"Från bly till padda"

MODERAT PRESSHISTORIA & PROFILER

Från bly till padda 1

Bo Östman

448

Bo Östman

Från bly till padda MODERAT PRESSHISTORIA & PROFILER

1

Av Bo Östman har tidigare utgivits: 100 år med Ådalarnas folk ................. 1973

Den här boken är utgiven med stöd av Anne-Marie och Gustaf Anders stiftelse för medieforskning.

Kommentarer välkomnas via nätet: www.moderatpress.se bosse.ostman@telia.com

© Bo Östman och Reinhold Media AB 2014 Omslagsbilder: Kjell Jonsson, Pawel Maronski, Kenneth Zetterlund Grafisk form: Alltid Marknadsbyrå, Härnösand Redigering: Bo Östman, Mikael Carnbro Tryck: Tryckeribolaget i Träriket AB, Sundsvall Förlag: Reinhold Media AB, Box 3053, 871 03 Härnösand ISBN 978-91-637-4673-4 2

Innehåll (M)-tidningars rekordår........................ 4

Skåne............................................ 270

Förord................................................ 5

Uppland.......................................... 314

147 högertidningar blev 21.................. 6

Västmanland................................... 334

Bara koncerner................................... 8

Närke............................................. 344

Moderat decennium............................. 9

Dalarna.......................................... 348 Gästrikland..................................... 360

Stockholm........................................ 10

Hälsingland..................................... 368

Gotland............................................ 54

Medelpad....................................... 374

Södermanland................................... 68

Jämtland........................................ 380

Östergötland..................................... 79

Ångermanland................................. 390

Västergötland.................................. 108

Västerbotten................................... 403

Värmland........................................ 140

Västerbotten/Norrbotten.................. 414

Dalsland......................................... 171

Norrbotten...................................... 416

Bohuslän........................................ 176

Lappland........................................ 434

Göteborg........................................ 180 Halland........................................... 194

Högerpressföreningen..................... 436

Småland......................................... 204

Medialen........................................ 438

Öland............................................. 262

Svenska Nyhetsbyrån...................... 441

Blekinge......................................... 264

Litteratur och källor......................... 445

Fakta om boken Huvuddelen av boken innehåller delar av moderata/höger/konservativa tidningars historia landskap för landskap. Dessutom finns en lång rad aktuella intervjuer med personer som är eller har varit knutna till dem. 267 tidningar finns med i faktarutor efter år 1900, ungefär lika många nämns eller beskrivs även från tidigare år.

Tidningar med tiotalet olika partibeteckningar redovisas. ”Moderat liberal” därför att flera med den politiska tendensen stiftade Svenska Högerpressens Förening 1909. Svenska Dagbladet tillhörde dem just då sedan redaktören deklarerat att tidningen inte längre skulle vara ”ultrakonservativ”.

Principen har varit att hellre ta med några för många än för få tidningar. ”Moderat” har räckt för att få vara med.

Utgångspunkten har varit högst fem redaktörer och fem partibeteckningar efter år 1900 i faktarutorna för varje tidning. Men gränsen är som ett resårband och har både under- och överskridits när det känts befogat. Perioder med moderata tendenser och redaktörer har förstås prioriterats.

3

(M)-tidningarna år 1919 Alingsås Nyheter Arvika Tidning Askersunds Tidning Avesta-Posten Avesta Tidning Barometern Bergslagernas Tidning Bergslagen Bohus-Posten Borlänge Tidning Borås Tidning

Katrineholms Tidning Kindaposten Kristianstads Läns Tidning Kristianstads Läns Veckoblad Kullabygden Köpings-Posten Landskrona-Posten Ljungbytidningen Smålänningen Ljusdals Tidning Lunds Dagblad Lysekils-Posten Länstidningen Tidning för Skaraborgs län

Cimbrishamns-Bladet Dalpilen Eksjö-Tidningen Engelholms Tidning Enköpings-Posten Falkenbergs Tidning Falköpings Tidning Filipstads Tidning Fryksdalens Tidning Förposten Gefle-Posten Gotlands Allehanda Gotlänningen Grenna Tidning Göteborgs Dagblad Göteborgs Morgonpost Göteborgs Stiftstidning Haaparannanlehti Halland Hallands Tidning Halländingen Haparandabladet Helsingborgs Dagblad Helsingen Hernösands-Posten Hjo Tidning Hudiksvalls-Posten Hultsfreds-Posten Hvetlanda Tidning Höganäs Tidning Hörby Dagblad Jämtlands-Posten Jönköpings-Posten Jönköpings Läns Nyhets- och Annonsblad Karlshamns Allehanda Karlskoga Tidning Karlskrona-Tidningen

Mora Tidning Motala-Posten Nora Stads och Bergslags Tidning Nordhalland Norra Hallands tidning Vestkusten Norra Skåne Norrbottens Allehanda Norrbottens-Kuriren Norrköpings Tidningar Norrlands-Posten Norrvikens Tidning Nya Dagligt Allehanda Nya Kristinehamns-Posten Nya Posten (Vimmerby) Nya Wermlands-Tidningen Nyaste Snällposten Nässjö-Tidningen Oskarshamns-Tidningen Ronneby-Posten Roslagens Nyheter Sala Allehanda Seffle-Tidningen Skara-Posten Skaraborgs Läns Annonsblad Skellefteåbladet Skellefteå Nya Tidning Skånes Annonsblad Skånetidningen Dagen Skåningen Eslöfs Tidning Skånska Aftonbladet Smålands Allehanda Smålandsposten Smålandspostens Veckoblad Sollefteå-Bladet Stockholms Dagblad Strengnäs Tidning Strömstads Tidning Sundsvalls-Posten Svenska Morgonbladet

4

Svenska Tribunen Sydhalland Sydsvenska Dagbladet Säters Tidning Söderköpings Tidning Södermanlands Läns Tidning Södertälje-Södertörnsposten Södra Dalarnes Tidning Södra Skåne Sölvesborgs-Bladet Sörmlands-Posten Tidning för Falu län och stad Tierps-Posten Tjusts Tidning Torshälla Tidning Tranås Tidning Tranås-Posten Trelleborgs-Tidningen Trollhättans Annonsblad Trollhättebladet Ulricehamns Tidning Umebladet Umeå Nya Tidning Upsala Wadstena Läns Tidning Westgötaposten Westmanlands Läns Tidning Vidi (Göteborg) Vimmerby Tidning Vernamoposten Värnamo-Tidningen Västergötlands Annonsblad Västerviks-Tidningen Västgöta-Bladet Västgöta Korrespondenten Västgöta-Dals Tidning Åmåls-Posten Åsbo Häraders Tidning Älvsborgs Nyheter Ölandsbladet Örebro Dagblad Örnsköldsviks-Posten Östergötlands Dagblad Östersunds-Posten Östgöta Correspondenten Östgöta-Bladet Östhammars Tidning OBS! Svenska Dagbladet betecknade sig som frisinnad 1919.

FÖRORD De moderata tidningarna dominerade svensk press fram till mitten av 1950talet. 1919 fanns det 147 tidningstitlar med politiska tendenser som hörde till gruppen. I dag är 21 kvar.

I historiken nämns och speglas cirka 500 tidningar. 267 av dem har kommit ut under 1900- och 2000-talen som dominerar i boken.

Många har haft stor betydelse för projektet. Inte minst Gary Bergqvist, Hammarö, politisk journalist under mer än 20 år och under senare år universitetslärare. Han har noggrant granskat merparten av artiklarna.

Andra granskande journalister har bland andra varit Roland Johnson i Luleå, Ove Andersson i Kramfors, Johan Eriksson i Stockholm, Claes-Göran Hegnell i Växjö, Jöran Svahnström i Köpenhamn. Liksom en hel del intervjuade som kontrollerat faktauppgifter och andra som bidragit med tips och bakgrunder.

Jag har skildrat viktigare skeden, men också blandat stort och smått. En del som är lite udda eller roande har tagits med utan att direkt handla om den moderata pressens historia. Boken har redigerats för att den ska ge intryck av att vara en enda stor tidning.

Först skulle jag ”bara” skriva om tidningar från år 1900, men det blev som att beskriva ett träd och bara nämna grenarna, inte stammen.

Pär Nilsson på Kungliga Biblioteket har varit till mycket stor hjälp med faktaunderlag.

Inte minst när bibliotekets datorer krånglade under ett halvår och han själv tålmodigt tog fram uppgifter under sena kvällar.

Många andra vid bibliotek, universitet, hembygdsföreningar, museer och i kommunhus har lotsat mig rätt, skickat underlag, böcker och bilder.

Det hade blivit rörigt att gruppera tidningar som varit konservativa, höger, moderata eller något liknande eftersom de flesta tidningarna över tid hoppat mellan olika tendenser.

Ibland med korta mellanrum. Alla ändringar verkar inte heller ha styrts efter den politiska kompassen... När Svenska Högerpresens Förening bildades 1909 med tidningar som hade sju olika partibeteckningar beskrevs de i klump som ”den moderata pressen”. Det har också varit min utgångspunkt.

Mikael Carnbro på Alltid Marknadsbyrå i Härnösand har svarat för slutredigeringen, hållit reda på texter och bilder – och på mig... Kenneth Zetterlund på samma byrå har skött allt vid sidan av det redaktionella.

Sist men inte minst är jag mycket tacksam för stödet från styrelsen för Anne-Marie och Gustaf Anders stiftelse för medieforskning, som satsade på projektet och gav mig helt fria händer att utforma historiken.

Jag har ägnat lång tid åt samtal och intervjuer med ledande personer inom tidningsvärlden för att kunna ge en så korrekt bild som möjligt av moderatpressen. Dessutom har jag läst mängder med böcker, främst om enskilda tidningar.

Ursprungsidén till projektet kom från Mats Johansson, tidigare chefredaktör för Svenska Dagbladet. Resultatet blev väl inte riktigt vad vi först pratade om, men det var hans grundtankar som jag jobbade vidare på.

Ett stort tack till samtliga!

Härnösand i februari 2014 Bo Östman Författaren 5

147 högertitlar på

Under det glada 20-talet dansade man charleston, lyssnade på jazz, kortklippta kvinnor med silkesstrumpor bar hattar på dagarna och pannband på kvällarna. Raka klänningar utan midja slog igenom med dunder och brak. Vi fick kvinnans decennium, har det sagts. Även inom tidningsbranschen pekade mungiporna uppåt! Tidningar startades och lades ner, men vi hade runt 225 huvudtidningar under hela 20-talet. I snitt 85 av dem hade konservativ, moderat eller höger som politisk tendens.

Då var det klackarna i taket!

I dag har 21 dagstidningar moderat eller konservativ politisk signatur...

Toppåret 1919 fanns det 91 huvudtidningar med liknande politiska inriktningar som kom ut med minst två nummer i veckan.

Räknar man in antalet tidningstitlar och tidningar som kom ut med ett nummer i veckan var det totalt 147 eftersom många av tidningarna hade avläggare. Nästan varje lite större ort hade en egen tidning på den tiden. Ser man till det totala antalet tidningar i landet utgjorde högerpressen knappt 40 procent under både 1920- och 1930-talen. Sedan bar det snabbt utför. 38 av 68 högertidningar försvann mellan 1940 och 1959, bara sex tillkom.

Flera exemplar, men färre tidningar på 50-talet.

ningar också vanligare än nya utgivningar av högertidningar.

1950-talet blev dystert sett till antalet tidningar i landet även om tidningsexemplaren nära nog hade fördubblats sedan 1920.

1910 fanns det 119 dagstidningar som kom ut två eller tre gånger i veckan, 1950 var bara 57 kvar. Under samma period hade dock antalet tidningar med sex utgivningsdagar ökat från 61 till 109 och varje vecka lämnade 978 huvudtidningar tryckpressarna mot 739 tunnare blad 40 år tidigare.

En enda moderat/höger-tidning tillkom under 1950-talet, men 24 lades ner. För den liberala pressen såg det nästan lika dystert ut.

Tidningstoppen

Höjdpunkten var mellan 1916 och 1929 då antalet växlade mellan 91 och 85 moderata huvudtidningar – och det var också då vi hade flest dagstidningar i Sverige med en topp 1919 på 235 stycken. 1965 hade antalet halverats.

Men även under det tidiga 1900-talet lades många tidningar ner. Mellan 1910 och 1919 tillkom 38 moderata, men 21 försvann också, alltså direkt efter att Svenska Högerpressens Förening bildats 1909 av 35 stiftare. Under de närmast följande årtiondena var nedlägg-

Inflationsvågen

En förklaring är den successiva minskningen av de stödpengar som näringslivet via stiftelsen Libertas hade slussat ut till tidningarna via Högerns Förlagsstiftelse och Stiftelsen Pressorganisation. Dessutom slog en interna6

det glada 20-talet tionell inflationsvåg med kraftiga prishöjningar hårt särskilt mot många mindre tidningar i början av 1950-talet just när de hade genomfört omfattande rationaliseringar och fått en effektivare produktion.

Den förbättrade distributionen av Stockholms kvällstidningar ledde dessutom till att de låg ute hos återförsäljare strax efter lunch och ibland innan de lokala eftermiddagstidningarna hade tryckts.

Mörkt för moderata

Mellan 1947 och 1962 lades 24 huvudtidningar ner. Av dem var 12 moderata. Men till det ska man lägga tre moderata tidningar i norra Sverige som gick ihop till Nordsvenska Dagbladet, fyra i Mellannorrland som blev Ångermanlands Nyheter och fyra i Halland som blev Hallands Dagblad. Samtliga fusioner blev rejäla ekonomiska misslyckanden. Efter några få år lades också de nya tidningarna ner.

Under 1940-talet fick 36 högertidningar, drygt hälften, bidrag från näringslivets stiftelse Libertas. I slutet av 1950-talet slussades samma pengar via Högerns Förlagsstiftelse till endast åtta tidningar – ingen av dem finns kvar i dag. Det visar att konstgjord andning med bidragspengar som respiratorer inte är någon bra modell.

Det glada 20-talet även pressens decennium… foto: Heidi Kronholm

I mitten av 1800-talet började tidningar allt oftare visa färg, inspirerade av Aftonbladet som startades 1830. Innehållet blev mer omfattande och tilltalande. Men en bit in på 1900-talet hade exempelvis en stor tidning som Sydsvenska Dagbladet bara sporadiskt ledare. Föregångaren Snäll-Posten hade aldrig haft ledare. Från början av 1900-talet angav de allra flesta tidningarna politisk tendens även om ledarkommentarer var sparsamma på en del håll. Den stora Strindbergsfejden 1910 (sidan 36) hade dock lockat ut många tidigare försiktiga landsortsredaktörer på den politiska arenan.

Boktryckare redaktör

Trots färre tidningar har förstås journalistiken och innehållet utvecklats successivt fram till i dag. Kring början av 1800-talet startades många tidningar i landsorten av boktryckare som utnyttjade överkapacitet i företaget.

Notiser, kungörelser, en eller annan dikt eller uppsats var ofta hela innehållet vid sidan av de lokala annonser som gav boktryckaren pengar. Tidningarna hade små upplagor och hämtades direkt på tryckeriet. Redaktören var ofta boktryckaren själv.

7

Bara koncerner

En gång startade glada boktryckare små tidningar för att dryga ut kassan med lite annonspengar. Många utvecklades också i rätt riktning och blev större självständiga tidningar, andra försvann efter något eller några år.

Nu finns inte många Nästan hälften av de 21 moderata/konservativa tidningarna i dag. kvar. Inte heller de Dalsland och Karlskoga-Kuriren ingår också företagsledare som ägnade sig åt kreativ i koncernen. bokföring för att kunna visa upp tilltalande Koncernen äger dessutom 50 procent resultat även i dåliga tider… i Helsingborgs Dagblad med editionerna Haparandabladet är en av dem som fortNordvästra Skånes Tidningar och Landskrofarande är självständig. Lysekilsposten en na-Posten. Man har även starka intressen i annan… Stora koncerner ger i dag ut samtliga Norge.

21 moderata tidningar i landet. Det är inte länge sedan de flesta av dem stod på egna ben. I dag finns flera i samma bolag som Gota och NTM konkurrenten!

Gota Media har sina tidningar inom ett koncentrerat område i Småland, Borås-regionen, NWT äger hälften Blekinge och Östra Skåne. Fem är moderata, Hälften av de moderata/konservativa tidnämligen Borås Tidning, Ulricehamns Tidningarna ägs av Nya Wermlands-Tidningen ning, Smålandsposten och Barometern med AB som redan under andra världskriget avläggaren Oskarshamns-Tidningen. köpte upp tidningar och nu har Norrköpings Tidningars Media 14 egna. Med undantag AB, NTM, har spridning från Luleå för Enköpings-Posten är de i norr till Västervik i söder och Visby koncentrerade till Värmi öster. Och på resan norröver är det land, Dalsland och norra även ett stopp i Uppsala och Upsala Västra Götaland. Förutom Nya Tidning. Norrbottens-Kuriren, flaggskeppet Nya WermlandsGotlands Allehanda, Norrköpings Tidningen ger man ut konTidningar och Västerviks-Tidningservativa tidningarna Arvika en är koncernens tidningar i den Nyheter, Säffle-Tidningen, moderata familjen.

Fryksdalsbygden, Karlskoga Till de här tidningarna komTidning, Filipstads Tidning, mer förstås Schibsteds Svenska Nya Kristinehamns-Posten, Dagbladet.

Hjo Tidning, MariestadsBonnier, MittMedia, Stampen Tidningen, Skaraborgs Allehanoch Hallpressen äger inga moda och Enköpings-Posten. Dals- Svenska Dagbladet är ensam derata tidningar. länningen, Provinstidningen moderat hos Schibsted.

8

46 nya på 1880-talet Nio av dagens 21 moderata tidningar startades under 1880-talet. Samtidigt började man ge ut 37 andra moderata tidningar, alla i dag nedlagda, många av dem först i mitten av 1900-talet. Bara en, Sigtuna Tidning, försvann under 1800-talet, men den återuppstod efter några år.

Ett par 1880-talstidningar, Norrtelje Tidning och SkaraIntertype och andra radgjutningsmaskiner tog bort en stor del av den tidsdödande borgs Läns Tidning, handsättningen av textrader som var vanlig på 1880-talet. Den här har Olle Karlshar nu nya partibeson i Gutenberghuset i Mariestad. foto: BO ÖSTMAN teckningar.

Att så många tidningar startades berodde på att allt fler lärt sig läsa, innehållet Dagens moderata förbättrats tack vare telegrafen och telefonen, tekniken utveckNorrköpings Tidningar är den äldsta lats och papperet hade blivit billigare. moderata tidning som fortfarande kommer ut.

Intresset för samhällsfrågor ökade också. Den politiska 1) Norrköpings Tidningar, 1758 aktiviteten blev större genom debatten om unionen med Norge 2) Mariestads-Tidningen, 1817 och tullstriden med hårda bataljer mellan protektionister och 3) Västerviks-Tidningen, 1834 frihandelsivrare. Rösträtten diskuterades livligt. Försvarsfrågan 4) Nya Wermlands-Tidningen, 1836 fick stort utrymme. Kampanjer drevs med stor intensitet och 5) Borås Tidning, 1838 lockade nya nyfikna läsare.

6) Barometern, 1841 7) Filipstads Tidning, 1850 Av de 46 konservativa tidningar som startades under 18808) Norrbottens-Kuriren, 1861 talet, det är mer än dubbelt så många som finns i dag, var bara 9) Smålandsposten, 1866 13 med bland de 35 stiftarna av Svenska Högerpressens Fören10) Ulricehamns Tidning, 1869 ing 1909!

11) Gotlands Allehanda, 1873 På 1880-talet fanns det mest konservativa och folkpartistiska 12) Oskarshamns-Tidningen, 1880 12) Enköpings-Posten, 1880 dagstidningar, men socialistpressen kom igång. August Palm var 14) Karlskoga Tidning, 1883 först ut med Folkviljan i Göteborg 1882. Han flyttade till Stock15) Skaraborgs Allehanda, 1884 holm 1885 och drog igång Social-Demokraten. Axel Danielsson 15) Svenska Dagbladet, 1884 startade Arbetet i Malmö 1887.

17) Hjo Tidning, 1885 Om 1880-talet var ett glatt decennium med 46 nya högertid17) Nya Kristinehamns-Posten, 1885 19) Säffle-Tidningen, 1895 ningar så var 1950-talet raka motsatsen. Då försvann många av 19) Arvika Nyheter, 1895 dem, men sedan mitten av 1960-talet har antalet bara reduce21) Fryksdalsbygden, 1941 rats med en handfull.

9

STOCKHOLMSvenska Dagbladet

”Gamla Svenskan”

De retade kungen enormt.

Svenska Dagbladets första Vid ett tillfälle kunde han inte nummer kom ut efter bakdölja ilskan utan sa till en SvDsmällor som varat i 18 dagar. medarbetare: ”Den tidningen är Journalisterna satt oftare på svinaktig!” krogen än på redaktionen så Svenska Dagbladet startade den planerade starten den 1 som klart konservativ och hade december 1884 fick skjutas ett dubbelkommando med två upp gång efter annan. erfarna journalister i ledningen.

Efter en vecka utan preAxel Järdin var chefredaktör och miärnumret skrev skämttidansvarig utgivare med närmast ningen Söndags-Nisse: en bakgrund som vikarierande ”Det finns folk som gått redaktör och ansvarig utgivare även i bakrus dag efter dag.

Första numret. för Stockholms Dagblad. Han hade Troligen är det därför som också arbetat för Dagens Nyheter och flera det mycket omordade organet Svenska Daglandsortstidningar. bladet ännu ej, när detta skrives, sett ljuset, Politiske redaktören Oscar Emil Norén oaktat ungen skulle börja väsnas redan den 1 var den andre grundläggaren som också var december.” mannen bakom det mycket lyckade aktietecknandet. Han hade bakgrund i Svenska Rivstart ändå Medborgaren, Aftonbladet, chefredaktör för Konservativa men reformvänliga Svenska Norrlands-Posten och Bollnäs Tidning.

Dagbladet fick ändå rena rivstarten i slutet av 1884. Eller Gamla Svenska Dagbladet ska den kanske kallas i motsats till den nya som Mest stugsittare kom 1897.

Två redaktörer med bred bakgrund från Efter bara tre månader såldes tidningen i landsorten, alltså. De startade också upp med 7 000 exemplar, varav hälften i landsorten. ett 40-tal korrespondenter runt om i landet Imponerande. Helst som det redan fanns och satsade på att bli en bred rikstidning, fem dagliga tidningar i Stockholm. Och innan inte bara ett blad för Stockholm. Men i övrigt Svenska Dagbladet ens kom ut med första hade inte Stockholms skickligaste journanumret hade 2 621 personer tecknat sig för lister sökt sig till Svenska Dagbladet utan tidningen, ungefär lika många som då köpte mer ett gäng stugsittare som helst höll till på drygt 50-åriga Aftonbladet. redaktionen och mer sällan jagade nyheter Ett lågt prenumerationspris i nivå med på stan. Åtminstone inte utanför krogdörDagens Nyheters bidrog säkert, men förrarna. Kompetensen var så usel att Järdins modligen också kulturen och unionsfrågan. efterträdare Hjalmar Sandberg förklenande ”Äntligen någon som vågade tala svenska beskrev journalisterna som ”Järdins kreatur”. med norrmännen” hette det efter den första Samtidigt fanns det en rad personer utanför prenumerationsanmälan. tidningen som med uppmärksammade artikAngreppen på kung Oscar II från politiske lar bidrog till att höja kvaliteten. redaktören Oscar Norén för undfallenhet mot Politiske redaktören Oscar Norén drev norrmännen var mycket uppmärksammade. unions- och tullfrågorna stenhårt och blev 10

STOCKHOLM

startades i bakrus mycket omtalad för den fräna debattstilen.

Men han hade kritiker också på så nära håll som i tidningens styrelse som tyckte att han gick fram alltför burdust. Redan efter ett år lämnade han tidningen. Norén återkom i flera tidningar och hade sin mest lyckosamma period som redaktör för Göteborgs Aftonblad 1889-1899.

Goda åren slut

1888 var det slut på de goda startåren.

Upplagan låg stilla, annonserna var färre och ekonomin blev allt sämre.

Efter fyra år som chefredaktör sparkades Järdin – och dolde det inte heller utan skrev rakt och ärligt om vad som hänt i Svenska Dagbladet. Därmed började problemen med ständigt nya chefredaktörer under nio år.

Järdin efterträddes av Hjalmar Sandberg, en gammal rik och snobbig konstkritiker sedan 20 år i Nya Dagligt Allehanda. Han var mest intresserad av kulturella frågor och avgick efter två år.

Friherre Dan Vincent Åkerhielm af Margarethelund var näste man i kön. Han var son till en hovpredikant från Skåne. Han uppmärksammades mest för försvaret av friherre Gustaf Åkerhielm, då statsminister, som utAxel Järdin studerar konkurrenttidningarna.

talat sig så klumpigt om norrmännen att han måste avgå.

En av protektionismens starkaste påhejare i landet var Gustaf Ericson på Motala-Posten som han ägde under sju år. 1893 lockades han till Svenska Dagbladet som ny chefredaktör men det blev ingen bra period vare sig för honom eller SvD. Han höll inte måttet i den politiska debatten. När han avgick 1896 var han tydlig med att meningsskiljaktigheter var anledningen.

Hjalmar Wallgren hade varit Ericsons närmaste man och efterträdde honom.

”Läs konkurrenten”

Uppfinnaren Gustaf de Laval räddade tidningen som majoritetsägare och styrelseordförande under en stor del av 1890-talet.

Han pumpade in ständigt nya pengar för att lösa akuta problem. 1897 fick han dock egna ekonomiska problem och sålde i all hast till finansmannen Ernest Thiel.

När Wallgren fick klart för sig att docenten i litteraturhistoria Helmer Key skulle gå in som ägare och tänkte göra om det redaktionella innehållet radikalt så sade han upp sig.

Han uppmanade läsarna i annonser att följa efter honom till Nya Dagligt Allehanda om de inte ansåg att förändringen av Svenska Dagbladet var tilltalande. Key protesterade genom att lägga en egen annons över NDA:s…

Den 2 maj 1897 kom nya Svenska Dagbladet ut. Det ägdes av ett tryckeriaktiebolag som kallades Sverige, det namn tidningen aldrig fick.

För chefredaktör Wallgren blev det andra bullar. Han lämnade så småningom journalistiken, blev ombudsman för Sveriges Bageriidkares förening och inspektör för Svenska Jästfabrikerna…

11

STOCKHOLMSvenska Dagbladet

”Nya Svenskans” Wallenberg var intresserad. I det nya bolaget ingick även Verner von Heidenstam och Helmer Key. Först tänkte man köpa Aftonbladet av Gustaf Retzius och hans hustru Anna, dotter till Lars Johan Hierta. Planen föll, men inte tidningsplanerna som också vidgades till att omfatta ett helt nytt liberalt parti. Öppningen kom när Thiel tog över Svenska Dagbladet när han skulle ordna upp Gustaf de Lavals affärer. Nu kunde tidningen göras om enligt Heidenstams intentioner.

Premiärnumret söndagen den 2 maj 1897 blev en fullträff. Det mesta hade ändrats.

Upplagan tog slut.

Under de första veckorna som liberal i stället för konservativ tidning fanns också en lång rad kulturpersonligheter i spalterna för att markera nystarten. Upprymdheten visades också när Verner von Heidenstam på premiärdagen skrev till Ernest Thiel, föreslog ett köp av Dagens Nyheter och en sammanslagning.

Nya ägare, nya redaktörer, ny politisk inriktning, ny förstasida utan annonser – först i Stockholm med det greppet. Och ny stil på logotypen, samma som i dag.

Svenska Dagbladet den 2 maj 1897 kom ut strax före den stora Stockholms-utställningen. Premiärnumret fick ett mycket starkt genomslag efter en omfattande ansiktslyftning. Egentligen hade nya och gamla Svenska Dagbladet bara själva namnet gemensamt.

Tanken hade också varit att ändra det till ”Sverige”, något som den nya tidningens främste initiativtagare Verner von Heidenstam drivit. En liten revansch fick han ändå med diktcykeln Ett folk i SvD som innehåller hymnen ”Sverige”. Den tonsattes av Wilhelm Stenhammar och gav honom en nystart efter en lång improduktiv period.

”Intelligensblad”

Verner von Heidenstam talade redan i början av 1890-talet om ett litterärt blad för de bildade klasserna, ”ett intelligensblad”, och ingen stor dagstidning. Där skulle kultureliten publicera sig utan stoppklossar på redaktioner som lade deras alster i växande högar.

Litteraturdocenten Helmer Key och licentiaten Simon Brandell fanns bara i utkanten av Heidenstams kretsar genom Oscar Levertin, men de hade journalistisk bakgrund så Heidenstam invigde dem i planerna.

Key hade varit aktuell som chefredaktör för Göteborgs-Posten och ville gå ett steg längre när det gällde nyheter. Så småningom fick han med sig Heidenstam, som dock sa nej till att själv bli chefredaktör. Han jobbade också med berättelsesamlingen Karolinerna just då.

Utan att vara huvudkandidat lyftes Key fram som chefredaktör.

Bankiren Ernest Thiel var tveksam till projektet, men intresset för konst och litteratur vägde tyngre liksom att finansmannen K A

Ny inriktning

Men glädjen blev kortvarig. Tidningen var inte tillräckligt intressant för en bredare publik trots kulturpersonligheter som Oscar Levertin, Hjalmar Söderberg, Tor Hedberg, Gustaf Fröding, Ellen Key och Per Hallström bland de talrika tillfälliga medarbetarna.

Ekonomiska problem hanterades av Thiels plånbok. Samtidigt blev innehållet tunnare, något Verner von Heidenstam motverkade när han i slutet av året medarbetade flitigt och höjde kvaliteten. Eller gav tidningen karaktär och hållning, som han själv uttryckte det.

Våren 1898 kom nästa svåra kris. Huvudägaren Ernest Thiel ville dra sig ur bolaget.

Heidenstam föreslog en försäljning till Tryckeriaktiebolaget som gav ut både DN och Stockholms-Tidningen. Men Thiel gjorde 12

STOCKHOLM

stora ansiktslyft upp med gruvkonsuln Gustaf Emil Broms.

Till sist måste Svenska Dagbladet bryta med Verner von Heidenstams första upplägg.

Kulturmaterialet kunde inte fortsätta att dominera utan det krävdes en tydlig profil som allmänt nyhetsblad. Därför värvade man Carl Gustaf Tengwall från Dagens Nyheter, en skicklig men dominant tidningsmakare och arbetsledare.

Tengwall blev medredaktör till Helmer Key – men med högre lön!

Därmed breddades innehållet som blev mer strukturerat Verner von Heidenstam är Svenska Dagbladets ende Nobelpristagare. med fasta avdelningar. SamtiHans porträtt från 1909 hängde länge på hedersplats så att han som grundigt satsade man på intervjuer, dare av “Nya Svenskan” med skarp blick kunde betrakta efterföljarna. reportage och ren nyhetsjakt.

Men efter flytten till Kungsbrohuset 2011 förpassades han till en mindre Foto: Urban Andersson Tidningen genomgick en förny- synlig plats nära kapprummet... elseprocess. Bilder lyftes fram, första sättmaskinerna i landet 40 000 innan Tengwall lämnade tidningen köptes och när SvD fick en ny press år 1900 1907. som tryckte tolv sidor blev det lättare att göra tidningen överskådlig.

Skrev gratis Tengwall var en krävande chef med hett Verner von Heidenstam tyckte inte om förhumör. 1901 avskedade han med omedelbar ändringarna. Han ville ha ett helt annorlunda verkan fem journalister, något som ledde till blad. 1904 förklarade han också att han inte att en facklig journalistförening bildades i hade bättre råd än andra att skriva gratis i tidStockholm. Den var roten till Svenska Journingen och bad att bli struken ur medarbetarnalistförbundet. förteckningen när han först efter påstötningar fått pengar.

Ett steg tillbaka var förstås att annonser Sedan Norge sagt upp unionen året därpå åter infördes på förstasidan 1903 och de skrev han åter i Svenska Dagbladet på direkt blev kvar där ända till 1970. Redigeringen av uppmaning av litteräre redaktören Oscar materialet var också tråkig. Bara enspaltiga Levertin. Han avvisade bestämt att använda rubriker. våld mot Norge. Artikeln manade till samling Tengwall lyckades vända utvecklingen. och uttryckte stark nationalkänsla. Senare 1904 var Svenska Dagbladet vinstgivande och blev han starkt kritisk till norrmännen som hade dessutom större upplaga än Dagens Nyvalde en dansk kung… heter. 25 000 exemplar som växte till nästan 13

STOCKHOLMSvenska Dagbladet

Key satte rekord och Ingen annan har varit chefredaktör för Svenska Dagbladet lika länge som Helmer Key. Från nystarten 1897 till pensioneringen 1934 med undantag för ett drygt år.

Key lockade en lång rad kulturella meningsfränder till Svenska Dagbladet som blev tidningen för den kulturella eliten. Men ändå inte i den omfattning och så tydligt som Verner von Heidenstam hade räknat med.

Vid sidan av kulturen var ekonomin Helmer Keys stora intresse. Han höll själv en ganska låg politisk profil och överlät ofta åt andra att skriva om inrikespolitiska frågor.

Först Simon Brandell och från 1898 Erik B Rinman, en tvättäkta frisinnad som inte var så trogen partiprogrammet. Key hade bästa kontakterna med de frisinnade grupperna.

När han tillträdde deklarerade han att tidningen inte längre skulle vara ultrakonservativ utan betecknas som moderat liberal.

Men SvD avvek från partilinjen ganska ofta. Det fick partiledaren Karl Staaff att i ett brev till Key 1907 ifrågasätta om tidningen hamnat i högerhänder efter ställningstaganden i rösträttsfrågan. Staaff försökte också placera David Bergström, en nära medarbetare, som politisk redaktör efter Rinman.

Helmer Keys starka intresse för ekonomiska frågor ledde till att han ägnade sig åt omfattande och avancerade egna affärer. Något som

förstås uppmärksammades inom redaktionen.

Han avgick hösten 1907 efter en schism inom styrelsen och Gustaf Zethelius blev huvudredaktör. I maj 1909 var Key tillbaka som redaktör och VD.

Högerut igen

1911 slutade Svenska Dagbladet kalla sig frisinnad och gav högerns kandidater full uppbackning i valet. Försvarsfrågan var avgörande även om tidningen länge hoppades att Karl Staaff skulle köra över nedrustarna i sitt parti.

Rösträttsreformen och storstrejken var andra frågor i vilka SvD gick i otakt med de frisinnade. Ändå förordade SvD en liberal regering med stöd av högern efter valet 1911 – men Staaff hade snabbt gjort upp med Hjalmar Branting (S).

Under åren 1911-1914 förde SvD – eller främst kultur- och utrikesexperten Gustaf Stridsberg – en intensiv debatt med liberala Dagens Nyheters Otto von Zweigbergk och Göteborgs Handelstidning samtidigt som Staaff och Branting granskades med förstoringsglas. Stridsberg var en av den tidens mest omtalade journalister. Omstridd, hatad, älskad – och livligt läst. På Nationalmuseum finns en porträttbyst i ek av honom. Den utfördes av Carl Milles.

1915 återkom Verner von Heidenstam än en gång i Svenska Dagbladet – och blev kvar där. Det skedde med en starkt fredsälskande artikel i vilken han konstaterade att krig inte går ihop med kristendomen.

Linné, Snoilsky och OS

Gustaf Stridsberg, omstridd, hatad, älskad - och livligt läst!

14

Redaktionschefen Ewald Stomberg var ändå den tidens tungviktare på SvD. En nyhetsjägare som sällan skrev en rad själv, men visste vad publiken ville ha. En lättläst och underhållande tidning. Under OS i Stockholm 1912 satsade han också rejält. Entusiasmen

STOCKHOLM

drog högerut smittade av sig på ledaravdelningen som skrev högstämt under rubriker som Segern och blandade svenska idrottsbragder med citat av Snoilsky och hänvisningar till vetenskapliga snillen som Linné och Berzelius.

Stomberg matchade också fram framstående kvinnliga journalister som Gerda Marcus, Celie Brunius, Elisabeth Krey och Ester Blenda Nordström. De bidrog till ökad bredd i materialet, främst när det gällde intervjuer men även sociala frågor.

Helmer Key med kulturduvorna…

Teckning: E Forsström Den 4 augusti 1914 försvann annonserna från förstasidan och återTron på tyska krigsframgångar var stark, kom först efter tre månader. Krigsutbrottet främst hos ledarskribenten och senare världsförändrade tidningens innehåll och utseende berömde nationalekonomen Gustav Cassel, och Valdemar Langlet avgick som politisk men Helmer Key var tydligen även under redaktör. Utrikesminister Wallenberg hade kriget rätt passiv när det gällde att styra den ansett honom både för tysk- och nykterhetspolitiska avdelningen. Däremot deltog han vänlig! Under drygt två år mitt under kriget flitigt i det diplomatiska spelet i Stockholm. fick Stridsberg därför sköta politiken.

Det var ingen tvekan om sympatierna för I samma veva försvagades den kulturella Tyskland och hoppet om Finlands frigörelse. avdelningen när Fredrik Böök gick till StockVid krigsslutet var Helmer Key starkt kritisk holms Dagblad. Anders Österling blev ny till fredsvillkoren liksom politiske redaktören chef och hade Pär Lagerkvist som fruktad Gustaf Stridsberg. teaterrecensent.

I oktober 1918 publicerade SvD den första understreckaren i modern tid. Den handlade om Ibsens sista dagar. Redan 1897 skrev Key passiv faktiskt Oscar Levertin en understreckare Efter en tid fick rapporterna från kriget maka om Strindberg, men fram till 1918 var de bara sig något åt sidan för att ge plats för lättare sporadiska. läsning. Vid sidan av de inhemska konsekvenserna med varubrist och annat lyfte SvD fram Understreckarna var en av redaktionsidrotts-, nöjes-, teater- och musikartiklar och chefen Ewald Stombergs många idéer för provocerade fram insändardebatter. Trots att göra tidningen intressantare. Men han eländet i Europa behövdes förströelseläsning drev medarbetarna hårt. Till sist tvingades också. han sluta efter ett uppror på redaktionen Men informationsbehovet blev allt större.

1921. Men han kom tillbaka som populär SvD ökade upplagan med 14 000 ex under chef för Sydsvenska Dagbladet under fem krigsåren till 68 000 ex. Och annonsinkomsår, för Stockholms Dagblad under tre och för terna blev två miljoner högre mellan första Stockholms-Tidningen under fem år. och sista krigsåret.

15

STOCKHOLMSvenska Dagbladet

Bröderna Kreuger

Det glada 1920-talet var ganska gynnsamt för Svenska Dagbladet. Upplagan fortsatte att stiga, ekonomin orsakade inga krismöten, tekniken var på topp och Fredrik Böök återvände.

Men på ägarsidan hände saker 1927 då tändstickskungen Ivar Kreuger fick aktiemajoriteten efter att ha betalt dyrt för den stora post som firman Albert Bonnier hade i SvD. När Ivar Kreuger dog i Paris 1932 låg aktierna i Ivar Kreuger fick aktiemajoritet en garderob i i SvD 1927. lägenheten i Stockholm. De hade kort före tragedin överförts på föräldrarna och hans syster.

hade far och son skött tidningens ekonomi under hela 62 år!

Den första januari 1924 började högermannen Otto Järte medarbeta i SvD. Han är ett av de främsta namnen i tidningens historia.

Tio år tidigare hade han varit en av Hjalmar Brantings kronprinsar och också erbjudits att ersätta denne som redaktör för SocialDemokraten.

Egentlige chefen

Järte var ”politisk skribent” vilket han kombinerade med att vara både riksdagsman och byråchef i socialstyrelsen. En arbetsmyra av stora mått även om han ofta var tjänstledig som byråchef när han inte var ledig från riksdagen. Efter några år var han i realiteten chef för den politiska avdelningen och Helmer Keys ställföreträdare. ”Det var inte svårt att spåra Järtes penna i ledarna”, konstaterade senare chefredaktören Ivar Anderson och menade att redan drastiskt formulerade rubriker visade vem som var författaren.

Under den här tiden började Svenska Dagbladet få en viktigare politisk plattform som det starka borgerliga alternativet till socialisterna. Det var Järtes förtjänst.

Egentligen hade SvD varit en högertidning efter kriget, men i mitten av 1920-talet blev hemvisten tydlig och beteckningen ”frisinnad” var glömd. I valet 1928 var SvD Torsten Kreuger processade Högerns huför att få broderns aktier.

Köpte loss SvD

1925 blev det också extra fart på annonsförsäljningen med nye annonskamreren Harry Grönfors, son till Göran Grönfors som varit ekonomidirektör och vice VD sedan 1900 och tillhört delägarna. När pappan dog 1930 tog sonen över som ekonomichef och blev senare verkställande direktör efter Ivar Andersson 1952. Det var Harry Grönfors som tillsammans med Helmer Key och politiske redaktören Otto Järte till sist fick ihop 1,4 miljoner för att köpa loss SvD från konkursförvaltaren efter Ivar Kreugers självmord. Tre år senare stämdes ägarna av Torsten Kreuger som förgäves försökte komma över broderns aktiemajoritet.

Harry Grönfors pensionerades 1962. Då 16

STOCKHOLM

klev in i bilden

vudorgan och många räknade tyskarna tyckte var värd ett Noockså med Järte som minister belpris för sitt Pax Germanica. i Arvid Lindmans minoritets1930-talets plump var när litteraturkritikern Fredrik Böök regering. publicerade en serie pronazis1922 började också Kar de tiska debattartiklar av Adrian Mumma, alltså Erik ZetMolin som försvarade Hitlers terström, kåsera i Svenska politik och brutala metoder.

Dagbladet. Han var enormt Järte kände inte till artiklarna uppskattad och fortsatte att som hyllats av nazistsympatiskriva till kort före sin död sörer. Han tvingades senare ta 1997. Kar de Mumma var gift mycket bestämt avstånd från med Marianne Zetterström, dem. Därefter minskade också signaturen Viola, som kåserade Otto Järte, ett av de främsta Bööks inflytande. i SvD en bit in på 2000-talet. namnen i SvD. Carl Trygger efterträdde HelHon dog 2011. mer Key 1934 sedan familjen 1931 var det meningen att tagit över aktiemajoriteten. Han var son till Järte skulle efterträda Helmer Key, men han statsministern Ernst Trygger från 1920-talet fick i stället fortsätta som politisk redaktör som ville ge sonen en hjälpande hand. Carl ända fram till 1952. En anledning var samröTrygger var bankman utan erfarenhet av ret med Ivar Kreuger som försämrade hans tidningsarbete. position. Key satt därför kvar som chefredaktör till pensioneringen 1934. Före och under Hans period som chefredaktör och VD var andra världskriget var Järte en stark kritiker mest en olycklig parentes i Svenska Dagav nazismen. bladets historia med ständiga konflikter på redaktionen. Då infördes till och med förbud mot att vissa personer nämndes i tidningen.

Retade Göring Många, som Anders Österling, lämnade Riksminister Hermann Göring tillhörde dem redaktionen och andra satt som antinazisten som var mycket kritiska mot Svenska DagblaGustaf Stridsberg mer eller mindre overksamdets allt mer negativa syn på nazismen efter ma. Däremot dök prins Wilhelm upp som ny händelserna 1933. Den tyska beskickningen medarbetare. Andreredaktören Gustaf Ahlbin i Stockholm framförde svidande kritik mot var ansvarig utgivare och Otto Järte skötte vad Otto Järte skrev. Utrikesminister Richard politiken och skrev hälften av ledarna, men Sandler (S) fick också vid åtskilliga tillfällen inte utan problem med chefredaktören som starkt stöd av SvD för sin politik. formellt tagit över ansvaret för den politiska Sedan tidningen tagit hem sin Berlin-korredaktionen. Senare blev Carl Trygger mest respondent 1935 beskrev den tyska legatiokänd för sina generösa donationer till vetennen SvD som fientlig till det nya Tyskland. skaplig forskning.

Samma omdömen gjordes efter Sten Selan1940 avgick Trygger sedan stiftelsen Näders artiklar om OS i Berlin. ringslivets fond köpt familjens aktier.

Efter München-överenskommelsen 1938 var rubriken på tidningens ledare: ”Fred med ära?” Och Neville Chamberlain ansåg man att 17

STOCKHOLMSvenska Dagbladet

SvD-redaktörer som En ny ägare med ekonomiska muskler, en ny mycket erfaren chefredaktör, en redaktion som kände friheten igen. För Svenska Dagbladet blev starten på 1940-talet positiv, men för högertidningarna i Stockholm halverades marknadsandelen. Nya Dagligt Allehanda hade lagts ner, folkpartipressen ökat upplagorna och Aftontidningen tillkommit på den socialdemokratiska sidan.

En grupp bank- och industrimän lyckades 1940 äntligen köpa familjen Tryggers aktier och placera dem i en stiftelse, Näringslivets fond. Högerpolitikern Harald Nordenson var hjärnan bakom planen. I den ingick också att rutinerade tidningsledaren Ivar Anderson skulle bli huvudredaktör. Det hade han varit under hela 13 år vid Östgöta Correspondenten i Linköping till 1930 då han själv köpte Östergötlands Dagblad i Norrköping och bytte redaktionsstol fram till 1939. Han var alltså en person som hade en gedigen tidningserfarenhet. Nu blev det hans uppgift att redigera SvD ”i nationell, konservativ och företagsvänlig anda”.

Ivar Anderson med många järn i elden tackade nej till ministerpost för att i stället bli chefredaktör för SvD.

Nära bli partiledare

och Stockholms-Tidningen nästan dubbelt så stor trots att upplagetappet börjat.

1943 anställde Ivar Anderson för övrigt en volontär vid namn Olof Palme…

Olof Lagercrantz, senare DN-chefredaktör, blev litteraturkritiker 1942 och var kvar till 1951. Och 1947 var Svenska Dagbladet först i svensk press med en telefotobild så Anderson bidrog till att förnya tidningen även tekniskt.

Men Ivar Anderson hade också en bred politisk bakgrund. 1935 förlorade han striden om Högerpartiets ordförandepost till Gösta Bagge med minsta möjliga marginal. Ivar Anderson var också aktuell för en ministerpost i samlingsregeringen, men tackade nej eftersom han redan hade erbjudits att bli chefredaktör och VD för Svenska Dagbladet.

Trots att Ivar Anderson var en mångsysslare som rusade från det ena till det andra så verkar hans 15 år på tidningen ha varit framgångsrika. Inte minst upplagemässigt med ett lyft från 70 000 år 1940 till drygt 100 000 exemplar 1955 sedan den sexsiffriga vallen sprängts 1953. Men huvudkonkurrenten Dagens Nyheter var tre gånger större 1955

Dubbla stolar

Men kombinationen ledande partipolitiker och dagstidningsjournalist skapar lätt konflikter och lojalitetsproblem, något som inte verkar ha varit något undantag i Ivar Andersons fall. Tvärtom. En journalist ska ju snarast 18

STOCKHOLM

satt på flera stolar möjligt skriva om de nyheter hon eller han får reda på, men som ledande politiker vill man inte alltid att allt kommer ut direkt.

Flitig ledarförfattare

När Ivar Anderson tagit över förstärktes den politiska redaktionen successivt. Själv bidrog han som flitig ledarförfattare i motsats till Carl Trygger som bara orkade med en ledare under sista dryga två åren. Dessutom anställdes nya politiska skribenter vid sidan av Otto Järte som fortfarande under krigsåren hade hög produktivitet. Ernst Wilhelm Lundgren och Bengt Lind var ett par som så småningom blev flitiga skribenter. I slutet av 40-talet kom Allan Hernelius som dock var andreredaktör och främst skulle bidra till ett allmänt lyft av tidningens innehåll.

Axel Waldemarsson var ett tungt namn som kom till SvD under senare delen av Ivar Andersons period som chef. Ett annat var Karl Axel Tunberger som 1954 skulle ta över som chef efter Järte, som motvilligt pensionerats när han fyllt 71 år men även efter det skrev en hel del. Enligt Elisabeth Sandlunds bok om Ivar Anderson tyckte Järte att han även som pensionär hade rätt att gå in och ”tvätta” fasta medarbetares manus…

Tyskland oroade

Under Ivar Andersons femtonåriga period mer än fördubblades antalet ledare, något som till viss del hängde samman med andra världskriget. Ivar Anderson tillträdde i en mycket orolig tid strax efter finska vinterkriget och de tyska inmarscherna i Danmark och Norge. Otto Järte skrev de flesta utrikesledarna och det borgade för en konsekvent huvudlinje, men några understreckare av tyskvänlige Fredrik Böök skapade problem.

Ivar Anderson ingrep och visade tydligt var skåpet skulle stå genom att refusera några av

hans artiklar. Det betraktades som en mycket stark markering mot en av tidningens riktigt stora profiler genom tiderna.

Svenska Dagbladet stödde i stort sett samlingsregeringens politik under krigsåren.

Tidningen befarade en tysk seger första åren, men från hösten 1941 räknade SvD med motsatsen även om faran för Sverige absolut inte ansågs över. 1943 började man tydligare se ljuset i tunneln och möjligheter till fred, alltså samtidigt som Torsten Kreuger inledde sin storstädning bland nazistsympatisörerna på Aftonbladet.

Bildade kartell

Den inrikespolitiska debatten var dämpad under första krigsåren. Inför riksdagsvalet 1940 diskuterades till och med en enda valsedel för de fyra riksdagspartierna och SvD vinglade mellan olika ståndpunkter efter att först ha drivit linjen att valet borde skjutas upp. Senare tyckte tidningen att de borgerliga skulle bilda en kartell, vilket också skedde.

Efter det andra och hetare riksdagsvalet 1944 avgick Högerpartiets Gösta Bagge och Ivar Anderson var åter aktuell som ny partiledare. Dessutom ingick både han och Otto Järte i processen före ledarvalet samtidigt som politiske medarbetaren E W Lundgren haft lov att aktivt arbeta för kandidaten och senare partiledaren Fritjof Domö. En stor del av tidningens mest kända personer medverkade alltså i partiets innersta arbete, något som är otänkbart numera.

Efter kriget intog Svenska Dagbladet och Ivar Anderson en mycket klar ställning mot baltutlämningen. Men även i den frågan satt Anderson på två stolar, en av dem märkt utrikesnämnden där han dock tydligt drev sin uppfattning.

19

STOCKHOLMSvenska Dagbladet

Gjorde om SvD till Valet 1946 blev ett nytt även om han som ung skrivit bakslag för Högerpartiet. referat i Idrottsbladet och Svenska Dagbladet fick medarbetat i tidningar i Göteen stor del av skulden och borg från hemorten Tidaholm. påstods ha fört en ljum Närmast kom han från direkborgerlig politik, ingen törsstolen i Svenska Tidningshögerpolitik. Det gick så utgivareföreningen efter att ha långt att chefredaktören nött den under fyra år.

Ivar Anderson var på väg att Men därifrån till en ledande lämna sin riksdagsplats och post på Svenska Dagbladet medlemskapet i partiet. En verkar steget vara väldigt anledning kan också ha varit långt. Trots Hernelius stora att tidningsstyrelsen ansåg intresse för politiska och att sidouppdragen tog för sociala frågor. Ändå hade han mycket tid från arbetet med när han anställdes fått löfte om att leda tidningen. att efterträda Ivar Anderson.

Inför valet 1948 fick med- Allan Hernelius ansåg politiken Han blev också administrativ viktigare än tidningen. arbetarna på den politiska chefredaktör 1952 samtidigt redaktionen skriva PM i som Harry Grönfors blev VD. olika ämnen som sedan skulle användas av Ivar Anderson avlastades därmed allt utom Högerpartiets kandidater. Samtidigt försökte att vara politisk chefredaktör. 1955 avgick han partiet styra tidningens innehåll, något som också efter att ha blivit allt mer passiv under delvis lyckades trots att SvD spjärnade emot de sista åren. Då hade han 38 år bakom sig och även började publicera citat från andra som chefredaktör och ofta även som VD. partier på förstasidan. I början av 50-talet arbetade också Högerpartiet på att starta en ny Vad partiet ville kvällstidning vid sidan av de tre övriga. Men Under Hernelius förvandlades SvD allt mer det gick inte att klara en teknisk samverkan till det rena partiorgan som Högerpartiet med trångbodda Svenska Dagbladet som unefterlyst under 1940-talets sista år. Han gefär samtidigt var alert i budgivningen kring deklarerade också tidigt att politiken var Stockholms-Tidningen och Aftonbladet som viktigare än vad tidningen serverade läsarna. vanns av LO. Hernelius tyckte att SvD-medarbetare ibland av taktiska skäl hellre borde säga ett och Sportreferent annat direkt till högerledarna i stället för att I början av 1950-talet blev den försvarspoföra fram kritik i spalterna. litiska debatten allt intensivare i Svenska Hernelius valdes in i riksdagen 1962 och Dagbladet. Koreakriget, Catalina-affären och blev ett starkt och inflytelserikt namn i parförsvunna DC 3:an hade ökat oron och antalet tiet. Trots att han skrev rätt flitigt så verkar militära medarbetare på tidningen bidrog inte riksdagsarbetet ha kommit i första rummet. till att dämpa den.

Han satt också kvar i riksdagen under 13 år 1949 anställdes Allan Hernelius som andre efter att han lämnat Svenska Dagbladet 1969 redaktör. Han hade klen tidningsbakgrund och efterträtts av Sven Gerentz under fem år, 20

STOCKHOLM

rent partiorgan VD sedan 1962.

Under Hernelius chefskap ökade faktiskt upplagan med 60 procent till 160 000 ex. 1958 var SvD också ifatt StockholmsTidningen och när den lades ner 1965 fick SvD ett upplagetillskott på knappt 20 000 ex.

Men ekonomin var ett bekymmer. Annonsvolymen sjönk och kritiken mot Hernelius frånvaro från tidningen blev allt starkare.

Till sist fick han sparken 1969, protesterade mot att behandlas ”sämre än ett tjänstehjon”, hänvisade till sitt kontrakt, men avsade sig strax därefter själv chefredaktörskapet.

SvD-kåsören SOJ, Sven Olof Joachim Palme.

Palme kåserade

Under Hernelius år dök också signaturen SOJ upp på lätta sidan, ”I marginalen”. Den var Olof Palmes, alltså Sven Olof Joachim.

Det var med Sven Gerentz som chef som

Redbart bemötande Champagneförsäljare, försäkringsbolag, skomakare, bokförsäljare sjukgymnaster, advokater slogs om utrymmet på Svenska Dagbladets allra första förstasida den 18 december 1884.

Men där fanns också annonsen från Fru Anna Hedmans Syatelier på Vattugatan som inte bara lovade smakfulla och välgjorda arbeten. Dessutom underströks ett redbart bemötande och feministisk expedition...

Lite anmärkningsvärt var det att man annonserade om en distriktsveterinärtjänst i Kalix, en lärartjänst i Tingsryd och en folkskollärartjänst i Söderhamn. Å andra sidan hade många utanför Stockholm redan tecknat prenumerationer när första numret kom ut.

På förstasidan fanns sedan inget utrymme för annan text än en pytteliten väderruta. Med gårdagens väderlek…

Och med utsikterna på en enda rad. Inte så lätt att spå fel, alltså.

Svenska Dagbladet 1971 äntligen återgick till nyheter i stället för annonser på förstasidan.

Men han blev ändå mest känd för sin kamp för tidningarnas produktionsbidrag i en tid då SvD gjorde så stora förluster att en nedläggning hotade. Tidningen räddades av bidrag från en del större industriföretag.

Gerentz uppvaktade flitigt Olof Palme och diverse statsråd för en höjning av bidraget som införts 1971 främst för att rädda diverse socialdemokratiska och centerpartistiska tidningar. Samtidigt var Moderaterna bestämda motståndare till bidraget och annonsskatten som finansierade kalaset. Till sist höjdes det årliga bidraget från 36 till 100 miljoner på fyra år med Svenska Dagbladet som en av de största mottagarna.

Presstödsmodellen har under senare år fått kritik även från EU-kommissionen som protesterat mot att den snedvrider konkurrensen.

Sven Gerentz var 1974-1986 VD för Tidningarnas Telegrambyrå (TT).

21

STOCKHOLMSvenska Dagbladet

Kulturduva fick kulturduvan att flyga Försiktige ”Buster” von Platen var kulturduvan som fick tidningen med samma gamla öknamn att flyga igen. Trots att den var både vingklippt och undernärd.

Svenska Dagbladet var i verklig kris när Gustaf von Platen tackade ja till att efterträda Sven Gerentz som chefredaktör. Avgörande var att storföretagens stöd som delägare garanterats genom ombildningen till handelsbolag vid halvårsskiftet 1973. Nu var det satsningar och inte besparingar som gällde för att få tidningen på rätt köl. Journalistklubben hade fört fram namnet, styrelsen var med på noterna och det påstods att han själv längtat efter ”drömjobbet”.

Gustaf von Platen var en av våra stora tidningsmakare, men han började som konstkritiker på Aftontidningen. Ett annat stort tidningsnamn, Carl-Adam Nycop, lockade honom till tidskriften Allt som sin efterträdare samtidigt som han blev Expressens konstkritiker.

Gustaf von Platen gjorde sig ett namn när han 1951 blev chefredaktör för Åhlén & Åkerlunds mest uppskattade tidning VeckoJournalen. Han blev kvar till 1965, skrev krönikor som var ledare och hanterade fusionen med Idun med proffsig hand. Förlaget ville då att han skulle förbereda en ny ekonomisk tidskrift och han blev också själv chefredaktör för Veckans Affärer under ett par år. Den blev en ny framgång.

SvD-debatt räknades

När han var på väg att jobba fram en daglig ekonomisk tidning fick han budet från Svenska Dagbladet. Samtidigt kom Olof Ljunggren från Allers och blev VD. Ett värdefullt tillskott var redaktionschefen Lennart Persson som nått utmärkta resultat på Kris22

tianstadsbladet. Han hade bred journalistisk bakgrund, hög nyhetspuls och blev den som fick ansvaret för att den dagliga profilen blev skarpare.

Näringslivsbevakningen, ett av ”Busters” specialområden, blev den första stora satsningen – även om den även tidigare varit rätt bra i SvD. Men nu gällde det att möta Bonniers planer på en ny affärstidning.

Kulturen fick ett lyft och Brännpunkt med Göran Albinsson Bruhner som chef ledde till att debattartiklar i SvD var de som under många år var viktigast, ungefär som Dagens Nyheters har blivit senare.

Lyckade drag

Gustaf von Platens strategi var satsningar på speciella områden eftersom han insåg att det inte gick att kriga mot Dagens Nyheter på alla fronter. Lite överraskande var det att I dag-sidan som startades av Marianne Fredriksson 1974 blev en så stor framgång. Och något helt annat än Gustaf von Platen tänkt sig när han till sist lyckades värva henne från just Åhlén & Åkerlunds. Hon stannade på SvD till pensioneringen 1987 och blev sedan författare på heltid. Ett annat lyckat kap var Gits Olsson, kåsören från Se, som tillsammans med Tecknar-Anders Anderö svarade för uppskattade reportage i en ny stil för SvD. 1977 blev SvD obunden moderat. Sedan Gustaf von Platen kommit till tidningen hade den blivit allt mer fri gentemot Moderata Samlingspartiet. 1978 blev Axel Waldemarsson politisk redaktör efter Karl-Axel Tunberger som också varit ansvarig utgivare under 15 år. Debattfriske Bertil Östergren från Saco och nye andreredaktören Ola Gummesson från obundet liberala Kvällsposten var tunga förstärkningar på ledaravdelningen liksom

STOCKHOLM

För senare tiders läsare blev tidningsmakaren Gustaf von Platen mest känd som populär författare. Inte minst genom sina tre memoardelar Resa till det förflutna med delarna Lättsinne i allvarstid, Prövningar i framgångstid och Att få börja ett nytt liv.

Håkan Hagwall. Dessutom köpte SvD över Sifos mycket lästa väljarbarometrar från Dagens Nyheter, ett viktigt klipp för att fånga in politiska läsare.

Det här var en expansiv period under vilken tekniken också förbättrades, men däremot inte ekonomin. Upplagan steg, men när 200 000 exemplar nåddes 1981 var den annonsmässiga dragningskraften ändå inte tillräckligt stor då Dagens Nyheter var ungefär dubbelt så stor.

Teamet sprack

1980 blev Lennart Persson administrativ chefredaktör. Olof Ljunggren hade lämnat som VD två år tidigare och gått till SAF. Håkan Lambert-Olsson efterträdde och blev tre år senare koncernchef med Stefan Strömquist som VD. Därmed sprack ett väl fungerande team och det blev slitningar mellan ekonomiavdelningen och redaktionen. ”Buster”, som han kallades på grund av likhet med seriefiguren Buster Brown, fick en mer undanskymd roll utom när han ersatte avlidne Gits Olsson i reportageteamet med Tecknar-Anders Anderö. 1982 avgick han som chefredaktör och blev korrespondent i Paris.

Ola Gummesson fick hålla hårt i börsen som efterträdare även om han släppte lite extra resurser till sporten, värvade TV-kröni-

kören Hemming Sten från Expressen och förstärkte ledaravdelningen med Mats Svegfors.

Nu började SvD även visa små vinster efter att ha gjort sig av med förortstidningarna.

Ola Gummesson blev ingen av Svenska Dagbladets stora profiler. Han skrev flitigt och hade ledande befattningar under nio år innan han blev korrespondent i London.

17 år på Kvällsposten varav sex som politisk redaktör och åtta som chefredaktör gjorde den tidningen till en tydligare hemmaplan för smålänningen från Rottne. Han hade tidigare blivit mycket uppmärksammad när Kvällspostens upplaga steg som en raket i början av 1970-talet.

Skott från höften

Hans L Zetterberg blev ny chefredaktör.

Tidigare Sifo-chefen var internationellt känd, hade ett imponerande CV men saknade helt journalistiska meriter.

Det var en mycket förvånande rekrytering.

Ett skott från höften av styrelsen. Det var inte heller konstigt att tidningens ”riktiga journalister” hade svårt för honom. En rekrytering av en partitrogen i stil med Hernelius.

Zetterberg blev kvar under knappt två år utan att göra några tydliga avtryck i tidningens historieböcker.

23

STOCKHOLMSvenska Dagbladet

Gammal medicin och Bertil Torekull lämnade Östgöta Correspondenten för att bli ny chefredaktör för Svenska Dagbladet 1989. Han var ett stort namn efter att ha varit chefredaktör för VeckoJournalen, Veckans Affärer, Dagens Industri och Corren och var välkänd under signaturen Mr Trend.

Svenska Dagbladets styrelse hoppades väl att Torekull med en liknande bakgrund som Gustaf von Platen skulle lyfta tidningen. Men han hade inget framgångsrecept utan mest gammal medicin som satsningar på näringslivsbevakning och att bli bättre på reportage. Äventyret blev också kort. Både Torekull och verkställande direktören Stefan Strömquist sparkades Lena K Samuelsson gav Svenska Dagbladet nytt liv när hon kom sedan ett förväntat nollresultat till tidningen 2002.

Foto: SVENSKA DAGBLADET 1991 i stället blivit en förlust på hela 160 miljoner.

Mats Svegfors, politisk redaktör sedan skulle påverka tidningens linje.

1983, blev ny chefredaktör och ansvarig utgivare. Det var ingen tacksam uppgift i ett Strömavhopp mycket svårt ekonomiskt läge med ständiga Mats Svegfors ville inte förlänga kontraktet besparingar. 1994 tog Wallenbergs Investor efter 2001. Det meddelade han hösten 1999 över aktiemajoriteten och underlättade persooch strax innan hade även ledarskribenterna nalavgångar. 1998 blev Schibsteds huvuddeläMarie Söderquist, Susanna Popova och Johan gare medan Svenska Dagbladets stiftelse var Hakelius slutat. Det dröjde inte länge förrän kvar som minoritetsägare med vetorätt när två nya chefredaktörer hade utsetts i början nya politiska redaktörer skulle utses. av 2000, Hannu Olkinuora med Mats Johansson som politisk chefredaktör. Svegfors EMU-negativ tackade snabbt ja till att bli landshövding i Mats Svegfors blev en allt mer framstående Västmanland. Hagwall lämnade sin post några publicist som verkligen höll fast vid att tidmånader senare. ningen var ”obunden moderat” med starkast Svegfors hann anställa Maria Abrahamsson betoning på obunden. Det ledde till gott om som under 2000-talets första decennium blev protester från partihåll mot den linje han och den utåt mest profilerade ledarskribenten på politiske redaktören Håkan Hagwall höll.

SvD. Hon deltog ofta i offentliga debatter, Inte minst retade sig många på den negativa vek utan att blinka från mängden och blev ett inställningen i EMU-frågan och prenumekänt TV-ansikte. rationer sades upp i protest – som om det Efter nio år som landshövding fick Mats 24

STOCKHOLM

en vitaminspruta Svegfors erbjudandet att som chef för politiken på SvD bli chef för Sveriges Radio. blev dock rätt kort. 2003 var det Han tackade ja utan betändags för nya jaktmarker. ketid och satt kvar i tre år.

Hannu Olkinura hade Gav SvD nytt liv tretton år bakom sig som ”Parhästen” Olkinuora försvann chefredaktör för en finsk redan efter ett par år och blev regiontidning och en affärsså småningom chefredaktör tidning. Han var den som och VD för Huvudstadsbladet hösten 2000 hårdast drev på i Helsingfors. Han ersattes på för att SvD skulle komma SvD av Lena K Samuelsson som ut i tabloidformat, något efter ett år som redaktionschef som DN och GP följde efter blev chefredaktör 2002. En av med först 2004. tidningens mest lyckade chefsMats Johansson var ett tillsättningar under årens lopp! mer känt namn i Sverige.

En vitamininjektion som gav Han var redan på 1970-taSvenska Dagbladet ett nytt liv let informationschef hos när hon kom från Aftonbladet.

Moderaterna, hade varit förÅret därpå tog P J Anders lagschef för Timbro och reLinder över som politisk daktör för Svensk Tidskrift chefredaktör. Han och SamuelsP J Anders Linder, ledare. som han blåste nytt liv i. son skulle bli två ”veteraner” i Foto: Bo Östman Han hade också suttit som ledningen för SvD om man ser moderat representant i styrelsen för Sveriges till tiden på posterna.

Radio och Sveriges Television 1992-1999.

P J Anders Linder ”kom hem” eftersom Med honom som chef för ledaravdelningen han även 1993-1995 var ledarskribent på väntades den bli väsentligt mer följsam och Svenska Dagbladet. Han slutade för att partitrogen. Majoritetsägaren Schibsted ville bli chef för Timbro 1996-2000 och senare Svenskt Näringslivs kommunikationschef dock ha Veckans Affärers Mats Edman som innan han återvände till SvD 2003. ende chefredaktör, men den frågan avgjorde P J Anders Linder hade alltså en bred bakminoriteten. grund och gjorde skäl för att Svenska Dagbladet betecknades som ”obunden moderat”.

Ny ståndpunkt Och visst blev det förändringar med Mats Inget svansande för Moderaterna som snarare Johansson. Över en natt ändrade SvD ståndlär ha varit irriterade på honom mellan varpunkt i EMU-frågan och blev positiv. Ett ven. PJ gick hösten 2013 till Axess magasin tvärt kast som välkomnades av väldigt många, som chefredaktör och VD och efterträddes av inklusive det närstående partiets ledning.

Tove Lifvendahl.

Mats Johansson har alltid varit en arbetsmyra.

Ungefär samtidigt fick Lena K Samuelsson Åren på Svenska Dagbladet blev inget undannya arbetsuppgifter inom Schibsted. Fredric tag. Brist på idéer har aldrig belastat honom, Karén blev ny chefredaktör och ansvarig snarare motsatsen, och han har inte heller utgivare. tillhört de blyga som hatat rampljuset. Tiden 25

STOCKHOLMSvenska Dagbladet

”Nej-general” som – Jag röstade faktiskt ja i EMU-valet 2003!

Anledningen var att jag var rädd för de politiska efterverkningarna vid ett nej.

– Dessutom var jag ju landshövding i Västerås vid folkomröstningen och inte längre aktiv i den politiska debatten.

Mats Svegfors var 1990-talets chefredaktör på Svenska Dagbladet. Han hade totalansvaret för både den allmänna och politiska redaktionen, men tidningens tydliga nej till euron gjorde honom mest känd. Han betraktades närmst som en av Nej-generalerna. Det var enligt många ett svek mot det parti som han företrätt under många år.

– Jag ansåg att projektet var fel på grunder som senare har visat att jag också hade rätt.

Sågs som förrädare

Mats Svegfors slutade inte som chefredaktör på grund av några politiska påtryckningar även om vissa tidigare gamla vänner betraktade honom som en förrädare.

Men euro-frågan var inte enda anledningen till kritiken.

– Ett år innan mitt kontrakt gick ut meddelade jag att jag inte ville förlänga det.

Möjligen kunde jag fortsätta som politisk chefredaktör. Men styrelseordföranden Birger Magnus var inte intresserad. Efter två veckor ändrade han sig, men då var inte jag intresserad längre.

– Det blev aldrig någon intensiv kärlek mellan mig och de nya ägarna Schibsted.

Hade Torbjörn Larsson sagt ja till mitt jobb så hade ägarna utan tvekan flyttat på mig.

Under 1990-talet stormade det friskt kring Svegfors. Inte minst handlade det om isande kalla högervindar. Ibland hade de blåst upp på grund av ”fel artiklar” på nyhetsplats, sett med moderata ögon... Och det var en tid med tuffa besparingar på tidningen.

– När jag avgick låg det ett förberett beslut 26

att lägga ner tidningen 2001. Men jag anser nu att den räddades av direktören Gunnar Strömblad som drev frågan om att övergå till tabloidformat.

Men det betyder inte att Mats Svegfors tillhör anhängarna av tabloider. Han tycker att läsarna förlorar överblicken och får bläddertidningar som snabbt läggs undan.

– Tabloiden har en för hög publicistisk kostnad. Man går ner i textvolym, krymper redaktionerna och försöker ge läsarna en falsk kvalitetskänsla genom att satsa på stora bilder. Se på DN och SvD. – Själv hade jag två räddningsplaner som förkastades. Om jag hade kommit med en tredje hade jag nog inte ens trott på den själv… Men jag såg ett ekonomiskt samgående med Dagens Nyheter som en möjlig väg ur krisen.

– Ett misslyckande på min tid var att vi aldrig lyckades sälja tillräckligt med tidningar till vår målgrupp. Det klarar SvD däremot i dag!

Bildt tackade nej

Mats Svegfors rekryterades till Gösta Bohmans samordningskansli vid regeringsskiftet 1976 och blev senare statssekreterare hos bostadsminister Georg Danell. 1983 kom han till Svenska Dagbladet och efterträdde Axel Waldemarsson som politisk redaktör efter att tidigare ha varit redaktör för Svensk Tidskrift och Svensk Linje.

– Carl Bildt fick första budet, men tackade nej. Sedan gick frågan till mig. Och det blev 17 år på Svenska Dagbladet.

Nu var det inte bara EMU-frågan som gjorde att det kärvade mellan Moderaternas hjärntrust och Svenska Dagbladet under nästan hela Mats Svegfors tid på tidningen. Han pekar på fyra anledningar till att relationerna med Moderaterna blev ansträngda.

STOCKHOLM

röstade ja till EMU

Mats Svegfors med en känd företrädare som VD för Sveriges Radio, Olof Rydbeck, bakom ryggen.

Foto: Bo Östman

– Inför valet 1985 försökte vi förklara att det inte går att göra om Sverige på ett par år, vilket en del i partiet trodde. Vi fick stark kritik.

– Efter valet 1988 tog vi upp blockpolitiken som vi ansåg var åt fanders. Strategin låste den politiska processen i förväg och effekten blev att Centerpartiet fick en slags vetorätt. Vi ansåg att regeringssamtal skulle tas upp efter valet, vilket stred mot en lång moderat strategi.

– 1992 var vi oerhört kritiska och menade att regeringen passade för mycket och regerade för lite. Det påverkade tveklöst relationerna negativt och nära vänner såg jag mest ryggtavlor av.

– Före valet 1994 hade vi en rubrik på nyhetsplats om att Socialdemokraterna ville spara 63 miljarder. Den påstods vara

anledningen till att de borgerliga förlorade valet, enligt mycket framträdande moderata politiker…

– Och så var det förstås hela EMU-debatten och våra klara varningar för euron som gav oss en slags förrädarstämpel. Och den blev inte mindre av att vi i samma veva hade varit starkt kritiska mot Carl Bildt för att han ägnade sig åt Bosnien och inte åt att vara oppositionsledare.

Ungefär samtidigt som Mats Svegfors lämnade Svenska Dagbladet försvann en stor del av företagsledningen och ledarredaktionen.

Det blev några turbulenta år.

Mats Svegfors blev uppskattad landshövding i Västmanland under nio år innan han 2009 åter hamnade i den massmediala världen som VD för Sveriges Radio under tre år.

27

STOCKHOLMSvenska Dagbladet

Spökskrivaren blev

Maria Abrahamsson är rak. Hon säger och skriver vad hon tycker utan att vara rädd för att trampa en och annan på tårna.

Under 2000-talets första decennium var hon en profilstark ledarskribent på Svenska Dagbladet. För många var det likhetstecken mellan tidningen och Maria Abrahamsson.

Hon satt i fem-sex år i TV-soffor tillsammans med Stig Malm och Göran Hägg och kommenterade dagshändelser, fick starkt genomslag och hon var den på Svenska Dagbladet som syntes mest. Profilen som antifeminist var dessutom knivskarp, vilket inte var särskilt vanligt bland kvinnor i början av 2000-talet.

Men hösten 2009 drog hon i handbromsen och tryckte båda fötterna på bromspedalen.

Det blev en tvärnit. Samma år som hon fick Gunnar Heckschers stipendium för reformvänlig konservatism. Maria Abrahamsson sade upp sig och försvann från tidningen från ena dagen till den andra för att bli politiker och så småningom blev hon också allt mer osynlig i TV-soffor.

Negativa reaktioner

– Jag fick aldrig något beröm för vad jag gjorde utanför tidningen och jag var aldrig uppmanad att ta uppdragen i TV heller för att det skulle kunna ge tidningen lite extra uppmärksamhet.

– Extrauppdragen märktes aldrig på lönen eller på andra sätt. Snarare tvärtom internt där jag överlag närmast kände negativa reaktioner.

– Och dagen efter det att jag hade slutat efter tio år kom inte ens någon tidning i brevlådan…

Men Maria Abrahamsson kände att hon hade gjort ett riktigt val.

– Det var ett naturligt steg. Jag kände en mättnad. Det var jobbigt att tycka något varje dag. När möjligheten till en riksdagsplats

öppnades så bestämde jag mig för att göra ett försök, men jag visste att startsträckan var lång för den som kom utifrån. Det gällde att i god tid före nomineringsstämmorna sälja in sig i partiföreningarna. Och Stockholm har 37…

Guillou förebild

– Jag hade ju ingen politisk bakgrund som underlättade. Hade aldrig varit med i MUF utan mer av en slump blivit timanställd som brevsvarare hos Gun Hellsvik 1992 när hon var justitieminister. ”Har du allmänna borgerliga värderingar så räcker det”, tyckte hon, och jag hade ändå en juristexamen från 1991.

Nu blev det inte bara brevsvar för Maria Abrahamsson med rötterna i Kalmar. Hon fick också börja skriva debattartiklar åt ministern och utkast till anföranden som Gun Hellsvik höll.

Efter den borgerliga valförlusten 1994 blev hon jurist på Moderaternas riksdagskansli, men 1999 lämnade hon definitivt spökskrivandet och tog en provanställning på Svenska Dagbladets ledarredaktion.

– Jag hade ju skrivambitioner och hade läst pressvetenskap. Min stora förebild var faktiskt Jan Guillou. Dessutom tyckte jag att juridik och journalistik låg ganska nära varandra.

”Är trevligare”

Maria Abrahamsson blev kvar i tio år på Svenskans tyckarredaktion. 2005 fick hon också Advokatsamfundets journalistpris. Hon blev snabbt en av de stora profilerna på SvD och hennes ansikte blev välkänt i TV-rutor.

Men hennes raka och bestämda stil gick inte alltid hem. En del retade sig på henne. Det gick så långt efter en del negativa inslag att hon i en egen presentation på webben skrev att ”jag är mycket trevligare än folk tror”.

Det var också mest en slump att Maria 28

STOCKHOLM

tung ledarskribent Abrahamsson blev en TV-profil.

– Jag var i Göteborg 2001 för att skriva om EU-toppmötet. Där fick jag helt oplanerat möta Jan Josefsson vid Uppdrag granskning i en debatt. Han stod på demonstranternas sida och jag försvarade poliserna.

– Jan Josefsson var oförskämd, men jag vann debatten eftersom det var jag som kunde lagar och regler. Det gav mig lyftet och jag förstod direkt efteråt att jag skulle bli anlitad ganska ofta framöver.

Bröst och matte

Under lång tid stod Maria Abrahamsson och Gudrun Schyman på var sin sida i feministdebatten. Schymans partibildning blev ju ett misslyckande och så småningom blev det inte heller lika intressant som tidigare med de båda motpolerna. Det ledde till att Maria Abrahamsson tog fram gamla käpphästar som polisfrågor och annat som låg juridiken närmare. Både som ledarskribent och senare i riksdagen.

– En av de roligaste debatterna som jag drog igång som ledarskribent på Svenska Dagbladet var när jag frågade hjärnforskaren Annica Dahlström om tjejer som är bra i matte också har mindre bröst…

Stora bröst och matte går inte ihop, hävdade hon. Debatten höll i sig en hel sommar!

Men var det inte roligare att skriva varje Maria Abrahamsson, ministerns brevskrivare som blev dag än att vara en av kuggarna i en trots Svenska Dagbladets ansikte utåt under många år, men allt ganska trög politisk process? gjorde ett tvärt kast och blev riksdagsledamot.

– Som ledarskribent satt jag på läktaren Foto: Bo Östman och tyckte en massa olika saker. Men i riksdagen finns jag ju med ute på planen och kan direkt påverka den politiska agendan pågått en tid. genom att jag kommer in i beslutsprocesserna Möjligheten att påverka är förstås mindre på ett tidigt stadium. då regeringen redan har lagt förslagen.

– Tidigare var jag oftast för sent ute och Nåja, gamla journalister kommer i motsats noterade frågor när processen redan hade till gamla mästare ofta tillbaka…

29

STOCKHOLMSvenska Dagbladet

”Uppgiften var att byta – Jag rekryterades för att byta tidningens linje i frågan om svenskt medlemskap i EMU. Det var huvuduppdraget. Huvudägaren Schibsted var mycket tydlig på den punkten. Och inget parti var inblandat i diskussionen med mig.

Mats Johansson blev Svenska Dagbladets politiske chefredaktör när Mats Svegfors slutade. Första dagen skrev han sin berömda omsvängningsledare. Över en natt blev tidningens solklara nej till EMU ett spikrakt ja till EMU. Det är många som inte kommer ihåg något annat från Mats Johanssons år som politisk chefredaktör.

– Men ledaren uppskattades inte av alla!

SvD hade ju även läsare som tillhörde nej-sidan. Några som jag tidigare jobbat med var så kritiska att de nästan sade upp bekantskapen.

”Kommunist”

Mats Johansson har aldrig tillhört de blyga och överförsiktiga utan ofta fått uppmärksamhet. Ett par exempel bara.

När han under värnpliktstiden skrev spalten ”På luckan” i socialdemokratiska (!)

Nya Norrland blev han anmäld som en säkerhetsrisk. Regementsledningen ansåg att han var en farlig kommunist… Trots att han och överstens son var med i samma konservativa förening.

Och första jobbet för Svenska Dagbladet 1980 slutade med att Mats Johansson hamnade på en förstasida. Han skulle skriva om en turné med Gösta Bohman, men fick bäras bort på bår efter en bussolycka på väg från flygplatsen…

Valde Norrköping

Annars var socialdemokratiska Dagbladet i Sundsvall under gymnasieåren Mats Johanssons första kontakt med journalistiken. Han skrev sport och film och avancerade så småningom till att få skriva små referat i mode30

rata Västernorrlands Allehanda.

– Men det var vid Norrköpings Tidningar under Bengt Lundgren och Gunnar Henriksson som jag lärde mig att skriva ledare. Jag hamnade där efter att först ha träffat Nya Wermlands-Tidningens Gustaf Ander som kort konstaterade att han hört att jag kunde skriva. ”När kan redaktörn börja?”

– När jag lite försynt undrade om lönen sa Ander: ”Jaså, ska redaktörn ha lön också!”

Nåja, vi enades på den punkten, men jag hamnade ändå i Norrköping.

Spara eller lägga ner

Mats Johansson var kvar på Svenska Dagbladet i första omgången till 1985.

– De åren på Svenskan hade vi gott om resurser. Tidningen gick alltid med förlust, men näringslivet pumpade ständigt in nya pengar.

Vi var åtta man på ledarredaktionen! Det var ett riktigt prestigejobb att få arbeta där med alla kända skribenter. Och oerhört lärorikt.

När Mats Johansson återkom till Svenska Dagbladet i januari 2000 var det andra tider.

Han hade under mellantiden bland annat hunnit vara informationschef hos Moderaterna, chef för tankesmedjan Timbro och chefredaktör för Näringslivets Presstjänst, där en viss Filippa Reinfeldt (då Holmberg) samtidigt tog sina första journalistiska steg.

– Schibsted talade klarspråk. Ägarna ville se verkliga besparingar eller en nedläggning.

Under en konferens i Moskva ringde vår VD Gunnar Strömblad till mig och sa att man måste ta en miljon av mitt frilanskonto. Det var rubbet! Inte ett öre kvar att köpa för från andra skribenter…

– Ledarredaktionen bantades till fyra personer och 25 procent av tidningens kostnader måste bort. Det var tuffa tider.

– Men då väcktes tanken på att övergå till tabloidformat. Jag tillhörde dem som drev frågan och Gunnar Strömblad genomförde

STOCKHOLM

tidningens linje!” förändringen som blev vår räddning. Plötsligt fick vi en ny tidning.

– Dessutom fick vi äntligen en konkurrensfördel gentemot DN. Ett mentalt lyft för oss som alltid hade fått se upp till konkurrenten. Inte bara därför att grannhuset med DN hade 23 våningar mot våra 17…

Under de här krisåren diskuterades också Svenska Dagbladets politiska tendens som sedan 1974 hade varit ”obunden moderat”. Hannu Olkinuora, chefredaktören för allmänna redaktionen under ett par år, ville att tidningen skulle Mats Johansson bytte tidningens linje över en natt! ”Det var uppdraget!” vara ”konservativ” Foto: Bo Östman vilket har en annan klang i Finland. Mats Johansson föredrog som möjligt med Moderaterna. ”obunden liberal”. Men man höll till sist fast – Dagen efter Bo Lundgrens stora valnevid det gamla. derlag 2002 skrev jag också en ledare och lyfte fram Fredrik Reinfeldt och Kristina Inget bunkergäng Axén-Olin som två kompetenta alternativ till På många håll har det sagts att Mats Johanspartiledarposten. Ingen kan då påstå att jag son rekryterades till Svenska Dagbladet hade hittat dem i någon bunker… främst därför att han tillhörde det moderata Mats Johansson hade ett treårskontrakt innegänget. Eller ”bunkergänget”. som förlängdes ett år innan han övergick till – Men det var fel. Under de borgerliga andra verksamheter. Bland annat ledde han regeringsåren i början av 90-talet var jag chef en lyckad omstart av Svensk Tidskrift! för Timbro som skulle vara högerkritiker av Men framför allt blev riksdagen den nya regeringen. Jag tillhörde aldrig något bunkerarenan från 2006. Efter valet 2010 var han gäng. den ende gamle chefredaktören i församling– I stället framhöll jag att SvD inte skulle en där den titeln ett tag var nästan lika vanlig vara partistisk. Och jag hade så lite kontakt som ”ombudsman”!

31

STOCKHOLMSvenska Dagbladet

”Svenskan ses nog mest – Vi har gått in i en helt ny tid. Varken jag eller den moderata ledningen hade väl föreställningen att Svenska Dagbladet skulle vara en partitidning när jag blev chefredaktör. Därför var också förhållandet mellan oss ganska okomplicerat.

P J Anders Linder blev politisk chefredaktör för Svenska Dagbladet 2004 efter en tid då den på en del håll hade ansetts för partibunden under Mats Johansson och för obunden moderat under Mats Svegfors. Hösten 2013 lämnade P J Linder, en gång svensk rekordhållare i frisbee, stafettpinnen till Tove Lifvendahl för att i stället bli chefredaktör för Axess magasin och VD för Axess publishing.

– Det viktigaste är alltid den idémässiga profilen. Den moderata partiledningen har nog en proffsigare syn än en del tidigare partiledningar har haft på vad en tidning är och ska vara.

– Jag tror att dagens läsare räknar med självständiga tidningar.

– Själv har jag ju aldrig varit aktiv politiker och för egen del har jag inte heller haft särskilt mycket politiska kontakter vid sidan av jobbet.

Borgerlig tidning

Under senare år har det också skett förändringar inom de borgerliga partierna. Det är därför inte lika enkelt som tidigare att driva samma linje som ett speciellt av dem.

– Vilket parti som står längst till höger eller vänster kan ju skilja i olika frågor.

– När man skriver kan man inte tänka på om det ska gagna det ena eller andra partiet.

Det fungerar inte. SvD och andra tidningar har en friare roll i dag och SvD har nog under senare år mest setts som en borgerlig tidning.

– Det är en förändring i tiden, men det är möjligt att tidningens nya ägarförhållanden också kan ha bidragit till den.

– Dessutom har ju Socialdemokraternas och Centerpartiets tidningar av naturliga skäl 32

en annan närhet till sina partier. De saknar alternativ så för dem finns det bara ett parti…

Förväntningar...

Nu har det inte alltid varit så obundet moderat på Svenska Dagbladet. Det var under Gustaf von Platen från 1974 som tidningen blev lite friare och också ändrade partibeteckningen. Men det starkare bundna moderata satt tydligen i väggarna…

– Jo, jag minns från min första period på Svenska Dagbladet 1993-1995 att det visserligen inte fanns något samarbete med Moderaterna, men det förväntades att det var det parti som man främst förhöll sig till. Det kändes som att det var en del av uppdraget.

Per John Anders Linder saknar partipolitisk bakgrund och halkade in på tidningsbanan av en ren slump. Han hade börjat skriva i studenttidningen Lundagård, var ordförande i studentföreningen Ateneum och vice ordförande i Fria Moderata Studentförbundet.

Efter en stipendieresa i USA fick han höra av några som hade vikarierat på Svenska Dagbladet att det skulle kunna vara något för honom också.

– Så jag hörde mig för och fick vikariat somrarna 1987 och 1988. Några år senare rekryterades jag till en fast tjänst och stannade i knappt tre år den gången.

Egentligen har P J Anders Linder alltså varit på Svenska Dagbladet i fyra olika omgångar. Men han hann också med att vara chef för näringslivets tankesmedja Timbro under fyra år och Svenskt Näringslivs kommunikationschef under lika lång tid innan det bar tillbaka till Svenskan och jobbet som politisk chefredaktör.

Då var det lite svajigt på tidningen. En nedläggning hade med nöd och näppe undvikits och ett närmande till Dagens Nyheter hade aktualiserats. Mats Johansson hade slutat som politisk chefredaktör efter relativt kort tid. Hans ”parhäst” Hannu Olkinuora

STOCKHOLM

som borgerlig tidning”

Det var då. Fullt ös med P J Anders Linder framför SvD:s stora planeringstavla. I dag är det kanske lugnare på Axess magasin..?

Foto: Bo Östman

hade gett upp efter ett drygt år och ersatts med Lena K Samuelsson som kom från Aftonbladet.

Men den nya chefsduon från en bit in på 2000-talet gav inte bara tidningen ett nödvändigt lyft. Plötsligt hade de dessutom etablerat sig och blivit ett par som berättigade till platser i tidningens veteranklubb för dessa speciella poster… Men P J Anders Linder valde ändå efter nästa tio år att pröva lyckan på annat håll hösten 2013. Lena K Samuelsson avgick strax efteråt.

PJ-priset nyhet

Smålänningen P J Anders Linder med rötterna i Värnamo har också fått ett par uppmärksammade priser för sitt arbete, något som inte är helt vanligt bland ledarskribenter.

Näringslivets skattedelegation gav honom mediepriset 2010. Det var på 100 000 kronor, samma summa som delas ut till vinnaren av

Stora Journalistpriset som ges betydligt större uppmärksamhet. Motiveringen var att P J Anders Linder hade ökat intresset och förståelsen för skatternas betydelse i ett samhälls-, företags- och individperspektiv.

Vid Svenskt Näringslivs Framtidsmöte 2012 fick han också ta emot Curt Nicolins pris för framstående insatser i dennes anda.

Priset var på 50 000 kr.

Priser i alla ära. Det dagliga arbetet är ändå viktigast. Att skriva vad man tycker och tror på. Belönas man för tankarna, som P J Anders Linder, så är det förstås välkommet och ett bevis för att man påverkar både utvecklingen och omgivningen!

Och nu har P J Anders Linder själv fått ett pris uppkallat efter sig, PJ-priset, som instiftades på 50-årsdagen till hans ära. Martin Tunström på Barometern blev den förste pristagaren 2013. Prissumman är på 30 000 kronor.

33

STOCKHOLMSvenska Dagbladet

Digitalt SvD-fokus – Det kan vara bäst att bara klippa allt. Därför är det tänkbart att Svenskan vid sidan av det digitala en dag kan komma ut i papper bara två dagar i veckan och enbart i Stockholm.

– I dag är 80 procent av vårt fokus på papperstidningen och 20 procent på det digitala. När jag vevat klart kan siffrorna vara de omvända!

Fredric Karén hade varit chef för Svenska Dagbladets digitala utvecklingsarbete sedan 2009 när han hösten 2013 blev chefredaktör och ansvarig utgivare.

– Mitt mål är att Svenskan ska vara en stark spelare även om vi inte kommer ut som i dag. De enorma kostnaderna för tryck och distribution kan leda till snabba förändringar.

Fredric Karén var inget känt namn för

den breda allmänheten när han efterträdde Lena K Samuelsson. Men han var gammal i SvD-gården. Blev nyhetschef 2002, senare inrikeschef och 2009 tog han över den digitala utvecklingen. Han kan alltså företaget, målgruppen och tidningen.

Men den journalistiska resan började på Laholm Tidning där han medarbetade redan som 16-åring. Sedan blev det Hallandsposten, Aftonbladet, VärnpliktsNytt som chefredaktör och TT innan han kom till SvD 2002.

– Vi hade inget större fokus på det digitala och ingen vidare trafik på nätet före 2009.

Dessutom gick ju print bra. Vi gjorde journalistiskt bra tidningar och hade mycket bra ekonomiska resultat under åren kring 2010.

Med ägaren Schibsteds digitala framgångar med Aftonbladet och Verdens Gang i Norge följde SvD med av bara farten.

Och satsningen på digitalchefen Fredric Karén som ny chefredaktör var en tydlig markering i tiden.

– Nu inser vi att vi borde ha börjat den digitala omställningen tidigare. Men från 2009 började jag bygga nya sajter, mobilsajter, läsplatteprodukter och 2012 gick vi om DN digitalt – och det var ett styrkebesked.

– Men kortsiktigt måste vi förbättra nyhetsarbetet. Oavsett om det gäller tidningen eller nätet.

– Och jag vill bygga SvD så att trygghet finns även i digital version när print minskar.

Fredric Karén vevar vidare för att förändra. Och ingen kan missa vem som blev Svenska Dagbladets förste ”digitale chefredaktör”.

Det du, Verner von Heidenstam, 1897 initiativtagare till ”Nya Svenskan” som ett litterärt blad för de bildade klasserna Fredric Karén blev Svenskans förste ”digitale chefredaktör”. och den kulturella eliten!

Foto: Bo Östman

34

STOCKHOLM

Euro-nej glömt – Jag röstade faktiskt nej till euron!

Tove Lifvendahl blev ändå tio år senare politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, som nästan sågs som en förrädartidning i moderata kretsar när Mats Svegfors som chefredaktör drev nej-linjen.

Tio år efter EMU-omröstningen var frågan iskall när Tove Lifvendahl tog över. Hon har rötter i Arbrå där hon som nioåring vann en novelltävling.

– Det var stort att se den publicerad i Ljusnan, minns hon.

Den hette ”Farfar är död”, men var inte korrekt eftersom han levde tills han blev 95 år…

– Vår stora fråga i dag är hur vi handskas med humankapitalet. Ger vi folk vad de behöver i skolan. Tar vi vara på kompetenser på arbetsmarknaden när folk med internationella utbildningar avvisas under 20-30 år? Är vi tillräckligt rädda om talanger?

– Och tänker vi på att om vi sätter in individuella kostnader tidigt så får det andra resultat senare?

Tove Lifvendahl hann knappt sätta foten innanför SvD-dörrarna förrän den hemlighetsfulla signaturen Körsvennen återvände på ledarsidan. Igenkännanden och oförutsägelser i lagom blandning är hennes modell samtidigt som hon gärna jobbar med bilden och försöker ge den politiska karikatyren nytt liv.

Fortfarande är Tove Lifvendahl mest känd som politiker efter åren som MUFbas då hon efter en stor konflikt fick partiet att bryta med SocialLjusnans löpsedel 2013.

Tove Lifvendahl blev politiskt chefredaktör på SvD 2013 – trots att hon var euromotståndare!

Foto: Bo Östman

demokraterna i flyktingpolitiken. Något som inte alla applåderade. Hon fick till och med skulden för Moderaternas katastrofval 2002.

Det hette att MUF inte gjort jobbet eftersom partiet förlorat unga väljare.

– Men man röstar väl på ett parti, inte på ett ungdomsförbund!

– Efter valet fick jag tusen mejl och brev, 90 procent otroligt supportande.

Man pekade också på Tove Lifvdendahl som en av dem som bidrog till Moderaternas nyorientering… Tala om ris och ros!

– 2002 avgick jag som MUF-ordförande och valdes in i partistyrelsen på eget mandat. Men jag avgick 2005. Man blir lätt ett rundningsmärke om man saknar ett verkligt politiskt inflytande.

– 2007 blev jag kommunikationschef hos Svenskt Näringsliv och 2012 kom jag till tankesmedjan Fores för att enbart skriva och tänka… Det var planen.

– När erbjudandet kom från SvD krävdes ingen betänketid!

35

STOCKHOLMSvenska Dagbladet

Fejden tidig milstolpe halvår gick till motattack. Det blev en serie artiklar som sedan samlades i häftet Proletärfilosofens förfall.

Debattens vågor gick höga inte bara i tidningarna i Stockholm utan spred sig som ringar på vattnet ut över hela landet. Plötsligt dök det upp mängder med nya namn som gav oss den första riktigt breda publicistiska debatten. Tidigare rätt otydliga tidningar fick en chans till klarare ställningstaganden och profilering även politiskt.

Socialdemokratiska och flertalet liberala tidningar med Arbetets Bengt Lidforss och Dagens Nyheters John Landquist i spetsen fanns i Strindbergs ringhörna. De konservativa med Fredrik Böök i Svenska Dagbladet och nittiotalisterna höll till i Heidenstams där Strindberg exempelvis kallades ”en vulkan som inte sprutade eld utan gyttja, smuts och stenar”. Den från början litterära fejden blev alltså snabbt allt mer partipolitisk.

Den stora Strindbergsfejden som utbröt våren 1910 var unik i svensk press. Den pågick i 16 månader och var egentligen främst en kamp mellan författarna August Strindberg och den angripne Verner von Heidenstam.

Till att börja med handlade den om litterära och kulturpolitiska frågor men den övergick till att även bli partipolitisk. Cirka 500 inlägg gjordes.

Strindberg öppnade med skarp kritik mot forskningen kring Karl XII, ”Faraon-dyrkan”, men fortsatte under flera månader med ilskna angrepp mot det mesta i det svenska samhället. Kungamakten, kyrkan, byråkratin, Svenska Akademien. En bitter uppgörelse som i botten berodde på att Strindberg ansåg sig orättvist behandlad och inte tillräckligt uppskattad.

Strindbergs smädelser riktade sig främst mot Verner von Heidenstam, som i första hand försvarades av Svenska Dagbladets Fredrik Böök, innan han själv efter något

Wallraffade före Wallraff 28 år innan tysken Günther Wallraff föddes ”wallraffade” 23-åriga Ester Blenda Nordström i Svenska Dagbladet.

Under semestern 1914 tog hon jobb som piga på en bondgård under falskt namn och skrev artikelserien ”En månad som tjänsteflicka på en bondgård i Södermanland”.

Första avsnittets underrubrik var ”Hur det såg ut hos herrskapet, hos pigor och drängar”. Hon beskrev vardagen med långa arbetsdagar utan vila och ledigheter och med usel betalning. Hon studerade pigornas ställning, tankar, intresEster Blenda Nordström, en sen och problemet med att få kvinnlig arbetskraft. tidig Wallraff.

Under signaturen ”Bansai” skrev Ester Blenda Nordström nio mycket uppmärksammade reportage som senare resulterade i en bok, film och teaterpjäs.

Bonden och tjänstefolket tog mycket illa vid sig trots att ”Bansai” använt ett fingerat namn på gården. Bonden anlitade en svåger och skrev en motbok, Ett pennskaft som piga, och tog upp hennes brister som arbetare på gården.

36

STOCKHOLM

”Macken” svensk

Det var inte bara Roy och Roger som hade en mack ihop, enligt den gamla schlagern.

Svenska Dagbladets chefredaktör Helmer Key var 1912 en av initiativtagarna till de första bensinmackarna i landet.

Ursprungligen handlade det bara om själva bensinpumpen med den automatiska mätanordningen. Inte som i dag när man inkluderar allt när man talar om mack. Alltså tvätthallar, byggnader, p-platser och mer eller mindre välsorterade livsmedelsbutiker.

Ordet ”MACK” bildades av initialbokstäverna i de fyra grundarnas efternamn och hade inget att göra med lastbilsmärket med samma namn. Magnusson (Peter vid Reymersholms spritfabrik), Andersson (Oscar och ingenjören bakom uppfinningen), Collin

(Gunnar och advokat) och Key (Helmer och chefredaktör).

Bolaget döptes till AB Mackmeter och förkortades till ”Mack” på alla bensinpumpar på 1920-talet.

Olléns”Helgonepapper” Svenska Morgonbladet var en av landets första frireligiösa dagstidningar. ”Helgonepapperet” som Ernst Rolf döpte den till i en berömd kuplett. Tidningen stod Svenska Missionsförbundet nära och var både familjen Olléns verk och huvudvärk. Under första årtiondena av 1900-talet betecknades den som moderat liberal, men verkar ändå har stått folkpartiet nära trots högerägare.

Pappa Per Ollén hade studerat teologi en tid innan han och en svåger köpte veckotidningen Hemlandsvännen och 1890 Morgonbladet som de ändrade namnet på till Svenska Morgonbladet. Per Ollén blev förste redaktören. Han avled 1904 men efterträddes av sonen Natanael Petrus Ollén. Ekonomin var svag och 1906 övertog ett högerkonsortium med just N P Ollén som bulvan tidningen. De fyra bröderna Ollén kunde ändå sitta kvar i ledningen under mycket lång tid.

N P Ollén var redaktör i 33 år till 1937 då det var David Olléns tur fram till 1956. Han

hade varit chefredaktör för Wermlands-Posten 1917-1921. Johannes Ollén var redaktionschef och Jonatan Magnus en tid andreredaktör.

Fyra bröder och pappan vid samma tidning och en av dem fanns i stort sett med i ledningen från starten 1890 till nedläggningen 1958.

Under resans gång fanns det ägaralternativ. Man hade upprepade samtal med Lewi Pethrus i Pingströrelsen. De stöp på lite olika syn på delar av Bibeln och på att Svenska Morgonbladet recenserade filmer. Till sist startade Lewi Pethrus tidningen Dagen i stället och Svenska Morgonbladet – kallad Svenska Morr - fann en annan ekonomisk lösning.

1957 blev den bara Morgon-Bladet och mer folkpartistisk än frikyrklig, men det hjälpte inte. Hösten 1958 lades tidningen ändå ner.

Upplagan var 28 000 exemplar.

37

STOCKHOLM Stockholms Weckoblad

Familjen Momma stegen före Bonniers Tidningsfamiljen Momma var 43 registreringar av diverse tidskrifter 1700-talets motsvarighet till och tidningar. Mest känd är Post1900-talets Bonniers. Boktidningen från 1645 som startryckaren Peter Momma, tades på initiativ av drottning hustrun Anna Margareta, Kristina och rådgivaren Axel sonen Wilhelm, dottern Elsa Oxenstierna. och svärsonen Henric Fougt Ordinari Post Tijdender, som dominerade i Stockholms den hette, var maktens lydiga tidningsvärld. Och det senare redskap och hade monopol på parets son Henric ärvde dessnyhetsförmedling. Tidningens utom Kungliga Boktryckeriet. uppgift var att ge den officiella Familjen var dåtidens Bonniers, Peter Momma, svensk svenska synen på vad som hände stod för förnyelser, moderniserade utomlands och att förhindra ryktestidningspionjär. pressen, gjorde djärva satsningar, spridning kring de krig som Sverige lyfte fram nyhetsförmedling och blev stilbilvar indraget i. Uppgifterna hämtades mest dare för nya landsortstidningar. från tidningar och brev från utlandet. Till det Peter Momma hade fått trycka riksbankens kom enstaka hovnyheter… sedlar under ett år när han tog över Kungliga Den svenske postmästaren skulle inte bara Boktryckeriet 1738 och ärvde det Grefingska svara för att distributionen av post fungboktryckeriet 1769. Det gick sedan i arv i erade utan skulle också samla in svenska och den nära familjen till 1835 då P A Norstedt & utländska nyheter. Han anlitade i sin tur ett Söner köpte det av dottersonen Henric. boktryckeri som höll med redaktör.

Lydigt redskap

Peter Momma var pionjär på tidningsområdet. Redan 1624 påstås biskopen Laurentius Gothus i Strängnäs ha gett ut publikationen Hermes Gothicus, men det blev bara ett enda nummer och det är dessutom osäkert om det kom ut. På den enda tidning som finns på Kungliga Biblioteket har biskopen gjort rättelser. Exemplaret avslutas på sidan 40 mitt i en mening.

Hermes Gothicus (närmast Gothus budbärare) var nog på sin höjd en tidskrift. Kungliga Biblioteket numrerar den också som ”post 1” med tillägget: ”Det äldsta kända i Sverige utgifna tidskriftsförsöket”.

Mellan publikationerna av biskop Gothus och Peter Momma är det nästan 120 år och 38

Inget presstöd

1742 tyckte Peter Momma att det var dags för en tidning med svenska nyheter – men på franska för att ta sig förbi Posttidningens ensamrätt på nyhetsförmedling. Tidningen Stockholm Gazette kom ut två dagar i veckan och levde till 1758 trots en blygsam upplaga.

Alla artiklar som rörde Sverige skulle visas upp för två kansliråd. Inte så konstigt att upplagan knappt nådde över 100 exemplar.

Satsningen blev en gigantisk förlustaffär.

Mommas hustru Margareta med franska och holländska rötter redigerade tidningen som såldes till medredaktören Jacob Röding 1752 sedan Momma förgäves försökt få det allra första statliga presstödet till förlusttidningen.

STOCKHOLM

Elsa Fougt pionjär Peter Mommas huvudintresse blev Stocki andra andningen. Tidningen redigerades då holms Weckoblad som han startade 1745, den av Elsa Fougt, dotter till Peter och Margareta första riktiga lokaltidningen i huvudstaden.

Momma.

Weckobladet hade närmast fritt fram och Elsa Fougt var en av de första mer framträdande kvinnorna i svensk press. kunde under viss balansgång satsa på inrikesTrots att Stockholms och lokala nyheter Weckoblad hade genomutan att myndighegått en stor förbättring terna ingrep. med Elsa som redigerare Posttidningen tvingades hennes man tvingades till sist svara Henric Fougt lägga ner den piggare konkurtidningen och tre år renten genom att senare dog han. ge ut Inrikes tidElsa Fougt var då 38 ningar. Kopplingen år och fick ta över och till postmästaren gav ensam driva Kungliga en rad ”lokalredaktöBoktryckeriet under 30 rer” runt om i landet. år. Samtidigt var hon Folk uppmanades att under många år förläglämna in uppgifter till gare av en rad kända närmaste postkontor författare. Bland annat som skickade dem Elsa Fougt, en av de första mer framträdande vidare till tidningen. av Cajsa Wargs berömda kvinnorna i svensk press.

Det ledde till högar kokbok. med material från landsorten, inte minst från Enligt en avhandling av Anna-Maria Rimm präster, och Weckobladet fick det kärvare.

2009 drev hon dessutom ett stilgjuteri och både svensk och utländsk bokhandel. Där påstås hon ha sålt förbjudna franska böcker, Blev webb-plats pornografiska som smugglades via Schweiz i Efter en rad uppehåll i utgivningen och botten av boklådor med godkänd litteratur… namnbyten slogs Posttidningen ihop med Inrikes Tidningar 1822 till Post- och Inrikes Tidningar, men efter 362 år blev världens då Självständig dotter äldsta tidning bara en webbplats hos BolagsMedan Elsa Fougts mamma Anna Margareta verket 2007…

Momma tycks ha verkat mer i skuggan av sin 1766 mjukades tryckfrihetsförordningen man Peter så hade dottern en mycket självupp och det blev en vitamininjektion för ständig roll. Hon var under flera decennier Stockholms Weckoblad. Man började satsa på landets ledande boktryckare och var mycket rena nyhetsartiklar 1767. De publicerades i respekterad. Hon hade också redigerat Stocken bilaga på ett enda blad, Allehanda. Två år holms Weckoblad under flera år. När hon senare blev bilagan en egen tidning, Dagdog 1810 övertogs Kungliga Boktryckeriet ligt Allehanda. Peter Mommas son Wilhelm av sonen Henric som 1835 sålde det till P A övertog både den och det Kungliga BoktryckNorstedt & Söner. eriet. I samma veva fick svärsonen Henric Fougt ta hand om Weckobladet som kom in 39

STOCKHOLM Dagligt Allehanda

Insändare kostade

Dagligt Allehanda från kvar till 1809 då han 1769 var en modern tidefterträddes av Herman ning med in- och utrikesBattram till 1823. Johan nyheter blandade med Petter Theorell blev lokalt, notiser, kriminalutgivare i tio år innan han krönikor och rikligt med sålde tidningen. Nytt annonser. Tidningen var tungt namn blev Wilhelm först med försäljare på Fredric Dalman fram till gatorna och så i ropet att 1847 då Elof Lindman tog insändarskribenter fick över under de två sista betala för att få sina bidrag åren före nedläggningen publicerade. Dessutom 1849. Lindman tvingades måste de acceptera att fly utomlands – den andre själva stå till svars vid av tidningens ägare - efter eventuella åtal. att ha orsakat ekonomiskt På en del håll kallades kaos för både tidningen Dagligt Allehanda lite och sig själv.

Under Wilhelm Fredric Dalmans totalt 15 år föraktfullt för en skvalsom chef för Dagligt Allehanda tvingades lertidning. I motsats till Oväntad hjälp tidningen byta namn tio gånger… lite mer finkulturella En anledning till Dagligt Bilden är ur Svenskt biografiskt lexikon.

Stockholms Posten som Allehandas försämrade startades 1778 av Anna Maria Lenngrens man ekonomi var att Stockholms Dagblad startats Carl Peter, bokhandlaren Johan Christopher 1824 och fått god hjälp av myndigheterna Holmgren och diktaren och kritikern Johan i kampen om annonsörer. Där infördes alla Henric Kellgren. Den senare var under den kungörelser och annonspriset var lägre än gustavianska tiden den litterära kulturens leAllehandas. Liksom prenumerationspriset. dande person och blev det tunga namnet som Så småningom blev konservativa Stockholms huvudredaktör från 1781 till sin död 1795.

Dagblad en inflytelserik nyhetstidning.

Däremot gick Stockholms Posten samtidigt kräftgång och var mest en blek kulturtidning Flydde utomlands vid nedläggningen 1833.

Dagligt Allehanda var en mycket bra ekonoDagligt Allehanda hade också andra promisk affär, men Peter Mommas son Wilhelm blem med myndigheterna. Vid sidan av nylevde alltför storslaget. Redan 1771 tvingades han i landsflykt och var svårt skuldsatt. Året startade Aftonbladet (1830) och Argus, som därpå dog båda föräldrarna. Den tidigare levde under 18 år i början av 1800-talet, var läkaren Johan Pfeiffer köpte tryckeriet och Allehanda den tidning som oftast drabbades tidningen och gav ut den ända till 1802 då av indragningsmakten. Men liksom de båda han lämnade företaget efter en familjetvist. andra kom Allehanda outtröttligt ut under Johan Pfeiffer begärde 1802 att någon av nya namn som var lätta att känna igen och hans söner skulle få fortsätta ge ut Weckoblamed nya utgivare. Sista namnet 1849 blev Det tionde Dagligt Allehanda i Stockholm. dets systertidning Dagligt Allehanda. Men Nästan en hel roman… han ångrade sig och överlämnade tryckeriet till systersonen Carl Schiöström som satt 40

STOCKHOLM

Expressens moder?

Dagligt Allehanda från 1769 eller 1767 lever fortfarande som Expressen, hävdar en del.

De pekar på att efterföljaren Nya Dagligt Allehanda köptes av Dagens Nyheter och lades ner strax innan Expressen startades – med Johan Abraham Björklund åtskilliga NDAledde NDA i fjorton år journalister. tills unionen med Norge Nåja, det finns upplöstes. många sätt att räkna tidningars årsringar. Efter nedläggningen 1849 köptes Dagligt Allehanda av veckotidningen Bore och kom i december 1850 ut som Bore, Dagligt Allehanda i Stockholm.

Men sedan ett par av Bores grundläggare blivit delägare i Aftonbladet såldes tidningen i november 1851 till överste J A Hazelius som startade Svenska Tidningen, Dagligt Allehanda i Stockholm med både afton- och morgonupplaga.

Klart konservativ

Nästa ägarskifte och namnbyte var viktigare.

Nya Dagligt Allehanda kom ut i november 1859 som kvällstidning. Den var tydligt konservativ, skulle vara motvikt till liberala Aftonbladet och blev under nästan ett sekel ofta omtalad för raka åsikter. Inte minst uppmärksammad för stödet till Tyskland under 1900-talet. Den var en direkt fortsättning på Svenska Tidningen som lades ner i samma veva.

Karl Adam Lindström var förste utgivaren och huvudredaktören och främsta konkurrenten blev Aftonbladet. Det var i de båda

tidningarna den politiska debatten främst fördes. Trots att Rudolf Wall, en gång springpojke på Aftonbladet, på julaftonen 1864 gav ut första numret av Dagens Nyheter. Det förändrade tidningsmarknaden i Stockholm när DN halverade prenumerations- och annonspriser jämfört med konkurrenterna. Det var också priserna mer än innehållet som gav DN en drömstart.

Så när som på några månader under åren 1866-68 satt Karl Adam Lindström kvar på Nya Dagligt Allehanda innan han dog 1885.

Men samma år hade en annan konservativ tidning startats – Svenska Dagbladet som drev en stenhård linje i unionsfrågan och till och med angrep kung Oscar II för att ha varit alltför mjuk mot norrmännen.

Liten marginal

Lindström efterträddes under sex år av 250-åriga rötter?

Wilhelm Alexander Bergstrand som medarbetat sedan 1874, kände tidningen väl och hade vass penna.

Litteratören Johan Abraham Björklund tog vid efter Bergstrand 1891och ledde den försvars-, tull- och unionsvänliga tidningen till 30 maj 1905. En vecka innan norska stortinget förklarade att Oskar II hade upphört fungera som norsk kung och några månader innan unionen upplöstes på fredlig väg.

Björklund hade medarbetat i Stockholms Dagblad och senare under sex år i Nya Dagligt Allehanda. Från 1883 skrev han mest politik. Som chefredaktör var han en mångsysslare med en lång rad sidouppdrag inom pressen. När han avgått blev han också under några år direktör för Svenska Telegrambyrån.

41

STOCKHOLM Nya Dagligt Allehanda

Han fick upplagor att ex och den fick också sitt namn vid sidan av Nya Dagligt Allehandas i logotypen under fyra år. Dessutom höll sig NDA med diverse editioner och olika upplagor. 1909 övergick tidningen också till sjudagarsutgivning.

Ljunglund hade en gedigen tidningsbakgrund innan han under 30 år blev utgivare och huvudredaktör för Nya Dagligt Allehanda från 1906. Han hade närmast varit något av en hoppjerka sedan han kommit till Stockholm och bland annat avverkat Svenska Dagbladet, Morgon Posten och varit redaktör för konservativa Stockholms-Bladet under dess sex år. Svagheten var att han ville hålla i det mesta själv. Även utanför det rent redaktionella.

Pronazistisk

Finansmannen Axel Wenner-Gren hade räddat Nya Dagligt Allehanda ekonomiskt, men 1938 satte han punkt för insatserna.

Leonard Ljunglund var en av de stora tidningsmakarna kring förra sekelskiftet. Det var mot honom blickarna riktades när Nya Dagligt Allehanda behövde ett rejält lyft. Han gjorde inte heller uppdragsgivarna besvikna.

Han fick en ny framgång precis som han haft i Skåne med den nya billighetstidningen Skånska Dagbladet. Redaktionellt hade den i princip skrivits endast av Ljunglund och en redaktionssekreterare, men upplagan steg raketartat till drygt 10 000 ex redan under det andra året.

Nya Dagligt Allehanda hade en liknande utveckling under Leon(ard) Ljunglund. När han tillträdde var upplagan 15 500 ex, när han slutade 1936 var den uppe i 52 000 ex. Då hade man också övertagit kristligt betonade högertidningen Vårt Land 1908 med 7 000 42

Han hade kort stubin, men var tydlig och hade också en bred läsekrets. Hans och tidningens alltför pronazistiska hållning blev dock en personlig belastning för honom.

När Nya Dagligt Allehanda fick ekonomiska problem 1935 klämtade också klockan för Ljunglund som tvingades sluta året därpå.

Finansmannen Axel Wenner-Gren hade tidigare ställt upp med bidrag för att rädda tidningen. Men han lämnade ägarskapet 1938 då det togs över av ett högerkonsortium med bland andra Ivar Anderson, senare chefredaktör för Svenska Dagbladet, och Bertil Norgren, senare direktör för Expressen. Då hade den ändå tvättats politiskt. WennerGrens speciellt förtrogne Harald André hade efterträtt Ljunglund till mitten av 1938 då söndagsbilagans redaktör Carl Björkman tog vid som ansvarig under en kortare tid.

Ragnar Ekman hämtades från Örebro Dagblad där han hade varit både redaktör och direktör, men Nya Dagligt Allehanda förlorade rejält i upplaga under hans tid som chefredaktör. Aftonbladet hade genomgått en klart positiv förvandling under chefredak-

STOCKHOLM

stiga som raketer

jobb på Expressen bröts. Efter att han en tid planerat en tidning med arbetsnamnet Stockholms Allehanda tappade finansiärerna till sist intresset. Wästberg gav upp och blev politisk skribent på

Sista numret av Nya Dagligt Allehanda som blev 85 år.

tören P G Peterson med större satsningar på sport, brott, nöjen, underhållning och vänt ett klart underläge mot Nya Dagligt Allehanda till motsatsen.

Desperat försök

Svenska Arbetsgivareföreningen gav nu NDA ekonomiskt stöd i ett smått desperat räddningsförsök. 41-årige Ekman sparkades efter fyra år som redaktör och gick till Högerpartiets presstjänst och senare till partiets medlemstidning Medborgaren. Han blev också ordförande i Publicistklubben under fyra år och i Svenska Högerpressens Förening under hela 50-talet. Det fanns alltså ett tydligt förtroende i branschen för honom trots de mindre lyckade insatserna vid Nya Dagligt Allehanda.

Erik Wästberg tog över chefskapet i ett försök att ytterligare tona ner den tidigare starka pronazistiska profilen. Men det hjälpte inte för att rädda tidningen. Försöken att få Svenska Dagbladet till samarbetspartner misslyckades också efter långa diskussioner.

Dagens Nyheter hade länge haft ögonen på NDA. 1944 köpte man också konkurrenten för mindre än en halv miljon som ett led i planerna på den nya kvällstidningen Expressen.

Förhandlaren Bertil Norgren fick senare en ledande post vid Expressen som ekonomichef men i realiteten direktör eftersom Expressen då var en del av Dagens Nyheters AB. Löftet till chefredaktören Erik Wästberg om samma

Svenska Dagbladet.

Den 14 oktober 1944 blev slutdatum för Nya Dagligt Allehanda som själv pekade på anor från mitten av 1700-talet då Peter Momma först startade Stockholms Weckoblad 1745 och sedan bilagan Dagligt Allehanda 1767 som blev egen tidning 1769.

En rad gamla kända medarbetare följde också med från Nya Dagligt Allehanda till Expressen. Men det är förstås ändå en överdrift att påstå att Expressen är en fortsättning på Stockholms Weckoblad, Dagligt Allehanda och Nya Dagligt Allehanda. Det var inte heller så märkligt att många tog chansen att med bara en månads mellanrum gå från den nedlagda till den nystartade kvällstidningen.

Fin språngbräda

Däremot hade Nya Dagligt Allehanda varit språngbräda för många framgångsrika journalister. Tidningslegenden Carl-Adam Nycop var sportchef på NDA i slutet av 30-talet innan han startade bildtidningen Se med amerikanska Look som förebild. En av Nycops företrädare var lika välkände Sven Lindhagen. Nycop var senare en huvudperson när familjen Bonnier ville ha en motvikt till pronazistiska Aftonbladet och man grundade Expressen, även den en ungdomlig tidning med mycket bilder. Bildchefen Gert Engström tillhörde dem som hämtades från NDA. 43

STOCKHOLM Nya Dagligt Allehanda

Pressfejd före kriget Leonard Ljunglund drev en tyskfamiljen utsattes för skarpa angrepp vänlig linje som huvudredaktör och till och med Vecko-Journalen för Nya Dagligt Allehanda. förbjöds. Det gick på samma Samtidigt visade tidningen i sätt för Göteborgs Handelssöndagsbilagan motsatt inoch Sjöfarts-Tidning. Även ställning till Hitler utan att Svenska Dagbladet orsakade Ljunglund ingrep… vrede i Berlin och tillhörde vad Ljunglunds hållning man kallade för ”hetspressen”. gjorde att gamla supportrar Tidningarna i Tyskland påstod allt mer började betrakta att Bonniers var en fara för honom som något som katten freden i Europa! släpat in. Trots att han under Men det fanns undantag. några år varit riksdagsledamot, Tyskvänliga Aftonbladet nöjde sig ordförande i både Publicistklub- Leon Ljunglund fick pension med att mana till stor återhållsamben och i Svenska Högerpreshet och Nya Dagligt Allehanda som en landshövding! sens Förening. påstod att judiska intressen låg Men han och Nya Dagligt Allehanda var bakom ”smädeskampanjen” mot Tredje riket. inte ensamma i Stockholm om inställningen till Hitler. Aftonbladet och StockholmsFurstlig pension Tidningen var i samma division. NationaI Berlin var man förtjusta över stödet från listiska Dagsposten med ekonomiskt stöd NDA som ”helt och hållet engagerar sig för från tyska staten spelade förstås i en egen den tyska ståndpunkten”. Leonard Ljungpronazistisk liga med Teodor Telander som lunds tidning visade också stor förståelse redaktör 1941-1951. Han hade under åtta för vad som skedde i Berlin. Större än någon år varit chefredaktör för då moderata Aftonannan. Och den tyska pressen publicerade bladet. Telander påstås förresten ha varit upprepade utdrag ur Nya Dagligt Allehanda. den äldsta medlemmen någonsin i Högerns I augusti 1934 tvingas Leonard Ljunglund Ungdomsförbund – drygt 50 år! avgå som ordförande i Publicistklubben. Han hade målat ut de flesta svenska tidningarna från höger till vänster som lakejer åt den ”Bonniers fredsfara” internationella judendomen. Strax därefter 1934 utbröt den stora pressfejden mellan gjorde PK också ett uttalande mot tyska Sverige och Tyskland. Nya Dagligt Allehantidningar som ständigt påstått att Bonniers das Berlin-korrespondent Curth Munthe hade utvisats ur Tyskland på grund av nyhetsbestämde åsikts- och nyhetsförmedling i förmedlingen. När ledarna för nazistpartiets svenska tidningar. milis ”Sturmabteilung” (SA) brutalt mördats Leon Ljunglund satt dock kvar som redakpå ett hotell av en grupp med Führern i tör för Nya Dagligt Allehanda till slutet av spetsen förändrades mediebilden. ”De långa 1936 då han strax skulle fylla 70 år. knivarnas natt” ledde till att mer än 200 mörHan fick en pension som en landshövding – dades utan att ha dömts för något brott.

12 000 kr om året – och den garanterades av Wenner-Gren som ägde tidningen till 1938.

I Sverige gjorde de flesta tidningarna tydliga avståndstaganden. Det ledde till att Dagens Nyheter förbjöds i Tyskland. Bonnier44

STOCKHOLM

Hyrkusk bakom biff?

Karl Adam Lindström var Nya Dagligt Allehandas förste chefredaktör, en skicklig och respekterad tidningsman utan att vara utpräglad skribent. Han titulerade sig inte heller redaktör utan ”fil dr”, kom från ecklesiastikdepartementet och Riksarkivet och hade medarbetat med uppskattade och mycket lästa artiklar främst om Krimkriget i Väktaren. Det var en Redaktör Lindströms biff..? konservativ och kyrklig veckotidning.

Utrikesfrågor låg Karl Adam Lindström nära hjärtat. Han var också gift med en ungerska, vilket bidrog till intresset för nationella frihetsrörelser. Nya Dagligt Allehanda byggde också upp ett helt nät med korrespondenter runt om i världen. Bland annat den berömde Claës Lundin i Paris som det dock blev konflikt med eftersom rapporterna inte stämde med Lindströms egna åsikter och förhoppningar. Lindström publicerade inte bara åtskilliga ryssfientliga artiklar utan deltog också själv i flera demonstrationer i Stockholm för frihetskämpen Giuseppe Garibaldi inför Italiens enande.

Betalt per spalt

Redan vid starten markerade Karl Adam Lindström tydligt tidningens självständighet mot både regeringen och finansiärerna och visade en ljum inställning till kungahuset.

Men det hindrade inte att han kallades för ”hyrkusken”.

Nya Dagligt Allehanda hade nämligen fått stora ekonomiska problem 1865. Tid-

ningen hade liksom Aftonbladet och Post- och Inrikes Tidningar startat även morgonutgivning året innan för att möta nye morgonkollegan Dagens Nyheter. Samtidigt var Stockholms Dagblad en svår konkurrent, främst om annonser. Därför gjorde Lindström helt enkelt upp med en penningstark grupp om en bilaga på två sidor varje dag i NDA med reformkritiska artiklar som de skulle betala 20 riksdaler per spalt för.

I avtalet ingick faktiskt också att NDA inte skulle angripa texten i bilagan. Arrangemanget förklarar varför han kallades ”hyrkusken”.

Gav biffen namn?

Men det ledde ändå till att en liknande grupp försökte starta ytterligare en konservativ tidning, alternativt byta ut den självständige Karl Adam Lindström. Han utsattes också senare för en attack från lantmannapartiet som han tidigare stött och som några år senare var på väg att ta över majoriteten i tidningsaktiebolaget, det första i Stockholm, och sparka Lindström. Men även den kuppen misslyckades.

På en del håll påstås också Karl Adam Lindström ha gett namn åt kötträtten Biff à la Lindström. Enligt andra uppgifter var det en Henrik Lindström, trots namnet med ryskt påbrå, som på restaurang Witt i Kalmar beställde in ingredienserna och lät kocken tillaga den första gången…

45

STOCKHOLM

Stockholms Dagblad

Walldén eller Montan Konservativa Stockholms Dagblad startades 1824 främst som ett annonsorgan med tämligen osminkat stöd av överståthållareämbetet och poliskamrarna som ville minska Dagligt Allehandas betydelse.

Makten ogillade en del av det kritiska innehållet. Men annonsorganet utvecklades i en annan riktning efter några decennier och blev inte bara en stark nyhetstidning utan även ett ledande konservativt språkrör innan det bryskt lades ner för att minska konkurrensen 1931.

Polisblad vid Polisgränd

Jonas Adolf Walldén gav sonen John Wilhelm, till höger, Stockholms Dagblad i julklapp!

Stockholms Dagblad fick snart heta ”polisbladet” och ”polistidningen” i folkmun.

Redaktionen låg faktiskt också vid Polisgränd, senare Trädgårdsgatan. Det var i Stockholms Dagblad som alla kungörelser trycktes mot betalning, något som skadade Dagligt Allehanda allvarligt eftersom tidningen dessutom hade haft ensamrätt på dem tidigare. Dagbladet bestod under den allra första tiden till fyra femtedelar av annonser och betraktades som ett närmast officiellt språkrör för myndigheterna i Stockholm. Efter några decennier började man dock publicera merparten av officiella meddelanden gratis.

Initiativtagare till tidningen var G E Lodin, notarie i poliskammaren, som ägde två tredjedelar av den. Resten hade tryckeriets ägare Ernst Adrian Ortman som också var ansvarig utgivare under de två första åren.

Köpte ut varandra

Men Lodin köptes snabbt ut av tre bröder Walldén, söner till kyrkoherden i Arbrå i Hälsingland. 1826 förvärvade de även Ortmans tredjedel och tog över hans boktryckeri 1827.

Stockholms Dagblad blev därefter en ren familjetidning. Från hösten 1824 till 1904 var antingen en Walldén eller Montan huvudredaktör.

46

Anders Reinhold Walldén var liksom Lodin notarie i Stockholms poliskammare. Han blev intresserad av Lodins nya annonstidning, köpte ut honom och blev själv huvudredaktör hösten 1824. Brodern och grosshandlaren Abraham Walldén tog över 1828 men dog efter tre år. Då återkom Anders Reinhold till 1834 då han avled och den tredje brodern, bokhållaren Jonas Adolf Walldén, blev ensam ägare och huvudredaktör under hela 35 år.

Tidningen i ”julklapp”

Han var själv ingen framstående publicist, men hade medarbetat under åtta år innan han tog över. Annonstidningen blev under hans ledning ändå allt mer en nyhetstidning.

Stockholms Dagblad hade då ett ganska obetydligt politiskt inflytande, men Jonas Adolf hade god ordning på ekonomin.

1869 fick sonen John Wilhelm tidningen och tryckeriet ”i julklapp” av sin pappa. Det blev också startskottet för Stockholms Dagblads positiva utveckling. John Wilhelm hade arbetat under sju år på tidningen och var tydligen mycket klar över vilka förändringar som krävdes.

Stockholms Dagblad utvecklades snabbt i alla avseenden och betraktades snart med

STOCKHOLM

styrde ”Polisbladet” respekt och aktning. Det dröjde inte heller länge förrän den började kal�las ”Den svenska Times” och blev ett tydligt politiskt organ efter att tidigare ha varit ett annonsorgan. Tidningen intog en moderat position mellan Nya Dagligt Allehanda och Aftonbladet.

Redan efter två år med John Wilhelm som ägare och huvudredaktör hade de båda konkurrenterna passerats upplagemässigt och Stockholms Dagblad var huvudstadens andratidning efter Dagens Nyheter.

Första rotationspressen

Erik Wilhelm Montan var Stockholms Dagblads huvudredaktör under elva år med positiv utveckling och efterträddes av brodern Carl Otto, till höger.

1878 invigdes det nya tidningshuset som John Wilhelm Walldén lät bygga på Lilla Vattugatan, Sveriges första tidningspalats. Han bildade också ett tidningsaktiebolag i vilket han själv förstås hade merparten av aktierna. I palatset installerades landets första rotationspress 1882. Vid sekelskiftet var tidningen ensam om att samtidigt klara av att trycka fler än fyra sidor.

På 1880-talet fick Walldén problem med hälsan. 1884 valde han därför att sälja 60 procent av aktierna till ett konsortium som bildats av historieprofessorn Erik Wilhelm Montan. 25 procent behöll han och var därmed störste enskilde aktieägaren. Montan hade för övrigt samma år erbjudits posten som huvudredaktör för Aftonbladet men tackat nej.

Han hade tidigare ägt en minoritetspost i bolaget och medarbetat i tidningen ett antal år. Erik Wilhelm Montan blev kvar under elva år som huvudredaktör för den konservativa tidningen som var ytterst frihandelsvänlig.

Ett av hans första beslut var sjudagarsutgivning från 1885 samtidigt som tidningen satsade rejält på kulturavdelningen.

Fyra år senare dök det upp en ny svår konkurrent, Stockholms-Tidningen, som liksom

Dagens Nyheter tidigare gjort satsade på en lågprislinje. För grundaren Anders Jeurling var breddjournalistik, notiser och korta snärtigt skrivna artiklar viktigast. Smalare ämnen fick mindre utrymme – eller inget alls!

ST blev snabbt en spridd rikstidning och hade stor upplaga, men ändå så liten i Stockholm att det var svårt att få småannonser.

Walldén tillbaka

1895 tog ett frihandelsvänligt högerkonsortium med rikdagsledamoten Hugo Tamm som ledare över Stockholms Dagblad och det var dags för näste Montan som chefredaktör, Erik Wilhelms yngre bror Carl Otto. Han var jurist men hade medarbetat ända sedan 1880.

Carl Otto Montan blev dock bara kvar till 1901 då han blev ledamot av de blandade domstolarna i Egypten. John Wilhelm Walldén kom tillbaka både som huvudredaktör och direktör under tre år, men 1904 sattes efter 80 år till sist punkt för familjerna Walldén och Montan vid Stockholms Dagblad.

47

STOCKHOLM

Stockholms Dagblad

Stockholms Dagblads I början av 1900-talet var Stockholms Dagblad de konservativas huvudorgan i Sverige – trots motståndet mot livsmedelstullar.

Tidningen beskrevs som ”moderat konservativ” när Svenska Högerpressens Förening bildades 1909.

Vid det laget hade Karl Hildebrand varit huvudredaktör under fem år och skulle sitta kvar i ytterligare fyra till 1913. Han hade varit politisk medarbetare sedan John Wilhelm Walldéns återkomst 1901, tillhörde de moderata och låg ofta i debatt med de mer konservativa.

Hildebrand påstods tillsammans med Hugo Tamm via en bulvan ha köpt aktiemajoriteten i moderat liberala Svenska Morgonbladet 1906 för att förmå tidningen att byta fot och svänga från majoritets- till proportionella val.

Båda de aktuella tidningarna dementerade dock.

Under typografstrejken under Hildebrands tid hängde man på tidningens fasad vid Vasagatan ut tre våningar långa tygrullar, som döptes till ”lögnlakan”, med namn på strejkande som återgått i arbete…

Enat högerparti

1913 efterträddes Hildebrand av en erfaren redaktör, Gustaf Gustafsson. Han hade varit medarbetare i den konservativa aftontidningen Vårt Land under elva år. Därefter blev han huvudredaktör för Östgöta Correspondenten under lika lång tid till 1909.

Gustafsson var Svenska Högerpressens Förenings förste ordförande. Men han höll bara i ordförandeklubban under 1909 då föreningen bildades. Året därpå blev han som skicklig organisatör ombudsman för det nya Allmänna Valmansförbundet som bildats 1904 för att samla högerns anhängare. Han anses vara en av de mest betydande personerna som lade grunden för att ett enhetligt högerparti bildades. Året därpå gav han också ut den 48

Namn på strejkande som påstods ha återgått i jobb under typografstrejken 1909 hängdes ut på tygrullar på Stockholms Dagblads fasad. ”Lögnlakan” döptes de till.

första valhandboken.

I slutet av 1913 återgick Gustaf Gustafsson till tidningsvärlden som huvudredaktör för Stockholms Dagblad och blev också under några år ordförande i både Publicistklubben och Högerpressens Förening.

Gustafsson var från Kumla, men uppenbarligen längtade han mest tillbaka till Östergötland. 1916, alltså året innan han lämnade

STOCKHOLM

lögnlakan upprörde Stockholms Dagblad, köpte han aktiemajoriteten i Östergötlands Dagblad i Norrköping och blev tidningens huvudredaktör till 1930.

Skapade irritation

Ivar Osterman efterträdde Gustafsson på Stockholms Dagblad till 1919 och Gustaf Reuterswärd tog sedan vid till 1921. Under 20 år hade då tidningen haft annan ansvarig utgivare än huvudredaktören. Reuterswärd var kapten och hade medarbetat i tidningen under flera år i samband med första världskriget. Senare var han under många år parallellt vd i Radiotjänst och Tidningarnas Telegrambyrå men mest känd som TT-chef 1922-1946.

Kombinationen orsakade irritation till att börja med, men det blev ändå tidningarna som via TT indirekt svarade för radions nyhetsförmedling under drygt tre decennier.

Och annonsmarknaden gav sig inte radion in på.

Under Reuterswärds tid skedde dramatiska förändringar. Företaget hade ekonomiska problem och ägarbolaget trädde i likvidation. Ett nytt med Ivar Kreuger i bakgrunden tog över i samband med julhelgen 1920 men ekonomin var ett fortsatt problem.

Reuterswärds efterträdare Wilhelm Ericson var en rutinerad tidningsman. Nya Wermlands-Tidningen fick en vitamininjektion när han utsågs till chefredaktör 1915. Svenska Dagbladets chefredaktör Ivar Andersson under åren 1940-1955 ansåg att Ericson förvandlade NWT ”från en politiskt betydelselös tidning till ett av högerpressens viktigaste organ”.

Spansk förebild

När Ericson kom till Stockholms Dagblad 1921 var det ingen helt obekant redaktion för honom. Han hade arbetat där 1908 också då han kom från Vårt Land när den lades ner.

Tidningsbanan han hade börjat på moderata

Helsingborgs Dagblad och HelsingborgsPosten Skåne-Halland.

1926 var det klippt igen. Finansmannen Axel Wenner-Gren steg in på arenan för att ordna upp affärerna och i släptåg hade han gamle operachefen Harald André som blev ny huvudredaktör. Bakgrunden var att de träffats i Madrid och sett spanska dagstidningen ABC i tabloidformat. Wenner-Gren ville försöka med något liknande i Sverige. Han gjorde upp med Ivar Kreuger om att dela ägandet av Stockholms Dagblad med André som redaktör och Wilhelm Ericson som ledarskribent.

Direktören Gösta Sjöberg, skalden Birger Sjöbergs bror, skulle sitta kvar. Ganska snart överlät Ivar Kreuger sin andel till brodern Torsten.

Första tabloiden

Sverige fick på så sätt första tabloidtidningen och André byggde också snabbt upp en redaktion med framstående journalister. Tidningen lät tala om sig och var aktiv utåt. 1927 anordnades Sveriges första Lucia-tävling med luciatåg genom Stockholm och i dag finns det knappast en lokaltidning som inte medverkar i sådana arrangemang. Välkände sportredaktören Glokar Well (Oscar Söderlund) ordnade första Stockholmsloppet med start och mål på Stadion. Stockholms Dagblad skänkte ett jättelikt och dyrt vandringspris för att ge loppet – och tidningen! – största möjliga uppmärksamhet.

Skänkte bort andel

Och för att få flera läsare sänktes tidningspriset med en tredjedel! Det skapade förstås ett omedelbart priskrig och försöken att blåsa nytt liv i Stockholms Dagblad kostade så mycket att Wenner-Gren snabbt ledsnade.

Han lär helt enkelt ha skänkt sin ägardel till Torsten Kreuger 1927 mot att André fick sitta kvar som huvudredaktör.

49

STOCKHOLM

Stockholms Dagblad

Nedlagd trots succé tidningarna förband sig Stockholms Dagblad fick att under åtta år avstå en enorm upplageframgång från att ge ut egna kvällsi slutet av 1920-talet. Men tidningar. tidningen lades ändå ner Kreugersidan fick efter en uppgörelse mellan 750 000 kr i ersättning av de stora tidningarna om att Dagens Nyheter och begränsa konkurrensen.

500 000 kr av Svenska Torsten Kreugers tålaDagbladet som Torsten mod med Harald André tog Kreuger påstods i smyg snabbt slut. Efter ett år vilha köpt av brodern Ivar le han ha Ewald Stomberg samma år… som Andrés medredaktör Att Ivar ägde aktiemajorimen då avgick denne. teten var länge en hemligStomberg hade bred tidhet. ningsbakgrund från en rad Stockholms Dagblads större tidningar och kom stomme med chefredaknärmast från Sydsvenska tören Ewald Stomberg och Dagbladet där han varit Antikommunistiska Lapporörelsens redaktionssekreteraren uppskattad och skicklig bondetåg 1930 fick enorm uppbackGunnar Prawitz blev också huvudredaktör. Han hade ning i Stockholms Dagblad.

Stockholms-Tidningens. också varit redaktionschef Willie Engdahl, Ella Taube, Gustaf Näspå Svenska Dagbladet, där han varit så tuff ström, Glokar Well och tidigare chefredakatt han sparkades efter ett personaluppror. tören Wilhelm Ericson var andra som följde med. Barbro Alving valde Idun och Dagens Ständiga förhinder Nyheter.

Det sägs att högljudde och dominante Stomberg ytterst sällan själv skrev artiklar.

Men han snappade ständigt upp nyheter och Färre exemplar kom med uppslag och sedan fick speciellt Maud Adlercreutz, Kid Severin, modejournaförtrogna skriva åt honom. Han ville inte listen Anne-Marie Ehrenkrona, Teddy Nyheller framträda offentligt utan fick ständigt blom, Sixten Ahrenberg, Jarl Blomquist, Sven förhinder när han skulle företräda tidningen.

Aurén och direktören Gösta Sjöberg gick till Däremot rörde han sig gärna ute i sällskapsliAftonbladet. Och 1932 köpte Torsten Kreuvet och hade många som gav honom nyheter. ger även samtliga aktier i Aftonbladet som då Nysatsningen blev en upplageframgång. var på fallrepet och hotades av nedläggning.

Från 20 000 ex 1927 till 65 000 ex 1930. Det Men vart tog läsarna vägen? Inte till de skakade om konkurrenterna Dagens Nyheter direkt inblandade tidningarna i alla fall. och Svenska Dagbladet som både planerat Svenska Dagbladet förlorade 15 000 exemplar starta en kvällstidning. Till sist gjorde de upp mellan åren 1930 och 1935, Dagens Nyheter med Torsten Kreuger om att Stockholms fick 1 000 nya och Stockholms-Tidningen Dagblad skulle läggas ner och gå samman 10 000. Totalt alltså ett minus med 4 000 med Stockholms-Tidningen, som Kreuger exemplar trots Stockholms Dagblads 65 000 köpt 1930 för 3,5 miljoner. De båda andra exemplar 1930…

50

STOCKHOLM

Två gamla moderata tidningar, Aftonbladet och Svenska Dagbladet, numera i samma hus med samma ägare, men med olika politiska tendenser.

FAKTA om Moderata tidningar Aftonbladet 1830Politisk tendens Frisinnad 1900 Neutral 1916 Moderat 1920 Neutral 1932 Liberal 1933 Oberoende 1943 Socialdemokratisk 1962 Redaktörer Harald Sohlman 1890-1921 Verner Söderberg 1921-1923 P E Lindström 1923-1924 Teodor Telander 1924-1932 P G Peterson 1933-1956 Allan Fagerström 1956-1962 Nya Dagligt Allehanda 1859-1944 Politisk tendens Moderat konservativ 1900 Konservativ 1906 Moderat 1920 Höger 1939 Redaktörer Johan Björklund 1900-1905 John Adolf Wigforss 1905-1906 Leonard Ljunglund 1906-1936 Harald André 1936-1938

Ragnar Ekman 1938-1942 Erik Westberg 1942-1944 Riket /Dagens Tidning 1922-1924 Politisk tendens Nationell 1921 Moderat 1924 Redaktörer Torsten Ekgren 1919-1924 Anton Håkansson 1924 Stockholms-Bladet 1905-1907 Politisk tendens Konservativ 1901 Redaktörer Leonard Ljunglund 1901-1906 Stockholms Dagblad 1824-1931 Politisk tendens Moderat konservativ 1908 Moderat 1921 Redaktörer Wilhelm Walldén 1901-1904 (även 1869-1884) Karl Emil Hildebrand 1904-1913 Gustaf Gustafsson 1913-1917 Ivar Osterman 1917-1919

Gustaf Reuterswärd 1919-1921 Carl Wilhelm Ericson 1921-1926 Harald André 1926-1928 Ewald Stomberg 1928-1931 Svenska Dagbladet 1884Politisk tendens Frisinnad 1900 Moderat liberal 1906 Frisinnad 1917 Moderat 1920 Obunden moderat 1974 Redaktörer Ivar Andersson 1940-1955 Allan Hernelius 1955-1969 Sven Gerentz 1969-1973 Gustaf von Platen 1974-1982 Ola Gummeson 1982-1987 Hans L Zetterberg 1987-1988 Bertil Torekull 1989-1991 Mats Svegfors 1991-2000 Hannu Olkinuora 2000-2001 Lena K Samuelsson 2001-2007 Mats-Eric Nilsson 2007-2008 Lena K Samuelsson 2008-2013 Fredric Karén 2013Politiska chefredaktörer Karl-Axel Tunberger 1969-1978 Axel Waldemarson 1978-1983

51

Mats Svegfors 1983-1991 Håkan Hagwall 1991-2000 Mats Johansson 2000-2003 P J Anders Linder 2003-2013 Tove Lifvendahl 2013Svenska Morgonbladet 1890-1958 Politisk tendens Moderat liberal 1900 Frisinnad 1922 Folkpartistisk 1937 Redaktörer Per Ollén 1890-1904 Natanael Petrus Ollén 1904-1936 David Ollén 1937-1956 Per-Olof Hansson 1956-1958 Erik Hjalmar Linder 1957-1958 Vårt Land 1886-1908 Politisk tendens Konservativ 1886 Redaktörer Gustaf Torelius 1886-1903 Johan Fredrik Nyström 1903-1904 Johan Fredrik Pettersson 1904-1905 Gustaf Ericsson 1905-1908

STOCKHOLM Aftonbladet

Aftonbladet närmast Aftonbladet är en politisk regnbåge. Under långa perioder har tidningen varit moderat och konservativ i hjärtat men utåt haft andra politiska tendenser så när som under 1920-talet då tidningen var öppet moderat.

Under båda världskrigen var Aftonbladet påfallande tyskvänlig. Pronazismen i början av 1940-talet ledde också till starka protester.

SSU gav Aftonbladet partibeteckningen (q) som i Quisling i ett flygblad och uppmanade till ”enhällig svensk front mot det nazistiska Aftonbladet”.

Högerns och Folkpartiets ungdomsförbund gick arm i arm med SSU och uppmanade till bojkott av tidningen.

Bulvaner utgivare

Aftonbladet i Stockholm hette faktiskt tidningen som Lars Johan Hierta startade 1830 eftersom det Aftonblad som startats i Göteborg 1811 fanns kvar till 1833. Hierta drev den borgerliga medelklassens frågor och företrädde den liberala oppositionen sedan landets första egentliga oppositionsblad Anmärkaren lagts ner 1929. De konservativa och kungamakten blev snabbt motpolerna och hovkanslern utnyttjade den möjlighet som då fanns att på tämligen lösa grunder dra in utgivningsbeviset.

Aftonbladet drabbades gång efter annan men återkom direkt med en bulvan som ansvarig utgivare, men under nya namn som lätt kunde identifieras. Det fjärde Aftonbladet, Det femte Aftonbladet och så vidare till Det tjugondesjette Aftonbladet 1851 varefter det bara blev Aftonbladet 1852 då Hierta sålt tidningen.

Hiertas Aftonbladet var landets första riktiga nyhetstidning. Men hans tidning var en helt annan än dagens. Likheten är att man försöker stå på den lilla människans sida mot makten och ha ett brett innehåll som attraherar många läsare.

52

Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta står i dag staty i maktens centrum.

Foto: Bo Östman

Författaren Carl Jonas Love Almqvist, som var en av Hiertas närmaste på tidningen, ställde till med en stor skandal 1851 och det drabbade Aftonbladet negativt. Hierta sålde strax efteråt tidningen till en liberal grupp för 75 000 riksdaler. August Sohlman tog över 1857 som huvudredaktör till 1874 då han omkom i ett försök att rädda sin son från att drunkna. Men familjen Sohlman fanns kvar i ledningen ända till 1929.

Aftonbladet blev allt mer konservativt och tyskvänligt. Speciellt sedan Augusts son Harald tagit över som chefredaktör 1890 och

STOCKHOLM

politisk regnbåge köpt Aftonbladet av Hiertas dotter Anna och hennes man Gustaf Retzius som då ägt ”pappas gamla tidning” i sex år. Harald ledde Aftonbladet ända till 1921, men ekonomin blev allt sämre. I början av första världskriget överlevde tidningen främst tack vare tyska pengar.

Från 1920 var Aftonbladet även officiellt moderat. Efter ett par korta mellanspel blev synnerligen konservative Teodor Telander chefredaktör 1924. Han grundlade den starka protyska linje som Aftonbladet höll fast vid under två decennier. Det ledde till ett upplageras, ekonomiska förluster, dåligt anseende.

Tidningen var på fallrepet 1932 då folkpartiets senare partiledare Bertil Ohlin erbjöds att köpa den för 50 000 kr, men ansåg att det var ett för stort riskprojekt.

Det tyckte inte Torsten Kreuger som också ägde Stockholms-Tidningen. Han såg samordningsfördelar. Till stor förvåning köpte han därför den aktiepost som Harald Sohlmans bror Arvid haft sedan dennes död 1927 och som lett till att banden till Tyskland stärkts ytterligare. Telander avgick för att senare återkomma som chef för nazistiska Dagsposten under tio år.

Propaganda-artiklar

Legendariske Per-Gustaf Peterson hämtades från Stockholms-Tidningen där han varit nattchef. Han blev ny chefredaktör, satsade på en lättläst tidning med snabba nyheter, sport och nöje. Han var nyhetsjournalist och inte intresserad av det politiska.

Aftonbladets största problem var den protyska hållningen, något som till viss del även systertidningen Stockholms-Tidningen hade med Börje Brilioth som chefredaktör.

När Adolf Hitler kom till makten 1933 hade Aftonbladet omedelbart en lismande helsida om honom. Den tyske pressattachén besökte regelbundet Aftonbladets redak-

tion för att ge synpunkter på tidningens redigering. Tyskarna kunde placera rent propagandamaterial i tidningen. Redaktionsvaktmästare fick åka med nyskrivna artiklar till tyska legationen där de ”redigerades” och daterades. 1941 publicerade Aftonbladet på Berlins begäran en artikel om att USA:s president hade för avsikt att provocera fram krig med Tyskland. Artikeln daterades ”New York” och spreds av tyskarna runt hela Europa med Aftonbladet som källa.

Chefredaktören Per-Gustaf Peterson sa efter kriget att han försökt göra Aftonbladet opolitisk.

Bara kulisser

”Opolitisk? Därvid misslyckades han kapitalt.

Aftonbladets protyska hållning var tydlig och färgade både åsiktsmaterialet och utrikesnyheterna”, konstaterade långt senare chefredaktören Rolf Alsing som 2005 skrev boken ”Aftonbladet inifrån”.

Neutral, liberal och oberoende var partibeteckningarna under de aktuella åren, men det var bara kulisser som dolde den bruna verkligheten. När tidningen kallade sig liberal ett tag under 1930-talet tog folkpartiet avstånd från den.

Pronazismen orsakade kraftiga protester och stora demonstrationer med krav på köpbojkotter. Men inte ens när LO startade Aftontidningen 1942 enbart som en direkt motvikt mot Aftonbladet insåg man faran.

Vändningen i kriget 1943 fick ändå Torsten Kreuger att ingripa. Redaktionen avnazifierades i rekordfart. Liberale Hilding Eek och Allan Fagerström, som gjort sig känd i Skåne som stark antinazist, blev ledarskribenter.

Ture Janson som förtjust talat om tyska segrar fick skriva ofarliga, lite kvicka tredjeledare.

Dessutom värvades Börje Heed från antinazistiska Trots Allt som kom ut under krigsåren.

53

GOTLAND

Intervjuade via springpojkar…

23-årige Anders Jeurling köpte 1875 Gotlands Allehanda för 20 000 kronor, inklusive fastighet och tryckeri. Säljare var Otto Fredrik Kuylenstierna som startat tidningen 1873 tillsammans med specerihandlaren J A Lindbom.

Anders Jeurling var den förste mer drivande journalisten på ön. Han hade två pojkar som sprang runt stan med lappar med frågor till olika ledande personer. Och de väntade tålmodigt medan svaren präntades ner… Det var ju före telefonens tid så det gällde att vara lite påhittig för den som ville hinna skriva många artiklar.

Jeurling lär också ha köpt Gotlands första telefon 1876. Men hur mycket hjälpte det när första officiella telefonsamtalet mellan Gotland och Stockholm utväxlades först 1920…

Springpojkarna var nog en mer givande satsning.

Två bröder

Anders Jeurlings bror Ossian kom till tidningen 1876. Båda var lite för självständiga och Ossian hade näsa för både journalistik och affärer. Anders Jeurling flyttade ganska snart till fastlandet och KarlstadsTidningen. Han skulle efter en tid på Aftonbladet starta Stockholms-Tidningen och leda den till sin död 1906.

Ossian Jeurling blev ansvarig utgivare i Visby 1878

och 21 år framöver tills han dog 1899. Han är den som haft utgivningsbeviset längsta tiden för Gotlands Allehanda.

Axel Danielsson tog över som direktör sedan Ossian Jeurling befarades ha drunknat. Danielsson hade gått den långa vägen och börjat som sätterielev 1880. Han gjorde tidningen daglig 1905. 1917 blev han även ansvarig utgivare efter August Weström som trätt tillbaka efter att ha tagit över det redaktionella efter Ossian Jeurling.

”Gotländsk sommarnatt”

Arthur Nilsson blev redaktör efter Danielsson 1937. Ett av tidningens största namn genom åren. Han hade också en annan stil än andra journalister och spatserade omkring i grågrön sportkostym med benlindor och käpp i handen. Arthur Nilsson var också poet och skrev texten till ”Gotländsk sommarnatt”.

Det sas lite skämtsamt att han skrev fullmäktigereferat som var så noggranna att varje nysning fanns med… Efter att ha pensionerats 1955 fortsatte han att skriva politik till en bra bit in på 1960-talet.

Efter fem år med senare radiomannen Robert Herlitz blev Torvald Lönnefalk ny redaktör.

Han kom från Enköping-Posten där han varit chefredaktör under 15 år. På Gotland blev han känd som redaktören för Rolf K Nilsson var Gotlands förste Sveriges första dagstidning i moderate chefredaktör som blev offsettryck 1964, en satsning riksdagsman.

54

GOTLAND

Ossian Jeurling har fortfarande flesta utgivaråren på GA.

Arthur Nilsson var även poet och skrev ”Gotländsk sommarnatt”.

som gjordes tillsammans med Västernorrlands Allehanda och Örnsköldsviks Allehanda. När pressarna skeppades över från USA lossade man först i Visby, sedan i Härnösand och därefter i Örnsköldsvik. Det var därför offsettryckningen startades i den ordningen.

Lönnefalk blev också uppmärksammad som redaktör när han efter militärkuppen i Grekland tog emot den grekiska tidningsdrottningen Helen Vlachos vid ett nordiskt högerpressmöte i Visby 1968. Det beskrevs som ”årets bragd”. Helen Vlachos ägde flera konservativa tidningar i Grekland, men vägrade låta dem bli språkrör för militärjuntan. Därför lade hon ner dem, häktades och dömdes till husarrest men hon flydde utomlands. Hon hade offrat sina företag för pressfriheten.

Torvald Lönnefalk svarade för ”årets bragd” 1968.

blev chefredaktör 1985 fortsatte Zweigbergk som politisk redaktör till 1994.

Söndagstidning

Rolf K Nilsson efterträdde Göran Mattsson 1999, första åren som redaktionschef. Han hade en längre bakgrund som MUF-ombudsman och hade närmast varit chefredaktör på Morgonposten och ledarskribent på Västernorrlands Allehanda. 2006 skulle han bli den förste moderate chefredaktören på Gotland som blev riksdagsman.

– Min uppgift var att få fason på tidningen, men det bestående märket efter mina år är att Gotlands Allehanda kommer ut även som söndagstidning – men på lördagar.

– Jag hade aldrig tänkt bli riksdagsman, men fick en förfrågan och tänkte att försöker jag inte nu så ångrar jag mig senare.

Rolf K Nilsson var andra namn på Gotlandsmoderaternas valsedel men kryssades in i riksdagen med 915 kryss mot Lena Celions 775. Tiden i riksdagen blev dock inte vad han väntat sig.

– Jag gillade inte toppstyrningen och protesterade väl också tyst ibland. Därför ställde jag inte heller upp i valet 2010 utan satsade på egen journalistisk verksamhet igen.

Rolf K Nilsson efterträddes av Ulrica Fransson Ingelmark och Mats Linder.

Kände för Gotland

Arne Grubbström med rötterna i Umeå efterträdde Torvald Lönnefalk 1973, men han trivdes inte på Gotland och återvände till Svenska Nyhetsbyrån i Stockholm 1977. Jürgen von Zweigbergk tog vid efter ett tvåårigt mellanspel av Göran Mattsson. Zweigbergk kände mer för Gotland än Grubbström och hade börjat arbeta på Gotlands Allehanda redan 1952.

Sedan blev det några år på Svenska Dagbladet och Ung Höger innan han var på Sydsvenska Dagbladet i 18 år. När Göran Mattsson åter 55

GOTLAND

Mattsson stor Gotlands-profil respondent för Gotlands Allehanda på södra Gotland så det var inte konstigt att Göran började skriva sportreferat för samma tidning redan under skoltiden.

