#83 ARV

ARV#83

3 - Ledare, Anna Hellers 4 - MFSL 5 - They hate to see a girlboss winning, Anna Lobocso 6 - Redaktionsfrågan, Julia Lobosco 10 - Höns – Sommarens trend, David Höglund 11 - Do blondes have more fun? Lykke Eder-Ekman 12 - QUIZ: Vad lämnar du för arv på Södra? Juno Traung 14 - Slavs Awards 16 - INTERVJU: Henrik Wahlström, Adina Edfelt 17 - Historiens profitabla slafs, Felix Sjögren 18 - 27 Club & döda idoler, Eda Darpe 19 - Text om dödsångest, Johanna Fröde 20 - FOTO: Christoffer Nyqvist, Elvin Odelholm 21 - INTERVJU: Christoffer Nyqvist, Clara Cronhielm 22 - FOTO: Elis Burrau, Elvin Odelholm 23 - INTERVJU: Elis Burrau, Clara Cronhielm och Fanny Lindstedt Grahn 24 - FOTO: Nanna Olasdotter Hallberg, Elvin Odelholm 25 - INTERVJU: Nanna Olasdotter Hallberg, Clara Cronhielm och Anna Hellers 27 - Arvingarna, Maja Nuhic 28 - Det svarta molnet på en regnbågsprydd himmel, Demokratiska utskottet 29 - När Södra Latin och feminismen sitter i blodet, Lea Abigail Mann 30 - Klotterväggen, Leia Birgersson 32 - Tysta brudar, Alva Sanne 33 - Davcos klagomur, Liam David Leino Cohen 34 - Det började med Calendula, Jack Rossander 36 - Träd, Schmetterlingsfüße och Gud, Otto Miesenberger 38 - Hjälpa, stjälpa och förstå - allt om pedofili, Adina Edfelt 41 - Det är jag, Lykke Eder-Ekman 42 - Der Spiegel, Lea Laux 44 - Skammen jag ärvde, Mirabel Hallander 46 - Kropp och knopp, Adina Edfelt 48 - Sex and the Södra, Clara Cronhielm 50 - Ingvars bokhörna, Ingvar Swensson 52 - Horoskop, Johanna Fröde 54 - Astrologi 101, Johanna Fröde 56 - Inne/Ute-listan, Clara Cronhielm och David Höglund 57 - Korsord, Jack Rossander 58 - Spellistan, Leia Birgersson och Johanna Fröde

2

Första gången jag såg dig var i aulan. Jag var femton, ensam och livrädd, och försökte få en överblick av kaoset som utgjorde framtida klasskompisar och parallellklasser den första skoldagen på Södra Latins gymnasium. Blicken fastnade på dig. Du hade kort, blonderat hår och fler piercings än vad jag någonsin sett någon ha i vår ålder, och du såg måttligt imponerad ut, när du iskallt satt och skannade av rummet. Då verkade du som den lugnaste personen i hela byggnaden. Nu i efterhand, när jag kan tolka dina ansiktsuttryck, inser jag hur nervös du faktiskt var.

Jag blev instinktivt glad när jag såg att du reste dig samtidigt som mig efter att SA18A:s klasslista ropats upp. Vi satt inte bredvid varandra i klassrummet, men vi åt lunch tillsammans i ett större gäng. När vi skulle gå var du plötsligt borta. Jag vågade inte fråga någon om var du tagit vägen, för det kändes konstigt att vara fixerad vid dig utan anledning. Besviket tänkte jag att du säkert hittat några andra, mer intressanta, att prata med.

Men – så dök du upp igen. Du gick fram till oss i lunchgänget och tittade mig, specifikt mig, i ögonen, och sa, med ett av de mest minnesvärda leenden jag någonsin fått: Där är du!

Samma kväll skrev du till mig och föreslog att vi skulle åka till Kärsön ihop. Sedan dess har det varit du och jag.

Inför min sista ledare i Latin Lover, på tema ARV, har jag

tänkt tillbaka på vem jag var innan jag började här på Södra, och den jag är nu, och alla de versioner av mig som funnits däremellan. Vad och vilka som fått mig att förändras, utvecklas och gett mig nya perspektiv. Allt och alla har förstås haft sin egen roll, oberoende av någonting annat, men det finns en person som alltid varit där, eller fått det återberättat i efterhand – vars närvaro färgat allting. Den personen är, såklart, du.

Efter tre år är det fortfarande dig jag lyser upp som starkast för när jag ser dig i korridoren.

Det är dig som jag skrattar mest med, och dig jag har intressantast samtal med. Dig som jag helst sitter och gråter med utanför en garageport i Tyresö klockan två på natten efter lite för mycket Jose Cuervo Especial Reposado, och dig som jag nyvaket iakttar morgonen därpå när du sitter på madrassen på golvet och sminkar dig inför att åka in till stan. Den kvinnliga vänskapen oss emellan; det konstanta emotionella utbytet och bekräftelsen, den blinda lojaliteten, är ett frivilligt beroende som inte går att välja bort. Jag är inte din “bästis” för att jag måste utan för att jag vill – men just därför måste jag också; för att jag vill så mycket.

Snart tar vi studenten, du och jag. Vad händer med oss efteråt, när gymnasiet slutar vara vårt gemensamma sammanhang?

Exakt hur det kommer att bli är omöjligt att bestämma nu, och jag försöker att vara ödmjuk inför det. En sak vet jag dock med säkerhet, och det är att Södra inte kommer att försvinna bara för att vi lämnar skolan.

Alla lektioner, stunder i rökis, hemmafester, redaktionsmöten, random folk, kommer att finnas kvar i din blick när vi tittar in i varandras ögon – många gånger och många år framöver. Det är

du som fått mig att känna mig hemma på den här skolan. Utan dig skulle ingenting varit möjligt – och utan dig är jag ingenting.

Jag är inte rädd för att skriva ut det, för även om vi skulle glida ifrån varandra i framtiden har du betytt så pass mycket för mig under dessa år, och jag kommer aldrig att glömma det, och därför kommer det alltid att vara sant.

Lea Caprice Laux: tack för allt.

Jag vill också passa på att tacka våra finaste gemensamma vänner som dagligen och med goda skäl ifrågasätter vårt sinnestillstånd, särskilt Saga, Liam, Olivia, Morgan och Mathilde. Speciellt tack till Erika och Judith, våra respektive bästa vänner utanför södrabubblan, vars insyn och infallsvinklar på våra “spårade” liv, vi inte klarar oss utan. Och slutligen, redaktionen: Gabriel, Adina, Jack, Clara, Maja, Johanna, Fabian, Julia, Elvin och Leia. Vi kunde inte fått en bättre trupp att kriga med än just er. Tillsammans har vi skapat det näst mest betydelsefulla jag kommer att ta med mig från Södra Latin: kollektionen av glansiga och matta A5tidningar i min bokhylla, med det ifrågasättbara namnet ”Latin Lover” på omslagen. I dem är hela min gymnasietid dokumenterad. På, mellan och bortom raderna.

Acta est fabula, plaudite!

Anna Hellers, avgående chefredaktör

3

Annons från MFSL

Emma, Mira & Paulina gjorde det!

Läste dikter av Tranströmer, inspirerades, satte pennan till pappret och skapade varsin unik och fängslande berättelse med väl formulerade tankar, känslor och stämningar.

Stort grattis till årets talangfulla Tranströmer-stipendiater!

Mira Hjolman Paulina Virtanen Emma Wrangsjö MFSL och juryn tackar för alla bidrag. Vi hoppas kunna genomföra ceremoni med utdelning av diplom och uppläsning av de vinnande bidragen under nästa hösttermin.

Södraandans stipendium går till...

ERIK AGLERT & På Södra Latin finns så många möjligheter att engagera sig att det känns omöjligt att hinna med allt under några korta gymnasieår – men det har Erik Aglert lyckats med. Från elevkårens kommunikationsutskott, till redaktion och valberedning för Latin Lover och vidare till SLAVS har Erik utforskat allt engagemang på skolan.

4

WULF HEDLUND Om man vill få en bild inifrån Södra Latin finns det en inkomparabel källa att gå till, tack vare Wulf Hedlunds kanaler Livet på Södra latin. Entusiastiskt, uthålligt och med en aldrig sinande ström av idéer, har han - genom hela sin gymnasietid - skapat och tillgängliggjort material veckovis terminerna igenom.

Bakgrund: anna är jävligt sen som vanligt med sin ledare och julia blir fett sur för hon måste slänga ihop layout på en kväll. hon går ut på stan o ser där anna!! den jäveln! som just varit ute o barat ! en full, trött o sur julia sätter sig då för att skriva en ledare åt nna. såhär blev den:

Kära vänner. Mitt namn är Anna Hellers och det finns en sak jag måste berätta. Jag är inte en girlboss that’s winning. Jag är snarare motsatsen. Jag är en losing girlboss.

Nä knappt boss kanske, nu när jag tänker efter. En losing girl ba? Vem v3et. Inte jag iallafall. För jag är som sagt inge winning boss.

Det är Söndagen den tjugofemte april (jfuck natur jag vägrar skriva siffror, därav valet att skriva det med ord.) och deadlinen för våra kära, älskade layoutare här på Latin Lover var fredagen den tjugotredje april (tror jag. som sagt kan inte matte.). yäni det jag försöker säga är att jag skulle va klar med min text den andra april. lol du trodde. asså jag vet inte varför det blir såhär det är ju JAG som sätter ut deadline. men tror aldrig jag följt dem. trots att jag e boss. men som sagt - det är jag ju inte :p man skulle ju kunna tro att jag va ordningsam o grejjer för liksom jag är ~chefredaktör~ röker vogue använder fina ord osv osv men nej!! här i denna text valde jag att visa mer av min riktiga sida eftersom nu närmar vi oss fan slutet o jag ska lämna denna bajsskola me bajsfolk som man tvingas kasta mjölk

på (knas). så basically ja bryr mig inte längre så här får ni en bajsledare i bajstidningen av en bajsboss <3 puss <3 och me slutet menar jag även slutet av min karriär för detta va banne mig inte min grej fuck detta me deadlines ja ska skapa en egen tidning där deadlines är FÖRBJUDET för det är en fucking idiotisk norm från bajssamhället att vi ska larva oss me DEADLINES. skit asså. dumt dumt skit. vem fuck kom ens på d. säkert gabbe jävla moderat <3 ja e annars väldigt söt tjej osv asså försöker ba poängtera att d här me deadlines inte är för alla. grafikerna verkar ju klara d bra för d har några muterade fucking bill gates gener säkert som får dem att kunna langa fram en tidning på en kvart men jag har inte det!!!! va FUCK ska jag göra då!!! stäm mig bitch!!!!!! kasta saft på mig eller nåt da!!!! såhär blir de ibland så julia kan hålla käft o sluta klaga för om hon klagar e d såhär texten blir. fucking patetisk o tråk. julia more like fulia. aaa ja fucking sa den. ja la den. så käft. hon kan inte ens välja rätt färg till layout. jag vill ha en jävla BLÅ bakgrund nu för GUDS SKULL. asså svär vi skulle inte haft 90% av våra skandaler om inte

jag carriat d här jävla laget. hur ska man då DESSUTOM fixa d här me deadlines???+ idioti. är så trött på att fixa allt nästa gång får nån annan skriva den här helvetes ledaren. läser ni ens den????? bitchass läser nån ens tidningen??? fattar ni va vi går igenom för den här skiten vi har jävla interna skandaler o bråk bara för att få fram en fucking inne&ute lista eller nå annat bajs. d här e ingen LEK !!!!! ja kanske borde spara den här texten till arv för den e ett fint avslut på redaktionsåret men nu blev de såhär för inget blir som man fucking VILL i den här världen. puss <3 - Anna Lobocso, gilr boss

5

REDAKTIONSFRÅGAN: ADINA, sekreterare:

”Dålig syn, sneda tänder, astma och lite välbehövd jävlar anamma, tack mamma!”

EDA, NY sekreterare:

”Min käre fars heta temperament”

MAJA, skribent

JULIA, grafiker:

”jag är äkta ny vara”

NELLIE, NY grafiker DAVID, NY skribent Pappas ton.

6

VAD HAR DU ÄRVT? JOEL, NY pr-ansvarig Mitt efternamn ERIK, NY grafiker Det norrländska vemodet, hujja :(

FABIAN, pr-ansvarig rött hår

OTTO, NY skribent Fett mycket cash

ELVIN, grafiker Jag har ärvt en bokhylla och en stavmixer.

CLARA, skribent: ” Mammas och mormors nikotinberoende.

Tredje generationens rökare!”

7

JUNO, NY ekonomiansvarig: ”För att citera mamma: “Den norska bondekroppen””

GABRIEL, ekonomiansvarig Ingenting! Yngst i syskonskaran (fideikomiss)

LEA, vicechefredaktör LEIA, grafiker: ”när gammelfarmor dog ärvde jag hennes utdragna hörntänder i en liten blå sammetsask” ett grovt mplex messiasko

OLIVIA, NY grafiker Det spanska temperamentet tyvärr 8

Att hata MAJA, dans NY vicechefredaktör

FELIX, NY ansvarig utgivare Den usla judiska fysiken.

LYKKE, NY skribent: ”Kulturellt kapital tack och lov”

JOHANNA, astrologiansvarig

snålhet, hjärtproblem o bra tänder

MIRABEL, NY chefredaktör: ”Pappas storhetsvansinne”

JACK, skribent: ”Inte huset i Spanien i alla fall”

ANNA, chefredaktör: ”BBD – Bad Bitch Disorder (shoutout till mamma, farmor och mormor)” 9

10

11

QUIZ Efter en traumatisk gymnasietid späckad med pandemi, drama och hårt slit är det nu dags för treorna att fly boet. För tvåorna slutar snart tiden vid datorn och gymnasiets sista år närmar sig. Och resten har två lååånga år på sig att “leva sin gymnasietid.” Undrar du om folk kommer komma ihåg dig? Eller hur de kommer tänka på dig i efterhand? Detta quiz ger dig en inblick!

Fråga 1 När du tänker tillbaka på din gymnasietid, under vilken kategori faller det mest minnesvärda du gjort?

A. Blivit påkommen med någon på toan.

B. Haft ett världsomvälvande samtal med någon.

C. Skämt ut mig i ett fullsatt Caffiz.

Fråga 2 Hur ofta har du deltagit på skolaktiviteter utanför ditt schema?

A. Ofta.

B. En gång ibland men bara om mina kompisar ska gå.

C. Sällan/Aldrig.

Fråga 3 Har du varit med i någon förening?

A. Ja, självklart!

B. Nja, jag har gått på något möte nån gång.

C. Nej, palla.

Fråga 4 Du har råkat missa årets fest och hör talas om det veckan efter. Hur reagerar du?

A. Låtsas som att jag gjorde något roligare men ursäktar mig snabbt för att gråta på toan i självömkan.

B. Deltar i samtalet med mina egna fest-anekdoter.

C. Väntar tills samtalet är över, jag har ju ändå inget med det att göra.

Fråga 5 Det börjar bli soligt ute och du bestämmer dig för att lämna vinterkläderna hemma. Vad tar du på dig?

