Kungen som blev King

Det började med Joel Svensson och hans mamma på 20 kvadratmeter. Nu har företaget Partykungen vuxit till 7 500 kvadratmeter, har 75 anställda och omsätter 310 miljoner. Vi träffade Joel som är både grundare och vd – men titulerar sig Director of Fun!

Text Lena Nyblad Foto Britt Mattsson

Företaget som alltid har party

Skylten på byggnaden säger en del om utvecklingen. Där står det inte Partykungen utan Partyking. Det som började med 200 maskeradartiklar som såldes mest i Gävletrakten har vuxit till ett e-handelsföretag med 40 000 artiklar som säljer i fyra länder. – Sverige, Norge, Danmark och Finland är vår marknad just nu. Vi säljer nästan lika mycket utomlands som i Sverige där vi fortfarande är Partykungen. Målet är att omsätta 500 miljoner, en halv miljard, om tre år. Vi tittar på Nederländerna och Belgien nu som potentiella marknader, berättar Joel Svensson.

Det är förstås en imponerande utveckling på tolv år.

Men frågan är om inte själva starten fortfarande är den historia som får de flesta att gapa. Joel Svensson skrattar och berättar den gärna igen.

– Min mamma Eva har Asperger och hade varit arbetslös i flera år. Hon mådde förstås dåligt av det men jag visste ju vad hon gick för. När hon fyllde 50 år bestämde jag mig därför för att ge henne ett jobb i present och skrev det på ett presentkort. Där någonstans föddes Partykungen. Jag och morsan på 20 kvadrat…

Jodå, mamma jobbar fortfarande kvar.

Men nu med många kollegor.

I en fantastisk blandning.

Joel Svensson brinner nämligen för mångfald. – Som arbetsgivare är det lätt att man anställer folk som är som en själv men man mår bra av mångfald. I och med att mamma har sin Asperger vet jag ju det. Vi jobbar väldigt tätt med Samhall och gör inte skillnad på personal därifrån och vår egen personal. Att det sedan

MIMMI LINDBERG packar chips och gillar sitt jobb.

ANDREAS ÖHAGEN har lite guldig fredagsfeeling.

MERON ABRAHA packar en beställning.

finns människor som har begränsningar, både fysiska och mentala, vet vi och det är väldigt viktigt att alla får vara den man är. Vi försöker hitta arbetsanpassningar som gör att det funkar för alla, förklarar han.

Andreas Öhagen har den här dagen dragit på sig fin guldskjorta för att få lite fredagsfeeling. – Jag är inhyrd här via Samhall, i och med att jag har en adhd-diagnos, och började i september förra året. Jag blev placerad här och var kanske lite skeptisk först. När jag väl kom hit kände jag att det är en väldigt skön stämning. Arbetet är upplagt på ett bra sätt och jag gillar att det är viktigt hur man bemöter varandra. Det är helt klart en av de bästa arbetsplatserna jag varit på, säger han.

Mångfald handlar ju om mycket annat också.

Joel Svensson förklarar:

– Vi har medarbetare med väldigt olika bakgrund. Vi har en ung snittålder men vill annars ha mångfald så långt det är möjligt när det gäller ålder, kön, religion. Vår affärsidé är att erbjuda ett stort och varierande sortiment av maskeradkläder, partyprylar och roliga presenter.

Därför, förklarar han, är mångfalden ett affärsverktyg också.

Allt är inte bara påsk, jul och studenten. – Ta bara det faktum att vi har uppåt en miljon muslimer i Sverige. Många av dem firar Eid när fastan är slut. Som företag är det förstås viktigt att känna till. Andra grupper har andra högtider.

Halloween, för att nämna ett annat exempel, har i hundra år varit en av de största högtiderna i USA men slog igenom först för 20 år sedan

VD-STOLEN. Eller inte. Joel Svensson är både grundare och vd på Partykungen – men titulerar sig Director of Fun!

RÄTT SAK på rätt plats. Oscar Wahlberg optimerar förvaringslösningar.