Men han blev även själv en framstående idrottsman som Gotlands bäste fotbollsmålvakt. Han värvades till IFK Stockholm i slutet av 1960-talet, en storklubb på den tiden, och blev halvproffs med en halvtidsanställning på bank vid sidan av fotbollen.

”Dem vi skriver om ska vi vara beredda att se i ögonen dagen därpå!”

Göran Mattsson var moderata Gotlands Allehandas chefredaktör under 16 år, men varken någon journalistisk mes eller partimegafon. Han var rak och rättfram med glimten i ögat och en värdefull profil för tidningen.

Skämtet var sällan långt borta…

Bilden här intill är typisk för Göran Mattsson. När tidningen flyttade från Mellangatan gav man ut ett speciellt ”flyttningsnummer” med en sprallig Göran Mattsson på förstasidan. Tidningar under armen, hjälm på huvudet, administrationslådor i famnen och som bäret på tårtan en vackert inslagen flyttningspresent överst!

Bara två chefredaktörer från början av förra seklet har haft uppdraget aningen längre tid än Göran Mattsson, men han var så mycket mer för tidningen externt – och dessutom chefredaktör på fastlandet i åtta år!

– När han dog 1999 var han en av Gotlands mest kända personligheter, säger Jöran Svahnström som arbetade med honom under många år, bland annat som redaktionssekreterare.

– Göran var förutom tidningsman även revypappa, ordförande i Varpaförbundet och i Visby AIK dambasket. Och med venia från biskopen hade han möjlighet att predika i kyrkorna.

Hemma för gott

Tidningsjobbet hade dock starkast dragning.

Göran Mattsson hamnade i NWT-koncernens Filipstads Tidning (M), blev chefredaktör och skrev ledare som det osade kring. Han stannade där från 1971 till 1977. Då bar det hem till Gotland och GA igen där han efterträdde Arne Grubbström som chefredaktör.

Men det gnisslade i ledningen så Göran drog till NWT-koncernen igen och MariestadsTidningen 1979. Där stannade han i två år innan han återvände hem till Gotland för att starta annonstidningen Gotland Runt, som blev ett hårt ekonomiskt bakslag.

Men Göran kom igen och värvades tillbaka till GA 1983 av nye direktören Lars Herlin.

Två år senare efterträdde han Jürgen von Zweigbergk som trappade ner något och blev politisk redaktör. Därmed var Göran Mattsson hemma för gott och Gotland hade fått tillbaka en ledande tidningsprofil som kunde skriva engagerat om politik, roa med tvära kast och lustiga utspel, men också visade ett brinnande intresse för frågor som berörde ön. Den stora lokalpolitiska fråga som han drev hårdast handlade om färjetrafiken. Han

Pappan tusenkonstnär

Göran Mattsson kom från socknen Hablingbo på sydvästra Gotland. Föräldrarna Knut och Maj hade en lanthandel och Knut var också känd som tusenkonstnär. Han var lokalkor56

GOTLAND gick starkt emot enhamnsalternativet (Oxelösund) genom att ordna namninsamlingar och annat, uppvakta ministrar och skriva spaltkilometrar för vad han upplevde som Gotlands bästa.

Göran Mattsson är den färgstarkaste chefredaktör Gotlands Allehanda har haft i modern tid – även om Arthur Nilsson blev rikskändis genom att skriva texten till ”Gotländsk sommarnatt” med musik av Svante Pettersson. Mattsson var engagerad Göran Mattsson i sitt esse som glad ”omslagspojke” när Gotlands Allehanda gav i moderat politik, ut den här specialtidningen när man flyttade från Mellangatan i centrala Visby men ingen partiefter 115 år. megafon utan han tänkte självständigt och bildade sig egna uppfattningar i olika gjorde Göran Mattsson tillsammans med GAfrågor. Samtidigt var han en redaktionell journalisten Roland Olsson en jubileumsrevy arbetsmyra av stora mått. på Rondo i Klintehamn. Den blev en succé.

19 föreställningar sågs av 5 000 personer. Även revypappa Det slutade med att revygänget bildade eget Men till bilden hör i stor utsträckning vad företag och fortsatte med revyer med Roland han gjorde som ordförande för MedeltidsOlsson som den pådrivande och främste veckan, ordförande för Visby AIK, varpaordfötextförfattaren. rande eller som revypappa i Klintehamn. Han Häromåret skrev redigeraren Ingvar var en person som fanns med i många olika Anderson på Gotlands Allehanda att Göran sammanhang och trivdes i strålkastarljus.

Mattsson borde avbildas i brons och stå staty Dessutom fick han förtroendet att vara på redaktionen. ordförande i Svenska Nyhetsbyråns styrelse när byrån gjorde en jobbig omstart i början av ”En chefredaktör av den gamla stammen. Styrde 1990-talet. Dit rekryterades för övrigt Jöran och ställde som den genuine tidningsman han var.

Svahnström som VD och chefredaktör och de Fick han inte sin vilja igenom så var kommentaren: lyckades få snurr på verksamheten igen.

Det ena behöver inte utesluta det andra.”

När Gotlands Allehanda firade 125 år 1997 57

GOTLAND

– Jag har lättare

– Som politisk chefredaktör får man inte vara rädd för att stöta sig med folk. Det är nog lättare för mig som inte är infödd gotlänning att gå lite tufft fram emellanåt. Samtidigt kan jag nog också se på ett eller annat med lite andra ögon.

Mats Linder kom till moderata Gotlands Allehanda 2007. Efter studier i Lund fick han jobb på Moderaternas riksdagskansli 1991.

– De som frågade vad jag gjorde där kunde jag aldrig ge några riktiga svar. Därför var det skönt när Claes-Göran Hegnell i Växjö anställde mig som ledarskribent på Smålandsposten. Då kunde jag svara på vad Mats Linder i historisk miljö på Gotland vid Oscarstenen som restes 1854 av ofjag arbetade med i alla ficerskåren vid Gotlands Nationalbeväring. Golfklubban finns alltid med på ön fall… där dock varpan har en annan historisk klang än den modernare golfsporten…

Efter drygt tre år i Foto: BO ÖSTMAN Växjö blev det två år på Sydsvenska Handelskammaren, tre år på – Men läsarna reagerar inte alltid på vad Svenska Dagbladet, drygt två år på Finanstidman förväntar sig… Ibland tycker jag att jag ningen och några år som frilansare innan Mats skrivit genomborrande elakheter samtidigt Linder blev politisk chefredaktör på Gotlands som läsare och berörda reagerar på något helt Allehanda. annat i kommentaren.

– Visst har riksämnen en plats även på en Några knytningar till Moderaterna finns lokal ledarsida, men vi har mest att tillföra i inte numera. lokala frågor. Och det är dessutom roligast att – Men det finns kolleger som går på ”sina skriva om dem. Då blir man garanterat läst. partiers” gruppmöten. Det vore helt främ– Det är lätt att hitta lokala ämnen på mande för mig. Det är viktigt att stå helt fri i Gotland och man får också gott om reaktioner den här rollen och inte ha bindningar till vare när man tar upp dem. sig politiska eller andra organisationer.

58

GOTLAND

att skjuta skarpt!

Det är väl möjligen bara golfklubbarna som Mats Linder har en lite närmare relation till.

Med bara fem i handicap efter att tidigare till och med varit så lågt som två i handicap så kan man räkna ut var han tillbringar en stor del av fritiden. Men golffrågor hamnar förstås ytterst sällan på ledarsidor… Möjligen skulle en eller annan politiker som har gjort bort sig ordentligt i en debatt kunna beskyllas för en verbal luftsving!

Öppet missnöje

Ämnesvalen på Gotlands Allehandas ledarsida påverkas förstås av hur det ser ut på Gotland som är den region i landet som har lägsta genomsnittsinkomsterna. Kommunen och staten är dominerande på arbetsmarknaden och näringslivsfrågor är därför viktiga att driva. I Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimatet har Gotland under många år tillhört de sämre i landet, för övrigt precis som Härjedalen som ju är ett annat turistlandskap.

– Det finns ett öppet missnöje med

Inget tredje hjul När Gotlands Allehanda flyttade från Mellangatan efter 115 år till tomten mitt emot Gotlands Tidningar på Brovägen och började trycka med konkurrenten befarade många en sammanslagning av tidningarna. Chefredaktören Göran Mattsson lugnade läsarna: ”Gotlands Allehanda kommer aldrig att bli en tredje ledarsida i någon annan tidning!”

Gotlands Tidningar hade ju både en socialdemokratisk och en centerpartistisk ledarsida + en kortare liberal kommentar på centersidan.

Dubbelt upp När chefredaktören Gustaf Smedman på GotlandsPosten fick 50 kronor i lön lär han ha sagt: ”Förut hade jag ingenting, nu har jag dubbelt så mycket!”

näringslivsklimatet på Gotland, konstaterar Mars Linder.

– Många upplever att det finns för många inskränkningar med negativa effekter. Jordbrukare och livsmedelsproducenter är mycket beroende av offentliga myndigheters agerande och beslut.

– Det är klart att en bonde blir trött när han inte får flytta en stengärdsgård 200 meter för att lättare kunna bruka och utnyttja marken.

Gotlands Allehandas tidigare VD Lars Herlin var också öppet kritisk mot politikerna när tidningen tvingades flytta från Mellangatan i centrala Visby 1987. Han skrev då i en krönika: ”Politikerna tänker mer på turisternas krav och behov än på att serva det sista kvarvarande industriföretaget i stan med p-platser och dubbelriktade gator. Kulturbevararna som med allt högre röster kräver en bilfri innerstad får allt större respons.”

Mycket tycks inte ha förändrats sedan dess.

”Tjatar för lite”

Mats Linder är också lite självkritisk när det gäller hur han behandlar återkommande frågor.

– Ibland tycker man att man blir tjatig, men ibland tjatar man för lite för att det ska ge effekt!

Annars vet han inte alltid var han ska landa i en fråga när han sätter sig vid tangentbordet. Det ger sig under resans gång.

– När jag sitter och skriver om något så kan jag ibland upptäcka mitt i ledaren vad jag egentligen tycker och hamnar på ett delvis annat spår än jag först tänkt mig. Plötsligt ser jag samband som jag inte såg innan jag började skriva!

Det är inte helt ovanligt bland ledarskribenter – även om alla inte erkänner det!

59

GOTLAND

På Gotland sker – Någon har sagt att Gotland haft stor betydelse för medieutvecklingen i Sverige. Vi var först med offsettekniken, först med samtryck av två konkurrerande tidningar, först med två konkurrenter i samma företag, först med två rivaliserande redaktioner i samma lokaler…

Lars Herlin blev VD för Gotlands Allehanda 1984 efter tre år som redaktionschef. I bagaget hade han en examen som civilekonom, anställningar på Sydsvenskan, Expressen, Veckans Affärer och som ekonomireporter på Svenska Dagbladet.

– När jag kom till Visby skrev jag även nyhetsartiklar och ställde till så att läkare på Visby lasarett bojkottade tidningen…

Central person

Lars Herlin var en central person när det gällde första samtryckningen av två konkurrenttidningar samt den tidningsaffär som kallats ”Miraklet på Gotland”.

Inom hästsporten är han i dag även känd galopptränare.

– Tidningen var i dåligt skick när jag tog över. Företrädaren hade fört in prenumerationsavgifter för 13 månader på samma år som han avgick så jag fick bara intäkter för elva månader första året…

– Gotlands Allehanda hade även en resebyrå som gick dåligt. När jag lade ner den skrevs negativa insändare av medlemmar i den lokala ägarstiftelsen.

Högerns Förlagsstiftelse hade 1952 köpt Gotlands Allehanda för 400 000 kr och överlåtit den till Stiftelsen Gotlandspress. När Barometerns förre VD Hilding Björkman blev VD för Förlagsstiftelsen 1984 förhandlade han med Stiftelsen Gotlandspress om att ta tillbaka merparten av aktierna. Men fyra procent blev kvar med hembudsrätt. Det höll på att stjälpa den stora tidningsaffären på ön.

Ekonomin i de båda gotländska tidnings60

företagen var bräcklig. Björkman gjorde en resultatlös utredning om tekniskt samarbete, men den ledde ändå till att de lokala ägarna lämnade över till Förlagsstiftelsen.

– De kände nog inte att de hade tillräckliga muskler för sådana affärer, tror Lars Herlin.

– Men Hilding Björkman insåg snart att vi måste göra något åt lokalfrågan. Inte minst vid ett styrelsemöte när det kom en lastbil med stora färgburkar till tidningshuset och blockerade Mellangatan. Hilding och jag fick i alla hast lossa lasten för att komma ut från tidningens p-plats.…

När Gotlands Allehanda hittat en tomt mitt emot Gotlands Tidningar blev det uppror bland personalen som trodde att en fusion var på gång. Det var fel. Däremot började man diskutera tryckning på samma press.

– Gotlands Tidningar ville ha samarbete.

Vi köpte in oss för 300 000 kronor i deras 10-åriga tryckpress och sålde vår 20-åriga till USA för 900 000 kronor! I april 1987 trycktes tidningarna i samma press för första gången, minns Lars Herlin.

Nära bli uppsagd

Men det fanns vidare planer efter tio år med samtryck. Lars Herlin kände starkt för ett gemensamt lokalt tidningsföretag. Gotlands Tidningars VD Gunnar Öberg var intresserad – men Högerns Förlagsstiftelse tog över samtalen.

– De klargjorde att det var en ägarfråga och inte mitt bord… Efter en tid strandade samtalen.

Två år senare tog Förlagsstiftelsen upp frågan igen. Ordföranden Björn-Fredrik Tollin hade ett möte med Herlin, Hans af Petersens och Lena Celion i Stiftelsen Gotlandspress och förklarade att Norrköpings Tidningar och Nya Wermlands-Tidningen var möjliga köpare. Att NT även ville köpa Gotlands

GOTLAND

flera mirakler Tidningar mörkades.

När Herlin något senare såg två välklädda herrar med portföljer på väg in hos GT trodde han att det var konkursförvaltarna… Men det var NT:s koncernchef Björn Jacobsson och styrelseordföranden Ingemar Haegerstrand som ville sondera terrängen inför ett köp.

Men fusionen gick inte smärtfritt sedan planerna läckt ut om att NT planerade att slå ihop GA och GT. – Jag intervjuades i Östnytt och var negativ.

GA hade fått ordning på ekonomin och gjorde en Förre GA-direktören Lars Herlin är numera Gotlands ende aktive galopptränare bra tidning, medan GT hemma i Klintehamn. I Visby hittade vi bara en gotlandsbagge av cement att hade problem. Vi hoppa- rida på…

Foto: BO ÖSTMAN des kunna konkurrera ut Fusionen gav Gotlandspress och GT varGT. Dessutom var jag så dera 10 procents ägande och 80 procent ligger kaxig vid en ägarträff i Dublin att jag höll på hos NT. Knutar löstes med Herlins förslag om att få sparken efter att ha talat för alternativ. två redaktioner men allt annat gemensamt.

Centern spekulant Ekonomin förbättrades avsevärt. Tidningarna Den lokala stiftelsen hade ju en hembudshar nu även redaktionellt samarbete. klausul. Det pratades om att driva GA i egen regi. Centertidningar var en seriös spekulant.

Galopphästar Så sent som två timmar innan tiden gick ut Lars Herlin sade upp sig som VD 2010 när för att utnyttja klausulen diskuterade stiftelhan fyllde 60 år för att träna galopphästar på sen med Centerpress. sin gård vid Klintehamn.

– Barometern fanns också med i bilden – Jag trivdes bra under 30 år på GA, men liksom Hallpressen. gillade inte centraliseringarna efter tio års De gamla GT-ägarna gick till sist med på framgångsrikt samarbete med NT. Dessutom en lösning som räddade båda tidningstitlarna var det dags att prova nytt. trots att de redan sålt till NT och menat att Det nya innbar också att han återupptog det bara fanns utrymme för en tidning. det journalistiska i viss utsträckning.

61

GOTLAND

Gotlänning som tämjer drakar…

Björn Jacobsson, Norrköpings Tidningars förre koncernchef, är nog bäst i landet på att tämja arga drakar, stora som små. Tidningar på Gotland, i Norrbotten och i Östergötland samsas plötsligt under samma tak efter ”omöjliga” fusioner mellan företag som ständigt försökt göra mos av varandra.

Gotlänningen Björn Jacobsson såg samarbete som en bättre modell då konkurrensen ökade och andra aktörer ville vara med och dela på annonskakan.

Olycklig start

Men det började inte så bra just på Gotland.

Per Unckel i Högerns Förlagsstiftelse hade frågat Norrköpings Tidningar om man ville köpa Gotlands Allehanda (M). Men NT tänkte i så fall köpa även Gotlands Tidningar.

– Jag och styrelseordföranden Ingemar Haegerstrand åkte till Gotland för att sondera med GT:s VD Gunnar Öberg, berättar Björn Jacobsson.

– Vi trodde inte att någon skulle känna igen oss. Gotlands Allehandas VD Lars Herlin var inte informerad eftersom vi ville ro hem GT först. Men han satt på andra sidan gatan och såg ryggtavlorna på två herrar med portföljer och trodde att vi var konkursförvaltare eftersom det var känt att GT gick dåligt…

– Förhandlingarna blev komplicerade eftersom även tre politiska partier var inblandade, men vi hittade lösningen. Förutsatt att senare samtal med GA gick i lås.

Eftersom många personer och partier var informerade läckte det ut vad som pågick.

– En reporter på GT ringde och jag gav bara svävande svar. Senare stod det på text62

TV att NT skulle köpa båda tidningarna på Gotland och slå ihop dem…

Diskussionerna med GA var inte gnisselfria. Björn Jacobsson anser att Förlagsstiftelsens förhandlare plötsligt backade på punkter man varit överens om och det blev livliga diskussioner om ledarsidornas placering eftersom NT ville ha en tidning.

– Förlagsstiftelsen ägde 96 procent av GA och stiftelsen Gotlandspressen 4 procent, men med en hembudsklausul. Jag vet att man försökte få med både centertidningar och Sydsvenskan.

– Men vi köpte och Lasse Herlin löste ett problem när han föreslog två redaktioner men allt annat gemensamt. Affären kostade 35 miljoner. Året därpå köpte NT lokalkonkurrenten Folkbladet (S) i Norrköping enligt samma koncept som på Gotland. Dessutom tog man över internetföretaget Teknomedia.

– Det blev ett nyckelföretag för oss. Utan det hade vi inte klarat TV-satsningarna.

Hos Granit-Harry

Björn Jacobsson började som annonsförsäljare och journalist på Gotlands Allehanda. Han var bara 16 år och direktören Harry Lundkvist, ”Granit-Harry”, pekade direkt på en skylt. ”Den som inte gör mer än han har betalt för, får inte betalt för mer än han gör.”

– Det har jag burit med mig. Liksom när jag inte hann med ett jobb och Lundkvist sa: ”Dygnet har 24 timmar och veckan 7 dagar.

Kom aldrig och säg att du inte hinner med.”

– Efter lumpen blev det fem år som säljledare på Piteå-Tidningen. Av en slump såg

GOTLAND jag att Arbetarbladet sökte en biträdande annonschef. Det blev tolv år där innan jag drog till Hallandsposten som annonschef under fem år. Nästa anhalt blev på Corren som marknadschef innan Arbetarbladet lockade med VD-jobbet. Och så blev det NT.

I Moskva

Efter Gotland var nästa stora affär i Norrbotten.

– Vi köpte 91 procent av aktierna i Norrbottens-Kuriren 2001. Jag och Lasse Ander som representerade Högerns Förlagstiftelse satt i baksätet på en rundtursbuss i Moskva.

Han krävde 40 miljoner för Kuriren, jag bjöd 33 miljoner. Senare enades vi om 37 miljoner. Men då visste vi inte att ekonomin var sämre än Björn Jacobsson har tämjt tidningsdrakar på Gotland, i Östergötland vad som sagts. På två år gick och Norrbotten.

Foto: Bo Östman företaget ändå från minus 10 miljoner till plus 10 miljoner!

– Sedan var det konkurrenten Norrländska slutfasen.

Socialdemokraten. Vi köpte den för 100 milMen det finns också affärer som inte blivit av. joner men krävde 51 procent av aktierna och – 2003 försökte vi gå ihop med Sydostpress ordförandeposten. NSD och Piteå-Tidningen och var i princip överens, men det sprack när utnyttjade hembudsrätten sedan vi lagt ett vi ville ha 70 procents ägande. bud på norska Orklas 49 procent. Nu har Den största affären som NT inte klarade av Valrossen (NSD) 24 procent i bolaget och var centertidningarna.

Piteå-Tidningen 25 procent.

– Schibsted bjöd in oss sedan man fått veta Samtidigt pågick diskussioner med Östgöta att tidningarna var till salu. Men vi skulle Correspondenten 2007. bara få 10 procents ägande mot deras 51 pro– Ägarna ville ha reda pengar. Vi kom fram cent så vi backade ur. till en lösning som innebar att NT skulle – Då ringde Bennie Ohlsson i Gota Media ha 65 procents ägande och Corren 35 prooch ville att vi skulle gå ihop. Vi bjöd 800 milcent. Då skrev vår webb-redaktör: ”NT köper joner och fick veta att det fanns flera som låg Corren!” Per Soldan Ridderstad svarade på högre. Då bjöd vi 1,1 miljarder och stoppade webben: ”Än är det för tidigt för Björn Jacobsson vid 1,5 miljarder. Men sedan kom vi ändå att dansa på Correns grav.” igen till 1,7 miljarder efter att Schibsted hade – Men så ringde man plötsligt och frågade kopplats in. om vi inte kunde köpa allt…

Stampen-gruppen köpte centertidningar – Då var jag på väg att pensionera mig för 1,8 miljarder. I dag kan man diskutera vad så efterträdaren Lennart Foss fick ta över som var bäst…

63

GOTLAND

Bor hos konkurrent – Vi är något färre anställda, men vi har ändå fått flera arbetskamrater!

Ulrica Fransson Ingelmark är redaktionschef sedan 2007 och ansvarig utgivare sedan 2010 på Gotlands Allehanda. Hon var en viktig kugge i maskineriet när redaktionerna för GA, Gotlands Tidningar och nättidningen Helagotland.se flyttade in i gemensamma lokaler för att leva närmare varandra. Tidigare var hon nyhetschef för NST-editionen på Helsingborgs Dagblad och är därför inte främmande för nära samarbetsformer mellan tidningar.

Men kan man då bo och trivas med sin argaste granne och värsta rival?

– Det har fungerat utmärkt hittills.

Vi hade inte klarat av att jobba på det nya sättet om vi inte suttit i samma lokaler. Nu blir allt smidigare och vi klarar av att lösa problem enklare.

– Vi har ju en gemensam redigeringsorganisation och man hjälper varandra även med förstasidor ibland när det kniper.

– Vi fick flera arbetskamrater trots färre anställda, säger redaktionschefen Ulrica Fransson Ingelmark efter att Gotlands Allehanda och Gotlands Tidningar flyttat ihop i gemensamma lokaler hösten 2012.

Foto: Bo Östman

Samma antal

– I övrigt har vi gemensam nättidning och en del samarbete inom sporten. Främst när det gäller resultatlistor och liknande. Men vi har både en egen sportavdelning och egna fotografer. Tidningarna har lika många redaktionellt anställda men de är lite olika fördelade.

I motsats till GT har vi exempelvis ingen särskild kulturredaktör.

– Webbredaktionen klarar många av blåljusnotiserna för båda tidningarna, men vi gör ändå egna artiklar när vi tycker att det är något som är tillräckligt stort eller intressant.

Tidningarna har egna redaktionschefer och nyhetschefer som gör självständiga bedömningar, men det finns stor öppenhet mellan konkurrenterna. Utifrån sett är det också 64

svårt att hävda att tidningarna har liknande nyheter eller gör samma slags bedömningar på allmän plats. Man kan se betydligt mer likartat innehåll i tidningar på andra håll i landet.

Hur ser då framtiden ut?

– Papperstidningen kommer att finnas kvar, men den blir annorlunda. Sedan är det förstås upp till läsarna vilken distributionsform de föredrar och hur snabbt förändringar sker, säger Ulrica Fransson Ingelmark – Det viktigaste är att journalistjobben görs. Hur de hamnar hos läsarna avgörs ytterst av dem!

Våren 2014 blev Carin Sjöberg ny VD för Gotlands Media efter Marie Ahlgren.

GA nära bli (S)

GOTLAND

1951 hade bankdirektör Malte Wiman, Gotlands Allehandas ägare, tröttnat på tidningsutgivningen.

Eller ”käbblet i tidningarna”. Han tog kontakt med Gotlands Folkblads Edvin Andersson, som efter ett möte på Gotlands Bank lovade att undersöka om arbetarrörelsen var intresserad av att ta över GA, berättar Pelle Sollerman i bo- Gotlands Allehandas gamla fastighet som höll på att bli en centralpunkt i Visby för ken Berättelsen om Socialdemokraterna som var på väg att ta över tidningen 1951.

Gotlands Folkblad.

Reaktionen från A-pressen och ordföranden fick de veta att han i all hast hade rest till Ragnar Casparsson, ”tidningskungen”, var Stockholm. Där sålde Wiman i ungefär samma klart positiv. Tanken var att Gotlands Alleögonblick sin tidning till Högerns Förlagsstifhanda under en övergångstid skulle fortsätta telse som överlät den på nybildade Stiftelsen som egen tidning innan Gotlands Folkblad Gotlandspress… integrerades i den.

Det var kanske lite enklare att göra upp Det blev flera överläggningar mellan Edvin affären när han kunde tala om att hemma Andersson och Malte Wiman innan man bei Visby stod socialisterna i farstun med en stämde datum för slutförhandlingen. Ragnar miljon i handen?

Caspersson flög till Visby och hade med sig Nåja, affären var helt i hamn först tre år en check på en miljon. När han och Edvin senare eftersom Folkpartiet hade option på Andersson kom till Wimans direktörsrum 40 procent av Gotlands Allehandas aktier.

FAKTA om Moderata tidningar GOTLANDS ALLEHANDA 1873 – POLITISK TENDENS Moderat 1931 Höger 1956 Moderat 1972 Oberoende moderat 1999 Moderat 2002 Oberoende moderat 2003 REDAKTÖRER Torvald Lönnefalk 1962-1973 Arne Grubbström 1973-1977 Göran Mattsson 1977-1979

Jürgen von Zweigbergk 1979-1985 Göran Matsson 1985-1999 Jan Olsson 2000-2002 Rolf K Nilsson 2002-2007 Mats Linder (pol chefred) 2007 – Ulrica Fransson Ingelmark 2010GOTLANDS-POSTEN 1890-1936 POLITISK TENDENS Moderat 1900 Liberal 1912

Moderat liberal 1916 Frisinnad 1918 REDAKTÖRER Lars Erik Larsson 1900-1920 Valton Johansson 1920-1930 Mauritz Enander 1930-1933 Herman Cederblad 1933-1935 Valton Johansson 1935-1936 GOTLÄNNINGEN 1884-1978 POLITISK TENDENS Moderat höger 1917

65

Moderat 1920 Höger 1932 Bondeförbundet 1937 Centerpartistisk 1958 Centerpartistisk-folkpartistisk 1968 REDAKTÖRER Viktor Pallin 1887-1892 Emil Eggertz 1892-1896 Karl Wilhelm Wiström 1897-1900 Gustaf Adolf Svedman 1900-1936 Bror Bertil Kahlström 1936-1955

GOTLAND

Gotland tidningsrikt Gotland hade ett 20-tal tidningar under 1800-talet, men deras livstid var oftast kort.

Wisby Tidning var Gotlands första tidning. Den rike och sägenomspunne Jacob Dubbe blev öns förste prenumerant. Fredrik Gustaf Bagge hette utgivaren och redaktören som 1811 flyttat en del av tryckeriet från Kalmar. Efter ett år sålde han till kvartersmannen Sven Cedergren och skräddaren Jonas Nyberg. Färgaren Christoffer Brygger och garvaren Mathias Sahlin blev nya ägare 1815 och därefter arrenderade faktorn Olof Kjölin tidningen. När arrendet övertogs av en glasmästare (!) Bergman upptäckte hovkanslern att ingen av ägarna efter Bagge haft tillstånd att ge ut tidningen…

Hovkanslerns ombud förklarade att tidningen bara hade annonser, men åtminstone läraren C M Söderström skötte det redaktionella från 1816 till 1818.

Rå journalistik

1825 upphörde Wisby Tidning men fortsatte direkt som Wisby Argus med tidigare löjtnanten Gustaf Christiernin som redaktör. Han påstås ha ägnat sig åt en ovanligt rå journalistik med smädelser och kränkande påhopp på främst tjänstemän och olika auktoriteter. Hovkanslerns ombud avgick och efterträdaren som utsågs, en präst, tackade nej på grund av Christiernins personangrepp…

En annan udda redaktör var Axel Cedergren, son till Sven Cedergren på Wisby Tidning, som stod för andra försöket med Wisby Weckoblad från 1827 till 1849. Han tog inte in annonser från personer eller företag som han inte gillade. Därför sa han nej till landshövdingens dödsannons… Och en av bokhandlarna fick inte annonsera.

Cedergren hade lärt sig yrket av Olof Kjölin, Gotlands förste typograf som gav ut Gotlands Läns Tidning 1823-1824 och även arrenderat Wisby Tidning. Cedergren

Axel Cedergren var drygt 100 år och Stockholms äldste när han dog. Han lär strax före 100-årsdagen 1905 ha besökt Visby och fått se en bild och text där det stod att han var död… Något han bad att få dementera!

66

skolade sedan in Theodor Norrby i verksamheten. När ilskna gotlänningar 1849 startade Gotlands Läns Tidning för att få Cedergren på knä flyttade denne till Stockholm och blev ett aktat namn som boktryckare under 40 år.

Men för att trycka den nya tidningen krävde Norrby att lektorn Carl Johan Bergman skulle vara redaktör och utgivare under fem år. Det blev nio år. Tidningen fortsatte 1858 till 1888 som Gotlands Tidning med Henrik Wilhelm Byström som redaktör.

Norrby var utgivare och redaktör för flera tidningar som han också tryckte, till exempel Gotland, Tidning för Visby stad och län mellan 1865 och 1879.

GOTLAND

Gotlänningen (M) Centertidningen Gotlänningen har faktiskt varit en tung, aktad och ofta citerad moderat tidning.

När Gotlänningen startades 1884 av A C Stenmark med en radikal och nykterhetsvänlig åskådning hade konservativa krafter planerat en annan tidning. Stenmarks liberala tidning hade en imponerande Gotlänningens praktfulla logotype. logotype med Gotlands vapen, symboler för jordbruk, industri och hantverk samt devisen Weström tog över en kort tid innan Teodor ”Frihet, rätt och sanning”. Dessutom två Wiström trädde in på arenan. Han anställde korslagda pennor… unge Gustaf Svedman som styrelsen överI småborgerliga Visby betraktades Gottalade att bli chefredaktör sedan Wiström länningen som något av en skandaltidning. flyttat till Härnösand. Svedman var då bara 22 Stenmark orsakade oro genom att granska år. Han var en djärv och bitande vass skribent lokala frågor på ett sätt som varken Gotlands som samtidigt hade humor. Tidningen, som Allehanda eller Gotlands Tidning gjort. Efter konkurrenter kallade ”barnkammarbladet”, tre år gav han upp ”trött på intriger men rik citerades runt om i landet. Svedman hade på erfarenhet”. också förmågan att ge igen så Gotlands Allehandas redakatt han fick skrattarna med sig. tionssekreterare Viktor Pallin En gång skrev han: ”För oss att tog vid under fem år och efteringå polemik med Gotlands-Posten träddes 1884 av Emil Eggertz är ungefär som att skjuta med som var en tydlig högerman. kanon på en spyfluga.”

Han förklarade omgående att 1932 hade Gotland två Gotlänningen stod för en ”rent dagliga högertidningar – men tullvänlig och högerlantmaningen bonderöst trots att napartistisk ståndpunkt”. partiet var öns största. När Tidningen skulle bekämpa Gustaf Svedman uppvaktades ”omogna reformplaner” och i december 1935 sålde han ville inte ha maktförskjutning tidningen till ett lantbrukar”till samhällets lösare elekonsortium som ett år senare ment”. Inget rösträttsivrande även övertog aktiemajoriteten alltså... i Gotlands-Posten som lades Gustaf Svedman ledde högerEggertz flyttade 1897 till ner för att man ville slippa en tidningen Gotlänningen under nystartade Landskrona-Posten. 35 år innan han sålde den till konkurrent.

Senare GA-redaktören August bonderörelsen.

67

SÖDERMANLAND

I Södertälje var brännvin bättre Centerpartistiska Länstidningen i Södertälje det lugnare och lite lättare att hålla reda på har länge varit en tung röst i den politiska tidningens föregångare. pressdebatten, inte minst under Torsten Åtminstone från 1891 till 1948 var tidCarlssons 30 år som chefredaktör till 2007. ningen – eller tidningarna – moderat med Ingen har haft posten längre på tidningen undantag för ett par frisinnade år. Johan Wilsedan starten 1861. Förste redaktören Justus helm Gustafson var tidningens redaktör från Johansson övergav journalisti1906 till 1929 och ansvarig utgivare ken efter drygt två år för att bli ytterligare fem år. Philip Johansson brännvinsdestillatör… tog vid som redaktör från 1929 till Det ansågs mer lönande.

1954. De var de båda stora profiTidningen har också en lerna under de moderata åren. ganska lång moderat historia, Men det har funnits många andra längre än den centerpartistiska. chefer som varit framträdande tidDessutom fanns Länstidningen ningsmän. En och annan har även ofta närmare eller till och med skapat lite lustiga historier kring utanför centerns högerflygel när sig.

Torsten Carlsson skötte ledaravdelningen och skrev flitigt Oftast storsläggan under signaturen TC. Han I Länstidningens jubileumsnumAdolf Hallgren var den förste tillhörde de oftast citerade i mer 2011 berättade Roland Petkände publicisten som ledde pressdebatten, men politik var tersson att redaktören Karl-Erik tidningen, då med namnet Söinte allt för honom. Till och dertelgetidningen Gripen 1882. Otterdahl från 1863 var hetlevmed ett viktigt centermöte rad. Han skaffade sig ovänner kunde han ”skolka” ifrån för därför att han oftare använde en femdagarsorientering, en storsläggan än synålar. En gång pågalopptävling eller fotbollsstod han att den enda bildning som match… stans bokhandlare hade var fettbildning. En annan gång fick han böta Stora profiler efter att ha kastat glåpord efter en Länstidningen har haft en polis. Lite senare fick han böta igen mängd olika namn och fusiodärför att hans hund sprungit lös på nerats än hit och än dit under torget… drygt 150 år. Det är inte helt Också en hämnd från ordningsenkelt att hänga med i svängarmakten! na när man ska följa tidningens Lite värre var det ändå när liv under en mängd logotyper Karl Erik Otterdahl använde tidningen 1960 i en stor artikel efter ägarbyten och konkurser. oftare storsläggan än synå- meddelade att Winston Churchill lar i sin kritik.

Efter de första 75 åren blev var död. Han levde till 1965…

68

SÖDERMANLAND

Södertelge Tidning startades 1861. På Torekällbergets museum har man samlat tryckeri- och sätteridelar från den gamla tiden i en särskild avdelning som påminner om hur Länstidningens föregångare framställdes tekniskt.

Foto: BO ÖSTMAN

Livet som brännvinsdestillatör var både Läns Tidning Gripen. behagligare och mer lönande för bodknodden Efter 30 röriga år på tidningsfronten blev Justus Johansson, som startade Södertelge det lite lugnare. Tre dagar efter att StockTidning 1861. Redaktionen fanns i ett pytholms Läns Tidning Gripen lagts ner 1906 telitet rum bakom hans livsmedelsbutik, men startades Södertälje-Södertörnsposten som var det räckte för att Johansson skulle kalla sig moderat från 1908 efter ett frisinnat startår. ”litteratör” som utgivare av veckotidningen Redaktör var Johan Wilhelm Gustafson som som kom ut på lördagar. blev kvar som ansvarig även sedan tidningen Johansson hade också ett eget tryckeri. Men bytt namn två gånger. 1919 till Stockholms efter drygt två år gav han upp och satsade på Läns Tidning och 1930 efter en ny fusion med brännvinet. återuppståndna Södertelge Tidning från 1891 Det gav utrymme för P R Rosander att ometill Stockholms Läns & Södertälje Tidning. delbart starta Nya Södertelge Tidning. Han Den var moderat till 1948 och därefter luddigt drev den från eget tryckeri till sin död 1880. borgerlig i sex år innan den betecknade sig Han hade då fått en konkurrent i Gripen, Tidsom politisk neutral till 1963. ning för Stockholms län och Östra SödermanDå skedde sista (?) namnbytet till dagens land. Änkan tog över tryckeriet Länstidningen Södertälje, men utan och dottern Fredrika Rosander ändrad politisk tendens. Från 1974 blev utgivare under kort tid, men blev den ”grön” sedan tidningskungen 1882 slogs tidningarna ihop till Armas Morby sålt Länstidningen och Södertelgetidningen Gripen. sina övriga tidningar runt Stockholm Utgivare blev först den kände till Centerpartiet trots att både Dapublicisten Adolf Hallgren och gens Nyheter och Svenska Dagbladet från slutet av 1883 Karl Erik Othade varit intresserade av att köpa terdahl, signaturen Eskil Tune koncernen. vars födelsestad det var svårt Numera ägs Länstidningen av att missta sig på… 1885 startaPromedia-koncernen. Tidningen des Stockholms Läns Tidning med så många och långa namn under LT kort och gott på skylSödertelge. 1891 slogs den ihop årens lopp har nu bara fyra små skylten för tidningen med med Södertelgetidningen Gripen så många långa och tar med ”LT” på tidningshusets hörn till moderat liberala Stockholms vid Storgatan i Södertälje. skiftande namn tidigare.

69

SÖDERMANLAND

Krister Wistbacka, under 14 år chefredaktör för Katrineholms-Kuriren, med de tre tidningar som kom ut samtidigt i stan ett tag på 1920-talet.

Foto: BO ÖSTMAN

Två i Katrinehol(M) I Katrineholm fanns det ett kort tag två moderata tidningar även efter att den senare helt dominerande liberala Katrineholms-Kuriren hade startats 1917. Men så småningom fick Kuriren en svårare konkurrent i Folket (S).

– Ett tag hade Folket faktiskt flera reportrar i Katrineholm än vi, minns Krister Wistbacka, chefredaktör under 14 år och totalt med 33 år vid Katrineholms-Kuriren.

ut med exakt samma innehåll, men med två olika titlar varefter Katrineholms-Postens blev kvar till slutet av 1928. Ingen av tidningarna hade någonsin mera än fyra sidor och upplagorna låg runt 2 000 exemplar. Katrineholms Tidning kom ut på förmiddagar sex dagar i veckan under en handfull år före fusionen medan Posten var eftermiddagstidning tre dagar i veckan.

Anders Emil Andersson var ankaret i Katrineholms Tidning. Han hade ända sedan starten varit placerad i Katrineholm som lokalredaktör i motsats till de fyra företrädarna som chefredaktörer som fanns i Eskilstuna.

Andersson lade grunden till att tidningen fick god spridning även utanför Katrineholm.

Han blev chefredaktör 1892 och satt kvar till 1906. En av efterträdarna, Philip Johansson, var under sina sex år ett tag redaktör för båda moderata tidningarna i Katrineholm plus avläggaren Vingåkers-Posten. Han blev senare redaktör för Stockholms Läns & Södertälje Tidning under hela 24 år.

Trycktes ”hemma”

Katrineholms Tidning började komma ut 1887, men trycktes i Eskilstuna. Först på Eskilstuna-Postens tryckeri och från 1918 på Sörmlandspostens. Men i maj 1924 flyttades tryckningen ”hem” till Bröderna Holmbergs tryckeri (Ragnar, Folke och Holger) i Katrineholm samtidigt som tidningen fusionerades med halvårsgamla Katrineholms-Posten.

Den hade just bröderna intressen i innan Katrineholms tidningsförening tog över båda tidningarna.

Under drygt sju månader kom de därefter 70

SÖDERMANLAND

Kändis på Persson När Göran Persson (S) var kommunalråd i Katrineholm kom han för sent till en presskonferens. Han hälsade ordentligt på Kurirens chefredaktör Krister Wistbacka som kritiserat honom någon dag tidigare innan han inledde: – Jag handhälsade bara på Wistbacka eftersom jag är så förbannat förkyld!

om hur han glatt sagt till Wistbacka att han sett både svettig och bakfull ut på en bild.

Direkt efter partiledarvalet skickade Persson iväg presschefen till journalistrummet för att be Wistbacka komma ut i korridoren. Där stod en upprörd Persson och gav honom order att omedelbart ta tillbaka allt han skrivit!

– Nej, du sa precis Smög i arkivet vad jag skrivit! svarade Göran Persson någon minut innan han ersattes Det finns många hisWistbacka och höjde som partiledare.

Foto: BO ÖSTMAN torier om Persson och rösten.

Wistbacka, som blev något av en rikskändis Varpå Persson blev tyst och snabbt slog till på kuppen. Här berättar han själv. reträtt.

– En dag märkte jag att någon rörde sig – Gjorde jag det...? Ja, då så. i vårt bildarkiv. Då upptäckte jag Göran Kanske en del politiker skulle ha lärt sig Persson. Han hade tagit fram kuvertet med av Wistbackas raka sätt mot Persson. Både bilder av sig själv. När han blev överrumplad partikamrater och andra. sa han att det skadade väl inte om han visade vilka bilder han själv tyckte var lämpliga att Persson-expert publicera.

– Jag har läst många vinklingar på den här och – Lite senare såg vi att någon skrivit på andra historier, säger Krister Wistbacka, men baksidan av några bilder – ”ej lämpliga publijag kan inte påstå att någon är osann… cera”. Ett par mindre smickrande av honom – Visst blev jag lite kändis ett tag. När Gövar borta… ran Persson var i Peking 1996 och pratade om – När Persson så småningom fick frågor om den kinesiska stabiliteten satt jag i Washingintrånget och bilderna i ett TV-program var ton och blev uppringd av Ekot för att komhan rejält i gungning. Jag visste ju att han ofta mentera vad Persson sagt. Det visste jag ju slirade när han satte handen bakom örat… inte, så intervjun spelades upp för mig innan Och handen satt där när han förnekade all jag sa några ord… inblandning!

Wistbacka var Persson-expert, men framhåller gärna något mer unikt han gjort i USA. Persson på plats – Jag är nog den ende som suttit på 33:e Samma dag som Göran Persson valdes till våningen i Washington och skrivit ledare om partiledare skrev Krister Wistbacka kåserande landstingspolitik i Södermanland! om honom i Svenska Dagbladet. Bland annat 71

SÖDERMANLAND

Barnarbetare gav

Två barnarbetare låg bakom starten av vid flera stora tryckerier och var bara 25 år Södermanlands Läns Tidning i Nyköping, när han 1840 lämnade ett företag i Vasa för ”Länsgumman” i folkmun. Per Magnus Feratt starta eget i Umeå, Sveriges nordligaste dinand Lundberg var åtta år när han började tryckeri. Där gav han ut Wester- och Norrbotvid kasten vid Marquardska tryckeriet i tens Läns Tidning.

Stockholm som arrenderades av pappan. Och Lundberg var gift med en finländska. När Anders Fredrik Hellman var elva år när han han erbjöds att överta tryckeriet i Vasa slog fick jobb vid August Törnequists yllefabrik i han till. Det blev en framgång, men efter elva Norrköping. När han var 14 år blev han lärling år brann det ner och Lundberg gick i konkurs. hos just Lundberg som då hade ett boktryck1858 fanns han med i ett bolag som gav ut eri i stan. Han följde sedan med honom till Nya Norrköpingskuriren innan han flyttade Nyköping. till Nyköping 1862 med en tryckeriutrustning Två döttrar och lärlingen Anders Fredrik från Västervik.

Hellman var all hjälp boktryckare Per MagLundberg var redaktör för Södermanlands nus Ferdinand Lundberg Läns Tidning till 1869 och konkurhade när han började ge ut rerade ut Nyköpingsbladet 1867.

Södermanlands Läns Tidning Det hade kommit ut sedan 1832.

1862. Ja, förutom att Karl 1878 sålde Lundberg tidningen till Anton Wetterberg, ”Onkel sin tidigare lärling Hellman och Adam”, hjälpte Lundberg läraren Karl-Gustaf Gustafsson, med tidningens anmälan… som var redaktör till 1887. Han gav ”Länsgumman” skulle tidningen ett lyft både innehållsbli den genom åren mest mässigt och tekniskt. långlivade högertidningen i Vilken politisk inriktning hade Södermanland.

Södermanlands Läns Tidning unAnders Fredrik Hellman börMen lärlingen Anders der de första åren? Enligt programFredrik Hellman blev så små- jade som lärling men slutade förklaringen 1862 var den kluven. som ägare efter 57 år! ningom ägarens kompanjon ”Vi vilja hafva bort allt det som är och tryckeriföreståndare. odugligt eller tydligen visar sig skadligt Han stannade i hela 57 år! och äro i detta fall liberale. Men vi vilja Hans namn är mer förknippat bibehålla det brukbara, det som dock med Södermanlands Läns i någon mån motsvarar sitt ändamål Tidning än någon annans. hellre än att på slump vilja antaga något oförsökt nytt – och äro således även Tryckeriet brann konservative.”

Det var ovanligt att Lundbergs döttrar arbetade vid Tyckte friskt tidningen. Kvinnliga typo1888 överläts Länstidningen, som grafer hade tidigare bara anden allmänt kallades, till ett bolag ställts av Louise Söderqvist som anställde konservative Axel Hjalmar E Nelson var chefi Arboga (se Västmanland).

Otto Kristian Billing som redaktör. redaktör för Länstidningen Lundberg hade varit faktor Han kom från Svenska Dagbladet längre än någon annan.

72

SÖDERMANLAND

Nyköping tidning och stannade i elva år. Nu samlades åsikterna på särskild plats efter att tidigare ha funnits i anslutning till artiklar. Billing var flitig och tog upp både lokala och rikspolitiska frågor. Han tyckte friskt och tvärsäkert. Det blev frän polemik med Katrineholms Tidning, även den moderat, som startades 1887 och delvis hade samma utgivningsområde.

Efter flera namnbyten fick Nyköping till sist liberala Södermanlands Nyheter 1893. Det är värt att notera att tidningen hade moderate Rune Gustafson som redaktör 1962-64, en av NWT-koncernens mer kända chefredaktörer.

Utför under Nelson

Axel Otto Kristian Billing drog vidare till I de här kvarteren trycktes Södermanlands Läns TidFalun 1899 och efterträddes av Karl Gustaf ning från 1862 till 1953. Tidningshuset till höger.

Landgren från högertidningen Vårt Land.

Foto: Nyköping kommuns arkiv Han flyttade tillbaka till Stockholm 1909 som ning längst av alla. Han var också i två år chef korrespondent för högertidningar. för Katrineholms Tidning och var redaktör Efterträdaren Albert Edvard Falck hade och utgivare för Vestmanlands Allehanda tunga meriter som medarbeunder tolv år, 1918-1930. tare i Stockholms Dagblad, Ändå hann han skriva tre Nya Dagligt Allehanda under romaner; Solsidans frestelse sju år och som redaktör för (1924), Hennes Majestäts Lunds Dagblad. Han satt kvar koloni (1926) och Det nya till 1922. Tre år tidigare blev landet (1948). Nelson var SLT daglig. Thore Swedenordförande i Nyköpings borg tog vid till 1930. Under Högerförening under 20 år, hans tid blev kvällstidningen i Södermanlands Högerföreftermiddagstidning. bund under 22 år och var Hjalmar Nelson tillträdde ledamot av stadsfullmäktige 1931. Han blev alla tiders i Nyköping under 20 år. Att långsittare på redaktörstohan dessutom var aktiv i olika len och var kvar till 1952 då loger, ordnar och föreningar tidningen lades ner trots flera tyder på en imponerande centrala stödförsök. När Nelarbetskapacitet. son tillträdde var upplagan Eller är det en förklaring 8 700 exemplar, men när han Första numret av Södermanlands till att det gick utför för avgick bara 2 100 exemplar.

Läns Tidning 1862 hade den lättlästa tidningen?

Hjalmar Nelson ledde latinska stilen i stället för konkurrenSödermanlands Läns Tidten Nyköpingsbladets frakturstil.

73

SÖDERMANLAND

”Wekoblad”namnrikt Södermanlands Läns Tidning var långt ifrån först när den kom ut i Nyköping 1862. Nästan 100 år tidigare fick stan sin första tidning, Nyköpings Wekoblad. Utan ”c” trots att det ofta skrivs dit numera.

Wekobladet startades 1764 på initiativ av självaste N A Bielke. Ansökan beviljades med förbehållet att kyrkoherden eller någon annan i prästerskapet skulle se till att inget anstötligt eller otillbörligt skrevs. Komminister Anders Wirell blev utgivare. Ramarna för utgivningen var snäva. Gifta, födda, döda, priser på varor, huskurer för folk och kreatur, stulet, borttappat, upphittat, förteckning över präster som predikar…

Dömd för utländska nyheter

Nyköpings Wekoblad levde bara i knappt två år. 1772 kom Nyköpings Wecko-Blad (med ”c” och bindestreck). Den ersattes efter ett halvår av Nyköpings Wecko-Skrift och ett år senare var det dags för Nyköpings WeckoBlad igen, men boktryckaren Erik Hasselrot fick sätta punkt för äventyret redan efter ett halvår.

Efter ett nästan femårigt uppehåll

Nyköpings Wekoblad – utan ”c”.

kom Nyköpings Wecko-Blad tillbaka 1779 och följdes av Allmänna Tidningar, Nyköpings Allmänna Tidningar och Nyköpings Wecko-Tidningar till 1785. Då återkom namnet Nyköpings Weckoblad från 1786 till 1804 då tidningen lades ner sedan utgivaren Johan Peter Hammarin dömts för att ha tagit in utländska nyheter och därmed förlorat rätten att ge ut tidningen.

Från 1807 till 1832 kom Weckobladet ut igen och följdes av Nyköpingsbladet med Pehr Eric Winge som utgivare. Ett tiotal tidningar hade alltså haft Nyköping och/eller Bladet i namnet men med diverse utgivare innan Södermanlands Läns Tidning kom ut 1862 och snabbt tog över marknaden. Ett namn som konkurrenten Winge trettio år tidigare försökt blockera genom att begära utgivningsbevis för en tidning med det namnet…

Men Nyköpings Wekoblad från 1764 var ursprunget till en rad tidningar under mer än 100 år!

Billigare med tiden Moderata Torshälla Tidning kom ut varje torsdag, var oftast middagstidning och trycktes aldrig i mer än en färg. Den kostade 2,25 kr plus porto när den startades 1907 av boktryckaren Oskar Liebert Broberg, men bara 2,05 kr 1940 då den ändå hade dubbelt så många sidor… Åtta mot tidigare fyra.

Johan Viktor Hallenius var Torshälla Tidnings stora namn som redaktör under tidningens 39 år. 22 av dem ledde han arbetet till sin död 1931.

Upplagan var kring 500 exemplar år efter år och tidningen trycktes nästan alltid i Eskilstuna i anslutning till Eskilstuna-Posten och Sörmlands-Posten.

74

SÖDERMANLAND

Första tidningen?

Sveriges första tidning kan ha tryckts hos Olof Olofsson Enaeus i Strängnäs 1624 – Hermes Gothicus alltså. Men det är omtvistat om det verkligen var en tidning. Hittills har man bara funnit ett exemplar – med utgivarens anteckningar och med ett tvärt slut mitt i en mening på sidan 40… Ändå placeras Hermes Gothicus av många överst på listan över svenska tidningar med Ordinari Post Tijdender, Post- och Inrikes Tidningars föregångare 1645, på andra plats.

Biskopen Laurentius Paulinus Gothus i Strängnäs hade fått Gustav II Adolfs tillstånd att starta ett tryckeri och boktryckaren Olof Olofsson Enaeus i Uppsala flyttade dit.

Tidningen bar också biskopens namn, Budbäraren Gothus Hermes Gothicus, Sveriges första tidning 1624? fritt översatt.

Om man bortser ifrån Strengnäs Stifts Tidningar 1798 så dröjde det till 1825 innan Hermes Gothicus fick en efterföljare i stan. Strengnäs Weckoblad kom ut 1825 med notiser och kungörelser, men man lovade att där utrymme fanns införa nyheter och berättelser Adolf Fredrik Westerlund tog ”som även kunna ega intresse för Bladets läsare”. över Strengnäs Tidning när 1828 lades tidningen ner och följdes av Södermanlands och pappan avlidit.

Nerikes Annons-Blad och Samlaren. 1845 kom Södermanlands och Nerikes Nyheter ut under ett drygt år innan det var dags för Strengnäs Tidning, som dock upphörde efter ett år. StrengnäsBladet gavs ut 1848 till 1853. Sedan gjorde Strengnäs Tidnings tidigare grundare C P Westerlund ett nytt försök 1854. Nu lyckades han bättre!

Efter ett par år skaffade sig Westerlund ett eget tryckeri och han var själv utgivare fram till sin död 1881. Sonen Adolf Fredrik kallades då hem från Norrtelje Tidning och blev utgivare till 1914!

Aktiemajoriteten hamnade 1914 hos Carl Walfrid Gustafsson som såg till att tidningen blev både moderat och moderniserad.

Han blev utgivare från 1918 till 1943 då sonen Karl Einar Gustafsson blev utgivare. 1949 efterträddes han av E M Gustafsson Rutinerade Anselm Wiberg fram till 1955 då Eskilstuna-Kuriren köpte tidningen. Därmed blev under 14 år chefredaktör var den moderata – och Gustafssonska - epoken slut. för Strengnäs Tidning.

75

SÖDERMANLAND

Mariefreds Tidning Mariefred har en lång egen tidningshistoria.

Nästan 200 år!

Och Mariefreds Tidning tycks ha nio liv.

Den har ständigt återkommit efter namnbyten och nedläggningar. Men att den efter en tid som gratistidning skulle återuppstå som prenumererad så sent som 2006 trodde väl ingen. Och med över 3 000 exemplar i upplaga när invånarantalet inte är mycket högre!

När Mariefreds Tidning lades ner 1953 var upplagan 100 ex och hade aldrig varit över 200 ex sista tio åren.

Långt under isen

– Det skedde en omstart som gratistidning på 1980-talet. När jag flyttade till Mariefred i slutet av 90-talet föreslog jag en utveckling med lite text. Utgivaren Bengt Englund blev intresserad, berättar nuvarande ägaren Anna Löfving.

– Vi hade samarbete med Strängnäs Journalen, men 2004 togs namnet Mariefreds Tidning tillbaka som en bilaga i Journalen. Det blev positiva reaktioner så vi bröt oss ur som egen gratistidning.

– Men det gick dåligt. Vi var långt under isen…

Det var då idén föddes att ge ut en prenumererad tidning igen. Anna Löfving satte huset i pant och lånade en miljon. Men det blev inte mer än 100-talet prenumeranter.

– När det blev känt att vi kanske skulle tvingas lägga ner blev dock uppslutningen enorm. Folk ville ha kvar tidningen. Många prenumererade på upp till fem exemplar och gav tidningar till släktingar och vänner.

I Mariefred med 2 000 hushåll hade vi snart 2 000 ex, gränsen för presstöd.

Tidningen är nu ofta på 44 sidor, morgonutdelas varje torsdag och 3 000 ex passerades med råge i början av 2013. Förklaringen är att man har vidgat området och har cirka 76

Chefredaktören Anna Löfving med dagens Mariefreds Tidning och den med ett litet ”nya” från 1877.

Foto: KLARA LÖFVING

500 exemplar i både Strängnäs och Nykvarn.

Tidningen kommer ut i tre editioner, byter förstasidorna och har åtta anställda.

Man är större än någon gång under nära 200 år!

Apotekare utgivare

Redan i mars 1817 trycktes första numret av Mariefreds Weckoblad hos Johan Edman, en boktryckare från Uppsala. Tidningen kom ut på lördagar och hade fyra sidor. När Edman dog 1824 lades Weckobladet ner.

1826 gjordes ett nytt försök men Södermanlands-Posten blev bara ett år. Sedan dröjde det till 1866 innan Johan August Apelquist gav ut Gripen, Tidning för Mariefreds stad och landsort. Efter ett halvår ersattes den av Mariefreds Tidning med apotekaren August Thunström som utgivare till 1877, men under ett drygt år fick prenumeranterna i stället Nya Södermanlands-Posten som gavs ut av boktryckaren Frans August Öhman.

Utom vid två tillfällen 1872. Då slank den

SÖDERMANLAND

har minst nio liv gamla logotypen Mariefreds Tidning in…

1877 ersattes tidningen av Mariefreds Nya Tidning (med ”Nya” i mycket liten stil) som gavs ut av just Frans August Öhman som hade tryckt föregångaren under tio år. Öhman fortsatte till 1892 och var en mycket speciell person. Han skrev, redigerade, satte och tryckte tidningen helt ensam under en rad år.

Upplagan ska då endast ha varit 75 exemplar så arbetet vekar ha varit en rätt dyrbar hobby.

Men det hindrade inte att han även återupptog utgivningen av Nya Södermanlands Posten (utan bindestreck den här gången)

mellan 1887 och 1890.

Sedan Öhman avlidit 1892 blev Johan Peter Bohman utgivare av Mariefreds Nya Tidning som åter blev Mariefreds Tidning 1905 efter ett par års utgivningsuppehåll.

Lite uppkäftigt beskrev den sig i logotypen som ”Mariefredstraktens enda nyhets- och annonsorgan” – med enda understruket!

Politiskt var den till att börja med moderat liberal och från 1940 moderat. 1953 kom sista numret ut.

Trodde man. År 2006 var Mariefreds Tidning åter på banan!

FAKTA om Moderata tidningar KATRINEHOLMS-POSTEN 1923-1928 Politisk tendens Moderat 1923 Höger 1925 Redaktörer Philip Johansson 1923-1925 Isak Strömvall 1925-1928 Knut Hallonstén 1928 KATRINEHOLMS TIDNING 1887-1924 Politisk tendens Moderat konservativ 1887 Moderat 1912 Redaktörer Anders Emil Andersson 1892-1906 Börje Lundström 1906-1907 James Edgar Kock 1907-1910 Elon Wikmark 1910-1913 Hjalmar Nelson 1916-1918 Philip Johansson 1918-1923 Ernst Hedenström 1923-1924 Philip Johansson 1924 MARIEFREDS TIDNING 1905-1953, 2006Politisk tendens Moderat liberal 1905 Frisinnad 1908 Moderat 1940 Opolitisk 2006 Redaktörer Georg Sylwan 1920-1925 A Flodman 1926-1932 (Mariefred) E Gustafsson 1926-1946 (delvis Strängnäs)

Yngve Andersson 1944-1953 Anna Löfving 2006STOCKHOLMS LÄNS TIDNING (GRIPEN) 1886-1906 och (1891-1906) Politisk tendens Moderat liberal 1891 Redaktörer Olof Per Hjalmar Ekerot 1886 Johan Gustaf Danielsson 1887 Johannes Fredrik Nelson 1887-1893 Karl Johan Wisén 1893-1905 Claes Meurling 1905-1906 Arvid Lundström 1906 STOCKHOLMS LÄNS TIDNING 1919-1930 Politisk tendens Moderat 1919 Redaktörer Johan Wilhelm Gustafson 1919-1929 Philip Johansson 1929-1930 STOCKHOLMS LÄNS & SÖDERTÄLJE TIDNING 1930-1963 Politisk tendens Moderat 1930 Borgerlig 1948 Politisk neutral 1955 Redaktörer Philip Johansson 1930-1954 Sture Olsson 1954-1963

STRENGNÄS TIDNING 1854-1975 Politisk tendens Frisinnad 1900 Ärligt frisinnad 1904 Moderat liberal 1906 Moderat 1910 Liberal 1956 Redaktörer Helge Erneberg 1919-1931 Karl Einar Gustafsson 1931-1949 Ivar Tegfors 1949-1955 Erik Öfverbeck 1955-1956 Ingvar Karlsson 1956-1962 SÖDERMANLANDS LÄNS TIDNING 1862-1952 Politisk tendens Höger 1888 Moderat 1910 Höger 1939 Redaktörer Axel Otto Kristian Billing 1887-1898 Karl-Gustaf Landgren 1898-1909 Albert Edvard Falck 1909-1922 Thore Swedenborg 1922-1930 Hjalmar Nelson 1931-1952 SÖDERTÄLJE-SÖDERTÖRNSPOSTEN 1906-1919 Politisk tendens Frisinnad 1906 Moderat liberal 1908 Moderat 1911 Moderat liberal 1912

77

Moderat 1913 Moderat konservativ 1914 Moderat 1915 Redaktörer Johan Wilhelm Gustafson 1906-1909 SÖRMLANDS-POSTEN 1893-1947 Politisk tendens Moderat konservativ 1893 Moderat 1912 Höger 1924 Neutral 1935 Liberal 1946 Redaktörer Elon Wikmark 1919-1924 Olof Magnusson 1924-1927 Gunnar Widegren 1928-1930 Ernst Georg Rosén 1931-1933 Tore G Wärenstam 1934 Gustaf Appelkvist 1935-1946 Erik Emil Brandt 1946-1947 TORSHÄLLA TIDNING 1907-1946 Politisk tendens Liberal 1907 Moderat 1912 Redaktörer Oskar Liebert Broberg 1907-1909 Johan Viktor Hallenius 1909-1931 Georg Nyström 1932-1939 Edvin Lindkvist 1942-1946

SÖDERMANLAND

Smeder utgivare

Det gick trögt i början för tidningar i järnets betaren Anders Persson Lindström var under och smedernas Eskilstuna. Två av de första ett år från 1865 utgivare av Eskilstuna-Korreutgivningsbevisen utnyttjades inte ens. spondenten.

Handelsbokhållaren David Nyberg fick Högertidningen Eskilstuna Tidning blev 1836 utgivningsbevis för Eskilstuna WeckoAllehandas konkurrent 1867. Den skulle blad, men det finns inte ett spår av tidfinnas kvar i 26 år med en rad litteratörer ningen. Därför pekar allt på att Eskilstuna som utgivare och biträdande redaktörer. Från Tidning var först 1870 tampades de ut 1837. Den omväxlande med gavs ut under Nya Eskilstuna Alleknappt två år av handa och Eskilstuna den kände bokAllehanda tills den tryckaren Pehr tidningen definitivt Elias Norman lades ner 1884. som 1840 gjorde Ungefär samtidigt ett nytt försök hade Eskilstunamed Eskilstuna Posten startats, stans Weckoblad. Det andra högertidning, kom liksom med Lars August föregångaren Ahlgren som redakLars August Ahlgren var Knut Otto Klasén satt kvar ut på lördagar, tör 1883. Han var Sörmlands-Postens förste längst som redaktör under men bara under stans förste store redaktör. den moderata tiden. mindre än två år. tidningsman som Något senare fick Carl Johan Humblé utgivtidigare varit redaktör för Södra Dalarnes ningsbeviset för Eskilstuna-Bladet som han Tidning. Efter ett par år i Eskilstuna jobdock aldrig gav ut. bade han vid flera stora tidningar i Stockholm Först 1844 blev det ordning på torpet. innan han återvände 1893. Då slogs de båda Ingenjören Petter Larsson startade Eskilhögertidningarna ihop till Sörmlands-Posten, stuna Allehanda som efter hans död 1851 fick som Ahlgren i hög grad satte sin prägel på. smedsgesällen Olof Norman som utgivare.

När han återvände till Stockholm 1895 som Denne gav även senare ut Eskilstuna Nya Alkorrespondent för en rad högertidningar tog lehanda 1861. Två år senare var det dags för Knut Otto Klasén vid under tio år.

Eskilstuna Allehanda igen till 1869. SmedsarUnder 1930-talets första del fanns det starka krav från styrelsen på en mer pronazistisk hållning. Tore G Wärenstam, senare Tryckeri redan 1640 i Borås, hade varit chefredaktör sedan 1934 Nyköping hade ett eget tryckeri redan på 1640-talet, mer än hundra år innan Nyköping Wekoblads första nummer kom ut i och valde då att avgå i protest i augusti 1935. mars 1764. Var tidningen trycktes är dock okänt.

Det är oklart vem som varit ansvarig utgivare Däremot hade ett litet tryckeri satts upp 1753 på Hargs gård tidigare under 1935. Tidningens politiska av Peter Momma, Stockholmsvärldens tidningskung på den tiden. Det hette Kongl. Tryckeriet och under 1765 tryckte man hållning blev efter Wärenstams avhopp plötstydligen Wekobladet. I nummer 51 strax före jul förklarade ligt ”neutral” i stället för höger. Under de två man att man ansåg att man borde låta arbetet med tidningen avstanna. Så skedde till 1772 då boktryckare Erik Hasselrot sista åren före nedläggningen 1947 var den tagit över Mommas tryckeri. liberal.

78

ÖSTERGÖTLAND

Adolf Fredric Raams valspråk från slutet av 1700-talet finns på en stor stentavla vid entrén till NT-huset. ”Måtte min Bok-Präss, ägnad uplysningen, icke smädelsen, altid gagna, aldrig skada Medborgare.”

Döden för insändare En insändarskribent (!) i Norrköping dömdes till döden av rådhusrätten för klander mot rikets ständer och kritik mot matpriser. Det var ”högst lastande och föregriplige uttalanden”, ansåg rätten. Hovrätten var inte lika upprörd utan mildrade straffet till fängelse i två veckor på vatten och bröd.

Insändaren var undertecknad med ”Lika godt Hwilken”. Redaktören avslöjade faktiskt skribentens namn, men fick en tids civil husarrest för att han dröjt för länge med att röja honom…

Det var det mest sensationella under första åren då Norrköpings Tidningar kom ut och hade tunt med lokala nyheter. Samtidigt fick allmänna nyheter inte publiceras av hänsyn till tidningarna i Stockholm. Återhållsamheten blev så stor att Norrköpings Tidningar inte hade en rad om att Gustav III genomfört en statskupp när tidningen kom ut tre dagar senare. Efter tio dagar fanns en liten hyllningsdikt till kungen…

Norrköpings Wecko-Tidningar var ursprungsnamnet 1758. Tidningen är i dag den äldsta i landet som fortfarande finns kvar, nu som Norrköpings Tidningar.

Kyrkoherde Reinerus Broocman hade fått

starta ett tryckeri 1723 där han mest gav ut religiösa böcker. Sonen Carl Fredric tog över det 1733 och 1758 fick hans svärson Johan Edman tillåtelse att ge ut en veckotidning.

Men restriktionerna var hårda. Skepps- och resandelistor, personnotiser, insändare och dikter var basmaterialet.

Johan Edman flyttade till Uppsala 1766 och tidningen övertogs av Johan Benjamin Blume. Men det gick utför. Lokala skribenter var sällsynta, tyska översättningar allt vanligare och en nedläggning var aktuell. Bara 70 prenumeranter fanns kvar.

Riksdagens sammanträde i Norrköping 1769 ledde dock till att Blume satsade rejält.

Tidningen hölls vid liv eftersom intresset för mötet var stort.

1775 gifte sig Blumes dotter med handelsmannen Adolf Fredric Raam som ganska snart började sköta tidningen. Hans fru dog och han gifte om sig med Sara Johanna Jansson som skulle bli ett stort namn i tidningens historia. Det var Adolf Fredrik Raam som kortade tidningens namn till Norrköpings Tidningar och formade mottot som huggits in vid stentavlan som finns vid tidningshusets entré (se bilden).

79

ÖSTERGÖTLAND

Första kvinnan tades i Norrköping. Hennes argument var att endast en boktryckare kunde livnära sig i stan – och det gick hem. Ungefär samtidigt satsade hon på tekniska förbättringar vid officinen med bland annat handpressar av järn i stället för trä.

Sara Johanna Raam vid Norrköpings Tidningar blev landets första kvinnliga chefredaktör 1802. Adolf Fredrik Raams änka var ingen framstående publicist och saknade makens ambitioner på det området. Hon lär närmast ha varit lite blyg och anspråkslös, men hon ledde rörelsen med framgång och en stark vilja som framgick av hur hon hanterade de besvärliga kriser som dök upp.

Dessutom stod hon i spetsen för Norrköpings Tidningar under nästan 40 år innan hon dog 1839. Ett rekord som fortfarande ingen efterträdare slagit. När man läser om andra tidningar från den här tiden är det anmärkningsvärt hur täta skiften det ofta varit på ledande poster. Men Sara Raam ledde sin tidning under en presshistoriskt mycket lång period. Dessutom under en tid då många tidningar startades och snabbt lades ner.

Tystnad i Norrköping

Men det var emellanåt en märklig och överförsiktig nyhetsförmedling. Upploppen och pöbelns mord på greven Axel von Fersen inför alltför passiva militärer på Rådhustorget i Stockholm 1810 uppmärksammades inte alls i Norrköpings Tidningar. Axel von Fersen med anknytning till Norrköping och hans syster påstods ha giftmördat tronföljaren Karl August på uppdrag av andra gustavianer, vilket var orsaken till folkmassans vrede. Även ett par försåtliga artiklar i tidningar i Stockholm bidrog till att piska upp hatstämningar, främst Bengt Johan Törneblads ökända fabel Räfvarne i Nya Posten. Den spädde på allt vad aristokrathat heter. Efter mycket uppmärksammade rättegångar friade Svea hovrätt dock i efterhand helt de utpekade från anklagelserna. Men varför tystnaden i Norrköping?

Feghet eller order från högre ort?

Den största kris Sara Raam hanterade var storbranden 1811 som lade hennes gård och tryckeri i aska. Men hon var inte den som gav upp i första taget. En del stilar och verktyg hade räddats undan lågorna och redan efter en vecka kunde hennes tidning komma ut igen från ett provisorium i en granngård. Ett tecken på den energi och beslutsamhet som kännetecknade henne.

Borgmästaren vädjade i Norrköpings Tidningar till invånarna att hjälpa de båda änkor som hade drabbats så hårt av branden – och Sara Raam fick också ett bidrag den vägen på 400 riksdaler. Boktryckare på andra håll i landet ställde också upp för att hjälpa

Fick ”åtvarning”

Hon hade inga opinionsbildande ambitioner och tycks inte heller som grundaren Johan Edman ha samlat tyngre skribenter kring sig.

Hennes styrka fanns på andra plan. Märkligt nog lyckades hon redan första året som utgivare klara sig ur en svår knipa sedan Norrköpings Tidningar publicerat rykten om en svår eldsvåda på Riddarholmen som tidningen fått del av i ett brev från Stockholm.

Hovkanslern tog till brösttoner i en tid med hård censur och då utgivningstillstånd kunde dras in för betydligt mindre övertramp, men Sara Raam lyckades till sist ändå klara sig och tidningen ur den besvärliga situationen. Hovkanslern nöjde sig med en ”åtvarning” och en uppmaning att noggrant övervaka sanningshalten i artiklar särskilt i ämnen som ”kunde sprida oro och bekymmer” i landet.

Sara Raam lyckades också manövrera så att ett nytt konkurrerande tryckeri inte inrät80

ÖSTERGÖTLAND

har rekordet!

Norrköpings Tidningar är Sveriges äldsta tidning som fortfarande kommer ut. 1758 står sig väl i jämförelser med andra tidningar i Europa.

Sara Raam och ett par år efter branden var tryckeriet i Norrköping i klart bättre skick än före branden. Återuppbyggnaden visade att Sara Raam hade stor handlingskraft. Några år senare dök det upp en tänkbar konkurrent, men han backade och Norrköpings Tidningar kunde köpa tryckeriutrustningen billigt och ytterligare förbättra tidningen tekniskt.

Måndagstidning

1828 ändrades logotypen samtidigt som tidningens format ökade. Det ledde till att innehållet genomgick betydande förändringar. Främst blev nyhetstexterna lättare att hitta under ortnamnen, men ökat utrymme ägnades också inrikesnyheter. Predikoturer och personnotiser fick nya platser inne i tidningen. Den uppdelningen fanns sedan kvar under lång tid.

1833 dök konkurrenten Norrköpings Aftonblad upp, men det hämtade mesta materialet från andra tidningar och blev kortlivat. Året innan hade NT börjat ge ut en speciell måndagstidning, Norrköpings-Bladet, som inte avvek särskilt mycket från moder-

tidningen.

När Sara Johanna Raam avled 1839 ärvde dottersonen Christian Törnequist tidningen.

Han hade under flera år varit tryckeriföreståndare och gav tidningen ett större format med tre spalter.

Ultrakonservativt alternativ

Politiskt stod tidningen på två ben vid den här tiden. Man höll både på det bestående och ivrade för reformer. Moderat liberal men inte konservativ. ”Hvarken den röda mös�san eller den hvita bindeln”, hette det. Men redaktören Theodor Björck gav med jämna mellanrum ut en egen tidning, Den Conservative, som var öppet ultrakonservativ - och trycktes hos NT! Christian Törnequist efterträddes i förtid 1860 av sonen Fredrik på grund av sjukdom.

1871 blev tidningen daglig men den expansive Fredrik Törnequist gjorde vidlyftiga affärer och företaget övertogs av ett aktiebolag. Då hade tidningen gått i arv inom samma släkt under 100 år.

81

ÖSTERGÖTLAND

Tog plats bland de 1875 inleddes en ny epok i Norrköpings Tidnings historia. Företaget såldes för 200 000 kr och blev aktiebolag med en stor del av stans ledande personer som aktieägare. Man gjorde en redaktionell uppryckning med nya skribenter och Ludvig Eklund blev chefredaktör.

Han var historielektor och gav tidningen en tydlig plats bland de konservativa efter den tidigare vingliga politiska färden.

Norrköpings Tidningar blev nu ett tydligt politiskt organ. Politiska händelser följdes noggrant både på nyhetsplats och i ledarkommentarer och Ludvig Eklund länkade försiktigt sin tidning in i de konservativa tankegångarna, som Viggo Loos skrev i jubileumsboken ”En avisa genom två sekler”.

Eklund satt kvar som redaktör och utgivare till sin död 1898.

Sundin stor profil

Näste redaktör blev en ännu större profil som satt kvar i drygt 30 år. Erik Sundin var sedan ordförande i styrelsen till 1947. Han höll fast vid den politiska linjen, men var framför allt nyhetsinriktad. Erik Sundin ledde tidningen under en synnerligen händelserik period, inte minst politiskt med försvarsstriden, förbudsomröstningen, unionskonflikten, rösträttsfrågan, tullkampen och första världskriget.

Intresset för tidningen ökade starkt.

Upplagan på 7 000 exemplar vid sekelskiftet tangerade 20 000 exemplar när Erik Sundin slutade 1929. Men det var nog det lokala nyhetsarbetet som gav störst utdelning.

John Börjesson hade varit redaktionssekreterare 1908. Efter ett par år i Göteborg återkom han 1922 och efterträdde Sundin 1929. Han avgick först 1950.

När Erik Sundin avlidit 1946 bildades Erik och Asta Sundins stiftelse och deras aktier överfördes från Norrköpings Tidningars Förlags AB. Avsikten var att gamla och sjuka i Norrköping skulle få del av avkastningen.

I NT:s styrelserum hänger den här målningen av legendariske chefredaktören Erik Sundin som gjordes av konstnären David Tägtström. När porträttet avtäcktes 1945 sa Sundin att han önskade att han genom det fick leva kvar i tidningshuset.

Tidigare högerombudsmannen Lennart Dansk tog över efter John Börjesson och det största som hände under 1950-talet var sammanslagningen med konkurrenten Östergötlands Dagblad 1956. Efter att ha fortsatt utgivningen ungefär som tidigare men i gemensam fastighet fortsatte förlusterna. 1959 slogs morgon- och eftermiddagstidningarna ihop till en gemensam morgontidning.

Dansk var motståndare till att NT inte gavs ut på eftermiddagar. Det betydde också att det var Norrköpings Tidningar som fick stå för den största förändringen. Självklart skapade det oro inför framtiden inom företaget.

Sammanslagningen föregicks av en utred82

ÖSTERGÖTLAND

konservativa ning i vilken Bengt Lundgren från ÖD och Gunnar Henriksson från NT var två tunga namn. Gruppen kallades lite galghumoristiskt för mordkommissionen…

Men fusionen var inte självklar.

Folkpartiet fanns med fram till mållinjen i försöken att överta Östergötlands Dagblad. Inom NT var man starkt oroade över uppvaktningen och rädda för förluster av läsare till ÖD och till Corren av konservativa ÖD-läsare… NT var ju stadstidningen och ÖD tidningBengt Lundgren från ÖD efterträdde Lennart Dansk, till höger, som en mer för landsbygden. chefredaktör för NT när tidningarna fusionerades.

Samgåendet blev en framgång. ÖD:s politiske redaktör Bengt Lundgren blev chefredaktör för nya NorrköSamma vår avgick Ulf Adelsohn som Moderapings Tidningar. Han hade tidigare varit chefternas partiledare och NT förordade Anders redaktör för Hallands Dagblad under större Wijkman som efterträdare. Men det blev Carl delen av 1950-talet och skulle sitta kvar på Bildt.

NT i nästan 20 år.

Norrköpings Tidningar var också den enda tidning som inte publicerade namnen på polismördarna i Malexander inom tidningens Brann för politik område. Det var Bredenbergs beslut och Bengt Lundgren har beskrivits som mannen visade på en stor självbakom NT-ÖD, men det fanns ständighet. även andra som hade stor delaktigI samband med att het i den lyckade fusionen. Lundhan slutade fanns han gren var redaktionsledaren som med på affärstidningen brann för det politiska och var en Resumés lista över langång aktuell som högerns partisedets mäktigaste persokreterare. Han pensionerades 1979. ner med motiveringen: Efterträdaren Gunnar Henriksson var NT-medarbetare sedan ”Rakryggad mångårig 40-talet. Han hade en tydlig chef som inte alltid går den politiskt korrekta vägen, en politisk profil, men skrev också en skarp röst på högerflygeln.” lång rad böcker, även långt efter Anders Nilsson, pensioneringen. sedan många år redakKarl-Åke Bredenberg tog över tionschef på Östgöta 1986 och blev kvar under 22 år.

Correspondenten efHan hade lett näringslivsredaktioterträdde Bredenberg nen, men varit ledarskribent både Karl-Åke Bredenberg var chefredaktör under 22 år.

2009. på NT och Svenska Nyhetsbyrån.

83

ÖSTERGÖTLAND

”Mordpatrullens” Gunnar Henrikson i Norrköping är en av få journalister som har ingått i en ”mordpatrull”. Åtminstone kallades den tremannadelegation det som 1958 skulle utreda och genomföra en sammanslagning av Norrköpings Tidningar och Östergötlands Dagblad som funnits under samma hatt sedan 1956. De båda andra i kommissionen var ÖD:s nye politiske redaktör Bengt Lundgren och den rätt färske ekonomichefen Martin Englund. Revisor Olof Bröte fanns med på ett hörn för att assistera.

Det var onekligen märkligt att chefredaktörerna Hadar Hadarson och Lennart Dansk inte deltog – båda var dock emot ett samgående och hade väl inte så mycket att tillföra.

De försvann också ur bilden när fusionen blev verklighet. Inte heller verkställande direktören Harald Molander fanns med trots att hans plats borde vara självklar. Men Martin Englund ansåg det förmodligen lönlöst att tala med honom i den här frågan, enligt minnesanteckningar av Bengt Lundgren.

Stor daglig förlust

– Innan vi gjorde slag i saken måste Norrköpings Tidningars pampiga 200-årsjubileum genomföras, kommer Gunnar Henrikson ihåg.

– Det var viktigt att det inte påverkades av något som kunde förstöra stämningen. Därför sköt vi vårt arbete framför oss i snigelfart en tid för att inte störa det pampiga firandet.

Sedan blev det en intensiv spurt före julhelgen. Men arbetet i den lilla gruppen gick överraskande bra.

– På julaftonsmorgonen 1958 presenterade vi förslaget. Det var vår julklapp till styrelseledamöterna... Utredningsförslaget var inte långt som en normal juldeckare, men tveklöst innehöll det ändå rikligt med spännande moment.

I dag skulle man knappast presentera ett så omvälvande förslag samtidigt som jultomten knackar på dörren. Men den ekonomiska

verkligheten krävde snabb handling. Tidningarna gick med 2 000 kr i förlust varje dag. Det var mycket pengar på den tiden. En tidning måste läggas ner och den kvarvarande Norrköpings Tidningar skulle komma ut på morgonen i stället för eftermiddagen. Något av ett vågspel det också.

Styrelsen fick också uppseendeväckande kort betänketid inför ett så viktigt beslut. Telefonerna gick röda under jul- och mellandagarna. Man räknade och vred på siffrorna och försökte få grepp om både besparingseffekter och hur upplagan kunde påverkas av den nya produkten.

– Redan dagen före nyårsafton hade styrelsen sitt avgörande sammanträde, minns Gunnar Henrikson.

– Det var väl förberett genom underhandskontakter och långa diskussioner under mellandagarna. Och verkligheten krävde ett mycket snabbt agerande. Pengarna rann ur kassan. Styrelsens ordförande Martin Skoglund kunde därför låta klubban falla efter en kortare diskussion.

– Därmed inleddes ett nytt kapitel i Norrköpings och Östergötlands mediehistoria.

Det skulle bli lyckosamt.

– Och hela processen gick faktiskt förvånansvärt gnisselfritt trots de stora förändringar som genomfördes och trots de avgångar som blev nödvändiga.

Skrev allt lokalt

Gunnar Henrikson kom till Norrköpings Tidningar som reporter och kåsör redan 1946 och avgick som chefredaktör 1985. Han arbetade på en kortlivad folkpartitidning i Linköping innan han började studera i Uppsala och skrev därifrån i Östergötlands Dagblad. Efter en tid vid Eskilstuna-Kuriren och Arboga Tidning sökte Gunnar Henriksson jobb på Norrköpings Tidningar – och där blev han kvar.

Gunnar Henriksson var en journalistisk 84

ÖSTERGÖTLAND

hårda julklappar

Gunnar Henrikson fann en gammal hederlig Halda skrivmaskin vid ett besök på NT-redaktionen 2013. Ett minne från svunna tider…

Foto: Bo Östman

allätare, men efter fusionen i Norrköping blev han politisk redaktör med Bengt Lundgren som chefredaktör.

– Bengt Lundgren var ju starkt politiskt engagerad och hade avbrutit en karriär i Stockholm för att komma tillbaka till tidningsbranschen.

– Han skrev gärna och ofta, men bara rikspolitik. Det lokala kände han inte lika starkt för så på det området fick jag härja fritt. Därför svarade jag för de kommunal- och landstingspolitiska kommentarerna och även för regionala frågor.

Arbetet mellan dem fungerade bra, trots att Gunnar Henrikson ibland upplevde det svårt att rubba Bengt Lundgren när han bestämt sig för en linje... Det var också naturligt att rutinerade Gunnar Henrikson tog över chefskapet när Bengt Lundgren gick i pension 1979.

Då hade Ragnar Wennerström varit VD sedan 1972. Han efterträddes 1984 av Sven

H Ericson som satt kvar till 1997. Då tog Björn Jacobsson vid och blev den som inledde den stora NT:s expansion. Lennart Foss tog över 2008.

– Det hände mycket nytt inom tidningen under mina år som chefredaktör med datoriseringar och annat. Det tekniska lade jag mig aldrig i, men jag minns att vi gjorde ett köp av en ny tryckpress som skakade om oss ekonomiskt.

Efter pensioneringen fortsatte Gunnar Henrikson att skriva även på kultursidan och han författade dessutom ett antal böcker. Om skolans historia i Norrköping, om hantverkets historia, ett par företagsmonografier och diverse reseböcker.

1998 gav Gunnar Henriksson ut fortsättningen på Norrköpings Tidningars historia, En avisa för nytt sekel. Strax före 90-årsdagen kom hans bok om talmannen Martin Skoglund. Sedan började han att skriva på sina egna memoarer!

85

ÖSTERGÖTLAND

– Flera ben och bläckfiskarmar! merby Tidning, men före bytet till Norrköping gällde sedan olika jobb vid Östgöta Correspondenten.

Det var där Anders Nilsson fick sin journalistiska bas som reporter, nyhetschef, redaktionschef. På 1990-talet var han också under några år ansvarig för redaktionen i Motala när Corren satsade hårt på att slå ut Motala Tidning. Men trots en bra journalistisk produkt nådde man inte riktigt fram till målet.

I dag ingår både Östgöta Correspondenten och Motala Tidning i Norrköpings Tidningars Media AB… Vem kunde ana det 1995? Men det kunde ha sett annorlunda ut. För 30-talet år sedan lade faktiskt Östgöta Correspondenten ett bud på Norrköpings Tidningar som då var inne i en jobbig period när det gällde ekonomin. Men det ändrades snabbt. Affären gick i motsatt riktning och Anders Nilsson kom ungefär samtidigt till NT.

– Norrköpings Tidningar ska stå på flera ben och helst ha armar som en bläckfisk!

Anders Nilsson är publisher eller tidningschef i modern kostym. Han betonar starkt betydelsen av att man jobbar via flera olika kanaler för att nå fram till så många mediekonsumenter som möjligt. Papperstidning, webb, mobil, TV, radio…

– Journalistiken är i dag mer levande än någonsin, men den finns i flera olika kanaler.

Det är det nya som det är nödvändigt att vi anpassar oss till.

– Vi har också förändrat NT väldigt snabbt under de senare åren. Det gäller att hela tiden utveckla innehållet utan att stanna upp.

Vi jobbar hårt med blicken framåt.

Anders Nilsson kom till Norrköpings Tidningar 2009 som tidningens förste publisher efter åtta år som redaktionschef på Östgöta Correspondenten. Första kontakten med journalistiken var dock på Kinda-Posten/Vim-

”Pippi Långstrumps bror”

Anders Nilsson är kanske inte världens starkaste man trots att han är bror till skådespelerskan Inger Nilsson, mest känd som Pippi Långstrump i TV- och långfilmer. Men efter några få år med Anders Nilsson som redaktionschef på Östgöta Correspondenten fick tidningen utmärkelserna Årets redaktion i Sverige 2006 och Årets Dagstidning 2007.

När han hade flyttat till Norrköping 2009 blev tidningen Årets Dagstidning 2011…

Knappast några tillfälligheter! Även om Anders Nilsson själv understryker att Årets Dagstidning är ett kollektivt pris för sälj, marknad, redaktion.

Norrköpings Tidningar fördubblade antalet

Dagens chef Anders Nilsson tillsammans med Gunnar Henrikson, tidigare chefredaktör och mångårig politisk redaktör som anställdes på tidningen 1946 och vid 90 års ålder fortsatte att ge ut böcker…

Foto: BO ÖSTMAN

86

ÖSTERGÖTLAND

– Journalistiken är mer levande än någonsin, men den finns i flera kanaler, understryker Norrköpings Tidningars publisher Anders Nilsson.

Foto: Bo Östman

unika besökare på webben mellan 2009 och 2013.

– Allt som är allmänt känt lägger vi ut på webben numera. Hänt och känt, alltså.

Det gör papperstidningen mer unik. Den kan granska och fördjupa mera. Och de som jobbar med webben drar också fram egna nyheter. Totalt sett ger det konsumenterna bättre produkter.

Norrköpings Tidningar har ju växt så att det knakat under de senaste åren och i dag finns därför ett brett journalistiskt samarbete med tidningsföretag runt om i landet.

– Från Norrköping läser vi exempelvis TVnyheter för fem olika tidningars stationer från Luleå i norr till Helsingborg i söder. Vi har främst rekryterat medarbetare från TV4, men även några från SVT, eftersom just nyhetsuppläsning ställer speciella krav.

– Med TV kommer vi också lite närmare folk än via de andra kanalerna.

Tuff i krönikor

Anders Nilsson är chef och ansvarig för ledarredaktionen, men har delegerat ansvaret till två politiska redaktörer, Hans Stigson Michajlov och Mattias Olsson.

– Båda är väldigt självgående, men jag har väl ändå bidragit med en del nya element.

Min uppfattning är också att det är viktigt att vi driver olika frågor med regionens bästa för ögonen.

– Själv medverkar jag aldrig på ledarsidan.

Däremot har jag krönikor Löpsedeln som hänger på på nyhetsplats NT-redaktionen påminoch där kan ner om utmärkelsen Årets jag skriva om Dagstidning 2011. aktuella frågor.

Lokala eller rent allmänna. Det man för stunden pratar om i fikarummen, kanske. Och jag kan nog vara ganska tuff i krönikorna.

– Men jag tar förstås också upp mediefrågor och återkommer ofta till vikten av oberoende medier som granskar allt och alla.

– Själv håller jag mig också borta från diverse organisationer och sammanslutningar som exempelvis Rotary. Sådana bindningar går naturligtvis inte ihop med den granskande journalistik som ingår i vårt viktiga uppdrag!

87

ÖSTERGÖTLAND

– Aldrig förr så många betraktare – Vi har aldrig haft så många betraktare som i dag och konkurrensen har inte heller varit större, säger Lennart Foss, koncernchef i Norrköpings Tidningars Media AB. Det kanske är dags för ett nytt begrepp efter alla år med TS-upplagor och räckvidder? ”Betraktare” för ju in nya medier i totalbilden.

– Vi bedömer framgångar utifrån helheten.

Betraktare, intäkter, kostnader för varje enhet.

NTM omsätter knappt två miljarder och har ungefär 1500 årsanställda. I koncernen ingår bland andra Norrköpings Tidningar, Östgöta Correspondenten, Motala & Vadstena Tidning, Folkbladet, Upsala Nya Tidning, Norrländska Socialdemokraten, NorrbottensKuriren, Gotlands Allehanda, Gotlands Tidningar, och Västerviks-Tidningen. Dessutom TV- och radiostationer över hela landet plus ett antal gratistidningar.

Inte bara Ridderstads

När Lennart Foss kom till Norrköping i maj 2008 var en rad stora uppköp redan avklarade av företrädaren Björn Jacobsson, som presenteras på sidorna om Gotland.

– Jag började första dagen med en extra bolagsstämma i Linköping för att besluta om ny styrelse för Östgöta Correspondenten som NT då hade köpt. Bolaget hade faktiskt många aktieägare och inte bara familjerna Ridderstad. NT ägde en andel liksom Herenco-koncernen i Jönköping, berättar Lennart Foss.

– Dessutom fanns cirka 200 personer med enstaka aktier. Anställda och andra som kanske tyckte att det var intressant att gå på 88

bolagsstämmor…

– Men redan i oktober 2008 hade vi 100-procentig kontroll mot cirka 70-procentig i maj. Per Soldan Ridderstads stiftelser fick drygt 10 procent i NTM mot sina aktier i Corren.

Byggde om koncernen

Ägarbilder förändrades på kort tid sedan Norrköpings Tidningar på allvar börjat visa intresse för andra tidningsföretag. Tidigare fanns Västerviks-Tidningen som den enda satelliten efter ett samarbete som inletts redan 1962.

– Vi byggde om koncernen när jag kom till NTM, säger Lennart Foss som i tio år var koncernchef för VLT AB, bland annat när man köpte en tredjedel av centertidningarna.

Han har även varit VD för Expressen.

2009 gjordes en geografisk uppdelning med sju bolag i koncernen NMT. Norrköpings Tidningar och Östgöta Correspondenten bildade egna divisioner i bolaget Östgöta Media.

– Det viktiga för våra varumärken var en bra redaktion och annonsavdelning. Resten centraliserades till Norrköping. Alltså ekonomi, kundservice, prenumeration, fakturering, it osv.

– Så skulle vi få en effektiv och högkvalitativ verksamhet.

Både Norrköpings Tidningar och Östgöta Correspondenten trycks numera i Linköping.

I samma trycksal finns även övriga NTMtidningar i Östergötland liksom VästerviksTidningen, smålänningen i klassen...

1956 gjordes en fusion mellan Norrköpings Tidningar och Östergötlands Dagblad. Efter stora förluster beslutade man att satsa på en

ÖSTERGÖTLAND

Lennart Foss, koncernchef i NTM AB, byggde om koncernen med fokus på bra redaktioner och annonsavdelningar. Övrigt centraliserades.

Foto: BO ÖSTMAN

enda tidning från sommaren 1959. Kan historien upprepas med Norrköpings Tidningar och Östgöta Correspondenten under samma tak även redaktionellt?

– Correns varumärke kommer att finnas kvar som prenumererad tidning så länge som jag ser det, säger Lennart Foss.

– Men tidningen hade knappast klarat sig som ensam spelare. Inte heller Motala & Vadstena Tidning som vi köpte 2012.

tidningar ägarpress?

– I dag är det makt på flera ställen. Flera påverkar i olika led med sina speciella kunskaper.

– Ägare har en ambition med utgivningen.

Den kommer till uttryck på våra ledarsidor.

– Men makten är bredare än tidigare.

– Sedan har det förstås blivit mer komplicerat med nya medierna.

Pusslet inte lagt

Lennart Foss har nästan 40 befattningar i svenskt näringsliv och branschbeteckningen är bred. Men att han har varit filmsamordnare förvånar kanske. 2011 fick han i alla fall regeringens uppdrag att förhandla fram en långsiktig och breddad samverkan inom filmbranschen. Och lyckades också knäcka en tidigare besvärlig nöt som många gått bet på, men som kan betyda att vi får mer svensk film framöver. Inte bara på biografer utan även filmer som görs för dvd eller som ses på datorn.

– Men någon filmstjärna har jag aldrig varit… Ingen filmvetare heller. Bara en förhandlare med ett uppdrag av regeringen som jag gick i hamn med – på övertid.

Och förhandlare får aldrig några Oscarstatyetter! Inte ens när de syr ihop avtal som ingen trodde skulle gå att sy ihop.

NTM har koncentrerat verksamheten till Östergötland, Norrbotten, Uppland och Gotland. Är det där satsningarna sker i framtiden eller höjer NTM blicken ytterligare?

– Jag tror inte att pusslet har lagts färdigt.

Vi köpte ju Motala & Vadstena Tidning av Stampen och vi fanns på banan tillsammans med Gota Media när centertidningarna såldes.

– Strukturförändringarna fortsätter. Inte bara när det gäller prenumererade tidningar utan även annat som har med media att göra, – I konkurrenshänseenden hände inte så mycket för dagspressen förrän i slutet av 1980-talet. Då började man rita nya kartor.

Det talas ibland om ägarpress, redaktörpress och partipress. Eller siffror, bokstäver eller politik som ledstjärnor. Tillhör NTM-

Fick ingen Oscar…

89

ÖSTERGÖTLAND

Riktiga moderater!

– Vi är de riktiga klassiska Moderaterna!

Hans Stigsson Michajlov och Mattias Olsson på Norrköpings Tidningars ledarredaktion sticker inte under stol med hur de ser på tidningens ledarsida.

– När det dyker upp principfrågor så är vi trygga i vår uppfattning medan Moderaterna på riksplanet inte varit särskilt principfasta.

– En god vän kan också göra fel.

Då anser vi att det är vår plikt att påpeka det, understryker Mattias Olsson.

Och Hans Stigsson Michajlov fyller i: – Ta Nato-medlemskapet exMattias Olsson och Hans Stigson Michajlov på NT:s ledarredakempelvis. Det är inte värt att driva tion menar att de företräder den klassiska moderata politiken. frågan till regeringskris, men debatFoto: Bo Östman ten kan inte bara få dö ut. Därför framför vi med jämna mellanrum vad läsarna som verkar uppskatta den linje som vi vi tycker. driver, säger Hans Stigsson Michajlov.

Mattias Olsson pekar på en annan fråga Norrköpings Tidningar har oftast in- och som ett tag var ett hett moderat krav, men utrikespolitiska ledare, men det lokala glöms som försvann djupt in i glömskans garderob. ändå inte bort.

– Moderaterna har ett stämmobeslut på att – Att skriva lokalt bara därför att det är man vill avskaffa landstingen. Så vi påminner lokalt är dock meningslöst, tycker Mattias gärna om det beslut som finns.

Olsson.

– Och kravet på författningsdomstol driver – Det är inget egenvärde att skriva lokalt vi, en gammal moderat käpphäst som det – men nästan, tycker Hans Stigsson Michajblivit tyst kring trots att vi har lagar som går lov… mot varandra.

Mattias Olsson är pessimistisk när det gäller den kommunala utvecklingen i NorrOberoendet framgår köping.

Norrköpings Tidningar är moderat rätt och – Vi har för svag opposition här. Borgerliga slätt. Man anser inte att man behöver betona valsegrar på riksplanet har skakat om Socinågot oberoende gentemot Moderaterna. Det aldemokraterna, men oppositionens ledarska framgå av vad man skriver att man driver skap har varit för dåligt för att åstadkomma sina egna linjer. förändringar.

– Vi tycker olika ibland, men upplever ändå – Men stans befolkningsstruktur ser inte relationerna till Moderaterna som goda. Och ut som på 1960-talet så det borde vara möjvi får också så många positiva reaktioner från ligt.

90

ÖSTERGÖTLAND

NT räddar spårvagnar Utan Norrköpings Tidningars kampanjer hade nog inte Norrköping haft några spårvagnar. Tidningen har målmedvetet slagits i spalterna för spårvagnarnas fortsatta existens. Invånarna har slutit upp bakom dem i fyra ”folkomröstningar” som NT ordnat, men politikerna har varit väsentligt mindre engagerade. Däremot har de tvingats retirera på grund av NT:s tuffa ageranden och det massiva stödet från norrköpingsborna som varken var mottagliga för ekonomiska eller trafiktekniska argument.

– 1993 kom äntligen ett beslut om att satsa på spårvagnarna. De skulle rustas upp och förnyas, konstaterar förre chefredaktören Gunnar Henriksson.

– Visst bedrev vi kampanjjournalistik under decennier!

Men politikerna gav sig inte ändå. 1995 ville tekniska nämnden byta färg på vagnarna.

Från gult till rött i samband med upprustningen.

– Då kom nästa uppror. NT ordnade en omröstning och 4 000 personer ville ha kvar

Gula spårvagnar – tack vare NT!

Foto: Bo Östman

de gula och bara 200 att de skulle bli röda i stället.

Politikerna vek sig ännu en gång. Inte ens färgen vågade de ändra på efter ännu en NTkampanj. Trots att röd färg säkert tilltalade majoriteten av politikerna mest…

Även sommarledare…

Chefredaktören Ludvig Eklund gav 1875 Norrköpings Tidningar en klar politisk färg – blå. Han var den förste som såg till att tidningen konsekvent och kontinuerligt följde politiken. Eklund kommenterade också dagligen politiska händelser i riket, riksdagen eller utomlands. Han gav läsarna tydlig information om vad som skedde – och om hans uppfattningar.

Ludvig Eklund var en oerhört flitig skribent. Det gick så långt

att Sydsvenska Dagbladet till sist suckade uppgivet över tidningar som inte ens kunde låta bli att skriva om politik under sommaren, ”särskilt under så vackra somrar som innevarande”. Ludvig Eklund svarade i NT att Sydsvenskan ”fick ursäkta att andra blad inte hyste samma likgiltighet för händelserna och inte så magnifikt blickade ned på livets växlande skådespel”.

Ibland var det lustiga inslag i lokaltidningarna. Som när 91

Östergötlands Dagblad skrev att ”lektor Eklund efter långvarigt övervägande beslutat sig för att icke medfölja Andrée på ballongexpeditionen”. Eklund var känd för sin rädsla för förkylningar, skrev Viggo Loos i NT:s jubileumsbok 1958, så telegrammet om polarfärden orsakade stor förvåning. Meteorologen ”Doktor Ekholm” hade dock blivit ”Lektor Eklund” i hastigheten på ÖD-redaktionen…

ÖSTERGÖTLAND

ÖD hade tyngsta Östergötlands Dagblad var länge länets enda morgontidning – och hade de tunga namnen som chefredaktörer. Efter starten i Linköping 1890 gick den så bra utanför stan att man redan efter fem år flyttade till Norrköping.

Valfrid Södergren hade bred journalistisk bakgrund. Han grundade Östergötlands Dagblad på initiativ av en frihandelsvänlig grupp ledd av brukspatron Karl Ekman i Finspång.

Främsta anledningen till en liberal tidning var tullstriden. Södergren hade medarbetat i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, grundat Göteborgs Nyheter och varit medarbetare i Stockholms Dagblad.

Redan 1893 gav ÖD ut en upplaga i Linköping och en i Norrköping. De bytte lokala annonser men hade oftast samma redaktionella text. Södergren var med vid flytten till Norrköping, men efter ett år där blev han redaktör för Göteborgs-Posten.

1921 flyttade Östergötlands Dagblad in i fastigheten vid Drottninggatan.

Bröt med liberalerna

Sedan blev det drag under galoscherna. Karl Hammarberg från Dagens Nyheter fick aktiemajoriteten sommaren 1897, tog över som redaktör i oktober och ett halvår senare var han ensam ägare… Han var liberal, men rörde sig allt mer åt höger med rösträttsfrågan som bräckjärn. Till sist var tidningen konservativ. ÖD:s brytning med liberalerna skapade en politisk och ekonomisk kris, men den blåste över. Upplagan ökade raskt mot 15 000 exemplar i början av 1920-talet.

Karl Hammarberg avgick 1913 för att efterträda Gustaf Gustafsson som ombudsman i riksorganisationen för Allmänna Valmansförbundet. Ny redaktör blev Viktor Millqvist från Aftonbladet, som dock avled efter tre år.

Då återkom just Correns tidigare chefredaktör Gustaf Gustafsson till Östergötland. Han hade skaffat sig aktiemajoritet i Östergötlands Dagblad 1916 och avgick som huvud92

redaktör för Stockholms Dagblad våren 1917 för att ta över efter Millqvist.

Därmed fick tidningen ytterligare en journalistisk tungviktare i ledningen. Gustafsson var ett aktat namn i presskretsar och hade också många ledande poster i tidningsorganisationer.

Bytte tvärt sida

Gustaf Gustafsson satt kvar till 1930 och efterträddes av en annan av Östgöta Correspondentens tidigare redaktörer, Ivar Anderson.

Han hade varit chefredaktör för Corren sedan 1917, men bytte tvärt sida och blev även huvudägare till Östergötlands Dagblad. Anderson satt kvar till 1940 då han blev Svenska Dagbladets huvudredaktör under 15 år. Därmed hade Östergötlands Dagblad 23 år i rad haft en av Correns gamla chefer som redaktör.

ÖSTERGÖTLAND

redaktörerna…

Under större delen av perioden, 1916 till 1935, var dock Johan Johnson ansvarig utgivare. Han efterträddes av Hadar Hadarson fram till samgåendet mellan tidningarna i Norrköping 1959.

Hadar Hadarson Hadar Hadarson blev ÖD:s blev också redaktör siste chefredaktör 1959. när Ivar Anderson flyttade till Stockholm.

Ivar Anderson sålde en del av sina aktier i Östergötlands Dagblad till Östgöra Correspondentens ägarfamilj Ridderstad, men behöll en betydande minoritetspost. Ridderstads hoppades på samordningsmöjligheter, men det gick väldigt trögt därför att konkurrenskänslan fanns både hos personalen och i väggarna vid båda tidningarna...

När familjestriderna var som hetast sades avtalet om samarbete upp. Ridderstads behöll dock aktierna fram till försäljningen till Norrköpings Tidningar 1956. 1948 blev Eskils Ridderstads son Christer VD för ÖD. Han tog försiktigt upp samtal om samarbete med kollegan Harald Molander på NT.

Ledde facket

Östergötlands Dagblad hade samtidigt en klart positiv upplageutveckling under Hadar Hadarsson. Från 12 700 exemplar 1941 till nästan exakt 20 000 varje år under hela 1950-talet med rekordnoteringen 21 400 ex året före fusionen.

Hadar Hadarson hade en lite udda bakgrund. Skiljelinjen mellan anställda och arbetsgivare var inte alltid glasklar på den tiden… Att Hadarson blivit utgivare 1935 hindrade inte att han året därpå ställde upp

som ordförande i Östergötlands Journalistförening under en treårsperiod. Dessutom var han en av Östergötlands två ombud vid Journalistförbundets kongress i Örebro 1937. När han Gustaf Gustafsson, tung poblev huvudredaklitiker och chefredaktör för tör 1940 lämnade ÖD mellan 1917 och 1930. han dock arbetstagarföreningens ledning efter att ha suttit i den som ordförande och vice ordförande under nästan hela 1930-talet. ÖD var tidigt ute med egna anställda fotografer. Sigge Wallin var den förste i Norrköping 1951 och ett par år senare blev Rolf Olsson ÖD:s andre fotograf.

Aktiepost hinder

1955 inleddes förhandlingar mellan NT och ÖD, men i bakgrunden fanns folkpartiet som ville ha en tidning i länet. Förhandlingarna gick så långt att man hade vidtalat en möjlig chefredaktör, Jönköpings-Postens ansvarige utgivare och andreredaktör Eric Jonsson. Ett problem var Ivar Andersons minoritetspost och hans optionsrätt på ÖD-aktierna om det blev aktuellt med försäljning till någon utanför högerkretsen.

Våren 1956 var affären mellan ÖD och NT i hamn. Tidningarna fortsatte att komma ut som tidigare, en på morgonen och en på kvällen. Det ledde till förluster i stället för motsatsen, men 1959 tvingades det till sist fram en gemensam morgontidning, NT-ÖD. Upplagorna på 20 900 resp 24 900 blev en gemensam på 38 000 exemplar. Ett tapp på ”bara” 7 800 ex.

93

ÖSTERGÖTLAND

Kråkvinkels lymmel Kråkvinkel och Östgöta Correspondenten blev västgöten Henrik Bernhard Palmaers stora arv till eftervärlden. Han var satirikern som betraktade Linköping som en efterbliven småstad, men det hindrade inte att han 1838 i just Kråkvinkel startade en tidning som väckte uppmärksamhet i hela landet.

Men ”den kvickaste lymmeln i landet” var lat också. När han efter ett generalangrepp på skalden Esaias Tegner fick ett fint kontrakt med Aftonbladet så orkade han inte ens skriva en artikel i månaden utan åkte hem.

Och när han fått Carl Fredrik Ridderstad som medredaktör 1840 skrev han sällan. Som riksdagsman odlade han främst rollen som omtyckt lustigkurre bland kolleger…

Men Henrik Bernhard Palmaer hade stor framgång när han startade Östgöta Correspondenten efter att inte ha fått de

lärartjänster som han var kvalificerad för.

Hans tuffa lite chockerande stil på Aftonbladet hade kanske skrämt en del. Östgöta Correspondenten fick en bra start. Konkurrensen var inte Carl Fredrik Ridderstad tog över så allvarlig från Corren 1842 och den ägdes av familjen till 2008.

LinköpingsBladet som grundades 1794. Det levde till 1851 som en efterföljare till Linköpings Weckoblad. Kvicke Palmaer skapade stor nyfikenhet på Corren.

Hans fräna sätt att uttrycka sig och ibland angripa personer rätt hänsynslöst väckte stort intresse runt om i landet. Men hans satiriska ådra tycks inte ha uppfattats lika positivt hemmavid. Tidningen överlevde tack vare Carl Henrik Wallberg, som redan efter ett år tog hand om redigeringen, och medredaktören från 1840 Carl Fredrik Ridderstad, som två år senare övertog företaget.

Ekonomiska problem

Redan efter fyra år ledsnade ekonomiskt problemtyngde 40-årige Palmaer på tidningsarbetet. Men inte helt. Han medverkade i skämttidningar i Stockholm och skulle komma tillbaka till Kråkvinkel efter riksdagsåren för att starta veckotidningen Östgötha Gazetten som efter två nya namn dog med Palmaer 1854.

Med Ridderstad och Wallberg vid rodret fick Corren en mindre utmanande framtoning. De satsade på nyheter och byggde upp ett nät med korrespondenter. Tidningen

Satirikern Henrik Bernhard Palmaer startade Östgöra Correspondenten 1838.

Litografi ur Nordstjernan 1848

94

ÖSTERGÖTLAND

startade Corren… började också vika från den liberala linjen och förflutet vid högkyrkliga Vårt Land under närma sig det moderata lantmannapartiet och elva år. Han blev så småningom en av de mest blev allt mer inflytelserik. 1855 fick tiduppskattade journalisterna i landet. Gustaf ningen politiska ledare, men bara med dagens Gustafsson förde in Corren i den politiska datum som rubrik! På 1880-talet togs steget i debattens centrum. Han tog också initiativ konservativ riktning under tullstriderna. till Högerpressens Förening 1909 som han Ridderstad blev kvar i 46 år och Wallberg ledde första året. ända till sin död 1903 då han var 93 år! De Men Gustafsson var också en av högerlehade lett tidningen ensamma fram till 1870 daren Arvid Lindmans nära rådgivare. Han då Reinhold Ericson anställdes, signaturen flyttade till Stockholm 1909 som ombudsman Reinhold Winter. Efter elva år flyttade han till och var mannen bakom Allmänna ValmansförParis som korrespondent för bundets första valhandbok en rad svenska tidningar.

1911. Två år senare blev Strax innan Carl Fredrik har redaktör för Stockholms Ridderstad avled tog Bengt Dagblad, men återvände Hägge över som redaktör till Östergötland 1917 efter 1886. Han var starkt konatt ha köpt Östergötlands servativ. Efter Carl Fredrik Dagblad.

Ridderstads död bildade Yngve Svartengren eftersterbhusägarna AB Östgöta trädde Gustaf Gustafsson Correspondenten AB med på Corren. En rutinerad arvingarna Wilhelm, Anton, journalist med liberalt förHenning och Gunnar Ridflutet och bättre skribent än derstad i styrelsen och Lars företrädaren. Men styrelsen Lindqvist som förmyndare var inte nöjd utan ville ha till Axel Ridderstads barn. en redaktör som var mindre Trotjänaren Fredrik Hamintresserad av rikspolitik Första numret av Östgöta Corresponmarström blev VD och när och oftare fanns på plats i denten 1838. han dog 1897 tog Gunnar Linköping.

Ridderstad över.

Man fastnade för Ivar Förändringen var ingen fullträff. Tidningen Anderson som blev riksdagsman - och ofta blev daglig 1893, men slitningarna i ägarfrånvarande... Styrelsen agerade mot hokretsen var påfrestande och inblandningen i nom utifrån lösa rykten vid ett möte 1929 det redaktionella ibland komisk. Exempelvis till vilket chefredaktören inte kallats! Ivar beslutade styrelsen (!) att recensionsböcker Anderson, som var uppskattad och hade ett skulle delas ut bland ledamöterna, inte bland brett lokalt närverk, avgick i januari 1930 – journalisterna… Corren skrev efter det inte för att ta över konkurrenten Östergötlands så ofta om nya böcker!

Dagblad! Tio år senare var han chefredaktör Bengt Hägge avgick som chefredaktör 1898 för Svenska Dagbladet. för samma post vid tidningen Halland och Edvard Thermaenius blev ny ledarskribent fem år senare även vid Halländingen. Han på Corren efter Ivar Andersson. Han skrev efterträddes av Gustaf Gustafsson som var från Uppsala till 1933. Märkligt med tanke på en fullblodsjournalist och konservativ med kritiken mot företrädarna!

95

ÖSTERGÖTLAND

Dubbla krig för Ridderstads blad Östgöta Correspontill Linköping fick han denten var familjen bättre möjligheter att Ridderstads tidning och sköta tidningen. ses nog fortfarande som Men Eskil Ridderstad det trots att Norrkönöjde sig inte med att pings Tidningars Media ha befordrats till major.

AB köpte tidningen Under smått kuppar2008. Då sålde familjen tade formen fick han Ridderstad aktier för bort chefredaktören 700 miljoner och två Ivar Anderson 1930 och månader senare följde tog över dennes titel Herenco-koncernen samtidigt som han var i Jönköping efter och företagets VD. Däremot avyttrade sin del. inte ansvarig utgivare, Under 168 år ägde fanågot redaktionssekremiljen Ridderstad Corteraren Ebbe Johnson ren, men utåt var det utsetts till före turbubara två personer som lensen. profilerade sig starkt.

Eskil Ridderstad fanns i ledningen under 43 år Carl Fredrik Ridderstad på 1900-talet.

Hårda nypor som kom till tidningen Eskil Ridderstad hade två år efter starten och stor del i Correns framblev kvar i 46 år och Eskil Ridderstad som gångar. Han kopierade tidningar i Stockholm fanns i ledningen under 43 år. och Göteborg med låga priser på annonser Trots tidningens uttalade konservativa och prenumerationer. Köpmän annonserade profil bytte den dock politisk färg medan Ridflitigare och läsare strömmade till. Samtidigt derstads ägde den och blev borgerlig. var han pedant och hård i nyporna när det Major Eskil Ridderstad dominerade under gällde ekonomin.

1900-talet. Som 19-åring blev han familjens Eskil Ridderstad satt i stadsfullmäktige för frontfigur sedan pappan Henning Ridderstad högern, men på tidningen hade han ledaravlidit. Fyra år senare satt den 23-årige löjtskribenter. Först distansredaktören Edvard nanten i styrelsen och tecknade firman efter Thermaenius i Uppsala, från slutet av 1933 E att direktören Gunnar Ridderstad avlidit W Lundgren och när denne gick till Svenska Dagbladet 1943 kom Börje Nordström och 1910. Men han var i militär karriär så Olga stannade kvar till sin pensionering.

Ridderstad, änka efter Gunnar, skötte den Östgöta Correspondenten tillhörde löpande ekonomin medan större frågor fick påhejarna i Sverige under nazisternas första vänta på Eskils hemkomst. När han förflyttats 96

ÖSTERGÖTLAND år. Synen på Hitler var tidigt positiv. När han vann valet 1933 konstaterade Corren att det var ”säkerligen det bästa som kunde hända”.

Två år senare räknade ÖC med Hitler som en av de främsta folkledarna Ebbe Johnson avgick och i historien. När blev chefredaktör… andra världskriget utbröt gav man främst England skulden och talade om berättigade tyska krav. Och det var Frankrikes och Englands fel att tyskarna ockuperade Danmark och Norge! Allt detta var godkänt av Eskil Ridderstad. Var han än befann sig skulle ledarna sanktioneras av honom. Han deltog också i en resa i Europa i spåren efter tyskarnas framfart och skrev om ”en uppröjning av ortens äldsta slumkvarter”.

Corren var långt ifrån ensam om synen på Hitler, nazister och krigsorsaker. Ett tiotal tidningar hade liknande uppfattningar. Correns upplaga ökade med cirka 5 000 exemplar under krigsåren!

Ett eget krig

I Östgöta Correspondenten dämpades tonen när tyskarnas krigslycka vände 1943. Precis som i Aftonbladet. Kritiken mot Hitler växte något. Men Corren skrev efter självmordet att historien skulle döma Hitler mildare än vid tiden för andra världskrigets slut…

Några personförändringar på Corren orsakade inte kriget. Däremot fick majoren Eskil Ridderstad, ansvarig utgivare under naziståren, utkämpa ett eget krig mot sin redaktion några år senare. Det handlade om hur han ledde redaktionen och uppträdde mot medarbetare, något som kulminerade i att ansvarige utgivaren Ebbe Johnson 1953 begärde avsked hos styrelseordföranden Carl Ridderstad. Konflikten ledde till att Eskil

Ridderstad avgick som chefredaktör och efterträddes av just Johnson.

Men Eskil Ridderstad hämnades vid bolagsstämman, kuppade bort ordföranden och tog själv över… Glädjen blev kortvarig.

Vid nästa bolagsstämma röstades Rune Andhé var konservativ han bort och fick chefredaktör till 1979. även gå som VD. Carl Ridderstad ledde sedan styrelsen till 1967. Ingvar Arén tog vid som VD och satt på den posten fram till 1976 då rutinerade Arne Argus blev VD. Ebbe Johnson avgick 1960 och efterträddes av politiske medarbetaren Rune Andhé som utåt hade en ganska låg profil. Men han satt kvar till 1978 och efter honom försvann också det nära 100-åriga politiska märket konservativ eller moderat. När Harald Hultman, ”underbarnet från Norrtälje”, blev ny redaktör ändrades tendensen ganska snart från konservativ till borgerlig 1979. Hultman lyckades rensa förstasidan från annonser, men hade i övrigt ingen lyckad tid som chef utan efterträddes av Bertil Torekull 1981 som efter en rivstart med omgörning av tidningen dämpade takten.

Familjen Ridderstad fanns kvar som ägare, men en gammal konservativ röst hade tystnat. Corren där ordförandena i tur och ordning var överste Ridderstad, major Ridderstad, överste von Arbin, ryttmästare Ridderstad, direktör Ridderstad och ryttmästare Ridderstad igen. Och där Carl Fredrik Ridderstad och Eskil Ridderstad var chefredaktörer under totalt 67 år. Dessutom var Eskil Ridderstad VD i 35 år…

97

ÖSTERGÖTLAND

– Plötsligt hade vi

Claes Johnson, politiske redaktören på Östgöta Correspondenten, fick en morgon plötsligt veta att tidningen hade bytt politisk färg…

Foto: BO ÖSTMAN

– En morgon meddelande chefredaktören Harald Hultman bara att vi hade bytt politisk färg på tidningen… Från konservativ till borgerlig.

– Mer dramatiskt var det inte. Men jag protesterade inte. Under flera år hade jag och andra på redaktionen pratat om fördelarna med en förändring. Nu kom den lite plötsligt, minns Claes Johnson, politisk redaktör på Östgöta Correspondenten. Östgöta Correspondenten var då nästan sedan Hedenhös dagar antingen konservativ, moderat, moderat konservativ eller nationellt konservativ. Den plötsliga förändringen slog ner som något av en bomb i tidningskretsar och bland läsare. För att överge en sedan mycket lång tid klar konservativ linje och övergå till en betydligt luddigare borgerlig krävs det onekligen både mod och ett rejält kliv…

98

Claes Johnson kom till tidningen 1971 när Rune Andhé var chefredaktör. Bakom sig hade han en karriär nära den moderata partiledningen i Stockholm och fanns med under striden mellan Gösta Bohman och Yngve Holmberg om partiledarskapet och partiets politiska inriktning.

Först arbetade Claes Johnson på Moderaternas medlemstidning Medborgaren som då kom ut varje vecka och sedan fortsatte han som riksdagssekreterare. Under ett par år var han också ansvarig för de politiska kommentarer som Högerpressens Nyhetsbyrå skickade ut till abonnenttidningarna.

När Gösta Bohman blev partiledare erbjöds Claes Johnson direkt nya partijobb, men hade redan tackat ja till att börja på Östgöta Correspondenten och ville ägna sig åt tidningsarbete.

– Elaka tungor påstod att bytet av tidning-

ÖSTERGÖTLAND

ny politisk färg ens färg var den enda bestående insats Harald Hultman gjorde, säger Claes Johnson med ett leende…

Nåja, en annan åtgärd av betydelse drev Harald Hultman igenom när han lyckades få bort annonserna från förstasidan. Corren var en av de sista tidningarna i landet med hela förstasidan täckt med annonser och den ”normala ettan” på sidan tre.

– Bengt Gunnhagen, som var känd som medlare i arbetstvister, var Östgöta Correspondentens styrelseordförande vid den här tiden. Ett problem var att han ville lägga sig i tidningens politiska skötsel. Det gick ju inte för sig så det skapade onödiga diskussioner.

Harald Hultman hade en strålande karriär bakom sig som ung chef för Norrtälje Tidning som ägdes av familjen. Han slutade en tid efter ägarskiftet och arbetade under nästan tio år som korrespondent till olika tidningar från Wien. När Rune Andhé gick i pension lockades han hem till Sverige och chefsjobbet på Corren.

– Hultman var plötsligt bara borta en dag efter ett drygt år på tidningen! Och vi var utan chefredaktör i ungefär 1,5 år. Jag höll förstås i det politiska och rutinerade Dag Wallén skötte den allmänna redaktionen, minns Claes Johnson.

– Och det gick bra utan chefredaktör också!

Torekull överraskning

1981 stormade så välmeriterade Bertil Torekull in på redaktionen som ny chefredaktör.

Ett oväntat val och lite sensationellt att han valde att flytta från Stockholm till en tidning i landsorten.

– Torekull var oerhört entusiastisk och fick med sig folk. Han gjorde om tidningen på ett år, men sedan började intresset avta successivt. Han sa också upp sig ett helt år innan

han avgick och skulle bli frilansare. Men så kom budet från Svenska Dagbladet som han inte kunde tacka nej till.

Torekull lade sig inte i det politiska – och det lär också ha pågått en vild gissningstävling på redaktionen om var han egentligen hörde hemma politiskt… Om man hade hört talas om gissningarna på Svenska Dagbladet före rekryteringen är oklart.

– Bertil Torekull skrev bara två ledare. En på natten då Olof Palme mördades och en lokal ledare kring något om en bankdirektör.

– I övrigt skrev han två brett uppslagna krönikor på nyhetsplats varje vecka.

– Kjell Göthe från Smålandsposten sökte jobbet efter Torekull, uppenbarligen påhejad av Arne Argus som var VD. Men när redaktionen knorrade tog Göthe tillbaka ansökan bara för att så småningom bli övertalad av Argus att skicka tillbaka den.

Nu blev det en kort tid för Kjell Göthe på chefsstolen i Linköping. Efter ett halvår slutade han.

Klein bestämde

Under tiden höll tidningen på att byta VD. Arne Argus skulle pensioneras och Mats Åndell skulle efterträda honom. Åndell hade förflutet inom Folkpartiets ungdomsförbund liksom Ernst Klein som nu rekryterades som ny chefredaktör.

Då valde Claes Johnson att kliva åt sidan och man kan säga att sista resten från den mycket långa moderata/konservativa tiden därmed försvann från ledarsidan.

– Klein förklarade direkt att jag fick sitta kvar som politisk redaktör, men att det var han som skulle bestämma över ledarsidan.

Det gick förstås inte. Jag övergick till att bli fri krönikör på ledarsidan.

– Jag fortsatte att skriva till 2010, alltså efter pensioneringen också.

99

ÖSTERGÖTLAND

– Ledarsidan blir nog mer liberal…

– Visst kan man tycka att det är lite udda med ”borgerlig” som politisk markering, men den ger ändå en friare hållning än den gamla beteckningen ”konservativ”.

Charlotta Friborg ärvde ”partibeteckningen” som redan var 30 år när hon kom till Östgöta Correspondenten våren 2011. Av många betraktades hon då som övertydligt liberal efter att ha varit ledarskribent på Sundsvalls Tidning, Vestmanlands Läns Tidning och Dagens Nyheter. Där blev hon också administrativ redaktionschef och under fyra år redaktionschef för digitala medier innan hon flyttade till PR-koncernen Grayling under ett år.

– Men ledarsidan på Östgöta Correspondenten är kanske på väg mot att bli mer liberal i dag, säger Charlotta Friborg lite eftertänksamt.

– Den hade nog också en tid en dragning åt att bejaka vissa kristdemokratiska inriktningar.

Samtidigt bör man notera att Correns gamle ledarskribent Fredrik Haage gick direkt till moderata Svenska Nyhetsbyrån som nästan enbart skriver ledare för moderata och konservativa tidningar. Där var han chefredaktör. Sedan blev han talskrivare åt Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund och påstås låna fraser från Ian Wachtmeister. Han har också suttit i styrelsen för Fria Moderata Studentförbundet och även skrivit ”Nycklar till modern konservatism”.

Ett par ledarskribenter vid Östgöta Correspondenten har under senare år blivit medlemmar i Svenska Högerpressens Förening.

Marika Formgren valdes även in i styrelsen 2012. På föreningens hemsida heter det att man ”samlar politiska skribenter, publicister, 100

tidningschefer och ägare inom den moderata pressfären”.

Samtidigt var ju Ernst Klein en av Charlotta Friborgs företrädare åren 1990-98. Han hade varit ledande i Folkpartiets Ungdomsförbund. Senare blev han ledarskribent och politisk redaktör på liberala Expressen. På Östgöta Correspondenten tog han direkt kommandot över ledarredaktionen där politiske redaktören Claes Johnson med starka moderata rötter då blev fri krönikör.

”Tvättar inte manus”

Charlotta Friborg leder ledarredaktionen och visar det också.

– Varje dag har jag ett särskilt morgonmöte med ledarskribenterna för att diskutera aktualiteter, men i övrigt agerar de fritt. Jag sitter inte och tvättar deras manus.

– I min roll är det också viktigt att påminna om vilka vi skriver för och att man väljer ämnen därefter. Det är ju inte för andra kolleger utan för Correns läsare…

– Jag vill att vi ska kommentera någonting lokalt varje dag, men det är inte alltid vi klarar det. Det är viktigt att ta upp regionala och lokala frågor som ger en närhet till läsarna.

Corren har ingen tyckarbibel som man följer till punkt och pricka utan det finns ett svängrum i synen på olika frågor. Även om grundinställningen finns kvar.

– Vi är exempelvis tydliga vänner till EU. Men det hindrar inte att vi har varit kritiska till en del av den utveckling som vi har sett under senare år.

– I ekonomiska frågor är vi nog rätt mycket höger också…

Charlotta Friborg syns själv i spalterna.

– Jag skriver en krönika varje vecka och kan

ÖSTERGÖTLAND

Charlotta Friborg anar en liberalare framtid…

Foto: BO ÖSTMAN

vara stenhård i lokala pressetiska frågor. Men som ansvarig utgivare och publisher väljer jag att inte skriva lika vasst i politiska frågor som jag brukade göra tidigare. Östgöta Correspondenten har sedan 1999 tre krönikor i veckan av den tidigare socialdemokratiske chefredaktören Torbjörn Gustavsson.

– Det har blivit tradition med en röst ”från andra sidan” och det är ett sätt att ta vårt ansvar för opinionsbildningen. Vi har ju också alla typer av läsare, understryker Charlotta Friborg.

Ingen stolt historia

Under och före andra världskriget var Östgöta Correspondenten påfallande positiv till Hitler, nazismen och utvecklingen i Tyskland.

Kriget var engelsmännens och fransmännens fel, ansåg man… Tidningen tillhörde de största nazistiska påhejarna i den svenska pressen även om den tog en gir tillbaka under slutet av kriget.

– Det är verkligen ingen stolt historia som vi har i just det avseendet, säger Charlotta Friborg.

– Kanske påverkades inställningen en del av att Linköping var en garnisonsstad.

– Men det här är ingenting som lever kvar hos dagens läsare. Jag möter aldrig några kom-

mentarer till ställningstagandena under den epoken. Dessutom tycker jag att man gjorde en mycket ärlig, rak och bra genomgång av frågan i tidningens jubileumsbok 1988 då Östgöta Correspondenten fyllde 150 år.

Jobbar långsiktigt

Charlotta Friborg tänkte bli litteraturhistoriker, men saknade uthålligheten för att skriva en avhandling.

– Jag var 25 år och hade en stark vilja att diskutera ideologi. Jag gick med i FPU därför att jag längtade efter meningsutbyten. Det gjorde att journalistiken lockade ganska snart.

– Jag var en tid på Nynäshamns-Posten innan det blev två år på ledarredaktionen på Sundsvalls Tidning. Det passade mig med stor spännvidd vid val av artiklar och möjligheter att skriva om lokalt och regionalt.

Sedan väntade VLT en kortare tid och olika jobb på Dagens Nyheter. Det sägs att Bertil Torekull kom till Corren och ändrade allt under första året.

– Jag tror att man åstadkommer mest genom att jobba med små löpande förändringar.

Och jag hoppas att jag bidrar med glädje och entusiasm inför nya medier.

– Grunden kan vi och god journalistik gör vi. Och det är den som ska ut via olika vägar!

101

ÖSTERGÖTLAND

Skapade konkurrent Liberalradikale Karltill 1927, men han var Gustaf Thorén var ingen lysande skribent.

Söderköpings förste Ledarna hämtades oftast egentlige journalist. från byråer i Stockholm.

Han grundade och ägde Teater och konst intresSöderköpings-Posten från serade Carl Wallberg mer 1880. Och han skrädde än politik. inte orden. Thorén retade Första världskriget förlärare, präster, godsägare ändrade tidningskartan. och bönder som oftast ST var klart tyskvänlig var måltavlor och han och förlorade också läsare uppmanade till och med till Posten på grund av ett år till skördestrejk. det. Efter kriget upplevHan var mer opolerad än des inte heller Söderhovsam… köpings Tidning som Thorén var så obekväm den motvikt till Posten att han tvingade fram en som man eftersträvat. konkurrent 1895, konserNär Karl-Gustaf Thorén Carl Wallberg, Söderköpings Tidnings vativa Söderköpings Tiddessutom 1918 sålde sina meste redaktör.

Bild:S:t Ragnhilds Gilles bildarkiv ning. Den skulle bli en aktier i Söderköpingspolitisk motvikt och hålla Posten till Emil Janson, en hyfsad ton. Man satsade hårt på att snabbt moderat redaktör för Wadstena Läns Tidning, få ner Thorén i brygga genom att anställa den sjönk den politiska temperaturen. Janson var välkände utrikeskorrespondenten Reinhold affärsman och ljumt intresserad av politik.

Ericson, signaturen ”Reinhold Winter”, som chefredaktör.

Corren gav frist Det utväxlades också många hårda ord mel1927 gjordes ett sista försök att få fart på Tidlan dem. Söderköpings Tidning hade flesta ningen. Hugo Carlegård från Fryksdalsbygden annonsörerna medan efterträdde Wallberg och tidningen blev mer Söderköpings-Posten läsvärd. Men ekonomin var för dålig så ST hade ett något lades ner 1931. bättre grepp om Östgöta Correspondenten köpte Söderläsarna. Det köpings-Posten 1942 då den var på väg utför efter ett försök som daglig tidning. Corren var ju intresgav SP en frist till 1948 men då fanns det sant att läsa inte något hopp längre.

Thorén…

Söderköping stod utan tidning. 1852 hade 1899 tog första Söderköpings Tidning startats av N F Carl WallTengzelius, men efter fem år var det stopp. berg över som Söderköpings Allehanda följde under två chefredaktör för år innan Söderköpings-Postens föregångare Söderköpings Karl-Gustaf Thorén, hetaste Söderköpings Nya Tidning kom ut mellan Tidning. Han redaktören i Söderköping.

1862 och 1879. skulle bli kvar 102

ÖSTERGÖTLAND

Vasa grep in ”Braskens hus” på Munkbrogatan i Söderköping påstås ha varit Sveriges första boktryckeri etablerat redan 1523. Huset finns kvar med den speciella mycket höga källarvåningen som murades för att skakningar vid tryckningen inte skulle förstöra övervåningen som biskop Hans Brask, han med brasklappen, ska ha använt. Han ägde två tomter vid gatan.

På andra håll sägs att tryckeriet ”bara” vara Sveriges fjärde och endast fyra större trycksaker ska ha lämnat tryckeriet. Tre av dem från första året finns namngivna och bevarade.

När huset byggnadsminnesförklarades konstaterades att det ägts av biskop Brask, men att det inte funnits något tryckeri i det.

De arkeologiska utgrävningar som skett visar dock att det ganska säkert har funnits ett tryckeri i husets källare. Man har påträffat

En gammal bild av ”Braskens hus” med den speciella höga källarvåningen.

Bild: S:t Ragnhilds Gilles bildarkiv

utrustning som sägs styrka det.

Hur som helst lät Gustav Vasa stänga ett tryckeri i Söderköping 1525 eftersom han såg det som en konkurrent till sitt eget i Stockholm. Gustav Vasa var också rädd för att katoliken Brask skulle använda det för att trycka handlingar som gick på tvärs mot kungens åsikter i religionsfrågor. Ingen av de bevarade trycksakerna tyder dock på sådana avsikter.

FAKTA om Moderata tidningar MOTALA-POSTEN 1883-1962 POLITISK TENDENS Konservativ 1906 Moderat 1913 Högerpartistisk 1937 Socialdemokratisk 1949 REDAKTÖRER Georg Axel Scheutz 1899-1933 Josef Karlgren 1933-1935 Brage Engedahl 1935-1938 Georg Scheutz 1938-1943 Tage Lundgren 1943-1946 Gunnar Sternudd 1946-1947 Georg Scheutz 1947-1948 NORRKÖPINGS TIDNINGAR 1787POLITISK TENDENS Konservativ 1900 Moderat 1915 Höger 1954 Moderat 1970 REDAKTÖRER Erik Sundin 1900-1929 Johan Martin Didrik Börjesson 1929-1950 Lennart Dansk 1951-1959 Bengt Lundgren 1960-1979 Gunnar Henriksson 1979-1985 Karl-Åke Bredenberg 1986-2008 Charli Nilsson 2008-2009 Anders Nilsson 2009-

SÖDERKÖPINGS TIDNING 1895-1931 POLITISK TENDENS Moderat konservativ 1895-1913 Moderat 1914 REDAKTÖRER Reinhold Ericson 1895-1898 Carl Wallberg 1899-1927 Hugo Carlegård 1927-1931 WADSTENA LÄNS TIDNING 1857-1933 POLITISK TENDENS Moderat och tullvän 1886 Moderat 1910 Liberal 1919 Frisinnad 1921 Nationellt frisinnad 1931 REDAKTÖRER Johan Gustaf Bergdahl 18911907, 1914-1916 John Norén 1891-1914 Emil Jansson 1914-1918 Gösta Lindberg 1918-1919 Pälle Segerborg 1919-1920 Vilhelm Moberg 1921-1922 ÖSTERGÖTLANDS DAGBLAD 1890-1959 POLITISK TENDENS Liberal 1900 Moderat frisinnad 1906

Moderat 1915 Höger 1937 Konservativ 1949 Borgerlig 1957 REDAKTÖRER Karl Hammarberg 1897-1913 Viktor Hugo Millqvist 1914-1916 Gustaf Gustafsson 1916-1930 Ivar Anderson 1930-1940 Hadar Hadarson 1950-1959 ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN 1838POLITISK TENDENS Moderat 1914 Moderat konservativ 1917 Moderat 1925 Nationellt konservativ 1937 Konservativ1948 Borgerlig 1979 Oberoende borgerlig 1999 REDAKTÖRER Eskil Ridderstad 1930-1953 Ebbe Johnson 1953-1960 Rune Andhé 1960-1978 Harald Hultman 1978-1981 Bertil Torekull 1981-1989 Kjell Göthe 1989-1990 Ernst Klein 1990-1998 Gunilla Kristina Bejbro-Högfeldt 1998-2004 Ola Sigvardsson 2004-2011

103

Charlotta Friborg 2011ÖSTGÖTA-BLADET 1893-1975 POLITISK TENDENS Oberoende 1908 Moderat 1911 REDAKTÖRER Erik Wallin 1893-1919 Fridolf Wallin 1919-1963 Bertil Wallin 1964-1966 Hans Ånell 1966-1969 Sten Lindman 1969-1975 ÖSTGÖTA-KURIREN 1883-1901 POLITISK TENDENS Frisinnad konservativ 1894 REDAKTÖRER Anders Vilhelm Lundberg 18941901 ÖSTGÖTA-POSTEN 1895-1917 POLITISK TENDENS Moderat konservativ 1906 Moderat 1914 Moderat konservativ 1917 REDAKTÖRER Gustaf Gustafsson 1900-1909 Yngve Svartengren 1909-1917 Ivar Anderson 1917

ÖSTERGÖTLAND

Vadstenas profiler Vadstena hade vid förra sekelskiftet tre tidningar som kom ut varannan dag. Där tog Vilhelm Moberg sina första journalistiska steg och där arbetade Sven Jerring i flera år med signaturen Jerker Ring.

I Vadstena startades också Östgöta-Kuriren av den kände Gustaf Reinhold Peterson, Klippans Son. I dag finns inte en enda lokalredaktion kvar.

Vilhelm Moberg och Sven Jerring började båda sin journalistiska bana i Vilhelm Moberg och Vadstena. Och pucklade på varandra i spalterna!

Sven Jerring pucklade på varandra rejält i spalterna under de här åren. tidigt som borgmästaren, stadskassören och Snälle ”Fabror Sven” från radions Barnens fyra andra i fullmäktige gick i konkurs. WLT brevlåda fanns det inga spår av i de sataniska försökte dämpa rykten om att Wong begått dikter och kåserier han skrev om Moberg och självmord genom en detaljerad beskrivning av konkurrenttidningen. Och Moberg var sanhans sjukdom. nerligen inte sämre under den besynnerliga Nu började flera intressera sig för tidningssignaturen ”Kniva-Heren”… Polemiken var utgivning. 1883 startades liberala Vadstenafrän och intensiv. tidningen Östgöta-Kuriren av rutinerade Gustaf Peterson. Han hade varit chefredaktör för en lång rad tidningar. Det var överraskande Dömd till fästning att Dagens Nyheters gamle riksdagsreferent Wadstena Weckoblad var först ut 1830. startade en helt ny tidning i lilla Vadstena, Gästgivaren Jakob Tollstorp saknade dock men han kände sig nog tvingad att flytta från utgivningsbevis och fick böta rejält. 1832 Ystad efter kommunala stridigheter. I Vaddömdes han även till fästning för en artikel stena stannade han i sju år. om ”tionden av potatis till präster”. Två år senare lades tidningen ner.

Komminister Hans Nilson efterträdde Stadsfogden Johan Weselien gav ut Östgöta Gustaf Peterson 1890 och tog bort ”VadsteProvinsblad 1838. Det blev Wadstena Tidnatidningen” ur namnet. När han avgick 1893 ning 1840 och Wadstena Läns Tidning 1856 ville faktorn Erik Wallin ta över. Styrelsen på initiativ av telegrafkommissarien Alfred sa nej trots att Wallin var delägare och utsåg Wong. Han köpte tidningen och var redaktör i stället rektorn August Wilhelm Lundberg. till 1874 då boktryckaren August Norén tog Då startade Erik Wallin Östgöta-Bladet som vid. Alfred Wong var ordförande i stadsfullskulle bli Vadstenas mest långlivade tidning. mäktige under tre år till 1878 efter att ha Den var moderat från 1911 och fanns kvar till lämnat tidningen. Samma år dog han samden 29 september 1975 med 3 200 exemplar i 104

ÖSTERGÖTLAND

och tre tidningar upplaga. Även tidigare liberala Wadstena Läns Tidning hade sakta utvecklats i moderat riktning kring sekelskiftet.

För Östgöta-Kuriren gick det sämre. Tidningen köptes 1901 av konkurrenterna Östgöta-Bladet och Wadstena Läns Tidning. Då var rektor Lundberg kvar som redaktör. Tidningen var frisinnad konservativ. Östgöta-Bladet tog greppet om tidningsmarknaden i Vadstena med just grundaÖstgöta-Bladet trycktes alltid vid Erik Wallins Boktryckeri, låt vara ren Erik Wallins familj som att det ändrade namn när det blev bolag 1919. tongivande. Han ledde själv tidningen i 26 år till 1919 då sonen Fridolf började skriva i Wadstena Läns Tidning 1918 Wallin tog över och blev kvar till 1963. efter militärtjänstgöring. 1921 bytte han till Samtidigt var Fridolf Wallin ordförande konkurrenten moderata Östgöta-Bladet uni stadsfullmäktige under 16 år som repreder Fridolf Wallin. Jerring uppmärksammades sentant för högern. Han efterträddes som mest för det han skrev om bärgningen av det redaktör av Bertil Wallin överlastade ångfartyget Per men dog först 1994, 101 år Brahe som förliste i Vättern gammal. med bl a konstnären John 1933 hade ÖstgötaBauer ombord. Tidningen Bladet köpt konkurrenten gav också ut Jerrings artiklar Wadstena Läns Tidning, om förlisningen i en bok. Östgöta-Kurirens vackra logotype men upplagan ökade inte.

Vilhelm Moberg började försvann förstås när tidningen köptes arbeta på WLT 1919. Där WLT hade haft en bra av Östgöta-Bladet 1901. var han volontär och skrev period med Emil Jansson under signaturen Ville i som redaktör och ägare till Momåla. Året därpå flyttade han till Arvika 1919 då tidningen köptes av ett bolag med Nyheter men kom tillbaka till Vadstena som nykterhetsorganisationer under ledning av chefredaktör för WLT 1921-1922. borgmästaren Oscar Dahlbäck. Den politiska Men det skar sig med ägaren, baptisttendensen ändrades från moderat till liberal. pastorn Konrad Sjöholm. Han stoppade en Inte heller Östgöta-Bladet fick ett evigt liv. artikel om sonen till en känd vadstenabo Östgöta Correspondenten köpte Bladet 1966 som orsakat en trafikolycka. Då gick Moberg och 1975 lade man ner tidningen. i taket, packade ihop pinalerna och drog till Alvesta för att bli lokalredaktör för Nya VäxjöMoberg gick i taket bladet. Men han hann gifta sig med MargaSven Jerrings familj, som då hette hette Jonsreta Törnqvist i Vadstena klosterkyrka... son, kom från Malung när han var 11 år. Han 105

ÖSTERGÖTLAND

Urkonservativt vid Motala Tidning Bakom Engbergs bokhandel i Motala fanns redaktionen när konservativa Motala Tidning startades 1868.

Skänninge var tryckort och stadsfullmäktiges ordförande S A Hollertz pådrivaren. Tidningen kom ut två gånger i veckan så ett seriöst arbete måste ha skett bakom bokhögarna.

Hollertz var en profil i Motala. Han har beskrivits som en urkonservativ byråkrat som spatserade omkring i telegrafuniform - en mörk- Stort intresse för sportresultat utanför Motala Postens depeschkonblå frack, ståndkrage och tor vid torget någon gång på 1930-talet. långbyxor med guldgaloner.

Hollertz älskade att hålla son som redaktör, men han och Söderström tal och berömdes till och med av kung Oscar smidde andra planer.

II sedan han hade pratat en hel timme vid De startade konkurrenten Motala Posten invigningen av rådhuset... med något lägre konservativ profil men med Det berättas att han under en utflykt på magra ekonomiska muskler. Dessa stärktes Vättern föll överbord mitt under ett högtidsdock av ett konsortium, men Söderström tal på Lucia-dagen. Men han höll sig flytande lämnade Posten och Fredriksson sålde förei det kalla vattnet med ett fyllt glas i ena taget till Gustaf Ericson som efter sju år blev näven och sin höga hatt i den andra… redaktör för Svenska Dagbladet i stället.

Onekligen ett imponerande balansnummer.

I Motala råkade Gustaf Ericson ut för ett Lite lustigt är det också att han lär ha varit tryckfrihetsåtal efter att bland andra statsmistarkt negativ till telefonens genombrott nistern C R Themptander känt sig utpekad trots att han var chef för den kombinerade som landsförrädare. Åtalet väckte stor upptelegraf- och telefonstationen… märksamhet, men han friades.

Boktryckaren Johan Wilhelm Lundberg dog Scheutz stort namn strax efter att Motala fått stadsrättigheter 1899 blev Georg Scheutz utgivare av Motala 1881 och Motala Tidnings tryckeri flyttats Posten. Han hade medarbetat i Stockholms dit. Herman Theodor Söderström tog vid Nyheter och under drygt tre år i Göteborgs 1882 innan Lundbergs änka Amanda ElisaAftonblad. Han skulle bli kvar ända till 1949 beth blev utgivare av Gamla Motala Tidning så när som på ett par kortare mellanspel av under fem år. Hon anställde Oscar Fredriks106

ÖSTERGÖTLAND andra redaktörer. mokraterna hade köpt 1935. Östgöten slogs i sin tur 1966 Det blev en ganska dramaihop med den tredje partikoltisk period med konkurrentlegan Östergötlands Folkblad tidningar som lades ner och en i Norrköping till Folkbladet rätt hård politisk debatt under Östgöten – eller bara Folkblanågra år. MP hade en mycket det som den numera heter. Tre uppskattad kåsör, J A Danell, blev en, alltså, och nu inom en som ständigt roade motalaborborgerlig ägargrupp dessutom. na med ”Danells spalt” under Första Motala Tidning var en vinjett med en trearmad klart konservativ innan den ljusstake. Upplagan var dock slog in på ett liberalt spår. nästan på exemplaret lika stor Ekonomiskt gick det snett. Till när Scheutz tillträdde som sist lades tidningen ner 1909 när han slutade, drygt 2 000 och följdes 1911 under fyra år exemplar. Den gamla moderatGeorg Scheutz var redaktör av Tidningen Motala med Nils tidningen såldes till arbetarrörelsen i Motala. Men Scheutz för Motala-Posten i 50 år tills Johan Kron som chefredaktör. den såldes.

Helmer Berglund satsade på var under ett halvt sekel en den andra varianten av liberala mycket respekterad person i Motala Tidning 1927, var redaktör i 22 år och Motala och fanns ständigt i den lokala debattidningen blev störst i stan. Sedan 2012 ingår tens centrum. Man refererade ofta till vad Motala & Vadstena Tidning i Norrköpings han skrivit.

Tidningars Media AB, NTM. Motala Kuriren Hvad Nytt? kom med förTeg i riksdagen sta numret i december 1899. En tidning som Att just arbetarrörelsen köpte tidningen hette Motala kort och gott kallade sig lite måste däremot ha känts tungt. Han hade sturskt för Stadens och Ortens nyhets- och under hela 1900-talets första del med kraft annonsblad, men presterade bara 15 nummer bekämpat Socialdemokraterna och främst i början av 1881. Och den gavs dessutom ut i gjutaren Carl Sjögren på tidningen ArbetaLinköping... ren som hade startats av fackorganisationer i Motala 1902 . Den höll ut till 1906 då tidningen reducerades till en spalt i Östergötlands Folkblad. När den lokalt högljudde Sjögren gått vidare i karriären och suttit ”fastklistrad” i riksdagen under 25 år skrev Scheutz i sin bok Profiler från svunna Motala: ”I riksdagen blev han blott nummer ett, som veterligt, aldrig under alla dessa år gav ett ljud ifrån sig!”

Det dröjde bara tre år efter ägarskiftet 1949 innan Motala Posten måste gå samman med Östgöten i Linköping och 1962 bara blev en edition till Motala Postens redaktion i hörnet Prästgatan-Bispmotalagatan i partikollegan som Socialdebörjan av seklet.

107

VÄSTERGÖTLAND

Konservativ vilde

Carl Gustaf Rydin blev den igen, men nu från ett förste stabile ägaren av Borås tryckeri som efter några Tidning. Han köpte Borås Nya månader köptes av Tidning 1838, högg närmast handlaren Johan Frumemed ett alexanderhugg bort rie. Han överlät driften ”Nya” ur namnet och lämnade till sonen Arvid, som kvar en stor glugg i logotypen. var stridbar men också Tidningen fick dessutom kallats för Borås förste börja med ny nummerföljd journalist. 1830-talet blev för året en vecka in i decemrörigt med ett tiotal ägarber… och redaktörsbyten innan Rydin kallades för ”en Carl Gustaf Rydin köpte konservativ vilde”, var rikstidningen, som 1834 hade dagsman och såg tidningen fått namnet Borås Nya som ett politiskt verktyg.

Tidning. Före köpet hade Men Borås Tidning vilar konkurrenten Borås Gamla fortfarande på den politiska Weckoblad lagts ner efter Premiärnumret av Borås Wecko grund han byggde som två år. En annan konkurblad 1826. konservativ och näringslivsrent, Westgötha-Corresponinriktad. denten från 1855, konkursade Han var en viktig person för Borås efter fem år. utveckling inom en rad områden. Rydin var Rydin anmälde 1840 att under hans riksen mångsysslare som tillverkade spelkort och dagstid skulle folkskolläraren Per-Adolf Östlaborerade friskt med färgämnen som den ergren vara redaktör och utgivare. Det dröjde färghandlare han först var. till 1846 innan Rydin återkom, men utan Länge räknades årsringarna för BT från att ge läsarna alltför upphetsande läsning.

1838 och man firade till och med 75-årsjuTidningen hade gott om utrikesnyheter men bileum 1913. Men så småningom blev det tunt med lokala. Rydin skrev bland annat om ordning på torpet… när han skulle till världsexpon i London och kaptenen navigerade fel så fartyget hamnade i Holland…

Stopp i utgivning 1867 försattes han i konkurs efter en felBorås Tidnings direkta föregångare var nämligen Borås Weckoblad som 1826 grundades satsning på vävnader. Men han hade tydligen av Nils Eric Lundström från Jönköping. Året ständiga ekonomiska problem - även när han därpå höll en storbrand på att stoppa tidningköpte tidningen 1838. Rydin satt kvar till en, men Lundström återvände till hemstaden 1877 då han blev 78 år. och fortsatte utgivningen därifrån under två Sonen Albert var 33 år och tog över år. 1829 övergick den till nymodigheten att formellt, men han hade även tidigare lett sätta texten på två spalter i stället för en på arbetet på tidningen efter att ha börjat vid varje sida, men i december stoppade Lundden i mycket unga år liksom systrarna. Men ström utgivningen. han dog redan 1886, bara 42 år, och eftersom Ett halvår senare kom Borås Weckoblad ut han inte hade några barn arrenderade änkan 108

VÄSTERGÖTLAND

gav Borås tidning Ingeborg, senare gift Löwen, ut tidningen.

Systersonen Gustaf Rydin blev först ansvarig utgivare under tre månader, men därmed sattes tillfälligt punkt för den Rydinska epoken.

med hett humör. Han blev bara kvar i ett år i Borås.

Anders Marino blev näste man till rakning 1893. Han hann knappt börja förrän det dök upp en ny konkurrent, frisinnade Borås-Posten med Anders Brander från ”Ett ogräs” När Borås Nya Tidning blev enbart Borås Tidning Gävle som redaktör Mycket konservative högg man bara bort ”Nya” ur logotypen som fick ett och en rad avläggare i Ernst Otto Malm från stort hål… släptåg. Marino köpte Göteborgs-Posten 1894 BT av änkan Rydin-Löwen och Westgöblev ny chef och utgivare av Borås Tidning. ten av BT-arrendatorn Åkerlund.

I motsats till Albert Rydin var han mycket Han fick senare två tryckfrihetsåtal på kritisk till fackföreningarna och kallade Målehalsen och en månad i fängelse av hovrätten riförbundets fack för ”ett socialistiskt ogräs”. innan han lämnade både sin egen tidning och De tre lärare som 1887 hade startat konkurbranschen. Men bara tillfälligt. Efter några renten Westgöten beskrevs som ”treenfalår som bonde var han tillbaka på tidningar i digheten”, som kopplades till treenigheten Falköping och Skara innan han sadlade om Fadern, Sonen och den helige Anden. och slutade som kyrkoherde i Nårunga.

I en ledare 1886 ställde han också frågan När Marino sålde företaget bildade lokala ”Äro judarne svenskar?”, ett inlägg som han industriföreträdare Borås Tidning AB 1898 senare sålde i ett häfte i sin bokhandel. Han – med Albert Rydins systerson Victor som beskrev Göteborgs Handels- och Sjöfartsrevisor! Den rutinerade Reinhold Ericson tidning som ”judarnas eget huvudorgan i blev redaktör, utgivare och VD. 1902 började Sverige”. När Westgöten dök upp så föreslog BT komma ut varje helgfri dag mot tidigare Malm ”Humbug” som ett mer passande tre gånger i veckan. namn på tidningen.

Men Ericson avgick 1911 i protest mot den Efter fem år flyttade han 1891 till Göteunderdånighet som krävdes mot högerparborgs Aftonblad.

Nåja, Westgöten hade klara framgångar tiet… Han skrev också böcker om svenska fåglar och både noveller och romaner men i Sjuhärad, men ekonomin blev allt sämre. alltid anonymt under signaturen Reinhold 1892 köpte Borås Tidnings arrendatorer konWinter. Dessutom kunde hans noveller och kurrenten på exekutiv auktion och använde romaner publiceras som följetonger i hans tidden som landsbygdsupplaga. ningar under samma signatur…

Carl Gustaf Tengwall var en stark efterträVictor Rydin klev nu fram ett par steg och dare till Malm. Han bidrog senare i hög grad blev företagets VD under 26 år och därmed till förändringen av ”Nya Svenska Dagbladet” fortsatte epoken Rydin efter ett uppehåll efter att ha handplockats från Dagens Nyheter. En mycket skicklig tidningsman men sedan 1886.

109

VÄSTERGÖTLAND

Politiken fick ökat Bara sex redaktörer under ett sekel för en tidning som hade tio olika under ett decennium på 1830-talet… Tala om förändring vid Borås Tidning.

1900-talet innebar ökad stabilitet med erfarna journalister som ansvariga. Några var främst skribenter, andra mer organisatörer men med nyhetsnäsor. För tidningen betydde de tillsammans ett successivt lyft till en av landsortens allra främsta.

Sedan rutinerade Reinhold Ericson 1911 avgått i protest mot den ökade politiseringen efterträddes han av Ernst Sewerin från Svenska Dagbladet som chefredaktör. Men företrädaren med tretton år på posten reagerade surt mot att Sewerin fick en i hans tycke alltför hög lön...

På VD-stolen satte sig Albert Rydins sys-

terson Victor, som liksom syskonen hade tagit moderns efternamn Rydin.

1940 blev dessutom Carl Gustaf Rydins dotterson Åke Rydin styrelsemedlem och senare ordförande från 1962 fram till att han avled 1975!

Henry Johnsson var en Ericsons båda annan mycket rutinerad efterträdare ledde tidningen i mer än chefredaktör som kom till Borås Tidning under första ett kvarts sekel. En delen av 1900-talet. av de första åtgärderna var att börja med morgonutdelning 1913.

Kom från tidningsfamilj

Sewerin kom från en äkta tidningsfamilj.

Pappan hade gått den långa vägen från springpojke och typograf på Barometern till att bli ägare av Oskarshamns-Posten. Där fick hans fyra söner Knut, Axel, Georg och Ernst lära sig det redaktionella hantverket. Georg avlöste också Axel som redaktionssekretare efter nio år.

Samtidigt började Ernst Sewerin sin fyraåriga period vid tidningen till 1898. Han fick därefter arbetsledarroller på Svenska Dagbladet i Malmö och Göteborg innan han flyttades till Stockholm som redaktionssekreterare 1906. Evald Stomberg blev hans notischef, ett av tidningens stora namn genom åren.

