tid. Vi kommer från en tid med väldigt låga bolåneräntor, och det har varit lätt att tro att det är ett normallä ge.

Mitt tips är att spara lite varje månad. Gör en enkel budget. Den gör att du ser vad som kommer in varje månad och vad som går ut. Då är det lättare att se om det går att sänka kostnaderna och kanske lägga lite mer på sparande.

Det brukar dämpa oron.

Alla vi som varit med ett tag vet att det går upp och det går ned. Det kommer att svänga igen. I vårt uppdrag uppmanar vi alltid våra kunder att spara. Man kan ha olika syften:

4 Skapa en buffert.

4 Framtida pension.

4 Något du drömmer om.

Eller kanske av någon helt annan anledning? Många har olika konton för olika sparanden. Några väninnor och jag har som exempel i över 15 år sparat någon hundralapp i månaden för att resa tillsammans.

För lite guldkant på livet är också värdefullt.

Jag märker att många som sparat till en buffert känner sig tryggare nu. De klarar lättare ovänta de utgifter som en saftig elräkning, byte av vit varor som gått sönder, ökade räntekostnader…

Hur man sparar är naturligtvis individuellt.

Det beror på livssituation, inkomster, utgifter, behov, synen på risk – men våra kunniga rådgivares råd är att skapa mönstret att regelbundet försöka spara något.

Och apropå pengar. I det här numret av Bygd träffar du bland annat företaget Ramuddens grundare som nu leder en koncern som omsätter sex miljarder kronor – och du träffar människor som vecka efter vecka arbetar gratis i idrotts rörelsen.

Trevlig läsning!

Maria Bjuhr Bankchef

INNEHÅLL#2/2022

8 Idrottens hjältar

Det ideella arbetet sägs vara det arbete människor mår bäst av. Vi hakade på ett gäng funktionärer när Saik Bandy hade match och hittade idrottens själ.

14 Idén som blev storföretag

När Hans-Olov Blom behövde ett namn till sitt företag valde han namnet på en plats i Hennan, Hälsingland, där han skjutit sin första stora älg. Det borde väl ge tur? Jodå, i dag går Ramudden som tåget.

18 Jakten på meningsfull fritid

I Bollnäs pågår ett projekt där LF Samhällsfond skjutit till pengar för att Föreningsalliansen tillsammans med SkolIF ska hitta bra aktiviteter för barn efter skoldagens slut.

24 Experternas spartips

Tiderna är som tiderna är? Hur ska man tänka? Vi bad Länsförsäkringars experter om deras bästa tips.

26 Söderhamn imponerar

Det händer mycket i Söderhamn nu. Stadsbil den förändras och antalet besökare ökar. Vi åkte dit för att turista – och vill komma tillbaka!

32 Praktikanten som gjorde succé

Moutaz Hasan har via en praktikplats på Länsförsäkringar Gävleborg blivit med jobb, först i kundtjänst och nu på affärsstöd.

34 Då var brevbärare ett farligt jobb

Jens Dyssvold var en lantbrevbärare som i slutet av 1800-talet en gång i veckan gjorde sin tur i de norra delarna av det som i dag är Ljusdals kommun – beväpnad med pistol.

35 Korsordet

Nytt Länskryss med fina priser.

Illustration Emma Harrysson

GÄVLEBORGARE HEJ

Gävleborgsförfattaren

Cecilia Klang är aktuell med romanen ”Kan innehålla spår av Tommy Roos”, en historia som även innehåller spår av Ceci lia Klang själv. Hon bor visserligen i Gävle men växte upp i ett Hofors som påminner om bokens lilla bruksort Forshammar.

I Hofors kan man säkert hitta spår av bokens karaktärer också.

Att skapa karaktärer är nog det jag tycker är roligast med skrivandet. Jag har alltid haft ett intresse för människor. Varför är folk som folk är? Jag har en hobbyteori att det intresset kom för att jag var sladdbarn och satt mycket med mina föräldrar och deras jämnåriga vänner, säger hon och skrattar: Jodå, jag var extremt lillgammal,

lärde mig läsa tidigt och tittade mycket på tv.

Att skriva om den typ av ort hon är uppväxt i och känner väl känns viktigt även om både personer och platser är fiktiva.

Jag kan bli lite trött på den här förenklade och onyanserade bilden av landsbygden i litteratur. Det är liksom bondgården och en ensam traktor som står i fokus. Men mittemellansamhällen som Hofors, där det kanske bor 10 000 personer i fungerande samhällen, får mindre utrymme. Mina föräldrar bor i Hofors och jag är ofta där.

Redan som barn fanns drömmen om att bli författare. Men-inte-kan-väl-jag-

fenomenet satt i vägen och en utbild ning på Journalisthögskolan, jobb som bland annat copywriter och kommuni kationschef, diverse projekt i byrålådan, två barn och en skrivarlinje senare kom chansen med en skrivartävling där förs ta pris var en ljudboksserie i tio avsnitt.

Cecilia Klang blev tvåa. Suck.

Men Storytel gillade ändå hennes idé, hörde av sig och gav henne chansen. Det blev boken ”Gäddsimmerskan” och en uppföljare till den.

På den vägen är det.

Nu har jag kontrakt med Bokförlaget Polaris på tre böcker om Tommy Roos och skriver på heltid sedan februari. Jag lever verkligen min dröm.

HÄLSINGAR OCH GÄSTRIKAR. TILLSAMMANS ÄR VI GÄVLEBORGARE. VI SA HEJ TILL NÅGRA AV OSS OCH FICK SMÅ INBLICKAR I ALLDELES VANLIGT OVANLIGA LIV.

Gävleborgscyklisten

Christer Edvinsson, 56, tyckte för ett antal år sedan att han gick upp lite för mycket i vikt. Han började därför gå på spinning. När det blev sommar tänkte han att det skulle vara roligare att cykla utomhus i stället för inomhus på ett gym.

Sedan dess är han fast.

Det har blivit nio Vättern rundor och jag är ordförande i Bollnäs Cykelklubb, skrattar han.

En anrik förening, grundad 1927, som för övrigt var hemma klubb för en av det här länets främsta idrottare i slutet på 1940- och början på 1950-talen: Yngve Lundh. Han vann klassis ka Sexdagarsloppet tre gånger och blev sjua i VM i Valkenburg 1948 och kom på 17:e plats i OS i Helsingfors 1952.

De framgångarna har inte Christer Edvinsson och hans klubbkompisar i dag.

Men de cyklar på.

Bland annat arrangerar vi, och cyklar, Randonnélopp. Det är från början en fransk idé på en serie lopp där man passerar bestämda kontroller där man stämplar ett kort. Numera finns den på många håll i världen, bland annat här i Bollnäs sedan tre år. I somras körde vi serien på 200 kilometer, 300 kilometer, 400 kilometer, 600 kilometer och ett gruslopp på 200 kilometer, berättar han.

60-milaloppet gick från starten vid Scandic i Bollnäs en rund tur med kontroller i Los, Färila, Hudiksvall, Bollnäs, Jädraås, Gävle, Ljusne och tillbaka till Bollnäs igen.

Hur lång tid det tog? 23 timmar i cykelsadeln…

Klubben håller nu, tillsam mans med kommunen och andra föreningar, på att märka upp leder kring Bolleberget. Sedan tidigare finns leder på Ren och på Granberg.

Cykelintresset är stort nu, både landsväg och mountainbike. Det märks ju överallt och även i Bollnäs.

Mångsysslargävleborgaren

Mångsysslaren David Roiseux, 47, växte upp i Gävle men flyttade som 16-åring till Paris – och upptäckte musiken. Det blev starten på en karriär som discjockey och musikproducent. Hemma i Sverige igen bodde han i Stockholm och jobbade med alla som skapade svensk techno på 1990-talet.