A. Något som får mig att se till hälften löjlig, till hälften fantastisk ut. Äntligen tid att styla!

B. Blandar alla möjliga olika stilar. På sistone har jag börjat försöka efterlikna en nischad pinterest-stil.

C. Något bekvämt.

Fråga 6 Någon frågar dig vilken sorts musik du lyssnar på, hur svarar du?

A. Jag drar direkt fram min mobil och visar upp diverse tyska/franska/ryska underground band som har typ 20 000 lyssningar på Spotify. Eller Radiohead.

B. Svarar att det är blandat och beror helt på mood men visar månadens klyschiga vårlista.

C. Svarar i genre, inte band eller artist.

12

Fråga 7 Hur tror du att folk minns dig?

A. Som en spontan, aningen vild person som alltid går “with the flow”.

B. Som en bra lyssnare man alltid kan prata och skratta med.

C. Jag bryr mig verkligen inte om hur folk minns mig.

Flest A: “Revirmarkören” Du har ett stort behov av att bli ihågkommen och omtalad. Berättelser om när du var vild och galen, modig och uppkäftig eller självisk och hänsynslös kommer spridas från mun till mun även efter din student. Under din gymnasietid har du kanske fokuserat mer på att vara störst, bäst och vackrast än att plugga eller skapa djupa relationer som varar efter Södra. Du har ofta skrivit texter alla får läsa, suttit i föreningar eller deltagit i sociala aktiviteter för hela skolan, prio ett har definitivt varit att göra avtryck. Du markerar ständigt ditt revir. Inget fel med det, “you do you”.

Flest B: “Intrycksgivaren” Södra har för dig varit en social vagga. Du har träffat vänner för livet och skapat kontakter du hoppas förblir efter studenten. Din prioritet har inte varit att visa upp dig själv för nya människor, utan att vara där för de du umgås med. Arvet du lämnar efter dig lämnar du till lärare och kompisar. Du blir ihågkommen som den som alltid bjöd på kaffe, cigg eller anteckningar inför prov. Anekdoter om upplevelserna med dina vänner kommer återberättas på barer i framtiden.

Flest C: “Panelhönan” Du lämnar inget stort arv på Södra. Men frukta icke, få gör väl det. På en skola där alla desperat försöker göra intryck har du mest flutit på. Folk i din närhet kommer minnas dig som den säkraste personen. Personen utan dramatiska tendenser eller egoistiska utspel.

Du känner inget behov av att markera revir och pissa på din omgivning. Istället har du tagit in och processerat saker så att ditt framtida arv blir mer genomtänkt än de andras.

Juno Traung

13

CELEBRITY-TIGHT AT THIS YEARS SLAVS AWARDS

reported by elvin

THE NATUR-GUY YOU DON'T KNOW BUT THINK SEEMS NICE You've may seen

TEARS OF SORROW

him sit in the library hallway or making out with julia lobosco.

BUT WHO IS HE?

But you haven't yet seen him in this smoking hot tuxedo t-shirt!

Tears of joy or sorrow, we don't know. Regardless, Emelia torkar aldrig tårar utan handskar!

UEST A SECRET G Y LOVES EVERYBOD

The crowd gave standing ovations after a surprise performance by the great Leonard Cohen. Here he's captured leaving the stage followed by his jelous bodygard.

HAPPY PEOPLE!!

CARL BILDT

PETER JÖBACK

LILL-BABS

The sunshine of the year! Here she is posing with two of her favourite trophies.

SUPER STARZZ

BUZZ

The cast of Bad Santa 2 did not show up. Here is Matilda, Magnus, Elin and Cohens bodygard.

15

Instagramkändisen Henrik Wahlström om bipolariteten: “Jag är en lite spretig person”

henrik wahlström

En regnig tisdag möts vi på Café Blå Lotus. Henrik Wahlström bär nikeskor, är svartklädd och beställer endast en kopp kaffe.

Kaffet dricker han upp inom de första fem minuterna av intervjun. När jag kommenterar det förklarar han att han alltid ätit och druckit snabbt, “det är jätteosexigt” säger han. I skrivande stund har Henrik 74 700 följare, men när jag frågar varför han är känd så skrattar han och säger att “helt ärligt så vet jag inte”. Sedan berättar han att han tror att det beror på tjejtidningsparaden, ett koncept han kom på för två år sedan där han lägger ut bilder på sjuka quotes från tjejtidningar.

Han tror att spridningen blev så stor dels på grund av den höga igenkänningsfaktorn, men också på grund av den höga chockfaktorn.

Henrik bor i en förort till Stockholm men växte upp i Lund. Han upplevde att han var töntig i hela grundskolan men han beskriver gymnasietiden som något han kan längta tillbaka till. Han gick samhällsprogrammet men valde till estetiska kurser, han visste 16

att han ville jobba med film.

Efter några utbildningar i bland annat media, musikvetenskap, ljuddesign, radioteater, och ett antal jobb, så gör han det idag. Under sina 10 år i tvbranschen har hans favorittvprojekt varit att jobba med Historieätarna. Till de som vill komma in i branschen tipsar Henrik om att bli praktikant på ett produktionsbolag. Att söka till realityprogram kanske också fungerar. Henrik berättar nämligen att när han jobbade med Bonde söker fru var det en deltagare som hade blivit så bra vän med teamet att hon nästa år blev praktikant och året efter inslagsproducent. “Alla jobb ger varandra” förklarar han.

psykisk ohälsa började synas på allvar under gymnasietiden då han fick diagnosen depression.

Efter gymnasiet blev det ännu värre. Han DJ:ade på heltid och drack för mycket. Under behandling mot alkoholism 2008 fick han diagnosen bipolär sjukdom. Henrik berättar att få diagnosen kändes som “en dödsdom” men nu inser han att det var livsviktigt att få hjälp och medicinering såväl som att förstå hur han ska leva för att må bra. Något han tycker är jobbigt idag är att tänka på sitt arv - att något av hans barn kanske kommer få diagnosen i framtiden. Samtidigt vet han att de isåfall fötts in i en bra familj som kommer kunna ge stöd.

Under intervjuns gång får Henrik många notiser på mobilen som han stissigt kollar. Det blir stressigt när han snabbt måste be sin assistent skicka ett manus till en filmidé han har skrivit. Något som han måste skicka vidare till regeringskansliet, som beställt filmen. Han förklarar att han måste ha en assistent eftersom han inte kan hålla reda på saker, “jag är en lite spretig person” säger han.

När vi pratar om hans instagramkonto berättar han om allt hat han får. Annars är instagrammen givande, Henrik gör allt på sin fritid och tycker att all positiv respons han får är bra ammunition för att fortsätta.

“Vad är den sjukaste hemlisen du fått i hemlisparaden?” frågar jag och syftar på ett segment han har på Instagram där han delar anonyma hemligheter. “En del kan jag inte ens publicera för att det är sånt totalmörker” säger han. Andra hemligheter är sjuka på andra sätt, som någon som legat med sin kusin efter sin farmors begravning, eller en tjej som gjort blodpudding på sin mens och serverat sin pojkvän.

Henrik kom ut med sin bipolaritet på Instagram efter ett nyårslöfte den första januari 2021, eftersom han kände sig skyldig att göra något med sin stora följarbas. Han har skapat en symbol som heter uppochner och som syftar till att få folk att våga berätta om sina psykiska besvär. Henriks egna resa med

Henriks Instagram: @henrikwahlstroem Adina Edfelt

Historiens profitabla slafs Arv, familj, är nog det som jag tänker på mer än något annat. Jag är fullkomligen besatt av det. Både på sättet man är besatt av en väsande demon, och på sättet en författare aldrig slutar slipa på sitt livsverk. En förföljelse och en besatthet. Historien lämnar aldrig mig, mina gener eller tankar och jag aldrig den.

Det är liksom ett ömsesidigt beroende.

Historien har mig, min själ, mina ben som värd och lägger där sina ägg. Och jag, i min tur, känner mig på något sätt uppfylld, hel. Tills äggen börjar kläckas och historiens avkomma långsamt börjar kräla omkring på sina långa ben och äta sig igenom mig och skapa små hål.

Nyligen påpekade en vän att jag ofta refererar till ett kollektiv och sällan till mig själv. ”Vi skall alla möta det ödet” eller ”Tur för oss som…” och så vidare.

Hans kommentar fick mig att inse att det där vi:et handlar om dem som har hål i sina ben, som härstammar från historiens gnagande. Det fungerar som en markör för att jag är en del av en upplevelse och en kunskap. Skall jag ensam bära omkring kring på vetskapen att min familj splittrades under kriget, nu finns över halva jordklotet, och att vi därför saknar ett gemensamt språk, en gemensam kultur? En av de få sakerna vi kan samlas kring är just att ”vi” är vi. De där hålen, de är det enda vi har gemensamt nu. Och vi:et uppmärksammar och erkänner det.

För ett tag sedan var det Pesach, den judiska högtiden då vi minns judarnas exodus från Egypten och slaveriet under Farao. Hela den långa festmåltiden, Sedern, påminner oss om att vi var förslavade och nu är fria. Den påminner oss om att det bittra också finns i det söta. Vi är fria för att vi en gång var förslavade. Det är vårt arv. Men Sedern är mer än att känna medlidande med människor som levde för tusentals år sedan. Den är ett verktyg för att förstå vår samtid, förstå slaveriet, smärtan och orättvisan som andra eller vi själva utstår. Ett tillvägagångssätt vi alla, oavsett övertygelse, kan dra nytta av. Detta tankesätt säger: tappa inte din historia ur sikte, för hur annars ska du känna tacksamhet? Hur annars ska du veta att det finns en flyktväg? Hur annars ska du påminnas om att det finns befrielse? ”Allt det här låter ganska jobbigt,” tänker du kanske, vilket jag skulle vara benägen att hålla med om. Jag menar, hur tror du att det känns att gå omkring som ett levande glory hole för historien att penetrera, så aggressivt eller smekande den bara önskar? Fyllda av historiens säd slafsar vi omkring. Men, som det står i Toran, ”var fruktbara och föröka er.”

Vad menas med allt detta? Med alla dessa långsökta och smått desperata metaforer? Vi är alla hål. Du är ett hål.

Historien blåser genom dig. Kanske är det en varm, behaglig sommarbris, en aggressiv storm eller en tyst men isande vintervind. Men, precis som med en flöjt, om rätt spelad, är det hålen som skapar den vackra musiken.

Felix Sjögren

17

Arv och kultur är något som för mig är väldigt tätt sammankopplat. Majoriteten av den musik jag lyssnar på är skapad av personer som idag är döda. Varje gång jag öppnar Spotify och sätter på en spellista så tar jag aktivt del av det arv olika artister lämnat efter sig. Jag kommer dock aldrig få möjligheten att uppleva musiken levande och i sin sannaste form (live, framförd av artisten själv).

En farhåga jag hade som yngre var just att jag aldrig skulle få se mina favoritartister live. Detta var ganska irrationellt av mig då jag sedan ungefär 12 års ålder nästan exklusivt lyssnat på rockmusik från 60, 70 och 80-talet skapad av artister som antingen är döda eller sedan länge pensionerade. Jag minns fortfarande den sorg jag kände när jag insåg att jag aldrig skulle få se Marc Bolan eller hela Pink Floyd live. Jag fick helt enkelt nöja mig med arvet de lämnat kvar, vilket förutom deras musik bestod av dokumentärer och suddiga youtubeklipp från gamla spelningar.

När jag tänker på arv, speciellt arvet efter olika slags artister så inser jag att många artister, konstnärer och författare som dött ofta får mer uppmärksamhet postumt än under deras livstid, men varför blir det så? Är du intresserad av musik, 18

speciellt klassisk rock, så kanske “27 club” ringer en klocka. 27 är en ganska omtalad ålder för musiker. Ett antal stora artister; Jimi Hendrix, Amy Winehouse, Kurt Cobain och Jim Morrison, för att nämna några, dog alla när de var just 27 år gamla. Att så många artister dött som 27-åringar har på senare år uppmärksammats och skapat lite av en mytbildning kring: varför just 27? Efter lite efterforskning så visar det sig att det dock inte är så att fler artister dör när de är 27 år gamla än vid någon annan ålder, det har bara råkat bli så att ett mera nämnvärt antal kända artister dött då och att det sedan uppmärksammats.

Hur som helst så tycker jag att det är fascinerande. Flera av artisterna i “27 club” har fått en slags kultstatus efter sin död, och det har om något bara spätt på bilden av rockstjärnor som lever och andas “sex, drugs & rock'n'roll” och dör tidigt.

Men vad är deras arv till oss?

Tvivelaktiga livsstilar och dåliga val som leder till en tidig död?

Kanske, men är det verkligen så vi vill minnas dem? Som döda och dekadenta? Jag vill iallafall inte minnas dem så, hur tragiska och hemska deras livsöden än må ha varit. Jag vill minnas artisterna som levande och kreativa och i sin allra bästa form. Jag ser hellre att arvet efter dessa döda artister blir något glamoriserat och förskönat. Att vi minns dem som de var, inte som de blev.

Ett skäl till att dessa artister fått mera uppmärksamhet efter deras bortgång skulle kunna vara just för att de dog unga och att man som lyssnare fäster sig vid det. Vi som lyssnare har ofta starka åsikter kring musiker och många personer har djupa band till den musik man själv lyssnar på. Dör en artist man tycker om så kommer det att påverka en, och hur skumt det än låter så tycker jag att det är mera speciellt att lyssna på musik skapad av någon som är död. För trots att artisterna inte finns längre så är deras arv fullt levande; konsten är trots allt det enda som aldrig riktigt kan dö.

Med allt detta sagt så vill jag meddela världen att jag absolut ser det lite som min uppgift att förvalta det musikaliska arv mina favoritartister har lämnat efter sig. Bli därför inte förvånad om jag plötsligt börjar svamla om “the greatness of rock'n'roll” och vilka genier Jim Morrison och Bowie var eller hur gärna jag hade velat se Live Aid på Wembley (jag menar väl och jag lyssnar gärna om du också vill pladdra på om dina döda idoler).

Eda Darpe

19

CHRISTOFFER NYQVIST

AVBILDAD AV ELVIN ODELHOLM

FLER FOTON PÅ @BILDKYRKAN

J

ag satte mig ned med Christoffer Nyqvist för en intervju i bildsalen efter fotograferingen. Jag slogs av hur lik han var sig själv i de standupvideor som florerar på internet.

En blyg men hyvens kille vars naturliga känsla för humor aldrig var frånvarande i svaren. Skrift gör inte humorn rättvisa. Han tittade upp genom ögonbrynen med den klassiska Dianablicken när vi pratade om Tik Tok och hemska minnen.

När gick du på södra?

Min klass hette ES15A och jag gick ut för tre år sedan och jag är 99a så om man lägger ihop det. Jag vet inte riktigt.

Vad tycker du om södra?

Jag tänkte mycket på södra när jag såg den här Waldorfdokumentären.

Hur började du med stand up?

Jag gick ju teater och när vi skalade ner på improvisationsteatern som var roligast ville jag ha utlopp för att vara rolig på andra sätt. Jag kunde liksom säga det jag tyckte var kul och slippa manus.