Ernst Sewerin var konservativ i mycket, duade inte ens medarbetarna, accepterade inte verb i singularform till pluralsubjekt och Borås Tidning tillhörde de sista tidningarna som övergav gammalstavningen 1919-20. Den hade även företrädaren Reinhold Ericson varit emot.

Ernst Otto Sewerin var en synnerligen konservativ chefredaktör som ledde Borås Tidning under nästan tre decennier. Här med Victor Rydin, till höger, med starka familjeband i företaget. Han var samtidigt direktör under ett kvarts sekel.

110

VÄSTERGÖTLAND

genomslag Ernst Sewerin var liksom högern tidning för att möta Göteborgs-Posstark motståndare till både fasten och två år senare lades Borås cismen och nazismen och han Nyheter ner. 1946 köpte BT kallade socialismen för bolsjeockså en stor aktiepost i Ulricevismen. Sans och moderation hamns Tidning där just Wärenvar nyckelord. stam tidigare varit chef. Borås Under 1926 då Borås TidTidnings Ragnar Claeson blev ning hade hundaårsjubileum VD i båda bolagen. 1947 firade köpte man också in en ny rotalandsbygdsupplagan Westgöten, en annan uppköpt, sina 60 år. tionspress som tryckte 12 000 sextonsidiga tidningar i timmen.

Det motsvarade nästan Stort branschnamn exakt upplagorna för BT och Reinhold Ericson var tidning- Tore G Wärenstam efterträdde Westgöten. Men det hindrade både Henry Johnsson som huvudens chefredaktör i början av inte att man redan 13 år senare seklet, men avgick i protest redaktör (1954) och Ragnar Claemot den ökade politiseringen. son som VD (1955). Man återgick köpte en press som klarade 18 000 exemplar 48-sidiga tiddärmed till samma ordning som ningar i timmen… De båda nya konkurrenpå Reinhold Ericsons tid fram till 1911. terna Borås Nyheter från 1922 och VästgötaSamtidigt var Wärenstam starkt engagerad Demokraten från 1926 klarade bara åttasidiga lokalpolitiskt men ingick även som en av tre tidningar långt in på 40-talet och befann sig i ledamöter i Högerpartiets centrala stadgeett hopplöst underläge i en tid då tidningsläkommitté på 1940-talet. Han blev ett av sandet ökade markant. branschens dominerande namn med mängder med centrala poster i tidningsorganisationer.

Bestämde det mesta Möjligen var mångsyssleriet den egentliga anledningen till att han vid pensioneringen När Ernst Sewerin slutade som både chefre1974 valde att avgå som huvudredaktör men daktör och VD 1940 – han efterträdde Victor satt kvar som VD till 1980. Borås Tidning Rydin under fyra år som VD – fick Borås Tidpasserade för övrigt 50 000 ex i upplaga 1971. ning en ny mycket erfaren tidningsman som På 60-talet avgjordes också tidningskriget chefredaktör. Henry Johnsson kom närmast i Borås då Västgöta-Demokraten höjde prefrån samma befattning på Sundsvalls-Posten numerationspriset med 50 procent och blev under sju år och hade tidigare varit redakmorgontidning 1968. Upplagan sjönk som en tör för tidningen Upsala under elva år. Han sten och driften blev dyrare. 1971 räddades hade arbetat på Aftontidningen 1912-13, tidningen av det nya statliga driftsstödet, Stockholms-Tidningen1914-18 och som men 1986 hjälpte inte ens den respiratorn för redaktionssekreterare på Stockholms Dagatt hålla liv i tidningen. blad 1919-23 och Östgöta Correspondenten 1974 blev Rune Larsson chefredaktör med 1923-29.

Bengt Ingvar Ekman som politisk redaktör Henry Johnsson var främst en skrivande och senare chefredaktören Jan Öjmertz som högerredaktör. Det betydde att det blev ett stort utrymme för Tore G Wärenstam, rebiträdande redaktionssekreterare. Det var daktionssekreterare från 1937, som påstås ha typiska BT-rekryteringar av medarbetare som bestämt det mesta. 1949 blev BT sjudagarsvar ett med tidningen.

111

VÄSTERGÖTLAND

En äkta murvel med – Jag drevs av den typiska murvelmentaliteten. Var strikt nyhetsinriktad och målet var dagens jobb och morgondagens tidning.

– Redaktionschefen Jan Öjmertz hade förmågan att se längre fram och andreredaktören och politiske redaktören Bengt Ingvar Ekman hade en vid syn och utrikesinriktning. Därför kompletterade vi varandra bra.

Rune Larsson var ett med Borås Tidning.

Arbetsledare på redaktionen under nästan 40 år efter fem inledande år som reporter. Och han avslutade som kulturmedarbetare under 15 år som pensionär.

– När jag fyllde 80 år 2007 tyckte jag att det var dags att lägga av…

Rune Larsson blev chefredaktör 1974, men hade i praktiken varit redaktionens motor under många år eftersom företrädaren Tore G Wärenstam hade många andra järn i elden.

Wärenstam hade förstås det yttersta ansvaret, men det var Rune Larsson som höll i trådarna som redaktionssekreterare.

– Jo, jag kände nog att jag bestämde och kunde förverkliga allt jag ville. Problem, oftast hade jag krävt mer redaktionella resurser, löste vi över en kopp kaffe…

– Wärenstam var aldrig snål privat, men oerhört försiktig med tidningens pengar.

Högsta upplagan

När Wärenstam drog sig tillbaka som chefredaktör 1974 men fortsatte som direktör till 1980 så gjorde han en tydlig markering. Han ville ha en nyhetsjournalist som redaktionell chef. Det fick också Borås Tidning i Rune Larsson under nästan två decennier under vilka tidningen nådde den högsta upplagan någonsin.

– Jag deltog aktivt i nyhetsarbetet, var med på morgonmöten, kom med uppslag och kände mig aldrig pressad att leva upp till Wärenstam-planet. Ekonomi kunde jag inte och var tidigt inställd på att inte efterlikna

Wärenstam med alla hans offentliga framträdanden.

– Men jag var trygg i förvissningen att jag inte var underlägsen som journalist och publicist. Jag ville också vara en skrivande journalist även om administrativa uppdrag lade hinder i vägen.

Rune Larsson skrev dock en hel del ledare under de 18 åren som chefredaktör. Det var ett önskemål från politiske redaktören Bengt Ingvar Ekman.

– Jo, jag tog jourer på ledarredaktionen under alla 18 åren och gick in under helger och kvällar. Men jag kände mig ändå som novisen vid den politiska spisen. Det blev annat när jag skrev lokala söndagskrönikor. I dem kunde jag ta upp flera ämnen, inte minst inom kulturområdet, som jag kände att jag behärskade bättre.

Rune Larsson visade på andra sätt att Borås Tidning fått en bred journalist som ledare under 70- och 80-talen. Han skrev till och med fotbollsreferat under en tid. Sportredaktionen satte dock en klar gräns.

– Längre upp i seriesystemet än till division fyra släpper vi honom inte!

Som 85-åring missade han inte en enda allsvensk match som Elfsborg spelade. Och engagerade sig starkt i lagets med- och motgångar. Men andra skrev referaten…

Egna ledare

En viktig förändring under Rune Larssons år som chef var ledarredaktionens arbete. Tore G Wärenstam hade inte skrivit så värst många ledare. Han engagerade i stället ofta skribenter på andra håll genom sina kontakter på riksplanet, något som konkurrenten VästgötaDemokraten gärna och ofta ironiserade över.

Men när Larsson och Ekman tog över rodret blev ledarsidan betydligt mer nyhetsinriktad och ledarna skulle vara egenproducerade av fasta medarbetare. Borås Tidning blev 112

VÄSTERGÖTLAND

nyhetskänsla

Rune Larsson – chef med murvelmentalitet…

nu också en tidning som fanns med allt mer i den politiska debatten på riksplanet.

– Jag ansåg att allt tyckande i tidningen skulle vara originalproducerat. Åsikter köper man inte in som andra varor.

– Däremot skrev Wärenstam inte en rad sedan han lämnat över som chef. Han stod kvar ett tag som politisk medarbetare i en redaktionsruta, men det var nog mest för att lugna dem som befarade stora förändringar med ny redaktionell ledning. I styrelsen hade det till och med ifrågasatts om vi ungkycklingar var pålitliga moderater…

– Wärenstam flyttade faktiskt ut från redaktionen för att ingen skulle tro att han lade sig i vårt jobb. Även om jag tyckte att det var onödigt.

Helheten viktigast

1980-talet blev spännande för Borås Tidning.

Redan 1979 hade man flyttat in i nya fastigheten på Allégatan, lämnat blyepoken och

Foto: Bo Östman

övergått till offsettryckning. Det gav högre tidningskvalitet och bidrog liksom redaktionella satsningar till att upplagan och marknadsandelarna växte. Ingen såg några krön vid horisonten. Samtidigt började datatekniken så smått göra sitt intåg.1990 hade Borås Tidning också nått upp till sin högsta upplaga någonsin, drygt 60 000 exemplar.

Men utan taggade journalister blir det inga tidningar som man talar om och vill läsa.

– Jo, jag hade nog förmågan att rekrytera och behålla många mycket duktiga journalister. Men det räcker inte att det fungerar bra på endast några punkter om man ska få ett välspelande lag. Helheten är viktigast.

– Själv tycker jag att tiden som redaktionssekreterare på 50-och 60-talen var min roligaste. En dynamisk och arbetskrävande period, men det var väldigt spännande att varje dag leda arbetet med att forma en helt ny tidning.

113

VÄSTERGÖTLAND

I Borås gäller maratonlöpare Ska man nå toppen på Borås Tidning ska man helst vara redaktionell maratonlöpare. Sedan 1954 har samtliga chefredaktörer rekryterats efter många år på BT och dessutom har de suttit kvar på posten i cirka 20 år.

Stefan Eklund tillträdde 2010 och var den som fick kämpa hårdast för att få arbeta på redaktionen.

– Jag började som vikarierande kontorist i Kinna, fortsatte som arkivvikarie, på telefonmottagningen och familjeredaktionen.

– Sedan fick jag in en fot på sportredaktionen 1984. Det var drömjobbet!

Förste kulturchefen

1992 blev Stefan Eklund redaktionssekreterare och 1995 tidningens förste kulturchef.

Han införde då Borås Tidnings Debutantpris.

Det fick kraftigt genomslag i hela landet som litterär utmärkelse. Eklund skötte sig så bra att han värvades till Svenska Dagbladet som kulturchef. Efter knappt två år erbjöds han att bli chefredaktör på BT. Företrädaren Jan Öjmertz fick av en slump börja arbeta på tidningen som volontär 1966.

Han var allmänjournalist några år innan han blev kommun- och landstingsreporter. Då var Tore G Wärenstam ordförande i både stadsfullmäktige i Borås och i landstinget.

– Det bidrog till att jag fick en ganska nära kontakt med honom och hans ledarstil.

I mitten av 1970-talet blev Jan Öjmertz biträdande redaktionssekreterare. 1980 tog han över som redaktionschef. ”Han hade ett annat planeringsperspektiv än jag”, menade chefredaktören Rune Larsson.

– Men Rune var noga med att som chefre114

daktör lämna spelplanen fri för efterträdarna!

Stefan Eklund gjorde rena rivstarten som chefredaktör. Han presenterade en förändringsplan redan första dagen!

– Vi gjorde om tidningen både layout- och nyhetsmässigt. En del idéer hade jag väl med mig från Svenskan också.

– Vi skulle tydligare sätta agendan och driva egna lokala frågor. Vara närmare läsarna och kännas nyttigare för dem.

– Självklart hakar vi också på alla vanliga nya sätt att nå läsare. Vi ska finnas på papper, webb, mobil, läsplattor.

– Vi är inte rädda för framtiden. Jag tycker att branschen har lite dåligt självförtroende trots att vi ändå når flera läsare än någonsin. Men pratar man ständigt ängsligt om papperstidningens död så blir det lätt en självuppfyllande profetia. Jag tror på tydliga förändringar av pappersprodukten.

Valde ämnen hejdlöst

– Wärenstam-andan lever kvar flera decennier efter att han lämnade tidningen. Han var duktig på ett delegera till närmaste kretsen.

Det skapade lugn och harmoni under resans gång och jag vill nog tro att resan fortsätter, säger Jan Öjmertz.

Han efterträdde Rune Larsson som chefredaktör 1992 och blev VD och publisher 1999 fram till pensionen 2010. Men han skrev inga ledare.

– Däremot söndagskrönikor på ledarsidan.

Jag valde ämnen hejdlöst, men det blev inga ledare.

– Jag har inte heller varit politiskt engagerad utan har alltid haft på mig den journalis-

VÄSTERGÖTLAND tiska hatten.

Stefan Eklund har fortsatt i Jan Öjmertz och Rune Larssons spår genom att skriva söndagskrönikor.

- De är inte partipolitiska även om jag tar upp politiska frågor också.

Ibland blir det teater- och litteraturkritik blandad med vardagsaktualiteter.

Dynamisk tid

I motsats till Tore G Wärenstam engagerade sig inte Jan Öjmertz i branschorganisationer som Tidningsutgivarna. Men under några år satt han i Svenska Nyhetsbyråns styrelse.

Han ledde Borås Tidning under en dynamisk period.

– Det var förstatidningarnas guldår. Och det gällde i hög grad BT med en förvånande hög och stabil upplaga med tanke på utgivningsområdet.

Samtidigt som Jan Öjmertz blev tidningschef 1999 började man planera ett nytt tryckeri.

Två maratonlöpare på BT som är de senaste chefredaktörerna, Jan Öjmertz och Stefan Eklund.

Foto: Lars-Åke Green, Borås Tidning – Vi såg inga avgörande fördelar med att trycka på annat håll utan blev utgivningsorten trogen. Därför var Smålandsposten, Barometern-OT och byggde vi tryckerihallen i Viared.

Blekinge Läns Tidning. Här fanns ett visst Den stod klar 2002 och tidningen gick över korsvist ägande som man trodde bäddade för till tabloidformat tre år senare. ett samarbete som samtliga parter skulle gynÄr inte gamla journalister bättre på bokstänas av. Men så blev det inte. ver än på siffror?

– För att få kraft i samarbetet krävdes ett – Det fanns ju gott om sifferkunskaper gemensamt medieföretag. Och det blev min på andra håll i företaget. Min uppgift var att andra stora fråga. peka ut riktningen och fatta beslut.

2003 var allt klart med Gota Media AB – Och det var en ganska bra ordning med som ägdes till lika stora delar av Stiftelsen någon som hade helhetsgreppet. När jag beBarometern och Tore G Wärenstams Stifslutade om ekonomiska åtgärder som kunde telse. Jan Öjmertz var först vice VD i bolaget drabba även redaktionen blev det också och blev strax före pensioneringen och fram mindre problematiskt. till 2013 styrelseordförande. Bolaget vidgades väsentligt under främst 2011 med ett tiotal Mer kraft krävdes tidningsföretag.

1997 inleddes samarbetet mellan Borås Chefredaktören Stefan Eklund sitter i Tidning med dotterbolaget Ulricehamns koncernledningen för Gota Media. Ekonomin Tidning och tidningarna i Sydostpress som håller Håkan Palmborg i.

115

VÄSTERGÖTLAND

– Inte bara politik – Ledarsidan ska inte bara vara reserverad för politik och vad som händer för stunden utan det är viktigt att vi även tar upp vardagsfrågor. Sådant som folk pratar om och känner närhet till.

– Stress, fruktstunder, prestationsprinsessor… Vi måste vara öppna för vad som sker och diskuteras i samhället.

– Och vi märker att vanliga läsare med eller utan starkare politiskt intresse uppskattar det. Vi ska ha öron och ögon öppna för vad som sker – och vi ska inte heller tro att vi sitter inne med svaren på alla vardagsfrågor.

Långt därifrån.

Katarina Larsson blev politisk redaktör för Borås Tidning 2003. Hon hade då arbetat under tio år på ledarredaktionen. Tidigare var hon lokalredaktör i Ulricehamn under två år och därefter allmänreporter i Borås. Själv rekryterar hon helst tidigare allmänjournalister och inte personer med bara politisk bakgrund.

– De passar bättre på dagstidningar och har lättare att snabbt ta tag i aktuella frågor som det gäller att sätta sig in i med kort varsel.

– Vi tillhör ju redaktionen och är delaktiga i allt som händer. Jag tror att det är lättare att få respekt bland både läsare och kolleger om man har en allmänjournalistisk bakgrund.

– Själv kan jag ibland även medarbeta på andra avdelningar. Till och med på sportredaktionen…

På djurparken med familjen

Men varför blev det Borås för göteborgaren Katarina Larsson, dotter till nationalekonomen Hugo Hegeland som också var moderat riksdagsman och en period chefredaktör för Veckans Affärer.

– Jag hade inga som helst bindningar till Borås. Familjen hade kanske varit på djurparken någon gång när jag var riktigt liten. Jag 116

råkade bara komma till Borås Tidning under en praktikperiod 1984 och sedan var jag fast!

– Att jag skulle skriva politik hade jag däremot aldrig en tanke på. Trodde att det bara var äldre män som ägnade sig åt det. Jag hade visserligen en tid varit med i MUF i yngre år, men steget därifrån till att skriva politik på heltid fanns bara inte i min tankevärld.

– Men under ett par barnledigheter började jag recensera barnböcker och då fick jag ju tycka lite fritt. Det var något nytt. Politiske redaktören Bengt Ingvar Ekman, som också skötte kulturen, blev intresserad och undrade om jag inte ville bli ledarskribent när jag kom tillbaka till tidningen. Så hösten 1992 hamnade jag på den politiska redaktionen.

– Sedan dess har jag bara haft roligt på jobbet! Nästan alltid i alla fall.

Vid sin sida har Katarina Larsson ledarskribenten Mikael Hermansson som har lång erfarenhet som journalist på Borås Tidning inom en rad områden. Han gick till sist till att bli tyckare på ledarsidan.

– Det var egentligen inte så stor omställning, menar han.

”Ingen partitidning”

När dåvarande chefredaktören Tore G Wärenstam fyllde 60 år bildade han en stiftelse och donerade i en första omgång 750 av sina aktier i företaget för nominellt 150 000 kr.

Stiftelsen skulle verka för att Borås Tidning skulle ”redigeras i hittillsvarande moderat borgerlig anda”.

Hur har då tidningen klarat av att under snart ett halvt sekel uppfylla kravet på moderat borgerlig politik?

– Vi känner oss helt bekväma med redigeringen i moderat borgerlig anda. Vad vi skriver visar ju var vi står och vi behöver ingen oberoende etikett. BT är en moderat tidning, men däremot ingen partitidning.

VÄSTERGÖTLAND

på ledarsidan!

Katarina Larsson är känd politisk redaktör inte bara i Borås utan även runt om i landet eftersom hon ofta sitter i radiopaneler och tv-soffor och tycker till i aktuella frågor.

Foto: Bo Östman

– När alliansen bildades 2004 fick väl även tidningen en mer allmänborgerlig identitet.

Vi försöker också ha en öppen resonerande ton.

Borås Tidning höll sig länge mest till riksoch utrikespolitik på ledarplats. Men när Tore Hägg 1995 kom till ledarredaktionen och senare tog över ansvaret började det ske tydliga förändringar. Successivt ökade andelen lokalt ledarmaterial.

– Nu skriver vi mycket lokalt och det märks att läsarna uppskattar det. Det är viktigt att de upplever även ledarsidan som nära.

Enda problemet är väl att stora Borås lätt blir lite för dominerande i förhållande till andra mindre kommuner.

– Men vi får utan tvekan mest respons när vi tar upp lokala frågor!

TV och radio

Katarina Larsson hinner också sitta i tv-soffor och radiopaneler för att tycka till och har därför blivit ett känt namn även på riksplanet.

– Det är roligt att vara med. Och det är nog viktigt också. Jag märker att många läsare uppskattar att Borås och tidningen syns och hörs även på det sättet.

– Och mitt självförtroende ökar dessutom.

I början var det lite skakigt ibland att sitta med de stora namnen, men med tiden har jag börjat känna att jag ändå kan rätt mycket!

117

VÄSTERGÖTLAND

Ensam men stark Johan Gustafsson kom från Värend i Värnamo.

Tore G började tidigt skriva för tidningar i Småland och hade första anställningen vid Värnamo-Bladet. Han arbetade även för Bladets huvudtidning Smålands-Tidningen i Eksjö. När Värnamo Nyheter startades blev han redaktionssekreterare innan han blev huvudredaktör för Sörmlands-Posten i Eskilstuna, en högertidning vars styrelse efterlyste en mer pronazistisk hållning på ledarplats. Då sade Wärenstam upp sig direkt och stod utan tidningsjobb.

Skänkte bort aktier

Tore G Wärenstam – färgstark men ensam.

Smålandssonen Tore G Wärenstam är Borås Tidnings största profil genom åren. Chefredaktör, VD, ägare, politiker, kulturpersonlighet, ordförande i pressorganisationer, radioman, offentlig. 43 år på ledande poster är svårslaget. Ändå var Tore G Wärenstam uppenbarligen något av en eremit privat. Han levde ensam under alla år och kunde aldrig kopplas samman med någon partner. Vid högtidsdagar och storhelger drog han iväg utomlands i ensamhet. Försök av kolleger att bjuda hem honom var lönlösa. Han ville inte störa i deras familjetillvaro. Folket på jobbet blev hans familj och livet där var viktigast.

Två olika personer i en, kan man säga.

Ensam men stark.

Tre av syskonen tog namnet Wärenstam, ett fjärde Wärenklint, eftersom fadern Per 118

Efter en tid som ombudsman för Högerpartiet kom han som 27-åring till Ulricehamns Tidning som både chefredaktör och VD. Ganska snart flyttade han dock till Borås Tidning som redaktionssekretare och arbetade även parallellt under flera år för Radiotjänst med idrott och reportage. Och i Borås blev han kvar resten av livet.

Wärenstam skrev inte särskilt ofta själv, men hade ledande befattningar i 43 år som VD och chefredaktör och hade en enorm arbetskapacitet. Han skaffade sig successivt allt fler aktier i bolaget och överlämnade på 60-årsdagen 750 av dem till en stiftelse med hans namn. Den skulle verka för att BT även i framtiden skulle vara ett organ för det fria ordet ”under bibehållande av tidningens nuvarande borgerliga politiska inriktning”.

Resten av Wärenstams aktier fick stiftelsen i arv efter honom. Man kan därmed säga att han såg till att bestämma över tidningens politiska linje även sedan han avlidit.

Tore G hade starkt politiskt engagemang och var ordförande i kommunfullmäktige och landstinget plus en rad pressorganisationer.

Men han hade lite svårt att acceptera den avideologisering som skedde på nyhetsplats både i Borås Tidning och på andra håll under 1960-talet. Dock utan att protestera…

VÄSTERGÖTLAND

Anneli Johannisson med en del av redaktionen bakom ryggen.

Foto: Bo Östman

Gav läsarna mera Borås Tidning tog radikala grepp 2012 för att möta konkurrensen från nya medier. Med Stefan Eklund som ny chefredaktör och Anneli Johannisson som ny redaktionschef ändrades arbetssättet för att ge läsarna mera än bara vad som hände i går.

– Vi ska vara nyttiga för läsarna. De ska få lära sig något av oss. Vi ska inte bara berätta vad de kanske redan vet utan vi ska förklara, ge bakgrunder, analyser, tidig information, säger Anneli Johannisson.

– Och vi ska möta de nya krav läsarna ställer på tidningen nu när de får nyheter på så många andra vägar. Vi ska vara kvalitetsprodukten som de behöver.

Anneli Johannisson förändrade redaktionens arbetssätt för att nå målen. Skrivare började arbeta tidigare på dagen liksom en del redigerare från nattredaktionen. Genom att tidigarelägga viss produktion fanns också ökad beredskapen för rejäla satsningar på kvällarna när det hände något viktigt. Man kunde satsa mer på det.

– På dagtid vann vi mer planerad journalistik som skulle ge läsarna en bättre produkt.

Och ju flera som jobbar ihop desto mer genomarbetade blir resultaten. Ofta är det en

redigerare, en reporter och en fotograf som tidigt tar tag i jobben tillsammans.

– Den planerade journalistiken bygger på att vi ska ligga i framkant med ämnen som berör människorna i Sjuhäradsbygden.

Berätta vad som händer i morgon, ofta med krönikörer som analyserar.

Det nya arbetssättet märktes i hög grad på förstasidorna. Rubrikerna över hela sidan försvann nästan helt. Ofta satsade man på en stor bild som hänvisade till merartiklarna.

Anslaget blev något helt nytt för läsarna varje morgon.

– Jag tror inte att läsarna nöjer sig med att läsa om vad som hände i går. Vi bestämde oss därför att satsa hårt på att erbjuda dem en delvis ny kvalitetsprodukt utifrån ett annat sätt att göra tidning redaktionellt.

– Men vi byggde inte upp en egen liten redaktion i redaktionen för den planerade journalistiken. Det är viktigt att få med alla i nytänkandet och det betyder också att man vid sidan av mer långsiktiga projekt arbetar med dagliga nyheter. Genom att man lär sig att jobba mera i små lag höjs också kvaliteten på de snabba jobben.

119

VÄSTERGÖTLAND

”Gresablaet” vann – Det har varit roligt att jobba i en koncern med aktiva ägare som vet vad man sysslar med! De har haft en fantastisk förmåga att se vad som väntat runt hörnet.

Måns Johnson var chefredaktör för Skaraborgs Allehanda under 23 år fram till 2011 då han efterträddes av Niclas Lindstrand. Under den tid Måns och verkställande direktören Hans Andersson ledde tidningen vann också ”Gresablaet”, som stadsbor lite föraktfullt döpt tidningen till, den tuffa kampen om läsarna. Konkurrenten Skövde Nyheter tvingades ge upp 2007.

Båda tidningarna hade länge hävdat att de var störst i Skövde. Skillnaden var att Skaraborgs Allehanda var helt dominerande på landsbygden, därför ”Gresablaet”, medan Skövde Nyheter hade flesta läsarna i själva centralorten.

Men totalt sett hade Skaraborgs Allehanda den största upplagan.

– Vi gjorde inte bara en bättre tidning.

Skövde Nyheter gjorde en del strategiska missgrepp och det underlättade för oss att till sist vinna matchen om Skövde.

– Att vi blev ensamma herrar på täppan fyra år innan jag pensionerades var väl det viktigaste som hände under min tid. Men det var förstås också häftigt att vara med om hela resan från blytiden till heldatoriserad framställning av tidningen. Före den perioden hade ju det mesta stått tämligen stilla rent tekniskt under flera århundraden.

Måns Johnson var en av de mer välkända i Skövde, men han bodde faktiskt i Lidköping under samtliga 23 år som chefredaktör.

– Jag tycker att chefredaktören ska bo där huvudredaktionen ligger, men familjesituationen gjorde att vi ändå valde att bo kvar i Lidköping.

– En liten tröst var väl att grundaren Johan Ulrik Isaksson bodde i Göteborg under de 120

första 13 åren innan familjen flyttade till Skövde…

En av Måns Johnsons tyngsta företrädare var Sven Ritseby. En nyhetsjournalist ut i fingerspetsarna. Han hade jobbat på ett antal olika tidningar och bland annat varit chefredaktör för Haparandabladet och Filipstads Tidning.

– Han var en klassisk journalist av den gamla stammen. En av de sista stora profilerna med äkta nyhetsnäsa. Även en lite udda person som det tyvärr inte längre finns så stort utrymme för inom tidningsvärlden i dag.

Dubblad upplaga

Det var också med Sven Ritseby i ledningen för Skaraborgs Läns Annonsblad, tidningen hette så då, som upplagan steg som en raket.

Från drygt 13 000 till drygt 26 000 exemplar på tio år. Sedan avgick Ritseby 1981. Han hade bestämt sig för just tio år på posten i Skövde och fortsatte sedan som uppskattad ledarskribent till pensioneringen. Efter den fanns han kvar under flera år som krönikör på ledarsidan.

Samtidigt som Sven Ritseby avgick som chefredaktör fick tidningen en annan tidningsprofil. Hans Andersson blev verkställande direktör 1982 och fick SLA på fötter ekonomiskt med lite tuffa metoder emellanåt. Han kom från samma post på Falköpings Tidning och hade en gång börjat som typograflärling och kunde därmed hela produktionen från grunden. I Skövde genomförde han också de första ordentliga rationaliseringarna.

Hans Anderssons smått klassiska uttryck när andra chefer framförde önskemål av ekonomisk art var ofta: ”Glöm det!”. Det följdes av en nonchalant handviftning för att understryka det oåterkalleliga beslutet…

– Några hade en gång satt upp en gammeldags sheriffstjärna på hans dörr. Det var

VÄSTERGÖTLAND

kamp om Skövde han bara stolt över och lät den sitta kvar, minns Måns Johnson som jobbade i par med Hans Andersson under många år.

Fortsatte skriva

Måns Johnson skrev ledare, men under hans första sex år som chefredaktör fanns ju Sven Ritseby kvar som ledarskribent. Och senare som krönikör på ledarsidan.

– När Sven hade slutat skrev jag förstås inte lika mycket som han hade gjort.

Jag hade ju många andra frågor på bordet och ibland var de ganska tidskrävande.

Men efter pensioneringen fortsatte jag ändå att skriva en ledare i veckan.

Måns Johnson är en av de chefredaktörer som haft flest aktiva år på tidningen.

Bara Henning Ahlberg 1935-1959 satt kvar något Måns Johnson var chefredaktör när Skaraborgs Allehanda vann kampen om år längre medan grundaren Skövde. Annorlunda utseende? Han har haft mustasch sedan 30-årsåldern, Johan Ulrik Isaksson var men rakade bort den direkt när en torghandlare förväxlade honom med Håkan redaktör från 1884 till 1896 Juholt…

Foto: Bo Östman då Gustaf Wilhelm Sjöberg tog vid under tio år. Däremot var Isaksson tvekan ha ett samlarvärde även bland enbart ansvarig utgivare fram till sin död 1909. konstintresserade som kan få glädje av en del av all imponerande konst som koncernen Det bästa sist äger. Från Ernst Anders första inköp i början Koncernen fortsatte också efter Måns Johnav 1900-talet till 2000-talets förvärv. sons pensionering att använda hans krafter.

Den ekonomiska redovisningen finns längst Bland annat gjorde han 2012 årsredovisningen bak i den propra skriften – men inte alls därför 175-åriga Nya Wermlands-Tidningens AB för att siffrorna skulle vara något att skämmas 2011. En imponerande produkt med breda över… presentationer av tidningar och tidningens Precis tvärtom. Det bästa kommer ibland ledargestalter på olika plan. Den bör utan sist!

121

VÄSTERGÖTLAND

100 år före Metro Metro, pyttsan! Redan 1884 delades nystartade Skaraborgs Läns Annonsblad ut gratis på järnvägsstationer och hållplatser som det då kryllade av i Skaraborg.

Tidningen lär ha tryckts i 20 000 exemplar trots att Skövde bara hade cirka 4 000 invånare. Grundaren Johan Ulrik Isaksson kopierade dessutom Dagens Nyheter som lagt sig på ett prenumerationspris som var hälften av konkurrenternas. Det gav en flygande start upplagemässigt. Resultatet blev likadant i Skövde där Isakssons abonnemangspris bara var tredjedelen av Västgöta Korrespondenten flyttade in i tidningshuset 1920 som konservativa Sköfde Tidnings. var orgelfabrik och tryckeri för Billingen före fusionen med SLA. Samtidigt satsade Isaksson på anFoto: Skövde Stadsmuseum nonser som riktades till jordbrukare.

Tidningen kallades därför för ”Gresablaet”.

Samtidigt såg Västgöta Korrespondenten allt Men blev läst och omtalat. annat än fräsch ut. Få bilder och pyttesmå rubriker. Men 1940 köpte Ernst Wilk Korrespondenten. Olle Stjernqvist handplockades Hustrun tog över som redaktör för att lyfta tidningen, men det 1884 hade Johan Isaksson köpt Skövdegick trögt och 1961gick den upp i Skaraborgs Posten, lagt ner den och satsat på att utmana Läns Annonsblad sedan Högerns Förlagsetablerade Sköfde-Tidningen med nystartade stiftelse köpt båda tidningarna. Det gav ett Skaraborgs Läns Annonsblad. Sköfde-Tidupplagegap till Skaraborgs-Tidningen som nu ningen bytte namn till Västgöta Korresponhette Skövde Nyheter. Petrus Österdahl var denten Skövde Tidning 1887 och frisinnade redaktör från 1929 till 1974!

Billingen blev snart Skaraborgs-Tidningen, men 1921 var det äventyret slut efter en satsning på utgivning sex dagar i veckan. Efter Alla vardagar något år återkom den som tredagarstidning SLA fick ett övertag genom sexdagarsutgivoch ägdes från 1928 av erfarne tidningsmanning 1968 och offsettryck 1970. Dessutom nen Petrus Österdahl. ”överfördes” ett par tusen extra läsare från Innan Johan Isaksson dog 1909 och husKarlsborg när Mariestads-Tidningen drog sig trun Christine tagit över ledningen för ett tillbaka därifrån. Därmed hade SLA, som nytt bolag hade han investerat i en ny press 1981 bytte namn till Skaraborgs Läns Alför att klara tillströmningen av annonser. Det lehanda och 1998 till Skaraborgs Allehanda, blev en viktig konkurrensfördel under de år tagit greppet. som följde då faktorn Efraim Löfstedt ledde Tidningen har ofta skiftat färg. Den har tidningen till 1934. gått från frisinnad till moderat, centerpartis1935 tog Henning Ahlberg över och tisk, borgerlig, moderat igen och nu - konsertidningen stödde snart bondeförbundet. vativ.

122

VÄSTERGÖTLAND

Olle Karlsson med Sveriges första reprokamera som finns i Gutenberghuset.

Foto: Bo Östman

Gutenbergs magasin Enda hamnmagasinet som finns kvar i Mariestad är från 1700-talet. 1984 köpte NWTkoncernen det till två tredjedelar och gjorde en rejäl men försiktig renovering. Gutenberghuset heter det efter Johan Gutenberg som uppfann den europeiska boktryckarkonsten på 1440-talet.

Magasinet har två avdelningar. En utställningslokal i två våningar med plats för grupper på 20-25 personer och en avdelning som liknar ett gammalt tidningssätteri.

Man har inte sparat någon möda när det gällt att bevara mest möjliga av allt gammalt.

Bara att rädda golvet med breda plankor kostade enormt med tid – och pengar. Grova smidda huvuden på järnspikar stack upp tillräckligt mycket för att man inte skulle kunna slipa det. Att ta bort spikarna var det inte tal om. Man slipade därför golvet för hand!

Här hyr konstnärer in sig. Det är inte kostnadsfritt, men de avtal som finns om att ägaren ska ha en tredjedel av intäkterna följs inte alltid…

– Vi tar ibland betalt i form av tavlor i stället, säger Olle Karlsson, MariestadsTidningens tidigare chefredaktör som sköter Gutenberghuset.

– Och så bjuder vi på annonser i koncernens tidningar.

Ibland kan det också bli rejält tryck när mer kända konstnärer kommer på besök.

– När komikern och konstnären Lasse Åberg var här så trodde jag folk skulle riva huset. Han hade nästan en hel billast med planscher som han satt och signerade och det verkade som om kön aldrig skulle ta slut.

Höga trästilar

Den typografiska avdelningen ger verkligen gamla tidningsmän en fläkt av svunna tider.

Här finns sättmaskiner från början av 1900-talet när handsättningen reducerades avsevärt.

Bilder beskriver arbetet.

Men man har också kvar ombrytningsbord med sidramar och gamla kastlådor med stilar sorterade bokstav för bokstav i små träfack – och så höga härliga trästilar som oftast blev grunden till löpsedlar. Och för att trycka in tillräckligt höga bokstäver hände det att man sågade i ryggen på dem – trots att det var strängt förbjudet… Samma bokstäver skulle kanske användas nästa dag också och då såg det märkligt ut om vissa av dem var spikraka i ryggarna medan andra hade rundare former…

Här kan Olle Karlsson också visa Sveriges allra första reprokamera som han lyckades komma över i Stockholm.

123

VÄSTERGÖTLAND

Mariestads lyckliga I Mariestad fanns på 1800-talet två arga konkurrenter, Mariestads Weckoblad och Skaraborgs Läns Tidning. De bekämpade varandra med stor energi.

Men så fick stan kopior av italienska staden Veronas kärlekspar Romeo och Julia. Per Wilhelm Karström på Skaraborgs Läns Tidning förälskade sig i konkurrentens dotter, Eleonora Lewerentz. Och kärleken besvarades. Det är lätt att föreställa sig reaktionerna i familjerna Karström och LewerentzBobäck.

Men dramat fick ett lyckligt slut. De unga fick gifta sig, Karströms lade ner sin tidning och den nya släkten behöll Chefredaktören Karin Eriksson tror att närheten till läsarna ställer högre krav på den lokala journalistiken. Foto: Bo Östman vad som 1882 blev Tidning för Skaraborgs Län ända till 1919. industrisamhälle. Motsättningarna lever kvar.

Olle Karlsson skrev ledare i ungefär samma Lokala ledare omfattning som Karin Eriksson.

Karin Eriksson har varit chefredaktör för – När det dök upp något lokalt eller regiokonservativa Mariestads-Tidningen sedan nalt så… Men min företrädare Göran Matts2005 med undantag för ett år som pressoffison jobbade mycket mer med lokala ledare. cer för den svenska Afghanistanstyrkan. Hon Som pensionär ställde Olle Karlsson upp i återvände 2012. ett val och hamnade i kommunfullmäktige.

– Det är alltid bra att vidga vyerna och få Men det blev bara två möten. nya tankar. I Mariestad jobbar vi ju mycket – Det var inte så populärt när jag sa vad jag lokalt så det har varit bra att ta en paus för att tyckte… sedan komma tillbaka.

Karin Eriksson tror också att kraven på vad – Här får vi ju aldrig glömma det lilla, lilla man skriver i Mariestads-Tidningen är större i bygden och jag tror att vi är en bra lokal än i rikstidningar. lokaltidning.

– Nära läsare ställer nog högre krav på den Karin Eriksson skriver ledare någon gång i lokala journalistiken. veckan. Och då blir det lokalt.

Och Mariestads-Tidningen har motsvarat – Det stormar ganska friskt i Mariestad. förväntningarna. 75 procents hushållstäckTill och med under en mandatperiod har vi ning och 90 procents räckvidd säger allt. bytt majoritet!

Mariestads-Tidningen är under lite olika Olle Karlsson, en av veteranerna som namn en av landets äldsta tidningar. chefredaktör, pekar på två olika världar i Lite överraskande med tanke på den lite Mariestad som en förklaring till att det hettar skämtsamma starten. Mariestads Weckoblad till politiskt. började nämligen första numret 1817 med – Vi har haft både ett tjänstemanna- och 124

VÄSTERGÖTLAND

Romeo och Julia att citera den romerske skalden Horatius som lite fritt översatt sade: ”Vad kan denne gaphals ha att förtälja?”

I slutet av tidningen svarade redaktören Anders Efraim Stolpe: ”Och vad ni lärer oss, det vet vi förut; Alltså ert Weckoblad det gagnar blott som strut.”

Det verkade inte som om man tog utgivningen på särskilt stort allvar. Innehållet var skrivet på vers, man saknade nyheter och bladet hade nog fötts under en glad kväll hemma hos rektorsvikarien Stolpe.

Fängelsepredikant

Franz Jacob Lewerentz, en boktryckare Gotthard Björck ledde Mariestads-Tidningen under 44 år. från Skara, startade tidningen men avled efter bara tre veckor. Änkan Lovisa såg till men först 2006 försvann det gamla namnet att tidningen levde vidare. Hon gifte om sig ur logotypen. Men förkortningen TSL lever med typografen Johan Brobäck och familjens kvar. företag fortsatte att trycka tidningen till Under mer än hundra år ägde släkten Le1851. 1838 var det dags för Franz Jakobs son verentz-Karström tidningen. Den såldes 1919 Franz Wilhelm Lewerentz, senare stadskomtill ett bolag lett av kammarherre Erland von minister, att ta över ansvaret i perioder fram Hofsten. Gotthard Björck blev då utgivare, till 1857. redaktör och direktör. Han hade varit redakNamnbytet till Mariestads Tidning skedde tionssekreterare vid moderata Gefle-Posten, 1832 med utgivning två gånger i veckan men politisk medarbetare vid moderata Baromeblev knappt tvåårigt. 1834 återgick man till tern och andreredaktör vid högerns Örebro Mariestads Weckoblad som var just veckoDagblad. Björck skulle bli tidningens stora blad med en fängelsepredikant som utgivare. profil genom tiderna och ledde den under 44 Han avlöstes först av en pastorsadjunkt och år med stöd av andreredaktören Roy Runemo. därefter av framtida stadskomministern Gotthard Björck satt kvar när Ander-konLewerentz. cernen köpte tidningen 1963. Tre år senare Per Wilhelm Karström gav ut Skaraborgs blev Mariestads-Tidningen femdagarstidning Läns Tidning i januari 1849. Det var tuffa tag och 1969 trycktes den i offset. 1973 fick avmellan tidningarna innan Karström gifte sig läggaren Karlsborgs-Tidningen byta modertidmed konkurrentens dotter Eleonora Sophia ning till SLA i Skövde som behövde stärkas. och lade ner sin tidning. Deras son Emil Olle Karlsson är den som varit redaktör Bernhard Karström blev utgivare 1882. Två år näst längst, i två omgångar under totalt 23 senare utökade han utgivningen till tre dagar år. En annan av tidningens profiler var Harry i veckan och ändrade namnet till Tidning för Lundkvist.

Skaraborgs Län med prefixet Länstidningen.

Från 1924 blev det Mariestads-Tidningen 125

VÄSTERGÖTLAND

Redaktionschefen Glenn Svensson har en klassisk Grönköping-tavla på väggen.

Foto: Bo Östman

Hjo Grönköping?

– Grönköping? Det där är främst en gammal 1970-talsgrej från ett gäng journalister som ville påskina att någonstans i trakten mellan Hjo och Skövde ligger Grönköping med veckobladet som kommer månadsvis...

Glenn Svensson har arbetat många år som konservativa Hjo Tidnings redaktionschef.

Han har jobbat nästan fyra decennier i Anderkoncernen och verkar inte så förtjust i det där med Grönköping. I sitt tjänsterum har han ändå haft en välkänd tavla som ska föreställa låtsasstaden med invånare som förre förrädaren Hildor Peterzohn, ynglingen Emil Ruda, stadsrådet Joel Eriksson (S), skalden Alfred Vestlund, evigt unga konferensvärdinnan Agneta Palmodin (27) och de övriga.

En del köpmän i Hjo använder Grönköping i företagens namn. Runt torget finns flera skyltar som lätt ger besökare intryck av att de har hamnat just i den stad som Albert Engström gav namnet.

Men Hjo Tidning är en pigg lokaltidning och inte mycket för skämtare. Upplagan har varit kring 2 000 under en lång rad år och

126

läsarna får gott om lokalt material två dagar i veckan.

– Vi har blivit experter på Hjo och vet vad som är bäst att prioritera. Ingen lägger sig i vad vi skriver om, sade Glenn Svensson år 2013.

– Tre redaktionella medarbetare är inte så mycket, men vi har gott om andra som hjälper oss. Olika arrangörer lånar kameror och skriver ner faktabitar från möten och annat. Det ger oss ett grundmaterial att bearbeta.

Hjo Tidning har länge haft en fast upplaga.

En hel del som bor i Hjo sommartid behåller tidningen under vinterhalvåret.

Omsättningen ligger kring fem miljoner men den lilla tidningen ger ändå netton kring miljonen.

Tidningen har sedan 1987 haft det klassiska varumärket ”I love Hjo” i logotypen. 2007 gjorde kommunen ett försök att registrera märket, men tidningen vann striden.

– Men vi lät ändå andra använda märket som är bra för olika aktörer, säger Glenn Svensson.

VÄSTERGÖTLAND Stig Jönsson är Hjo Tidnings mest kände redaktör.

Nästan en världskändis.

1956 åkte han hem från USA med Svenska Amerika Linjens ”Stockholm” med 530 passagerare. Han var ende journalisten ombord. ”Jag hade fått en egen hytt. Chefen för SAL:s kontor i New York mr Benardt hade varit vänlig nog att ordna det. Strax innan Stockholm skulle gå kom han till min hytt och önskade en lycklig resa. Och vi trodde att vi skulle få en Hjos mest kände journalist Stig Jönsson i tidningens sätteri. god sjöresa. Vädret var gassigt och när fartyget gled ut från SAL-piren var det många som glatt vinkade”, skrev han efteråt.

Men mitt ute på Atlanten kolliderade Stockholm med italienska kom till konferenser utanför Hjo i sin flotta lyxfartyget Andrea Doria, en av de mest Jaguar samtidigt som Göteborgs-Postens besynnerliga kollisionerna i sjöfartshistorien. utsände anlände i en Folkvagnsbubbla…

56 personer omkom.

Efterträdaren Rune Simonsson var gammal Och Stig Jönsson från lilla Hjo Tidning var bagare och beskrev sig som ”sockerbagaren ensam journalist på plats! som gick från bullar till bulletiner”. Det Han skrev om kollisionen, men gjorde var han som skickades till Teheran 1972 för inget större nummer av att han själv varit att ge drottning Farah Diba Hjo Tidnings med. Enligt en sägen började han med ”Från jubileumsnummer med en förstasida på vår utsände medarbetare”, men det stämmer persiska… inte. I rutan där det stod att han fanns omFlitig redaktör bord nämndes inte ens namnet! Bara ”redakHjo Tidning gavs först ut 1847 av Carl Isak tören för Hjo Tidning”.

Fahlgren. Den följdes efter två år av Hjo Men känd blev han! Från referent av smånya Tidning, Lördagsposten och sedan Hjo möten till ensam parkettplats vid en världsnya Tidning igen fram till 1860. Först 1885 händelse. gavs dagens Hjo Tidning ut av Carl August Stig Jönsson och hustrun Irma kom till Hjo Lewerentz. I början av 1900-talet fanns två Tidning 1948 och köpte den efter två år. Han frisinnade konkurrenter under korta tider, var chefredaktör till 1981 trots att Skaraborgs Hjo-Posten och Hjo-Kuriren.

Läns Annonsblad köpte tidningen 1965 och Fritjof Colling var flitig redaktör under 27 NWT köpte SLA 1969. år. ”Han har nedlagt ett arbete om vars omIrma Jönsson var tidningens mångsysslare fattning man har svårt att göra sig en uppfattunder 40 år. Hon skötte annonser, prenumening”, skrev efterträdaren William Weinstock rationer, klippte gräs, städade… i dödsrunan 1943.

Stig Jönsson skapade munterhet när han

Hjo på världsscen

127

VÄSTERGÖTLAND

”Ingen slägga för När boktryckare Carl spalter… Han lovade också Johan Forssell kom på att redigera tidningen i ”hovkant med makthavarna i sam och fosterländsk anda”.

Skara fick Falköping en Falköpings Tidnings dagstidning! framtid hängde ekonomiskt Forssell hade gett ut på en skör tråd vid sekelSkara Tidning men en skiftet. I opposition mot schism med stadens annars rätt populäre August styrande ledde till att Johansson startade då några han den 31 december ledande män med läkaren 1856 tillkännagav att A P Westerberg i spetsen han skulle flytta tryckFalköpings-Posten med bokeriet till Falköping och tryckaren Jakob Julius John ge ut en ny tidning. som utgivare. Även den kom En månad senare kom ut två dagar i veckan. första numret av Tidning August Johansson tillkänCarl Johan Forssell startade Falköpings för Falköpings stad och nagav då att han ville bilda Tidning.

Falbygden. aktiebolag för tidningen och 1861 tog Carl Johan vid uppropet för aktieteckForssells son Johan Fritiof över. Han tillhörde ning var uppslutningen stor. ”Vår gamla FT precis som pappan det nyliberala partiet, men får inte dö”, hette det. Vid mötet i november inom ett år dog båda. Sonen 1873 och fadern 1899 meddelade Johansson också att han 1874. skulle avgå. Efterträdaren Erik Person Vrang Två änkor tog över rodret. Fritiofs änka från moderata Örebro Tidning presenteraEmerence skötte företaget och redaktionen, des samtidigt och fick brett stöd efter att ha men svärmodern Margaretha Forssell var berättat om sina konservativa åsikter. ansvarig utgivare. Det ändrades först 1877 Därmed inleddes en lång och viktig epok i när konservative Axel Järdin, senare Svenska Falköpings Tidnings historia.

Dagbladets förste chefredaktör, kom till Segerrusiga Falköping. Han blev bara kvar under ett Erik Person Vrang var bara 30 år, men hade stormigt år då han inte bara gav sig på stadens hunnit arbeta som journalist under tio år. Han styrande utan även avslutade med att klandra tog sig an den nya uppgiften med stor energi tidningens personal. och beslutsamhet. I kampen mot FalköpingsBokhandlaren August Johansson hade nu Posten var det också hårda tag. FP hade gift sig med Fritiof Forssells änka Emerence. redan efter två månader påstått att den var Han efterträdde Järdin och ändrade 1879 Falbygdens mest lästa tidning. ”Det behövs tidningens namn till Falköpings Tidning. Reingen slägga för att dräpa en lus”, påstod dan året därpå påstod han att den var störst i Falköpings-Posten segerrusigt.

Skaraborg!

Men 1904 bytte man redaktör och satAugust Johansson införde en mer lättläst sade på den populäre kyrkoherden David stil och skaffade en ny press som kunde Holmgren i Varnhem som blivit avsatt två år trycka landets bredaste tidning. Hela nio 128

VÄSTERGÖTLAND

att dräpa en lus” tidigare. Han hade använt gravkassan till att anlägga en kyrkpark. Han fick fängelse för att ha smädat domkapitlet, men populariteten minskade inte. Tvärtom. Efter två år som chefredaktör avsattes han dock som riksdagsman och dömdes till fängelse för hanteringen av gravkassan. Holmgren flydde från landet och dog efter en olycka tio år senare i USA. Falköpings-Posten försvagades successivt och Falköpings Tidning hade snart nästan dubbelt så stor upplaga. Det var viktigt att FT hade en kunnig tidningsmakare i Erik Vrang som satt kvar i hela 46 år till 1945.

Vrangs insats för tidningen har beskrivits som mer betydande än någon annans. ”Med osviklig kraft, med okuvlig energi, självständig och orädd har han lett företaget” stod det i jubileumsnumret.

Oscar Bogren, organist och lärare, efterträdde Holmgren under Falköpings-Postens återstående tio år. Frikyrkliga och nykterhetsivrande Westergötland ersatte FP men tidningen lades ner 1920.

30 år som redaktör

När Erik Person Vrang slutat fortsatte 1900-talet med redaktörer som satt kvar länge. Sonen Karl Arvid ledde det redaktionella arbetet fram till 1964 då han avled.

Redaktionssekreteraren Lars-Erik Linnarsson tog då över som redaktör till 1994. Han hade ett starkt kulturellt intresse, troligen mycket starkare än det politiska, och skrev också flera intressanta böcker med anknytning till sin stad. Han utnämndes också 2007 av Skaraborgs Akademi till Hedersskaraborgare. Det var ett par år efter att Jan Guillou och Olof Lagercrantz och året innan Per Oscarsson fått samma utnämning.

1998 fick han också Karlfeldtmedaljen för sina insatser att levandegöra minnet av Erik Axel Karlfeldts dikt och liv. Lars-Erik Lin-

Nyhetschefen PeO Jansson har grävt fram Falköpings Tidnings jubileumsnummer från 1957.

Foto: Bo Östman

narsson var också under många år ordförande i styrelsen för Svenska Nyhetsbyrån som ett tag hade ett 30-tal tidningar som abonnenter.

Under Linnarssons sista tio år som redaktör var Bo Båsse Johansson ansvarig utgivare och efterträdde honom som chefredaktör till 2004.

Köptes av Herenco

Konkurrenten Skaraborgaren (S) lades ner 1960, men Skaraborgs Läns Allehanda dök upp som ny konkurrent på 1970-talet. Falköpings Tidning ökade då till utgivning fyra dagar i veckan och blev tydligare nyhetstidning genom att slopa annonserna på förstasidan 1978. Herenco-koncernen i Jönköping köpte tidningen 1979 och den bytte färg från moderat till borgerlig år 2001.

129

VÄSTERGÖTLAND

Skrock i Tidaholm Tidaholms Tryckeri AB bildades 1905 för att ge ut en tidning. Men man var skrockfulla. ”Tidaholm” fick inte användas i namnet därför att Tidaholms-Posten från 1890 snabbt gått i graven. Nya Tidaholms-Posten tog vid men överlevde bara några få år.

Västgöta-Bladet blev namnet på den moderata tidning Gustaf Lindberg startade vid fyllda 65 år.

Han var en udda person med oklar bakgrund som dök upp i Västergötland vid sekelskiftet. 1906 började utgivningen av eftermiddagstidningen som kom ut två dagar i veckan.

För nästan 100 år sedan flyttade Västgöta-Bladet till Villagatan där tidningen finns kvar.

Foto: Bo Östman

Wilhelmsson bjöd ibland på sensationella nyheter. Som när han i en jätterubrik påstod att det skett ett atombombsanfall mot Tidaholm.

I själva verket var det en militärövning. Hjo Tidning skrev glatt att atomsmällen inte var värre än när ett mopeddäck exploderar…

Färgstark redaktör

Det var täta byten på redaktörsposten fram till 1917 då färgstarke Otto Svensson inledde sina 30 år som chefredaktör. Han var rak. Vid nyår 1922 konstaterade han att ”om inte Versaillesfreden justeras går den västeuropeiska Segerrusig kulturen sitt fullständiga sammanbrott till Inför valen på 1960-talet var Wilhelmsson mötes”. Han såg också åttatimmarsdagen som ständigt segerrusig och kände högervindar, en orsak till ”ungdomens förvildning” och men 1968 blev det stopp. Efter 21 år som re”det epidemiska negerdansraseriet”. daktör hade Wilhelmsson efterträtts av sportOtto Svensson var ingen flitig chefen Anders Lilja. Som sportjourledarskribent – utom inför stora nalist hade han tyckt flitigt, men helger. Men det ansågs att han som ledarskribent höll han sig mest då skrev mer predikningar än till en kåserande Gomorronspalt. ledare…

Tidningen hade blivit borgerlig Efterträdaren Yngve Wil1968 med Hallpressen som ny helmsson var raka motsatsen. ägare. 1974 gick den upp till tredaHan levererade högerslag utan garsutgivning och blev morgontidgarderingar. Och blev själv tufft ning. Lilja satt kvar i 20 år. angripen i konkurrenttidningen 1996 bildades Västgöta-Tidningar Skaraborgaren som en gång påAB med fyra tidningar och tryckstod att han kallat stans arbetare ning i Jönköping. Då ökades för ”boskapstjuvar och kvinutgivningen till sex dagar i veckan, Otto Svensson var noskändare”. Det tog tidningen men 2012 backade man tillbaka till färgstark redaktör för tillbaka. fyra dagar.

Västgöta-Bladet.

130

VÄSTERGÖTLAND

Hammareräddningen?

Först var vänstertidningen Lidköpings Tidning enda tidning i Lidköping sedan boktryckare Johan Isaksson köpt både Lidköpings Tidning och Lidköpings Allehanda och slagit ihop dem. Men på bara drygt två år konkurrerades tidningen ut av konservativa Westgöta-Posten som startats 1888 och snabbt blev ensam herre på täppan…

Westgöta-Posten fick en erfaren redaktör i Carl Adam Daniel Hammarén som under åtta år redigerat Lidköpings Allehanda och Lidköpings Tidning. Men han stannade bara i ett år och Carl Vilhelm Hallquist blev under åtta år redaktör med snickerifabrikören Nils Lagerlöf som utgivare från 1893 till 1908. Hallquist hade lärt sig yrket vid tidningar i Stockholm.

1890-talet var Westgöta-Postens decennium. Tidningen tycks dock ha utnyttjat sin monopolställning negativt. MaktWestgöta-Post havare ströks medhårs medan en andra hade svårt att göra sig hörda.

Men det var nog ändå rösträttsfrågan, frikyrkornas och nykterhetslogernas frammarsch samt att liberalerna hade vind i seglen som bäddade för Nya Lidköpings-Tidningen 1903. Den hade som föregångare Lidköpings-Tidning 1842, Lidköpings nya Tidning 1844 och Lidköpings Nyare tidning 1877-1880.

Det blev en hård kamp mellan de båda tidningarna under första hälften av 1900-talet. Inte blev det bättre för Nya LidköpingsTidningen när den nykterhetsvänliga tidningens förste redaktör hittades raklång och berusad på huvudgatan…

Carl Vilhelm Hallquist ledde Westgöta-Posten Slarv gav tändning under bästa åren.

Men ett slarv gav Nya Lidköpings-Tidningen en nytändning 1910.

En tryckare hade lagt ifrån sig en hammare i den allt annat än moderna tryckpressen. En ny måste köpas efter haveriet. Men den var av bättre kvalitet, hade dubbla tryckcylindrar och tryckte bilder. Det var viktigt under nyhetsåren som följde.

Westgöta-Posten fick det kämpigt trots successiv modernisering och åtta sidor innan konkurrenten klarade att trycka lika många.

Emil Ekdahl ledde tidningen under 23 år till 1930. Men upplagesiffrorna sjönk och det hjälpte inte att annonser togs bort från förstasidan för att göra tidningen mer attraktiv.

1941 hade Westgöta-Posten inte ens hälften av konkurrentens upplaga. Samma år skedde sammanslagningen med Västergötlands Annonsblad och Skara-Posten i Skara dit tryckningen flyttades, men upplagan fortsatte att minska. 1954 lades Westgöta-Posten ner.

Emil Ekdahl var chefreRobert Rydholm var redaktör under de sista 23 åren. daktör under 23 år.

131

VÄSTERGÖTLAND

Hoppjerka i Skara

Vad sägs om en moderat tidningsägare och rekonservativa Västergötlands Annonsblad i daktör i Skara som var mycket aktiv när först Skara för försäkringspengarna. Tidningen var Socialdemokratiska partiet och senare även i gungning. Ändå satsade han även på nya Centerpartiet bildades? högertidningen Skara-Posten som ”stads1887 startade John Kjellman den första tidningen”. Annonsbladet hade startats som socialistiska tidningen i Göteborg, Folkets Westergötlands Nyheter 1899 och gått över Röst. När den upphörde 1889 skrev han i till sexdagarsutgivning (!) 1900 som Västeren stor dödsannons (!) att man hade blivit götlands Dagblad. utsparkade av hyresvärden och ”hans kristligt Kjellman sålde tidningarna i Skara 1907 feta gumma”... till ett lokalt högerbolag Kjellman var en av de sedan han misslyckats med första stora socialistiska att göra dem till ett samlat agitatorerna, men hopbondeorgan. 1910 fick han pade av när han var vice kontakt med förmögne ordförande i Göteborgs jordbrukaren Carl Bergarbetarekommun 1890 och lund i Falköping. De gav satsade på nykterhetsröut Landsbygden den första relsen. Intriger och avund december 1910 med Kjellfrån medarbetare när han man som redaktör och med samlade större åhöraren anmälan med rubriken: skaror än dem, uppgav ”Bröder, låtom oss enas!” han som orsak. Avhoppet Berglunds mål var ett parti upprörde August Palm. för alla som sysslade med Efter en tid med olika jordbruk. Centerpartiet ser småjobb letade han sig dagen för publiceringen tillbaka till tidningsbransom sin födelsedag även om schen. 1899 blev John Bondeförbundet bildades Kjellman chefredaktör för först 1913. då liberala Västernorrlands När Hjalmar Hagerbonn Allehanda i Härnösand. blev ny ägare till moderat”Från arbetarpionjär till centerpionDet blev stormigt. Han tidningarna 1922 skedde jär” är titeln på en bok som Östen gjorde mycket kraftiga en teknisk upprustning.

Kjellman skrev om sin farfar, tidnings- Tidningarna köptes av utfall mot ”societeten” mannen John. och skrev nedlåtande om en ny högergrupp 1935 dess många ”onyttiga” och Helge Erneberg blev medlemmar. Det retade förstås inflytelserika redaktör. Sex år senare utökades bolaget med härnösandsbor.

Lidköpings konservativa Westgöta-Posten Efter tre år sade han upp sig. Han såg sig vars upplaga sjönk som en sten. som ordförandens ”skrivardräng” och som 1954 lades tidningarna ner. Kvar blev ”tjänstehjon för styrelsens nycker”. Kjellman Västergötlands Annonsblad som två år senare gav sedan ut Västernorrlands Läns Tidning i köptes av konkurrenten och tidigare modeHärnösand. rata Skaraborgs Läns Tidning och blev bara När den brunnit ner 1905 köpte han en underrubrik i logotypen.

132

VÄSTERGÖTLAND

Moderata floppar Masstarter av avläggare till modertidningar i Skaraborg blev riktiga floppar i början av 1900-talet. Anders Brander var först ut med Borås-Postens klase med frisinnade avläggare under samlingsnamnet Västra Dagbladet och köpte Vänersborgs-Posten 1902 inklusive Elfsborgaren. Trots små upplagor hankade man sig fram tills frikyrko- och nykterhetsrörelsen startade Borås Dagblad. 1918 tog man över Västra Dagbladet, men 1921 lades Borås Aftonblad, som tidningen då hette, ner.

Det blev inte så mycket bättre resultat när den lokala högerorganisationen i Vänersborg köpte Vänersborgs-Postens tryckeri 1906 och gav ut Västgöta-Dals Tidning med Sigurd Hollender som förste redaktören av tretton på tjugo år. Man satsade under vardera sex år på avläggare i Trollhättan och Mellerud men upplagan var bara 1 500 exemplar 1927.

Då köptes tidningen av Ernst Wilck och bytte namn till Länstidningen i Vänersborg. Älvsborgs-Posten blev näste avläggare, men 1938 sålde han företaget till de anställda.

Tidningen lades ner efter ett halvår.

I Vänersborg gavs också Elfsborgs Läns Annonsblad ut från 1886 med fyra ur tidningsfamiljen Petré-Pettersson från Skara som utgivare ända till 1982. Tidningen var först moderat, men från 1917 neutral.

Återuppstod 1982

Året efter Västgöta-Dals Tidning startades konservativa Elfsborgs Nyheter i Alingsås med Carl Wilhelm Borgstrand som redaktör.

1912 fick han tydligen sparken efter att inte ha fört högerpolitik och även för efterträdaren Helmer Stuge blev det snabb sorti 1915.

Näste chefredaktör Gustaf Ewald var fotograf med kulturhistoriska intressen som han generöst bredde ut i tidningen under ett år.

Efterträdaren Axel Agrell var väl den ende som fungerade under tidningens konservativa period. Han blev kvar till 1920 och gav från

Thomas Wallin var redaktör för moderata Älvsborgs Nyheter innan han fick samma jobb på Dalslänningen.

1917 ut en stadsupplaga tre dagar i veckan mot modertidningens två dagar. Efter tre år upphörde satsningen. Axel Agrell var senare redaktör för konservativa tidningen Elfsborg under dess halvår 1924.

1920 köpte tidigare redaktören Gustaf Ewald Elfsborgs Nyheter. 1923 var den konservativa tiden slut. Tidningen blev frisinnad och lades ner 1931.

Moderata Älvsborgs Nyheter återuppstod som oberoende moderat 1982, nu med Stig Bertilsson som redaktör och ägare innan Thomas Wallin tog över. Sista året före nedläggningen hösten 1992 var Anna-Karin Jansson ansvarig. Då hade Bertilsson varit indragen i en process anklagad för att ha fått alltför stora bidrag från statliga presstödsnämnden genom felaktiga informationer. Han fick villkorligt och fråntogs riksdagsplatsen.

133

VÄSTERGÖTLAND

Ulricehamns Tidning När Ingemar Johans– Inrikesledarna son och Floyd Patterson försökte jag jobba möttes i matchen om fram själv, men världsmästartiteln i ibland hann jag inte tungviktsboxning 1959 utan måste använda gick lilla Ulricehamns byråproducerat. Jag Tidning på knock direkt! var mån om att sätta Ingen annan svensk moren personlig prägel gontidning hängde med på ledarna. i svängarna och kunde Gunnar Högborn ge läsarna nyheten lika var samtidigt lokalsnabbt om Ingos seger politiker. mitt i natten.

– Journalistlä– Jo, vi hade förberett raren Lars Furhoff oss noga, minns Gunnar utnämnde en del Högborn, tidningens journalister som meste chefredaktör även var lokalpoligenom tiderna med sina tiker till pressens 33 år. förrädare. Jag var en – Jag hade skrivit ihop av dem… en rad olika alternativ – Satt i stadstill matchutgången. Vi fullmäktige och var Första numret av Ulricehamns Tidning 1869. lyssnade på Radio Luxemordförande i skolstyburgs referat på natten så typograferna hade relsen, men tackade nej till drätselkammabara att lyfta in de blyrader som passade med ren. Det var så på den tiden. matchutgången. Sedan startade vi pressarna.

– Dessutom hade vi en bild, men den var Clark greps förstås manipulerad… På den måttade IngeEfter 33 år som chef på samma tidning hann mar Johansson en höger mot Floyd så den Gunnar Högborn vara med om det mesta. kunde användas oavsett matchutgången!

– Till det lustigare hörde när Clark Olofsson var på rymmen och efter en stöld i Lokala ledare Göteborg greps under en middag på KurhoGunnar Högborn kom till Ulricehamns Tidtellet. En portier kände igen honom och flera ning efter att ha börjat arbeta som journalist poliser tog med sig sina uppklädda damer för på Karlstads-Tidningen och som chef för en att låtsas äta middag. På en given signal reste avläggare. Han blev därefter redaktionssekrede sig och omringade Olofsson. tare på Falköpings Tidning, flyttade till Gävle – Till det mindre lustiga hörde ett tiotal och Norrlandsposten och efter tre år blev det anlagda bränder i Börstig utanför Ulricehamn.

Ulricehamn och chefredaktörssysslan.

Och att just Kurhotellet, en gång Europas – Jag skrev ledare under samtliga 33 år. Föstörsta träbyggnad, måste läggas ner därför reträdaren Tore Zetterberg hade skrivit mest att det inte fanns pengar till renoveringen. riksledare, men jag insåg att det lokala måste – Det hade behövts enorma pengar och lyftas fram även på ledarplats. jag skrev emot en sådan satsning även om jag 134

VÄSTERGÖTLAND

gick på Ingo-knock förstod de känslomässiga reaktionerna i stan.

och visst kändes det lättare när han hade pensionerats.

Med pappa som chef hamnar Var inte ägare man lätt i en skuggtillvaro I dag är Gunnar Högborns gentemot arbetskamrater. son Bo Högborn tidningens – Men mellan oss har det chefredaktör. De arbefunnits en handfull andra tade ihop under några år på chefredaktörer. Det var ändå 1980-talet.

23 år efter att han avgått som – Det var inga problem. Vi jag åter fick det jobb jag haft ägde ju inte tidningen. De kort tid på 90-talet. Jag kom övriga ville anställa honom dessutom utifrån även om jag och jag tror inte att någon har totalt 17 år på tidningen. inbillade sig att han sprang Har varit nyhetschef, natttill pappa när något inte chef, kommunreporter och Gunnar Högborn är den som varit passade. annat. chefredaktör längsta tiden vid UT, – Snarare var jag nog lite Ulricehamns Tidning var från 1953 till 1986. hårdare mot honom än mot en av de sista tidningarna i andra! landet som hade kvar partibeTolv år efter att Gunnar Högborn slutat teckningen ”höger”. Vid årsskiftet 1970 blev som chefredaktör satte sig sonen Bo på samma den moderat igen. stol för första gången. Det var 1998 och 1999.

– Pappa Gunnar var mer inne i politiken än Han återkom till tidningen som chefredaktör i vad jag är. Han hade ett annat sätt att skriva. andra svängen 2009 och då fick tidningen åter Jag försöker ha ett bredare perspektiv. flera lokala ledare.

– Vi gjorde om tidningen från att vara lokal Diversehandel till extremt lokal. Alla nyhetsbyråer sades upp – Min tolkning av Tore G Wärenstams skrivoch vi köpte bara serier och korsord utifrån. ning när ägarstiftelsen bildades om ”bibe– Det kom inte en kommentar på drygt ett hållande av tidningens nuvarande moderat år när vi slutade med in- och utrikessidor. borgerliga politik” är att moderat inte direkt Inte nog med det. Vid årsskiftet 2012/2013 står för partipolitik eftersom Moderaterna slopades även ledarsidan. Bo Högborn började inte fanns på den tiden. i stället kommentera på nyhetsplats och skrev Bo Högborn har mellan perioderna på Ulen större veckokrönika. Han var tidningens ricehamns Tidning arbetat både på centerns röst utåt och arbetade också mer som reporter. nu nedlagda Sjuhäradsbygdens Tidning och Nyhetschefen Henrik Erickson, som är startat en gratistidning som inte gick särskilt född i Ulricehamn, blev i samma veva även bra.

– Jag var ju inte centerpartist och upplevde platschef och ansvarig utgivare. 2007 kom han styrelsen som rätt oproffsig. till tidningen och har sedan dess haft en rad Ulricehamns Tidning är mån om att hålla befattningar. spalterna öppna för olika synpunkter.

Hur kändes det för Bo Högborn att efter– Vi bedriver diversehandel när det gäller träda sin pappa som ansiktet utåt? sidorna med insändare och debatt.

– Vi jobbade samtidigt på UT under tre år 135

VÄSTERGÖTLAND

UT såldes som skrot Ulricehamns Tidnings utrustning såldes som skrot 1844. Tryckeriet befann sig nämligen i bristfälligt skick.

Boktryckaren Carl Fredrik Deijrich lär ändå ha gett ut tidningar under perioden från 1835 till 1842.

När ”rätta” Ulricehamns Tidning startades 1869 fanns det också ett klipp ur föregångaren.

Deijrich var ändå först i Ulricehamn med att ge ut en tidning. 1829 kom Ulricehamns Veckoblad.

Boktryckaren Carl Fredrik Blomberg grundade da- Bo Högborn vid logotypen som Magnus Kjöllerström var med och skapade i slutet av 1800-talet.

Foto: Bo Östman gens Ulricehamns Tidning.

Han skrev själv en anmälan som tog upp nästan halva förstasidan. I den sedan Kjöllerströms efterträdare Martin betonades till sist att ”annonskostnader Ekeskog satsat på sin bokhandel. Birger bruka ej vara bortkastade penningar”.

Peterson blev redaktör och gav tidningen en Men Blomberg hade lärt sig från starten av tydlig högerstämpel. Bolaget gav blygsamma Strömstads Tidning att han måste ha en utgivinster, men krigsåret 1914 avsattes ändå vare. Det blev extraläraren Per Gustaf Holm100 kr till kulsprutor åt Ulricehamnsbygdens lund. Han skrev så långa ledare i moraliska landstormsområde… frågor att de ibland blev följetonger i nummer ”Ulf ” efterträdde Peterson 1915 och var efter nummer… Holmlund fick sparken efter kvar som ansvarig utgivare tills han avled två år, men återkom ändå efter ett halvår.

1945. Han hette Ragnar Kjerrulf men det var 1872 ersattes han av faktor J A Bergin som sista delen av efternamnet som användes. tydligen var drivande redaktionellt och mån Kortare mellanspel gjordes åren 1932-41 av Helge Hellroth, Einar Ljunggren och Tore G om att ha med små lokala notiser.

Wärenstam som dock återkom som direktör Högerstämpel 1955. Tore Zetterberg efterträdde Patrik Bergin ledde tidningen under tolv år och efPerslow 1949 innan det var dags för Gunnar terträddes av Salomon Magnus Kjöllerström.

Högborn 1953. Han satt kvar till 1986.

Han lyfte tidningen tekniskt och gav den Efterträdaren Gösta Löfström var en annan också den nuvarande logotypen. Kjöllerström ”seg gubbe” under tolv händelserika år. Cesatt kvar till 1909, men skrev nästan inte en cilia Bonnevier blev år 2000 första kvinnliga rad själv. I stället hade han den konservative tidningschefen. Hon blev kvar till 2006 då Ernst Malm som redaktör.

Gun Råberg-Kjellerstrand tog över. 2009 blev 1912 bildades Ulricehamns Tidnings AB Bo Högborn chefredaktör.

136

VÄSTERGÖTLAND FAKTA om Moderata tidningar ALINGSÅS NYHTER 1918-1920 Politisk tendens Höger 1917 Konservativ 1920 Redaktörer Axel Agrell 1918-1920

Redaktörer William Weinstock 1943-1945 Hugo Gustafsson 1945-1948 Stig Jönsson 1948-1981 Rune Simonsson 1981-1990 Sven-Åke Sandberg 1990-1999 Glenn Svensson 1999 –

BORÅS TIDNING 1838 – Politisk tendens Moderat 1906 Konservativ 1911 Moderat 1912 Höger 1939 Moderat 1970 Redaktörer Reinhold Ericson 1900-1911 Ernst Sewerin 1911-1940 Henry Johnsson 1940-1954 Tore G Wärenstam 1954-1974 Rune Larsson 1974-1992 Jan Öjmertz 1992-2010 Stefan Eklund 2010 –

KARLSBORGS-TIDNINGEN 1915-1972 Politisk tendens Moderat liberal 1915 Frisinnad 1917 Moderat 1920 Frisinnad 1921 Höger 1952 Redaktörer Olof Kihlström 1936-1952 Gotthard Björck 1952-1958 Roy Runemo 1958-1965 Allan Tengsand 1966-1967 Jan Borja 1967-1969 Rolf Apelqvist 1969-1972

ELFSBORG 1924 Politisk tendens Konservativ 1924 Redaktörer Axel Agrell 1924 ELFSBORGS LÄNS ANNONSBLAD 1886-1984 Politisk tendens Moderat 1911 Neutral 1917 Opolitisk 1948 Redaktörer Edvard Gustafsson 1900-1923 Karl Gustaf Wassenius 1923-1957 Ingrid Petré-Ström 1957-1982 Jan-Erik Ehne 1982-1984 FALKÖPINGS TIDNING 1857 – Politisk tendens Moderat konservativ 1900 Höger 1915 Moderat 1917 Höger 1932 Moderat 1970 Borgerlig 2001 Redaktörer Erik P Vrang 1900-1945 Arvid Vrang 1945-1964 Lars-Erik Linnarsson 1964-1994 Bo Johansson 1994-2000 Leif Eriksson 2000-2002 Bo Johansson 2002-2004 HJO TIDNING 1885 – Politisk tendens Liberal 1900 Höger 1908 Moderat 1911

LÄNSTIDNINGEN TIDNING FÖR SKARABORGS LÄN 1883-1923 Politisk tendens Moderat konservativ 1906 Moderat 1914 Moderat konservativ 1915 Moderat 1916 Redaktörer Emil Karström 1900-1919 Gotthard Björck 1919-1920 Axel Danielson 1920-1921 Gotthard Björck 1921-1923 MArIESTADS LÄNSTIDNING 1893-1952 Politisk tendens Moderat 1906 Moderat liberal 1910 Liberal 1916 Frisinnad 1917 Redaktörer Frans Oskar Helander 1905-1913 Georg Tjus 1913-1914 J Alén 1914-1918 Isak Goldman 1919-1934 MARIESTADS-TIDNINGEN 1924 – Politisk tendens Moderat 1924 Höger 1948 Moderat 1970 Konservativ 2009 Redaktörer Rolf Apelqvist 1969-1976 Olle Karlsson 1976-1979 Göran Mattsson 1979-1980 Lennart Näsström 1980-1982 Olle Karlsson 1983-2003 Karin Eriksson 2004 –

Föreståndaren Olle Karlsson vid Gutenberghuset i Mariestad.

SKARABORGS ALLEHANDA 1998 – Politisk tendens Moderat 1998 Konservativ 2009 Redaktörer Måns Johnson 1998-2011 Niclas Lindstrand 2011 – SKARABORGS LÄNS ALLEHANDA 1981-1997 Politisk tendens Borgerlig 1981 Moderat 1984 Redaktörer Sven Ritseby 1981 Rune Henriksson 1981-1984 Bennie Ohlsson 1984-1987

137

Thomas André 1987-1988 Måns Johnson 1988-1997 SKARABORGS LÄNS ANNONSBLAD 1884-1981 Politisk tendens Moderat 1913 Borgerlig 1940 Bondeförbundet 1952 Centerpartistisk 1958 Borgerlig 1962 Redaktörer Yngve Wilhelmson 1944-1947 Roland Nyberg 1948-1961 Olle Stjernqvist 1962-1963 Nils Magnusson 1968-1971 Sven Ritseby 1971-1981 Forts nästa sida

VÄSTERGÖTLAND FAKTA om Moderata tidningar SKARABORGS LÄNS TIDNING 1884 – Politisk tendens Moderat liberal 1911 Moderat frisinnad 1912 Frisinnad 1916 Folkpartistisk 1936 Borgerlig 1957 Liberal 1978 Borgerlig 2001 Redaktörer E G Torgny 1900-1937 Leo Torgny 1937-1966 Per-Erik Borg 1966-1984 Hans Menzing 1985-1998 Bo Johansson 1998-2000 Leif Eriksson 2000-2002 SKARA-POSTEN 1906-1953 Politisk tendens Moderat 1908 Höger 1937 Redaktörer Ture Stenbäck 1908-1933

Hjalmar Hagerbonn 1933-1935 Helge Erneberg 1935-1949 Georg Nicklasson 1949-1953 Sixten Beme 1953 TROLLHÄTTE-BLADET 1916-1922 Politisk tendens Moderat 1916 Höger 1920 Moderat 1921 Redaktörer Erik Waldenström 1916-1917 Nils Forsberg 1918-1920 Lars Peter Malmberg 1920-1921 Knut Andersén 1922 ULRICEHAMNS TIDNING 1869 – Politisk tendens Moderat höger 1914 Moderat 1915 Höger 1916 Moderat 1922 Höger 1958

Moderat 1970 Redaktörer Tore Zetterberg 1949-1953 Gunnar Högborn 1953-1986 Gösta Löfström 1986-1998 Bo Högborn 1998-1999 Stefan Koskinen 1999-2000 Cecilia Bonnevier 2000-2006 Gun Råberg-Kjellerstrand 20062009 Bo Högborn 2009 – ULRICEHAMNS VECKOBLAD 1915 Politisk tendens Moderat 1915 Redaktörer Sven Kraft 1915 Ernst Malm 1915 VESTERGÖTLANDS DAGBLAD 1900-1902 Politisk tendens Höger 1900 Redaktörer

Tidning som inte finns…1 Har ni stött på Mariestadsposten? Förstasidan från 1932 finns bakom glas och ram på en vägg i Stadshotellet i Katrineholm. Huvudnyheten är att slöjdinspektris Lotten Björk i lotteriföreningen Fyrklöverns lokaler försett sig själv med förstapriset, innehållet i trädgårdsmästare Bladhs guldbelönade fruktkorg. Samtidigt upptäcktes säckvis med nitlotter när polisen Bovén löste fallet. Efter spelskandalen har Lotten Björk fått öknamnet Nit-Lotten.

Nej, Mariestadsposten (MP) finns inte. Men den har fått spridning sedan några skämtare försökt konkurrera med Grönköpings Veckoblad i en grannkommun…

138

Otto Elander 1900-1901 Anders Marino 1901-1902 WESTGERGÖTLANDS NYHETER 1899-1900 Politisk tendens Moderat konservativ 1899 Redaktörer Otto Elander 1899-1900 WESTGÖTA-POSTEN 1888-1954 Politisk tendens Moderat 1906 Moderat konservativ 1911 Moderat 1912 Höger 1942 Redaktörer Emil Sjöberg 1900-1905 Emil Ekdahl 1905-1908 Emil Sjöberg 1908-1910 Emil Ekdahl 1910-1930 Robert Rydholm 1930-1953 Sixten Beme 1953

Hjo Tidning har sedan 1987 haft varumärket ”I love Hjo” i logotypen. 20 år senare försökte kommunen kuppa till sig det, men gick på en nit. Nu har tidningen ändå gett andra tillstånd att använda märket, även kommunen, så det första besökarna möts av i dag är den här skylten vid infarterna.

VÄSTERGÖTLAND

Tidning som inte finns…2 När Skaraborgs Läns Tidning flyttade till nya lokaler våren 2012 så sattes skylten ”Skara Tidning” upp på huset först av allt över entrén. Trots att tidningen inte finns! Den lades ner 1982…

– Men en del journalister säger fortfarande att de är från Skara Tidning när de ringer till folk, säger nyhetschefen Mikael Hildingsson.

– Det är lättare än Skaraborgs Läns Tidning.

Namnet på den en gång moderatliberala tidningen är skyddat och neonskylten satt förstås även på det gamla tidningshuset.

FAKTA om Moderata tidningar WESTGÖTEN 1888-1967 Politisk tendens Moderat 1906 Konservativ 1911 Moderat 1912 Höger 1939 Redaktörer Reinhold Ericson 1900-1911 Ernst Sewerin 1911-1940 Henry Johnsson 1940-1954 Tore G Wärenstam 1954-1967 VÄSTGÖTA-DALS TIDNING 1908-1927 Politisk tendens Moderat konservativ 1908 Moderat 1910 Redaktörer Nils Forsberg 1918-1920 Lars Peter Malmberg 1920-1921 Knut Andersén 1922-1926 Gustaf Pettersson 1926-1927 Isidor Dahlqvist 1927 VÄSTERGÖTLANDS ANNONSBLAD 1899-1956 Politisk tendens Konservativ 1906 Svensksinnad 1908 Konservativ 1911

Moderat 1916 Höger 1937 Redaktörer John Kjellman 1905-1907 Helge Erneberg 1935-1949 Georg Nicklasson 1949-1953 Sixten Bene 1953-1955 Sven Johansson 1955-1956 VÄSTGÖTA KORRESPONDENTEN 1887-1961 Politisk tendens Moderat konservativ 1900 Moderat 1912 Borgerlig 1960 Redaktörer Gustaf Thorsander 1900-1910 Rustan Sandblom 1911-1940 Olle Stjernqvist 1940-1961

ÄLVSBORGS NYHETER I 1909-1931 Politisk tendens Moderat 1910 Höger 1918 Lantmannatidning 1920 Moderat 1921 Frisinnad 1924 Redaktörer C W Borgstrand 1909-1912 Helmer Stuge 1912-1915 Gustaf Ewald 1915-1916

VÄSTGÖTA-BLADET 1906 – Politisk tendens Moderat 1906 Borgerlig 1968 Redaktörer Otto Svensson 1916-1946 Hugo Annerfors 1946-1947 Yngve Wilhelmsson 1947-1968 Anders Lilja 1968-1988 Per-Erik Vrang 1988-1998

Axel Agrell 1916-1920 Gustaf Ewald 1920-1923 Axel Nylin 1923-1931 ÄLVSBORGS NYHETER II 1982-1992 Politisk tendens Oberoende moderat 1982 Redaktörer Stig Bertilsson 1982-1988 Thomas Wallin 1988-1992 Anna-Karin Jonsson 1992

Hjo Tidnings anmälan 1847.

139

VÄRMLAND

”Kapten i frack”

”En barsk militärtyp” som ständigt lands Tidningen. De hade satsat hade frack och silkeshalsduk men på nyheter. Wermlands Tidning skapade ordning på den stökiga hävdade att man via Norge fick tryckerifronten i Karlstad. dem snabbare än andra i landet.

Adlige Gustaf Wallencrona Först 1836 började det hända hade återvänt från det inte särsaker på den värmländska tidskilt hedrande Pommerska kriningsmarknaden. Typografen get 1807. Han köpte tryckeriet Jakob Lundberg, som lärt sig i stan 1809 och blev utgivare av hantverket hos Wallencrona, och Carlstads Tidning 1812. Så smålektorn Jöns Christer Söderberg ningom blev den en mycket gav ut Wermlands Tidning konservativ tidning och den Carl Alfred Fahlgren ägde NWT 1837. De hade tagit starkt första riktiga i Värmland. intryck av Aftonbladet som från 1885 och gav den en Visserligen fick Värmland Söderberg dock efter ett par konservativ prägel. ett tryckeri redan 1749 och år kom i konflikt med efter att första periodiska skriften 1774, men Carlha hållit ett tal som AB kritiserat starkt. Det stads Wecko-Tidningar hade ingen ordentlig gick så långt att Wermlands Tidning uppmanyhetsförmedling. När den lades ner efter 15 nade till bojkott av Aftonbladet! år hade den bara kvar sex prenumeranter…

Och den till att börja med liberala tidBoktryckaren Erik Widblad återkom med ningen gled allt mer åt höger… Plötsligt var Carlstads Tidningar 1794 och 1801 och med moderata Dagligt Allehanda, inte AftonblaCarlstads Stifts- och Stads Tidningar. Den det, föredömet. Samtidigt lyftes den allt mer var en blandning av Carlstads Tidningar konservative skalden Esaias Tegnér fram och en stiftstidning från 1785. Men 1805 medan liberale Erik Gustaf Geijer hamnade gav Emanuel Höjer ut Carlstads Tidning ute i kylan. Söderberg slutade 1842 med att och Värmland fick den första mer långlivade konstatera att tidningen hade varit rojalistisk tidningen. och ”i flera fall konservativ”.

Jakob Lundberg ändrade namnet till Den första WermlandsTidningen som åter blev ”Ädelpekoral” liberalare med Anders Gustav Låstbom som Kapten Wallencrona fick ordning på personaredaktör. När Lundberg 1850 sålde företaget len i Carlstads Tidnings tryckeri och drev det till bokhandlaren Carl Gustaf Kjellin ändraunder 40 år. Som tidningsägare lyckades han inte lika bra även om han höll liv i tidningen. des namnet till Nya Wermlands-Tidningen.

Ende konkurrenten Hammarö Tidskrift med ”Nya” för att markera ny ägare och ny inrikthuvudnamnet Socrates och Solon överlevde ning. Tidningens politiska linje blev ”mobara i 14 månader. Utgivarens egna djupsinderat liberal” men gamle redaktören Anders niga bidrag har beskrivits som ”ädelpekoral”.

Gustav Låstbom stannade kvar. Kjellin blev själv ny redaktör.

Carlstads Tidning var därför länge ensam, NWT var under många år största tidmen tappade ändå läsare och hade bara kvar ningen, men saknade inte utmanare. I början 200 när den lades ner 1849. Tidningen hade av 1850-talet nådde Carlstads Allehanda inte klarat konkurrensen från först Wermbara 190 ex. Lördagstidningen Wermländska lands Tidning och senare Den första Werm140

VÄRMLAND

sköt startskottet Korrespondenten med ansvariga boktryckarna Harald Bergman och Erik Lundberg höll ut i fyra år. Wermlands-Posten dog efter ett halvår. NWT satsade på lokala nyheter, genomförde successiva förnyelser, skaffade en ny press som klarade av att trycka 2 000 exemplar och kom från 1853 ut två dagar i veckan.

Det förklarar konkurrenternas problem.

Branden i Karlstad 1865 sedan en bagare försökt torka ved i ugnen ledde till att 5 000 personer blev hemlösa. Kjellins tryckeri brann ner. NWT kom ändå ut efter åtta dagar, men tvingades en tid flytta utanför stan och upplagan rasade. Men NWT beställde en ny press och utökade utgivningen till tre dagar i veckan 1880. Kjellin var drivande vid nysatsningen, utgivare till 1876 och redaktör till 1873.

Klart konservativ

Tyngsta namnet som ny utgivare blev dock faktorn Carl Alfred Fahlgren under elva år till 1896 sedan han köpt ut Kjellin och blivit ensamägare. Tidningen blev då tydligt konservativ.

Men 1855 hade NWT fått en vass utmanare. Nya Wermlands-Posten redigerades under första åren av Erik Lundberg från nedlagda Korrespondenten. 1871 ändrade utgivaren C D Forssell namnet till Wermlands Läns Tidning. 1879 var den nära att läggas ned och bytte namn igen till Karlstads Tidning med Anders Elis Jeurling som utgivare. Han hade senare stora framgångar med Stockholms-Tidningen och räddade också Karlstads Tidning, men han och tidningen fick kännbara böter efter en attack på biskopen. 1884 blev namnet Karlstads-Tidningen, nu med boktryckarens son Pontus Albin Forssell som utgivare.

Karlstads-Tidningen vann mark och blev från slutet av 1800-talet en aktad liberal tidning med Mauritz Hellberg som redaktör från

Wermlands Tidnin gs provnummer 18 36 var en bilaga till Örebro Tid ning.

1890 till 1939. Bland medarbetarna fanns Anna och Gustaf Fröding. Anna skrev under olika förkortningar av namnet Anna Karlsdotter. Gustaf Fröding använde signaturen Hans Sax men även hustruns initialer A.K...

Nils Ferlins far

Nåja, NWT hade Johan Ferlin som redaktionssekreterare, far till Nils, och tidigare redigerare av Wermländingen.

Vid sekelskiftet var Nya WermlandsTidningen och Karlstads-Tidningen i stort sett lika stora. Sedan skedde snabbt en stark förskjutning i den senares favör då bokhandlaren Axel Nerman ägde NWT under 18 år.

Redaktörsrummet var då rena vandrarhemmet med täta skiften.

141

VÄRMLAND

Ernst Ander tog Ägaren Axel Nerman lyckades inget vidare med rekryteringar av redaktörer till Nya Wermlands-Tidningen. Det blev nitlotter på löpande band.

Men 1902 gjorde Nerman ändå ett klipp som fick stor betydelse för tidningens framtid. Han anställde den 24-årige typografen Ernst Ander som hade lärt sig yrket hemma i Örebro och varit tryckerifaktor i Lindesberg.

I Karlstad blev han efter ett år tryckeriföreståndare och dessutom delägare i Nya Wermlands-Tidningen AB som Nerman hade bildat 1896.

Ernst Ander var inte bara en skicklig yrkesman utan även synnerligen målmedveten och framsynt med ekonomiskt sinne. Hustrun Anna var också typograf och de lär ha ökat sin ägarandel genom att emellanåt ta emot aktier i stället för infrusna löner. Efter en handfull år hade han därför cirka 25 procent av aktierna! När Axel Nerman dog 1914 var Ernst och Anna Ander bolagets ägare. Året innan hade han blivit VD efter Hjalmar Nerman.

Men det var ett bolag i kris som Ernst Ander tog över. Början av 1900-talet hade varit påfrestande och Karlstads-Tidningen hade inte bara blivit störst utan hade 1915 en upplaga på 10 000 ex mot 4 400 för NWT vars civiltryckeri räddade bolaget till en liten vinst.

Djärva satsningar

Ernst Ander satsade djärvt. Han anställde Wilhelm Ericson från Stockholms Dagblad som chefredaktör, ett starkt namn med erfarenhet från ytterligare sex tidningar i vilka han bland annat skrev under vad som långt senare skulle varit föga passande signaturerna Goring och Herman... Hans uppgift var att ta upp kampen med Karlstads-Tidningens hyllade Mauritz Hellberg. Ännu viktigare var att utgivningen ökades 142

från tre till sex dagar i veckan från 1917.

Karlstads-Tidningen följde efter först elva år senare när NWT kommit ifatt upplagemässigt, vilket förstås var ett misstag. Dessutom tog NWT på 20-talet bara tio kronor för sex dagar i veckan av abonnenter mot konkurrentens sju kronor för tre dagar… Värmlands Folkblad kom ut samtliga vardagar först 1936 och höll på att stupa ekonomiskt på kuppen.

Vidare investerade teknikintresserade Ernst Ander hösten 1917 både i ny press som klarade åtta sidor och i bättre sätteriutrustning. Konkurrenten dröjde flera år med att skaffa en liknande press – och då köpte NWT omedelbart en som tryckte dubbelt så många sidor och två färger!

Tungt ekonomiskt

Satsningarna blev förstås ekonomiskt kännbara under flera år framöver. Aktieutdelningar måste slopas men upplagan började stiga igen. Det dröjde dock en bit in på 1920-talet innan den vek för konkurrenten och först i slutet av decenniet var NWT förbi. Sedan gick det undan. 1930 sålde NWT 12 000 ex och tio år senare 27 100…

Karlstads-Tidningen hade haft minst lika goda förutsättningar att satsa hårt, men avvaktade för länge med att svara på konkurrentens framgångsrika grepp. Det påminner om hur man satt med armarna i kors på stora Östersunds-Posten (C) och såg på när lilla Länstidningen (S) utvecklades, ökade i upplaga och till sist var störst i Jämtland.

Men framgångarna blev också ekonomiskt tunga att hantera för NWT. Och den senare krisen på 1930-talet underlättade inte den ekonomiska återhämtningen utan tidningen som gått med 100 000 kronor i förlust 1931 var allvarligt trängd under en lång period efter Kreugerkraschen. Det var också efter det som man såg till att kunna börja betala

VÄRMLAND

NWT ur krisen kontant för att slippa skulder och beroenden av banker. Det handlade om allt från relativt små poster till att betala det nya tidningshuset för 400 miljoner kontant 1996.

Mycket kompetenta yrkesmän hade ändå lyckats vända utvecklingen från ett närmast hopplöst underläge. När Wilhelm Ericson 1921 flyttade tillbaka till Stockholm och blev chefredaktör för Stockholms Dagblad anställdes den erfarne Axel Reinhold Olson som ny huvudredaktör. Ernst Ander tog själv över som utgivare. När Olson 1928 flyttade till Gävle och ett långt chefsliv på två olika moderata tidningar blev Ander även redaktör utan att vara skrivande. Erik Bergström skötte det rent redaktionella.

Nya Wermlands-Tidningens framgångar hängde samman med att tidningen låg i framkant inom område efter omErnst Ander kom till Nya Wermlands-Tidningen som typograf, men ägde råde och var tidigt ute när det snart tidningen och satsade djärvt och klokt. Konstnären Lasse Johansson gällde att ta till sig tekniska från Karlstad gjorde porträttet för NWT. nyheter. Det var främst Ernst Anders förtjänst och handlade aden i Stockholm 1912. Från 1926 fanns även exempelvis om att kunna publicera bilder geen speciell helgbilaga med teknik, mode, matlagning, noveller och annan underhållnom att köpa klichéer från Köpenhamn. Ett ningsläsning som inte platsade i nyhetstidenda område hängde man inte med på – det ningen. var egentligen bara längre rubriker än en spalt Ett av Ernst Anders sista riktigt stora som NWT inte var först med i Värmland. beslut var att bygga landsortens största press Största pressen som kunde trycka 64 sidor. Den togs i bruk i Tidningen var också en av de första som tog en ny presshall 1938. Ett år senare avled han vara på det ökade sportintresset efter de stora plötsligt efter att ha drabbats av hjärtslag. svenska framgångarna under SolskensolympiErnst Ander var då endast 61 år.

143

VÄRMLAND

Gustaf Ander sol på

Tidningskungen Gustaf Ander fanns kvar i verksamheten långt efter att sönerna hade tagit över.

Efter regn kommer solsken, som bekant.

Gustaf Ander blev också något av ”Sola i Karlstad” på tidningshimlen efter 1930-talets mörka orosmoln. Eller kanske ”Sola i Värmland”. Och då tänker vi mer på tidningarnas unika utveckling i just Värmland under hans år som tidningskung än på 1700-talsservitrisen Eva Lisa Holtz som blev ursprunget till beteckningen.

Egen modell

Gustaf Ander är en av Sveriges allra största tidningsprofiler genom åren. Under mer än ett halvt sekel ledde han mycket framgångsrikt Nya Wermlands-Tidningen och en koncern som expanderade successivt med allt bättre resultat.

Men han köpte inte andra tidningar i landskapet för att lägga ner dem. De levde vidare som pusselbitar som bildade enheter tillsammans med regiontidningen NWT. Prenume144

Foto: NWT

ranter på lokaltidningar som kom ut tre dagar i veckan kunde ha NWT som komplement.

Därför behöll också NWT lokalredaktioner på orter där koncernen hade övertagit lokaltidningen. NWT-modellen lokal för Karlstad och regional för länet gav koncernen full täckning alla vardagar.

När pappa Ernst Ander plötsligt dog 1939 var Gustaf Ander kamrer i företaget sedan tre år. Han satt då i bolagets styrelse och var bara 27 år när han måste ta över som VD, utgivare och redaktör. Den yngre brodern Einar blev vice VD med ett lite luddigt uppdrag som chef för nyinköpta tidningar. Han betraktades som öppen och trevlig, men ansågs som lite för bohemisk och saknade tydligen också tillräckligt med arbetsuppgifter.

Det irriterade den hårt arbetande Gustaf Ander som hade tydliga fasta rutiner med dagliga genomgångar med avdelningschefer för att hålla greppet om verksamheten. Han

VÄRMLAND

tidningshimlen drog sig inte för att detaljstyra även inom områden som andra företagsledare inte lägger mycket krut på som vaktmästeri och posthantering. Lite av samma arbetssätt som Ikeachefen Ingvar Kamprad.

I början av 1960-talet löste Gustaf Ander till sist ut Einar med kontanter plus fastigheter och skuldsatte sig. Därmed fick han totalt grepp om företaget och ansåg tydligen att det var värt det höga priset.

Köpte tidningar

Gustaf Ander och hans bror hade trots den tidigare pressade ekonomin börjat köpa lokaltidningar under 1940-talet med Arvika Tidning först ut 1940, Karlskoga Tidning 1944 och Säffle-Tidningen året därpå. Det var lika mycket ett sätt att rädda tidningarna på sikt som att dra fördelar av en ägarkoncentration.

Arvika Tidning hade en upplaga på bara 1 500 ex, men den steg under nya ägarna. Samma sak i Karlskoga med 7 600 ex och i Säffle med 3 600 ex när de togs över.

Men bröderna Ander letade sig även utanför Värmland genom att köpa både konservativa Åmåls-Tidningen och Elfsborgs Läns Tidnings Dalslandsupplaga. Där bröt de mot senare mönster genom att lägga ner tidningarna och förvandla dem till lokalsidor i NWT. Man var då ute efter att stoppa GöteborgsPosten som hade höga marknadsandelar på en rad orter i Västsverige.

Arvika Tidning slogs samman med Arvika Nyheter som köptes 1962 och stan fick under flera år landets allra lönsammaste tidning.

1959 köpte NWT även Filipstads Tidning som på 15 år ökade från 4 300 till 6 500 ex.

Men det var först 1990 sedan Nya Kristinehamns-Posten och på köpet Fryksdalsbygden hade hamnat i koncernen som man fick grepp om Värmland – och räddade mångfalden!

Gustaf Ander hade tidigare köpt Mariestads-Tidningen 1963, Skaraborgs Allehanda

1969 och Hjo Tidning samma år för att förhindra Nerikes Allehanda att expandera i den riktningen. 1979 vidgades den värmländska tidningsgränsen ytterligare genom köp av Nordvästra Skånes Tidningar. Och 1983 var det Enköpings-Postens tur.

”Tidningskung” ändå

Nya Wermlands-Tidningen var förstås viktigast för Gustaf Ander, som några år efter brytningen med sin bror gjorde erfarne Harry Lundkvist, i branschen oftare kallad GranitHarry, till vice koncernchef.

På 1960-talet var NWT stark efter att under andra världskriget ha fått ett ordentligt grepp i upplagekriget. Med ett lyft från 28 700 till 40 200 ex från 1941 till 1945 blev NWT största tidning utanför storstäderna.

Samtidigt minskade Karlstads-Tidningen och passerades av Värmlands Folkblad. 1958 sålde NWT ytterligare 17 400 ex och året innan gav Karlstads-Tidningen upp och blev veckotidning.

I mitten av 1960-talet närmade sig NWT 80 000 ex. 1967 beslutade man än en gång att ligga kvar i den tekniska framkanten genom att satsa på en ny stor offsetpress för sex miljoner och samtidigt övergå till fotosättning från 1970. Den skulle trycka de flesta av koncernens tidningar. Lars Ander hade då kommit in i företaget på allvar och var till stor del den som verkställde beslutet.

Under 1970-talet bäddade Gustaf Ander för efterträdarna. Staffan Ander blev chefredaktör 1978 och Lars Ander VD 1980. Själv fortsatte Gustaf som styrelseordförande.

Något år innan han dog år 2000 förklarade han att han inte ville kallas affärsman. ”Jag är tidningsman och har alltid varit det!”

Vem protesterar? Å andra sidan ville han inte heller kallas ”tidningskung”.

Men det var han!

145

VÄRMLAND

Intensiva år för ”pojkarna Ander” När bröderna Lars och Staffan Ander tog över ansvaret för Nya Wermlands-Tidningen och koncernen skulle man kunna tro att de satte sig vid ett självspelande piano. Först hade farfar Ernst och sedan pappa Gustaf stämt det, investerat i nya strängar och fått det att fungera utmärkt genom successiva nysatsningar och genom att tidigt ta till sig de senaste tekniska nyheterna.

Men trycker man bara på startknappen dag efter dag så fungerar inte ens sådana pianon så länge. Och det var bröderna väl medvetna om.

Lars och Staffan Ander hade egentligen ganska otacksamma uppgifter när de tog över och delade upp ansvaret som VD respektive chefredaktör 1980 och 1978. Pappa Gustaf fanns i bakgrunden som aktiv arbetande styrelseordförande. De betraktades också på många håll som ”pappas pojkar” och inte främst som skickliga och professionella yrkesmän. Trots att båda hade grundliga erfarenheter från olika jobb på tidningen. De hade haft längre startsträckor än de flesta på liknande befattningar.

Olika profiler

Men kritikerna vek sig när de såg hur NWT och koncernen utvecklades. Den fanns i framkanten av teknikutvecklingen, behöll ställningen som ledande tidningsföretag, blev en viktig aktör i Norge och utvidgade koncernen genom hälftenägandet 2002 i Helsingborgs Dagblad/Nordvästra Skånes Tidningar.

Det var alltså inte så mycket som hade förändrats. ”Pojkarna” gick inte bara i fars och farfars fotspår utan utnyttjade även grannen Norge precis som grundaren av NWT-före146

gångaren Wermlands Tidning hade gjort på sitt sätt vid starten1836.

Lars Ander blev också ganska snart tidningens tydliga ansikte utåt i tidningsvärlden, Staffan mer profilen på hemmaplan. Ganska förklarligt med tanke på deras arbetsuppgifter. Det riktigt nya var att redaktionen fick en Ander som högste chef även i praktiken. Det hade den aldrig haft. Gustaf hade placerat andra på redaktionella chefsstolar även om han själv formellt var högst ansvarig. Precis som hans pappa Ernst. Båda värnade dock starkt om tidningens politiska hållning och det lokala materialet.

Två tungviktare

Det är klart att det alltid påverkar när en gammal chef finns kvar i huset, men ganska snart började bröderna ändå betraktas som två av branschens tungviktare.

Bröderna Ander hade också en yngre syster, Birgitta Hedberg, som dog 1971. Hennes dotter Victoria Svanberg äger i dag precis som Lars Ander och Staffan Ander 25 procent av aktierna medan resterande 25 procent finns i Anne-Marie och Gustaf Anders stiftelse för medieforskning. Victoria Svanberg har varit annonskonsulent och marknadsförare på NWT och sitter i styrelsen, men har nu ett eget företag som organisationskonsult.

2009 tog Mats Muregård över som VD och Lars fortsatte som koncernchef.

Teknik och ekonomi

För Lars Ander var tekniken och ekonomin viktigast. Han utvecklade också koncernen utanför Värmland och den närmaste regionen. Man gick in i norska morgontidningen

VÄRMLAND Dagbladet 1989, sålde aktierna och satsade senare i Bergens Tidende 2000, fick en delägarpost i Blocket som såldes 2006 mot aktier i norska storkoncernen Schibsted.

Investeringen i det stora nya pampiga tidningshuset 1996 betalades med 400 miljoner kronor kontant vilket drog ner resultaten under några år.

Men en bit in på 2000-talet var man tillbaka på tidigare nivåer.

Vid fusionen mellan Nordvästra Skånes Tidningar Staffan och Lars Ander tillsammans med pappa Gustaf i området där nya tidningshuset och Helsingborgs skulle byggas.

Foto: Privat Dagblad 2002 var Lars Ander drivande. Samarbetet mellan de två tidigare 2010 lämnade Staffan Ander efter 22 år konkurrenterna dömdes tidigt ut av diverse posten som ansvarig utgivare och redaktionsförstå-sig-påare. Men brödraparen Ander och chefen Rolf Matthies tog över. En rätt vanlig uppdelning numera.

Sommelius rodde affären i hamn och skapade 2005 ändrade NWT liksom tidigare flera Sveriges femte största morgontidning. större tidningar till tabloidformat. Det föregicks av flera läsarundersökningar som hade Främst publicist majoriteter för förändringen, men precis som Staffan Ander hade ett eget ansvarsområde på andra håll vägde argumenten för enklare som chefredaktör, men Lars Ander var från allra första början mån om att även han fanns annonssamarbete med andra tidningar tungt. bakom alla viktigare beslut. Staffan är dock Och i slutet av 2011 fick tidningen en ännu i första hand publicist och chef för redakmer inbjudande design. Rak, proper, profestionen. I motsats till andra chefredaktörer sionell. vid Nya Wermlands-Tidningen har han själv Det blev alltså mycket aktiva decennier varit en flitig skribent. Hans lördagskrönikor med den tredje generationen Ander vid har publicerats i bokform och han har skrivit rodret. NWT-koncernen stod pall i ett allt flera andra böcker. Däremot har NWT under tuffare massmedialt klimat och fortsatte att den långa Ander-epoken alltid haft särskilda utvecklas. politiska redaktörer.

147

VÄRMLAND

– Endast Japan är bättre än Värmland!

Värmland är ett unikt tidningslän med sju tidningar enbart inom Ander-koncernen plus socialdemokratiska Värmlands Folkblad och liberala veckotidningen Karlstads-Tidningen.

Och samtliga konkurrerar med varandra mer eller mindre som självständiga enheter med egna ansvariga utgivare och chefredaktörer.

– NWT-koncernens modell är en garanti för mångfald och den är bra för länet. Det är nog bara Japan som är tidningstätare än Värmland, tror redaktionschefen och ansvarige utgivaren Rolf Matthies, pensionär en bit in på 2014.

Konkurrenter i samma byggnad

Nya Wermlands-Tidningen har kvar lokalredaktörer även på orter där koncernen ger ut lokala tidningar. De kommer oftast ut tre gånger i veckan. Det betyder en stimulerande konkurrens som ger läsarna bättre produkter samtidigt som den mindre tidningens riktigt små nyheter finns kvar. På andra håll i landet har mindre tidningar köpts upp och blivit en del av den större. I Värmland kan NWT:s lokalredaktörer sitta i samma byggnad som lokaltidningens, men de är konkurrenter och snuvar gärna varandra på nyheter.

Ta Sunne exempelvis där NWT och Fryksdalsbygden är nästan på exemplaret lika stora.

Trots att Fryksdalsbygden kan ta med de riktigt, riktigt små nyheterna.

– Men vi har ändå gått från knivskarp konkurrens och vattentäta skott till lite större generositet mellan tidningarna under de senaste åren, tycker nye redaktionschefen Mikael Rothsten. Hans efterträdare som redaktionssekreterare 2014 heter Kasper Norling.

– Vi är ju numera ett bolag och har ett fritt utbyte av material mellan tidningarna utan 148

byråkrati och onödigt krångel. Allt hamnar ju också här i Karlstad för redigering och tryckning, men har en lokaltidning en bra nyhet som den vill behålla själv så säger man bara till. Varje chefredaktör är suverän på sin tidning och bestämmer hur det ska vara, säger Rolf Matthies.

Det betyder att tidningarna kan vårda sina egna profiler. På ledarplats kan de också ta ställning helt olika, inte minst i lokala frågor.

Ska exempelvis en vårdcentral läggas ner i Kristinehamn och en annan öppnas i Arvika i stället så lär ledarskribenterna tycka olika.

Och kanske på ett tredje sätt i NWT. Eftersom samtliga tidningar finns under samma hatt så har också samarbetet mellan dem underlättats. Är det något i Karlskoga som berör Filipstad är det naturligt att skicka över text och bilder. Och om en lokalredaktör på NWT är sjuk så kan lokaltidningen som bara kommer ut tre dagar i veckan hjälpa till med att fylla luckan – om nu andra NWTredaktörer är förhindrade att göra det…

– Det är lokaltidningarna som har vunnit mest på öppenheten och möjligheten att byta artiklar. Man ger varandra bevakningsuppgifter, vinner tid och kan lägga energi på annat. Och läsarna blir vinnarna, understryker Mikael Rothsten.

”Nyttigt för alla”

Samtliga lokaltidningar har egna chefredaktörer och ansvariga utgivare som fattar egna beslut både om tidningarnas innehåll och om vad som kan publiceras.

– Vi värnar om lokaltidningarna och att de har kvar sin lokala själ, understryker Mikael Rothsten.

– Dessutom ger modellen varje tidning

VÄRMLAND

Nye redaktionschefen Mikael Rothsten och företrädaren Rolf Matthies tror att bara Japan är tidningstätare än Värmland.

Foto: Bo Östman

en styrka och skapar en fruktbar konkurrens inom koncernen. Intern konkurrens är nyttig för alla, tycker Rolf Matthies.

Han vet vad han talar om efter att själv ha vandrat en rätt vanlig väg inom NWT-koncernen genom att jobba i Filipstad och vara chefredaktör i både Sunne och Enköping.

Dessutom har han löpt längs ett par sidospår som chef för Karlstads-Tidningen och som reporter på Värmlands Folkblad. Det lokala materialets betydelse känner han till.

Börjar bli unikt

Mikael Rothsten, som kom från Smålandsposten i Växjö som ledarskribent och senare blev reporter vid NWT, konstaterar också att Karlstad är en av få konkurrensorter i dag med två tidningar som har olika ägare.

– Det är en nyhetsmässig stimulans att ha en lokal konkurrent att tävla mot. Man vill ju alltid vara först och inte missa någonting…

– Men det börjar bli unikt med två tidningsföretag i samma stad!

För några år sedan genomförde Rolf Matthies också förändringar i arbetssättet vid huvudredaktionen i Karlstad. Främst handlade det om att fotografer även skulle börja skriva och skribenterna skulle kunna utföra enklare fotouppdrag.

Egentligen borde det inte vara någon mer upphetsande nyordning. Under alla år har man på de flesta lokalredaktioner i landet haft journalister som även fotograferat. Men på huvudredaktioner har det ofta dragits en skarp linje mellan vad fotografer och skribenter har gjort – eller fått göra.

Nu jobbar man annorlunda i Karlstad.

Fotografer används till mer avancerade uppdrag och reportrar tar med sig kameror vid traditionella fotograferingar. Samtidigt kan en fotograf både skriva och fotografera vid vissa uppdrag. De gamla fotograferna har fått gå skrivarkurser och numera anställs inga nya som inte kan skriva också.

Förändringen frigör resurser – och läsarna tjänar på den!

149

VÄRMLAND

– Som min tidning!

– Opinionsmässigt upplever jag Nya Wermlands-Tidningen som min egen tidning! Ägarna accepterar ju att jag fritt framför mina åsikter i alla möjliga frågor.

Henrik L Barvå blev Nya WermlandsTidningens politiske redaktör år 2000.

En smålänning som beskriver sig själv som en gammal överliggare som samlat på sig högar med gamla universitetspoäng.

– Men det har jag haft nytta av som ledarskribent. Att kunna lite om mycket.

Ledarsidan ligger nu längst bak i tidningen. Det kan betyda att Henrik L Barvå kan bli mer läst än en del kol– Opinionsmässigt känns NWT som om den vore min egen tidleger när innehållet i övrigt inte lockat ning, säger Henrik L Barvå.

Foto: Bo Östman tillräckligt.

Sedan 2008 har Nya Wermlandsinte skriver om: Tidningen beteckningen konservativ efter att – Vargfrågan. Vad jag än skriver blir det ha varit moderat sedan 1914. fel…

– Jag tror att ledarsidan blir intressantare när tidningen är fri och inte bunden till ett Tunga företrädare parti. Det kan ge en annan spänst. Vi är Gary Bergqvist var en av Henriks L Barvås exempelvis kritiska mot Moderaterna för företrädare under 17 år under senare delen skatterna och nyliberalismen och tycker att av 1900-talet. Han skrev rakt och tydligt vad Fredrik Reinfeldt står för nära mitten. han tyckte.

– Som konservativ tidning för vi en konFöre honom var Göthe Knutson en tung sekvent högerkritik mot borgerligheten och ledarskribent som ibland även var nyhetschef.

Moderaterna, konstaterar Henrik L Barvå.

Han vek inte heller ner sig utan det slog Nya Wermlands-Tidningen har under nästan gnistor kring skrivmaskinen.

Längre tillbaka var Erik Bergström en an2000-talet oftast inrikesledare. nan mycket stark profil som politisk redaktör – En så stor tidning som NWT ska ha både och den som i praktiken ledde det redaktioinrikesledare och lokala kommentarer. Inte så nella arbetet. Han arbetade vid NWT i 45 år. mycket utrikes…

Bergström var ganska liten till växten.

Hur stor är friheten? Står någon vid dörren I motsats till reslige Gustaf Ander. med en pekpinne..?

– De promenerade ofta samma runda på – Jag får väldigt få direktiv. Inte när det stan och kallades skämtsamt för Fyrtornet och gäller ämnen utan kanske någon hint om en Släpvagnen, minns Staffan Ander. åsikt så där… Men sådana kan ju komma från På den tiden var NWT fortfarande modealla möjliga håll. rat.

Men det finns en fråga som Henrik L Barvå 150

VÄRMLAND

Nästan född i sätteri Det vore inte så konstigt om Gustaf Ander hade haft mer trycksvärta än blod i ådrorna.

Nya Wermlands-Tidningens gamle chefredaktör och företagsledare blev en av de största profilerna i svenska pressens historia. Gustaf Ander byggde upp en av landets ledande mediekoncerner med hjälp av en strategisk blick och eftertanke. Han hade en speciell känsla för när rätt ögonblick var inne för affärer eller investeringar. Och han visste vad läsarna ville ha utan att han själv skrev många rader i tidningarna.

Men så var han också nästan född i ett tidningssätteri.

Först handsättare

Pappa Ernst Ander var typograf när han kom till Nya Wermlands-Tidningen. Han blev snart faktor. Mamma Anna-Maria var också typograf och arbetade som sättare. Det var naturligt att Gustaf skulle lära sig samma yrke. Han arbetade också en tid som handsättare, men en dålig rygg satte stopp. Många år senare satte Gustaf sonen Lars i samma lära. Även han var handsättare en tid.

Gustaf Ander måste byta bana. Efter Handelshögskolan i Göteborg kom han tillbaka till tidningen för att arbeta som kamrer. Men när fadern plötsligt dog 1939 fick han ta över både som chefredaktör och VD. Gustaf var då bara 27 år och tidningen var så sakta på väg tillbaka efter en krisperiod i kölvattnet av Kreuger-kraschen. Till det positiva hörde att NWT hade investerat i en ny tryckpress året innan Ernst Ander dog.

Gustaf Ander följde i sin fars fotspår. När Ernst Ander köpte NWT 1914 var företaget i gungning, men han valde att satsa för att komma ur krisen. Och lyckades. Gustaf Ander använde samma strategi när han under de besvärliga krigsåren med minskade annonsintäkter - men åtskilligt flera läsare - köpte mindre lokala tidningar i Värmland. Då lades

”Tidningskungen” Gustaf Ander började som handsättare.

grunden till dagens koncern. Många av tidningarna skulle inte ha överlevt utan den nye ägaren som köpte för att driva vidare, inte för att lägga ner.

Högerpartiet bättre

En god ekonomi ger utvecklingsmöjligheter. Därför drev också Gustaf Ander ständigt på för effektiviseringar och förnyelser som gynnade hans tidningar, läsare och anställda under hans fortsatta ledning.

Gustaf Anders tidningar förde en moderat linje på ledarplats, men han gillade inte att högerpartiet bytte namn till Moderaterna.

När Ulf Adelsohn avgick hade han helst sett att liberale Anders Wijkman, senare kristdemokrat, blivit partiledare i stället för Carl Bildt. Det var i alla fall tidningens åsikt.

151

VÄRMLAND

Lars Anders tejp gav

Lars Ander, koncernchefen som gjorde NWT till Schibsteds näst störste ägare.

– Jag tjänade faktiskt min första miljon på tejprullar!

Nya Wermlands-Tidningens koncernchef Lars Ander har gjort rader med stora framsynta investeringar och tidningsaffärer. Häromåret fick han också Kungliga Patriotiska Sällskapets Näringslivsmedalj för sina insatser för koncernen under tre teknikepoker. Bly- och offsettiderna som följdes av datarevolutionen. Han var den andre i branschen som fick utmärkelsen.

– Den är jag stolt över och ser den som ett erkännande inte bara till mig själv utan till ägarfamiljen och alla medarbetare i koncernen.

Men det första klippet gjorde Lars Ander redan i 25-årsåldern. Han var på en grafisk utställning i Brighton tillsammans med en norsk tidningsägare och tände till när han såg några små tejprullar. Han förstod direkt att tejpen enkelt och snabbt kunde användas av offsettidningar vid montering av ramar runt 152

Foto: Bo Östman

både annonser och textblock.

– Norrmannen var inte alls intresserad, men jag åkte hem och bad en jurist skriva ett avtal som gav mig ensamrätten till att sälja tejpen i Skandinavien. Dessutom fick jag två japanska agenturer på ombrytningsknivar. Jag anställde två personer till verksamheten som alltså gav god avkastning.

– Det var också en självbevarelsedrift att kunna visa att jag inte bara var född med en silversked i munnen utan var kompetent att driva egna projekt.

– Min far var allt lite stolt när han kallade mig ”min son miljonären”…

Mest teknik

Ändå var inte Lars Ander så intresserad av ekonomi på den tiden utan mest av det tekniska. Han åkte till Härnösand och var under sex veckor med om att montera ner Västernorrlands Allehandas gamla tryckpress vid tidningens offsetövergång. Sedan följde

VÄRMLAND

första miljonen han med till Säffle för att montera upp den åt Säffle-Tidningen.

Och där blev han sedan kvar under ett år för att lära sig till handsättare. Ett rent typografjobb. Intresset för det tekniska ledde sedan till att han tog ingenjörsexamen, flyttade hem till Karlstad och ägnade sig åt den nya offsettekniken som NWT satsade på 1969.

– När jag kommit tillbaka till Värmland sa min far åt mig att åka till Amerika för att se om jag kunde hitta något spännande. Jag blev god vän med en tidningsägare i Seattle som erbjöd mig att studera offset, fotosättning och ekonomi hos honom under sex veckor.

– Sedan gav det ena det andra när det gällde ekonomin…

När NWT gjorde sin stora offsetsatsning 1969 var Lars Ander ansvarig och den som upphandlade den nya pressen. Han var då företagets tekniske chef.

– Hur länge? Jag tror att jag aldrig avgick…

– Men första kontakten med den tekniska tidningsproduktionen fick jag faktiskt som sjuåring. Maskinsättare hjälpte mig att gjuta tennsoldater av smält bly som man gjorde tidningsrader av… Det var populärt bland kompisarna!

Hotade med Grums

Några decennier senare svarade Lars Ander för ett par klipp i en annan division än satsningen på tejprullarna. 2003 investerade han en dryg miljon i Blocket AB som tre år senare såldes till Aftonbladet och betalades med Schibsted-aktier värda 85 miljoner…

NWT blev så småningom Schibsteds näst störste ägare! 2012 blev NWT till 14 procent delägare i Polaris Media med Adresseavisen i Trondheim som kronjuvel till ett värde av 225 miljoner.

– Men investeringen i Oslotidningen Dagbladet 1990 gav också en så fin utdelning att vi vände hem med en grundplåt för att bygga

den nya tidningsfastigheten i Karlstad i en enda etapp.

– Vi betalade den med 400 miljoner rakt upp ur egen ficka och vi fick den tomt vi ville ha vid Klarälven – men efter att först ha kontaktat grannkommunen Grums…

– Nej, jag har definitivt aldrig varit någon stor bankkund. Min far lärde mig att inte vara beroende av banker.

Kvar i framkant

Ägarfamiljen Ander har investerat runt en miljard i norska media. Det har gett mycket god utdelning och bidragit till att NWT-tidningarna har fortsatt att ligga i framkant när det gällt teknisk och redaktionell förnyelse.

– Vi förstod så småningom att Värmland var för litet för att generera de resurser som koncernen behövde för att utvecklas. Därför vändes blickarna mot Norge, Skåne, Västergötland.

Lars Ander talar ofta om behovet av en bra lokal journalistik och en bred annonsmarknad. Ständiga rationaliseringar, kostnadsöversyner och tekniska satsningar bidrar till att skapa de utrymmen som krävs för fortsatt utveckling.

– Det lokala journalistiska materialet måste vara extremt lokalt som det är i våra mindre tidningar. För tio år sedan sade vi också upp TT-abonnemangen för dem.

Lars Ander håller löpande kontakter med sina tidningar från Stockholm där han är mantalsskriven.

– Jag har bara bott i Värmland under tolv år som vuxen. En ordförande i Karlstads fullmäktige försökte övertala mig att bli värmlänning igen, men jag tackade hövligt nej.

– Ibland sker andra märkliga kontakter. När NWT fyllde 175 år 2011 gav vi de anställda en extra månadslön. Journalistförbundet begärde då förhandling, men jag svarade bara att jag ger väl bort vad jag vill!

153

VÄRMLAND

Ingen räkmacka för

Staffan Ander fick gå den gamla vägen till chefsjobben vid NWT.

Han började tidningsbanan med att recensera barnförbjudna filmer när han bara var 14 år, men skulle bli en av de chefredaktörer i modern tid som satt kvar längst.

Dessutom blev Staffan Ander en välkänd profil i Karlstad. Kanske främst som Chefredaktör’n på Nya Wermlands-Tidningen med de populära lördagskrönikorna Godmorgon med ett lättsamt anslag och med utåt större genomslag än annat han skrivit i tidningen.

– En dag ringde en äldre tant och tackade mig för att åtminstone någon sa Godmorgon till henne på lördagarna. Rörande.

Krönikorna finns också samlade i ett antal årsböcker.

Hårdkokta ägg

Staffan Ander åkte inte på en räkmacka in på journalistbanan. Han fick gå den tidigare 154

Foto: Bo Östman

oftast vanliga långa vägen utan de genvägar som många tror finns i familjeföretag. Filmer, sport, fotouppdrag och mötesreferat till att börja med.

– När jag skulle referera bandymatcher skickade mamma med två hårdkokta ägg som jag hade i fickorna för att inte frysa. Men det gällde att inte bli hungrig och äta upp dem…

– Jag vikarierade som fotograf också. Fotografering var ett tidigt intresse. Min bror Lars och jag hade ett eget litet fotolabb hemma i en garderob på Odengatan på den tiden när man blandade vätskor av olika slag för framkallning och kopiering.

– Och så jobbade jag en sommar som lokalredaktör i Årjäng innan det bar iväg till en liten tidning utanför Chicago. Där blev jag känd som The Swede eftersom jag alltid åkte omkring med en vikingahjälm som dekal på bilen.

VÄRMLAND

Staffan Ander Efter ett år i USA återvände Staffan Ander till Karlstad och hade blivit tänd på tidningsarbetet.

– Jag fick redigera specialtidningar och arbetade så småningom som nattchef på NWT under några år. Det var nyttigt att känna helhetsgreppet om tidningen fram till att pressen rullade. Med alla de improviseringar och tuffa grepp som krävdes ibland för att i varje läge få ut tidningen i tid.

Just arbetet som chef för nattredaktionen är också förklaringen till att Staffan Ander under en journaliststrejk på 1980-talet klarade av att ge ut tidningen på egen hand när alla andra lagt ner arbetet. Han kunde hantverket, skrev och framför allt redigerade vilket huvudsakligen skedde på kvällstid.

– Det var också då jag började skriva en spalt för att kommunicera med läsarna lite med glimten i ögat. Det blev början till de senare lördagskrönikorna.

– Men utan att ha jobbat som nattchef hade jag inte klarat av att ge ut NWT. Det hade varit omöjligt.

– Strejken var lite konstig. Den riktade sig egentligen mot läsarna som inte kunde få den normala produkt som de redan hade betalat för.

– Jag upplevde att jag ställde upp för dem i första hand genom att under strejkveckan ändå ge ut tidningen trots att den blev lite av en nödprodukt.

Dålig koll på Staffan

Många i branschen var förvånade över att Nya Wermlands-Tidningen kunde fortsätta komma ut under strejken. Inte minst på Journalistförbundets kansli i Stockholm. Där hade man räknat ut NWT och förtjusta gnuggat händerna efter snilleblixten att ta ut Andertidningen bland dem där arbetet skulle läggas ner. Men tydligen hade man dålig koll på Staffan Anders bakgrund och kunskaper…

Ander-koncernen har sju olika tidningar med egna chefredaktörer och ansvariga utgivare i Värmland, men NWT har även lokalredaktioner i kommuner där de mindre tidningarna ges ut. NWT kan ha en journalist i samma lokal, men på ett annat plan eller i ett annat rum.

– Vi kompletterar varandra och konkurrerar nog lite mindre än tidigare. Men vi vill att varje tidning ska ha sin egen profil och på ledarplats kan man tycka olika. Det lokala tänkandet måste få genomslag och tidningarna bli ett med orten, understryker Staffan Ander.

– Ett tag var NWT mycket av en rikstidning, men nu ser vi oss som regiontidning och även som lokaltidning i exempelvis Karlstad med extra lokalsidor ett par gånger i veckan.

NWT har också anpassat sig steg för steg till den nya tiden och säljer hela produkten NWT via alla kanaler.

– Visst överlever papperstidningen, men det gäller att vara lyhörd för förändringar och hitta nya modeller. Det är ingen lösning att fortsätta skänka bort produkten via nätet. Vi kan en dag få prenumerationer som bara gäller vissa dagar utifrån olika önskemål. Några vill kanske bara ha måndagstidningar, andra fredags- och lördagstidningar.

Det märks inte att Staffan Ander är pensionär. Han brinner för tidningsarbetet efter drygt tre decennier som chefredaktör. Men sedan han slutade som ansvarig utgivare har han hunnit med ett och annat i övrigt. Han har ju med åren blivit Sveriges mest bereste chefredaktör och besökt drygt 100 länder.

Men till Nordkorea var han inte välkommen. Avslaget på visumansökan motiverades med att ”journalister ljuger”.

Nåja, det var väl ändå sanningen man var rädda för! Den som Staffan satt så högt under alla år som journalist.

155

VÄRMLAND

– Lokalaste lokala När Einar Lidberg kom till Filipstad som VD 1958 tog han ett radikalt grepp direkt.

Den drygt 100-åriga tidningens långa namn Filipstads Stads och Bergslags Tidning klipptes från 1959 av till Filipstads Tidning. Lite enklare att säga i tidningskiosken…

Nya Wermlands-Tidningen hade tagit över den då rätt nedgångna tredagarstidningen.

Med Einar Lidbergs hjälp tänkte man se till att den gamla tidningsstaden Filipstad även i fortsättningen skulle ha en dagstidning.

Tidningen fortsatte att vara moderat.

– Jag hann slita ut sju chefredaktörer! Men vi hade inga röda siffror under mina 35 år. Det gick nämligen lätt att få annonser. Köpmännen var nästan obearbetade när jag kom till Filipstad.

Einar Lidberg var faktiskt ansvarig utgivare också under samtliga år.

– Det fungerade bra, men jag kanske snokade lite mer än andra i vad redaktionen gjorde.

– Men jag hade en journalistisk bakgrund.

På Stockholms-Tidningen skrev jag idrott.

Drabbades ofta av handboll som andra tyckte var tråkigt.

Men även i Filipstad var Einar Lidberg skribent. Han skrev lokala ledare periodvis och ett tag hade tidningen en redaktör som vägrade befatta sig med tyckandet.

– Då skrev jag. Jag satt ju i fullmäktige för moderaterna i 20 år. Det hände faktiskt när något gått emot mig att jag gick upp på tidningen och skrev en ledare.

fick sommarjobb och så småningom en reporterplats.

– Jag fick skriva om allt från bandy till fullmäktigemöten. Det var väldigt nyttigt och lärorikt.

Lena Richardson blev chefredaktör och ansvarig utgivare 2002 och håller hårt på det nära materialets betydelse.

– Det lokalaste lokala är vår affärside!

Egentligen inget nytt. Redan i prenumerationsanmälan 1898 betonades starkt tidningen som moderatliberalt lokalorgan.

– Vi skriver mycket på bynivå och har sagt upp TT som inte är vår grej. Efter 20 år i Filipstad känner jag ju de flesta. Via tidningen ska folk främst följa människorna och vad som sker i bygden. Förresten jobbade min farmor Margit Andersson som ortsredaktör i Molkom för Filipstads Tidning.

Ledarna kommer från Svenska Nyhetsbyrån ibland.

– Jag skriver lokala ledare i varierande ämnen, men önskar att jag hann med flera.

Filipstads Stads och Bergslags Tidning startades 1850 av Frans Gustaf Delphin och

– Mycket på bynivå

Om gamle typografen Einar Lidberg lärde sig branschen grundligt så var inte Filipstads Tidnings första kvinnliga redaktör sämre. Lena Richardson började som praktikant,

– Siffrorna bara ökade, minns VD:n Einar Lidberg om första tiden.

Foto: Bo Östman

156

VÄRMLAND

är vår affärsidé blev i början av 1900-talet allt mer moderat. 1915 fick Filipstad en annan moderat tidning, Filipstads-Posten.

Den lovade motverka osvenska strömningar och hävdade att det fundamentalaste i allt i samhällslivet var försvaret. Sommaren 1918 var äventyret över.

Ett konsortium med tidningens ägare Hilding Lundberg och redaktören John Werkmäster köpte konkurrenten och behöll det långa namnet.

Åtta tidningar

Före år 1900 fick bara städer ha tryckerier. Under Lena Richardson i armarna på Filipstads mest fotograferade, Nils Ferlin.

1800-talet hade det därför Foto: Bo Östman startats åtta tidningar i Firade bara kortare utgivningsperioder. lipstad, men bara en av dem Karl Hwarfner blev Filipstads Stads och vände sig till ortsbefolkningen. Tullvänlige Bergslags Tidnings förste ”riktige redaktör”.

Jan Petter Rydelius gav ut Wermlandsberg 1891 efterträddes han av Frans Melbourne (1884) och Molkoms-Posten (1890). Johan som var kvar till 1917. Hilding Lundberg fick Johanson Klaran (1891), Seffletidningen hela 40 år som utgivare till 1958 då NWT (1895), Wermlandsberg (1895) och Fryken köpte tidningen. Han hade 1918 efterträtt (1901). De var tillsammans med Charlotta Carl August Berg med 24 år som ansvarig.

Florén med Fryksdalingen (1884) och FilipSamtidigt pensionerades Birger Forsberg stads Stads och Bergslags Tidning (1860) de efter 19 år som chefredaktör. mest aktiva utgivarna. Philipstads Bergslags Tidning kom ut i Karlstad 1824, men levde bara ett år. Underrättelser för Wermlands Många kända namn Jordbrukare (1857) och Wermlands Läns Einar Lidberg var ansvarig utgivare för FilipAnnonsblad (1895), som 1902 blev en del av stads Tidning från 1959 till 1994. Kända tidSeffletidningen, var två andra tidningar med ningsnamn som Sven Ritseby, Göran MattsFilipstad som tryckort. son, Hans Jansson och Jan Bergstam har varit Mora Tidning gavs också ut från Filipstad chefredaktörer. Men ingen under lika lång tid under de första åren innan Axel Lidman i som Lena Richardson som 2012 även kunde Hedemora gjorde den till en ny länk i sin tioårsjubilera som ansvarig utgivare. tidningskedja.

Men många av tidningarna i Filipstad kla157

VÄRMLAND

Drottning Charlotta Charlotta Florén är Filipstads tidheltidsanställdes. Frans Melbourningsdrottning genom tiderna. ne efterträdde honom1891.

Boktryckaren Frans Gustaf Charlotta Florén ledde Delphin grundade Filiptidningen tills hon var 71 år då företaget plötsligt stads Stads och Bergslags såldes till faktorn Carl Tidning 1850 och angav August Berg. Han blev ”anspråkslösheten” som kvar till 1917 och Meltidningens egentliga bourne som redaktör färg. När han dog 1860 till 1914. Den senare tog änkan Charlotta, beskrevs som stans född Bergius, över som värste snusare med ägare och redaktör. Hon en imponerande hög var dotter till en sadelanvänt snus på golvet makare och senare rådvid skrivbordet… man. Tre år senare gifte Hilding Lundberg var hon sig med boktryckaren utgivare från 1918 till 1958 Jakob Viktor Florén, som då NWT köpte tidningen. blev redaktör 1864. Paret Under 34 år var Charlotta hade stort hushåll med fem Charlotta Florén blev Filipstads pigor och två lärlingar, fick tre tidningsdrottning under 44 år och Florén utgivaren, alltså även under andre maken. Tidbarn men bara ett överlevde. räddade Filipstads Tidning till nings- och tryckeriyrket fanns eftervärlden. tydligen i blodet. Fyra av henNytt tryckeri nes sex systrar var också typografer. Och båda Den andre maken dog 1876 efter en längre hennes män var boktryckare… tids sjukdom. Charlotta Florén fortsatte utgivningen av tidningen, men 1884 brann tryckeriet ner liksom en del av Filipstad.

Läsare betalade böter Hon tryckte då i Kristinehamn. Men redan Men Charlotta Florén blev även tryckfriefter några veckor hade hon satt upp ett nytt hetsåtalad och fälld. Tidningen hade skrivit tryckeri i Filipstad och prisades länge för om emigranternas mycket svåra situation i den framsynthet hon visat när hon köpt nya en svenskbygd i Argentina på ett sätt som moderna maskiner. bedömdes som opassande.

Charlotta Florén drev företaget till 1894 Det ledde 1891 till 300 kronor i böter för under namnet Firma J V Floréns enka. Hon Charlotta Florén, pengar som läsare i Filipdog 1897. stad nästan helt samlade in. Det var mycket Men Charlotta var även redaktör under pengar på den tiden. Tidningen kom ut två några år. Hon var i grunden boktryckare och dagar i veckan på 1880-talet och en årsprenuanställde därför självaste ordföranden i drätmeration kostade 3 kronor och 30 öre. selkammaren, den frihandelsvänlige rektorn Upplagan var cirka 300 exemplar.

David Ahlqvist, som medhjälpare.

Charlottas tack i tidningen riktades till Han fick några efterträdare innan den Filipstads Arbetarring. förste yrkesmannen Karl Fredrik Hwarfner, västgöte men närmast från Östgöta-Kuriren, 158

VÄRMLAND

Inget litet i Sunne Först, sist och ensam!

Sunne har haft gott om tidningar, men bara Fryksdalsbygden överlevde. Trots att den startades sist i en andra omgång 1941, men var först ut i den första 1909…

Fryksdalsbygden är en äkta lokaltidning.

En genomgång av årgångarna 2006, 2007 och 2008 som tidigare chefredaktören Britta Nyberg gjorde visade Konkurrenter i samma lokaler. Fryksdalsbygdens Bengt Krönström och NWT:s att 94 procent av Åsa Eneljung.

Foto: Bo Östman materialet var eget.

Samma siffra år efter år.

Gustafsson och Gunnar Högborn var under – Egentligen är ingenting för litet för oss. kortare perioder chefer.

Därför är vi riktigt, riktigt lokala, säger reporFörsta exemplaren av Fryksdalsbygden kom tern Karina Johansson. ut 1909. Den var då frisinnad och moderat – Utgångspunkten är läsaren. Även en sista åren fram till nedläggningen 1931. journalistisk liten händelse kan beröra väldigt Under tre år fanns även frisinnade Fryksdalsmånga, fyller Bengt Krönström i. Han har fyra posten och mellan 1916 och 1920 moderata decennier på redaktionen.

Fryksdalens Tidning. Sunne-Bygden var ”ett organ utan politiskt program” och Sunne-Tidningen såg sig som frisinnad. Båda startades Är konkurrenter på 1920-talet och lades ner samtidigt 1941 Något egentligt samarbete med NWT i en när Frykdsdalsbygden återuppstod. Neutrala annan del av redaktionen finns inte. Man kan Klarälvsdalen från 1931 upphörde också då. byta en eller annan bild och lite blåljusnyheÄlvdalsbygden kom ut omväxlande i Sunne, ter ibland, men man uppträder som konkurEkshärad, och Torsby under åren 1927-1931. renter.

Fryksdalsbygden kommer ut två dagar i I dag är Frykdsdalsbygden Sunnes enda loveckan sedan 1983 då Nya Kristinehamnskaltidning. Upplagan är liten och samverkan Posten hade köpt tidningen tre år tidigare. inom NWT-koncernen är tidningens livsnerv.

Dan Emwall är chefredaktör sedan 2013.

Selma Lagerlöf satt en gång i styrelsen för en Tidigare var han sportjournalist och redigeav tidningens föregångare och hennes porträtt rare på NWT. hänger på redaktionen.

När Frykdalsbygden startade på nytt 1941 – Min korrekturläsare, men jag flyttade var det i samarbete med Värmlands-Posten, henne till en annan vägg för att hon läste en kristligt frisinnad tidning i Kristinehamn. alltid över min axel, säger NWT:s Åsa EneDe senare moderata chefredaktörerna Rune ljung...

159

VÄRMLAND

Insändare gav tidning Det är nog bara läroverksläraren Kristian August Grundel i Kristinehamn som har startat en tidning för att få sina insändare publicerade! Det ledde till att familjen behöll tidningen i fyra generationer!

Men man prioriterade förstås inte bara egna debattartiklar i Kristinehamns-Posten, som omväxlande varit moderat, höger och konservativ.

I dag är positiva nyheter viktigast.

– Alla har sett gräsandfamiljen som knorren i Rapport. Vi vänder på det och visar anden först, säger 2000-talets chefredaktör Lars Blomkvist.

– Vi lyfter fram det positiva utan att missa det negativa. Ibland får vi anstränga oss rejält.

Man behöver inte först av allt slå folk i huvudet på morgonen med att 100 jobb ska bort.

– Läsarna ska vara ett med tidningen. Som han som fick en fladdermus i kaminen och stängde luckan på den tills NKP kommit och tagit en bild!

Lars Blomkvist skriver ledare. Ibland alla utgivningsdagar i veckan. Mest lokalt.

– Och då tycker jag att man ska damma på lite…

Tryckeriet i retur

Pehr Elis Norman blev först på plan med Christinehamns-Bladet 1850. Christinehamns Allehanda tog direkt över 1854 och kom ut till 1879. Då köpte Jonas Erik Wahlberg den nergångna tidningen, ändrade namnet till Nya Kristinehamns-Bladet men återlämnade (!) det misskötta tryckeriet till företaget som tryckt tidningen sedan 1858.

Boktryckaren Herman Hall var först ut med lite större religiösa tidningar. Hans Wermlands Allehanda från 1872 övergick i Ansgarii-Posten från 1887 till 1920. Det fanns flera religiösa tidningar. Wermlands-Posten levde i fyra månader och tre olika månadsblad fick inte heller fotfäste.

Det fick däremot Kristinehamns-Posten som grundades 1884 av Kristian August Grundel. Först trycktes tidningen i Örebro där han hade medredaktören Jan Petter Rydelius. 1885 markerades en ny tid med tryckning i Kristinehamn, Grundel som utgivare och namnet blev Nya KristinehamnsPosten.

Advokat Ulf Grundel blev styrelseordförande i slutet av 1970-talet. Då fick tidningen ett lyft, ekonomin blev bättre och tidningen var under flera år landets lönsammaste. 1980 köpte Ulf Grundel även tredagarstidningen Fryksdalsbygden.

När ingen i femte generationen Grundel ville ta över tidningen vände sig släkten till Nya WermLars Blomkvist vårdar porträttet av grundaren och insändarskribenten Kristian August Grundel.

Foto: Bo Östman lands-Tidningen 1990.

160

VÄRMLAND

Grundels före Anders Släkten Grundel i Kristinehamn har fortfarande några fler år som tidningsägare än släkten Ander, men 2020 är de senare i kapp!

Tre med namnet Grundel fanns tidigt i Nya Kristinehamns-Postens redaktion. Två av dem blev också redaktörer under långa perioder.

Den tredje, Arvid Fredrik Grundel, arbetade dock bara under två år I den här vackra 1700-talsbyggnaden fanns Nya Kristinehamns-Postens redakpå tidningen tillsammans tion och tryckeri.

Foto: Bo Östman med Kristian August och Johan Ludvig. Han avvek blev den i familjen som ledde NKP den ganska snart från de konservativa idéerna, längsta perioden. Under 34 år till 1973 då han blev frisinnad ombudsman och skrev 1911 fyllde 75 år. Han hade redan som elvaåring boken Högerväldet måste brytas! hjälpt till att trycka tidningen under storstrejken och började som journalist vid Nya Satsade 35 kronor Kristinehamns-Posten 1917. Efter drygt 20 år Kristian August Grundel var en debattglad blev han ägare, utgivare och ägare av Grunperson som startade tidningen för att få ofdels boktryckeri. fentligt utrymme för sina tankar sedan han Själv utnämnde han Karl Kiellarson till bromsats i Kristinehamns-Tidningen inför ”Stadens journalist”. Ansgariipostens revalet 1884. Han satsade dock bara 35 kronor daktionssekreterare i 14 år blev redaktör för ur egen ficka, men drev tidningen under 17 år tidningen Västergötland och senare för Borås tills han avled.

Dagblad, återvände hem till VärmlandsBrorsonen Johan Ludvig tog vid direkt Posten som redaktör i 16 år och blev sedan 1901. Han hade varit elev vid Filipstads redaktionschef vid NKP. tryckeri innan han 1886 ingick i redaktionen En annan profil var Kristinehamns-Tidningför NKP. Han var alltså redan 1901 en rutiens A P Petersson. Han skrev även reseböcker nerad journalist. 1927 övergick tidningen till och lär ha besökt landets samtliga städer, tredagarsutgivning. stationssamhällen och kyrkbyar.

Den andre brorsonen Kristian August Gunnar Grundels efterträdare Sten GrunGrundel med samma namn som farbror tog del satt kvar till 1978 och ungefär då blev vid 1927. Han hade startat tidningen Bergadvokaten Ulf Grundel ägare och styrelseordslagen i Filipstad. Kristian August II satt kvar förande fram till att NWT köpte tidningen till 1939. Då hade NKP ett upplagelyft som 1990. tangerades först på 1950-talet.

Sonen Gunnar Grundel, signaturen Gege, 161

VÄRMLAND

Cykelstölder upprör – Lokaltidningen överlever längst!

– Folk vill få reda på det lilla, lilla som händer i omgivningen.

Utrikes- och inrikesnyheter kommer ju i dag via mängder av andra kanaler. Nästan innan de har hänt…

Catarina Forsberg hann knappt bli chefredaktör för NWT-ägda Karlskoga Tidning 2011 innan hon även blev chef för konkurrenten KarlskogaKuriren som köptes av NWTkoncernen samma år. Hon hade varit nattchef på Länstidningen i Södertälje under tio år, men tidigare arbetat i Karlskoga för både NWT och Kuriren.

Catarina Forsberg blev första kvinnan som chefredaktör för Karlskoga Tidning.

Foto: Bo Östman

– Vi stöter på dem som berörs på olika sätt när vi handlar mat, går på idrottsevenemang – eller bara är ute på stan.

Det mesta skrivbart

Hon brinner för det lokala.

– Finns det någon liten hake är det mesta skrivbart.

– Även cykelstölder. Vi hade en artikel om en vikarie på sjukhuset som köpt en ny cykel till första arbetsdagen. Men just vikarier fick av någon märklig anledning inte låsa in cyklarna – och den blev stulen direkt.

– Vi skrev om det. Artikeln ledde till insändare under 14 dagar! Tala om ett bevis på ett nära engagemang.

– Den närheten till läsarna får de nästan aldrig på större tidningar.

– Jag har aldrig förstått journalister som åker till Stockholm för att göra karriär. Där sitter man i en anonym bubbla och är nästan helt okänd för dem man skriver om – och oftast inför deras problem och glädjeämnen också!

Från Stockholm åker man ut och gör plötsliga nedslag och reportrarna kommer förmodligen aldrig tillbaka till platserna.

162

Väntat och oväntat

Långt innan NWT-koncernen köpte Karlskoga-Kuriren hade det spekulerats kring en affär. Både tidningarna gick dåligt så fusionen blev räddningen för en lokaltidning i Degerfors-Karlskoga-området.

Catarina Forsberg stod plötsligt som chefredaktör för två tidningar.

– Sammanslagningen var både den mest väntade och oväntade nyheten. Det spekulerades vilt kring lösningen redan när jag jobbade på NWT på 90-talet. Men visst blev den lite av en bomb ändå…

– Fusionen gick bra redaktionellt. På personalsidan satt kuggarna rätt med folk som slutade och pensionerades samtidigt som nya kom in.

Röda Degerfors beskrevs som ett problem, men förändringen blev inte dramatisk.

Kurirens reportrar fanns ju kvar. Den enda egentliga förändringen var skylten utanför redaktionen.

VÄRMLAND

Baraavläggarenkvar Karlskoga Tidning blev ortens första riktiga tidning. Man kan bortse från Karlskoga-Posten från Lindesberg under fyra år 1881-1885 med samma innehåll som Bergslags-Posten och Allehanda och med urmakare Anders Ericson som utgivare.

Den lille ljugaren från 1845 som brukspatronen Pehr Lagerhjelm spred i en mindre krets ska väl inte heller räknas.

Karlskoga Tidning blev avläggaren som överlevde både Konkurrenter numera under samma tak i Karlskoga.

Foto: Bo Östman modertidningen Nora Stads och Bergslags Tidning och systertidningen Grythytte Tidning. En ovanlig Karlskoga Allehanda upp. Men bara mellan 3 utveckling eftersom KT under 40 år hade och 13 januari… Troligen den kortaste utgivnästan samma innehåll som huvudtidningen. ningsperioden i vår presshistoria.

I Karlskoga fanns då bara pappershandlaren Näste lokalkonkurrent Karlskoga-Kuriren startades 1941 som en avläggare till ÖrebroErnst Asp som redaktionell ortsmeddelare.

Han var med under alla år som Julius KristiKuriren (S). Numera har Kuriren och Karlansson var utgivare mellan 1906 och 1922. skoga Tidning samma ägare och ges ut som Asp erbjöds utgivningsbeviset av Kristiansnästan identiska tidningar med förstasidan son, men köpte tidningen tillsammans med och ledarsidan som ett par undantag. boktryckaren Orvar Georg Holm vars familj sedan gav ut den under 22 år. Julius Carlsson Dagligt kåseri anställdes som redaktör eftersom Asp och 1930 blev Georg Holm ensam ägare av Holm insåg att de inte hade tillräckliga kunKarlskoga Tidning. När han avled ärvde dotskaper för att driva tidningen som nu kastat tern Stina Holm företaget. Hon var ansvarig loss från Nora och kom tre dagar i veckan. utgivare från 1933 till 1944 då hon sålde till Carlson blev kvar till 1935.

NWT. Samtidigt blev Herbert Sjöberg från Arvika redaktör och satt kvar till 1970. Under Presshistoria 25 år skrev han ett dagligt kåseri och beKarlskoga Tidning kom ut i Nora 1883 liksom skrivs som en vass debattör. Färgstarke Rune Grythytte Tidning (1885-1964). KT blev Gustafson efterträdde under nio år innan självständig 1923 och fick själv fyra avläggare. han drog till Skåne och ett nytt chefsjobb.

Degerfors Tidning, Kroppa Tidning, HälleNyhetsinriktade Per-Olof Ek var chef från 1979 till 1992 då Hans Jonsson tog vid under fors Nyheter och Storfors Tidning. tio år. Catarina Forsberg blev första kvinnan Lars Elfving redigerade Karlskoga Tidning i på posten 2011. början och boktryckaren Carl Emil Bergstrand 1969 blev KT först i koncernen med offsethade utgivningsbeviset från 1885. tryck.

Men det fanns uppstickare. 1900 dök 163

VÄRMLAND

Säffles världsetta – Jag växer så mycket i det här jobbet så att varje dag är som ett år! Ser fram emot måndagar och vet inte vad jobbångest är.

Solveig Voyce har ändå inte många årsringar. Hon blev Säffle-Tidningens första kvinnliga chefredaktör 2012 då hon efterträdde Sven-Erik Dahlström.

Han hade med 37 år på tidningen blivit något av ett inventarium och hann också arbeta i 20 år under Åke Jansson innan han själv Solveig Voyce vet inte vad jobbångest är…

Foto: Bo Östman blev chef 1999.

– Många reagerar över att jag fick mitt drömjobb som som blev moderat. Den kom ut två dagar i så ung. Nästan ingen mot att jag är kvinna. veckan från 1914.

Solveig Voyce brinner av entusiasm. Hon Vid fusionen 1902 föddes ännu en tidvill ta ansvar, omsätta idéer, ta upp allt som ning, moderat frisinnade Säffle Nyheter med berör i Säffle och göra en varm, nära tidning. predikanten Karl Emil Jansson som utgivare.

– Jag blev snabbt en offentlig person. Jag är Västra Värmland blev en direkt fortsättning Säffle-Tidningen oavsett tid på dygnet. på Säffle Nyheter 1909 och med samma Det tar tid att handla mjölk numera… redaktör.

Solveig Voyce skriver lokala ledare.

1925 slogs tidningarna ihop under det – Säffle-vinkeln är självklar. Vi ska vara långa namnet Säffle-Tidningen Västra Värmvärldens bästa i Säffle! land. Iwar Frösell som varit chefredaktör för den senare tidningen sedan 1911 fortsatte efter fusionen till 1933.

Föryngrad 100-åring 1944 gick Nya Wermlands-Tidningen in Seffle-Tidningen var först ut i stan 1894. som ägare och behöll namnet. Men tidningJohan Johansson i Filipstad biträddes av Ola Larsson i Säffle som blev medarbetare under ens tekniska utrustning var gammal. Så sent signaturer som Flanör och Onkel Sten. som 1946 trycktes den på en flattryckspress.

Efter några veckor dök nästa tidning upp, Fyra sidor på framsidan av papperet ena Seffle-Posten med Nya Wermlands-Tidningdagen och fyra sidor på baksidan nästa dag. ens Carl Alfred Fahlgren. Efter fem månader Det var tur att den kom ut varannan dag och gav han upp. omväxlande förmiddag och morgon…

Wärmlands Läns Annonsblad i Filipstad Sedan 1971 trycks tidningen på NWTmed Carl August Berg som utgivare hade pressen i Karlstad och föryngrades dessutom större framgång. 1902 köpte han upp konkursom 100-åring då tidningen kom ut i tabloidrenten men behöll namnet Seffle-Tidningen format 1994.

164

VÄRMLAND

Tidningsbudet chef Åke Jansson är Säffles meste redaktör. Först arbetade han som nyhetsreporter under 15 år och sedan som chefredaktör under 22 år.

Men tro inte att han nöjde sig med det.

När han pensionerades 1999 började han ge ut drygt tiotalet böcker.

Dessutom fick han kommunens kulturpris i både Åmål och Säffle åren 2003 och 2006.

I två olika län och Åke Jansson i skrivarlyan där mer än tio böcker producerades när han blev penlandskap och trots att sionär.

Foto: Bo Östman Säffle-Tidningen inte var tidningen i Åmål… varit med!

I skrivarlyan på Blomvägen producerades Åke Jansson gick den långa vägen som samtidigt gott om artiklar för Åke Janssons tidningsman. Han började som tidningsbud, gamla tidning och för Nya Wermlands-Tidblev typograf på Åmåls-Tidningen och när ningen. den lades ner arbetade han något år på Pro– När jag skrev boken ”Kyrkor i Karlstads vinstidningen Dalsland. stift” publicerades artiklarna om de 58 kyrFörsta journalistjobbet fick han på NWT i korna först i NWT. Det var ju också bra för Bengtsfors innan han flyttade till Säffle-Tidmig att få texterna granskade! ningen 1963 som sport- och allmänreporter.

1977 blev han chefredaktör. Upplagan steg i början, men när invånarantalet sjönk blev 1000 profiler förstås även läsarna färre. Men tidningen var Åke Jansson skrev samtidigt kultur i ST och lönsam. På varje krona som omsattes tjänade övergav förstås inte jazzen. Efter ett halvt företaget 36 öre! sekel i Säffle så kände han mycket folk. Både begravningsbyråer och anhöriga ringde därför Åke Jansson skrev lokala ledare, men i och ville att han skulle skriva några rader övrigt hade ST oftast byråledare. efter dödsfall.

Ett riktigt klipp var väl när han fick tips om I den första boken ”Profiler och miljöer i att åka till ett bröllop som sedermera ärkeSäffle” hämtades en del från Åke Janssons biskopen Bertil Werkström skulle hålla i. När 1 200 lördagsreportage i Säffle-Tidningen. han kom dit upptäckte han Ingrid Bergman Men med tvåsiffrigt antal böcker innebar det och maken Lars Schmidt bland gästerna. att förrådet måste vidgas ganska snart och – Bänken som hon satt på lär inte ha totalt blev det en bra bit över 1 000 profiler. skurats efter det eftersom man ville bevara Det är alltså inte så många i Säffle som inte doften!

165

VÄRMLAND

Köp hemligt över val Ove Eklöf var en långdistansare som direktör och ledde Arvika Nyheter mellan 1963 och 1996. Han kom från Arvika Tidning då tidningarna slogs ihop.

– Affären var klar men hemlighölls av politiska skäl över valet 1962! Sedan flyttade vi in i Arvika Nyheters officin.

– På Arvika Tidning var vi i underläge under många år. Utgivningsdagarna låg fel och upplagan var för låg för att vi skulle få tillräckligt med annonser. Ett tag hade vi bara 1 200 ex.