FAKTA PARTYKING/ PARTYKUNGEN

E-handelsföretag i Gävle som grundades av Joel Svensson. År 2009 lanserades partykungen.se. I dag har företaget 75 anställda och omsätter 310 miljoner. Det är marknadsledande på maskeradkläder och partyprylar. Försäljningen sker i Sverige, Norge, Danmark och Finland. i Sverige. Det behövs extrapersonal inför den helgen.

Han visar oss in på lagret. Det är hjärtat av verksamheten. Härifrån packas och skickas, ja, allt. Packborden står på rad. Medarbetarna ska känna att de kan och får stå och prata med varandra.

Amanda Eriksson, 23, lägger prylar i en Norgevagn och en Finlandsvagn. – Norrmän beställer mycket godis, skrattar hon, jag har jobbat här i fyra år och trivs hur bra som helst. Det känns som en familj och det är alltid roligt att komma till jobbet. Vi har kul på rasterna.

Joel Svensson konstaterar: – Vårt mantra är fight boredom, bekämpa tristessen, för ingen vill ju ha tråkigt. Inte heller på jobbet.

I personalutrymmen finns därför ett litet gym, olika viloplatser, hängmatta, pingisbord, hockeyspel – och en lång rutschkana för den som törs.

Sortimentet på hyllorna är brett. Från stora högtalare till storsäljaren heliumballonger. – Vi vill vara one-stop-shop för party, man ska inte behöva vända sig någon annanstans, slår Joel Svensson fast.

Han säger att hållbarhet, förstås, är en växande fråga. – Vi arbetar på det och har möjlighet att påverka i och med att vi är så stora. Vi kan ställa krav på leverantörer för att få mer plastfria produkter, bättre förpackningar, återanvändning… – Vi samarbetar med sjukhus och Röda Korset och skänker hela produkter vi inte kan sälja, kanske för att en förpackning är trasig, eller för att det är kort datum på godis, snacks eller läsk.

När pandemin kom tappade företaget 40 procent av omsättningen över en natt. – Men tack vare permitteringsstöd har vi ändå klarat oss bra och har sluppit säga upp folk. Det känns skönt. Vi har trots allt många människors levebröd på vårt ansvar. Fördelen för oss som ett online-företag var att folk generellt började handla mer på nätet under pandemin. Många satsade lite extra men i lite mindre format, kändes det som. Vi såg därför trots allt vissa positiva effekter.

Vi ber honom gå tillbaka i minnet till starten på de 20 kvadratmetrarna.

Han funderar högt: – Jag hade nog inte kunnat tänka mig att det skulle gå så här bra. Och bli så här stort. Jag var ju glad om mamma kunde ha ett jobb och en rimlig lön.

PROFESSOR på universiteten i Cambridge och Uppsala. Bland annat. Stefan Brink kan mer om Skandinavien än de flesta.

I huvudet på en ”bonnläpp från Ytteryg”

Det sägs att det finns en ort i Hälsingland som fick sitt namn för att det ingenstans sker så många vänsterprassel som där. Njutånger. När man lite tveksamt frågar sig om det verkligen kan stämma inser man att det är bättre att fråga någon som verkligen kan sin namnhistoria – professor Stefan Brink.

Text Ola Liljedahl Foto Peter Cederling

Vi sitter på ett kafé med en bonnläpp från Ytteryg som i andra sammanhang tituleras Mr Stefan Brink och är professor i Scandinavian Studies vid University of demisk karriär ägnade Stefan Brink till stor del åt att forska kring just ortnamn och den andra halvan har han vigt åt Nordens äldre samhälle, språk och kultur. I höstas kom hans senaste bok, ”Thraldom” (400 sidor om slaveriet under Cambridge. Vi ska reda ut det här Njutånger och försöka förstås varför orter heter som de gör. ”Bonnläpp från Ytteryg” är Stefan Brinks egna ord, bör betonas.

Låt oss återkomma till Njutånger.

Hur som helst.