Vad händer med dig på Tik Tok? Nej det var bara sådär förra halvåret som jag var lite uttråkad och la ut några videos när jag körde stand up. Alltså det funkar

ju bra men jag tycker inte om Tik Tok i övrigt så mycket. Jag körde standup i höstas en gång när det kom folk från Tik Tok. Fruktansvärda människor.

Du florerar på p3 ganska frekvent!

Hur hände det?

Eeeh det var de som skrev till mig.

De hade sett mig på tik tok, ledset skratt. Så något jävla gott har väl kommit av det.

Finns det något skämt du dragit som fallit helt platt eller fått några konsekvenser? PK-klimat osv..

Nej, men det är jag väldigt avundsjuk på. Nästan alla min kompisar har haft ett drev. Jag vill ha ett drev, men inte av folk på södra utan typ bönder.

Beskriv ditt drömdrev!

Jag vill inte förlora några jobb på det, men jag vill ändå att folk ska veta att jag varit i hetluften.

Inte som PR-trick, men typ. Dels att man får bort vissa av de som tycker om en, som man inte själv tycker om. Men också att när folk har haft ett drev finns det en sån himla nerv sen när de går upp på scen. Man blir så himla nyfiken att höra vad den här personen tänkte innan han, det är oftast en han, begick… Nej gud inte något sånt fruktansvärt… innan han SA det där. Den spänningen i ett rum skulle jag vilja uppleva.

Vad var dina innan corona?

stammisställen

Mycket på Södermalm, det finns väldigt många källare som upplåter sig för standupen. Såna där små klubbgig tycker jag är ganska mysiga. Det är nog dem jag saknar mest.

Men jag reste runt en del också, fast det är jag inte så himla taggad på. Det är så himla jobbigt att sova på hotell. Så jag hoppas att jag inte får så många gig utanför Stockholm.

Vilket jobb ser du tillbaka på med mest vånda?

Eeeeh… Typ när man kör på engelska. När man går upp på scen och så kan inte publiken svenska. DÅ måste man liksom översätta manus i realtid och det går inte för jag kan inte engelska.

DÅ blir det att man kommer fram till punchlinen och så vet man inte vad den är. Man famlar liksom i mörkret. Men egentligen typ de flesta jobb. Spela teater är ganska jobbigt, att behöva samarbeta med andra. Hemskt.

Har du något du vill säga till Latin Lovers läsare?

Nej jag tror inte det… Skaffa Tik Tok, nej skoja. Kanske att testa attoch vara fattig ett tag. Ja vi kör på det, skaffa Tik Tok och var fattig.

Clara Cronhielm

21

ELIS BURRAU

AVBILDAD AV ELVIN ODELHOLM

FLER FOTON PÅ @BILDKYRKAN

D

u har ju precis blivit pappa, grattis! Det känns lite off brand att du har fått en bebis? Och hur var din förväntan på faderskapet jämfört med verkligheten?

Ja jag vet inte, det kanske inte jag ska svara på. Men både ja och nej.

Det är mångas spontana känsla att det är off brand. Jag tror att det är lite för tidigt att svara på för hon är så mycket en bebis och så lite en person. Det kanske avslöjar nog något om mig för jag har romantiserat att ha ett barn. Jag har nog tänkt på den här lilla personen som kan kan gå till parken med och som säger roliga saker. Jag hade nog inte romantiserat dålig sömn, en lite bebis som skriker och som alltid måste vara på mig eller min fru. Den delen är väldigt mysig, det är väldigt skönt att inte behöva jobba och få pengar av försäkringskassan. Men jag längtar tills hon blir en person för att se om det blir som jag tänkt mig, eller om det blir en annan typ av härlighet. Men kul det där du sa om on brand eller inte. Det har varit viktigt för mig att fortsätta instagramma på samma sätt som innan jag fick bebis. Även om jag såklart inte festar på samma sätt så är det ju väldigt lätt att få det att se ut som det.

Du har ju gått på södra, för hur många år sen? Och om du tänker tillbaka på dig själv på södra, typ i ettan, vem var du då?

Räknar högt… Började jag här 2008 kanske? Gick ut 2011, men ja jag har gått södra! Jag minns att jag var väldigt lycklig i ettan, för jag fick chansen att rebranda

mig själv. Att jag helt klippte med alla från min grundskola, jag kunde få helt nya kompisar. Alla hade samma intressen, lyssnade på samma musik och det var inte töntigt att hålla på med estetiska saker. Jag var väldigt lycklig bara.

Noga med att dölja mitt förflutna och bara leva i nuet. Men jag var nog väldigt nervös också. De i min klass brukar säga att jag var snäll i ettan och så blev jag ond i trean för att jag fick storhetsvansinne.

Resan där emellan är min personliga självförtroenderesa. Jag gick från att vara väldigt ödmjuk till att få ha hybris i trean. Det kan säkert fler känna igen sig i.

Du har ju precis poserat som Jesus vilket kan uppfattas som lite storhetsvansinne.

Om man fortsätter på jesus och storhetsvansinne kommer man ju till John Lennon. Du håller på och skriver en pjäs om Yoko och John.

Ja precis jag borde skriva på den just nu. Jag har länge skrivit på någon sorts fantasi kring när dom gjorde den här säng-strejken för världsfred på sin smekmånad.

De skulle ju sitta i sju dagar med media. Jag tycker bara det är så mycket humor, men också mycket tragedi, i det naiva att liksom uppmana folk att typ ge upp och sitta i sin säng för att då blir det automatiskt världsfred. Jag tyckte det var en ganska rolig premiss för en pjäs, jag gillar liksom de karaktärerna. Det är kul för han får frågan om han har något Jesuskomplex. Det kommer dit nån kapitalistpamp och ska fråga ut John och ifrågasätta att han i någon Beatles-text sjunger “The way things are going they’re gonna crucify me” eller något sånt. Jag

tycker det är roligt att han tog tillbaka uttalandet att Beatles är större än Jesus, det fick ju han äta upp. Det är så kul men framförallt sant, för det var ju tiden då populärkulturen höll på att bli större än religionen.

Har du ett citat som du lever efter?

Vi kan ta det jag har på armen. “Life is a mystery” av Madonna. Det är ju inte riktigt en uppmaning, det är ju en påminnelse. Men jag gillar också den andra raden, “everyone must stand alone”. Det är ju inte så upplyftande kanske, men viktigt att påminna sig om när man har det för bra.

Vi älskar ju skvallerblaskematerial så vi skulle vilja veta vem det var som friade? Du eller din fru?

Det var ju jag...Det var inte ett frieri som man får upp i huvudet när man hör ordet, utan det var snarare en övertalningskampanj.

Jag tror Millitza jättegärna ville gifta sig med mig, eller obviously, men jag tror inte det hade gått så snabbt om inte jag var så på.

Man kan säga att jag tjatade. Nu låter det jobbigt, men jag tror det vara uppskattat. Jag har lovat henne att när vi varit gifta i tio år eller någonting kan vi ha ett mer storslaget frieri och bröllop för nu hade vi bara ett sånt hemligt femminutersbröllop. Då ska jag gå ner på knä.

Clara Cronhielm Fanny Lindstedt Grahn

23

NANNA OLASDOTTER

AVBILDAD AV ELVIN ODELHOLM

FLER FOTON PÅ @BILDKYRKAN

V

i träffar Nanna Olasdotter Hallberg utanför skolans entre i mitten av maj för fotograferingen i bildsalen vi kallar fotostudion. Efteråt sätter vi oss ner och börjar prata om hennes pjäs. När vi frågar hur det går med den lyser hon upp och säger att hon inte intervjuats om den förut.

“Det går jättebra! Om jag får säga det själv är jag jättebra och jättesnabb på alla vis, men Riksteatern är supersöliga, de har ju framförhållning. De vill liksom sätta upp den 2023 och jag blir så matt av hur lång tid det är.”

Vi kommer in på vad den handlar om. “Den handlar om paradiset, tackar som frågar. Bra tema till den här fotograferingen. Själva handlingen är som ett Black Mirror-avsnitt men jag vill egentligen undersöka paradiset och utopier.”

Hon säger att premissen är en framtid med fler pandemier, så man skapar ett mötesverktyg som heter Famnen. Där har man ingen kropp eller behov, så människor låter kroppen dö och fastnar i molnet för evigt; alla flyttar in på Internet. Huvudkaraktären, Carlos, attraheras mer av den kroppsliga världen. Han älskar förundran och sin kropp för han är drag queen och “så fucking snygg”. Men i molnet finns inte förundran, det finns ingen värld att hämta information ifrån.

Famnen blir en förhöjd version av det vi håller på med nu, wokesamtalet.

“Det finns bara psykologi, språk, relationer och hur man pratar

och förhåller sig till varandra.

Det kom till för att jag var väldigt intresserad av att tänka på hur det blir när man flyttar över så mycket av våra liv på Internet. En verklighet som saknar mer och mer förankring, att det finns så mycket bra med det men också många nackdelar.”

I pjäsen är de väldigt kort in i den här processen. Men de har precis gjort en marxistisk revolution i molnet och tycker att de är i paradiset. Till skillnad från huvudkaraktären Carlos, som känner att jorden är paradiset. De i molnet känner dock att jorden bara är lidande och att kroppen är omodernt, att molnet är himmelriket. “Men de kan inte skada någon fysiskt, så revolutionen blir bara relationell påtryckning och typ mobbning.

När ingenting kroppsligt är viktigt blir samtalet det enda som finns.

Det känner jag att vi är påväg mot lite nu.”

Hon uppmärksammar att mycket som för tjugo år sedan var akademiska termer, ett svårt, postmodernt tänkande, idag är termer som Therése Lindgren slänger sig med. Exempelvis kulturell appropriering.

“Jättemycket sånt är ju säkert bra att vi kan men det blir som att det som finns kvar inte är analysen, utan kritiken. Alla tar till sig kritiken för att kunna påpassa varandra istället för att lära sig analysen och hur man kan använda den. Jag vet inte om det som håller på att hända är bra eller dåligt, men det är intressant.”

“Jag tänker på typ när jag lärde mig ordet könskorrigering och sa det

till Edvin Törnblom. Han ba ‘nej, nej, nej, man säger inte så längre.

Man ska säga könsbekräftande behandling.’ Jag trodde att jag var en person som hade koll, men det går så snabbt och saker blir liksom ‘no-no’ att säga.”

Nanna undrar ifall det är så riktig förändring skapas, genom språk. Hon säger att det skulle kunna vara så att vi håller på med språket istället för att komma åt den riktiga kärnan av problemet.

“Jag tänker typ på kolonialism.

Att man inser hur vidrigt det varit, hur hemskt, och det enda man gör är att typ byta namn på gator i Belgien från typ Kung Leopold-gatan. Istället för de som på 90-talet diskuterade hur man kunde omfördela pengar, lägga ner tobinskatt, skuldavskrivning för fattiga länder osv. Allt det diskuteras inte på en mer folklig nivå, bara i politikerrum typ. Man är mer fokuserad på att ändra språket. Men man kan ju fråga sig hur mycket en barnsoldat i Kongo bryr sig om vad en gata i Belgien heter. Eller så är det bra, jag vet faktiskt inte.”

Nanna tyckte att självförverkligande var så intressant att skriva om på grund av hur den driften formar oss idag. “Det känns som att man driver mycket om självförverkligande med 80-talet och Operagenerationen, men det känns som att det är nästa nivå av det nu. Att psykoanalys och astrologi är så inne nu känner jag är ett exempel på det.”

Hon menar att hon ofta ser ambitionen att prata om struktur när det kommer till feminism,

25

antirasism, HBTQ-frågor och så vidare. Men att det ofta stannar i en själv. Hon tar upp psykisk ohälsa som ett exempel. “Det är så tydligt att det samtalet får föras så länge vissa personer tjänar jättemycket på det ekonomiskt. De personerna är också ofta unga tjejer och vi har fått lära oss att man aldrig får kritisera en ung tjej när hon försöker tjäna pengar. Men det blir också lite problematiskt för hon når ju ut till andra unga tjejer, vilket är kassakon, samtidigt som hennes publik kanske fastnar i ångestproblematik. Det kanske hade varit bättre om det samtalet fördes av någon som faktiskt kunde något om frågan och inte bara haft ångest själv. Även om det såklart också ska få finnas.”

Vi kommer efter ett litet tag in på samtiden och ifall vi är i vår kulturs slutskede. “Jag kommer ihåg att jag för några år sen hittade en liten notis i Metro. Då stod det typ att ‘nu har 125 forskare på en konferens kommit fram till att det förmodligen är kört med miljön’.

Jag tyckte bara det var så jävla sjukt. Alltså fatta vad roligt det kommer vara om några överlever och bläddrar i arkivet och dom ba ‘vafan sysslade dom med?’.”

Vi frågar hur hon ser på slutet. I P3 Klubben har hon tagit upp att människan kanske bara är som en sedvanlig vulkan, eller asteroid, gjord för att förstöra. “Jag tror att antingen kommer vi vända det här och hitta en lösning och då är man ju på riktigt jätteimponerad av oss som art. Vi är ju bara en avancerad primat. Men om vi inte klarar det är vi ju bara en sån myrstam som äter upp hela björken de bor i tills det är kört. Då är vi ju bara en art som är en parasit som har samma funktion som en vulkan eller en asteroid som bara förstör hela skiten. Då var ju det bara vår evolutionära lott. Jag tänker med min animism att det är så tryggt.

Säg typ att det är evolutionens fel, 26

att det är evolutionen som gjort oss så här, att den bara fortgår planlöst utan mål. Det är ju ganska fint, att vi bara är en avkomma av evolutionen och att det inte egentligen är vårt fel. Men det är ju också ganska destruktivt att bara gå runt och tänka att ingenting är någons fel. Jag brukar tänka att jag ju aldrig träffat en ond person, bara personer som agerar utefter den miljö och de förutsättningar de haft. Men man kan ju inte bygga ett samhälle på det, för då kan ingen ställas tills svars.”

“Det är ju också bra att inte vara för förlåtande, det är bra med lite gränser. Jag brukar säga att man ska ha olika ideologier mot olika människor. Man ska vara jätteliberal mot sig själv. Typ Opera, så ‘Jag kan bättre!’, ‘The sky is the limit!’, man ska inte känna att det finns några gränser. Mot sin omgivning och vänner ska man vara socialistisk. Man ska tänka att alla gör sitt bästa och att det är strukturer. Familjen ska man vara konservativ mot. Sen ska man vara fascist när det kommer till hur man behandlar hundar men samtidigt vara vegetarian. Då har man alla ideologier i sitt liv. Jag tycker också man ska vara väldigt liberal när det kommer till fest!”

Vi inser hur tunga ämnen som bearbetats och passar på att prata om hennes och Christoffer Anderssons fantastiska kulturprogram: P3 Klubben. Vi frågar hur hennes process ser ut.

