H
SNÖ
an har gjort sexton hela Vasalopp, en kortvasa och så i fjol den första Halvvasan. Egentligen tycker han inte att det är så mycket att skriva om (”det finns ju många som har åkt mer”), men om Yippie vill prata så ställer han upp. Så vi stämmer träff på Högslättens elljusspår en onsdagsmorgon i februari. Det är grått, visserligen inte mer än sju–åtta grader kallt, men det blåser på ganska bra från nordost när vi anländer klockan 10.00. Kylan biter. Men tydligen inte på alla. – Fantastiska spår! säger Tjoffa upprymt när han kommer glidande mot parkeringen. Konstigt att inte fler är ute och åker än. Han har redan rivit av 8,5 kilometer i spårsystemet. Och då började dagen ändå med en rask promenad från plusboendet på Hovsgatan. det här är morgonrutinen
En vanlig dag längs Högslättens spår för Rolf ”Tjoffa” Sjöberg .
ROLF, 84, ÄR REDO FÖR VASALOPPSSPÅREN – IGEN I månadsskiftet smäller det igen. Under en vecka ska över 60 000 åkare ge sig ut i fädrens spår för framtids segrar. En som är väl förberedd för Vasaloppsutmaningen är Rolf ”Tjoffa” Sjöberg, 84, från Härnösand. – Men i år blir det bara Gubbvasan, ja Halvvasan alltså – den är ju bara 45 kilometer. Te x t J A K O B TJE R N S T R Ö M
28
Y I P P IE H Ä RNÖ S A ND
fot O P A W E L M A R ON S K I
vintertid. Om det finns snö och vädret okej – och minus åtta och snålblåst är alltså godkänt väder – så vill Tjoffa ut i spåren. Fram till för två år sedan började morgonrutinen med en biltur, men sedan drabbades han av grön starr och synfältet påverkades vilket ledde till att körkortet drogs in. Därav den raska promenaden. – Det är ju väldigt praktiskt med bil, men det här går ju också. Dessutom får jag ju lite extra träning. Du är inte den där typen som kämpar för att skramla ihop tio träningsmil inför loppet? – Nähä! Tio mil har jag nästan gjort bara den senaste veckan. Det brukar bli 5–6 mil i veckan stadigt under vintern, bara snön kommer. Med knappt en månad kvar till Halvvasans start den 2 mars har Rolf Sjöberg ungefär 30 mil i armar och ben när han bjuder Yippies fotograf på några utförs- och uppförskörningar på Högslätten. Diagonaltekniken sitter och han tar ut stegen ordentligt. Det
är kraftfull åkning. Här skulle många betydligt yngre åkare ha svårt att hänga med. – Jag är tacksam att jag har fått vara frisk. Sedan rör jag ju på mig hela året så jag har bra ork i grunden. när det inte är vinter och skidföre växlar han mellan olika fysiska aktiviteter för att få röra på sig. Löpning i skogen, golf och promenader. Då och då en tur på träningscykeln i gymmet. Samt orientering, givetvis. Som gammal marinmästare i orientering rör han sig gärna i skogen på jakt efter kontroller. Hitta Härnösand är en favorit. – Vid varje kartsläpp brukar jag lägga upp två slingor och så tar jag alla kontroller på två dagar. Det är berg och raviner och jäkelskap. Sönerna brukar säga åt mig att jag måste ha någon med mig när jag ska ut i skogen, men vad fasen – då ska jag ju släpa runt på den personen också! Det har jag inte tålamod till. han konstaterar själv att
han mer eller mindre är född på skidor. Han växte upp på det som idag är Stenhammaren på Härnön och hemma var det knapert. Det var skidorna som gällde för att ta sig till och från skolan och till det man ville göra vintertid. Det första Vasaloppet åkte han 1965, som 32-åring. Det blev sex lopp i tävlingsklassen fram till 1974. Därefter ett uppehåll på drygt tjugo år innan han återvände till världens mest klassiska skidtävling. – Det var ju en ganska sen debut, och sedan har jobb och utlandstjänstgöring gjort att jag inte kunnat åka så många lopp, men jag har alltid försökt åka mycket skidor. Vad gör Vasaloppet så speciellt? – Det är atmosfären man vill åt. Den är helt unik. Nu i år åker vi ner ett gäng, kör loppet och så på kvällen äter vi middag till-
”Det är atmosfären man vill åt. Den är helt unik.”