6
14.3.2013 Tom Ahlfors
KOLUMNEN Tom Wikman är lärarutbildare.
Effektiv undervisning Professor John Hattie har gjort en syntes av över 800 forskningssammanfattningar om prestation i skolan. Syntesen bygger på 50 000 forskningsrapporter och fler än två hundra miljoner elevers prestationer. Hattie rankade 138 typer av metaanalyser utgående från sin effekt. Vad har inte effekt på inlärningen? 121. Nivågruppering (0,12) 129. Läsundervisning enligt helordsmetoden (0,06) 132. Elevkontroll över lärandet (0,04) 134. Sommarlov (-0,09) 136. Kvarsittning (-0,16) And the winners are: 1. Självskattning av betyg (1,44) 2. Relationen mellan kognitiv utveckling enligt Piagets stadieteori och studieprestationer (1,28) 3. Att ge formativ bedömning (0,90) 4. Videoanalys av undervisningen (0,88) 5. Snabbare skolgång (0,88) Som sig bör har Hattie kritiserats. Studierna är endast från det engelska språkområdet. Han generaliserar utan att ta hänsyn till ämnesvariationer. Många av studierna är gamla. Han skiljer inte på forskning från olika årskurser osv. Hattie varnar själv för att använda hans bok som ett nytt recept för skolutveckling. Eftersom det är listor som styr skolutvecklingen idag finns det ändå skäl att ta allvarligt också på den här listan. Dessutom överensstämmer Hatties slutsatser med mina egna. Vad kan vi lära oss av Hatties undersökning? Högt på listan finns många analyser som kan hänföras till någon typ av formativ utvärdering. En lärare ska alltså utgående från tydliga lärandemål kontinuerligt ta reda på vad eleverna har lärt sig och utveckla undervisningen enligt återflödet. Högt på listan finns också en gammal undersökning med anknytning till Piagets stadieteori. Också den kan tolkas som en form av optimering av undervisningen i förhållande till elevernas förutsättningar. Nummer fyra på listan kallas i ursprungskällan micro teaching och motsvarar ungefär videoanalys av undervisningen. Jag tror att den här typen av lärarutbildning/fortbildning är effektiv eftersom den riktar in sig på det konkreta lärararbetet. Det handlar om utbildning i yrket, inte om yrket. Metoden är en integrerad del av lärarutbildningen, men den används trots teknikens alla möjligheter för litet idag. I Finland tror vi att man blir en bra lärare bara man skriver en magisteravhandling. Frågar man lärare vad som kunde utveckla undervisningen, är mindre klasser ett vanligt önskemål. Underligt nog ligger en reducering av klasstorleken långt nere på Hatties lista. Effekten av en minskning av klasstorleken från exempelvis 25 till 15 uppges vara liten. Kanske lärare egentligen inte ändrar på sättet att undervisa när klasserna blir mindre? En automatisk kvalitetsförbättring uteblir därför. Det har visat sig att de svenskspråkiga lärarna i grundskolan är nöjda med sin undervisning då de lyckats aktivera eleverna. Men vad menar vi egentligen med aktivering? Inlärning förutsätter för det mesta någon typ av aktivitet, men man lär sig ändå ingenting bara genom att vara aktiv. Lärare skall vara kognitiva aktiverare, inte handledare som överlåter allt ansvar åt eleverna. En skola utan tydliga kognitiva lärandemål kan knappast definieras som skola. Fast å andra sidan. Kanske också Hattie är inne på fel spår? Kanske vi primärt borde ranka skolor och undervisning enligt hur väl eleverna är motiverade för sina studier? PIMSA (Program for International Motivation in School Assessment).
Huvudförtroendeman Madeleine Karlsson från Kimitoön redogjorde på FSL:s förtroendemannakurs för hur mängden samplanering varierar stort i hennes kommun.