“Det som är så jobbigt nu är att de alltid tycker att jag gör för svåra ämnen för mitt eget intellekt. Jag ska börja ta upp mer dags- eller veckopuckar, tills jag blir lite bättre.” Vi invänder. “Gud vad bra, jag ska säga att på Södra uppskattar man faktiskt när jag anstränger mig och läser svåra böcker.” Hon berättar att förut var hon mer lustdriven i ämnesval, men att hon nu försöker välja saker som ligger

närmre i tid, “veckopuckar” som hon kallar dem. “Nu har jag mycket mer panik inför varje avsnitt. Jag vill liksom inte ta upp saker som folk redan vet om. Jag tycker det är så svårt att ta upp saker som redan sagts utan att bara älta samma sak.

Jag har lite dåligt självförtroende i min process just nu.”

Vi undrar hur hon gör när hon känner så. Hur hon hanterar att det känns som att hennes ämnen eller spaningar är ointressanta.

“Ja! Typ så ‘varför är min lilla tanke intressant för någon annan?’. Jag tror typ att det hör till att jobba med kultur. Mitt första riktiga jobb inom media var på Stil i P1 och då gick jag kvar på Dramatiska Institutet på 50%. Då var jag så dålig, alltså så dålig. Jag bara slet, jobbade alla kvällar och helger, typ samtidigt som jag gjorde Punani.

Då undrade jag varje dag mer och mer om jag bara skulle gå och säga upp mig, för att det var så pinsamt att de råkat anställa mig som var så dålig. Då sa jag det till Shang, min nuvarande producent, som jobbade på Verkligheten. Då sa hon att ‘du får känna så, men säg det inte till någon, du får bara fortsätta. Låtsas inte om det, bra att du sa det till mig, men säg det inte till någon annan.’ Det var så bra. För det gick två månader av absolut skräck. Sen gjorde jag det jag förberett och då insåg jag att det inte var så farligt.”

“Svaret är nog, att när man känner så ska man bara göra det, bara fortsätta. Sen måste man anförtro den känslan till nära människor och bara försöka se utifrån att det känns så och det känns alltid så.

För sen börjar man på ett nytt jobb och då känns det likadant igen fast man trodde att man kommit över det. Bara gör det, fortsätt.”

Clara Cronhielm Anna Hellers

I en intervju för TV4 Nyhetsmorgon med Arvingarna år 2018 kallade Anders Pihlblad kvartetten för “svärmorsdrömmar som blivit lite mognare svärmorsdrömmar” och jag kan inte instämma mer.

Med Eurovision hitlåten “Elouise” fick dem alla damer i vårt avlånga land att svaja på höfterna, och jag måste medge att jag än idag blir pirrig i magen när jag hör Casper Janebrink bälta ut refrängen till synkroniserade handrörelser.

Dessutom måste det faktum att unga Kim Carlssons hår var the blueprint för nutidens södermalmspojkar, nämnas när man snackar om Arvingarna. Det måste ha varit något annorlunda i maten på den tiden, för en hockeyfrilla med så mycket volym är helt enkelt inte uppnåbar längre.

Hursomhelst är det nog med fangirling från min sida, jag vet att ni är sugna på att få höra mer om Arvingarna.

År 1989 startade gruppen som ett hårdrocksband utan några större framgångar, men vindarna vände snabbt och redan år 1993 hade de vunnit en grammis för albumet “Coola killar”. De har även deltagit i melodifestivalen fem fantastiska gånger. Trots det har pojkbandet inte vunnit tävlingen sedan de uppträdde med bidraget “Elouise”, något jag tycker är en obeskrivlig förlust för Sverige. Sedan vi vann

Eurovision med låten “Heroes”, verkar det som att vi accepterat receptet för vinst som enformigt.

Det krävs trots allt bara en snygg kille som sjunger en powerballad om sitt hjärtas vilja, för att kamma hem vinsten, eller? Sedan 2016 har det i alla fall varit Sveriges standard, men det har inte bringat oss någon vinst sen dess. I år vann dock Italien Eurovision med ett rockband, vilket potentiellt kommer öppna dörren för band som Arvingarna.

Bandet har nämligen starka influenser av rock n roll och pop i sin dansbandsmusik, något som verkligen lyser i gamla klassiker som “Då blir det rock n roll” och “Coola killar”. Dessa låtar är som att Elvis Presley möter bugg, vilket är minst sagt underhållande. Dansbandsstilen kommer från att Arvingarna just är arvingar till musiker i dansbandet Flamingokvintetten. Detta är ett arv de stolt visar i sin musik, men även tolkar på sitt egna vis. Istället för de smått obehagliga raderna av Flamingokvintettens “Hon är sexton år idag”, får vi de romantiska citaten från Elouise. Dessutom har Caspar Janebrinks röst en väldigt unik smärta i sig. Den är stark på ett vis jag aldrig tidigare hört hos dansband, vilket kan bero på den inre turbulensen hos pojkbandet.

Grabbarna har spelat ihop i över tre decennier och det har inte alltid varit problemfritt. I en intervju för Nöjeslivet erkände medlemmarna att de både hade brottats i turneringsbussen och slagit varandra på käften. Hursomhelst blev kvartetten alltid sams igen tillslut och enligt Lars Larsson har relationerna dem emellan alltid varit som äktenskap.

“Vi är fyra olika personligheter.

Vi har lärt oss hur alla är och hur man ska ta olika situationer. Det är inte 30 år där vi alla har varit glada på varandra hela tiden. Men någonstans hittar man tillbaka till varandra och fått förlåta en del.

Det är som ett äktenskap.” - Lars Lasseman Larsson

Har denna text inspirerat dig vill jag starkt rekommendera att du lyssnar på Arvingarnas album “Coola killar”. Sverige har inte producerat något så explosivt sedan senaste exporten av vapen till Brasilien.

I övrigt kan du även gå med i facebookgrupper som Arvingarna for ever text o musik, eller kanske Sophie dansband sångerska princessa (min personliga favorit).

Har denna text inte inspirerat dig, kan du säkert ändå hitta en bekväm nostalgi hos forumen. Arvingarna är för alla, vi ses på Facebook!

Maja Nuhic

27

28

29

30

31

32

haru tänkt på att hundar låter lite 'arv-arv' ?

33

34

35

Träd, Schmetterlingsfüße och Gud Arv. Vad kan man säga? Är allt redan sagt? Vad är arv och vad ärver man egentligen? Vad vill jag ärva och vad har jag ärvt? Jag vill jättegärna ärva mormors kolonilott som hon i sin tur ärvde av sin farfar, eller var det morfar? Eller pappan? nån var det i alla fall. Om jag ärver den kan jag flytta in där, ställa gungstolen i trädgården och lyssna på flygplanen som lyfter var tionde minut från Bromma flygplats, finurligt placerad ett litet stenkast bort. Jag kommer ha ärvt gungstolen och trädgården, samt flygplanen och dess buller. Trädgården är gammal och de fyra äppelträden, som jag trodde var döpta till Alexander, Ingrid Marie, Astrakan och Friherre von Berlepsch tills mamma skrattande avslöjade äppelsorternas hemlighet, är så gamla och krokiga att de växt ihop sig till ett tak, en extra veranda enligt mormor. Jag kan omöjligen ärva äppelträden.

De har varit krokiga av ålder sedan 40-talet och kommer med all sannolikhet finnas kvar tills jag lämnar perrongen och någon annan tar över. Jag blir nästan snurrig när jag tänker på dem och kommer fram till att ingen kan påstå att träd kan ägas, det är löjligt, absurt. Träden måste se på oss som en skolbyggnad ser på sina elever: kortvariga irritationsmoment, störiga jävlar som kommer och går, arroganta och obefintliga.

Vi är ingenting för dem. Om det finns en gud är han med stor sannolikhet ett uråldrigt, krokigt äppelträd

36

täckt med mossa. Eftersom vi inte kan ärva Gud kan vi inte heller ärva ett träd.

Det finns såklart också saker som jag inte vill ärva, bland annat den genetiska hudsjukdom som förföljt familjen Miesenberger i hundratals år. Alla drabbas inte men om man studerar kyrkböcker och andra folkräkningar från Linz-området i norra Österrike kan man se ett tydligt mönster. Vid minsta beröring uppstår gigantiska blåsor som i sin tur kan göra småsaker, som att äta, dricka, andas eller bära kläder, ytterst komplicerade. Åkomman är ytterst ovanlig och saknar motgift.

I österrikisk folkmun kallas den Schmetterlingsfüße – fjärilsfötter, eftersom svagare varianter av sjukdomen oftast drabbar fötterna.

Jag brukar inte oroa mig eftersom det verkar som om denna olyckliga mutation har mattats ut generation efter generation. Men man är aldrig riktigt säker och ibland sänder jag en tanke, eller två, till minnet av de många miesenbergare som strök med innan den farliga arvsmassan vattnades ur. För att förtydliga kan jag tillägga att min pappa endast får blåsor varannan sommar (ungefär) och att varken jag, min lillebror eller mina kusiner känt av några symtom.

Genetiska sjukdomar är dock jävligt oberäkneliga eftersom de ibland bara dyker upp igen oannonserat efter flera generationer i dvala. Varför detta händer kan jag däremot inte

förklara eftersom jag valde att inte medverka mentalt på naturkunskapen i ettan.

Menmen lite obehagligt i alla fall.

Att vi till stor del påverkas av arv är ju allmänt känt - och det är något jag tagit med mig från naturkunskapen; vi får 50% arvsmassa från mamma och lika mycket från pappa, och man kan därför säga att man till 25% är sin farmor eller 12,5% sin gammelfarfar. Allmänt känt. Vi ärver till stor del hur vi ser ut, hur vi tänker och hur vi agerar.

Vi ärver våra äldre släktingars bättre och sämre sidor, vi ärver sjukdomar och IQ (eller hur är det nu igen?). Det skulle dock också kunna vara så att vi ärver mer än bara arvsmassa, pengar, hus och smycken. Man brukar ju prata om emotionella värden, så varför pratas det inte om emotionella arv? Ett örhänge som går i arv genom generationer blir kanske tillslut något mer än bara ett örhänge, trots att örhänget förändras ytterst lite genom åren får det ett större och större emotionellt värde allt eftersom åren går. Ett smycke som vandrat genom generationer samlar på sig minnen från de som burit det, vilket gör att man värderar det högre än vad det är värt i pengar. Ett smycke är kanske ett tråkigt exempel, jag tar koloniträdgården istället. Om jag ärver mormors koloniträdgård ärver jag mer än bara ett litet hus med

trädgård och flaggstång, jag ärver också den prägel hon har satt på trädgården och på huset. I denna prägeln kommer jag kunna se en del av henne.

En prägling, ett märke på väggen eller en chokladfläck på en sittdyna kan också ses som ett arv.

Dock inte bara fysiska utan också psykiska präglingar är ett arv, man tar efter sina föräldrar och andra runt omkring sig. Man tar efter, man präglas, man ärver. Detta kan gälla småsaker också, igår vill jag påstå att jag ärvde en äldre mans ilska i några timmar efter att han skällt ut mig för att jag råkade gå framför hans bil. Jag ärvde samma dag kaffefläckar på mina jeans efter att någon jävel tappat sin mugg på tunnelbanan. Ett intryck är ett arv, en konsekvens blir ett arv. Jag ärver känslor från andra och jag ärver konsekvenserna av att min farfar flyttade till Sverige på femtiotalet. Jag ärver också konsekvenserna av att min pappa hade sönder brödrosten. Isåfall blir allting arv, vi ärver konstant konsekvenserna av tidigare arv. Vi finns på grund av att vi ärver, att ärva är att finnas och alla intryck ärvs. Eftersom intryck är allt vi kan uppfatta (eller?) så kan vi därför ärva allt vi uppfattar. Vi finns, alltså ärver vi och allt som finns ärvs.

Förutom träd. Träd är oärvbara.

Träd är Gud.

Otto Miesenberger 37

Hjälpa, stjälpa och förstå - allt om pedofili Efter att under en vecka hemma sjuk, ha plöjt flertalet dokumentärer och poddar om pedofili så bestämmer jag mig för att ta reda på mer om fenomenet. Jag mejlar psykiatern Christoffer Rahm som forskar om pedofili, och han ställer upp på en intervju per telefon. När jag berättar om de dokumentärer som fångat mitt intresse skämtar han, “så nu är du lätt om hjärtat och ser glatt på mänskligheten”.

Vi skrattar, för vi båda vet att pedofiler är sinnebilden av “ondska och moraliskt förfall”, som Christoffer uttrycker sig.

Christoffer är, precis som jag, intresserad av att förstå sig på just detta. Hans resa började när han utbildade sig till psykiater och gjorde sin tjänstgöring vid akuten på Södermalm.

Han träffade då en flicka som mådde psykiskt dåligt och det framkom att hon hade råkat ut för sexuella övergrepp som barn. Vid en senare tjänstgöring på Karolinska universitetssjukhuset mötte han en busschaufför som led av sin egen pedofili. När Christoffer insåg att det inte fanns någon vetenskapligt stödd metod för att behandla pedofili så bestämde han sig för att finna en. I dagsläget forskar Christoffer med en rad olika projekt som alla syftar

38

till att minska övergreppen mot barn genom att behandla de som är i riskzonen att begå övergreppen - men även att förbättra pedofilers psykiska hälsa. Christoffer betonar att han är läkare både för pedofiler och offer samt att båda har hjälpbehov.

När jag frågar honom hur man ska definiera pedofili, så svarar Christoffer att “pedofili är ett ihållande mönster av sexuella fantasier och impulser av barn som ännu inte kommit i puberteten”. Ungefär 2% ser på övergreppsmaterial på barn, även kallat parnporr, och 1-1,5% av befolkningen har pedofili. Något som skulle motsvara mellan 15-20 personer bara här på Södra Latin. Oftast upptäcker man sitt intresse för barn under puberteten. På frågan om huruvida personer med pedofili tänder endast på barn eller även kan bli attraherade av vuxna svarar Christoffer att det är ungefär en fjärdedel av pedofiler som har exklusiv pedofili, att de enkom attraheras av småbarn. Vidare förklarar han att man kan se på attraktionsmönster gällande ålder som ett spektrum, på samma sätt som sexuell läggning gällande kön. Teorin om kronofili förklarar nämligen att skalan går från nepiofili,

attraktion av spädbarn, ända till gerontofili, attraktion för äldre.

Orsakerna till pedofili är fortfarande inte helt klarlagda men Christoffer bekräftar att det, liksom de flesta sexuella preferenserna, är medfött hos de flesta. 30% av pedofili kan förklaras av heritabilitet enligt en finsk studie, berättar Christoffer - men det är en relativt låg siffra jämfört med andra sammanhang. Nivåer av könshormoner i fosterlivet verkar vara andra biologiska orsaker som har stor påverkan.

Den tidigare tanken om att pedofiler ofta blivit utsatta för sexuella övergrepp som barn själva, verkar vara en myt.

Samsjuklighet med autism och adhd har även visat sig vara fallet för knappt hälften av de med pedofili, enligt Christoffers erfarenhet.

Statistik visar att ungefär 1 av 10 barn råkar ut för sexuella övergrepp. Men vad kan egentligen få en människa att begå sådana övergrepp?