– NWT ägde ju oss sedan 1940. Jag försökte få Gustaf Ander att köpa konkurrenten, men han avvaktade rätt pris. Till sist vek sig de allt oroligare ägarna i Arvika Nyheter som hamnade i stiftelsen Jösse-Press. Det tyckte man var ett lustigt namn med tanke på Jösse härad. Där hade NWT stort inflytande via Högerns Förlagsstiftelse. Ganska snart övertog NWT också aktierna.

Fusionen blev lyckad och man behöll Arvika Nyheters namn. Arvika Tidnings upplaga var då 5 500 ex mot konkurrentens

10 400. Under flera år ledde Ove Eklöf som VD så småningom Sveriges mest lönsamma tidningsföretag.

– Som mest var nettot 39 procent av omsättningen!

”Kanske i Centern?”

När Arvika Tidning startades 1883 gjordes en märklig deklaration. ”Vi tillhör den moderatliberala pressen i vårt land och stå, ifall vi nödvändigt skola fram med en politisk term, i Centern.”

Grundare var Johan Magnus Lander. Redaktören Fredrik Svanström satt kvar längre än alla senare, från 1887 till 1909. Lander avled 1909 och efterträddes av makan Carolina Christina.

1893 kom moderata Arvika Tidning ut två dagar i veckan för att möta liberala Arvika Allehanda som startats 1890. Den lades ner redan 1894 och Arvika Nyheter blev en direkt fortsättning. Axel Georg Larsson var utgivare precis som tidigare för Allehanda och rappe Manne Hammargren redaktör under de första åren.

Kulturprofil

Ove Eklöf var under många år VD för landets lönsammaste tidning.

Foto: Bo Östman 166

Familjen Wallin ägde Arvika Nyheter längsta tiden före NWT-epoken. Adam Wallin köpte den 1918 för 36 000 kr av redaktören G A Winblad. Han hade arbetat i 20 år på tidningen Kalmar, varav tio år som redaktör. När han dog 1932 ärvde sonen Sigurd företaget. Han i sin tur behöll tidningen till 1952 då han avled och företaget övertogs av ett folkpartistiskt konsortium. Men Sten Rundqvist var under hela den Wallinska tiden redaktör och avgick först 1957.

Av redaktörerna under senare år var Reidar Nordenberg (1974-1984) en kulturpersonlighet som efterträddes av Tommy Hellström.

Jan Nordenberg, Reidars brorson, blev chefredaktör 1993.

VÄRMLAND

Facket prisade ledare I arbetsrummet hos Jan Nordenberg, moderat redaktör på Arvika Nyheter, hängde ett hedersdiplom. Han hyllades nämligen 1999 av Journalistföreningen i Värmland för sina ledare! ”Genom sin aktiva insats på ledarsidan ger han också på ett föredömligt sätt näring åt debatten”, kan man läsa.

Och visst påverkade Jan Nordenberg och drev debatter – och åstadkom förändringar.

Vid årsskiftet 2014 tog dottern Veronica Nordenberg Olsson över som chefredaktör. Även hon var då rätt gammal i gården efter tio år på tidningen och ytterligare några i Säffle.

Jan Nordenberg började på Arvika Nyheter 1963. Men 1972 slutade han och blev kommunens informationschef. Två år senare blev hans farbror Reidar Nordenberg chefredaktör och satt kvar till 1985.

1993 var Jan Nordenberg tillbaka som chef.

Han startade omedelbart en intensiv debatt om hamnmagasinen som kommunen tänkte riva – men tvingades backa. Nordenbergs engagemang drev fram en folkomröstning och i dag används magasinen till utställningar och liknande.

Skyll på Jan

Den som åker runt i Arvika märker snabbt att det är besvärligt att ta sig fram. Skyll på Jan Nordenberg! Det var mycket rundkörningar med raggarbilar i centrum under flera år. Nordenberg tog upp problematiken, och drog igång en debatt. Politikerna vek sig och stängde av eller enkelriktade gator.

– Men raggarna var inte glada. Några skaffade en bil som var stans värsta rishög och satte en dekal på den: ”Sponsrad av Jan Nordenberg”.

Redan 1996 startade han sin spalt ”Fredagsperspektiv” med lokala frågor i fokus.

– Men på ledarplats skrev jag mycket om skola och sjukvård som debatterades inten-

Jan Nordenberg med dottern Veronica Nordenberg Olsson som tog över pappas jobb som chef i Arvika 2014.

sivt i Arvika.

– Och jag gick alltid på fullmäktigemöten för att kunna kommentera.

Skrev tio böcker

Farbrodern Reidar Nordenberg var också född i Arvika, men arbetade som reporter för NWT i Karlstad under 25 år innan han blev chefredaktör i hemstaden 1974. Då hade han redan 1966 kommit ut med sin första roman, Lönnträdet, och skulle senare skriva åtskilliga böcker med Arvika som gemensam nämnare.

Totalt gav han ut tio böcker. Den sista kom 2001 med titeln Adressaten okänd. Han var en kulturpersonlighet och även författaren Göran Tunströms närmaste vän.

167

VÄRMLAND

Nej till 7 miljoner Han tackade nej till ett presstöd på sju miljoner!

– Jag ringde presstödsnämnden sedan vi köpt socialdemokratiska Karlskoga-Kuriren och bad att få slippa tidningens stöd. Den frågan hade man aldrig ställts inför tidigare.

Det gick inte heller att avveckla stödet snabbare än på två månader och tre dagar… Och så fick det bli!

Efter Lars Ander

Mats Muregård är egentligen den förste VD vid Nya Wermlands-Tidningen sedan första världskriget som inte heter Ander. Visserligen efterträdde han 2009 Boine Gepertz som dock bara hann värma VD-stolen under ett knappt år. Mats Muregård blev den första

långsiktiga lösningen som efterträdare till Lars Ander.

– Vi ville inte ha ett beroende av presstöd och två redaktioner i Karlskoga vilket hade krävts för att behålla det. Koncernen har ju också en klart negativ inställning till stödet.

– Nu kunde vi rationalisera och göra två rätt identiska tidningar med olika förstasidor, ledarsidor och opinionssidor. Det gynnar både Karlskoga och Degerfors.

– Och vi fick snabbt acceptens för produkten även i Degerfors som tidigare var ett starkt fäste för Kuriren.

Mats Muregård tror på papperstidningens framtid. Inte minst i Värmland.

– Jag tror att vi med våra lokaltidningar klarar oss bättre än vad stora regional- och rikstidningar gör. Vår lokala närvaro är nog mer angelägen för människor än det rikstidningar erbjuder. Vi har de riktigt små nyheterna som andra aldrig kan konkurrera om.

– Men vi är ute på nätet med vår modell och deltar i forskningsarbeten kring de nya sätten att nå ut till läsare. Vi påverkas förstås av utvecklingen av digitala medier.

– Papperstidningen blir dock kvar inom överskådlig framtid.

Två år som biståndsarbetare

NWT-direktören Mats Muregård är inte bara van vid att bolla med miljoner. Han delar också ut två guldbollar till Skövdes bästa idrottsmän varje år...

Foto: Viktor Ljungström

168

Mats Muregård har också testat marknaden för gratistidningar. Ett försök att erbjuda alternativ, inte minst på monopolorter i Västergötland där koncernen saknar tidningar.

2003 blev Mats Muregård VD för Anderkoncernens Lokaltidningar i Västergötland med Skaraborgs Allehanda, Mariestads-Tidningen och Hjo Tidning. Han var då 44 år och hade varit Sverigeansvarig för Scan.

– När jag var runt 25 år gjorde jag två år som biståndsarbetare för Sida i Tanzania.

Nyttiga och viktiga år som sätter spår som aldrig tar slut och som jag har stor glädje av även i det här jobbet.

VÄRMLAND FAKTA om Moderata tidningar ARVIKA NYHETER 1895 – Politisk tendens Frisinnad 1886 Folkpartiet 1936 Borgerlig 1963 Konservativ 2009 Redaktörer Sten Rundqvist 1932-1956 Bengt Schöier 1957-1961 Bengt Malmgren 1961-1962 Georg Borgström 1962-1973 Reidar Nordenberg 1974-1984 Tommy Hellström 1985-1993 Jan Nordenberg 1993-2013 Veronica Nordenberg Olsson 2014ARVIKA TIDNING 1884-1962 Politisk tendens Moderat liberal 1884 Frisinnad 1900 Moderat 1918 Neutral 1948 Opolitisk 1952 Redaktörer Melvin Hellquist 1934-1942 Herbert Sjöberg 1942-1945 Gunnar Blomquist 1945-1950 N Fallberg 1950-1959 Heide Dunghed 1959-1962

FILIPSTADS STADS OCH BERGSLAGS TIDNING 1850-1958 Politisk tendens Neutral 1850 Frisinnad 1890 Moderat liberal 1920 Moderat 1921 Redaktörer Karl Fredrik Hwarfwer1888-1891 Frans Melbourne 1891-1914 Carl August Berg 1915-1917 Anton Nilsson 1917-1918 Knut Andersén 1918-1919 John Werkmäster 1919-1930 Birger Forsberg 1930-1959 FILIPSTADS TIDNING 1959- forts se ovan Politisk tendens Moderat 1959 Konservativ 2009 Redaktörer Allan Tengsand 1959-1965 Sven Ritseby 1965-1970 Göran Mattsson 1971-1977 Hans Jansson 1977-1983 Arne Carlsson 1983-1991 Roland Nordqvist 1991-1993 Jan Bergstam 1993-2002 Lena Richardson 2002FILIPSTADS-POSTEN 1915-1918 Politisk tendens Moderat 1915

Redaktörer Birger Forsberg 1915-1916 John Werkmäster 1916-1918 Mårten Eriksson 1918

Redaktörer L P Malmberg 1916-1917 O B Odhelius 1917 Roël Fjellner 1918-1920

FRYKSDALSBYGDEN I 1909-1931 Politisk tendens Frisinnad 1909 Demokratisk 1922 Moderat 1929 Redaktörer K G E Svensson 1911-1912 J V Palmqvist 1912-21 Hugo Carlegård 1921-1927

KARLSKOGA TIDNING 1883Politisk tendens Moderat liberal 1910 Neutral 1923 Opolitisk 1948 Allmänt borgerlig 1987 Konservativ 2009 Redaktörer Herbert Sjöberg 1945-1970 Rune Gustafson 1970-1979 Per Olof Ek 1979-1992 Hans Jansson 1992-2002 Jan Bergstam 2002-2007 Jonas Klint 2008-2011 Catarina Forsberg 2011-

FRYKSDALSBYGDEN II 1941Politisk tendens Politiskt obunden 1941 Opolitisk 2004 Konservativ 2010 Redaktörer Bengt Krönström 1982-1991 Rolf Matthies 1991-1995 Peter Franke 1995-1996 Jan Nordenberg 1996-2001 Britta Nyberg 2002-2013 Dan Enwall 2013FRYKSDALENS TIDNING 1916-1920 Politisk tendens Moderat 1916

KARLSTADSKURIREN 1900-1901 Politisk tendens Moderat liberal 1900 Redaktörer F A Blomkvist 1900-1901 NYA KRISTINEHAMNS-POSTEN 1885Politisk tendens Moderat 1906 Forts nästa sida

Namnen Nya Kristinehamns-Posten och Grundels tryckeri finns kvar på den fastighet som länge var Kristinehamns tidningshus.

169

VÄRMLAND FAKTA om Moderata tidningar Moderat liberal 1911 Höger 1933 Moderat 1970 Konservativ 2009 Redaktörer Kristian August Grundel 18851900 Johan Ludvig Grundel 1900-1927 Kristian August Grundel 19271939 Gunnar Grundel 1939-1973 Sten Grundel 1974-1979 -x-x-xSten Slotter 1986-1989 Gunnar Walldén 1994-1997 Jan Bergstam 1997-2002 Hans Jansson 2002-2005 Lars Blomkvist 2005NYA WERMLANDS-TIDNINGEN 1836Politisk tendens Moderat konservativ 1904 Moderat 1914 Konservativ 2008 Redaktörer John Wigforss 1906-1909

Carl August Berg 1902-1915 Ernst Malmrot 1915-1923 Gustaf Pettersson 1923-1925

Hakon Wigert-Lundström 1909-1911 Ernst Malmrot 1911-1915 Wilhelm Ericson 1915-1921 Ernst Ander 1921-1939 Gustaf Ander 1939-1978 Staffan Ander 1978-

SÄFFLE-TIDNINGEN VÄSTRA VÄRMLAND 1925-1954 Politisk tendens Neutral 1926 Redaktörer Gustaf Pettersson 1925-1926 Iwar Frösell 1926-1933 Axel Erik Gyllenstolpe 1933-1947 Karl Henning Tollesby 1944-1954

SEFFLE NYHETER 1902-1909 Politisk tendens Moderat frisinnad 1902 Redaktörer A Danielsson 1902-1907 Karl Emil Jansson 1908 Johan Erik Daahlmé 1908-1909

SÄFFLE-TIDNINGEN 1954Politisk tendens Opolitisk 1954 Konservativ 2011 Redaktörer Åke Jansson 1977-1997 Ingemar Hammarström 1998 Nils Funcke 1999 Sven-Erik Dahlström 1999-2011 Solveig Voyce 2011-

SEFFLETIDNINGEN 1895-1925 Politisk tendens Opolitisk 1895 Moderat 1915 Moderat liberal 1920 Moderat 1921 Redaktörer L J Berglund 1897-1899 Johan Johanson 1899-1902

VÄRMLANDS DAGBLAD 1902-1910 Politisk tendens Moderat frisinnad 1902 Redaktörer Richard Nordin 1907-1908 Johan Daahlmé 1908 K G E Svensson 1908-1909 Jean Möller 1909-1910 VÄSTRA VÄRMLAND 1909-1925 Politisk tendens Moderat frisinnad 1910 Frisinnad 1912 Redaktörer Johan Erik Daahlmé 1909-1911 Iwar Frösell 1911-1925

1996 stod NWT:s nya pampiga tidningshus vid Klarälven klart. Ägarna fick exakt den tomt de ville ha efter antydningar om att grannkommunen Grums var ett alternativ för etableringen… Tidningsfastigheten kostade 400 miljoner och betalades – kontant! Den tillgodoser de behov som en stor modern tidning har för en rationell produktion. Här finns inte bara NWT:s huvudredaktion och administrativa avdelningar utan här trycker man också de flesta av koncernens tidningar utifrån ett mycket pressat tidsschema.

Trappan ner mot Klarälven hör till fastigheten. Den används som ”soltrappa” av anställda och där lägger man även till båtar under sommarsäsongen.

170

DALSLAND

Thomas Wallin vid de gamla sidramarna från blytiden i tidningshusets trappuppgång.

Foto: Bo Östman

”Lokalpatriotisk”?

– Det politiska beteckningen borde kanske vara ”lokalpatriotisk”.

Thomas Wallin har varit chefredaktör för Dalslänningen under mer än 20 år. Men han var mycket nära att hamna på den politiska banan i stället för att leda en tidning som både är extremt lokal och har en mycket hög hushållstäckning.

– Jag var 18 år när jag satt i fullmäktige i Trollhättan för Moderaterna, har jobbat centralt för partiet, varit redaktör för MUF:s ungdomstidning och höll på att tacka ja till ett jobb för den moderata landstingsgruppen i Stockholm.

– Men jag hängde på Stig Bertilssons tidningsprojekt och blev delägare och chef för Älvsborgs Nyheter. Jag kände att tidningsvärlden var den rätta.

Krigsbyte från Tyskland

1985 köpte Stig Bertilsson Dalslänningen av Gordon Skoglund. Han installerade nästan omedelbart en ny tryckpress, men kraven på flera färger blev allt starkare och man började trycka i Karlstad. Ett tag trycktes faktiskt Dalslänningen också på en press som var ett amerikanskt krigsbyte från Tyskland!

Bertilsson jobbade hårt för en riksdags-

karriär samtidigt som han var tidningens redaktör. Och under Bildt-regeringen blev han ”idrottsminister” 1991. Det blev svårt att vara kvar som chefredaktör i Bengtsfors.

– Det var faktiskt en grafiker som frågade om jag ville flytta till Bengtsfors och lämna chefsskapet för Älvsborgs Nyheter. Och så blev det, enligt Thomas Wallin.

– Jag kanske också har bidragit till att göra tidningen försiktigt modernare.

– Men Dalslänningen är ultralokal och ska vara det. Vi har också en unikt högt täckningsandel i våra kommuner.

– Jag skriver ledare när jag tycker att det är påkallat. Men det ska vara lokala ledare i en lokal tidning. Och visst påverkar vi. Bland annat bromsade vi vindkraftsutbyggnaden rejält.

2009 köpte Nya Wermlands-Tidningen Dalslänningen av Stig Bertilsson.

– Det blev som att gå till ett nytt jobb. En nytändning, kände Thomas Wallin.

I Dalslänningens trappuppgång har fyra gamla blysidor monterats på väggen. En ovanlig dekoration som påminner om en svunnen tid och kanske även om att Dalslänningen var en av de sista tidningar som lämnade blyepoken. Men nu ligger man väl till tekniskt.

171

DALSLAND

Amerikabrev bakom debuterade som operasångerska 1987.

Och 1992 inledde Thomas Wallin en mer än 20-årig epok som chef för Dalslänningen.

Här kan man verkligen tala om ”sega gubbar”!

Bengtsforstidningen Dalslänningen är historiskt kort och gott Skoglunds tidning.

Trots att konservativa NWT-koncernen köpte den mycket lönsamma tidningen av tidigare moderate riksdagsledamoten Stig Bertilsson 2009 som då hade ägt den i nästan exakt ett kvarts sekel. Dessutom var Bertilsson ansvarig utgivare under sju år från 1985 och chefredaktör under fem år under vilka tidningen faktiskt hade sin historiskt sett största upplaga, 8 366 exemplar 1988 och en hushållstäckning på cirka 93 procent.

Chef sedan 1992 är Thomas Wallin, tidigare moderate chefredaktören för Älvsborgs Nyheter och MUF-tidningen Moderat Debatt.

Journalist i 70 år

Waldemar Skoglund var 91 år när han avled efter 70 år som aktiv journalist. Han fick en hjärtinfarkt på tidningen och dog några veckor senare. Inför 90-årsdagen uppmärksammades han i en stor artikel i Expressen som landets äldste chefredaktör som ”sjudubblat” upplagan. Nåja, den ökade från 1800 till 7000 exemplar 1975 och det var vackert så. I dag ligger den kvar på samma nivå.

Dalslänningen köptes närmast per brev. ”Sega gubbar” Waldemar Skoglund, som var född i Halden Långa chefs- och ägarperioder har varit käni Norge, hade arbetat under legendariske netecknande för Dalslänningen. När WaldeNatan Petrus Ollén på moderata liberala mar Skoglund hade ledsnat på tidningsjobben Svenska Morgonposten i fem år sedan ett i USA och köpt Dalslänningen var han utgihögerkonsortium övertagit den frireligiösa vare och redaktör under 43 år varefter sonen dagstidningen 1906. Han var då nattredaktör och skrev även politik, men 1912 drog han till Gordon Skoglund tog över under tio år.

USA och Svenska Tribunen i Chicago. Efter Gordon hade gått den ett år på en veckotidning blev långa vägen på tidningen och han bofast på Svenska Stanmycket riktigt börjat som daret i Chicago från 1917 till springpojke. Även han var 1931 då hemlängtan började synnerligen aktiv i hög ålder. gnaga.

Så sent som 2010 krönte han Han beskrev situationen i Bengtsfors Lucia. Gordon så kallade Amerikabrev till sin Skoglund var då 91 år. Fyra pappas svåger Johannes Lind. år tidigare hade han gett ut Så småningom tog denne första boken ”Ärtingestan” som kontakterna med Dalslänninghandlade om Bengtsfors köping 1926-1971. ens ägare och grundare Ernst Både Waldemar och Pehrson om ett köp av tidningen Gordon Skoglund har besom startats 1925. Resten sköttes lönats med Dalslandsmei princip per korrespondens. Waldaljen, 1968 respektive demar Skoglund kom hem veckan 1991. Gordon fick också före julaftonen 1931 och redan Bengtsfors kulturpris den första januari 1932 tog han Jubileumsnummer 2005 2004 tillsammans med över utgivningen av tidningen. med de dubbla tidningsnamnen. dottern Annika, som På kuppen blev Dalslänningen Foto: Bo Östman 172

DALSLAND

köp av Dalslänningen Gordon Skoglund, till vänster, en legendarisk redaktör i Bengtsfors, i jobb med att intervjua nordamerikaner när han själv är runt 90 år.

Foto: Thomas Wallin

internationell och hade en hel del abonnenter bland utvandrade dalslänningar. Ja, tidningen hade till och med en egen utrikeskorrespondent, Anna-Maude Tranberg från Laxarby, som skrev löpande från USA.

Hela huset gungade

Tidningen höll till på andra våningen i ett gammalt dragigt hus vid kanalen. Och vintrarna kunde vara bistra.

– På bottenvåningen fanns ett garage. Jag minns att under krigsåren höll man på med gengas där nere och vi fick upp den ohälsosamma luften till oss”, berättade Gordon Skoglund i en intervju.

– När pressen kördes gungade hela huset och golvet måste stagas upp med extra bjälkar. Men Dalslänningen kom ut i alla fall…

1957 köpte man en ny press från Askersund, men hade ingenstans att ställa den.

Så man byggde nytt. Men pressen höll inte måttet så 1970 var det dags för nästa. Den kom från Luleå i smådelar till Bengtsfors, nästan som dagens legobitar, och lagrades dels i en karamellfabrik och dels i trädgården bakom dagens tidningshus. Men efter ett halvår hade den monterats ihop och rullade

perfekt till 1987 då en modernare Solna-press installerades. Nu trycks tidningen på Nya Wermlands-Tidningen i Karlstad.

Berit Skoglund, Gordons fru, arbetade på tidningen under 30 år. Hon hade inte bara ansvaret för ekonomi och annonser utan var även med och utvecklade en metod för att framställa bildklichéer. Tidigare hade man köpt dem från en klichéanstalt i Göteborg.

Processen blev därmed både billigare och snabbare innan man hakade på tåget och köpte en maskin för plastklichéer i slutet av 1950-talet.

Hög täckning

Dalslänningen var under familjen Skoglunds ledning en utpräglad lokaltidning som prioriterade de små och nära nyheterna. Och det förändrades varken när Stig Bertilsson tog över ägandet eller när Thomas Wallin blev chefredaktör. Naturligtvis inte heller sedan NWT blivit ägare 2009. Tidningen har därför också behållit en mycket hög täckningsgrad i utgivningsområdet som främst omfattar Bengtsfors, Dals-Eds och Färgelanda kommuner.

173

DALSLAND

Stumfilm gav Åmål Stumfilmen Ben-Hur från 1925 gav i rekordfart Åmål en helt ny tidning. Filmen bygger på Lew Wallaces bok från 1880 och fick i ny produktion 1959 hela elva Oscars.

Men inför premiären i Åmål 1927 var det dramatiskt. Två bröder Jakobsson ägde högertidningen ÅmålsNWT och Dalslänningen började för några år sedan dela lokaler. Lotta Lans och Posten och ville stötta Helena Ingman vid redaktionen.

Foto: Bo Östman biografägaren genom en gränslöst positiv flesta levde dock under relativt korta tider. förhandsartikel som skulle ge publikrusning.

21-årige Johan Adolf Wilhelm Rahmn som tog Men ansvarige utgivaren Anders Gersne sa vid 1890 var studerande och landets yngste nej till textreklam i tidningen. chefredaktör. Han satt dock kvar i hela 30 år.

Det ledde till en rejäl konfrontation som Men det har funnits gott om tidningstitslutade med att Anders Gersne helt sonika lar med namnet ”Åmål”. Först ut var Åmåls tog med sig utgivningsbeviset och lämnade Weckoblad 1846 med snustillverkaren (!) Åmål. Då kunde ägarna inte längre ge ut Magnus Gerhard Sundelius som redaktör Åmåls-Posten utan tvingades i all hast utse en och typografen Karl Johan Fredrik Lidberg ny redaktör och byta namn på tidningen till som utgivare. Den lades ner efter ett år och Åmåls-Tidningen… Prenumeranterna lär ha Lidberg återkom med Tidning för Åmåls stad blivit förvånade när de plötsligt bara fick en och Dalsland 1847-1851. Sedan följde under tidning med nytt namn på morgonen. två år Dalslands Nya Tidning som fortsatte som Postbudet 1853-1855. Året därpå var det dags för Åmåls Weckoblad igen, stabilare Första nyhetstidningen Nya Åmåls Weckoblad 1857-1865 och Åmåls Konservativa Åmåls-Posten började ges ut Nyare Weckoblad 18651883 av lärarna Daniel 1868.

Gustaf Ågren och Hjalmar Werner. Den senare Dalsland blev den mest blev efter 1886 redaktör kortlivade tidningen i Åmål. för bland andra YstadsGustaf Key höll ut i två måPosten, Saltsjöbadens nader 1872 innan han hasTidning och Waxholms tigt lämnade stan. Tidning Tidning. Åmåls-Posten för Åmåls stad och Dalsland var egentligen den första 1879 levde i ett halvår. riktiga nyhetstidningen Åmåls Weckoblad 1966i stan, trots att det fanns Filmen Ben Hur ledde till att Åmåls-Posten 1874 fortsatte som Åmåls gott om föregångare. De Tidning 1874-85 med över en natt blev Åmåls-Tidningen.

174

DALSLAND

en helt ny tidning typografen Hans Peter Jeppesen som gav tidningen ett innehållsmässigt lyft. Men 1883 startades den modernare Åmåls-Posten. Efter två år gav Åmåls Tidning upp.

Politiskt luddig

1951 gick hyggligt, men 1957 lades den ner. Åmåls-Tidningen fick under några år bidrag från Högerns Förlagsstiftelse, men orkade inte stå emot. 1958 såldes den till NWT som gjorde den till en del i sin egen tidning.

NWT och Dalslänningen har under några år delat lokaler och Provinstidningen Dalsland lämnades ensam på Åmåls Fleet Street i Åmåls-Tidningens gamla fastighet på Kyrkogatan. 2013 köpte NWT även PD. – Vi försöker representera det sunda förnuftet och är opolitiska, säger PD:s chefredaktör Sune Tholin.

– Men i mina krönikor lyser det förstås igenom vilken människosyn jag har…

Det dröjde till 1911 innan Åmål fick en andra tidning, Provinstidningen Dalsland. Den startades av starkt engagerade nykteristen Axel R Olson. Han satt kvar till 1949 och hade då successivt köpt tillbaka aktierna i bolaget som då var helt familjeägt. Efterträdare blev sonen Karl-Axel till 1976.

Under första delen av 1900-talet blev det en hård kamp mellan de båda tidningarna. Den stora och den lilla. Åmåls-Posten (fram till 1927) tryckte fyra sidor i stort format och Provinstidningen åtta men i mindre format.

Båda övergick till utgivning tre dagar i veckan 1939. Men möjligen inverkade det negativt på Åmåls-Tidningen att Åmål blev allt mer industristad vilket kan ha gynnat den politiskt luddigare men ändå liberala PD. Försöket med av- Sune Tholin leder Åmåls starkaste tidning, sedan hösten 2013 ägd av läggaren Melleruds-Tidningen NWT. Foto: Bo Östman

FAKTA om Moderata tidningar BENGTSFORS-TIDNINGEN DALSLÄNNINGEN 1927Politisk tendens Politisk neutral 1929 Opolitisk 1948 Politiskt obunden 1968 Redaktörer Ernst Pehrson 1927-1931 Waldemar Skoglund 1932-1975 Gordon Skoglund 1975-1985 Stig Bertilsson 1985-1990 Björn Gorner 1990-1991 Thomas Wallin 1992-

MELLERUDS-POSTEN 1910-1916 Politisk tendens Moderat 1910 Redaktörer Uno Landén 1910-1912 Jakob Fischer 1912-1913 Erik Waldenström 1914-1916 MELLERUDS-TIDNINGEN 1952-1957 Politisk tendens Höger 1952 Redaktörer Nils Nordberg 1951-1952

Nils Carlshamre 1952-1953 Bertil Stridsberg 1953-1955 Gustaf Olsson 1955 Torsten Palm 1955-1956 Sture Moberg 1957 ÅMÅLS-POSTEN 1883-1927 Politisk tendens Konservativ 1883 Höger 1900 Moderat 1913 Redaktörer Wilhelm Rahm 1900-1922 K A Svensson 1903-1912

175

L P Malmberg 1922-1923 Anders Gersne 1923-1927 ÅMÅLS-TIDNINGEN 1927-1958 Politisk tendens Moderat 1927 Höger 1948 Redaktörer Sven Jakobsohn 1927-1942 Nils Forsberg 1942-1952 Nils Carlshamre 1953-1955 Sture Moberg 1957-1958

BOHUSLÄN

Han har försökt jaga bort läsare När man på andra tidningar i landet jobbade så att svetten lackade för att behålla läsare så gjorde Lysekilspostens ägare Helge Gustafzon tvärtom. Han ville ha bort minst 200 läsare på utgivningsorten därför att upplagan var för stor för att berättiga till presstöd… ”Vi har inlett en kampanj som innebär att vi skrämmer bort prenumeranter”, skrev han i ett brev till statsminister Fredrik Reinfeldt och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth 2012.

Han berättade att man höjt prenumerationspriset ”för att avskräcka folk att prenumerera”, slopat lördagsförsäljning och stoppat all aktiv försäljning av tidningen. ”Nästa år måste vi slopa lösnummerförsäljningen om vi ska klara av att hålla oss under gränsen för presstöd”.

Tydligare kan man knappast beskriva de orimliga presstödsreglerna. När statligt stöd tvingar fram försämringar för både företag och läsare borde det ringa klockor som hörs av alla politiker.

Lysekilsposten var under 60 år moderat-

Sveriges vackraste tidningshus sägs vara det i Lysekil.

Foto: Bo Östman

176

och högertidning, men en sättmaskin stoppade den politiska beteckningen.

– Min företrädare Knuth Hansson hade en kontrovers med högerpartiets Gunnar Svärd och Högerns Förlagsstiftelse. Han ville ha hjälp med att köpa en sättmaskin, men fick nej.

– Då strök han partibeteckningen ”moderat” och sedan dess har tidningen varit ”politiskt fristående ortstidning”.

Köpte press själv

Helge Gustafzon köpte Lysekilsposten 1974.

Den var ganska nedgången och när han försökte få lån från Pressens lånefond blev det nej.

– Man trodde inte att tidningen skulle överleva.

– Då beställde jag själv en offsetpress från USA och anställde fem personer. Året därpå köpte jag fastigheten, byggde ut pressen med två tryckverk till och anställde ytterligare några medarbetare.

– På tre år tredubblades upplagan!

Fastigheten är inte vilken som helst. Den betecknas som Sveriges vackraste tidningshus, ett palats intill Gullmarsfjorden med sommar- och vinterträdgård mitt i idylliska Lysekil. Fastigheten i holländsk renässans, den Laurinska villan, är uppförd i tegel och bohusgranit och var ursprungligen privatvilla och representationslokal. I den gamla festsalen på första våningen står i dag tryckpressen och den som letar sig upp till redaktionen får snällt huka under pressens transportbana…

Tidningen betecknar sig som landets enda riktiga eftermiddagstidning – och landets snabbaste. Den trycks halv tre på eftermid-

BOHUSLÄN

Helge Gustafzon är omgiven av tidningar och papper i arbetsrummet, men gräver blixtsnabbt fram det han behöver.

Foto: Bo Östman

dagarna. Det betyder presstopp så sent som klockan två och stora möjligheter att få med rykande färska nyheter och bilder till och med från händelser efter lunchtid. Och läsarna får tidningen rekordsnabbt fyra dagar i veckan genom ett nät med ungdomar som delar ut den när de åker från skolan.

– Men vi är en av få tidningar i Sverige som fortfarande bara trycker i en färg. Och det där med tabloidformat har inte varit något för oss. Vi fortsätter med fullformat, deklarerade Helge Gustafzon 2012.

Företaget gav också ut Stenungsundsposten som vid årsskiftet 2012 bytte namn till Orust Tjörn Tidningen och trycks i Lysekil.

– Och vi trycker en del annat också. Exempelvis har vi under flera år tryckt en tidning på persiska med spridning över hela Europa och Nordamerika till människor som lever i exil. I den står obekväma saker om avrättningar och annat. Upplagan är drygt 2 000 exemplar.

Glödheta ledare

Lysekil har haft flera tidningar och Lysekilsposten var inte den första. En tidning med samma namn kom ut 1895 som avläggare till Norra Bohuslän, men den radikalt frisin-

nade tidningen gick inte hem utan lades ner efter två år. Då kom nästa, Skärgården, med den politiska signaturen ”samhällsbevarande program”. Efter sju år lades den ner 1904 och redaktören gick i konkurs. Maskinerna hamnade senare hos Lysekilsposten som kom ut i februari 1905.

1901 hade också Lysekils-Kuriren startats.

Den överlevde till 1921 då den flyttades till Uddevalla där den fortsatte till 1965 som enbart Kuriren.

Ivar Hellberg var Lysekilspostens förste chefredaktör innan Adolf Stenström tog över 1907. Han skrev högerledare som var så glödheta att bolagsstyrelsen vid ett par tillfällen bad honom att dämpa sig något och ägna sig åt frågor som låg Lysekils befolkning närmare.

Stenström satt dock kvar ända till 1924 och bland efterträdarna finns Arne Lindström, en profil inom högerpressen. Och så Helge Gustafzon förstås.

Tidningen är liten, men när man läser jubileumsnumret från 2005 frapperas man av de intressanta vinklingar som finns i många artiklar. Lite av dagens eftermiddagstidningar som ju trycks på nätterna. I motsats till färska eftermiddagstidningen Lysekilsposten som trycks på eftermiddagen!

177

BOHUSLÄN

Brandmiss av chef Strömstads Tidnings grundare och mångåriga utgivare Lars August Larsson var även stans brandchef. Men när han ledde släckningsarbetet vid storbranden 1876 glömde han att rädda sitt eget tidningshus som han tagit över samma år. En stor del av Strömstad brann ner, men efter tio dagar återupptogs Två av Strömstads Tidnings veteraner Åke Nilsson och Erling Karlsson med tidningsutgivningen i provihuset/kvarnen i bakgrunden.

Foto: Bo Östman soriska lokaler.

I dag är risken för brand minimal. Tidningen finns sedan 1929 köpte redaktören Pälle Segerborg 1959 i den gamla kvarnen mitt i stadskärnan företaget och 1934 slogs det samman med i kanten av älven där första elverket låg med Norra Bohuslän, även den i Strömstad, som en 60 hästars dieselmotor och vattenturbin. hade startats 1894. Det var en märklig fusion Första tidningarna trycktes där 1960. Man lär eftersom Norra Bohuslän var mycket impoha kvar rättigheter att utvinna kraft… pulär i konservativa kretsar. Men med Ewald Lundberg som redaktör ledde duon tidningen till 1952. Då tog Vigeor Viktorsson över den Högeranknytning och förband sig 1960 att utge tidningen som Strömstads Tidning är äldst i Bohuslän. Den borgerlig med anknytning till högern. grundades 1866. Utgivare var boktryckaren Carl Fredrik Blomberg som behövde någon som skötte tidningen. Det blev unge Lars Moberg journalist August Larsson. Han ledde sedan tidningen Enligt Vilhelm Moberg i Arbetaren var det under 41 år fram till att han dog. Sonen Pälle Segerborg som förde in honom på förHarald tog över 1908 men avled 1915. Då var fattarbanan. När Moberg före anställningen tidningen moderat. påpekade att hans politiska uppfattning inte Satsningen gick så bra att Strömstads Tidstämde med tidningens svarade Segerborg: ning redan 1868 kom ut två dagar i veckan.

– Ni får vara vad ni vill. Jag ska göra er till Men efter den Larssonska epoken blev det journalist! rörigt med chefs- och namnbyten. Namnet Och så blev det. ändrades till Norrvikens Tidning men den laSedan 2008 är Strömstads Tidning en del i des ner 1919. Året därpå kom Bohusläningen Västkustmedia AB tillsammans med Bohusin i bilden och återupptog utgivningen under läningen och TTELA, tidigare Trollhättans det gamla namnet Strömstads Tidning.

Tidning och Elfsborgs Läns Allehanda.

178

BOHUSLÄN

Bränder dödsstöten

Två bränder samma dag verkar ha knäckt konservativa Bohus-Posten den 15 december 1942. Lokalredaktörens hus i Strömstad brann ner och själv hade han begått självmord.

I Uddevalla brann tidningens huvudredaktion samma kväll sedan en tidigare anställd anlagt branden.

Efter de här händelserna strax före en ny prenumerationsperiod hämtade sig aldrig Bohus-Posten, som redan före bränderna hade haft upplageproblem. Patrik Perslow var redaktör 1939-1942 och fick sedan samma uppdrag i Ulricehamn och Trollhättan. Efter 1945 fanns bara 2 000 prenumeranter kvar mot tidigare mellan 5 000 och 6 000.

Snabb framgång

Högertidningen Bohus-Posten grundades 1910 med Efraim Andersén som redaktör för att slå tillbaka liberala Bohusläningen. Den fick snabbt en upplaga på 5 000 exemplar.

Den var i nivå med den sedan 1878 etablerade konkurrenten som ändå kom ut fyra gånger i veckan mot tre för Bohus-Posten.

När Bohusläningen satsade på utgivning alla vardagar 1926, sedan Andersén avgått så orkade Bohus-Posten bara följa efter under 1927

och fick backa tillbaka.

Slaget var förlorat trots ny vardagsutgivning 1936. Bohusläningen hade tagit greppet. Sedan kom bränderna som verkar ha blivit något av första dödsstöten för Bohus-Posten som ändå höll ut till 1948. Då var upplagan nere i 2 400 exemplar.

1951 gjordes ett nytt försök att blåsa liv i Bohus-Posten med Nils Janzon som redaktör, men upplagan översteg aldrig 1 500 exemplar.

1953 startades Västsverige (H) som kom ut två gånger i månaden. Från 1960 som månadstidning.

Carl Vilhelm Pettersson var redaktör för konservativa Bohusläns Allehanda som kom ut i slutet av 1887 och verkar ha varit rena vandrarhemmet. Fyra utgivare och sex redaktörer på fyra år… 1891 lades tidningen ner men två av redaktörerna satsade på nya veckotidningar under kortare perioder. Bohusläns Annonsblad överlevde till 1895 med telegrafkommissarien Henrik Åberg som sista utgivare. Åberg kom igen med moderat liberala Skärgården men tidningen fick aldrig mer än 1 000 exemplar i upplaga från 1897 till 1904. Året därpå var det premiär för högertidningen Lysekils-Posten.

FAKTA om Moderata tidningar BOHUS-POSTEN 1910-1952 Politisk tendens Moderat 1910 Höger 1936 Redaktörer Gustaf Karlsson 1928-1935 Göran Haraldsson 1935-1940 Patrik Perslow 1940-1943 Tore Berglund 1944-1948 Ernest Öhman 1949-1950 Nils Jansson 1950-1951 LYSEKILSPOSTEN 1905 Politisk tendens Moderat konservativ 1905 Höger 1906 Moderat 1907 Moderat konservativ 1911

Moderat 1912 Höger 1916 Moderat 1917 Opolitisk 1969 Politiskt fristående ortstidning 2004 Redaktörer Einar Andersén 1924-1934 Arne Lindström 1934-1935 Elof Ljunggren 1935-1941 Anders Gersne 1942 Knuth Jansson 1944-74 Helge Gustafzon 1974NORRVIKENS TIDNING 1918-1919 Politisk tendens Moderat 1919 Redaktörer Carl Johan Carlsson 1918-1919

SKÄRGÅRDEN 1893-1904 Politisk tendens Partipolitiskt oberoende 1896 Moderat liberal 1901 Redaktörer Carl Linder 1900 Johan Edward Westberg 19011904 STRÖMSTADS TIDNING 1866 Politisk tendens Frisinnad 1900 Moderat 1910 Liberal 1925 Opolitisk 1934 Oberoende borgerlig 2001 – Redaktörer Per Harald Larsson 1908-1915

179

Carl Johan Carlsson 1915-1916 Gustaf Schönberg 1916-1917 Gunnar Widegren 1917-1918 -x-x-xEjlert Axelsson 1979-1985 Lennart Gunnarsson 1985-1987 Bo Lidslot 1987-1997 Kerstin Karlsson 1997Västsverige 1953-1964 Politisk tendens Höger 1953 Redaktörer Oskar Grahm 1953-1956 Folke Hurtig 1957-1964

GÖTEBORG

Tre ess i Göteborg Under 1900-talet hade Göteborg tre tunga liberala tidningsledare – men det fanns konservativa drag.

Harald Wigforss var länge en konservativ tungviktare. Han arbetade nära Högerns partiledare Gösta Bagge, var högerombudsman och ledarskribent på högertidningarna Östergötlands Dagblad och Nya Dagligt Allehanda. Men han blev ändå ett av Göteborgs mest kända liberala tidningsnamn!

Harald Wigforss bytte sida och avgick.

Torgny Segerstedt var en av Wigforss företrädare som chefredaktör för liberala Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning.

Men han hade konservativa rötter. Hans far Albrekt var chefredaktör för konservativa Nya Wermlands-Tidningen 1889-1891.

Harry Hjörne var bara konservativ när det gällde Göteborgs-Postens utseende. Han var en liberal politiker som betraktades som urgöteborgare trots att han var född i USA. Han hade också arbetat på moderat frisinnade Norra Skåne under sex år innan han letade sig till Göteborg och blev chefredaktör under 43 år.

Två gånger fick Harald Wigforss sparken från högertidningen Nya Dagligt Allehanda som under chefredaktören Leonard Ljunglund var pronazistisk. Första gången därför att han var för liberal. Sedan Ljunglund försvunnit återanställdes Wigforss men fick sparken en andra gång sedan han under kriget som redaktör för veckotidningen Nordens Frihet avslöjat den tyska permittenttrafiken genom Sverige 1940.

Starkt konservative Wigforss hade ut180

Torgny Segerstedt – motståndsmannen.

vecklats i liberal riktning under kriget och fick också anställning på Handelstidningen i Stockholm. När Torgny Segerstedt avlidit 1945 blev Wigforss andreredaktör och flyttades till Göteborg. 1958 blev han chefredaktör.

Men han avgick i protest. Droppen blev det statliga produktionsstödet till andratidningar 1971 och som även Handelstidningen var berättigad till. Wigforss var bestämd motståndare. Han sade upp sig när styrelsen ansökte om bidraget som han inte ansåg förenligt med pressens oberoende.

Göring varnade

Torgny Segerstedts starka kritik mot nazismen och hans vägran att ens böja sig för kung Gustav V:s vädjan att mildra ordvalen symboliserade mer än något annat det svenska motståndet mot Hitler. Segerstedt var motståndsmannen och kritikern av den svenska eftergiftspolitiken som nazistkoryfén Hermann Göring skickade hotfulla varningar till. Det orsakade stor oro hos den svenska regeringen. Men han vek aldrig ner sig trots hoten från Berlin, Joseph Goebbels ursinne, kungens vädjan eller hyschanden från hariga svenska ministrar.

GÖTEBORG

Först i landsorten Göteborg var först i landsorten med en nyhetstidning. Götheborgs Wecko-Lista kom ut 1749 och var utseendemässigt närmast en kopia av Peter Mommas Stockholms Weckoblad från 1745. Boktryckaren Johan Georg Lange jr var utgivare och kyrkoherden Olof Ekebom redaktör.

När tidningen lades ner kom en annan präst in i bilden, Johan Rosén, som också blev den första egentliga journalisten i stan. Han startade inte bara efterföljaren Götheborgska Magasinet utan en rad andra tidningar.

Rosén var en bra skribent, men en hoppjerka. Magasinet tog Johan Gothenius över, den tredje prästen i rad i stans tidningsvärld. Den konkurrerades sedan ut av Roséns nyskapelse Götheborgske Spionen med lättare sätt att skriva och som följdes av Hwad Nytt? Hwad Nytt? När Rosén dog 1773 tog hustrun Anna Hamar-Rosén över tidningen till 1785.

Götheborgska Nyheter var Göteborgs första mer långlivade tidning. Slaktaren Immanuel Smitt hade blivit boktryckare och skapade en livlig tidning 1765. När han avled tog svågern Samuel Norberg över och ledde tidningen under hela 61 år! Han hade också 1786 blivit utgivare av Götheborgs Allehanda som startats 1774. Allehanda lades ner vid

Sven Adolf Hedlund var under 48 år redaktör för Handelstidningen.

Viktor Rydberg var biträdande chefredaktör i 20 år i Göteborg.

Götheborgs Wecko-Lista blev 1749 den första nyhetstidningen i landsorten.

Norbergs död 1843 men Götheborgs Nyheter levde några år till. Då var Georg Löwegrens uppstickare från 1810-talet Aftonbladet och Götheborgs-Posten redan begravda.

Löwegren hade också utgivningsbeviset för Götheborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning 1818. Det övergick till Magnus Prytz sedan han inte fått ut tidningen på 14 år. Prytz anställde Johan Sandwall från Jönköping som snabbt köpte tidningen och i hans släptåg kom Viktor Rydberg. Men Sandwall rymde med kassan till USA där han blev kassör (!) inom den statliga administrationen…

1848 bildades Handelstidningens AB med Sven Adolf Hedlund som tung ledare och med Viktor Rydberg som biträdande chefredaktör i 20 år. Tidningen blev under många decennier Göteborgs ledande.

1858 grundades Göteborgs-Posten som efter några år blev högertidning. Först på 1930-talet gick GP ikapp GHT och var då liberal.

181

GÖTEBORG

Bonniers gav Götet

Tidningsfamiljen Bonnier bidrog i hög grad till att ”liberalernas tidningsstad” Göteborg fick två tydliga konservativa dagstidningar.

GP hade grundats 1858 och blev den liberala tidningsfamiljen Bonniers allra första tidning.

Efter lång tvekan drogs den igång av David Felix Bonnier som efter fem år själv tog över som redaktör.

Men David Felix Bonnier var sjuk. Han sålde tidningen 1873 till nybildade GöteborgsPostens AB för 100 000 riksdaler. Bakom bolaget stod Fredrik Åkerblom. Han blev huvudredaktör och utgivare. Åkerblom var filosofie doktor och hade varit lärare vid Göteborgs realgymnasium ett par år före köpet.

Han ändrade omedelbart tidningens politiska linje från liberal till tydligt konservativ – eller kanske närmast stockkonservativ.

Revolterade mot GP

Åkerblom kom från Falun, hade 1870 varit redaktör och utgivare av Stockholms-Posten som beskrevs som en ”politisk tidning” och han hade själv mycket klara åsikter. Bland de flitigare ledarskribenterna på Stockholms-

Hans Österling, far till författaren Anders, var förste redaktören för Göteborgs Aftonblad.

Posten märktes A O Wallenberg. Tidningen var först i landet med signerade ledare på grund av motsättningar på ledaravdelningen.

Men inte nog med en politisk uppstickare i Göteborg. När Göteborgs-Posten 1896 såldes till ännu ett nytt aktiebolag och åter blev liberal under Valfrid Södergren blev det uppror på redaktionen. Chefredaktören Fredrik Åkerblom fick en stor del av de övriga medarbetarna med sig, gjorde närmast revolution och lämnade Göteborgs-Posten för att starta konservativa Morgonposten. Den blev klart framgångsrik under de första tio åren.

Tidningen skulle leva vidare under fyra olika namn till 1957 och under en kortare omstart som veckotidning under åtta år från 1987.

Debattglade Fredrik Åkerblom var chefredaktör fram till sin död 1901 då Emil Ander tog över. Han hade varit lärling vid strafffängelserna i Göteborg och Malmö innan han medarbetade i Sydsvenskan under tio år, blev medredaktör i Eksjö-Tidningen och redaktör för Lunds Dagblad under fyra år. Ander ändrade namnet till Göteborgs Morgonpost 1906 men tidningen började nu få allt svårare

Fredrik Åkerblom gjorde liberala GöteborgsPosten till högertidning under drygt 20 år.

182

Oscar Emil Norén, en artontaggare på konservativa Göteborgs Aftonblad.

GÖTEBORG

två högertidningar att hävda sig mot stora Handelstidningen, GP och nya Göteborgs-Tidningen som kom ut vid middagstid.

Frän och rak

Morgonposten var inte heller ensam konservativ tidning vid starten.

Först ut i Göteborg var Göteborgs Aftonblad 1888. Till att börja med var Anders Österlings far Hans Österling redaktör men ganska snart ersattes han av en artontaggare. Oscar Emil Norén hade startat Svenska Dagbladet och varit chef för ledaravdelningen, men hade tvingats sluta på grund Liberala Göteborgs-Posten var en gång närmast stockkonservativ. av sina mycket kritiska artiklar mot kungen i unionsfrågan. I Göteborg gick det betydligt dock Handelstidningen herre på täppan igen. bättre. Han var chefredaktör under tio år och Oscar Emil Norén sålde tidningen till bryginte den som hukade. Därför blev han mycket garen Melker Lyckholm som gjorde misstaget uppmärksammad för sitt fräna och raka sätt att göra högerpolitikern Vilhelm Lundström att skriva. till chef. Han kunde inte hantverket tillräckligt bra trots att han varit redaktör för Fyris ”Högerns främsta” i Uppsala. Efterträdaren Magnus Myrström Oscar Emil Norén hade också tagit med sig hade däremot en bred tidningsbakgrund, men lärdomar från Stockholm där både Dagens det är vanskligt att gasa i utförsbackar. Fram Nyheter och Stockholms-Tidningen slagit sig till konkursen 1918 leddes tidningen av Arne fram tack vare extremt låga priser på både Forssell, poeten Lars Forssells pappa. tidningen och annonserna. Norén kopierade Men tidningen fortsatte som Göteborgs dem. Ett lösnummer kostade bara 5 öre mot Dagblad med just Arne Forssell som redaktör. konkurrenternas 10 öre. Det fanns ingen uppI annonser marknadsförde tidningen sig själv lagestatistik på den tiden, men Göteborgs Afsom ”Högerns främsta organ”. Efter en ny tonblad antogs ha varit den största tidningen konkurs lades den dock ner 1923 och följdes i Göteborg under Noréns år. Ganska snart var direkt under tre år av - Göteborgs Aftonblad.

183

GÖTEBORG

Lenin höger-gåva Göteborgs Morgonpost var konservativt ankare efter Göteborgs Aftonblads/Dagblads nedläggning 1926. Men vann inget på att den blev ensam högerröst. I stället ökade problemen under 1920-talet. Ännu kärvare blev det när Handelstidningen försökte stoppa Göteborgs-Postens framgång genom att starta morgontidningen Morgontidningen. Ytterligare en aktör på marknaden blev ett nytt hårt slag mot Göteborgs Morgonposts försök att locka läsare och annonsörer.

1934 var det klippt. Tidningen försattes i likvidation men hankade sig fram med ett nytt bolag som ägare och köptes till sist av en sportjournalist som bland andra värvade Carl Adam Nycop. 1937 blev det konkurs igen. Axel Wenner-Gren var aktiv på tidningsmarknaden på den här tiden och köpte konkursboet, men 1940 blev det åter likvidation. Göteborgs-Posten köpte den tekniska utrustningen för att hindra andra från att ta över tidningen, men löftet till högerpartiet i Göteborg var att om man ville starta en ny tidning så skulle man få hyra utrustningen.

Lenin och Marx

Det gjorde man. Pengar samlades in, näringslivet ställde upp och gamla utrustningen dammades av. Så småningom köpte man dock ny från kommunisttidningen (!) Folkets Dagblad som lades ner. På köpet fick man jättelika porträtt av Lenin och Marx. Vilken lycka!

Man gjorde en När Morgonposten köpte hyfsad omstart ny press av Folkets Dagblad fick man porträtt av Lenin på och fick draghjälp av att GHT lagt köpet…

184

Aftonpostens sista löpsedel.

ner Morgontidningen. 1949 ändrades namnet till enbart Morgonposten och Sten Möllerström blev redaktör, men från 1951 var den Aftonposten med många kända namn som medarbetare. Det var där exempelvis Tecknar Anders Andersö började sin karriär. Tore Zetterberg, senare på Svenska Dagbladet och Smålandsposten, var ansvarig utgivare under ett par år, men inte redaktör. Tidningen fick ett omfattande stöd från Högerns Förlagsstiftelse och var största bidragstagaren under flera år. I runda tal en halv miljon om året i driftsbidrag och det var mycket pengar på den tiden. Det höll ändå inte. Trots en klart positiv prenumerationskampanj i början av 1956 och en söndagsupplaga på 43 700 exemplar (+ 10 000) var det dags att skriva dödsrunan i slutet av året.

1987 återuppstod Morgonposten som veckotidning i åtta år.

GÖTEBORG

Pressprins i väst Stig Bertilsson har varit Älvsborgs Nyheter. något av en tidningsI Älvsborgs prins i västra Sverige Nyheter skrev Stig och drivit fem tidningar.

Bertilsson oftast Ett tag ägde han Morledarna och veckogonposten i Göteborg, tidningen skulle Älvsborgs Nyheter i också främst vara ett Vänersborg och flaggpolitiskt språkrör. skeppet Dalslänningen i Men i Bengtsfors Bengtsfors där han också höll han en lägre povar chefredaktör i sju år. litisk profil och ville – Men på Morgonatt tidningen i första posten skrev jag nästan hand skulle vara ett ingenting. Jag var deläsamlande organ för gare och VD fram till att bygden. jag blev riksdagsman och – Jag gav även ut efterträddes av Johnny två gratistidningar.

Magnusson, senare moAlingsås-Kuriren derate partisekreteraren, startades 1986 säger han. främst för att få Annars började Stig större beläggning i Bertilsson tidningsbatryckeriet i Bengtsnan på Alingsås Tidfors. Vänersborgaren ning i Vårgårda 1973. drog jag igång 1983 Stig Bertilsson, tidningsprins i västra Sverige som Så småningom blev han och den finns kvar Foto: THOMAS WALLIN fortfarande. redaktionssekreterare och ägt fem tidningar. redaktionschef i Alingsås.

Stig Bertilsson kom – Ägaren Bengt Michelsen sa att han ville in i riksdagen mitt under en mandatperiod sälja tidningen och Lars Tobisson i Högerns 1987. När regeringen Bildt tog över 1991 blev Förlagsstiftelse kom också ner, men frågan han informell idrottsminister. rann ut i sanden.

– Jag svarade för idrottens budget och – Då insåg jag att jag inte skulle komma biträdde skatteminister Bo Lundgren. Då längre i Alingsås utan startade en egen tidjobbade jag samtidigt i pressen, riksdagen och ning, Älvsborgs Nyheter 1982. Den drev jag för regeringen… till 1987 och ägde den fram till 1990. Under Han beskylldes under riksdagstiden för tiden hade vi startat Morgonposten i Göteatt på felaktiga uppgifter ha fått ett statligt borg och så hade jag ju köpt Dalslänningen utvecklingsstöd till sitt tidningsföretag. Ber1985. Faktiskt i konkurrens med Gustaf tilsson fälldes mot sitt nekande och avsattes Ander! som riksdagsman.

– Ägaren Gordon Skoglund ville inte sälja – Det är min plump i protokollet. till NWT eftersom han var rädd för att det Nu är han tillbaka i politiken, idrotten och inte skulle bli något kvar av tidningen i turismen. 2009 sålde han Dalslänningen till Bengtsfors… Och han visste ju att jag startat NWT. 25 år efter koncernens första försök…

185

GÖTEBORG

i Aftonposten Tecknar Anders, alltså Anders Andersö, var en av profilerna på Aftonposten vid omstarten efter Göteborgs Morgonpost. Man satsade friskt och hade ett ungt gäng som levde med tidningen.

– När jag kom till Göteborg var jag 21 år men hade jobbat under ett år som tecknare på Länstidningen hemma i Östersund, berättar Tecknar Anders.

– Jag hade fått tips om en nystartad tidning och skickade ner en bunt teckningar. Det kom positivt svar direkt. Sedan gick det undan.

Aftonpostens redaktion 1952 förevigad av Tecknar Anders med reservoarpenna… Åkte ner på nyårsafton 1951 och började jobba på nyårsdagen…

– Gustav Nydahl var chefredaktör men senare managern Edwin Ahlqvist intresserad.

Erik Westerberg var nog den starke mannen.

– Kontakten med Ingemar bidrog till att Jag tecknade mycket sport i Aftonposten, jag började teckna i Edwin Ahlqvists tidning men även allmänt och gick också på teatrarna.

All Sport. Under många år hade jag en egen sida där.

God vän med Ingo

Första året i Göteborg blev Anders Andersö god vän med boxaren Ingemar Johansson som han sedan följde under hela karriären.

Inklusive vid den historiska kvällen i Yankee Stadium i New York i juni 1959 då Ingo slog ut Floyd Patterson och blev världsmästare.

– Jag hade känt lite på boxning i Östersund eftersom jag hade kusiner som tävlade för BK Älgen. Det bidrog till att Ingo och jag närmade oss varandra. Jag kunde språket, så att säga…

– Ingemar var ett namn redan före OS-finalen i Helsingfors 1952. Han hade varit med i Europalaget mot USA och vunnit. Då blev 186

Lekte stor tidning

Det var ett framåt gäng på Aftonposten.

Ledningen höll inte alltid igen trots skral ekonomi och ständiga behov av rejäla stöd från Högerns Förlagsstiftelse.

– Vi lekte stor tidning och var ingen liten lokalblaska…

– Redan efter ett par månader fick jag åka på OS i Oslo tillsammans med Erik Westerberg. Det var en upplevelse för en 21-åring.

– 48 år senare gjorde jag mitt sista OS. I Sydney 2000 för Svenska Dagbladet. Då var jag uppe i 24 sommar- och vinterspel.

Bland Tecknar Anders kolleger på Afton-

GÖTEBORG teckningen levde. Nu posten fanns smålänningen Åke Axelsson, är det sämre med det. kallad ”Dacke” efter Tillsammans med Nils Dacke. När tidförst Gits Olsson och ningen lades ner 1956 sedan Gustaf von Platen gjorde Tecknar Angick han till Göteborgsders mycket uppmärkTidningen där han sammade reseserier för stannade till 1984. Det SvD. Han gjorde länge var han som under en omslagsbilden till Fria konstdebatt ställde ut Moderata Studenttavlor av schimpansen förbundets tidning Peter under signaturen Svensk Linje.

Pierre Brassau…

– Ordföranden Ulf – Vi hade varje lörTidig teckning av Ingemar Johansson som amatörAdelsohn ringde och dag en sida som hette boxare. Notera tröjan… frågade 1965. Sedan ”Aftonposten Show”. fortsatte det av bara farten in på 2000-talet…

Dacke skrev och jag tecknade.

Men då hade Tecknar Anders, som fick – Det var många som startade journalistbaStora Journalistpriset 1994, lagt reservoarpennan på Aftonposten. Sten Priwin, känt TVnan åt sidan. Den som han ritade med ett tag. namn, tillhörde dem.

– DN:s Birger Lundquist hade bildat skola – Curt-Henry Freje blev senare chef för med skissen som den färdiga teckningen som Stora Teatern i Göteborg där man gav gott om i hastighet nästan kunde tävla med kameran. operetter.

Och jag hakade på!

I Göteborg döptes Anders Andersö till Tecknar Anders av en kollega. Det är ingen tvekan under vilket namn han är mest känd…

Politisk tecknare

1955 fick han ett bud från Svenska Dagbladet där man uppmärksammat den unge flitige tecknaren.

– Men jag gjorde ett gästspel till i Göteborg. Jag fick ett bud från Aftonposten att åka jorden runt och jag kunde inte säga nej.

– Jag kom hem på julaftonen 1956 och på nyårsaftonen kom sista numret ut..!

– Men Allan Hernelius på Svenska Dagbladet ringde direkt och erbjöd jobb.

Tidningen behövde en motvikt till Beverloo i Stockholms-Tidningen och Rit-Ola i Dagens Nyheter. Tecknar Anders blev kvar i 45 år…

– Det var lite av en slump att jag blev politisk tecknare. Den ordinarie blev sjuk så politiske redaktören Karl-Axel Tunberger frågade om jag kunde göra en ledarteckning.

Sedan fortsatte det bara…

– Då var det Martin Lamm i DN, EWK i Aftonbladet och så jag. Den politiska tidnings-

När 26-årige Tecknar Anders återvände till Göteborg var stan nerkletad med stora affischer. Det säger allt om hans storhet redan då.

187

GÖTEBORG

Fräck stöld ledde till Utan en ovanligt fräck stöld i Mariestad så hade det kanske inte blivit någon omstart av moderata Morgonposten i Göteborg 1987!

Kjell Svensson, en av två ägare, fick en flygande start på den journalistiska banan sedan Sven Ritseby, chefredaktör för Skaraborgs Läns Allehanda i Skövde, stulit hans ansökningshandlar – på Mariestads-Tidningen!

När Ritseby besökte kollegan Rolf Apelqvist råkade han se Kjell Svenssons ansökan till Mariestad på skrivbordet, norpade papperen och for hem…

– Jag blev väldigt förvånad när Sven Ritseby ringde och erbjöd mig jobb som kommun- och landstingsreporter i Skövde, berättar Kjell Svensson.

– Men också oerhört stolt och inbillade mig att han följt vad jag skrivit i Moderat Debatt.

Efter några år berättade han sanningen…

– Sven Ritseby var en skicklig journalist och lite speciell. När jag sade upp mig efter tre år så vägrade han att godta uppsägningen utan gav mig tjänstledigt i stället…

Sista försöket?

Kjell Svensson blev senare chefredaktör för Nordvästra Skånes Tidningar och därefter för Smålandsposten. Men han gjorde också sista (?) försöket att starta en moderat tidning i Götet.

– Jag hade läst ekonomi i Göteborg och varit MUF-ordförande i tre år så jag hade goda politiska kontakter där. När jag var på NST i Ängelholm ringde man och undrade om jag ville delta i ett projekt som gick ut på att starta en tidning i Göteborg.

– Mats Johansson, senare chefredaktör på Svenska Dagbladet, och jag hade gjort en utredning om moderat opinionsbildning och var det kunde vara möjligt att starta nya tidningar.

Göteborg var en plats.

Projektet ledde till veckotidningen Morgonposten. Stig Bertilsson, som dragit igång Älvsborgs Nyheter i Vänersborg, blev hälftenägare liksom Kjell Svensson. Partiet och enskilda moderatpolitiker kunde inte äga tidningen.

– Men jag var aldrig aktiv i det dagliga arbetet. Jag skrev den första ledaren, programförklaringen den 30 januari 1987, men det var allt.

Fick låga arvoden

Redaktionen bestod av fem personer och som mest arbetade tio personer vid tidningen.

Stig Bertilsson var VD på deltid ett tag, senare Johnny Magnusson. Och det var gott om kända namn i styrelsen.

– Profilen var samhälle, kultur, ekonomi, näringsliv. Vi knöt till oss kända lokala skribenter. De fick låga arvoden men tyckte att det behövdes ytterligare en röst i Göteborg.

– Vi lyfte ändå aldrig upplagan som ständigt låg kring 2 000-3 000 exemplar. Vi levde på temabilagor som gav annonser genom gratisutdelningar av tidningar inom olika bostadsområden.

– Det finns en borgerlighet i Göteborg, men en moderat veckotidning fungerade inte då. 1994 var äventyret över.

Morgonposten var ett sidospår för Kjell Svensson. Journalisthögskolan i Göteborg följdes av första riktigt fasta jobbet i Skövde sedan rgonposten chefredaktören Första numret av nya Mo stulit ansökningsden 30 januari 1987.

188

GÖTEBORG

Morgonposten

Kjell Svensson var en av två ägare i Morgonposten som gjorde en omstart 1987. I dag har han en PR-byrå med glassigt läge vid Avenyn…

Foto: BO ÖSTMAN

papperen i Mariestad.

– Jag blev kvar i tre år som kommun- och landstingsreporter, men gjorde även inhopp som ledarskribent. Sedan sade jag upp mig för att bli redaktör för Moderat Debatt och jobba för MUF i Stockholm.

– När Georg Danell blev statsråd blev jag hans informationschef i bostadsdepartementet. Regeringen sprack efter ”Den underbara natten” 1981 och jag gick först till Näringslivets Presstjänst och sedan till PR-byrån Kreab, men var utlånad till Linje 1 inför kärnkraftsomröstningen.

– Så ringde Gustaf Ander på NWT och sa att han tyckte att jag skulle komma tillbaka till koncernen. Antingen till Skövde eller Ängelholm.

Kjell Svensson hade föräldrarna utanför Ängelholm och han blev biträdande chefredaktör för Nordvästra Skånes Tidningar där det varit turbulent en tid.

– Uppdraget var att få ihop och fart på en spretig redaktion. Det var lite av Vilda Väs-

tern över den när jag kom dit. Men där fanns också ett kreativt kaos. Jag blev snart ansvarig utgivare och chefredaktör.

– Efter sex år fick jag samma uppdrag på Smålandsposten i Växjö. En helt annan tidning, en institution i området. En välkammad, pålitlig, trygg och säker tidning som var stark på huvudorten, men svagare utanför.

– Jag stannade där i sex år innan jag lockades tillbaka till PR-sidan som jag fått smak för under tiden på Kreab.

Kjell Svensson flyttade till Göteborg och drev upp ett PR-företag. Det hade snart 30-talet anställda och var störst i landet utanför Stockholm, ett tag i topp på svenska bästlistan. 2010 sålde han sina aktier till brittiska WPP, störst i världen inom marknadskommunikation. I avtalet ingick att han inte fick arbeta i branschen under två år. Hösten 2012 var tiden i karantänen över och Kjell Svensson gjorde en omstart i mindre skala. Åtminstone till att börja med…

189

GÖTEBORG

Fint avstamp för förste redaktören – Jag fick ett kontor i det moderata högkvarteret på Kungsportsavenyn med telefon och egen ingång, men i övrigt startade jag från ett rent skrivbord. Tala om att börja från noll!

PeO Wärring blev förste chefredaktören när man 1987 gjorde en omstart med Morgonposten som veckotidning i Göteborg.

Han hade bred bakgrund från Helsingborgs Dagblad, Sydsvenskan och Nordvästra Skånes Tidningar i Ängelholm.

– På NST blev det rejält drag sedan Anderkoncernen köpt tidningen. Jag var nyhetschef, nattchef, allmänreporter – allt utom fotograf!

Där fanns också Kjell Svensson som chefredaktör. Och han var samtidigt med och planerade för en ny moderat veckotidning i Göteborg.

– Det lät spännande så jag tackade ja när Kjell frågade om jag ville leda tidningen.

– Det gamla namnet dammades av och vi hade samma logotyp som tidigare med gåsfjäderpennan till höger.

– Vi hade en moderat ledarsida, kultur med borgerligt synsätt och lokalt nyhetsmaterial som var samhällsinriktat.

”Fluga på elefanten”

– Göteborgs-Posten var extremt njugg mot oss trots att vi bara var en fluga på elefanten med våra 2 000 exemplar. Vi märktes i lokalradion, men aldrig i GP som helt undvek oss…

Någon kollegial samhörighet existerade inte heller. Göteborgs-Posten och GöteborgsTidningen körde sitt eget race utan att bry sig om nykomlingen på Avenyn.

– Till sist ringde jag Lars Hjörne och undrade när TU-kretsen skulle ha sitt årsmöte.

190

Jag väntade mig ju en kallelse…

– Enda reaktionen var att Lars Hjörne bjöd på lunch i tidningens matsal. Där satt vi vid ett långbord med Hjörne på ena kortsidan och jag längst fram på långsidan… Det blev en trerätters lunch och Hjörne klingade i en liten klocka efter varje rätt och när det var dags för nästa.

– Intressant interiör, men något årsmöte blev det aldrig!

”Stockholm fienden”

PeO Wärring var Morgonpostens förste redaktör efter omstarten och han fick också ett bra avstamp inför den fortsatta karriären. 1990 flyttade PeO Wärring till moderata Norrbottens-Kuriren i Luleå. Han hade aldrig varit norr om Gävle. Vid första besöket ”smugglades” han in i Till-bryggeriets representationslokal för en första träff med Kurirens styrelseordförande Gustaf Burström och Ivan Lennestål, som var VD. PeO Wärring var bara 31 år och när medarbetarna senare träffade honom var de först lite skeptiska till den kortväxte unge skåningen. Andra mer rutinerade tyngre namn hade ju varit aktuella att efterträda erfarne Ulf Lidhammar. Men tvivlen lade sig snabbt.

– Styrelsen förväntade sig att jag skulle leda det redaktionella arbetet i första hand, inte skriva ledare. Vi hade ju en politisk redaktör i Gunnar Lindgren och senare i Gunnar Larsson, men jag ryckte ändå in under somrar och helger och skrev för att täcka upp ledigheter.

– Jag fick tio fantastiska år på Kuriren.

Först var jag lite orolig för hur en skåning skulle tas emot längst uppe i norr, men jag

GÖTEBORG fick ganska snart ett samtal från en läsare som lugnade mig. ”Det gör inget att du är skåning eftersom Norrbotten och Skåne ligger lika långt från Stockholm. Och det är det som räknas!”

Liv i guldlamé

Tidningen tjänade bra med pengar under 1990-talet och man satsade också friskt.

Kuriren utvecklades hela tiden och tog snabbt till sig den nya tekniken.

Pengar fanns det ju…

– Efter de ekonomiska problemen på Morgonposten i Göteborg blev Luleå och NorrbottensKuriren som att komma PeO Wärring är i dag liberal chefredaktör efter 13 år som moderat chef med till ett liv i guldlamé! start på Morgonposten.

Foto: BO ÖSTMAN – Viktigast? Jo, det var nog att vi i slutet av ning på avläggaren Strengnäs Tidning.

90-talet insåg att vi hade höjt tröskeln för I Eskilstuna skriver inte PeO Wärring några mycket. Både när det gällde servicegrad och ledare eller politiska krönikor. Däremot har vad vi publicerade. Vi började därför förändhan krönikor på allmän plats. ras, breddade innehållet igen både när det gällde smått lokalt och inrikesnyheter efterKritik högerut som rikstidningarna hade förändrats.

PeO Wärring är också kritisk mot vad han – Det blev en lite jobbig men viktig gir upplever som en brist på tillräcklig framtidstillbaka. syn bland många tidningsföretag högerut.

Han upplever att kontakterna på högre nivå ”Alla liberaler” är större i den liberala sfären än inom mode1999 blev PeO Wärring chefredaktör för ratpressen. Och han kan förstås jämföra efter Eskilstuna-Kuriren. att ha varit chefredaktör inom båda grupHur fungerar en gammal moderat chefreperna under nästa exakt lika många år. daktör på en liberal chefsstol?

– Vi på den liberala sidan blir också allt – Nja, numera är ju alla liberaler… större och det tyder väl ändå på att vi arbetar – I dag är vi egentligen mer en allmän borambitiöst och framtidsinriktat. gerlig tidning, en allianstidning, än en liberal, – Ander-koncernen tar ansvar som ingen tycker PeO Wärring som har tretton år bakom annan på den moderata sidan med en stark sig som moderat redaktör och ansvarig utgiambition att bevara och bygga vidare. Men jag vare. På Eskilstuna-Kuriren är han numera upplevde inte att andra gjorde det inom den även VD. Han har förstås samma ansvarsställmoderata kretsen.

191

GÖTEBORG

Göteborgs flygande Mauritz Rubenson arbetade som sockerbagare hos sin pappa Rudolf i Trädgårdsföreningen och Bloms hotell i Göteborg. Där fanns ofta journalister och teaterfolk bland gästerna och Mauritz Rubenson inspirerades att börja skriva artiklar i stans tidningar. Han skrev också från Göteborg för moderata Nya Dagligt Allehanda i Stockholm och började arbeta för Handelstidningen samtidigt som Viktor Rydberg var ett tungt namn där.

Mauritz Rubenson skrev också teaterpjäser och flera uppfördes. Men det var svårt att försörja sig på det. Efter att han hade lämnat ifrån sig ett manuskript sa teaterdirektören ärligt: – Jag har inget honorar att ge dig, men du kan få kalla mig farbror!

Som en kunglighet

Handelstidningen blev intresserad av hans reportage och till sist anställdes också den nästan 50-årige tidigare bagaregesällen av legendariske chefredaktören Sven Adolf Hedlund 1865. Han skulle så småningom kallas ”Sveriges förste flygande reporter”.

Det sägs att han runt om i Norden var känd under samma beteckning. Han skrev resebrev från olika delar av både nya och gamla världen och dök ständigt upp vid stora utställningar i Europa. Inga dörrar eller vakter stoppade hans framfart när han elegant skred in som en kunglighet vid specialvisningar.

I Göteborg var Rubenson kort och gott ”Handelstidningens flygande”. Han var mycket populär och en av Göteborgs mest kända personer. Rubenson var den förste journalist av judisk börd som utnämndes till riddare av Vasaorden – bara tio år efter att judar hade fått full medborgarrätt i Sverige.

Rydberg tvättade

Rubenson reste runt i världen, tog sig in på de mest omöjliga ställen och skapade kontak192

En karikatyr från slutet av 1800-talet av ”den flygande reportern” med vingar på hälarna...

ter med ledande personer på de mest häpnadsväckande sätt. Det fanns inga stängda dörrar för honom.

Men det hör också till saken att han skrev väldigt dålig svenska. Biträdande chefredaktören Viktor Rydberg lär inte alltid ha varit förtjust över att tvingas ”tvätta” hans manuskript. Och det fanns också en viss irritation över att Mauritz Rubenson gav ut böcker med reportage ur Handelstidningen utan att det fanns minsta lilla antydan om att det handlade om ordentligt tvättade manuskript.

Men ”den flygande” var han och landade på otaliga platser i både gamla och nya världen. Läsarna uppskattade verkligen vad den gamle sockerbagaren skrev – utan att veta att manuskripten måste passera via den ”Rydbergska tvättstugan” innan det var möjligt att publicera reportagen…

GÖTEBORG

Slaget om serierna Aftonposten hade 12 Högertidningen Aftonposserier 1953 och det var ten i Göteborg var efter mest i landsorten. De Expressen och Aftonbladet omfattade nästan tre landets klart ledande när gånger så många spaltdet gällde tecknade serier centimetrar som snittet på 1950-talet. i riket och man ägnade Ändå var just konserdem mer än dubbelt så vativa tidningar i landet stor del av tidningens ofta negativa till serier. totalvolym som medeltidDet ledde till gott om ningarna. ledare och man befarade Serierna var ett hett att kriminalserier orsakade ämne. Göteborgs-Tidungdomsbrottslighet. ningen var också direkt på Handelstidningen i Götehugget när Aftonposten borg efterlyste lagstiftning lades ner. Man annonseoch råheten i en del serier rade stort i konkurrentens var uppe i riksdagen. Själv GT:s annons i sista Aftonp sista nummer om att de lehade tidningen sex serier; osten för att locka till sig serieläsare. dande serierna i Aftonposfem skämtserier och en ten direkt skulle fortsätta i djurserie… GöteborgsGöteborgs-Tidningen… Inte minst hoppades Tidningen hade dock åtta serier, varav tre man på läsare som följde fortsättningsserier. kriminalserier.

Göteborgs-Tidningen ökade också uppMan skrev böcker om ”serieeländet” och lagan rejält efter nedläggningen. 20 000 debatten var intensiv. En konservativ tidning exemplar på vardagar och 30 000 exemplar stod länge emot och vägrade publicera serier, på söndagar. Men det var nog inte enbart men upplagan sjönk och till sist gav den upp seriernas förtjänst… den ensidiga kampen. Då ökade upplagan…

FAKTA om Moderata tidningar AFTONPOSTEN 1951-1956 Politisk tendens Höger 1951 Redaktörer Gustav Nydahl 1951-1953 Erik Westerberg 1953-1954 Axel Steinort 1954-1956 Erik Magnusson 1955-1956 GÖTEBORGS AFTONBLAD (1) 1888-1918 Politisk tendens Konservativ 1888 Redaktörer Emil Eggertz 1888-1889 Oscar Norén 1889-1899 Julius Sellman 1899-1901

Vilhelm Lundström 1901-1906 Magnus Myrström 1906-1912 Gösta Sjöberg 1912-1918 Arne Forssell 1918 GÖTEBORGS AFTONBLAD (2) 1923-1926 Politisk tendens Moderat 1923 Redaktörer Erik Timelin 1923 Carl August Nordin 1923-1926 GÖTEBORGS DAGBLAD 1918-1923 Politisk tendens Moderat 1918

Redaktörer Arne Forssell 1918-1921 Erik Timelin 1921-1923 GÖTEBORGS MORGONPOST 1896-1950 Politisk tendens Konservativ 1906 Moderat 1914 Höger 1933 Redaktörer Emil Ander 1901-1913 Hakon Wigert-Lundström 1913-1932 Erik Steffenburg 1933-1935 Gunnar O:son Dahlgren 1934-1935

193

Fredrik W Sterner 1936-1937 Sanfrid Neander-Nilsson 1937-1949 Sten Möllerström 1949-1950 MORGONPOSTEN 1987-1994 Politisk tendens Oberoende moderat 1987 Redaktörer PeO Wärring 1987-1990 Rolf K Nilsson 1990-1992 Anna-Karin Jansson 1993-1994

HALLAND

Hallands Häggar och Hallands miss Bengt Hägge och sonen Eric Hägge gav ut efter 32 år med Gustaf Adolf Janson som den konservativa tidningen Halland i Halmensam ägare. Men den 16 maj 1959 kom sista stad under mer än ett halvt sekel fram till numret ut och Halland, som hade haft en 1951. De var två stora tidningsprofiler både i mängd små moderata tidningar, hade plötsligt Halmstad och nationellt. inte en enda.

Tidningen fortsatte som Hallands Dagblad på 1950-talet tillsammans med flera moderaOvanlig karriär ta tidningar i Halland – Falkenbergs Tidning, Under gymnasieåren i Linköping gav Bengt Varbergsposten, Norra Hallands Tidning Hägge ut skoltidningen Skoltomten som Vestkusten och Sydkusten. Fusionen blev fanns runt om i Sverige. Men han skulle ekonomiskt lika misslyckad som motsvarande ganska snart inleda en ovanlig karriär som av Högerns Förlagsstiftelse i Härnösand och chefredaktör för två olika tidningar i två vitt Skellefteå vid samma tidpunkt. Tidningen skilda delar av landet. På Östgöta Corresponlades också ner 1959 trots att ägarna gett ett denten under 12 år och därefter på tidningen totalt driftbidrag på nästan två miljoner unHalland i 33 år. der fem år. Hallands Bengt Hägge avbröt studierna Dagblad blev en och efter fem år som reav de största årliga daktionssekreterare blev bidragstagarna. han redaktör för Östgöta 1958 förhandCorrespondenten från lade man med 1886 efter att ägarfamiljen Thure Jansson på Ridderstad uppmärksamNordvästra Skånes mat honom. Han blev Tidningar om ett också mycket uppskattad övertagande av av läsarna. Inte minst på Hallands Daglandsbygden. Det sas lite blad mot ”viss skämtsamt om honom att ersättning” från om östgötarna bara trott hälften så mycket på Gud Förlagsstiftelsen.

Fader som på Bengt Hägge Samtidigt skulle så hade de utan vidare blivit chefredaktören insläppta av Sankte Per… Bengt Lundgren 1898 flyttade Bengt undersöka möjligHägge ändå till Halmstad. heterna till ett Han hade inte haft särskilt samgående med fria tyglar i Linköping och centerns Halblev aldrig en tydlig ledarlands Nyheter profil för tidningen, närmast som samma höst Tidningen Hallands första nummer bara en garant för kontinuitet bildade aktiebolag 1898 under epoken Hägge.

194

HALLAND sedan Carl Fredrik Ridderstad avlidit. Utåt var det främst verkställande direktören som uppträdde och märktes. Hägges namn fanns inte ens i redaktionsrutan.

Han gjorde ingen hemlighet av att han kunde tänka sig att lämna Östgöta Correspondenten. Ludvig Danström hade gift sig med änkan när grundaren av tidningen Halland, Erik Johansson från tidningsfamiljen med Karlshamns Allehanda, avlidit. Danström var starkt konservativ och högkyrklig och hade skött redigeringen under Erik Johanssons tid. Intresset för tidningen var tydligen måttligt, trots att han lett den under nära nog hela tiden sedan den började komma ut 1876.

Hägge och Danström fann varandra och affären gjordes snabbt upp. 100 000 kronor kostade tidningen. Hägge fick på köpet också ett stort lager tidningspapper eftersom Danströms faktor haft provision av försäljarna baserad på hur mycket han köpte in…

Bengt Hägge blev nu ägare och chefredaktör för tidningen Halland, som han ledde under 34 år. Han var en av den konservativa pressens stora namn och var även ordförande i Högerpressens Förening under sex år, men ledde även andra mer regionala pressföreningar. En rakryggad tidningsman som var tydlig och folklig. I Halmstad hade han lika hårda duster i spalterna med Hallandspostens Viktor Larsson som han hade haft i Linköping med Isidor Kjellberg på Östgöten.

Sonen ”arbetarfientlig”

Sonen Eric Hägge hade börjat tidigt i branschen. Som 14-åring var han typograflärling och satte snart själv och skrev kamrattidningen ”Flygbladet” på pappas tidning. Ganska snart började han skriva film- och teaterrecensioner och kom snabbt in i det redaktionella arbetet.

1931 blev Eric Hägge chefredaktör. Samma år som brädgårdskravallerna i Halmstad som hade stora likheter med Ådalskravallerna samma vår. Han protesterade skarpt i tidningen sedan han sett hur strejkbrytare hade blivit misshandlade och han beskrevs därefter som arbetarfientlig. Det ledde till att

Bengt Hägge var chefredaktör under totalt 45 år i Halmstad och Linköping.

tidningens fönster krossades med stenar. De samlades ihop på redaktionen och Eric Hägge frågade landshövdingen om sådana tilltag kunde accepteras i ett rättssamhälle. Han fick aldrig något svar…

Strejkbrytarna drog sedan vidare mot Ådalen.

Eric Hägge tillhörde de hårdaste svenska kritikerna mot Hitler-regimen vid sidan av Torgny Segerstedt i Göteborg. När Informationsbyrån skickade folk till Halmstad för att dämpa Eric Hägge misslyckades det helt.

Tidningen nådde inte någon gång över 6 000 exemplar i upplaga. Strax över 5 000 exemplar var vanligast från mitten av 1920-talet.

1951 köpte Högerns Förlagsstiftelse tidningen och gjorde om den till Hallands Dagblad 1955… Bengt Lundgren var tidningen Hallands chefredaktör under sista åren.

Eric Hägge åkte därefter jorden runt och skrev reportage som frilansare. Under många år medarbetade han också i Nya WermlandsTidningen och i andra tidningar.

195

HALLAND

Kantorn startade I Laholm pågick ett intensivt tidningskrig under många år, men till att börja med var problemen andra.

Allt började nämligen på krogen…

Tidningen Laholm startades av kantorn Per Paulsson från Hjärnarp 1877. Den sattes för hand, vilket krävde stort tålamod och betydande noggrannhet, men typograferna på tidningen Laholm verkade i hög grad påverkade av den gamla krogmiljön i de lokaler som tidningen hade tagit över. Den fanns kvar i väggarna så att säga. De var tydligen också mycket intresserade av starka drycker, vilket förstås påverkade arbetet.

Utgivningen haltade också och löftet om att tidningen skulle komma ut två dagar i veckan kunde inte hållas alla gånger. Till slut rymde boktryckaren med kantorns dotter och en annan kvinna. Efter fem månader med fortsatt supande på tidningen gav kantorn Per Paulsson upp.

Båstads Tidning 1883. Men ett par år senare sålde han tidningen till faktorn Brynolf Brunbäck och flyttade tillbaka till Lindesberg och tidningen med samma namn. Satsningen i Båstad avslutades också 1886.

Kunde yrket

Theo Lundberg ägde och var redaktör för oftast moderata Sydhalland under 38 år till 1931.

Hallandsposten var enda konkurrenten i Laholm, men 1893 föddes en besvärligare mottävlare. Moderat-konservativa Sydhalland startades av litteratören Gustaf Theo Lundberg. Han hade rejäl tidningsbakgrund och hade lärt sig yrket från grunden.

Tidigare hade han varit redaktör för Höganäs Tidning, medarbetat i Morgonbladet och Skånska Dagbladet. Men han hade anknytningar till Halland och hans far var rådman i Varberg. Till Laholm kom han efter att under fyra år ha varit redaktionssekreterare på Hallandsposten.

Skarpare igen

Theo Lundberg beskrevs som något av en drömmande poet och han höll också invigningsprologen när teaterhuset i Hugo Fredrik Löhr med bred Laholm invigdes sista dagen före journalistisk bakgrund blev nyårsaftonen 1913. Kanterna på medredaktör i Sydhalland. hans politiska profil skavdes också Kort period så småningom ner en aning för Laholms Nya Tidning fick en mycket bättre att under slutet av hans bana bli lite skarpare start 1881 och kunde också komma ut tre igen. Tidningen var skiftande moderat libegånger i veckan redan 1886. Utgivaren Franz ral, liberal, moderat och borgerlig under de år Oskar Petersson hade varit redaktör för då Theo Lundberg var chefredaktör, ansvarig tidningar i Nora och Lindesberg under 15 år utgivare och ägare. 1898 fick han Hugo Fredoch han satsade nu dessutom på avläggaren rik Löhr som medredaktör under fem år. Även 196

HALLAND

tidning på krogen Löhr hade bred journalistisk bakgrund, men främst från tidningar i Halland.

Lundberg beskrevs som en ytterst vänlig person, men det fungerade ändå inte så bra mellan honom och redaktionssekreteraren Kjell Wollter.

Denne lämnade också Sydhalland för att förverkliga en gammal dröm. 1912 startade han Södra Hallands Tidning Laholmsposten. Men äventyret blev kort. Efter Franz Oskar Peterson var den förste endast ett halvår gick den tidningsutgivaren i Laholm näst nya konkurrenten i konkurs kantorn Per Paulsson som gjorde och Sydhalland var därmed en misslyckad satsning i gammal åter ensam tidning i stan. krogmiljö.

Hägge kompanjon

Efter att ha ägt tidningen i 38 år överlät Theo Lundberg den på ett nybildat tryckeriaktiebolag 1930 och 1931 lämnade han definitivt företaget. Före det erbjöd han Axel Ejwertz på Engelholms Tidning att köpa tidningen för 10 000 kronor plus pension till Lundgren – om tidningen gick bra! När typograferna motsatte sig samarbete med Engelholms Tidning vände sig Ejwertz till Eric Hägge i Halmstad som han fick som kompanjon. Man anställde Patrik Perslow som var en framåt journalist, men när han värvades till nystartade Laholms Tidning 1932 som ny chefredaktör gick luften ur Sydhalland.

Det pågick en bitter strid mellan de båda konkurrenterna under många år. Rent personliga påhopp hörde till vardagen och man misstänkliggjorde ständigt varandra. Axel Ejwertz son Arne har senare beskrivit hur pappan var djupt besvärad av situationen, som han ansåg påverkade även hans egen familj i alltför hög grad. Priset var mycket högt i en så liten stad

som Laholm. ”Knappt ett nummer av Laholms Tidning kom ut utan att jag hudflängdes offentligt”, sa han efteråt.

Hettan kvar

Birger Bengtsson var ansvarig utgivare för Laholms Tidning under de första 33 åren till 1964, men chefredaktörerna satt kvar på sin höjd några få år under hela den perioden.

Därför var det märkligt att hettan i striden mellan tidningarna inte dämpades trots alla chefsbyten.

1935 kände Axel Ejwertz till sist att han inte orkade fortsätta att utsätta sig för angreppen – även om han svarade med samma mynt mellan varven. Situationen blev helt enkelt alltför påfrestande. Han lyckades förmå kompanjonen Eric Hägge på tidningen Halland att ta över hans aktier i bolaget.

Hugo Annerfors blev samtidigt Axel Ejwertz efterträdare och ny redaktör under en elvaårsperiod.

Det höga tonläget mellan tidningarna dämpades successivt. Så småningom gick Sydhalland på 1950-talet upp i nybildade Hallands Dagblad tillsammans med flera andra mindre högertidningar i regionen. Under en period på 1950-talet var faktiskt Arne Ejwertz redaktör i pappas Laholm. Eric Hägge var under 20 år från 1931 redaktör för högertidningen Halland i Halmstad där han efterträdde sin pappa Bengt. Båda var även redaktörer för Halländingen.

197

HALLAND

Klockan stannade 1991 i Kungsbacka 1991 stängdes Norra Hallands/Nordhallands tryckeri och sätteri i Kungsbacka. Drygt 20 år senare står allt kvar exakt som man lämnade det sedan de sista tidningarna tryckts. Som om klockan stått stilla.

Till och med tidningspapperet sitter kvar i tryckpressen. Det har gulnat med åren och det finns en spricka i en pappersbana. Men annars kan man tro att tryckarna snart öppnar dörren, går på skiftet och börjar med att rensa pressen från papperet för att förbereda morgondagens produktion.

Stora tunga pappersrullar ligger kvar i ett hörn.

Tre sättmaskiner står uppställda i sätteridelen. På golvet ligger en hög med gäddor, alltså blytackor som användes till att gjuta tidningsrader i sättmaskiner.

Kastlådorna med bokstäver för handsättning av rubriker och annonser är prydligt uppradade efter olika stilar.

Interiör från sätteriet på 1940-talet.

198

Rubrikmaskinen har fått ett litet skynke över sig, den som en gång var så revolutionerande och sparade så mycket tid.

Och på ombrytarbänkarna ligger sista sidorna i sina ramar på en lång rad. Inte en blyrad är bortplockad. Vill man kan man utan vidare använda dem direkt, göra nya matriser och trycka om sista tidningen, men det finns inga blytryckerier längre… Norra Hallands var i alla fall Europas sista redan för mer än 20 år sedan.

Ägaren 92 år

Varför står hela anläggningen orörd efter mer än två decennier?

Gamle ägaren Karl-Arvid Andersson var utgivare under mer än 40 år och fanns med i bilden till strax innan han dog. Han levde för tidningen och bodde i ett litet rum på övervåningen i tidningshuset. Han ägde gott om värdefull mark och tjänade stora pengar

HALLAND på försäljningar. En del av miljonerna pumpades in i tidningen för att den skulle överleva. Själv blev han 92 år.

Det sägs att KarlArvid Andersson hade svårt att fatta beslut när det handlade om praktiska saker. Därför fick tryckeri- och sätteriavdelningarna stå kvar precis som de såg ut efter sista skiften 1991.

Själv gav han en annan förklaring: ”Vi har sparat vårt kära gamla tryckeri som ett minne från Gutenbergs tid. Kanske blir det ett unikt tidningsmuseum!”

65 exemplar

Tidigare faktorn Kenneth Johansson vid tryckpressen från 1930-talet i vilken pappersbanan sitter kvar sedan nedläggningen 1991.

Foto: BO ÖSTMAN

Det finns annat märkligt kring tidningen.

Sedan Norra Halland köpte Nordhalland 1964 har man fortsatt att trycka tidningar med båda logotyperna. Texterna är Norra Hallands, men trots kostnader och krångel trycks alltid några tidningar med Nordhallands namn. Utan egen text.

Tidningen är i praktiken nedlagd sedan ett halvt sekel, men en del prenumeranter vill ändå ha den med namnet Nordhalland i brevlådan. Våren 2013 handlade det om 65 som inte gett upp! Mycket jobb för så få…

– En del läsare vill ha det så och det har bara rullat på, säger Elisabeth Blide som blev chefredaktör 2013 då hon efterträdde Hans Olovsson, Jönköpings-Postens tidigare chefredaktör.

– Men det finns förstås en gräns… Det är ju ett onödigt och kostsamt jobb att byta för så få tidningar när bara logotypen skiljer.

Det var förstås Karl-Arvid Anderssons beslut att logotypen Nordhalland skulle leva vidare i ett halvt sekel trots att tidningen egentligen inte fanns… Enligt uppgifter på tidningen påstås att han vid köpet av konkur-

renten förband sig att trycka exemplar med Nordhallands namn så länge någon ville ha ett. Elisabeth Blide förnekar det, men det låter inte som en osannolik förklaring till att man fortsatt i gamla hjulspår…

Mellan exempelvis 1984 och 2002 var dessutom Nordhalland moderat, medan Norra Halland var centerpartistisk. Men med samma texter..!

Sidramarna ligger orörda sedan sista natten i sätteriet för mer än 20 år sedan.

Foto: BO ÖSTMAN 199

HALLAND

Två stora profiler Kungsbackas två stora tidningsprofiler var Fridolf Johansson med 32 år i ledningen för Nordhalland och Karl-Arvid Andersson som chef när tidningen slogs samman med Norra Halland.

Nordhalland är en gammal högertidning. Den startades 1883 och hade föregåtts av organisten S H Stenbecks Kongsbacka Annonsblad 1871, Nordhallands Annonsblad 1874, Westkusten 1875 och Kongsbacka AlÄven på tidningsskylten utanför redaktionen finns Nordhalland lehanda 1879. Samtliga kom ut under med, tidningen som egentligen inte finns… korta perioder med bokhandlaren Adolf Zachrisson som utgivare för de Därefter blev det snabba skiften i tidningens tre senare. ledning till 1915 då hemmansägaren Charly Då gick det bättre när han 1883 satsade på Fager tog över fram till 1921 och gav Nordhaltidningen Nordhalland tillsammans med Nils land ett nytt lyft. Men då startade han i stälEdvard Strömberg, som var utgivare under let konkurrenten Norra Hallands Veckoblad de fem första åren. Sedan tog sonen Johan trots att Nordhalland var inne i en uppgång.

Zachrisson över fram till 1903 då han dog.

För högertidningen Nordhalland innebar det att Fridolf ”Frippe” Johansson blev ny ansvarig utgivare och chefredaktör till 1953.

Men tidningen hade under 1950-talet växande problem med ekonomin. Tidningen, som då ägdes av Högerns Förlagsstiftelse, skulle läggas ner 1955, men Boris Jaurelius fick ta över mot att han förband sig att fortsätta att ge ut tidningen som ett högerorgan.

Upplagan var då knappt 2 000 ex och blev aldrig högre. I början av 1960-talet skar man ner utgivningen till en dag i veckan, men 1964 återgick man till två dagar sedan Norra Hallands Veckoblad köpt konkurrenten och reducerat Nordhalland till en edition.

Karl-Arvid Andersson blev utgivare 1965 för den sammanslagna tidningen och fanns kvar till 2012. Han levde för tidningen – och i tidningshuset. Norra Halland med Nordhalland förvandlades till något av ett tidningsmuseum där tiden stod stilla och inga förändringar Ett av de unika 65 exemplaren av Nordhalland som skedde. Men tidningen överlevde under Karlexklusivt trycks av varje nummer trots att tidningen Arvid. Och tack vare honom. i praktiken lades ner för drygt 50 år sedan.

200

HALLAND

Kupper mot änka

Nils William Larson lade snabbt under sig tre tidningar i Falkenberg.

Martin Lindegren gjorde Falkenbergs Tidning till en av Hallands mest spridda.

Änkan Anna Salmonson blev ansvarig utgivare av konservativa Falkenbergs Tidning under 15 år sedan hennes man Henrik August avlidit 1883. Han hade tagit över ett halvår efter att tidningen startats 1875. Änkan arrenderade efter något år ut tidningen till redaktören Nils William Larson som i sin tur överlät arrendet till Curt Ludvig Andersson 1887. Fortfarande med Anna Salmonson som utgivare.

Andersson tillkännagav då plötsligt att han tänkte fortsätta ge ut tidningen som Falkenbergs-Bladet varför Falkenbergs Tidning togs tillbaka av änkan Salomonson. Hon arrenderade direkt ut tidningen till Carl Carlstedt, men tog tillbaka den när Carlstedt börjat ge ut Falkenbergs Nya Tidning. Samtidigt förklarade hon att den inte var någon fortsättning på hennes tidning.

Ingen av kupperna blev någon framgång.

Bladet köptes av Nils William Larson och slogs ihop med Falkenbergs Tidning som han köpte strax efteråt. Samma väg gick det med Falkenbergs Nya Tidning.

Larson behöll tidningarna, som blivit en tidning, till 1898 då han sålde den och även Hallands Tidning, som var moderat och

Axel Ferdinand Möller startade Falkenbergs Tidning 1875, lämnade den efter ett halvår men återkom som medarbetare 1891.

självständig, till Martin Lindegren med bred erfarenhet från en rad tidningar. Han gjorde FT till en av länets mest spridda tidningar.

Falkenbergs Tidning blev sedan kvar i hans släkt i nästan ett halvt sekel. Martin Lindegren dog 1926 och hans båda söner tog över. Han efterträddes som redaktör av Lars Lindegren till 1943 och av direktören Bo Lindegren som även var ansvarig utgivare under knappt tre år därefter.

Halländingen och Hallands Allehanda var två andra kortlivade tidningar i Falkenberg på 1880-talet.

FT var störst fram till 1930-talet då upplagan halverades samtidigt som Hallands Nyheter med Falkenbergs-Posten sedan 1919 dubblerade sin efter att ha gått över till fyradagarsutgivning 1931. Falkenbergs Tidning arbetade inte aktivt för att få annonser och under 1940-talet ökade också konkurrenten försäljningsvolymen väsentligt medan ekonomin kärvade allt mer för FT. 1954 var upplagan nere i 2 000 exemplar och FT gick 1955 in i koncernen med halländska konservativa tidningar som gav ut Hallands Dagblad till 1959.

201

HALLAND

Ombytt i Varberg I Varberg hade man en högertidning som utgivning sex dagar i veckan. Ekonomin satte ägdes av frisinnade och en frisinnad tidning stopp och läsarna fick moderata Hallands som ägdes av högermän…

Dagblad i stället.

Warbergs Tidning hade startats 1857 och Varbergsposten grundades 1894 som frisinen fortsättning på den blev Vestkusten. nad och nykterhetsvänlig, men redan 1900 1877 köptes tidningen av Johan Nyberg med var den konservativ och senare moderat libeförflutet på Handelstidral. Vid sekelskiftet hade ningen i Göteborg. Han den nämligen övertagits av hade gått i den frisinett bolag med högermän nade skolan där, men med landsfiskalen C G det fungerade inte i Nilsson som tongivande.

Varberg. Successivt anTidningens upplaga låg passade sig Nyberg till konstant runt 5 000 exDet här numret av Varbergsposten lördagen den starkt konservativa den 31 augusti 1940 konfiskerades för att blidka emplar. Den såldes till ett läsekretsen och tidning- Shahen av Iran. konsortium anställda 1943 ens politiska tendens och blev åter allt mer konvar också konservativ, moderat konservativ servativ innan den lades ner 1952 då läsarna i och moderat under hans tid på 1900-talet. Då stället fick moderata Hallands Dagblad. var också upplagan allra störst, cirka 7 500 exemplar men efter Nybergs avgång 1911 sjönk Diplomatisk kris den direkt med 2 000 exemplar.

Varbergsposten orsakade 1940 en diplomaJohan Nybergs dotter Astrid tog då över tisk kris mellan Sverige och Iran efter att tidningen. Hon höll fast vid den moderata ha publicerat en utfyllnadsartikel från en linjen. Men hon var olik andra konservativa nyhetsbyrå. Sådana plockades in ibland i sista redaktörer. Astrid Nyberg var en modern och sekunden för att fylla hål i tidningssidorna. radikal rösträttskvinna, rökte långa cigarrer I den här beskrevs Shahen som bred som en och hade kortklippt hår, något som inte gillastbärare över axlarna och det påstods att lades av den starkt kyrkliga delen av läsekrethan bölade som en tjur… Dessutom hade sen. Hon var också en av få kvinnor i Halland Shahen nämnts med förnamnet Reza, vilket som 1924 hade en bil registrerad på sig, en man i Iran ansåg bara användes när man tilltaChevrolet med 20 hästkrafter. lade tjänare.

Under hennes ledning tappade tidningen Iran godtog inga ursäkter och accepterade 3 000 av 7 500 läsare. inga förklaringar. Att tidningen konfiskerades räckte inte. Shahen var ursinnig. Det var ytAstrid Nyberg dog 1928 och hade på dödsterst nära att Iran skulle bryta de diplomatisbädden donerat tidningen till en medarbeka förbindelserna med Sverige. Utnämningen tare. Alfred Henriksson blev ny redaktör till av en ny iransk minister i Stockholm sköts 1931 då han gick till konkurrenten Varbergsockså på framtiden. posten. Efterträdaren Karl Birger Lindforss När den iranska beskickningen krävde en var kvar till 1937, men sedan blev det korta förklaring av erfarne chefredaktören Carl gästspel i chefsrummet.

Leonard Andersson beklagade han djupt det Tidningen lades ner 1950 sedan man inträffade. Andersson förklarade att artikeln tvingats haka på Varbergspostens satsning på 202

HALLAND

och egen Iran-kris kom från en pressbyrå och hade publicerats utan tillräcklig kontroll. Därefter hade numret dragits in. Han påstod att 5 100 exemplar spårats och förstörts. Imponerande eftersom tidningens upplaga var lägre än 5 000 exemplar vid den tidpunkten och konfiskationen skedde flera dagar efter att tidningen kommit ut…

Reza Shah, Det dröjde 18 dagar med intensiva och nervösa Konungarnas diplomatiska kontakter på ministernivå innan Iran gav Konung som gick upp kraven på att den okände författaren skulle kastas i taket sedan i fängelse…

Varbergsposten Affären skapade stor nervositet. Statens Informapåstått att han tionsstyrelse vädjade till landets samtliga chefredaktöbölade som en tjur rer att inte publicera några artiklar om Iran som kunde och var bred som en lastbärare. leda till missförstånd.

FAKTA om Moderata tidningar FALKENBERGS TIDNING 1875-1954 POLITISK TENDENS Fosterländsk 1900 Moderat konservativ 1906 Moderat 1938 REDAKTÖRER N W Larsson 1889-1898 Martin Lindegren 1898-1926 Lars Lindegren 1926-1943 Roël Fjellner 1945-1951 Bengt Lundgren 1951-1954 FALKENBERGS-POSTEN 1905-1919 POLITISK TENDENS Moderat frisinnad 1908 Moderat liberal 1909 Moderat frisinnad 1910 Frisinnad 1911 Moderat frisinnad 1917 REDAKTÖRER Nils Bierke 1905-1907 E Gombril 1907 Nils Bierje 1909 Filip Pärson 1909-1919 HALLAND 1875-1954 POLITISK TENDENS Konservativ liberal 1900 Konservativ 1906 Moderat konservativ 1911 Moderat 1912 Höger 1932 REDAKTÖRER Bengt Hägge 1900-1931

Eric Hägge 1931-1951 Bengt Lundgren 1951-1954

Karl H Asp 1958 Henry Scharmer 1958-1959

HALLANDS DAGBLAD 1955-1959 POLITISK TENDENS Höger 1956 REDAKTÖRER Bengt Lundgren 1955-1958 Karl H Asp 1958 Henry Scharmer 1958-1959

HALMSTADSNYTT 1961-1962 POLITISK TENDENS Höger 1961 Opolitisk 1962 REDAKTÖRER Sven Danvik 1961-1962 Bernt Christophs 1962

HALLANDS DAGBLAD LÖRDAGSNYTT 1959-1961 POLITISK TENDENS Höger 1959 REDAKTÖRER Bernt Christophs 1959-1960 Rune Blomqvist 1961

NORDHALLAND 1883POLITISK TENDENS Höger 1916 Moderat 1924 Höger 1941 Borgerlig 1964 Moderat 1984 Oberoende 2002 REDAKTÖRER Karl-Arvid Andersson (ansv utg) 1965-2008 Elisabeth Öhman 2007-2008 Kristian Alm 2008-2012 Hans Olovsson 2012 Elisabeth Blide 2013-

HALLANDS TIDNING 1889-1929 POLITISK TENDENS Moderat konservativ 1906 REDAKTÖRER Martin Lindegren 1900-1926 Lars Lindegren 1926-1929 HALLÄNDINGEN 1902-1959 POLITISK TENDENS Konservativ 1906 Moderat 1911 REDAKTÖRER Bengt Hägge 1902-1951 Bengt Lundgren 1951-1958

NORRA HALLANDS TIDNING VESTKUSTEN 1876-1950 POLITISK TENDENS Konservativ 1901 Moderat konservativ 1903 Moderat 1911 Höger 1937 Moderat 1940

203

Höger 1948 REDAKTÖRER Tore Berglund 1939-1944 Erik Ahlström 1944-1946 Ingemar Nordin 1946-1947 Åke Magnusson 1947-1949 Hans Tancred 1949-1950 SYDHALLAND 1893-1954 POLITISK TENDENS Moderat liberal 1905 Moderat 1915 Borgerlig 1929 Höger 1948 REDAKTÖRER Marcus Johansson 1948-1949 Martin Engvall 1949-1950 Åke Johansson 1950-1951 Bengt Lundgren 1951-1954 Yngve Feuk (Laholm) 1954 VARBERGSPOSTEN 1894-1952 POLITISK TENDENS Konservativ 1901 Moderat liberal 1911 Liberal 1915 Frisinnad 1916 Liberal 1917 REDAKTÖRER Johan Kaselli 1906-1907 Edvard Filip Persson 1907-1908 Johan Richard Wingård 1908-1910 Carl Andersson 1910-1943 Helge Nordqvist 1943-1952

SMÅLAND

De blåste nytt liv i

De blåste liv i den tidigare ledande moderata tidningen i Tranås som gick i konkurs 1992.

– Tranåsbor kände ett tomrum när TranåsPosten gick i graven. Trots att vi inte hade några stora pengar att satsa bestämde vi oss för att försöka ge ut den igen, säger Jan Justegård som äger och driver tidningen tillsammans med Fredrik Söderholm sedan drygt 20 år.

Jan är journalisten och Fredrik säljaren.

Men gränserna flyter…

– Vi är allt från vaktmästare till utgivare.

– Ett problem i omstarten var prenumeranter som förlorat pengar på konkursen när den gamla Tranås-Posten inte längre kom ut. Det var lite motigt att få dem att satsa på samma tidning igen tre månader senare, enligt Fredrik Söderholm.

Det var ett ekonomiskt vågspel att starta om tidningen som gått i konkurs, men man höll hårt i börsen.

– Den stora skylten med ”Tranås-Posten” mot gatan betalade vi en krona för till Helge Gustafzon på Lysekils-Posten som hade köpt rubbet vid konkursen. Till och med kuverten

tryckta med ”Tranås-Posten” ingick… Han skickade tillbaka dem när han hörde att vi startat om, berättar Fredrik Söderholm.

– Och första bilen till tidningen köpte vi för 500 kronor, minns Jan Justegård.

– Vi kommer ut på eftermiddagen i Tranås och på morgonen utanför stadskärnan. I början delade kompisar ut tidningen i stan...

I dag är Tranås-Posten extremt lokal och håller stabila upplagesiffror.

– Minsta nämnden ska med och B-lagsfotboll missar vi inte heller. Vi tar med nästan alla polisanmälningar och skriver om cyklar och sparkar som stjäls.

Tranås-Posten fanns på nätet redan 1998.

Det ger inga annonspengar men en och annan prenumerant.

– När vi skrev om en hund som sprungit bort hade vi på ett dygn 2 500 engagerade sedan vi skrivit på Facebook!

Två var moderata

Tranås hade under nästan två decennier två moderata tidningar. Nu är båda opolitiska…

Tranås Tidning var den äldsta. Den behövde fyra startskott för att gå igång, nämligen 1875 och 1879 samt under namnet Norra Smålands Tidning 1880 innan Tranås slutligen 1891 efter tio års uppehåll fick en stadigvarande tidning . Den trycktes då i Vadstena med Karl Fredrik Hwarfner som redaktör och utgivare.

1906 deklarerade tidningen att den var moderat. Den behöll partifärgen till 1936 då den blev folkpartistisk fram till 100-årsjubileet 1991 förutom ”revoltåret” 1968. Då blev den plötsligt en högertidning igen…

Mellan åren 1910 och 1961 var i tur och Cajsa Göranson ägde Tranås-Posten under 20 år och hennes ordning Anders Johan Berg, Johanna Maria Berg och Bror Anders Berg ansvariga man Stig-Göran Göranson medarbetade i 49 år…

Foto: TRANÅS-POSTENS ARKIV utgivare. En annan kvinna, Karolina Maria 204

SMÅLAND

(M)-blad i Tranås Wallin, hade varit utgivare av första Tranås Tidning mellan 1876 och 1878.

1940 blev Tranås Tidning en edition till Smålands-Tidningen.

Lyckosam omstart

Tranås-Posten startades 1897 med Östgöta Correspondentens chefredaktörer Bengt Hägge och Gustaf Gustafsson som utgivare. Efter ett år reducerades dock tidningen till en rubrik i Corren - ”Från Tranås”.’

Omstarten 1918 blev mer Fredrik Söderholm och Jan Justegård med dagens Tranås-Posten. lyckosam. Tidningen skulle foto: BO ÖSTMAN vara ett språkrör för bygden och läsare strömmade också till. Konkurrenten 30 år innan han efterträdde honom från 1962 Tranås Tidning distanserades snabbt upplatill 1981. Då sålde hustrun Cajsa, som ärvt gemässigt. Fritiof Muthén var förste redaktidningen, till Östgöta-Correspondenten. tören, men grosshandlare Gottfrid Carlsson Stig-Göran Göranson var chefredaktör sammannen bakom omstarten. Han köpte in tidigt som han satt i kommun- och stadsfullmaskiner och inventarier och anställde medmäktige under 36 år, var drätselkammarens arbetarna. Tranås-Posten hade eget tryckeri ordförande en tid och skulle i dag ha kallats till slutet av 1978 medan Tranås Tidning kommunalråd. Under 1970-talet var han trycktes i Vadstena, Jönköping och Eksjö omväxlande ordförande och vice ordförande i bland annat. kommunfullmäktige som han tillhörde under Axel E Johnson är Tranås-Postens största 36 av sina tidningsår. Under 1970-talet var namn genom åren även om Lennart Hyland, han även ordförande i energiverkets styrelse.

June Carlsson, Birgitta Sandstedt och andra började sin journalistbana där. Under 38 år var Konkurs 1992 Axel Erik Johnson, signaturen JoJo, chefreNär Östgöta Correspondenten köpt tidningdaktör. Han kom från Norrbottens-Kuriren en blev Pär Argus chefredaktör. TP blev då och svarade för en imponerande redaktionell sexdagarstidning, men gick dåligt ekonomiskt insats. Tidningen hade som mest åtta sidor, och såldes 1991 till entreprenören Lars Ruhr. kom ut tre dagar i veckan och upplagan låg Tidningen konkursade i mitten av 1992. Det kring 4 600 exemplar. var då Fredrik Söderholm och Jan Justegård Efter realexamen 1932 kom Stig-Göran kom in i bilden och beslutade sig för att satsa Göranson till redaktionen som medarbetare. på en endagstidning.

Han jobbade under sin blivande svärfar under 205

SMÅLAND

Blombergs grepp När Anders Peter Petersson ling. Men det hindrade inte att efter 22 nummer gav upp veckotidningen kunde skifta utgivningen av Wimmerby namn till Wimmerby Tidning Tidning 1844 for han hem till 1888, alltså utan ”s”… Båda fick Kalmar och hjälpte ”Trädokockså betecknas som liberala. torn” Jon Engström att sätta Sedan Jahn flyttat till Jönköping upp Barometerns tryckeri. bytte Wimmerbys Tidning (med Fem år senare tog han över ”s”) namn till Wimmerby-Kuritryckeriet och 1852 var han ren 1896, men fem år senare gav också redaktör och utgivare. den nye ägaren upp. Tidningen I Vimmerby gjorde landslades ner. fiskalen Mauritz Thörnequist Wimmerkrantz blev ensam ett nytt försök att ge ut en ägare av Wimmerby Tidning tidning 1856. Wimmerby 1900 som åtminstone då var moWeckotidning bytte namn derat. Han gjorde stora tekniska Reinhold Blomberg visade 1883 då den började komma investeringar och byggde nytt tydlig journalistisk känsla. ut två dagar i veckan, men tryckeri innan han avled 1909. efter diverse byten landade Då hade tidningen sorgkanter på den så småningom på namnet Wimmerby samtliga fyra sidor.

Tidning 1888.

1880-talet blev rörigt. Ett tag fanns det Ny moderat aktör två tidningar med samma namn i Vimmerby.

Men 1903 dök det upp en ny aktör. Nya Först startade Axel Wimmerkrantz, WimPosten, även den moderat, startades av merby Weckotidnings redaktör sedan sex år, organiserade nykteristen Karl Hultman och Wimmerby-Bladet som kom ut två gånger beskrev sig som Vimmerbys enda nykterhetsi veckan. Han efterträddes av Jakob Julius vänliga tidning. Vimmerby Tidnings nye ägare Jahn som var en proffsig och tuff skribent och Sten Halldén ingick nämligen i styrelsen för det växlades gott om hårda ord och personspritbolaget… angrepp mellan honom och Winnerkrantz.

Runt 1910 hade tidningarna lika stora uppWinnerkrantz och veckotidningens ägare lagor, men Vimmerby Tidnings ekonomi blev C J Nilsson grävde ner stridsyxorna efter ett allt sämre och konkurs hotade. Till sist sålde år och Wimmerkrantz fick tillbaka jobbet Halldén tidningen till Reinhold Blomberg som redaktör för Wimmerby Wecko-Tidning, 1913.

När man läser om Reinhold Blomberg som nu med tillägget Wimmerby-Bladet i titeln. redaktör märks det att han hade bra känsla Några år senare gifte han sig också med Nilsför journalistik. sons styvdotter…

Blomberg gjorde Vimmerby Tidning till Nästan samma namn tydligt moderat och skrev själv gärna om Jakob Julius Jahn, som varit veckotidningpolitik. När första världskriget bröt ut tog ens redaktör under Wimmerkrantz frånvaro, han radikala grepp, ändrade redigeringen startade så Wimmerbys Tidning 1883 tillsamså att texterna fick flerspaltiga rubriker, gav mans med stadsfiskalen Carl Oscar Söderväsentligt mer utrikesnyheter, publicerade 206

SMÅLAND

lyft i Vimmerby ofta krigsbilder och kommenterade världsläget.

Upplagan ökade från 6 000 exemplar när Blomberg tillträdde till 10 000 under de sista krigsåren.

Och läsarna stannade kvar när Blomberg målmedvetet satsade på mode, vardagsoch fritidsfrågor och idrotten som fått ökat intresse efter OS i Stockholm och krigsåren. Blomberg skaffade ett nät med ortsmeddelare vilket inte var minst viktigt när det gällde läsare på landsbygden. Tidningen hängde med i utvecklingen Vimmerby Tidning vid huvudgatan 1905. Redaktör Axel Wimmerkrantz står under skylten Foto: August Christian Hultgren och Nya Posten försökte haka på efter bästa förmåga, dock med bara halva Vimmerby Tidnings merbyortens Tidning, Nya Posten och blev upplaga. frisinnad, men fortfarande med Karl Hultman som redaktör. 1939 fick han dock flytta på sig Bibeln och tidningen efter 36 år när Bondeförbundet efter ett katastrofval ville ha en egen tidning. En delegaEnligt en historia fick prästen i Pelarne besök tion med bland andra Astrid Lindgrens pappa av en försäljare som lade ner lång tid på att Gunnar Ericsson köpte Nya Posten trots att presentera de böcker han sålde. Till sist sa den hade stora tekniska bister och var minst i prästen: Vimmerby.

– Det ska bokagenten veta, att har man biBara två dagar senare hörde Reinhold beln och Vimmerby Tidning så behövs ingen Blomberg av sig och bjöd ut sin tidning för annan litteratur!

115 000 kronor. Och Bondeförbundet sa ja.

Blomberg gifte sig i sitt tredje äktenskap med en tyska. Familjen åkte till Tyskland när Ett par dagar senare bjöd Högerpartiet Blombergs svärfar fyllde 75 år. Han skrev om 165 000 kronor, men då var kontraktet redan vad han såg, negativt och positivt, och konstaundertecknat. terade att allmänheten inte gillade nazismen Plötsligt hade Bondeförbundet två tidningutan mest höll ihop mot ”den röda pesten”. ar som snabbt slogs ihop till en, Vimmerby Mellan skål och vägg hade han dock snappat Tidning, med Sven Lars Frid som redaktör. upp så mycket kritik och själv varit så tydlig Han sparkades efter ett rörigt styrelsemöte i åsikterna att han utvisades. Väggarna hade 1947 och legendariske Ingmar Karlsson blev haft öron… redaktör. Han satt kvar i 46 år och efterträd1928 ändrade Nya Posten namn till Wimdes 1993 av Bengt Ingemarsson.

207

SMÅLAND

Hyland och Myggan Tranås hade Lennart Hyland och Nässjö hade Uno ”Myggan” Eriksson.

Två folkkära, kunniga och uppskattade radio- och nöjesprofiler som började sin journalistiska bana på var sin högertidning. I dag står Hyland staty på torget i Tranås och i Nässjö finns ”Myggans plats” på torget.

frilansuppdraget var ett inslag från SM i pistolskytte. Knappast ett drömjobb direkt…

Men han blev anställd vid Radiotjänst 1945 och snabbt känd som den snabbpratande sportreferenten. Raka motsatsen till Sven Jerring… Sedan blev det underhållningsprogram och TV för programledaren Lennart Hyland, den mest folkkäre genom tiderna.

Mest kända blev ”Hylands hörna” i TV, som började som ett radioprogram, och radions ”Karusellen”.

Men till Tranås återvände han ständigt.

Bara 14 år

Lennart Hyland var 14 år när han hade sin första notis i Tranås-Posten. Chefredaktören Axel E Johnson hade Lennart Hyland-statyn i Tranås. frågat pappa Otto Hyland Foto: Bo Östman om inte Lennart kunde skriva lite åt Tranås-Posten. Det blev sportre”Myggan” redaktör ferat och smånotiser.

Direkt efter studentexamen började Uno Tre år senare blev Lennart Hyland anställd ”Myggan” Ericson på Nässjö-Tidningen, en på Karlskoga Tidning, numera konservativ, avläggare till Smålands Allehanda (M). Han och stannade där i fem år. Sedan bar det hem stannade i nio år och han var tidningens till Småland och två år på Barometern (M) redaktör 1954-1957, men slutade för att bli i Kalmar. Där väcktes radiointresset. Första presschef vid Göteborgs stadsteater.

Sedan blev det underhållning. Han skrev egna lokalreyer och en lång rad böcker, men blev mest känd för radioserien ”Från scen och cabaret” som sändes nästan tusen gånger. Ett liknande upplägg hade TVserien ”I Myggans vänkrets”.

1989-1993 kom han ut med ”Myggans nöjeslexikon” i 14 band. Drygt 30 år tidigare hade han blivit en profil i TV-programmet Kvitt eller dubbelt. Ämnet? Revyhistoria, förstås!

”Myggans plats” i Nässjö.

Foto: Bo Östman

208

SMÅLAND

Astrid debuterade

Astrid Lindgren är förstås Vimmerbys mest omskrivna journalist – och den enda som blivit världsberömd.

Men nog är det intressant att läsa Jens Fellkes bok om Vimmerby Tidning. I den berättar han att Astrid Ericsson, då bara 13 år, fick uppsatsen ”På vår gård” publicerad.

Chefredaktören Reinhold Blomberg skrev att han inte ville undanhålla läsarna uppsatsen ”då den otvivelaktigt visar prov Sista bilden på Astrid Lindgren under en promenad utanför Näs i Vimmerby på på en hos vår ungdom 92-årsdagen tillsammans med svärsonen Carl-Olof Nyman.

Foto: JANNE STRÖMSTEN icke vanlig stilistisk begåvning”.

Ingen kan förneka att han upptäckte henskymta förbi som vita och svarta streck. Nå, nes kvaliteter mycket tidigt… det gjorde inte det här tåget.”

Till invigningen var en rad ”herrar chefredaktörer” från hela Småland inbjudna. Men Hungrig och blyg eftersom man inte bad ”lilla fruntimret” följa Året efter att Astrid Ericsson tagit realexamed på lunchen satt hon hungrig och blyg men 1923 fick hon anställning på Vimmerby utanför i timmar, sa hon senare…

Tidning. Lönen var 60 kronor i månaden.

Lika blyg var hon inte när hon gav sig ut Hon skulle vara en kombination av växeltelepå en semester- och reportageresa med fyra fonist, korrekturläsare och springflicka. Men väninnor. Under vinjetten ”På luffen” skrev ett och annat mindre reporterjobb blev det hon om deras upplevelser. Bland annat från också.

Den första riktiga artikeln handlade om författaren Ellen Keys trädgård där en av invigningen av järnvägen mellan Vimmerby väninnorna blev biten av Keys hund. Själv fick och Ydrefors. Mellan alla högstämda tal och hon ”äran” att knäppa den vresiga författarens flaggor och ballonger kom en ögonblicksskildunderkjol… De träffades aldrig mer. ring från när tåget anlände.

1926 slutade Astrid Ericsson på tidningen ”Med flaggor och girlanger på loket. Efter och flyttade till Stockholm. Hon var gravid ett par minuters uppehåll bar det iväg igen, och fadern var chefen Reinhold Blomberg, medan 13 flaggor glatt vinkade farväl. I som ville gifta sig med henne. Men hon sa nej Amerika rusa som bekant tågen fram med en när han friade. så förfärande hastighet att dagar och nätter 209

SMÅLAND

Minst blev störst…

Grenna Tidning var landets minsta dagstidning, men för en dag blev den nästan störst.

TV-underhållaren Lennart Hyland bjöd in flera ledande journalister för att ge tidningen ett lyft under en enda dag. Upplagan höjdes också från några hundra exemplar till flera hundra tusen…

Dessutom fick Gränna ett bestående minne. Sportjournalisten Torsten Tegnér blev så fascinerad av trakten att han började propagera för ett utsiktstorn på en höjd öster om Gränna. Sedan 1973 står Tegnértornet på plats. Invändigt har det en spiraltrappa med 144 steg och utsiktsplatån ligger 262 meter över Vättern… Därifrån ser man fyra landskap!

Grenna Tidning kom ut två dagar i veckan under 1900-talet, men upplagan nådde sällan över 1 000 exemplar. Men man var på hugget ändå. När polarforskaren Andrée och hans läger påträffades efter 33 år gick tidningen direkt ut med ett extrablad den 22 augusti 1933 och var först med en världsnyhet!

Tidningen startades 1857 med Bernhard Hörlin som redaktör och trycktes under nästan 107 år vid Grenna Tryckeri AB. I två omgångar har Grenna Tidning haft konkur-

Tage Grennfelt var redaktör för Gränna Tidning i 38 år fram till att den lades ner.

renter. Under tio månader 1891 kom GrännaPosten ut. Grenna Nyheter och Annonsblad med Claes Kjellström som redaktör föddes 1900. Efter en rivstart dämpades tempot och det blev allt mindre utrymme för texten som till sist försvann helt och ersattes av billiga (?) annonser. 1910 lades tidningen ner utan kommentarer.

Tage Grennfelt började arbeta vid tryckeriet som 13-åring. Han var 18 år när han blev chefredaktör 1926 och återtog namnet Gränna Tidning från 1930. Grenna Nya Tidning hade gällt sedan 1871. Med Grennfelt var också den långa moderata epoken över.

Tidningen blev ”neutral” och ”opolitisk” fram till nedläggningen 1964.

Grennfelt skrev böcker om bland andra Grännasonen August Andrées försök att nå Nordpolen med en vätgasballong. Han skrev även om tidningens, stadens och Visingsös historia.

Grenna Tidnings världsnyhet!

210

SMÅLAND

Ett kärnkraftverk…

I den geografiska kvadraten Eksjö-NässjöVetlanda-Sävsjö har moderata tidningar startats, blivit avläggare, lagts ner, fått efterföljare och startats på nytt.

Eksjö var länge navet med Eksjö-Tidningen som startades 1884 av boktryckaren Mauritz Linder i Oskarshamn där tidningen också trycktes i början. Men det första utgivningsbeviset innefattade även Nässjö-Tidningen som ständigt verkar ha varit ett påhäng. Till att börja fanns också NT just på sista sidan i Eksjö-Tidningen. Å andra sidan blev NT en ”riktig” avläggare till Eksjö-Tidningen 1910 och fick själv en avläggare, Sävsjö-Tidningen, med just sista sidan som avläggarens avläggare…

Tre moderata

I Vetlanda hade Hvetlanda Tidning startats1873 av boktryckaren Herman Hall.

Den var moderat. När den lades ner 1940 köpte folkpartister prenumerantregistret som skänktes till konkurrenten VetlandaPosten som trycktes hos folkpartistiska Smålands-Tidningen i Eksjö. Efter ett kort tag startades moderata Vetlanda Nyheter med Hvetlanda Tidnings redaktör Eksjö Museums Ann Nordlöf med Eksjö-Tidningen från Gustav Nydahl. Den trycktes först hos 1943.

Foto: Bo Östman Eksjö-tidningen och blev dess avläggare 1943. Men i Vetlanda gav man inte upp 1899 i Eksjö. Halls boktryckeri som ägde utan startade ännu en moderat tidning 1944, Jönköpings-Posten köpte den 1938. TidiVetlanda Tidning igen. Den kom bara ut gare avläggaren Nässjö-Posten lades ner och under två år.

JP:s avläggare Smålands Dagblad flyttades 1944 blev händelserikt på den moderata till Smålands-Tidningen. Dessutom tillkom tidningsfronten i Småland. Eksjö-Tidningen Tranås Tidning och JP satsade på ytterligare lade ner sina avläggare i Vetlanda, Nässjö och två avläggare, Nya Värnamo-Tidningen och Sävsjö för att något senare själv bli avläggare Huskvarna-Posten. till moderata sexdagarstidningen Smålands Gör man en skiss över tidningsförändringar Allehanda i Jönköping! Strax därefter återuppstod Nässjö-Tidningen ändå som avlägi Jönköpings län under de här åren så lär en ritning av ett kärnkraftverk framstå som höjgare till SA… den av enkelhet!

Smålands-Tidningen (FP) hade startats 211

SMÅLAND

”Brödragnissel” i Smålands Jerusalem Herman Hall grundade på borgerlighetens vänsterflyJönköpings-Posten 1865, gel. Carl Jonas Love Almqvist men startade en lång rad valde före landsflykten 1851 andra tidningar också. 1861 den för sina mest provokativa fick han ett eget tryckeri. artiklar som Aftonbladet inte Det gav främst ut kristlig tryckte. Tidningen blev Jönlitteratur, men han tryckte köpings Dagblad 1872, men också en märklig ”banklades ner efter tre år. sedel” 1870. Det hade Efter Herman Hall blev rubriken ”Min nåd är dig Alfred Sköldberg chefredaknog”, kostade 3 öre och var tör för JP till 1890 då Johan undertecknad av – Herren Peterson tog vid under 20 år.

Zebaoth, Jesus Christus och En mångsysslare med fyra Sanningens Ande. Sedeln tunga poster, men viktigast Josef Hamrin var först ut av var utställd i ”Himmelska var att han anställde Josef Hamrinarna när han anställdes på Jerusalem på Evighet”.

Hamrin på redaktionen 1893. redaktionen 1893.

Det kristliga innehålEn pastor hade hjälp honom let var väsentligt i Jönköpings-Posten, som till jobbet sedan fadern gjort konkurs. Det var marknadsfördes som en billig tidning för folk också i slutet av 1800-talet som Jönköping som inte läste så mycket. Budskapet dök blev ”Smålands Jerusalem” sedan en tidning upp även i nyhetstexter. Från 1890 gav man jämfört tillströmningen till Missionsföreningut bilagan Stilla Stunder, som börjat som en ens möten med dem i Jerusalem… serie för uppbyggelse 1887. För Herman Hall 1909 kom Jönköpings Läns Tidning ut. var det också naturligt att oavkortat publicera I logotypen stod det med versaler ”FrisinMissionsföreningens predikningar… nad, kristendomsvänlig, helnykter”. Josefs Ekonomin kom i andra hand för Hall. bror Felix låg bakom projektet. Året därpå 1874 bildades så Halls Boktryckeri AB med dog moderata Jönköpings-Postens redaktör Missionsföreningens ordförande Tor Hartvig Johan Peterson och Josef Hamrin efterträdde Odencrantz som initiativtagare. Året därpå honom. Han blev senare även vd och styrelsefick Hall lämna sitt tidningsimperium. ordförande för Halls bolag.

Därmed hamnade bröderna Josef och Felix Hamrin viktigast i två konkurrerande tidningar, två olika poliHerman Hall var inte först ut. Redan 1807 tiska partier och två olika religiösa samfund. startades Jönköpings Tidning med Johan Men i kampen mot spriten var bröderna Pehr Lundström som redaktör till 1851. Han eniga. Drygt 80 procent i Jönköpings län rösvar bror till Nils Eric Lundström som gruntade ja till förbudet i folkomröstningen 1922 dade Borås Tidning 1826. JT upphörde 1884 sedan inte minst Josef Hamrin hade drivit en och gick upp i Smålands Allehanda. mycket hård kampanj.

Vidare startades 1843 Jönköpings-Bladet Josef Hamrins söner Carl-Olof, Agne och 212

SMÅLAND Yngve började medverka i Jönköpings-Posten under 1920-talet. Under den perioden hade JP också en ledare med rubriken ”Väckelse och jazz” och slog kraftigt ner på dans och uteliv som skulle få de allvarligaste följder…

Felix Hamrin hade samtidigt satsat på politiken.

Han blev handelsminister 1926-28 utan att JönköpingsHalls hörna med Jönköpings-Posten på 1920-talet.

Posten uppmärksammade det särskilt, finansminister 1930 och statsminister under en dryg månad sedan Smålands-Tidningen.

Carl Gustaf Ekman plötsligt avgått.

Yngve Hamrin var också riksdagsman och Även Josef Hamrin var politiskt mycket känd för sitt motstånd mot proffsboxning aktiv och skrev ofta om behovet av en polimitt under Ingemar Johansson-epoken. När tisk samling i mitten. 1933 blev det också boxaren Harry Persson varit på bild på JP:s en sådan i Jönköpings län, Nässjö-centern. förstasida kallade Yngve Hamrin honom Samma strävanden på riksplanet ledde till ”barbariets idol”. att liberalerna och frisinnade slogs samman Yngve Hamrin dog 1969 och Carl-Olof till Folkpartiet 1934 och även Nässjö-centern Hamrin året därpå. Carl-Olofs dotter Chrisgick upp i partiet. Plötsligt hamnade Josef tina hade gift sig med Stig Fredriksson som och Felix Hamrin därmed i samma parti blev chefredaktör och utgivare till 1999. sedan Valmansföreningen hade gått upp i det Fredriksson var känd för småländsk effektivinya partiet… tet och sparsamhet. Han var chef för moderEn följd av det blev att Jönköpings Läns bolaget Herenco till 2007 då dottern Lovisa Tidning med darrig ekonomi slogs ihop med Hamrin tog över.

1973 blev högerns Smålands Allehanda Jönköpings-Posten som blev folkpartitidefter ett första steg 1962 fullt ut en del av JP ning. Felix blev landshövding i Jönköpings som därmed betecknade sig som oberoende län 1934. En kort tid efter utnämningen dog borgerlig.

Josef.

Ingen bra lösning

Uppdelningen mellan sönerna av de ledande posterna på Jönköpings-Posten efter Josef Hamrin var inte lyckad. Carl-Olof blev direktör och ansvarig utgivare med ekonomin i fokus och Yngve chefredaktör med andra värden i förgrunden. Dubbelkommandet ledde till att det gnisslade mellan dem. Det hände att Yngve Hamrin uteblev från styrelsemöten när han visste att ”fel frågor” kom upp.

Sammanträden som för övrigt inleddes med bibelläsning och bön.

Carl-Olof Hamrin lade grunden till Herencos tidningsdel 1938 då han köpte

Herman Halls märkliga banksedel 1870.

213

SMÅLAND

JP-fighterna om bio Jönköpings-Posten lär för flera biografägare tryckt på för alltid kopplas samman med att få göra reklam för filmer i motståndet mot bioannonser JP. Frågan bordlades men blev och proffsboxning. Att den aldrig aktuell förrän 1951då diytterst nykterhetsvänliga rektören Carl-Olof Hamrin tog tidningen bidrog till att 80 upp den ur intäktssynpunkt. procent i länet röstade ja i Men efter flera bordläggningar förbudsomröstningen 1922 sköts ärendet bort från styrelhar snabbare fallit i glömska. sens bord i början av 1952.

När Josef Hamrin avlidit Så slog bomben ner den 8 1934 tog sonen Carl-Olof september 1952 och den som över som verkställande direktänt på stubinen var just Carltör och ansvarig utgivare Olof Hamrin. I Jönköpingsmedan andre sonen Yngve Posten fanns den dagen en Yngve Hamrin var chefredaktör blev chefredaktör. Modellen enspaltig annons med filmerna och boxningshatare… ledde till konfrontationer. som gavs på stans sex biografer.

Den hetaste gällde faktiskt Låt vara en bråkdel jämfört om JP skulle publicera biomed utrymmet i konkurrenten annonser eller inte. Frågan Smålands Allehanda samma var uppe gång efter annan dag. Men JP-läsarna fick ändå på styrelsemöten under veta att ”En fästman i taget” en 10-årsperiod. Carl-Olof med Sickan Carlsson gavs på Hamrin drev på för publiceSaga, ”Mord i isbaletten” som ring, men Yngve motsatte påstods kryddad med kusliga sig den. scener på Metropol, ”Sista Och det här handlade om semestern” med Alec Guiness 1940- och 50-talen, alltså på Spegeln… före TV-åldern, då biografDet var en sensation i friägarna även i landsorten koskyrkliga Jönköping att något så tade på två- och trespaltiga syndfullt kunde publiceras i på… medan Carl-Olof Hamrin som spatiöst illustrerade annonlitliga JP. Missionsföreståndaansvarig utgivare gav ut boxser inför premiärer. Det gav ren Enock H Skooglund skrev ningsnummer. tidningarna rejäla inkomster omedelbart till tidningen och vecka efter vecka. brevet publicerades direkt av Yngve Hamrin Men inte för Jönköpings-Posten. Däremot på ledarsidan. Skooglund konstaterade att det konkurrenterna Smålands Allehanda, Småvar glädjande att man hittills sluppit annonlands Folkblad och Smålandsbygdens Tidser om sprit, dans och bioprogram i JP. Han ning. undrade om den tidning som modigt stått för sedlighet, nykterhet och kristna värden nu Annonscensur var på väg att svika sina höga ideal.

Första gången bioannonsering kom upp i Yngve Hamrin svarade att den redaktiostyrelsen var 1942 då chefredaktören Yngve nella ledningen står för text och inte annonHamrin aktualiserade annonscensur sedan ser samtidigt som han bedyrade att han själv 214

SMÅLAND

och boxning inte hade någon del i annonseringen,. ”Jag ogillar på det högsta det steg som tagits.”

Han poängterade att han helt delade missionsföreståndarens syn. ”Det är min uppriktiga önskan och min bön till Gud att vår gamla tidning skall få stå orubbligt kvar i sitt historiskt givna sammanhang”, skrev han.

Smålandsbygdens Tidning (BF) kommenterade förtjust att JP ”räckt djävulen sitt finger”.

Smålands Folkblad (S) konstaterade att ”Yngve Hamrin sköter relationerna till missionsvännerna och Carl-Olof Hamrin sköter affärerna med den syndfulla världen”.

Därmed var det offentligt att bröderna Hamrin hade olika syn på hur tidningen skulle möta en ny tid. Carl-Olof såg till ekonomin men kanske ändå främst till att Jönköpings-Posten skulle vara en tidning i tiden. I styrelsen efterlyste han gång efter annan en ”breddning” av materialet och dit hörde att det skulle finnas film-, teater- och litteraturrecensioner. Han hänvisade ständigt till upplageproblem och pekade på Smålands Allehanda (H) som en modernare tidning.

Det gick så långt att Yngve Hamrin en gång var beredd att avgå om JP tvingades till ”eftergifter för nöjesindustrin” sedan han kastat en recension av Opera-balettens framträdande i Jönköping.

Boxnings-extra!

Carl-Olof Hamrin vann nöjesslaget, men Yngve Hamrin gick ytterligare en fight om innehållet. Det handlade om proffsboxning som han ständigt motarbetade både i tidningen och i riksdagen. När Ingemar Johansson blev världsmästare 1959 var rubriken: ”Patterson svårt misshandlad”. En progala i Jönköping med Ingo fyra år tidigare refererades inte alls och senare stora matcher ytterst knapphändigt.

Prenumeranter klagade ständigt och frågan

Trots JP och boxningen – i egna annonser slog den!

hamnade i styrelsen som dock stödde linjen på ledarsidan. När Sonny Liston mitt i natten svensk tid mötte Cassius Clay i en omskriven VM-match 1965 hade Yngve Hamrin sagt att JP skulle vänta med texten till dagen därpå.

Men Carl-Olof Hamrin ville annat.

– Sent på kvällen kom han ner till redaktionen och föreslog att vi skulle gå ut och äta något så att vi skulle kunna ge ut en extraupplaga om matchen senare under natten, minns Claes-Göran Hegnell, då nattredigerare på JP och senare politisk chefredaktör på Smålandsposten.

Det blev ett boxningsnummer och en klatschig löpsedel.

Dagen därpå tog Yngve Hamrin avstånd från extraupplagan på ledarplats och förklarade att den hade getts ut utan hans vetskap.

Hans inställning till boxning ändrades aldrig.

215

SMÅLAND

(M)-kopplingar men JP ”oberoende” Jönköpings-Posten var länge en kristen som låg nära näringslivets organisationer och nyhetstidning precis som Svenska MorgonModeraterna. Mest öppet medhåll fick dock bladet i Stockholm. Den stod för en tydlig Folkpartiet. kristen tro och bekännelse och ledarna hade ofta ett kristet budskap. Inför de stora kristna Moderata kopplingar helgerna var förkunnelseledare självklara JP fick åter en särskild politisk redaktör 2010, under i stort sett hela Yngve Hamrins tid som Dan Sylvebo. Han är sedan 2013 ordförande i chefredaktör.

Svenska Högerpressens Förening. Dessutom När Stig Fredriksson tog över 1970 skedde tillhör JP ägarkretsen i moderata Svenska Nyen förändring. Tidningen köpte sedan 1962 hetsbyrån i vars styrelse Sylvebo också ingår ledare från moderata Svenska Nyhetsbyrån, sedan några år. Han har även en bakgrund tidigare Högerpressens Nyhetsbyrå, när i närtid som moderat politiker i Jönköping, Smålands Allehanda började ges ut som en både i socialnämnden och som kassör i modeedition. Liberala Nyhetsbyråns ledare hade ratföreningen. man sedan tidigare.

Jönköpings-Posten är som de flesta dagsMan började nu publicera ledare växtidningar i dag partipolitiskt oberoende. elvis från byråerna. 1974 blev JP officiellt Tidningen var länge moderat, men folkparoberoende borgerlig. Ledarna bearbetades tistisk från 1934 och hade den folkpartistiske i Jönköping och det hände också att Stig riksdagsledamoten Yngve Fredriksson tog upp lokala frågor. Det gjorde Hamrin som chefredaktör hans efterträdare Hans Olovsson i ännu högre till slutet av 1969. Däregrad efter 1999. mot var han inte ansvarig Hans Albin Larsson, forskare vid Högutgivare. Hamrin var känd skolan i Jönköping, granskade ledarna för att han höll hårt fast vid under 1997. Bara två av 352 ledare den gamla frikyrkligt fromma var då lokala, ingen handlade om linjen. stora näringar i länet som jordNär Yngve Hamrin inte längre och skogsbruk. skrev ledare förlorade också Jönköpings-Posten Och bara sex en del av sin ledare rörde politiska själ. Det religion och var egentligen etik som först när Dan tidigare varit Sylvebo tillträdde ett stort ämne som politisk på tidningens redaktör 2010 ledarsida. LarsDan Sylvebo gav ledarsidan ett nytt utseende och har som tidningen son konstaterar också lyft in Jönköpings-Postens symbol intill huvudåter på egen hand att JP i stort intog ledaren. Annars är den gamla fina skylten välkänd för löpande började driva en ideologisk linje Jönköpingsborna sedan åtskilliga decennier.

216

SMÅLAND och kommentera närliggande aktuella politiska frågor på ledarplats, men utifrån en annan grundsyn än Yngve Hamrins.

Dan Sylvebo har en ovanlig bakgrund för att vara ledarskribent. Han tog examen som advokat 2008, men var även tidigare en välkänd insändarskribent i Jönköpings-Posten som mycket aktiv i den politiska debatten.

– När jag sökte jobbet som politisk redaktör 2010 skickade jag faktiskt med insändare som Dan Sylvebo är advokaten som sadlat om och blivit politisk redaktör för oberoende enda arbetsprover! borgerliga Jönköpings-Posten. Samt ordförande i styrelsen för Högerpressens Fören– 80 procent av ing. Här går han igenom dagens tidningsskörd – med Elvis Presley bakom ryggen… det jag nu produceTiderna har förändrats på JP! Foto: Bo Östman rar utgår ifrån bygden på ett eller annat sätt. Jag strävar efter partiet försvann för några år sedan. lokala vinklingar och försöker ha dagsfärska – Jag tror att det bara är bra att föreningen kommentarer genom att ständigt arbeta nära har en ordförande från JP. Det borgar för att den allmänna redaktionen. det inte kan bli ett aktivt partiengagemang – Men rågången är tydlig när det gäller samtidigt.

– JP är oberoende borgerlig och det passar åsikter. Vinklingar av allmänna redaktionen är mina värderingar. Jag känner mig inte bunjag förstås oberoende av. Jag gör egna ställden, men lutar kanske mest åt det liberala ningstaganden som ibland kan gå tvärt emot hållet. Även om jag alltid känt mig hemma anslaget på allmänna artiklar. hos Moderaterna. Uppdraget som politisk redaktör är brett.

Levererar åsikter – Jag är opinionsjournalist och håller mig till – Jag ska driva en ickesocialistisk samhällsde journalistiska grundkraven förutom att jag syn. levererar åsikter.

– Några problem med att i min roll stå fri – Att en aktiv ledarsida har ett kommersifrån kyrkan finns inte och inte heller krävs ellt värde för tidningen är jag övertygad om. det att jag i opinionsbildningen ska slå vakt Dan Sylvebo var alltså tidigare aktiv om den. moderat och leder nu Svenska Högerpres– I sista intervjun med ägarna inför anställsens Förening. Tidigare var ordförandena i ningen frågade de om jag var religiös. Det föreningen även adjungerade i Moderaternas verkade som om de tyckte att det var bra när partistyrelse, men den nära kopplingen till jag sa att jag inte är det.

217

SMÅLAND

Krigisk start för Smålands Allehanda Smålands Allehandas grundare greve Carl Gustaf Wrangel hade verkligen känt av krutröken på slagfälten. När den rastlöse hästkarlen färdades i sex- eller åttaspann i hög fart till Allehandas ganska obetydliga redaktion i Jönköping var det svårt att inte imponeras av den färgstarke redaktören.

Han hade också varit med vid det historiskt viktiga slaget vid Solferino söder om Gardasjön i Italien den 24 juni 1859. Det som ledde till att Italien enades. Han var frivillig i österrikiska armén. 300 000 personer stred och Wrangels regemente fanns i främsta stridslinjen. Själv lämnade han slagfältet som en trashank i stort sett bara i strumplästen.

Tiotusentals dödades och sårades innan ett våldsamt åskväder stoppade dödandet.

Schweizaren Henri Dunant såg blodbadet och organiserade frivillig hjälp till sårade. Det ledde till att Röda Korset bildades med just den 24 juni 1859 som grundardag.

Greve Carl Gustaf Wrangel hade alltså varit i frontlinjen under ett krig som lett till stora historiska förändringar. När han återvände till Jönköping sju år senare drev han kör- och jockeyskolor. Men det blev ingen succé så 1880 startade han Smålands Allehanda. Han beskrevs som en lysande skribent, kvick och slagfärdig med vass penna. Hans kåserier under rubriken ”Ur min papperskorg” var mycket uppskattade. När den socialistiske pionjären och agitatorn August Palm var i Jönköping attackerade han dock tidningen som beskrevs som ”den ohängda Smålands Allehanda, som redigeras av en hästhandlare”.

1883 ledsnade greve Wrangel och flyttade till Dagens Nyheter, som då kallades ”Pigtidningen”. Gentlemannen Wrangel skulle ge den en ny profil, men efter ett bråk med ägaren Rudolf Wall for han utomlands en tid.

Senare återkom han i Svenska Dagbladet och Stockholms Dagblad.

Utmanad på duell

Allehandas grundare greve Carl Gustaf Wrangel med krigiskt förflutet.

218

Rudolf Björkman gjorde Smålands Allehanda till landets bäst skötta och mest uppmärksammade tidning under åren 1886 till 1892.

Aktieägarna fick årliga utdelningar på 10 procent.

Som redaktionssekreterare hade Björkman utmanats på duell sedan han skrivit en ironisk recension efter en sångerskas soaré.

Hennes tyske man blev ursinnig, men greve Wrangels världsvana uppträdande räddade Björkman som knappt visste hur ett svärd såg ut.

Efterträdaren C G Tengwall blev senare ett av de stora namnen i Stockholms tidningsvärld. Han stannade i fem år i Jönköping och hann göra Allehanda daglig. 1896 bestämdes

SMÅLAND att tidningen skulle redigesom skulle garantera att Alleras i moderat-konservativ handa förblev ett högerorgan. anda.

Gösta Ekberg blev ny chefreHjalmar Sjöstrand tog daktör. En tuff och rak skribent vid 1900 och fanns kvar till med förflutet på Barometern, 1926. Han var en driftig Östergötlands Dagblad och som tidningsman. Under två år redaktör för Ungsvensk Lösen. var han borta och ersattes Sven Tollin blev ny VD. av Anders Marino som lovat Ekberg flyttade till Härnönytt kapital. En slugger i sand 1958 efter 14 år som chef spalterna, men pengarna samtidigt som Smålands Allesåg ingen till. handa hade tre år med rekord1906 kom fyra bud på upplagor. Men ekonomin var Allehanda, men de avsvag och bidragen från Högerns visades. 1915 köpte dock Förlagsstiftelse blev allt större.

Eksjö-Tidningens utgivare Ekberg och Tollin fick också Gösta Ekberg tuff chef i Jönköping Frans Bäckström in sig och tigga ihop pengar hos lokala under 14 år. blev VD. Tveklöst ett lyft. företagare för att klara lönerna.

Tidningen fick modernare teknisk utrusUpplagan för stans enda morgontidning som ning, större redaktion och morgonutgivning. bara kunde trycka 16 sidor sjönk sedan som Sjöstrand satt kvar för att trygga den politiska en sten från 15 000 exemplar till 5 000 ex kontinuiteten och Eksjö-Tidningens redaktör under 1960-talet.

Ernst Greén blev redaktionschef tills Sjö1962 övertog Hall-pressen tidningen och strand pensionerades 1920.

Ekbergs efterträdare Karl Asp slutade. Först Greén fick en tuff start som redaktör inför 1970 fick Allehanda en ny redaktör, Jönköförbudsomröstningen. Nykterhetsrabiata pings-Postens Stig Fredriksson, och 1974 gick Jönköpings-Posten beskrev Allehanda som tidningen helt upp i JP. Under de tre sista ”supfrihetens organ” och såg förbudskampen åren var Allehanda moderat. som en strid mellan Gud och djävulen…

Ernst Greén var dock tidigt ute med kritik mot Hitler-Tyskland. När det nationalsocialistiska partiet 1930 fick 6 miljoner röster och 100 mandat beskrevs Hitler som ett allvarligt stormtecken.

Däremot var Allehanda senare oroad av den mycket hårda kritik som en del tidningar riktade mot den oberäknelige Hitler. Man ansåg att de utsatte landet för stora risker.

1935 hade Smålands Allehanda fått en ny press som kunde trycka flera sidor. Under pappersbristen efter kriget kunde den ställas om så att varje sida innehöll sju i stället för sex spalter. Men snart var även den pressen omodern.

Både Ernst Greén och Frans Bäckström slutade 1944. Bäckström ägde då tidningFörstasidan i en nästan ensam och sålde aktierna till första numret nya stiftelsen Högerpressen i Jönköping 2 januari 1880.

219

SMÅLAND

För produktiv för Värnamo hade bara under 1900-talet sju mokåserier en gång till… Tidningsägarna stämde derata tidningar! varandra och det blev tryckfrihetsåtal. Striden Stans två stora tidningsprofiler var K W säger mycket om Sällgrens storhet. Och han Johansson som närmast i rena ilskan startade fick rätt till sist.

Värnamo Nyheter 1930 och Thure Sällberg Elva Värnamo-tidningar som arbetade för flera tidningar kring förrDet har funnits minst elva tidningar med förra sekelskiftet.

Värnamo i logotypen. Några som VärnamoSällberg beskrevs som stans första jourposten och Värnamo-Bladet har lagts ner och nalist av Sällskapet Thure Sällberg drygt återuppstått efter några år. Värnamo-Tidning 100 år efter hans död 1908. Han skrev även finns i fem varianter och liksom de övriga ett 25-tal böcker, de flesta med titlar som med lite olika stavningar. ”Pojkstreck och gubbfasoner” och ”Karlaord Värnamo Nyheter har överoch käringsnack”. I dag finns levt samtliga. Det var nästan också Thure Sällbergsgatan den enda som inte heller var i stan. uttalat moderat under 1900-taSällberg anställdes först let utan ”politiskt fri – och vid tidningen Hallands avlägekonomiskt obunden”. gare Wernamo Tidning året Tidningen startades närinnan den lades ner 1884. mast i protest av avläggaren Han var utgivare av VernamoVärnamo-Bladets redaktör Posten 1886 och drev under K W Johansson. Han var så åren fram till sin död 1908 produktiv att modertidningen efterföljaren Vernamoposten Smålands-Tidningen inte hann (utan bindestreck). få med alla sina egna texter.

1899 hade han dock startat Sättmaskinerna var upptagna av Smålands Allehandas avlägga- Thure Sällbergs minne hålls vid re Vernamo Allehanda samma liv av Sällskapet med hans namn. K W Johanssons material. Han skrev snabbt och öste reportage år som just Vernamoposten och nyhetsartiklar över redaktionen i Eksjö såg dagens ljus som avläggare till Smålandsdär tidningen trycktes. Och den som kommer posten. Allehanda lades ner 1903 och Sällberg först till kvarnen får ju också mala först… blev redaktör för just Vernamoposten 1905.

Utgivaren Martin Karlgren klagade i brev När legendariske Alfred Hedenstierna, till K W Johansson över att hans tidning hade signaturen Sigurd, avled 1906 lovade Sällberg för mycket text och annonser. Rubrik- och sin gamle trätobroder ”Adalbert” Ljunggren annonskasterna nästan tömdes på kvällarna. att skriva en krönika i veckan för SmålandsK W Johanssons material lade beslag på mera posten mot 200 kr i årsarvode och 7 öre av de gemensamma stilarna än Smålandsper rad. Nya Växjöbladet ansåg sig dock ha Tidningen, Nässjö-Posten och Lantmannaensamrätten till hans kåserier ”i evighet” i Posten tillsammans… Värnamo-Bladets lokala Växjö enligt ett avtal med Sällgren, som skrev texter var lika omfattande som de andra i många tidningar. När Sällgren bröt avtalet tidningarnas tillsammans. publicerade Nya Växjöbladet hans gamla 220

SMÅLAND

tidning i Värnamo Martin Karlgrens upplaga steg, men problemet var de otillräckliga tekniska resurserna. Därför ökade nervositeten över K W oerhörda produktivitet… Karlgren klagade också över hur hårt personalen i Eksjö pressades.

Efter åtta år på Värnamo-Bladet, som K W JohanChefredaktören K W Johansson i sätteriet med typografen Bertil Martinelle. son tillhört sedan Foto: Värnamo Nyheter omstarten 1922, Wärnamo-Tidningen passerades upplagemäsledsnade han på gnället, berättade sonen sigt redan efter ett år men kom igen med Karl-Erik Johansson i en historik. Ibland kom stöd av Jönköpings-Posten. Den konstgjorda kritik mot innehållet också. När K W skrivit andningen fungerade bara till 1946 då tidom boxning fick han några handskrivna rader ningen lades ner. från Karlgren: K W Johansson hade snabbt skapat intresse ”Herre Gud, vad är detta, som visas mig för sin tidning. Han kände läsekretsen väl och i sista stund innan VB går i press? Satt och visste vad den ville ha. Lokala nyheter och klart! BOXNING! Jubelidiotiska generalgaannat från bygden. Det varvade han med den lenskaper – skona mig och mina tidningar för personliga och kåserande spalten ”Genom smörjan!” brillorna” som han skrev under samtliga 37 år.

Och med allt fler nyfikna läsare följde också Nådde 20.000 ex annonsframgångar. Även när tidningens uppK W Johansson bad till sist att få arrendera Värnamo-Bladet under fem år så att han laga inte var störst! kunde utforma tidningen som han själv ville.

När K W Johansson dog 1967 var upplagan När han fick nej från ägarna sade han upp sig.

20 000 ex! Sonen Karl-Erik Johansson tog Några månader senare hade han fått ihop över till 1981 då upplagan ökat till 26 000 ex. det kapital som behövdes för att hyra lokaler, Tidningen såldes till Hall-koncernen som anställa medarbetare och skaffa teknisk utdå lade ner sin edition Värnamo-Tidningen. rustning. Den 4 november 1930 kom VärnaOrtskonkurrenter har saknats länge – om man mo Nyheters första nummer. Efter drygt fyra inte räknar Olsons Tidning som uppmärkår måste hans gamla tidning Värnamo-Bladet sammats därför att den publicerat ”relationsläggas ner. Den andre konkurrenten Nya förändringar” på familjesidan…

221

SMÅLAND

”Hoppjerkan” blev Under elva år skrev han lokala ledare i Jönköpings-Posten samtidigt som han var chefredaktör.

– Ägaren Stig Fredriksson gav mig fullt mandat och det blev det inte heller några problem, säger Hans Olovsson.