Jag startade eget skivbolag, blev hou se- och technoproducent, gav ut en massa skivor och åkte och spelade mest varje helg, ofta i Tyskland och Frankrike, och drev mellan 2000 och 2010 en rad klubbar i Stockholm, berättar han.

Han gjorde även musik till modevis ningar för en rad olika kända företag och designers.

En rolig men intensiv period i livet, säger han.

Fortfarande jobbar han som DJ med jämna mellanrum och musikintresset är i högsta grad levande.

Men livet har fyllt på med annat.

Jag började arbeta i Gävle inom en sportbutikkedja och gjorde det i många år, parallellt med musiken, och upptäckte där någonstans outdoor-livet. Kanske som en kontrast till musiklivet med sena nätter? Från en sorts uteliv till en helt annan sorts uteliv, skrattar han.

Han har alltid varit lite av en uppfinnare. Jag byggde en campervan som nu mera min fru Marta och jag reser mycket i. En dag vid en eld när det blåste mycket hämtade jag en bit plåt och ställde upp som vindskydd.

Hm.

Han insåg snabbt att det här kunde vara något.

Jag har nu startat företag och har designat och tillverkar bland annat vikbara vindskydd, allt lokalt producerat här i trakten. Metallen fungerar både som vinddeflektor och eldreflektor. Den skapar alltså en både tryggare och varmare miljö kring en brasa, säger David Roiseux.

Namnet Roiseux?

Det kommer efter pappa Jean-Louis som är fransman och träffade min mamma som är från Gävle.

Pappa är konstnär, konstexpert på afrikansk konst och, jodå, upp finnare.

David och vindskyddet.

Lisbeths boktipsVykort från förr

Hej, Framtiden!

Här är Bollnäs station 1895 fotograferad från kyrktornet. Observera att bangårdsområdet är inramat med spjälstaket – med grindar över spåret!

Vänliga hälsningar från Förr

Hofors sorterar bäst

Förra året slogs nytt rekord i sopsortering, enligt Förpackningsinsamling en (FTI). I Gävleborg lämnades 16 300 ton till återvinning. Så här såg det ut i våra kommuner 2021, kg per invånare (första siffran gäller förpack ningar, den andra tidningar). Allra bäst sorterade invånarna i Hofors, drygt 81 kilo per invånare. Bra jobbat!

Hofors: 55,95 + 25,59 = 81,54 kg Hudiksvall: 58,36 + 21,21 = 79,57 kg Gävle: 63,51 + 14,46 = 77,97 kg Ljusdal: 62,37 + 14,51 = 76,88 kg

Nordanstig: 55,68 + 21,18 = 76,86 kg Ockelbo: 58,76 + 16,09 = 74,85 kg

Sandviken: 52,34 + 18,18 = 70,52 kg

Ovanåker: 50,32 + 15,74 = 66,06 kg

Söderhamn: 50,44 + 13,11 = 63,55 kg

Bollnäs: 39,17 + 19,54 = 58,71 kg

…att medelåldern i Gävleborg är 43,9 år (i Sverige 41,6 år)

”Mörkret under ytan” är den åttonde boken i Rokkaserien som utspelar sig i Hudiksvall, men fungerar utmärkt att läsa fristående.

Kriminalinspektör Rokka väntar tvillingar med sin flickvän och kollega Janna, en situ ation han har svårt att relatera till. Hur ska han som inte haft en närva rande och engagerad pappa kunna axla den nya rollen? När polis chefen Carl Linderoth, som varit Rokkas främ sta fadersgestalt, plöts ligt försvinner inleds intensiva sökaktioner som dessvärre slutar med att Carl hittas död.

En mord utredning tillsätts och snart är man mördaren på spåren, men misstankar om en intern läcka inom polisen uppstår.

Julius Sjölin är ute och dyker efter ett gammalt vrak på Hornslandet. Julius trivs i naturen och ser fram emot att övernatta på stranden då han hör steg utanför tältet. När han vaknar upp igen vet han inte var han befinner sig, men det är mörkt och han är rädd.

LIVRÄDDARE! En brand släckare ska finnas lättill gänglig i varje bostad.

…att medianinkomsten i Gävleborg är 283 317 kronor (i Sverige 304 068 kr)

…att andelen företagare är 5,6 procent (i Sverige 6,2 procent)

Gabriella Ullberg Westin är uppvuxen i Hudiksvall.

Lisbeth Häggström har instakontot #betttybook

Dubbelt knivigt för Rokka

Citatet Visste du… ”Tiden har bråttom, men det har inte vi.” (Glada Hudik-teatern)

Idrottens GRATISARMÉN RYCKER ALLTID UT

Idrotten på alla nivåer bärs fram av funktionärer. Utan denna armé av ideellt arbetande hjältar fungerar inget. De mäter längdhopp i regn, sköter parkeringar i snöstorm och städar läktare där vi andra ”råkat” tappa korvpapper och gjort konfetti av nitlotter. Bygd hakade på funktionärsgänget hos Saik Bandy.

Text Ola Liljedahl Foto Peter Cederling

VÄLKOMMEN! GUNILLA VESTLUND och PRO-gänget sköter parkeringen i, bokstavligt talat, alla väder.

riktiga själ

L SOM I LENNART. År efter år står han där han står, Lennart Lennholm från Gästrike-Hammarby.

MÅNGA MACKOR blir det. Säsong efter säsong. Elisabeth Thydin och Harriet Eriksson lägger massor av tid på Saik utan ett öre i ersättning.

När Saik Bandys målvakt Joel Othén säsongen 2021–22 passerade milstolpen 500 matcher i klubben hyllades han stort.

För 500 matcher är mycket.

Ja, om man inte är funktionär som till exempel 75-årige Lennart Lennholm från Gästrike-Hammarby som är uppe i några tusen matcher nu.

Han nickar åt några åskådare som ska in på läktaren.

I 43 år har jag jobbat ideellt åt Saik nu. Skridskoslipare, skött sponsorkaféet, hållit i souvenirförsäljning, tagit hand om korvförsälj ningen…

Han tar ett andetag och konstaterar: Länge var det ju på utomhusplanen, Jern vallen, men sedan Göransson Arena byggdes 2009 har jag min plats här.

Han sveper med handen över läktarsektion L på ena långsidan – oklart om L står för Lennart. Där står han som värd och där tänker han stå.

När Wivi en gång, på skoj, sa att jag en match skulle stå på en annan sektion sa jag ”aldrig i livet”. Jag har sagt till henne att enbart sjukdom stoppar mig, så ringer jag inte och meddelar så hittar man mig här på L.

Wivi heter Wivianne Hahne och är funktio närsansvarig tillsammans med Anna Löfgren. Hon konstaterar att Lennart och gänget är helt fantastiska.

Utan alla dessa ideellt arbetande kvinnor och män som i princip alltid ställer upp skulle det ju inte gå att genomföra matcher, säger hon.

Klubbchefen Rafi Markarian har knappt ord nog att berömma funktionärsgänget – och då ska man veta att han är en jäkel på att snacka.

Vi behöver ett 50-tal varje match, lite fler kanske om det är slutspel. De är helt fantastiska! Det finns några som står i spelargången och inte ens ser matcherna, men ändå kommer match efter match efter match, säger han.

Många föreningar runt om i landet har problem med rekrytering av funktionärer. Det gäller inte bara idrottsrörelsen utan mer eller mindre alla gamla folkrörelser. Många har annat för sig och allt fler svarar på frågan ”har du lust att hjälpa till?” med motfrågan ”vad får jag betalt?”.