Christoffer förklarar att det dels beror på statiska faktorer som att tidigare ha dömts för övergrepp, att vara man och medelålders, och dels på dynamiska faktorer som kan förändras. Exempelvis sexuellt intresse för småbarn, hög sexuell upptagenhet,

är det lätt att kognitiva förvrängningar sprids och att användarna påverkar varandra negativt, men ibland även positivt.

bristande empati, impulsivitet och att befinna sig i en psykosocialt utsatt situation som att till exempel gå igenom en livskris. När jag undrar hur många med pedofili som begår övergrepp förklarar Christoffer att det är omöjligt att veta forskningsmässigt men att resultatet av en stockholmsstudie gjord på 57 män som inte var dömda men som hade pedofili, visade att var tredje person hade gjort något opassande mot barn senaste veckan om man inkluderade att ha sett övergreppsmaterial på barn.

“Hur brukar personer som begår övergrepp resonera kring övergreppet i efterhand?” frågar jag och Christoffer förklarar att förövaren, till skillnad från det utsatta barnet som ofta klandrar

vsig själv för det inträffade, i de flesta fallen inte “känner en genuin ånger över att ha skadat ett barn”. Detta beror på kognitiva förvrängningar, inbillningar som att barnet inte tar skada utan att det kanske till och med är en tjänst för barnet och dylikt. De kognitiva förvrängningarna har oftast utvecklats långsamt under många år, statistik visar nämligen att de flesta som begår övergrepp har tänkt på att begå övergrepp i 5-10 år innan de genomför övergreppet. På internetforum delar pedofiler in sig i två grupper; no-maps och pro c maps - det vill säga non-offending minor attracted persons och pro contact minor attracted persons. Det är de pedofiler som begår och argumenterar för att man ska få begå övergrepp och de som inte gör det. På internetforum

Handlar övergreppen om sexuell attraktion eller att vilja ha makt över värnlösa?

“Det är en bra fråga. Att berusas av makt mot en alldeles värnlös individ, det stämmer på vissa men absolut inte på alla.” förklarar Christoffer och berättar om en onlinestudie som pågår nu där folk som tittar på övergreppsmaterial av barn frågas om sina tändningsmönster.

Ungefär 10% av de som ser på övergreppsmaterial av barn ser det av andra anledningar än just pedofili. Det är dock vanligt att pedofiler har andra parafilier, sexuella tändningsmönster, och bland dem är den vanligaste sexuell sadism - något som kan ha ett samband med att tända på att dominera.

Vad gäller behandling har psykodynamisk terapi, vilken bygger på självinsikt och relationer till andra, visat sig ineffektiv och till och med ibland kunna ha motsatt effekt. Att försöka behandla de dynamiska faktorerna är viktigt, terapi som försöker stärka empatin har dock visat sig vara verkningslös - men att jobba på ens sociala nätverk är en viktig framgångsfaktor.

Medicinsk behandling, som Christoffer forskar på, kan vara en bra grund till det. De två medicinska behandlingar som forskas på är dels antidepressiva 39

som verkar dubbelverkande både genom att minska sexlusten och genom att behandla den depression som många patienter har, vilket kan minska risken till kriminellt beteende. Dels genom kemisk kastration, att sänka testosteronnivåerna vilket minskar den sexuella upptagenheten, och även i vissa fall har tagit bort intresset för barn. Medicinerna har dock inte testats på kvinnor eftersom de är oerhört svåra att få med i studier.

Inte för att kvinnliga pedofiler inte finns, utan för att stigmat är större och att de i högre utsträckning går obemärkt förbi. Övergrepp mot barn är ett stort samhällsproblem som måste bemötas på flera nivåer.

Christoffer lyfter dels att politiker måste arbeta kring lagstiftning gällande barnrätt och att lägga mer ansvar på sociala-medie plattformar och internetforum att inte sprida övergreppsmaterial.

Polisen måste också bli bättre på att bryta ner online-communities och ringa in internationell brottslighet. Inom vården måste fler mottagningar öppnas och man måste börja fånga upp folk i riskzoner tidigare. Dessutom behöver forskningen för att ta

fram fungerande behandlingar för personer med pedofili fortsätta. Christoffer nämner också hur viktigt det är att sprida information, hålla diskussioner och nå fram till unga som lider av pedofila tendenser för att förebygga övergrepp och för att hjälpa de pedofiler som mår dåligt. “Tänk om det var någon kändis som gick ut och sa att ´jag har pedofili men har aldrig begått något övergrepp och såhär har jag gått tillväga´” ponerar Christoffer, som tror att det skulle göra stor skillnad.

Vad ska man göra om en närstående berättar att de har sådana här tankar?

“Slå inte dövörat till, vänd inte ryggen och gå därifrån. Sitt kvar och lyssna.” säger Christoffer och tipsar om att bara sitta tyst och låta personen prata fritt.

Han förklarar även vikten av att stanna kvar i personens liv, eftersom riskfaktorer är psykisk ohälsa och att befinna sig i en dålig psykosocial miljö. Och till de som själva tror att de har pedofili vill Christoffer säga att “du är inte ensam. Det finns många andra som kämpar med de här tankarna och jag vill starkt uppmana dig att leva vidare och

söka stöd.” Självmordstankar är vanliga hos de som söker hjälp hos Christoffer och hans kollegor.

Det är viktigt att inte hålla sig från att söka vård och att minnas att Christoffer och hans kollegor inte anmäler, förutom vid grova fall. De dömer heller inte, utan hjälper.

Christoffer betonar också vikten av att inte hamna i filterbubblor och få kognitiva förvrängningar och att aldrig titta på övergreppsmaterial på barn. “Man ska inte gå på de här fejkargumenten som finns kring att barnpornografi inte är någon fara” säger han och förklarar att barnen som vet att bilder eller videor sprids på dem, antingen övergreppsmaterial eller bara vanliga familjebilder, mår otroligt dåligt av den vetskapen och att det kan påverka dem mer psykiskt än själva övergreppen.

Det är viktigt att man, om man lider av pedofili, får förståelse för att ens liv är lika mycket värt som andras och att det är möjligt att välja en laglig väg, summerar Christoffer.

Adina Edfeldt

Christoffers tips: • Ring stödlinjen Preventell på kliniken Anova på 020-66 77 88 (för att bolla idéer om sin egen eller andras sexualitet, man kan ringa och vara helt anonym) • Internetsidan VIRPED, för bra information • ECPAT Sverige som kan hjälpa dig med att ta ner avklädda bilder på dig som sprids på nätet

40

”Du attatt jagjag ville ge ge digdig världen.

DetDet var aldrigdet, enkelt, attborde dela påtänka mig själv, ge dig halvan. När ”Duska skavara varaglad glad ville världen. att jag så, men jagena är övertygad ”Du ska varasåglad att jag ville ge digge världen.

Det om det, att iväg. jag borde tänka så, men jag är på övertygad du försvann mycket som jagsjälv, tidigare haft.ena Friheten blåste antar den landade varkom aldrig enkelt, att dela på mig dig att det ärJag jag, jag att som ljuger mest avdig. alla,Men och varaldrig aldrig enkelt, att dela själv, ge dig enamigjag om attJag det ärrannsaka jag, jag som ljuger mest av nivån. alla, jag ville något Jag på ville alltid göra såjag mot själv. var väl tvungen ge dig somoch var halvan.

När du komannat. försvann såmig mycket som vill inte migatt själv på något den Jag halvan.

När du kom försvann såJag mycket som jagbehöll jagdig. villIinte rannsaka själv pådagarna nivån.

Jagjag dömt att tas ifrån mig från början. var därför ett de sista måste tidigare haft.

Friheten blåste iväg.Det antar att jag undrar hurfotografi mycket från avmig mig som ärden henne, hur tidigare haft.

Friheten blåste iväg. antar att blixten undrar hur mycket av mig som ärjag henne, taden stödlandade i dörrkarmen för att jag inte falla.

JagJag vill skymma för ögonen men hinner inte, fångas mittdet i på dig.

Men ville aldrig något mycket sanning som finns i mig.

Jag trorhur att den landade på dig.

Men jag ville aldrig något mycket sanning som finnsde i mig.

Jagtänker, tror det över rörelsen och minalltid tröja dras upp över hela magen. ett nät avatt bristningar, går som vitaatt vågor annat.

Jag ville göra så mot mig själv.

Jag Den var blottar är livsfarligt anamma hur hon henne, annat.

Jag ville alltid göra så mot mig Jag var fullständigt, är mig livsfarligt hur henne, dig. mycket ville ge dig världen; jagsjälv. lät innanatt duanamma kom. enda jagtänker, var för var väl Så tvungen att ge jag dig något som varatt dömt attdig tasförstöra om man Det inte ärhon gjord för rädd det, men jag tvungen att ge dig som var att tas fullständigt, om man för det, att duväl skulle bli en pojke.

Förnågot att jag ville gedömt friheten till någon som behövde den.inte ”för Jagäratt ärgjord tyst.

Vetnågon intemen vad som ifrån mig från början.

Det var därför jag behöll skulle vilja prova bara se om lyfte en migosagt. från början. var om därför behöll prova bara för att se ominte. någon att det bordeifrån ”Har duDet skrivit detjag någon gång?” jag Detskulle är envilja dröjande dig. Ilämnas ett fotografi från de sista dagarna måste blick.

Jag vet att honfråga, finnshon för svarar det, att honFör finns för frånom. de sista lyfte gör en blick.

Jagtill vetalla att förutom hon finnsmig, för det, att gå är detdig. endaI ett honfotografi inte pratar Hon dagarna kan inte.måste När hon skriver hon det det skulle jag ta stöd i dörrkarmen för att inte falla. Jag vill att göra kanterna vassare. jaginpå ta stöd i dörrkarmen för att inte falla.

Jagfenomen vill hon förAtt attvisa görahenne kanterna för nära annars.

Vi är sammanväxta, vi är ett förfinns henne. självvassare. i skrift skulle vara skymma blixten för ögonen men hinner inte, jag skymma för ögonen men”Är hinner jag Alla får ju veta.” ”Det är det hemskaste jag vet. Det vet som att visa vadblixten hon skriver om mig. det såinte, jobbigt? fångas mittmitt i rörelsen och talande minmin tröja dras upp över Himlen var neonljus neonljus när jaghamnade hamnade hos henne fångas i rörelsen tröja dras upp över var när jag hos henne du.” Tystnaden igen.

Den äroch och den viskar att jag Himlen måste stålsätta mig för svaren som avfyras när jag hela hela magen.

DenDen blottar nät avsig… bristningar, säger hon.

Efter att solen singlat nerbakom bakom magen. blottar ettför nät av bristningar, dekanske säger solen ner ställer sådana frågor. ”Fast iett och I och förde sig duhon. inte Efter ser påatt mig somsinglat en människa som bär på går som vita vågor över dig.

Så mycket ville ge höghusen fannsdet det bara brinnande kvar. gårJag som över dig.

Så mycket ville höghusen fanns brinnande kvar. smärta. vetvita intevågor om du är kapabel till det.

Jagjag ärjag juge skapad för att skydda dig,bara du det ärdet skapad för att ta skydd digmig. världen; att jag lät förstöra innan duduegentligen. ”Precis somsäger nulyste lyste den.

Hon pekarut,ut, fastnar dig Jag världen; atthur jagdig lät dig förstöra innan ”Precis som nu den. ””Hon pekar fastnar hos undrar mänsklig jagmig är mig i dina ögon, ” Hon detta lika nonchalant som allt hon kom.

Det enda jag var rädd för var att du skulle där.

Jag tycker inte att det passar mig, neonljuset. kom.

Det enda jag var rädd för var att du skulle där.

Jag tycker inte att det passar mig, neonljuset. säger, och jag vill svara att jag ser och hör hennes smärta. Att jag kan hjälpa henne med den om hon skulle bli en För För att jag ge friheten tilltill någon tycker att att det detborde bordevara varaenenmumlande mumlande färg, blipojke. en pojke. att ville jag ville ge friheten någon Jag Jag tycker färg, vilja det. som som behövde den.den. ” Jag” Jag är tyst.

VetVet inteinte vadvad som snarare. För För att attjag jagalltid alltidstår stårmållös mållösinför införallting, allting, behövde är tyst. som borde lämnas osagt. ”Har duälskar skrivit ommen detdet någon jag inte inte vettillåta vadjag jag ska göra medden denfasar frihet borde lämnas osagt. ”Har du skrivit om någon att skulle jag vet vad göra Jag måste fråga henne om hon mig det går inte.för Hon inte sigska själv att med ljuga, jag gång?”

Det är en fråga, hon svarar inte. hon talar om. gång?” ärdröjande en fråga, hon svarar inte. frihet hon talar om. inför det.

För Det att hon ärdröjande den ärligaste människan jag känner.

Det skulle göra henne arg att säga så, men det Föratt attblunda detdet är för. det Hon enda hon pratar om. går svara att det ärHon alla andra som är hycklare, att jag måste utgå från vem som Förinte att det är enda honskulle inteinte pratar om.

Hon kan När hon till allakonstatera har mest fått svart ljuger mestinte. istället attskriver rangordna vem som kan uppenbara.

Och jag kanoch hålla med om kan inte.

När honför skriver görgör honhon detdet till alla Jag det fått en en svartanteckningsbok anteckningsbok ochtanken tanken mig, det skulle gåjag för inpå annars. jag ska skriva.

För henne ärärdet frihet, det, attförutom jag mig, borde tänka så, gå men ärnära övertygad om att detäräratt jag, som ljuger mest av alla, och jag villlycka inte förutom det skulle för nära inpå annars. jagjag ska skriva.

För henne det frihet, ärmig sammanväxta, är fenomen ettJag fenomen henne. lycka menmig förhur mig finns det såsom stark rannsaka själv på den nivån. undrar hur mycket avkanske, mig kanske, som är henne, mycket sanning finns i Vi ärVisammanväxta, vi ärvi ett förför henne. men för finns det en såenstark ångest Atttror visa henne i skrift skulle vara som ångest över detöver hela,vad över vad som fylla mig.

Jag att det ärsjälv att anamma hur hon tänker, henne, fullständigt, om man inteväntas är gjord för det, Att visa henne själv ilivsfarligt skrift skulle vara som attatt över det hela, som väntas fylla de ekande visa vad hon om ”Är sånågon jobbigt? de ekande raderna, att jagvågar inte ens vågar försöka. men viljaskriver prova för sedet omjobbigt? lyfte enraderna, blick.

Jagatt vet attinte hon finns för det, att hon finns för visajag vadskulle hon skriver ombara mig.mig. ”Äratt det så jag ens försöka.

Jag är vet Alla ju veta. ” ”Det är det hemskaste Jag det är vet närbörjar jag välsåbörjar att göra Alla fårkanterna jufårveta. ”vassare. ”Det är det hemskaste jagjag vet.vet. att är att fördet att är närförjagattväl handlar det Detdu. vet” du. ” Tystnaden igen. är talande och så handlar deteller om att vinnaDå eller förlora. det Då inte Det vet Tystnaden igen.

DenDen är talande och om att vinna förlora. kommer den viskar att jag stålsätta mig för svaren kommer intesinglat gå att stanna.

Ochhöghusen vet att fanns Himlen var neonljus närmåste jag hamnade Efter attdet solen neratt bakom den viskar att jag måste stålsätta mighos förhenne svarensäger hon. gå att stanna.