– Jag har alltid älskat att påverka och skrev också lördagskrönikan ”Signerat”, ofta med vardagsnära frågor.

Hans Olovsson har hoppade in och ut på Hall-tidningar och kan antingen beskrivas som en hoppjerka som alltid hittade hem eller som en nyfiken journalist som sökt utmaningar. Hans Olovsson har arbetat på koncernens alla tidningar utom Värnamo Nyheter och betraktades också av många som Stig Fredrikssons högra hand – den som han ständigt lockade tillbaka. Men som Fredriksson ändå både sparkade och fick ta emot uppsägningar av. Lite som paret som gifte om sig sju gånger… Sista gången erbjöds Hans Olovsson att bli kapten på självaste flaggskeppet Jönköpings-Posten.

Hans Olovsson är en av branschens stora profiler. Han kan både grovjobbet som grävande journalist och det ekonomiska finsnickeriet i direktörsrummen.

– 1965 började jag på Smålänningen som

Flitigast i Småland?

Runer Jonsson på lilla Nybro Tidning, numera ägd av Gota Media, är historiskt en av Smålands flitigaste redaktörer. Han var ensamredaktör från 1937 till 1981 – men aldrig ansvarig utgivare! Under 33 av åren var det boktryckaren Karl Wiktor Johansson.

Nybro Tidning hade ständigt bara cirka 2 500 exemplar i upplaga under Runer Jonssons tid. Men det hindrade inte att den uppmärksammades runt om i landet för sin hårda och djärva kritik mot tyskarna under kriget. Informationsstyrelsen hörde av sig och Runer Jonsson kallades till och med till UD 1941 ”för samtal”. Han var då 25 år, men bara 19 år när han lockades från industrigolvet till redaktionen. Tidningen kallade sig då för ”politiskt fristående”.

222

jag upplevde som klart moderat under familjen Dürango.

Pappa Elfrid, tidigare redaktör för Västmanlands Allehanda, hade startat tidningen 1921. James Källman, tidigare chefredaktör för moderata Falu Länstidning, var också Smålänningens chefredaktör under 21 år till 1956. Men officiellt var tidningen nationell och borgerlig.

Hans Olovsson höll till på ett annat plan på den tiden. Han var ung SSU-ordförande i Ljungby och gav ut sin första tidning, Demokraten, men avgick därför att han stödde monarkin.

– Första kvällen på Smålänningen fick jag i panik hoppa in som korrekturläsare därför att folk var borta. Nästa gång bevakade jag en fisketävling och skrev femtioelva versioner under en hel natt – och när jag kom till tidningen fick jag ändå skriva om!

– Så småningom blev det en fast tjänst ändå…

– Jag kände att jag inte hade tillräckliga kunskaper, sade upp mig och gick en journalistkurs. Efter den hamnade jag på Kvällsposten i knappt två år och blev sedan nattchef på Smålänningen.

– När Stig Fredriksson köpt Smålänningen

Runer Jonsson förde också en intensiv lokal debatt. Bland annat drev han på hårt för att Nybro skulle få ett gymnasium. ”Är Nybros ungdom dummare än Kalmars” undrade han i en ledarrubrik sedan 25 från Kalmar men bara två från Nybro tagit studentexamen. ”Eller är förklaringen att Kalmar har ett gymnasium vilket Nybro saknar?”

I dag minns man dock mest hans omfattande författarskap vid sidan av arbetet på Nybro Tidning. Ett 50-tal böcker hann han med. De sju böckerna om Vicke Viking översattes till ett 20-tal språk. På 1970-talet hade man i Japan en populär tecknad TVserie i 78 avsnitt som byggde på Vicke Viking-böckerna. Den visades också i en rad tysktalande länder.

Runer Jonsson var 80 år när han fick Emil-priset till Astrid Lindgrens ära. Året därpå återinvigde han huvudbiblioteket i Nybro. Han blev 90 år.

SMÅLAND

en trygg kapten

Hans Olovsson är en av landsortens stora tidningsprofiler som också hoppat mellan tidningar som en guttaperkaboll.

Foto: BO ÖSTMAN

kände jag att vi fick en bra kontakt direkt och jag fick honom också satsa på tabloidformat.

Vi hade en offsetpress och gjorde en blixtsnabb övergång.

Men sedan var Hans Olovsson en tid som en guttaperkaboll som oregelbundet hoppar i olika riktningar. Han var chefredaktör för Smålänningen, informationschef i Sparbanken, redaktionschef på Kronobergaren – och VD för Smålands-Tidningen.

– Jag ville lära mig pengar…

Därefter blev han chefredaktör för Sveagruppens fem tidningar i Västerås, drev eget förlag med fyra affärstidningar och tog på sig att bli redaktionsansvarig för Hallpressens

fyra Västgötatidningar. Efter ett par år där blev det en utflykt norröver till Örnsköldsviks Allehanda som chefredaktör under ett år.

Till sist blev det ändå ett mer stadigvarande jobb när Hans Olovsson kom till Jönköpings-Posten som chef under elva år.

Då fick det vara nog. ”Gamla stötar ska inte leda tidningar”, tyckte han.

– Men sedan tog jag ändå på mig en del annat. Ett år som chefredaktör för Norra Halland och 1,5 år som ansvarig för Kvällsstunden med drygt 50 000 exemplar i upplaga…

Och fortfarande finns det nog någon chefsstol kvar som han inte hunnit nöta!

223

SMÅLAND

Konservativ kåsör stierna tidningen gemensamt.

En, enligt Dagens Nyheter, 1890 blev den senare ägare ärkekonservativ chefretill två tredjedelar och även daktör blev förmodligen officiellt huvudredaktör.

Smålandspostens folkkä1883 hade de gjort den raste genom tiderna. Alfred lyckade satsningen på SmåHedenstierna, signaturen landspostens Veckoblad som Sigurd, var under slutet av till stor del byggde på ”Si1800-talet en av Sveriges gurd” Hedenstiernas produkmest lästa författare alla tion. Hans konservativa budkategorier med sina ofta huskap gick samtidigt hem ute i moristiska berättelser från stugorna. I Lars-Olof Larssons det småländska folkdjupet. genomgång av tidningen inför Men ”Sigurd” var främst 125-årsjubileet konstaterades tidningsman, opinionsbilatt Hedenstierna i sin kordare och chefredaktör. Han Alfred ”Sigurd” Hedenstierna var respondens med förkärlek gjorde tillsammans med en av de mest lästa författarna kring använde ordet ”socialistdjävAxel Forsberg Smålandsposförra sekelskiftet och ”ärkekonservalarna” när socialismen började tens Veckoblad till landets tiv” redaktör för Smålandsposten. bryta fram. ”Hans vokabulär mest lästa lokaltidning. Den i tidningen var bara aningen var billig och rolig. Förbättmera vårdad vid tal om socialism”, skrev Larsrade kommunikationer gjorde att den snabbt son… spreds över landet. När Smålandspostens Hedenstierna gick ur Publicistklubben upplaga var 4 500 exemplar var Veckobladets 1891 därför att han ansåg att den radikalise15 000! rats.

Alfred Hedenstierna var en 25-årig jordIrritationen var stor mellan fyradagarstidbrukare i Ryssby när han 1877 började skriva ningen Smålandsposten och tredagarstidningsom ortkorrespondent för Smålandsposten. en Nya Wexiö-Bladet. När redaktören för den Tidningen hade grundats 1866 av adjunksenare Josef Rosengren passerade Smålandsterna Carl Johan Lundgren och Frans Johan postens redaktion en dag skickade HedenMunther. Den fick en bra start, kunde köpa stierna ut redaktionssekreteraren Albert egen press 1869 och var störst i Växjö efter Ljunggren för att ge Rosengren ett hårt slag tio år med 22-årige Hjalmar Ekerot som ny i ansiktet och fick också böta för överfallet… ägare från 1873. Axel Forsberg blev SmålandsTvå år senare blev Ljunggren chefredaktör! postens nye ägare 1877.

När Alfred Hedenstierna meddelade att ”Socialistdjävlar” han ville lämna ansvaret för tidningen bildaEfter två år som ortsmeddelare anställdes Aldes Smålandspostens Boktryckeri AB 1898. fred Hedenstierna som redaktionssekreterare Han fortsatte medarbeta två gånger i veckan av Forsberg. Han skulle göra tidningen känd mot en ersättning som 1902 höjdes fyra i hela landet sedan han börjat skriva kåserier gånger mot att han bara skrev i Smålandsposoch dagskrönikor i sina politiserade Kalejdoten och Veckobladet. skop. Från 1884 drev Forsberg och HedenDe nya ägarna var i stort sett förmögna, 224

SMÅLAND

gav Smp smakstart konservativa och knutna till Axel Forsbergs släkt. Där fanns Albert Göthe, gift med Forsbergs brorsdotter Elin, och Alberts far Carl Gustaf. Den senare blev bolagets förste styrelseordförande. Forsberg efterträdde Hedenstierna officiellt som huvudredaktör, men i praktiken tog Albert Ljunggren över ansvaret för redaktionen, inte bara som utgivare.

Gott om åtal

Under det gångna seklet hade det faktiskt hänt mycket på tidningsmarknaden i Växjö.

Nästan hundra år innan Smålandspostens första nummer kom ut 1866 fick stan sin allra första tidning.

1776 kom Wexiö Stifts Tidningar som hann med sex olika namn till 1824 och diverse strul med utgivningsbevisen. Äldsta tidningen av mer dagstidningskaraktär var Wexiö-Bladet 1810 - även den hade trassel med myndigheterna. Utgivaren Sven Rask drabbades av flera åtal och indragningar sedan hovkanslerns ombud i Växjö visat ovanligt stor aktivitet.

1814 fick Wexiö-Bladet en konkurrent i Wexiö Tidning som efter tre år flyttade utgivningen till Kalmar och lät prenumeranterna få Calmar-Tidning...

Telegrafen i Wexjö hette en tidning som kom ut 1835, men efter två år bytte namn till Wäxjö Läns Tidning. Den överlevde till 1846 med Johan Peter Lönnegren som utgivare. Wexjö Förr och Nu var en periodisk skrift som kom ut 1839 från Karlshamn och fanns kvar till 1846 – utan utgivningsbevis!

Lönnegren köpte Wexjö-Bladet och slog ihop den med sin andra tidning som lades ner. Men samtidigt tog tvådagarstidningen Nya Wexjö-Bladet vid med lite olika titlar och hade konkurrerat ut Lönnegrens tidning 1855. Ljungby-Posten var bilaga på

Chefredaktören 2013 Magnus Karlsson har börjat samla på sig företrädaren ”Sigurds” böcker.

Foto: BO ÖSTMAN

fredagar från 1870.

Nya Wexjö-Bladet blev ensam tidning i Växjö till 1866 då Smålandsposten startades.

Bladet var konservativt före 1915 då det blev liberalt och 1930 centerpartistiskt.1945 ändrades namnet till Växjöbladet som upphörde som dagstidning 1976.

Socialdemokratiska Kronobergaren grundades 1934 och lades ner 1986.

De båda nedlagda Växjö-tidningarna kommer från 1995 ut en gång i veckan som Växjöbladet Kronobergaren.

Smålandspostens provnummer 1866.

225

SMÅLAND

Utrikesredaktören 2009 utsågs Smålandsposten till Europas snyggaste lokaltidning i European Newspaper Award.

241 tidningar i 27 länder tävlade i tidningsdesign.

Legendariske utrikes- och chefredaktören Gunnar Franzén fick också fina utmärkelser. Med sina 77 aktiva år på Smålandsposten hamnade han i Guinness Rekordbok och den noteringen lär väl inte ens slås av någon rysk yoghurtgubbe på 140 år…

När Gunnar Franzén kom till tidningen 1906 leddes den av Axel Forsberg och Albert Ljunggren.

Alfred ”Sigurd” Hedenstierna skrev Rekordmannen Gunnar Franzén redan 1915. I facken bakom fortfarande och Frans Munther som honom finns tidningens hela bildarkiv. startat tidningen 1866 levde också.

Albert Ljunggren hade blivit utgivare 1898 jerökte, skrev mindre och lät medarbetarna och chefredaktör 1906. Han använde signatujobba fritt. Sista åren vistades han ofta på ren Adalbert. Precis som ”Sigurd” och Thure sjukhus, men när han en gång var på tidSällberg i Värnamo ville han bli en uppskattad ningen upptäckte han i sätteriet sin egen bygdekrönikör. Han lyckades bäst sedan de dödsruna som Gunnar Franzén skrivit i förväg. båda andra avlidit. Under vinjetten ”BygdebiHan läste den utan ett ord och kastade de tar” publicerade han en gång under sitt namn gjutna raderna i en plåtkorg… en historia som en annan skrivit. Smockan hängde efteråt i luften utanför redaktionen…

Dubblerad upplaga Albert Ljunggrens problem var medlemGunnar Franzén hade börjat arbeta på reskapet i IOGT som dominerades av arbetardaktionen 1907 och var länge den egentlige rörelsen. Det tycks varken ha uppskattats av redaktören. Han blev en naturlig efterträdare andra medlemmar eller av tidningens ägare. till Bayard och det fanns inga gränser för Han anklagades också för att genom tidningarbetsinsatserna. Han var också tidningens en motarbeta logen. pressfotograf under många år… Självklart hade han liksom företrädarna en egen kåseriHan sparkades 1918 som chefredaktör av spalt, ”Horisonten runt”. När han blev chefoklar anledning trots att upplagan blivit tre redaktör 1934 var upplagan knappt 20 000 ex, gånger så hög under hans år. Dessutom förnär han slutade 1966 var den 36 000 ex. svann han ur IOGT 1919 efter att ha ansökt Men det var som utrikesredaktör Gunnar om motbok för alkoholinköp.

Franzén blev känd. Första utrikeskrönikan Axel Bayard, som hade varit redaktionsskrev han 1911 när Italien gick in i Libyen. sekreterare under Ljunggren, efterträdde Den sista i maj 1983 handlade om Mellanöshonom. Han hade stor arbetskapacitet, var tern. I juni dog han. Gunnar Franzén har setts politisk engagerad och sällskapsmänniska. som en föregångsman inom utrikesjournalisMen med tiden blev han allt rundare, ked226

SMÅLAND

i rekordboken tiken.

Men han var också engagerad i svensk lokal- och inrikespolitik inom Högerpartiet. Till och med som ombudsman för Kronobergs län under drygt tio år innan han blev chefredaktör.

Torvald Göthe var VD sedan 1929 när näste redaktör, Lars-Erik Melldahl, tillträdde 1967. Han satsade på lokal debatt, men Göthe bad honom att ta det lugnt.

Vid ett tillfälle ska han till och med ha plockat bort ett av Melldahls manuskript från sättaren. Melldahl försökte också öka utgivningen till sex dagar i veckan, men hans utredning förkastades.

Tog nya grepp

Tore Zetterberg som ordförande i Högerpressens förening 1977 när man firade ettårsdagen av regeringsskiftet med Thorbjörn Fälldin, Per Ahlmark och Gösta Bohman.

Foto: Tore Ekholm

Tore Zetterberg var mer rutinerad. När han kom från Svenska Dagbladet 1970 blev förhållandet till Torvald Göthe ett helt annat. Nu blev det även utgivning sex dagar i veckan. Smålandsposten hade då annonser på förstasidan, men fick också en paradsida på sidan tre 1972 och en ”riktig förstasida” 1977.

Zetterberg var en flitig och lysande ledarskribent, men skrev mest om inrikespolitik.

Det var viktigt för honom att tidningen citerades och han höll noga reda på hur kolleger uppmärksammades av radion och andra tidningar.

Carl-Gustaf Göthe hade blivit VD 1971, men ganska snart började man inom ägarfamiljen driva på för en försäljning av Smålandsposten. Hösten 1975 hade också Barometerns VD Hilding Björkman genomfört affären som de anställda först var tveksamma till.

Tore Zetterbergs efterträdare blev Kjell

Göthe från Nya Wermlands-Tidningen 1983.

Han hade också varit politisk skribent på Svenska Nyhetsbyrån. Kjell Svensson tog över 1990 och var kvar till 1996. Björn-Fredrik Tollin blev VD 1988 efter Jan Åndell som hade efterträtt Carl-Gustaf Göthe som blev VD för Barometern-OT AB 1981.

1997 blev Ulf Johansson tidningschef på Smålandsposten. Han ledde övergången till tabloidformat och dessutom började Smp komma ut med en webbtidning. Ulf Johansson kom från Bohuslänningen och lämnade Växjö 2005 för Örebro och Nerikes Allehanda där han uppmärksammades efter publiceringen av en Muhammedbild av Lars Vilks.

2007 blev Magnus Karlsson chefredaktör och efterträdde Lars Johansson som efter ett år fick samma jobb på Helsingborgs Dagblad.

Magnus Karlsson gav tidningen ett nytt utseende – Europas snyggaste lokaltidning 2009!

227

SMÅLAND

Styrde koncernen Carl-Gustaf Göthe styrde hela Barometernkoncernen under 1980-talet och var VD för Smålandsposten som hans släkt hade ägt under många år.

Nu styr han bara bussar!

– När Pressens Samdistributions AB lades ner 2003 fick jag ett hyggligt pensionsavtal efter åren som VD. Jag hade flyttat dit från Barometern. Men jag var inte ens 60 år och trivdes inte med att inte göra någonting.

– Så jag tog busskörkort, har kört buss i flera år och stortrivs med tillvaron.

När man ser hur han skinande glad sätter sig bakom ratten är det ingen tvekan om den saken…

nya idéer. Tidningen började komma ut sex i stället för fyra dagar i veckan, annonserna försvann från förstasidan och vi fick ett modernare utseende.

”Kostar 75 öre”

Ålderdomligt skött

Carl-Gustaf Göthe växte upp i Smålandspostens tidningshus från 15-årsåldern och började arbeta på tidningen 1969. Först parallellt med sin far Torvald Göthe innan han själv blev VD 1972.

– Företaget var lite ålderdomligt skött.

Man ägnade sig åt kontanta utbetalningar och förde manuell kassabok, exempelvis. Min uppgift var att modernisera administrationen.

– Ungefär samtidigt blev Tore Zetterberg chefredaktör. Han var en frisk fläkt med

– Vi satsade inte på offsettryck direkt utan tog mellansteget direktlito och lyckades bra.

Smålandsposten var ju släktägd och farfar Carl Gustaf Göthe var tidningens förste styrelseordförande 1902. När Torvald Göthe dog 1974 fanns det olika uppfattningar om hur tidningen skulle drivas och utvecklas.

– Vi var tidigt inne på att sälja medan vi fortfarande kunde se varandra i ögonen. Min kusin Margaretha Göthe-Dahlberg och en faster i Stockholm drev i hög grad den linjen.

– Hilding Björkman på Barometern hade tidigare frågat mig vad Smålandsposten kostade. 75 öre svarade jag på skämt. Det var ju lösnummerpriset då…

1975 var Blekings Läns Tidning på fallrepet.

– Vi erbjöds att köpa den, men då hade vi tagit upp allvarligare samtal med Barometern.

Det blev en snabb affär. Jag hade haft besvär med olika ägargrupper och upplevde det som en befrielse när affären var i hamn.

Fyra liter till JP...

”Hm” från Barometern

Jönköpings-Postens närmast nykterhetsfanatiske chefredaktör Josef Hamrin skänkte en gång ett vandringpris till typografernas matcher i stan. När Allehanda förlorade finalen mot JP skrev tidningen: ”Den av redaktör Hamrin skänkta stora vandringspokalen, rymmande cirka 4 liter, vanns av JP:s typografer”.

Hamrin blev så upprörd över piken med literangivelsen att han förklarade att han aldrig mer skulle sätta upp ett pris i en tävling i vilken Allehandas typografer deltog…

1880 började Barometern med avdelningen Mot de starka dryckerna. Den författades och redigerades av den kände nykterhetskämpen och landskamreren J A Södermark. Efter första inlägget hade redaktionen tagit sig rätten att ”skriva hm” om artiklarna avvek för mycket från redaktörens egen mening. Så det blev ett och annat ”hm” med tiden.

Senare infogades ibland ”sättarens anmärkning” i en text, men det var oftast bara en anmärkning med knorr eller en lustighet. Inget ”hm”.

228

SMÅLAND

-- nu styr han buss

Carl-Gustaf Göthe, koncernchefen som nu stortrivs med att köra buss!

– 15 miljoner betalade man. Både säljare och köpare var nöjda och det blev harmoni inom ägargruppen igen.

Carl-Gustaf Göthe satt kvar som VD för Smålandsposten tills Barometerns VD Hilding Björkman pensionerades. Styrelsen dominerades av Barometern, men det satt även med folk från Växjö.

– Jag flyttade till Kalmar och tog över som VD för Barometern och som koncernchef.

Gamla Barometern-bolaget blev så småningom Sydostpress AB vilket också var namnet

Foto: BO ÖSTMAN

på ett samannonspaket. Under det fanns tre olika tidningar.

– Jag var kvar i Kalmar till 1990. Peter Savin var styrelsens ordförande. Om jag blev sparkad eller slutade frivilligt kan diskuteras, men han tyckte inte att jag drev verksamheten tillräckligt kraftfullt.

– Efter det blev jag VD för Pressens Samdistributions AB tills det lades ner 2003.

Och nu är det bussar som gäller. En gammal pojkdröm som förverkligas…

229

SMÅLAND

”Hundraåringen” Magnus Karlsson, Smålandspostens chef från 2007, bestämde sig tidigt för journalistiken.

Han hade redan som 12-åring en mentor.

Det var Expressens Pär-Ola Jonasson. Han är mest känd som Jonas Jonasson som skrev succéromanen ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”.

– Jag skickade skolarbeten och annat till honom och fick tillbaka dem med rödmarkeringar, säger Magnus Karlsson som alltså har samma efternamn som hundraåringen Allan Karlsson… Det är för all del inte helt ovanligt, men vem vet! Trots den markanta åldersskillnaden…

– Samarbetet bidrog säkert till att jag redan som 18-åring lyckades få ett vikariat på Expressens redaktion i Malmö. Enstaka kvällar skötte jag bevakningen ensam. Sedan blev det Värnpliktsnytt, Helsingborgs Dagblad under tre år och Expressen igen.

– Jag fick också dra igång Bonniers gratistidning Stockholm City. När jag började så hade jag inte ens ett skrivbord.

När Lars Johansson blev chefredaktör för Smålandsposten 2005 erbjöd han Magnus Karlsson att bli nyhetschef.

– Efter ett år flyttade Lars till Helsingborg och jag fick möjlighet att efterträda honom.

”Sälj skiten”, var rådet Nu var det inte gnisselfritt mellan Barometern och Smålandsposten efter affären mellan företagen 1975. Främst i Växjö knorrades det ganska rejält bland journalisterna.

Inte ens chefredaktören Tore Zetterberg lär ha fått kännedom om försäljningen i förväg utan han ska ha informerats samtidigt som alla andra anställda.

På Barometern hade redaktionschefen Sture Arvidsson hoppats på nya spännande tider med redaktionell samkörning. Han som var van att ordna och organisera och så småningom också tog initiativ till Victoria-dagen på Öland, populärt kallad ”ölänningarnas nationaldag”.

Men på Smålandsposten var man inte alls intresserade av samarbete. När Sture Arvidsson började dra upp linjerna vid ett första gemensamt möte i Växjö så möttes han av kompakt motstånd.

Växjö tänkte inte låta sig styras från Kalmar… Känslorna svallade. Det talades till och med upprört om ett hot mot den journalistiska integriteten i hela Kronoberg!

Det blev en svår missräkning för Sture Arvidsson som sett samordningsmöjligheter sedan även Blekings Läns Tidning hade köpts. I bilen hem från Växjö satt han länge tyst och funderade. Sedan sa han uppgivet till Barometerns VD Hilding Björkman som var 230

mannen bakom affären: ”Sälj skiten!”

Olle Westin var då chefredaktör för Barometern. Han minns samrådsmötet mycket väl.

– Ja, det uppfattades som att Kalmar skulle hålla i dirigentpinnen. Först hade tidningen i Växjö sålts i all hast och strax efteråt blev man informerade om vad man uppfattade som planerade samordningar för att Barometern skulle styra Smålandsposten. Det blev bara för mycket. Man reagerade blixtsnabbt och surt.

– Mötet var inte det trevligaste jag varit med om – men vågorna dämpades med tiden…

SMÅLAND

mentorn från 12 år – Jag växte ju upp med Smålandsposten och har nu det finaste jobb en Växjöpojke kan ha!

Sigurds gata

Dessutom skaffade sig Magnus Karlsson ett hus på Sigurdsgatan som har fått namnet efter hans legendariske företrädare Alfred Hedenstierna, signaturen Sigurd.

Han är Smålandspostens folkkäraste chefredaktör genom Redan som 12-åring fick Magnus Karlsson ”Hundraåringen” Jonas Jonasson som mentor. Dessutom bor han på Sigurdsgatan som fått namn efter hans folkkäre föreåren och skrev ett trädare Alfred ”Sigurd” Hedenstierna.

Foto: Bo Östman 30-tal böcker. Oftast kåserande. I en särskild bokhylla på redaktionen har Magnus är. Som i Älmhult exempelvis där vi gjorde Karlsson samlat de flesta av dem. en riktad satsning som direkt lyfte upplagan Dessutom lär ”Sigurd” Hedenstierna ha med tre procent. Är vi lokala finns det också sålt hästar på redaktionen – men det är en intresse av att läsa oss. annan historia… Alla udda företeelser på – Vi har också en grupp på sex personer tidningsredaktioner runt om i landet är värda som bara ägnar sig åt fördjupande lokal jouren egen bok. nalistik. Den ger oss artikelserier som väcker En annan legendar gör sig ständigt påmind uppmärksamhet. på Smålandsposten, tycker Magnus Karlsson.

Och vad säger spåkulan om framtiden?

– Gamle chefredaktören och utrikeskröni– Det kommer alltid att finnas ett behov av kören Gunnar Franzén finns kvar i korridobra lokal journalistik. Läsarna bestämmer hur rerna… de vill ta del av den.

Inte så konstigt efter hans 77 år på tid– Vi står inför ett stort skifte när det gäller ningen. att nå ut med journalistiken. Det gäller att hitta bra kombinerade eller enskilda lösningar Papperet kvar – eller att skapa dem själva. Jag ser förstås på – Jag tror på lokalt, lokalt, lokalt. För att Småframtiden med viss spänning. landsposten ska nå framgång måste vi vara – Papperstidningen är ändå grunden till mer unika och mer lokal- än rikstidning, säger vad vi gör. Jag tänker jobba med den på något Magnus Karlsson. sätt fram till att jag går i pension om 25 år!

– Vi ska också vara på ställen där inga andra 231

SMÅLAND

I pappas fotspår Björn-Fredrik Tollin har verkligen traskat i pappa Svens fotspår som tidningsdirektör.

– Han sa att det var nyttigt att vara på högertidningar där man inte alltid fick allt serverat ekonomiskt.

Nu har det blivit en hel del andra tidningar för Björn-Fredrik som ändå var VD för Smålandsposten i nio år och parallellt koncernchef för Sydostpress under fyra av dem.

Sedan 1997 har han varit styrelseledamot i Medialen och VD sedan 1998. Han är styrelseordförande i Svenska Nyhetsbyrån.

Dessutom har han varit ordförande i Gotlands Allehandas styrelse, suttit i NorrbottensKurirens och under fem år i VästerbottensKurirens, pappans gamla tidning.

Hemma igen sökte han jobb som annonsförsäljare på Nya Wermlands-Tidningen där han även tog hand om abonnemangsavdelningen.

Efter fem år blev han kamrersassistent på Handels- och Sjöfartstidningen i Göteborg.

– Där utvecklade jag en modell för distribution som skulle gynna både oss och Göteborgs-Posten ekonomiskt. Vi uppvaktade Harry Hjörne som lyssnade noga och nickade.

Men så sa han att på 1920-talet ville han ha hjälp av Sjöfartstidningen och då blev det nej.

Därför stöttar jag aldrig er tidning!

Efter sex år i Göteborg följde Stockholm och Tidningsstatistik till 1978.

– Jag blev revisionschef vilket var en ny utmaning. Sedan fortsatte jag som VD för Datema tidningsdata 1982. Men jag drömde om att komma tillbaka till tidningar.

NWT efter Gaza 1984 blev Björn-Fredrik Tollin också VD Björn-Fredrik Tollin hade jobbat en del för Norra Skåne i Hässleholm med en hel på Västerbottens-Kuriren innan han efter styrelse med centerpolitiker. värnplikten kom till FN-bataljonen i Gaza.

– När jag kom till Smålandsposten 1988 på samma jobb hette det att bordet var dukat. Men det var problem. Folk ansåg att vi tagit livet av Kronobergaren och det var besvärligt att möta kritiken. Det blev ändå en period med stark utveckling, inte minst tekniskt.

Björn-Fredrik Tollin avgick 1997 sedan Sydostpress organiserats om och slopat de lokala styrelserna, något han var emot.

Sedan övergick han till konsultverksamhet, var med och drog igång Kyrkans Tidning och var VD för Svenska Kyrkans Press Björn-Fredrik Tollin är fortfarande mycket aktiv inom moderatpressen. under drygt tre år.

Foto: Bo Östman 232

SMÅLAND

Smålandspostens ledarredaktion består av till vänster ledarskribenten Mathias Bred och politiske chefredaktören Marcus Svensson.

Foto: Bo Östman

Einhorn gav lyftet Om det inte varit för Jerzy Einhorns lite knaggliga svenska så hade inte heller Marcus Svenson blivit Smålandspostens politiske chefredaktör 2012. Det var under den period när professorn i radioterapi satt i riksdagen som kristdemokrat i början av 90-talet som Marcus Svenson började arbeta med honom.

– Jag fick sköta en del korrespondens på både svenska och engelska, men hade aldrig varit intresserad av att skriva tidigare. Det blev debattartiklar också och det kändes plötsligt rätt och intressant att arbeta med texter.

– När jag blev ombudsman för KDU efter värnplikten 1994 fick jag både lära mig att man kan göra bort sig och sedan resa sig igen och att skriva debattartiklar. Jag fick några publicerade i rikstidningar och förstod att jag ville ägna mig åt journalistik.

Efter Kaggeholms folkhögskola började Marcus Svensson på Kristdemokraten och blev mångsysslare. Han var därefter på Värnamo Nyheter under nio månader och pres�sekreterare hos borgarrådet Alf Samuelsson i Stockholms stad. Sedan blev det Kristde-

mokraterna igen som pressekreterare innan han startade tidskriften Civitas. Den blev inkörsporten till Smålandsposten 2005.

2012 efterträdde han Martin Thunström som politisk chefredaktör. Sedan 2013 ingår även Mathias Bred i ledarredaktionen.

Skog, fiske, jakt

– Jag tror att varje tidning måste vara präglad av omgivningen. Därför skriver vi mycket om skog, fiske och jakt. Vi lever ju nära naturen i ett skogslän och måste ta upp frågor som folk pratar om.

– Vi jobbar också medvetet med att vi är en del av tidningen. En tredjedel av det vi skriver behandlar lokala ämnen – Men det ska kännas att alla texter är skrivna i Småland. Vi upplever oss som företrädare för hela Småland och inte bara för Kronoberg.

– Sedan har vi stadgarna att hålla oss till.

I dessa står det att tidningen ska verka för kristna värderingar och en konservativ ideologi i förening med liberal idétradition.

233

SMÅLAND

Gick ihop med (V) Claes-Göran Hegnell på Smålandsposten i Växjö var under drygt 20 år en av landets mest citerade moderata politiska chefredaktörer – utan bindning till partiet! Hans självständiga tyckanden mötte respekt.

– En del blev förvånade när jag ställde upp på Vänsterpartiets sida i en stor lokal fråga. Debatten var intensiv och handlade om att man skulle dra en stor väg förbi domkyrkan.

– Efter 20 år som journalist placerades jag på ”långvården”, som man på redaktionen kallade chefsavdelningen. Jag efterträdde Ingemar Bäck som andreredaktör under chefredaktören Tore Zetterberg och började skriva politik.

Publicerad överallt

Claes-Göran Hegnell var moderatredaktören som gav Vänsterpartiet stöd.

Foto: Bo Östman

Det var Tore Zetterberg som rekryterade Claes-Göran Hegnell från Svenska Nyhetsbyrån. Där åkte Hegnell i slutet av 60-talet och början av 70-talet landet runt och gjorde uppskattade allmänna reportage tillsammans med fotografen Tore Ekholm. Hegnell är troligen ensam om att ha blivit publicerad i alla moderata tidningar i landet.

– Jag började på Smålands Allehanda som hade usel ekonomi men gjorde bättre tidning än konkurrenten Jönköpings-Posten. Dit flyttade jag som allmänreporter och redigerare.

– 1966 värvades jag av min gamle chef Charlie Asp till Nyhetsbyrån för att skriva om riksdagen. Men reportageresorna dominerade…

Claes-Göran Hegnell kom till Smålandsposten för att hålla i tio lokalredaktioner.

Egentligen värvade han sig själv…

– Tore Zetterberg ringde till mig flera gånger och ville ha namn på tänkbara länsre234

daktörer. Till sist gav jag upp och föreslog mig själv!

Hegnell tycker också att Tore Zetterberg är den redaktör som betytt mest för Smålandsposten.

– Många var negativa till hans tuffa ledare, men han moderniserade tidningen, strukturerade den, gav den en riktig förstasida och sexdagsutgivning.

– Kjell Göthe efterträdde honom 1983 och var jättepopulär ute i bygderna. Han skrev också mycket på ledarsidan.

– När Kjell Svensson tog över 1990 blev jag ensam på planen eftersom han sällan skrev något. Då fick jag Mats Linder som medhjälpare. Ulf Johansson var chefredaktör under mina sista år, men han skrev inte heller politik.

2005 pensionerades Claes-Göran Hegnell.

SMÅLAND

Skrev horoskopen Det har sagts om Kjell Göthe att det företag som anställer honom kan sparka fyra andra.

Han ger järnet och drar sig inte för några uppgifter.

När han var chefredaktör för Smålandsposten skrev han till och med horoskopen!

– Vi skulle spara så jag läste lite om hur horoskopen läggs upp. Sedan skrev jag dem under ett år. För kommande år använde vi samma text, men sköt fram spådomarna en månad…

– Jag gav sedan tre pärmar med horoskopen till en kompis som säljer serier och annat. En dag såg jag dem i en veckotidning…

Kjell Göthe är känd för att jobba för fem…

Foto: Bo Östman – En dag kom riksdagsmanberg som chefredaktör för Smålandsposten nen Erik Hovhammar på besök med en del 1983. Tore var en lysande ledarskribent, men kolleger och satt inne på mitt rum. Då hördes tidningsmakeriet var inte hans starka sida så plötsligt i snabbtelefonen från sätteriet: jag fick en del att ta tag i. ”Kjell, du har glömt att lämna horoskopet!”

– Vi blev störst i Småland och konkurrerade ut Kronobergaren.

Störst i Småland På Smålandsposten satsade Kjell Göthe Efter att ha börjat skriva för Gotlänningen på en socialdemokratisk krönikör en gång i och Gotlands Allehanda blev Kjell Göthe veckan och började själv skriva den dagliga reporter på Svenska Dagbladet 1966 och två krönikan God Morgon Kronoberg. Kultur- och år senare chefredaktör när Huvudstadspress näringslivssidor byggdes ut. startades. Det öppnade för jobb på Expressen under fem år.

– 1989 slutade jag för samma jobb på Öst– Den period jag lärde mig mest om göta Correspondenten. Det var stökigt. Efter tidningar var när Storstockholmsupplagan några månader packade jag och försvann bara byggdes upp. en helg. Ville ha det så.

10 månader som ledarskribent på Svenska Därmed försvann också Kjell Göthe från Nyhetsbyrån avbröts för att Kjell Göthe dagstidningarna. Han startade en dataspelsskulle bli reporter och redaktionssekreterare tidning, jobbade på Kockums, i försvarsdeparpå Nya Wermlands-Tidningen. Uppgiften var tementet och för Sparbanksgruppen och har att skapa ordning och reda. Även där blev det numera fullt upp i ett eget företag. Almafem år. nackan är fulltecknad. Inte så konstigt när – Jag erbjöds att efterträda Tore Zetterman jobbar för fem!

235

SMÅLAND

”Trädoktorn” fick ”Trädoktorn” Jon Engström vägrade ta emot annonser när han startade Barometern i Kalmar 1841. Dessutom gick han så hårt åt landshövdingen Carl Ulric Nerman att denne i ilskan såg till att konservativa CalmarPosten började ges ut året därpå! Den liberala folkvännen stod mot den konservative förre polismästaren i Stockholm. Det blev en frontalkrock.

Märkligt nog trycktes tidningarna på samma tryckeri en tid, A F Wåhlins. Efter något som beskrivits som ett sabotage stoppades Barometerns tryckning av sista numret 1841. Då drog Engström med manuskripten i sporrsträck till Karlskrona. Tidningen Najadens utgivare hovrättsauskultanten Geoerg Améen lät trycka nästa nummer av Barometern. För att få papper till tryckningen sprang Jon Engström runt i handelsbodar och köpte kulört strutpapper vilken gjorde tidningen till rena regnbågen...

Han fick hjälp av Aftonbladets Lars Johan Hierta med att skaffa ett äldre tryckeri från

Stockholm som var igång efter en månad. Som faktor anställdes Anders Peter Petersson som därmed var först ut i den Peterssonska tidningsfamiljen i Kalmar.

Inte så konstigt att Barometerns grundare Jon Engström Engström i ett porträtt i blyerts påstod att han från 1834 av Maria Röhl. aldrig tjänat en enda riksdaler på tidningen, men vissheten att ha tjänat en god sak var belöning nog…

Han fick ju bekosta all tryckning av tidningen själv, men efter något år insåg han att han måste ta emot annonser.

Jon Engström var i grunden läkare och skogspatron – därför ”trädoktorn” – men han var också en entusiastisk journalist. Däremot hade han ganska svårt för gränsdragningen mellan nyheter och politiska kommentarer.

Striden mellan Barometern och länsstyrelsens organ Calmar-Posten påstås ha varit häftigast i landet mellan två konkurrenter.

I slutet av 1840-talet kom båda tidningarna i Kalmar ut tre gånger i veckan och tonen mellan dem var frän, lindrigt uttryckt. Åtalen duggade också tätt.

Moderatare igen

Anders Peter Petersson tog över tryckeriet 1849 och efterträdde Jon Engström 1852, men denne medarbetade till sin död 1870.

Barometern behöll därmed sin moderatliberala linje. Den hade även Calmar-Posten som ändrade namn till Kalmar 1864 med Baro-

Räkenskaperna för företaget och hushållet blandades friskt i Hjalmar Peterssons kassaböcker vilket utdraget från 1902 visar. Poster som hushållet, postporto, för pianinot, till Ida, tryckeriet, ved, annonsbyråkostnad visar det…

236

SMÅLAND

hövdingen darra meterns tidigare medarbetare C J Moquist Det betydde att resultaten sjönk i takt med som ägare. Året därpå blev Barometern Nya chefens flotta bjudningar och resor… Hans Barometern med Petersson som utgivare. bröllop och bosättning ledde till att 1878 blev Han skrev inte många rader själv utan anliett förlustår, enligt Manne Hofrén som skrev tade olika akademiker. tidningens 125-årshistoria.

Liberale Carl Gethe Bolagsbildningen 1903 skrev det politiska prostoppade inte sammangrammet åt Petersson, blandningarna - men ingen men lämnade tidningen vågade protestera.

1866 och Nya BaromeUnder epoken Hjalmar tern tog ett steg tillbaka Petersson skedde en rejäl i moderat riktning. teknisk upprustning med När C J Moquist både sättmaskiner och en avled 1869 blev Gethe ny rotationspress1908. också utgivare av Kalmar Det underlättade steget och stannade kvar där till sexdagarstidning 1912 till 1893. samtidigt som man fick ett Anders Peterssons mer lätthanterligt format.

23-årige son Gustaf Dessutom skedde ett Hjalmar tog över trycktypografiskt lyft och man eriet och tidningen när publicerade illustrationer fadern dog 1875 och på nyhetssidor. ändrade namnet till Satsning på sport Kalmartidningen BaroHjalmar Petersson med en barometer Lektorn Oscar Svahn, som metern. Han blev kvar i händerna ledde folkopinionen mot lämnade tidningen Kalmar till 1919 och är ett av de stiftets indragning. Teckning av Anders 1882, blev ledarskribent till riktigt stora namnen i Forsberg i tidningen Puck 1903.

1908. Barometern hade då tidningens historia. En blivit en tydlig högertidning.”En kämpe i höglad, vänlig patriark som var ungdomarnas gerns led.” Kalmar hade vid förra sekelskiftet specielle vän. Han införde en ungdomstvå moderata tidningar med ungefär samma spalt 1916 och redan 1883 kunde läsarna få politiska intressen – precis som exempelvis tidningen Svensk ungdom till ett reducerat Norrköping, Uppsala, Gävle och Umeå. belopp.

Redaktionssekreteraren Gotthard Björck Redaktionen var ung. Flera hade varit Hjaltog även över det politiska 1911. Han gjorde mar Peterssons skolkamrater och undervisats ändå uppmärksammade reportage. Hans tidav svensklektorn Oscar Svahn. Barometern iga satsning på sportnyheter slarvades dock hade precis som andra tidningar i Småland bort när han slutade. Han tog ett stort ansvar en egen kåsör, Sabel-Kalle eller Otto Sporsén för tidningen när Hjalmar Petersson var sjuk som skrev under rubriken Kallprat. Han blev under sina sista år. Björck blev från 1918 chefsenare redaktör för Växjö-Bladet. redaktör i Örebro och Mariestad under 45 år.

Räkenskaper visar att tidningens affärer hejdlöst blandades samman med hushållets.

237

SMÅLAND

Nät med bykorrar Efter Hjalmar Peterssons bortThalén näpsades av styrelsen gång 1919 gjorde sonen Gustaf sedan han hade varit kritisk till Petersson ett klipp när han en sockerbetsodling på Öland… satsade på rutinerade Gösta Thalén som chefredaktör och Lilli den sista nöjde sig själv med utgivarGustaf Petersson avled plötsligt rollen. Thalén hade under 20 1934 och fyra år senare penår varit chefredaktör för flera sionerades Gösta Thalén. Han tidningar och medarbetat i ett ersattes av rutinerade andrerepar andra. daktören Hilding Wibling som För Barometern var det en hade haft ledande poster på flera pressad tid med ökad konkurtidningar. Peterssons kusin Lilli rens sedan liberala Kalmar och Sahlberg blev ny VD, den sista liberala Kalmar Läns Tidning i den Peterssonska släkten på Tage Forsberg är en av Barogått samman 1918. Thalén ledande post. Hon var då 64 år meterns profiler genom året fortsatte tidningens konseroch hade arbetat vid tidningen som både VD och chefredakvativ-moderata linje i sina i 21 år, mest som kamrer, men tör mellan 1955 och 1972. ledare och attackerna riktades blev kvar i ytterligare tolv år. ständigt mot socialdemokratin. Han visade Det hade blivit oroligt kring Barometerns också förståelse för nazismen och inför valet framtid som ett lokalt företag med oförändrad 1936 tillät han publiceringen av en annons politisk tendens efter Gustaf Peterssons död. med stort hakkors på förstasidan som då var Förhandlingar med familjen Sahlberg såg ut annonssida. att ge positivt resultat för en grupp intresseMen det viktigaste Gösta Thalén gjorde rade kalmarbor när annonschefen Tage Lundhandlade inte om politik utan om ortskorgren lyckades överta en stor aktiepost från respondenter. Han lade ner ett omfattande Gustaf Peterssons änka som var dominerande arbete på att värva duktiga ortsmeddelare ägare. Han agerade för mäktiga Johnson-koni hela spridningsområdet. Det ökade förcernen och blev belönad med VD-posten… Året därpå inledde en lokal tidningsstiftelstås också det lokala materialet väsentligt. se förhandlingar med koncernen som visade Barometern kom närmare läsarna. I slutet av förståelse för att Barometerns borde ha lokal 1920-talet hade tidningen 44 procent lokalt förankring. Stiftelsen fick också på generösa material mot 10-20 procent för andra tidningvillkor överta aktiemajoriteten. I stadgarna ar i samma storlek. står att Barometern ska vara ett organ för Med tanke på den mycket tuffa konkurkristna värderingar, sund konservativ samrenssituationen var det mycket viktigt. Lite hällsuppfattning och bevarande av näringsfrihjälp på vägen fick Barometern också 1925 het. Det är i detalj beskrivet vilka medlemav Kalmar-Kalmar Läns Tidning som bytte mar stiftelsen ska ha. Minst 50 och högst 100, politisk tendens från frisinnad till bondeförinte flera från städer än från landsbygd och bundet. Sådana skiften är ofta problematiska, det anges noga vilka yrkeskategorier som ska men Barometerns styrelse var ändå rädd finnas. för att förlora bönder bland läsarna. Det var Hilding Wibling hade ”pryat” som andreförmodligen därför chefredaktören Gösta 238

SMÅLAND

lyfte Barometern redaktör i fyra år och kände väl till spridningsområdet när han blev chefredaktör 1938. Han hade arbetat på olika högertidningar i ledande befattningar under många år – och faktiskt också parallellt varit ombudsman för högern i Örebro!

Wibling var mycket produktiv. Under kriget höll han en balanserad linje, men följde inte alltid uppmaningen till pres�Barometerns fastighet 1845 låg i samma hörna som i början av 2000-talet. sen att iaktta försiktighet – eller tystnad. Som efter en tysk minkatastrof utanför Ölands sydöstra Motala Posten till arbetarrörelsen. Det fanns kust. Wibling menade i en ledare några dade som befarade att han försökte handskas gar senare att det inte gick att hålla tyst om med Barometern på samma sätt. Han flyttade något som hela till Stockholm men hade kvar 20 procent stan och bygden av aktierna och var näst störste ägare av kände till.

Barometern!

Wibling opponerade sig Även typograf starkt mot inTage Forsberg kom in som VD efter Tage skränkningar mot Lundgren. Han hade en gedigen tidtryckfriheten och ningsbakgrund och var en av få redaktörer hade ett ont öga som kunde typografyrket. Men så var han till informationsockså född i ett boktryckarhem i Umeå. styrelsen som 1955 efterträdde han Hilding Wibling skulle kontrollera och fick total makt över Barometern. pressen.

Forsberg var mångsidig och skrev nästan dagligen ledare. Hans stora förändring av Tage Lundtidningen var att annonser försvann från gren betraktades förstasidan 1963, men han ledde också tydligen som en teknisk förnyelse. En offsetpress för politiskt opålitlig 4,5 miljoner installerades 1972 veckorna när han av allt att innan Forsberg pensionerades. döma sparkades Han efterträddes av Olle Westin som 1951. Det spelade Dagen före valet 1936 släppte Gösta chefredaktör och av Hilding Björkman troligen in att han Thalén igenom den här annonsen som VD. sålt sin tidning med hakkorset på förstasidan.

239

SMÅLAND

Björkmans stora Problemen hade hopat sig för Blekinge Läns Tidning (BLT) 1975. Konkurrenten Sydöstran hade en stor upplageframgång när den gick över till offset 1973.

Men när BLT gjorde samma sak 1974 gick det snett och tidningarna blev försenade under flera månader. Prenumeranterna ledsnade och sju procent av upplagan gick snabbt upp i rök liksom 23 procent av Växjöbladets. BLT hade också köpt förlusttidningen Växjöbladet 1967. 1975 ökade Hilding Björkman var en Sydöstran med 2 000 ex och BLT lite udda men mycket minskade lika mycket. Ekonomin framgångsrik direktör på var ett stort bekymmer.

Ville bli journalist Barometern.

När läget blev akut vände sig Hilding Björkman var en majoritetsägaren Henry Toft till Hilding försynt, lyssnande person som inte ville vara Björkman som erbjöds 16 380 av bolagets till besvär. Men han var samtidigt en ovanlig 18 000 aktier. Priset var 1 350 000 kronor, arbetsmyra och en förhandlare som oftast fick men förlusten 1975 beräknades till 800 000 som han ville. kronor.

Han tänkte först bli journalist. Men sedan Till sist sa Barometerns styrelse ja när han skickats till Östergötlands Dagblads centrala pressinstanser lovade 600 000 kronor (ÖD) lokalredaktion i Finspång och bara i aktieägartillskott och Pressens lånefond skrivit en notis om en världssensation om ställde upp med ett saneringslån på 800 000 en sugga som fött 20 kultingar så fick det bli kronor. Vidare skulle man få ett banklån på tidningsekonomi. Och det är bara att gratu500 000 kronor och Barometern ställde upp lera de tidningar som fick del av hans tjänster med en miljon i koncernbidrag. Dessutom under 64 (!) år i branschen. skulle Växjöbladet avvecklas. Det övertogs av Han drog sig inte för någonting. När pannCenterpartiet. På det här sättet undveks en skötaren på ÖD i Norrköping inte gick att konkurs. lita på så började kamrer Björkman sköta panEtt tag diskuterades att BLT skulle ändra nan också. Och när klistringen inte fungerade politisk tendens till moderat, men frågan ebpå Barometern efter offsetövergången 1972 bade ut i sanden. så blandade Hilding Björkman själv ihop två sorters lim – och sedan satt tidningssidorna ihop! Han satt ofta kvar när nattredaktionen Göthes ville sälja i Kalmar gick hem och han kunde dyka upp Parallellt med BLT-affären förde Hilding på sen kvällstid för att tyst tassa runt och Björkman diskussioner med Smålandspostens mäta väggar på redaktionen sedan han börjat största ägargrupp som hade drygt 400 av 464 fundera på ombyggnationer… aktier. Det handlade om personer inom familHilding Björkman chockade tidningsmarknaden med två stora affärer tre år efter att han hade efterträtt Tage Forsberg som Barometerns VD. Styrelsen hade visserligen uttryckt intresse för förvärv av andra tidningar, men få trodde väl att två stora granntidningar skulle köpas samtidigt.

Inte heller att de närmast skulle be om att bli köpta. Både ägarna av Blekinge Läns Tidning och Smålandsposten ville av olika skäl inget hellre.

240

SMÅLAND

affärer chockade jerna Göthe som ville sälja efter ett par år med sämre ekonomiska resultat än tidigare. VD för Smålandsposten var Carl-Gustaf Göthe, legendariske Torvald Göthes son. Smålandspostens ställning var dock stabil med drygt 80 procents hushållstäckning i Växjö och var Smålands största tidning.

Barometerns styrelse sa småningom ja till att betala 15 miljoner, men kravet var att personalorganisaBarometern intill torget i Kalmar blev under Hilding Björkman högkvarteret för tionerna ställde sig de stora borgerliga tidningarna i sydöstra Sverige. bakom försäljningen.

Personalen tvekade, begärde och fick en belopp… Chefredaktören Sven Sedvallson veckas betänketid. Samtidigt gjorde Hilding hade varit stor aktieägare och fick sitta kvar.

Björkman klart att Barometern inte fullföljde På ledarsidan tilläts han skriva lokala komaffären om personalen var negativ. Björkman mentarer som inte stämde med Barometerns. fick ett tveksamt ja som blandades med kritik mot handläggningen av affären.

Björkman fortsatte Året därpå hade Barometern möjlighet att 1981 efterträdde Carl-Gustaf Göthe i Växjö ta över veckotidningen Nybro Tidning utan Hilding Björkman som koncernchef. 1990 ersättning, men man tackade nej och Kalmar bildades moderbolaget Sydostpress med Läns Tidning blev ny ägare. Barometern hade koncernens tre tidningar som jämställda dothaft samma erbjudande 1971. terbolag. Göthe blev VD i Barometern-OT Även Ölandsbladet hade ekonomiska proAB, men efterträddes efter ett år av konkurrenttidningen Östrans Tomas Arvidsson. blem i slutet av 1970-talet, men personalen Men Hilding Björkman var inte alls ute ur var negativ till Barometern som tackade nej. bilden. Han blev VD för Högerns FörlagsEtt par månader efter att Hilding Björkstiftelse efter pensioneringen och gick in i man kommit till Kalmar som vice VD köpte styrelsen för Sydostpress 1990, nio år efter Barometern dock Oskarshamns-Tidningen pensioneringen, och satt kvar till 1994. Då 1962 till rena reapriset och gjorde den till var han 78 år och fortsatte som ekonomisk avläggare med tryckning i Kalmar. 300 000 konsult på Västernorrlands Allehanda under kronor var prislappen samtidigt som Baromeytterligare några år… tern sålde fastigheten och pressen för högre 241

SMÅLAND

Westin ”byggde” nästan Ölandsbron

”Helst en bro byggd i vanlig ordning av fastlandssidorna inte skulle mötas… staten, men hellre en avgiftsbro än ingen bro Olle Westin flyttade till Varvsholmen på alls!”

2000-talet. Han fick en fantastisk vy över Barometern och förre chefredaktören Olle stan. Och från badrumsfönstret fick han perWestin krävde redan på 1950-talet en bro till fekt utsikt över bron… Öland. Men makthavarna gav inga ryggdunkar. Minst av alla de kommunala pamparna Journalistiska vanor i Kalmar. Penningstarka krafter uppvaktade Olle Westin började arbeta på moderata och visade stark oro över tidningens linje… Örnsköldsviks-Posten under Evert Skarin Det var inte Olle Westin som byggde som chefredaktör och Bengt Lundgren som Ölandsbron, om någon tror det. Men han redaktionssekreterare. drev frågan stenhårt utifrån regionens bästa.

– Jag var ung och lade mig till med jourHan pressade också kommunikationsminister nalistiska vanor innan jag insåg att mina Gösta Skoglund (S) på vilken rätt regeringen kamrater hade kunskaper som jag saknade. hade att vägra ett Därför började jag på brobygge i annan regi treårigt latingymnasium om staten inte ville. i Uppsala.

Skoglunds intresse för – Där gick jag fakbron lär ha varit strax tiskt med i akademiska under fryspunkten. journalistklubben och 1972 stod bron ändå engagerade Tage Forsklar. Samma år som berg som föreläsare.

Olle Westin tog över som chefredaktör för ”För engagerad” Barometern. KomDärefter följde Olle munikationsministern Westin i Tage Forsbergs som tog första spadfotspår. När Forsberg taget på fastlandet var chef för Högerprestill den sex kilometer sens Nyhetsbyrå spred långa bron hette då Westin USA-reportage Svante Lundkvist (S). över landet. Han värvaPå Ölandssidan togs des senare till Baromeett annat spadtag av tern av Forsberg, men blev inte populär när han centerns riksdagsledaäven gick på (S)-möten mot Fritz Börjesson. och skrev om dem.

Det skämtades friskt Det gjorde man inte på om felmätningar som Matti Häggström var en uppskattad ledarskribent moderata Barometern på skulle leda att brobyg- med chefsjobb mellan 1984 och 2002. den tiden. När han blivit garna från Ölands- och foto: Lasse Johansson 242

SMÅLAND

Olle Westin framför Ölandsbron som han kämpade länge för att man skulle bygga. foto: BO ÖSTMAN

utkörd av arbetarekommunens ordförande Sven Persson skrev han om det också – utan att få pluspoäng!

Efter utflykter till Stockholm lockade Forsberg med jobbet som politisk redaktör i Kalmar. Han blev andreredaktör 1959. När Tage Forsberg slutade 1972 var Olle Westin den självklare chefredaktören. Han hade breda politiska kunskaper och skrev initierade ledare under 30 år.

– Jag tycker att jag var lagom engagerad i övriga redaktionens jobb, för mycket sa andra.

– Barometern tjänade pengar. Upplagan ökade och annonser strömmade till. Jag såg framgången som en följd av vår journalistik.

Trotsade ordföranden

1984 gnisslade det ändå. Westin hade tidigt smält in på redaktionen, men det var kanske inte bara ett plus när han blev chef. Han hade svårt att hålla ihop redaktionen. I skuggan av konkurrenten Östra Smålands framgångar ansågs Barometern gå på tomgång journalistiskt. En del tyckte att Olle Westin var för lite chef. Droppen för honom var förslaget att VD:n Carl-Gustaf Göthe skulle bli ansvarig utgivare i stället.

– Det blev en omöjlig situation. Då utnyttjade jag en klausul i kontraktet och avgick.

Olle Westin hade också gått lite egna vä-

gar. När ordföranden i Barometerns stiftelse Liss-Eric Björkman vägrade lämna ut namnen på de nära hundra styrelseledamöterna till en annan tidning så publicerade Olle Westin dem. Han trotsade alltså sin egen ordförande.

De lär inte ha talat med varandra på flera månader efter det.

Häggström efter Westin

Matti Häggström kom till Barometern som ledarskribent 1972. Han hade bred bakgrund som politisk journalist och blev en uppskattad kommentator långt utanför tidningens spridningsområde. Matti Häggström hade varit ledarskribent på Sydsvenskan och Kvällsposten, informatör hos Saco och informationschef hos Moderaterna.

Han ersatte Westin som ansvarig utgivare 1984. Ett drygt år senare blev han chefredaktör fram till 1991 och därefter politisk chefredaktör innan han pensionerades 2002.

Per Dahl efterträdde honom och 66-årige Ulf Wickbom tog över 2010. Martin Tunström fick det politiska ansvaret 2012.

Efter Anders Wendelbergs fem år blev Lennart Holmerin Barometerns chefredaktör och ansvarig utgivare fram till 2000 då Gunilla Sax tog vid. Anders Enström efterträdde henne 2013.

243

SMÅLAND

– Smånyheter ger – Kalmar är en lagom stor stad för att Barometern ska kunna täcka upp det relevanta.

Tidningen kommer nära läsarna och får en hög angelägenhetsgrad.

Det säger Gunilla Sax, chefredaktör från 2000 och tidningschef från 2003 fram till 2013 då hon blev områdeschef för Sveriges Radio i Göteborg.

– Vi har en mer stabil relation till läsarna än storstadstidningar, understryker också efterträdaren Anders Enström.

– I snitt har vi 14 riktigt lokala sidor med ortsvinjetter och bevakar tio kommuner utanför Kalmar och Oskarshamn. Det gör att vi kommer ner på de riktigt små nyheterna som ger människor anledning att köpa tidningen.

Barometern med Oskarshamns-Tidningen har förlorat upplaga under de senaste åren, men tappen har varit mindre än bland lika stora kolleger. Den breda satsningen på lokalt material kan förstås vara en förklaring.

– Vi har tio lokalredaktioner och satsar ännu mera på att bevaka mindre orter, poängterar Anders Enström.

– Jag är övertygad om att det lokala materialet har en otroligt stor betydelse, understryker också Gunilla Sax. – Redaktionen har nog också med åren blivit mer medveten om det stora värdet av det lokala. Det handlar om tidningarnas överlevnad. Barometerns grundmaterial klickar man inte fram på nätet. Det är viktigt att leverera bra lokala artiklar varje dag och presentera fakta i anslutning till nyheterna. Jag upplever också att Barometerns journalistik blivit proffsigare.

Bred bakgrund

Anders Enström, chefredaktör på Barometern från hösten 2013, trycker hårt på det lokala materialets betydelse. foto: Barometern 244

Anders Enström kom till Barometern som redaktionschef 2010. Han har bred tidningsbakgrund från Nya Wermlands-Tidningen i tre omgångar, Karlskoga Tidning, Sydsvenskan, Bohusläningen och GöteborgsPosten. Dessutom har han jobbat med kundtidningar och konsultat under ett par år. Men han har jobbat mer med form och layout än som skribent även om han särskilt under första åren brann mest för skrivandet.

Gunilla Sax hade däremot mest radiobakgrund som kanalchef, nyhetschef

SMÅLAND

stabilare relation

Gunilla Sax var tidningschef på Barometern från år 2000 till 2013. Här med en modell av Gota Medias nya mediehus intill vattentornet mitt i Kalmar. foto: BO ÖSTMAN

och programledare när hon headhuntades till Barometern. Hon hade jobbat med både ekonomi och journalistik och passade därför som publisher med ansvar för både siffror och bokstäver.

Förpackning viktig

Gunilla Sax och Anders Enström är helt eniga om det lokala materialets stora betydelse.

– Men det är förstås också mycket viktigt hur det presenteras, understryker Enström.

– Fin journalistik är bortkastad om den inte förpackas på ett bra sätt!

På Barometern är man fortfarande mycket pappersfokuserade.

– Samtidigt klarar vi av att tänka nytt och ta till oss förändringar hos läsarna. Framtidens läsare har också ett helt annat beteende än dagens när de konsumerar nyheter.

– Jag tror på papperstidningen, men det är viktigt att komplettera den och vara lyhörda för att utveckla journalistiken i alla kanaler för att tillmötesgå de krav som ökar.

Barometern finns sedan länge i flera socialdemokratiska hushåll i Kalmar än konkurrenten Östra Småland (S).

– Alla läser inte ledarsidan, men den är viktig för att tratta ner vad som sker i samhället och skapa debatt kring det, menar Gunilla Sax. 245

SMÅLAND

– I vårt län ska vi – Maktpolitiken i länet är omfattande, men vi ska inte fastna i att beskriva politik som ett spel mellan makthavare.

– Jag kom från Konsensus-Växjö till Konflikt-Kalmar med en helt annan och mycket stark historisk tradition av motsättningar.

Martin Tunström flyttade från Smålandsposten i Växjö till Barometern i Kalmar som politisk chefredaktör hösten 2012. Han efterträdde Ulf Wickbom som i sin tur hade tagit vid efter Per Dahl. Matti Häggström var under många år i slutet av 1900-talet mycket uppskattad som ansvarig för ledaravdelningen. Samtidigt var han också chefredaktör under en femårsperiod.

Martin Tunström har nu också som politisk chefredaktör i Kalmar fått en mer central roll bland de moderata och liberala tyckarna i Gota Media, lite av navet för ledarskribenterna. Han ska hålla i gemensamma utbildningar ett par gånger om året och vara den som koncernledningen lutar sig mot vid rekryteringar och annat som rör den politiska

Vid storstrejken 1909 stoppades utgivningen av Barometern, men tidningen kom ändå ut med små strejkblad… Då 17-årige Pierre Backman berättade i ”Farbror Hjalmars garderob” 1960 om bakgrunden: ”Så kom eftersommaren 1909 och den famösa storstrejken. Även pressen drabbades. Det skulle bara finnas en röst i samhället, ”Svaret”, de strejkande massornas tidning.

Då tyckte jag att mina besök i Farbror Hjalmars bokgarderob krävde en väntjänst. Jag hade ett par år tidigare fått en liten enkel handpress i present och Farbror Hjalmar hade försett mig med en myckenhet stil från sitt tryckeri. Det blev blodad tand och den alltid snälle bokhandlaren Nils Dillberg lät mig hålla till i sitt accidenstryckeri där hans sättare lärde upp mig ordentligt att stå vid

delen. Dessutom sitter han som koncernens representant i Svenska Nyhetsbyråns och Medialens styrelser.

”Som i Norrland”

– Det är lätt att skriva lokalt här med tanke på det politiska klimatet, tycker Martin Tunström.

– Allianssamarbetet är i det närmaste obefintligt i länet. Makten ligger hos starka socialdemokrater som i Kalmar och Oskarshamn, medan socialdemokrater och moderater tillsammans styr Nybro och Västervik och centern dominerar på Öland.

– Samtidigt ska man komma ihåg att Kalmar län är något av ett Norrlandslän i söder.

Ett krislän med högsta medelåldern, lägsta inkomsterna, lägsta utbildningarna…

– Och det pågår en ständig kamp mellan bevarare och utvecklare.

– Sedan ska man inte heller glömma bort att Kalmar är en universitetsstad! Här finns det gott om kontraster med andra ord.

kasten och bruka sätthaken. Jag var sålunda sommaren 1909 ganska försigkommen som handsättare.

När jag därför stegade in till Farbror Hjalmar och förklarade mig vilja sätta och trycka Barometern blev han nog en smula förvånad men gick strax med på mitt förslag.

Under några veckor plockade jag samman de viktigaste nyheterna till ett blad som trycktes på Dillbergs accidenstryckeri. Det var först bara ett litet blad, lagom stort för Barometerns telegramlådor, men snart fick jag hjälp av ett par grabbar till och en av Barometerns faktorer. Därmed flyttade vi över till tidningens tryckeri och lyckades göra en fyrsidig tidning med ledare, telegram, lokala nyheter och aktuella lokalannonser. Triumfen var fullständig – men just då tog storstrejken slut.”

Farbror Hjalmar var chefredaktören Hjalmar Petersson…

Pojkar blev räddare...

246

SMÅLAND

vara angelägna Martin Tunström vikarierade under fem somrar som nyhetsreporter på Arvika Nyheter hos Jan Nordenberg och fick lära sig att skriva om det allra mesta.

Dessutom var han under en sommar vikarie som ledarskribent på Nordvästra Skånes Tidningar i Ängelholm. Som ordförande i Svenska Högerpressens Förening under sex år ledde och planerade han också konferenser och resor för i första hand landets moderata ledarskribenter.

– Jag har världens bästa jobb, men det är viktigt att vi har en ledarsida som håller ihop och upplevs som Martin Tunström vet att många vill ha en konfrontativ ledarsida, men tycker att trovärdig. Barometerns Barometern ska akta sig för att fastna i alltför små frågor… ska i första hand kännas foto: BO ÖSTMAN angelägen just här i Kalmar län.

I Kalmar län har det under årens lopp varit – När vi skriver så är det också viktigt att laddade politiska konflikter. Men Martin komma ihåg hur länet ser ut. Det är exemTunström tycker att Barometern ska akta sig pelvis inte särskilt angeläget att driva kravet för att fastna i alltför små frågor utan tycker på att värnskatten ska slopas i ett län där inte det är viktigare att hitta de stora, viktiga och särskilt många behöver betala den… Knappt mer övergripande. vet vad det är för något.

– Men det är ingen tvekan om att det finns – Däremot ska vi ha ledare om jordbruksförväntningar på en konfrontativ ledarsida! politik och skogsfrågor som har avgörande – Det märks också i hög grad på det polibetydelse för många människor som bor och tiska samtalet att Östra Småland finns i länet arbetar här. Östersjöfrågan är förstås också och här i Kalmar. En tydligt markerad socialviktig. demokratisk pressröst med stark tradition.

– Samtidigt ska man veta att det är svårt – Journalistiskt ser man nog här på poliatt få stöd för en aktiv skogs- och jordbrukstiken mer i konflikttermer som jag inte är politik hos folk i storstäder som knappt varit riktigt van vid… ute i en skog eller på ett jordbruk..!

247

SMÅLAND

– Tjänar pengar för – Det är viktigt att få pengar över till att publicera. Uppdraget är ju att ge läsarna god journalistik.

– Vi ger inte ut tidningar för att tjäna pengar utan vi tjänar pengar för att ge ut tidningar!

Bennie Ohlsson har varit Gota Medias koncernchef och blev styrelseordförande när Boine Gepertz efterträdde honom 2013.

Han pratar varmt om den lokala journalistiken, men så har han själv också gått den långa vägen. Från radskrivare hemma i Ronneby till att leda en av Sveriges största mediekoncerner. Precis som vice ordföranden Jan Öjmertz i Borås har han en lång journalistisk karriär bakom sig, men har också jobbat på tidningar där man ofta fått spara.

– Numera känner jag att jag har nytta av att ha börjat i mindre organisationer. Det har senare också inneburit att medarbetare har fått lära sig att göra mer än de kanske ska eller tänkt sig. ”Tillikauppgifter”, som han kallar dem.

En krona bilden

Bennie Ohlsson är född i Ronneby och bor där igen efter att ha flackat runt en del.

– Mitt första jobb var som 16-åring på Ronneby-Posten som var en avläggare till moderata Karlshamns Allehanda. Jag fick några ören per rad och en krona per bild.

– Under gymnasietiden frilansade jag för Blekinge Läns Tidning och fick även semestervikariat där. Efter värnplikten blev jag kontorsbud på BLT en kort tid…

– 1971 blev jag sportchef på Växjöbladet.

Med aspirantlön och utan underställda…

Men det var spännande eftersom Öster fanns i allsvenskan i fotboll och Tingsryd i ishockey.

Bennie Ohlsson flyttade efter två år till Blekinge som lokalredaktör i Ronneby och omväxlande reporter och biträdande nattredaktör på BLT till 1974.

248

När Stig Sjöberg, senare kallad ”Karlskronas Bonnier”, lämnade Blekinge-Posten tog Bennie Ohlsson över och blev kvar i tio år på centerns endagstidning.

– Jag engagerade mig politiskt. Var distriktsordförande i CUF och satt i skolstyrelsen. Ett tag även i kommunstyrelsen och fick också vara oppositionsledare en kort tid…

– 1984 blev jag chefredaktör på moderata Skaraborgs Läns Allehanda i Skövde. Det blev en rejäl omställning. Plötsligt fanns jag på en redaktion med 40 anställda och två tidigare chefredaktörer… En av dem, rutinerade Sven Ritseby, var också från Ronneby och det var en fördel.

Efter tre år på Anderkoncernens SLA erbjöds Bennie Ohlsson VD-tjänsten på konkurrenten Skövde Nyheter som tillhörde Herenco.

– Jag ville lära mig mera om tidningsmakeriet. Det var det som lockade, säger han.

När Björn-Fredrik Tollin slutade som VD på centerns Norra Skåne i Hässleholm efterträddes han av Bennie Ohlsson efter ett par korta mellanspel.

– Det var något nytt. En bygdedriven tidning med stark förankring i området och med en stor styrelse. Vi hade till och med en resebyrå.

Efter ett par år hörde NWT:s Lars Ander av sig. Bennie Ohlsson hade ju jobbat i koncernen under åren i Skövde. Nordvästra Skånes Tidningar hade levt något av ett eget liv en tid och nu ville ägarna ta ett bättre grepp om tidningen.

– Jag blev VD 1992 och fick Lars Ander som styrelseordförande. I slutet av 1992 blev jag även chefredaktör. Och kanske Sveriges förste publisher i modern tid som inte tillhörde en ägarfamilj.

– Facken förordade faktiskt lösningen!

Ganska snart började också kontakterna mellan NST och Helsingborgs Dagblad

SMÅLAND

att ge ut tidningar – Vi ger inte ut tidningar för att tjäna pengar utan vi tjänar pengar för att ge ut tidningar, säger Bennie Ohlsson, styrelseordförande i Gota Media, i ett vårkyligt Ronneby Brunn. foto: BO ÖSTMAN

utvecklas.

– När båda tidningarna lämnade FLT och bildade nya annonsbolaget Nya Skåne kändes det som förlovningen. Vi hade ett bolag ihop, ägarna fann varandra och det var värt att diskutera en fusion.

– Och det fungerade. Jag var med och formulerade det publicistiska dokumentet och har också suttit i styrelsen sedan fusionen 2000.

Sydostpress lockade

Men Bennie Ohlsson lämnade båten och sökte nya utmaningar. Han var på väg bort från branschen och in som VD i Soft Center, ett datacluster med mera i Ronneby. Men innan han tillträdde kom erbjudandet om att bli koncernchef i Sydostpress med tidningarna Barometern, Smålandsposten och Blekinge Läns Tidning som dotterbolag sedan 1990.

2001 gick tidningarna in i samma bolag som resultatenheter, Sydostpress AB. – Jan Öjmertz på Borås Tidning och jag

började diskutera att gå vidare med det samarbete som inletts 1997 utan att det riktigt burit frukt. 2003 bildades Gota Media med Sydostpresstidningarna plus Borås Tidning och Ulricehamns Tidning.

– Sedan har vi gått vidare steg för steg.

Vi köpte de socialdemokratiska tidningarna Östran i Kalmar och Sydöstran i Karlskrona för att vi var rädda att de skulle läggas ner och ge oss ökade utgifter. Det var också viktigt att ha dem kvar av kvalitetsskäl.

– 2011 köpte Gota Media också Ystads Allehanda, Trelleborgs Allehanda och Kristianstadsbladet av Skånemedia samt Ölandsbladet, Kalmar Läns Tidning, Nybro Tidning och Växjöbladet Kronobergaren.

– Det bidrar till att försöka säkra mångfalden i regionen.

Affärerna gjordes mitt under en lågkonjunktur och ledde även till en del besparingar.

– Men för den lokalt förankrade journalistiken har det varit viktigt, understryker Bennie Ohlsson.

249

SMÅLAND

Oskarshamn-affär som utgivare. Tidningen fick komSamgåendet mellan Barometern munalt presstöd på 300 riksdaler och Oskarshamns-Tidningen 1963 riksmynt per år..! På julaftonen skapade starka interna slitningar.

1861 var sagan slut.

Sista natten satte tryckarna i 1862 kom första numret av Oskarshamn in en dödsannons: Oscarshamns-Posten. Notarien ”Härmed tillkännagives att Charles Otto Simmingsköld var Oskarshamns-Tidningen har avliutgivare, men ekonomin var riktigt dit i natt, sörjd och saknad av oss dålig trots fortsatt kommunalt alla… Jordfästningen äger rum i presstöd på 300 riksdaler. Till sist Kalmar.”

Sven Sedvallson sålde försökte man få staden att ta över Oskarshamns-vinklingen till Barometern. företaget, men det blev nej. försvann och nyhetsvärderingen Det var då Barometerns faktor ändrades i Kalmar, ansåg journaCarl Otto Ferdinand Sewerin köpte företaget listerna på OT. ”Kalmar-tidning”, fnös de.

1866 och ökade utgivningen till två dagar i När två av dem testade krogar i Oskarsveckan 1870. Familjen Sewerin ledde företahamn stoppade ansvarige utgivaren Tage get till 1920 då arbetarrörelsen tog över tidForsberg i Kalmar artikeln som godkänts av ningen, som dock återgick till tidigare ägarna chefredaktören Sven Sedvallson i OskarsSewerin efter tre år. Men dessa hade redan hamn… startat frisinnade Oskarshamns Nyheter.

Vid länsutställningen H 70 i Kalmar ansåg Nu slogs tidningarna ihop till Oskarshamns man i Oskarshamn att artiklarna vinklades ur Nyheter – Oskarshamns-Posten.

Kalmars perspektiv. Därför skickade OT ett eget reportageteam till Kalmar för att skriva Konkurrent med Oskarshamns-ögon.

1880 fick Presstöd redan 1860 OskarshamnsAnnars satte Barometerns tidigare faktor Posten en svår Carl Otto Ferdinand Sewerin och hans fyra konkurrent. Bok(!) söner Axel, Knut, Georg och Ernst sin tryckaren Mauprägel på tidningsutgivningen i Oskarshamn ritz Linder, med kring förra sekelskiftet. Tre av dem blev förflutet i Kalmar senare chefredaktörer och starkt konservative och på DN, gav Ernst Sewerin ledde Borås Tidning under tre ut Oskarshamnsdecennier.

Tidningen. 1887 Familjen Sewerin var ändå inte först ut. slog Linder ihop När Oskarshamn fått stadsrättigheter och påsarna, om utbytt namn från Döderhultsvik startades den trycket tillåts, med första tidningen 1856 av C G Bolin. Den en barndomsvän lades ner efter tre månader, men följdes snart som tillverkade av Oscarshamns Tidning med C W Reinius påsar och kuvert. som utgivare. Efter tre år fortsatte den som Satsningen blev en Oskarshamnstryckarnas Hermoder med bokhandlaren J G A Levin fullträff. Vid sekeldödsannons 1963.

250

SMÅLAND

svår att acceptera skiftet var bolaget störst i stan med 250 anställda.

1912 inträffade katastrofen.

Samma dag som invigningsceremonin vid OS i Stockholm utbröt en storbrand som ödelade det mesta av företaget. Tidningen hade en upplaga på nästan 10 000 exemplar och under två månader måste den tryckas i Eksjö. Året därpå sålde Mauritz Linder aktierna i tryckeribolaget. Men man gjorde undantag för allt som behövdes för fortsatt tryckning av OskarshamnsTidningen och bildade ett nytt bolag för OT med familjen Inte konstigt att bussen utanför Oskarshamns-Tidningens redaktion Linder som huvudägare. är tom. Där fanns i början av förra seklet enligt skylten nämligen även 1934 fick OT nya ägare med skriv- och läsrum, väntrum och paketinlämning… Lite annat än alla överläkare Göran Holm som ordlåsta redaktioner i dag! förande – och ansvarig utgivare!

När han läst sin GöteborgstidHögerpartiets ledare Fritiof Domö sedan styning ringde han redaktionen varje morgon relsen försäkrat att aktiemajoriteten hamnade och gav ”tips” om vad man skulle skriva. hos ”pålitliga högerkrafter”. Sedvallson blev Styrelsen bestämde också när namn på rattockså VD 1954 och fortsatte köpa mindre fyllerister skulle publiceras. aktieposter.

Nu gjordes en rad tekniska investeringar, I början av 1960-talet hade låt-gå-politiken men redaktören Arvid Bjerking sparkades tagit musten ur tidningen. Mycket var efter1941 med en märklig motivering. Ett uppsatt och alltför stora investeringar krävdes lagetapp sju år tidigare var orsaken trots att för att OT skulle klara dem på egen hand. det med råge återhämtats. 1944 gick OT Barometern köpte Oskarshamns-Tidningen över till morgonutgivning sex dagar i veckan 1963 till rena reapriset och gjorde den till en och konkurrenten Oskarshamns Nyheter-Osavläggare. Sedvallson satt kvar som chefrekarshamns-Posten, som arbetarrörelsen köpt daktör och skrev lokala ledare, men Barome1934, tvingades följa efter. terns Tage Forsberg blev ansvarig utgivare.

1946 trädde Sven Sedvallson in på sceOT skulle ha kvar karaktären av ortstidnen och skulle bli Oskarshamns-Tidningens ning inom sitt spridningsområde. Under de redaktör under 21 år. Hans familj köpte på sig första 15 åren efter samgåendet ökade också aktier av familjen Holm och andra med minOskarshamns-Tidningens upplaga med nästan dre poster. När köpet skulle slutföras fanns 3 000 exemplar och hushållstäckningen steg det en oro för att Högerpartiet skulle förlora kraftigt till slutet av 1970-talet. Efter 1990 sin tidning. Men överlåtelsen godkändes av särredovisas inte upplagorna.

251

SMÅLAND

Västerviks slarvfel

Nu hade de inte fulla uppsättTala om en mardrömsstart! ningar stilar. Frakturens versala I Västervik kom första tidW fanns bara i en uppsättning. ningen ut redan 1834 – men Därför satte de ihop ett U och med namnet felstavat! ett T för titeln Westerwiks Westerwiks Wecoblad stod Wecoblad eftersom snirkliga U det i logotypen. Ett ”k” fathade stora likheter med W. tades i ”Weckoblad”… Ingen Dessutom hade man så ont svensk eller annan tidning om små ”ö” att man använde lär ha kommit ut med ett fel i ett ”d” i ”lördag” i den första själva tidningsnamnet i första datumraden eftersom dessa numret! bokstäver liknar varandra i den De båda unga typograferna Paul Lundin blev veckobladets stilsort som användes…

Carl Petter Björklund och förste verklige redaktör 1889.

Men det hade varit problem Carl Olof Ekblad från Nykötidigare också. När Carl Olof ping trodde förstås inte då att Ekblad och Carl Petter Björklund var på väg deras tidning skulle närma sig 200 år ett par in mot Västervik med sitt tryckeri i en större sekel senare. Snarare måste de haft lust att ta skärgårdsjakt mojnade vinden. Men de hade första bästa båt hem igen trots att Björklund inte lust att stanna på jakten utan skaffade avråtts från att starta en tidning i Nyköping. en båt och två rodddare som tog dem till Nåja, redan till andra numret nästa lördag hamnen. Dagen därpå började det blåsa igen hade de samlat sig och ett ”k” var på plats. och jakten kunde ta sig in med tryckeriutrustningen.

Den hade Ekblad köpt i Vadstena för ett arv som med tanke på bristen på bokstäver i vissa stilar kanske inte var tillräckligt stort. Utrustningen hade förts med oxskjuts till Mem vid Söderköping och därifrån vattenvägen till Västervik, men de hade förstås tvingats lämna den ombord när de anlitade roddarna.

Sedan dröjde det mer än två månader innan de kunde ge ut tidningen eftersom det blev trassel med utgivningsbeviset som hade hamnat i den byråkratiska kvarnen… Under tiden tryckte de bland annat den Westerwiks Weckoblads första nummer med felstavad logotype.

252

SMÅLAND

unikt i världen

första boken i Västertjänsteman och blev vik på det tryckeri kvar som redaktör som skulle bära till 1917 då han Ekblads namn fyllde 67 år, men i 170 år och bli fortsatte att vida känt i landet skriva i tidningför kvalitetsen till 1923. tryck. Men redan Tidningen till starten av Weslevde upp till namnet ”weckoterviks Weckoblad blad” fram till 1871 hade de ändå raggat och hade en uppihop 200 prenumeranCarl Olof Ekblad grundade Västerviks-Tidningen laga på 500 exemplar. ter som tecknat sig på och firman tillsammans med Carl Petter Björklund.

Därefter kom den en lista redan under ut två dagar i veckan vintern med löfte om och tre gånger från 1886. Kammen växte och tidningar redan den 1 juli!

1889 marknadsförde man sig som ”Tidning Första numret gavs nu ut den 19 juli 1834 för Kalmar Län”. Något fel på ambitionen enligt den ordning som beslutats 1804 men var det alltså inte. Men tidningen sålde bra upphävts genom tryckfrihetsförordningen också enligt den tidens förhållanden. 1894 1810. Tidningarnas upplägg såg ut på samma var upplagan 2 200 exemplar och kunde då sätt. Först hade de nyheter från Stockholm, sedan från den aktuella staden, därefter inribetraktas som ”en ganska stor tidning”. Tio kes- och slutligen utrikesnyheter. år senare sålde man 3 200 exemplar och 1918 var man uppe i 7 200 exemplar.

14 timmar varje dag Carl Olof Ekblad var utgivare till 1871 då han drabbades av ett tryckfrihetsåtal men Flera tidningar frikändes helt. Han var en gudfruktig och Men det saknades inte konkurrenter hemdjupt religiös person som tog mycket illa vid mavid. Norra Calmar Läns Tidning startades sig av åtalet. Carl Petter Björklund fick ta 1855 och var tvådagarstidning redan året över som utgivare och fortsatte som redaktör därpå, alltså 15 år före Westerwiks Weckotill 1888, men Ekblad arbetade ändå dagligen blad. Men 1860 lades den ner. i sätteriet trots att han hade antytt annat när 1878 grundades Westerviks-Posten som han avgått som utgivare. Från sex på morgokom ut två dagar i veckan. Den var moderat nen till åtta på kvällen sex dagar i veckan var liberal i början av 1900-talet och frisinnad hans normala arbetstid. Han avled 1879 efter från 1908. Storhetstiden var i början av en tids sjukdom.

1900-talet, men upplagan sjönk drastiskt och Bokhandlaren Oscar Hultgren, som blev var bara 300 exemplar (inklusive tre avlägutgivare 1888, var också under ett år redakgare!) under de sista fem åren före nedläggtör men 1889 blev Paul Lundin, som hade ningen 1952. Märkligt nog agerade många arbetat på tidningen sedan 1882, den förste i Västervik starkt för att tidningen skulle få verklige redaktören som enbart ägnade sig åt stöd för fortsatt utgivning. Det blev förstås tidningen. Han hade tidigare varit järnvägsblankt nej från dem som uppvaktades.

253

SMÅLAND

Bertil segast av långsittarna…

Vid midsommaren 1919 gick Westerviks Weckoblad i graven och ersattes av Västerviks-Tidningen. Det var samma tidning som tidigare, men med det mer passande namnet på en avisa som kom ut sex dagar i veckan.

Redan 1920 backade man dock av ekonomiska skäl och slopade utgivningen tisdagar och torsdagar ända till 1938.

Västerviks-Tidningen blev sedan under hela 1900-talet tidningen som chefredaktörerna inte lämnade i första taget. På 81 år hade man bara tre redaktörer! Färre än under fem år en bit in på 2000-talet…

1919 inledde Bernhard Engman sina 25 år som chefredaktör. Före det arbetade han under ett par månader på veckobladet också.

Han blev en profil i Västervik och var tydlig moderat. När han tillträdde lovade han att det i den politiska striden skulle ”bli en ära att kämpa med blanka vapen, gärna skarpa hugg, men så vitt möjligt gällande sak och inte person”. Engman syntes mycket även utanför tidningen och var också starkt engagerad i Västerviks 500-årsjubileum som stad. Han var även ordförande i Skidfrämjandet vars största problem verkar ha varit snöbristen i Västervik på 30-talet som ledde till att man sökte sig till Överum på utflykter…

Vann kriget

Det stora som skedde under Bernhard Engmans chefsår var att Västerviks-Tidningen vann tidningskriget. Väster-

viks-Posten under Nils Linderoths 30-åriga ledning minskade först utgivningen från fyra till tre dagar i veckan. När VästerviksTidningen 1939 utökade sin utgivning till sex dagar i veckan så hamnade Posten en bit under tusenstrecket i upplaga. VT passerade samtidigt 10 000 exemplar och tidningskriget var vunnet även om socialdemokratiska Västerviks-Demokraten (S) startades 1944.

Den socialdemokratiska nykomlingen fick inget rejält genomslag trots att den under ett par år tog en del läsare från VästerviksTidningen.

”Resande redaktör”

Bernhard Engman efterträddes av Arne Lindström under 22 år. Han kallade sig ”kringresande redaktör i fallfärdiga högertidningar” efter att ha lett Umebladet, HärnösandsPosten och Örebro Dagblad. Men i Västervik blev det tvärstopp på resandet. Dit kom han för att leda en stark tidning och pensionera sig efter nästan ett kvarts sekel. Inte heller behövde tidningen oroa sig för Lindströms kontakter med banken.

Som i Umeå där bankdirektören fick veta att ”tidningen minsann hade övertrasserat checkkrediter innan direktören ens var född, jävla snorgärs!”

Arne Lindström stannade kvar i Västervik från 1944 till 1966. En försiktig upplageuppgång noterades under de 22 åren, men den stora förändringArne Lindström var ”kringreen skedde när Bertil Andersson sande redaktör i fallfärdiga tog vid efter honom som den högertidningar”.

254

SMÅLAND

Bertil Andersson var chefredaktör under 34 år på Västerviks-Tidningen.

tredje av långsittarna fram till år 2000. Han lär med sina 34 år som chefredaktör förbli oslagbar i Västervik. Under hans ledning ökade också tidningens upplaga för att nå en topp 1992 med drygt 13 600 exemplar.

Bertil Andersson kom till Västerviks-Tidningen från nystartade Veckans Affärer där han var redaktionssekreterare under Bertil Torekull. Han hade tidigare varit telegramredaktör på Norrköpings Tidningar och sportchef på både Östra Småland i Kalmar och Nyaste Kristianstadsbladet. Han var uppskattad i Västervik, inte minst för sina kolumner under signaturen Herr Spiegel, men även på andra håll i landet. Därför valdes han också 1987 till ordförande i moderata Svenska Högerpressens Förening, ett uppdrag som han hade under många år.

2000 landade Hans Holm i Västervik och året därpå bytte tidningen till tabloidformat.

Han kom till Västervik närmast från Norrköpings Tidningar och Barometern som ledarskribent och stannade kvar ett par år efter pensioneringen.

Hans Holm efterträddes av den första kvinnan som chefredaktör i Västervik. Ingalill Sundhage, syster till fotbollens landslagstränare Pia, stannade dock bara ett år innan hon

Foto: KARIN HERTZ

fick motsvarande jobb på Bohusläningen i Uddevalla. Mikael Sönne blev chefredaktör 2012 sedan Charli Nilsson, även han med förflutet under många år på Barometern, avslutat karriären med tre år som chef i Västervik.

Ensam på redaktionen

Oscar Hultgren var en annan stor tidningsprofil i Västervik. Han hade kommit in i det Ekbladska företaget via den bokhandel man startat 1837. Hans familj skulle sedan driva bokhandeln i tre generationer. Hultgren blev utgivare av Westerviks Weckoblad 1888 och efterträddes först 1918 av Percy Björk som 1917 tagit över efter Paul Lundin som redaktör. Hultgren hade ägt tidningen tillsammans med Carl Edholm, även han bokhandlare, sedan 1891 men blev ensam ägare 1915 då Edholm dog.

– Ingen Hultgrenare lär ha funnits på redaktionen efter Oscars enda år som chef, enligt redaktören Bengt Faleij som har skrivit mycket om tidningens historia.

1918 bildades AB C O Ekblad & Co med Hultgrens arvingar som aktieägare. 1962 tog en stiftelse över majoriteten och inledde ett samarbete med Norrköpings Tidningars ägare hos vilka man i dag ingår i Östgöta Media.

255

SMÅLAND

Salongsuppassare Hans Holm skrev ledare under nästan 30 år innan han slutade som chefredaktör för Västerviks-Tidningen 2008.

Foto: BO ÖSTMAN

– Jag tältade på Mälarhöjden och drack vatten…

Hans Holm lämnade Karlskrona som knappt 16-åring och sökte lyckan i Stockholm. 51 år senare hade han varit chefredaktör, ansvarig utgivare och platschef på moderata Västerviks-Tidningen under åtta år och satte punkt för en lång och intressant tidningsbana 2008.

– I Stockholm började jag utbilda mig till servitör på Strand Hotell och Sällskapet. Men jag ville se världen och gick till sjöss som salongsuppassare i två år och på tre olika fartyg.

När jag kom hem gick jag runt och knackade dörr och sålde böcker ett tag innan det efter värnplikten blev FN-tjänst i Gaza under ett halvår.

Intåget på tidningsbanan var ovanligt.

Hans Holm åkte till en moster i Torsby, Patsy Åström, för att fira nyår 1962-1963. Hon var platsredaktör på Sunne-tidningen Fryksdalsbygden och han började hjälpa henne med att skriva nekrologer och föreningsnotiser.

– Min företrädare var faktiskt senare förfat256

taren Göran Tunström.

– Men min moster avlönade mig från sin egen lön och det gick ju inte att fortsätta så.

– Jag lyckades i alla fall bli korrekturläsare på Nya Wermlands-Tidningen hösten 1963 och blev sedan lokalredaktör i Arvika och i Åmål.

Men Hans Holm hade hoppat av läroverket i Karlskrona och började inse att han behövde utbilda sig bättre. Så han började på journalistlinjen på Kungälvs folkhögskola där senare moderate riksdagsmannen Nils Carlshamre var lärare. Samtidigt läste han korrektur på kvällarna på Göteborgs Handels- och Sjöfarts Tidning. Sedan blev det ett år på Journalistinstitutet i Göteborg och fortsatt korrekturläsning.

– Efter det fick jag plats som lokalredaktör på Hallands Nyheters lokalredaktion i Halmstad, men sedan ville jag ändå fortsätta läsa vidare och tog en påbyggnadskurs på Nordiska Journalistkursus i Århus.

– Jag fick jobb på Norrbottens-Kuriren i Luleå, men stannade bara i ett år. Det var

SMÅLAND

blev (M)-redaktör svårt med mörkret där uppe. Så det fick bli Halland igen och Hallandsposten som kommunreporter.

Dubblerade

Efter tre år i Halmstad ringde Barometerns redaktionschef Sture Arvidsson och erbjöd Hans Holm samma jobb i Kalmar.

– Jag blev kvar där i 20 år…

– I början av 1980-talet blev jag enbart ledarskribent. När Olle Westin slutade som chefredaktör och efterträddes av Matti Häggström 1986 blev jag andreredaktör efter Matti.

Det politiska intresset satt tveklöst djupt.

Hans Holm hade engagerat sig politiskt redan i 20-årsåldern efter att ha hamnat på ett MUF-möte i Åmål.

– Och politiskt hade jag en del med mig hemifrån.

Han var främst engagerad i landstingspolitiken i Kalmar län och var ersättare i både landstingsfullmäktige och riksdagen under ett par mandatperioder.

– Till sist insåg jag att det inte gick att dubblera utan jag slutade med politiken. Jag kunde inte ena dagen hålla torgmöten och nästa dag vara politiskt granskande journalist.

Det blev trovärdighetsproblem, men det

dröjde innan jag insåg det.

Men äventyrslusten fanns kvar så 1991 fick det bli ett sabbatsår i Grekland tillsammans med hustrun Kerstin som varit reseledare där tidigare. Men Hans Holm skrev en del därifrån också. När han kom tillbaka till Kalmar ville han arbeta med något annat och blev reporter igen.

– 1992 tog Karl-Åke Bredenberg, chefredaktören på Norrköpings Tidning, kontakt med mig. Jag accepterade att bli politisk redaktör. Och började pendla mellan Norrköping och Kalmar varje helg. I längden blev det förstås lite jobbigt.

– Så när det var dags för chefredaktören Bertil Andersson i Västervik att pensionera sig så sökte jag jobbet och fick det. Det blev åtta härliga år – och nu flyttade både min fru och jag dit.

– Redan efter ett år ändrade tidningen från berlinerformat till tabloid. Det var en spännande tid och det blev som att ge ut en helt ny tidning.

Västerviks-Tidningens upplaga låg också tämligen stilla under Hans Holms år i ledningen trots att många andra tidningar hade klara problem att behålla läsare redan i början av 2000-talet.

Mitt i prick i tryckeriet Carl Fredrik Edholm och Oscar Hultgren ägde tillsammans Västerviks-Tidningen med Ekblads boktryckeri i början av 1900-talet. Edholm var chef för tryckeriet, men där ägnade man energin åt annat än att trycka tidningar också.

Fosterlandsvännen Edholm var en framstående skytt.

Han tillhörde också riksstyrelsen för Skytteförbundet samtidigt som han förstås var mycket aktiv på det lokala planet. Han medaljerades flitigt för sina insatser både i riket och i Västervik.

Intresset ledde till att företaget under stort hemlighetsmakeri började trycka målskjutningstavlor och trycksaker som hade med skytte att göra. Arbetet utfördes på en loge vid Edholms fastighet. Så småningom skedde det öppnare och Ekblads tryckeri blev under en lång rad decennier ledande i landet när det gällde att leverera måltavlor och annat som hade samband med Skytteförbundets verksamhet. Även om nyheterna i tidningen inte alltid var tiopoängare så var tydligen skyttetavlorna en satsning mitt i prick!

257

SMÅLAND

– Världsbäst på Västervik – Vi ska vara bäst i världen på Västervik!

Ingen ska vara bättre på att förmedla nyheter och annat som gäller Västervik.

Mikael Sönne kom till Västerviks-Tidningen 2012 för att efterträda Charli Nilsson som tidningschef. Han hade då 25 år bakom sig i tidningsbranschen i Östergötland. Både på Östgöta Correspondenten och på Norrköpings Tidningar, men starten skedde i Småland på Tranås Tidning. Innan flytten till Västervik var Mikael Sönne chefredaktör för gratistidningen Extra Östergötland.

– Jag skriver krönikor ibland, men utan någon regelbundenhet. När det dyker upp exempelvis pressfrågor och annat med bredd som jag tycker att det finns intresse av att diskutera så blir det en krönika.

– Däremot skriver jag inget speciellt politiskt. Vi har ju en särskild politisk redaktör som håller i den biten. Jag skriver väl om i stort sett allt utom ren partipolitik.

Liknar Norrtälje

Den politiske redaktören heter Joakim Tholén, är från Norrtälje och kom till VästerviksTidningen hösten 2012 för att efterträda Ola Mårtensson som då började arbeta på Kristdemokraternas riksdagskansli efter fyra år på posten. Det var efter Hans Holms år som tidningschef som man 2008 bröt ut den politiska delen från chefens arbetsområde.

Joakim Tholén var tidigare chefredaktör för Moderata Ungdomsförbundets tidning Blått och jobbade till stor del på distans från Uppsala till juni 2013 för att kunna slutföra studierna. Det var genom Svenska Nyhetsbyråns skribentskola som han fick kontakt med Västervik.

Västerviks-Tidningen ansluter sig till den 258

Mikael Sönne blev chef för Västerviks-Tidningen 2012 och vill att tidningen ska vara bäst i världen – på Västervik!

Foto: Bo Östman

liberalkonservativa idéströmningen och anger som ledord den enskilda människans frihet, frihandel och ett starkt civilsamhälle.

– Den lokala debatten är förstås viktig och underlättas av att vi har ett ganska koncentrerat spridningsområde, säger Joakim Tholén.

– Skolan och den kommunala ekonomin är viktiga frågor.

– Jag kommer från Norrtälje som har stora likheter med Västervik och det är en fördel i jobbet.

– Men jag missar förstås inte det som händer på riksplanet. När det är möjligt försöker jag plocka ner frågorna på lokal nivå för att läsarna ska känna större närhet – men det får ju inte bli krystade kopplingar.

SMÅLAND FAKTA om Moderata tidningar BAROMETERN 1841 – POLITISK TENDENS Moderat konservativ 1908 Moderat 1911 Moderat konservativ 1912 Moderat 1952 REDAKTÖRER Hilding Wibling 1938-1954 Tage Forsberg 1955-1972 Olle Westin 1972-1985 Matti Häggström 1986-1991 Anders Wendelberg 1992-1997 Lennart Holmerin 1997-2000 Gunilla Andreasson 2000-2008 Gunilla Sax 2008-2013 Anders Enström 2013EKSJÖ-TIDNINGEN 1884-1959 POLITISK TENDENS Konservativ 1906 Moderat 1911 Höger 1945 Moderat 1946 Höger 1948 REDAKTÖRER Gösta Stenstrand 1935-1940 Erik Ewerth 1940-1941 Holger Ledung 1942-1944 Elsa Iwar 1944-1957 Gösta Ekberg 1957-1958 Karl H Asp 1958-1959 GRENNA TIDNING 1858-1964 POLITISK TENDENS

Moderat konservativ1901 Moderat 1915 Neutral 1929 Opolitisk 1934 REDAKTÖRER Mårten Andersson 1870-1895 Hilma Fredrika Andersson 1895-1900 Sven Erik Söderling 1901-1926 Tage Grennfelt 1926-1964

REDAKTÖRER Josef Hamrin 1910-1926

HULTSFREDS-POSTEN 1901-1939 POLITISK TENDENS Moderat 1901 REDAKTÖRER Axel Wimmerkrantz 1901-1909 Sten Halldén 1909-1913 Reinhold Blomberg 1913-1939

JÖNKÖPINGS-POSTEN 1865POLITISK TENDENS Moderat liberal 1906 Moderat 1912 Moderat frisinnad 1932 Folkpartistisk 1935 Oberoende 1974 REDAKTÖRER Johan Peterson 1900-1910 Josef Hamrin 1910-1934 Yngve Hamrin1935-1969 Stig Fredriksson 1970-1994 Hans Olovsson 1999-2010 Mats Ottosson 1910-

HVETLANDA TIDNING 1873-1940 POLITISK TENDENS Moderat liberal 1906 Moderat 1912 REDAKTÖRER Malcolm Wigstrand 1905-1906 August Bäckman 1906-1918 John Zetterström 1919-1920 Hilding Schönberg 1920-1939 Gustav Nydahl 1939-1940 JÖNKÖPINGS LÄNS NYHETSOCH ANNONSBLAD 1910-1926 POLITISK TENDENS Moderat 1912

JÖNKÖPINGS LÄNS VECKOBLAD 1911-1913 POLITISK TENDENS Höger 1911 REDAKTÖRER Hjalmar Sjöstrand 1911-1913

KALMAR 1864-1918 POLITISK TENDENS Moderat frisinnad 1904 Liberal 1906 Moderat liberal 1910 Frisinnad 1912 REDAKTÖRER Carl Gethe 1869-1893 Johan August Johansson

Här trycktes Oskarshamns-Tidningen under första delen av förra seklet.

259

1893-1900 Börje Lundström 1900-1905 Karl Ek 1905-1915 Oskar Sandberg 1915-1918 LJUNGBY-KURIREN 1906-1909 POLITISK TENDENS Moderat konservativ 1906 REDAKTÖRER A V Forsberg 1906 Albert Gustaf Ljunggren 1906-1909 NYA POSTEN 1903-1928 POLITISK TENDENS Moderat 1906 Liberal 1912 Frisinnad 1914 Moderat liberal 1923 Moderat 1924 REDAKTÖRER Karl Hultman 1903-1928 NYA WEXJÖBLADET 1846-1945 POLITISK TENDENS Moderat 1911 Frisinnad 1916 Bondeförbundet 1932 REDAKTÖRER Josef Rosengren 1900-1905 Ludvig Linell 1905-1907 Otto Hörlin 1905-1912 Forts nästa sida

Första numret av lilla Grenna Tidning 1857 som drygt hundra år senare för en dag blev den nästan största tidningen i Sverige.

SMÅLAND

Vimmerbys mest kända journalist Astrid Ericsson som blev världskändis som Astrid Lindgren med berättelser som älskades av barn i alla åldrar. Inte konstigt att alla vill bli fotograferade vid hennes staty som invigdes 2007 då Astrid skulle ha fyllt 100 år. Här har den danska familjen Sandsmark samlats kring Astrid.

Foto: JANNE STRÖMSTEN

Västerviks-Tidningens profiler Carl Fredrik Edholm och Carl Petter Björklund har i dag gator i Västervik uppkallade efter sig – dock inte grundaren Carl Olof Ekblad!

FAKTA om Moderata tidningar Per Jacob Fischer 1907-1912 Gösta Thalén 1912-1915 NYA VÄRNAMO-TIDNINGEN 1926-1946 POLITISK TENDENS Moderat 1927 Moderat frisinnad 1932 Folkpartistisk 1935 REDAKTÖRER Harry Sjöman 1927-1946 Folke Petterson 1935-1937 (del Västbo Nyheter) Harry Sjöman 1935-1946 NÄSSJÖ NYHETER 1910-1916 POLITISK TENDENS Moderat liberal 1911 Neutral 1912 Moderat 1914 REDAKTÖRER Arvid Wallerström 1910-1915 Anders Jönsson 1916 Arvid Wallerström 1916

1841

OSKARSHAMNS-TIDNINGEN 1880POLITISK TENDENS Moderat liberal 1906 Moderat 1911 REDAKTÖRER Arvid Bjerking 1932-1941 Gunnar Erlandsson 1941-1946 Sven Sedvallson 1946-1967 Olle Westin 1972-1984 (därefter samma som Barometern)

NÄSSJÖ-TIDNINGEN 1884-1959 POLITISK TENDENS Moderat 1911 Höger 1922 Moderat 1924 Höger 1945 REDAKTÖRER Martin Gardhammar 1944-1946 Sven Landahl 1946-1948 Gösta Ekberg 1948-1954 Uno Ericson 1954-1957 Karl H Asp 1958-1959

SÄFSJÖ NYHETER 1919-1940 POLITISK TENDENS Moderat 1920 REDAKTÖRER August Bäckman 1919 John Zetterström 1919-1920 Hilding Schönberg 1920-1939 Gustav Nydahl 1939-1940

OSCARSHAMNS-POSTEN 1862-1923 POLITISK TENDENS Moderat konservativ 1906 Liberal 1912 Frisinnad 1914 Socialdemokratisk 1920 REDAKTÖRER Otto Sewerin 1886-1901 Georg Sewerin 1901-1907 Ruben Heidenblad 1908-1909 David Ljungquist 1910-1915 Axel Sewerin 1915-1920

SÄVSJÖ-TIDNINGEN 1915-1916, 1935-1938, 1940-1944 POLITISK TENDENS Moderat 1915, 1935, 1940

1842

REDAKTÖRER P Schultz 1915-1916 Gösta Stenstrand 1935-1938 Erik Ewerth 1940-1944 SMÅLANDS ALLEHANDA 1879-1973 POLITISK TENDENS Moderat konservativ 1896 Högerpartistisk 1908 Moderat 1971 REDAKTÖRER Ernst Green 1920-1944 Gösta Ekberg 1944-1958 Karl H Asp 1958-1962 Alf N:son Huus 1962-1967 C G Eriksson 1968-1970 Stig Fredriksson 1970-1973 SMÅLANDS DAGBLAD 1922 POLITISK TENDENS Moderat 1922 REDAKTÖRER Gustaf Lundberg 1922 Anders Nilsson 1922

1843

Barometerns första nummer den 2 oktober 1841 hade stilar som var rent 1700-talsmässiga. Inte blev det så värst mycket bättre när tidningen bytte huvud både 1842 och 1843…

260

SMÅLAND FAKTA om Moderata tidningar SMÅLANDSPOSTEN 1866POLITISK TENDENS Moderat konservativ 1907 Moderat 1924 REDAKTÖRER Alfred Hedenstierna 1890-1898 Axel Forsberg 1898-1906 Albert Ljunggren 1906-1918 Axel Bayard 1918-1934 Gunnar Franzén 1934-1966 Lars-Erik Melldahl 1967-1970 Tore Zetterberg 1970-1982 Kjell Göthe 1983-1989 Kjell Svensson 1990-1996 Ulf Johansson 1997-2005 Claes-Göran Hegnell 2005 Lars Johansson 2005-2007 Magnus Karlsson 2007SMÅLANDSPOSTENS VECKOBLAD 1883-1945 POLITISK TENDENS Moderat konservativ 1907 Moderat 1923 REDAKTÖRER Alfred Hedenstierna 1890-1898 Axel Forsberg 1898-1906 Albert Ljunggren 1906-1918 Axel Bayard 1918-1934 Gunnar Franzén 1934-1945 SYDVÄSTRA SMÅLAND 1916-1917 POLITISK TENDENS Moderat 1917 REDAKTÖRER Johan Fredrik Ahlström 1916-1917 TJUSTS TIDNING 1886-1939 POLITISK TENDENS Moderat 1900 REDAKTÖRER Axel Wimmerkrantz 1900-1909 Sten Halldén 1909-1913 Reinhold Blomberg 1913-1939 Malte Ottosson 1939 TRANÅS-POSTEN 1918-1992, + 92POLITISK TENDENS Höger 1919

Moderat 1946 Borgerlig 1984 Opolitisk 1992 REDAKTÖRER Fritiof Muthén 1918-1920 Bror Ragnar Frölich 1920-1924 Axel Johnson 1924-1962 Stig-Göran Göransson 1962-1981 Pär Argus 1981-1991 Lars Ruhr 1991-1992 Jan Justegård 1992-

G Holm 1930-1933 Carl-Olof Hamrin 1934-1935

TRANÅS TIDNING 1892POLITISK TENDENS Moderat 1906 Folkpartistisk 1936 Höger 1968 Folkpartistisk 1969 Oberoende 1991 Opolitisk 2009 REDAKTÖRER Karl Hwarfner 1881-1897 K Malmqvist 1897-1908 Anders Johan Berg 1909-1931 Bror Berg 1931-1940 David Ängbom 1940-1961 Hans Lindell 1961-1978

VÄRNAMOPOSTEN 1922-1925 POLITISK TENDENS Moderat konservativ 1922 Moderat 1923 REDAKTÖRER Robert Josephson 1922-1923 Wilhelm Norrlén 1923-1925

VÄRNAMO ALLEHANDA 1899-1903 POLITISK TENDENS Moderat 1900 REDAKTÖRER Hjalmar Sjöstrand 1900-1903

VÄSTBO-BLADET 1912-1918 POLITISK TENDENS Liberal 1912 Moderat liberal 1916 Moderat 1917 REDAKTÖRER Johan Fredrik Ahlström 1912-1918

VÄRNAMO-BLADET 1908-1918 POLITISK TENDENS Moderat frisinnad 1908 Liberal 1912 Moderat liberal 1916 Moderat 1917 REDAKTÖRER Johan Fredrik Ahlström 1908-1918 VÄRNAMOBLADET 1922-1935 POLITISK TENDENS Frisinnad 1922 Moderat frisinnad 1934 REDAKTÖRER H Dahlin 1922 K W Johansson 1923-1930

VERNAMOPOSTEN 1899-1920 POLITISK TENDENS Moderat konservativ 1907 REDAKTÖRER A V Forsberg 1899-1906 Gustaf Ljunggren 1906-1918 Axel Bayard 1918-1920

VÄRNAMO-TIDNINGEN 1919-1920 POLITISK TENDENS Moderat 1919 REDAKTÖRER Per Malkolm Bergman 1919-1920 Linus Lundgren 1920

VÄSTERVIKS VECKOBLAD 1834-1919 POLITISK TENDENS Moderat 1911 REDAKTÖRER Paul Lundin 1900-1916 Percy Björk 1917-1919 Bernhard Engman 1919 VÄSTERVIKS-TIDNINGEN 1919POLITISK TENDENS Moderat 1919 REDAKTÖRER Bernhard Engman 1919-1944 Arne Lindström 1944-1966

Bertil Andersson 1966-2000 Hans Holm 2000-2008 Ingalill Sundhage 2008-2009 Charli Nilsson 2009-2012 Mikael Sönne 2012VETLANDA NYHETER 1940-1944 POLITISK TENDENS Moderat 1941 REDAKTÖRER Gustaf Nydahl 1940-1943 Ivar Jonsson 1944 VETLANDA TIDNING 1944-1945 POLITISK TENDENS Moderat 1944 REDAKTÖRER Ivar Jonsson 1944-1945 VETLANDS-POSTEN 1893POLITISK TENDENS Moderat 1911 Moderat frisinnad 1914 Moderat 1916 Frisinnad 1917 Folkpartistisk 1948 Oberoende 1991 REDAKTÖRER Bosse Carlson 1991-2007 Mari Ermeland 2008-2009 AnnaKarin Lith 2010 Bo Andersson 2010-2012 Johan Hedberg 2012 VIMMERBY TIDNING 1884POLITISK TENDENS Moderat 1900 Bondeförbundet 1940 Landsbygdspartiet 1955 Centerpartistisk 1958 REDAKTÖRER Reinhold Blomberg 1913-1939 Malte Ottosson 1939-1940 Sven Lars Frid 1940-1947 Ingmar Karlsson 1947-1993 Bengt Ingemarsson 1993-

Kan Jönköpings-Posten ha en mer passande adress än Kapellgatan i ”Smålands Jerusalem”? Tidningen som en gång i tiden fann det naturligt att publicera Missionsföreningens predikningar oavkortade och ett tag hade kristligt budskap även i nyhetstexter…

261

ÖLAND

Ölandsbladet är kungens tidning…

Tidigare moderata Ölandsbladet är extremt lokal. Enligt en populär vandringshistoria ringde TT till tidningen efter Kennedy-mordet 1963. Chefredaktören Sven-Erik Sjöholm frågade då om mördaren var ölänning. Annars ville han inte ha någon text…

– Historien understryker att vi skriver om Öland och nästan ingenting annat, säger redaktionssekreteraren Kenth Jönsson.

Det finns en annan obehagligare historia.

– Sjöholm var en lika stark motståndare mot nazismen som Torgny Segerstedt i Göteborg. Det gick så långt att folk ur hemvärnet lär ha planerat att arkebusera honom på torget. En sättare på tidningen fick höra vad som var i görningen och varnade Sjöholm, berättar Rolf Nilsson, en av veteranerna på tidningen.

Han tycker för övrigt att Sjöholm bör stå staty på torget.

– Han var den moderna turismens grundare på ön. Nu sker mångmiljonsatsningar varje år. 75 procent av turismen gynnar Borgholm, 25 procent Mörbylånga. Men utgifterna delas lika…

– Förresten fick han under Gustav V vara med på konseljer på ön! Ölandsbladet har goda relationer till kungahuset i dag också.

Kungen prenumererar på tidningen till Drottningholm och läser den liksom 500 andra stockholmare.

– Häromåret gav kungen oss en intervju medan Svensk Damtidnings reporter nobbades, berättar Kenth Jönsson.

Tydligt koservativ

Ölandsbladet startades 1867 av boktryckaren J P Andersson, var tydligt konservativ och moderat från 1906. Då hade tidningen sedan 262

Sven-Erik Sjöholm var utgivare av Ölandsbladet i över 50 år. Konstnären Leopold Morsings porträtt hänger fortfarande på redaktionen.

1881 haft namnet Nya Ölands-Bladet under Carl Fredrik Andersson och Det Nya ÖlandsBladet från 1885 med folkskolläraren Josef Brun som utgivare. Badkamreren Johan Erik Melander återställde ordningen 1886. Sedan dess har namnet varit Ölandsbladet.

Från 1875 kom tidningen ut två gånger i veckan och främst på norra delen av ön, men 1883 hade man bara 72 prenumeranter.

Det fanns konkurrens även på 1800-talet. Ölands Tidning levde under drygt två år från 1881 med redaktören Fredrik Johansson som en märklig utgivare och hade 69 prenumeranter 1883. 1882 fick prenumeranter i Kalmar tidningen för halva priset och året därpå helt gratis!

På 1920-talet återuppstod Ölands Tidning med utgivning onsdag och lördag men bara mellan julen 1921 och midsommaren 1922.

En värre konkurrent till Ölandsbladet verkade Ölandsposten bli med Axel Svensson som utgivare. Den var en moderat liberal

ÖLAND

Redaktionssekreteraren Kenth Jönsson och veteranen Rolf Nilsson är 2000-talets tunga namn på Ölandsbladet.

Foto: Bo Östman

tidning som kom två dagar i veckan från 1906 med stöd av pampar i Borgholm men med södra Öland som basområde. Där startade man även avläggaren Mörbylånga Tidning 1907 och ökade utgivningen till tre dagar i veckan. Det positiva för läsarna var att man då satsade redaktionellt och investerade i betydligt bättre tryckteknik på Ölandsbladet. Ölandsposten orkade inte svara. Ett halvår efter att utgivaren Axel Svensson avlidit lades tidningen ner mitt under storstrejken 1909. Därefter har Ölandsbladet varit ensamt lokalblad på ön.

Men den splittrade bonderörelsen ville ha en egen tidning. Sven-Erik Sjöholm på tidningen Kalmar fick driva frågan.

Han valde att inte starta någon tidning utan uppvaktade Ölandsbladets ägare Johan Edwin Melander och lyckades köpa tidningen 1918. Sjöholm var utgivare fram till sin död 1970. Sonen Jan Erik blev chefredaktör 1966. Även under de första åren efter övertagandet var tidningen moderat. 1920 blev Ölandsbladet borgerligt. Först 1923 beskrev den sig som en ”bondetidning” och 1929 som en ”bondeförbundstidning”.

Men 1958 svängde man tillbaka till borgerlig och Sjöholm kände tydligen att han ville trappa ner. Barometern erbjöds köpa tidningen, men Sjöholm accepterade inte villkoren utan kallade hem sonen Jan Erik från Expressen i Karlstad. Han blev den nye ledaren.

Men det gick inte så bra. I slutet av 1970-talet hotade konkurs och ledningen låg i konflikt med personalen. Barometern erbjöds att köpa tidningen, men samarbetssvårigheterna gjorde att man insåg vilka negativa konsekvenser nödvändiga rationaliseringar kunde få.

Statliga bidrag blev räddningen. Samverkansbidrag på en miljon gjorde att tryckningen flyttades till Östra Småland i Kalmar. Ölandsbladet fick lika stora andra bidrag i början av 1980-talet. Men presstödsnämnden krävde att ägarfrågan skulle lösas innan man fick mer pengar. Då kom Vimmerby Tidning och Bengt Ingemarsson in i bilden. 1984 köpte han tidningen och flyttade tryckningen till Vimmerby 1987.

2011 blev Gota Media ny ägare. Därmed hamnade Ölandsbladet under samma tak som gamle konkurrenten Barometern.

FAKTA om Moderata tidningar ÖLANDSBLADET 1868POLITISK TENDENS Moderat 1906 Borgerlig 1920 Bondetidning 1923 Borgerlig 1958 Partipolitiskt obunden 1995 REDAKTÖRER Johan Edwin Melander 1885-1918 Sven Erik Sjöholm 1918-1966 Jan Erik Sjöholm 1967-1987

263

Carl-Axel Sandström1987-1994 Lars-Göran Fält 1995-2010 Ulf Hedman 2010ÖLANDS-POSTEN 1906-1909 POLITISK TENDENS Moderat liberal 1906 Moderat frisinnad 1908 REDAKTÖRER Axel Emanuel Svensson 1906-1909

BLEKINGE

Tre änkor först ut Så när som under en mycket 1785. Privilegiet är utställt på kort tid var det tre änkor i ”änkan” trots att hennes man dog samma familj som under första först 1789… Hon ledde företaget seklet stod för Kongl. Amiralioch tidningen till 1821, alltså i tets-Boktyckeriet i Karlskrona 37 år. Maria Christina i sin tur och var utgivare av Carlskrona efterträddes av fosterdottern Weckoblad som startades 1754.

Beata Ulrika Hallén-Flygare till Länge den äldsta landsortstid1849. De tre kvinnorna gifte om ningen. sig flera gånger, men blev änkor Tidningen hade i början och behöll företaget. andra redaktörer – eller snarare Från 1849 ledde ett par brorsöredigerare. En av dem, Detlof ner till Beata Ulrika Hallén-Flyvon Saldern, klagade bittert gare tidningen, Folke Gerhard och över att han inte fick betalt och Carl Alfred Hallén. Folke Hallén över tidningens dåliga ekofanns kvar som ansvarig utgivare nomi… till 1902 men hade arrenderat ut Karlskrona var en av landets tidningen under en 20-årsperiod största städer på 1700-talet. efter broderns död 1872. Han tog 1766 hade den bara 69 invånare tillbaka tryckeriet 1878 med Confärre än Göteborg och 1762 hela rad Justus Aurell som faktor och 18 000 invånare – ”om man räkdenne blev även ansvarig utgivare nar in Kronans folk”. Periodvis året därpå. Folke Hallén trädde fanns där det kungliga amirali- Folke Halléns period som själv in som utgivare 1892 och tio tetskollegiet från vars tryckeri år framöver. ägare kännetecknades av Carlscrona Wekoblad gavs ut täta chefsbyten, men Nils från 5 januari 1754 men med Upprörda köpmän Lundh skapade stabilitet och påpekandet att tidningen Under Brita Christina Vinqvists ledde Carlscrona Weckoblad till namnbytet 1908. gällde från den 29 december ledning uppstod ett uppror bland 1753. Johan Vinqvist var då köpmännen 1765 sedan tidningstadens boktryckare, men Johan Ludvig en angripit dem för oärlighet. När censorn Happenius fick först tillåtelse att anlägga ett yttrade sig påpekade han att skriften godtryckeri i Karlskrona 1726. Sedan efterfölkänts av amiralitetskonsistoriet och att det jaren Frans Paulssen avlidit togs tryckeriet därför var mycket djärvt att angripa den…

När dottern Maria Christina 1790 gifte om över av Georg Törn från Stockholm. Men han sig med Carl Fromhold Swinhufvud gav han klarade inte av att betala räkningarna och det sedan tidigare ut Calmar-Posten och stod sevar då Vinqvist kom in i bilden 1746. dan även för boktryckeriet i Karlskrona, dock Men Johan Vinqvist avled bara ett par inte som utgivare av tidningen. Det fortsatte månader efter tidningsstarten 1754. Änkan hustrun att vara. En liten föregångare till Brita Christina drev sedan både rörelsen och 1970-talets stora tidningsaffär mellan Barotidningen i 30 år med diverse avbrott för metern och Blekings Läns tidning… nya män. Hon var också den som först satte Vid den stora branden i Karlskrona 1790 ut namnet under meddelanden i tidningen. förstördes tryckeriet inklusive privilegiebreDottern Maria Christina Strandell tog över 264

BLEKINGE

i Karlskrona ven. Swinhufvud fick nya för tidningen först 1798 och för tryckeriet 1800, men hade ändå köpt ett nytt tryckeri i Stockholm och efter ett kortare uppehåll börjat ge ut tidningen igen. Han ledde företaget till sin död 1818 då hans hustru åter trädde in.

Orädd person

Förste redaktören för Carlscrona Wekoblad, som redigerades med Stockholms Weckoblad som förebild, var Samuel Lemchen. Han gifte sig med landshövdingens dotter och beskrevs som en rebellisk och orädd person. Det Här trycktes och skrevs Carlscrona Weckoblad under mer än mesta i tidningen var insänt material 100 år och därefter Karlskrona-Tidningen. som Lemchen och hans efterträdare Bild: Blekinge Museum redigerade. Han efterträddes av en ändå Carlscrona Weckoblad en av tre tidstudent och senare av Detlof von Salningar utanför Stockholm som hade rätt att dern som påstods ha ett ovanligt fotografiskt publicera utrikesnyheter. I en militärstad minne. Han kom ihåg allt han någon gång med ämbetsverk kom dock nyheter ofta fram läst, påstods det. Han lyckades också införa på andra och snabbare vägar. Nyheter från tidningsläsning i kadettskolan.

Stockholm tog vanligtvis fem dagar och när Tidningen hade bara ett par hundra prenuSophia Albertina förliste utanför holländska meranter, men nyhetsförmedlingen var också kusten i slutet av 1700-talet tog det tretton seg på den tiden. I början av 1800-talet var dagar innan nyheten om de 419 dödsoffren nådde Karlskrona…

När Folke Hallén ägde tidningen var det mycket täta byten av redaktörer. Det var först 1885 när Nils Lundh kom från Skånska Posten och övertog ledning som det blev stabilitet. Han efterträdde också Folke Hallén som ansvarig utgivare tills man satte punkt för Carlskrona Weckoblad 1908 sedan den under tre år varit sexdagarstidning. Men den fortsatte direkt som Karlskrona-Tidningen och kom ut sex dagar i veckan som en tydlig högertidning.

Under resans gång hade tidningen haft sex andra titlar med oftast små variationer och några gånger hade man tagit tillbaka gamla namn.

Första numret av Carlscrona Weckoblad 1754.

265

BLEKINGE

Dubbel nedläggning veckorna. Det Sveriges äldsta var det andra och landsortstidning sista haveriet.

Karlskrona-TidTidningen ningen lades ner lades egentligen på 1930-talet. Två ner redan 1933, gånger till och med. men efter två Både 1933 och dagar kom den 1935. Redaktören ut igen efter att skrev i avskedsha fått pengar ledaren 1935 att till driften från ”högern i östra Bleolika håll. I kinge fått sin egen Sista numret av äldsta tidningen 1935. ”avskedsledaren” tunga avskuren”. den 18 januari Karlskrona1933 skrev huvudredaktören Carl Holmberg Tidningen blev 1908 en direkt efterföljare bittert: ”På en del håll inom högern har man till Karlskrona Weckoblad. Den verkade ha visat beklaglig brist i fråga om samhörigheen god utveckling till slutet av 1920-talet tens och uppoffringens krav”. då upplagan störtdök. Från drygt 11 000 Två dagar senare hade några skjutit till exemplar till strax över 5 000. Fram till 1930 kapital och då lovade han att ”än kraftigare än hade tidningen erfarna redaktörer som Erik tidigare föra konservatismens talan om högerTimelin och Henning Bokelund. intresserade i större utsträckning än tidigare 1935 sattes punkt. Tidningen gick under stödjer Karlskrona-Tidningen”. med sjökaptenen (!) Allan Johansson som Efter två år var det ändå kört. styrde den moderata skutan under de sista

FAKTA om Moderata tidningar KARLSHAMNS ALLEHANDA 1848 – POLITISK TENDENS Moderat 1906 Högerpolitisk 1949 Moderat 1969 Kristdemokratisk 1976 Liberal 1977 Oberoende liberal 1992 REDAKTÖRER Per Hansson 1900-1922 Ernst Sonnesson 1922-1945 Erik Bengtsson 1955-1959 Sven Bengtsson 1959-1975 Alf Svensson 1975 Allan Sandström 1975-1976

Moderat 1912 Höger 1915 Moderat 1920 REDAKTÖRER Henning Bokelund 1915-1922 Erik Timelin 1923-1930 Carl Holmberg 1030-1933 Per Jacob Fischer 1933-1934 Axel Norrback 1934-1935

KARLSKRONA-TIDNINGEN 1908-1935 POLITISK TENDENS Moderat liberal 1908 Höger 1910

OLOFSTRÖMS NYHETER 1963-1964 POLITISK TENDENS Högerpartistisk 1963

REDAKTÖRER Sven Ivar Bengtsson 1963-1964 RONNEBY-POSTEN 1895-1971 POLITISK TENDENS Moderat 1906 Neutral 1946 Moderat 1947 Höger 1955 Moderat 1970 REDAKTÖRER Per Persson 1920-1925 Axel Dahlgren 1925-1931 Oscar Bengtsson 1931-1968 Rolf Landberg 1969-1970 Bertil Wihlborg 1970-1971

KARLSKRONA WECKOBLAD 1879-1908 POLITISK TENDENS Moderat liberal 1906 REDAKTÖRER Nils Lundh 1900-1908

SÖLVESBORGS-BLADET 1911-1958 POLITISK TENDENS Moderat 1912

266

Höger 1948 REDAKTÖRER Oscar Johansson 1930-1939 Charles Elfström 1939-1944 Sven Samuelsson 1944-1956 Rolf Ohlsson 1956-1958 Rune Lindskog 1958 SÖLVESBORGS-POSTEN 1857-1909 POLITISK TENDENS Moderat 1902 Frisinnad 1908 REDAKTÖRER Olof Hedin 1900-1907 John Sjöström 1907 Ernst Ekman 1907-1909 Carl Ivar Krok 1909 Nils Johan Kron 1909

BLEKINGE

Blev ett museum Moderata Karlshamns Allehanda hade fortfarande redaktionslokalerna i ett 1700-talshus på Kungsgatan när Kristdemokraterna köpte tidningen 1975. De ansågs då vara landets allra äldsta och det hade skett ytterst små förändringar sedan tidningen startades 1848.

1913 hade dock tryckeriet flyttat in i ett nytt stenhus.

Det mesta kvar

Delar av tidningens tekniska utrustning och redaktion har Museichefen Bengt Gabrielsson prövar sättmaskinen från 1916. bevarats vid Karlshamns MuFoto: BO ÖSTMAN seum. Tryckpressen från 1830, en Stanhopepress, är museets Han är gammal kommunjurist och chef för pärla. På den trycktes de första årgångarna av Sparbanken, men en mycket aktiv museichef Carlshamns Allehanda. Den är av järn. Annars trots att han är över 80 år gammal. var träpressar vanligast på den tiden.

– Men visst tycker andra att vi är amatörer, säger Bengt Gabrielsson med ett brett Dessutom har museet en sättmaskin från leende…

1916. En Intertype i vilken man kunde gjuta För den som arbetat i tidningssätterier tidningsrader, en för en, och som hade ett är det speciellt roligt att se vilken perfekt tangentbord, dock av annat utseende än ordning som det är i museet och hur väl man skrivmaskinernas. fortsätter att sköta utrustningen. Det är Även i övrigt har man bevarat det mesta nästan så att man tror att den ska användas i av ett gammalt tidningssätteri i Karlshamns morgon igen…

Museum för vilket Bengt Gabrielsson är chef.

Hur en redaktionslokal såg ut i 1700-talshuset visas i ett litet rum.

Tuffa fighter

På den här pressen trycktes första åren Karlshamns Allehanda.

Karlshamns Allehanda har genom åren varit tidningen i stan trots att den speciellt i slutet av 1800-talet hade väldigt tuffa fighter med tidningen Carlshamn. De båda tidningarna missade aldrig ett tillfälle att hälla hinkvis med sopor över den andra. Ingen fråga var för liten för att inte kunna användas som tillhygge. Och upplagesiffror beskrevs oftast som falska och påhittade för att tjäna egna syften.

267

BLEKINGE

Bengtssons tidning Karlshamns Allehanda var inte först ut. 1819 startade Jonas Söderström första tryckeriet och gav ut Carlshamns Tidning som till sist konkurrerades ut av Allehanda och lades ner 1855. CarlshamnsPosten kom ut 1838 men blev bara två år.

1845 övertog Erik Gustaf Johansson tryckeriet efter direktör B Berkenmeyer som gett ut Mjolner Erik och Sven Bengtsson ledde tidningen decennierna före försäljningen till under åtta månader.

Kristdemokraterna 1976.

Johansson var inte intresserad av den tidBengtsson i stället Ronneby-Nyheterna, men ningen utan startade Carlshamns Allehanda den blev bara kvar under ett år. Sölvesborgs1848. 1850 kom den ut två gånger i veckan Bladet försvann 1954 och hade då en upplaga och 1865 tre gånger. Johansson var själv reporunder 1 000 exemplar. ter, sättare och tryckare och hade utbildat sig När Svante Johansson dog 1911 efterträdi Stockholm hos P A Norstedt & Söner. des han av systersonen Folke Bengtsson som Hans barn fick börja hjälpa till i företaget. hade blivit faktor i Karlshamn 1902 efter att Blenda Johansson var bara 10 år när hon1873 ha skaffat sig en gedigen utbildning i yrket. blev hjälpreda. Sonen Svante blev pappans Under hans ledning blev också tidningen dagefterträdare och hans bror Erik grundade så lig 1914. En fullträff eftersom första världskrismåningom tidningen Halland. get ökade suget efter information. Upplagan ökade också från 5 700 till 8 000 exemplar Flera tidningar under kriget och var åren direkt därefter den När Svante Johansson tog över 1884 utvidhögsta i tidningens historia. gade han företaget. Han var boktryckare och hade utbildat sig i USA. Han satsade mycket Folk Bengtssons söner Erik och Sven Ivar på tryckeriet, anställde nya medarbetare, lotsades in i företaget successivt. Erik blev utvidgade företaget och utförde även arbeten chefredaktör 1941 och var en vass ledarskriför tryckerier i Stockholm . bent. Han dog 1955 bara 41 år gammal och 1894 började han ge ut Ronneby-Posten Sven Ivar, som blivit VD efter pappan, blev och 1910 var det dags för Sölvesborgs-Bladet även redaktör tills Kristdemokraterna köpte sedan Sölvesborgs-Posten hade lagts ner. tidningen 1975. Det var ingen glansfull Båda hade politiska tendenser som skiftade period i tidningens historia. Upplagan rasade mellan höger och moderat. När Ronneby-Posoch annonsörerna svek. Till sist var konkurten lades ner 1971 startade utgivaren Sven sen oundviklig.

268

BLEKINGE

Tog över (M)-blad Karlshamns Allehanda lär vara den enda dagstidning som haft en partiledare som daglig ledarskribent och chefredaktör. Det blev Kristdemokraternas Alf Svensson när partiet köpte den gamla högertidningen efter konkursen 1975.

KDS saknade erfarenhet av tidningsutgivning.

Karlshamns Allehanda var i utförsbacken. Tre veckor innan Kristdemokraterna tog över till en kostnad av 300 000 kronor hade man gett ut ett avskedsnummer med Alf Svensson beundrar världsrekordmannen Gunder Hägg. Hans egen karriär ”tack och farväl-rutor”. som chefredaktör blev kort, men som partiledare har han nog ett oslagbart Ägaren Sven Bengtsson svenskt rekord med 31 år.

Foto. BO ÖSTMAN hade dock en artikel på förstasidan med rubriken Jag förstod kritiken, men det gick ju inte att ”Hoppet dör aldrig”… sluta med dem!

Och tidningen levde vidare.

– Vi fick läsare runt om i Sverige, men ett problem var att vi också fick en massa artiklar som inte hade ett dugg med Karlshamn att Alf Svensson chef göra och som vi inte kunde publicera.

– Det var ivriga medlemmar i KDS som drev – Till sist kunde jag inte skriva ledare sex på för köpet, säger Alf Svensson som själv var dagar i veckan och samtidigt vara partilelite skeptisk. dare. Så vi rekryterade Allan Sandström från – Vi erbjöd Ivar Lundgren på Dagens Västerbottens-Kuriren som ny chefredaktör Nyheter att bli chefredaktör. Men när han tackade nej tvingades jag ta på mig det. Det efter ett knappt år. var ju bråttom…

Under Alf Svensson försökte man göra – På den tiden reste jag ju runt som en potidningen till partiets språkrör. Karlshamns litisk fattiglapp och stod i telefonkiosker runt Allehanda förekom också i radions tidningsom Sverige och matade dem med enkronor krönikor, tydligen ett av hans mål. Partisekreför att kunna ringa in ledarna till Karlshamn. teraren Stig Nyman var VD. Men som chefredaktör och ansvarig utgiProblemet var att ingen av dem fanns i vare hade Alf Svensson ett vidare ansvar.

Karlshamn. Sedan må Alf Svenssons nedslag – Jag minns att jag ofta fick stå till svars för på redaktionen ha varit populära. Då vankaatt en KDS-tidning publicerade horoskop… des det pizza och ett glas rött vin…

269

SKÅNE

Fattighus räddning

En orgeltrampare Hallberg från fattighuset och gamle gubben Bengt Kola från samma ställe såg till att Helsingborgs Dagblads föregångare Helsingborgs Tidning kom ut. Eller vevades fram för hand.

Det var ett tungt arbete, men HT hade bara en tryckare. Därför hämtade man då och då hjälp från fattighuset… Men det kunde bli problem med att få ut den fyrsidiga tidningen när Hallberg var upptagen med att trampa orgeln i Mariakyrkan.

Konservativa Helsingborgs Tidning startades 1867. Den kallade sig för ”en lokal nödvändighet” och skulle ta upp kampen med liberala Öresunds-Posten som den energiske debattören Fredrik Borg hade köpt 1855. ÖP hade grundats 1847 av Oscar Patric Sturzen-Becker, mest känd som signaturen Orvar Odd.

Först med utländskt

Men först ut var ändå borgerliga Helsingborgs-Posten 1824. Rektor Carl Christian Eberstein var den egentlige grundaren, men Jöns Torell ägde den. Tidningen kunde ganska snart skryta med att vara först i Sverige med utländska nyheter sedan postlinjer lagts om. Så småningom tog man upp lokala frågor och gav sig in i politiken med en rätt samhällskritisk profil. Tidningen drogs in och bytte namn (Nya Helsingborgs-Posten, Nyare Helsingborgs-Posten…) och utgivare flera gånger. Utgivaren åtalades och fälldes också efter på den tiden ovanliga granskningar av skola, fattigvård och myndigheternas arbete.

1867 gav HP upp, något som ägaren av Öresunds-Posten Fredrik Borg betecknade som ”en gudomlig rättvisa”. Tidigare hade han beskrivit den trots allt ganska stillsamma tidningen som ”en kloak för alla mina fienders orena utgjutelser”.

Men konservativa krafter verkade för en 270

Nils Jönsson startade HD:s föregångare Helsingborgs Tidning 1867.

Magnus Lind påstods vara den egentlige HTredaktören sista åren.

ny tidning i kampen mot Öresunds-Posten.

Efter några månader startades Helsingborgs Tidning med boktryckaren Nils Jönsson som redaktör. Han hade eget tryckeri och köpte också Jöns Torells gamla tryckeri och tidning.

Därmed fanns grunden för att ge ut konservativa Helsingborgs Tidning.

Krigsförklaring

Programförklaringen var rena krigsförklaringen mot Öresunds-Posten. HT gjorde ingen hemlighet av att annonsmarknaden var för liten för ytterligare en tidning i stan. Men man underströk att sanningen och rättvisan krävde en tidning som inte på förhand var fientlig mot stadens institutioner och favoriserade en klick medborgare. HT skulle skydda mot förföljelse och ge opartiska belysningar av offentliga förhållanden. Öresunds-Posten svarade snabbt med att Helsingborgs Tidning var en försvarare av ”det ruttna i samhället och förgyllare av det mögliga, en föga avundsvärd roll eftersom man har sanningen och framtiden emot sig”.

Det är oklart om Nils Jönsson hade tillräckligt eget kapital för att starta en ny tidning. Dessutom haltade den betänkligt ekonomiskt under de första åren med cirka

SKÅNE

för HD-föregångare 500 prenumeranter mot 1 500 för ÖresundsPosten. Öresunds-Posten hävdade att dess ”fiender” i stadsfullmäktige N P Nordin, Rudolf Tornerhjelm och Fritz Rooth finansierat satsningen och att även ”Orvar Odd”, ÖresundsPostens egen grundare, funnits bland faddrarna. Den senare hade inte gjort någon hemlighet av att han ansåg att det behövdes en ny tidning ”som motvikt till ÖresundsPostens ensidiga sätt att behandla stadens När Sven Åkerberg, t v, ringde vännen Gustaf angelägenheter”.

Christensén och ville bli redaktionssekreterare på Helsingborgs-Posten blev svaret: – Det klarar du inte.

Det blev också en frän polemik melMen chefredaktör går bra! lan tidningarna under de kommande åren.

Däremot är det oklart om Nils Jönsson själv eller den utpekade gruppen med kommuborgs-Posten ut igen. Nu som högertidning nalmän låg bakom de värsta attackerna mot tillsammans med Skåne-Halland. Upplagan Öresunds-Posten som svarade med samma låg kring 8 000 exemplar ända till 1951 då mynt. Magnus Lind har också utpekats som Helsingborgs Dagblad köpte tidningen. den egentlige redaktören från 1882 fram till Helsingborgs-Posten hade medarbetare försäljningen då han fortsatte som redaktionssom Elin Wägner och Birger Sjöberg, han sekreterare vid Helsingborgs Dagblad under med Fridas Visor, som också blev redaktionstio år. Han hade varit utgivare av Östergötsekreterare 1909. Robert In de Betou var lands Allehanda innan förste redaktören och Julius Sellman gjorde han kom till Helsingtidningen daglig 1891. borg och hade tidigare John Gustaf Christensén varit anställd vid Nya köpte tidningen 1906 men hade Skåne och Skånska även Skånes Annonsblad och Aftonbladet.

Skånska Aftonbladet. 1909 flytEtt nybildat bolag tade han till Skånska Aftonbladet köpte tidningen av som redaktör och efterträddes Nils Jönsson för av Sven Åkerberg till 1931. Han 25 000 kronor 1884 arbetade på Stockholms Dagblad och bytte namn på 1909 och lär ha ringt vännen den till Helsingborgs Christensén och frågat om han Dagblad. inte kunde få bli redaktionssekreNye konkurrenterare på HP. ten Skåne-Halland – Nej, det klarar du inte. Men dök upp 1887 på inchefredaktör kan du få bli! itiativ av välbärgade Gustaf Areskoug kom från Skånjordägare och efter ska Aftonbladet och efterträdde tre år kom HelsingÅkerberg fram till 1948.

Helsingborgs Tidnings provnummer 1867.

271

SKÅNE

Tuff HD-start och Helsingborgs Dagblad föddes inte med någon guldsked i munnen 1884 trots att de konservativa fäderna satt på den ekonomiska gräddhyllan i stan. Tryckeriaktiebolaget Helsingborgs Dagblad betalade 25 000 kronor för Nils Jönssons tryckeri och Helsingborgs Tidning, som man fortsatte ge ut under nytt namn, Helsingborgs Dagblad.

Men tidningen hade svåra konkurrenter i början av 1900-talet med ungefär lika stora upplagor. 1903 blev det också en förlust på 7 000 kronor, då en betydande summa. Åren därefter sköt aktieägarna till kapital. HD gick ändå i konkurs en gång och tvingades nybilda bolaget 1908. På ett par år hade aktieägarna förlorat drygt 100 000 kronor.

Upplagesiffrorna är förstås osäkra, men tydligen var Helsingborgs-Posten och så småningom även Skånska Social-Demokraten från 1907 större än Helsingborgs Dagblad, medan Öresunds-Posten verkar ha befunnit sig på samma nivå som HD runt 1910 med upplagor kring 8 000 exemplar. Ändå var HD länge den enda sjudagarstidningen i området.

Erfaren ledning

När Nils Jönsson sålde Helsingborgs-Posten 1884 fick Helsingborgs Dagblad två erfarna journalister i ledningen. Redaktionssekreteraren Magnus Lind hade arbetat på fyra andra tidningar i Skåne. Chefredaktören Wilhelm Hoflund hade varit redaktionssekreterare på Sydsvenska Dagbladet under sju år och skulle bli kvar på HD till 1899 då han dog i Köpenhamn. Han blev bara 48 år.

Hoflund höll en låg och sansad ton i spalterna, men var motståndare till protektionismen under tullstriden, i motsats till delar av tidningens styrelse. Han vek inte ner sig och styrelsen lät honom hållas trots att frågan var av allra största vikt. 1894 blev han i stället både VD och ordförande i styrelsen.

272

Wilhelm Hoflund var Helsingborgs Dagblads förste redaktör 18841899.

Nils Christiernsson var siste redaktören under en längre period före epoken Sommelius.

1892 blev HD en av landsortens första sjudagarstidningar och under Hoflunds efterträdare Gustaf Åsbrink lades utgivningen om från middags- till morgontidning. Det skedde 1902 sedan man åren innan investerat i en dansk dubbelpress och i första sättmaskinen. Åsbrink hade varit redaktionssekreterare på Svenska Dagbladet och arbetat på Stockholms Dagblad under tre år. Han satt kvar till 1908. Under hans tid dubblerades upplagan till 7 000 exemplar. Han blev senare direktör för Akademiska bokförlaget och utgivare av scentidningen Thalia. Dessutom ingick han i arrangörskommittén inför OS i Stockholm 1912.

Efter Åsbrink tog Nestor Jacobsson över under fyra månader våren 1908 innan Stockholm lockade med Nya Dagligt Allehanda och Vårt Land.

August Marino var en välmeriterad efterträdare. Han hade arbetat på GöteborgsPosten i nio år, varit utgivare av Borås Tidning i fem år, av Västergötlands Dagblad i tre år, av Smålands Allehanda i två år och av Skånes Nyheter i fyra månader. Under ett par år var han dessutom borta från tidningsvärlden som ”egendomsägare” efter att ha fått en månad i

SKÅNE

täta chefsbyten fängelse för tryckfrihetsbrott.

Men i Helsingborg fungerade det inte så bra för Marino. Han blev bara kvar i ett år, samma år som det nya tryckeribolaget bildades och Malte Sommelius blev styrelseordförande. Marino hade startat med en uppmaning till de borgerliga partierna att bilda front ”mot dem som gå med samhällsomstörtande planer i sinnena”.

Det ledde till ramaskrin i den socialdemokratiska pressen. Skånska Social-Demokraten tryckte till och med en särskild tidning, Borgargardet, i vilken Anders Marino kölhalades…

Efter bara ett år i Helsingborg flyttade Anders Marino till Göteborgs Morgonpost som politisk medarbetare innan han sadlade om och blev präst.

När efterträdaren Axel Westberg kom till Helsingborg i juni 1909 hade han haft kortare 1890 flyttade HD in i den här fastigheten i hörnet Kolmätaregrand och Norra Strandgatan. Bilden ur anställningar på nio tidningar och varit på boken 125 års dagblad.

Stockholms-Tidningen under fem år. Efter ett drygt år blev han avskedad och avstängd från jobbet sedan han blandat sig i en företaMed Nils Christiernsson blev det stabilare gares tvivelaktiga affärer. på redaktörsfronten på HD. Han hade bland Revyförfattaren Carl Jeansson Kullenbergh, annat varit redaktör för Karlskrona-Tidningen signaturen Kul, och arbetat på Helsingborgs-Posten, hade arbetat på Stockholms Dagblad och Vårt Land. en rad tidningar i Christiernsson blev kvar på HD Göteborg men var i tolv år till 1923 trots att förhålbiträdande utgivare landet till familjen Sommelius för moderata Gefletydligen var spänt. Han gjorde inte Posten innan han heller någon hemlighet om att orsakom till Helsingborg ken till att han avgick var olika sätt som redaktionsseatt se på tidningens verksamhet. kreterare. Han tog Christiernsson efterträddes tillfälligt över efter under tio månader av sin gamle Westberg innan han radarkompis Victor Johansson Anders Marino var bara redaktör flyttade till Stocksom var redaktionssekreterare för HD under ett år, men Skånska holm och blev ett under 40 år fram till 1951. En av Social-Demokraten hann ändå trycka uppskattat namn tidningens största profiler under en särskild nidtidning om honom, inom nöjesvärlden. årens lopp.

Borgargardet.

273

SKÅNE

Ove Sommelius och Familjen Sommelius har varit för Helsingborgs Dagblad vad familjen Ridderstad var för Östgöta Correspondenten, familjen Ander är för Nya Wermlands-Tidningen, familjen Hjörne för Göteborgs-Posten, familjen Bonnier för Dagens Nyheter/Expressen, familjen Hamrin för Jönköpings-Posten eller familjen Isaksson för Norrbottens-Kuriren.

Ove Sommelius med sina 50 år som chefredaktör, 48 år som VD och 53 år som ansvarig utgivare och politisk redaktör är förstås unik i svensk dagspress. Men styrelseordförande ”fick” han bara vara i tre år, från 1974 till sin död 1977.

Han var en färgstark person med bestämda åsikter. Helsingborgs Dagblad utpekades ibland som nazisttidning under andra världskriget och var liksom bland andra Östgöta-Correspondenten, Aftonbladet och delvis Stockholms-Tidningen tyskvänlig. Men upplagan ökade. Från 17 000 exemplar 1940 till 21 000 under sista hela krigsåret 1944.

Sedan sjönk den snabbt.

Bröt med högern

Dessutom bildade Ove Sommelius, eller Ove Dagblad som han också kallades, det lokala Medborgareförbundet, en utbrytning ur högerpartiet, när han hade hamnat utanför valbar plats inför riksdagsvalet 1932. Han drog sig inte för att sedan använda tidningen som sitt eget kamporgan.

Ove Sommelius pappa bankdirektören Malte Sommelius blev styrelseledamot 1904, ordförande i det gamla tryckeribolaget 1908 och samma år ordförande i Nya Tryckeriaktiebolaget Helsingborgs Dagblad till sin död 1922.

Han var en framträdande person inom Helsingborgs näringsliv, bland annat även ordförande i styrelsen för Gummifabriken, men främst en tung politiker som riksdagsman, landstingman och ledamot och ordförande i 274

stadsfullmäktige under en lång rad år.

Efter faderns död köpte Ove Sommelius tillsammans med sin mor Elvira 1923 upp aktier och familjen hade snart 35 procent av dem. Året därpå blev Ove Sommelius chefredaktör.

Henry Dunker, en av landets rikaste personer, hade blivit ny styrelseordförande och kontrollerade via Gummifabriken och Helsingborgs Dagblads intressebolag 40 procent av aktierna i HD. Men efter en schism i styrelsen 1931 avgick en rad ledamöter med Dunker i spetsen. Då betalade Ove Sommelius 400 000 kronor för aktier som gav familjen majoritet. Hans morbror Martin Löthman var VD mellan 1912 och 1926 och hade också en mindre post. Ove efterträdde honom.

Första namnet

Ove Sommelius var inte bara tidningsman utan även ett av de tyngsta konservativa namnen i politiken i Helsingborg. Han visade liksom tidigare sin pappa ett stort engagemang för Helsingborgs utveckling och använde gärna tidningen för att nå sina syften. Allt för Helsingborgs bästa. Han blev också hedrad för sina betydelsefulla insatser för kommunen.

1933 var Ove Sommelius synnerligen aktiv när utbrytarpartiet Medborgareförbundet bildades med en lång rad ledande personer som hade anknytningar till HD. Utbrytningen ur Högerpartiet ledde till att man närmade sig Sveriges Nationella Ungdomsförbund. Den valsedel man gick till val på 1934 hade Ove Sommelius som första namn och man fick fem mandat i stadsfullmäktige.1936 beslutades att Medborgareförbundet skulle anslutas till Sveriges Nationella Förbund, men det verkställdes inte. Riksdagsvalet det året blev en besvikelse och medlemsantalet halverades till knappt 300. 1938 förlorade man ett kommunalt mandat liksom senare även 1942.

SKÅNE

Ove Dagblad Men fortfarande med Ove Sommelius som första namn.

Medborgareförbundet befann sig i utförsbacken. Efter valet 1946 gick det ihop med Högerpartiet 1947.

Tyskvänlig

I krönikan Reflexer av den politiske medarbetaren Roland Rasmusson fanns en mycket tydlig tyskvänlig linje under andra världskriget. Men på ledarplats var formuleringarna något mer dämpade. Precis som det var i Norrbottens-Kuriren där krönikören Bertil Nilsson var betydligt mer protysk i sina provocerande dagliga betraktelser än vad man var på ledarplats.

Men det var ingen tvekan om Helsingborgs Dagblads grundinställning även om man skrev positivt om norrOve Sommelius var HD:s chefredaktör under 50 år och Victor Johansson männens motståndsvilja och redaktionssekreterare under 40 år. Två tunga namn som var viktiga för också kunde kritisera tyskartidningens positiva utveckling. Bild ur boken 125 års dagblad. na. Uppenbarligen var dock Ove Sommelius missnöjd med en hel del av de åsikter nat sätt än andra partiers. Liksom naturligtvis som Rasmusson framförde. Men under ett det lokala Medborgareförbundets. Långt in par krigsår var Sommelius sjuk och befann sig på 60-talet förekom nyhetsartiklar med rubriunder långa perioder på sanatorium. ker som ”Rösta i morgon och rösta rätt”!

Under Ove Sommelius år var det vanligt 1974 avgick Ove Sommelius som chefremed politiska ställningstaganden på nyhetsdaktör. Han hade gjort en storartad insats plats. På 1930-talet kunde hela förstasidan och på 50 år lyft HD från en rätt obetydlig innehålla valbudskap och uppmaningar att nivå till en klart framträdande. Men innan rösta på ett visst parti. Vissa politiska mothan slutade och efterträddes av sonen Sören ståndare skulle inte synas i tidningen eller Sommelius hade han varit med om att ändra i så fall på små bilder - det gällde både Olof tidningens politiska tendens till oavhängig.

Palme och folkpartisten Sten Sjöholm – och På nyhetsplats skulle HD nu driva en så Högerpartiets utspel slogs upp på ett helt anobjektiv linje som möjligt.

275

SKÅNE

– Tyskvänlig men Efter en kritisk recension i Helsingborgs Dagblad på 1980-talet ringde Nils Poppe upp kulturchefen Sören Sommelius på Helsingborgs Dagblad.

– Han talade då om tidningen som ”gamla nassebladet”.

– För bara 15 år sedan skrev Expressens debattsida om oss som gammalt nazistorgan och gav inte ens plats för ett bemötande.

Under andra världskriget hade Sörens pappa Ove Sommelius långa sjukdomsperioder.

Han var mer eller mindre borta från tidningen under ett par år och en ledarskribent tog ut svängarna på ett sätt som Ove Sommelius ibland var kritisk till. Han avskedades också.

Men naziststämpeln fanns kvar.

– Det blev ett trauma och ett arv att göra upp med. Det kändes viktigt att låta oberoende forskare ta tag i ämnet. Göran Rystad, professor i historia i Lund, kom fram till att tidningen varit tyskvänlig, men knappast nazistisk eller antisemitisk, säger Sören Sommelius som själv betraktar sig som vänster.

chau, Bergen-Belsen och Buchenwald för att försöka förstå vad som hänt där. I sin starkt gripande intervjubok ”Flickan som kom till Auschwitz” skriver han också i förordet: ”Det här är inte bara Katjas berättelse, den tangerar också mitt eget liv.”

Därför ”oavhängig”

– Jag fanns med i kanten av Vietnam-rörelsen, men hade förstås inga ambitioner att göra om tidningen till en politisk pamflett.

– Däremot var jag pådrivande när Helsingborgs Dagblad 1974 ändrade politisk tendens från moderat till oavhängig. Det hämtades från den danska tidningen Information och visar att vi är oavhängiga av intressen utanför tidningen. Vi måste ju ha läsare med alla möjliga politiska åsikter.

Sören Sommelius är inte bara en tung ägare av HD liksom brodern Staffan utan fortfarande en bit över 70 år aktiv som kulturskribent och författare. Han har varit chefredaktör, ansvarig utgivare och styrelseordförande, men är kanske mest känd som kulturredaktör. Han deltar fortfarande i kulturredaktionens veckomöten och har bloggen Kultur-Sören.

– Det var inte meningen att jag utan min 13 år äldre bror Torgny skulle efterträda pappa Ove Sommelius. Torgny hade också gett ut Kvällsnytt tillsammans med ett gäng begåvade journalister, men tidningen lades ner efter några år. Han omkom i en flygolycka 1963.

Reste till Auschwitz

Han har starkt påverkats av att tidningen ansågs vara tyskvänlig. Ett av hans första reportage i HD skrev han efter en resa till Auschwitz. ”Först kort tid dessförinnan hade jag på allvar förstått att tidningen intagit en tyskvänlig (eller rentav nazistisk?) hållning under kriget då min pappa var chefredaktör.”

Sören Sommelius har också besökt Da-

Ledare eller samtal?

Helsingborgs Dagblad är en gammal höger- och moderattidning, men 1974 bytte den politisk tendens till ”oavhängig”.

Ledarsidan fick direkt efter skiftet en slagsida åt höger, men det förändrades successivt.

Lotta Hördin tror som chef för ledarredaktionen att ”oavhängig” ger HD en viss särställning.

– Vårt sätt att skriva och framföra åsikter skiljer sig markant från andra dagstidningars. Vi tar ställning i sakfrågor och blir

något som läsaren själv kan bryta åsikter mot.

– En slags samtalspartner.

– Vi framför åsikter som ibland sammanfaller med alliansens, ibland med de rödgrönas.

– Vi skriver nog flera analyserande ledare än åsiktsledare. Vi är inte heller så förutsägbara även om vi vill se flera blockuppbrytande beslut.

- Den rörlighet som nu finns inom väljarkåren ökar nog också behovet av analyser och gör inte själva det politiska spelet viktigast, tror Lotta Hördin.

276

inte nazistisk

– Naziststämpeln blev ett trauma och ett arv att göra upp med, säger Sören Sommelius.

– Torgny var min stora förebild. Jag hade tidigt skriv- och författardrömmar och gick i hans fotspår. Efter hans död gick jag in i rollen som pappas efterträdare och fick möjlighet att starta en kultursida.

– 1974 efterträdde jag pappa, som haft ett ganska patriarkaliskt sätt att styra medan jag såg tidningsjobbet mer som ett lagarbete. Jag blev också allt mer tveksam till jobbet och såg mig inte som företagsledare.

– 1977 avgick jag som chefredaktör, men var kvar som ansvarig utgivare till 1993. En markering av kontinuitet. Huvudsakligen har jag varit kulturredaktör.

På HD utser styrelsen både kulturredaktören och politiske redaktören och de bestämmer sedan kursen för avdelningarna.