Men själva poängen är att man inte får betalt. Rafi Markarian förklarar:

Drivkraften måste vara att vilja hjälpa till. Vi som förening har däremot ansvar att det ska vara bra för dem. Sammanhållning är viktig. Det ska vara roligt att ställa upp. Jag som

klubbchef försöker lära mig namnen på alla och pratar gärna runt. Om de står här frivilligt är det väl det minsta jag kan göra? Många är förstås pensionärer och vi ordnar fika, bjuder på middag, åker gemensamt på bortamatch…

Många undersökningar visar för övrigt att det arbete de flesta människor mår bäst av är just det ideella arbetet.

Under pandemin blev det stopp för publik.

Därför var jag orolig när det drog i gång igen med publik. Jag befarade att det skulle bli svårt att få ihop tillräckligt med folk, säger Rafi Markarian.

Det blev inga problem.

Det var nästan samma gäng som före pan demin. Helt fantastiskt! Kolla bara!

Han ser nästan lite rörd ut när han pekar mot ett gäng som säljer 50/50-lotter, andra som tar betalt i entrén, några som plockar upp skräp på läktaren…

Plötsligt kommer Harriet Eriksson och Elisabeth Thydin gående med kartonger. De ska upp till pressrummet för att fixa mackor till både media och funktionärer – och är i mediekretsar kända som drottningarna av goda mackor, ja, ofta något hembakat också. Båda är bandygalningar. Harriet är gift med Ralph Eriksson, före detta spelare och tränare och till

och med förbundskapten, och själv en institu tion inom Sandvikens bandy.

I och med att Ralph spelade blev jag intres serad. I början var jag spelarfru, ett samman svetsat gäng som hjälpte till mycket. Sedan blev det mer och mer. I tio år arbetade jag dessutom i bandyförbundet i bland annat damkommittén och tävlingskommittén.

Hon säger att det känns självklart att fortfa rande, 75 år ung, vara en del i funktionärsgänget.

Hennes radarkompis i smörgåsbredandet är Elisabeth Thydin.

Jag blev av med jobbet och kände att jag behövde träffa folk. I en annons på Facebook såg jag att Saik sökte folk. Jag har ju gått på bandy sedan jag var sju år så jag anmälde mig. Först stod jag i kassan något år men i tre år har jag gjort det här med Harriet nu och får se bandy från bästa plats, säger hon.

Parkeringen sköts av medlemmar i PRO, Pensionärernas riksorganisation. Conny Bergsman, till exempel.

Vi i PRO fick en fråga från klubben. Det hade varit lite svårt för ungdomar som skulle sköta detta. Det kan vara lättare för oss som varit med ett tag. En av gubbarna här ute är för övrigt över 90 år, berättar Conny Bergsman.

Själv är han 80 år ung.

FORDONSPROFFS. Conny Bergsman, 80 år, dirigerar bilar parkeringen.

LUGNET FÖRE stormen. Stig ”Stickan” Pettersson, Arne Uppman och Lennart Lennholm laddar upp inför mötet med Västerås.

TAKTIKSNACK. Bosse Sörman, morfar till Saiks stjärnor Linus och Rasmus Forslund, snackar 50/50lotter med klubbchefen Rafi Markarian.

LILLA BILDEN: Jobb med utsikter.

Jag har varit chaufför och arbetat inom Transportarbetareförbundet, så att peka var bi lar får stå och inte får stå är inga större problem, skrattar han.

Varför han står där i regn, snö och, för all del, fint väder också?

Gemenskapen! Vi funktionärer fikar både före matchen och efter. Det blir ett sätt att träffas. Och så får man ju se bandy gratis.

Fast inte just den här matchen mot Västerås.

Vi har gäster hemma på middag. Om jag funderade på att stå över bara därför? Inte en chans! Det här är så kul så det släpper vi inte. Vad vi ska äta med gästerna? Ingen aning. Frun fixar det medan jag fixar bilarna.

Gunilla Vestlund är den i PRO som håller i parkeringsstyrkan.

Det här har blivit en del i PRO:s verksam het, så vi är tacksamma över det. Jag måste säga att jag aldrig har jobbat med ett så här positivt gäng. Ingen säger nej. Tvärtom. Folk vill verkli gen vara här på matcherna, säger hon.

De är ett självgående gäng.

Jag skriver ut ett schema. Vi kommer i god tid före matchen, ställer fram staket och skyltar och tar betalt. När matchen drar i gång lämnar vi över pengarna och går hem, ja, en del går in och tittar på matchen förstås. Som tack brukar

klubben bjuda på middag en gång per säsong och så får vi åka med på någon bortamatch, berättar Gunilla.

Den här dagen står hon vid parkeringsin släppet tillsammans med Ingrid Persson, Ann Göransson och Ingalill Eriksson, vars man för övrigt är en av parkeringsvakterna.

De har en viktig roll, inte bara för att de tar betalt. De är för många besökare de första ansikten de möter på arenan – och tur då att det är breda leenden som tittar in genom vindrutan och hälsar välkomna.

Oavsett väder.

Tillbaka till Lennart Lennholm, han på sektion L, med några tusen matcher bakom sig.

Om det kan bli för mycket? Nej, nej, nej. Jag bor i Gästrike-Hammarby. När vi hade World Cup här i många år åkte jag fram och tillbaka hela tiden. De sista åren föreslog frun att jag skulle ta husbilen. Jag körde hit den på tisdagen och tog hem den på söndagen och fick jobba mer eller mindre dygnet runt. Det var perfekt!

Han funderar på frågan hur länge han ska hålla på.

Vi ser vad kroppen säger. Jag står väl här med rullator en vacker dag. Det funkar säkert det också.

”Superhjältarna håller liv i bandyn”

Franco Bergman är gammal (nåja, 58 år) storspelare i bandy, tränare och till och med förbundskapten. I dag är han klubbchef i Edsbyns IF Bandy.

De ideellt jobbande funktionärer na är enormt viktiga för vår verksamhet, vilket jag tror de är för all föreningsverksamhet. Jag har svårt att se hur vi skulle fungera utan dem, konstaterar han.

Herrlag, damlag, ungdomslag i förening efter förening behöver hela tiden stöttning.

Vi har så här långt lyckats bra med att få funktionärer, men känslan är att det blir svårare och svårare då de allra flesta i dag har fullt upp med sitt och prioriterar andra saker att lägga sin tid på, säger Franco Bergman.

Ulf Cigén och Jonas Svensson, ordförande res pektive eventansvarig i Ljusdals BK, håller med.

Under varje hemmamatch är vi cirka 50 funktionärer. De är inget annat än riktiga superhjältar som håller liv i bandyn i Ljusdal, säger Svensson som var lagets målvakt i många år.

Ulf Cigén utvecklar resonemanget:

Medelåldern är ganska hög. Då vi är så få hamnar allt för stor arbetsbörda på varoch en. Återväxten är klen. Även de ”inre” funktionä rerna i styrelse och kommittéer med mera är alldeles för få. Det ställs höga formella krav på idrottsföreningar i dag. Det innebär en stor belastning på dem som deltar. Trots idoga rekryteringsförsök är det svårt att locka nya.

Han konstaterar vidare:

Det verkar som om 50-talisterna, och nå gon enstaka 60-talist, är den sista stora gruppen som finner det naturligt att verka ideellt. En tråkig utveckling!

Jesper Wikberg, klubbkoordinator i Bollnäs Bandy, berättar att de har turen att många vill engagera sig.