Och jag vet om jagjaginte vågar, som när jag ställer sådana ”Fast i ” Hon ompekar jag inte vågar, om är beredd offra det bara detavfyras brinnande kvar. ”Precis somfrågor. nu lyste den. ut, fastnar där.jag Jaginte tycker inte attatt det passar som avfyras när jag ställer sådana frågor. ”Fast i om jag inte är beredd att offra allting på det viset, och för sig… och förattsigdet kanske inteenser på allting på det viset, så går aldrig.

Hon gör det mig, neonljuset.

JagItycker bordedu vara mumlande färg, snarare.

För att jag det alltid står mållös inför och för sig… I och för sig kanske du inte ser på så går det aldrig. Hon gör det på ett sätt som blir eninte människa bär göra på smärta.

Jag frihet vet hon på ett sättom. som blir så självklart. Alla ser det som allting,mig försom att jag vet vadsom jag ska med den talar mig inte somom en människa som bär på smärta. Jag vet så självklart. Alla ser det som nödvändigt, som du är kapabel till det. Jag är ju skapad för nödvändigt, som uppenbart att det skulle bli så inte om du är kapabel till det.

Jag är ju skapad för uppenbart att henne det skulle blifrihet, så förlycka henne. skydda dig,anteckningsbok du är skapad föroch att tanken ta skyddärhos för skriva. henne.För Jag harattfått en svart att jag ska är det kanske, men attmig skydda dig, du ärhur skapad för att skydd hos mig.

Jag undrar mänsklig jagtaärdet i dina ögon, för finns det en så stark ångest över hela, över vad som väntas fylla de ekande raderna, att jag inte ens mig.egentligen.

Jag undrar hur mänsklig ärattnonchalant i dina ögon, att jag jagdet inte vågar detjuförlora. judock dockobeobestrid” Hon säger detta lika Trots att inte vågar såsåärärdet vågar försöka.

Jag är vet att det ärjag för när jag välsom börjar Trots så handlar om att vinna eller Då komegentligen. ”gåHon säger detta nonchalant som ligt.

Det Det visar sig isig allt ochoch bryr sig inte alltinte hon säger, och jag villlika svara att stridligt.

Jag vet det. visar i allt bryr mer det att stanna.

Och jag vet attjag omser jagoch intehör vågar, omJag jagvet intedet. är beredd att offra allting på det viset, och attsätt jaghenne ser blir och hör om hur jag ställer inför Orden är alltidatt hennes smärta.

Att jag kan hjälpa med den sig inte ställer migdet. inför det.

Orden såallt gårhon det säger, aldrig.

Honjag görvill detsvara på ett som så självklart.

Allaom serhur det jag sommig nödvändigt, som uppenbart hennes jag kan grumliga, men de men är mina detoch gördet detgör självom smärta. hon vilja det. hjälpa henne med den är alltid grumliga, de äroch mina det skulle bli såskulle förAtt henne. om hon skulle vilja det. klart.

Vi, jag och hon, löses trots jag att aldrig det självklart.

Vi, jag och hon,upp löses uppatt trots Detvågar. barasig händer.

Vissa delar av delar henne Jagjag måste om ju hon älskar mig men Jag det vetvågar. jag aldrig Deti allt baraoch händer.

Vissa avklipTrots att intefråga vågarhenne så är det dock obestridligt. det.

Det visar bryr sig inte om hur jag går Hon skulle inte tillåta sig själv ljuga, henne klipper jagdet bort ifrån i slutet, Jag måste fråga henne om hon älskar mig att men det per jag bort mig själv, mig i slutet, kanske ses ställer miginte. inför det.

Orden är alltid grumliga, men de är mina och det ifrån gör självklart.

Vi,själv, jagoch och hon, löses jag fasar det.

Förtillåta att denatt ärligaste och kanske ses detjag som tragiskt utifrån men det vi upp att jaginför aldrig vågar.

Dethon bara händer.

Vissa delar det av henne klipper bort ifråndet mig i något slutet, och gårtrots inte.

Hon skulle inte sigärsjälv ljuga, som tragiskt utifrån men ärsjälv, inte människan jagtragiskt känner.

Det är skulle arg vitänker ärtänker inte något vi sker tänker på. Det sker naturligt. kanske sesinför det som men det ärhenne inte något på.Det Det skernaturligt. naturligt. du jag fasar det.

För attutifrån hon dengöra ärligaste på. ”Älskar du mig?” mig?”Jag Jag att säga jag så, men gårnarrativ inte att göra blunda för. Hon ”Älskar du mig?”

Jag frågar tillslut.

Ochsom det skiftar. är frågar tillslut.

Och detdet är ett som skiftar.

Det oss längre.

Det ärdet jag. människan känner.

Det skulle henne arg är inte frågar tillslut.

Och är ett narrativ skulle allaatt andra somför. är hycklaett narrativ somlängre. skiftar.Det Det är är jag. inte oss längre. att säga så,svara men att detdet gårärinte blunda Hon Det är inte oss re, att jagattmåste vemsom somärljuger mest Det är jag.

Lykke Eder-Ekman skulle svara det ärutgå allafrån andra hycklaför attutgå rangordna vem som kan konstatera re, attistället jag måste från vem som ljuger mest Lykke Eder-Ekman detför mest kan hålla med om Lykke Eder-Ekman istället attuppenbara. rangordna Och vemjag som kan konstatera

det mest uppenbara. Och jag kan hålla med om

41

DER SPIEGEL Sedan barnsben har den svenska kulturen förvirrat mig.

Varför kommer alla alltid för sent, varför ser barnuppfostran så annorlunda ut, varför äter så få familjer middag tillsammans, och, helt ärligt, vad är grejen med svenskar och fika?

Som tidigare känt så är jag inte svensk, i alla fall inte på samma sätt som majoriteten av alla på denna skola. Jag är född i Tyskland, men flyttade till Sverige när jag var fyra år gammal, och besöker åtminstone en gång varje år min släkt i Tyskland. Min tyska identitet ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag betonar mer än ofta att jag inte är svensk, och framförallt att jag inte identifierar mig med den svenska kulturen. Ändå känner jag mig inte helt hemma i Tyskland, även om jag varje gång jag är där önskar att det vore så. Jag förstår bara enstaka aktuella tyska kulturreferenser, jag har få vänner där och jag har problem med att uttrycka mig så att andra, genom mitt språkbruk, kan förstå vem jag är på riktigt. Alltmer känns det som om en del av mig håller på att försvinna, eller så håller jag på att inse att den delen aldrig riktigt funnits.

Jag är uppvuxen i Sverige men jag skulle dock beskriva min barndom som mestadels ”tysk” – i alla fall när jag pratar med mina svenska kompisar om barndomskultur. Jag är till exempel fortfarande, efter 15 år i Sverige, osäker på vad Bolibompa egentligen var för TV-program. Samma problematik stöter jag dock också på när jag pratar med min tyska barndomsvän. Jag måste ursäkta mig med ett ”Sorry, jag bor ju i Sverige” minst tre gånger varje konversation när jag inte förstår en referens eller inte känner till ett specifikt uttryck. Ingen svensk barndomskultur, och inga aktuella tyska kulturreferenser. Jag känner mig inte hemma någonstans.

Någonting jag blivit medveten om är att mina föräldrar, redan för länge sedan, avslutat sin relation med Tyskland. De växte upp där, upplevde mycket, och fick slutligen nog av det hela. Förståeligt, de hade trots allt lyxen av att kunna välja mellan att stanna kvar eller att lämna sitt hemland för att samla nya erfarenheter någon annanstans. Jag ställdes dessvärre aldrig inför det valet; jag växte aldrig upp i Tyskland, och kunde aldrig ”få nog av det hela”. Ibland kan jag därför bli lite ledsen när mina föräldrar så kritiskt ifrågasätter varför jag känner en längtan till Tyskland, och varför jag funderar på att flytta tillbaka dit – om än bara för ett par år. Det de inte verkar kunna förstå är att jag kanske vill det, för att jag tänker, att jag då skulle kunna hitta hem på riktigt. Med det sagt är jag inte sur på mina föräldrar; jag förstår 42 varför de inte förstår mig, men ändå känns det ibland

väldigt ensamt, som om jag är den enda personen som helt kan förstå djupet av mitt mellanförskap. Det är som att mina föräldrar som flydde, och min bror som idag har få konkreta kopplingar kvar till Tyskland, aldrig kommer kunna förstå eller relatera till det tomrum jag ibland känner inom mig.

I mitt sökande efter min egna kulturella identitet, och mitt hem, har jag dock också insett något annat: allt det spelar egentligen ingen större roll. Jag kommer kanske för evigt vara letandes efter en plats som känns som hemma. Jag kommer kanske aldrig helt kunna förstå kulturerna i de länder som jag är född, uppvuxen eller boendes i, och kommer bara kunna införliva dem som en liten del av min kulturella identitet. I så fall får det vara så; jag har insett att jag känner mig hemma där jag har människor som uppskattar och älskar mig, som vill mitt bästa och även agerar i enlighet med det – oberoende av ifall jag förstår deras kultur till hundra procent, eller inte. Jag är hemma där min familj befinner sig.

När jag på kvällen, innan jag ska gå och lägga mig, kollar mig i spegeln, ser jag alltså inte en tysk eller svensk tjej. Jag ser min pappas familjära ögon, min mammas viljestyrka, min farfars intelligens, min farmors tålamod, och mina förfäders samlade ambition. Och jag tror att jag äntligen har hittat hem – det spelar ingen roll om jag förstår allt runt omkring mig. I slutändan formar mina erfarenheter mig, mina erfarenheter som grundar sig i min egna kulturella identitet, och inte i den kultur vars land jag känner mig mer hemma i. Min kulturella identitet består av min familj och min uppväxt, och den insikten gör mig inte ledsen längre, den tröstar mig snarare; en multikulturell identitet är det bästa som någonsin kunnat hända mig, för jag känner mig numera hemma överallt, oberoende av ifall jag älskar fika lika mycket som alla andra gör, eller inte.

Lea Laux

NLEGEPS hcan thcusnheS hci oseiw ,negarfhcan hcsitirk nretlE ,nnak nekned rim hci oseiw dnu ,ebah dnalhcstueD raap nie rüf run hcua nnew – nebel uz lamhcon trod ,tsi nennök nehetsrev thcin dneniehcsna eis saW .erhaJ hci ssad ,ekned hci liew ,ethcöm sad thcielleiv hci ssad nib hcodeJ .etnnök nednfi esuaH hcan hcildne nnad ,ehetsrev hci nned ,reuas nretlE eniem fua thcin hci hcis se tlhüf medztorT .nehetsrev thcin hcim eis oseiw eid ,nosreP egiznie eid bo sla ;na masnie rhes lamhcnam run ,thetsrev znag hcilkriw “gnuznergnehcsiwZ„ eniem -urB niem dnu ,dnis nehofleg eid ,nretlE enieM .nib hci uz negnudniB eterknok eginew hcon run etueh red ,red .thcin hcafnie thcusnheS eid nehetsrev ,tah dnalhcstueD nellerutluk nenegie reniem hcan snehcuS seniem nI hcua reba nnad rim tsi ,esuahuZ meniem dnu ,tätitnedI hciltnegie sella tleips sE :nedroweg ralk seredna saw fua remmi rüf hci nib thcielleiV .elloR eßorg eniek thcielleiv ,esuahuZ negithcir menie hcan ehcuS red ,ebel hci ow ,nrednäL ned ni nerutluK ein hci edrew dnu nehetsrev znag ,nib nerobeg redo neshcawegfua -lerutluk reniem lieT nenielk nenie sla run hcua eseid ssad ,nehesegnie ebah hcI .nereizfiissalk tätitnedI nel ,ebah nehcsneM hci ow ,elhüf esuaH uz trod hcim hci rüf etseB sad eid ;neztähcstrew dnu nebeil hcim eid nlednah dnehcerpstne hcua hcanad dnu ,nellow hcim trednuh uz rutluK erhi hci bo ,novad gignähbanu – ow ,esuaH uz trod nib hcI .thcin redo ehetsrev tnezorP .tednfieb eilimaF eniem hcis ned ni ,eheg tteB sni hci roveb ,sdneba hci nneW redo sehcstued nie thcin osla hci ehes ,ekcug legeipS neguA netuartrev eid ehes hcI .nehcdäM sehcsidewhcs eid ,amaM reniem ftarksnelliW eid ,sapaP seniem dnu ,amO reniem dludeG eid ,sapO seniem znegilletnI hci dnU .nerhafroV reniem ziegrhE netlemmaseg ned se – ebah nednufeg esuaH hcan hcildne hci ssad ,ebualg redo ehetsrev mureh hcim mu sella nun hci bo ,lage tsi ,negnurhafrE eniem hcim negärp tkeffednE mI .thcin -nedI nellerutluk nenegie reniem nov sisaB red fua eid sednaL sed rutluK red ,red fua thcin dnu ,nehets tätit ellerutluk enieM .elhüf esuaH uz rehe hcim hci ow .neshcawfuA dnu eilimaF reniem sua thetseb tätitnedI ,gidnäts hcis ,owdnegrin dnu llarebü eid ,eilimaF enieM nnad hcim thcam thcisniE eseid dnU .tednfieb rim ieb ebah hci ;rehe hcim tetsört eis ,giruart rhem thcin hcua etseB sad tätitnedI ellerutlukitlum enie ssad ,nednatsrev hcim elhüf hci nneD .etnnok nereissap ej rim ssad ,tsi bo ,novad gignähbanu ,esuaH uz llarebü eliewrelttim .thcin redo ,gam akiF hci xuaL aeL

.rutluK ehcsidewhcs eid hcim trriwrev ßufsedniK tieS -edniK eid tsi oseiw ,täps uz remmi ella nemmok oseiW -imaF eginew os nesse oseiw ,sredna os reih gnuheizrer znag lam tztej dnu ,torbdnebA nemmasuz sdneba neil ?”akiF” meseid tim hciltnegie ella nebah saw ,hcilrhe llaF nedej fua ,nidewhcS eniek nib hci ;tnnakeb eiW nedewhcS eluhcS reseid na tätirojaM eid eiw os thcin nerhaJ reiv tim ,nerobeg dnalhcstueD ni nib hcI .dnis snetsednim ,ehcuseb dnu ,negozeg nedewhcS hcan enieM .dnalhcstueD ni eilimaF eniem ,rhaJ sedej lamnie dnu ,nezreH ma han mertxe rim tgeil tätitnedI ehcstued -ewhcS thcin hci ssad ,sreftö sla rhem remmi enoteb hci nehcsidewhcs red tim thcin hcua hcim dnu ,nib nid .ereizfiitnedi rutluK os thcin dnalhcstueD ni hcim hci elhüf medztorT ad hci nnew ,laM sedej hci lhowbo ,esuaH uz githcir thcin ehetsrev hcI .eräw os se ssad ,ehcsnüw rim ,nib trod ebah hci ,neznereferrutluK ehcstued elleutka eleiv tkerrok hcim timad emelborP ebah hci ,ednuerF muak uz neredna ehcarpS eniem hcrud dnu nekcürduzsua hcis se tlhüf rhem remmI .nib hcilkriw hci rew ,negiez ,rehe redO .tedniwhcsrev rim nov lieT nie bo sla ,na os slamein rim nov lieT ned se ssad ,ehesnie hci ssad .bag githcir reba edrüw ,nedroweg ßorg nedewhcS ni nib hci ,aJ nebeirhcseb ”hcstued„ slietnetßörg sla tiehdniK eniem nehcsidewhcs neniem tim hcim hci nnew sllafnedej – hci ,nieN .etlahretnu ,rutlukstiehdniK rebü ,nednuerF meseid ni nerhaJ 51 hcan ,thcin hcon remmi rim nib rüf ”apmobiloB„ saw rehcis rebürad znag os ,dnaL deiL ehcielg saD .raw hciltnegie gnudneshesnreF enie netseb reniem tim hci nnew ,hcua nnad reba hci egnis egidluhcstne hcI .ebierhcs dnalhcstueD sua nidnuerF ”nedewhcS ni aj enhow hci ,yrroS„ menie tim hcim nnew remmi ,noitasrevnoK rep lamierd snetsednim kcurdsuA redo ,ehetsrev thcin znerefeR eniednegri hci dnu ,rutlukstiehdniK ehcsidewhcs enieK .ennek thcin -rin nib hcI .rutlukniemegllA ehcstued egitueh eniek .esuaH uz githcir os owdneg tim nebah nretlE eniem ;ralk rhes rim tsi sniE trod dnis eiS .nessolhcsegba egnal nohcs dnalhcstueD nnad nettah dnu tbelre leiv nebah ,nedroweg ßorg ,hcildnätsreV .neznaG med nov guneg hcua hcilßeilhcs dnaltamieH rhi lhaW eid nihremmi nettah eis nned riM .nlemmas uz negnurhafrE euen mu ,nessalrev uz ein nib hci ;nemmoneg rediel reba lhaW eid edruw ein etnnok hci dnu ,nedroweg ßorg dnalhcstueD ni lamhcnam dnU .negeirk “neznaG med nov guneg„ eniem nnew ,giruart nehcssib nie nohcs hcim se thcam 43

Skammen jag ärvde Historia är inte samhällets urval av enstaka händelser som står skrivna i historieböckerna.