Den första halvan av en imponerande akavikingatiden), ut på ansedda förlaget Oxford University Press. Jodå, han har varit gästprofessor på Harvard i USA också, världens bästa universitet som det brukar kallas, och inledde då sin tid där med att presentera sig just som ”a redneck from northern Sweden, en bonnläpp från norra Sverige”.

»Gävleborgs län är den mest ohistoriska oegentliga konstruktion som gjorts. Man tog en del av Uppland och kopplade ihop med Norrlands på den tiden ekonomiskt viktigaste landskap, Hälsingland, och skapade ett län.»

Han skrattar åt minnet av de prominenta åhörarnas tappade hakor. – Men det är ju sant, säger han, jag är född på gården Brinks i Ytteryg nära Färila i Hälsingland. Min pappa och hans bror var tvillingar. Brorsan var tre minuter äldre så han fick ta över gården medan min pappa cyklade, jo cyklade, till Karlstad för att skriva ett prov och kom på så sätt in på lärarseminariet. 37 mil. Och sedan tillbaka.

När pappa Brink fick en tjänst som byskolelärare i Huskölen, en mil nordväst om Kårböle mitt i ingenstans, flyttade familjen in i en lägenhet i skolhuset.

Stefan Brink är en bra berättare. – Men det är komplicerat med ortnamn, säger han, Ytteryg, där jag föddes, finns det egentligen ingen riktig förklaring till. Huskölen, där vi bodde sedan, är lättare. Köl är ett gammalt ord för högland, så Huskölen betyder helt enkelt Hus på höglandet. När pappa fick en lärartjänst i Ljusdal flyttade vi dit på 1960-talet.

Han ser frågan i våra ögon. – Ljusdal? Ja, det låter ju enkelt. En ljus dal. Men…

När Stefan Brink berättar om ortnamn är det många men. För få saker är så enkla som det låter. Bergvik, till exempel, kommer inte alls av ett berg vid en vik utan berg härstammar från ett gammalt ord, ”bera”, för björnhona. –… och Ljusdal är inte så enkelt som det låter. Ljus i Ljusdal kommer nog av ett gammalt sjönamn, Lius, som kan vara det gamla namnet på Kyrksjön i Ljusdal.

Han förklarar hur ord skrevs på medeltiden och kommer in på ”vokalvändning som vi hade i svenskan på den tiden på samma sätt som engelskan och tyskan har fortfarande…”

Vi nickar, letar i minnet efter skillnaden på vokaler och konsonanter, och låtsas förstå. – Men det finns ingen säker förklaring till Ljusdal. Jag tar upp det och förklarar mer ingående i min doktorsavhandling om sockenbildning i Sverige. Läs gärna den. 500 sidor, varav 300 om Hälsingland, skrattar han.

Hälsingland, förresten. Och Gästrikland. Tillsammans bildar de två landskapen Gävleborg. – Gävleborgs län är den mest ohistoriska oegentliga konstruktion som gjorts. Man tog en del av Uppland och kopplade ihop med Norrlands på den tiden ekonomiskt viktigaste landskap, Hälsingland, och skapade ett län. Hudiksvall skulle bli residensstad, men det var för långt från Stockholm, tyckte politikerna, så Gävle fick bli det istället, slår Stefan Brink fast.

Eftersom detta skedde på 1600- och 1700-talen har alla glömt och förlåtit detta – utom professor Brink. – Det är det sämsta som hänt Hälsingland någonsin, suckar han.

Är man ledamot av Hälsinge Akademi så är man.

Namnet Hälsingland har Stefan Brink forskat kring. – Hälsingland är ett gammalt land, som Ångermanland, Jämtland, Värmland. Förleden i de land-namnen är namnen på folket som bodde där. Hälsingar, ångermän, jämtar och värmar. De landen hittar vi i gamla tingssammanslutningar som är den äldsta administrativa indelningen vi har, från långt före vikingatiden. Därför är landen det intressanta, inte länen som är långt senare konstruktioner.

Ordet hälsingar kommer enligt hans mening av de avsmalnande halsar som man kan se på en karta i vikarna som går in mot de tre gamla kärnbygderna (Norr- och Söderala, Hög/Tuna samt Jättendal).

Namnet Gästrikland då?

– Ja du, det vete tusan. Gästriklands främste historiker och namnforskare och dialektolog var Folke Hedblom, professor och chef för dialektarkivet i Uppsala. En fantastisk man! Hans bok ’Gästriklands äldre bebyggelsenamn’ som kom redan 1958 är bland de bästa regionala översikterna som skrivits om namn i Sverige. Han slet med det där namnet, Gästrikland, hela sin karriär och kom inte fram till något resultat.

Stefan Brink själv slet med byn Hovra i många år. Det krävdes ett grävande i gamla litauiska språk för att förstå att Hovra helt enkelt betyder en kulle. Hans favoritnamn är annars Kräkångersnoret (nära Skellefteå) som ansågs så fult av invånarna att det på 1950-talet förvandlades till Södra Lövsele.

Och hur är det då med Njutånger som vänsterprasslets högborg? – Förklaringen är lång men vi tar den enkla versionen. Om man tittar på det gotiska språket, som är besläktat med svenskan, ser man att ordet ’niutan’ betyder ungefär fånga. Niuta är det gamla namnet på Nianån, och betyder därför ungefär Fångstån. Och den rinner ut i en havsvik, en ånger med ett gammalt ord, så där har du namnet. Njutånger. Det har ingenting med vänsterprassel att göra. Men det är ju en kul skröna…

LEDANDE PÅ FORSKNING om ortnamn. Professor Stefan Brink, ursprungligen från Ytteryg i Hälsingland, kan det mesta om varför byar och städer heter som de heter. FAKTA STEFAN BRINK

Namn: Stefan Brink Ålder: 69 Bor: Uppsala, Menton i Frankrike och Cambridge i England Familj: Fru och tre barn. Gör: Professor i Scandinavian Studies, Ledamot av Kungl Vitterhetsakademien och Kungl Skotska Vetenskapsakademien. Läser: ”Följer samhällsdebatten i Sverige noga, kanske för att jag bott utomlands i många år.” Lyssnar på: ”Musik är ett stort intresse. Mycket gitarrbaserad rock. I min doktorsavhandling tackade jag bandet ZZ Top och jag hade ett band själv med kompisar i Uppsala, ZZ Bottom eftersom vi var så dåliga…” Tittar på: ”Sport, önskar bara det var mer bandy på tv. Jag spelade själv i Ljusdal och senare i Uppsala och har även coachat bandy. Jag spelade min sista seriematch när jag var 55…”

FAKTA SÅ TOLKAR DU ETT ORTNAMN FAKTA VAD BETYDER ÄNDELSER?

Tre saker som behövs för att tolka ett ortnamn:

1) ”Ett tidigt belägg, helst medeltida eftersom svenska språket reducerades kraftigt på slutet av 1400- och i början av 1500-talet. Vi har tyvärr inte så många medeltidsbrev. Ofta går vi till den första källan, en Jordebok från 1542, som egentligen inte är så bra. Finns namnet redan på runskrift är det fantastiskt, men tyvärr ganska ovanligt.” 2) ”Ett genuint dialektuttal eftersom dialekterna är väldigt konservativa.” 3) ”Bra kännedom om platsen. Därför arbetar vi intensivt ihop med arkeologer, historiker, landskapsforskare. Vi måste förstå platserna för att förstå namnen.” -ånger: ”Gammalt ord för havsvik.” -boda: ”Betyder bodarna men det är förstås inte så enkelt. Fiskebodar i Falsterbo. I norra Uppland och Gästrikland är boda gamla bodland, liksom i norra Hälsingland, i södra Hälsingland fäbodar. I Närke höbodar…” -böle: ”Gammalt ord för nybygge, nyodling.” -svedja: ”Litet område med skog som bränts för att odlas på.”