Hej Gävleborgare

HEJ

HÄLSINGAR OCH GÄSTRIKAR. TILLSAMMANS ÄR VI GÄVLEBORGARE. VI SA HEJ TILL NÅGRA AV OSS OCH FICK SMÅ INBLICKAR I ALLDELES VANLIGT OVANLIGA LIV.

GÄVLEBORGARE

Återvinningsgävleborgaren

När man träffar Anna Sand undrar man om människan är hundra år. Inte för att hon ser en dag äldre ut än sina 46, men allt hon har gjort…

Organisationsutvecklare på Svenska Basketbollförbundet, äventyrsledare, jobbcoach, behandlingsassistent, resande säljare, konferenssäljare, trädgårdsarbetare. Bland annat. Dessutom spelade hon basket på elitnivå upp i 30-årsåldern och har varit tränare.

Energi skulle kunna vara hennes mellannamn.

Just idrottsbakgrunden tror hon format henne mycket. Den lärde henne bland annat att kämpa för det man vill uppnå. Nu driver hon företaget Cirkuleramera tillsammans med sin tidigare mentor Peter Nordin.

Företaget erbjuder recyclingabonnemang där kunderna får veckovis hämtning av pappersförpackningar, glas, metall och plast. Dessutom hämtar de grovsopor.

Anna är inte rädd för skitiga händer. – Det kan handla om allt från en soffa till en hel förrådsstädning. Vi kan fixa det mesta och jag gillar när man kan pussla ihop saker till något bra, att kunna vara flexibel.

Som den gången då en äldre dam ville bli av med sin köksmöbel och behövde en mindre. – Klart vi fixade det! Vi vill ju gärna bidra till återbruk på olika sätt, säger hon och konstaterar att idén kändes bra och på något sätt självklar när den dök upp hösten 2021. – Det ligger i tiden och handlar om smarta tjänster som hjälper människor att göra rätt.

De båda delägarna ser den gemensamma ”babyn” Cirkuleramera som något nytt och spännande.

De samarbetar med bland annat Erikshjälpen. Företaget har också kontakt med kommunens dagliga verksamhet för människor med olika funktionsnedsättningar, EDV. Tankarna och planerna är många och målet är att anställa och skapa en trygg arbetsplats där människor får plats.

Och att göra samhället lite bättre.

Men de skyndar långsamt. – Vi gör allt själva och jobbar hemifrån eller från bussen som vi köpt in. Vi märker att intresset är stort och hoppas kunna anställa folk inom en snar framtid.

Någon undrar hur hon vågar testa så mycket nytt. – Äh, jag tror inte man ska tänka för mycket. Ofta är det bara att göra. Jag trivs med att hoppa på saker. Jag menar, vad är det värsta som kan hända?

Gävleborgshövdingen

Per Bill är landshövding i Gävleborg.

Men är den tidigare moderate riksdagsledamoten, doktorn i medicinsk vetenskap och Uppsalabon en gävleborgare? – När jag längtar hem nu så är det hem till slottet i Gävle, slår han fast.

Efter sex och ett halvt år som landshövding känner sig Per Bill numera som en gävleborgare.

Men även tidigare hade länet en stor plats i det Billska hjärtat. Han säger att hälften av blodet kommer från Hälsingland med en pappa från Hudiksvall. – Mina första minnen från det här länet är de långa sandstränderna på Maln utanför Hudiksvall. Jag tillbringade varje sommar där och åker fortfarande gärna dit.

Per Bill är en friluftsmänniska som går ungefär fem mil i veckan, gärna i Boulognerskogen i Gävle med eller utan hund.

Till favoritplatserna i länet hör också Färnebofjärdens nationalpark som röstats fram som Sveriges finaste naturreservat. – En annan favorit är Järvsöbacken som är makalöst härlig alla årstider. Man kan gå där på hösten, åka skidor på vintern och cykla på sommaren, konstaterar han.

Han funderar på frågan vad som är det roligaste med jobbet. – Variationen! Det är förstås väldigt motiverande när vi hjälper till under bränderna i Hälsingland eller under pandemin. Eller när vi lyckas locka Microsoft att etablera sig i vårt län fastän varenda kommun i hela Europa skulle vilja ha dem. Men det är också kul att vara ute och hålla ett tal på någon hembygdsgård på en nationaldag och träffa länsbor.