Det är den stora vågen av tid som slukar landskap och människoliv och tumlar dem framåt i evig rörelse.

Vi är produkter av föräldrars föräldrars föräldrar - vi är inte skilda från historien och vi kan inte undfly den. Denna insikt slog mig när mormor lånade mig släktens alla memoarer.

Allt var klätt i ett nostalgiskt skimmer, som taget ur Astrid Lindgrens barnböcker med sina romantiska kåkar och rackartygare till ungar. Vi ögnade igenom gammalsvenskan på måfå, tills min blick fastnade vid det otänkbara. Fuck.

Vi spolar tillbaka rullen.

Hilda, min mormors farfars mamma, växte upp på Mariaberget på Södermalm. I brist på törstsläckare fick hon och hennes syskon klättra ner för berget varje dag och hämta friskt mälarvatten. Under 1800-talet. Mums. Under en av dessa turer gav isen vika under hennes fötter och avslöjade ett hungrande gap som glupskt svalde hennes tunga vinterrock och hotade att dra ner henne i djupet.

Det var märkligt att uppleva döden som så nära där jag satt tryggt uppflugen i soffan 150 år senare. Hennes nära-döden44

upplevelse var lika mycket min nära-döden-upplevelse.

Intill samma vatten sprang hennes tre söner, Gunnar, Gustav och Thord, i full färd med att sumpa sina livs karriärer. Det var bråttom, om de missade det obligatoriska uppropet på pojkskolan Södra Latin så skulle de bli portade från skolgången. Men väl vid lantställets kaj hade båten redan kastat loss, och 12årige Thord tvingades ro över hela Mälaren i familjens och utbildningens namn. Ödet ler igen. Kanske var det under den båtfärden som deras respektive lotter för evigt etsades in i historien. Jag kunde inte annat än identifiera mig med dessa äventyrliga söderpojkar och deras upptåg och strapatser.

Var det inte just de rötter som alltid har fått mig att känna mig så hemma på Söder?

Men så var det ju de där detaljerna, som jag liksom alltid anat men som aldrig uttalats högt i släkten. Gustavs äventyrlighet ledde honom till Norra Lappland där han arbetade som arkeolog. Under 1900-talet. Fräscht. Och mina värsta farhågor bekräftades i memoarerna, och i det där ordet som kanske varit en del av hans livsöde ända sedan han kom i tid till uppropet på denna förbaskade skola.

Rasbiologi. Shit.

Dessa söderpojkar som jag känt mig så anknuten till var förövare av mänskliga rättigheter. Gustav arbetade alltså för det rasbiologiska institutet i Uppsala. Han mätte skallar, klassificerade rastyper och plundrade religiösa minnesplatser och gravar. En del av hans livsverk ligger fortfarande undangömt i historiska museets mörkaste vrår. Detta trots att sametinget länge uppmanat museet att återlämna de sista mänskliga och kulturella kvarlevorna.

Gunnar, visade det sig, befann sig i samma vänskapskrets som Hermann Göring och tjänade sitt livsuppehälle bland annat genom att designa den nordiska motståndsrörelsens nuvarande symbol. Och Thord blev soldat för den brittiska armen i Sydafrika. Under 1900-talet. Fuck.

Det går inte ens att uttrycka i ord. Skammen. Skammen som gör att jag vill blunda, men som också tvingar ögonen till pappret. Skammen som undrar vem fan jag är, om det är dessa människor jag har att tacka för livet. Jag behöver inte leva med vetskapen att mina förfäders kvarlevor är inlåsta i ett museum som ser det som allmänhetens rättighet att underhållas och utbildas av

någon annans döda kropp. Jag kommer aldrig diskrimineras på grund av min etnicitet på arbetsmarknaden, eller bostadsmarknaden, eller för den delen i mitt sociala liv.

Att jag ens lever - och att jag lever med dessa privilegier, är delvis tack vare av dessa jäkla historiska gubbar som såg sina förbrytelser mot mänskligheten som hjältedåd.

Jag antar att detta är en prototyp av vit skam. Och vem fan har tid för vitas skam? Som bland annat Aarti Iyer, Colin Leach, och Faye Crosby har påvisat är vit skam självcentrerat. När vita personer tvingas konfrontera sin egen vithet blir skammen något som rasifierade måste hantera. Den kräver antingen förträngning, eller försoning, för gud förbjude att vi bara skulle infinna oss i känslan. Det är väl därför jag aldrig har fått ta del av släktens skamfläckar tidigare.

För sanningen - liksom kvarlevorna i muséets källare har lurat under Freuds censur i det stora omedvetna, hotandes att tränga till ytan varje gång sameförtryck, rasbiologi eller nazism kommer på tal. Det är lättare att blunda än att konfrontera. Men skribenterna framhöll även att skammen kan tröstas med en fiktiv gottgörelse, en ursäkt. Vit

skam är inte katalysatorn för ett antirasistiskt uppvaknande, utan tvärtom. Allt den kräver är en kortsiktig benådning så att skammens innehavare kan lunka vidare i livet med ett gott samvete och påstå sig inte se färg.

Är det denna vita skam som motiverar mig att öppna upp om min egen ärvda skam?

Kanske. Kanske tror jag att denna ärlighet kommer att lyfta en börda från mina axlar, så att min stackars skam återigen kan gömma sig bakom att jag minsann försöker. Det är bara att skriva en artikel om det så är allt glömt och förlåtet!

Hah! Där snackar vi den vita skammens enkla försoning.

Men kanske. Kanske är det nödvändigt att våga bemöta skammen som vårt ursprung orsakar för att vi ska kunna åta oss den ansvarsskyldighet vi föddes med. Inte förrän cykeln av mörkläggning och urval i familjearkiven bryts kan vi vita erkänna vår roll i historien och hur den präglar oss än idag. Det måste vara vi som ändrade riktningen i den stora vågen av historia som hotade sluka oss hela. Shit, det är ju oss som våra barnbarns barnbarn kommer att läsa memoarer om.

Mirabel Hallander 45

Kropp och Knopp Adina Edfelt

Efter 2 år som sekreterare i Latin Lover är det dags för mig att avgå, att ta studenten och säga hejdå. Jag funderar på vilket arv jag lämnat efter mig på Södra. Kropp och knopp, vill jag säga eftersom det har varit min spalt - men det är inte sant, för den fanns ju innan jag ens gick på Södra. Upplysande texter om sex, vill jag skriva, men det är inte heller sant. Det kan man ju nästan höra på namnet Latin Lover, mången gång har tidningen blivit kallad för en sextidning. Och det är faktiskt inte bara mitt fel. Den här texten blir min sista Kropp och knopp, mitt hejdå, mitt tack för allt. Så det är väl lika bra att ta mig ut bland södras treor och fråga runt hur de tänker kring sin gymnasietid. Kommer de lämna efter sig mer arv än jag?

46

Vad har du fått för arv från södra?

Kunskap Pain Benägenhet Att inte lita på lärare Bulimi. Nej förlåt. Vänskap.

Ungdomstid och ungdomsliv Min kille Att hata rökning ännu mer Lättnad över att det är slut Vetskapen om att någon i årskursen kommer penetrera mediasverige och inte e d jag Postmodernismen Fotskador efter skavsår av dr. Martens Lärt mig hålla mig jävligt länge

Vad kommer du lämna för arv till södra?

Kunskap Tomhet Eh ingenting, det ska man väl inte göra, hybris Klamydia Mitt klotter från ettan Bimbobrist Amongus klottring i biologisalen Att det aldrig mer blir läroverksfejden Tydligen elevkårens valvaka Ett å annat klotter Massa Latin Lover-tidningar En dator med bulor

Vad är ditt bästa minne från södratiden?

Seminariet med Kjell i Tranströmersalen precis nyss När barnen hade rave på skolgården Liveband Tidningssläpp Samlingar När en lärare spydde utanför en lektion. (inte ens på skämt) Distansdagar när man ändå var i skolan Komma tillbaka från distanstid

Vad är det sjukaste som hänt under din tid på södra?

Att jag blev godkänd i matte 2 Filmjölk Jag kalla någon för en fitta Berättelsen från en lärare att en städare dog i idrottsförrådet en gång En kvinna skrek “JAG FÖDER” när vi skulle gå förbi henne vid skolans yttre väggar När jag fick klamydia Att jag kommer ta studenten utan att ha knullat på skolan När jag låg på toan Att bli uthängd i skoltidningen När hela parallellklassen började bråka med mig på en fest om klassinstakonton i ettan Inget, det har vart de mest mellanmjölkiga åren Liberaler 47

SEX

AND THE

SÖDRA

Nu dumpar jag er, kan någon snälla dumpa mig?

I

48

dag är det söndag den 30e maj, fem dagar innan släppet av min sista redaktionellt delaktiga Latin Lover, tillika dubbelt så många dagar sen denna text skulle vart inne. Jag sitter i mitt vardagsrum med balkongdörren öppen mot sommaren, men jag kan inte gå ut, för jag är helt förkrossad.

Att jag inte såg detta komma, jag kan inte hantera avslut.

Jag blev nu för första gången medveten om att mitt cryface är identiskt med Kims. Jag har haft skrivkramp i flera veckor nu men insåg först för tio minuter sen att det beror på just detta: När jag lämnar in den där sista texten, så är det den sista texten.

annan gång. Min transanalys av den boken är on fleek, men det går inte. Det kommer ingenting ur mig, för jag lyssnar på When We Were Young av Adele och ser min ungdom bara försvinna.

Ja jag vet jag är nitton men låt mig va. Så jag tänkte, vad passar ett tjejkåseri bättre än att älta avslut, break ups.

Jag hade en fantastisk idé.

Den här texten skulle vara mitt epos: Pride and Prejudice på Södra Latin, med mig som Lizzie och en kille som inte kunde hantera sin attraktion till en transkvinna som Mr Darcy. Det kan få landa hur bra den idén är…….. It’s a whole thing, vi tar det en

Min erfarenhet sträcker sig dock så långt som att vara dumparen. Det var ett tag sen, men jag minns det tydligt. Jag vet i och för sig inte om det som var innan kan rättfärdiga att “göra slut” kan appliceras på händelsen. Men jag gjorde slut på något som var innan, och sen inte längre

Jag har aldrig blivit dumpad, vilket jag personligen tycker är mycket underligt eftersom jag har en så dumpad personlighet. Jag är dock väldigt fascinerad av fenomenet. “Jag vill göra slut!”, det är bara så puzzling, att någonting är i ens liv och sen bara inte är det. Hur sjukt?

var. Jag tror starkt på att man inte ska förminska sin upplevelse eller känsla bara för att den i komparativ med andras inte är lika stark, känn det du känner. Upplever man att man blivit dumpad så har man det. Det var i alla fall väldigt traumatiskt, en vattendelare till och med. Stämningen i vår gemensamma kompisgrupp var ansträngd ett tag. Åh det var så filmiskt.

Så chict visst?

Att bli avvisad är något jag är mer familjär med. I vintras hände det i olika proportioner tre gånger i rad. Det kändes så starkt. Innan man får perspektiv på saken känns det som en nedvärdering av ens person, hela ens väsen.

Sen inser man att det bara är en mycket liten del av en som blir avvisad. Kaoset detta skapade inom mig kan tydligt utrönas i den lika kaosartade Sex and the Södran i Hämnd.

Jag känner att jag vill ta upp den texten såhär i slutet.

Förklara att det inte var jag, utan min skadade självkänsla

som skrev. Under perioden som ledde upp till den treenigheten var jag galen. Alldeles hög på mig själv och min odödlighet, trodde inte att något kunde skada mig. Så var det inte efteråt.

Nu är jag galen igen. Jag vill känna i sommar. Ligga, skratta, skrika och känna. Vara helt styrd av mitt Det. Jag vet ju nu vad det kommer leda till, men jag vill att det ska bli så. Jag vill vid någon punkt känna att om det här tar slut nu kommer jag dö. Det är nog förresten inte bara i sommar. Jag känner att jag kommit till en punkt då jag vill ta igen. Ta igen allt det jag missat. Min upplevelse av kärlek, sex och relationer är nog en jag delar med många queers.

Vi som inte fick vår första kyss i trean, vår första relation i sjuan och knullat som kaniner sen dess. Vi som inte från början lekt förhållande, för att det inte gick. Vi visste inte vilka vi var i oss själva eller i förhållande till andra. Så det gick inte. Men jag tror jag förlåtit mig själv för det nu. Jag har slutit klandra mig själv för min oerfarenhet.

“Will, it’s not your fault, it’s not your fault”. Så nu är jag redo att kasta mig ut, för jag är redo att slå i marken, hårt.

Mitt sextiotal, min summer of love är kommen. Så lägligt nu när sextiotalet är mer inne än någonsin. Kom ge mig världen, kom ge mig fred, kom sänk ditt huvud och lägg dig ner. Kom ge mig kroppen, kom ge mig allt som du har.

Så till alla killar där ute i sommar. “Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt. Lura mig, nej, nej, vad folk än säger”. Eller förresten så får man ju inte säga, man ska ju behålla sin mystik.

Så jag säger det får bli en hemlis.

Om du som kille läser det här är du ju troligtvis bög, eller jag hoppas det. Och till alla killar jag skrivit om, förlåt, bara förlåt.

Nu sitter jag äntligen på balkongen. Gud jag är så snygg efter att jag gråtit - dumpad personlighet. Så slutligen. Hejdå älskade Latin Lover. Vi hade det bra. (Oj nu gråter jag igen.)

Hejdå mina kära redaktionsmedlemmar, jag gör slut med er nu, men vi kan väl vara vänner?

För även om vi inte är bundna till varandra, exklusiva, kan vi väl hålla kontakten. Jag kommer skriva för andra nu, även om jag redan varit lite otrogen. Ni har låtit mig vara galen. Jobbig.

Sen. Dryg. Men vi har gjort det, jävligt bra om jag får säga det själv. Jag har vart så fucking kär i er, vissa mer än andra. Wink wink. Jag kommer sakna er, men jag är ett jobbigt ex så ni blir inte av med mig. Nu är det andras tur att vara ihop med skoltidningen, jag hoppas ni blir okontrollerat förälskade också.

Men ni vet hur det är va? Mina kära redaktions-ex? Calleth you, cometh I. Så jävla fucking cheesy. Bye darlings.

Detta är inte rent fiktivt. Eventuella likheter med verkligheten är inte tillfälligheter.

Clara Cronhielm 49

50

Det ödesdigra arvet eller Buddenbrooks Thomas Mann publicerade 1902 ”Buddenbrooks: historien om en familjs förfall”. Romanen nämns särskilt i motiveringen till Manns Nobelpris 1928 och den anses fortfarande som ett av de viktigaste prosaverken i tysk litteraturhistoria.

Romanen utspelas under 1800-talet och handlar om familjen och viktigast av allt familjeföretaget Buddenbrooks. Läsaren får med vissa tillbakablickar i historien följa fyra generationer av denna familj bosatt i Lübeck.

Vi förs fram i handlingen genom en serie kronologiskt beskrivna ögonblicksbilder och händelser ur familjens historia under fyrtio år.

Ett lysande exempel på en sådan ögonblicksbild finns i det första kapitlet då tre generationer av Buddenbrooks samlas för att fira att familjen flyttat in ett nytt vackert hem.

Prominenta gäster från hela staden Lübeck finns med och det äts en ståtlig festmåltid.

Samtidigt som författaren på ett humoristiskt och lite ironiskt sätt beskriver denna fest så framgår det för läsaren att männen tar det som en självklar rättighet att obarmhärtigt nypa och

trakassera tjänsteflickorna som serverar och att den fattiga släktingen Klothilde som bor hos familjen inte bara saknar ordentliga kläder utan faktiskt också svälter mitt bland de välklädda och välfödda familjemedlemmarna.

Buddenbrooks är fylld av sådana detaljerade genomskådande scener som även innehåller mörka, för att inte säga, brutala reflektioner över livets orättvisor.

I romanen skildras födelse, fest, sjukdom och död men inte kärlek eftersom nästan ingen i familjen Buddenbrook väljer att inleda ett seriöst förhållande med kärlek som grund. Det är bara pengar som räknas.

För männen i familjen gäller det att göra goda affärer och föra familjeföretaget i arv till sönerna. Kvinnor måste leva upp till släktens nedärvda anseende genom att gifta sig med personer som kan gynna familjen på grund av rikedom och inflytande.

Det tunga arvet av ansvar knäcker till slut de manliga huvudpersonerna vare sig de försöker leva upp till de nedärvda förväntningarna eller vill bryta med traditionerna.

Kvinnornas misslyckade

resonemangsäktenskap slutar alla i bitterhet och olycka.

Thomas Buddenbrook väljer bort den fattiga och intelligenta kvinna han älskar och gifter sig med en rik kvinna som han inte kan relatera till. Deras äktenskap blir iskallt och deras barn olyckligt och sjukligt. För Thomas broder Christian som faktiskt gifter sig av kärlek så slutar det förhållandet i en katastrof som får hans syskons misslyckade äktenskap att verka närmast idylliska.

I romanens sista kapitel så har de överlevande kvinnliga släktingarna just avslutat en enkel kvällsmåltid och samtalar sorgset om hur tiden och livet behandlat dem. Familjen Buddenbrooks saga är slut. Familjenamnet och allt det symboliserar är dött, bara känslan av att arvet från tidigare generationer förskingrats finns kvar.

Språket är rikt och vackert.

För den som vill utöka sitt ordförråd och lära sig skriva god svenska så är den svenska översättningen av Ulrika Wallenström från 2005 en pärla.

Ingvar Swensson, biblotekarie

51

HOR&SKÅP VÄDUREN

i sig under sommaren. Ta vara på det!

Juni bjuder på många planer och idéer för framtiden som kommer. Du kan komma att känna dig rastlös när du väntar på att sommaren ska sätta igång. Glöm bara inte att ta vara på tiden och leva i nuet! Sommaren kommer bli en säsong fylld av känslor och då kanske du kommer sakna den rastlöshet du känner nu.

22 JUNI - 22 JULI

21 MARS - 19 APRIL

OXEN

20 APRIL - 20 MAJ

I juni kan du behöva tacklas med mycket avundsjuka, därför är det viktigt att du ser över vad du själv har åstadkommit. Att vara stolt och nöjd över det du har gjort kan kännas svårt. Sluta jämför dig med andra! Men trots det så finns det mycket att se fram emot, speciellt relationsmässigt då du kommer få svar från den personen du suktar efter...

TVILLINGARNA

21 MAJ - 21 JUNI

Grattis tvillingarna!!! För tvillingarna innebär juni en nystart. När vi träder in i tvillingarnas säsong gör även solen, Venus och Merkurius det i tecknet Tvillingarna. Självförtroendet är enormt, harmonin är total och känslan av att du kan göra precis vad som helst håller 52

KRÄFTAN

Juni blir en viktig månad för kräftan.

Venus och Mars är i Kräftans tecken under juni, vilket du kanske har märkt.

Dina känslor har varit extra djupa och du har känt v mer sårbar. Men någon i din närhet kommer att hjälpa dig mycket och du kommer kunna klara allt du vill. Bara du börjar med det i tid.

LEJONET 23 JULI - 22 AUGUSTI

Lejonet får svårt att sitta still under juni. Kreativiteten flödar och helst skulle du vilja genomföra exakt alla idéer du har. Men kanske är det bra att skala av bara lite grann och fokusera på en sak i taget. Utöver det kommer lejonet få ta många snabba beslut, men gör inga förhastade slutsatser utan att tänka igenom saken helt.

JUNGFRUN

23 AUGUSTI - 22 SEPTEMBER

För jungfrun är det dags att skörda frukterna av sitt hårda arbete och sedan plantera nya frön för sommaren. Ja, ingen rast och ingen ro för den hårt arbetande jungfrun. Det är en perfekt tid att sätta tydliga mål för framtiden och sedan planer för hur du ska uppnå dem.

Utvärdera dina tidigare arbeten och se viktigt att tänka långsiktigt och se över vad du kan förbättra för framtiden! konsekvenserna av dina handlingar.

STENBOCKEN

VÅGEN

22 DECEMBER - 19 JANUARI

Under juni blir vågen väldigt sentimental och känslig. Var inte så hård mot dig själv och säg till extra mycket när folk går över dina gränser. Försök istället att ta hand om dig själv, andas, släppa gammalt groll och gå vidare. Det kommer gynna dig mest i en tid som denna. Håll ut!

Romantik och nära relationer står på schemat för stenbocken under juni!

Antingen så kommer en pågående eller en helt ny flört visa sig extra tydligt och visa intresse. Kommunicera vad du vill ha av hen och er relation om det skulle bli någon. Men underskatta inte personen utan visa lika mycket intresse och uppskattning tillbaka!

23 SEPTEMBER - 22 OKTOBER

SKORPIONEN

VATTUMANNEN

23 OKTOBER - 21 NOVEMBER

20 JANUARI - 18 FEBRUARI

Det blir en lugn början på juni, vilket förmodligen är exakt det skorpionen behöver. Under början av året kan du ha känt dig emotionellt dränerad men det är på väg att vända. Därför blir det extra viktigt att ta vara på lugnet och njuta av det. Göra aktiviteter som du vill göra istället för de som du måste göra. Vara med dina nära och kära och visa uppskattning!

Ett stundande sommarlov hindrar inte vattumannen från att vilja lära sig nya grejer. Kanske ett nytt jobb eller en sommarkurs ligger nära till hands. Din vilja är i alla fall stark och du får upp ögonen för både nya intressen och personer. Eller någon i din närhet som visar sig ha mer gemensamt med dig än vad du kunnat ana.

SKYTTEN

19 FEBRUARI - 20 MARS

Skyttens juni blir förändringarnas månad. Stora som små. Fysiska, psykiska och kanske rent utav emotionella förändringar. Till en början kan det kännas överväldigande och förvirrande med alla förändringarna. Det blir extra

Fiskarna blir mer kreativ än vanligt och väldigt ivriga att få nya vänner, se nya platser och skapa nya minnen. Självförtroendet lyser och allt flyter på fint så se till att njuta, för det verkar som att konflikter står runt hörnet… Var försiktig med vilka du bjuder in i din närhet och vad deras intentioner faktiskt är.

22 NOVEMBER - 21 DECEMBER

FISKARNA

Johanna Fröde, astrologiansvarig

53

Astrologi, yoga, meditation, manifestation, rökelse, kristaller, häxkonst och liknande kom som en svallvåg på internet för några år sen.

Förpackat i användarvänliga content-paket på TikTok, Instagram, Tumblr och YouTube. Videos och texter på hur man kan manifestera sitt drömjobb eller vilka kristaller som är bäst för tur respektive kärlek. Kanske en liten örtblandning för pengar? En trollformel för att provet ska gå bra? Ja, överallt finns tips och knep på hur man kommer i kontakt med sitt andliga jag och New Age/Wicca/Paganism/ Witchcraft har fått ett rejält uppsving. Men var kommer allt egentligen ifrån? På vems bekostnad sker allt det här på?

Med några enkla googlingar hittar man flera röda flaggor kring ungefär allt som jag har nämnt.

54

Astrologi

Ja, som mycket annat i västvärlden är med all förm dan astrologi hämtat från andra kulturer än vår egen. Som de flesta har fått lära sig så kommer astrologin från antikens Grekland. Claudius Ptolemy som sägs vara astrologins fader skrev många teorier kring astrologi, bodde i Alexandria och var elev till afrikanska och babyloniska lärare. Antagligen har Ptolemy stulit från sina lärare, packat med det till Grekland och presenterat det för Europa. Man kan hitta många likheter kring just vår västerländska astrologi och forntida afrikansk “astrologi”.

Astrologins bakgrund är svårtydd och kommer nog från många olika platser, men en sak är i alla fall säker. Det var inte en vit snubbe från Grekland som kom på det. Det kanske är svårt att göra något åt, men bara att veta astrologins egentliga historia och lära andra om den, kan göra skillnad.

Vit salvia och Palo Santo Vit salvia tänds för att “rensa dåliga energier” och säljs ungefär varsom.

Det många inte vet är bakgrunden kring just vit salvia. För ursprungsamerikaner och -kanadensare har vit salvia en flera tusen år lång historia och är en helig växt för många stammar. Inte nog med det utan för många folkgrupper är det en så kallad “closed practice”, det vill säga att om du inte är med i stammen så har du inte någon egentlig rätt att använda sig av vit salvia. Under långa perioder så förbjöds urbefolkningen av kolonister att praktisera sina ritualer och använda sig av sina växter. Det blir också ganska absurt att använda den när vit salvia är en inhemsk växt för den amerikanska kontinenten och ständigt hotas att försvinna eftersom det inte finns tillräckligt med salvia för att möta efterfrågan. Samma öde möter även Palo Santo som har en otroligt lång historia och en viktig betydelse för ursprungsbefolkningen i Ecuador, Perú, Paraguay, Brasilien, Bolivia och Argentina. Sluta cherrypicka från ursprungskulturer och googla istället vad man kan etiskt använda för att smudga eller rensa.

o

Kristaller

Samtidigt som man kan debattera om kristaller faktiskt hjälper en hitta kärlek eller få alla rätt på ett prov, så finns det ett problem som inte diskuteras tillräckligt och det är utvinningen av dem.

Kristaller har formats i jorden under miljontals år och precis som med olja, så tär vi på jordens resurser när vi köper kristaller, ännu mer när de sen fraktas från avlägsna länder. Det finns även otroligt mycket problem kring själva arbetet. Underbetalda arbetare i Myanmar, Madagaskar eller Demokratiska Republiken Kongo riskerar sina liv i grottorna för en bit rökkvarts. Företag exploaterar både människor och land och blir samtidigt snorrika på kristaller och stenar. Försök ta reda på så mycket som möjligt av var kristallen kommer från, både land och företag. Det finns även företag som säljer “etiska” kristaller på internet.

Det mesta som har blivit trendigt på Instagram, TikTok eller Youtube har funnits längre än vad man kanske tror och därför är det viktigt att kolla upp historien bakom det man praktiserar, så gott som det går,! Det finns säkert fler saker inom detta område att ta upp och läsa på mer om. Att veta var saker och ting kommer ifrån, vilka det är som brukar använda det och kanske ställa sig själv frågan varför använder jag kristaller/vit salvia/ palo santo/tarotkort osv osv. Ta åt dig och anpassa dig om du får reda på att något som du använder skadar någon annans kultur eller arv. Byt ut mot något annat! Hitta saker i din närhet! Läs på om din egen kultur! Det är så enkelt om man bara vill och försöker.

Johanna Fröde, astrologiansvarig 55

Inne/Ute-listan Inne:

Ute:

•Att säga cåvid eller covidd •Höns •Gay best friend •Kristen konst •Podcasts •Prata jättelänge i telefon •Provokativt språkbruk •Public service •Magasin (bara vodka cranberry såklart) •Ordet hingst •Rosa •Att bara ha 1 klänning eller kjol i sommar •Vita handskar •Tro att alla är kär i en •Snabba heta romanser •Träskor med en twist •Glida runt-livsstilen i sommar •Charkbricka •Varmkorv

•Pasta •Bluetooth •Bra musiksmak •Allt som har med

David Höglund

56

hippierörelsen att göra •Liberalism •Solglasögon •Latin lover (igen) •Långa ben •Ansat könshår #fullbush •Hela mobiler

Clara Cronhielm

Jack Rossanders Korsord

57

SPELLISTAN 20 låtar 1 timme och 16 minuter, arv! Kate bush, Little Jinder, New Order m.f. (obs! Arvingarna är inte med).

58

Nu tar Latin Lover sommaruppehåll. Vi ses i höst när nya redaktionen tagit över!

Den avgående redaktionen tackar dig, och alla andra läsare, för året som gått. Utan er skulle det inte finnas någon skoltidning att tala om. Tack för mottagandet av #77 CHOCK, #78 BLÅ, #79 SYND, #80 TÄND, #81 HÄMND, PROJECT MENTAL HEALTH: UTANFÖRSKAP, LATEX LOVER och #82 EXTRA. Det har varit en ära och ett nöje.

PUSS

59

60

JUNI. 2021