Utan dem kan och får vi inte bedriva en elitverksamhet, men helt klart känns det som att det var lättare att få funktionärer för 15–20 år sedan, säger han.

Svenne Olsson i Broberg/Söderhamn, som precis som Franco Bergman i Edsbyn är gam mal storspelare (ännu mer nåja, 50 år), tränare och förbundskapten, får slutordet:

Funktionärerna är helt enkelt totalt avgörande för att bedriva vår verksamhet med kombinationen elit/ungdom. Bland pensionärer är det lite enklare att hitta folk som vill ställa upp, medan det i åldrarna 20–60 år nästan är omöjligt, bortsett från ungdomsledare. Vi kanske har fullt upp med oss själva och sociala medier i dag…

BANDYN, OCH idrot ten i allmänhet, behöver funktionärer. Det gäller damlag, som Edsbyns IF på bilden, herrlag, juniorlag och ungdomslag. Utan frivillig arbetare skulle folkrörelsen idrott stanna.

FOTO: CHRISTER ÅSENTORP

Edsbyns IF, Bollnäs Bandy, Broberg/Söderhamn Bandy, Ljusdals BK… Precis som Saik Bandy är länets andra bandyklubbar tacksamma för sina funktionärer –men ser också att det blivit svårare att rekrytera.

FRAMGÅNGSSAGA. HANS-ERIK BLOMS enmansföretag är nu en koncern som omsätter uppåt sex miljarder kronor, finns i tolv länder och har närmare 4 500 anställda.

FÖRETAGET SOM STÅR

I FULL BLOM

Vi tar det från början.

Hans-Olov Blom närmade sig 40 år. Han hade arbetat som militär i 17 år, bland annat i Make donien på FN-tjänstgöring, men började känna att det var dags att hinna med något annat yrkesmässigt.

Frågan var bara vad.

Visserligen hade han spelat fotboll i Brynäs IF som ung men fotbollsproffs skulle han aldrig bli, och fiske må vara hans passion men ytterst tveksamt om man kan leva på att jaga öring och harr i älvarna i Gävleborg. Suck.

En släkting hade en affärskollega som hette Bäckvall med en intressant idé. Köpa in och hyra ut arbetsplatssäkerhet vid vägbyggen och stora projekt. Hm. Det kunde kanske vara

något? Vid närmare eftertanke så, japp, det var det nog.

Sagt och gjort.

Major Blom lånade alldeles för mycket pengar, för att använda hans egna ord, och köpte affärsidén av Bäckvall. Han startade år 2005 depåer med material i Sundsvall och Gävle och utbildade sig i Trafikverkets regi för att själv kunna leda kurser i arbetsplatssäkerhet.

Företaget behövde ett namn. Han skrattar och minns: Jag hade skjutit en älg på en udde i Hennan några mil från Ljusdal, där farfars pappa var skogvaktare. En tjugotaggare eller, okej då, en knappt tjugotaggare. Udden heter Ramudden, och jag kände att skjuter man en så stor älg, ja, den blir faktiskt större för varje gång jag berät tar det, borde platsen föra tur med sig. Så Ramudden fick företaget heta.

Från enmansföretag till koncern med 4 500 anställda i tolv länder. Hans-Olov Bloms företagsresa med Ramudden är snabb och imponerande. Vi hälsade på i huvudkontoret som fortfarande ligger i ett industriområde i Gävle.

Text Ola Liljedahl och Lena Nyblad Foto Peter Cederling

SÄKERHETSTÄNKARE.

Hans-Olov Bloms företag Ramudden skapar säkerhet vid vägarbeten och stora projekt. Sedan han startade för 17 år sedan har reglerna och kraven blivit hårdare. Målet är alltid att alla ska komma hem från sina jobb.

Då för 17 år sedan var det ett enmansföretag. I dag är han chef för en koncern som omsätter uppåt sex miljarder kronor, finns i tolv länder och har närmare 4 500 anställda.

Jo, du läste rätt.

Sex miljarder och 4 500 anställda.

Hans-Olov Blom visar runt i lokalerna i indu striområdet Näringen i Gävle. Här samsas skyl tar, sidomarkeringar, barriärer och annat med företagets huvudkontor. Depåansvarige Magnus Jonsson beskriver stämningen som prestigelös.

Kollegor som lastar skyltar som ska köras ut skämtar med Hans-Olov och han skämtar tillbaka. Någon på kontoret har en fråga om en attest. Det är hej och tjenare och vad har du i lunchlådan.

Hans-Olov Blom pekar och berättar.

Det känns att han är stolt över det företag han skapat. I matsalen hänger en segerkrans från Vasaloppets damlopp som Lina Korsgren, vinnaren som ingår i Ramudden Ski Team som företaget sponsrar, har skänkt. På en annan vägg hänger en affisch från Glada Hudik-tea tern som ett tack för Ramuddens stöd.

Hans eget kontor är ett av de mindre. Börje Salming hänger på väggen.

Det är lite svårt att fatta att det är koncern chefen för 4 500 anställda som huserar där och funderar på saker som om de ska satsa i USA eller Australien.

Hans-Olov Blom skrattar igen och säger: En kompis brukar säga att jag har haft tur i 17 år nu. Det kanske är så det är.

Eller inte.

Sanningen är kanske snarare att en ofödd entreprenör i honom fick chansen att blomma ut och en målmedveten strategi gjorde att företaget växte snabbt. Han använder ofta idrottstermer och sportmetaforer när han pratar.

När jag reste runt och utbildade i arbets platssäkerhet byggde jag nätverk och letade efter nyckelspelare. Vi öppnade i Växjö, Göteborg, Malmö och det fylldes på till dagens 70 depåer i Norden. 2009 gick vi in i Norge, 2012 i Finland, 2016 i Estland…

Och så vidare.

När Ramudden startade var regelverket ganska tunt.

Det var typ flaggspel, koner, brädor. Efter några tragiska olyckor i början av 2000-talet skärptes regelverket. Nu är det helt andra krav, mycket betong och stål och plast med reflexer

»Det skulle vara coolt att nå en omsättning på tio miljarder. Det måste jag erkänna.«

men också helt andra tekniska lösningar. Det är viktigt för det handlar om människors säkerhet, säger han och berättar om ett antal så kallade fullfartsolyckor där vägarbetare blivit påkörda i hög hastighet.

Min egen teori är att förare alldeles för ofta sitter och håller på med annat, säger han och låtsas knappa på en telefon.

Inom Ramudden har de en egen utbildnings avdelning.

Vi måste vara på tårna när det gäller regler na. Vi gör trafikanordningsplaner, typ byggrit ningar för stora vägarbeten. Våra kunder, som ofta är de stora entreprenörsföretagen och även kommunala energibolag, ska veta att vi har full koll på vad som gäller.

Företaget utvecklar även egna produkter, många av dem digitala.

Det handlar i möjligaste mån om att ha så få människor som möjligt på vägarna. Jag tror att vi om några år kommer att skaka på huvudet åt att vi ställde människor med flagga och hjälm på arbetsplatsen.

I takt med Ramuddens snabba tillväxt dök intressenter upp och ville köpa, och sedan 2017 är Triton storägare.

För utvecklingen är det viktigt att få in pengastarka, och intresserade, aktörer. De ställer höga krav men vi är typ en förstafemma med 10–15 personer som varit med länge och som leder bolaget.

Före pandemin var de på väg att etablera sig i Nordamerika.