– Många var skeptiska till fusionen mellan HD och NST, men sammanslagningen utvecklades positivt utan konflikter. Det var två

SKÅNE

Foto: Bo Östman

olika företagskulturer och det hade funnits ytterst få kontaktytor mellan tidningarna.

NST betraktades som grabbigare med sämre utbildade journalister.

– Men det fanns en marknadslogik i att mer urbana HD och mer lantliga NST i samma närområde skulle fusioneras. Affären orsakade en utbredd förvåning, men olyckskorparna som kraxade hade fel.

Det blev tre editioner av den nya tidningen, men ett tag diskuterades bara en.

– Vi talade om att den skulle heta Öresunds Nyheter, men kom snart på att varken Ängelholm eller Klippan ligger vid Öresund…

– ”Dimman lättar” är Färöarnas dagstidning. Det föreslogs att vi skulle kopiera namnet för att understryka viljan av att lätta okunnigheten – men det var ett mer skämtsamt förslag.

277

SKÅNE

Han bäddade för giftet HD-NST Lars Svensson var äktenskapsmäklaren bakom det länge otänkbara giftet mellan Helsingborgs Dagblad och Nordvästra Skånes Tidningar 2001. Två arga rivaler som under decennier varit som hund och katt och betraktat varandra med stor misstänksamhet – och nedlåtenhet.

NST var dessutom lite av busen och den nitiska Spara medan HD sågs mer som den väluppfostrade men ekonomiskt oansvariga Slösa. Ägarfamiljerna representerade två olika kulturer.

Helsingborgs Dagblads VD Lars Svensson hade haft samma befattning på Nordvästra Skånes Tidningar där han blev ekonomichef 1978.

– Fiendskapen mellan tidningarna förstärktes nog när jag gick till HD 1985, säger Lars Svensson.

– Den grundlades vid köpet av ÖresundsPosten när Thure Jansson började bygga upp NST-koncernen på 1930-talet. Den accele-

I samma korg. I presshallen på HD finns en sprayvägg av en tryckare med bland andra affärens huvudpersoner Lars och Staffan Ander, Sören och Staffan Sommelius samt Victoria Svanberg.

278

rerade sedan han köpt Landskrona-Posten framför näsan på HD-ägaren Ove Sommelius 1952. Inte blev det bättre när Nya Wermlands-Tidningen köpte NST sedan HD först lagt ett bud.

Jan Jansson hade då efterträtt sin far Thure Jansson som avlidit 1971. Trots fiendskapen var han och syskonen beredda att acceptera en fusion med HD 1979. Först var avsikten att familjerna Jansson och Sommelius skulle bilda ett gemensamt bolag, men så deklarerade Jan Jansson att den som bjöd 12 miljoner fick köpa NST.

Ander gav lyft

– Bröderna Sommelius bjöd 10 miljoner. När NWT-ägaren Gustaf Ander fick höra det skickade han ett telegram från Kanarieöarna och bjöd 12 miljoner. Två månader senare var affären i hamn.

– Sommaren 1980 tog Gustaf Ander själv över som VD. Jag blev vice VD och lite av kronprinsen i Skåne. Lars Ander blev ny VD samma höst och jag våren 1981.

Familjen Anders övertagande ledde till en lyckosam tid för Nordvästra Skånes Tidningar. Man satsade friskt, köpte ny tryckpress, byggde nytt tryckeri och nytt tidningshus i Ängelholm 1984.

– När Gustaf Ander kom in i företaget gav det ett lyft. Från att ha varit ett av de mest omoderna i branschen 1980 blev det ett av de mest moderna 1985. Och 1983 hade vi den bästa relativa resultatutvecklingen i landet, minns Lars Svensson från NST-tiden.

1985 skedde ett dramatiskt skifte. Lars Svensson lämnade NST och blev VD för den värste konkurrenten sedan a-pressens Sune Lundh sagt nej till erbjudandet att bli VD för

SKÅNE Helsingborgs Dagblad.

– Jag kom till ett välskött och utvecklingsintensivt företag som låg i framkant av den tekniska utvecklingen och hade kompetent personal. Under hela 90-talet hade HD bra ekonomi. Men med NST rådde nästan umgängesförbud… Vi var verkligen arga konkurrenter och misstänksamheten var stor mellan företagen. Ändå började knutar lösas upp så sakta under 90-talet. Avgörande var VD-bytet i Ängelholm där Bennie Ohlsson blev VD och även chefredaktör efter en tid.

Isen var bruten

– Bennie Ohlsson och jag kände ju varandra väl från den gemensamma tiden i Anderkoncernen. Det underlättade att skapa bättre förbindelser mellan tidningarna. Vi började Lars Svensson bäddade för fusionen mellan HD och prata samarbete på annonssidan.

NST. Foto: Bo Östman – Och det gav resultat 1998 – även om tveksamheten var stor hos HD-ägarna som tyckte att vi bjöd NST på annonspengar… senare.

Men därmed var isen ändå bruten efter – Efter otaliga möten under fem månader många decenniers kallt krig. undertecknades avtalet den 29 mars 2001.

– Våren 2000 ville Sydsvenskan köpa HD. HD värderades till 300 miljoner och NST till Det gick så långt att ett köpeavtal utan 100 miljoner vilket betydde att 100 miljoner summor plockades fram samma höst. Men skiftades till familjen Sommelius. familjen Sommelius tyckte att Sydsvenskans – Den historiska uppgörelsen ledde till bud blev för lågt. att verksamheten centraliserades till Hel– Samtidigt pågick diskussioner med Stamsingborg, men tidningen fick tre editioner. pen i Göteborg.

Förutom HD var det Nordvästra Skånes TidDet var i det läget som Ander-familjen ningar i Ängelholm och Landskrona-Posten. kom in i bilden. Annonssamarbetet som lett Fusionen blev en ekonomisk och marktill ”Nya Skåne” hade förbättrat förbindelser nadsmässig framgång. Responsen var positiv mellan familjerna och förtroendet bland både annonsörer och läsare. för Lars Svensson och Bennie OhlsPersonalen på HD upplevde sig son var stort. Samtidigt kändes kanske främst som segrare, men hotet från Bonniers, som man befatotalt sett ledde fusionen till ökade rade skulle lägga under sig en stor redaktionella resurser och en bättre del av marknaden i Skåne efter och bredare produkt, trots att antalet köpet av Kristianstadsbladet. anställda minskat från 400 till 300 – Lars Ander informerades om personer. att det var nära att HD skulle få – Utan det förtroende som fanns nya ägare. Vi pratade direkt om att för Lars Svensson både hos ägare och utreda en fusion med ett bolag personal hade fusionen aldrig kunnat med 50-50-ägande. Planerna genomföras, säger i dag Sören SommeLöpsedeln efter den offentliggjordes ett par månader lius, en av ägarna på HD-sidan. historiska affären.

279

SKÅNE

H som i Höganäs Höganäs har haft fem högertidningar och den ledande tidningsfamiljen genom åren hette Brodin. 1891 köpte folkskolläraren Karl Brodin i Väsby Höganäs Tidning som hade startats 1887 av tryckaren Hilmer Arvidsson. Den hade en upplaga på cirka 500 exemplar, men växte och blev den tidning som överlevde längst i Höganäs.

1905 byggde Karl Brodin den så kallade Brodinska fastigheten på Storgatan som blev både familjens och tidningens boning till 1949. Men Den Brodinska fastigheten var både redaktion och bostad.

Brodin fortsatte parallellt som lärare Foto: Bo Östman till 1906 då han fyllde 57 år och blev Ragnar Jönsson hade varit redaktör för redaktör på heltid. Sedan Karl Brodin Klippans Tidning i fyra år och efterträdde avlidit 1925 blev Höganäs Tidning en edition honom till 1973. Under hans tid fick Hötill Engelholms Tidning, men sonen Ricganäs Tidning sina upplagetoppar på 4 000 hard Brodin tog ändå över som chefredaktör exemplar. Han strök inga kommunpolitiker 1926, fortfarande i fastigheten med det korta medhårs. När han kommit på kant med en av telefonnumret 9. Till hjälp hade han sin fru Ingeborg och en redaktör Ivar Jönsson. Ricdem vägrade denne att ge honom nyheter. Eftermiddagstidningen Arbetets lokalredaktör hard Brodin var mycket intresserad av kultur Gösta Wikell berättade i Kullabygden 1999 och konst, men sedan tidningen blivit en att politikern ringt upp honom för att tipsa edition till Nordvästra Skånes Tidningar 1947 om en braskande nyhet. Samtidigt hade Jönsblev Richard Brodin rastlös och 1949 gav han son ringt ett samtal till någon, men det blev sig plötsligt in i resebranschen. överkoppling och plötsligt hörde han politikerns samtal med Wikell.

Dagen därpå hade han i sin morgontidning nyheten som Arbetet levererade först på eftermiddagen…

Höganäs & Kullens Tidning kom ut 1885, men lades ner efter fyra månader. Höganäs-Posten utgavs från Ängelholm 1899-1901, Kullabygden från 1911 till 1924 och Höganäs Dagblad med Mauritz ”Moje” Mandahl som redaktör gavs ut 1924, men måste läggas ner 1930.

Samtliga var moderata. Då har vi ändå inte räknat in Helsingborgs Dagblad.

Höganäs Tidnings redaktion 1949 med Ingrid och Richard Brodin.

280

SKÅNE

Förste deckaren Konservativa Landskrona Tidning kom först ut i Landskrona mellan 1836 och 1851 med Nils Petter Österberg som utgivare. Prosten David Munck af Rosenschiöld redigerade tidningen till sin död 1840.

Jörgen Rasmussen, som gett ut Landskrona Allehanda under 1845, blev nykomlingen Correspondentens förste utgivare 1846.

Den följdes av Nya Correspondenten, Nya Korrespondenten, Korrespondenten från Landskrona och Korrespondenten, Landskrona Tidning med utgivare från boktryckarfamiljen Österberg.

Tidningen var frisinnad, men när Fredrik Lindholm blev redaktör 1893 och satt kvar till 1928 fick den dragningar åt konservativt håll.

Grefve och Prins

Lindholm var inte bara redaktör under 35 år utan skrev också landets första riktiga deckare, Stockholmsdetektiven av Prins Pierre, som var hans pseudonym. I tidningen skrev han ofta under signaturen Grefve Kuno.

1993 ägnades han speciell uppmärksamhet när den svenske deckaren fyllde 100 år. Sedan må Lindholms debutverk i dag ha fått negativa omdömen.

Korrespondenten Landskrona Tidning blev högertidning när Lindholm slutade och Edwin Österberg (samma efternamn igen) tog över 1929. Den bytte färg igen till folkpartistisk 1940 men lades ner 1941.

Landskrona-Posten blev den mest långlivade av de tolv tidningstitlarna i stan under 1800-talet.

Den startades 1896 som

Per Lech var chef för Landskrona-Posten under 41 år.

Fredrik Lindholm, chefredaktör i Landskrona, skrev landets första deckare.

en tydlig högertidning som skulle verka för moderat politik i fosterländsk anda. Det påstods att den fram till 1919, då Per Lech blev redaktör, styrdes från Billeberga prästgård av kyrkoherden Justus Lindau som lär ha varit den drivande kraften bakom tidningen.

Med Per Lech fick man en erfaren journalist. Han hade arbetat i tio år vid Lunds Dagblad, fem som chefredaktör, och fyra år vid Sundsvalls-Posten. Per Lech skulle stanna vid Landskrona-Posten som chef ända till 1960, alltså även åtta år efter att tidningen blivit en del av Thure Janssons NST-koncern.

Lech gjorde om LP till morgontidning, den blev piggare och läsare strömmade snabbt till. Upplagan dubblerades på åtta år till drygt 6 000 ex och hade när han slutade 1960 nått över 10 000 ex flera år i rad, inklusive ett årligt tillskott från avläggaren sedan 1931 Skåningen Eslöfs Tidning på cirka 1 000 ex.

281

SKÅNE

Änkor chefer före Mauritz Baagöe ansvarig utgivare.

Mathilda Amalia Baagöe Men redan i slutet av 1894 blev är kanske inte så känd i Sven Palm chefredaktör. Han tidningskretsar, men hon gifte sig med änkan 1895 och och familjen Palm har spelat tog även över den konservativa en central roll i Engelholms tidningen. Palm var framåt och Tidnings historia. Och de startade först Åby-Åstorpstidningsatsade även utanför Ängelen 1898. Efter tre år lades den ner holm innan Thure Jansson och han satsade på Åsbo Häraders tog över tidningen, som blev Tidning som 1938 blev Klipden allra första byggstenen pans Tidning. Samtliga tidningar i hans tidningsimperium, moderata.

Nordvästra Skånes Tid1992 uppmärksammades Konkurrenten Engelholmsningar.

Engelholms Tidnings start Posten hade rena handelsresanden Före Jansson var det i fa125 år tidigare av NST. i journalistik som chefredaktör vid miljen Palm tidningskungarna samma period. Thure Nyberg hade avverkat – och drottningen - fanns. ett 15-tal tidningar när han kom till ÄngelMathilda Amalia Baagöe-Paulsson-Palm holm och omgående startade även avläggarna fick ta ansvaret för tidningen i två omgångar Båstads-Posten, Åby-Klippans Tidning och sedan hennes makar avlidit, Gustaf Paulsson Åstorps-Posten, samtliga moderat liberala.

1893 och Sven Palm 1909. Hon blev dessMen de levde bara tre-fyra år kring förra utom ansvarig utgivare 1927 efter tre dödsfall sekelskiftet liksom modertidningen. på posten under samma år. Båda sönerna som 1909 avled endast 44-årige Sven Palm. var strax över 40 år och redaktionssekreteraBåda styvsönerna Folke och Fritz hade arbetat ren. på Engelholms Tidnings redaktion. Folke var kvar på tidningen som ekonomichef och tog Stadsfiskal redaktör över anvaret. Fritz arbetade då på Göteborgs Engelholms Tidning grundades 1867 av bokAftonblad. Folke Palm skulle leda tidningen tryckaren Carl Fredrik Blomberg från Gävle. längre än pappan. Han drev vid sidan av Åsbo Han var utgivare och redaktör till sin död Häraders Tidning även Kullabygden mellan 1878. Efter ett par korta mellanspel köpte 1911 och 1918. Han hade börjat arbeta på stadsfiskalen (!) Gustaf Paulsson tidningen tidningens redaktion 1904, året före Fritz. och drev den från 1880 under resten av sitt Folke Palm var också tidigt politiskt aktiv och liv till 1893. En märklig kombination, helst blev ordförande i drätselkammaren när han som tidningen dessutom kom ut två gånger bara var 32 år. i veckan från starten till 1886 då man ökade till tre gånger. Utgivningsbeviset flyttades över till Carl Lind 1889, men Paulsson tog Dramatiskt år tillbaka det1892.

1927 blev dramatiskt vid Engelholms TidNär 56-årige stadsfiskalen Gustaf Paulsson ning. Folke Palm avled när han bara var 43 år. avlidit 1893 tog hans 35-åriga fru Mathilda Han efterträddes av Carl Lind, 66 år. Han var Amalia Baagöe över tidningen. Under ett mest känd för minnesskriften till Ängelholms drygt år var tandläkaren och brodern Arvid 400-årsjubileum 1915 och en del böcker som 282

SKÅNE

Thure Jansson Sven Palm ägde Engelholms Tidning från 1894 till 1909.

Styvsonen Folke Palm tog över och ledde tidningen tills han dog 1927.

Andre styvsonen Fritz Palm dog efter fyra månader som redaktör 1927.

han skrivit. Pappan var sjökapten och Carl Lind skrev under signaturen Elfkarlen. Lind var också teaterutbildad. Men efter bara en månad som redaktör avled han och efterträddes av Folkes 42-årige bror Fritz Palm. Han dog i augusti 1927 efter endast fyra månader som chefredaktör.

I det pressade läget trädde 70-åriga mamman Mathilda Amalia Palm in på scenen även utåt som ansvarig utgivare till maj 1928 då tidningen köptes av Thure Jansson.

Mathilda Palm, tidigare Baagöe och Paulsson, hade då överlevt båda sina män som liksom hennes båda söner hade ägt och lett Engelholms Tidning under tillsammans nästan ett halvt sekel. Och hon hade också tvingats träda in för att direkt leda tidningen i samband med dödsfall.

Nobelpris

Thure Jansson köpte en annan tidning 1930 strax

Carl Lind dog efter bara en månad som redaktör 1927.

efter att en annan tidningsänka avlidit 1928.

Familjen Borg hade lett Öresunds-Posten i Helsingborg sedan 1850-talet och debattglade Fredrik Borg var tidningens stora profil under 40 år fram till sin död 1895. Hans maka Kristina Borg hade under lång tid aktivt arbetat i företaget och tog över verksamheten med radikale Axel Svenson som ny politisk redaktör. På 1920-talet föreslogs han till och med till Nobels fredpris. Han var ansvarig utgivare mellan 1892 och 1913 då Kristina Borg tog över, men han fortsatte som redaktör i totalt 26 år fram till 1928.

Kristina Borg var mycket aktiv och hann också vara framträdande inom kvinnorörelsen. Hon redigerade tidningen med hjälp av J A Törnblom och senare Frank Dalin, var ansvarig utgivare under 15 år och styrde företaget till kort före sin död då hon var 84 år.

Då hade makarna Borg ägt ÖresundsPosten under 72 år. Den såldes till ett högerkonsortium i Stockholm innan Thure Jansson tog över på senhösten Moderata Åsbo Häraders 1930 och ändrade den politiska inriktTidning från 1901 blev ningen från frisinnad till moderat 1931.

Klippans Tidning 1938.

283

SKÅNE

Semestervyer gav Nordvästra Skånes Tidningar skapades av legendariske Thure Jansson som var tidningens ägare, direktör och chefredaktör under 44 år.

Plus tidningens stora profil utåt.

Hade inte faktorn Thure Jansson på Borås Tidning förälskat sig i vyerna vid Skälderviken under semestern 1925 så hade inte heller koncernen bildats. Han hade läst Hermodskurser och utbildat sig till typograf i Tyskland innan han fick jobb i Malmö, Stockholm och 1915 i Borås. Thure Jansson var alltså väl insatt i tidningsarbetet även om han saknade redaktionell erfarenhet. ”Chef och ansvarig utgivare” kallade han sig under 25 år på Nordvästra Skånes Tidningar som hade officiellt födelsedatum 2 december 1946.

1927 blev Engelholms Tidning till salu.

71-åriga änkan Mathilda Palm orkade inte driva företaget längre sedan båda sönerna avlidit och på våren 1928 var tidningen Thure Janssons. Avläggarna Höganäs Tidning och Åsbo Häraders Tidning, senare Klippans Tidning, ingick förstås i affären.

1931 köpte Thure Jansson den gamle liberale rivalen Öresunds-Posten. Tidningen blev nu moderat. Men företaget gav ut fyra tidningar och köpte nu en press till. Sätteriet fanns i Ängelholm så på nätterna skickades gjutna blysidor i halvcylinderform med lastbil till Helsingborg där den andra tryckpressen placerats.

1938 började Janssons tidningar använda

allt flera gemensamma sidor men man höll fast vid det unika lokala materialet för varje tidningstitel. Satsningen var framgångsrik ekonomiskt och också redaktionellt i och med att man frigjorde resurser.

1946 var Nordvästra Skånes Tidningar ett faktum och 1952 köpte Thure Jansson Landskrona-Posten med Skåningen Eslöfs Tidning för 125 000 kronor kontant. Totalupplagan närmade sig därmed 50 000 exemplar. Året innan var NST till salu för 3 miljoner, men Högerns Förlagsstiftelse klarade inte av att finansiera ett köp.

NWT köpte

Thure Jansson fick trappa ner under senare delen av 60-talet eftersom han fått bältros.

1971 avled han 85 år gammal och sonen Jan Jansson tog över som ”chef och ansvarig utgivare”. Men 1979 sålde han och systrarna Nordvästra Skånes Tidningar till Nya Wermlands-Tidningen.

Rune Gustafson blev nu den förste chefredaktören för NST utanför Jansson-familjen.

Han kom närmast från Ander-koncernens Karlskoga Tidning och hade jobbat många år inom NWT-koncernen efter att även ha varit chefredaktör för Södermanlands Nyheter (C).

En pålitlig journalist med näsa för vad läsare vill ha, men 1982 avled han plötsligt. Då hämtades Lennart Näsström från koncernens tidning i Mariestad, där han varit redaktör

Vyn över Skälderviken fick Thure Jansson att flytta till Ängelholm och satsa på vad som blev NST. 284

SKÅNE

tidningskoncern under drygt två år. Han var en skicklig grävande journalist, men i Ängelholm fick han efter en turbulent period så småningom en överrock som vice chefredaktör i Kjell Svensson. Efter en tid tog också Kjell Svensson över som chefredaktör mellan 1985 och 1990.

– Det var lite Vilda Västern när jag kom dit, kommenterade Kjell Svensson situationen efteråt…

– Men också ett kreativt kaos!

Kjell Svensson blev chefredaktör för Smålandsposten efter Kjell Göthe 1990. Han efterträddes på NST av Anders Wendelberg, som haft samma jobb på Barometern, Jan Jansson efterträdde sin pappa Thure och är stolt över de och av Per Olof Ek, liksom Rune ordnar denne fick efter kriget.

Foto: BO ÖSTMAN Gustafson från Karlskoga Tidning, där han varit chefredaktör under 13 år. ett perfekt par för uppgiften. Tillsammans Birgit Björneskog var under många år modellerade de fram ett förslag med hälftenpolitisk redaktör och efterträddes 1998 av äganden som ägarna och brödraparen Lars och Hans Wallmark, som varit ledarskribent på Staffan Ander på Nya Wermlands-Tidningen NST sedan början av 90-talet. Bland 90-taoch Sören och Staffan Sommelius på Helsinglets semestervikarier fanns senare statsrådet borgs Dagblad till sist fann tilltalande 2001.

Tobias Billström.

För Nordvästra Skånes Tidningar innebar det att de 55 åren som moderat tidning – borgerlig under 12 av dem - var över. För Dubbelt ansvar en del av tidningarna bakom tidningstiteln Den stora förändringen började 1992. Benhandlade det om drygt 70 år. Men nu var det nie Ohlsson var verkställande direktör, men ”oavhängig” som gällde. hade en lång journalistisk karriär bakom sig.

Numera kommer tidningen ut med tre ediDen redaktionella ledningen fungerade inte så bra så plötsligt tog han över även som tioner – Nordvästra Skånes Tidningar, Helchefredaktör och blev den som efter NWTsingborgs Dagblad och Landskrona-Posten. övertagandet var redaktionellt ansvarig under Många kända ansikten har arbetat som längst tid. I nio år. journalister på NST. Bennie Ohlsson kom att spela en central Hasse Alfredson skrev kåserier och gjorde roll när man började undersöka möjligheterna spektakulära reportage. Aftonbladets utrikestill samgående med Helsingborgs Dagblad reporter Staffan Heimerson började sin bana vars VD Lars Svensson tidigare varit VD som reporter på NST. Både Arne Thorén och på Nordvästra Skånes Tidningar. De hade Rune Moberg skrev regelbundet i tidningen ingående kunskaper om tidningarna och var på äldre dagar.

285

SKÅNE

Laddad revolver mot postkontoret…

Tidningskungen Thure Jansson i Ängelholm gillade inte banker och checkar. Kontanter skulle det vara.

Vid årsskiften på 1950-talet strömmade prenumerationsavgifter in till hans sex tidningar. De flesta läsarna betalade helårsvis så summorna motsvarade åtskilliga miljoner i dag.

Några dagar in på det nya året meddelade Thure Jansson postkontoret när han skulle hämta pengarna och beordrade fram Bentleyn med bardisken i baksätet.

– Han hade en skarpladdad grovkalibrig revolver. Vid sidan av chauffören satt kamrer Algot Pålsson med en stor väska, berättar sonen Jan Jansson, chefredaktör för NST under åtta år, och dotterdottern Erica Elmberg, själv NST-journalist.

– Pålsson skickades in efter pengarna. Morfar vevade ner vindrutan och riktade pistolen mot ingången, redo att fyra av vid minsta hot.

– En bleksvettig kamrer Pålsson lär ha varit nära sammanbrott av skräck för att någon bekant vänligt skulle klappa honom på axeln och att morfar direkt skulle öppna eld, berättar Erica Elmgren.

Andra än borgerliga partiledare kom till Vejbystrand för att träffa Thure Jansson. Här är finansminister Ernst Wigforss (S) på besök.

286

– Han hade sinne för det dramatiska och älskade sådana här situationer!

40 år efter Thure Janssons dramatiska utflykter till postkontoret hittade plötsligt sonen Jans hustru Evy pistolen.

– Den låg i ett skrin som vi aldrig öppnat så vi måste anlita en låssmed, berättar hon.

– Revolvern var inte skarpladdad då i alla fall…

– Min far tyckte om vapen. Han hade även ett använt bödelsvärd hemma, minns Jan Jansson.

Hjälpte ut judar

Därför är det kanske inte heller förvånande att Thure Jansson under andra världskriget smugglade ut hundratalet judar från Tyskland och räddade två katolska präster undan Gestapo. Han fick en orden och diplom av påven Pius XI för sin djärvhet.

Thure Jansson hade vänner i landet, där han lärt sig typografyrket och senare gjort affärer. Han hade ett hus i Berlin, men när han inte fick föra ut pengar ur landet så köpte han en taxibil åt en arbetslös man. Kravet var bara att denne skulle vara hans privatchaufför när han var i Berlin. Huset och bilen blev centrala delar i räddningsaktionerna.

– Bara NST i Skåne tog dessutom in annonser när Finland sökte frivilliga till kriget mot Ryssland. För det fick han Finlands Vita Ros, landets främsta orden, säger Jan Jansson.

Jan Jansson efterträdde sin pappa som dog 1971, men hade knäckts under 60-talet av elakartad bältros och slutat skriva.

– Jag for hem från Chalmers sedan jag blivit lovad både bil och lägenhet om jag tog över tidningen en dag.

– Men jag var inte road av att skriva och

SKÅNE gjorde det inte heller som chefredaktör. Det fanns så många andra som ville göra det…

– Jag var chef helt enkelt och såg till att allt fungerade. Tekniken passade mig bäst.

Men redan som 18-åring med färskt körkort körde han på nätterna ofta lastbilen med gjutna tidningssidor till Helsingborg för tryck sedan de gjorts klara i Ängelholm.

– Då gick det undan.

Rekordet var 14,5 minuter…

Personligt i ledare

”Tre Rosor” var Thure Janssons signatur. I dag bor Erica Elmberg, barnbarn och under många år NST-journalist, på Tre Rosors Väg i Vejbystrand!

Thure Jansson var ansvarig för tidningar under 44 år och uppskattades på många håll. Inte minst för sin raka linje mot nazism under andra världskriget. Tyske ambassadören i Stockholm var ursinnig över ledarna och försökte stoppa utgivningen av NST! ”Tre Rosor” var oftast Thure Janssons signatur. En debattmotståndare hade liknat honom vid kontroversielle Ture Jönsson ”Tre Rosor”, som en gång var Gustav Vasas rikshovmästare. Men han organiserade senare västgötarnas misslyckade uppror mot kungen som börjat dra in förläningar. Ture Jönsson flydde till Danmark.

Frispråkige Thure Jansson gillade jämförelsen och började skriva under ”Tre Rosor”.

Erica Elmberg har själv jobbat på NST i nära 30 år och bor i dag på Tre Rosors Väg i Vejbystrand! I morfars gamla fastighet, alltså.

Hon har studerat Thure Janssons ledare.

– Morfar var både kontroversiell och omtyckt, men det hände också att han skrev personliga ledare om att han inte fick köra bil på stranden!

Bångstyrig var han också. Han vägrade flagga på halv stång sedan FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld förolyckats i

Foto: BO ÖSTMAN

dagens Zambia. Principen var att bara flagga den 6 juni. Efter begravningen skrev han i alla fall berömmande.

Själv vilar han på Donationskyrkogården i Helsingborg på grund av att han gjorde sig ovän med kyrkoherden i Ängelholm som han inte ville bli begravd av…

Ville ha allians

– Politiskt stod han fri hemma i Ängelholm för att kunna slå åt alla håll, berättar Erica Elmberg. Ändå gjorde han resor till Stockholm med sonen Jan som chaufför och träffade borgerliga partiledare i sitt rum på Hotel Carlton.

Högerledaren Jarl Hjalmarson var flitig gäst.

Thure Jansson umgicks med liknande samarbetstankar som Christer och Olof Wahlgren i Malmö.

– Jo, det diskuterades nog någon form av allians. Samtalen blev högljudda, främst när alla tre borgerliga partiledare fanns med.

Alltså även Bertil Ohlin och Gunnar Hedlund, minns Jan Jansson som satt med i ett hörn tyst som en mus och lyssnande…

– Bertil Ohlin försökte göra om mig till folkpartist – och var nära att lyckas!

287

SKÅNE

”Fönsterledare” av Birgit Björneskog på Nordvästra Skånes Tidningar blev en av landets första kvinnliga ledarskribenter. Och hon hade en egen ”hemsida” redan på 1960-talet!

Efter fyllda 80 år fortsätter hon att skriva.

Hemma i köksfönstret sätter hon dessutom varje dag ut agendan med dagens aktuella händelser och kommentarer av mjukiskatterna (!) Ludmilla och Svarta Katten… Hösten 2013 var hon uppe i drygt 1 200 dagsnoteringar sedan cirka fyra år tillbaka.

– Jag gjorde en lätt tävling en dag. 50 personer gjorde sig besväret att skicka in svaren… Så ganska många läser tydligen fönsterbladen. 50 svar kan en tidning få på veckans korsord.

Egentligen skulle Birgit Björneskog ha blivit sjuksköterska, men hon hade alltid tyckt om att skriva. När Skara Tidning annonse-

Efter fyllda 80 år fortsätter ledarskribenten Birgit Björneskog i Ängelholm med dagliga kommentarer som hängs ut i köksfönstret – men gömd bakom två kattnamn.

Foto: BO ÖSTMAN 288

rade efter en journalist fick hon napp. 18 år, utan meriter och i konkurrens med 32 andra sökanden.

– Jag hade mest skrivit sagor - för skrivbordslådan. Och skriver fortfarande julsagor i NST. – 1953 började jag vid Poppius journalistskola för att lära mig yrket bättre och jobbade samtidigt en del på Svenska Telegrambyrån.

När jag var klar fick jag tips om jobb i både Skellefteå och Ängelholm.

– Jag ringde direkt. På den tiden måste man beställa alla rikssamtal via Televerket och jag bad om båda samtidigt. Telefonisten kopplade först upp samtalet till Ängelholm och jag fick jobbet. Så det är henne jag kan tacka för att jag blev fast anställd i 44 år vid Nordvästra Skånes Tidningar.

”Var ligger stan”

Men det höll på att gå snett i början. Birgit Björneskog tog tåget till Ängelholm, men försov sig och hamnade i Helsingborg. När hon senare kom till Ängelholm så frågade hon en taxichaufför: ”Var ligger stan”. Hon fick svaret att hon stod mitt i den… Och där finns hon kvar 60 år senare!

– På Nordvästra Skånes Tidningar var då Thure Jansson ägare och hyllad chefredaktör.

Han skrev ledare ganska ofta och var rak, men hade ibland fel inställning. I frågor kring Sydafrika exempelvis.

– Själv var jag allmänreporter, men hade även en egen ”hemsida” – för kvinnor om mat och mode. Jag skrev även en spalt med tips om ”ungkarlsmat”.

– Jag satt i närheten av ledarredaktionen och började hjälpa gossarna med ledare när de skulle ut och ha trevligare saker för sig…

Thure Janssons svärson Holger Lööw skrev ledare när både far och son chefade för tidningen - med assistans av Birgit Björneskog mellan varven.

SKÅNE

kvinnopionjär – Så småningom skrev jag allt flitigare, men halkade omkring lite löst och fick faktiskt titeln politisk redaktör först när Kjell Svensson blev chefredaktör på 1980-talet.

Det var hon till 1998 då hon pensionerades och Hans Wallmark tog över.

Han hade sedan 1991 varit ledarskribent vid sidan av Birgit Björneskog, som värvade honom från Barometern i Kalmar.

– Det fick jag sura kommentar för, säger hon med ett brett leende…

Birgit Björneskog uppskattades i vida kretsar. Hon blev aldrig angripen just för att hon var något så ovanligt på den tiden som kvinnlig ledarskribent och dessutom förde hon ju fram åsikter som kanske inte alla läsare gillade.

Birgit Björneskog på Nordvästra Skånes Tidningar var en av – Jag fick många snälla brev och landets första kvinnliga ledarskribenter.

Foto: BO ÖSTMAN inga direkta utskällningar. Det var egentligen aldrig några bråk kring de åsikter jag förde fram. Några hörde väl av sig så långt att vi inte ens fick använda partiets och ville diskutera ett eller annat, men det talarstol vid ett möte på torget utan måste blev samtal som kunde sluta med att jag trots låna Socialdemokraternas… allt fick visst medhåll…

– Något liknande motstånd mot kvinnor upplevde jag aldrig under ett halvt sekel som journalist!

Hotades till livet Birgit Björneskog var känd som en rak skri– Men jag var också redaktör för insändarsibent med glimten i ögat. Åtta moderata pardan och hotades då till livet under många år tiledare hann hon ”avverka” som journalist, av en person som inte fick sitt inlägg publicefrån Jarl Hjalmarson till Fredrik Reinfeldt. rat. Det var skrivet på ett sätt som gjorde att – Gösta Bohman och Carl Bildt är nog det inte gick att trycka. Han envisades med att jag skulle publicera det. När jag vägrade favoriterna. kartlade han hela mitt liv i detalj och ringde – Däremot träffade jag egentliga inga mer även på nätterna och trakasserade mig. Poliframträdande internationella ledare. Jag satt sen var förstås inkopplad… ju mest och skrev och hade inte tid att flänga Birgit Björneskog hamnade tidigt i politirunt… ken som hjälpreda åt (M)-kvinnornas ordföOch i dag skriver hon alltså dagliga komrande Margit Bauer i Ängelholm och fanns mentarer till aktuella händelser och hänger med där tills förbundet lades ner. ut dem i köksfönstret. Men gömmer sig själv – Där fanns det däremot ett starkt modebakom två prydnadskatters namn… Luddiga rat internt motstånd mot kvinnor. Det gick Ludmilla och Svarta Katten.

289

SKÅNE

Närmaste i Skåne

Liberala Kvällspostens politiske redaktör Peter J Olsson är nog den ledarskribent i Skåne som ligger närmast att betraktas som moderat.

I ett landskap som haft drygt 40-talet moderata tidningar och nu inte har en enda…

Peter J Olsson har varit politiskt aktiv i Moderat Skolungdom i både Värnamo och Lund. Han var även vice ordförande i Fria Moderata Studentförbundet i landet.

– Då var jag även Kvällspostens Peter J Olsson verkar oftast glad. Så varför inte placera honom i Moderaternas pressekreterare i landstinget i täten för turistattraktionen Optimistorkestern på gågatan Södergatan i Malmö.

Foto: Bo Östman Uppsala och fick skriva debattartiklar, vilket väckte intresset för journalistik.

Sveriges konservativa studentförbund samti– Jag skrev även anonyma dikter i Lundigt som han var politisk redaktör för Kvällsdagård, där en chefredaktör som började på posten 1964. Han satt kvar till 1970, alltså Kvällsposten hjälpte mig in på ledaravdelunder flera år efter att tidningen blivit liberal. ningen.

– Kvällsposten var inte heller benägen att släppa in vänstervågen. Kultursidan slopades därför under några år, säger Peter J Olsson.

Starka band – Tidningen var nog lite moderat light – Min moderata bakgrund var inget hinder. under några år efter det officiella skiftet av Förmodligen berodde det på tidningens tidigare mycket starka engagemang i Medborpolitisk färg. gerlig Samling. Man såg nog inte lika starkt – När jag började 1989 var det inte för att i som på andra håll på skiljelinjerna mellan de första hand skriva om partispelet utan för att borgerliga partierna. ta upp olika sakfrågor. Och det är nog lite av Även under de liberala åren har det funnits det som sker fortfarande, säger Peter J Olsson starka band mellan Kvällsposten och Moderasom blev politisk redaktör 1999. terna. När Lars Christiansson blev presschef – Liberal ses nog mest som borgerlig här. hos moderatledaren Gösta Bohman kom han – Vi vill ha en borgerlig regering, lägre skatdirekt från Kvällspostens ledaravdelning. Och ter, starkt försvar…

Ola Gummesson var ”överårig” ordförande i Det låter nästan som moderat – utan light!

290

SKÅNE

Siste i Skåne – NST i Ängelholm var drömtjänsten, tycker Hans Wallmark.

– Som ledarskribent satte jag och Birgit Björneskog egna begränsningar och egna regler.

– Vi stod Moderaterna nära men gick emot dem ibland. Eller skämtade rått som när Bo Lundgren efterträdde Carl Bildt som partiledare. ”Från Kalle Stropp till Grodan Boll”, var rubriken.

Skåne har haft drygt 40 moderata tidningar, men Hans Wallmark blev den siste moderate ledarskribenten när NST och HD fusionerades 2002. Formellt är han tjänstledig för politiska uppdrag. Precis som Håkan Juholt (S) på Östra Småland. Undrar om den oavhängiga ledarredaktionen på HD vet att Wallmark, som gärna gick egna vägar och vars analyser ofta citerades, tillhör tidningen…

Tidningsrummet i riksdagshuset ger Hans Wallmark nostalgi– Visst stormade det ibland på känslor…

Foto: Bo Östman NST. Värst var det när jag engagerat Göran Perssons tidigare fru Annika bent som tog ut svängarna. som krönikör. Rena orkanen. Men jag ville ju – Och det gjorde vi – och uppmärksamge plats för åsikter från olika håll. mades. Jag satt även i åtskilliga pratprogram i radio och TV under flera år.

Lögn gav jobbet – 1998 efterträdde jag Birgit Björneskog Hans Wallmarks första tidningsjobb var som som politisk redaktör, men 2001 skedde ett vikarie på Norrbottens-Kurirens ledarredaktvärt kast. Jag bodde i Landskrona, men ertion 1988. Samma höst sökte han till Barobjöds ändå att bli kommunalråd i Ängelholm metern. Ett krav var att man måste kunna redigera. Det kunde inte Hans Wallmark, som dit familjen flyttade strax innan jag tillträdde. på sitt glada sätt ändå svarade JA – och fick Med en häst i bagaget. Det var dotterns jobbet! krav…

Vem vet om den senare kyrkopolitikern fått – Jag som kommenterat andra blev plötsin en fot i tidningsvärlden utan den lögnen… ligt kommenterad. Och vid mitt första – På Barometern lärde jag mig mycket unnämndmöte någonsin var jag ordförande i der tre år. Men tidningen var lite för partilojal kommunstyrelsen! och jag ville ha ett mer avspänt förhållande 2006 fortsatte karriären i riksdagen. Men till Moderaterna. Därför lockade Nordvästra Hans Wallmark är fortfarande anställd på Skånes Tidningar 1991. Man ville ha en skrioavhängiga HD! Så vem vet…

291

SKÅNE

Bohemtidningen blev Kvällsposten Simon Broomé satsade på en lättläst tidning efter en modell som hade slagit väl på kontinenten. Skånska Aftonbladet fick också en bra start 1880 och läsare strömmade till. Tidningen, som 1950 fortsatte som Kvällsposten, betonade tydligt en ”fri sjelfstendig hållning” (1897) och att ”inga partidisciplinära bojor trycka oss” (1901). Det gällde under de 24 år som Skånska Aftonbladets grundare … liksom den siste redaktören Simon Broomé ledde sin tidSimon Broomé satt kvar i 24 år…

Erik Hagberg. ning.

Skånska Aftonbladet har betecknats som ”vår sista Skåne och grundade Skånska Aftonbladet. äkta bohemtidning”. Inte bara på grund av Sydsvenska Dagbladet började oroas och lite udda hårt arbetande journalister med gav ut en aftonupplaga redan 1881. Det dämannorlunda livsföring. Erik Bodman beskrev pade inte intresset för Broomés tidning. Värre redaktionen i en historik som något mellan var det när tidningens gamle faktor Rudolf ett wienercafé och en klagomur för ”lite löst Asp startade Skånska Dagbladet 1888 och kofolk”. Där fanns skådespelare som Karl Gerpierade Simon Broomés koncept, en lättläst hard, Adolf Jahr, Per Winge, skalden Gabriel och billig tidning, med Leonard Ljunglund Jönsson, musikern Gino Filippini, konstnärer som redaktör. Upplagan steg raketsnabbt och som Helge Kemner och Johannes Collin. var landets näst högsta efter ett år.

Senare kändisar hela bunten…

Men Ljunglund gick över till Skånska Aftonbladet som redaktionssekreterare 1891.

Sydsvenskan oroad Året därpå gick Nathan Hellberg motsatt väg Redaktionen hade medarbetare som Axel och blev chef för Skånska Dagbladet till sin Jäderin, senare chefredaktör på Svenska död 1919.

Dagbladet, och Magnus Lind som blev ett Skånska Aftonbladet fick en ny inriktstort namn i Helsingborg. Själv jobbade ning i början av 1900-talet sedan utgivarna Broomé i tio år vid Landstaten innan han blev av Sydsvenska Dagbladet Snällposten köpt medarbetare i Sydsvenska Dagbladet mellan aktiemajoriteten 1901. Tidningen blev nu 1872 och 1875. Därefter var han under två år mer en kvällsversion av Sydsvenskan och på Nya Dagligt Allehanda och blev redaktör Simon Broomé lämnade tidningen 1904. Han för tidningen Nerike. 1880 var han tillbaka i skyllde på ålder och sjukdom, men 64-åringen 292

SKÅNE med löpande extranumfortsatte vid både Nya mer. Medarbetarna bodde Dagligt Allehanda och Vårt närmast på redaktionen, och Land och levde som glad de överrumplade stora konpensionär i Nice tills han kurrenterna förlorade mark. blev 86 år…

Men upplagan låg ändå 1906 köpte högern totalt sett relativt stilla och tidningen som gick upp ekonomin var ett bekymmer. i Malmö-Tidningen från Torsten Kreuger lade ut 1895. Motivet var främst trevare för att köpa tidrösträttsdebatten. 1909 ningen, men det blev Sydkom nästa skifte när det svenskans Christer Wahlgren tryckeribolag som ägde som till sist övertog den 1949 Helsingborgs-Posten även för futtiga 10 000 kronor, köpte Skånska Aftonbladet lade ner den och satsade på och John Gustaf ChrisReklam för kvällstidningen.

Kvällsposten, söndagstidtensén flyttade till Malmö ning sedan 1948, som sjudagarstidning 1950. som redaktör. Han var framåt och entusiasWahlgren förband sig att Kvällsposten skulle tisk, hade varit först i landet med löpsedlar vara högertidning, en förklaring till köpesumvid Stockholms Dagblad och införde förman. handsreferat. Christensén var en stridbar högerman, men gick sina egna vägar vid sidan av partilinjen, vilket retade äldre konservativa.

Satsade på Mbs När John Gustaf Christensén dog 1925 Nöje och sport var bärande delar under efterträddes han av Erik Hagberg, som varit Kvällspostens första år. Sven-Olof Berlin var ansvarig utgivare sedan 1916. Han ledde ansvarig utgivare och Birger Buhre sportchef. tidningen under en spännande epok med I redaktionen ingick flera från Skånska Afsatsningar av väsentligt högre journalistiskt tonbladet. Tidningen var tunn, 16 sidor, men värde än ekonomiskt. Dit hörde OS 1948 vann mark successivt. Till viss del därför att man stödde den populära piratradiostationen Radio Syd och fick radiosupport i motsatt riktning. 1958 var upplagan nästan i nivå med Arbetets.

Trots avtalet vid köpet bröt Kvällsposten inför andrakammarvalet 1964 mot uppgörelsen att vara högertidning. Politiske redaktören Sixten Palm och kollegan på Sydsvenska Dagbladet Snällposten, Jean Braconier, pläderade i tidningarna för en borgerlig samlingslista, Medborgerlig Samling, som leddes av SDS-redaktören Olof Wahlgren. Efter att ha tagit avstånd från den officiella högerpolitiken blev Kvällsposten oberoende liberal 1966. I början av 1990 kom Kvällsposten ut som iDag tillsammans med Göteborgs-Tidningen men i december 1995 var äventyret över. 1998 blev Kvällsposten en edition av Expressen liksom GT och ingick i BonnierI korsningen Adelgatan-Kansligatan fanns Skånska Aftonbladet från 1907 till nedläggningen 1949. koncernen.

293

SKÅNE

Rejäl tjuvstart av Moderatliberala Snäll-Posten i kom till Malmö från Stockholm. Det Malmö startades av docenten betydde ökade möjligheter att i kemi vid Lunds universitet hinna få med ännu flera färska Bernhard Cronholm 1848, nyheter. men den var varken snäll Rätt tänkt journalistiskt, eller mesig. ”Snäll” var en men samtidigt kunde Cronförsvenskning av tyskans holm vänta i mer än ett år ”schnell” och stod alltså innan han skrev minnesrunor för ”snabb”, ungefär över kända personer som som när man i ”snälltåg” avlidit. Och i många fall fick försökte poängtera snabbde gemensamma (!) runor i ett heten. slags uppsamlingsheat en gång Namnet passade perfekt om året… Nyhetsnäsan pekade på den nya tidningen. lite snett ibland.

Bernhard Cronholm hade nämligen så bråttom att Malmö medelpunkt Bernhard Cronholm startade Snällge ut det första numret Snäll-Posten från Malmös Posten innan boktryckeriet var klart. att han inte ens hann första nummer kom ut den vänta på att boktryckeriet 5 maj 1848. Det dansktyska blev helt klart. Det märks också på premiärkriget spelade en stor roll. Sverige hade tidningens typografi. Cronholm ursäktade sig ingått ett avtal med Danmark och lovat stöd i sin anmälan med att man hade planerat att om Danmark hotades. Kung Oscar I fanns det första numret skulle ges ut några månadärför i Skåne som medlare och Sverige hade der senare. Men de viktiga utrikespolitiska 15 000 man som var beredda att ingripa på händelserna och återverkningarna runt om i danskarna sida.

Europa av Februari-revolutionen i Frankrike Malmö, som på den tiden hade färre gjorde att man i all hast ändrade planerna. invånare än antalet svenska soldater i Skåne, Cronholm måste bara få ut sin tidning befann sig alltså i händelserna centrum och snabbare än snabbt så det fick bli en rejäl upplevde en glansperiod som aldrig tidigare. tjuvstart. Typografin kom i andra hand.

Dessutom hade man en tidning med en Det var lite märkligt att nyhetskänslan tvättäkta rojalistisk redaktör som dyrkade verkade så stark i det avseendet när Bernhard kungen. Det slöts vapenvila under sensomCronholm senare gav intryck av att aktualimaren, men den bröts kommande vår och striderna fortsatte. Däremot var det under teter inte alltid var så viktiga för tidningen. den tiden färre rapporter i Snäll-Posten. Å andra sidan var han mycket utrikespolitiskt intresserad och trodde att hans tidning Saknade ledare tidigare än andra kunde få fram utländska Snäll-Posten från Malmö (”från Malmö” togs nyheter med tanke på närheten till Köpenbort ur namnet 1851) var moderat-liberal enhamns nyhetsbyråer. ligt anmälan 1948, men tidningen hade inga Dessutom gav han ut tidningen på måndaledare. Cronholm skrev i stället ”Små brev” i gar och torsdagar klockan sju på kvällen, samvilka han tog upp alla möjliga frågor. Vid sidan ma dagar som viktig och snabb ”snällpost” 294

SKÅNE

Snäll-Posten av politik, resebrev och kåserier hade han en plats där han fritt kunde skriva om teater och litteratur som var hans stora intressen. Innan han startade Snäll-Posten var han redaktör för Hiertha och hade bland andra H C Andersen som medarbetare.

Cronholm var en stark försvarsvän och efter en resa i Tyskland skrev han också mycket om järnvägen som han ansåg skulle börja i Malmö och sluta i Jönköping… Han var en 110-procentig rojalist och stor beundrare av kung Oscar I, som skyllde marsoroligheterna i Stockholm efter Februari-revolutionen liksom socialismens framfart på medelklassen. Men Cronholm skrev ändå oväntat kritiskt om Karl XV:s trontal 1871. Dessutom utmärkte han sig som motståndare till representationsförslaget.

Blev sexdagars

Det hände inte mycket med tidningen under 1860-talet. Cronholm var sjuk och hade svårt att utveckla den. Det var först när planerna på nya Sydsvenska Dagbladet blev kända som det hände saker med Snäll-Posten. Männen bakom nykomlingen erbjöd sig först att köpa Snäll-Posten och undrade också om Cron-

Här trycktes Snäll-Posten i samma hus som Cronholms bokhandel.

Första Snäll-Posten 1848 var ett hastverk.

holm som ett alternativ kunde göra den till sexdagarstidning. Han svarade nej på båda frågorna.

Det hindrade inte att Snäll-Posten blev sexdagars några veckor innan Sydsvenska Dagbladet startades 1870… Däremot ändrades inte Snäll-Postens prenumerationspris trots att den plötsligt kom ut dubbelt så många dagar i veckan. Låt vara i mindre format tre av dagarna.

Debatten mellan de båda tidningarna var frän. Angreppen var dessutom välplanerade mellan varven. Som när Sydsvenskans Carl Herslow upptäckte att Cronholm klippte hans skeppslistor. Då lade han till ett påhittat fartygsnamn som senare även fanns i SnällPosten… Sedan gjorde Herslow stor sak av att konkurrenten klippte hans artiklar.

Bernhard Cronholm avled i september1871. Edward Lindahl blev ny redaktionschef, men ägarna valde att sälja Snäll-Posten till Sydsvenskan för 43 000 riksdaler. Dessutom tog Sydsvenskan över Snäll-Postens lokaler under tio år.

Därmed föddes den nya tidningen Sydsvenska Dagbladet Snällposten 1872, nu utan bindestreck i den sista delen av namnet…

295

SKÅNE

Krig räddningen för daktören Carl Herslow var lektor i Hade inte det fransktyska kriget bruMalmö och hade högst begränsade tit ut i slutet av juli 1870 så hade erfarenheter av dagstidningar. troligen inte nya Sydsvenska Men den 34-årige redaktören Dagbladet överlevt. och hans utrikesredaktör Tidningen hade startats och ansvarige utgivare David av nya Förlagsaktiebolaget Lorentz Beyer med fem år på i Malmö med Carl Herslow Snäll-Posten visade journalissom huvudredaktör sedan tisk nerv. De utnyttjade kriget Snäll-Postens Bernhard Crontill tidningens fördel. holm svarat negativt på samarDe lade ner ett omfatbetsinviter. Initiativtagare tande arbete på att redigera var historieadjunkterna Carl Herslow var Sydsvenskans nyhetsartiklarna så att de blev Claes Theodor Odhner och redaktör från starten 1870 till 1907. lättlästa men informativa och Martin Weibull vid Lunds för att materialet skulle bli överskådligt. Det universitet. De tyckte att Skåne skulle ha en var också viktigt att de skrev ett avtal med daglig tidning som var mer än en lokaltidning ansedda nyhetsbyrån Ritzaus i Köpenhamn för Malmö och Lund. De var även missnöjda som hade folk på plats närmare krigsskådemed Snäll-Postens politiska innehåll. platserna. Det gav ett speciellt nyhets- och Starten gick i moll. Sydsvenska Dagbladets telegrammaterial. Sydsvenska Dagbladet fick upplaga var till att börja med endast 700 också ganska snart ord om sig att vara snabexemplar trots generöst spridda provnumbast och pålitligast i rapporteringen. mer. Nyfikenheten på tidningen var starkt begränsad i Malmö och Lund. Det såg mörkt Blev drömstart ut trots att man i en annons i konkurrenten Dessutom bevakade man den utländska Snäll-Posten en månad före starten hade pressen noga för att snabbt kunna informera lovat att ge ut en större daglig tidning och sina läsare om det viktigaste som hände. att ”flera av vårt lands bästa krafter” skulle Samtidigt hade man ett nät med korresponmedverka i den. denter ute i Europa.

Redan i slutet av året var upplagan uppe Bismarck räddare i 2 500 exemplar, vilket var en hög siffra då.

Det verkade inte som om Sydsvenska DagMer än tre gånger så många exemplar som ett bladet skulle överleva. Räddarna blev faktiskt halvår tidigare när tidningen hade fått något Otto von Bismarck, som ville skapa den tyska enigheten, och Napoleon III, som behövde av en mardrömsstart. Vid årsskiftet var det en framgång för att dämpa kritiken mot snarast en drömstart… den franska inrikespolitiken. När därför det Sydsvenska Dagbladet hade också blifransktyska kriget bröt ut knappt tre månader vit ett tydligt alternativ till Snäll-Posten. efter Sydsvenskans start fungerade det som Tidningarna var inte alls snarlika och ingen en respirator som fick liv i tidningen när den kunde påstå att nykomlingen kopierade var på väg att somna in. sin äldre konkurrent. Sydsvenskan hade en Intresset för utrikespolitik var stort och sobrare typografi och sidor som var på fem suget efter nyheter starkt. Inte minst i Skåne spalter. Den blev därmed mer lättöverskådlig med närheten till kontinenten. Chefreän Snäll-Postens tre bredare spalter.

296

SKÅNE

Sydsvenskan Innehållsmässigt var Sydsvenskan aktuellare och gav nyheter en tydligare och högre prioritet än Snäll-Posten. Trots att Bernhard Cronholm poängterat att Snäll-Posten startades tidigare än planerat enbart för att snabbast möjligt få ut information om världshändelserna.

Sydsvenska Dagbladet var moderat liberal precis som kollegan, men hade en starkare konservativ dragning. Tidningen hade inte ledare varje dag. Ibland kunde det gå veckor utan en enda ledarartikel. När Carl Herslow skrev något så uppmärksammades det ofta långt utanför Skånes gränser, vilket ju också var syftet med den nya tidningen.

Till att börja med saknade dock ledarna rubriker. I motsats till Bernhard Cronholms ”Små brev” i Snäll-Posten så behandlade Carl Herslow ett enda ämne i varje ledare.

Behovet av en förstärkning av det svenska

Sydsvenskans pampiga tidningshus togs i bruk drygt 80 år efter flytten till Östergatan 1881.

Foto: BO ÖSTMAN

Sydsvenska Dagbladets premiärnummer i april 1870.

försvaret var den oftast åtkommande frågan under 1871 och han var särskilt frän mot lantmannapartiets njugga inställning i frågan i riksdagens andra kammare. Om utskottets betänkande skrev han bland annat: ”Det är ett av bondadvokater hopsatt köpekontrakt, i vilket dessa såsom målsmän för Sveriges lantbefolkning falbjuda åt fäderneslandet ett visst kvantum svenskt fosterlandssinne mot ett pris av 60-80 miljoner. Onödigt är att tillägga att trots det dyra priset den utbjudna varan ändock är underhaltig.”

Ord och inga visor…

De båda moderatliberala konkurrenternas chefredaktörer var emellanåt ganska fräna mot varandra. Bernhard Cronholm i SnällPosten hängde länge upp sig på uttrycket ”flera av landets ledande krafter” som Sydsvenska Dagbladet hade lovat skulle medverka i tidningen. Han ville gång efter annan veta vilka dessa var… Men svaren uteblev lika ofta.

Efter Bernhard Cronholms död 1871skrev Carl Herslow i alla fall en personlig minnesruna och lovordade konkurrenten för dennes insatser som Snäll-Postens grundare och mångårige redaktör.

297

SKÅNE

Wahlgrens blad mer ”Snällposten” blev ett betydelselöst påhäng på namnet när de tidigare konkurrenterna kom ut gemensamt 1872 som Sydsvenska Dagbladet Snällposten.

Några andra spår av Snällposten än namnet i kraftigaste stilen i logotypen fanns inte. Tidningen var en direkt fortsättning på gamla Sydsvenska Dagbladet. Enda egentliga konkurrenterna var Malmö Nya Allehanda som startats 1827 Med Carl Olof Wahlgren som ägare och VD inleddes en ny tid för SDS. och fanns kvar till 1890 Foto: BILD I SYD och Malmö Handels- och Sjöfarts-Tidning som också upphörde 1890.

I riksdagen fick Herslow ganska snart Carl Herslow blev även den nya tidningens inflytelserika positioner, ledde frihandelsvänhuvudredaktör, men han hade då tre jobb. liga centern från 1888 och var ett tag andra Han var lektor i Malmö och gick direkt från kammarens talman innan han 1893 vände skolan till tidningen där han ofta var kvar till ryggen åt rikspolitiken. Han hade fullt upp sent på nätterna. Dessutom var han försäkhemmavid. Han var inte bara tidningsledare ringsagent. Lönen från tidningen var nämliutan även ordförande för Skånes Enskilda gen obetydlig.

Bank, Kockums tobaksfabrik, Malmö Bryggeri Ett par år efter fusionen blev ekonomin AB och i stadsfullmäktige. Han var så mäktig bättre, Herslows lön höjdes och han begärde att han ibland kallades ”Kungen av Malmö”. tjänstledigt från skolan. Sju år senare stod Från 1881 kom SDS ut två gånger om också tidningens ståtliga fastighet på Österdagen, morgon och kväll, för att mota nystargatan klar. tade Skånska Aftonbladet. Det pågick till 1900 utan märkbara positiva resultat trots att journalisterna producerade fyra upplagor dag”Kungen av Malmö” ligen, en för Malmö och en för övriga Skåne Men tiden som enbart redaktör blev kort för Herslow, som 1876 blev riksdagsman och två gånger om dagen. År 1900 satsade man i därför inte skrev ledare så ofta. Han hade stället på en söndagstidning med arkeologen ställföreträdare på tidningen. Först Wilhelm Knut Stjerna i Lund som ansvarig. Det ökade Hoflund som senare blev chef för Helsingutrymmet för litteratur, konst, vetenskap. borgs Dagblad 1884. Sedan Karl Albert Härje Carl Herslow bästa grepp för tidningen på som även efterträdde Herslow 1907 och satt längre sikt blev anställningen av överstelöjtkvar som huvudredaktör till 1923. Själv skrev nanten Carl Olof Wahlgren som chef för de Herslow mer sällan och var under riksdagsekonomiska och tekniska avdelningarna 1895. tiden försiktig för att inte avslöja nyheter, Men Wahlgren hade ofta militära uppnågot få journalister lär förstå i dag… drag och det var ett problem. 1907 undrade 298

SKÅNE

än Carl Herslows Herslow om inte Wahlgren kunde ordna ett nytt bolag som tog över hans aktier. Dagen efter var det klart – Wahlgren köpte dem själv! Men Herslow fick behålla sex aktier och bli tidningsstyrelsens ordförande till 1920… Låt vara att han mest stod kvar som ett namn utåt.

Nu började också en ny tid som gjorde SDS mer till Wahlgrens än Herslows tidning.

Thore Blanche drev tidningen åt Karl Härje hade ledande befattningar Wahlgren köpte en höger som mångårig ledarskribent. under 40 år. ny rotationspress som tryckte 12 sidor, ändrade formatet och förnyade redigeringen. Till ny liberaler och högermän tydliga sympatier. huvudredaktör utsåg han Karl Härje, ett val ”Herr Staaff kör vilse” skrev man ironiskt Herslow lär ha varit missnöjd med trots att om liberale partiledaren och syftade även på han hade haft Härje som sin ställföreträdare. att han kört vilse mellan Malmö och TrelMen Härje var inte tillräckligt politiskt leborg på väg till ett valmöte. Efter valet gav intresserad. Han skrev ofta lite kortare lokala man högerledaren Arvid Lindman en rad ledare samtidigt som högerpolitiken ändå erkännanden för insatserna som statsminister. blev tydligare. På Wahlgrens uppmaning 1911 blev också Sydsvenska Dagbladet anlitades Thore Blanche i Stockholm allt Snällposten officiellt moderat. oftare som ledarskribent och han var mycket Den Baltiska utställningen 1914 blev viktig produktiv fram till att han avled 1935. för tidningen. Carl Olof Wahlgren hade inte bara tagit initiativ till den. Han ville också att hans tidning skulle märkas. Redaktionen ”Staaff kör vilse” fick förstärkningar och skrev också mycket Karl Härje lade ner mycket jobb på att utveckla tidningens innehåll. ”En helt ny om utställningen. Dessutom beställde han epok”, talade senare chefredaktören Claes en ny dubbelsidig rotationspress – men den Lindskog om i tidningens jubileumsbok 1948. kom igång 1915… Satsningarna blev viktiga När Härje tillträdde var upplagan 6 000 ex. när första världskriget bröt ut och suget efter När han slutade närmare 30 000 ex! Men det information ökade enormt. var även Wahlgrens förtjänst.

Under kriget ökade också upplagan från När liberalerna och Socialdemokraterna 17 000 till 25 000 exemplar samtidigt som angick till val 1911 och talade om samarbete tog nonsvolymen steg brant. Även om utgifterna SDS bestämt avstånd. Tidningen talade om för löner och material också ökade blev kriget en ny politisk tidräkning och gav moderata ett ekonomiskt lyft för SDS. 299

SKÅNE

VD med blåslampa Första världskriget gav både Sydsvenska Dagbladets upplaga och ekonomi ett rejält lyft.

Men det hindrade inte att huvudägaren och verkställande direktören Carl Olof Wahlgren tog fram blåslampan mot redaktionen.

I en promemoria 1917 tog han itu med redaktionens arbete på ett anmärkningsvärt sätt samtidigt som han visade kunnighet även inom detta område. Kritiken mot ledarredaktionen var hård – och verkar efteråt i hög grad befogad.

Wahlgren krävde att tidningen skulle ha dagliga ledare och inte fortsätta att dyka upp i den inrikespolitiska debatten lite slumpvis. ”Ledaren är tidningens själ. Den måste leva utan avbrott”, konstaterade han. ”Om Blanche i en fråga skriver en ledare så yttrar sig tidningen i denna fråga. Om Blanche skriver ingenting så yttrar sig inte tidningen. Otaliga är de ämnen varom SDS sagt ingenting, men som ovillkorligen på ledarplats borde varit behandlade.”

Wahlgren ville se resultat och förstärkte också ledaravdelningen.

Han klagade även på att bokrecensionerna infördes alldeles för sent och gav även den kulturella avdelningen ett tillskott. Året därpå införde han avdelningen ”Oss emellan” och ritade själv vinjetten till den! Han såg till att tidningen började med en spalt med klipp ur andra tidningar och att man startade ”Sydsvenskans Revy” med dagsaktuella artiklar av ledande fackmän.

Carl Olof Claes Lindskog var först Wahlgren visade minister och sedan chefstor uppfinningsredaktör i elva år till 1946.

300

rikedom, men man frågar sig var huvudredaktören Karl Härje höll hus under direktörens storstädning… Eller härjningar. Att döma av Claes Lindskogs 100-årsbok så verkar överstelöjtnant Wahlgren inte bara ha gett order utan Christer Wahlgren blev VD också själv aktivt 1937, styrelseordförande verkställt en del av 1940 och chefredaktör dem.

1946 till 1967.

1919 bröt en typografstrejk ut. Sydsvenska Dagbladet Snällposten togs inte ut i strejk, men ställde ändå in utgivningen under tio dagar av hänsyn till Skånska Dagbladet och Skånetidningen Dagen. Ridderligt av SDS, men under senare års journaliststrejkar har väl aldrig någon ansvarig på en socialdemokratisk tidning tänkt tanken att ställa in utgivningen av hänsyn till konkurrenter…

Gott om fester

1920 jubilerade Sydsvenska Dagbladet Snällposten utifrån SD-starten 1870. Man firade på den tiden även jubileum utifrån SnällPostens start 1848 och den gemensamma tidningen 1872… Många tillfällen till fest, alltså.

1920 avtackades även Carl Herslow för sina 50 år på tidningen och då var också SDS en pålitlig högertidning. Men SDS gick ännu inte in i Svenska Högerpressens Förening utan ville vara mer obunden.

1923 avgick Karl Härje efter nästan 40 år i ledande position. Han efterträddes av den journalistiske 18-taggaren Ewald Stomberg.

Fordrande, kritisk, uppmuntrande, populär på SDS. Han skrev inga ledare, men gjorde

SKÅNE

mot redaktionen… mycket stora förändringar av tidningen. ”Före och efter Stomberg”, har det sagts. Efter fem år flyttade han tillbaka till Stockholm. I samma veva blev ledaravdelningens Claes Lindskog ecklesiastikminister i Arvid Lindmans regering 1928.

Men han kom tillbaka och blev chefredaktör från 1935 till 1946.

Lindskog var alltså ansvarig före och under andra världskriget då Sydsvenskan var klart antinazistisk.

Han angreps också personligen av både Hitlervänliga och andra Hela SDS-upplagan på en lastbil på 1920-talet.

Foto: BILD I SYD tidningar för ”monumental tyskfientlighet”. Han beskylldes för 54 100 exemplar till 83 700. Sydsvenska ålderdomssvaghet och fick ständigt tillnamDagbladet Snällposten blev då en rikstidning net ”den senile” i Per Engdahls Vägen framåt. för södra Sverige.

Men han höll en rak linje.

Rena kamporgan Carl Olof Wahlgrens son Christer efterFamiljen Wahlgren och deras båda tidningar trädde Claes Lindskog från 1946 till 1967 då hans son Olof tog vid som huvudredaktör engagerade sig starkt på 1960-talet för att ena till 1987. Christer Wahlgren hade 1946 varit den borgerliga oppositionen. Under motstånd VD och ansvarig utgivare efter pappan sedan främst från Högerpartiet skapades Medbor1937 och var dessutom huvudägare och ordfögerlig Samling, en borgerlig samlingslista i rande i styrelsen. Han var även ordförande för Fyrstadskretsen. Den tog tre riksdagsmandat Högern i Malmö under tolv år och satt med i i valet 1964, mycket tack vare att tidningarna Högerns partistyrelse. blev rena kamporganen. Men när Samling för Framsteg verkade gå i riktning mot att bli ett Under andra världskriget fick SDS ett uppfjärde borgerligt parti klev förgrundsgestalten lagelyft på 40 procent och passerade Skånska Olof Wahlgren åt sidan.

Dagbladet. Framgång föder framgång och från Från 1966 blev hans tidningar oberoende li1945 till 1960 ökade vardagsupplagan från berala i stället för höger. Samma år passerade SDS-upplagan 100 000 ex för första gången på vardagar. Redan 1943 hade söndagsupplagan gjort det. 1966 försvann annonserna från förstasidan – ändå hade SDS vunnit tidningarnas förstasidestävling 1956. På tredjesidan!

Huvudägare är sedan 1994 Bonnier AB och 2004 blev Sydsvenska Dagbladet Snällpostens logotype kort och gott Sydsvenskan.

Alltså vad tidningen i folkmun oftast kallats Sydsvenska Dagbladets fastighet vid Östergatan för under decennier. sedan man 1881 lämnat Snäll-Postens lokaler.

301

SKÅNE

Akademisktspråkrör Konservativa Lunds Wecko-Blad från 1775 var länge landets äldsta tidning, men upplagan imponerade aldrig. Efter namnbytet till Lunds Dagblad 1897 nådde man som mest 8 000 ex under 1912 sedan tidningen tagits över av Gustaf Ericson, tidigare utgivare av Svenska Dagbladet och Vårt Land. Men efter hans död 1935 handlade det om runt 3 000 ex. Nästa namnbyte till Lunds Veckoblad 1961 ledde till en upplaga på 27 000 ex, men bara för det första numret, och 6 500 ex för det sista 1970.

Tidningen skiftade ofta namn, men hade högt anseende. Främst i akademiska kretsar.

I ett uppslagsverk beskrevs Lunds Dagblad så här: ”Städse konservativ har denna tidning ansetts vara ett språkrör för de åsikter som hyllats av det Karolinska universitetets lärare samt stiftsstyrelsen, ehuru detta ofta förnekats.”

Nåja, den sedan 1775 konservativa tidningen blev faktiskt folkpartistisk 1938 sedan ett konsortium köpt den för att göra den till partiets stora organ i Skåne. Men upplagan låg stilla som ett flöte i ett badkar.

Premiärnumret av Lunds Wecko-Blad 1775.

Mathson tog över under 30 år. Namnet ändrades till Lunds Dagblad som gick mot en ny vår med Gustaf Ericson som ägare.

Lunds Wecko-Blad kom ut 1775 och Tidningen hade redan 1905 dagliga hade sju olika titlar fram till 1970, ledare, vilket var ovanligt på den men variationerna var inte stora. tiden, och under fyra år kom den Nytt och Gammalt eller Gamut sju dagar i veckan. Sonen Eric malt och Nytt var tillägg till huvudtiteln under några år.

Ramm Ericson var chefredakInitiativtagare till tidtör under de sex sista åren före ningen var professor Gustaf försäljningen till Folkpartiet som Sommelius, långt senare ett fick ekonomiska problem på välkänt efternamn i tidningshalsen. 1950-talet klarades tack kretsar i Helsingborg. Den vare subventioner för akadetrycktes hos akademiboktryckmisk bevakning, något som även aren Carl Gustaf Berling tidningen Upsala hade. Men till 1915. Berling och hans Ernst Lundgren var redaktör för Lunds livbojen hjälpte ingen av dem. ättlingar var utgivare till Veckotidningen Lunds VeckoDagblad under 20-talets goda år då 1867 då Adolf Ferdinand blad blev sista sucken.

Gustaf Ericson ägde tidningen.

Mot en ny vår

302

SKÅNE

Eslövs rekordunge 20-årige chefredaktören Uno ytterligare sex andra orter i namnet.

Lilljeforss vid Skåningen Eslöfs Redaktören Mårten Rahm Tidning i Eslöv måste ha varit blev även utgivare 1891 och ovanligt framåt när han tog A W Wilner tog över trycköver efter 60-årige grundaningen. Men i det kontrakt ren Mårten Rahm 1904.

Rahm skrivit med bok1894 hade Rahm startat tryckaren stod det att 100 tidningen, men från 1878 kronor skulle dras av från varit redaktör även för tryckkostnaden varje gång föregångarna. Mårten tidningen inte kunde gå i Rahm var lärare, men press klockan nio på kvälhade redan 1872 börjat ge len - om förseningen inte ut Folkskolans Veckoblad berodde på honom! 1894 som han var redaktör för till gick Wilners i konkurs...

1879.

Konkursförvaltaren vägrade Uno Lilljeforss var tämliRahm att fortsätta trycka hos Mårten Rahm ledde tidningar gen orutinerad. Efter studier Wilners, men fortsatte själv i Eslöv mellan 1878 och 1904. i Växjö och i Helsingborg utgivningen som Nya Eslöfs hade han arbetat under ett Tidning. Efter ett par månader knappt år som journalist vid lades den ner efter en strejk och Öresunds-Posten. Men det tidningen kom i nästa steg ut hindrade inte att han satt som Skåningen Eslöfs Tidkvar som chef i Eslöv ända ning genom Rahm från ett till 1915. Dessutom under nytt tryckeri bara två dagar den period då tidningens senare. Och i slutet av året upplaga nådde högsta var Mårten Rahm utgivare noteringarna någon gång och hans nya boktryckeri med drygt 4 000 exemtog över tryckningen… I plar. Tidningen blev också det läget var det nog få som konservativ när Uno Lilljeinbillade sig att tidningen forss tagit över rodret 1904 skulle leva vidare ända till och var sedan omväxlande 1952. höger och moderat innan den Mårten Rahm ledde den nya gick upp i Nordvästra Skånes tidningen under de första tio Tidningar 1952. åren. Den blev daglig 1897. Uno Uno Lilljeforss var bara 20 år Eslöv hade faktiskt fyra Lilljeforss tog vid 1904 till 1915. när han blev chef i Eslöv. tidningar i rak följd från 1878 Men både Erik Beronius och till 1952 som i praktiken var en och samma Håkan Karlbrink satt sedan kvar som redaktidning. Eslöfs Tidningar kom ut 1879 som törer i 16 år innan Per Lech tog vid under de tvådagarstidning och täckte även en rad orter sista fyra åren. Då hade upplagan varit endast runt stan. 1884 bytte den namn till Eslöfs drygt 1 000 exemplar under en tioårsperiod Tidning, beskrev sig som nyhets- och annonsoch en förändring var oundviklig. Tidningen blad för mellersta Skåne och angav dessutom gick upp i Landskrona-Posten i juli 1952.

303

SKÅNE

Arbetsmyrorna i Emanuel Björck hette en legentidningen till sin död 1859. darisk chefredaktör för KristianKonkurrenten liberala stads Läns Tidning. Innan han Kristianstadsbladets upplaga blev chef under 30 år medarbevar dubbelt så stor när KLT tade han i tidningen under fem startats 1896, men sänkte ändå prenumerationspriset år från 1900. Han var dessutom med 20 procent under två år politiskt aktiv i riksdagen, för att stoppa nykomlingen. landstinget och i kommunen.

Samtidigt som man frivilligt Högerledaren Gösta Bagge avstod från intäkter betonades betraktade 58-årige Björcks att man, i motsats till KLT, plötsliga död 1937 som en stor inte hade några inflytelserika förlust för partiet. Bagge ansåg bolagsmän som värvade prenuatt det i en brytningstid ”hade Emanuel Björck, legendarisk meranter… behövt hans frejdiga offensiva redaktör och politiker i KristiTala om krokodiltårar! anda och hans positiva idépolianstad. tiska intressen”. Han hade rönt stor respekt i riksdagen där han blev omtalad Avslöjande brev för sina välformulerade och initierade debattTårar av ett annat slag blev det kanske inlägg. när Länstidningens chefredaktör Magnus Hur Emanuel Björck hann med allt är en Myrström av misstag fick ett konspiratoriskt gåta. Han var ju parallellt en mycket aktiv brev som var avsett för Kristianstadsbladets tidningsman även utanför Skåne som ordföSven Olofsson. Avsändare var radikalliberale rande i både Svenska TidningsutgivareförenValfrid Spångberg som meddelade att han ingen och i Publicistklubben under flera år… skulle sända små artiklar till Olofsson med Helst kommenterade han förstås utrikespolibaktanken att få regeringschefen Erik Gustaf tik och gärna dessutom franska förhållanden.

Boström på fall. Olofsson skulle sedan skicka tidningar med de publicerade artiklarna till riksdagsmän och andra för att de skulle få Krokodiltårar uppfattningen att det fanns en stark opinion Moderata Kristianstads Läns Tidning mot Boström runt om i landet… startades 1896 och slogs ihop med högertidMyrström publicerade förstås hela brevet ningen Nya Skånska Posten i juli 1899 under som sedan togs upp av konservativa tidningar namnet Nya Skånska Posten Kristianstads Läns Tidning. Christianstads Weckoblad var runt om i landet. De sög så länge det gick på dock stans första tidning och började komma karamellen… ut 1810. 1839 köptes den av en boktryckare Den liberala splittringen märktes också när som nästan omgående sålde den vidare till två frisinnade tidningar efter varandra starSkånska Postens ägare. 1840 satsade man på tades i stan i början av 1900-talet, Kristianutgivning två dagar i veckan. Christianstads stads-Kuriren 1904 och Skånska Morgonposten 1907. Men ingen av dem levde längre än Weckoblad blev med åtta-tolv nummer per tre år. år en bilaga till huvudtidningen fram till Efter Emanuel Björck hade Kristianstads 1848. Skånska Posten hade startats 1830 av Läns Tidning två redaktörer under kortare kaptenen Carl Gustaf Hjertman som ledde 304

SKÅNE

Kristianstad tider, Karl Oskar Hammarlund och Folke Palm, som både slutade efter schismer med styrelsen. Hammarlund var mer poet och kåsör än politisk skribent. Palm hade arbetat på Stockholms-Tidningen och hade starkt tekniskt intresse, något som gav KLT ett lyft.

1944 tog Hugo Carlsson över fram till nedläggningen i december 1954. Han var en arbetsmyra som skrev ledare, kultur och kåserade. Sedan tidningen hade lagts ner fick han en årslön extra i pension och värvades till konkurrenten Nyaste Kristianstadsbladet som några månader tidigare avvisat samarbetsinviter. Carlsson fick också kommunens kulturpris 1966.

Det var länge starka lokala krafter som försökte rädda tidningen, men till sist blev det omöjligt. Upplagan var då 4 500 ex mot 20 600 ex för konkurrenten Nyaste Kristianstadsbladet. Det hjälpte inte att KLT försökte locka annonsörer med att tidningen hade köpstarka läsare...

Krönmarks ”skambud”

Under en följd av år fick KLT driftsbidrag från Högerns Förlagsstiftelse, totalt en kvarts miljon åren 1952-54. Men det hjälpte lika lite som den desperata satsningen på avläggaren Göingeposten med särskild Osby/Göingesida eller övertagandet av bondeförbundets Södra Skåne för 8 000 kr. Den hade varit moderat mellan 1914 och 1921 och återuppstått 1947. Det blev en kort affär på tre månader.

Säljarna klarade inte att köpa en upplaga på 2 300 ex per dag av avläggaren Södra Skåne.

Enligt avtalet skulle den finnas kvar med vissa utbytessidor i KLT och en allmänborgerlig ledarsida.

1976 försökte Eric Krönmark i Högerns Förlagsstiftelse köpa halva Kristianstadsbladet av Nils J G Larsson som var beredd att sälja – och närmast betraktades som moderat

Hugo Carlsson lade ner Kristianstads Läns Tidning och började sedan arbeta hos den tidigare konkurrenten.

dessutom. Det väckte stor uppståndelse när det blev känt att Eric Krönmark hade smugit omkring på tidningen en lördag då alla var lediga för att kunna inspektera den i lugn och ro. Men han gav ett ”skambud”, som sonen Nils Erik Larsson uttryckt det, och Nils J G Larsson ändrade sig.

Men Krönmarks intresse ledde till att den liberala Stiftelsen Kristianstadspress blixtsnabbt bildades för att ”rädda” Kristianstadsbladet. Sedan några år har den konservativa Gota Media-koncernen som huvudägare…

Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda är de båda andra liberala tidningarna i Skåne som ägs av Gota Media.

305

SKÅNE

Kantorn och torparn I Hässleholm var det fullt tidningskrig i början av förra seklet. Hessleholms Tidning startades av August Hånell 1888 och 1899 dök konkurrenten Norra Skåne upp och klippte till med ett lägre prenumerationspris.

3 kronor mot 3,60 kronor för Hessleholms Tidning som då drastiskt sänkte priset till 2 kronor! Dessutom övergick man som Norra Skåne till utgivning tre dagar i veckan trots att man själva hade dömt det i Hässleholm…

Det blev mycket hårda tag mellan tidningarna. HT betraktades av Norra Skåne som en ilsket gläfsande presstax och man tänkte ”huta ner byrackan”. HT brännmärktes som skandalblad och Norra Skåne påstods ta små ficklån här och där för att rädda ekonomin.

Båda tidningarna var frisinnade i början av 1900-talet. Men Hessleholms Tidning var tidigare konservativ. Kampen vanns till sist av Norra Skåne sedan Hessleholms Tidning tvingats till ett uppehåll i utgivningen i slutet av 1906. Tidningen kom tillbaka som moderat ett år senare, men i maj 1908 lades den ner och gick upp i Norra Skåne vars store man under första hälften av 1900-talet var grundaren Per Axel ”Värpatorparn” Persson.

En märklig man. Han hade två partibeteckningar på tidningen (bondeförbundet och folkpartiet), klippte ledarna ur andra tidningar och sa blankt nej när högern ville köpa tidningen. Rubriker inskränkte sig till ett enda ord Per Axel ”Värpatorparn” Perssom ”Japan”. son var en märklig journalist Nyhetsrapsom ledde Norra Skåne i 38 år.

306

Ivar Säfstrand var chefredaktör på samma tidning i 58 år och dog först när han var 102 år.

Foto: BO ÖSTMAN

portering stod lågt i kurs… Men ekonomin sköttes perfekt!

Chef i 58 år

”Värpatorparn” hade en kollega i Hörby, ”klockarn” Ivar Säfstrand, som var redaktör för Mellersta Skåne i hela 50 år. Han hade tidigare under åtta år varit chefredaktör för Central-Skåne som bytte namn till Mellersta Skåne 1911 sedan Säfstrand först avgått under ett år därför att styrelsen krävt en tydlig högerlinje. Totalt 58 år på posten! 1961 sålde den förre kantorn tidningen till Kristianstadsbladet. Han blev nästan 102 år.

Moderata Hörby Dagblad startades parallellt med Mellersta Skåne 1911 som avläggare till Skåningen Eslöfs Tidning. 1947 lades den ner.

SKÅNE

Sparkad 1: Carl L Andersson

Sparkad 2: Hugo Werner

Sparkad 3: Carl Åkerblom

Sparkad 4: Herman Seldener

Nedlagd: Heribert Brag

Ystads sparkade Vänstertidningen Aurora föddes i konservativa Ystads-Postens officin. Typografer skrev artiklar bakom ryggen på ägarna. Aurora hade en sättare på högertidningen som även var vänstertidningens ekonomichef… En annan jobbade så svetten lackade – men med att skriva artiklar för Aurora.

Till sist upptäckte Ystads-Postens ägare vad som pågick. Men Aurora kom ut 1899 och lades ner först vid årsskiftet 1957-58.

Ystads-Posten levde däremot bara från 1885 till 1908.

Tre högertidningar

Därefter satsade högern på Södra Skåne 1914, men 1921 var äventyret över. 1923 startade Roël Fjellner moderata Ystadstidningen Sydskåne, men den lades ner efter två år. Ystads Dagblad var en högertidning som levde i tio år från 1934 som avläggare till Cimbrishamnsbladet.

Skånska Mercurius blev 1832 Ystads första tidning och från 1844 kom Ystads Nya Tidning under tre år. Skånska Telegrafen följde direkt efter, men när utgivaren dog 1873 övertogs tryckeriet av Axel Fredrik Bjurström som i stället gav ut Ystads Allehanda.

Då fanns sedan 1852 Ystads Tidning som J

F Petzold ledde till 1877 då sönerna tog över.

Lars-Magnus Strömsten var redaktör.

1885 köpte högern Ystads Tidning och gav ut Ystads-Posten i stället.

Fyra sparkades

Starten blev stökig. Förste redaktören Carl Ludvig Anderson sparkades efter en röjarskiva i sätteriet. Näste, Hugo Werner, sparkades 1895 och avslutade med att kölhala sin direktör i spalterna. Carl Åkerblom tog vid men sparkades även han eftersom han hade för stort umgänge med Arbetets grundare Axel Danielsson som ofta var på redaktionen.

Han hade även bildat ett radikalt socialdemokratiskt arbetareparti i Malmö.

Herman Seldener var redaktör i fyra månader innan även han måste lämna Ystad. Han dansade en sommar… Heribert Brag tog vid 1901 och var den ende som inte sparkades. Å andra sidan lades tidningen ner 1908.

Både Seldener och Åkerblom arbetade senare vid flera högertidningar. Werner fortsatte som chefredaktör i Saltsjöbaden och Waxholm och Anderson blev utgivare av tre tidningar i Halland innan karriären fortsatte i Stockholm. Så Ystads-Posten var ändå en fin språngbräda.

307

SKÅNE

Trelleborgs mest

G P Quist var journalisten i Trelleborg. Gammalkonservativ, som man sa, trots att han bara var 23 år när han blev chefredaktör för moderata Trelleborgs Tidningen 1913.

Kring Gustaf Palmquist, som han döpts till men skrev under delar av namnet, hände alltid något. Under den första provflygningen mellan Stockholm och Trelleborg satt han i planet – med en halv årgång av Smålands Allehanda för att få lite extra värme under rocken.

Han tog på sig dykardräkt för att beskriva havets botten när Trelleborgs fyrskepp ersattes med en fast fyr vid inseglingsrännan – och beskrev bland annat mötet med en enögd torsk i ett omtalat kåseri…

När invalidiserade tyska krigsfångar frigavs från Ryssland och via Trelleborg fördes till Sassnitz kan man på en bild se G P Quist på upphöjd position. Han verkade övervaka att allt gick rätt till när de fördes i land av militärer och sjukvårdspersonal.

”Vanskapta äcklet”

Legendomspunne G P Quist var redaktör för Trelleborgs Tidningen under 41 år och ägde den också några år innan den lades ner 1954.

Han var då trött helt enkelt. Han skrev själv i sista numret att nedläggningen berodde ”ingalunda av brist på pengar, annars ett tyvärr rätt vanligt skäl för en tidning att stanna sina pressar”. Han kände ledan och var på väg att lägga ner redan 1951, men övertalades att fortsätta.

Högerns Förlagsstiftelse försökte förmå då moderata Sydsvenska Dagbladet att ta över Trelleborgs Tidningen, men det blev nej. Det tillskott av prenumeranter som Trelleborgs Allehanda fick vid nedläggningen visade att dubbelläsningen varit rätt liten.

G P Quist var tyskvän under första världskriget, men raka motsatsen under det andra.

308

När Goebbels i största hemlighet kom med tågfärja till Trelleborg för att resa vidare till Norge var P G Quist ende journalisten på plats. ”Jag såg när det förhatliga, vanskapta lilla äcklet till tysk propagandaminister linkade i land från färjan, mottagen med största hedersbetygelser av polischefer, höga svenska militärer, SJ-dignitärer och liknande. De flesta av gubbarna fick några slags tyska ordnar strax efteråt.” Det skrev han 1947 och ångrade att han hade lytt ilordern från Informationsstyrelsen att inte nämna något om Goebbels mellanlandning. Tidigare hade han ju fått varningar för sin frispråkighet.

Men mest skrev Gustaf Palmquist om det vardagsnära. Och han var ofta kritisk mot ”den socialistiska kommunalstämman”. Ändå ställde han upp för högern och valdes in i stadsfullmäktige, något som inte hindrade att han kunde skriva starkt ironiska kommentarer efter en del möten. Och de blev förstås lästa även av prenumeranter som inte var intresserade av politik. Signaturen G P Quist lockade…

Bondskjuts första dagen

Gustaf Palmquist hade retat stinsen i Östra Grevie, kastats av tåget och tvingats ta bondskjuts till jobbet första dagen som chefredaktör i Trelleborg. Han kom från Lund och var helt grön som journalist, men hade fått en del publicerat som poet. Tidigare hade han skrivit små refererat i Trelleborgs Tidningen, ofta sportnotiser, och faktiskt varit tidningspojke som sjuåring…

Gustaf Palmquist var ung, entusiastisk, satte personlig prägel på tidningen och skrev mycket. Han använde flera signaturer än G P Quist, främst Le Corieux och Densamme, ibland bara G P. Tidningen var moderat 1911, men blev höger 1930.

SKÅNE

kände journalist Det hände också mycket i Trelleborg under Palmquists tid som ”stadens journalist”. 1909 hade färjerutten Trelleborg-Sassnitz invigts och gjort Trelleborg till en förbindelselänk med kontinenten. Stan blev dessutom i hög grad påverkad av krigsårens händelser och trafik. Inte minst under baltutlämningen i Trelleborgs hamn 1945 och den skandalösa judetransporten av 660 flyktingar i februari 1947. G P Qvist skrev om ”emigranter i en plåtcistern” och beskrev fartyget som ”en sardinburk i jätteformat” och om baltutlämningen som ”den största tragedi som vårt land upplevt på mycket länge”.

Många valde ju döden framför att återvända till Sovjet och Gustaf Palmquist skrev starkt personligt om det som skedde.

Väl synlig annons

Tidningen hade grundats 1896 av boktryckare Nils Andersson. Lars Rydner från konkurrenten Trelleborgs Allehanda, som han ledde 1897-1901, var redaktör mellan 1901 och 1909. Allehanda var en fortsättning på Treleborgs Tidning som boktryckare Elof Österberg startade 1867. Han sålde den 1876 varefter de nya ägarna direkt lade ner Treleborgs Tidning och gav ut Trelleborgs Allehanda i stället.

Men allra först ut i stan var TrelleborgsPosten 1863. Den trycktes i Lund eftersom Trelleborg inte blev stad förrän 1867 och därför inte fick ha något tryckeri.

En av Allehandas första redaktörer var Fridolf Björling. Han gav den frisinnade tidningen ett lyft, men sparkades efter en schism sedan ägarna hade vägrat honom att förorda

G P Quist, ”Trelleborgs journalist”!

en frisinnad kandidat, M H Areskoug, inför valet 1881. De ville i stället ha konservative (!) häradshövdingen P A Vengberg, även han från Ystad, och tvingade Björling att publicera insändare som förordade Vengberg…

Björling startade då Sydkusten som måste läggas ner efter tre år. Utmätningsauktionen fick en annons i ovanligt kraftig stil i TA… En sista hälsning från de forna arbetsgivarna!

Till historien hör att Fridolf Björling var en välkänd tidningsman under signaturen Rolf Frid.

309

SKÅNE

Österlens krigsblad Cimbrishamns-Bladet tog faktiskt namnet efter krigarna cimbrerna som drog söderut mot Rom på 100-talet och ansågs komma från en halvö i norr. Kanske Jylland, kanske Österlen.

På 1600-talet trodde man att cimbrerna kom från en plats med ett liknande namn och i Simrishamn ändrades namnet till Cimbrishamn.

På 1900-talet konstaterades att teorin inte stämde. Tidningen som döpts till Cimbrishamns-Bladet 1857 behöll dock namnet till nedläggningen 1944. Men stan döptes om…

Upplagan var knappt 200 exemplar första åren. När poeten John Osterman blev utgivare 1895 fick Cimbrishamns-Bladet flera läsare. Vid sekelskiftet var upplagan 1 400 exemplar och nådde all time high 1920 med 3 500 exemplar. Mellan 1913 och 1914 fanns det en moderat konkurrent i stan, Simrishamns-Tidningen Sydöstra Skåne.

Fick Vasaorden

När Osterman tillträdde 1895 lovade han göra världens stora frågor lättfattliga. Riksdagsoch utrikesfrågor skulle få stort utrymme.

Men främst skulle man vara ortens tidning.

När man läser Ostermans betraktelser från den första tiden framstår CimbrishamnsBladet inte som en mesig bytidning. Tvärtom tog John Osterman upp hur illa järnvägen till Tomelilla sköttes, behovet av en bättre hamn, krav på satsning på stan som badort, brister i fattigvården och liknande frågor som de flesta dagstidningar i dag tar upp. Men där fanns även vardagsbilder som att små- och folk-

Under det krigiska namnet Cimbrishamns-Bladet gavs tidningen ut under 87 år.

310

John Osterman var under 40 år uppskattad redaktör för Cimbrishamns-Bladet.

skolan hade 259 elever vid sekelskiftet, men frånvaron var hög därför att barnen måste vakta kreatur.

John Osterman, signaturen Jam, var mycket uppskattad. 1934 såldes tidningen till högerpartiet som gav ut den sex dagar i veckan i stället för tre. Det blev dyrt. Samma år tilldelades Osterman Vasaorden för insatserna som publicist och hembygdsvårdare. Ägarskiftet blev inte lyckat. De nya redaktörerna saknade känslan för det nära materialet och det skånska lugn som präglade John Ostermans personliga spalter. Trots att den kom ut alla vardagar och hade flera sidor än tidigare var upplagan 1943 bara 2 800 ex, inklusive avläggarna Ystads Dagblad och Tomelilla Tidning. I december 1944 lades tidningarna ner trots läsarnas starka protester.

SKÅNE

Selma och NST Selma Lagerlöf bodde under tolv år på skolvinden i det tidigare NST-huset i hörnet Selma Lagerlöfs väg och Kungsgatan i Landskrona. Där var hon 1885-1895 lärare i Elementarskolan för flickor en trappa ner under dagarna. På kvällar och nätter började hon skriva debutromanen Gösta Berlings saga. Den publicerades 1891 och närheten till Köpenhamn hade stor betydelse för framgången.

Den tidens litterära orakel Georg Brande skrev en lysande recension i danska tidningen Politiken 1893 och den bäddade för succén. Hemma i Skåne hade lokalpressen inte ansett att boken var värd att skriva om. Lärarväninnan Anna Oom blev den första som recenserade Gösta Berlings saga i pressen i Landskrona – anonymt under signaturen N och först 1893… Alltså efter recensionen i Politiken.

På skolvinden i Nordvästra Skånes Tidningars tidigare fastighet från 1769 skrev Selma Lagerlöf även Antikrists Mirakler som kom ut 1897. Det var samma år som hon flyttade till Falun efter att ha sagt upp lärartjänsten 1895 för att försörja sig som författare.

Det var också i syföreningen i Landskrona hon fick kontakt I vindsvåningen i NST-huset skrev med Elise Malmros som blev en av hennes bästa vänner geSelma Lagerlöf Gösta Berlings saga. nom åren. Sedan 2009 finns en bronsstaty av Selma Lagerlöf Texten på minnesskylten på väggen vid den populära strandpromenaden i Landskrona. har förstärkts på bilden.

FAKTA om Moderata tidningar BÅSTADS-POSTEN 1897-1901 POLITISK TENDENS Moderat liberal 1898 REDAKTÖRER Thure Nyberg 1898-1899 Hjalmar Schultz 1899-1900 Thure Nyberg 1901 CIMBRISHAMNSBLADET 1857-1944 POLITISK TENDENS Frisinnad 1917 Moderat 1935 Höger 1937 REDAKTÖRER John Osterman 1895-1935 Nils Ivar Roslund 1935-1937 Richard Broomé 1937-1939 Harald Göransson 1939-1944

ENGELHOLMS-POSTEN 1897-1901 POLITISK TENDENS ”Nyttigt och gott i ortens kommunala och lantbruksförhållanden” (1897) Moderat liberal 1898 REDAKTÖRER Thure Nyberg 1898-1899 Hjalmar Schultz 1899-1900 Thure Nyberg 1901 ENGELHOLMS TIDNING 1867-1946 POLITISK TENDENS Moderat 1900 REDAKTÖRER Gustaf Paulsson 1880-1893 Sven Palm 1894-1909 Folke Palm 1909-1927 Carl Lind 1927 Fritz Palm 1927-1930 Ernst Leonardh 1930-1946

GÖINGEN HESSLEHOLMS TIDNING 1908-1911 POLITISK TENDENS Moderat 1908 REDAKTÖRER Frans David Ljungquist 1908-1910 Oskar Vestberg 1910-1911 HELSINGBORGS DAGBLAD 1884POLITISK TENDENS Moderat 1884 Borgerlig 1974 Oavhängig 1975 REDAKTÖRER Nils Christiernsson 1911-1923 Ove Sommelius 1924-1974 Sören Sommelius 1974-1977 Lars Wilhelmsson 1978-1993 Sven-Åke Olofsson 1993-2001 Eskil Jönsson 2001-2006

Sören Karlsson 2002-2007 Lars Johansson 2007HELSINGBORGS-POSTEN SKÅNE HALLAND 1887-1951 POLITISK TENDENS Höger 1908 Moderat 1932 Höger 1941 REDAKTÖRER Hjalmar Jönsson 1905-1906 John Gustaf Christensén 1906-1909 Sven Åkerberg 1909-1931 Gustaf Areskoug 1931-1948 Henry Nilsson 1948 Boris Palm 1949-1951 HESSLEHOLMS TIDNING 1888-1908 POLITISK TENDENS Moderat 1907 Forts nästa sida

311

SKÅNE FAKTA om Moderata tidningar REDAKTÖRER August Hånell 1888-1901 Oskar Sandqvist 1902-1905 Johan Göransson 1905-1906 Uno V Landén 1907-1908 HÖGANÄS DAGBLAD 1924-1930 POLITISK TENDENS Moderat 1924 REDAKTÖRER Mauritz Mandahl 1925-1930 HÖGANÄS-POSTEN 1899-1901 POLITISK TENDENS Moderat liberal 1899 REDAKTÖRER O A Dahlström 1899 Hjalmar Schultz 1899-1900 Thure Nyberg 1901 Sven Palm 1901 HÖGANÄS TIDNING 1888-1987 POLITISK TENDENS Neutral 1912 Moderat 1914 Borgerlig 1971 Moderat 1984 REDAKTÖRER Karl Brodin 1891-1925 Axel Krook 1925-1926 Richard Brodin 1926-1949 Ragnar Jönsson 1949-1973 Rune Gustafsson 1979-1982 Lennart Näsström 1983-1985 Kjell Svensson 1985-1987 HÖRBY DAGBLAD 1901-1947 POLITISK TENDENS Moderat liberal 1901 Höger 1911 Moderat 1932 REDAKTÖRER Fredrik Ek 1911-1912 G Silwén 1912-1914 Alfred Adleer 1914-1916 Erik Beronius 1916-1932 Håkan Karlbrink 1932-1947 HÖRBY-POSTEN CENTRALSKÅNE 1891-1911 POLITISK TENDENS Opolitisk 1900-1902 Liberal frisinnad 1902-1910 Moderat liberal 1910-1911 REDAKTÖRER Gustaf Segerstéen 1900-1901 Ivar Säfstrand 1902-1910 Fredrik Ek 1910-1911 Ivar Säfstrand 1911 KLIPPANS TIDNING 1938-1984 POLITISK TENDENS Moderat 1938

Sven Olof Berlin 1963-1970 Ola Gummesson 1970-1978 Ulf Rytterborg 1978-1985 Ulf Mörling 1985-1987 Roger Carlsson 1987-1989

Borgerlig 1971 Moderat 1984 REDAKTÖRER Thure Jansson 1938-1944 Ragnar Jönsson 1945-1949 Birger Åhs 1949-1950 M Angvar 1950-1951 C A Tebring 1951-1973 Jan Jansson 1973-1979 Rune Gustafson 1979-1982 Lennart Näsström 1983-1984

KÄVLINGE TIDNING 1924-1930 POLITISK TENDENS Höger 1924 REDAKTÖRER Erik Beronius 1924-1930

KORRESPONDENTEN LANDSKRONA TIDNING 1846-1941 POLITISK TENDENS Frisinnad 1901 Liberal 1913 Höger 1929 Folkpartistisk 1940 REDAKTÖRER Fredrik Lindholm 1900-1928 Edvin Österberg 1929-1931 O Magnusson 1931-1941

LANDSKRONA-POSTEN 1896POLITISK TENDENS Moderat 1915 Moderat höger 1948 Moderat 1953 Borgerlig 1971 Moderat 1985 Oavhängig 2002 REDAKTÖRER Rune Gustafson 1979-82 Lennart Näsström 1983-1985 Kjell Svensson 1985-1990 Anders Wendelberg 1990-1991 Per Olof Ek 1991-1992 Tomas Arosenius 1992 Bennie Ohlsson 1992-2001 Sören Karlsson 2001-2003 Eskil Jönsson 2002-2006 Sören Karlsson 2006-2007 Lars Johansson 2007-

KRISTIANSTADS LÄNS TIDNING 1896-1954 POLITISK TENDENS Moderat 1900 REDAKTÖRER Magnus Myrström 1899-1906 Emanuel Björck 1906-1937 K O Hammarlund 1937-1940 Folke Palm 1940-1944 Hugo Carlsson 1944-1954

LUNDS DAGBLAD 1897-1960 POLITISK TENDENS Moderat 1911 Moderat konservativ 1913 Moderat 1915 Höger 1911 Moderat 1938 Folkpartiet 1945 REDAKTÖRER Per Lech 1914-1919 Ernst Lundgren1920-1932 Gustaf Ericson 1923-1924 Erik Ramm Ericson 1932-1938 Nils Gösta Åkerholm 1939-1950 Martin Granning 1950-1952 John Hjortsberg 1952-1955 Ulf Jönsson 1958-1960

KRISTIANSTADS LÄNS VECKOBLAD 1910-1920 Neutral 1913 Moderat 1917 REDAKTÖRER Albin Bolmstedt 1910-1920 KULLABYGDEN 1911-1924 POLITISK TENDENS Moderat 1912 REDAKTÖRER Folke Palme 1911-1918 KVÄLLSNYTT 1951-1954 POLITISK TENDENS Höger 1951 REDAKTÖRER Boris Palm 1951-1954 KVÄLLSPOSTEN 1948POLITISK TENDENS Moderat 1949 Oberoende liberal 1966 Liberal 1995 Oberoende 1999 Liberal 2003 REDAKTÖRER Nils N:son Hasselskog 1948-1949 Åke Thomson 1950-1956

312

LUNDS VECKOBLAD 1961-1970 POLITISK TENDENS Opolitisk 1961 Borgerlig 1966 REDAKTÖRER Ulf Helgesson-Jönsson 1961-1962 Sten Böckmann 1962-1966 Erland Falk 1966-1970 NORDVÄSTRA SKÅNES TIDNINGAR 1946POLITISK TENDENS

Moderat 1947 Borgerlig 1971 Moderat 1984 Oavhängig 2002 REDAKTÖRER Rune Gustafson 1979-1982 Lennart Näsström1983-1985 Kjell Svensson 1985-1990 Anders Wendelberg 1990-1991 Per Olof Ek 1991-1992 Thomas Arosenius 1992 Bennie Ohlsson 1992-2001 Sören Karlsson 2001-2003 Eskil Jönsson 2002-2006 Sören Karlsson 2006-2007 Lars Johansson 2007NORRA SKÅNE 1899POLITISK TENDENS Moderat frisinnad 1905 Frisinnad 1908 Moderat frisinnad 1910 Frisinnad 1911 Moderat frisinnad 1921 Bondeförbundet 1935 REDAKTÖRER Arvid Thelin 1899-1904 Per Axel Persson 1904-1942 Josef Karlgren 1943-1960 SIMRISHAMNS-TIDNINGEN SYDÖSTRA SKÅNE 1913-1914 POLITISK TENDENS Moderat 1913 REDAKTÖRER Josef Anton Håkansson 1913-1914 SKÅNES ANNONSBLAD 1893-1960 POLITISK TENDENS Moderat 1920 Neutral 1923 Opolitisk 1948 Moderat 1953 REDAKTÖRER Christian Ehnberg 1900-1928 Gerhard Andersson 1928-1949 Henry Nilsson 1950-1952 Stig Höök 1953-1956 Allan Nyman 1956-1960 SKÅNETIDNINGEN DAGEN 1915-1920 POLITISK TENDENS Moderat 1915 REDAKTÖRER Hjalmar Berlin 1960-1920 Georg Tjus 1920 SKÅNINGEN ESLÖFS TIDNING 1894-1952 POLITISK TENDENS Frisinnad 1896 Konservativ 1904 Moderat 1911 Höger 1924

SKÅNE

Några av de skånska logotyperna som Sydsvenskan plockade fram till en bok 1972.

FAKTA om Moderata tidningar Moderat 1937 REDAKTÖRER Mårten Rahm 1894-1904 Uno Lilljeforss 1904-1915 Anders Westergren 1915-1916 Erik Beronius 1916-1932 Håkan Karlbrink 1932-1948 Per Lech 1948-1952 SKÅNSKA AFTONBLADET 1880-1949 POLITISK TENDENS Höger 1908 Konservativ 1910 Moderat konservativ 1912 Konservativ 1915 Moderat 1916 Höger 1932 REDAKTÖRER Simon Broomé 1880-1904 Carl-Hakon Wigert-Lundström 1904-1909 John Gustaf Christensén 1909-1925 Erik Hagberg 1925-1949 SYDSVENSKA DAGBLADET 1870-1871 SYDSVENSKA DAGBLADET SNÄLLPOSTEN 1872-2004 (Därefter Sydsvenskan) POLITISK TENDENS National liberal 1911 Moderat 1911 Oberoende liberal 1966 REDAKTÖRER Carl Herslow 1870-1907 Karl Albert Härje 1907-1923 Evald Stomberg 1923-1928 Hans Cavalli 1928-1930 Karl Schiött 1930-1931 Charles Backman 1931-1934 Gösta Torelius 1934-1935

Claes Lindskog 1935-1946 Christer Wahlgren 1946-1967 Olof Wahlgren 1967-1987 SÖDRA SKÅNE 1914-1921 POLITISK TENDENS Moderat 1914 REDAKTÖRER Erik Timelin 1914 Heribert Brag 1915-1916 Filip Westling 1915-1919 Axel Sammuli 1919-1920 Filip Westling 1920-1921 TOMELILLA TIDNING 1905-1944 POLITISK TENDENS Frisinnad 1917 Liberal 1923 Moderat 1935 Höger 1942 REDAKTÖRER John Osterman 1905-1934 Nils Ivar Roslund 1935-1937 Richard Broomé 1937-1939 Harald Göransson 1939-1944 TRELLEBORGS-TIDNINGEN 1896-1954 POLITISK TENDENS Moderat 1911 Höger 1930 REDAKTÖRER Nils Andersson 1896-1901 Lars Rydner 1901-1909 Fredrik Carlsson 1909-1910 Filip Westling 1910-1913 Gustaf Palmqvist 1913-1954 VECKOPARAD 1907-1908 POLITISK TENDENS Höger 1907

REDAKTÖRER Fredrik Ek 1907-1908 YSTADS DAGBLAD 1934-1944 POLITISK TENDENS Moderat 1935 Höger 1937 REDAKTÖRER John Osterman 1934 Nils-Ivar Roslund 1935-1937 Richard Bloomé 1937-1939 Harald Göransson 1939-1944 YSTADS-POSTEN 1885-1908 POLITISK TENDENS Moderat 1885 REDAKTÖRER C L Andersson 1885-1886 Hugo Werner 1886-1895 Carl Åkerblom 1895-1901 Herman Seldener 1901 Heribert Brag 1901-1908 YSTADSTIDNINGEN SYDSKÅNE 1923-1924 POLITISK TENDENS Moderat 1923 REDAKTÖRER Roël Fjellner 1923-1924 ÅBY-ÅSTORPSTIDNINGEN 1898-1901 POLITISK TENDENS Moderat 1898 REDAKTÖRER Sven Palm 1898-1901 ÅBY-KLIPPANS TIDNING 1898-1901 POLITISK TENDENS Opolitisk 1898

313

Moderat liberal 1901 REDAKTÖRER Thure Nyberg 1898-1899 Hjalmar Schultz 1899-1900 Gustaf Derwinger 1900-1901 ÅSBO HÄRADERS TIDNING 1901-1938 POLITISK TENDENS Moderat 1901 REDAKTÖRER Thure Nyberg 1901 Sven Palm 1901-1909 Folke Palme 1909-1924 Theander 1924-1931 Thure Jansson ansv utg 19311938 ÅSTORPS-POSTEN SKÅNE-SMÅLAND 1898-1901 POLITISK TENDENS Moderat liberal 1898 REDAKTÖRER Thure Nyberg 1898-1899 Hjalmar Schultz 1899-1900 Gustaf Derwinger 1900-1901 ÖRESUNDS-POSTEN 1877-1982 POLITISK TENDENS Frisinnad 1878 Moderat 1931 Borgerlig 1971 REDAKTÖRER Fredrik Borg 1855-1895 Axel Svenson 1895-1928 J A Törnblom 1920-1928 Frank Dalin 1928-1930 Axel Manfred 1930-1951 Holger Löw 1951-1966 Rune Gustafson 1979-1982

UPPLAND

Tre (M)-tidningar Tre etablerade moderata tidningar stod i Uppsala mot frisinnade Upsala Nya Tidning som startades 1890. I Enköping, Norrtelje och Östhammar fanns andra konkurrenter till höger. Ändå är det bara Enköpings-Posten som finns kvar som konservativ tidning i Uppland.

Tidningen Upsala startades redan 1845.

Vid jubileet 100 år senare konstaterades att bara cirka ett dussin svenska tidningar då hade nått samma aktningsvärda ålder. Men redan då kände man Upsalas dödsryckningar.

Chefredaktören Axel Ljungberg, som satt kvar till nedläggningen 1956, skrev i en ledare i jubileumsnumret den 3 oktober 1945: ”Tidningen Upsala har ingen anledning uppge nödrop på sin hundraårsdag. Nog har vi bekymmer, men kan även glädja oss åt nyvunna framgångar, åt en vidgad uppslutning och fördjupat förtroende med ökad läsekrets och större annonsmängd.”

Rop på hjälp

Men Ljungberg efterlyste också större förståelse för högerpressens betydelse och för att ge de tidningar som kämpar med svårigheter större möjligheter att göra sig gällande. ”Med kunnigt välavlönat folk i redaktionen, administrationen och det tekniska arbetet och bättre utrustning skulle högertidningarna åter kunna bli vad de en gång varit och mer därtill”, skrev han i något som, åtminstone i efterhand, känns som ett rop på ekonomisk hjälp.

I slutet av sin livstid på 1950-talet fick också Upsala ett visst stöd av näringslivets stiftelse Libertas för att, som motivet blev, upprätthålla den akademiska bevakningen.

Redan på 1770-talet fick Uppsala flera 314

tidningar som kom ut en gång i veckan, akademiska skrifter som egentligen inte var nyhetstidningar. Tidningar utgifne i Upsala var ensam om en livslängd på över fem år, mellan 1773 och 1779. Upsala Tidning kom ut första gången 1795, men hade 1811 en upplaga på bara 140 exemplar medan konkurrenten Tidning i Blandade ämnen hade 370 ex.

1845 var det dags för ”riktiga tidningar”.

Bokhandlaren och boktryckaren Pehr Hanselli gav ut tidningen Upsala dagen före den stora höstmarknaden. En halv spalt text och fyra sidor med annonser blev förstås en riktig fullträff rent ekonomiskt. Fyra dagar senare kom nästa nummer, nu med mera text om just marknaden.

Hanselli var även utgivare och redigerade tidningen under de första åren och fick också dryga böter för två artiklar på olika dagar efter ”en skymflig beskyllning” av sedermera biskopen C H Rundgren för ämbetsbrott.

Men Hanselli hade inte själv skrivit artiklarna som ledde till att tidningarna konfiskerades och han blev fråntagen även bokhandelsprivilegierna, vilket ledde till stora personliga problem. Ansvarig var studenten Johan Olof Sundvallson. Det var faktiskt till honom som han senare överlät tidningen och hos honom den trycktes under mer än tjugo år.

Sundvallson innebar ett innehållsmässigt lyft för tidningen som började komma ut två gånger i veckan. Han hade mycket bestämda konservativa uppfattningar, var frän och stridbar samtidigt som han inte bara ledde Upsala utan också var politiker. Byråkrati och överhet var ständiga angreppspunkter vilket gjorde tidningen populär.

Men alla var inte nöjda. Filosofen Sigurd

UPPLAND

slogs i Uppsala

Ribbing och astronomen Gustaf Svanberg vid universitetet tog därför initiativ till konservativa Upsala-Posten med doktor Esaias Edquist som redaktör. Den kom ut i december 1857 och då höjdes debattemperaturen avsevärt. Det blev häftiga meningsutbyten mellan de båda redaktörerna, vilket inte hindrade att Sundvallson valdes in i riksdagen 1859. Samma år köpte Edquist sitt tryckeri som dock snabbt fick ekonomiska problem.

I det här tidningshuset i korsningen Östra Ågatan och Smedsgränd fanns Sundvallson sålde tidningen Upsala så länge Karl Möllersvärd ledde den. Bilden är från 1902. tidningen Upsala till bokFoto: Alfred Dahlgren handlare Hjalmar Svensson 1872. Två år senare dog hade rest mycket som sjöman efter avslutade Sundvallson. Det märkliga var att antagonisstudier och bland annat hunnit med att vara ten Esaias Edquist från den arga konkurrenbaptistisk predikant. När han väl kom till ten något senare gick direkt från redaktörstoUppsala och köpte Upsala var han mer än 40 len på Upsala-Posten till att bli medarbetare år, men han hade hunnit skaffa sig bred erfai Upsala 1875. Då hade han samtidigt sålt renhet inom branschen. Han började arbeta sitt företag till en okänd person för 40 000 kr som boktryckare i Kristianstad och blev också ”utan prutmån”. Edquist var kvar på sin nya vid 34 år utgivare av Nyare Kristianstadsblaarbetsplats till 1890, tre år efter det att hans det under fem år. Möllersvärd hade i två år tidigare tidning lagts ner! samma befattning vid Nya Verlden innan han inledde sina 27 år vid tidningen Upsala. I börEpoken Möllersvärd jan av dem gav han parallellt ut Illustrerade Men bokhandlare Svensson sålde snabbt Familjevännen under ett drygt år. tidningen vidare och därmed inleddes en ny Försiktige Karl Möllersvärd gav tidningen lång epok i Upsalas historia. Köpare var Karl Upsala en positiv utveckling även om han har Möllersvärd som 1874 tog över som chefrebeskrivits som mer boktryckare än journalist. daktör. Samtidigt började tidningen ges ut Under Karl Möllersvärd blev Upsala länets fyra dagar i veckan. Den ansågs stå moderastörsta tidning och den som räknades i debatternas föregångare lantmannapartiet nära. ten. Under hans ägande inleddes också en Det dröjde innan Karl Justin Mathias Mölepok under vilken familjen fanns i tidningens lersvärd kom in i tidningsbranschen. Han ledning under drygt ett halvt sekel.

315

UPPLAND

Dubbla bakslag för Trots att tidningen Upsala förlorade båda moderata konkurrenterna strax före sekelskiftet 1900 så började seklet med dubbla bakslag.

När Karl Möllersvärd avled 1901 efterträddes han av sonen Gottfrid. Han var gammal medarbetare i tidningen och redigerade den dessutom under pappans sista år. En uppskattad journalist med brett intresse som jobbade energiskt för tidningen.

Det har beskrivits som en stor förlust när han plötsligt avled i sina bästa år redan 1904, bara 42 år gammal. Helst som Upsala nu hade fått en stark konkurrent i Upsala Nya Tidning som växt till sig. Den startades 1890 och efter ett decennium visade UNT att den skulle bli en farligare konkurrent än de moderata kollegerna Fyris, som lades ner 1897, och Upsala-Posten med Per Weiland som chef som försvann ett år tidigare.

Tidningen Fyris trycktes i Almqvist & Wiksells boktryckeri från 1882 och det var också Robert Almqvist och Julius Wiksell som var initiativtagare. Första utgivningsbeviset hade studeranden Carl Erik Otterdahl som redan 1883 efterträddes av Johan Petter Wallin innan en tioårig epok inleddes med Gustaf Fredrik Sundhammar till 1893. Sista tre åren redigerades tidningen av Karl Vilhelm Lund-

ström med Börje Lundström, senare i UNT, som redaktionssekreterare.

Efter Gottfrid Möllersvärds dödsfall tog hans bror John över på tidningen Upsala som utgivare och direktör medan Ernst Malmroth ledde det redaktionella arbetet. När Örebro Dagblads redaktör Nathanael Söderberg, poet och psalmdiktare, återvände till Upsala 1911 där han på 1890-talet medarbetat i Fyris, inleddes en ny lång chefsperiod. Natan, som han oftast kallades, blev både ansvarig utgivare och redaktör fram till ett ägarskifte 1929 då han lämnade Upsala för Nya Dagligt Allehanda i Stockholm där han var kvar till 1937.

Jaktskribent

Idylliska naturskildringar var hans kännemärke. Trots att han under 31 år var chefredaktör för enbart moderata tidningar verkar inte det politiska ha varit allra viktigast.

I och med ägarskiftet 1929 avgick förstås även John Möllersvärd som direktör, men det är värt att uppmärksamma honom som skribent också. Han gav ut flera böcker om jakt efter debuten som författare 1917 med ”På uppländska jaktstigare”. I Sveriges Natur 1920, Svenska Naturskyddsföreningens årsbok, presenterades John Möllersvärd som ”en

Tre moderata långsittare i Uppsala. Per Weiland var chefredaktör för Upsala-Posten i tio år till nedläggningen 1896. Natan Söderberg var Upsalas chefredaktör under 18 år till ägarskiftet 1929. Gustaf Fredrik Sundhammar var chefredaktör för Fyris under tio år till 1893.

316

UPPLAND

tidningen Upsala av vårt lands mest kända och framstående jägare”.

En känd poet efterträddes 1929 av en av högerpressens skickligaste och mest kunniga publicister. Henry Johnsson kom närmast från ÖstgötaCorrespondenten där han varit redaktionssekreterare under sex år och före det haft samma post på Stockholms Dagblad. Under totalt sex år tidigare Av tre moderata tidningar i Uppsala finns bara Upsalas tidningshus kvar i centrala hade han arbetat staden som en påminnelse om flydda tider. Med en klocka som stått sedan 1958? på Aftontidningen Foto: Bo Östman och StockholmsTidningen. Henry ländska civilisationen. Under 1930-talet var Johnsson hade alltså skaffat sig en bra publihan en envis och outtröttlig kritiker av naziscistisk utbildning i Stockholm och landsormen under fyra år på Upsala fram till 1939 då ten, men Upsala blev bara en kortare anhalt han flyttade till Örebro Dagblad, företrädaren under karriären.

Natan Söderbergs gamla tidning.

Trots att tidningen ökade markant i uppRoséns efterträdare blev Sigvard Ekelin laga under hans år i staden. Henry Johnsson innan Axel Ljungberg tog över under 12 år drog vidare till Sundsvalls-Posten 1933 och till 1957 varefter redaktionschefen Anders blev kvar som chef under sju år innan Borås Lindgren hade ansvaret fram till nedläggningTidning lockade. Där blev han chefredaktör en efter julhelgen 1958. Då hade tidningens upplagesiffror varit på eller strax över 2 000 1940 och var kvar ända till 1954. Totalt blev exemplar under några år medan UNT hade det 25 år som konservativ chefredaktör. över 30 000 exemplar. Det var en omöjlig Outtröttlig kritiker kamp med andra ord för Uppsalas då äldsta I Uppsala tog Richard Bromée vid efter tidning, som i folkmun kallats ”Nollan” därför Johnsson innan en spännande person kom in att den inte klarade konkurrensen från UNT. i bilden. Ernst G Rosén var chefredaktör och Tidningen Upsala gick i graven efter 113 år. ansvarig utgivare, senare även direktör. Han Därefter har Upsala Nya Tidning haft var en av de första publicisterna i Sverige monopolställning i stan även om redaktionen som tidigt insåg det allvarliga hot som Hitlers brukar försvara sig med att UNT känner av revolutionära rörelse innebar för den västerkonkurrens från Stockholms rikstidningar.

317

UPPLAND

Missionär redaktör Upsalas redaktör Karl Möllersvärd var inte bara tidningsägare och redaktör under 27 år.

Han var ett aktat namn i Uppsala och hade även varit predikant innan han gav sig in i tidningsbranschen. Dessutom något av en missionär i Finland!

Efter att ha avslutat studierna i Linköping lämnade Möllersvärd födelseorten Blekenstad i Ekeby i Östergötland och ”for på sjön”. Man sade så på den tiden när ungdomar ville ut för att se världen. 1853 var han en tid i USA där han döptes i en baptistkyrka i New York.

Det ledde till att han senare kom hem som predikant.

Förste baptisten

Efter vädjanden till Sverige från lutherska präster på Åland skickades Karl Möllersvärd till ön av Evangeliska Alliansen. Han var då knappt 22 år. Ett stort problem på Åland var att alkoholismen var synnerligen utbredd liksom sättet att leva med den. Den unge adelsmannen Möllersvärds uppgift blev därför att ”uppväcka folket ur den andliga dödssömnen” och att predika ”sinnesändringens ord”.

Möjligen hade det också en viss betydelse när han fick uppdraget att hans förfäder var från Finland.

Möllersvärd var den förste baptisten som hade satt sin fot i Finland. Han skickades till Finnström men stannade bara kvar på Åland under fem månader. Han hann ändå bli den som gav baptismen fotfäste i Finland. Han mötte starkt motstånd från andra predikanter, inte minst därför att det samlades hundratals nyfikna människor när Möllersvärd predikade livets ord. Men även från politiskt håll fanns det en betydande misstänksamhet mot den nya lära som den unge svensken spred med sådan inlevelse att stora skaror lockades till hans möten.

Efter att närmast ha varit utsatt för religiös förföljelse återvände Karl Möllersvärd till Sverige. Men hans anhängare hade funnit 318

Karl Möllersvärd, missionären som blev stor tidningsledare.

något nytt att leva för och gav inte upp. De fortsatte att samlas främst på Föglö och snart spred sig baptismen även över till fastlandet och inte minst till Österbotten.

Minnesmärke

1856 skedde det första baptistiska dopet i Finland på just Karl Möllersvärds Föglö och på hundraårsdagen av det restes också ett minnesmärke där.

Men i Sverige är det som framträdande tidningsledare och den förste i en tidningsfamilj med framträdande positioner som man främst kopplar ihop sjubarnsfadern Karl Möllersvärd med. Han var missionär i Finland och blev senare predikant i tidningen Upsalas spalter!

Och numera har också Uppsala en Möllersvärdsgata.

UPPLAND

Östhammar paradis

Östhammar har varit rena paradiset för chefredaktörer som vill sitta kvar under lång tid.

Eller vad sägs om bara tre redaktörer på 74 år!

23-årige Algot Lindberg var bokhandlare i födelsestaden Östhammar. 1886 fick han utgivningsbevis för Östhammars Tidning som under titeln beskrevs som ”Nyhets- och Annonsblad för städerna Östhammar och Öregrund samt norra delarna av Stockholms och Uppsala län”. Efter några år ändrades tillägget till ”Enda Tidnings- och Annonsorgan för städerna Östhammar och Öregrund Sam Andersson var Carl Algot Rudolf samt hela nordöstra Uppland”. Varför ordet chefredaktör under Lindberg startade ”nyhet” byttes mot ”tidning” kan man bara 40 år. Östhammars Tidning. spekulera kring…

Carl Algot Rudolf Lindberg var aldrig redaktör för tidningen, men däremot ansvarig Tidning 1966. Den hade aldrig mer än fyra utgivare under 17 år. Till att börja med redisidor som trycktes i bara en färg. Utgivningsgerades den av folkskolläraren Erik Rikard området var till att börja med rätt vidsträckt, Hagberg innan Johan Samuel Andersson blev men krympte och i tätorten hade tidningen i chefredaktör 1894. mitten av 1900-talet 90 procents täckning.

Sam, som han kallades, var erfaren jourEfter Sam Anderssons långa period som nalist. Han kom från Källby i Skaraborg och redaktör vid Östhammars Tidning efterträdhade under sju år medarbetat i Skara Tiddes han av en ny och erfaren tidningsledare. ning och Skaraborgs Läns Tidning innan han Daniel Alfred Virings meritlista var dock flyttade till Östhammar dyster. Som redaktör för Umeå Nya Tiddär han blev kvar som ning var han med om att lägga redaktör för den modener den och flyttade senare rata tidningen till 1934. till Lindesberg och tidningen 1903 efterträdde han Bergslagen under två år med Lindberg som ansvarig samma negativa resultat. utgivare för ÖsthamMen i Östhammar gick det mars Tidning och avlägmycket bättre. Viring blev också garen Tierps-Posten. kvar under hela 26 år innan Lindberg hade fullt Jerker Isaksson, en journalist upp med bokhandeln med stark nyhetskänsla, tog över och tryckeriet och var 1960 som redaktör under fyra år. dessutom rådman.

Den 17 november 1966 Tidningen kom ut uppgick Östhammars Tidning i tisdagar och fredagar Upsala Nya Tidning, men mertill 1940 och därefter parten av läsarna valde Norrtelje ytterligare en dag i Tidning! 1962 hade UNT köpt stort sett tills att den den moderata avläggaren TierpsÖsthammars Tidning hade 90gick upp i Upsala Nya Posten. procentig täckning i staden.

319

UPPLAND

Norrtälje-åtal för kritik I Norrtälje duggade åtalen tätt Peterson skänkte pengarna till mot tidningar kring det förra ryska arbetare…

Gottfrid Peterson figurerade sekelskiftet. I förhållande till i flera mycket uppmärksamstans storlek bör Norrtälje i made tryckfrihetsmål. Bland det avseendet ligga i absolut annat var det långa köer till framkant i landet. Och en del rådhussalen i april 1893 sedan av rättegångarna blev dessutom Peterson skrivit att stadsfullmycket uppmärksammade. mäktiges ordförande i egenLite av folkfester faktiskt. skap av barnläkare samlat på Konservativa Norrtelje Tidsig en förmögenhet efter att ha ning blev känd över hela landet ”handskats med samhället som 1904 efter att ha åtalats för att Gottfrid Peterson skapade vore det hans egendom”. grovt ha förolämpat den ryske som redaktör för Norrtelje Tidning en het pressdebatt Peterson blev först frikänd, tsaren Nikolaj II. Tidningens sedan han åtalats för att ha men sedan hovrätten skickat stridbare chefredaktör Gottfrid Peterson beskrev tsaren som ”en kallat ryske tsaren Nikolaj II tillbaka ärendet av formella skäl för ”en grof menedare”. dömdes han av en ny jury till grov menedare som brutit de dagsböter. eder han hade svurit Finlands Men redan 1861 hade ytterst försiktige folk och i Bobrikovs person skänkt Finland en Emil Werner, redaktör för Norrtälje-Bladet, fullständig bödel”. Att den ryske generalguändå blivit stämd för ärekränkning av sju vernören Bobrikov skjutits till döds i självaste personer i samma släkt sedan tidningen senatshuset i Helsingfors ansåg NT var ett skrivit om ett hemfridsbrott. Han blev friad, milt utslag av gudomlig rättvisa… men konstaterade själv i tidningen att det var det första tryckfrihetsmålet i Norrtälje, men ”Ryska snuvan” troligen inte det sista.

Justitieminister Ossian Berger uppmanade justitiekanslern att åtala Peterson för att ha smädat tsaren och att beslagta upplagan, vilBara sanningar ket ledde till en våldsam pressdebatt. Andra Helt rätt. Werner hamnade inför skranket tidningar förde fram farhågor för den svenska flera gånger trots sin låga profil. Ständigt på tryckfriheten, men en hel del högertidningar alltför lösa grunder och för att tidningen bara teg. Frågan kom till och med upp i riksdagen. fört vidare rena rama sanningar. Enda gången Utrikesministern anklagades för undfallenhan fälldes var när några hade beskyllts för att het mot Ryssland. Det talades hånfullt om vara hästskojare… den ryska snuvan och rysskurtis i en tid med Men inte ens den ytterst försiktiga efterstarka spänningar då Ryssland upplevt att hot följaren Elise Johnsson klarade sig undan att från Sverige och Tyskland måste mötas med infinna sig i rådhussalen. Hon blev stämd för ökad militär kontroll över Finland. ärekränkning, men frikändes.

Två dagar innan domen vidhöll NT åter Pastorn och läroverksadjunkten Nils Hanutmanande: ”Och dock är Nikolaj II en grov nertz lämnade Norrtelje Tidning 1906 och menedare!” Närmast i rubrikstil dessutom. började arbeta för Östkusten i Norrtälje där När domen föll till slut och Peterson skulle han lät trycka några brev som Gottfrid Peterbetala 2 000 kr i böter ordnade Hjalmar Branson påstods ha skrivit. Peterson nekade till ting i Social-Demokraten en insamling, men det och svarade med en artikel om en pastor 320

UPPLAND

mot tsaren

Justitieminister Ossian Berger har fått ”ryska snufvan” och snyter sig i Norrtelje Tidning, enligt den kände satirtecknaren Edward Forsström.

som behöver bryta hornen av sig… Därmed var fighten i full gång och grova beskyllningar haglade.

Hannerz stämde till sist Peterson. När han besökte Norrtälje Tidning för att få ut ersättningar för tidigare arbeten sparkades han helt enkelt ut av Gottfrid Peterson.

Norrtelje Tidnings redaktör skrev själv om hur han slängt ut pastorn och gett honom sparkar…

Hannerz klippte till med en ny anmälan, men när de båda målen kom upp så infann han sig inte. Trots en veckas uppskov. Och hela stormen ebbade ut…

Hannerz lämnade i samma veva Norrtälje och Östkusten och blev adjunkt i Stockholm.

De båda konservativa tidningarna NorrEsbjörnsson. Efter bara en vecka var tryckfritelje Tidning och Roslagens Nyheter hade hetsmålet uppe i rådhusrätten där folk nästan trots allt i grunden rätt så skilda värderingar stod på varandra i åhörarbänkarna. Samma sak och låg ständigt i luven på varandra under vid vittnesförhören en vecka senare, bland 1900-talets första årtionden. Polemiken var så annat med två av rättens ledamöter i vittnesfrän att den ständigt båset! Det gjorde att de låg på gränsen till var ur spel när juryn skulle ärekränkning – eller tillsättas. över den.

Efter den fällande Julius Nordin tog domen mot Julius Nordin över även som rehävdades att både rätten daktör efter Gottfrid och juryn hade haft en klar Petersons död 1909 slagsida i Roslagens NyheEfter ett år gjorde ters favör… han ett våldsamt Därmed var dock inte angrepp i form av en fighten mellan de båda dröm om Roslagens tidningarna över. Tonläget Nyheters redaktör ändrades inte även om det Per Adolf Molin inte blev flera åtal innan och direktören och Roslagens Nyheter lades Den här meningen tryckte Gottfrid Petersen i rubrikstil… advokaten Anders ner 1923.

321

UPPLAND

En av tretton är kvar Norrtälje har haft inte minhade NT problem med att få dre än 13 nyhetstidningar. annonser och vädjanden om Men sedan Roslagens kommunalt stöd avvisades.

Nyheter lades ner 1923 har Westerlund flyttade därför hem till Strängnäs efter ett den då moderata kollegan år.

Norrtelje Tidning med Elise Johnsson blev nu fyra partiföregångare varit Norrtäljes andra kvinnliga ensam på täppan. redaktör och tidningsägare Tidning för Stockholms under en stor del av 80-talän var först ut. Den grunlet. Hon hade varit chef dades 1840 av synnerligen för Enköpings-Postens produktive författaren Ostryckeri och höll en ganska kar Patrik Sturtzen-Becker, låg publicistisk profil. I en signaturen Orvar Odd, och lugn ton avsåg hon att föra kollegan frisinnade Carl Julius Nordin är en av Norrtäljes stora samhällets talan, som det Fredrik Ridderstad. Den setidningsprofiler som både chefredakhette. Själv skrev hon helst nare flyttade till Linköping tör och direktör vid NT under 40 år. om barnvård och djurskydd, 1842, köpte och var redaktör men även järnvägsfrågan låg henne varmt om för Östgöta Correspondenten till 1886. Prohjärtat. När Norrtälje fick järnväg 1885 blev blemet med ”Orvar Odd” var att han aldrig det också ett lyft för staden och annonstillens flyttade till Norrtälje ordentligt utan bröt bolagsförbindelsen och vände tillbaka strömningen. Utgivningen kunde öka till två till Stockholm efter andra numret. Däremot gånger i veckan. fortsatte han medarbeta i tidningen som inte Snart blev det slut på friden. Elise Johnsens upplevde ettårsdagen. son anställde Gottfrid Peterson, hennes tidigare chef i Enköping, när tullstriden rasade som värst. Han blev redaktör för den Två kvinnor konservativa tidningen hösten 1886 och gick 1859 gjordes ett försök med Norrtelje Weckoständigt till anfall. Men ägarinnan tröttnade blad. Efter ett drygt år köpte boktryckare efter ett halvår och sparkade Peterson som J C E Werner officinen och bytte namnet hade gjort ett kraftigt angrepp på borgmästill Norrtelje-Bladet som han drev till 1879. taren och anklagat honom för försummelser.

Med tillägget ”nya” sedan 26-åriga Fredrika Johnsson tog över som redaktör igen, men Georgina Hallin ägt tidningen och varit resålde tidningen 1889 – till ”skandalmurveln” daktör under ett drygt år innan Werner köpte Gottfrid Peterson som under tiden varit i tillbaka den. Redan på 1860-talet hade hon Skövde som utgivare av Vestgöta Korresponkämpat för kvinnlig rösträtt, vilket medförde denten! en del hånfulla kommentarer.

Men redan efter ett halvår försökte mäkWerners tryckeri gick i konkurs 1879 och tiga konservativa krafter ta tidningen ifrån en ny kvinna trädde ganska snart in på tidhonom. När det misslyckades startade man ningsscenen. Boktryckaren Adolf Westerlund moderat liberala Norrtelje-Bladet 1891 och i Strängnäs hade köpt tryckeriet våren 1880 såg till att drätselkammarens annonser bara och direkt börjat ge ut en ny tidning, Norrfanns i den. Redaktör blev gotlänningen telje Tidning. Men precis som föregångarna 322

UPPLAND

i Norrtälje

Konstnären Bert Håge Häverö har fångat idyllen kring Norrtelje Tidnings kvarter vid Hantverkaregatan där tidningen fanns från 1893. Tavlan har även sålts som vykort.

Anton Levedal som ständigt gick till våldsamma angrepp mot Peterson som bland annat kallades ”ett skabbigt får”. Peterson kände verkligen av konkurrensen och Norrtelje Tidning hade klara problem med både ekonomin och tryckpressen.

”Inbilsk narr”

Men trots de mäktiga uppbackarna orkade inte Norrtelje-Bladet klara utgivningen under mer än två år. 1893 blev det konkurs och Norrtelje Tidning var åter ensam på tidningsmarknaden.

1902 matchades en ny konkurrent fram.

Frisinnade Roslagens Tidning skulle bli framstegsvänlig och motsvara de krav som läsarna hade rätt att ställa. Indirekt alltså motsatsen

till Norrtelje Tidning som kallades ”ett missfoster” och Peterson var ”en inbilsk narr”.

Men ”narren” var faktiskt förutseende. Han pläderade för ett nytt parti som tog vara på böndernas intressen. Vem kunde då ana att hans tidning en dag skulle ägas av det gamla bondeförbundspartiet Centerpartiet?

Efter två år försvann Roslagens Tidning och frisinnade Östkusten fortsatte striden efter bara ett par veckor med delvis samma redaktion. Och utfallen fortsatte. Men luften gick snabbt ur Östkusten som lades ner 1907 och följdes av den tredje frisinnade tidningen på kort tid, Roslags-bladet. Den gjorde sina föregångare sällskap i graven redan efter ett år och hade då en lägre upplaga än 100 exemplar.

323

UPPLAND

Sprithögerns organ eller Moderat konservativa Roslagens Nyheter kom ut 1909. Den kallades lite föraktfullt i folkmun för ”sprithögerns organ”. I NT lät man kollegan heta ”Roslagens Dumheter”.

Precis som det tidigare Norrtelje-Bladet startades tidningen på grund av samhällstoppars och konservativa krafters missnöje med Norrtelje Tidning. 200 roslagsbor med borgmästaren Edvin Bohmer i spetsen tecknade aktier i det nya tryckeribolaget, Roslagens Tryckeri AB, som gav ut tidningen.

Julius Nordin var ny redaktör för Norrtelje Tidning sedan Gottfrid Peterson avlidit 1909.

Nordin hade gjort ett kraftigt angrepp på sitt eget parti i rösträttsfrågan och pläderat energiskt för att en arbetare skulle väljas in i stadsfullmäktige. Det gjorde en lång rad läsare mycket upprörda.

Bytte tidning

Julius Nordins egen redaktionssekreterare Per Adolf Molin lämnade sin post och var inte svår att övertala att bli redaktör för Roslagens Nyheter. Han beskrevs som ”unggubbe” i Norrtelje Tidning, men satt kvar som utgivare under tidningens samtliga 14 år till mitten av 1923.

Striden blev mycket hård i spalterna mellan de båda konservativa tidningarna som var svaga ekonomiskt. Roslagens Nyheter räddades 1914 av att en del fordringsägare ställde upp på ett gynnsamt ackord. 1915 fick inte personalen ut lönerna vilket ledde till att utgivningen stoppades en tid. Generösa gåvor från personer som livligt understött tidningen hjälpte den ur krisen. Men i juli 1923 var konkursen oundviklig.

Efter det har Norrtelje Tidning aldrig haft någon konkurrent i stan. När Roslagens Nyheter försvann blev ekonomin bättre och Julius Nordin kunde sakta men säkert investera och bygga ut. Men han sneglade lite för mycket på civiltryckeriets möjligheter till 324

2000-talets nyhetschef Mattias Hansson med en av Norrtelje Tidnings stora nyheter inramad. 1915 fick Roslagen landets största pappersbruk…

Foto: Bo Östman

intäkter. Under en lång följd av år lät han därför både prenumerations- och annonspriserna ligga stilla. Trots det var upplageökningen högst måttlig.

Aktiv politiskt

Julius Nordin var kvar som chefredaktör ända till 1946 då Axel Eriksson tog över. Tre år senare dog Nordin som då fortfarande var direktör för tidningen och även var aktiv i diverse lokala företagsstyrelser. Axel Eriksson blev även direktör. Han var precis som Nordin mycket aktiv politiskt, ordförande i högerföreningen i Norrtälje och tydligt konservativ.

1955 avgick Axel Eriksson och efterträddes av Julius Nordins dotterson Harald Hultman,

UPPLAND

Roslagens Dumheter som bara var 23 år. Han gav tidningen en tydligare lokal prägel genom att satsa mer på ortsnyheter och piffade upp redigeringen ordentligt.

punkten. Armas Morby hade varit tidigt ute på serietidningsmarknaden med rader med storsäljare som Seriemagasinet, Stålmannen och Läderlappen. Han sålde sitt förlag med 40-talet titlar till Semic Press i maj 1969. Ökade starkt I september köpte Morbys bolag Gustaf Under 1960-talet köpte Upsala Nya Tidning Österbergs Tryckeri AB, det familjebolag som både Östhammars Tidning och Tierpsposdrivit Norrtelje Tidning. Det skedde framför ten, men fick nej från Enköpings-Posten näsan på Upsala Nya Tidning. 1956 hade han och Norrtelje Tidning. När UNT lade ner köpt Södermanlands Nyheter i Nyköping och Östhammars Tidning efter några år vann NT 1962 Länstidningen i Södertälje. 1970 var det faktiskt på affären eftersom de flesta prenudags för Nynäshamns-Posten, Saltsjöbadens meranterna i ÖstTidning och Trosa hammar lockades Annonsblad att över. NT ökade hamna i samma hushållstäckningkoncern. Den nye en från tre till 63 tidningskungen procent! omringade därI samma veva med Stockholm. satsade Norrtelje Men han hade Tidning på den andra planer. första svenskNorrtelje Tidning byggda offsetblev morgontidEn välkänd mycket gammal tidningsskylt som numera hänger i pressen. Det nya entrén i nya tidningshuset… ning 1972. Lars bildtrycket bidrog J Hultén eftertill att UNT fick trädde Harald svårt att slå sig in i Norrtälje där man öppnat Hultman året innan. I början av 1973 sålde en lokalredaktion. Från 1959 till 1969 nära dock Armas Morby sin tidningsgrupp till nog dubblerades både upplagan och anCenterpartiet för 11 miljoner, en affär som nonsvolymen för Norrtälje Tidning som tog orsakade så stor irritation bland politiker och tilläggsnamnet Roslagens Tidning som också inom tidningarnas personalgrupper att sälblev huvudnamnet på den editionerade uppjaren gjorde ett försök att häva affären. Som lagan för södra delen av Roslagen. Namnet plåster på såren och för att köpa lugn och ro var identiskt med det som den frisinnade gav Morby de berörda tidningarna en miljon tidningen i Norrtälje hade haft. till en personalstiftelse…

1960-talet blev ett verkligt framgångsdeDärefter har Norrtelje Tidning varit cencennium och chefredaktören Harald Hultman tertidning, men med ovanligt många chefrefick rikligt med lovord som tidningsledare daktörer trots att Lars Hultén satt kvar i 15 liksom direktören Olle Gustafsson. Däremot år till 1986. verkar Hultman inte ha satt några mer beståCentertidningar AB sålde så småningom ende avtryck politiskt.

Norrtelje Tidning till mediebolaget Promedia Tidningen beskrev sig nu som politiskt i Stampen-gruppen. obunden, men det blev snart ändring på den 325

UPPLAND

Pressens omslagspojke Det blev ett glapp på bara sex år när Harald Hultman efterträdde sin morfar Julius Nordin 1955. Tillsammans var de Norrtelje Tidnings främsta företrädare i stort sett från 1906 till 1971.

Harald Hultman tillhörde alltså släkten Nordin som ägde Norrtelje Tidning fram till 1969. Då tog Armas Morby och hans Gustaf Österbergs Tryckeri AB över aktiemajoriteten som Nordins barnbarn och barnbarnsbarn hade. Men ingen lär påstå att blott 23-årige Harald Hultman blev chefredaktör tack vare släktens välvilja. Han hade arbetat för tidningen Upsala och Norrtelje Tidning redan som tonåring och därefter studerat journalistik i Paris. 1953 blev han anställd på Norrtelje Tidning och var synnerligen produktiv och målmedveten. Ganska snart gick han kurser för arbetsledare.

När chefredaktören Axel Eriksson plötsligt avled våren 1955 satsade familjen på Harald Hultman. Det var ett lyckokast. Han förbättrade tidningen avsevärt när det gällde innehåll och utseende. Upplagan ökade snabbt och plötsligt började man i branschen tala om den lilla spännande tidningen i Roslagen.

”Blev en komet”

I Svenska Dagbladet utnämndes Hultman till ”Provinspressens profet”. Expressen skrev om ”lokaltidningen som blev en komet”. Norrtelje Tidning fick pris för landets bästa förstasida. Hultman blev en eftertraktad talare när pressens organisationer hade möten och föreläste vid Journalisthögskolan. En pressens omslagspojke.

Efter Armas Morbys köp av tidningen 1969 blev Hultman bara kvar ett år innan han tog in Lars J Hultén som chefredaktör på prov.

Hultman hade då inte ens fyllt 40 år. Han flyttade till Wien och skrev för olika tidningar och nyhetsbyråer.

I slutet av 1970-talet återvände han hem och blev chefredaktör för Östgöta-Correspon326

Harald Hultman, en pressens omslagspojke.

denten. Uppgiften var främst att förnya journalistiken, men han lyckades inget vidare.

Om Hultman gav Norrtelje Tidning ett journalistiskt lyft på 1960-talet så var inte morfar Julius Nordin sämre när det gällde ekonomin. Den var rent usel när han blev direktör 1906, men han räddade skutan från förlisning. Nordin hade varit Sveriges yngste rådman i Sigtuna när han flyttade till Norrtälje. När han även blev chefredaktör efter Gottfrid Petersons död 1909 slog han inte av på takten utan var även direktör för Roslagens sparbank och hade en handfull förtroendeposter. Nordin satsade också på veckoupplagan Roslagen mellan 1911 och 1916, vilket var ett bra grepp. Norrtelje Tidning nådde på så sätt utanför det normala spridningsområdet. När veckoupplagan upphörde behöll NT ändå många av läsarna.

Julius Nordin och dottersonen Harald Hultman är Norrtelje Tidnings två viktigaste profiler genom åren.

UPPLAND

Gerda Charlotta Westerlund ritade själv logotypen och signerade den med ett ”w” under ”N” i TIDNING!

Kvinnor främst i Sigtuna Under 40 år hade Sigtuna en ortstidning, som aldrig kom upp i någon större upplaga. Som mest 600 exemplar och som minst 300 exemplar en dag i veckan. Den politiska tendensen var moderat liberal till att börja med och sedan politiskt neutral – och då har vi inte räknat med Sigtuna Veckoblad som kom ut med sex nummer våren 1882 och trycktes hos Aftonbladet med stadsfiskalen (!) Clas Johan Ståhl som utgivare.

Ritade logotypen

Det handlar egentligen om två tidningar.

Sigtuna Tidnings första utgivningsbevis utfärdades 1883 för Carl Gustaf Albert Törnblom och tidningen trycktes på hans tryckeri.

Senare under 1885 hos Ingeborg Löfgren. Ansvarig utgivare och redaktör från hösten 1884 var handlaren Per Olof Sundberg, som dock inte gav ut tidningen under större delen av 1887. Då fick Sigtuna en tidning med samma namn under en vecka medan man väntade på utgivningsbeviset för Nya Sigtuna Tidning som lades ner redan sommaren 1888.

Per Olof Sundberg, som i församlingen kallades stadens tidningskung, kom tillbaka veckan före jul 1887 och satt kvar till tre månader före nedläggningen av Sigtuna Tidning hösten 1906. Tidningens mål var att arbeta för ”sann gudsfruktan, sedlighet och nykterhet”. Och den kom ut varje fredag ”om Herren dröjer och vi får leva”.

Efter ett halvår återuppstod den som Sigtuna Nya Tidning i juni 1907. Nu med

folkskolläraren Gustaf Arvid Edman som utgivare och redaktör, men redan året därpå köpte Gerda Charlotta Westerlund tidningen och behöll den i sex år. Det var också hon som ritade den logotype som tidningen hade därefter. Den innehöll hennes signatur ”W” under bokstaven ”N”, förmodligen den enda i ett svenskt tidningsnamn…

Gerda Charlotta Westerlund efterträddes under nästan lika lång tid av en annan kvinna, baptisten och tryckeriarbetaren Ingeborg Löfgren. De båda kvinnorna ledde alltså tidningen under merparten av utgivningstiden och efterträddes av tre män under kortare perioder. Ingeborg Löfgren ägde, redigerade och tryckte för övrigt tidningen med P P Waldenströms son Erik som medarbetare.

Vaknade till liv

Sigtuna Nya Tidning kom ut sista gången dagen före julaftonen 1927 och tryckeriet såldes på exekutiv auktion två år efter att Ingeborg Löfgren avlidit. Den siste ägaren var Bengt Lindberg.

Sigtuna Nya Tidnings efterföljare blev neutrala Sigtunabygden. Förste redaktören var John Edhagen som även var den siste hos SNT… Men tidningen vaknade till liv en tid i samband med Sigtuna möte 51 år senare med fyra nummer om året. Gunnar Fahlgren var redaktör, skötte det tekniska, annonsförsäljning med mera. Tidningen trycktes i 12 300 exemplar under åren 1978-84.

327

UPPLAND

Enköpings-Posten blev En sparkad präst, officiellt för fylleri, blev konservativa Enköpings-Postens huvudmotståndare på Enköpings Tidning när båda tidningarna började komma ut 1880.

Johan Olof Ahlin hade jobbat för ”skandaltidningen” Fäderneslandet och gick hårt åt diverse makthavare sedan han startat Enköpings Tidning. Men EnköpingsPostens unge Gottfrid Peterson var också en vass men elegantare skribent som hade liknande måltavlor så tonläget blev högt emellanåt.

Ex-prästen Ahlin hade flera järn i elden. Han drev även Avesta Allehanda något år. När Enköpings Tidning konkursade i mars 1885 fick prenumeranterna i stället Ahlin-ägda Sveriges Tidning, en pompös titel som hade

August Lundin var stans profil som Enköpings-Postens ägare och chefredaktör under 36 år…

tillägget ”Sveriges första radikala organ” plus devisen: ”Orädd. Radikal”. Ett halvår senare dog tidningen som gavs ut i Enköping.

När Enköpings Tidning gick i graven startade ”boktryckaren” Johan Olof Ahlin i stället Annonstidning för Upland och Westmanland.

Det blev också undertiteln när Enköpings Tidningen ganska snart återuppstod med ny ägare sommaren 1885…

Prästmotståndare

Hade konkurrenten en omstridd gammal präst som redaktör och utgivare så var inte tonläget mot präster så mycket hövligare i Enköpings-Posten som ville minska deras inflytande.

Tidningen beskrevs en tid som ”antiklerikal”, alltså motståndare till kyrkan.

En förändring skedde väl om inte förr när kyrkoherde David Ljungbergs son Axel blev chefredaktör och den andre sonen Helge biskop i Stockholm…

Lustiga namnförslag som Kål-Bladet, Pepparrots-Bladet, Moroten förkastades då Enköpings Weckoblad blev Enköpings första tidning. I dubbel upplaga. Den första trycktes 1856 då tidningen kom ut med totalt 45 nummer innan läraren A T Paban gav upp.

328

Men omstarten 1863 under samma namn gick bättre.

Boktryckarna och bröderna Anders Johan och Petter Jonas Edholm från Stockholm var ensamma på planen. De kunde ge ut en tidning med lågt tonläge och så småningom med flera lokala nyheter.

Tidningen såldes hösten 1879 till studenterna Gottfrid Peterson och Eugène Lemke och bytte namn till Enköpings-Posten 1880. Därmed blev det mer klarspråk. Peterson var en vass skribent och drog sig inte för att jaga makthavare.

Lika lite i Enköping som i Göteborg, Skövde eller Norrtälje där han senare fortsatte sin tidningsbana. Efter två år övertog Johan August Lundin utgivningsbeviset.

Han hade då varit tidningens

… och efterträddes av sonen Nils Olof Lundin som blev utgivare under 35 år till 1969.

UPPLAND

inget Kål-Blad

redaktör under nästan ett år. Han ägde också tidningen och tryckeriet från 1884 och sålde båda 1898 till Enköpings Tryckerioch Bokhandelsaktiebolag men satt kvar på sina poster.

Johan August Lundin var ansvarig utgivare och chefredaktör under Enköpings-Postens äldsta företagsskylt ligger tyvärr undanstoppad i ett förråd.

36 år. Han var då Foto: Bo Östman en av Enköpings allra mäktigaste var han landstingsman och Den tredje i familjen Lundin personer. Under en lång rad ledamot i kyrkorådet och som fick en tung post var år var han stadsfullmäktiskolrådet.

Sture Lundin som blev ges ordförande och under August Lundin dog 1917, ansvarig utgivare från pappa flera decennier chef för den men familjen Lundin hade Nils död 1969 och fram till ledande tidningen. Den kom kvar Enköpings-Posten ända försäljningen till Högerns redan 1881 ut två gånger i till 1971 då tidningen såldes Förlagsstiftelse. VLT förveckan. till Högerns Förlagsstiftelse. sökte också ta över och lade Samtidigt blev Högerparett bud på drygt sex miljotiets gamle partisekreterare ner. UNT hade dock bränt Mot alkohol Gunnar Svärd redaktör för sig på affärerna i Tierp och Alkoholfrågan och Hebytidningen. Östhammar och de negativa järnvägen var egentligen de kampanjerna som följde efter enda frågor som togs upp tidningsköpen. till större debatter inför Sonen utgivare Ett tungt namn som valen till stadsfullmäktige.

Men efter August Lundin redaktör under den Lundin1898 röstade faktiskt också tog direktören Per Johan ska epoken var också Torvald Lundin med nykterhetsvänAndersson över som annerna för ett alkoholförbud svarig utgivare under 17 år (Mac) Lönnefalk som var under veckohelger trots att varefter Lundins son Nils chefredaktör under 14 år till sprithanteringen på den Olof blev utgivare i 35 år till 1961. Han flyttade sedan tiden gav kommunen mer än 1969. Han var också redaktill Gotlands Allehanda där hälften av inkomsterna. tör under tolv år från 1927 han var mycket uppskattad August Lundin hade och efterträdde då August redaktör under drygt elva år. många järn i elden. Han Magnusson, som tidigare var under några år också också varit redaktör för två bokhandlare vid sidan av av konkurrenttidningarna i tidningsjobbet. Dessutom staden.

329

UPPLAND

Hoppjerkor i Enköping Det var rörigt på tidningsmarknaden i Enköping kring förra sekelskiftet. Och det verkade inte så svårt att vara konkurrent ena dagen och jobba åt konkurrenten nästa…

August Magnusson var redaktionssekreterare på konservativa Enköpings-Posten men flyttade 1902 till liberala Enköpings Tidning som chefredaktör under ett par år.

Företaget hade gjorts om till aktiebolag 1900 med högerpolitikern (!) Hugo Tamm som huvuddelägare! Bland dessa fanns även Enköpings-Postens chefredaktör August Lundin…

Frikyrkopastor

Ekonomiska samband förnekades, men nykterhetsvännerna i Enköping blev oroliga.

De startade frisinnade Uplands-Kuriren under frikyrkopastorn Bror Julius Åberg som beskrev situationen med rubriken August Magnusson var under olika perioder chefredaktör ”ET i motståndarnas sold”. för tre olika tidningar i Enköping.

Men efter ett drygt år lades Kuriren ner och ansågs också emellanåt ha haft för positiv för Enköpings-Posten utsågs August Magnussyn på Socialdemokraterna. son till efterträdare 1917. Därmed var cirkeln Under Magnusson drogs också Enköpings sluten…

Tidning åt mer moderat håll och ansågs inte Chefredaktör för tre helt olika tidningar i driva nykterhetsfrågan tillräckligt starkt. samma stad måste vara ett svårslaget rekord!

Mot Magnussons vilja fick han en överrock, andreredaktören Alexis Eriksson, som även Flera syltburkar tog över när Magnusson slutade 1904.

Boktryckaren Petter Jonas Edholm hade Men helt rak var inte den frisinnade linjen också fingrarna i flera syltburkar. Han köpte ens under handplockade Eriksson utan tidEnköpings-Postens föregångare Enköpings ningen vinglade lätt högerut.

Weckoblad av brodern Anders Johan Edholm 1874 och blev utgivare, redaktör och tryckare.

Tre olika Han sålde vidare till Gottfrid Peterson 1879.

August Magnusson sökte nya jaktmarker och Då var han även sedan ett par år utgivare av blev konservativa Enköpingsbladets förste Avesta Allehanda och tryckte den i Enköping. och ende redaktör mellan 1904 och 1907.

Fem år senare var han samtidigt både reTidningens upplaga var som mest 1 000 daktör och utgivare av sin gamla tidning exemplar.

Enköpings-Postens konkurrent Enköpings När August Lundin slutade som redaktör Tidning.

330

UPPLAND

Svärds spalter osade Temperamentsfulle Gunnar saker och ting uträttade. Och Svärd tog överraskande över man får inte glömma att han som chefredaktör för Enkövar mannen bakom partiledapings-Posten vid ägarskiftet ren Jarl Hjalmarsons fram1971. Han var gamle högerlegångar. Vid sidan av Socialdedaren Jarl Hjalmarsons högra mokraternas Sten Andersson hand och fruktad partisekretillhör han de dominerande terare 1947-1962. Inte minst och mycket starka partisebland partiets riksdagsledakreterare som suttit längst på möter. posterna.

Upplagan steg något till När Gunnar Svärd kom till en bit över 11 000 exemplar Enköpings-Posten var det under Svärds knappa sju år också slut på en kort period som chef. Tidningen börmed tidningens dimmiga pojade publicera färgbilder och litiska tendens som borgerlig Gunnar Svärds ledare fick det att Enköpings-Posten ökade och oberoende. Nu var tidosa bränt om både spalterna och utgivningen från tre till fem ningen tydligt moderat igen skrivmaskinen. dagar i veckan. Elaka tungor och så var det ända till 2009 påstod att anledningen var då den blev konservativ likatt Svärd ville vara redaktör för ”en riktig tidsom de flesta tidningarna i NWT-koncernen. ning” – och så blev det...

Enköpings-Postens ledare gjorde att tidDel av NWT-koncernen ningen blev mer känd och Svärd vårdade sin Efter epoken Svärd 1978 förlorade man nya plattform. utanför spridningsområdet allt mer intresset för tidningens ledare. Tidningen fick mer utpräglade journalister som chefredaktörer. När Darrande knän Rolf Matthies slutade efter fyra år 1999 blev Om upplageökningen var Gunnar Svärds han också redaktionschef på Nya Wermlandsförtjänst är osäkert. Han hade nog sin chefsTidningen där han jobbat tidigare liksom på stol mest för att kunna skriva ledare. Han Karlstad-Tidningen och Fryksdalsbygden. var en orädd, färgstark och stridbar debattör.

Han bytte helt enkelt jobb med Per Olof Ek Det osade bränt om spalterna när han gick till som alltså flyttade till Enköping efter många attack. år i Karlskoga och Karlstad. Två lojala medarHans kunskaper i journalistik var väl begränsade trots en lång bakgrund i Högerns betare och i grunden nyhetsjournalister inom Förlagsstiftelse. Men han hade faktiskt som Ander-koncernen. partisekreterare anställt chefredaktörer. Det 1984 blev Enköpings-Posten en del av lär ha skett med frågor utifrån ett standardNWT-koncernen och den första som såldes formulär och avslutats med ett längre förmaav de fyra tidningar som Högerns Förlagsstifningstal. Ofta lämnade de utvalda intervjutelse hade intressen i. erna med darrande knän… ”PeO” Ek efterträddes 2002 av Thomaz Andersson, en mångsysslare och nyhetsjourTydligt moderat nalist även han.

Men Gunnar Svärd var en person som fick 331

UPPLAND Tack- & svarstal…

Enköpings-Postens Gunnar Svärd var också ordförande i några andra tidningsstyrelser. Vid ett tillfälle skulle han avtacka en känd styrelseledamot och chefredaktör vid en annan tidning som hade väntat sig ett rörande tal på minst en kvart efter de tre år han suttit av styrelsens möten. Men Gunnar Svärd reste sig och sa bara: – ”Här har du!” och överräckte en väska med vått innehåll.

Också ett sätt att betygsätta insatsen. Men det hindrade inte den avtackade från att hålla ett svarstal på tio minuter utan att glömma några egna påstådda stordåd. Har man förberett sig så…

Enköpings-Posten. Den 192 cm långe Svärd bjöd på lunch på Statt och efter tre timmars samvaro räckte han fram labben och sa: – Jag tror att jag är äldst!

Han tillade: – Jag tillhör en äldre generation som anser att titelbortläggningar ska ta sin tid. Jag blev förbannad när vikarierande rockvaktmästaren här ute i entrén duade mej första gången han såg mej.

– Men, sa jag, duad blir du väl lite varstans numera? Varje gång du fyller bensin i bilen t ex. På mackarna duar man allmänt numera.

– Nej, sa Svärd. Jag kör Mercedes. Du-gränsen går vid Volvo & Volkswagen!”

Svärd bad om ursäkt Gunnar Svärd var känd för sina dräpande repliker i riksdagsdebatter. När han en gång hade attackerat bondeförbundet och fått ett timslångt, ordrikt och tröttande svar av Erik von Heland begärde han replik; ”Om jag genom några formuleringar i mitt tidigare anförande föranlett herr von Heland att uppträda i debatten så ber jag kammaren om ursäkt!”

Gits lunch med Svärd Legendariske Se-kåsören Gits Olsson kunde inte låta bli att efter några års frånvaro leta sig till Enköpings Stadshotell igen när Gunnar Svärd blivit chef för tidningen i staden. Svärd tillhörde stamgästerna.

Gits beskrev dagen: – Inte förrän i början av 70-talet återsåg man det kära gamla Stadshotellet.

Gunnar Svärd, petad från Statsföretag AB, hade etablerat sig som chef för

Enköpings-Posten fick en ny modern officin sedan NWT köpt tidningen.

FAKTA om Moderata tidningar Enköpingsbladet 1904-1907 Politisk tendens Moderat 1904 Redaktörer August Magnusson 1904-1907 Enköpings-Posten 1880Politisk tendens Moderat konservativ 1908 Moderat 1921 Borgerlig 1965 Oberoende 1968 Moderat 1971 Konservativ 2009 Redaktörer Olle Vävare 1969-1971 Gunnar Svärd 1971-1978 Gert Stertman 1978-1984 Gunnar Nilsson 1984-1992 Roland Nordqvist 1993-1995 Rolf Matthies 1995-1999 Per Olof Ek 1999-2002 Thomaz Andersson 2002-2013 Roger Pettersson 2013Fyris 1882-1897 Politisk tendens Konservativ 1882 Redaktörer Karl-Erik Otterdahl 1882-1883 Johan Peter Wallin 1883-1884 Gustaf Sundhammar 1884-1893 Hjalmar Wallgren 1893 Vilhelm Lundström 1893-1897 Norrtälje Tidning 1880Politisk tendens Moderat konservativ 1900

Moderat 1912 Moderat konservativ 1920 Moderat höger 1932 Moderat 1959 Politiskt fri 1966 Centerpartistisk 1973 Redaktörer Gottfrid Peterson 1889-1909 Julius Nordin 1909-1946 Axel Ericsson 1946-1955 Harald Hultman 1955-1971 Lars Hultén 1971-1986

Tierps-Posten 1892-1963, 1969-1978 Politisk tendens Moderat 1892 Liberal 1969 Redaktörer J P Berg 1896-1909 Sam Andersson 1910-1934 Alfred Viring 1935-1960 Gunnar Leonardsson 1960 Jerker Isaksson 1960-1963 Uplandsbygden 1928-1932 Politisk tendens Moderat 1928 Redaktörer E J Eriksson 1928-1932

Roslagens Nyheter 1909-1923 Politisk tendens Moderat konservativ 1909 Redaktörer Per Adolf Molin 1909-1923

Uplands-Posten 1905-1907 Politisk tendens Moderat höger 1905 Moderat 1907 Redaktörer Carl Magnus Rydgren 1905-1907

Sigtuna Tidning 1883-1886, 1888-1906 Politisk tendens Moderat 1883 Redaktörer Per Olof Sundberg 1888-1906 Otto Aug Lindström 1906

Upsala 1845-1958 Politisk tendens Höger 1910 Moderat 1912 Höger 1915 Moderat 1920 Borgerlig 1924 Moderat 1925 Höger 1936 Moderat 1939 Höger1940 Redaktörer Nathanael Söderberg 1911-1929 Henry Johnsson 1929-1933

Sigtuna Nya Tidning 1907-1927 Politisk tendens Moderat liberal 1907 Neutral 1914 Redaktörer G A Edman 1907-1908 Gerda Westerlund 1908-1914 Ingeborg Löfgren 1914-1920 Waldemar Bernhard 1920-1921 Sven Bogren 1921-1924 Bengt Lindberg 1924-1927 John Edhagen 1927

332

Richard Bromé 1933-1934 Ernst G Rosén 1934-1938 Sigvard Ekelin 1939-1942 A Andersson 1942-1944 Axel Ljungberg 1944-1956 Anders Lindgren 1957-1958 Upsala-Posten 1857-1896 Politisk tendens Konservativ 1857 Redaktörer Esaias Edquist 1857-1875 J E Thimgren 1876-1878 Petter Johan Lindal 1878-1879 August Vilhelm Lundberg 1879-1881 Fredrik Törnequist 1881-1886 Per Weiland 1886-1896 Östhammars Tidning 1887-1966 Politisk tendens Moderat 1911 Neutral 1913 Moderat 1923 Opolitisk 1963 Liberal 1966 Redaktörer Johan Samuel Andersson 1900-1934 Alfred Viring 1934-1960 Gunnar Leonardsson 1960 Jerker Isaksson 1960-1964 Lars E Rabenius 1965-1966

UPPLAND

EP som en kyrkbacke – Enköpings-Posten ska vara som gamla kyrkbackarna där man träffades, informerades, utbytte åsikter, skvallrade och kanske pucklade på varandra verbalt, tycker Roger Pettersson, chefredaktör sedan hösten 2013.

Han är främst nyhetsjournalist precis som företrädarna Tomaz Andersson, Per-Olof Ek och Rolf Mathies.

Tomaz Andersson, som var chefredaktör under 11 år från 2002, kände också starkt för det riktigt nära lokala.

– Man ska göra tidningen för de lokala läsarna och berätta vad som sker i den nära omgivningen på ett Roger Pettersson gillar tidningar som påminner om kyrkbackar… begripligt sätt. Det är uppdraget, Foto: Bo Östman säger han.

– Sedan måste journalister brinna för son har haft låga profiler som ledarskribenter. jobbet. Passionen är central i allt som har Svenska Nyhetsbyrån i Stockholm har stått med skrivande att göra. Hur ska vi få andra för det mesta av åsiktsmaterialet. engagerade om vi själva inte känner för det vi – I mån av tid kan jag lägga till någon lokal skriver om? vinkling i en SNB-ledare. I övrigt skriver jag – Själv tycker jag att det är underbart att en krönika på ledarsidan varje lördag, men få betalt för att göra det roligaste jag vet. den är inte partipolitisk, säger Roger PettersTidning! son.

Både Roger Pettersson och Tomaz AndersTomaz Andersson kunde skriva en och annan lokal ledare förutom personliga krönikor i vilka han kunde ta ut svängarna ordentligt.

– Men jag tassade fram väldigt försiktigt i lokala ämnen. Går man för tufft fram blir det lätt bumerangeffekter.

Roger Pettersson vill ha bredd och aktivitet på åsiktssidorna. Han satsade tidigt på en 16-årig (!) krönikör och vill ha allmänpolitiska kommentarer för att samla breda läsargrupper. Själv har han jobbat med det mesta på tidningar och började första gången på EP 1974 då Gunnar Svärd var chef. Två OS har han Tomaz Andersson med en tidig EP då August Lundin var bevakat på plats för NWT-tidningarna. ansvarig.

Foto: Bo Östman 333

VÄSTMANLAND

Länets Allehanda Westmanlands Allehanda i Västerås var länets tydligaste högertidning och den enda som hade ekonomiskt stöd av stora bolag, inte minst av Asea. Tidningen skiftade visserligen politisk tendens en aning, men aldrig längre än att moderat byttes mot höger – och tvärtom. Kungliga biblioteket har till och med två registreringar från 1900 och fram till nedläggningen 1939 – en moderat och en höger...

Tullstriden var orsaken till satsningen på en ny tidning i Västerås. ”Ett protektionistorgan”, som Anders Pers vid Vestmanlands Läns Tidning kallade tidningen.

Förmögen man

Ett exemplar av Westmanlands Allehanda murades in i Asea-kontorets nya byggnad 1917. Enda exemplaret i stan?

Det var 40-årige Carl Albert Roos från Enköaktierna lär ha varit klen, men Roos köpte in pings Tidning som ledde Västerås nya tidning dem efterhand och kunde sälja företaget och som kom ut den första november 1887. avgå 1909 som en förmögen man.

Roos hade skaffat sig ett eget tryckeri och Roos efterträddes av Fredrik Elfrid Westmanlands Allehanda gavs ut två gånger i Dürango. Han kom från Piteå och hade en veckan. Redan efter ett år tre gånger. Rebakgrund som redaktör för flera tidningar daktionssekreterare var först Johan Burholm som Norrbottens Nyheter, Norrbottens till 1890 och därefter Arvid Åkberg till Läns Tidning, Malmfältens Tidslutet av 1892, ungefär samtidigt ningar och ett år som platsredaktör som Erland Hellbom dök upp i Luleå för Svenska Dagbladet. som medarbetare. Han hade Han skrev bland annat unen mycket bred journalistisk der signaturen El Besaguto. bakgrund från en rad landsDürango satsade friskt trots kärv ortstidningar och kom närmast ekonomi och gjorde den fyrsifrån Stockholms-Tidningen Allehandas lustiga vinjett diga tidningen till daglig 1910, dit han senare återvände som för nyheter från Västerås. men efter bara fem månader måste politisk skribent. man dra i handbromsen av ekonoAftontidningen Westmanlands miska skäl. Dürango fick lämna tidningen Allehanda hade en ganska låg profil när 1912 och efterträddes av Axel Dahlgren som den startades, men efter att först ha talat blev kvar till 1918. Då startade han eget och om moderata tullsatser för jordbruksalster gav ut Västerås Dagblad som var daglig och så började tidningen att med allt större kraft politiskt neutral. Redan efter två år upphörde föra fram tullkravet. Tidningen drev mycket den. tydlig högerpolitik.

Hjalmar Engelbrekt Nelson tog över som Roos var till att börja med ensam ägare, redaktör 1918 då tidningen åter blev daglig. men 1892 tog Westmanlands Allehandas Han stannade till 1930 då han blev redaktör Boktryckeriaktiebolag över. Utdelningen på 334

VÄSTMANLAND

finns i Asea-vägg arna under de knappa två för moderata Södermanlands år som var kvar till nedläggLäns Tidning i Nyköping. ningen den 30 september Där blev han kvar ända till 1939. Kvar i lokalerna blev nedläggningen i december VA-tryck till 1977.

1952.

Det är inte så lätt att 1930-talet blev jobbigt för få tag i gamla nummer av Westmanlands Allehanda.

Westmanlands Allehanda i Trots stöd från industrier Västerås. Västmanlands murunt om i Västmanland. Storseum har inga och inte heller kunden Asea gick så långt biblioteket. Men minst ett att man plötsligt annullerade nummer av Westmanlands alla order på trycksaker till Allehanda finns ändå bevarat Vestmanlands Läns Tidning Asea-chefen Sigfrid Edström, ägare i stan. 1917 murades tidoch lade beställningarna hos och stor Allehanda-beskyddare. ningen in i ett kopparskrin ”den fattige” konkurrenten i byggnaden när Asea byggde det nya hui stället. Trots ivriga försök från VLT att få vudkontoret. Asea-chefen Sigfrid Edström Aseas högsta ledning på andra tankar. Till och tillhörde dem som ägde aktier i tidningen och med Walter Murray, landshövding i Västerås försökte ge den mesta möjliga stöd… under hela 21 år, användes som påtryckare mot Asea-chefen Arthur Lindén.

Friskt vågat

Men på Westmanlands Allehanda kändes dödsryckningar trots stöden. Man satsade ändå ordentligt med morgonutgivning från 1937, nya lokaler, delvis nya medarbetare, ny chefredaktör – och nytt namn, modernare Västmanlands Allehanda...

Friskt vågat, men det höll inte. Upplagan låg 1930 på 8 000 exemplar men var fem år senare nere i 3 500 samtidigt som VLT hade en svag positiv trend som förstärktes tydligt efter att Västmanlands Allehanda lagts ner.

Det tyder på att dubbelläsningen inte var särskilt utbredd och att Allehandas okontrollerade upplaga lär ha ökat något under de sista åren.

Gunnar Widegren från Stockholm stannade som redaktör till 1935, men efterträdaren Folke Grane fick inte bli utgivare. Det blev i stället direktören Elis Sartz under tre år innan Gillis Eriksson tog över båda befattning-

Så såg tidningen ut i alla fall.

335

VÄSTMANLAND

Wallström eller Östgren För att leda Arboga Tidning skulle man länge heta antingen Wallström eller Östgren. John Wallström var chefredaktör under 21 år fram till 1959 efter att under fyra år på 1930-talet ha haft samma syssla på Oskarshamns Nyheter och ägt tidningen. Johns son Tord Wallström efterträdde fadern 1959 under 13 år men först 1961 blev han utgivare. Den andre sonen Olle fortsatte i samma bransch och tidning som ansvarig för teknik och ekonomi.

Tord Wallström blev känd över hela Sverige när han 1968 reste med ett ammunitionsplan till utbrytarprovinsen Biafra och som förste journalist beskrev den fruktansvärda hungersnöden ett år efter att provinsen satts i

Rymde till Skellefteå Arboga Weckoblad var första tidningen i staden redan 1830, men sommaren 1847 blev det kris sedan prenumeranterna inte fått några tidningar på flera veckor. Det visade sig att boktryckaren P A Bohman i augusti tagit ut pass till Skellefteå på sex veckor. I slutet av september rymde dessutom boktryckeriarbetaren J E Jernberg och lämnade prenumeranterna åt sitt öde. Men han skrev till abonnenterna och förklarade att han inte fått ut sin lön på 70 riksdaler från Bohman.

Därför sålde han en del av dennes husgeråd för tio riksdaler och bad om ursäkt för sitt beteende som han hoppades varken var synd eller brott.

Tidningar i Norrland rapporterade senare att Jernberg kommit till Piteå med båt och hade haft med sig allt som krävs för att starta ett boktryckeri. Det skedde också. Bohman startade Fjell-Örnen som dock dödsstörtade efter ett år. Och tryckeribiträdet försökte därefter med Nya Fjäll-Örnen, men vingarna bar bara för tre nummer.

blockad. Han bidrog med sina reportage och sin bok till att väcka världsopinionen med sina bilder och än i dag talas det om Biafrabarn när man beskriver svältkatastrofer.

Finaste priset

Tord Wallström fick också som förste landsortsjournalist Stora journalistpriset, för övrigt året före legendariske Arne Thorén, för skildringarna i Biafra.

Många var väl förvånade över att en landsortsjournalist reste ut och rapporterade om vad som skedde i Afrika. De stora tidningarna, radion och TV hade inte varit intresserade av frågan.

– Efteråt publicerade jag reportagen i min tidning, men även hos andra som hörde av sig, sade Tord Wallström som fortfarande som 84-åring var aktiv med egen blogg.

Dessutom startade han som 80-åring litteratursajten Läs en bok med e-böcker på svenska som man kan läsa gratis på nätet.

– Nu har jag även skrivit böcker om Maldiverna och Kurdistan som har blivit ganska spridda och jag har fått flera inbjudningar dit.

Så det är väl bara att åka tillbaka…

Några år efter att han fått Stora Journalistpriset flyttade Tord Wallström till Skåne och Hemmets Journal där han var reporter under 16 år. Han skrev även en del för Sydsvenska Dagbladet och Skånska Dagbladet.

Satt i fängelse

Arboga Tidning var moderat under större delen av 1920- och 30-talen och betecknades senare officiellt som borgerlig under en period sedan Eskilstuna-Kuriren köpt tidningen.

– Det politiska var inte så viktigt då på små landsortstidningar, enligt Tord Wallström som i första hand hade Nerikes Allehanda på andra sidan länsgränsen som huvudkonkurrent.

Tidningen hade grundats redan 1851 av Johan Gabriel Wahlström. Just det, samma 336

VÄSTMANLAND

i Arboga-ledningen efternamn igen. Han dömdes dock till fängelse för att ha skymfat enskilda personer. Fem månader efter hovrättens dom 1854 lades tidningen ner.

Prenumeranterna fick då i stället Nya Weckobladet i Arboga som hade startats två år tidigare med komminister J F Törnqvist som redaktör.

Utgivaren boktryckaren G A Lindgren flyttade dock till Köping 1855 då Arboga Weckoblad i stället direkt började ges ut.

Men det skedde bara till mitten av 1858 då Louise Söderqvist, senare Flodin, kom in i bilden (se särskild Tord Wallströms bok om situationen i Biafra öppnade världens ögon och han artikel) och gav Arboga Tidning en nystart. När hon fick också som förste landsortsredaktör Stora Journalistpriset. Året före Arne Thorén… hade flyttat till Stockholm Carl Gustaf von Rosen tillhörde dem som ”väcktes” av Wallströms bok och 1862 kom det omväxlande började flyga nödsändningar till Biafra och konstruerade även ett plan med ut tidningar med titlarna attackraketer till provinsens flygvapen.

Arboga Tidning, Arboga Nya Tidning och slutligen Nya Karl Victor Östgren var också boktryckare Arboga Tidning 1881 som ses som egentligt och kom till Arboga Tidning 1884. Tidningen startdatum för den senaste Arboga Tidning. trycktes på Andersons och Östgrens gemensamma tryckeri fram till 1911. Östgren var Saxon redaktör ansvarig utgivare till 1930 och redaktör under Tidningens namn Nya Arboga Tidning i juni sex år fram till sin död 1935 varefter Eskilstu1881 blev nämligen kortvarigt. Efter en dryg vecka försvann ”Nya” ur titeln. Boktryckaren na-Kuriren blev ny ägare.

Per Erik Anderson var utgivare med Johan Men den Östgrenska epoken var inte slut Lindström, senare med signaturen Saxon som med det. 1970 kom en ny Karl Östgren in känt tillnamn, som redaktör under drygt tre i bilden som ansvarig utgivare under 24 år år. Han kom från Arboga-Posten som tryckts och två år senare som redaktör under 22 år. hos Anderson under sitt halvår. Tidningen var Samma år slogs Arboga Tidning ihop med konservativ under Olof Bergströms ledning Bärgslagsbladet och ingår i tidningsbolaget och deklarerade att ”af långt större betydelse Promedia. Sedan 2006 är det bara förstasiän politiska trosbekännelser är för oss den dorna som skiljer tidningarna. sanna fosterlandskärleken”.

337

VÄSTMANLAND

Parfym lyftet i Sala Parfymer och toalettartiklar till Salas damer bidrog till att stan fick sin första tidning 1860 – och till att den överlevde. Men bilden ändrades rejält. 1909 fanns eller hade det funnits fem tidningar med stadsnamnet plus Östra Västmanland som också gavs ut i Sala.

Det var 31-årige boktryckaren Gustaf Adolf Lindgren som efter konkurser i både Arboga och Köping hade lockats att starta Sala Tidning. Det var Lindgrens tredje tidning och han gjorde det mesta av jobbet själv… Men diversehandeln i Sala blev så lyckosam att Lindgren efter ett tiotal år kunde köpa en central fastighet och bygga nytt.

Mer konservativ

Nu dog han redan 1876. Makan och barnen drev tidningen och ”boktryckeriboden” vidare under två år och den betraktades som konservativ. I motsats till frisinnade Sala Allehanda som 20-årige Constantin Lindgren, son till Sara Tidnings grundare, startade 1879. Två år senare lades ST ner och sonen köpte pappas gamla tryckeri på auktion av de nya ägarna för 800 kronor.

Constantin Lindgren avled 1885. Då tog rektorn Theodor Holmberg över Sala Allehanda tillsammans med redaktören Julius Ågren. Tidningen blev först radikalare, men drog sig allt mer åt konservativt håll och bytte också färg så småningom.

Tullkriget och en konflikt med biskopen bidrog till att kritiken mot tidningen växte.

Därför startade en grupp tullvänner konkurrenten Östra Västmanland som de hoppades skulle knäcka Allehanda. Förste redaktören var Carl Wilhelm Teodor Wiström som tidigare gett ut Upsala Läns Tidning.

Det saknades inte stöd för den klart konservativa nykomlingen. Redan innan första numret tryckts hade stadsfullmäktige faktiskt beslutat att kommunal annonsering skulle ske enbart i nya Östra Västmanland, inte i 338

Sala Allehanda. Så fortsatte det också under flera år. Det fanns även präster som hade provnumret i släden när de åkte till julottan för att sedan dela ut tidningen till besökare.

Men effekten blev inte den man räknat med. Intresset för tidningsläsandet ökade i stället. Det ledde till att båda konkurrenterna fick flera läsare.

1906 såldes Östra Västmanland till fotografen Lars Emil Larsson Finn, som raskt bytte namn och politisk färg på tidningen som nu blev Sala-Posten och frisinnad. Efter nästan 20 år som konservativ.

Därmed fick Sala 1906 två frisinnade tidningar som dock ständigt verkar ha ägnat sig åt krypskytte mot varandra. Ett par år tidigare hade det startats ännu en frisinnad tidning, Sala Nya Tidning, av en grupp som ansåg att Sala Allehanda inte var tillräckligt frisinnad.

Den lades ner efter 14 nummer.

Sala-Posten, först höger sedan frisinnad.

Sala Allehanda, först frisinnad och sedan höger.

VÄSTMANLAND

Bytte färg med varandra August Söderholm var chefreom den nya staden skulle daktör för Sala Allehanda från heta Fagersta eller Västan1901 till 1922 efter att tidifors. Efter nio år gav de upp gare under elva år ha arbetat och lät Lidman-koncernens på tidningen. En trotjänare Fagersta-Posten ta över i klass med senare års Alfred Västanfors-Fagersta Tidning, Lindén. Under Söderholms Till att börja med var Sala ledning bytte tidningen sakta Allehanda moderat under men säkert färg. Efter valet den nya ledningen, men 1914 gled den åt höger, något kallade sig ”neutral” 1939 konkurrenten tidigt hade andå den moderata linjen klagat den för. Så småningom officiellt övergavs. Senare hade Sala Allehanda helt bytt har tidningen haft liknande sida. oprecisa beteckningar. Men i Under August Söderholm blev Därmed var Salas gamla praktiken lär det inte ha varit Sala Allehanda en högertidning. konservativa tidning frisinnad några tvära politiska girar och den frisinnade högervänfrån den moderata linjen så lig… länge Lindén styrde till 1964.

När Söderholm avled 1922 Under kriget betraktades efterträddes han av Ernst tidningen som anti-tysk och Leonardh. Under hans ledpro-engelsk och drabbades ning blev tidningen ett ännu också av ett par anmärkningar starkare högerorgan. Men från pressnämnden. efter sju år fick han plötsligt Sala-Posten lades ner 1960 av okänd anledning sparken efter ”54 år av lidandets av styrelsen! historia”, enligt Sala AlleSignaturen ”Mr Out” skrev handa… Full kamp fram till i en hyllningsartikel att Ernst målsnöret, alltså, för de båda Leonardh gjort Allehanda till konkurrenterna som klippte en av landets modernaste så friskt ur varandra att Sala varannandagstidningar.

Allehanda senarelade tryckAlfred Lindén, legendarisk chefreTeamet Alfed Lindén och ningen till tidig eftermiddaktör för Sala Allehanda.

Charles Söderström kom dag… till Sala Allehanda 1932 från 1974 fyllde Sala 300 år. En Sala-Posten. Båda skulle bli långvariga på av de fyra som hedrades av kung Carl Gustaf tidningen. Lindén var chefredaktör till 1964 för kulturella insatser var Sala Allehandas då tidningen nästan dubblerat upplagan, gamle chefredaktör Alfred Lindén.

Söderström blev först redaktionssekreterare Efter att ha varit daglig från 1945 blev Sala under fem år och sedan VD och utgivare efter Allehanda tredagarstidning år 2000 liksom Lindén ända till 1975. De två största profinärstående Fagersta-Posten och Avesta Tidlerna i Salas tidningsvärld genom åren. ning, samtliga med Promedia som ägare.

1938 startade de Västanfors-Fagersta Tidning. Vid det laget var det nämligen inte klart 339

VÄSTMANLAND

1920 hade Västerås sex tidningar vars logotyper VLT hade sammanställt i 150-årsboken. Överst liberala VLT, därefter högerns Allehanda, opolitiska Västerås Dagblad med gammal högerredaktör, böndernas Västmanlands Nyheter, vänstersocialisternas Västmanland och sossarnas Västmanlands Folkblad.

FAKTA om Moderata tidningar Arboga Tidning 1851-1855, 1858-1880, 1881Politisk tendens Liberal 1908 Frisinnad 1915 National liberal 1921 Moderat 1923 Liberal 1977 Redaktörer Bengt Gyllander 1900-1928 Kalle Östgren 1929-1935 Artur Hedlund 1935-1938 John Wallström 1938-1959 Tord Wallström 1959-1970 Karl Östgren 1970 Tord Wallström 1970-1972 Karl Östgren 1972-1994 Bergslagernas Tidning 1888-1951 Politisk tendens Moderat konservativ 1900 Moderat 1918 Moderat konservativ 1920 Neutral 1929 Opolitisk 1948 Redaktörer Lars Axel Viktor Dahlgren 19001912 Lars Hugo Vindican Holmberger 1912-1915 Clas Bernhard Lange 1915-1917

Karl Johan Kristiansson 19061940 Olof Fritiof Christiansson 19401962 Rolf Christiansson 1962-1964

Erik Birger Forsberg 1917-1919 Carl Otto 1919-1921 Olof Johan Emil Enström 19211944 Sture Roseen 1944-1950 Karl Andersson 1950-1951

Sala Allehanda 1879Politisk tendens Liberal 1900 Moderat 1915 Neutral 1939 Oberoende 1948 Politiskt obunden 1972 Redaktörer August Söderholm 1901-1922 Ernst Leonardh 1922-1929 Georg Sylwan 1929-1932 Alfred Lindén 1932-1964 Kurt Nilsson 1964-1984 Ingvar Dahlqvist 1984-1991

Köpings-Posten 1887-1963 Politisk tendens Samhällsbevarande 1900 Konservativ 1901 Moderat konservativ 1908 Moderat 1912 Redaktörer C V Lagergren 1900-1901 Johan Erixon 1901 Anders Willhard 1901-1936 Anders Swenson 1936-1946 Torsten Jogsten 1946-1963 Nora Stads och Bergslags Tidning 1866-1964 Politisk tendens Frisinnad fosterlandsvän 1906 Partipolitiskt oberoende 1909 Moderat liberal 1910 Partipolitiskt oberoende 1929 Moderat liberal 1933 Redaktörer Lars Elwing 1884-1903

Westmanlands Allehanda 1887-1939 Politisk tendens Höger 1900 Redaktörer Carl Roos 1887-1908 Fredrik Elfrid Dürango 1909-1912 Axel Dahlgren 1912-1918 Hjalmar Nelson 1918-1930 Gunnar Widegren 1930-1935

340

Folke Grane 1935-1938 Gillis Eriksson 1938-1939 Wästmanlänningen 1910-1911 Politisk tendens Moderat 1910 Redaktörer Elfrid Dürango 1910-1911 Västanfors-Fagersta Tidning 1938-1947 Politisk tendens Moderat 1938 Neutral 1939 Redaktörer Alfred Lindén 1938-1947 Östra Vestmanland 1888-1906 Politisk tendens Konservativ 1900 Moderat konservativ 1906 Redaktörer Nils Lynell 1900-1903 Oscar Gullicsson 1903-1904 Emil Kock 1904 Adolf Stenström 1904-1906

VÄSTMANLAND

Louise unik kvinna I slutet av 1850-talet gjorde hon allt tidningsarbete själv. Skrev artiklar, ordnade korrespondenter, var typograf, korrekturläste och tryckte. Det material som lagts in i sidramar på dagarna plockade hon tillbaka på nätterna, vilket var mycket tidskrävande och krävde stor noggrannhet. Dessutom drev hon en typografskola, men enbart för unga flickor.

Plötsligt redaktör

Crusenstolpe skrev om henne i sina veckobrev som spreds över landet efter att han fått tips om ”den lilla Arboga-mamsellen” från greve Kalling.

Satsningen på de kvinnliga typograferna blev mycket lyckad. När Louise Söderqvist flyttade sitt boktryckeri till Stockholm 1862 hade hon med sig ett antal typografer, enbart flickor. I Stockholm gifte hon sig med bokförläggaren Sigfrid Flodin och utvidgade boktryckeriet så att det ett tag sysselsatte 30 kvinnor.

Louise Söderqvist kom från Kil i Örebro län.

Hon fick en lärlingsplats hos en släkting med ett boktryckeri i Örebro och utbildades Litterärt till typograf. 1958 Men 1874 gav hon fick hon ett arv som upp det typografiska räckte till att köpa ett och började ägna sig eget tryckeri i Arboga. åt litterärt arbete. I Plötsligt blev hon som makens företag och 30-åring redaktör för genom att medarveckobladet Arboga Tidbeta på andra håll som i ning. En av Sveriges tidiga konservativa Nya Dagligt kvinnliga tidningsutgivare!

Allehanda och Svenska Men det var inte riktigt Familje-Journalen. vad hon hade planerat. Hon När Publicistklubben Louise Flodin, en av landets förtänkte i första hand arbeta som först 1885 efter en tioårig sta kvinnliga tidningsutgivare. typograf. Några män som ville diskussion öppnade dörrarna redigera tidningen fanns inte i Arboga efterför kvinnor som fullvärdiga medlemmar var som man såg den nygamla tidningen mest Louise Charlotta Christina Flodin, född som ett annonsblad. Så Louise Söderqvist Söderqvist, en av de allra första. började skriva och redigera själv och skaffade Hon hade inte glidit fram på något sig korrespondenter. Hon utbildade också bananskal utan jobbat hårt och lärt sig hela unga flickor ”som togs från gatan” för det det publicistiska arbetets olika grenar. Hon typografiska arbetet sedan hon hade missuppmärksammades också under lång tid lyckats med att få män ur högre samhällsklaspå många håll och var 95 år innan hon dog. ser till jobben.

En ovanligt hög ålder på den tiden. Många uppgifter på den här sidan är från en artikel av Birger Schöldström i Iduns veckotidning Blev uppmärksammad från den 24 januari 1890 där hela förstasidan Hennes insatser uppmärksammades runt om ägnades åt Louise Flodin. i landet. Inte minst genom att Magnus af 341

VÄSTMANLAND

Nora-chef i klistret När Nora Tidning fyllde 75 år heten vid sin tvådagstidning genom 1941 var trycket från annonsörer att starta Karlskoga Tidning 1883 enormt. Pressen orkade inte och Grythytte Tidning 1885 med alla sidor utan tidningsom hade ett likartat innehåll. en måste tryckas i fyra 1906 började den Kristianssonska och mer delar. Men jubileumsmoderata epoken med numret skulle ändå Carl Johan Julius som vara ordentligt klistrat. huvudredaktör ända till Därför satt redaktören 1940. Olof Fritiof ChrisOlle Christiansson tiansson efterträdde en hel natt tillsamtill 1962 då han avled mans med hustrun och efterföljdes av Rolf och penslade lim på Christiansson fram till tidningsryggarna och oktober 1964. Upplagan pressade ihop delarna var då bara 3 800 exemplar. för hand till en enda tidDet finns uppgifter om att ning i den ovanligt stora tidningen var moderat liberal upplagan…

Carl Emil Bergstrand, en tidunder Kristianssonska epoken I lilla Nora kom det faktiskt ningsprins med tre tidningar. och under 1906 frisinnad fosterut tre tidningar i slutet av landsvän. Tidningen blev 98 år.

1800-talet. Förutom huvudtidningen Nora Stads och Bergslags Tidning även Grythytte Tidning och Karlskoga Tidning.

Utvidgade verksamheten

Franz Oskar Petersson var typograf från Växjö och hade inte ens fyllt 22 år när han startade ett boktryckeri i Nora. I mars 1866 började han dessutom ge ut Nora Stads och Bergslags Tidning och var även redaktör för den. 1875 sålde Petersson företaget till boktryckaren Carl Emil Bergstrand som även tog över tryckningen av de knappt 300 exemplaren vid sitt Nora tryckeri där den blev kvar ända till 21 oktober 1964 då tidningen uppgick i Nerikes Allehanda.

Grundaren Petersson flyttade till Lindesbergs Allehanda som boktryckare och redaktör under fem år. Senare till Laholms Nya Tidning och Båstads Tidning innan han återvände till Lindesberg och slutade som boktryckare i Filipstad, 1887-1892.

Carl Emil Bergstrand utvidgade verksam342

Änkorna i

Bergslagernas Tidning startades 1888 och var en direkt fortsättning, till och med i obruten nummerföljd, på Tidningen Lindesberg. Den blev bara två år och trycktes hos Rosalia Ulrika Petersson, som var änkefru och också hade utgivningsbeviset.

Efter ett drygt år övertogs både tryckning, utgivningsbevis och redigering av boktryckaren Knut Severin som 1888 startade Bergslagernas Tidning som till att börja med under titeln hade tillägget ”Tidning för Lindesbergs stad, Lindes, Ramsbergs och Nya Kopparbergs bergslager”.

Det förklarar namnet. Severin var född i Kalmar och hade arbetat på Oskarshamns-Posten.

När han dog 1894 deklarerade änkan Charlotte

VÄSTMANLAND

Redaktör från gatan

skott med att utnyttja det.

Tidningen hade två tunga profiler som redaktörer under långa perioder. Anders Willhard verkar mer eller mindre ha kommit in från gatan då han blev redaktör 1901, men han kom tydligen snabbt in i arbetet och stannade till början av 1936.

Han skrev flitigt under fyra olika signaturer, men hade kommit till Köping efter två år som förvaltare på Bergby gård och därefter sex år vid Norrby gård, båda i StockAnders Willhard, redaktören holms län. som kom in från gatan…

Under Willhards ledning övergick tidningen från morgontill kvällsutgivning och från sommaren 1917 till att ges ut på eftermiddagar.

Upplagan dubblerades dock till drygt 3 000 exemplar, vilket var ungefär samma nivå som vid nedläggningen i juni 1963, men under 1950-talet såldes tidningen stadigt i mer än 4 000 ex. Köpings-Posten trycktes under de Severin att hon skulle fortsätta makens trycksista 30 åren enbart i åtta sidor och bara i eri- och bokförlagsrörelse. Hon blev ansvarig svart. utgivare till 1901. Lars Axel Viktor Dahlgren Mellan 1946 och 1963 var Torsten Jogsten hade då redan varit redaktör en tid och fick redaktör och ansvarig utgivare. Efter studentbåda posterna till 1912. examen i Örebro arbetade han som volontär Tidningen kom länge ut med bara fyra sidor två på Nerikes Tidning från 1929, anställdes på eller tre dagar i veckan. Den var moderat konKarlstads-Tidningen 1931, blev redaktionsservativ till 1921då den blev neutral och bara sekreterare på Bärgslagsbladet 1932 och på under den tiden hade den sex olika redaktörer Köping-Posten 1939 innan han sju år senare från år 1900. Under årens lopp var det bara tog över som chefredaktör under nästan två Olof Johan Emil Enström som satt kvar en decennier. längre tid på posten. På dagen 23 år fram till Köpings-Posten hade under en tid en kon1944. 1951 gick då opolitiska Bergslagernas kurrent i staden. Köpings Tidning grundades Tidning upp i liberala Bergslagsposten. redan 1855, men överlevde bara till 1897, alltså tio år efter att KP börjat tryckas.

Köpings-Posten bar en mycket tydlig moderat signatur som omväxlande samhällsbevarande, konservativ, moderat konservativ och moderat från 1912 fram till att tidningen lades ner 1963.

Tidningen trycktes på eget tryckeri under hela 1900-talet sedan boktryckerifaktorn Karl Johan Leonard Erixon hade blivit utgivare och under ett halvår även var redaktör efter att C V Lagergren slutat 1901. Tidningen startades dock av boktryckaren J F Säfberg 1887, men han hade haft utgivningsbeviset ända sedan 1872 utan att komma till

Lindesberg

343

NÄRKE

Premiärtidningen som ut med Nils Magnus Lindh som förÖrebro Dagblad hade stort premiläggare. Upplagan var några hundra ärnummer den första december exemplar, men 1807 fick lands1900, samma dag som Oskar hövdingen order av hovkanslern hade namnsdag. Samtidigt var att varna Lindh och uppmana det stort ordensregn i Örebro i honom att ”nyttja mer utskiljkungens namn. ning” vid valet av artiklar. Sonen Men ceremonin drog ut på Per Magnus blev utgivare sedan tiden och den nya högertidfadern avlidit 1835 och 1849-51 ningen ville förstås ha med var Sven Adolf Hedlund redaktör. alla som uppmärksammats. Vid Han blev senare ett tungt namn i åttatiden på kvällen var allt klart, Göteborgs Handels- och Sjöfartsmen när tidningen tryckts Albert Östling var Örebro DagTidning och kollegan Viktor hade buden som väntat i blads tunga namn under 32 år.

Rydbergs faderlige vän. timmar inte lust att kuta Örebro Tidning gjorde ett runt i mörka och skumma uppehåll i utgivningen från 1858 till 1881 gränder. Så de kastade bort tidningsbuntarna efter en ryckig tid på 1850-talet trots hygglig som därmed aldrig kom ut till prenumeranupplaga. Förklaringen var att ”de konservaterna! tiva idéerna som den skulle företräda ej rönte Men efter festen var köerna ändå långa utnog uppmuntran från allmänhetens sida”. anför tryckeriet där man köpte premiär- och Men det hindrade inte att just konservatiordensnumret som lösnummer… va krafter gav ut högertidningen Nerike 1877 som motvikt mot liberala Nerikes Allehanda Skrämde läsare som startats 1843. Godsägare lär ha prenumeDet gick trögt att få fart på tidningsläsandet i rerat på massor av tidningar till sina anställda, Örebro, men det kan ha berott på att förstmen 1881 tog äventyret slut. Då återuppstod lingen Örebro Stads Wecko-Tidning 1777 Örebro Tidning på högerinitiativ. Efter två mest var ett lokalhistoriskt blad med tunga år såldes tidningen till typografen Sten Erik arkivdokument. Utgivaren Johan Lindh Söderling som även blev redaktör, men ”lovade” att publicera sådana under den lades ner 1899 efter 14 år med flera år… Ett effektivt sätt att Söderling vid rodret. Under de sista skrämma bort läsare. tio åren var Albert Östling redakÖrebro Weckoblad 1784 tionssekreterare. blev inte heller någon succé, Örebro Dagblad blev en direkt men efter att först ha tryckt fortsättning på Örebro Tidning en mässtidning startade och fick också överta inventarier, Franz Carl Norstedt Örebro lokaler – och Östling. Det var Weckoblad på nytt 1793. Den också han som mer än chefredakhade gott om utrikesnyheter – tören Natan Söderberg drev det remen inget tillstånd att publidaktionella arbetet. 1911 flyttade cera dem, vilket krävdes då.

Söderberg till tidningen Upsala Därför drogs tidningen in!

Sten Erik Söderling ägde som chefredaktör och Östling blev Året därpå kom däremot och var redaktör för Örebro kvar som redaktör till 1932. Då konservativa Örebro Tidning Tidning sista 14 åren.

344

NÄRKE

inte delades ut och blev middagstidning igen.

Men de ekonomiska problemen kvarstod. 1954 fattades beslut om nedläggning. Ett nytt bolag Rättade även Selma tog dock över verksamheten.

Upplagan och annonserna gav Under de sista tio åren hade då ett litet plus. ÖD fick mer Östling haft Hilding Wibling av kvällstidning över sig. Man som redaktionssekreterare ordnade tävlingar. Efter en av och han blev också efterträdadem lanserades ”Tröstlösa” som ren. Wibling var en stor stilist nytt smeknamn på Wadköping och rättade ofta medarbetarnas och Skostaden. Men förstapriset manus. Inklusive Selma Lagerlöfs John Ericsson blev var bara 15 kronor vilket kanske julnoveller som tvättades och hyfÖD:s siste redaktör speglade det ekonomiska läget… sades i vanlig Wiblingsk ordning…

John Ericsson var Örebro DagAtt hon hade fått Nobelpriset blads siste redaktör mellan 1944 och 1956.

1909 och var första kvinnan i Svenska AkadeHan var besviken över att högerfolket inte mien var inget som Wibling fäste sig vid. slöt upp bättre bakom sina tidningar. I en Av chefredaktörerna blev Ernst Georg krönika, när tidningen fyllde 50 år, undrade Rosén uppmärksammad som en så stark antihan om ÖD inte gjort det lättare för sig om nazist att styrelsen försökte dämpa honom. tidningen mindre markerat sin konservativa Rosén blev bara kvar under fyra år i början av samhällssyn. Han svarade att det skänkt kriget därför att han blev så sjuk att han inte tidningen aktning och respekt att den klart kunde skriva. Därför dikterade han ledarna i deklarerat sina ståndpunkter. Folk hade vetat sitt rum där stora kartor satts upp på väggarna ”var de haft ÖD!”. för att han skulle kunna följa krigsutveckI det sista numret på skottdagen 1956 konlingen. staterade John Ericsson bittert att ”många Örebro Dagblad blev morgontidning 1933, meningsfränder framhållit att ÖD ur partimen när övriga tidningar i Örebro övergick till politisk synpunkt inte är omistlig. De menar morgonutgivning 1950 vek sig ÖD för trycket att det finns andra kanaler att nå ut.”

FAKTA om Moderata tidningar Ericsson var av en Hilding Wibling 1932-1934 Redaktörer ASKERSUNDS TIDNING annan mening.

Ragnar Ekman 1934-1938 Anders Emil Andersson 1900 1857-1956 Sista uppmaningen Ernst Georg Rosén 1938-1943 N G Kjellander 1900-1903 Politisk tendens Arne Lindström 1943-1944 J Samzelius 1903-1904 Moderat 1917 till läsarna var att beJohn Ericsson 1944-1956 Wilhelm Zetterstedt 1904-1910 Neutral 1922 tala åtta kronor för två Verner Vall 1910-1917 Opolitisk 1948 ÖREBRO TIDNING Redaktörer månaders prenumera1881-1900 ÖREBRO DAGBLAD Joel Haugard 1918-1947 tion 1956…

Politisk tendens 1900-1956 Tore Persson 1947-1954 hade han varit i chefsställning under 43 år på Örebros konservativa eftermiddagstidningar.

Björn Stärner 1954-1956 ASKERSUNDS VECKOBLAD 1879-1917 Politisk tendens Moderat 1879

Politisk tendens Moderat 1900 Höger 1937 Redaktörer Natan Söderberg 1900-1911 Albert Söderling 1911-1932

Moderat 1881 Redaktörer Erik Gottfrid Hallgren 1881-1883 Gustaf Blomquist 1883-1885 Nils Brynolf Hjorth 1885-1886 Sten Erik Söderling 1886-1900

345

NÄRKE

Medieprofil bor i redaktion från 1857 Ove Danielsson är 2000-talets medieprofil i Askersund, lokalredaktör under flera decennier och välkänd bloggare. Alla vet vem han är. När man går med honom på gatorna blir man mest förvånad när någon inte hälsar.

Men när han bytte bostad visste han inte själv att han hade hamnat mitt i moderata Askersunds Tidnings första redaktion från 1857!

– Det fick jag veta först senare. Det var miljön som lockade mig till gården…

– Jag visste bara att det hade funnits en fiskaffär i källaren. Men det var ju i det gamla tryckeriet!

Man kan nästan tro att pensionären Ove ofta sover gott på jobbet/i hemmet därför att trycksvärtan sitter i väggarna. Men han är synnerligen aktiv, kan mycket om tidningen ”Askersundarns” historia, gamla journalister – och om Askersunds politiska liv. Han delar med sig av kunskaperna och tar upp vardagshändelser via sin uppskattade blogg.

Arbetet gav honom Askersunds kulturpris 2012.

– Det kunde jag inte ha tagit emot när jag fortfarande hade en anställning för att granska makthavarna. ”Har Askersund någon framtid?”

Carl Isak Fahlgren, världsfrågade Askersunds van och elegant, startade Askersunds Tidning.

Tidning i första 346

ledaren 1857. Det är inte så vanligt med så provokativa frågeställningar när en tidning första gången möter läsarna, men grundaren Carl Isak Fahlgren visade direkt att hans tidning skulle kämpa för kommunen. För att utvecklas måste Askersund ha en hamn och tågförbindelser, ansåg han. Hamnen fick man, men grannen Hallsberg tog tågen.

Fahlgren beskrevs som en snobb som uppträdde världsvant med stil och behärskade franska, engelska och tyska. Han hade lärt sig till boktryckare i Uppsala och rest utomlands för att förkovra sig ytterligare. Han hade också gett ut en handbok för sättare av tidnings- och boktexter.

Men han började också tidigt utveckla en egen blindskrift. Efter drygt 20 års arbete gav han ut boken ”Läsning för blinda” efter att vid världsutställningen i London 1862 ha fått ett hedersomnämnande. Det var dock den blinde Louise Brailles upphöjda punktskrift som blev dominerande.

Tryckte Bibeln

När Fahlgren avled 1878 ärvdes företaget av Carl Johan Andersson som gått i lära hos honom. Han var dock omyndig så modern Maria Elisabeth Andersson blev utgivare.

Namnet ändrades till Askersunds Weckoblad 1879 och övertogs 1885 av boktryckaren Emil Andersson. Det innebar nysatsning, modernisering och ett nybyggt hus. Utvecklingen var positiv. Bland annat tryckte man Bibeln.

Tidningen fanns kvar i fastigheten till 1956 då den lades ner.

Emil Andersson blev kvar som direktör till 1918 sedan företaget ombildats till bolag 1903. Han efterträddes av sonen Joel Haugard som tog tillbaka det tidigare namnet Askersunds Tidning och tidningen blev neu-

NÄRKE

Här i Askersunds Tidnings första redaktionshus från 1857 bor 2000-talets medieprofil Ove Danielsson.

Foto: Bo Östman

tral och opolitisk efter att ha varit moderat.

Haugard satt kvar ända till 1947 då tidningen såldes till Ljungkoncernen i Örebro och blev en ortssida i Nerikes Allehanda 1956.

Tidningen hade då styrts av Haugardfamiljen i 62 år.

Av 58 landsortstidningar som lades ner under åren 1949-58 var 57 andra- och tredjetidningar. Askersunds Tidning var den enda som var ensam i spridningsområdet.

Motala Tidning försökte dra fördelar av nedläggningen genom att starta Askersundsbygdens Tidning 1956 med legendariske Helmer Berglund som utgivare. Efter att ha fått en bra start och nästan alla Askersunds Tidnings gamla läsare köptes även den upp av Ljungkoncernen och lades ner 1960.

Fick dubbel lön

En udda profil på Askersunds Tidning var Johannes Kjerrström. När den lades ner började han arbeta för Askersundsbygdens Tidning. Och när den försvann gick han till ”överstadstidningen” Nerikes Allehanda som lokalredaktör i Askersund.

– Kjerrström började som maskinsättare och fick dubbel lön när han skrev sportreferat och satte dem själv, berättar Ove Danielsson leende.

– Men framför allt skrev han sex böcker om förhållandena i ”Sundåkra” sedan han fått sluta på Nerikes Allehanda därför att hans artiklar var mer ledare än objektiva referat.

Nå, Kjerrström fick stor uppmärksamhet runt om i landet efter debutromanen ”Kättarprocess i liten stad”. Den tog främst fasta på de politiska förhållandena i Askersund som han efter alla år kunde utan och innan.

Men han lyckades själv skapa drag i politiken. Han startade nämligen partiet Fria Oppositionen som i första valet 1970 fick fyra och 1973 hela sex mandat i fullmäktige.

– Folk köade utanför fullmäktigesalen när Kjerrström hade sina shower. 250 åhörare ledde till att politikerna inte kom in själva utan måste tränga sig fram via en köksingång, minns Ove Danielsson.

– Politiskt stod han långt till höger, men agerade ändå så att Socialdemokraterna en gång fick kommunalrådsposten!

347

DALARNA

Tio olika namn på Per-Olof Axmar var Fahlu Weckoblads förste utgivare. Tidningen var den tionde som startades i landsorten och hann byta namn nio gånger innan den lades ner efter 163 år. Den kom ut sista gången på nyårsafton 1948 som Länstidningen Dalpilen.

Axmar kom från Gävle. Han hade varit typograf på Gefle Weckoblad och samtidigt redigerat tidningen. Efternamnet var från det gamla järnbruket mellan Gävle och Söderhamn. E4-trafikanter känner till Axmartavlan som delningspunkten för vägarna längs kusten och inlandet i Norrland. Det var också där vi fick landets första 2+1-väg med mitträcke.

Så Axmar är ett namn som förpliktar när det gäller olika kommunikationer.

Stöd av stadsfiskalen

Per-Olof Axmar var gift med dottern till Gefle Weckoblads utgivare Ernst Petter Sundqvist. Steget var därför inte så långt till att han själv startade ett tryckeri i närliggande Falun. Trots att Boktryckarsocieteten sagt nej tillstyrkte landshövdingen, friherre Johan Beck-Friis, Axmars ansökan. Han behövde helt enkelt ett tryckeri för de allmänna kungörelserna som då skrevs för hand. På köpet fick Axmar en stor kund till tryckeriet.

Men Axmar hade vidare planer. 1786 började han ge ut Fahlu Weckoblad på lördagar.

Han fick ett värdefullt stöd av sedermera stadsfiskalen Eric Adolph Windahl som tydligen kände mer för journalistik än för att jaga brottslingar. Windahl var välkänd i Faluns sällskapsliv – och skrev också om det. Han rimmade Dalpilen tog namnet efter snabbt om olika Dalarnas landskapsvapen.

348

händelser. Mycket av det stadspoeten producerade publicerades i tidningen.

Windahl var en stor tillgång, men Weckobladet hade även en stor brist. Den saknade utrikesnyheter. Axmar hade glömt att begära dem i tillståndsbrevet som behövdes på den tiden. Och Axmar var mycket noga med att följa föreskrifter. Först kring år 1800 fanns det därför en värld utanför Sveriges gränser även för Fahlu Weckoblads läsare.

Anseendet skadat

Per Olof Axmar dog 1816. Änkan, som nämns utan namn i officiella papper som ”P O Axmars enka”, drev företaget ett år innan sonen Johan Adolf tog över tidningsdelen och moderniserade den. Ingen av dem hade dock sökt utgivningsbevis för Fahlu Weckoblad. Sonen försvann från företaget sedan bergsrådet Muncktell i Grycksbo hade tagit över tryckeriet från mamman som betalning för obetalda pappersskulder och ersatt Axmar med läraren Olof Ulrik Arborelius. (Se sid 352) Men veckobladets anseende hade skadats allvarligt av en uppseendeväckande mordhistoria (särskild artikel) så Arborelius startade en ny tidning, Fahlu Tidning. Egentligen var det den tidigare tidningen men med ett nytt namn. Även den gavs ut från hans tryckeri fram till 1828 då boktryckaren Carl Richard Roselli tog över.

Roselli hade stora planer, bytte namn på tidningen och satsade på ett nytt geografiskt område med Tidning för Stora Kopparbergs län och Sala stad, allmänt kallad ”Kopparbergaren”.

1841 gav Roselli upp och gick i konkurs, möjligen mest beroende på en rad personliga fastighetsaffärer. Men delägaren Johan Frans Åkerblom fortsatte med Stora Kopparbergs Läns Tidning till 1848. Då deklarerade han att arbetet tog för mycket tid, medförde stora uppoffringar och att det gav för liten pekuniär

DALARNA

samma tidning Axmar gav namnet till Dalarnas förste tidningsutgivare.

utgivare ända till 1857 och därefter boktryckaren Frans Ludvig Schmidt till 1886 sedan en märklig situation uppstått.

1854 hade den nya tidningen Dalpilen startats. Två dalpilar i kors är en frihetssymbol som även finns i Dalarnas landskapsvapen.

Efter ett år köpte Schmidt Dalpilen och ägde två år senare båda tidningarna i Falun och det enda tryckeriet. Det märkliga var att han inte slog ihop tidningarna utan konkurrerade med sig själv.

utdelning med två tidningar på en så liten plats. Han lade ner tidningen och dog som kyrkoherde i Folkärna.

Problemen hängde förstås samman med att Falun hade fått en ny tidning 1838 och den återanvände det gamla namnet Fahlu Tidning.

Bokhandlaren Per Adolf Huldberg hade utgivningsbeviset och ägde tidningen tillsammans med läkaren Johan Magnus Bergman. Efter ett år åtalades Huldberg för ärekränkning mot bruksinspektör Kramer i Avesta, det första tryckfrihetsåtalet i Dalarna. Han dömdes till ”ärans förlust”, 12 dagars fängelse med vatten och bröd och tidningen drogs in. Hovrätten upphävde senare domen.

Efter en snabb namnändring startade Bergman i stället Tidning för Falu Län och Stad som blev Dalarnas stora länstidning. Till att börja med ett radikalt-liberalt organ men senare under flera årtionden språkrör för högern.

Typografen Magnus Larsson Skogqvist var

Moderna tidningar

Frans Ludvig Schmidt förändrade tidningarnas utseenden och gav dem lite olika profiler. Han lade stor vikt vid redigeringen, införde rubriker och tog bort den svårlästa frakturstilen.

Samtidigt fick nyhetsjournalistiken ett lyft.

Schmidt gav Falun två av landets modernare tidningar.

Carl Felix Murelius hade redigerat Tidning för Fahlu Län och Stad i 15 år då han 1886 tog över efter Schmidt under tre år. Men sedan fortsatte han fram till sin död 1898 som redaktionssekreterare på Dalpilen. Han hade dock redan 1886 sålt tidningarna och tryckeriet, allmänt kallat ”Falu Nya”, till Adalrik Steffenburg som blev Dalarnas nye tidningskung efter Schmidt.

Steffenburg hade dock misslyckats med att ge ut tidningen Dalarne 1875. Inte så konstigt eftersom tidningen bland annat var nedlåtande till hur man använde nationaldräkter i Dalarna…

Johan Adolf Axmar var idérik och gav tidningen ny vinjett. Örjan Hamrin beskrev den i Dalarnas hembygdsbok 1994. ”En kunglig krona överst, under denna en ring av två linor och nederst ett ’F’. I ett berg figurerade bergslagsmärket som kröntes av kopparmärket i strålglans. Under berget dalavapnet.”

349

DALARNA

Moderata tidningar En starkt profilerad denter i länet och bjöd lämoderat redaktör tog över sarna på ett smörgåsbord Dalpilen och Tidning för med varierande artiklar.

Falu Län och Stad – men Tidningen blev en framgång trots att Adalrik i en svår tid med ökad Steffenburg påstås ha konkurrens och en brant hotat annonsörer som utförsbacke för de båda använde sig av konkurtidningarna. renten och trots att den Johan August Englund konservativa ledningen i från Skog i Ångermanland Falun till att börja med hade efter studier i Uppvägrade publicera kungösala under hela 1890-talet relser i Kuriren. varit medarbetare i Vårt I mitten av 1920-talet Land som var en konserlåg upplagan på 9 000 exvativ daglig aftontidning emplar. 1931 kom Rudolf i Stockholm. Ett stridsBengtsson in i bilden och organ mot de liberala 1940 var han både huvudoch socialdemokratiska Waldemar Skarstedt bidrog till att bryta den delägare och VD. Därmed ideologierna som också moderata pressdominansen i Dalarna som inleddes en tidningsepok starkt hävdade kristendoutgivare av Falu-Kuriren under drygt 30 år. som slutade först 2007 då mens värderingar. Englund fortsatte i samma fotspår ägarfamiljen Bengtsson i Falun och avgick först 1925. Han var under sålde sitt imperium med fem tidningar – till mer än ett kvarts sekel en stor tidningsprofil i stor del identiskt med Axel Lidmans tidFalun, men också aktiv kommunpolitiker. ningskedja 1919 – till MittMedia AB för att i stället främst satsa på fastigheter, energi och ett stort gruvprojekt i Ludvika-regionen. ”Dalarnas Elände” Strax före 1920 hade det startats två nya Men nu fanns det även en liberal konkurrent tidningar i Dalarna. Dala-Demokraten (S) på arenan. Konservative häradshövdingen F E som snabbt fick en upplaga runt 6 000 ex och von Koch hade 1887 startat Dalarnas AllehanDala-Tidningen (C) – tidningen som nobbada, som trots namnet främst var en tidning de bioannonser - med ungefär 5 000 ex under för Falun. Men det var ingen bra produkt och flera år och med Johan Oskar Yngve som chefi folkmun kallades den för ”Dalarnas Elände”. redaktör under 30 år. Det betydde förstås att Häradshövdingen uppvaktades av libekampen om läsarna blev allt intensivare. Och ralerna som ville köpa tidningen, men han de sedan länge dominerade högertidningarna vägrade i sten. 1894 måste tidningen ändå fick stora problem. upphöra. Liberalerna tog över och anställde Dalpilen redovisade en upplaga på 12 000 den 33-årige skåningen Waldemar Skarstedt exemplar under 1900-talets första år, men som redaktör för vad som döptes om till Falukring 1925 var den nere i cirka 3 000 ex.

Kuriren. Han var en stor entusiast, brann för Tidning för Falu Län och Stad hade ingen de frisinnade idéerna, drev helnykterhetsfråkontrollerad upplaga efter 1913 då den var gor och var förstås frihandelsvänlig. Skarstedt 3 000 ex. byggde snabbt upp ett nät med korrespon350

DALARNA

vek i ny konkurrens 1926 skedde till sist den sammanslagning som Frans Ludvig Schmidt undvikit 1857 då han i stället valde att konkurrera med sig själv. Den nya högertidningen Falu Länstidning redovisade 9 700 ex i upplaga redan 1927, men störtdök därefter. Gustav Löwenborg som hade varit siste redaktören för Dalpilen och Tidning för Falu Län och Stad, satt kvar på samma post i den sammanslagna tidningen till 1928 då han efterträddes av James Källman.

Märkligt skifte

Det var mycket tätt mellan skiftena av redaktörer på Falu Länstidning som på 15 år hade sex chefer. Mest känd var Erik Torsten Ekgren, under hela 26 år sekreterare och kassör i Svenska Högerpressens Förening och bland annat redaktör för Medborgaren.

Anmärkningsvärt var också att James Källman blev redaktör för högertidningen Falu Länstidning 1928-1930. Han hade under sex år fram till nedläggningen varit redaktör för bondeförbundets Dalabladet sedan den tidigare moderata tidningen hade fått ny politisk tendens. Den gavs ut tre gånger i veckan och premiäråret 1906 under den hurtiga parollen ”Hvarken den radikala pressens politik eller det-är-bra-som-det-är-politiken är vår.”

Långt stafettlopp

Den som stannade längst som redaktör för Falu Länstidning blev också den siste före nedläggningen 1941. Harald Jönsson hade tillträtt 1936. Upplagan var nere i 4 200 exemplar sista året, knappt hälften jämfört med starten.

Men därmed var inte högerepoken över.

Direkt startades en ny tidning 1942 med det gamla namnet Dalpilen som också kallades Dalarnas veckotidning och kom ut till 1946 med först Bertil Olsson och sedan Stig Lindman som redaktörer. Det upplevdes mest

Moderata tidningskungar. Frans Ludvig Schmidt ägde två moderata tidningar i Falun som senare såldes till Adalrik Steffenburg som tidigare hade kritisterat bruket av folkdräkter i Dalarna…

som ett medlemsblad för högern.

Därefter var det dags för finalen och Länstidningen Dalpilen, liksom föregångarna en högertidning även om den under sista året betecknade sig moderat. Den hade Gunnar Erlandsson som redaktör och kom faktiskt ut sex dagar i veckan fram till årsskiftet 1948-49.

Då lades Dalarnas sista konservativa tidning ner efter ett 163-årigt stafettlopp längs en ovanligt krokig väg med många växlingar av yttre identiteter. Den hade då en upplaga på 2 570 ex mot 18 900 ex för konkurrenten Falu-Kuriren.

Två år senare, 1950, kom tidningen ut med ett valnummer som påstods vara ”årgång 169”, men uppenbarligen hade man räknat helt uppåt väggarna i valstugan.

Men ändå verkade det inte som att högerpressens företrädare helt ville överge Dalarna. Ända in på 1960-talet fick först Agne Wärnsund och senare Gustaf Björkman utgivningsbevis för Länstidningen Dalpilen. Några flera tidningar kom dock aldrig ut.

351

DALARNA

Ende redaktören

Avrättningsplatsen på Galgberget där redaktören Johan Adolf Axmar blev den siste som halshöggs.

Foto: Bo Östman

Johan Adolf Axmar, son till Fahlu Weckoblads grundare Per Olof Axmar, är förmodligen den ende svenske journalist som dömts till döden och halshuggits på svensk mark. Det skedde på Galgberget utanför Falun efter en avskyvärd känslokall handling och ett par ovanligt råa mord som snart blev välkända runt om i Sverige.

Axmar-morden kallades de.

Johan Adolfs bror var präst. Han kände efteråt att han måste byta namn. Axmar var ett alltför ovanligt efternamn som starkt kopplades samman med den oerhört brutala våldshandlingen som ledde till att hans mor snabbt avled. Men samhället Axmar behöll namnet och gör det fortfarande. Axmars Brygga lockar många turister och matglada, men hur många känner till hur blodbefläckat namnet Axmar varit?

Söp bort tidningen

Per Olof Axmar hade startat Dalarnas första tidning Fahlu Weckoblad 1786. När han avled 1816 ärvde änkan Ulrika Axmar tryckeriet medan hon lät sonen Johan Adolf bli en slags redaktör för tidningen. Samma år gifte han 352

sig med Anna Sofia Lundberg från Östanfors.

Han gjorde rena rivstarten och drog igång ett omfattande och även rätt så framgångsrikt förändringsarbete. Tidningen blev modernare, fick ny vinjett och han publicerade också den allra första bilden i dalapressen.

Men trots att Johan Adolf skötte tidningen så misskötte han sig själv allt mer och det kostade stora pengar. Till sist söp han helt enkelt bort tidningen som modern tvingades sälja till bergsrådet Johan Jakob Muncktell på Grycksbo som betalning för papper som hade levererats till tidningen.

Men Johan Adolf Axmar hade revanschlust.

Han lånade pengar av sin mor, som försökte hjälpa hans familj med mat och pengar, och åkte till Stockholm för att köpa ny tryckeriutrustning. Avsikten var att konkurrera ut sin tidigare tidning. Den hade arrenderats av en läroverkslärare, Olof Ulrik Arborelius, som inte hade några mer imponerande journalistiska kunskaper.

Men allt gick snett. Johan Adolf köpte inget tryckeri i Stockholm. I stället söp han upp pengarna och kom hem övertygad om att det var modern som hade skapat alla hans

DALARNA

som halshuggits? problem genom att sälja tidningen. Han blev våldsam och hotade sin mamma till livet upprepade gånger. Det gick så långt att hon måste skaffa sig två starka livvakter som skydd mot sonen. Det hjälpte ändå inte.

En tidig augustimorgon då hon satt och drack frukostkaffe tillsammans med mamsell Anna Katarina Lindgren, som bodde hos henne, slog den ursinnige Johan Adolf Axmar till. Det skedde i vad som beskrivits som ett anfall av delirium. Han ryckte till sig ett järnbesman som satt på väggen och gav sig på mamman och hennes inneboende med en våldsam kraft. Både torde ha avlidit närmast omedelbart. När gärningen upptäcktes efter en timme var de livlösa.

Läkaren efterträdde

Johan Adolf Axmar nekade först, men överbevisades. Han dömdes till döden och halshöggs den 18 mars 1823 på Galgberget. Provinsialläkaren Johan Magnus Bergman, senare en stor tidningsprofil, hade bedömt att mördaren hade varit vid sina sinnens fulla bruk vid våldshandlingen. Det blev också den sista avrättningen på Galgberget.

På berget ligger numera ett stort bostadsområde som syns väl mellan träden från avrättningsplatsen. Men den är inte utmärkt och folk som bor intill den har aldrig varit där.

Förmodligen vill man undvika besökare. Så sent som på 1980-talet guidades dock turister till platsen av unga pojkar och kunde mot betalning få namn eller initialer inristade.

I klipphällen finns i övrigt namn på avrättade eller årtalen inhuggna. Efter 1796 är det svårt att finna något, men Axmar begravdes i alla fall nära hällen.

Elisabet Hemström, bibliotekarie i Falun, har skrivit om tolv avrättningar och på en gammal karta har hon också sett ”graven” utmärkt. Det kan ha varit Axmars, men mar-

Årtalet 1796 är det sista som går att läsa på hällen där initialer och årtal ristats in efter avrättningar.

OBS! Texten är något förbättrad.

Foto: Bo Östman

keringen har numera tagits bort.

Olof Ulrik Arborelius, som redan före händelsen hade startat Fahlu Tidning i stället för Weckobladet som fått dåligt anseende, refererade detaljerat vad som skett när tidningen kom ut fyra dagar efter morden. Fahlu Tidning spekulerade vilt och utgick ifrån att ”öfwerflödigt njutna starka drycker” var troligaste orsaken till dåden samtidigt som man förmodade att mördaren ”till sina sinnen är rubbad”.

Men läkaren Bergman, som så småningom blev en i raden av efterträdare till far och son Axmar, hade alltså en helt annan uppfattning.

På avrättningsplatsen strax utanför centrala Falun blev därför redaktören Johan Adolf Axmar den siste som halshöggs. 18 år senare byggdes Faluns första fängelse.

353

DALARNA

Rak linje från 1786? ”Linjen från Fahlu Weckoblad har städse hållits obruten”, påstod moderata Länstidningen Dalpilens redaktör Gunnar Erlandsson i sin ledare vid nedläggningen den 30 november 1948.

Tidningen hade då ”årgång 163” i vinjetten. Trots lite olika namn, utseenden och utgivningsdagar räknade högertidningen Länstidningen Dalpilen sin egen födelse till Weckobladets den 16 september 1786, då en av landets allra första nyhetstidningar.

Och tidningar med olika namn med delvis samma ledande personer och tryckerier löpte faktiskt också som en enda lång kedja från1786 till nyåret 1949. När en tidning lades ner följde en annan direkt ungefär som när man växlar i ett enda långt stafettlopp.

Underdånigheten i första numret visste inga gränser när boktryckaren Per-Olof Axmar svor trohet till kung Gustav III som gett

honom privilegiet att ge ut Fahlu Weckoblad.

Med åren och med redaktörs- och namnbyten förändrades dock tonläget…

Utan stadsfiskalen (!) Eric Adolph Windahl hade kanske veckobladet snabbt somnat in.

Han bodde granne med tryckeriet, redigerade tidningen och skrev artiklar i de mest skiftande ämnen ända till sin död 1803.

Windahl har betraktats som Dalarnas förste journalist, men avlade ämbetseden som stadsfiskal 1796. Det hindrade honom inte från att fortsätta som tidningsman. Han var frispråkig och överraskade också med att beskriva dalkarlarna från Siljansbygden som lata sett ur de lite finare falubornas perspektiv. Sådana beskrivningar brukar inte underlätta nyetableringar, men Fahlu Weckoblad var ju först och utan konkurrenter så vissa friheter kunde man tydligen kosta på sig.

1786

1826

1835

1843

1844

1874

1926

1942

1947

354

DALARNA Provinsialläkaren Johan i mer än 100 år under lite Magnus Bergman hade olika namn! många järn i elden. Han var en uppskattad och Förlängd suspension frispråkig tidningsutgiBergman redigerade också vare som tillsammans Tidning för Falu Län och med boktryckaren Per Stad under de första åren Huldberg svarade för 1839-1841. Tryckeriet omstarten av Fahlu Tidhade han byggt upp två år ning. Men han var också tidigare, men utgivare fick chef för så skiftande nu bli en av Bergmans områden som Faluns typografer, Magnus Larshälsobrunn ”Surbrunn”, son Skogqvist. Samtidigt en snusfabrik och ett jobbade Bergman med en pappersbruk… Dock bok om Dalarnas historia med högst skiftande som kom ut 1841 och han framgångar. gav ut böcker och skrifJohan Magnus Bergter i mycket varierande Johan Magnus Bergman, en frispråkig läkare man hade en vass penna med sylvass penna. ämnen. och verkade ömsom När Johan Magnus hata och älska Dalarna.

Bergman hann träffa ”Falun är anmärkningsnågra patienter är inte värt för sin fulhet, och bekant. Däremot är det hela trakten liknar ett känt att han suspenderastenröse. Lägger man des för tjänstefel under därtill den infama svasex månader efter slarv velröken, som knappt med obduktioner. Han vill tillåta en växt att hade ”underlåtit att undersöka kropparnas inre delar”, något inte framspira, och de blå lågorna från kopparhelt oväsentligt i sammanhanget. Nåja, det malmsrostarne, så har man ett helvete en hindrade honom inte från att under tiden när miniature”, skrev han. han var suspenderad erbjuda sig att vikariera för sig själv - mot bra betalning - eftersom det Referat i flygblad var svårt att få tag i någon annan vikarie…

Bergman var inte heller lätt att stoppa för Under suspensionen gjorde han en långresa byråkraterna. När han och Huldberg efter utomlands – utan bagage. Han köpte ständigt Dalarnas första tryckfrihetsmål fick Fahlu Tidning indragen skickade de i stället ut nya kläder, lämnade de gamla efter sig eller flygblad till prenumeranterna med rubrikerna skänkte bort dem. Trots att han betraktades Hvarjehanda om Fahlu stad och län samt Ett som snål och girig. Till sist uppvaktade han och annat om Fahlu stad och län. Där kunde landshövdingen och begärde förlängd suspenman läsa utförliga referat om målet. Inte sion under tre månader för att hinna se mer särskilt objektiva, förmodligen… av världen…

När de sedan omgående startade Tidning Per Huldberg drev rörelsen i Falun under för Falu Stad och Län blev det juridiskt trasett tiotal år men flyttade sedan till Stockholm sel. Då lade de helt enkelt ner tidningen didär han blev en mycket framgångsrik förlägrekt och gav i stället ut Tidning för Falu Län gare och boktryckare. och Stad… Och efter att ha låtit ”Län” och ”Stad” byta plats kunde tidningen leva vidare

Läkare med vass penna

355

DALARNA

Hedemora var först

2000-talets nyhetschef Peter Gustavsson har vågat plocka ner tavlan med Axel Lidman som grundade landets första tidningskedja. Trots att det påstås medföra minskad annonsvolym…

Foto: Bo Östman

I Hedemora låg man hästlängder efter Falun på tryckeri- och tidningssidan, men 1864 startades ändå Hedemora Tidning av tryckerifaktorn Anders Westman. Den hankade sig fram, men fick vara ensam på arenan under 13 år. De bästa klippen gjorde nog Westman i sin egen salong intill tryckeriet. Han var nämligen samtidigt barberare…

1877 var det slut på friden. Nya Hedemora Tidning eller Södra Dalarnes Weckoblad gavs ut av Carl Johan Emil Öberg, som tidigare redigerat Hedemora Tidning. Efter ett halvår slogs också tidningarna ihop under det gamla namnet sedan boktryckaren P J Edholm från Enköping hade köpt båda tidningarna.

Då kom endast 18-årige typografen Axel 356

Lidman, även han från Enköping, in i bilden.

Han som var för ung för att bli ansvarig utgivare och därför hade Edholm den posten.

Därmed hade man också sått det första fröet till vad som skulle växa till Sveriges första tidningskedja. Den så kallade Lidmanpressen med flera mindre lokala tidningar under samma hatt.

Det andra fröet slog däremot inte rot.

Axel Lidman gav ut Norbergs Tidning strax före jul 1882 men den blev inte någon succé utan lades ner efter drygt ett år. Bättre gick satsningen på Borlänge Tidning i augusti 1885 och efter några år kom den också ut två gånger i veckan.

1887 ändrade Lidman namn på Hedemora

DALARNA

med tidningskedja Tidning till nästan en hel styrka. roman – Södra Dalarnes Lidmangruppens tidTidning, Nyhets- och ningar uppges ha varit Annonsblad för städerna moderat liberala fram till Hedemora och Säter samt 1936 sedan Axel Lidman och Hedemora domsaga. Namhans hustru Jennie avlidit net var ett försök att hålla med tre månaders mellanemot Adalrik Steffenburg, rum 1934 och brorsonen Carl Faluns nye tidningskung, Lidman tagit över, men inte som börjat ge ut konservasom ägare. Det blev i stället tiva Hedemora-Posten som Rudolf Bengtsson som köpte tullvännernas tidning. Men tidningen av Lidmans båda Steffenburg gav upp redan adopterade döttrar som till efter fyra månader.

Carl Lidmans besvikelse fick Det hindrade inte att ärva tidningen. Han hade han på nytt utmanade Axel jobbat länge i företaget. Men Carl Lidman fick inte ärva tidningen Lidman 1897 genom att ge han satt ändå kvar i ledningmen satt ändå kvar som utgivare i ut konservativa Borlängeen för tidningen under 31 år 31 år.

Posten. Den kampen var som redaktör fram till 1965. över efter drygt fyra år med Steffenburg som När Axel Lidman avlidit blev läsarna extra förlorare igen. omskakade.

Lidman hade också ögonen på Mora Tid”Jag trodde kungen dött utbrast min morning som hade startats 1893 av bokhandlaren mor”, berättade 2000-talets nyhetschef Peter Reinhold Grape. Området var en vit fläck för Gustavsson apropå förstasidan med den stora lokaltidningar, men Grapes projekt gick på tjocka svarta ramen. kryckor och redan efter mindre än ett år hade Ja, en tidningskung i alla fall.

Lidman köpt tidningen. Där blev han sedan Efter ägarskiftet blev den politiska tendenchefredaktör under 41 år… sen neutral från 1936 och politiskt obunden fram till 2004 då Borlänge Tidning med Södra Dalarnes Tidning och Nya Ludvika Tidning Sex länkar 1919 blev oberoende liberala liksom Falu-Kuriren Det var på ungefär samma sätt när Lidman medan Mora Tidning fortsatte som opoliköpte Avesta-Posten av ett tryckeri i Västerås, tisk utan ledarsida. Dessa tidningar bildade men han fick inte uppleva samgåendet med medieföretaget Dalarnas Tidningar 1987 som stabilare Avesta Tidning som skedde först ägarfamiljen Bengtsson sålde och i mars 2008 efter hans död. Däremot köpte han 1919 moingick i MittMedia Förvaltnings AB. derat liberala Ludvika Tidning som startats I det fanns då tidningar av mycket skiftande 1911 och hade en upplaga på endast 1 000 politiska beteckningar i södra och mellersta exemplar. Samma år övertog han även Säters Norrland.

Tidning från Bröderna Johanssons tryckeri Avesta Tidning hade då fått en ny ägare i med knappt samma upplagenivå.

Västerås.

Därmed hade Axel Lidmans tidningskedja sex länkar år 1919. Låt vara att alla inte var så värst stora, men tillsammans hade enheten 357

DALARNA

Jorden runtfrilansare…

Säter var snabbast En gång kallades Säters Tidning för Sveriges snabbaste nyhetstidning. Den trycktes nämligen först vid 7-tiden på morgonen och hann därför få med de allra senaste morgonnyheterna…

Konkurrenterna hade ju tryckt sina tidningar kring midnatt.

Kanske var det därför Säters Tidning firades så grundligt på 100-årsdagen 2007. Kommunalrådet Abbe Ronsten stod först i raden för att gratulera tidningen som inte fanns längre. Firandet pågick faktiskt i tre veckor med utställningar, gamla fotografier och en god portion tidningshistoria. Då hade Säters Tidning under nästan 25 år bara delat namn med Södra Dalarnas Tidning och fanns inte ens längre med i den delade logotypen.

Tala om starkt stöd för lokaltidningar!

Dalpilen hade också en berömd korrespondent i Stockholm, Axel Leonard Ericsson som oftast skrev under signaturen Walfrid. Det var han som bland annat hade översatt Jules Vernes världssuccé Jorden runt på 80 dagar som kom ut på svenska 1873. Boken gavs för övrigt ut på det förlag i Stockholm som Sigfrid Flodin ägde och där hans hustru Louise arbetade. Hon var en av landets första kvinnliga tidningsutgivare under sin tid i Arboga, då med efternamnet Söderqvist.

Axel Leonard Ericsson var en av Stockholms mest kända journalister under 1800-talet. Han var en av Aftonbladets främsta på inrikesredaktionen under drygt 30 år fram till att han avled 1889. Aftonbladet var ju på den tiden ”den vagt konservativa Gråkappan”, August Strindbergs namn på tidningen i Röda rummet. Ericsson tillhörde också Publicistklubbens stiftare. Att ha honom som korrespondent var naturligtvis en fjäder i hatten för konservativa Dalpilen och det är möjligt att den politiska inriktningen spelade in när Ericsson valde att medverka i tidningen.

FAKTA om Moderata tidningar Avesta-Posten, 1898-1951 Borlänge Tidning, 1885Ludvika Tidning, 1910-1993 Mora Tidning 1893 Politisk tendens Moderat liberal 1908 (LT från 1918) Neutral 1936 Opolitiskt obunden 1948 (AP till 1951) Politiskt obunden 1989 (LT till 1993) Obunden 2004 Redaktörer Axel Lidman 1885-1934 (MT från 1893, AP 1913, LT 1918) Jennie Lidman 1934 Carl Lidman 1934-65 (AP till 1951) Sten Bengtsson 1965-1993 Kjell Sigerud 1993 Christer Gruhs 1994-2004 Ewa Wirén 2004Avesta Tidning 1882Politisk tendens Moderat liberal 1914 Liberal 1920 Neutral 1939 Oberoende 1948

Bertil Olsson 1942-45 (Dalpilen II) Stig Lindman 1945-46 (dito)

Politiskt obunden 1972 Redaktörer August Söderholm 1901-1922 Ernst Leonard 1922-1929 Georg Sylwan 1929-1932 Alfred Lindén 1932-1964 Kurt Nilsson 1964-1984 Ingvar Dahlqvist 1984-1991

Falu Länstidning 1926-1941 Politisk tendens Höger 1926 Redaktörer Gustav Löwenborg 1926-1928 James Källman 1928-1930 John Werkmäster 1930-1933 Erik Torsten Ekgren 1933-1935 Gustaw Englund 1935-1936 Harald Jönsson 1936-1941

Dalabladet 1906-1924 Politisk tendens Moderat frisinnad 1906 Moderat 1911 Frisinnad 1914 Bondeförbundet 1918 Redaktörer Knut Klasén 1906-1907 Theodor Hansson 1907-1913 Carl Thorén 1913-1915 Nils Linderoth 1915-1917 John Larsson 1917-1918 James Källman 1918-1924

Länstidningen Dalpilen 1946-1948 Politisk tendens Höger 1946 Redaktörer Gunnar Erlandsson 1946-1948 Södra Dalarnes tidning 1887Politisk tendens Moderat 1908 Neutral 1936 Opolitisk 1948 Politiskt obunden 1989 Oberoende liberal 2004 Redaktörer Axel Lidman 1887-1934 Jennie Lidman1934 Carl Lidman 1934-1965 Sten Bengtsson 1965-1986

Dalpilen 1854-1926, 1942-1946 Politisk tendens Moderat 1909 Höger 1942 Redaktörer Hjalmar Gustaf Sjöstrand 1889-1898 Kristian Billing 1898 August Englund 1899-1926 Gustav Löwenborg 1926

358

Göran Lindblå 1987-1989 Kjell Sigerud 1990-1993 Christer Gruhs 1994-2004 Ewa Wirén 2004Säters Tidning 1907-1978 Politisk tendens Frisinnad 1908 Moderat frisinnad 1912 Liberal 1915 Moderat liberal 1918 Neutral 1936 Opolitisk 1948 Redaktörer August Hammarström 1907 Axel Pettersson 1908-1917 Axel Lidman 1917-1934 Carl Lidman 1934-1965 Tidning för Falu Län och Stad 1839-1926 Politisk tendens Konservativ 1902 Höger 1903 Moderat 1912 Höger 1925 Redaktörer Carl Felix Murelius 1871-1889 Hjalmar Gustaf Sjöstrand 1889-1898 Kristian Billing 1898 August Englund 1899-1926 Gustav Löwenborg 1926

DALARNA

Mors Lilla Olle – sant!

Ett av de viktigaste bidragen från Tidning för Falu Län och Stad till eftervärlden måste ha varit ett litet rart reportage om en björnfamilj och en liten pojke som träffades vid en fäbodvall i dalabyn Sörsjön.

Mors Lilla Olle med andra ord. Den verkliga berättelsen som gav upphov till Alice Tegnérs visa som generationer med barn har sjungit sig till sömns med.

Olle hette egentligen Jon med efternamnet Ersson efter pappa Erik. Och han hade även med sig syskonen Erik, Christina och Margareta vid björnmötet trots att de inte är med i visan där det i stället står ”bara jag slapp att så ensam här gå”.

Bara 19 månader

I början av januari 1851 skrev Tidning för Falu Län och Stad om mötet i skogen. Jon var då bara 19 månader.

Familjen vistades vid Morbäckssäterns Vid Sörsjöns rastplats i Älvsbyn finns en skulptur av Mors Lilla fäbodar under sommaren. En dag kom Olle och björnen.

Foto: Susanne Enochsson en björnhona med två ungar lufsande intill den plats där barnen lekte. StorasysJon skapade ett medelstort jordbruk för fatern blev förskräckt och sprang undan. Men miljen, men avled 1887 då han bara var 38 år.

Jon blev intresserad, tog bär från blåbärsris Orsaken var hjärtsäcksinflammation efter ett och började mata björnarna. Han försökte kort besök i Sverige. hindra björnmamman från att äta upp allt Hans möte med björnen 1850 finns för själv och räckte bär till ungarna. Till sist lade alltid bevarat främst genom Alice Tegnérs han huvudet mot den stora björnen som om visa. Men faktiskt allra först genom att han skulle sova.

Wilhelm von Braun, en berömd och mycket I det ögonblicket dök modern Martha upp läst författare, skrev ”Stark i sin oskuld” om och gav till det enorma skri som fick björnarbjörnmötet. Troligen inspirerade han också na att lufsa iväg. Nu var leken förbi…

Alice Tegnér långt senare.

Konstnären Ulf Tegnér i Älvdalen har dess”Å, varför skrämde du undan min vän? Mor utom skapat en staty av Olle/Jon och björnen. lilla be honom komma igen!”

Den finns numera vid Sörsjöns rastplats.

Vad hände sedan?

Utan artikeln i Tidning för Falu Län och Jon emigrerade till Amerika från Oslo 1868 Stad fem månader efter händelsen hade och året därpå kom fästmön Elia efter. De den varit glömd och begraven. Nu lever den gifte sig och fick nio barn plus en fosterson. nästan för evigt.

359

GÄSTRIKLAND

Konservativ redan 1783 Högertidningen Norrlands-Posten i Gävle hade sin nästan högsta upplaga när den lades ner 1956 efter 119 år. Bara ett par tusen mindre än efter sammanslagningen med Gefle-Posten 1941. Men ändå bara en tredjedel av konkurrenterna Arbetarbladets och Gefle Norrlands-Postens redaktion och Serranders tryckeri fanns tidigt i Gävles tidDagblads läsare. ningskvarter.

Foto: Carl Larssons ateljé Landshövdingen Gefle Weckoblad publicerade också en lista Carl Sparre var pådrivare när Gävles första med samtliga prenumeranter – indelade i sju tidning Handels Tidning för Gefle började klasser med det fina ”landshövdingeämbetryckas 1765. Samma år som papper började tet” först. Och tog in artiklar som vände sig framställas av trä i stället för av lump och mot tidningens brister och innehåll. Här kan Sverige fick första tryckfrihetsförordningen. man tala om en föregångare till 2000-talets Norrlands första tryckeri ägdes av typografen tidningar med läsarombudsmän och annat.

Ernst Petter Sundqvist och Handels Tidning blev landets femte. Den innehöll en del loKorta livstider kala nyheter, men även moraliserande dikter Gävle var i början av 1800-talet Norrlands och devota hyllningar av landshövdingen och enda stad med egen tidning. 1836 ändrades borgmästaren i Gävle… namnet till Gefleborgs Läns Tidning och den konservativa tendensen blev tydligare.

Inget om prinsar Tidningen lades ner och startades igen Det blev kort livstid för veckotidningen som några gånger. 1889 blev den Norrlands första alltid inledde nyhetsdelen med en prislista, sexdagarstidning. Glädjen varade dock bara ”Pris Courant för Gefle”. till 1894. Och efter en misslyckad omstart i 1783 började fyrsidiga Gefle Weckoblad Bollnäs 1931 gick tidningen i graven. med konservativ inriktning ges ut på SundGävle hade gott om tidiga tidningar, men qvists tryckeri med lite flera nyhetsartiklar.

Tidningen hade stöd av en ny landshövding, livstiden var ofta kort. Tidningen Gefle köpte Fredrik Adolf Ulrik Cronstedt, som uppmaGefleborgs Läns Tidnings tryckeri och fortnade ämbetsmän att skriva artiklar som han satte i tidningens spår efter en av nedlägglovade skulle publiceras… Han är den landsningarna 1848, men Gefle lades ner efter tolv hövding har suttit längst i länet, under 31 år. år sedan det brunnit i bageriet där officinen Man hade även insändarskribenter som livfanns och släckningen skett ”ovarsamt”. ligt diskuterade frågor som franska revolutioPrenumeranterna fick i stället Gefleborgs nen trots att tidningen hånfullt hade avfärdat LänsTidning, som upphörde 1864. utrikesfrågor som ointressanta. Artiklar om prinsar skulle läsarna inte räkna med…

360

GÄSTRIKLAND

Hierta förebild i Gävle veckor. Gefle-Posten som 1837 startades konservativa hade tryckeriet i södra delen Norrlands-Posten. Chefredakav staden klarade sig helt och tören och boktryckaren Anders fördubblade upplagan under Petter Landins ambition var en året. Luften gick då ur Landin tidning för hela Norrland. Han som sålde tryckeriet efter 32 år har kallats ”En norrländsk Lars som chefredaktör.

Johan Hierta” och var också Boktryckare A J Lindholm starkt påverkad av kollegan. tog över och litteratören Norrlands-Posten drogs in Gabriel Ödmann blev redaktör. nio gånger, men med AftonblaMen de gick skilda vägar 1875 det som förebild startade Lanoch då blev Oscar Emil Norén din snabbt nya tidningar med Anders Petter Landin, ”Gävles redaktör, en av de skarpaste namn som Nya NorrlandsHierta”, ville göra Norrlandspennorna i den svenska pres�Posten, Nyare, Nyaste, Andra, Posten till en tidning för hela sen.

Senare var han en av Tredje, Fjerde, Femte, Sjette Norrland. huvudpersonerna när Svenska Norrlands-Posten…

Dagbladet startades 1885.

Därför blev indragningarna Gefle-Posten fick 1871 Gustaf Fredrik bara några få dagar utom en gång när det Hedvall som redaktör och utgivare. Han dröjde tre veckor innan tidningen kom ut satt kvar i hela 34 år och var länge ordföigen. rande i Gefle Arbetareförening. Tidningen var högkyrklig och frireligiösa angreps ofta För småfolket sedan Paul Peter Waldenström, grundaren Norrlands-Posten öppnade spalterna för av Svenska Missionsförbundet, blivit lektor i insändare med kritik inte bara mot myndigGävle. Det bidrog till en ny tidning, Gestheter utan även mot enskilda. Anders Petter rikland, som kom ut under tre år och blev Landin ställde ofta upp för småfolket och Waldenströms stöd. drev exempelvis en kampanj mot förbudet att släppa ut getter på stans marker utanför tätorten, något som många fattiga drabbats Serrander på banan av. Det gjorde honom inte populär bland Otto Serrander köpte den sedan Landins tid överheten. antireligiösa Norrlands-Posten 1880 och gav Norrlands-Posten och Gefleborgs Läns den nytt liv under två redaktörsperioder som Tidning låg ofta i fejd. Den senare beskylldes avslutades 1897. Mellan dem var han ekonoför ”det enfaldigaste joller” och den förra för midirektör och utgivare av Aftonbladet i sju att vara obetänksam och ovederhäftig. år.

När GLT upphörde 1864 köptes tryckeriet Serrander har beskrivits som en talangfull av folkskollärare C F Blomberg, som gav ut och duktig tidningsledare, men hans ointresförsta provnumret av Gefle-Posten. se för politik ledde till att han anställde den Redaktionellt ansvarig blev tidigare länskände redaktören Adolf Hallgren 1883. När mannen (!) Karl Otto Ekström, signaturen denne slutade efter sju år fick Serrander dock Gubben Noach, som haft samma uppgift på överta även hans syssla fram till sin död då konservativa Helsingen. arvingarna tog över företaget och Valter Bratt Vid stadsbranden i Gävle 1869 stoppades blev redaktör. utgivningen av Norrlands-Posten under två 361

GÄSTRIKLAND

Chef i Gävle gick till Chefredaktören värvades till konkurrenten efter 15 år och tidningarna slogs senare ihop för att till sist läggas ner. 1900-talet blev mycket dramatiskt för Gävles högerpress.

Norrlands-Posten inledde det nya seklet som opolitisk medan Gefle-Posten blev högerorgan sedan Gustaf Fredrik Hedvall slutat. Båda var då sexdagarstidningar sedan december1897.

Helge och senare brodern Dan Åkerhielm blev nya redaktörer för Gefle-Posten. Prästen David Wahlberg tog över som redaktör 1912 och Gustaf Eriksson skiftade faktiskt från Norrlands-Posten till konkurrenten GeflePosten 1916 där han stannade till 1930.

Eriksson efterträddes då av Ottos son Ernst Serrander som funnits på redaktionen sedan 1901. Hans bror Torsten, som en kort efter sin pappas död var utgivare, hade tagit hand om ekonomin och bröderna skötte sedan tidningen under många år.

Två tunga namn

Gefleborgs Tryckeri AB som gav ut GeflePosten köpte 1941 även Norrlands-Posten.

Tidningen fick namnet Norrlands-Posten – Gefle-Posten. Erfarne Axel Reinhold Olson blev chefredaktör. Han kom från GeflePosten där han varit chef under elva år. Ernst Serrander, Norrlands-Postens chefredaktör sedan 25 år, blev redaktionschef och ansvarig utgivare. Man fick alltså två mycket tunga namn i ledningen för redaktionen.

Tidningen blev en direkt arvtagare till konservativa Gefle Weckoblad som samma tryckeriaktiebolag, Gävles äldsta bolag, under E P Sundqvist startade 1783.

I april 1895 fick Gävle en daglig tidning med starkare muskler än Gefleborgs Läns Tidning som på nytt börjat komma ut 1889 och nu som ”Norrlands första dagliga tidning” under knappt två år. Frisinnade Gefle Dagblad var politiskt tydligare än sina kon362

kurrenter och bland dem som man vände sig till för aktieteckning i det nya bolaget fanns frikyrkopredikanter och nykterhetsivrare, men även en hel del som bara hade råd med enstaka aktier på 25 kronor. Det skulle senare visa sig viktigt.

Gefle Dagblad hade redan efter åtta månader 3 000 prenumeranter och attraherade annonsörer. När veckotidningen Gefle Arbetareblad blev Arbetarbladet (S) och tredagarstidning 1902 hade Gävle plötsligt fyra tidningar som vände sig till de knappt 30 000 invånarna.

Samgående hjälpte inte

Gefle-Posten hade svårast under de år som följde. Annonsörerna valde ofta de tre andra tidningarna. Av dem var den andra konservativa tidningen Norrlands-Posten i underläge.

En sammanslagning av de båda tidningarna diskuterades under 1930-talet och 1941 skedde som tidigare nämnts samgåendet.

Det gav en upplaga på 12 000 ex, vilket var något under konkurrenternas.

Men avståndet ökade successivt trots att Norrlands-Posten anställde erfarna journalis-

GÄSTRIKLAND

konkurrenten

Vid Gävles Fleet Street ligger Gefle Dagblad och Arbetarbladet kloss intill varandra. Här fanns även NorrlandsPosten tidigare liksom söndagstidningen Nya Extrabladet.

Foto: Bo Östman

ter som radions välkände London-korrespondent T G Wickbom som chefredaktör. Man gav också ut en bra produkt, som konkurrenterna hade svårt att mäta sig med. Ändå sjönk upplagan ner mot 8 000 exemplar. Högerns Förlagsstiftelse hade markant ökat hjälpen till NP, men sköt till sist inte till mera pengar för att klara tidningens ökade utgifter trots att Norrlands-Posten ändå var väl rustad både tekniskt och redaktionellt. Före nedläggningen 1956 var den Norrlands äldsta tidning som fortfarande kom ut.

Det fördes samtal kring en fusion mellan de båda borgerliga tidningarna i Gävle, men de sprack ganska snart. Gefle Dagblad motsatte sig bestämt att ta in namnet ”Norrlands-Posten” i logotypen, men köpte till sist prenumerationsregistret för 30 000 kr och gav ett löfte om förmånlig politisk annonsering under fyra år.

Tveklöst var Norrlands-Posten proffsigt gjord ända fram till begravningen. I sista numret på nyårsafton 1956 fanns det sju nyhetsartiklar på förstasidan plus två längst

ner i högra hörnet om nedläggningen. En med rubriken ”Inte första gången Norrlands-Posten dör”. Det visade sig att det inte var den sista heller.

Därmed fanns det bara kvar två tidningar i Gävle sedan den klart Vad heter puben vid en tidäldsta begravts. ningsgata om inte Bilagan?

I Sandviken kom Foto: Bo Östman fortfarande Sandvikens Tidning ut, ursprungligen en avläggare till Gefle-Posten.

Efter en tid bröt sig Sandvikens Tidning loss och öppnade eget. Under de flesta åren var upplagan kring 5 000 ex. Gefle Dagblad övertog dock aktiemajoriteten i början av 1960-talet och 1979 slukades tidningen helt av Gefle Dagblad.

363

GÄSTRIKLAND

Högerpressens städare Axel Reinhold Olson var en rutinerad tidningsman som kom till Gävle 1930 för att bli Gefle-Postens livboj. Han hade kuskat runt på en rad högertidningar med ekonomiska och redaktionella problem som en slags städgubbe, men hade gott anseende. Han blev en profil både i Gävle och på riksplanet där han satt i en lång rad presstyrelser. Ändå var det väl bara på Nya WermlandsTidningen som han var riktigt lyckosam som journalist. Först var han andreredaktör under tre år – samtidigt som han satt i Journalistförbundets riksstyrelse! - och sedan huvudredaktör under sju år. Under den perioden närmade sig NWT den då dominerande Karlstads-Tidningen upplagemässigt.

Hundåren i Vetlanda

Under sina 44 år som journalist hade Axel Reinhold Olson mest ledande redaktionella befattningar. Och enbart på högertidningar.

Han kom från Karlskrona och var redan som 22-åring redaktionssekreterare på Karlskrona Tidning-Karlskrona Weckoblad som grundats redan 1754. Före det hade han bara arbetat en kort tid på redaktionen.

Hundåren gjorde han väl i Vetlanda där han var lokalredaktör för Smålands Allehanda under tre år innan Sundsvalls-Posten lockade med ett jobb som redaktionssekreterare.

Därifrån värvades han till Karlstad där han stannade i nästan tio år innan han blev redaktionschef vid Västsvenska Dagbladet.

1930 var det slut på kringflackandet. Då kom Axel Reinhold Olson till Gävle och Gefle-Posten och kämpade med tidningens problem fram till sammanslagningen med Norrlands-Posten 1941. Då blev han chefredaktör Axel Reinhold Olson, en även för den nya rutinerad presstädare. tidningen som egentligen hette Norrlands-Posten – Gefle-Posten.

Märkligt nog sammanföll det med att Olson engagerade sig politiskt och blev en av högerns mest framträdande i Gävle ända till pensioneringen. Dessutom blev han plötsligt aktiv på riksplanet i olika pressammanhang både som ordförande och ledamot i diverse styrelser som Pressnämnden, Pressens opinionsnämnd, Tidningsutgivarna, Högerpressens Förening, Högerpressens Nyhetsbyrå. Hur hann han?

Norrlands-Posten hade dålig ekonomi, fick svårt att klara sig i konkurrensen och behövde centralt stöd upprepade gånger. Axel Reinhold Olson valde att avgå när han fyllde 65 år 1953.

FAKTA om Moderata tidningar Gefle-Posten 1859-1941 Politisk tendens Moderat konservativ 1908 Moderat 1914 Höger 1937 Redaktörer Jakob Fischer 1906 Dan Åkerhielm 1906-1912

National liberal 1921 Borgerlig 1937 Höger 1942 Moderat 1983 Oberoende moderat 1985 Redaktörer Otto Serrander 1890-1897 Valter Bratt 1897-1900 Gustaf Eriksson 1900-1916

Erik Bodén 1912 David Wahlberg 1913-1916 Gustaf Eriksson 1916-1930 Axel Reinhold Olson 1930-1941 Norrlands-Posten 1837-1956, 1983-1985 Politisk tendens Moderat liberal 1911

364

Ernst Serrander 1916-1941 Axel Reinhold Olson 1941-1953 T G Wickbom 1953-1956 -x-x-xTheodor Sandgren 1983-1985 Anders Wedén 1985

GÄSTRIKLAND

Superkändis Gävle-chef Förvåningen var mycket stor när T G Wickbom plötsligt accepterade att bli ny chefredaktör för Norrlands-Posten 1953. Den synnerligen välkända radiorösten från London och den uppskattade medarbetaren i Svenska Dagbladet var en värvning i superklass.

Högerledningen hoppades att välkände T G Wickbom med sin bakgrund skulle blåsa nytt liv i tidningen som hade haft en oroande kräftgång. Sammanslagningen med Gefle-Posten hade inte heller gett vad man hoppats. Avståndet till Gefle Dagblad och Arbetarbladet hade blivit så stort att det var svårt för Norrlands-Posten att attrahera annonsörer.

Närmare kontakt

När T G Wickbom bytte London mot Gävle var förväntningarna därför högt uppskruvade.

Det här var innan TV slagit igenom och han var ju en av radions två-tre mest kända utlandskorrespondenter samtidigt som han arbetade för Svenska Dagbladet. Många var förvånade och ansåg att han övergav en mycket stor publik för en landsortstidning som var i utförsbacken. Själv sade han dock efteråt att han tyckte att han lärde sig mycket både journalistiskt och ekonomiskt i Gävle.

Den omedelbara kontakten med läsare varje dag hade blivit en ny lärorik upplevelse.

I London eller Stockholm var journalister mer anonyma. Speciellt radioröster före TVåldern.

Ställde ultimatum

T G Wickbom deltog även som frivillig i Finland i både vinterkriget och fortsättningskriget och skrev mycket om dem. Han gav förresten till och med ut en bok på finska.

Efter att ha kämpat i tre år i Gävle för att rädda tidningen så gav T G Wickbom, eller Tord Gustaf som han faktiskt hette, upp några månader innan Norrlands-Posten lades ner. Han hade i början av 1956 krävt att

T G Wickbom, en mycket känd radioröst från London, överraskade många när han blev chefredaktör för Norrlands-Posten i Gävle.

Foto: Harald Borgström

ägarstiftelsens bidrag skulle höjas för att helt täcka de redaktionella omkostnader som han ansåg var nödvändiga. Annars skulle han sluta.

Stiftelsen orkade inte med det, men vädjade till T G Wickbom att sitta kvar. Men han flyttade ändå till Stockholm och Sveriges Radio. Efter några år gjorde han dock åter ett oväntat tvärt kast i karriären och blev informationschef i Grängesbergsbolaget.

Utanför Gävle kommer man främst ihåg honom som radiojournalisten med den distinkta rösten. Sonen Ulf Wickbom blev 2010 politisk redaktör för moderata Barometern i Kalmar.

365

GÄSTRIKLAND

Gav Gävle söndagsblad

Norrlands-Posten återuppstod på 1980-talet och försökte kopiera Extrabladet som gavs ut i Gävle på söndagar från 1912 till 1934, senaste åren med undertiteln ”Sport- och boulevardtidning”.

Norrlands-Postens satsning på enbart söndagsutgivning från första april 1983 blev dock knappt treårig. I kulisserna fanns i starten Hilding Björkman, direktör för Nordsvenska Dagbladet på 1950-talet och senare Håkan Leijding tog över Norrlands-Posten, men fick ge upp efter ungefär ett år. fram till pensioneringen Däremot bidrog nystarten till att Gävle fick söndagstidningar. direktör för Barometern i Kalmar. Därefter fortsatte han under några år som direktör för kratiska Arbetarbladets tryckeri. Det skedde Högerns Förlagsstiftelse och engagerade sig nätterna mot söndagarna för att man skulle få starkt i nya Norrlands-Posten som fick Theomed de sista nyheterna och det kostade fördor Sandgren som chefredaktör. Men satsstås stora pengar. Tidningen hade 24-32 sidor ningen höll inte. Kostnaderna blev för höga. under satsningen på att åter bli en tidning för Gävle mot som mest bara 10-12 sidor innan ”Älgens Nyheter” den lades ner på 1950-talet. Men en uppSista året tog affärsmannen Håkan Leijding laga runt 6 000 exemplar hjälpte inte när nya över utgivningen av tidningen, men han gav Norrlands-Postens annonsintäkter inte nådde upp efter cirka tio månader. Enligt vad han upp till vad man hade räknat med. Leijding själv uppgav i ”memoarerna” ledsnade han hade hoppats på att Norrlands-Posten skulle på att fightas med vissa på redaktionen som bli den gemensamma söndagstidningen i inte hade samma syn som ägaren på vad man Gävle för både Gefle Dagblad och Arbetarblaskulle skriva om. det.

Leijding skriver också själv: Upplagan visade ändå tydligt att det fanns ”Vi fick in en trevlig journalist som var välett behov av en söndagstidning i Gävle. Det digt intresserad av djur. Kulmen nåddes när dröjde dock till 1997 innan de båda stora han publicerade en älghistoria på första sidan. tidningarna i Gävle började komma ut på Vi som kallade oss Helgens Nyheter fundesöndagar. Gefle Dagblad med tre veckors rade då på att byta till Älgens Nyheter.” försprång…

Norrlands-Posten trycktes under hela den senaste utgivningsperioden på socialdemo366

GÄSTRIKLAND

Vid Engeltofta slottsliknande anläggning firade personalen vid Norrlands-Posten tidningens 100-årsjubileum 1937.

Carl Larssons i Gävle lyckades samla alla till en gruppbild.

Foto: Carl Larssons ateljé

Gävles redaktörsfamilj chefredaktör. Nu för HärnösandsGustaf Eriksson är Gävles genom Posten (M) under drygt två år tiderna meste borgerlige chefreinnan det var dags för Norrlandsdaktör trots att Gefle Dagblads Posten. Totalt alltså 36 år som Jonas Modén ledde sin tidning chefredaktör. under 33 år, 1918-1951.

Ernst Gustaf Eriksson Arbetarbladets (S) Nils Sigfrid hade skaffat sig en bredd som Norling slog dem dock på nyhetsjournalist på diverse tidfingrarna med sina 38 år, 1910ningar innan han kom till Gävle.

1948.

Han skrev oftast under signatuEfter 16 år på Norrlandsposrerna Ege (namnets initialer) och ten (30 april 1900-19 juni 1916) Gustaf Eriksson var chefredaktör för fyra tidningar Sven Orre. tog Gustaf Eriksson steget över under 36 år.

Nu räckte inte det i familjen. till den andra högertidningen Gustaf Eriksson hade även en son, Gefle-Posten. Där stannade han Nils Arbell, som började arbeta på pappas som chef till den första mars 1930, knappt 67 tidning, moderata Gefle-Posten. Han tog över år gammal. som chef för Sandvikens Tidning 1922. Den Det är förstås unikt med tre chefredaktörer i startades 1911, var tvådagarstidning med samma stad som verkat delvis samtidigt och eftermiddagsutgivning med undantag för perisuttit på posterna i över 100 år - tillsammans. oden1929-1947, politiskt neutral och trycktes Men det räckte inte med Gävle-tiden för första åren på Gefle-Posten. Arbell satt kvar Gustaf Eriksson. Han var född i Arboga där han började på Arboga Tidning (LIB) 1885. som chefredaktör under nästan lika lång tid som fadern, i 33 år tills att han dog 1955. Då Efter bara två år blev 24-årige Gustaf Erikstog makan Gun Arbell över och ledde tidningson chefredaktör under fyra år. Efter tvååriga en till 1966… utflykter som medarbetare i vardera ÖsterI ytterligare elva år alltså. götlands Dagblad (LIB), som redaktionsEn familj med tre medlemmar som varit sekreterare vid Sörmlandsposten (M) och chefredaktörer under 80 år tillhör det ovanSundsvalls-Posten (M) samt som föreståndare liga. för Svenska Telegrambyrån blev han åter 367

HÄLSINGLAND

Hudiksvallsposten I Hudiksvall grundades ändrades den politiska tendensen första tidningen Hudiksvalls till moderat. Senare blev den höger Weckoblad 1845 av handunder ett 20-tal år för att under laren Gustaf Adolf Huldsista sex åren före nedläggningen berg som också svarade för 1954 åter bli moderat. tryckningen. Den blev även Då hade upplagan sjunkit till landskapets äldsta och kom 400 exemplar och tidningen hade ut på lördagar med fyra sidor. tryckts hos Söderhamns Tidning Boktryckaren Carl Johan sedan 1942. Fem år efter flytten Ekblom tog över utgivningsstörtdök upplagan från 2.800 ex beviset och tryckningen1857. till 500 på ett år, troligen en följd Axel Julius Lidell var chefNär bokhandlaren Samuel av att Hudiksvalls Tidning börjat redaktör under drygt 30 år Hellström blev ny ägare 1864 med sexdagarsutgivning medan och gjorde Hudiksvallsposändrades namnet till HudiksHudiksvallsposten med huvudreten till landskapets största vallsposten men den första daktionen i Söderhamn sedan tolv tidning. tidningen, ett provnummer, år bara kom ut tre dagar i veckan. fick faktiskt nummer 0. HellDå hjälpte det inte att Hudiksström strulade med utgivningsbeviset som vallsposten varit Norrlands första söndagstidförföll men förnyades och överläts på lektorn ning i slutet av 1920- och början av 30-talet.

Johan Victor Himmelstrand 1876. Han hade En annan orsak till scenförändringen kan då medarbetat i tidningen sedan 1865 och var ha varit att tidningen under andra världskriredaktör 1873-1882.

Bohuslänningen Axel Julius Lidell blev chefredaktör 1883. Han kom från Bohusläns Tidning och ledde Hudiksvallsposten under en period av stark positiv utveckling även för bygden i övrigt. Lidell gjorde Hudiksvallsposten till landskapets största och mest spridda och gav även ut Helsinglands Veckoblad och Ljusdals Tidning som var en direkt fortsättning på veckobladet. Ljusdals Tidning markerade också att den var nyhets- och annonsblad även för Härjedalen.

Typografibröder

Men storstrejken 1909 hade gjort tre typografbröder oroliga inför framtiden. De köpte en tryckpress från ett litet civiltryckeri och startade Hudiksvalls Tidning som så småningom blev den dominerande tidningen.

Lidell avled 1914. Sedan redaktionssekreteraren Leonard Wahlman blivit ny redaktör

Sista numret av Hudiksvallsposten.

368

HÄLSINGLAND

först på söndagar get var alltför okritisk mot de politiska idéerna i Tyskland och konsekvenserna av nazisternas ageranden.

Jubel och slut

Axel Sammuli, som hoppat mellan flera moderata tidningar som redaktör, var också på Hudiksvallsposten under några år i början av 1920-talet innan han blev redaktör för Haparandabladet i nio år. Erhard Bergström satt dock längst på redaktörstolen under den moderata epoken, i 16 år fram till 1938, men hans huvudintressen låg ändå på andra plan än det rent politiska. Hans Grandien blev siste redaktören under 12 år fram till nedläggningen den 30 juni 1954. Bara två veckor tidigare hade tidningen kommit ut med ett tjockt jubileumsnummer, Hudiksvallsposten under 100 år. Onekligen en ovanlig final.

Tidningen hade haft klara upplageproblem en tid sedan två konkurrenter dykt upp samtidigt som de tekniska resurserna inte höll måttet längre. Samtidigt påstods redaktionen vara välskött.

Hans Grandien var son till Rudolf Grandien som startade liberala Söderhamns Tidning. Hans hustru Anna Aurore Leonida var ansvarig utgivare 1904-1939 men sonen Hans tog ”HP-huset” ligger i centrala Hudiksvall och byggdes 1904-1905 i över som redaktör 1928. Tidningen en annorlunda stil som var helt ny för staden. Tidningen lades ner var dock opolitisk, neutral och åter 1954, men huset har behållit namnet under mer än ett halvt sekel. opolitisk under den tid samarbetet Foto: Bo Östman med Hudiksvallsposten pågick. Hans Grandien var samtidigt redaktör för båda tidningarna. sina tinnar och torn och sirliga balkongräcken Hudiksvallsposten fanns i centrala stan i trots att det gått mer än ett halvt sekel sedan en fastighet med helt ny stil som byggdes tidningen lades ner.

1905. Fortfarande kallas det ”HP-huset” med 369

HÄLSINGLAND

”Intresset för fåglar var större än för politik”, erkände Erhard Bergström som i hög grad bidrog till satsningen på fågeldammen med 24 olika arter i centrala staden.

Foto: Bo Östman

”Tjuren Ferdinand” Han satt hellre under sin korkek och luktade på blommor och tittade på fåglar än skrev om aktuella politiska frågor... Tidningsvärldens Tjuren Ferdinand med andra ord.

Erhard Bergström var den moderate redaktör som satt kvar längst på Hudiksvallsposten. Från 1922 till 1938 då han flyttade till Östgöta Correspondenten i Linköping. ”Mitt intresse för fåglar och blommor var säkert större än för politik”, erkände han också när han hade lämnat tidningen. ”Naturligtvis försökte vi efter bästa förmåga och förstånd, särskilt vid valen, slå ett slag för den åsiktsriktning som låg våra hjärtan närmast. Röstsiffror i Hudiksvall visade också att det inte är alldeles betydelselöst att ha tillgång till en egen tidning.” Ändå kastades Erhard Bergström tämligen bryskt in i en het valrörelse när han kom från Hudiksvalls Nyheter till Hudiksvallsposten fyra dagar före förbudsomröstningen 1922. Då hade redan postupplagan halverats vilket man påstod berodde på företrädaren Axel Sammulis bryska argumentation i spalterna. Den fick många som vände ryggen åt tidningen.

Som nyanställd fick Bergström därför jobba 370

hårt för att försvara tidningen inför upprörda läsare. Men en viss återhämtning skedde dock så småningom sedan Erhard Bergström hade tagit över.

Luktade på blommor

Men det politiska var långt ifrån viktigast för Erhard Bergström. Han var starkt engagerad i att försöka göra Hudiksvall till en vacker stad med många tilltalande trädgårdar. Det sägs också att han med sina intressanta artiklar om blommor och fåglar fick många att satsa extra på trädgårdarna.

Han bidrog dessutom till satsningen på fågeldammen i Lillfjärden i centrala Hudiksvall med sitt rika fågelliv. 1933 skrev Erhard Bergström en bok på 160 sidor, ”Fågelliv i städernas parkdammar och vattendrag”, som fick klart positiva recensioner. Den innehöll texter och bilder från hans resor i hela Sverige. Boken finns fortfarande på åtskilliga antikvariat.

Några böcker om politik blev det däremot aldrig för chefredaktören som vurmade mest för fåglar och blommor.

HÄLSINGLAND

Nej, dra åt Hälsingland!

I Hälsingland kom Nyare 1882 kom ut två gånger i veckan före Nya – och till sist bara från egen officin och från 1891 tidningen Helsingen. tre gånger i veckan. Tidningen Ungefär som att säga fick uppenbarligen ett gott fotstörst, större, stor… Uppåt fäste under Österlunds ledning. väggarna. Eller åt HälsingHans fru Charlotta Kristina land! fortsatte utgivningen i 15 år från Helsingen gavs först ut på 1898. Därefter togs den över av Anders Petter Landins tryckMagnus Myrström i ytterligare eri 1857 och han hade själv 15 år innan den lades ner 1928. utgivningsbeviset. Den var en Myrström hade en bred fortsättning på konservativa bakgrund som tidningsman.

Carl August Österlund, kantor Helsi, tidning för HelsingHan kom till Söderhamn efter i slottskapellet, drev Helsingen land, som en hemmansägare att i tur och ordning ha varit under nästan 30 år.

Lars Bergroth hade gett ut chefredaktör för Västernorrlands som veckoblad och redigerat Allehanda, Kristianstads Läns Tidunder tio år. Till att börja med i Skaleby utning och Göteborgs Aftonblad. Nykterhet och anför Söderhamn i ett litet tryckeri som han självuppfostran var ledord för Myrström. köpt av predikanten Erik Janssons anhängare.

Det skedde när denne tillsammans med 400 Palmes medarbetare hälsingar i sekten Erikjansarna drog till IlHelsingen återuppstod som endagarstidlionis i USA 1846 och bildade kolonin Bishop ning 1994 sedan Bo Präntare köpt den efter Hill, ibland betraktad som den första stora A-pressens kris. Den gamla konservativa tidsvenska emigrationen till Nordamerika. ningen med andligheten som drivkraft blev Bergroth flyttade ganska snart tryckeriet in då socialdemokratisk. till Söderhamn. Helsi var stadens första tidPartiets tidigare informationschef och Olof ning och namnet betydde ”halsband”.

Palmes pressekreterare Sören Thunell var chefredaktör under de första åren. 1996 tog Bo Präntare själv över. Året därpå sålde han Alltid moderat tidningen men köpte tillbaka den ett par år Helsingen, som alltid var moderat, kom efter senare. 2002 började den beteckna sig som ett kort uppehåll 1859 ut som Nyare Helopolitisk. singen. Utgivare var boktryckare Karl Oscar Vid halvårsskiftet 2009 lades tidningen Landin som dog 1863 och efterträddes av ner och hade då en upplaga på 1.800 exemsonen Anton. 1865-1882 var det dags för Nya Helsingen med boktryckare Oskar Bergman plar, hälften mot när den lades ner första som utgivare innan organisten Carl August gången 1928. Tidningens ägare Bo Präntare Österlund kom in i bilden 1869. 1882 blev var under tio år chef för presstödsnämnden det så en återgång till enbart Helsingen… och tidningen hade just presstöd som viktig Carl August Österlund, som även varit kaninkomstkälla… tor i Slottskapellet vid Stockholms slott, ägde Hans sambo Evas son Gunnar Lidén drev och drev Helsingen under nära 30 år till 1898 tidningen efter 2002. då han avled. Under större delen av tiden hade han hjälp av kaptenen J G B Engelke. Österlund redigerade själv tidningen som 371

HÄLSINGLAND

Ljusdals tidningslyft Ljusdals Tidning trycktes i ”konkurrentstäderna” Hudiksvall och Bollnäs under många år. Först efter drygt 20 år hamnade den hemma i Ljusdal, vilket gav läsarna en ny närhetskänsla. Strax efter flytten hade tidningen också sin högsta upplaga, ungefär 4 000 exemplar. Den hade då ändå övergått till tredagarsutgivning och nästan fördubblat prenumerationspriset.

Tidningen hade också alltid med ”Härjedalen” i loggan på ett eller annat sätt.

I november 1895 kom Ljusdals Tidning först ut som endagstidning och var en avläggare till Hudiksvallsposten. Men 1917 köpte Emil Thorvald Gullander, en moderat ombudsman, tidningen och det innebar rader med förändringar. Han ingick i ledningen för ett nytt bolag som satsade på tidningen för att ge orten ett lyft.

Ljusdals Tidning blev nu under ytterligare 30 år moderat vilken den förstås också varit med Hudiksvallspostens redaktör Leonard Wahlman vid rodret. Och under ytterligare fjorton år till nedläggningen fyra dagar före julaftonen 1962 hade den partibeteckningen höger. Edvin Lindkvist blev ny redaktör under fyra år och var senare redaktör även mellan1926 och1936.

Därefter tog Folke Bodin vid under hela 26 år, en stor publicist i Ljusdal och uppmärksammad långt efter att tidningen lagts ner.

Han skrev en rad böcker om bygden och så sent som 2009 inleddes kommunfullmäktiges 372

Ove Norberg, chef för Ljusdalsbygdens museum, har grävt fram ett exemplar från 1917 då Ljusdals Tidning blev moderat och fick ett lyft.

Foto: Bo Östman

sammanträde med att Sören Görgård (C) läste dikten ”Lassekrogsnatt” av Bodin...

Gullanders bolag köpte så småningom Ljusdals-Posten av bokhandlare Eric Eriksson och tryckte även LT där. Upplagan sjönk i slutet av 40-talet och 1949 blev tidningen avläggare till just Ljusdals-Posten. Ljusdals Tidning tappade sedan rejält, från 1 400 ex till 300 ex och under de sju-åtta sista åren var upplagan bara 100 exemplar. Samtidigt hade Ljusdals-Posten fått en uppgång med 2 000 ex till 5 800 exemplar 1949.

Moderat i Bollnäs

Bollnäs-Tidningen kom ut tre dagar i veckan från 1905 och blev moderat under fem år från 1914. Bondeförbundet köpte tidningen 1919. Gustaf Segersteen och Oscar Feuk var huvudredaktörer under den moderata tiden då upplagan var cirka 4 000 ex.

Västra Hälsinglands Tidning startades som högertidning 1927, men var från 1929 bondeförbundstidning. Den gavs ut i Hudiksvall till mitten av 1953 och nådde aldrig över 1 000 ex.

HÄLSINGLAND

Kvinnornas Söderhamn I ett avseende var Hälsingland och Söderhamn före sin tid. I början av 1900talet var kvinnor samtidigt ansvariga för två olika borgerliga tidningar. Och båda efter att ha blivit änkor. De drev sina tidningsföretag vidare under lång tid.

Charlotta Kristina Österlund var 55 år när hon tog över moderata Helsingen efter sin man Carl August som dog 1898.

Det hindrade henne inte från att bli ansvarig för tidningen under 15 år fram till 70-årsdagen. Själv blev hon 94 år och Aurore Grandien (t.v) var under 24 år chefredaktör för hade åtta döttrar och en son!

Söderhamns Tidning. Ungefär samtidigt ledde Charlotta Kristina Österlund (t.h.) moderata Helsingen under 15 år.

Läroverksläraren Anna Aurore Leonida Grandien slutade med skolarbetet efter fem år och började i stället på liberala SöderTidningen hade officiellt varit omväxlande hamns Tidning. Efter nitton år som journalist opolitisk och neutral sedan 1931, men erblev hon därefter under 24 år (!) chefredakbjudandet om köpet avslöjade på vilken sida tör och ansvarig utgivare, 1904-1928, sedan hjärtat egentligen satt i familjen Grandien… hennes man Rudolf avlidit. Han hade startat Hudiksvalls Nyheter blev i stället ägare. tidningen 1878 och Aurore Grandien efterträddes 1928 av sonen Hans fram till 1954…

Mellan 1904 och 1913 ledde alltså två kvinnor tidningar i Söderhamn! Det var ovanligt 76 år med far, mor och son i ledningen! Och på den tiden. Frisinnade Söderhamns-Kuriren inga andra. hade dock en manlig ansvarig, ja faktiskt fyra 1956 erbjöds Högerns Förlagsstiftelse att olika till och med, under samma period. köpa Söderhamns Tidning, men avböjde.

FAKTA om Moderata tidningar Bollnäs-Tidningen 1905-1952 Politisk tendens Frisinnad 1906 Moderat 1914 Bondeförbundet 1919 Redaktörer (m) Gustaf Segersteen 1912-1917 Oscar Feuk 1917-1919

Konservativ 1926 Socialdemokratisk 1994 Opolitisk 2002 Redaktörer Charlotta Kristina Österlund 1898-1913 Magnus Myrström 1913-1928 Sören Thunell 1994-1996 Anders Nordgren 1996-1999

Moderat 1948 Redaktörer Leonard Wahlman 1914-1919 Johan Hellberg 1919-1920 Axel Sammuli 1920-1922 Erhard Bergström 1922-1938 Gunnar Gussel 1939-1941 Alfred Forsbom 1941-1942 Hans Grandien 1942-1954

Helsingen 1857-1865, 1882-1928, 1994-2009 Politisk tendens Moderat konservativ 1906 Moderat 1915 Höger 1920

Hudiksvallsposten 1864-1954 Politisk tendens Moderat liberal 1911 Frisinnad 1912 Moderat 1915 Höger 1927

Ljusdals Tidning 1895-1962 Politisk tendens Frisinnad 1906 Moderat liberal 1911 Frisinnad 1912 Moderat 1915

373

Höger 1948 Redaktörer Edvin Lindkvist 1917-1920 Ivan Eriksson 1920-1922 Anders Ingebrektsson 1922-1926 Edvin Lindkvist 1926-1936 Folke Bodin 1936-1962 Västra Hälsinglands Tidning 1927-1953 Politisk tendens Höger 1928 Bondeförbundet 1929 Redaktörer Georg Nyblom 1927-1937 Olof Trolin 1939-1953

MEDELPAD

Iskall – beställde ny Disponenten Carl Jacob Askling vid konservativa Sundsvalls-Posten måste ha varit en av de iskallaste personerna någonsin i svensk dagspress. Oavsett orsakerna till guldspadar och andra fina utmärkelser under senare år så går knappast någonting upp mot den kyla och förmåga att fatta stora, snabba, framåtsyftande beslut som Askling visade under den stora stadsbranden i Sundsvall 1888.

Hela innerstaden var ett enda stort eldhav.

Människor flydde i panik. Elden spred sig blixtsnabbt från trähus till trähus. SundsvallsPostens byggnad låg mitt emot kyrkan vid Storgatan i centrala stan. När lågorna så smått började slicka även tidningens hus där dagens tidning höll på att tryckas tänkte inte Carl Jacob Askling det minsta på sin egen personliga säkerhet. Tidningen var viktigast.

Han förstod att Sundsvalls-Postens fastighet inte skulle kunna räddas. Därför agerade han som en rutinerad schackspelare och bestämde sig snabbt för det drag som var nödvändigt i ett mycket trängt läge.

Skickat bud till fots

I ilfart sände Askling, som närmast befann sig mitt i eldhavet, ett telegram till agenturfirman Gustaf Carlsson i Stockholm. Han beställde nya maskiner till både tryckeriet och sätteriet. Och det skedde innan tidningshuset ens hade börjat brinna! Det blev dessutom det allra sista telegrammet som telegrafisten och vaktföreståndaren Sofie Bergdahl hann skicka iväg innan elden nådde fram till telegrafbyggnaden som snabbt brann ner. Enligt en annan version hade telegrafen redan brunnit och Askling hade därför skickat bud till fots till järnvägsstationen i Vattjom varifrån det gick att telegrafera efter ny utrustning.

Draget lyckades. Den nya tekniska utrustningen kom till Sundsvalls-Posten bara tre dagar senare med ångfartyget Carl XV som 374

därefter också fortsatte till Umeå med ett annat tryckeri. Även Umeå hade ju eldhärjats samma dag. Här kan man verkligen tala om blixtsnabba leveranser.

Och inte nog med det. Så fort tryckeriet beställts hyrde Carl Jacob Askling omedelbart ny redaktionslokal eftersom han förstod att den gamla inte skulle kunna räddas och det behövdes snabbt nya arbetsplatser. Lokalen var bara ett större centralt rum som det var så stor konkurrens om att det blev auktion. Det kompletterades senare med en barack. 1891 hade tidningen en nybyggd fastighet.

Tack vare hans initiativ kunde Sundsvalls då klart dominerande tidning komma ut igen redan fem dagar efter katastrofen som hade gjort 9 000 människor hemlösa.

Arkivet till båt

En annan som höll huvudet kallt var Kerstin Enqvist som arbetade på tidningens kontor.

Mitt under branden förde hon iväg tidningens arkiv till en båt. Efter en strapatsrik färd på Selångersån sattes det i säkerhet av SP-medarbetarna F H Sandström och C A Nilsson.

Konkurrenterna liberala Sundsvalls Tidning och socialistiska Norrlänningen, Johan Lindström Saxons tidning, drabbades betydligt hårdare. De fick vänta i månader innan nya maskiner fanns på plats.

Sundsvalls Tidnings fastighet brann ner liksom all utrustning. Utgivningen återupptogs efter mycket trassel och många fagra löften. Det skedde först den första november, hela fyra månader efter branden. Prenumeranterna erbjöds då smått i panik att få tidningen resten av året för en krona.

Här märktes övertydligt vilken tidning som var mest på bettet. Innan Sundsvalls Tidning kom ut igen den första november hade man också fått nya ägare från Östersund, journalisten Oscar Hägerstrand som fick

MEDELPAD

press mitt i eldhav

Största delarna av Sundsvalls innerstad för helt utbrända efter den stora stadsbranden 1888. Nio tusen människor blev hemlösa.

Foto: Edvard Lundholm (Sundsvalls museum)

utgivningsbeviset gratis och boktryckaren Vilhelm Bergman. En grupp i Sundsvall hade försökt få ihop 50 000 kronor för att köpa tidningen, men misslyckats. Av en ren slump hade de båda jämtarna sett en notis om saken i Söderhamns Tidning och visat intresse för tidningen. Som de alltså till sist fick ta över gratis.

Och en månad tidigare hade legendariske Herman Sällvin inlett sina sex år som redaktionssekreterare på Sundsvalls-Posten och sina mer än 40 år som arbetsledare på tidningen.

Klart ledande i regionen

Anledningen till att den tekniska utrustningen försenades var att Sundsvalls Tidning hade gjort en diskutabel satsning på en ny tysk tryckpress som krävde långvarigt och besvärligt installationsarbete. Dessutom hade man fått stora leveransproblem med all övrig

teknisk utrustning som bland annat skickades med ångbåtar från Tyskland. Åren efter branden var Sundsvalls-Postens upplaga uppe i cirka 4 000 exemplar mot hälften för Sundsvalls Tidning, som i motsats till konkurrenten hade ett mycket jobbigt och negativt 1880-tal. Sundsvalls-Posten hade en markant upplageuppgång under hela årtiondet och var också den klart ledande tidningen i regionen.

Sundsvalls-Postens hjälte från den stora stadsbranden Carl Jacob Askling var faktor ända sedan den förste redaktören P G Janssons tid. Han som föll ner i ett lastrum på ett fartyg och omkom 1871. Efter en utflykt till Härnösand där Askling hade ett eget litet tryckeri under några år återvände han till Sundsvall och sin gamla tidning. Där blev han kvar som disponent fram till pensioneringen 1919.

375

MEDELPAD

Dramatisk start för Medelpad har haft en enda moderat dagstidning. Sundsvalls-Posten blev 1859 en direkt arvtagare till tidningen Dilettanten som hade kommit ut på julaftonen 1853 första gången.

Den startades av bokhandlare A E Hollner och boktryckare C M Berg.

Det blev dock till att börja med mycket dramatik kring de ytterst ansvariga.

Förste redaktören blev P G Jansson, en bokhandlare från Österfärnebo som var en av legendariske boktryckaren A P Landins nära medarbetare. Han hade gift sig med Hollners fjorton år äldre änka. När hon dog 1858 tog han över både utgivningstillståndet och bokhandeln. 1859 bytte han också tidningens namn till Sundsvalls-Posten. Men under ett besök i hamnen 1871 föll han ner i lastrummet på ett ångfartyg och avled. Han hade varit tidningens motor, utvecklat den och ökat utgivningen till tre dagar varje vecka.

Dog på redaktionen

Efterträdaren Axel Lundgren hade varit redaktör för Tidning för Fahlu Län och Stad och var en erfaren tidningsman. Redan före olyckan hade han blivit ombedd att flytta till Sundsvall. Jansson behövde hjälp med att möta konkurrensen från Nya Norrländska Korrespondentens radikale Henrik Struve som ledde kampen mot stadens konservativa – och mot Sundsvalls-Posten. Lundgren, som var redaktör vid den stora branden 1888, stupade också på sin post. Just som han hade börjat arbetet en morgon 1892 fick han

Oredigerade insändare

I slutet av 1800-talet hade även tidningar i Jämtland funnit en marknad i Medelpad. Vid postkontoret i Sundsvall fanns det 1883 faktiskt 240 prenumeranter på Jämtlands Tidning och 380 på moderat liberala ÖstersundsPosten. Sundsvalls-Posten hade då 1 060 och Sundsvalls Tidning 440 prenumeranter.

1887 hade plötsligt också Johan Lindström med signaturen Saxon, som senare lades till efternamnet, flyttat till Sundsvall efter att snabbt fått en stor framgång i Jämtland med nya Jämtlands-Posten. Han startade Nya Norrlänningen - Sundsvalls Dagblad, men det gick inte lika bra. Tidningen utmärkte sig mest genom att ta in alla insändare utan redigering. Själv myntade Saxon lite ironiskt uttrycket: ”En tidningsman ska inte låta köpa

FAKTA om Moderata tidningar Sundsvalls-Posten 1859-1962 Politisk tendens Konservativ1900 Moderat 1912 Höger 1937 Redaktörer Carl Rudolf Björkman 1893-1897

slaganfall vid sitt redaktionsbord och avled.

Att Carl Rudolf Björkman, som beskrevs som en talangfull journalist, vågade efterträda Lundgren efter de olyckor som drabbat Smålänningen Carl Rudolf Björkman hade modet företrädarna att ta över efter SP:s två tydde onekligen på en god portion första chefredaktörer som båda dog i jobbet. mod…

Han kom från Smålands Allehanda i Jönköping där han hade haft samma befattning under sex år. Han hade en bra period i Sundsvall och var också den som införde utgivning sex dagar i veckan 1896. Han gav Sundsvalls-Posten en framträdande ställning i svensk press och stod också över de flesta rent tekniskt.

Herman Sällvin 1897-1933 Henry Johnsson 1933-1940 Gösta Stenstrand 1940-1943 Tage Forsberg 1943-1944 Torsten Ljunggren 1944-1961 Åke Alexi 1961-1962

376

MEDELPAD

Sundsvalls-Posten sig, men gör han det ändå så ska han ha bra betalt!”

Innan tidningen lades ner 1892 hade Lindström Saxon flyttat till Arbetet i Malmö under ett år och 1891 tillbaka till Jämtland där han köpte sin tidigare konkurrent Jämtlands Tidning som han hade kvar i 13 år.

Sundsvalls-Posten dominerade marknaden fram till sekelskiftet då Sundsvalls Tidning, som vaknat till nytt liv efter ägarskiftet efter branden 1888, gick om sin moderata konkurrent som spjärnade emot på olika sätt. En veckoupplaga 1907 lades dock ner efter två år. Ånge-tidningen blev en avläggare som riktade sig mot ”Härjeådalen”, västra Medelpad och östra Jämtland. Styrelsen var optimistisk och var övertygad om att satsningen utan problem skulle bära sig ekonomiskt. Men efter fyra år blåstes den av.

Lydigt verktyg?

Medelpads Dagblad kom ut 1918 och blev Bondeförbundets allra första dagstidning i landet. Men tidigare hade man enligt en källa gjort ett försök att köpa SundsvallsPosten. Enligt en annan ville SundsvallsPosten sälja, men krävde en redigering av tidningen som Bondeförbundet inte kunde acceptera.

Ledarfrågan är värd några extra rader.

Medelpads Dagblads chefredaktör blev Gunnar Dahlin, som varit redaktionssekreterare på Sundsvalls Tidning och ombudsman för liberala partiet. Två år senare blev han redaktionssekreterare på moderata SundsvallsPosten, men accepterade efter några månader ett erbjudande från Medelpads Dagblad. Det gick bara ett år innan han åter hamnade i den konservativa pressen, blev partiombudsman för Allmänna valmansförbundet och chefredaktör för moderata Umebladet.

På en del håll tolkades hoppjerkandet som ett försök från de konservativa att ta kon-

Redan 1896 gav Sundsvalls -Posten ut ett speciellt julnummer i fär g på förstasidan med en gran utan påkostad uts myckning…

troll över Bondeförbundets nya tidning och Dahlin skulle då ha använts som det lydiga verktyget.

Sundsvalls-Posten gynnades inte av att Medelpads Dagblad med 4 200 ex i upplaga lades ner 1930. Tidningen trycktes sista åren hos Sundsvalls-Posten, som 1921 hade skaffat en modern rotationspress som behölls tills tidningen lades ner på 1960-talet. SP hade varit andratidning som annonsorgan, men 1930 gick socialdemokratiska Nya Samhället om. Tre år senare avgick 69-årige Herman Sällvin efter 36 år som chefredaktör och före det ytterligare sex år som redaktionssekreterare.

377

MEDELPAD

Upplagan tom ballong Henry Johnsson, en rutinerad tidningsman från Östgöra Correspondenten och tidningen Upsala, efterträdde legendariske Herman Sällvin som chefredaktör för Sundsvalls-Posten under sju år. Men kräftgången fortsatte upplagemässigt och Johnsson drog vidare till Borås Tidning.

En annan veteran var disponenten Carl Jacob Askling som hade gett upp 1919 efter 58 år i branschen och efterträddes av Oscar Ekström. Därmed var två Skidutflykt med personal och läsare från SP-huset i stan var fortfarande möjligt i Sundsvall 1953.

Foto: Paul Lindgren (Sundsvalls museum) gamla parhästar i ledningen för SP ute ur bilden.

Torsten Ljunggren tog vid som chefredakBara drygt 1 000 fullt betalande abonnenter, tör 1944, men hans 17 år sammanföll med att inte ens hälften av de 3 000 som redovisades Stockholms kvällstidningar nådde Sundsvall efter städningen av upplageregistret till nyår allt snabbare. Till och med innan SP hade 1962. Samtidigt sjönk annonsintäkterna. tryckts. Ljunggren hade därför en besvärlig Till sist enades parterna om en nedläggning. tid. 1960 hade SP bara nio procent av tidBoktryckeriaktiebolaget som ägde Sundsvallsningsmarknaden i Sundsvall mot en femtedel Posten fick som kompensation för att ST inte för kvällspressen. I slutet av 1950-talet var gav ut tidningen i fyra år en årlig ersättning inte heller eftermiddagstidningen Sundsvallspå 10 000 kr fram till 1966. Samtidigt skänkPosten någon stark konkurrent till de båda tes ett annonsutrymme varje år som Sundsandra tidningarna i staden. Det var mest valls-Posten fick överlåta till Högerpartiet.

Penninglotteriets dragningslista som lockade För säljaren Eric Sällvin var det hela en bra extra läsare. affär. Han hade fått aktierna värderade till 325 kr året innan, men sålde dem för 488 kr styck. ST tog också över all personal. En vinst Garanterad utgivning blev det dock att ST kunde lägga ner sitt Samtidigt hade tidningen en gammal tryckboktryckeri och gå in som delägare i SP-ägda press. 1956 började man därför trycka hos konkurrenten Sundsvalls Tidning som 1961 Boktryckeriaktiebolaget fram till 1987 då ST tog över 30 procent av aktierna i tidningsboövertog merparten av de resterande aktierna. laget. Boktryckeriet på ST flyttades då till Åke Alexi, ett tag lagledare för GIF SundsSP och dess Boktryckeriaktiebolaget, senare valls allsvenska fotbollslag, blev SundsvallsBoktryckeriet i Sundsvall. I avtalet ingick Postens sista chefredaktör. Efter ett par år på också att ST skulle garantera utgivningen av ST flyttade han till TT. Men hans far Erik, SP under fyra år. signaturen Eax, som var en känd och uppMen det gick inte som planerat. Sundsskattad sportreporter, fortsatte på den nya valls-Postens påstådda upplaga på 4 000 ex tidningen liksom de övriga sex journalisterna. var nästan lika tom som en uppblåst ballong.

378

MEDELPAD

Huvudlös signatur i SP veckoupplaga i ett försök att dra Herman Andreas Sällvin nytta av tryckpressen som inte var en stor tidningsprofil i utnyttjades under 22 timmar om Sundsvall och ordförande i dygnet. Men satsningen gav bara flera pressföreningar. Han förluster så veckoupplagan lades hade en ovanlig karriär och ner. hann knappt pröva på det dagliga jobbet på golvet ”Nytt högerorgan” innan han fick ledande Under senare delen av 1910-tabefattningar på totalt tre let började Sundsvalls Tidning tidningar. dra ifrån upplagemässigt efter Sällvin var chefredaktör att ha installerat en ny press som för Sundsvalls-Posten i 38 Herman Sällvin var redakkunde trycka 16 sidor. Sällvin år och hann totalt med tören med den huvudlösa stred tappert för att Sundsvalls49 tidningsår. Sex av dem signaturen.

Postens styrelse skulle ställa upp som redaktionssekreterare vid på en liknande satsning och till Sundvalls-Posten och tre år sist fick också SP en ny rotationspress 1921. som chef för Svenska Telegrambyråns filial i Ett av hans argument för den lär ha varit att Sundsvall. Efter drygt två år som medarbetare han efterlyst framsynthet hos styrelsen när i Jämtlands Tidning med ett årslångt upBondeförbundet hade beslutat att starta ”ett pehåll för jobb på Aftonbladet blev det bara nytt högerorgan” som kunde bli en allvarlig chefsjobb vid diverse tidningar. Först vid just konkurrent.

Jämtlands Tidning under ett drygt år och vid Nog talas det om konservativa bönder Jämten under nästan lika lång tid. ibland, men att de skulle ge ut ”högertidningar” var väl ändå att ta i…

Annonsbojkott Sällvin var också politiker och satt i SundsHerman Sällvin blev en välkänd person i valls stadsfullmäktige under 15 år. Där förde Sundsvall. Han organiserade också Medelhan apropå stödet till idrotten fram förslaget pads medverkan i bondetåget 1914 samtidigt att idrottsrörelsen kunde finansiera sig själv som konkurrenten Sundsvalls Tidning inte genom att anordna danser, precis som Folens publicerade uppropet. Sedan skrev ST så ketshusrörelsen… illa om det att det ledde till annonsbojkott, Herman Sällvin skrev ibland under pseufaktiskt på uppmaning av både Sällvin och donymen Sven Åhsman, ovanligt i en tid då ”högermän”. Bojkotten ledde till att STdiverse krystade signaturer dominerade i redaktören Karl Lundegård sparkades. tidningsspalterna.

Om aktionen påverkade antalet som Nåja, han använde även Hasdrubal, Bri och köpte tidningen är högst osäkert eftersom Sundsvalls-Posten redovisade en upplaga på Puff…

7 000 ex varje år under de första 20 åren på Hasdrubal var ju Hannibals bror. Han hals1900-talet… höggs av romarna och hans huvud kastades in Och Sundsvalls Tidning uppgav 10 000 i Hannibals tältläger söder om Rom. Onekex varje år kring bojkotten. Siffrorna känns ligen en udda signatur som Herman Sällvin därför inte särskilt tillförlitliga. använde emellanåt!

Men Herman Sällvin kämpade tappert med sin tidning. 1907 gav han ut en 379

JÄMTLAND

Snabb kupp bakom I början av 2000-talet hade som tvådagarstidning på eftermidJämtland plötsligt en enda tiddagar. Tala om en snabb kupp! ningsägare. ”Östersunds TidBurman skrev själv under signaturen Fale Bure. ningar” som gav ut två dagstidJämtlands Tidnings Carl Magnus ningar, Östersunds-Posten (C) Berg hade köpt Norrlands Tidning och Länstidningen (S). som han haft nära relationer till Men efter sekelskiftet 1900 genom samtrycket. Och även refanns det faktiskt sex tidningar daktören Johan Valfrid Blomqvist, i Östersund. Högerns Jämtsom precis som Burman tidigare lands-Posten, de tre frisinnade hade arbetat på Dagens Nyheter, Jämtlands Tidning, JämtlandsJohan Lindström Saxon Kuriren och Veckans Nyheter, hann leda både Jämtlands- gick till Jämtlands Tidning. Det innebar att Östersund plötsligt då konservativa ÖP och så 1909 Posten och frisinnade hade fått två tidningar som leddes socialdemokratiska Viljan. Till Jämtlands Tidning innan av journalistiska yrkesmän. Låt sekelskiftestidningarna kan man han satsade på veckotidningsbranschen. vara med lite olika inriktning. kanske också räkna ÖP-avläggaFör Burman var länet och staden ren Jemtland, ett veckoblad till viktigast, för Blomqvist folkbildning och 1910.

80-talsrörelser.

Kring förra sekelskiftet och en period Och ännu bättre skulle det bli. 1885 kom under 1980- och 90-talen var kampen mellan Jämtlands-Posten ut från ett nytt tryckeri tidningarna intensiv. Vid båda tidpunkterna var Östersunds-Posten till att börja med på med närkingen Johan Lindström Saxon som defensiven, men vann i längden. ung, utåtriktad och framåt redaktör. Tidningen bröt av mot konkurrenterna genom att den trycktes i en annan stil. Det journalistiska Snabbt marscherat anslaget var mindre högtravande och det gav Jämtlands Tidning var först ut i länet reresultat. Upplagan blev större än konkurrendan 1845 med ett fyrsidigt blad en gång i ternas redan efter två år! veckan. JT var utan konkurrens ända till 1876 Det betydde plötsliga problem för då Norrlands Tidning gavs ut två gånger i Östersunds-Posten och Jämtlands Tidning. veckan med Johan Valfrid Blomqvist som ÖP hade vacklande ekonomi och Agathon redaktör. Den trycktes först hos TryckeribolaBurman bildade aktiebolag 1887 med ett get, senare på Jämtlands Tidning under två år 80-tal familjer som ägare. Jämtlands Tidnings innan den lades ner. redaktör dog samma år och Herman Sällvin 1877 hade en delägare i Tryckeribolaget efterträdde vilket betydde en mer konservadock startat Nya Norrlands Tidning, men setiv prägel på tidningen. dan bolaget gjort konkurs upphörde tidning1889 gick Jämtlands Tidning i konkurs. en samma år. In på arenan trädde då snabbt Tryckeriet köptes av baptistpastorn K G en ung jämte, Agathon Burman, som hade lärt Hellström som ändrade namnet på tidningen sig tidningsmakeriet i huvudstaden. Han tog till Jämtlands Allehanda. Men Hellström över Nya Norrlands Tidnings åtaganden mot ledsnade snart och sålde hela företaget 1891 läsarna och bara fyra dagar efter nedläggning till Jämtlands-Postens förre redaktör Johan gav han ut konservativa Östersunds-Posten 380

JÄMTLAND

Östersunds-Posten Arga konkurrenter under samma hatt. Östersunds-Posten och Länstidningen med Östersunds Tidningar som ägare på 2000-talet är svårt att förstå för alla som minns 1980-talets bittra kamp.

Lindström Saxon som återvänt till Östersund efter några år i Sundsvall och Malmö. Han återtog Jämtlands Tidnings gamla namn.

De tre tidningarna hade därmed starka chefer eftersom Viktor Hugo Wickström först trängt bort Lindström Saxon från JämtlandsPosten 1887 och sedan köpt tidningen.

Wickström blev mycket uppskattad av läsarna och skrev även romaner under pseudonymerna Christer Swahn och Stefanus Eremita.

Men titulerades oftast ”doktorn”. August Strindberg gjorde ett nidporträtt av honom i en novell och Lindström Saxon gav igen och beskrev honom som ”ett behagsjukt fruntimmer”.

Redaktörerna låg ständigt i luven på varandra och angreppen var kraftfulla. Kampen var unik i Sverige. Det fanns ju inga pressetiska regler på den tiden…

Samtidigt överöstes läsarna ständigt med sockrade prenumerationserbjudanden.

Så småningom förlorade Jämtlands-Posten sin mycket starka position och Jämtlands Tidning ökade i upplaga. Men Lindström Saxon sålde ändå sin tidning 1904 och flyttade till Stockholm där han startade Såningsmannen, senare Svensk Damtidning och Lektyr i förlaget Saxon & Lindström.

Frisinnade ägaren Viktor Hugo Wickström dog 1907 varefter Jämtlands-Posten blev högerorgan 1908 med Gösta Thalén som

chefredaktör. Efterträdaren Olof Byström hade därefter samma befattning i tolv år.

1925 lades Jämtlands-Posten ner.

Vid sekelskiftet startade också typografen John Hagberg Jämtlands-Kuriren som haft tre mindre föregångare. 1910 påstods att tidningen var större än de tre konkurrenterna, men upplagesiffran bör tas med en rejäl nypa salt.

Tidningen såldes till Jämtlands Tidning 1918 och blev avläggare till JT.

SJ stoppade upplaga

Men konservativa Östersunds-Posten började vinna mark efter striderna kring sekelskiftet och sedan den även hämtat sig ekonomiskt.

Agathon Burmans tidning blev allt mer omtalad. Själv hade han en vass penna och var inte den som sprang något partis ärenden.

Tidningen blev daglig 1907 och 1924 var ÖP störst i länet. Dessutom med en morgonupplaga under 15 år. Men den drogs in när SJ ändrade tidtabellerna till norra Jämtland på 1930-talet…

Men då var Edvin ”Effe” Magnusson chefredaktör sedan 1918. Även han blev långvarig på posten liksom hans efterträdare Sven Wallin. ”De tre musketörerna” som drev tidningen under en mycket lång och framgångsrik period för moderata ÖP presenteras på nästa uppslag.

381

JÄMTLAND

De tre (m)usketörerna I Frankrike hade vi Aramis, Burman retade också många Athos och Porthos i Alexandre med sina ibland lite utmanande åsikter. Han var temperamentsDumas äventyrsroman De tre full och hade en personlig skrivmusketörerna. stil. Han drog sig inte heller att Östersunds-Postens motkasta sig in i debatter med de svarighet kan vara Agathon, övriga redaktörerna i staden, Effe och Sven. Tre moderata duster som lästes med stort redaktörer med efternamnen intresse.

Burman, Magnusson och WalBurmans tidning var uppskatlin som tillsammans hade 99 tad och omtalad, men det dröjde år i följd på chefsstolen.

Agathon Burman grundade ändå innan han fick riktig fart Från 1877 till 1976 under Östersunds-Posten och på den. Det skedde först under 41 år, 36 år respektive 22 år. ledde tidningen under mer hans sista decennium.

Tala om en rekordsvit. än fyra decennier år.

1918 dog Burman och efterNils Röhne kan väl också få träddes av Edvin Magnusson vara med på ett hörn med sina tio både som chefredaktör och VD, en frisk fläkt år som chef efter trion. Men han var faktiskt med många järn i elden. Han kallades oftast också ansvarig utgivare i 24 år, alltså under en bara för Effe. Det är svårt att förstå hur han stor del av Sven Wallins chefstid. hann med allt, men trots att han var starkt engagerad och kunnig i kommunpolitiken Klart konservativ hade han redan 1920 en kvalificerad politisk Agathon Vilhelm Burman var ÖP:s grundare. medarbetare, Algot Holmqvist, som skrev en En jämte född 1847 i Rödön. Han hade fått hel del ledare. Holmqvist ingick i det bolag smak för tidningsbranschen under några år i som köpte Jämtlands Tidning av Lindström Stockholm. Han arbetade ett halvår som korSaxon 1904. Han blev själv redaktör för rekturläsare på Stockholms Posten, var medtidningen under ett år innan han flyttade till arbetare i Dagens Nyheter under tre år och moderata Umebladet 1906 och återkom till skrev för Svenska Familj-Journalen under fem moderata Jämtlands-Posten 1913. Senare år innan han återvände hem till Jämtland. fick Effe Magnusson en ny uppskattad anTillsammans med en kompanjon övertog dreredaktör, Nils Anton Fugelstad, som blev han konkursade Tryckeribolagets förbindelser mest känd för ledarkrönikorna ”En smula gentemot Nya Norrlands Tidnings läsare och bredvid”. startade ÖP några dagar senare.

I sin anmälan underströk han att tidningen ”saknar patenterad politisk skylt” – även om Revypappa den helt klart var konservativ. Vidare skrev Effe Magnusson var inte bara chefredaktör han att tidningen räknar flera vänner än ovänutan även uppskattad hallåman för Österner, men att den strävar efter att öka bådas sunds rundradio, stadens revypappa, skrev antal. vistexter för radion och var ordförande i Onekligen en uppkäftig start av en ny länsnykterhetsförbundet. Han var ledamot i tidning som tydligt markerade att staden och skolstyrelsen och i stadsfullmäktige först för länet var viktigast. Fröet till senare Republi”De borgerliga” från 1931, för ”Fram till val” ken Jämtland? från 1947 och för Högern från 1955. Vidare 382

JÄMTLAND

med 99 år som chefer var han ordförande i orkesterföreningen och framför allt något av en idrottshövding.

Dessutom valdes han in i bland annat Riksidrottsförbundets och Svenska Skidförbundets styrelser.

Effe Magnusson var den gamla tidens chefredaktör som ägnade sig åt mycket annat än tidningen. Men journalist var han Effe Magnusson och Sven Wallin var inte bara chefredaktörer för ÖP utan också flitiga och han hade gått radioröster i Jämtland.

Foto: Jamtlis Arkiv, fotografen okänd. den långa vägen. Året innan han blev chefredaktör var han redaktionssekreteBurman. rare på ÖP, hade jobbat fyra år som reporter Sven Wallin hade också gått den långa vägen där och två år på Jämtlands Tidning. När Effe som journalist. Han kunde tidningsarbetet blev chefredaktör hade ÖP en upplaga på 9 från grunden och var ofta mycket aktiv i det 800 exemplar. När han slutade 36 år senare dagliga jobbet på redaktionen. Men andra var upplagan 26 800 exemplar och konkurrenuppdrag tog också mycket tid. Under flera terna var tillplattade. år var han ordförande i FLT, nyhets- och Sonen Bengt Magnusson var mångsysslare annonsbyrån Förenade Landsortstidningar. och blev en av tidningens legendariska jourDessutom engagerade han sig starkt som nalister. Han krönte karriären som politisk ordförande i Jämtlands Turistförening. Året innan Sven Wallin slutade nådde redaktör. tidningen sin absoluta höjdpunkt under Under Effes tid på ÖP jobbade senare alla år med en upplaga på 35 000 exemplar.

TV-journalisten Sven ”Plex” Pettersson på Ekonomiskt stod inte tidningen på liknande tidningen under elva år. Hans första reporhöjder och liksom många andra familjeägda tage handlade om utförsåkning, förstås. Det företag såldes ÖP 1975. Centertidningar vann signerade han ”Pär Plex” och så fick han dragkampen om tidningen. smeknamnet.

Men samtidigt började också rutschen Många järn i elden utför för ÖP. Den som ledde till att konkurSven Wallin efterträdde Effe Magnusson renten Länstidningen med färskt statligt 1954. Han var chefredaktör och VD under 22 presstöd relativt snart var förbi. år, ändå bara drygt halva antalet jämfört med 383

JÄMTLAND

Två ÖP-veteraner på Nils Röhne och Gösta Nilsson blev snabbt kända namn på Östersunds-Posten redan på 1950-talet då tidningen var den största moderata i Norrland. Röhne som ansvarig utgivare och chefredaktör och Gösta Nilsson så småningom som redaktionschef under många år.

Men de båda veteranerna fick vara med om en märklig resa.

Tidningen var som en kameleont och bytte politisk färg två gånger, något som Gösta Nilsson inte gillade och Nils Röhne först efter viss tvekan till sist accepterade.

– Det var chefredaktören Sven Wallin som 1968 hade tagit intryck av att vi skulle ha mer allmänborgerliga tidningar, en idé från Skåne, sade Nils Röhne vid en träff i Östersund hösten 2011 innan han dog 2013.

Dåligt övervägt

– Beslutet att gå från moderat till ”oberoende liberal” var nog inte så noggrant övervägt.

– Det där var dock helt och hållet Sven Wallins bord. Lite jobbigare för mig var det när han i samma veva sade upp allt material från Högerpressens Nyhetsbyrå samtidigt som Moderaterna hade riksstämma i Östersund. Och jag var tvingad att gå på banketten och mötas av diverse kommentarer…

– Men det märktes inte så mycket av den ändrade politiska tendensen på ledarplats.

Sven Wallin var ju gammal moderat kommunpolitiker och skrev väl några samarbetsvilliga ledare, men i övrigt fortsatte vi i samma gamla hjulspår. Låt vara att centerpartisten Knut Svedjeland medarbetade med ledare i jordbruksfrågor… Men Wallins bakgrund märktes.

Enligt Gösta Nilsson var det inte heller alltid så fritt fram att skriva rena nyhetsartiklar som rörde kommunpolitik.

– Det var brist på skollokaler i Östersund. Sven Wallin genomdrev då snabbt ett skolbygge med stöd av kommunstyrelsens 384

ordförande. Men man genade och gick inte ens via byggnadsnämnden. Det var alltså ett svartbygge och när jag skrev det så blev jag nästan avskedad…

– Där blev det en sammanblandning mellan de politiska och journalistiska uppdragen.

Och det hände flera gånger.

Betalade bra

Hösten 1975 köpte Centerpress AB Östersunds-Posten. Trots att Sundsvalls Tidning varit tidigt på hugget och förhandlat med Sven Wallin för ÖP:s ägargrupp i en fjällstuga.

Men centern betalade väldigt bra och det avgjorde affären. Ägarna ville förstås ha bästa möjliga utfall.

För ansvarige utgivaren sedan 1962 Nils Röhne blev det ett nytt tvärt kast.

– Det var meningen att jag som gammal redaktionschef skulle bli chefredaktör utan några politiska uppgifter och legendariske partisekreteraren Gustaf Jonnergård politisk redaktör.

– Till sist måste jag ändå ta alltsammans ensam. Men först sedan styrelseordföranden Nils G Åsling accepterat att jag drev andra uppfattningar än centern i vissa speciella frågor. Å andra sidan lovade jag att försöka anpassa mig i en del andra.

Det var stor tveksamhet på redaktionen inför Centerpartiet som ny ägare. Gösta Nilsson tyckte också att det blev annorlunda.

– Jag upplevde en starkare politisk styrning även på nyhetsplats när Centerpartiet kom in i bilden. Det blev lägre i tak.

Ett exempel. Nils Röhne tog bort begravningsnotiser. Det ledde till att man från CKF skickade en motion till Centerns länsstämma om att notiserna skulle publiceras igen. Men vad tidningar publicerar avgörs ju inte på partistämmor…

– I övrigt levde jag nog rätt fritt från uppenbara påtryckningar.

JÄMTLAND

kameleonttidningen Gösta Nilsson inflikade: – Du kanske också var anpassningsbar?

Nils Röhne pensionerades efter tio år. Vid avskedsmiddagen sa han i tacktalet att ”politiska partier ska inte driva tidningar”!

– Den enda som sa att det var bra var Karin Åsling, styrelseordförandens fru…

Felsatsning

Både Röhne och Gösta Nilsson var förstås med när ÖP:s upplaga störtdök på 1970-talet.

– Vi gjorde en felsatsning 1973 på trycksidan då vi var en av de första i tidningarna i landet med direktlito. Ett par år tidigare hade vi fått pris för landets bästa förstasida. Samtidigt hade pres�stödet införts vilket gynnade Länstidningen, minns Gösta Nilsson.

– Men vi körde för länge i gamla hjulspår och hade inte alls den goda ekonomi som många trodde, enligt Nils Röhne.

– Enar Adsten kom till oss som ny redaktionssekreterare och han blev en injektionsspruta. Han fick oss att Förre redaktionschefen Gösta Nilsson och chefredaktören Nils Röhne var jobba på ett nytt sätt. Vi fick inte förtjusta över att ÖP hade tre olika politiska färger under deras långa tid fart på hjulen och ÖP vände på tidningen.

Foto: Bo Östman tillbaka. Det var till största delen hans förtjänst.

Det är värt att notera att Östersundskrisåren. I stället steg det totala antalet sålda Posten inte alls minskade lika mycket som exemplar från 47 000 ex 1975 till 57 300 ex Länstidningen (S) ökade i upplaga under 1990 i avfolkningslänet Jämtland…

385

JÄMTLAND

Upplagan sjönk och Säg den glädje som signalerna från ägarna är evig. Östersundsoch visat klart intresse Posten hade under för ett köp. Låt vara flera decennier den att affären, som anses klart dominerande ha varit en höjdare för ställningen i Jämtland. aktieägarna, skapade Socialdemokratiska oro redaktionellt och Länstidningen var kunde ha skötts proffenda lokalkonkurrensigare. ten sedan Jämtlands Men läsare skrämTidning lagts ner 1957 des knappast bort. med en upplaga på Den tidigare modebara 3 200 exemplar. rata tidningen hade Men efter en topp på oklar grund sju år på 35 000 ex 1975 före ägarskiftet bytt sjönk ÖP:s upplaga politisk tendens till som en sten och var luddigt ”oberoende nere på 25 000 i början liberal”, men mycket av 1980-talet. Sammoderat… Under det tidigt ökade konkurkända året 1968. Att ”Kassan var tom och nycklarna låg på bordet.” renten Länstidningen den nu blev centerfrån 12 000 ex år 1975 partistisk i ett starkt till 29 000 ex tio år senare. En mycket dramacenterlän betydde nog inget ur upplagesyntisk och unik scenförändring. punkt.

Anledningen? När Länstidningen satsade Mellan 1956 och 1958 hade centern för övfriskt på förnyelse, ny offsetpress, mindre rigt gjort ett misslyckat försök med veckotidsidformat och ny nyhetsjournalistik som gav ningen Länsposten-Jämtbygden, ”länsosten” redaktionschefen Christer Sjöström Stora i folkmun. journalistpriset reagerade man långsamt på ÖP som också hade ett uselt tryck. Det var Åslings ledare lätt att få känslan att man kände sig störst, Däremot var det inget bra beslut att låta bäst och vackrast ändå… Trots att man fick blivande centerministern Nils G Åsling skriva en ny press 1980 som dock inte höll måttet den första ledaren i ÖP efter övertagandet 1976… utan orsakade ständiga förseningar, trots att Han som tidigare dessutom legat i fejd man inte hängde med redaktionellt och trots med ÖP sedan tidningen kallat honom att man var den jagade och borde oroats av att ”Oraklet från Trångsviken”. Det hjälpte känna flåset i nacken. inte att han förklarade att ÖP skulle förbli Båda tidningarna hade övergått till morÖP. Vid ett stormöte på redaktionen med gonutgivning samtidigt i mitten av 1970-talet Svenska Journalistförbundets ordförande på så det påverkade knappast scenförändringen. plats avkrävdes Åsling som ny styrelseordföInte heller att Centertidningar samma år köprande en försäkran om fortsatt redaktionell te ÖP av ägarfamiljerna mitt framför näsan frihet. Det säger mycket om stämningarna. på Sundsvalls Tidning som snabbt uppfattat 386

JÄMTLAND

kassalådan var tom – Företaget var Sundqvist hade skolats nerkört när jag kom politiskt i just Centerns till Östersund 1976.

Ungdomsförbund och Kassan var tom och representerat partiet i nycklarna låg på borkommunfullmäktige… det. Det fanns visst 1996 var avståndet 57 kronor på något mellan tidningarna konto. Så det första tillräckligt stort igen jag fick göra var att för att det skulle gå att låna upp en miljon till slå fast att Östersundslöner, berättade Ivan Posten definitivt hade Lennestål om situatioåtertagit ledartröjan, nen när han kom från men redan 1993 fanns Norrbottens-Kuriren en liten marginal i ÖP:s som ny VD. favör. ÖP hade alltså inte Vid sekelskiftet var mycket till muskler skillnaden 4 000 ex. när mer vältränade Samtidigt utmärkte Länstidningen drev sig Östersunds-Posten upp tempot med som allt mer aktiv i ”Jag fick börja med att låna till löner”, minns hjälp av en ryggsäck olika nya mediekanaler, direktören Ivan Lennestål som kom från Kuriren fullproppad med närmast som en förei Luleå till ÖP 1976 då centern tog över tidningen. presstödsmiljoner som gångare. Det var inte Foto: Bo Östman underlättade sockrade bara Internet och egna priserbjudanden till annonsörer och prenumehemsidor utan både radio och tv. Plötsligt fick ranter. Och varje år fylldes det på med en ny ÖP en ny positiv glans kring tidningsföretaget hög fräscha miljoner… som förvandlades till ett mediehus som nådde Pendeln slog dock tillbaka och ÖP gjorde länsborna via en rad kanaler. en rejäl uppryckning både tekniskt och reNär Centertidningar AB blev till salu 2005 daktionellt. Länstidningen drogs samtidigt in slutade affären med att Östersunds-Posten bakvägen i A-presskonkursen 1992 därför att fördes till MittMedia AB, för vilket man från officinen hade pantsatts för A-pressens krediÖstersunds sida även tidigare visat intresse. ter. Tidningen fick lokala ägare, men det var Både Länstidningen och Östersunds-Posten ytterst nära att ÖP skulle ta över konkurreningick 2006 i Östersunds Tidningar AB som i ten. Socialdemokraterna vände sig till Perssin tur ägdes av MittMedia Förvaltnings AB i soninvest och den lokale finansmannen Maths Gävle. Av en brokig samling tidningar i JämtO Sundqvist vars koncernbolag Skrindan AB land fanns det därmed bara två kvar – med en så småningom övertog Perssoninvests andel och samma ägare… och blev majoritetsägare 2002. Men Sundqvist Intressant är också att Pressens Tidning sålde huvudparten av aktierna 2006. korade ÖP till Årets dagstidning 2006.

Tala om förändring efter krisåren på Skolad centerpartist 1980-talet!

Det lustiga i kråksången är dock att Maths O 387

JÄMTLAND

I dag och i går. 2000-talets webbsida med snabba nyheter som ständigt uppdateras och det allra första numret av Östersunds-Posten med gott om annonser trots kort startsträcka.

Grundarklubben I Östersund finns Agathon-klubben. Namnet är ett sätt att hedra Östersunds-Postens grundare Agathon Burman som i blixtfart köpte ett tryckeri 1877 och efter bara fyra dagar startade den nya tidningen.

Han blev själv kvar som chefredaktör under 41 år.

Att Agathon Burman fortfarande äras med en speciell klubb visar med vilken respekt senare tiders medarbetare bevarar hans minne.

Agathon-klubben är mest ett middagssällskap och består av alla kategorier gamla och yngre ÖP-medarbetare som träffas regelbundet.

Redaktionell, teknisk, administrativ personal. Personer som minns flydda tider vid ÖP innan man fick samma ägare som konkurrenten Länstidningen från vilken det för övrigt har kommit önskemål om medverkan i klubben. Något som hittills mycket bestämt avvisats.

Inte så konstigt eftersom Agathon Burman hade varit död i sex år när Länstidningen kom ut med första numret…

Några trådar mellan dem har därför aldrig funnits.

FAKTA om Moderata tidningar Jemtland 1893-1911 Politisk tendens Moderat liberal 1906 Opolitisk 1911 Redaktör Janrik Bromé 1910-1911

Moderat 1908 Redaktörer Olof Byström 1912-1920 E W Olsson 1920-1921 Olof Byström 1921-1922 Birger Forsberg 1922-1924 Alfred Wing 1925

Jämtlands-Posten 1885-1925 Politisk tendens Svensksinnad 1906

Östersunds-Posten 1877Politisk tendens Moderat liberal 1906

Moderat 1936 Oberoende liberal 1968 Centerpartistisk 1976 Redaktörer Agathon Burman 1877-1918 Edvin Magnusson 1918-1954 Sven Wallin 1954-1976 Nils Röhne 1976-1986 David Andersson 1987-1988 Håkan Larsson 1988-1996 Bosse Svensson 1996-2006

388

50 kronor per tidning I början av 1970-talet hade Östersunds-Posten under fem år en personaltidning som kom ut med fyra nummer om året. Tidningen gjordes av journalisten Inger Mattsson. För besväret fick hon den svindlande summan av 50 kronor per utgåva…

Apropå andra tider. Under de första åren fram till 1910 kom ÖP ut i tre varierande sidformat utan någon mer långsiktig planering, något som förstås kunde överraska läsarna...

Veteranens ”sportsida” I början av 1930-talet var ÖP den första tidningen i Norrland med egen sportjournalist. Jonny Jonsson hette veteranen som var som en levande katalog när det gällde data om idrottsmän. Men tidningens ”sportsida” inskränkte sig till två- eller ibland tre spalter från våren 1929 så Jonny Jonsson hann också med att vid sidan av jobbet vara speaker på diverse idrottstävlingar.

Redan den 29 november 1893 fanns dock den allra första sportnotisen i ÖP. Just det, den handlade förstås om skidåkning. Vad annars i Jämtland?

JÄMTLAND

Effes matta gav rekord Östersunds-Postens moderate chefredaktör Effe Magnusson bidrog faktiskt i hög grad till ett världsrekord i friidrott. På 3 000 meter hinder. Det sattes på just Hofvallen i Östersund 1943 av Erik Elmsäter, pappa till TVreportern Eva Elmsäter och senare även själv en av TV-sportens pionjärer.

Men för rekordet krävdes att Effe offrade en av sina fina brysselmattor! Den lades nämligen i botten av vattengraven för att det inte skulle vara så löst och lerigt under vattnet.

Det extra stödet i slutet av vattengraven gav därför varv efter varv ett klart bättre avstamp när Elmsäter satte ner foten i vattnet. Det räckte för han skulle slå världsrekordet med fyra tiondelar!

Om brysselmattor var tillåtna hjälpmedel i vattengravar på den tiden är dock något oklart…

Lite senare slog Elmsäter ändå världsrekordet med hela fyra sekunder. På Stockholms Stadion. Och utan brysselmattor, vad vi vet.

Några rekord blev det aldrig när Effe Magnusson själv oftast hoppade längd och höjd - i studentmössa. Han satsade snabbt på en karriär som ledare i stället. Förmodligen ett mycket klokt beslut eftersom det betydde framgångar både för honom själv och för idrottsrörelsen i Jämtland.

Därför är det inte heller så konstigt att Effe Magnusson sedan 1950-talet står staty vid entrén till Östersunds idrottsplats Hof-

Effe Magnusson står staty på Hofvallen i Östersund.

Han blev en lika känd tidnings- som idrottsledare.

vallen som han arbetade hårt för att göra till en modern idrottsanläggning. Inte minst som politiker…

Själv kommenterade han statyn när den var klar: ”Man kan inte säga att den fule gubben är någon prydnad i rabatten, men det är ju likt!”

Lönen höjdes 200 procent!

Gösta Nilsson, som senare fram till 1996 var redaktionschef, började arbeta på Östersunds-Posten redan 1952. Olympiaåret med grannländerna Finland och Norge som arrangörer av sommar- respektive vinterspelen.

– Jag fick börja på prov under en månad. Utan lön. Men därefter fick jag ändå 100 kr.

– Några månader senare samlade chefredaktören Effe Magnusson hela redaktionen i korridoren – vi var inte så många då – för att meddela något

viktigt. Och vi var naturligtvis rätt så spända på vad det var som föranledde stormötet.

– Eftersom Nilsson har arbetat så bra under flera månader så har jag bestämt mig för att höja hans lön. Han ska få 300 kr i månaden! förklarade Effe Magnusson.

Det var det hela.

Inte illa, får man väl ändå säga. 200 procent upp i lön! Men sättet att meddela det säger en del om den tidens anda på många redaktioner…

389

ÅNGERMANLAND

VA var häftigast men VA, landskapets största tidning – till satsytan (1920).

VA, landets mest spridda tidning – klistringen fungerade inte utan läsarna fick ofta lösa blad (1962).

VA, världens största offsettidning med häftapparat – ingen annan dagstidning hade monterat in en sådan i offsetpressen (1964).

Det finns lite lustiga sätt att marknadsföra sig…

Stor irritation

Härnösands-Posten var den första och Västernorrlands Allehanda den senaste – eller sista? - moderata tidningen i Ångermanland.

VA köptes i mitten av 1997 av MittMedia AB som ägdes av två liberala stiftelser, Stiftelsen Nya Gefle Dagblad och Stiftelsen Pressorganisation. Den nya ägaren lade ihop VA med socialdemokratiska Nya Norrland till Tidningen Ångermanland år 2000.

VA hade i stort sedan starten 1874 varit en känd och aktad liberal tidning när Högerns Förlagsstiftelse köpte tidningen strax före nyårsaftonen 1953. Affären orsakade stor irritation inom den liberala Stiftelsen Pressorganisation som ansåg att VA:s ägare Torsten Kreuger, finansmannen Ivars bror, först skulle ha vänt sig till tänkbara liberala köpare.

båda andra liberala tidningar StockholmsTidningen och Aftonbladet till LO… ST gick med totalt 180 miljoner i förlust och lades ner efter tio år.

VA var 80 år när tidningen såldes. Ivar Österström var den mest aktade chefredaktören under de folkpartistiska åren. Med 26 år blev han även den som innehade posten längst av samtliga Västernorrlands Allehandas redaktörer under tidningens 126 år. Österström var inte bara en aktad publicist trots att han under kriget hängdes ut av Ture Nerman som ”anpassling”, en av ”1940 års män”, och även kritiserades av Torgny Seger-

Trötta på strulet

Men inom Högerpartiet ville man satsa nytt och var trötta på tidningsstrulet i Ångermanland. Kreuger fick mycket bra betalt för sina aktier, enligt Eric Carlsson som satt i styrelsen och i ledningen för StockholmsTidningen och Aftonbladet, Kreugers båda andra tidningar. ”Kreuger är den skickligaste förhandlare jag någonsin mött i mitt liv; härpå fick jag nu ett nytt bevis”.

Två år efter VA-affären sålde Kreuger sina

Under många år hade VA en intensiv kommunal bevakning. Sedan Härnösands kommun tog över tidningshuset finns emblemet ändå kvar över entrén som en slags evig övervakningskamera.

390

ÅNGERMANLAND

HP ändå först stedt. Han satt också i andra kammaren som vice talman, vilket förklarar titeln ”Talmannen gick ut i kylan” på den bok Clas Engström skrev om honom. Österström hittades plötsligt död bakom Sollidens musikpaviljong på Skansen. Han var då 56 år.

Under 21 år var han riksdagsledamot parallellt med redaktörssysslan. Österström betraktades som partiets kanske främste talare och anlitades ofta. Han var djupt engagerad i nykterhetsfrågor.

Skrev deckare

Österström efterträddes under nästan fem år av H-K Rönblom som därefter blev politisk redaktör på Aftonbladet fram till att LO köpte tidningen av Torsten Kreuger 1956.

Hans-Krister, som få om ens någon kallade honom, blev en av Sveriges mest Västernorrlands Allehandas första nummer den 2 januari 1874 och det sista den lästa deckarförfattare 31 december 1999. under en period tillsam1877. Cajanus hade också varit Norrbottensmans med Maria Lang och Kurirens förste redaktör 1861.

Stieg Trenter.

1904 fick Västernorrlands Allehanda Petrus Före Österström och Rönblom hade Österdahl som redaktör och en framgångsVästernorrlands Allehanda haft flera kända rik period inleddes. Upplagan blev nästan chefredaktörer. Den förste var ”Klippans son” tre gånger så stor innan Österdahl dog 1915 Gustaf R Peterson som senare avverkade och efterträddes av Österström. Samtidigt ett antal tidningar i södra Sverige innan han tappade Härnösands-Posten upp emot 2 000 till sist blev ensam ansvarig för Sundsvalls exemplar som aldrig hämtades tillbaka.

Tidning till 1911. Han efterträddes på VA av telegrafkommissarien August Cajanus från 391

ÅNGERMANLAND

Startsträckan var lång

Hernösands-Postens tryckeri i vad som senare blev stadens centrala punkt, den gamla posthörnan.

ArkivBild: Länsmuseet Murberget

Före Västernorrlands Allehanda fanns det sex moderata tidningar i Ångermanland under totalt 165 år. Först ut var Härnösands-Posten, där redaktörer var kvar korta tider. I motsats till VA där de oftast stannade längre perioder. Äldst i Härnösand var dock veckotidningen Norrlands Tidningar, men den saknade vanlig partibeteckning. Den började ges ut våren 1835 av rektorn och boktryckaren Jonas Svedbom och lektorn Anders Grafström. Tidningen riktade sig främst till studerat folk. De fick bland annat läsa en del av biskopen och akademiledamoten Frans Michael Franzéns dikter först i Norrlands Tidningar.

Den var den enda tidningen norr om Gävle och innehöll också en del nyheter om vad som hänt och skulle hända runt om i bygderna. Men tidningen hade även politiska artiklar, ofta från tidningar i Stockholm.

Grundsynen var klart konservativ. Tidningen hade en stark förankring bland präster, nog så 392

viktigt under första delen av 1800-talet.

Moderata Hernösands-Posten blev ändå stadens första riktiga nyhetstidning. Den fick också rätt snart ett mycket gott anseende runt om i landet. Två år efter att den börjat ges ut lades Norrlands Tidningar ner.

Utgivningsbevis för Hernösands-Posten utfärdades faktiskt redan 1826 för predikanten H Löfstedt och vice häradshövding D Asplund, men tidningsplanerna lades på is under 16 år.

Inget för lantisar

Johan Gustaf Öhrling ägde Hernösands-Postens tryckeri och var samtidigt bokhandlare i staden. I sin anmälan i maj 1842 underströk dock utgivaren Ingjald Ritzén, lärare vid trivialskolan, att Hernösands-Posten inte skulle ha någon politisk färg. ”Huvudstadens politiska tidningar” angavs i stället som rätt forum för de stora samhälls-

ÅNGERMANLAND

för Hernösands-Posten frågorna… På övriga håll i landet skulle man ägna sig åt mer allmänna meningsyttringar, ansåg han. Det för onekligen tankarna till en politiker som långt senare delade in svenskarna i klyftiga stockholmare och mer korkade lantisar…

Ritzén efterträddes efter två år av direktören Carl Sundberg som blev utgivare av Nya Hernösands-Posten innan man återgick till det gamla namnet under E O Holmberg fram till 1850.

Efter några mellanspel på utgivareposten kom boktryckare Johan Olof Nyberg in i bilden 1855 som utgivare av Nya HernösandsPosten, han som 19 år senare skulle starta Västernorrlands Allehanda och som 1860 blev redaktör och ägare av Sundsvalls Tidnings föregångare Norrländska Korrespondenten.

Boktryckaren Johan August Johansson hade ingått i en grupp som ägt en del av Hernösands-Posten sedan 1856. Han övertog ensam företaget 1860, nu med tidningsnamnet Nyaste Hernösands-Posten. Efter ett par år ökade han utgivningen till två dagar i veckan.

Klart konservativ

1870 blev stridbare lektorn vid läroverket Carl Johan Blomberg ansvarig för redaktionen – och de stora samhällsfrågorna fick ett mer närliggande forum än på Ingjald Ritzéns tid.

Hernösands-Posten blev därmed konservativ och var det till 1951 då tidningen lades ner.

Johan August Johansson var dock kvar som huvuddelägare och utgivare till 1877 då Tryckeriaktiebolaget bildades.

När första numret av ”Westernorrlands Allehanda” kom ut 1874 underströks i anmälan att man skulle undvika politiskt kannstöperi och inte uppmuntra till övermod och ett otidigt missnöje med bestående förhållanden. ”Personliga anfall och onyttiga ordtvister skola icke bliva synliga i våra spalter”.

Det senare var direkt riktat mot HP:s re-

daktör Blomberg. Två år senare åtalades ändå VA av landshövding Curry Treffenberg som känt sig påhoppad – och tidningen fälldes och fick betala skadestånd!

När Blomberg blev lektor och ledamot av domkapitlet tog den försiktigare och mer hovsamme Alexander Ahlbom över som redaktör för Hernösands-Posten 1880, fick utgivningsbevis fyra år senare men avled 1890.

Då återkom under några månader Blomberg, som varit riksdagsman och stadsfullmäktiges ordförande, innan även han avled. Gustaf Olof Thorsander blev utgivare. Han följdes av Carl Gustaf Hjort under fyra år från 1891.

Predikanten (!) Johannes Kjellgren efterträdde 1895 och Ernst Gustaf Eriksson samma år till 1897. Då tog Erik Natanael Söderberg vid under två år.

Eremit under fyra år

I slutet av 1890-talet blev författaren Ernst Walter Hülphers Härnösands-Postens redaktionssekreterare under Natan Söderberg. Han flyttade senare runt till flera olika tidningar, förde eremitliv i en skog i Värmland under fyra år då han levde på svamp och gröt, skrev romaner och noveller. Hans roman Timmer (1906) betraktas som Sveriges första tiotalsroman och han skrev Carolus Rex, det första friluftsskådespelet på Stadion i Stockholm.

Det visades 1913, året efter olympiaden.

I övrigt hade han en omfattande produktion.

Från 1896 kom Hernösands-Posten ut samtliga vardagar. 1909 var tidningen genom redaktören Ragnar Kock också en av grundarna av Svenska Högerpressens Förening, en av Europas äldsta pressföreningar. Upplagan var då 6 000 exemplar liksom för konkurrenten VA, men den sjönk snabbt till 4 000 och låg kvar där till mitten av 30-talet för att därefter minska till drygt 2 000 ex fram till den oundvikliga nedläggningen.

393

ÅNGERMANLAND

Norrlands Aten. Det här collaget gjorde Arvid Bjerking, Hernösands-Postens chefredaktör 1927-1931. Men nog påminner det lika mycket om Rom, Florens och Venedig som om Aten..?

ArkivBild: Länsmuseet Murberget

Chefsrum med svängdörr Hernösands-Posten hade länge haft svängdörr till redaktörsrummet och täta byten på chefsstolen. 1900-talet fortsatte efter samma mönster. 20 redaktörer under 51 år trots att Arne Ekermann satt kvar i sex år och den siste Evert Skarin under sju år. Börje Lundström kom från samma post på NorrbottensKuriren 1899 där han dock bara stannat ett år.

I Härnösand blev det nio månader. Ett gott exempel på hoppjerkorna på HP. Nathanael, eller Natan, Söderberg var den redaktör som med åren blev mest känd. Efter två år på Hernösands-Posten från 1897 blev han redaktör för nystartade Örebro Dagblad under elva år och därefter under 18 år utgivare av konservativa tidningen Upsala. Vid ett ägarskifte 1929 lämnade han Upsala för Nya Dagligt Allehanda i Stockholm. Men han var även redaktör för Svensk Kyrkotidning och har varit representerad i psalmboken med åtta verk.

Natan Söderberg var son till en kyrkoherde i Haverö i Medelpad och gift med Anna Knaust, dotter till källarmästaren Oscar Knaust i Sundsvall vars familj direkt efter

394

storbranden 1888 byggde det kända hotellet.

En av Härnösands-Postens redaktörer var Bertil Norgren, direktören som senare flyttade till Stockholm och tog över ansvaret för Nya Dagligt Allehandas ekonomi. Senare ingick han i nystartade Expressens ledning som ekonomidirektör och var drivande när det gällde tidningsflyget som snabbade på distributionen. Men det utsatte eftermiddagstidningar i landsorten för mördande hård konkurrens. Inklusive HP! Arne Lindström var chefredaktör under fem år innan han flyttade till Västerviks-Tidningen för samma jobb i 22 år. Axel Sammuli, redaktör även i Hudiksvall, Haparanda, Piteå och Ystad, satt på chefsstolen under tre år.

Evert Skarin blev den siste redaktören 1951, men han fortsatte direkt på samma post på nystartade Ångermanlands Nyheter sedan flera högertidningar slagits samman.

Men resultatet blev negativt. När Högerns Förlagsstiftelse strax före årsskiftet 1954 lade ner ÅN efter att ha köpt Västernorrlands Allehanda blev Skarin chefredaktör.

ÅNGERMANLAND

Sollefteås regnbåge Sollefteå-Bladet startades 1895, men det trycktes vid olika företag i Örnsköldsvik under de första åren, därefter i Östersund och först 1902 gavs tidningen ut från Sollefteå. Örnsköldsviks Nyheters grundare Erik Böhmer och Manne Hammargren var de första utgivarna. I Sollefteå fanns redaktören Gustaf Halfdan Liander i stort sett från starten och senare Olof Alfred Ohlson.

Halfdan Liander blev också chefredaktör under olika perioder på cirka sju år från 1900 till 1912. Mellan nedslagen i Sollefteå hann han vara redaktör och utgivare av Smålandsbladet, Norrbottens Nyheter, Norrbottens Läns Tidning och medarbeta i Svenska Dagbladet, Stockholms-Tidningen samt Vårt Land. Ofta under signaturen Alter Ego.

Skiftande tendens

Arvid Rydberg var som chefredaktör under 18 år starkt Erik Böhmer sålde tidningen 1898 till engagerad i debatten kring monumentet Timmerflottare, Georg Clarin och H Nordenborg i Solstans ID-kort i dag. lefteå. De överlät den i sin tur efter tre år Ryberg var starkt engagerad lokalt och inte till Sollefteå-Bladets Tryckeri AB efter att minst i den långa debatten kring det monuunder sista året ha köpt tryckeritjänsterna ment över skogsnäringen och skogsarbetare från Jämtland. Därefter trycktes tidningen i som märkligt nog pågick under hela hans Sollefteå till 1936 då den började komma ut redaktörsperiod. Skulptören Fredrik Frisenfrån Härnösand. dahls ”Timmerflottare” i Sollefteåforsen inTidningens politiska tendens skiftade och vigdes ett par år efter att Ryberg hade avgått innehöll hela den politiska färgskalan. Solsedan sysslan som redaktör kombinelefteå-Bladet blev dagligt rats med Härnösands-Postens.

1937 efter att ha kommit Upplagan var cirka 6 000 ex under ut tre gånger i veckan efter åren 1915 till 1925, men bara 1 200 1907. Från 1943 till 1951 ex sista året innan tidningen gick var tidningen en edition upp i Ångermanlands Nyheter 1951. till Härnösands-Posten och Sollefteå-Bladet var uppskattat. Under följde sedan med HP till decennier efter att det lagts ner kunde Ångermanlands Nyheter man höra Sollefteåbor som talade entusom en avläggare. siastiskt om tidningen.

Arvid Ryberg var redaktör Moderata Kramfors-Posten i grannför Sollefteå-Bladet under staden var en del av Ångermanlands 18 år fram till 1939 och Nyheter 1951 till 1953 och redovisade en stor profil i nipornas Halfdan Liander var stad. Peter Sjödin var dock Sollefteå-Bladets redaktör en upplaga på endast 500 ex. ansvarig utgivare 1914-1933. i omgångar till 1912.

395

ÅNGERMANLAND

Skomakare konkurrent De första tidningarna i Örnsköldsvik trycktes 1926 var ett viktigt år för Örnsköldsviksfaktiskt i Umeå. Ripan 1877-1878, ÖrnPosten. Då tog en grupp högermän över sköldsviks Tidning 1879-1880 och Örnsköldsaktierna i bolaget som haft rådmannen Bertil viks Nya Tidning 1880. Samtliga redigerades Sandström som VD efter grundaren Johan dessutom av redaktörer i Umeå! Ripan av Axel Lundbergs död 1902. Samtidigt blev artisten Gustaf Mauritz Kjellström och de Oscar Häggström ny chefredaktör, fräschade båda andra av lantmätaren Daniel upp och moderniserade tidningen som Åslund, konstnären Helmer Ossblev daglig från 1931. lunds far. Örnsköldsviks Tidning Vid Örnsköldsviks-Posten fanns återuppstod 1890-1891 som en rad redaktörer som kom från en avläggare till konservativa eller flyttade till andra höHernösands-Posten. gertidningar. Tage Forsberg, Moderata Örnsköldsvikssenare redaktör för BaromePosten blev stadens första tern i Kalmar under 17 år, var egentliga tidning 1890. redaktör för ÖrnsköldsviksDen trycktes omväxlande Posten i tre omgångar. Han i Härnösand, Sundsvall fick tillsammans med grunoch Östersund innan den daren Johan Axel Lundberg kunde ges ut i hemstaden de flesta chefsåren. Forsberg 1894, samma år som Örnhann också med två år på sköldsvik blev stad. Det Sundsvalls-Posten. Alfred var viktigt för tidningen J:son Viving flyttade till som hade fört en intensiv Umebladet där han blev siste kamp för just stadsrättighe- Olof Alfred Ohlson var under många redaktören och Olof Haraldsson terna. till Skellefteåbladet. år redaktör för ÖrnsköldsviksLika bra gick det inte Örnsköldsviks-Posten hade Posten. Han kom från samma post när man vid Örnsköldsviksstadigt en upplaga runt 3 500 på Örnsköldsviks Allehanda.

Posten drev en långvarig ex om dagen förutom år 1900 då kampanj för Örnsköldsvik som ett ”maritimt man påstås ha sålt 5 000 ex. Samtidigt skafBoden”. Det blev i stället Härnösand. fade sig Örnsköldsviks Allehanda ett starkare grepp med upplagor som ändå fram emot 1950 ständigt låg runt 8 000 ex. KonkurAlkoholförbud rensen mellan de båda tidningarna i norra Johan Axel Lundberg grundade tidningen, Ångermanland var hård. ÖA hade ett tydligt men avled 1902 då han bara var 37 år. Han efterträddes först av Ola Larsson till 1904 övertag både ekonomiskt och upplagemäsoch senare av Olof Alfred Ohlson som avled sigt. Till sist blev det för kraftigt.

1915. Han kom från fyra år i samma befatt1951 lades Örnsköldsviks-Posten ner och ning vid nykterhetsvänliga och frisinnade gick upp i nya Ångermanlands Nyheter. SamÖrnsköldsviks Nyheter, i dag Örnsköldsviks manslagningen blev ett misslyckande. UppAllehanda. Den hade startats 1894 av liberala lagan sjönk och annonsintäkterna ökade inte. skomakarna (!) Anton Bylund och Edvin ÖstTidningen hade gjort sitt när ägaren Högerns berg som en motvikt mot just konservativa Förlagsstiftelse köpte liberala VästernorrÖrnsköldsviks-Posten och krävde bland annat lands Allehanda i Härnösand. alkoholförbud.

396

ÅNGERMANLAND

Biskopen var först ut Hernösands-Posten började tryckas i maj 1842 vid Norrlands första tryckeri norr om Gävle. Det hade startats redan år 1800 av självaste biskopen Carl Gustaf Nordin och dessutom i ett gammalt kronobränneri där man främst tryckte predikosamlingar och läroböcker.

Men man tryckte även från 1815 Härnösands Stifts Tidningar, en månadstidning med mest stiftsnyheter, kungörelser och utnämningar men utan traditionella nyheter. När tidningen lades ner 1836 gav Jonas Svedbom, som övertagit Nordins tryckeri, ut Norrlands Tidningar.

Legendariske Anders Petter Landin i Gävle gav grannstaden Sundsvall första tryckeriet först 1840. Landin startade upp även i Gävle, Uppsala och Östersund i samma veva och har betraktats som den som koloniserade Norrland på det här området. Men han var faktiskt inte ens född när Nordins tryckeri i Härnösand stod färdigt 40 år tidigare…

Carl Gustaf Nordin var annars en märklig biskop som både körde igång och drev industrier, hann översätta bibeln till samiska (2 500 sidor) och var ledamot i riksdagen 1809 då besluten fattades om ny regeringsform och successionsordning.

Först i Akademien

Nordin ingick i den allra första gruppen ledamöter i Svenska Akademien 1786. Han satt på stol 15, samma som senare Elin Wägner, Harry Martinsson och Kerstin Ekman.

Nordins goda förbindelser med Gustav III och hans position som nära rådgivare till kungen var förstås en viktig anledning till att han blev invald. Riksprosten kallades han.

Men efter installationstalet som hade utgångspunkten att samerna var vår ursprungsbefolkning fick han gott om fiender. När beskyddaren Gustav III mördats fann Nordin för gott att snabbt lämna Stockholm.

Han var riksdagsledamot för prästståndet

Carl Gustaf Nordin, biskopen som startade det första tryckeriet i egentliga Norrland.

Bild: Härnösands stifts samling

och 1805 blev han biskop i Härnösands stift.

På tryckeriet gav han förutom den samiska bibelöversättningen även ut både en samisk och finsk ABC-bok, vilket knappast förbättrade populariteten i akademiska kretsar...

Carl Gustaf Nordin hade gott om fiender.

På en del håll beskrevs han som rent illojal mot hemlandet som trogen gustavian och ivrig företrädare för samerna. Men han var före sin tid på många områden vilket gav Härnösand det första tryckeriet i egentliga Norrland. Låt vara med bara två-tre anställda.

Ett mer bestående minne av Nordins verksamhet är hans arbete i Stockholm med att skaffa bidrag till att bygga dagens rådhus i Härnösand och den fördyrande rotunda som just Gustav III påstås ha ritat i efterhand.

397

ÅNGERMANLAND

Skarin var chef för sex

Evert Skarin var i mitten av 1900-talet chefredaktör för sex moderata tidningar i Ångermanland om man räknar in avläggare.

Det betyder samtliga högertidningar som har funnits i landskapet. Ingen av dem finns dock kvar i dag.

Evert Skarin gick från redaktörsstol till redaktörsstol i Ångermanland. 1944 blev det faktiskt så tajt mellan skiftena att han blev kvar på Örnsköldsviks-Posten i knappa två månader sedan han hade börjat som chefredaktör på Härnösands-Posten…

Han var alltså samtidigt chef för två moderata utpräglade lokaltidningar med ungefär samma upplaga, men med skilda sätterier och tryckerier och med huvudredaktioner drygt tio mil från varandra. Övriga skiften gjorde Skarin med en natts mellanrum…

Han blev alltså landskapets i särklass ledande moderate chefredaktör sett till antalet tidningar. Bo Östman tätt följd av Gösta Ekberg kom dock totalt sett upp till något flera moderata chefsår.

Gamla stammen

Evert Skarin tillhörde den gamla stammen journalister som i botten hade skaffat sig en bred erfarenhet som sport- och allmänreporter. Han hade fått lära sig att skriva om det allra mesta och slutade aldrig helt med mångsyssleriet. Skarin skrev en del om idrott även sedan han blivit chefredaktör. Hans ordrika referat och analyser av bandymatcher var omtalade och mycket uppskattade. Kanske berodde det på att han var född i bandystaden Katrineholm?

Men med tiden blev det förstås mest politiska kommentarer samtidigt som han engagerade sig allt mer i Högerpartiet. Evert Skarin var också under många år en av de ledande kommunpolitikerna i Härnösand, uppskattad i alla läger inte minst för sin vänlighet samtidigt som han var mycket tydlig 398

med vad han ville och tyckte. Mängden med tunga kommunpolitiska uppdrag tillsammans med flitigt ledarskrivande och annat tidningsarbete tärde förstås på krafterna. I valet mellan tidningen och det kommunala valde han båda. Arbetsbördan kan ha varit orsaken till att han dog förhållandevis tidigt.

Lika men olika

Evert Skarin var yngst i en syskonskara på åtta barn. Han tog realexamen i Katrineholm, men familjen hade inte råd att låta honom läsa vidare. Så han började skriva sport och annat i Katrineholms Tidning där han snabbt blev anställd, flyttade sedan till Eskilstuna och kom till Härnösand i början av 1930-talet efter några mellanår i Stockholm. Han var sport- och allmänreporter och blev snart redaktionssekreterare på HP. Banan som chefredaktör inleddes i Örnsköldsvik i mars 1943 där Evert Skarin både tog över efter smått legendariske Tage Forsberg och dessutom fick honom som efterträdare. Efter knappt två år bar det nämligen iväg tillbaka till Härnösands-Posten där han blev chefredaktör för både HP och SollefteåBladet under sju år.

När fyra tidningar blev en i september 1951 med namnet Ångermanlands Nyheter och officin i Härnösand var Evert Skarin självklar chefredaktör efter det samarbete som tidigare hade funnits mellan tidningarna. Men ska man vara petig så hade de faktiskt officiellt lite olika politiska inriktningar – utåt.

Sollefteå-Bladet var konservativ, HärnösandsPosten och Kramfors-Posten moderata och Örnsköldsviks-Posten höger. Alla dock med samma ledare av Skarin varje dag…

Högerns Förlagsstiftelse, som ägde Ångermanlands Nyheter, tog ett radikalt grepp och via Stiftelsen Västernorrlandspress köptes den betydligt större lokalkonkurrenten folkpartistiska Västernorrlands Allehanda hösten 1953. Då flyttades Evert Skarin över dit.

ÅNGERMANLAND

moderattidningar

Evert Skarin var moderat redaktör som chef för totalt sex tidningar i Ångermanland.

Officiellt påstods tidningen nu vara borgerlig och Skarin behöll också jättebilderna av tidigare folkpartistiska chefredaktörer på väggarna i sitt tjänsterum ända fram till sin död 1969. Det lär dock ha upprört en del ledande folkpartister som haft svårt glömma ”sveket” från Kreuger när han sålde ”deras tidning” 1954. De betraktade tidningen som mörkblå.

I realiteten var VA nu också en högertidning.

I Clas Engström bok om talmannen och Västernorrlands Allehandas under drygt 20 år frisinnade chefredaktör Ivar Österström, Talmannen gick ut i kylan, finns en intervju med Gösta Johansson. Han var Härnösands tyngsta folkpartist på den tiden och berättade att han besökt VA:s redaktion och sett ett stort porträtt av Österström på väggen. Han hade haft god lust att rycka ner det. ”VA – en gång en av landets ledande frisinnade tidningar, nu

Foto: Kjell Jonsson

blåare än Nya Wermlands-Tidningen – Ivar Österströms bild borde inte få pryda en sådan blaskas lokaler!” Upprördheten kan också till viss del ha berott på att VA kritiskt hade granskat tomtaffärer som samme Johansson hade varit inblandad i… Ägarna beslutade att Skarin skulle fortsätta som ansvarig utgivare och politisk redaktör när Gösta Ekberg tog över som chefredaktör 1958. Skarin var också den som oftast svarade för ledarna. Emellanåt var han samtidigt redaktionssekreterare och kunde även rycka in och skriva andra allmänna artiklar. En person med en bred journalistisk bas med andra ord.

Chefsbytet orsakade viss turbulens. Den lokala styrelsen avgick i protest och Förlagsstiftelsen tillsatte en ny med andra lokala företrädare.

399

ÅNGERMANLAND

Först i landet som drev Den nya högertidningen Västernorrlands Allehanda, som officiellt beskrev sig som borgerlig under tre decennier, fick Ångermanlands Nyheters gamle moderate chefredaktör Evert Skarin som chef. Det var naturligt eftersom VA fortsatte i Hernösands-Postens och Ångermanlands Nyheters gamla fotspår och var en direkt fortsättning på tidningarna.

Den politiska tendensen ändrades förstås i praktiken till moderat även om fasaden var en annan. Tidningsaffären gav ett snabbt upplagelyft. 3 200 exemplar plus direkt gav en upplaga på 17 100 ex.

Men produktionsapparaten var på utgående med en gammal tryckpress från Stockholms-Tidningen, som varit systertidning under Kreuger-åren, och ett civiltryckeri som hade för många anställda. Det krävde rationaliseringar och ledde till att VA knappt tio år senare satsade på offsettryck, vilket inga dagstidningar i Sverige vågat sig på tidigare.

Ander i bakgrunden

Förändringen betraktades som ett vågspel, lindrigt uttryckt, med främst chefredaktören Gösta Ekberg och delvis även direktören Kjell Nordberg som portalfigurer. I bakgrunden drog också Nya Wermlands-Tidningens Gustaf Ander i trådarna. Satsningen blev en fullträff. Mycket tack vare den synnerligen engagerade faktorn Åke Eldfält som så småningom reste runt i hela Norden för att lära ut hur man arbetade bäst i offset vid dagstidningar. Steget var stort för typografer som skulle lära om och börja arbeta i papper i stället för bly. ”Kom ihåg att Gutenberg varit död i 500 år” hördes Eldfält predika nästan dagligen…

Den avancerade och moderna tekniken gav VA stora framgångar både ekonomiskt och upplagemässigt. Inte minst på grund av ett bildtryck som dagstidningar i Sverige saknat.

VA var en pionjärtidning som fick efterföljare 400

Faktorn Åke Eldfält på VA framför den första förstasidan i offset. Han blev expert på området och turnerade runt i hela Norden och föreläste.

Foto: Kjell Jonsson

på löpande band efter en lite trevande start.

Gotlands Allehanda (M) blev dock allra först ut med offset. Det berodde på att VA, som var starkast pådrivande, fick och ville ha med sig GA och Örnsköldsviks Allehanda (Lib) på samma affär. ÖA främst på grund av

ÅNGERMANLAND

offsetsatsningen annonssamarbetet mellan de båda tidningarna och för att de skulle kunna trycka hos varandra vid eventuella presshaverier och liknande.

När pressarna skeppades över från USA blev första stoppet i Visby, andra i Härnösand och tredje i Örnsköldsvik.

I Härnösand poängterade man att man hade köpte en finare Goss Suburbun medan Visby nöjt sig med en Goss Community…

I Förlagsstiftelsens protokoll från 1962 står det också att VA aktualiserat en övergång till offset – ”och i viss mån även Gotlands Allehanda”. Det är alltså ingen tvekan om varifrån initiativet kom.

VA hamnade också mest i blickpunkten med både nordiska och europeiska tidningskonferenser i Härnösand där ledande branschföreträdare studerade och diskuterade förändringarna som senare skedde slag i slag.

VA blev också krigstryckeri för veckotidningsförlag, ett reservtryckeri i händelse av krig eller oro, och tryckte därför ibland under flera år både serietidningar och välkända veckotidningar. Dessutom fick VA ett antal kunder som gav ut månads- och veckotidningar som trycktes i så stora upplagor att två skift inrättades i presshallen för att klara beställningarna.

Kärvare tider

Gösta Ekberg hade kommit från Smålands Allehanda och fick efter en besvärlig start några lyckosamma år i Härnösand efter satsningen på offsettryck. Men när konkurrenterna hade skaffat samma teknik och länets befolkning samtidigt minskade år efter år fick även VA kärvare.

Jackie Lindeberg från bildtidningen Se efterträdde Ekberg 1976. Han var en skicklig reporter och skribent, men den politiska biten blev snabbt ett problem. Helst som han i högertidningen ständigt hyllade centerledaren Thorbjörn Fälldin och exempelvis en vecka före valet 1976 i en fet rubrik över hela ledarsidan förklarade att ”Det är inne att rösta på centern”.

Lindeberg var ettrig kärnkraftsmotståndare och attackerade moderaterna på ett så utmanande sätt att ägarnas tålamod till sist tog slut. Han tvingades sluta abrupt 1978 och efterträddes av redaktionschefen Bo Östman, som satt kvar under drygt 18 år. Längst av landskapets samtliga moderata redaktörer.

När det så kom ett bud från liberala MittMedia AB 1997 valde Högerns Förlagsstiftelse att sälja Västernorrlands Allehanda för 15,7 miljoner. Tidigare hade man sålt EnköpingsPosten och strax stod Norrbottens-Kuriren och Gotlands Allehanda på tur. Den kvartett som hade varit stiftelsens ”tidningsimperium” under många år hade därmed splittrats och spritts i olika riktningar.

Västernorrlands Allehanda behöll den moderata ledarsidan även med liberala ägare och den tidigare chefredaktören Bo Östman fortsatte som politisk redaktör. Det ingick i uppgörelsen vid tidningsaffären och skulle gälla till 2002 då tidningen skulle bli liberal. Men efter drygt två år fusionerades VA med konkurrenten Nya Norrland (S) till Tidningen Ångermanland år 2000. Men inte med någon moderat ledarsida utan med en liberal och en socialdemokratisk. Därmed sattes förmodligen också slutpunkten för den moderata pressens historia i Ångermanland.

Den som sträckt sig från 1835 till 2000.

401

ÅNGERMANLAND

Yrvädret från Jönköping Ekberg var inte heller den som ryg”Så vind och skörda storm” blev gade inför nya, lite annorlunda och Gösta Ekbergs debutroman 1938 obekväma grepp för att få tidningen – och nog blev det stormigt när på fötter. Spara hade han lärt sig i han kom till Härnösand hösten Småland där de ekonomiska pro1958 från Smålands Allehanda blemen varit ännu värre. Där hade i Jönköping. Liksom drängen han med mössan i handen tvingats Carlsson i Hemsöborna kom uppsöka diverse industridirektörer han som ett yrväder – men utan med böner om bidrag för att kunna höganäskrus i en svångrem om betala ut löner. halsen…

Gösta Ekberg blev VA:s Ekberg var också den som höll i Och han blev också Västerräddare under några kvasten när VA måste koncentrera norrlands Allehandas räddare. slitsamma år. sig på själva tidningsverksamheten Rykten sa att det var en och krympa resten av kostymen. Det skedde hårdför redaktör som skulle ta över i Härnöstora personalindragningar och man tvingades sand. I det fallet var ryktet korrekt. Men han också lägga ner civiltryckeriet, bokbinderiet, var främst en äkta nyhetsjournalist som sällan klichéanstalten, typografskolan med mera. vek undan.

I Härnösand engagerade sig inte Ekberg Med Ekberg som chefredaktör blev den aktivt politiskt som han hade gjort i Jönkömoderata profilen också ännu skarpare. Gösta ping, men han var ändå en ständig oroshärd Ekberg skrev vassa ledare och kastade sig för kommunpolitiker. Han skrev vad han gärna in i lokala debatter. Men det skedde tyckte utan hänsyn till vad olika partier stod mer periodvis eftersom han engagerade sig för. Det ledde förstås till stark irritation på starkt i många andra tekniska och redaktiomånga håll. nella frågor. Han var den mest pådrivande Men läst blev han. Och ingen var oberörd. när det gällde tidningens hela utveckling och Det var för eller emot Gösta Ekberg i Härnöinte minst satsningen på offsettryck som blev sand… något av hans livsverk.

FAKTA om Moderata tidningar Härnösands-Posten 1842-1951 Politisk tendens Moderat konservativ 1900 Moderat 1908 Moderat konservativ 1911 Moderat 1912 Höger 1931 Moderat 1932 Redaktörer Arvid Bjerking 1927-1931 Bertil Nordgren 1931-1933 Gillis Eriksson 1933-1937 Rudolf Lindfors 1937-1938 Arne Lindström 1938-1943 John Ericsson 1943-1944 Evert Skarin 1944-1951

Redaktörer Evert Skarin 1951-1953

Västernorrlands Allehanda 1874-1999 Politisk tendens Liberal 1931 Frisinnad 1932 Folkpartistisk 1949 Borgerlig 1954 Moderat 1983 Redaktörer Gustav Österdahl 1904-1915 Ivar Österström 1916-1943 H-K Rönblom 1944-1948 Enar Molander 1948-1954 Evert Skarin 1954-1958 Gösta Ekberg 1958-1976 Jackie Lindeberg 1976-1978 Bo Östman 1979-1997 Leif Edbom 1997-1999

Sollefteå-Bladet 1895-1951 Politisk tendens Vänster 1906 Frisinnad 1910 Liberal 1913 Moderat 1915 Konservativ 1942 Redaktörer Aron Åström 1915-1921 Arvid Ryberg 1921-1938 Arne Lindström 1939-1943 John Ericsson 1943-1944 Evert Skarin 1944-1951

Kramfors-Posten 1951-53 Politisk tendens Moderat 1951-1953

402

Ångermanlands Nyheter 1951-1953 Politisk tendens Moderat 1951 Redaktörer Evert Skarin 1952-1953 Örnsköldsviks-Posten 1890-1953 Politisk tendens Moderat konservativ 1906 Moderat höger 1912 Moderat konservativ 1918 Höger 1939 Redaktörer Tage Forsberg 1935-1943 Evert Skarin 1943-1944 Tage Forsberg 1944-1948 Gustav Nydahl 1948-1951 Evert Skarin 1951-1953

VÄSTERBOTTEN

Här blev 2 x 3 = noll Två olika fusioner med tre moderata tidningar blev till slut noll i Västerbotten.

Binder man ihop tre sjunktimmer så flyter de inte bättre, som bekant. Ändå har moderater, konservativa, högermän försökt sig på konststycket vid två olika tillfällen inom tidningsbranschen i Västerbotten. Låt vara sista gången även med ett litet ”lån” från den södra delen av grannlänet Norrbotten. Från Piteå och gamla Norrbottens Allehanda.

Femtio procent upp

Enda gången trapetsnumret lyckades publicistiskt och upplagemässigt var med Nordsvenska Dagbladet med Skellefteå som utgivningsort. Men fusionen mellan Umebladet, Skelleftebladet och Norrbottens Allehanda var i första hand ett geografiskt feltänk. Man hade inte tagit tillräcklig hänsyn till annonsörerna och förstått deras situation… Därför kraschade också tidningens ekonomi trots en mycket bra produkt.

Täckningsandelarna på varje större ort blev alldeles för små i förhållande till konkurrenternas även om totalupplagan steg rejält, närmast på ett historiskt sätt. Cirka 50 procent upp på bara sju år. De lokala annonsörerna valde dock av lättbegripliga skäl oftast andra tidningar som nådde flera prenumeranter på just deras ort. För dem hade ett aldrig så bra redaktionellt innehåll trots allt mindre betydelse än att få fram det egna budskapet hos flesta möjliga läsare på just deras ort.

Ett föredöme

Därför måste pigga, spänstiga och uppskattade Nordsvenska Dagbladet läggas ner efter bara sju år 1958. En tidning som många inom tidningsbranschen betraktade som uppfriskande modern och ett föredöme. Inte så konstigt att samtliga journalister snabbt fick jobb på andra håll efter nedläggningen – och bättre betalda!

Före nedläggningen hade Norra Västerbot-

Sture Bergman, Västerbottens-Kurirens VD och koncernchef och tidigare Norrbottens-Kurirens tidningschef under åtta år, vid en sättmaskin av märket Linotype som revolutionerade det tekniska arbetet i Umeå. I handen har han en så kallad gädda, en blytacka som var råmaterialet till de hela textrader som man skulle gjuta i maskinen.

Foto: Bo Östman

ten tagit kontakt med Nordsvenskan, men man kom aldrig längre i diskussionerna än att Norran köpte prenumerationsregistret.

Däremot träffades en överenskommelse om att Norran inte bara på ledaravdelningen utan även i tidningens allmänna redigering skulle företräda en klart borgerlig politik och ett fritt näringsliv. Tidningen skulle också undvika polemiska inlägg mot Högerpartiet…

403

VÄSTERBOTTEN

Umeå-tidningar som fusionerades bort Boktryckaren Pehr Lundberg från Vasa blev 1840 först med ett tryckeri norr om Härnösand. Året därpå började han ge ut länets första tidning i Umeå, Wester- och Norrbottens Läns Tidning. Johan Christian Holst hade utgivningsbeviset. Tidningen blev bara ett halvår och lades ner efter en strid med kyrkan, men återuppstod snart som Westeroch Norrbottens Läns Nya Tidning – med ”nya” i minsta möjliga stil…

Nu med Lundberg själv som utgivare. Inte heller den blev långlivad, några få dagar över ett år.

Tvålänstidning

Thorsten Jonsson var en av de journalister vid Lundberg startade även det i dag mycket Umebladet som blev mest känd. När han flyttat till ansedda Vasabladet och Södermanlands Läns Stockholm blev han redaktör för Bonniers konversaTidning i Nyköping, omväxlande moderat tionslexikon, Dagens Nyheters New York-korresponoch höger mellan 1910 och 1952. Men han dent under tre år och därefter tidningens kulturchef. ledsnade på Umeå och sålde tryckeriet till Samtidigt gav han ut en rad böcker men avled när provinsialläkaren Hay som gav ut Tidning för han bara var 40 år.

Wester- och Norrbottens Län 1844. Men inte om staden skulle heta Umeå eller Ume. Erik ens en läkare orkade hålla liv i tvålänsprojekGustaf Lindroth drev Ume-linjen och i kontet utan gav upp efter tre år och lät prenumesekvensens namn ändrade han ranterna få Umeå-bladet i stället. tidningens namn.

Man hade tydligen föreställEn flitig medarbetare var ningen att det skulle gå att ge ut lektor J O Högstadius, som en tidning för de båda nordligaste också under perioder redigelänen trots de mycket stora avrade tidningen. stånden. Omedelbart efter att Hay hade gett upp började stockholmaren Eric Gustaf Lindroth 1847 Ögonläkare redaktör ge ut Umeå-Bladet, som faktiskt Erik Gustaf Lindroth efterockså var en tvålänstidning trots träddes 1880 av sonen Edvard namnet. som var redaktör under exakt Och Bladet kom att leva i hela lika många år som pappan.

107 år. Lindroth var själv redaktör Erik Gustaf Lindroth var Ume- Till 1913. Efter honom blev i 33 år och också mannen bakom bladets förste chefredaktör. det tätare byten av redaktörer. att tidningen ändrade namn till Efter 33 år efterträddes han av Arne Lindström, en profil inom Umebladet 1866 efter en strid moderatpressen, flyttade efter sonen Edvard under – 33 år!

404

VÄSTERBOTTEN tre år i Umeå till Härnösands-Posten 1939 och därifrån till Västerviks-Tidningen där han stannade till 1966. Ögonläkaren P G Lundgren var redaktör 1945-1951 samtidigt som han också var riksdagsledamot och ordförande i drätselkammaren i Umeå. Hur hann han med allt?

Under Edvard Lindroths ledning fusionerades Umebladet 1899 med moderattidningarna Westerbotten och endast treåriga Umeå Nya Tidning. 1916 hade Umebladet 8 000 ex i upplaga och Umeå Nya Tidning påstods ha 4 500. Vilken upplaga Westerbotten, som startades 1870, hade är oklart.

”Fosterländsk”

Westerbotten hade ont om redaktörer i ledningen under de första åren. Läroverkslärarna Carl Theodor Lindahl och Nils Svensson hade första utgivningsbevisen, därefter typografen Mikael Bäckström under 16 år och hans efterföljare blev kollegan Carl August Lundgren. De efterträddes av en ny lektor, en löjtnant och två kandidater fram till sekelskiftet då Sten Granlund var redaktör. Lektor J O Högstadius medarbetade ofta från 1873 och redigerade tidningen under perioder.

Westerbotten betecknade sig för övrigt som ”fosterländsk” år 1900, en kort tid senare som frisinnad och slutligen som moderat liberal. Den lades ner 1912.

Umeå Nya Tidning beskrev sig som en tidning för Umeå stad och Westerbottens län när den kom ut 1897 efter ett par provnummer året innan. Lektor J O Högstadius dök upp även här och redigerade några nummer av första årgången. Tidningens grundare var seminarieadjunkten Per Bengtsson-Regnér och Johan Kristian Hedlund hade första utgivningsbeviset. Det övertogs 1899 av Edvard Lindroth när de tre tidningarna hamnade under samma paraply.

Kuriren tog läsare

Av tre moderata tidningar i Umeå återstod därmed i praktiken en, Umebladet, även om Westerbotten med egen redaktion kom ut med egen titel liksom Umeå Nya Tidning

Umebladet med en historisk nyhet.

som utan egen redaktion kom ut som halvveckobilaga till Umebladet.

Westerbotten lades ner 1912 och Umeå Nya Tidning 1928.

Men Umebladet hade stora upplageproblem och läsare försvann successivt. Det berodde förstås på att frisinnade Västerbottens-Kuriren startades året efter den stora moderata fusionen. 1915 nådde Västerbottens-Kuriren upp till 10 000 exemplar mot 8 000 ex för Umebladet. Därefter fortsatte upp- och nedgångarna i samma riktningar för de båda tidningarna och upplagekampen var i praktiken slut 1930 då VK hade dubbelt så många läsare. I början av 1950-talet hade Umebladet bara kvar 3 100 prenumeranter mot 27 000 för konkurrenten.

Då valde man att fusionera de tre moderata tidningarna Umebladet, Skelleftebladet och Norrbottens Allehanda. Den här gången med Skellefteå som bas för Nordsvenska Dagbladet.

Under sex år fanns det ytterligare en moderattidning i Umeå, Västerbottens Nyheter som startade 1908, var tredagarstidning och kom ut på eftermiddagar. Mauritz Krook var chef lite mer än startåret och sedan hade man Erik Timelin som chefredaktör under fyra år.

Han prästvigdes men var i början av 1920-talet under tre år chefredaktör för konservativa Göteborgs Dagblad med en upplaga på 38 000 ex, både tidigare och senare med namnet Göteborgs Aftonblad.

405

VÄSTERBOTTEN

Krascher i Skellefteå – I Skellefteå kraschlandade första tidningen Fjell-Örnen efter ett år som veckotidning och därefter Nya Fjäll-Örnen efter tre dagar. De hade startats av en boktryckare P A Boman och hans tryckeribiträde Johan Erik Jernberg som mer eller mindre verkade ha flytt från Arbogas Weckoblad.

Skellefteå Tidning blev 1849 stadens första riktiga tidning med J A Sollén som utgivare.

Den lades ner i december 1859 och ett halvår senare såg Skellefteå Nya Tidning dagens ljus. Boktryckare Per-Olof Ellverson hade utgivningsbeviset ända till sin död 1884 då sonen Per Mauritz Ellverson tog över och behöll det till 1903. Familjen hade ett eget tryckeri.

Skellefteå Nya Tidning var moderat på 1900-talet precis som Skelleftebladet som hade grundats 1887 av boktryckare Erik Hallbom och också blev den mest långlivade av de första tidningarna.

Organisten, kantorn och klockaren Per Zimdahl var redaktör för Skelleftebladet under de fyra första åren. Han återkom 1895, blev ny utgivare 1897 och behöll posterna till 1911. Anmärkningsvärd karriär eftersom han saknade erfarenhet av tidningsarbete förutom

De två tongivande konservativa redaktörerna i Skellefteå under ett drygt decennium i början av 1900-talet var Skellefteå Nya Tidnings Petrus Burman (t.v.) och Skellefteåbladets Per Zimdahl.

406

att han en kort tid hade varit medredaktör för en folkskoletidning.

Petrus Burman, signaturen Heimdal, var Skellefteå Nya Tidnings tongivande namn under 1900-talet som redaktör under tolv år.

När Skellefteå Nya Tidning lades ner 1919 vann inte moderata kollegan Skelleftebladet någonting upplagemässigt utan frisinnade Norra Västerbotten, som hade startats 1886, fick i stället allt fler läsare. Tidningarna låg på exakt samma nivå strax innan Skellefteå Nya Tidning slutade komma ut och med åren var det Norran som vann mest på att en konkurrent försvann.

Ren framgångssaga

Skelleftebladet hade ändå kända redaktörer som satt kvar under längre perioder. Thore Swenborg och Percy Björk under sju år vardera från 1915. Ivar Frick, som sedan blev chefredaktör för Norrbottens-Kuriren under 22 år, var i Skellefteå under 17 år och NilsIvan Roslund under de sista åren före den stora fusionen med Umebladet och Norrbottens Allehanda. Men upplagesiffrorna kom sällan över 6 000 ex.

1950 hade Norran 18 700 ex mot Skelleftebladets 4 600 ex.

I det läget togs ett smått drastiskt beslut för att vända trenderna i Umeå, Skellefteå och Piteå där Norrbottens Allehanda hade stora problem. De tre tidningarna slogs samman 1951 till Nordsvenska Dagbladet.

Resultatet blev en upplagesuccé!

Från 7 100 ex 1952 till 10 900 ex 1959 efter en liten svacka 1953 då upplagan var nere i 6 007 ex. Läsarna attraherades av en pigg och modern tidning som även hade tagit efter Expressen när det gällde bildjournalistik. Rena framgångssagan, alltså.

Men annonsörerna var mer svårtflirtade.

Det var inte så lockande för affärsmän i Umeå att annonsera i en Piteå-tidning – och

VÄSTERBOTTEN

– och nödlandningen

Anders Ågren, moderat politiker i Umeå, med vad som numera blivit partitidningen Nordsvenska Dagbladet.

Umebladets namn hade en vänstergrupp nämligen hunnit lägga beslag på…

Foto: Bo Östman

tvärtom. Dessutom var avståndet mellan Skellefteå och Umeå ändå 13 mil. Och det fanns trots allt alternativ.

Högerns Förlagsstiftelse gav upp efter flera år med generösa bidrag. Det gick inte att driva Nordsvenska Dagbladet vidare.

Trots aktade redaktörer som Aftonpostens Gustav Nydahl (1953-1955) och Nils Rudolfson (1955-1958). De efterträdde för övrigt senare varandra även som chefredaktörer för Byggindustrin. Och trots medarbetare som Stig Ericsson, senare chefredaktör på Norran under många år, tv-kändisar som Eric Forsgren och Bertil Hedlund – för att inte tala om Sam Nilsson, som så småningom blev tv-chef.

Sven Ritseby blev senare uppmärksammad moderat redaktör i Skövde och Nils Norling i Enköping.

Direktör var under 1954-1958 Hilding Björkman, senare något av tidningskung i Småland efter att som direktör för Barometern i Kalmar ha köpt Smålandsposten och

Blekings Läns Tidning i mitten av 1970-talet.

Tre stora dominerande tidningar under en hatt, alltså.

Man kan inte säga att Nordsvenskan kraschlandade liksom de första Örnarna på Skellefteås tidningshimmel. Tidningen hade hög fart på hög höjd publicistiskt, men bränslet tog ändå sakta men säkert slut.

Piteå-Tidningen skrev hånfullt att den inte beklagade att tidningen försvann och talade om tidningsekonomiska dilettanter som lekt med pengar. Det skulle alltså vara direktören Hilding Björkman som blev en av landets mest ansedda tidningsekonomer…

Kända namn och unga hungriga medarbetare som gjorde en bra tidning hjälpte inte.

Västerbotten blev 1959 en vit fläck på den moderata tidningskartan efter att landskapet tidigare hade haft åtminstone sex moderata tidningar. Och de båda liberala dagstidningarna kunde successivt växa sig starkare i var sin del av landskapet.

407

VÄSTERBOTTEN

Eric Forsgren var både Eric Forsgren blev inte bara Sveriges Televisions förste reporter i Norrland i slutet av 1950-talet. Före det hann han bli landets yngste redaktionssekreterare på en dagstidning. På moderata Nordsvenska Dagbladets unga och hungriga huvudredaktion i Skellefteå. En tidning där man vågade pröva och satsa på nya grepp och där man kastade sig ut i det okända utan skyddsnät.

– Nordsvenskan var långt före sin tid. Och det var Eric Forsgrens förtjänst.

Det erkännandet fick han av Stig Ericsson, senare chefredaktör för Norra Västerbotten.

– Nordsvenskan var en fantastisk plantskola. Det var Eric som lyfte oss yngre, gav oss självförtroende och vågade satsa på oss i situationer när andra skickar ut mer rutinerade medarbetare.

Ju större bilder...

Men det fanns en annan person som borde lyfts fram lite mera. Eric Forsgren själv

framhöll chefredaktören Gustav Nydahl, ett namn som man inte alltid ramlar över i gamla branschböcker.

– Gustav Nydahl skrev inte bara ledare emellanåt utan deltog med stor entusiasm i det övriga redaktionella arbetet. Det politiska kom ofta i andra hand. Han använde därför gärna cirkulärledare från Stockholm. Det underlättade också när jag måste vikariera för honom vid sidan av nyhetsarbetet...

– Gustav Nydahls efterträdare Nils Rudolfsson var väldigt flink och mer engagerad i det politiska. Det gav väl mig lite extra svängrum.

– Det var dock Nydahl som anslog tonen och introducerade bland annat reportageserier som Lördagsgästen som byggde på stora bilder och mer genomarbetade texter än annars.

Nydahl hade en stark känsla för bilden och anställde också Gunnar Bergbom som fotograf, ett av branschens stora namn som senare gett ut en mängd uppmärksammade böcker.

– Ju större bilder ju bättre, minns Eric Forsgren med ett leende. En halvdålig bild kunde då också bli bättre…

Gunnar Bergbom själv underströk vid en återträff 2008 vad som fick honom att lämna ett mycket bra jobb i Stockholm för ett osäkrare Skellefteå.

– Bildtänkandet på Nordsvenskan lockade mig!

Redaktion i buss

Med båtshake som mikrofonstång i TV:s barndom då Per Åke Blidegård och Eric Forsgren var första reportageteamet i Norrland och gjorde ett inslag om den rockande samen Sven-Gösta Jonsson…

(Klipp ur Se nr 52 1970)

408

Eric Forsgren var 24 år när han blev redaktionssekreterare i Skellefteå. Han hade tidigare arbetat för Västerbottens-Kuriren i Lycksele och Umeå när han efter viss tvekan tackade ja till Gustav Nydahls erbjudande.

– Jag kände att jag måste prestera extra mycket för att kompensera min bristande rutin. Därför blev det ofta arbetsdagar från halv nio på morgonen till halv ett på natten.

VÄSTERBOTTEN

yngst och först Eric Forsgren har fått äran av att Nordsvenskan var före sin tid.

Foto: Bo Östman

– Men vi kände att vi var på rätt väg och upplagan ökade hela tiden. Ekonomin var pressad, men vi köpte ändå en gammal Volkswagen-buss med 25-hästars motor och inredde den med ett skrivbord. Med den kuskade medarbetare runt i länet. Bussen stod bara stilla när den fanns på verkstaden…

Nordsvenskan hade en stor redaktion för att vara en så pass liten tidning. 19 medarbetare när tidningen lades ner och där fanns många kända namn.

– Bertil Hedlund, som senare bland annat blev distriktschef för Sveriges Television i Norrköping, var nattchef. Och tuff. När reportrarna skrivit för långt klippte han bara av från slutet av artikeln… Oavsett vad det stod där.

– Senare TV-chefen Sam Nilsson drabbades ofta. Han var en långskrivare…

Det var förstås stor besvikelse när tidningen lades ner trots att upplagan ökat med 50 procent på sju år. Från 7 100 till 10 900 exemplar. Men ekonomin var dålig och utgivningsområdet för långsmalt för att locka tillräckligt många annonsörer.

– Vi visste hur det låg till, men besvikelsen blev ändå oerhörd när beskedet kom.

– Alla på redaktionen hade redan hört sig för på andra håll. Och alla fick jobb. Bättre betalda dessutom.

Själv sadlade Eric Forsgren om. Han blev först en känd radioröst på Dagens Eko och några år senare ännu mera känd som den först anställde Norrlandsreportern vid TV. Då hade han och fotografen Per Åke Blidegård redan gjort mer än 200 frilansinslag för Aktuellt för 200 kronor stycket. Det var innan TV nådde Skellefteå och de kunde se sina egna program hemma…

En bild från gamla SE har etsat sig fast.

Forsgren och Blidegård skulle filma den rockande samen Sven-Gösta Jonsson just ”vid foten av fjället” men hade ingen mikrofonstång. Så Forsgren tog en båthake, band fast mikrofonen i den och höll ställningen ovanför Sven-Gösta som med gitarren på magen kunde sjunga sin: ”Jag är lapp och jag har mina renar/jag har trolltrummans rytm i mitt blod…”.

409

VÄSTERBOTTEN

Nordsvenskan skola Djärv och ny bildjournalistik bidrog i hög grad till att sätta Nordsvenska Dagbladet på den svenska tidningskartan. Men inte bara där.

En lång rad av medarbetarna hamnade också på Sveriges Television. Inklusive senare TVchefen Sam Nilsson som blev den i Europa som med 19 år satt längst på sin post.

– Vi hade också en lång rad mycket bra fotografer, minns Sam Nilsson som fick sitt egentliga journalistiska avstamp på tidningen.

– Gunnar Bergbom, Newen Wiklund, Curth Norberg, Per Åke Blidegård , Tage Berggren, Bo Johansson…

– Och journalister som Eric Forsgren, Bertil Hedlund, Stig Ericson – själv blev jag nyhetschef vid TV-Aktuellt under åtta år.

Nordsvenska Dagbladet blev något av en plantskola för TV- och radiomedarbetare och de anställda fick snabbt nya jobb efter nedläggningen 1958. Siste chefredaktören Nils Rudolfsson tillhörde dem som hamnade på radion där hans krönikor i Riksronden blev mycket populära.

Mejeriet perfekt

Sam Nilsson hade dock börjat arbeta för Norra Västerbotten i Jörn.

– Jag jobbade på mejeriet från klockan fyra på morgonen och sedan gick jag till tidningen. Kombinationen var perfekt. Jag fick reda på allt som hänt i området när chaufförerna dök upp med mjölkbilarna så jag hade alltid något att skriva om…

– Under gymnasietiden i Skellefteå arbetade jag också på sportavdelningen, både som tabellräknare och som sportreferent, innan jag fick vikariera under två somrar i Arvidsjaur.

Det ledde till att jag var först på plats vid den stora kollisionen mellan ett godståg och en rälsbuss då 14 dödades. Mitt arbete med den olyckan blev något av mitt journalistiska genombrott. Efteråt fick jag också en fast tjänst vid Nordsvenska Dagbladet 1956.

410

– Arbetet betydde ett flackande runt om i länet. Kommun- och landstingsfrågor i Umeå hamnade också på mitt bord.

En kärlekssaga

Det var under ett jobb utanför Umeå som Sam Nilsson och fotografen Curth Norberg kom först till en svår trafikolycka i Nordmaling söder om Umeå. Två amerikanska ungdomar var inblandade och varken ambulanspersonalen eller poliserna kunde tala engelska.

– Så jag hjälpte till så gott jag kunde och lovade att ringa till föräldrarna i USA. Hos den svårast skadade Bobs föräldrar svarade systern Martha Ross-Edelheit som snabbt lämnade över luren till pappan. Det var min och Marthas första kontakt 1957.

– Föräldrarna kom sedan över till Sverige och så småningom även Martha. Jag mötte henne på Bromma eftersom jag då var i Stockholm för att klara av några tentor. Hon var gift och jag på väg in i mitt första äktenskap.

– Hon hade blivit en känd konstnär 1970.

Då träffades vi i samband med en utställning i Europa. Men först 1992 sågs vi för tredje gången, 35 år efter olyckan, och då var jag sedan länge änkeman. Allt hade då förändrats för båda och vi gifte oss.

En kärlekssaga som gjord för en TV-såpa.

Lunchtidning

Sam Nilsson blev chef för TV1 1979 och VD för Sveriges Television 1981. Han skulle avgått när han fyllde 60 år men övertalades att stanna kvar en period till fram till 1999. Då fick han också Directors Award i New York, det finaste pris en TV-chef kan få.

Under nästan hela 1960-talet arbetade Sam Nilsson politiskt i Högerpartiet. Han avgick efter tre år som partisekreterare sedan han hade kommit i luven på partiledaren Yngve Holmberg. Men i ett par omgångar var han på väg tillbaka till dagstidningar.

VÄSTERBOTTEN

för TV-fotografer

Sam Nilsson i vimlet i Stockholm, men banden till Västerbotten och journalistiken är fortfarande starka.

Foto: Bo Östman

– Ja, jag hade ett erbjudande från Nya Wermlands-Tidningen som jag allvarligt övervägde.

Dessutom planerade Högerpartiet att starta en ny kvällstidning i Stockholm. En billig lunchtidning med arbetsnamnet ”25-örestidningen”. Gösta Ekberg, chefredaktör i Härnösand, var pådrivaren efter Västernorrlands Allehandas lyckade offsetsatsning. Sam Nilsson vill dock efteråt tona ner sin egen roll i projektet som föll främst på distributionsfrågor.

Det var också sista (?) försöket att starta en efterföljare till Nya Dagligt Allehanda.

Det blev i stället TV för hela slanten för Sam Nilsson. Men den politiska bakgrunden skapade vissa problem inledningsvis i den

lyckade karriären. Kompetens plus nyhetsoch bildjournalistiska grunder från Nordsvenska Dagbladet fick dock kritikerna att böja sig ganska snart.

Men banden till journalistiken i Västerbotten fanns kvar ända sedan han gav ut gymnasietidningen Bumerangen – man kan tänka sig hur lärarkåren hukade när den kom flygande - eller räknade fotbollstabeller. Sedan han slutade vid TV blev han mycket aktiv när det gällde att bygga ut journalistutbildningen vid Luleå universitets mediecentrum i Piteå och pådrivare för utökat samarbete mellan universiteten i Umeå och Luleå.

Tala om djupa norrländska rötter!

411

VÄSTERBOTTEN

Väckare och spel i Umeå Direktören Sven Tollin blev en ekonomisk upplysare och väckarklocka för branschen under tiden i Umeå. Hans upplysningsarbete var av stort värde och han var den förste som gjorde en ordentlig branschanalys. Sven Tollin studerade 18 provinstidningars material och utvecklingen av 131 landsortstidningars annons- och prenumerationspriser under 13 år fram till 1958. Sven Tollins slutsatser kan ingen motsäga ett halvt sekel senare! ”Om svensk provinspress skulle drivas efter samma ekonomiska lagar, som måste gälla för de flesta andra former av företagsamhet, skulle bilden av branschen bli en annan. Vi skulle ha färre och större enheter med vad det kunde innebära av både för- och nackdelar för läsarna och annonsörerna.”

Sven Tollin hade en bred tidningsbas. Var journalist och blev senare kamrer vid Örebro Dagblad sedan någon sett att han gått i handelsgymnasium...

Fortsatte som VD på Falu Länstidning, kom som VD till Umebladet 1942 till Smålands Allehanda 1945 innan han blev distributionsdirektör vid Östgöta Correspondenten. Idel

Mycket kring Sven Tollin kretsade kring siffror, spel och upplysningsarbete.

Foto: Hans Pettersson

högertidningar. Mönstret bröts när han blev VD vid Västerbottens-Kuriren mellan 1954 och 1972.

I Umeå hann han även med en mycket uppskattad och omfattande katalogisering av dagspressen fram till 1967 och var dessutom en av hjärnorna bakom samdistributionsrabatten. Men han utvecklade också tillsammans med familjen ett sällskapsspel, Kabal, som lanserades i hela Norden! Ja, det bygger förstås på pillande med siffror…

Direktören nattchaffis Vid Nordsvenska Dagbladet arbetade ett ungt entusiastiskt lag som inte stoppades av några motvindar. Men det var inte alltid så lätt att sitta i Skellefteå och göra en tidning som skulle ut även i Umeå 13 mil söderut och Piteå 8 mil norrut.

Distributionen blev ibland ett problem när redaktörerna ville ha med det allra senaste. Det ledde till försenad tryckning och missar i distributionsleden när tidningsbilar inte kunde vänta.

Men tro inte att direktören Hilding Björkman låg hemma och sov i lugn och ro.

Vid åtskilliga tillfällen tog han sin egen bil 412

och körde tidningsbuntar till Umeå mitt i natten.

Björkman var även i övrigt en annorlunda tidningsdirektör. När det inte ens fanns pengar till att betala leverantören av tidningspapper så skaffade han sig en respit genom att blåneka till att tidningen fått fakturorna. Han ringde själv upp leverantören på förfallodagen och efterlyste dem…

Och en kund som är så noga med att sköta betalningar behandlas förstås med extra varsamhet! Så Björkman fick uppskov tills en ny faktura skickats…

VÄSTERBOTTEN

RRLAN O

RLAN

N

OR

ID

RRLAN

T

Ledare: Kvalitet går före kvantitet i högskolan

NING

OR

RLAN DS

N

DS

O ONSDAG 8 AUGU STI 2012 STÖR Vecka 32 nr 183STA pris 20 kr www.vk.se I D NING N

NING

RLAN

STÖRSTA T

NING

DS

T

ID

RLAN

ID

T

OR

STÖRSTA

OR

STÖRSTA

NING

DS

STÖRSTA ID

T

Det var gott om högertidningar i Umeå kring förra sekelskiftet. Frisinnade VästerbottensKuriren startades därför år 1900 som en motvikt till dem och var redan efter tre år länets största tidning. VK var också frän i kommentarer mot kapitalister, försvarsvänner och alla som inte accepterade tidningens linje i nykterhetsfrågor eller kraven på allmän rösträtt. Vid flera tillfällen drabbades också tidningen av tryckfrihetsåtal och utsattes för rena ekonomiska trakasserier.

Debattklimatet var mycket hårt i Umeå under de här åren.

Ytterligare en moderat tidning såg dagens ljus med nattens trycksvärta, Wästerbottens Nyheter 1908. Där agerade man inte bara i spalterna mot Västerbottens-Kuriren utan låg också bakom ett utstuderat ekonomiskt handlande som skulle leda till konkurs för konkurrenten 1909.

Men på högertidningen Umebladet accepterade man inte sådana metoder. Ja, man ogillade dem så starkt att redaktören Edvard Lindroth, grundarens son, sträckte ut en hjälpande hand. Han bestämde att man skulle trycka den ungefär lika stora konkurrenten som utan den överraskande hjälpen

N

T

ID

N

STÖRSTA

DS

DS

N

Räddad avkonkurrent…

NING

Familj: Maria fixar för Nordmaling fritiden s unga

Sommardeck aren: Sten nära att knyta ihop hettan

Ny färja över K kan kosta en mvarken iljard SIDAN 20

Umeå och Vasa beredda att ta över

SIDAN 13

Nya E4 klar för trafik i höst

trafiken

Trafik. Umeå kom mun och Vasa redan i höst trafiken över Kvark stads gemen lapp på uppemot en redan i höst. Långsik samma rederibolag förbereds tigt en miljard kro för nor. Den nya färplaneras för en ny och modern att ta över färje­ jan kan komma färja med en pris­ att beställas i början av näs ta år.

Hårdträning i tuff terräng

SIDAN 6

UMEÅ Två av tre delar i det stora vägproje ktet i Umeå kommer att invigas den 6 oktober: Östra länken, dvs nya E4-geno mfarten, och Norra länken, den gen genom I20-skognya väen. Men den tredje delen av den nya ringleden dröjer – i bästa fall så länge som tre år.

SIDAN 8

Lokalt:

Kraftledning nära fiskebrygga oroar

SIDAN 10

Umeå:

Djurplågare attackerade hästar i hage

OS-hopp. Meda n olympiska talang andra följer årets OS-stjärnor annat fem timma er. 100 elitsatsande juniorer från tv-soffan pågår träningen i Johan Forsberg rs träning per dag i fjällen står längdskidåkning deltar i ett för fullt för framtidens läger i Hemavan, är två av deltag arna, med junior på schemat. IFK Umeå-åkarn a Jonna Sundlingdär bland -VM och OS som och mål. FOTO: SAM HEDMAN

SIDORNA 30–31

Ledare Debatt Umeå Lokalt Sommardeckaren Börs

ELDNINGSOLJA – DIESEL – BATTERIER – SMÖRJMEDEL (Norrlands största smörjoljelager) Telefon 090-77 77 17, 090-14 50 23

Räddad av livbo

Umeå: Revisorskritik avfärdas

SIDAN 7

SIDAN 7

Miljoner till sparkade toppchefer

SIDAN 12

2 Sverige/Världen 4 Familj 6 Kultur 10 Nöje 11 Sport 12 Dagens tv

13 20 26 27 30 38 Väder

24

j från höger.

knappast hade överlevt.

Att tonen var ovanligt frän i Wästerbottens Nyheter framgår också av det här citatet: ”Stadens domare är att döma av hans handlingar en fullständig kriminaldåre”.

Inte så konstigt att tryckfrihetsåtalen duggade tätt i den regionen…

FAKTA om Moderata tidningar Nordsvenska Dagbladet 1951-1958 Politisk tendens Moderat 1951 Redaktörer N I Roslund 1951-53 Gustav Nydahl 1953-1955 Nils Rudolfson 1955-1958 Skelleftebladet 1887-1951 Politisk tendens Konservativ 1906 Moderat 1912 Redaktörer Thore Swenborg 1915-1922 Olof Haraldsson 1922-1923 Percy Björk 1923-1930 Ivar Frick 1930-1947 Nils-Ivar Roslund 1947-1951

Skellefteå Nya Tidning 1860-1919 Politisk tendens Moderat liberal 1902 Frisinnad 1906 Moderat liberal 1910 Moderat 1912 Redaktörer Hugo V Ljunggren 1903-1905 Petrus Burman 1905-1915 E Löfgren 1915 Ragnar Lundborg 1915-1918 James Kock 1918-1919 Umebladet 1847-1951 Politisk tendens Moderat liberal 1908 Moderat 1915

Redaktörer Alfred Viving 1927-1929 Gunnar Dahlin 1929-1935 Arne Lindström 1935-1938 Lennart Dansk 1939-1942 John-Bertil Vedin 1943-1945 P G Lundgren 1945-1951 Umeå Nya Tidning 1897-1928 Politisk tendens Moderat 1900 Moderat liberal 1912 Moderat 1915-1928 Redaktörer Helge Hellroth 1913-1915 Gösta Thalén 1915-1919 Birger Forsberg 1919-1922 Arvid Bjerking 1922-1927 Alfred Viving 1927-1928

413

Westerbotten 1869-1912 Politisk tendens Fosterländsk 1900 Frisinnad 1905 Moderat liberal 1908 Redaktörer Sten Granlund1900-1901 Arvid Åkerberg 1901-1902 Ragnar Kock 1905-1906 Ragnar Mångberg 1910-1911 Wästerbottens Nyheter 1908-1914 Politisk tendens Moderat 1908 Redaktörer Erik Timelin 1910-1914

VÄSTERBOTTEN–NORRBOTTEN

Nytt tidningshus gaget Stig Ericsson, senare chefredaktör på Norra Västerbotten under åtta år, tillhörde det unga entusiastiska gäng som på 1950-talet gjorde Nordsvenska Dagbladet till en tidning som uppfattades som långt före sin tid. Djärv redigering, ny bildjournalistik, annan typografi och med nya anslag i reportagen med större närhet till vardagsmänniskan.

När Nordsvenskan trots en unik upplageuppgång måste läggas ner 1958 var det inga problem för journalisterna att få nya jobb. De var efterfrågade på marknaden. Både skrivare, redigerare och fotografer och många av dem blev senare kända namn och ansikten.

Förstod inte språket

Men Stig Ericsson, som direkt hade börjat arbeta på lokalkonkurrenten Norra Västerbotten, lär vara den ende som så småningom lockades till ett annat jobb med ett nytt tidningshus!

– Det var mitt krav när Haparandabladet uppvaktade mig 1963 och ville att jag skulle bli chefredaktör. Jag visste ju att tidningen hade en stabil ekonomi, men tidningshuset var rent ut sagt förfallet. Tidningsledningen svarade ja. Ett nytt hus byggdes faktiskt! Och det står fortfarande kvar, konstaterade han vid ett samtal 2011.

Men vad hjälpte det med ett nytt hus när man inte förstod allt som stod i tidningen?

I Haparanda gäller ju både svenska och finska och dessutom pratar många meänkieli, alltså tornedalsfinska i motsats till standardfinska.

– Det är förstås lite originellt att börja arbeta på en tidning som man inte kan läsa…

Stig Ericson hade också tvekat inför de finska sidorna med ett språk som han inte kunde.

– Men på den tiden var 90 procent av all text på svenska. Vi hade ”översättarinnan”, en gammal överstinna vars man dog under kriget, som arbetade fram de finska texterna.

414

– Och hon kunde även våra svenska pressetiska gränser utan och innan. Hon blev min räddning.

Lärde sig finska

Stig Ericsson var chefredaktör i Haparanda under sex år och skrev ledare i en högertidning utan att det fanns några krav på politisk renlärighet. Men han blev aldrig ansvarig utgivare.

– Vi kom överens om att direktören Knut Engström skulle vara juridiskt ansvarig under den första tiden eftersom tidningen var tvåspråkig. Sedan rullade det bara på. Jag hade ingen anledning att försöka ändra på det...

– Det hade ju varit snudd på oetiskt att vara ansvarig utgivare för något som jag inte kunde läsa.

Många i Haparanda kunde inte svenska.

Flera än i dag. Det gjorde att kontakterna med läsarna blev ganska knepiga ibland. När Stig Ericsson var ute bland människor kunde det främst i början vara svårt att bli förstådd – och förstå. Därför hade han ofta någon med sig som tolkade.

– Lösningen blev till sist att jag lärde mig finska för att klara mig hjälpligt. Jag är i högsta grad självlärd. Men det grammatiska var besvärligt eftersom finskan saknar våra prepositioner. De har dem som ett bihang, en svans. Kyrka heter kirko men ”till kyrkan” kirkolle. Det ger en annan rytm i språket och en annan uppbyggnad av orden.

– Men alla i Sverige förstod inte problemen.

– Ett år var en censor från Lund på väg att kugga samtliga studenter vid Haparandas läroverk därför att de inte kunde svenska.

Influenser från Finland gjorde att eleverna ofta vände på orden. Sedan anhöriga väntat på skolgården i nästan två timmar vek sig censorn. Rektorn lär till sist ha ilsknat till och klippt till med att i Haparanda förstår ingen

VÄSTERBOTTEN–NORRBOTTEN Stig Ericsson ”fick” ett nytt tidningshus när han lämnade Skellefteå för sex år på Haparandabladet. Han hade börjat karriären på Nordsvenska Dagbladet.

Foto: Bo Östman

vad man säger i den del av Sverige där Lund ligger… Då vek sig censorn.

”Stålfarfar” på golvet

Stig Ericsson tyckte faktiskt att det journalistiskt var mer stimulerande att arbeta i den lilla livliga gränsstaden Haparanda än i lugna men betydligt större Skellefteå.

– Där hände inte så mycket. I Haparanda hade vi knivdåd, mordförsök och ordentliga slagsmål varje helg. Några uppmärksammade mord dessutom. Där fanns det alltid mycket att skriva om – Och gränsstaden drog dessutom till sig många utifrån. Inte minst ministrar från båda länderna.

– En dag steg Evert Taube in till mig på redaktionen tillsammans med hustrun Astri.

Han ville se sig omkring i området och ville ha lite tips. Så vi åkte runt under en hel dag.

En morgon när Stig Ericsson kom till redaktionen låg ”Stålfarfar” Gustaf Håkansson och sov på golvet. Han blev rikskändis som 66-åring när han utom tävlan tog sig fram på en gammal herrcykel mellan Haparanda och Ystad under Sverigeloppets glansdagar. Och cyklade på nätterna så att han kom i mål ett helt dygn före segraren! Det skrevs mycket mer om ”krutgubben” än om segraren. Åldersgränsen för loppet var 40 år.

– ”Stålfarfar” hade kommit till tidningen och sökt mig på kvällen. Men när jag inte fanns där så lade han sig helt enkelt bara ner i ett hörn och somnade för han visste ju att jag skulle dyka upp så småningom…

– Sådant hände aldrig i Skellefteå!

415

NORRBOTTEN

”Bodens fästning” Cajanus åter ställt upp som redak”Det är vi som håller ställningtör och fortsatte därefter som skriarna norr om Stockholm”, sa bent. 1865 blev han också Luleås ofta Ulf Lidhammar, chefreförsta bibliotekarie och biblioteket daktör under 21 år för Norrfanns i – telegrafstationen! 1874 bottens-Kuriren (M) till 1990. flyttade han till Härnösand och Det lät nästan som om han blev redaktör för Västernorrlands tänkte på Bodens fästning när Allehanda under 15 år från 1877. han talade om Kuriren…

Han skrev mycket om politik, men Då fanns fortfarande Västerblev även något av en romantisk norrlands Allehanda (M) som folklivsskildrare. köptes av MittMedia AB 1997.

Det dök upp flera tidningar Däremot hade ÖstersundsAugust Cajanus var telegrafunder korta perioder i Luleå, men Posten sålts till Centerpartiet kommissarie och samtidigt 1975.

Kurirens förste redaktör 1861. Norrbottens-Kuriren var svår att rubba. 1864 kom också skåningen År 2000 blev Norrbottensoch yrkesmannen Nils Petter Isakson till Kuriren ensam moderat dagstidning i norr Luleå. Han köpte tidningen för endast 100 sedan VA fusionerats med konkurrenten Nya riksdaler. Därmed inleddes en epok på 116 år Norrland. På 1950-talet fanns det dock ett med en Isakson i ledningen för Kuriren. dussin tidningar med liknande partibeteckningar i Norrland.

Anonym redaktör

Konflikt direkt

Samma år som Alfred Nobel uppfann dynamiten, 1861, kom Norrbottens-Kurirens första nummer ut i en upplaga på cirka 100 exemplar. Chefredaktör var August Cajanus, känd från tidigare tidningar som frispråkig och skarp i formuleringarna. Han stannade bara ett år på tidningen. Den trycktes i en gammal bagarstuga på dåvarande tidningskungen Lars Johan Hiertas och Aftonbladets gamla handpress i trä.

Per Fredrik Widmark tog över, men var borta under ett år sedan han redan efter två månader råkat i konflikt med ägaren. L U Berglund hade vägrat att trycka en artikel med personangrepp på sektledaren Jonas Bodell som på nytt kandiderade till riksdagen.

Samme Bodell som Berglund hade köpt sitt tryckeri av…

Widmark återvände ändå efter ett år och blev kvar i tio år till. Under frånvaron hade 416

Att ombytligheten var stor och att tvära kast förekom märktes åter när Kurirens grundare L U Berglund samma år som N P Isakson kom till Luleå började ge ut Arbetare-Vännen.

Den var en föregångare till den socialistiska pressen, med just August Cajanus som misstänkt anonym redaktör…

Tidningen dog efter två år.

Per Fredrik Widmark stannade på KuriHugo Lindgren tog över som ren till 1873 chefredaktör efter kuppen mot och efterträdKuriren 1924. Han hade tidigare des i rask takt varit chef för Norrbottens Alleav läroverkshanda i Piteå under fyra år och lärarna Viktor blev kvar på Kuriren i 19 år. Här Holm och Per med reportern Arvid Moberg.

NORRBOTTEN

i tidningsvärlden…

Björnlund innan den mer erfarne journalisten Knut Hallman tog över 1878. Det var först då det skedde en ordentlig redaktionell satsning som följdes upp när Hallman slutade 1884 och under hela 13 år efterträddes av Anders Lignell med bakgrund på Dagens Nyheter.

När han senare flyttade till Luleposten och efter ytterligare tre år till Gellivarebladet efterträddes han under ett år av Hugo Lindgren som skulle komma tillbaka som chef under en lång period efter ett försök av en grupp att ta makten över Kuriren (Se särskild artikel).

Flamman sossarnas

Norrländska Socialdemokraten, som senare blev Kurirens stora konkurrent, gavs ut regelbundet från 1919 och var en följd av socialdemokratiska partiets sprängning 1917. Norrskensflamman, som kom ut första gången 1906, hade varit Socialdemokraternas partiorgan och behöll partibeteckningen ”därför att andra svikit”. Men Flamman blev nu tidningen för vänstersocialisterna 1921 och för kommunisterna 1922.

Efter ”kuppförsöket” mot Kuriren 1924 blev Hugo Lindgren med förflutet som chef för Norrbottens Allehanda ny chefredaktör.

Han satt kvar ända till 1943, samma år som eftermiddagstidningen började komma ut med en morgonupplaga också. Så småningom blev Kuriren enbart morgontidning.

Efter fyra år med Sten B:son Natt och Dag klev Ivar Frick in i bilden under 22 år (se särskild artikel). Han efterträddes av Ulf Lidhammar under 21 år (se särskild artikel).

PeO Wärring blev 1990-talets redaktör under en period av modernisering och då webben och internet förändrade hela det redaktionella arbetet. Han flyttade till liberala (!)

Eskilstuna-Kuriren. Efterträdaren Sture Bergman var gammal nyhetsreporter. Han blev också den förste tidningschefen sedan

Den vackra kopparportalen till Kurirens gamla fastighet är unik och bevarades förstås även med nya ägare. Roland Johnson, nattchef och reporter, lämnade Kuriren 2012 efter 48 år i följd vid tidningen.

Foto: Bo Östman

Norrköpings Tidningar köpt Kuriren och verkställande direktören Stellan Minnhagen slutat. Under nio år, från 1999 till 2008, jobbade Bergman kvar innan han fick uppdraget att leda liberala (!) Västerbottens-Kuriren.

Två Kuriren-redaktörer i rad gick alltså över till den liberala pressen.

Efter Bergman tog Mats Ehnbom över stafettpinnen. Han hade gått den långa vägen och haft en rad arbetsuppgifter, den senaste som redaktionschef. Varken Bergman eller Ehnbom skrev ledare utan hade andra politiska redaktörer, bland andra Bo Östman, Gustaf Blomberg och Johan Eriksson.

417

NORRBOTTEN

Stockkonservativ präst I ilsket röda Norrbotten har det ändå funnits en handfull moderata tidningar. Några av dem efter tvära politiska kast.

Norrbottens-Posten i Piteå startades redan 1847 av boktryckaren Wilhelm Reinhold Nygren som hade utgivningsbeviset ända till 1881. Axel Lundström var redaktör under de första 22 åren.

Tidningen var en fortsättning på Nordpolen som hade kommit ut ett år tidigare som länets första tidning med Pehr Elias Norman som både utgivare och tryckare.

Förutom telegrafkommissarien Norrbottens Allehandas huvudredaktion mitt i Piteå 1915 var inget Karl Oskar Backström med nio större tidningspalats… år som redaktör till 1892 var det därefter tätt mellan skiftena. helt oväntat socialdemokratisk. På dödsbädNorrbottens-Posten skulle redigeras i ”friden erbjöd nämligen Salomonsson Socialdesinnad och sansad anda”, hette det. Och det mokraterna sin majoritetspost. Chefredaktör skedde inte minst under de tretton år i börblev ombudsmannen Axel Bengtsson i Luleå. jan av 1900-talet då nykterhetskämpen SaloFör Axel Sandin tog dock tidningsbanan mon Salomonsson var redaktör, tvärt slut. 1916 lades Norrbotsignaturen Salle Samson. Den tens-Posten ner sedan upplagan frisinnade linjen var självklar. rasat, vilket fick Salomonsson Men 1914 var det klippt. att dikta i Piteå-Tidningen om Högerpartiet tog över tidningen sin gamla tidning: närmast efter en kupp, ändrade ”Norrbottens-Posten somnat den politiska kursen och den har/från världens kamp och flärd/ stridbare prästen Axel Sandin fast högerns skötebarn den var/ skrev ledarna. Han betecknades så dog den – undernärd!” som ”stockkonservativ” och Norrbottens-Posten återuppsparade aldrig på krutet. Under stod dock långt senare och kom två år på 1890-talet hade Sandin ut några gånger om året som ändå efterträtt Backström och folkpartistisk, 1945-1951. Så Salomon Salomonsson var varit redaktör för den då frisinliket rörde sig ibland… redaktör för Norrbottensnade tidningen…

Posten under tolv år innan Från vänster till höger Efter kuppen startade Salomons- högern gjorde en kupp och Axel Sandin låg ofta i fejd med son Piteå-Tidningen. Första året tog över tidningen. Salofolkskolläraren Per August betecknade den sig faktiskt som monsson startade i stället Lindholm som var redaktör för vänster, därefter fram till 1930 den då frisinnade PiteåTidningen. nystartade Norrbottens Alsom frisinnad. Sedan blev den 418

NORRBOTTEN

sparade aldrig på krutet lehanda 1891 med stadsfiskalen Alexis Heine Johan Ludvig Nygren som ofta sköt från höften som utgivare. Tidoch hade svårt att sära på ningen kallades kort rollerna som stadsfiskal och och gott Allehanda i redaktör. Bakom tidningen folkmun. Inte minst Norden, som hade startats gällde striderna mellan ett par månader tidigare, Sandin och Lindholm fanns riksdagsmannen skolfrågor.

Jonas Bodell, även känd Till att börja med sektledare. Till att börja var Norrbottens Almed var dock bokbindaren lehanda en vänstertidWilhelm Reinhold Nygren ning. Den kom då ut i Piteå ägare. Tonen meltvå dagar i veckan. lan tidningarna var rå och 1901 blev Allehanda absolut inte hjärtlig… konservativ, senare Efter något år tog moderat liberal och telegrafkommissarien moderat. Tidningen August Cajanus över som kände pressen från Norrbottens Allehanda dagen efter Lundekra- ny redaktör för ”Hvad har konkurrenten Piteåhändt”. Under ett uppehåll vallerna 1931.

Tidningen. 1944 gavs i utgivningen på nästan nio den därför ut alla vardagar med fördubblat månader 1860 fick faktiskt prenumeranterna sidantal. Ekonomin tvingade dock fram en tidningen Norden i stället. Trots den smutsåtergång till sex sidor. Men upplagan ökade kastning som förekommit mellan tidningarna inte utan den låg runt och som till och med lett till åtal. Vid ett 1 400 exemplar, samma nivå som när tidningtillfälle beskrevs Bodell som ”en psykiskt en 1951 gick samman med Skelleftebladet vanlottad person” av Heine som också kal�och Umebladet. lade honom för ”sirapsprest”.

Noterbart är att Birger Lundberg var Cajanus blev 1861 Norrbottens-Kurirens redaktör för Norrbottens Allehanda i hela förste redaktör. Tryckeriägaren L U Berglund 26 år. Från 1926 till fusionen 1951. I övrigt hade i just sin tidning Norden deklarerat var det täta byten av redaktörer förutom att Kuriren skulle komma ut varje lördag Axel Sammulis nio år på posten i början av och Norden fortsätta som månadstidning.

1900-talet. Under ett par år före 1920 var Berglund hade ett år tidigare övertagit BoSammuli redaktör i Ystad efter ett par år på dells tryckeri sedan sektledaren tröttnat på Härnösands-Posten. tidningsutgivningen. Norden drevs till 1864.

Hugo Lindgren var redaktör under fyra år, Ett par år tidigare upphörde också ”Hvad men gick sedan till Norrbottens-Kuriren där har händt?”. Alexis Heines förordnande som han hade samma post i 19 år. stadsfiskal hade då återkallats. Själv drog han till Stockholm där han medarbetade i Sköt från höften ”skandaltidningen” Fäderneslandet, som var Luleå fick första tidningarna så sent som avskydd på samhällets gräddhylla, men hade 1856. ”Hvad har händt?” redigerades av stor spridning.

419

NORRBOTTEN

Klanen styrde i 116 år

Under 116 år styrdes Norrbottens-Kuriren redaktionella innehållet. Då anställdes Knut med en Isakson vid rodret. Det är unikt att Hallman, en äkta journalist och nykterhetssamma släkt har lett en tidning under så lång ivrare som efter några år som lärare börjat tid. Kuriren ägdes dessutom av släkten i 102 arbeta på tidningarna Dalarne och Stockår! Till 1966 då Högerns Förlagsstiftelse och holms Dagblad. Före Hallman hade en rad Stiftelsen Norrbottensläroverkslärare, inte minst press tillsammans köpte Per Fredrik Widmark, skött den. det redaktionella.

– Men vi skulle inte Efter den stora branden i ha sålt tidningen, sade Luleå 1887 byggdes KurirenNils Isakson vid åtskilliga huset som byggnadsmintillfällen långt efteråt. nesförklarades 2011. Den Han var klanens siste tekniska utrustningen Kuriren-direktör och satt förbättrades steg för steg. också kvar som VD i 14 1892 installerades också en år efter att de nya ägarna snällpress i tryckeriet och sju tagit över. år senare fick NorrbottensNisse Isakson klarade Kuriren den första sättmaskiuppenbarligen inte trycket nen i norra Europa. Därmed från släktingar som påstås reducerades behovet av ha varit mer på hugget handsättning av text och det när det gällde att göra sig underlättade vardagsutgivNils Petter Isakson köpte Kuriren för av med tidningen för att ning från 1904.

100 riksdaler 1864 och utvecklade den få ut pengar ur företaget.

Nils Petter Isakson uttill länets ledande tidning.

Investeringsbehoven vid vecklade Kuriren till länets Kuriren var stora och enda ledande tidning med försikmöjligheten var att låna till dem. tig men målmedveten strategi. Han fanns – Vi var många som försökte övertyga kvar vid tidningen i 43 år till 1907 och var Nisse om att inte sälja utan låna till de stora förstås också den i klanen Isakson som beförändringar som krävdes, deklarerade hans tydde mest för tidningens utveckling. Skulle efterträdare på direktörsstolen Ivan Lennenågon stått staty utanför tidningshuset så var stål många gånger. det han.

– Och Nisse ångrade också alltid försäljBitter familjekamp ningen.

Sonen Georg Wilhelm Isakson tog över. Han Var värd staty hade jobbat på tidningens kontor och på Låna behövde däremot inte faktorn Nils PetÖstgöta Correspondenten innan han började ter Isakson från Helsingborg och Trelleborg arbeta på ett boktryckeri i Leipzig. När han när han kom till Luleå 1864. Efter en kort återvänt hem medarbetade han även redaktid köpte han Kuriren för 100 riksdaler! Men tionellt i tio år under signaturen ”G.I.”. Han det krävdes en teknisk upprustning trots att blev enligt den tradition som började utvecktidningen bara var tre år. Den skedde steg för las inom familjen även ansvarig utgivare. Men steg. också den ende med redaktionell erfarenhet.

Först 1878 satsade Isakson rejält på det När Georg Isakson avled 1918 var han bara 420

NORRBOTTEN

Nisse Isakson blev den siste i klanen Isakson i Kurirens ledning. Från 1864 till 1980 ledde familjen tidningen.

Foto: Håkan Gidlöw

48 år. Hans bror Rudolf hade det ekonomiska ansvaret och blev då även ansvarig utgivare till sin död 1945 när brorsonen Halvar tog över som VD. Ansvarig utgivare blev systern Emma Isakson som även var kassörska sedan 1908. När hon dog 1952 övergick utgivningsbeviset automatiskt till Halvar.

Men i samma veva kom bröderna Nils och Bertil Isakson tillbaka till Luleå sedan Emma Isakson hade testamenterat sin tredjedel av aktierna till dem och deras far. Det ledde till en femårig familjestrid men de som krävt att aktierna skulle hembjudas förlorade. För Kuriren bromsades dock utvecklingen av den interna kampen i en tid då ekonomin var skral och tekniken eftersatt.

En extra anledning till striden kan ha varit att bröderna Isakson genomdrivet att aktieutdelningar skulle stoppas, vilket inte varit populärt. Omsättningen var cirka en miljon och därför ansåg bröderna att det var fel att dela ut hälften av överskottet på 70 000 kr till aktieägarna. Då skulle det inte bli mycket

kvar till att rädda tidningen och klara investeringar.

Dynamisk utveckling

Nils Isakson blev direktör 1961 sedan hans far avgått med pension, men Norrbottens-Kuriren hade då bara fem år kvar som Isaksonskt familjeföretag.

I ett kärvt ekonomiskt läge sålde man företaget till Högerns Förlagsstiftelse och Stiftelsen Norrbottenspress, något som Nils Isakson ständigt ångrade.

Men själv satt han kvar som VD till 1980 under den mest dynamiska utvecklingen i Kurirens historia. Två nya pressar köptes, upplagan steg brant, teknikomvandlingen ledde till 67 färre grafiker och ekonomin förbättrades så att lånen kunde betalas tillbaka successivt.

Däremot tog epoken Isakson slut 1980.

Den som började redan 1864 i en liten bagarstuga i stadsdelen Skatan. Nils Isaksson avled hösten 2012 och var då 93 år.

421

NORRBOTTEN

Krig och mordbrand Norrbottens-Kuriren tillhörde tillsammans med bland andra Helsingborgs Dagblad, Östgöra Correspondenten och Aftonbladet de mer tyskvänliga tidningarna.

Främst i en dagskrönika i Kuriren av signaturen ”Benus”, Bertil Nilsson, fanns det mycket tydliga ställningstaganden för Tyskland före och under andra världskriget.

När krigslyckan vände påverkade det inte heller ”Benus”, som privat beskrevs som en ganska timid person. Han var en god stilist, men tonen i det han skrev var ibland obehagligt rå och frän.

Torgny Segerstedt i Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning var landets starkaste kritiker mot nazistregimen. Han beskrevs i Kuriren som ”ett offer för platsbristen på våra specialsjukhus”. Och ”Benus” slog också fast att den tyska folkgemenskapstanken stod över den demokrati som tillämpades i USA, England och Frankrike. ”Benus” var krönikör, inte tidningens chefredaktör, ansvarige utgivare eller ägare.

Därför var det andra som släppte igenom hans åsiktsspalter. Slentrianmässigt eller under tysta applåder?

Stadsfiskal inblandad

Sprängningen av kommunisttidningen Norrskensflamman 1940 hängde förmodligen samman med stämningarna i Norrbotten under finska vinterkriget. Målsättningen var att sätta Flammans båda tryckpressar ur spel sedan annonsbojkotter och försök att stoppa lån till tidningen misslyckats. Inte heller hade man lyckats störa leveranserna av tryckpapper eller förmå justitieministern att lägga beslag på tryckeriet för att i stället ge ut en tidning för beredskapssoldater. Man var helt enkelt ute efter att stoppa utgivningen av Norrskensflamman.

När alla andra vägar verkade stängda sammanträdde ”hjärntrusten” – journalisten, 422

Bertil ”Benus” Nilsson skrev de nazistvänliga krönikorna under kriget som lär ha varit en orsak till att NSD då snabbt gick om Kuriren i upplaga.

stadsfiskalen och kaptenen - på Stadshotellet i Luleå och beslutade att spränga Flammans tryckeri.

En medarbetare vid Kurirens redaktion i Boden var inblandad liksom stadsfiskalen i Luleå, en kapten och tre fänrikar vid ingenjörskåren i Boden. En värnpliktig som tillhörde frivilligkåren hade tillsammans med en av fänrikarna åkt direkt till Luleå från fronten i Finland. På motorcykel med sidovagn mitt i februarikylan. Förberedelser inför attentatet, en rekognosering och en slags generalrepetition en halvtimme innan det utfördes skedde i Norrbottens-Kurirens tryckeri.

Attentatet mitt i natten ledde till en explosionsartad brand. Fastigheten var snabbt övertänd. Målet var tryckpressarna, men fem personer i tidningshusets lägenheter på det övre planet innebrändes. Två av dem var barn. Fem andra i byggnaden räddades, en av dem invalidiserades dock.

Men attentatet stoppade inte utgivningen.

Norrskensflamman trycktes hos Ny Dag i Stockholm, men den kom ut oregelbundet på

NORRBOTTEN

bromsar för Kuriren grund av transportförbudet. I juli tryckte man åter i Luleå.

På ledarsidan i Kuriren konstaterades efter attentatet att det var viktigt att utreda branden, men framför allt att ge befolkningen lugn och ro genom att göra länet fritt från kommunister. ”Varje eftergift som ger kommunisterna möjlighet att fortsätta sitt arbete vore att riskera för vår demokrati måhända oersättliga värden.”

En ovanligt känslokall kommentar till vad som blev en ren mordbrand med värsta tänkbara förlopp.

Rådhusrättens domar var milda, men HD fastställde senare hovrättens väsentligt strängare straff på sex och sju års straffarbete.

För Kuriren dröjde det däremot mer än ett halvt sekel innan såren efter inblandningen hunnit läka någorlunda.

NSD fick försprång

Ställningstaganden för nazisterna och sprängningen av Norrskensflamman ändrade drastiskt styrkeförhållandena mellan tidningarna i länet. Kurirens upplaga var i stort sett oförändrad under kriget medan NSD gick om och snart hade ett försprång med cirka 10 000 exemplar.

Naziststämpeln tog det flera årtionden att tvätta bort. Den är förmodligen ändå bara en förklaring till att Norrbottens-Kuriren i motsats till andra borgerliga tidningar i landet inte lyckades trycka tillbaka den socialdemokratiska konkurrenten i utgivningsområdet.

Inblandningen i Flamman-attentatet och Kurirens kommentarer till det kan ha varit en väl så starkt bidragande orsak eftersom andra ljusbruna tidningar som Östgöra Correspondenten och Helsingborgs Dagblad i stället ökade rejält i upplaga under kriget. Inte heller Aftonbladet kände av något läsarmotstånd trots att den var nazistvänlig.

Tvärtom. Från 1938 till 1945 ökade tid-

Norrskensflammans förstasida efter attentatet som gav Kuriren stämpeln ”mordbrännarorganet”.

ningen från 81 000 till 180 000 exemplar.

Men Kuriren var under decennier i mångas munnar ”mordbrännarorganet”.

Upplageutvecklingen på 1940-talet visar också norrbottningarnas plötsliga negativa reaktioner.

I början av kriget (1941) var Kurirens upplaga 15 700 exemplar mot 12 000 för Norrländska Socialdemokraten. Vid krigsslutet (1945) var Kuriren nere i 14 000 ex medan NSD hade ökat med hela 6 400 till 18 400 ex.

Under åren efter kriget fortsatte läsare att strömma till NSD som 1951 hade hela 12 100 flera ex än Kuriren.

Skillnaden har i stort sett cementerats under åren därefter. Förmodligen därför att många under och kring kriget hellre läste NSD och blev vana med tidningen.

Det underlättade en viss politisk uppdelning av läsare.

423

NORRBOTTEN

Kassörskan utgivare Emma Josefina Isakson var före sin tid som chef i tidningsbranschen. Speciellt som kvinna i norra Sverige. Under hela 44 år, 1908-1952, var hon kassörska vid NorrbottensKuriren. En märklig kvinna som bara var 17 år när hon efterträdde brodern Rudolf som kassör och som till sist styrde och ställde det mesta på tidningen.

Under årens lopp och som en av tre döttrar i en stor och mäktig tidningsfamilj hade hon skaffat sig allt grundligare kunskaper om tidningens olika avdelningar.

Emma Isakson, ”faster Emma”, beskrivs som en mycket mäktig och bestämd dam som satt bakom sin pulpet, visste vad hon ville – och inte heller dolde det.

Temperament saknades inte heller. Hon styrde ändå oftast i det tysta, visste vilka trådar hon skulle rycka i för att få de resultat hon eftersträvade. Både sträng och rättvis, var omdömet.

Åtalad i Enbom-mål

Men dottern till Nils Petter Isakson var faktiskt även i praktiken redaktionell chef och ansvarig för tidningens innehåll som ansvarig utgivare från 1945 och till sin död 1952. En ovanlig kombination.

frikändes till sist. Först 1976 hamnade utgivningsbeviset på redaktionen igen.

”Bodde på jobbet”

Emma Isakson, ”Faster Emma”, var mäktig kassörska med järnhand men parallellt så småningom både ansvarig utgivare och styrelseordförande!

Utgivningsbeviset hade nämligen gått i arv inom familjen Isakson sedan 1897 då chefredaktören Anders Lignell flyttade till Lappland. Emma Isakson fick därför ta över som ansvarig utgivare när brodern Rudolf avled. Och det var inte bara en slags hederstitel. Hon blev bland annat ansvarig i ett tryckfrihetsmål i samband med Fritjof Enboms spionaffär. Hon avled före rättegången och målet ärvdes av brorsonen Halvar som blev ny utgivare. Tidningen 424

Men Emma Isakson var inte bara ansvarig utgivare samtidigt som hon satt på kassörskestolen. 1924 blev hon ledamot i tidningsstyrelsen och under sex år var hon dessutom styrelseordförande, 1946-1951. Hon kände uppenbarligen sin makt och lovade under den tiden att ordna majoritet i styrelsen för att riva upp ett gammalt avtal om att aktieägarna skulle ha två procents utdelning utifrån omsättningen. Onekligen finns det bättre sätt att stryka dem medhårs...

Emma Isaksson föddes i det stora tidningshuset vid Stationsgatan. Där växte hon upp i familjens lägenhet.

Hon arbetade i huset nära sin pappa, bröder och andra släktingar i hela sitt liv. Och där bodde hon fortfarande kvar när hon dog 1952. Vem stämmer talesättet att ”bo på jobbet” bättre in på?

Emma Isakson fanns med i Luleå-föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt som en av stans ”suffragetter”.

Hon spelade också teater och var kyrkopolitiker.

NORRBOTTEN

Korret efter 40 chefsår Ivar Frick var Kurirens började på korrekturavchefredaktör under drygt delningen 1975 och arbe22 år, men samtidigt tade med Frick under en en av de mer gåtfulla handfull år. tidningsmännen i landet.

– Han var väldigt Han gjorde inga stora trevlig, kunnig, ordningsavtryck. När man letar i sam och hade en speciell Kurirens arkiv finns det humor. Han var färgblind bara några få och små också, men recenserade bilder av honom, några ändå konst – och det textrader från när han gick bra, tyckte han själv fyllde 50 år, när han dog, åtminstone. ett tidningsklipp från – Det var också lite skiftet mellan honom speciellt att han under och Ulf Lidhammar 1969 lediga stunder läste och några klipp efter att Svensk Uppslagsbok han lämnat branschförfrån A till Ö – och sida eningar. för sida i obruten följd.

Däremot har inga av Ivar Frick var en ytterst noggrann chefredak- När det kom ett korrekhans ledare arkiverats. tur vek han ett hörn på tör under 40 år. När han pensionerats fortAllt ryms i ett litet ku- satte han som korrekturläsare under drygt tio boksidan som han höll på vert som inte är mycket år och skrev konstrecensioner i Kuriren trots med och fortsatte sedan att han var färgblind! större än ett körkort. att läsa så fort det gavs Ändå var Ivar Frick tillfälle. chefredaktör under drygt 40 år! Bara en handDet var förmodligen något av en dröm för full i landet har varit chefer längre tid.

Ivar Frick att få fortsätta som korrekturläsare.

När han var chefredaktör var han alltid tidigast på jobbet på morgonen och gick igenom Korret i tio år dagens tidning spalt för spalt med penna i Frick började arbeta på Skelleftebladet direkt näven. Det kunde leda till kärva kommentaefter studentexamen, blev redaktionssekreterer när han fann brist på saklighet och korrekt rare efter två år men flyttade efter ytterligare information. fem år till Trollhättans Tidning 1929 som Samtidigt ställde han helhjärtat upp för chefredaktör. Direkt därifrån till moderata Skelleftebladet igen 1930. Han hann skriva medarbetare om de angreps utifrån på ett boken ”Boliden – ett svenskt Klondyke” 1930 sätt som han tyckte var fel. och stannade i 17 år som chefredaktör i SkelIvar Frick skrev inte ledare varje dag och hade ingen hög profil trots fyra decennier lefteå innan han drog till Luleå och samma som chefredaktör utan avbrott. Men polijobb på Norrbottens-Kuriren 1947. tik kunde han. Han hade också varit aktiv Men när han fyllt 65 år och lämnat över till i Högerpartiet under tiden i Skellefteå.

Ulf Lidhammar fortsatte han ändå att arbeta Folke Åström, tidigare redaktionschefen, var på Kuriren. Som korrekturläsare på halvtid i välkänd politisk redaktör för Kuriren under tio år till! senare delen av Fricks tid som chef.

Ulf Wiksten, senare redigerare på Kuriren, 425

NORRBOTTEN

Lyft med Lidhammar När Kurirens ledning lockade tillbaka Ulf Lidhammar som redaktionschef 1963 gjorde den ett riktigt klipp. Man fick en rutinerad journalist med hög nyhetspuls som hade mycket stor betydelse för den positiva utvecklingen under 1970-talet. Upplagan ökade från 23 100 till 31 500 exemplar per dag under Ulf Lidhammars första decennium som chefredaktör sedan han efterträtt Ivar Frick 1969.

Lidhammar omgav sig med tunga medarbetare som exempelvis redaktionscheferna Stig Enbom och Gunnar Lindgren och gav dem stor frihet. 70-talet blev lyckligt för Kuriren som också satsade på offsettryck. När Ulf Lidhammar slutade 1990 var upplagan den högsta Kuriren haft, 33 538 exemplar.

Men Ulf Lidhammar hade också en utmärkt politisk fingertoppskänsla. Han var ju i grunden en utpräglad nyhetsjournalist, men självlärd politiskt. Att Kuriren varje dag skulle ha ledare som skrivits i Norrbotten eller av fasta medarbetare var han mycket noga med i en tid då många tidningar ofta köpte kommentarer från byråer i Stockholm. Han var själv en flitig skribent och hade dessutom spalten ”Noterat”. I den kunde han mer personligt utveckla lokala frågor, politiska eller mer allmänna.

och 1958 innan det blev fem år på Dagens Nyheter. Men han vände tillbaka till Kuriren för att komma närmare läsarna. ”Envis och arbetsam” var ofta omdömet om Lidhammar, en trotjänare som blev en av tidningens riktigt stora profiler. Men han hade också viktiga uppdrag på riksnivå. Bland annat som ordförande i Svenska Högerpressens Förening under många år.

En viktig intern förändring stod också Ulf Lidhammar för. Han var den som 1976 såg till att Norrbottens-Kurirens utgivningsbevis hamnade på redaktionen igen. Efter 79 år under vilka olika delar av ägarfamiljen Isakson haft det. I Kungliga Bibliotekets förteckning med ansvariga utgivare för Kuriren står det efter namnen på 1900-talet titlarna boktryckaren, direktören, kassören, civilingenjören, disponenten…

Nu blev det äntligen en redaktör!

Äntligen en ”redaktör”

Lidhammar gjorde ingen hemlighet av tidningens politiska hemvist i ett rött län, men han tyckte inte utifrån någon partibok utan skrev vad han själv ansåg var riktigt. Både för länet och på riksplanet – och det stämde inte alltid med den moderata färgen… Även om det i grunden inte fanns någon tvekan om tidningens ideologiska hållning.

Ulf Lidhammar hade gått den långa vägen som journalist. Han kom från Indal i Medelpad, började skriva fotboll för Sundsvalls-Posten, arbetade som reporter och blev även en skicklig nattredaktör på Kuriren mellan 1948 426

Ulf Lidhammar var inte bara en skicklig politisk skribent utan även en rutinerad nyhetsjournalist.

NORRBOTTEN

Satsade inte en krona – När klanen Isakson hade kommit fram till att NorrbottensKuriren måste säljas så fanns det egentligen bara en tänkbar ny ägare, Moderaterna.

Ivan Lennestål, senare VD för Norrbottens-Kuriren, var på 1960-talet direktören Nils Isaksons närmaste man och hade en god inblick i vad som pågick.

– Det var Agne Wärnsund, VD för Högerns Förslagsstiftelse, som sydde ihop hela paketet. Han var annars fruktad där han dök upp eftersom han tidigare rest runt i landet tillsammans med direktören Ragnar Wennerström och lagt ner en rad moderata småtidningar.

Lyckad affär

Ivan Lennestål blev den förste Kuriren-direktören utan efternamnet Isakson på 116 år.

Foto: Bo Östman

I Norrbotten ledde Agne Wärnsund däremot en räddningsaktion. Och det var inte bara viktigt att se till att Norrbottens-Kuriren överlevde utan också att tidningen hade ägare med ett starkt lokalt inflytande. Därför fick Kuriren formellt två ägare, Högerns Förlagsstiftelse och nya Stiftelsen Norrbottenspress med en lokal styrelse.

– Förlagsstiftelsen skaffade pengar till affären via SAF och Norrbottenspress fick aktiemajoriteten utan att ha satsat en enda krona…

Affären blev början på en lyckosam och dynamisk period för Norrbottens-Kuriren.

– Vi kunde köra igång en ny offsetpress 1970, ett nytt sidformat lanserades, redigeringen tuffades till, upplagan ökade, redaktionen var taggad, nya duktiga journalister och andra medarbetare sökte sig till tidningen, annonsutvecklingen var klart positiv...

– Ja, det gick till och med så bra att Kuriren måste köpa en ny Goss-press redan 1980 för att hänga med i utvecklingen!

Ivan Lennestål var borta från Kuriren un-

der några år i slutet av 1970-talet och var då VD för Östersunds-Posten. Han fick erbjudande om att bli marknadschef för Dagens Nyheter men på Kuriren ville man se honom som Nils Isaksons efterträdare.

Till sist valde han Kuriren igen.

– Det fortsatte att gå bra. Vi omsatte 100 miljoner i början av 90-talet och klarade galant kravet på en bruttomarginal på 10 procent. Det fanns 22 miljoner i kassan när jag slutade 1994.

För billigt?

– Vi hade gjort en värderingsbedömning samma år av tidningen och den slutade på 58 miljoner. Åtta år senare såldes Kuriren till Norrköpings Tidningar för 35 miljoner.

Ivan Lennestål fortsatte i branschen under flera år efter pensioneringen. Han blev VD för Högerns Förlagsstiftelse och styrelseordförande hos Västernorrlands Allehanda i Härnösand och Gotlands Allehanda i Visby. Båda ägdes av stiftelsen, men såldes så småningom till MittMedia AB i Gävle respektive Norrköpings Tidningar.

427

NORRBOTTEN

Såldes i buss i Moskva genom både Valrossen När Stiftelsen NorrAB och Piteå-Tidningbottenspress tillsamen som tillsammans mans med Högerns med majoritetsägaren Förlagsstiftelse, Norrköpings Tidsålde Norrbottensningar står bakom Kuriren till NorrNorrbottens Media köpings Tidningar AB. Bolaget ger ut lär affären ha gjorts två tidningstitlar men upp i baksätet på tidningarna är egenten rundtursbuss i ligen bara två separata Moskva. Därmed avdelningar i bolaget. försvann också det Mats Ehnbom har gamla lokala ägandet. Mats Ehnbom blev tidningschef 2008 men saknar lokala minoritetsägare. gått den långa vägen – Det var det på Kuriren sedan tråkiga med affären. slutet av 1980-talet. Han har känt av och är Vi borde ha haft lokala företrädare kvar även medveten om vilka negativa konsekvenser om det inte är något fel på dagens ägare. Då 40-talets naziststämpel, attentatet mot Flamskulle det kännas ännu tydligare att Norrman 1940 men även gruvstrejken 1970 haft bottens-Kuriren är en lokal tidning med ett för synen på tidningen. starkt engagemang för länet.

– Vi har 70 000 dagliga läsare, men en Mats Ehnbom blev tidningschef när Sture upplaga på 20 000. Många prenumererar inte.

Bergman flyttade till Umeå 2008.

Förklaringen kan bara vara att allt gammalt – Stans borgerliga tidning borde ha lokala ännu inte helt vädrats ut överallt efter alla ägare också, minoritetsägare av något slag. decennier.

– Norrländska Socialdemokraten har det

Annonser med effekt 1887 brann Luleå. 18 kvarter med 75 gårdar raderades ut. Norrbottens-Kuriren kunde ge ut ett extranummer eftersom tidningsofficinen på Stationsgatan hade klarat sig.

Tidningen hade efter branden ett stort antal annonser med dramatiskt innehåll.

Mängder med akuta problemen måste lösas.

Personer som letade efter försvunna ägodelar vände sig också till tidningens läsare i ett sista försök att få tillbaka dem. Även häradshövding Axel Fagerlin i Luleå annonserade. Han befann sig på en middag i Piteå när larmet kom och fick veta att även hans bostad hade drabbats. Fagerlin skynda428

de sig till Luleå och räddade en del handlingar, men Öfver-Luleå tingslags lagfartsbok försvann i röran. Efter ett par veckor annonserade han efter den i Kuriren – och fick napp! Någon hade hittat den i bråten och häradshövdingen slapp ett omfattande detektivarbete.

En annan annons visade också att man redan efter två veckor försökte sko sig på branden. ”Vyer af Det afbrända Luleå finnas till salu uti Westmans bokhandel och hos undertecknad Hanna Rutbäck”, kunde man läsa.

NORRBOTTEN

Den nordligaste

Johan Eriksson kunde titulera sig Sveriges nordligaste moderate politiske redaktör när han kom till Norrbottens-Kuriren 2011.

Närmaste kollegan fanns i Enköping 88 mil söder om Luleå.

Och i Norrbotten hade 14 av 14 kommuner rött styre…

– Det är faktiskt riktigt roligt att arbeta i ett så rött distrikt och det är lätt att hitta frågor att Johan Eriksson på Kuriren tror att norrbottningar är borgerligare än de själva vet... skriva om.

FOTO: BO ÖSTMAN – Här finns mycket kvar av den socialdemokratiska partistaten. SSU som på lösa eftertraktad. Min roll är nog viktigare än koleller felaktiga grunder hämtar hem pengar år legernas som skriver ledare. efter år, Folkets hus-föreningar som räddas av – Uppdraget är inte heller att ändra på valpartiet… Och det är ju bara jag som skriver resultat utan att mer långsiktigt hitta frågor om det på ledarplats! som går hem i länet.

– Ändå får jag få arga kommentarer. Efter– Dessutom tror jag att norrbottningar är som länet är så rött och de socialdemokratiska väldigt borgerliga utan att veta om det! Därtidningarna är så starkt partifärgade framstår för kan det bli förändringar på sikt! ju Kuriren som en mer oberoende kraft.

Men Norrbotten är ett rött län. Några allianser har styrt med moderater och vänsterpartister under samma tak, men efter valet Uppskattad tyckare 2010 kunde sossarna leda samtliga kommuJohan Eriksson har varit sportreporter på ner.

Dagbladet i Sundsvall och på Gotlands Al– Anledningen till att det är så rött här lehanda. Men det var på Kristianstadsbladet som han blev allmänreporter och skrev om i kan också vara att företagsamma och borgerstort sett allt. liga sympatisörer drar söderut medan främst – När jag kom till Kuriren hade jag gjort sossar och vänsterpartister blir kvar… Sedan en del politiska jobb tidigare, men inte som gruffar de över att ingenting görs och när man ledarskribent. investerar så är det inte heller bra för då är Johan Eriksson blev snabbt uppskattad vinsterna för höga. som tyckare.

– Men jag har ett kul jobb i ett län med – Men vissa politiker hälsar inte… Nu framtidstro och att det är så rött gör jobbet har jag också mest kontakter med andra än ännu roligare! politiker och upplever att jag behövs och är 429

NORRBOTTEN

Högerkupp mot Kuriren mandat.

En dramatisk händelse Kuppmakarna misslyckade inträffade 1924 då en krets försök att ta över Kuriren kring högerpartiet lyckades ledde till att de i stället få aktiemajoritet – men inte startade ”Luleåtidningen utgivningsbeviset för NorrKuriren”. Fernlund blev bottens-Kuriren. Det satt redaktör för den sexsidiga tiddirektören Rudolf Isakson på. ningen. Det resulterade i att Chefredaktör var då sedan Norrbottens-Kuriren under 1903 Herman Fernlund, som en månad faktiskt trycktes på under sex år också hade varit Norrskensflammans press, 21 huvudredaktör för liberala juli – 23 augusti, innan kuppUpsala Nya Tidning. Norrmakarna gav upp striden och bottens-Kuriren betraktade Chefen Herman Fernlund ordningen återställdes. sig som nationalliberal, från Den tidigare chefredaktö1906 som liberalt frisinnad, 1908 deltog i en kupp mot den egna tidningen Kuriren. ren Hugo Lindgren återkom då som frisinnad, 1915 som neutral som redaktionell ledare och blev också kvar liberal och först 1920 som moderat fram till under 19 år. Alltså även under den period 1965. då Norrbottens-Kuriren drev den mycket Trots sin liberala bakgrund ingick Herman tyskvänliga linje som inte heller ändrades när Fernlund 1924 i en grupp som inte ansåg att Sten Natt och Dag blev chefredaktör under Kuriren var tillräckligt konservativ efter att ha vänt sig från liberalismen. Fernlund satt då fyra år från 1943. även i stadsfullmäktige i Luleå på ett höger-

FAKTA om Moderata tidningar Haaparannanlehti 1882-1923 Politisk tendens Liberal 1912 Moderat liberal 1914 Moderat 1917Redaktör Edvin Nikander 1900-1918 Axel Sammuli 1918-1919 Sixten Ruhlin 1919-1923 Carl Ahlberg 1923 Axel Sammuli 1923 Haparandabladet 1882 Politisk tendens Liberal 1912 Moderat liberal 1914 Moderat 1917-1947 Höger 1948-1968 Moderat 1969-1982 Oberoende moderat 1983-1984 Borgerlig 1985-1986 Partipolitiskt obunden 1987

N J Roslund 1951-1953* Gustav Nydahl 1953-1954*

Provinsiell 1988 Redaktörer Leif Svanberg 1989-1991 Urban Prytz 1991-1992 Lars Pekka 1992-1994 Marianne Berglund 1994 Örjan Pekka 1997-

Norrbottens-Kuriren 1861 Politisk tendens Liberalt frisinnad 1906 Frisinnad 1908 Neutral liberal 1915 Moderat 1920 Borgerlig 1965 Moderat 1996 Redaktörer Herman Fernlund 1903-1924 Hugo Lindgren 1924-1943 Sten Natt och Dag 1943-1947 Ivar Frick 1947-1969 Ulf Lidhammar 1969-1990 PeO Wärring 1990-1999 Sture Bergman 1999-2008 Mats Ehnbom 2008-

Norrbottens Allehanda 1891-1951 Politisk tendens Konservativ 1901 Moderat 1904 Moderat liberal 1908 Moderat 1917 Redaktörer Axel Sammuli 1903-1912 Helge Hellroth 1912-13 Gunnar E:son Widegren 19131916 Roël Fjellner 1916-1917 Hugo Lindgren 1917-1920 Edvin Lindkvist 1920-1926 Birger Lundberg 1926-1953

Norrbottens-Posten 1847-1916, 1945-1951 Politisk tendens Frisinnad 1847 Höger 1914 Folkpartistisk 1945 Redaktörer Salomon Salomonsson 1902-1914 E A Gabrielsson 1914 Henrik Frank 1914-1916 David Järhult 1945-1947 (FP) John Löfroth 1949-1951 (FP) Luleåtidningen Kuriren 1924 Politisk tendens Konservativ 1924 Redaktörer Herman Fernlund 1924

*För huvudtidningen Nordsvenska Dagbladet.

430

NORRBOTTEN

En tidning men den ”talar” två helt olika språk.

Minst.

Unikt i svensk dagspress Haparandabladet har varit tvåspråkigt ända sedan starten 1882 - numera är det trespråkigt till och med, enligt marknadsföringen.

Tidningen publicerar nämligen även texter på tornedalsfinska eller meänkieli. Det gör Haparanda-bladet unikt i svensk dagspress.

Under de första fjorton åren redigerades tidningens svenska del av läroverksläraren Theodor Grape från Pajala som tidigare totalt misslyckats med att ge ut enbart finskspråkiga Rajalta. Den somnade in redan efter fyra månader.

Men Riksgränsen, som kom ut redan 1870 och redigerades och trycktes av Gustaf Carl af Klercker under ett drygt år, var den första tidningen i Haparanda. Den följdes av Nyaste Riksgränsen mellan 1873 och 1882 och gavs ut av Alfred Lundgren. Den kom ut en gång i veckan och redigerades på både svenska och finska av Theodor Grape som alltså var något av 1800-talets tidningskung i Haparanda...

Tidningen ersattes direkt av Haparandabladet, men med Grape som utgivare. Grape hade även en bakgrund som telegrafist och kombinerade två sysslor som låg nära varandra. Under 23 år redigerade han alltså tidningar i Haparanda och var ansvarig utgivare under en stor del av tiden.

Haparandabladets finskspråkiga del Haaparannanlehti skötte tryckeriföreståndaren Edvin Nikander. Prästen Henning Bucht, släkt med långt senare riksbekanta kommunalrådet och riksdagsmannen Sven-Erik

Bucht, efterträdde Grape ända till 1915.

Efter en schism mellan Nikander och ägarna kom inte Haparandabladet ut under ett par månader 1916. I det läget ingrep högerpartiet, nästan samtidigt som i Piteå alltså, och fick makten över tidningen som blev omväxlande moderat, höger och oberoende moderat fram till 1985.

Stabilt med Pekkas

Haparandabladet passerade med bred marginal 100-årsstrecket trots rader med kriser och ekonomiska problem. På 1970-talet räddades tidningen vid två tillfällen av huvudägaren Högerns Förlagsstiftelse, men 1984 blev det konkurs. Det lokala näringslivet fick liv i tidningen igen, men tre år senare var det dags för nästa konkurs.

Då trädde familjen Pekka in på arenan.

Lars blev redaktör och Gunwor VD. Tidningen blev nu plötsligt partipolitiskt obunden vilket efter något år ändrades till ”provinsiell”. Sonen Örjan Pekka blev chefredaktör 1997 och en av dem med längsta tiden som redaktör. Företrädare under sex år var både Sven Ritseby, senare uppskattad redaktör för Skaraborgs Läns Annonsblad och Skaraborgs Allehanda (M) under drygt tio år, och Stig Ericsson som blev chefredaktör för Norra Västerbotten (LIB). Båda för övrigt med förflutet som journalister vid Nordsvenska Dagbladet i Skellefteå.

431

NORRBOTTEN

Haparandabladet är – Vi står för allt som är bra för Tornedalen och vad som är bra för Tornedalen det avgör faktiskt jag! Örjan Pekka, under många år chefredaktör för landets enda tvåspråkiga tidning, är inte rädd för att sätta ut hakan. Han bestämde också tidigt inriktningen.

Haparandabladet har nästan alltid varit moderat eller höger, men med familjen Pekka som nya ägare 1987 blev den först lite luddigt partipolitiskt obunden för att sedan bli ännu luddigare ”provinsiell” – eller kanske i verkligheten ändå provinsiell (M)?

– Det var min pappa Lars Pekka som kom på det där med provinsiell. Och det passade också väldigt bra in på vår närhetsprofil.

”Borgerliga ledare”

Att många av Örjan Pekkas läsare ännu efter ett kvarts sekel med tidningens oklara politiska tendens talar om ”högertidningen” Haparandabladet med moderata ledare, eller åtminstone starkt borgerliga, är egentligen rätt naturligt.

– Individens ansvar för sig själv väger tungt för mig, understryker Örjan Pekka.

– I botten finns en liberal syn på allas rättigheter, näringsfrihet och ett samhälle där allas lika värde är en grundpelare.

– Jag har själv rätt svårt att identifiera mig med något speciellt parti. Moderater skäller på mig för att jag är vänsterpartist och vänsterpartister påstår att jag är moderat… Och så ska det kanske vara också.

Haparandabladet kommer ut två dagar i veckan. Den är egentligen trespråkig. Förutom svenska som dominerar och standardfinska som finns på några sidor så innehåller tidningen även tornedalsfinska – eller meänkieli som betyder ”vårt språk”.

– Jag växte själv upp med meänkieli och är helt självlärd. Våra föräldrar pratade nämligen meänkieli när de ville att barnen inte 432

skulle förstå. Så då lärde vi oss snabbt språket förstås…

– Standardfinskan är betydligt svårare så jag är därför ständigt juridiskt ansvarig för sådant som jag inte riktigt förstår…

– Nyrekryteringar av medarbetare är också ganska besvärliga för oss. Det är inte så lätt att hitta reportrar som kan skriva och tala både svenska och finska. Men i det här området är det nödvändigt.

Är omringade

Haparandabladet smyger fram längs gränsen mot Finland med sitt spridningsområde som främst omfattar de tre kommunerna Haparanda, Övertorneå och Pajala. Tidningen har ett 20-tal anställda, varav en dryg handfull finns på redaktionen.

– Det finns ett tryck från en del läsare som tycker att vi ska bli tredagarstidning. Men vi bedömer att intäkterna i så fall bara ökar med 10 procent och det räcker inte för att klara de kostnadsökningar som ytterligare en utgivningsdag leder till..

– Och vi måste vara försiktiga. Vi är ju omringade av ett halvdussin annonsblad och i Torneå finns en sjudagarstidning, Pohjolan Sanomat, som även köps av många finsktalande i vårt område.

Tvåspråkigheten ger Haparandabladet en särprägel. Det är däremot oklart om den betyder något positivt ekonomiskt för tidningen.

Men de finska sidorna har funnits sedan sammanslagningen med Haaparannanlehti 1923 och har blivit en viktig del av tidningens själ.

Allt leasat

Efter två konkurser och några röriga år köpte Örjans föräldrar Lars och Gunwor Pekka Haparandabladet 1987. En tidning som var helt körd i botten ekonomiskt. Utan sitt gamla egna tidningshus, utan tryckeri, utan utrustning… Till och med på manushållarna

NORRBOTTEN

mest provinsiell (M)?

Provinsiell högertidning? Örjan Pekka leder gamla moderattidningen Haparandabladet som hans föräldrar räddade 1987. Nu marknadsförs den officiellt som ”provinsiell” även om ledarna känns lite högerbetonade…

Foto: Bo Östman

satt det små lappar som markerade att de var leasade!

Med stor försiktighet byggdes företaget upp igen och det blev lite mer pengar i kassan när presstödet för de finska sidorna skrevs upp 1990. Faktiskt med hjälp av senare landshövdingen Per-Ola Eriksson, då centerpartistisk riksdagsman. Tidningen började tryckas omväxlande i Luleå, Piteå och Skellefteå. Örjan Pekka köpte ut de övriga i familjen och blev ensam ägare 1997. Lite ovanligt en

bit in på 2000-talet. Samtidigt började Örjan Pekka mycket aktivt verka på riksplanet i diverse pressorganisationer och fick också förtroendeposter som inte brukar tilldelas representanter för så relativt små tidningar som Haparandabladet.

Tidningen har rest sig ur askan och fått en stark profil som ledare.

433

LAPPLAND

Tvära kast i Kiruna Tidningen Malmberget var segast av tidningarna i Lappland. Den levde i 13 år med tidigare chefredaktören vid Norrbottens-Kuriren Knut Hallman som ansvarig tillsammans med boktryckaren J G Helin. De ägde tryckeriet i Luleå där tidningen gavs ut. Hallman kom från konservativa Stockholms Dagblad och lämnade Kuriren 1884 efter sex år som chef.

Malmberget fortsatte 1897 i ytterligare fyra år som Luleposten, fortfarande med Bergman som finansiär. Då blev en annan chefredaktör vid Norrbottens-Kuriren, Anders Lignell med förflutet även på Dagens Nyheter, ny redaktör. Med Hallman som medredigerare och L de Vydler och Karl Neuman som redaktionssekreterare. ”Tidningskungen” Carl Otto Bergman dog några månader efter att tidningen lagts ner. Lignell var också under något år utgivare av Gellivarebladet. Bohuslänningen Karl Neuman var då redaktör.

Lignell hade en bakgrund som lärare precis som Knut Hallman på vars tryckeri en rad av dessa tidningar framställdes.

Luleå redaktionsorten

I början av 1900-talet var Luleå oftast redaktionsort för tidningar i Lappland trots namn som Malmberget, Luossavarebladet eller Gellivarebladet. Kirunabladet, även det med redaktionen i avlägsna Luleå, hade fyra sidor.

Ansvarig utgivare var typografen Axel Mauritz Hultman och tidningen kom bara ut under 1902. Mot slutet delades den faktiskt ut gratis med en upplaga på hela 3 000 ex.

Kiruna hade grundats först år 1900 av LKABdisponenten Hjalmar Lundbohm så det var en prestation att sprida ut så många tidningar…

Frågan är till vilka och hur dagens kartläggningar av antalet verkliga läsare av varje exemplar skulle ha sett ut.

Malmfälts-Bladet var också ett av undantagen. Även det hade sin redaktion i Gällivare under sju månader sedan Malmfältens Tid434

ningar lagts ner. Tryckort? Luleå förstås…

Mellan 1884 och 1905 startades sex tidningar med direkta orts- eller områdesanknytningar till kommuner i Lappland. 1906 var samtliga nedlagda.

Kirunas dagstidning

Men 1925 skedde en omstart i Kiruna som fick sin första och hittills enda dagstidning som tryckts i kommunen. Det var Norrlandsfolket som gavs ut av syndikalisterna på Nordpolens tryckeri och redan efter fyra år kom ut sex dagar i veckan. Det skedde ända till hösten 1951 då syndikalisterna tappade mark till kommunisterna och inte orkade driva tidningen.

Folkpartiet köpte Norrlandsfolket. Erik Öfverbeck var redaktör under nästan fyra år och under ett par år halverades utgivningen från tidningens eget tryckeri. Därefter kom den åter ut sex dagar i veckan fram till sensommaren 1957 då tidningen fick ett årslångt uppehåll för att sedan bara komma ut under ett par månader.

1957 kom moderata Norrbottens-Kuriren in i bilden och fick ett bidrag för att ta över tidningsverksamheten i Kiruna en tid.

En packe brasklappar

Några uttalat moderata eller konservativa tidningar fanns inte i Lappland innan Norrbottens-Kuriren började utvidga utgivningsområdet. Men man bör mot bakgrund av olika finansiärer och redaktörer lägga in en tjock packe med brasklappar efter påståendet. Kring förra sekelskiftet var det också mer ovanligt än vanligt med partibeteckningar på landskapets tidningar.

I södra delen av Lappland är det svårare att hitta dagstidningar med direkta ortsanknytningar. De har oftast haft namn i vilka Umeå, Skellefteå eller Västerbotten ingått.

LAPPLAND

Anders Lignell (i mitten) och Knut Hallman var två tidigare lärare som båda kom från tidningar i Stockholm.

Efter att ha lämnat chefredaktörstolen på Norrbottens-Kuriren blev de ledande profiler i tidningar med tidig anknytning till Lappland. Till vänster Karl Neuman som var redaktör för Gellivarebladet runt förra sekelskiftet.

Lappland har rekordet?

Tidningen levde bara under knappt tre år, men till stolen i chefsrummet var det vild rusning. Fem skiften klarades nämligen av och en av chefredaktörerna hann ändå med att leda tidningen under tre olika perioder.

Det kan fortfarande vara svenskt rekord.

Algot Martinelle hade 1901 skrivit en bok om Malmberget som ”Lönkrögarnes paradis”.

Boken och ett år som medarbetare i Gellivarebladet kvalificerade honom troligen till att bli förste redaktören för Malmfältens Tidningar. Senare återkom han två gånger till posten. Den sista för att lägga ner tidningen som under det sista året kom ut i 1 700 exemplar varje fredag. Martinelle var samtidigt under de tre åren tidningens ende ansvarige utgivare.

Lapplands första

Malmfältens Tidningar bröt mönstret eftersom den i motsats till många andra tidningar hade sin redaktion i Lappland och inte i Luleå där den dock trycktes. Gällivare var redaktionsorten med undantag för en period på fem månader då även MT redigerades i Luleå. ”Lapplands enda nyhets- och annonstidning” kallade den sig 1902 sedan Gellivarebladet – ”Lapplands första tidning” – hade lagts ner året innan. Det gällde att mark-

nadsföra sig som unik även på den tiden. När Gellivarebladet upphörde fick abonnenterna Loussavarebladet i stället med den märkliga förklaringen att det ändå var ”ganska identiskt”.

Kungen som betalade

Trots att Lappland utgör en fjärdedel av landets yta har det varit ont om rena dagstidningar som har tryckts i landskapet. Under senare tid har det mest handlat om annonsblad i spridda skurar utan särskilt mycket högre journalistiska ambitioner än att fylla igen vita utrymmen mellan annonser med lite svarta textrader.

Kring förra sekelskiftet gjordes ändå en lång rad försök att starta dagstidningar i Lappland. Låt vara med enstaka utgivningsdagar i veckan. En del av projekten finansierades av ”Norrbottenskungen” Carl Otto Bergman. Han var överste, riksdagsman, industriman och hans bolag ägde de järnmalmsfyndigheter i Malmberget och Loussavaara som så småningom inlemmades i LKAB. Bergman var en mångsysslare som också under många år drev mönsterjordbruket Sandträsk norr om Boden som producerade livsmedel för gruvarbetarna i Gällivare och Malmberget.

435

SHF

Stiftare saknade Det finns bara fyra tidningar kvar av de 35 moderata/konservativa som 1909 stiftade Svenska Högerpressens Förening (SHF), en av Europas äldsta pressföreningar som fortfarande verkar.

Det blev ”höger” trots att man oftast talade om den moderata pressen på den tiden.

Nya WermlandsTidningen, Barometern, Smålandsposten och Martin Tunström var ordförande under en aktiv period från 2007 fram till 2013.

Norrköpings Tidningar lever, medan Falköpings Tidning bytt politisk tendens och moderata det som blev början till Högerpartiet och i Vesterviks Veckoblad blev Västerviks-Tiddag Moderaterna efter några namnändringar ningen 1919. på vägen. Högerpressen bidrog i hög grad till Bland stiftarna fanns sju olika politiska förändringen. tendenser; moderat konservativ (11 st), Man kan nu ha synpunkter på det mycket konservativ (8), höger (6), moderat (5), nära samarbetet mellan pressen och politimoderat liberal (3), moderat höger (1) och ken. Inför valet 1911 var föreningen aktiv moderat-konservativ-höger (1). De båda sista i valplaneringen. Gustaf Gustafsson skrev var senare centerpartistiska Gotlänningen och valprogrammet tillsammans med Karl Emil Lunds Dagblad.

Hildebrand vid Stockholms Dagblad… KonIngen spikrak politisk kurs med andra ord. takterna var ömsesidiga och det blev en tradiOpinionsbildare vid högertidningar ville ha tion att ledande politiker kom till föreningens möten för att ge bakgrundsinformation. en mer sammanhållande organisation. Det var Under de första decennierna var det, enligt också främst pressen som drev på för att de stadgarna, bara tidningarnas chefredaktörer konservativa och moderata krafterna skulle som deltog i SHF:s möten och endast politik organisera sig i ett parti trots att det fanns diskuterades. Men 1936 bildade 15 tidningar klart motstånd inom högern i riksdagen mot en ekonomisk sektion av Svenska Högerpresdet. Man hade ju valorganisationen Allmänna sens Förening för att prata ekonomi- och valmansförbundet från 1904… annonsfrågor.

Sektionen lades ner 1954 sedan både HöBörjan till högerpartiet gerpartiet och Förlagsstiftelsen nekat bidrag.

Men det organisatoriska arbetet av Svenska Den uppgick då tillsammans med HögerpresHögerpressens Förenings förste ordförande sens Nyhetsbyrå i Föreningen Högerpress.

Gustaf Gustafsson resulterade i det första Men för att kunna vara medlem i den måste fastare samarbetet mellan högergrupperna, 436

SHF

spikrak linje man även vara medlem i Svenska Högerpressens Förening, båda med samma ordförande… Möten lades också så att man samma dag kunde medverka vid båda föreningarnas träffar. Ett onödigt dubbelarrangemang som också slutade i en sammanslagning 1965.

Föreningen Högerpress, som varit mest aktiv en tid, tog namnet Svenska Högerpressens Förening. I huvudsak skulle den ägna sig åt politik och nyhetsbyrån.

Namnfrågan orsakade strid i slutet av 1960-talet sedan Högerpartiet blivit Moderata Samlingspartiet. Förslag som Moderat Press lades fram, men efter en längre process behöll man det gamla namnet Svenska Högerpressens Förening.

1971 fick nyhetsbyrån en egen styrelse.

Tore Zetterberg i Växjö utsågs till SHF:s ordförande 1972. Den blev åter enbart ett politiskt forum. Nu inbjöds andra än enbart moderata gäster. Ledare för andra partier, företrädare för näringslivet, försvaret, diplomater och så vidare.

Mer en yrkesklubb

På initiativ av Per Jacob Fischer, nyhetsbyråns chef 1954, inleddes nordiska tidningskonferenser i Kalmar 1955. De var mycket välbesökta och arrangerades sedan efter Tönsberg 1958 vartannat år. 1998 i Luleå inställdes mötet hastigt efter problem i den tunga norska föreningen. De nordiska dagarna återupptogs aldrig senare.

Efter att SHF varit en förening för främst

Dan Sylvebo valdes till ordförande 2013.

chefredaktörer och senare direktörer och enstaka ledarskribenter vid moderata tidningar har det under senare år skett successiva förändringar. SHF har under 2000-talet utvecklats till en yrkesklubb för moderata eller borgerliga ledarskribenter, ofta utan direkta politiska bindningar.

Tidningarnas rekryteringsbaser har också förändrats. Dagens chefredaktörer, tidningschefer och direktörer har inte alltid sympatierna hos de partier som tidningarna kopplas till på ledarplats. Och chefredaktörer är inte heller med automatik ledarskribenter.

2010 hade föreningen 100-årsjubileum. Ett år för sent… Det gladde alla som påstår att journalister ofta är försenade!

Föreningens 21 ordföranden Gustaf Gustafsson, Linköping, 1909, 1915-1919 Bengt Hägge, Halmstad, 1909-1915 Erik Sundin, Norrköping, 1919-1923 Leon Ljunglund, Stockholm, 1923-1932 Ivar Anderson, Norrköping, 1932-1940 Axel R Olson, Gävle, 1940-1950 Ragnar Ekman, Stockholm, 1950-1959

Tore G Wärenstam, Borås, 1959-1963 Arne Lindström, Västervik, 1963-1966 Gösta Ekberg, Härnösand, 1966-1970 Sven Sedvallson, Oskarshamn, 1970-1972 Tore Zetterberg, Växjö, 1972-1982 Ulf Lidhammar, Luleå, 1982-1985 Olle Westin, Kalmar, 1985-1987

437

Bertil Andersson, Västervik, 1987-1993 Matti Häggström, Kalmar, 1993-2000 Hans Wallmark, Ängelholm, 2000-2002 Jöran Svahnström, Stockholm, 2002-2004 Rolf K Nilsson, Visby, 2004-2007 Martin Tunström, Växjö/Kalmar, 2007-2013 Dan Sylvebo, Jönköping, 2013-

MEDIALEN

”Fondfrossa” gav tidningar stöd Rädslan för att Socialdeför folkpartitidningar. Inom mokraterna efter andra SAF var man så angelägna världskriget skulle ta ett om förändringen att man steg långt ut åt vänster skrev förslag till stadgar för ledde till att näringslistiftelserna… Men pengvet gav stöd till en rad arna kom från Libertas. höger- och folkpartitidNu gav Förlagsstiftelsen ningar. