20
Natten mellan den 17 och 18 september låg Bernadotte och Sérot på lit de parade i YMCA-byggnaden. De båda döda var omgärdade av blommor, på Sérots bröst låg hans flyg officersmössa, på Bernadottes scouthatten. Dagen efter fördes de i stor kortege till Haifa. Så stort var motståndet mot medlaren bland israelerna, att de inte ens efter hans död ville visa någon aktning. Flera har vittnat om deras reaktion, bland andra Barbro Wessel, som berättade för Heumankommissionen: ”De judar som uppe höllo sig utmed färdvägen under den fyra timmar långa resan, visade ingen som helst aktning för kortegen. Några hade spelat kort och några hade spottat, andra hånskrattat och gjort föraktfulla gester. Araberna däremot hade visat stor aktning och å det område som hölls besatt av araberna hade man ställt upp ett hederskompani, som skyldrade gevär då processionen passerade.”11 Från Haifa fördes de döda i två vita flygplan. I det ena fanns kistorna, i det andra en hedersvakt. Bernadottes medarbetare satt på sina vanliga platser i den vita DC3:an – Åge Lundström, Jan de Geer, Miles Flach, Barbro Wessel, Rudolf Ullmark och Johan Kull. På grevens plats låg en blombukett. Efter mellanlandningar och hedersbetygelser på Rhodos, i Rom och Genève landade planen i Paris, där ett stort uppbåd av internationella storheter väntade. Men, som Barbro Alving skrev i sitt stämningsfulla reportage,12 ”den som stod främst i blickpunkten bland alla dessa centrala gestalter i världspolitiken var ändå en, som ej hörde till den kretsen: en ensam svartklädd kvinna, mme Sérot, den franske överstens änka – en gång den första av de otaliga kvinnor i Ravensbrucks koncentrationsläger, som genom greve Bernadottes strävan befriades och över Sverige återfördes till sitt hemland.” Den 21 september flögs Bernadotte slutligen hem till Stockholm. När planet kom in över land i Sverige tändes eldar på marken så de bildade en lång kedja av små lysan-
114804_Folke_Berna_ORIG.indd 20
2012-01-24 14.37