De blev lite paus när covid slog till men nu satsar vi hårt i Kanada, kring Toronto där vi köpt fyra bolag. Jodå, Börje Salming var med oss över dit när vi drog i gång. Vi har i dagarna anställt våra första medarbetare i USA. Triton har köpt bolag i Belgien och Tyskland och en brittisk koloss. Nyligen slog vi ihop de fyra stör re bolagen och vi har knutit till oss fler nyckel spelare. Namnfrågan på koncernen diskuteras flitigt. Vi får se var det landar. Det är ju inte helt enkelt att byta namn på etablerade varu märken. Säg så här, det går inte att byta namn på AIK eller FC Barcelona, säger han.

Om tillväxten kommer att fortsätta? HansOlov Blom funderar kort och säger sedan: Jag tror det. Det känns så även om man ju inte vet vad som händer i världen nu. Men det skulle vara coolt att nå en omsättning på tio miljarder. Det måste jag erkänna.

FAKTA

Namn: Hans-Olov Blom Ålder: 56

Familj: Bor i Valbo och har sambo och två barn, 22 och 24 år

Gör: Grundade Ramudden och är CEO i koncernen Work Zone Safety Group med 4 500 anställda i 12 länder

Bakgrund: Uppväxt i Gävle. Arbetade som militär. Startade Ramudden

Lyssnar på: ”Traditio nell 80- och 90-tals hårdrock”

Tittar på: ”Mycket motorsport och trav” Udda merit: ”Är fan tastiskt bra på att köra åkgräsklippare…”

TAKTIKSNACK. Depåchef Magnus Jonsson och koncernchef Hans-Erik Blom letar digitala lösningar.

SKYLTAT, skyltar, skyltar.

TACK! Sponsring på både elitnivå och lokal nivå är självklart.

Upp och

HOPP FÖR framtiden! Björn Lans och Föreningsalliansen satsar hårt på barnens aktiviteter efter skoldagens slut. Charlie Nordgren, Svea Johansson och Hanna Loncsár hejar på.

hoppa, ungar!

Hur ska man få barn att röra på sig mer? Äta bättre? Känna sig trygga? I Bollnäs satsar Föreningsalliansen på ett nytt projekt. Genom samarbete med bland annat Länsförsäkringar hoppas man väcka liv i slumrande Skol-IFföreningar i kommunen för att skapa meningsfulla aktiviteter efter skolan.

Text Ola Liljedahl Foto Britt Mattsson

Solrosens IP badar i sol.

Några barn spelar fotboll på en plan. Några andra sitter på en bänk och pratar. Svea Johansson, Hanna Loncsár och Charlie Nordgren åker sparkcykel och skateboard.

Deras skoldag i femte klass har nyss slutat.

Hur skulle de vilja att den fortsatte?

Det skulle vara bra om det fanns olika aktiviteter att välja på så att man fick testa lite olika, säger Hanna, som siktar på att bli läkare i framtiden.

Som skateboard, inlines, fyller Svea, i som drömmer om att bli skateboard proffs ”och bo i ett stort mansion”.

Och fotboll och basket och lite av varje, säger Charlie, som vill bli fotbolls proffs.

Och mitt i alla dessa drömmar står Björn Lans.

FAKTA

LF SAMHÄLLSFOND

Fler som fått stöd från LF Samhällsfond:

4 Delsbo IF – sjuman namål

4 Delsbo kör- och rid sällskap – brandskydd och hjärtstartare

4 HIF Linblomman Bollnäs – läger

4 Hofors Bangolf –klubbhus till växande verksamhet

4 Hudiksvalls Atlet klubb – säkerhetsut rustning

4 Hudiksvalls Basket – utveckling av barn verksamhet

4 Ockelbo Ryttar förening – trygg i stallet

4 Rudsjö Scoutstu ga – utveckling av scoutstuga

Så söker du till fonden

På LFgavleborg.se/sam hallsfond hittar du mer information och gör an sökan för din förening. Här kan du också läsa om fler bidragstagare.

Han är en av två verksamhetsledare i Före ningsalliansen, en idé i Bollnäs som föddes just på Solrosens IP för några år sedan och nu blivit en självklar aktör i samhället.

Bakgrunden var lite kontroverser mellan de som hängde här för att spela spontanfotboll och de som kom och hade bokat planen, berättar han.

När man letade en lösning konstaterade någon att när det finns Näringslivskontor för att hjälpa näringslivet borde det finnas Föreningslivskon tor också för att hjälpa föreningarna.

Sagt och gjort.

En organisation som kan stötta föreningsliv och civilsamhälle, Föreningsalliansen, föddes och driver och har drivit en rad projekt. Fritids banken, där barn gratis kan låna olika redskap, är ett av de mest uppmärksammade.

Nu tittar man på timmarna efter skoldagen.

Björn Lans berättar:

Undersökningar bland barn pekar på skolan som den tryggaste och bästa platsen när det gäller näringsintag, aktiviteter och även trygghetsaspekten.

Men vad händer efter skoltiden?

Det är ett dilemma att många skolbarn från, säg, tredje klass och uppåt slutar tidigt, har egen nyckel hem och därför bara går hem efter skolan. Det kulminerar i mellanstadiet, säger Björn Lans.

Spontanidrotten och den spontana leken har minskat år för år. Oavsett om man tror att det beror på det digitala samhället eller något annat samhällsfenomen är det ett faktum att barn rör sig mindre, äter sämre och går upp i vikt.

Det har Föreningsalliansen kikat på.

Björn Lans funderar högt:

Vi tror att skolan som arena är den bästa spelplanen. Men att skolan ska ha ansvar för aktiviteter efter skolan kanske inte är bästa lösningen?

Och här kommer då Skol-IF in.

Snabb historielektion: Skolidrottsförbundet skapades redan 1916. En skolidrottsförening (Skol-IF) är barnen och de ungas egen förening. Tanken med en Skol-IF var att ge alla barn

och ungdomar möjlighet till en enkel, rolig och billig fysisk aktivitet i anslutning till skoldagen. Barn och unga ska driva den med vuxnas stöd. Skolidrottsföreningars popularitet har kommit och gått. De är väldigt aktiva på en del platser i Sverige men ligger vilande på många andra.

Som i Bollnäs.

Vi ser en möjlighet att använda den befint liga organisation, med organisationsnummer, som finns. Där kan man härbärgera medel för utbildning och ledarskap för att forma akti viteter efter skolan. Det kan vara idrott men även andra typer av meningsfulla aktiviteter, säger Björn Lans och nämner till exempel en eftermiddag med bakning eller kanske få besöka blåljusverksamhet.

Föreningslivet och civilsamhället ska invol veras.

Men det är viktigt att det är elever som bestämmer innehållet. Rent konkret kan inte till exempel 8- och 9-åringar driva en Skol-IF. De kan tycka till om aktiviteter men måste stöttas av vuxna. På ett högstadium kan det fungera, men när en årskull slutar finns risk att ryggraden i den föreningen försvinner. Vi måste se till att det fungerar även över tid. Kanske med lärare i fritidshem, fritidspedagoger, som har arbetstid efter skoltid i nyckelroller, säger Björn Lans.

Han och hans kollegor hjälper till att hitta vägar till olika former av finansiellt stöd. Bara ett par dagar efter vårt möte ska Arbrå skola, som nyligen väckt liv i sin Skol-IF, ha en aktivi tet som inslag i en Må bra-vecka.

Visionen är att skolor ska ha tre, fyra aktivite ter per eftermiddag så barnen kan välja. Kanske finns fordon som kan skjutsa dem? När de går hem vid halvfem–fem ska de fått ett bra mellan mål, rört sig och över tid ha fått testa många aktiviteter.

Alltså precis det Svea, Hanna och Charlie drömde om.

Just nu pågår processen på fem skolor i Boll näs kommun: Granbergsskolan, Arbrå skola, Kilbergsskolan, Rensbackens skola, Friskolan Lust & Lära.

»Det är ett dilemma att många skolbarn från, säg, tredje klass ochuppåt slutar tidigt, har egen nyckel hem och därför bara går hemefter skolan. Det kulminerar i mellanstadiet.«

COOLA KIDS. Charlie Nordgren, Svea Johansson och Hanna Loncsár ser ljust på framtiden – och gillar tanken på många fritids aktiviteter att välja på efter skoldagens slut.

Lämna aldrig oljan i köket!

TÄNK PÅ!

Han berättar:

Det är viktigt att tänka sig för.

Många olyckor skulle inte behöva hända. Ta bara brand på spis i kök.

Det har ökat kraftigt, berättar han.

Bakgrunden är att vi använder mer matolja numera.

Det är en helt annan sak än att steka i smör. Oljan blir het, kokar, börjar brinna och elden går upp i fläkten medan du kanske har lämnat rummet för att göra något annat. Senast i förrgår var jag ute på en sådan brand.

Hans råd är tydligt: Använder du matolja så ska du inte lämna köket!

Håkan Andersson har ett särskilt uppdrag åt Brandskyddsföreningen. Den har å sin sida avtal med nästan alla försäkringsbolag i Sverige.

Vid en brand åker jag ut för det vi kallar restvärdesräddning. Branden i sig förstör ju vissa saker men sedan blir det sekundärskador också. Det kan vara vattenskador i bjälklag efter släckning eller till exempel rök som ger sot i

andra lägenheter i ett flerfamiljshus. I stället för att alla ska ringa sitt försäkringsbolag samord nas det via mig som restvärdesledare, berättar han.

Han konstaterar:

Tyvärr möter vi en hel del som inte har hemförsäkring. Då har jag inte mandat att hjäl pa dem utan de får stå för kostnaderna själva. Visar det sig att de åsamkat skadorna själva i en brand som spridit sig till andra lägenheter, ja, då måste de betala för andra också. Så mitt råd är alltid att skaffa en hemförsäkring. Något mer att tänka på?

Det man tänder har man ansvar för. Ljus, brasor, grillar…

GÖR BRANDKOLLEN!

4 Gå in på försäkringars hemsida och gör Brandkollen – och svara ärligt. För din egen skull.

4 Brandvarnare på varje våningsplan och i alla sovrum.

4 Byt batterier i brandvarnare.

4 Ha brandfilt och brandsläckare som alla vet var de finns.

4 Kolla utrymnings vägar.

4 Ha tända ljus under uppsikt – och inte nära brännbart material.

4 Låt laddare ligga fritt och inte över täckta.

4 Använd hushålls maskiner när du är hemma och vaken.

4 Gör ren spisfläk ten.

4 Elda enligt tillver karens råd.

Håkan Andersson på Gästrike Räddningstjänst kan det här med bränder – och vet vilka konsekvenser det kan bli.

TÄNK DIG för! Brinnande matolja, stearinljus som välter, gnistor från eldstäder… Det finns många faror. Gör Brandkollen hemma så undviker du många av dem. Lilla bilden: Håkan Andersson. FOTO: ISTOCKPHOTO (STORA BILDEN)

8 råd som gör dig säkrare

Tiderna är speciella. Många funderar kring sparande och annat. Hur ska man tänka? Vi bad två av Länsförsäkringars verkliga experter, Emma Persson och Trifa Chireh, ge åtta kloka råd.

Text Lena Nyblad

1Gör en översyn av ekonomin

Låt inte oron över privatekonomin ta över handen, försök att blunda för de värsta skrämselrubrikerna och gör en noggrann översyn av ekonomin. Hur mycket högre kostnader klarar ni för ränta/el/drivmedel? Om ni inte gör det – vad är planen?

2Låt inte känslorna styra

Fatta inga drastiska beslut utifrån enbart känslor. Börja inte tokamortera på bekostnad av annat sparande för att ”det känns bra i magen” och bind inte räntan bara för att grannen gjorde det.

3Fortsätt månadsspara

Har du möjlighet, fortsätt månadsspara. I dagsläget kan man på sin höjd få en procents ränta på sparpengar som ligger på ett bankkonto. Det betyder att pen sionssparande på sparkonto kan tappa i

värde vid ökad inflation. Historiskt har det visat sig att sparande som lagts på börsen i till exempel aktier eller fonder varit ett sätt att inflationssäkra.

4Se över risken i din pension

Se över dina fondval i tjänstepensionen, premiepensionen och det privata pen sionssparandet och sprid riskerna. Se all tid till att ha en ”allvädersportfölj” som är rustad för att klara olika marknads klimat. Inför och under pension kan det vara läge att dra ned risken för att bevara kapitalet och få jämnare utbetalningar.

5Se över efterlevandeskyddet

Klarar sig familjen bra på egen hand, blir pensionen lite högre utan skyddet? Sätt dig in i din tjänstepension och vilka aktiva val du kan göra. Efterlevan deskydd finns till för att ditt tjänstepen

sionskapital ska tillfalla din familj om du skulle gå bort innan du plockat ut hela kapitalet, men det kostar i form av att du får lägre pension.

6Involvera hela familjen

Om du har barn, involvera gärna dem i energisparåtgärder hemma. Det är direkt kontraproduktivt om du sänker inom husvärmen och tonåringarna fortsätter att duscha i 20 minuter var.

7Bortglömda bidraget

Många pensionärer med låg pension glömmer att söka bostadstillägg hos pensionsmyndigheten.

8Våga ta hjälp

Länsförsäkringar har kunniga medarbe tare som dagligen arbetar med det du själv kanske tycker känns svårt och krångligt.

EXPERTTIPS. Länsförsäkringars Emma Persson (till vänster) och Trifa Chireh bjuder på goda råd. Emma är privatekonom och Trifa pensionsekonom.

Trygghet gör skillnad. För all tid.

Vi satsar överskottet från våra verksamheter i mer gemenskap och vuxen närvaro bland våra unga. Som kund är du med och bidrar. Här, i Gävleborg.

Det sägs att något är på gång i Söderhamn. Och när saker sägs vill man ju gärna kontrollera om det stämmer. Därför åkte Bygds undersökande turistteam dit för att turista under 24 timmar – och lämnade stan imponerade. Text Lena Nyblad och Ola Liljedahl Foto Britt Mattsson

Smaka på Söderhamn

FIKASTADEN SÖDERHAMN. Per Elmefors, ny ägare till klassiska Rådhuskonditoriet, serverar Lisa Munthe och barnen Anna och Erik, som bor i Stockholm men regel bundet besöker Söderhamn.

MED BLICKEN mot hori sonten. Sjökapten Lars-Erik Mickelsson har full koll på M/S Moa och skärgården.

SÖDERHAMNSTIPS 1

Lars-Erik Mickels sons tre tips:

4 Ät på någon av restaurangerna i Inre hamnen.

4 Åk en tur med M/S Moa.

4 Fika på Rådhus konditoriet.

Sjökapten Lars-Erik Mickelsson tittar sig nöjt omkring.

Fartyget M/S Moa mår bra där hon ligger förtöjd vid kajen i Inre hamnen i Söderhamn. Och Inre hamnen mår dessutom bättre än på länge.

Vattnet i stan utnyttjas på ett helt annat sätt nu. Titta bara på Citycampingen med ställ platser för husbilar här intill, alltid full, och på restaurangerna här vid ån, säger han och pekar med skepparhanden.

På andra sidan ån ligger nybyggda restau rangen Bolivar Beach Bar i kvällssol och på samma sida som M/S Moa, bara några meter från fartyget, ligger Hunker Junker som snabbt blev en sommarfavorit i stan och intill den Plejset vid ån och det är kajakuthyrning och ribbåtar…

Ja, ni fattar.

För föreningen för M/S Moa som äger det

Vi har aldrig haft så mycket körningar som i år. Folk kommer från olika håll. Många dags turer och kvällsturer är fullbokade och dessut om är det en rad företag som vill hyra båten för olika aktiviteter. När det blivit mer liv i hamnen gynnas alla, berättar kapten Mickelsson, och sammanfattar med det vi hör många säga under vårt dygn:

Det händer mycket i Söderhamn.

Och då tänker man inte bara på den fysiska förändring som pågår genom det som kallas Centrumplanen där stora delar av centrum under några år nu förändras för att skapa en tydligare skärgårdsidentitet.

Sanningen är ju att Söderhamn alltid haft en fantastisk skärgård med 1 200 öar och pärlor som Skärså, Rönnskär och Prästgrundet, där

118 år gamla fartyget har satsningarna i Inre hamnen blivit ett lyft.

Själva staden däremot har ibland kämpat i motvind.

Det är där förändringen sker nu.

Inte minst i Inre hamnen.

När städer får ett lyft beror det ofta på en växelverkan. Driftiga entreprenörer och kom munala beslut marscherar plötsligt i takt. Att det finns en speciell anda i en stad är ofta en klyscha som marknadsförare slänger sig med. Men i Söderhamns fall finns en reell bakgrund till en sorts nu-fixar-vi-det-här-anda.

Egentligen föddes den kanske när Hälsinge flygflottilj F15 hade lagts ner för drygt 20 år sedan. Det som i media beskrevs med ord som ”dråpslag” och ”dödsstöt” svetsade på ett annat plan samman människor.

En accelerator för det vi kanske kan kalla för

Söderhamnsandan kom 2017 när staden genom förde den så kallades SM-veckan. Sådana veckor arrangeras både sommar och vinter sedan 2009 som ett multisportevenemang i samarbete mellan Riksidrottsförbundet och Sveriges Television. ”Alla” i Söderhamn hjälptes åt för att göra succé av SM-veckan och den festival som genomfördes parallellt och kallades Vinterkalaset. Och stan lyckades.

En del SM-veckor passerar obemärkta medan andra blir en stor framgång. Den i Söderhamn 2017 är kanske den som hyllats mest av alla. Söderhamnsbor gick man ur huse för att fixa fest medan Sverige tittade på i direktsänd tv och applåderade.

Det skapade någon form av kollektiv stolthet.

Lite på samma sätt som lilla Hofors växte av den nationella uppmärksamheten när insam lingen ”Med kärlek från Hofors” samlade in

Ta trapporna från stan till Östra berget och sedan trapporna upp i utsiktstornet Oscarsborg. Vi garanterar både hög puls och fin utsikt. Det byggdes 1895 och planerades byggas i trä men när Söderhamns Sång förening uppträdde för att samla in peng ar gick det så bra att man kostade på ett stentorn i stället.

EN HÖJDARE

för övrigt skådespelarikonen Ingrid Bergman spelade in sin första film.

Sofia Sahlberg, hotellchef. Middag i Inre hamnen. Kulturhuset Kvarnen.

SMÅSTADSKÄNSLA. En stunds avkoppling bland blommor i Rådhusparken.

SÖDERHAMNSTIPS 2

Sofia Sahlbergs tre tips:

4 Besök Skärså även om det inte ligger i stadskärnan.

4 Promenera i Gam la Öster.

4 Besök Månses Design.

galet mycket pengar till Musikhjälpen med hjälp av allt och alla.

Den där framåtandan kan man märka i Söderhamn även nu.

Kort sagt: Det händer mycket.

Emma Sundberg, som tillsammans med Ahmad Shalak äger Bolivar Beach Bar på Faxekajen, berättar:

En restaurang här har varit en dröm för mig sedan jag var liten. Vi hade planer redan när pandemin kom men fick skjuta på dessa då. När vi nu visade vår plan för kommunen var alla positiva och det gick väldigt smidigt. Det känns fint att vi bidrar till att det finns anledningar att åka in till stan nu.

Mitt i centrum ligger som sig bör Stadshot ellet.

Där har det stått stolt sedan 1879 och, precis som Söderhamn i stort, har det fått ett lyft

Sofia Sahlberg har arbetat där i olika roller i 25 år och blev hotellchef precis när pandemin slog till och lamslog allt.

Det finns ju ett romantiskt skimmer över ordet stadshotell. Det här är verkligen anrikt och vi jobbar för att leva upp till det. På var dagarna har vi mycket affärsfolk och projekt arbetare bland gästerna. Helgerna blir det helt andra typer av gäster. En del vill byta miljö med en helg här och eftersom Söderhamn är en stor idrottsstad har vi många sportgäster här, berättar hon.

Sommaren 2022 gick väldigt bra för hotellet.

Jag längtar verkligen till när ombygg naden av centrum blir klar. Det kommer att förändra hela stadsbilden.

på slutet. Nya restaurangen SoCo, med snygg innergård, har snabbt blivit en självklar del av stadslivet med satsningar på livemusik.

ENTREPRENÖR. Emma Sundberg är en av ägarna till succén Bolivar i Inre Hamnen.

”Skärgården knyts ihop med staden”

Jessica Dorf, destinationsutvecklare i Söderhamn sedan 2014, förklarar den pågående förändringen i staden.

Vi tar en promenad och ramlar över Rådhus konditoriet på Kyrkogatan, ett konditori känt inte minst för sin fantastiska 50-talsinredning. Nya ägare nu är Per Elmefors och Malin Åhman som är stolta över sitt Rådis:

Det är fantastiskt med ett ställe som funnits med så länge. Jag älskar att lyssna på pensionärerna som kommer in och berättar saker som ”jag tog moppen hit”, ”här träffade jag min flickvän”, ”där hade han en fickplunta gömd”, säger Per Elmefors och skrattar.

Vad folk väljer för fika?

Pariservåfflan är kanske populärast, tätt följd av napoleonbakelsen framåt helgen.

Påtår tar vi på ett annat klassiskt Söder hamnskonditori: Tewes på Köpmangatan.

Och tretår på nya Våffelbruket i Kvarnen.

Sjölins Bröd, äldsta bageriet i stan, hann vi inte med – men siktar på vid nästa besök.

SÖDERHAMNSTIPS 3

Jessica Dorfs tre tips: 4 Upplev Söder hamns skärgård. 4 Besök världsarvs gården Erik-Anders. 4 Se Söderhamn/ F15 Flygmuseum.

– Den har pågått ett tag men pandemin gjorde att intresset för oss ökade. Vår skärgård sticker ju ut i Gävleborg. Det vet vi sedan länge. Men nu knyter vi ihop den med staden, där Inre hamnen håller på att bli ett nav. Vi säger att skärgården plockas in i stadskärnan, säger hon. Hela sträckan från Resecentrum vid E4 till hamnen ingår i centrumförvandligen.

Antalet gästnätter har ökat flera år i rad nu. Mellan 2020 och 2021 ökade vi med 21 pro cent och då hade vi ändå ökat året innan också. 2022 ser väldigt lovande ut. I statistiken ser man att vi i princip har lika många gästnätter som turistmetropolen Järvsö, berättar hon.

Framgångsfaktorn, menar hon, är att kom munen jobbar hårt tillsammans med näringslivet och föreningslivet med att utveckla Söderhamn till en attraktiv plats att bo, leva och verka på. Och en plats som många gärna vill besöka.

FULL FART framåt. Destinationsutvecklaren

Jessica Dorf ser att mycket händer i Söderhamn. Stadsbilden förändras och antalet gästnätter bara ökar.

Rådhuskonditoriet.

Våffelbruket.

En månad på prov har blivit åtta år

Moutaz Hasan kom till Sverige och Sandviken från Syrien för åtta år sedan med sin fru Lama. Under de åren har de två blivit fyra och en praktikplats på Länsförsäkringar Gävleborg blivit jobb, först i kundservice och nu på affärsstöd.

Vi tänkte att vi provar en månad men här är vi fortfarande, konstaterar han.

Hemma hos familjen Hasan står det arabiska kaffet redan på bordet i fina koppar. Det är starkt och gott och skulle kunna symbolisera den lilla familjen.

Livet i lägenhet på Högbovägen är väldigt annorlunda från det liv de levde i mångmiljon staden Damaskus. Där finns familjen, vännerna och vädret.

Jag kommer ihåg när vi först kom hit. Det var jättekallt fast det var i slutet av juli. Och jag minns att man inte såg några människor, bara bilar och hus när vi gick på stan. Vi tänkte, vad ska vi göra här? Men vi kom hit för att starta ett nytt liv och situationen i Syrien var sådan att man ville därifrån mer än att man tänkte på vad man skulle göra dit man kom.

Både Moutaz och Lama pratar engelska och arabiska och ville så fort som möjligt lära sig svenska. Språkpraktik på Länsförsäkringar Gävleborg via ”En bra start” blev en bra början. Sedan gick det ganska fort. Jag fick anställ

ning här i Sandviken i ett år som säljare, sedan sökte jag och fick tjänst på kundservice i Gävle och jobbade där i två år, och efter det bytte jag till affärsstöd 2020. Jag trivs jättebra på jobbet. Moutaz tycker att han blivit bra mottagen i Sverige.

Alla var snälla redan från början trots att jag hade svårigheter med språket. Många var in tresserade av att prata med mig. Jag gjorde bland annat en liten presentation om försäkringar och bank i Syrien för några arbetskamrater.

Och på den vägen är det.

I och med att han pratar tre språk har han många gånger kunnat fungera som tolk.

Moutaz kommer ursprungligen från staden Homs (en av de städer som drabbades hårdast av kriget) men bodde tio år i huvudstaden Damas kus, pluggade ekonomi och jobbade sedan inom bank och försäkring. Lama pluggade också ekonomi och jobbar i dag med redovisning i Sandviken.

Vår flykt gick bra. Vi hörde mycket hur

Text Lena Nyblad Foto Stéfan Estassy

FAKTA MOUTAZ HASAN

Namn: Moutaz Hasan

Ålder: 38 år

Familj: Frun Lama Darwish och barnen Emelie, 6, och Sief, 3.

Gör: Jobbar inom affärsstöd hos Länsför säkringar Gävleborg på kontoret i Gävle. Bor: I lägenhet i Sandviken.

Fritidsintressen: Förutom att umgås med familj och vänner tränar han gärna på gym, spelar gitarr, tittar på sport och film och lyssnar på musik, helst jazz.

svårt det var för andra människor men det gick bra för oss, säger han.

Men Moutaz konstaterar också att priset var högt. Det var jobbigt att lämna sitt hemland, föräldrar, syskon och allt som var deras liv.

Det är svårt, särskilt när man har små barn. Vi är vana vid att generationer hjälper varandra. Det är verkligen ett helt annat liv, på både gott och ont.

Men mycket är tryggt och bra med livet i Sveri ge och Sandviken.

Det finns många fördelar med livet här, det är smidigt och på många sätt lättare. Vi kom hit för att starta ett nytt liv. Det var inget tillfälligt. Jag har inte tänkt att vi kommer att bo här hela livet men vi har det bra nu.

Under pandemin har Moutaz jobbat mycket hemma och kan fortfarande göra det ibland. När han inte arbetar gör han främst saker med familjen.

Vi reser mycket och åker på utflykter i bil till Stockholm, Dalarna och Hälsingland. Det finns mycket att utforska och när vi har semes ter försöker vi åka utomlands, till ställen som passar barnen.

Framtiden?

Jag vet inte. Innan jag kom till Sverige jobbade jag på ett återförsäkringsbolag (där för säkringsbolag tecknar egna försäkringar för att sprida risker). Det är det roligaste jobb jag haft.

Jag skulle vilja göra samma sak här i Sverige men det tar tid. Jag vill gärna utvecklas och gå vidare i jobbet.

MÅNGA STRÄNGAR på sin lyra. Moutaz Hasan arbetar på affärstöd när han inte lirar gitarr, tränar, reser…

FOTO: STEFAN ESTASSY

Text Ola Liljedahl Illustration Emma Harrysson

Post varje dag – med pistolens hjälp

Jens Dyssvold var en lantbrevbärare med rejäl och prydlig mustasch som i slutet av 1800-talet en gång i veckan gjorde sin tur mellan Mellansjö och Vallsjö i de norra delarna av det som idag är Ljusdals kommun.

Vid ett tillfälle togs ett foto på honom.

Han står stolt och leende i postuni form med en fotogenlykta i handen, vil ket man i dag kan tycka ser lite charmigt ut, men det man framför allt slås av nu långt senare är vad man ser i hans bälte.

En revolver.

Jo, det är sant.

Brevbäring i glesbygd, lantbrevbäring som det kallas, infördes efter beslut av 1877 års riksdag. Jens Dyssvold och hans kollegor gick till fots. I slutet av 1880-ta let dök även brevbärare på hästskjuts upp – något de själva fick bekosta – innan cykeln och så småningom motorcykel och bil började ta över.

Mycket kunde hända lantbrevbära re i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Inte minst var en lång tur i glest bebyggda trakter i norra Hälsing land farlig. Vilda djur kunde dyka upp men framför allt var risken för rån stor.

Posttransporter hade länge behövts skyddas på olika sätt, precis som dagens värdetransporter, och sabeln var det viktigaste tjänstevapnet, men från 1839 utrustades postiljonerna med pistoler. Under 1870-talet började Posten byta ut pistolerna mot den tidens moderna revolvrar, inköpta från armén, men ef tersom lantbrevbärarna ofta gick till fots fick de en ännu smidigare och lättare modell.

Jens Dyssvold bar en sådan när en fotograf tog det där fotot på honom.

Tänk om han då hade vetat att det fotot skulle bli vykort 1978 till ett hundraårsjubileum av lantbrevbärandet. Vykortet inspirerade så att lantbrevbä

rare Dyssvold blev både träskulptur och porslinsfigurin.

Och nu 2022 en illustration i den här tidningen.

Det var länge inte tillåtet för kvinnor att vara lantbrevbärare. Ett motiv som anfördes var att kvinnor inte kunde bära skjutvapen. Först 1917 blev det tillåtet att kontraktera kvinnliga lantbrevbärare. 17 kvinnor lockades av yrket och kontrakte rades det året (av 2 500 totalt).

Revolvrarna fanns för övrigt i Postens centralförråd ända till 1962. Ett annat självförsvarsverktyg i Postens arsenal var en batong, specialtillverkad för Postverket med en kärna av stål och ett hölje av gummi. De 3 000 exemplar som levererades bar texten ”Slå ej mot huvudet!”.

Vad Jens Dyssvold skulle ha tyckt om dagens stora postdebatt i Gävleborg, den om att post bara delas ut varannan dag, kan man fundera på.

Samla dina bank- och försäkringstjänster hos oss och bli helkund. Då får du upp till 20 procents rabatt på dina försäkringar och en smidig överblick på hela din ekonomi. Läs mer på LFgavleborg.se/helkund