Arbetstiden är spännande och flexibel Det var många aspekter på lärarnas arbetstid som togs upp då FSL ordnade kurs för förtroendemännen. Bland annat diskuterades lärarnas anträffbarhet i kontakten till föräldrar, förekomst av övertimmar, hur och när det elektroniska kommunikationsverktyget Wilma används samt på vilket sätt och i vilken utsträckning samplaneringen är ordnad i skolorna. Samplaneringstiden kom in i lärarnas kollektivavtal redan efter lärarstrejken år 1984. Följande år uppgjordes ett tillämpningsdirektiv som beskriver vilket arbete som omfattas av samplaneringstiden, som då var en timme i veckan. Direktivet gick ut i ett cirkulär som var daterat den 8 mars, och som alltså fyllde 28 år för någon vecka sedan. Madeleine Karlsson som är huvudförtroendeman på Kimitoön har synat kommunens samplanering i sömmarna efter att det framkommit att en del lärare jobbar mycket och andra mindre inom samplaneringen, som är tre timmar i veckan. Det finns exempelvis skolor i kommunen som har avsevärt flera lärarmöten per termin än andra. – Det här leder ju till väldigt olika stor arbetsbörda för lärarna, sade Madde Karlsson. Det har på Kimitoön visat sig att mängden samplaneringsarbete varierar mellan 1 timme i veckan och till och med nio timmar i veckan. Madeleine Karlsson tillstår att hon själv har ungefär 7,5 timmar samplaneringsarbete i veckan. – Det ser jag som ett problem, sade hon. Vid ett möte på Kimitoön noterades att den totala mängden samplaneringstid är 114 timmar per år. I ett PM uppmanades lärarna att följa med och gärna bokföra den tid som går åt till olika samplaneringsuppgifter. Madde Karlsson är förstås medveten om att man av tradition inte skall bokföra samplaneringen, men ville ändå reda
ut den i sin kommun eftersom skillnaderna var så stora. – Det är ju inte en redovisningsskyldighet utan ett sätt att följa upp sitt arbete. Det finns många frågor som inte har ett entydigt svar gällande hur man räknar ut sitt samplaneringsarbete och vad som kan och ska höra därtill. – Hur skall till exempel telefonsamtal bokföras, undrade Karlsson och noterade att en fördel med mobiltelefonerna är att man ser exakt hur lång tid man talat i telefonen. – Jag räknar med att en tredjedel av ett telefonsamtal med kollegerna är samplanering. Men hennes fråga till de förtroendemän som deltar i kursen blir ändå: – Är det vansinnigt att vi kollar upp detta? Christer Bengts som är HFM i Lovisa såg en risk med att räkna ut samplaneringstiden per år. – Den finns bara per vecka, punkt, slut. Madde Karlsson förklarade uträkningen med att det finns perioder då lärarna är överbelastade och då kunde samplaneringen vara mindre andra perioder. Christer Bengts menade dock att det inte skall gå att flytta samplaneringen mellan från en vecka till en annan. – Om någon jobbar nio timmar i veckan med samplanering är det lärarföreningens uppgift att meddela att den läraren jobbar för mycket. Jobbar läraren för litet är det arbetsgivarens sak att påpeka det, klargjorde Bengts. Datorverktyget Wilma kan i värsta fall utvecklas till en veritabel tidstjuv. Men lärare i allmänhet torde vara överens om att Wilma är lätt att använda och underlättar vardagen, noterade Inger Damlin som är ledamot i FSL:s styrelse. – Och vackert så, så länge vi själva styr när vi använder det. Det har förekommit krav på
dagliga rapporter t.ex. gällande utagerande barn i lågstadieklass och på respons via Wilma inom rimlig tid. Men vad kan anses vara rimlig tid? – Förtroendemännen ska hålla ögonen öppna för fallgroparna med Wilma, menade Damlin. F S L:s förbundssekreterare Christer Holmlund var för sin del redo att föra in Wilma i samplaneringstiden. – Men vad går in i lektionstiden? Att meddela bedömning på Wilma? Att meddela om en elev är försenad? En av förtroendemännen kunde berätta att arbetsgivaren i hennes kommun tyckte att lärarna gott kunde kolla Wilma om söndagarna före arbetsveckan. – Ställs det krav på er att gå in i Wilma innan lektionen börjar är det definitivt fråga om samplanering, fastslog Christer Holmlund. Att vara anträffbar hör ju till lärarens uppgifter, men det gäller att ha klara regler för också det. Bäst är det att komma överens med föräldrarna om vilka tider lärarens kan nås. – Veckoslut och helgdagar är lediga dagar, sade Christer Holmlund. – Man behöver inte vara anträffbar hela dagen klockan 8–16, men inte heller 20 minuter i veckan. Att reagera på ett meddelande från föräldrarna på Wilma behöver inte alltid vara att ge ett svar. Holmlund ansåg att en lärare gott och väl kaninleda med att skriva att meddelandet är emottaget och att läraren återkommer med ett svar senare. – Men hur är det med den svarstiden, hur lång kan den vara? Två veckor, undrade Holmlund retoriskt eftersom klarar regler och besked inte finns gällande den här sortens tidsanvändning. Text och foto: Tom Ahlfors