Han ser en ljus framtid för Gävleborg. – Vi har ett fantastiskt läge, en timmes resa från Sveriges huvudflygplats. Det kallar man i Frankrike för ”Greater Paris”. Det innebär att Gävle hamn med det synsättet egentligen är Stockholms norra hamn också. – Pandemin har visat att det i många fall går bra att sköta sitt jobb på distans, vilket är en fantastisk möjlighet för län som Gävleborg. För om man kan jobba från sin stora, fina villa med utsikt över vatten utanför Ljusdal eller Bollnäs och på några timmar kan ta sig till Stockholm, kan man bygga upp ett trevligt liv för sig och sin familj.

Per Bill är länets landshövding i två och ett halvt år till.

Samlargävleborgaren

När bensinmacken i Lörstrand invigdes 1953 var det en stor dag. När riksvägen drogs om och Esso bestämde sig för att lägga ner 1965 var det en tyngre dag.

Bensinstationen stod där och förföll så småningom.

Några hundra meter därifrån bor Stig Borg. Han hade alltid gillat prylar som hade med bensinstationer och lanthandel att göra. – Det kändes sorgligt att det knappt fanns någon kvar av den typen av mackar. När jag 2005 hörde att det fanns ett rivningsföreläggande kontaktade jag Ljusdals kommun, minns han.

Åtta månader senare hade han rustat macken. – Att jag hade ett byggföretag underlättade säkert både kontakterna med kommunen och själva rusten, säger han.

I dag håller hans byggföretag till där och han har byggt en maskinhall intill macken som han genom att titta på gamla foton återställt till sin glans dagar. – I den har jag hela min samling. Det lär faktiskt vara en av de största samlingarna av den här typen av saker. Essos gamla chefer var faktiskt här på besök en gång och fick lite tårar i ögonen, berättar han.

Hans gamla Essostation, som numera heter Lörstrands Nostalgimack, syns från riksväg 83 och mängder av människor svänger ner för att få att en nostalgidos. En period hade han veteranmarknad där varje år och fortfarande hålls många bilträffar där.

Stig Borg har alltid haft många järn i elden. – Ta bara Länsförsäkringar. Där inledde jag ett samarbete 1974. Jag hjälpte dem med skador i många år, sålde försäkringar och var lokalombud i Ljusdal i säkert 20 år, hjälpte till med skadeförebyggande arbete och så vidare.

Om han samlar fortfarande? Självklart!

FOTO: ULF BERGLUND

Vykort från förr

Hej, Framtiden! Så här ser Stortorget ut i Gävle en solig dag 1962. Titta på de nya moderna bussarna och de välklädda människorna! Vänliga hälsningar från Förr

RÄDDARE I NÖDEN.

Brandsläckaren ska finnas lättillgänglig i varje hem.

287 767

invånare bor i Gävleborg, en ökning med 265 invånare 2021.

Befolkningsutveckling 2021

Bollnäs 26 753 (- 56) Gävle 103 136 (+ 232) Hofors 9 578 (+ 9) Hudiksvall 37 744 (+ 213) Ljusdal 18 804 (- 63) Nordanstig 9 480 (- 3) Ockelbo 5 865 (- 19) Ovanåker 11 711 (+ 39) Sandviken 39 250 (- 40) Söderhamn 25 446 (- 46) (Källa: SCB) +265! Selma (27 bebisar) och Lucas (28 bebisar) var vanligaste namnen på nyfödda i Gävleborg 2021. Att jämföra med hela landets Alice och Noah. Alice låg i topp för femte året i rad…

Hej, Selma!

Visste du…

…att Gävleborg inrättades 29 juni 1762 när man avskilde landskapen Gästrikland, Hälsingland och Härjedalen från Västernorrlands län.

…att Gävleborg har en biltäthet på 533 bilar per 1 000 invånare.

Citatet

”Ju äldre jag har blivit, desto mer intresserad blir jag av själva pappret runt presenten.”

(Ernst Kirchsteiger filosoferar)

Lisbeths boktips

Debutroman med mycket spänning

”Rovhjärtat” handlar om socionomen Annie Ljung, bosatt i Stockholm sedan hon 17 år tidigare flydde från den lilla byn i Ångermanland. Planen var att aldrig återvända, minnena är svåra från tiden då hon kände sig utdömd av invånarna i hembyn. När dementa mamman Birgitta nu irrat ut från sitt boende i kylan och hittas förvirrad och nerkyld tvingas Annie hemåt igen.

Annies släkting Sven är tryggheten för Annie och när hans 17-åriga dotter Saga plötsligt försvinner känner Annie att hon måste hjälpa till i letandet. Har Sagas försvinnande någon koppling till Annie?

Snart stöter Annie på ungdomskärleken Johan, känslorna är blandade och hon vill helst fly tillbaka till Stockholm direkt.

Ulrika Rolfsdotter, bosatt i Tolvfors, Gävle har debuterat med en stark spänningsroman, språket är målande och händelseförloppet inledningsvis lite långsamt men ständigt accelererande allt eftersom vi får följa med i en berättelse där inget är som det ser ut. Lisbeth Häggström har instakontot #betttybook

FAMILJEMYS? Pappa Lars Winges, sonen Melker, dottern Lova med hunden Zelda och mamma Pernilla drabbades av översvämningarna i Gävle – men bestämde sig för att ta sin an problemen med en positiv attityd.

Den 18 augusti 2021 blev ett datum att minnas för familjen Winges i Sätra i Gävle. När de väcktes mitt i natten av yngsta dottern med orden ”det är vatten i källaren” kunde de inte ana vad som väntade - men konstigt nog har översvämningen också lett till något bra.

Text Lena Nyblad Foto Britt Mattsson

U Ursäkta röran…

…men slutet gott i Gävle

Tänk er att familjen går och lägger sig en tisdagskväll. Allt är som vanligt. De tre barnen har sina egna rum klara i källaren efter en lång och stor renovering som avslutades ett halvår tidigare. Nästa morgon väntar jobb och skolstart.

Tror alla.

Några timmar senare kommer dottern Lova upp till föräldrarnas sovrum. Regnet som vräkte ner över Gävle har letat sig in i källaren genom avloppsrören. – Det var kaos och allt flöt omkring, minns Lars Winges.

VAD HÄNDER? Familjen Winges tog bilder när vattnet steg.

FAKTA WINGES

Familj: Pappa Lars Winges, verkschef borrstålsfabriken på Sandvik Materials Technology, mamma Pernilla, idrottslärare på Borgarskolan i Gävle, Melker, 16 år, Milla, 14 år, och Lova, 11 år, samt hunden Zelda. Bor: Hus på Igeltjärnsvägen i Sätra.

Familjen visar fem månader efter den där natten runt i huset som varit en byggarbetsplats sedan dess. Men nu ser det, äntligen, lika fint ut som innan. – Ja, det ser faktiskt ut precis som det gjorde innan översvämningen. Vi kände inget behov att för egen del bekosta några förändringar eftersom källaren redan var som vi ville ha den.

De hade slagit ut väggar och gjort om till rum för de tre barnen, tv-rum, badrum med bastu, förråd… Den luttrade pappan, som först jobbat hårt med renoveringen och sedan med återställandet efter översvämningen, suckar åt minnet.

Vatten från avlopp i badrum och förråd spred sig över hela golven. – Vi väckte alla barnen och sedan började vi bära. Lars försökte stoppa vattnet men det gick ju inte. Vi höll på till klockan fem och kunde ändå rädda mycket kläder och elektronik, berättar Pernilla Winges.

Grannarna kom och knackade på och hade också vatten i källaren. – Vi var lite olika drabbade. Någon hade lika mycket vatten som vi hade, någon bara någon centimeter vatten och någon klarade sig helt, berättar Lars Winges.

De funderar på frågan vad som var värst där och då. – Var ska man börja? Vad ska man göra? Jag gjorde faktiskt vår skadeanmälan klockan fem på morgonen när vi fått undan det mest akuta. Jag fick svar halv åtta och det första de tryckte på från Länsförsäkringar var personsäkerheten, att vi inte skulle gå ner i källaren om det fanns risk för skador, berättar Lars Winges.

De försökte pumpa ur vatten och mycket rann också undan ganska snabbt. När de så småningom fick besked att det var okej att börja riva tog han hjälp av en kompis.

Länsförsäkringar Gävleborg kom med alternativ för renoveringen. – Vi valde att vara byggherrar och ta kontakt med hantverkare själva. Vi hade tur som hade kontakt med snickare redan, efter vår renovering, så han kom redan på måndagen. Han har gett offerter som jag skickat till Länsförsäkringar. Det har inte varit några problem och snickaren har varit enormt stöttande och hjälpt oss mycket.

Paret Winges har skrivit en dagbok om vad som hände. Den var bra att ha i efterhand för att se vad som hände och hur mycket de själva hade jobbat – och Lars har gjort en utvärdering som kanske försäkringsbolaget kan ha nytta av. – Först kändes det jobbigt att bo så trångt, alla fem på övervåningen igen i ett sovrum och på soffan i vardagsrummet. Men med facit i hand har nog det tyngsta varit att ha hantverkare som kommer och går från tidigt på morgonen i flera månader. Speciellt i början med saneringsfirman där det var lite svårt med kommunikationen, säger Pernilla Winges.

Hela familjen konstaterar att det ändå på det stora hela har gått bra. – Vårt angreppssätt, efter att vi förstod att vi skulle få bra hjälp av Länsförsäkringar, var att fästa blicken på att allt kommer att bli återställt och att kämpa på i positiv anda. Det var ju som en katastrofzon där i Gävle i augusti, så det gäller trots allt att man har förståelse för att det var en exceptionell situation, säger Lars Winges.

Att allt blev ett enda kaos syns fortfarande på altanen. Någon ska åka skridskor, men var är hjälmen? Täckbyxorna, var är de? Pjäxorna, någon?

PÅ GÅNG. Hos Lars och Pernilla Winges är det mesta av källaren återställd nu – men badrummet återstår.

– Det har inte varit någon struktur direkt. Man trodde ju inte i augusti att man skulle behöva ha koll på vintergrejorna, konstaterar Pernilla.

Sonen Melker tycker att det var småjobbigt ibland: – Vi hade så få platser att sova på att vi fick turas om att sova på luftmadrass. Nu är det skönt att bo i sitt eget rum igen, säger han.

I vardagsrummet hade de kartonger som garderober och minns hur det var som ett enda stort omklädningsrum i många månader. Mellandottern undrade vid något tillfälle om det inte fanns någonstans där hon kunde få vara i fred.

Eh… tvättstugan, kanske?

Familjen visar bilder i datorn och minns.

– Vi fick efter de första kontakterna en egen handläggare i Umeå, Patrik Burman. Han har varit jättetydlig, han har svarat på allt och varit ett stort stöd. Det blir ju många sakfrågor som vi inte har koll på. Ett exempel: Det hade gått hantverkare i trappan så den var skadad. Det visade sig att det inte ingår i försäkringen, det måste vi själva ta upp med entreprenören.

Pernilla är tacksam att hennes man skött mycket av korrespondensen. Det har blivit många mejl och många samtal.

De ser positiva saker med hela situationen också – inte bara att de insett att det faktiskt går att leva med en toalett även om man är fem personer. – En granne fixade en samling tidigt där vi alla pratade om hur vi hade drabbats, hur kontakterna med försäkringsbolagen fungerade och liknande. Vi grannar har kommit närmare varandra genom det här, säger Pernilla.

Ja, numera är en av grannarna deras hundvakt.

Eftersom de fick 120 kronor i timmen för eget arbete tog Lars in ungdomarna i IK Sätras P 17-lag där han är lagledare. Tio killar jobbade en lördag med att slänga sopor efter översvämningen. – Alla vann på det! Killarna tjänade pengar, vi fick mycket gjort och det blev billigt för försäkringsbolaget, säger Lars Winges.

Och även om en del arbete återstår i källaren slår han fast: – En nära vän till mig gick bort i cancer söndagen innan det här hände och det gör att man får andra perspektiv. Det här handlade bara om materiella ting.

»Vårt angreppssätt, efter att vi förstod att vi skulle få bra hjälp av Länsförsäkringar, var att fästa blicken på att allt kommer att bli återställt och att kämpa på i positiv anda.«