men att den här måste ha flugit vilse. – Fåglar är så fascinerande eftersom många kommer tillbaka till samma ställe år efter år. Men när man är ute så här får man se mer än bara fåglar, det handlar ju om att få komma ut i skog och mark, förklarar Erling. Ett sträck med fåglar flyger förbi över himlen och de konstaterar snabbt att det rör sig om storspov. Stefan, som är den enda av dem som reser runt och skådar, tillhör Club 300, en exklusiv klubb för dem som observerat över 300 arter. Han är numera uppe i 374, över 100 arter mer än vad som finns häckande i Sverige. Han berättar att det handlar om träning och bläddrar i sin fågelbok för att visa vad man ska hålla utkik efter när man bestämmer arten. – Ju mer man håller på, desto skickligare blir man. För mig sitter det i ryggmärgen, säger han. När morgontimmarna har passerat fortsätter dimman att ligga tät över Skärsviken och skådarna packar ihop sina kikare och ger upp för dagen. Även hunden Sigge är redo att åka hem och för honom var fikapausen dagens höjdpunkt. Fågelsången fortsätter att höras genom dimman och skvallrar om att det ändå lurar några fåglar där ute. Trots det verkar de tre inte alltför besvikna och hoppas istället på bättre tur nästa vecka. – Vissa dagar kan det bli så att man inte ser något alls, men det gör inget. För mig handlar det om ladda batterierna och ibland känns det som rena retreaten att få komma ut, säger Stefan.
Här är några bra ställen för den som vill skåda fåglar Gådeån Sparrudden Notsand Skärsviken Sandstensfjärden
Byviken Skarpudden Klubben på Hemsön Godstjärn
Kragomsviken Finsviken Uvberget
En bra fågelbok är ett måste för fågelskådaren.
Fikastunden blev dagens höjdpunkt för både hunden Sigge och Stefan Morell.
Tre höjdarupplevelser STEFAN: En gång när jag var på väg till Öland fick jag veta att en svartbrynad albatross setts i närheten. Det är en av världens största arter så upphetsningen var total. När jag kom dit var det helt tjockt med folk där, och efter ett tag såg vi den. Det var en helt oförglömlig upplevelse. ERLING: Jag såg en ägretthäger en gång, det var en häftig upplevelse. Den hör inte alls hemma i Sverige utan i varmare klimat, men jag såg den på Härnön för några år sedan. BOSSE: När jag flyttade hit på 70-talet fick jag se havsörnar. De var tidigare utrotningshotade på grund av miljögifter, men ökade i antal då man började utfodra dem. Ibland kunde man se dem i sträck på flera stycken, det var naturligtvis en upplevelse. Jag har dessutom sett en vitryggig hackspett i Nora en gång. Det finns bara ett fåtal sådana i Sverige så det var också speciellt.
YIPPIE HÄRNÖSAND
21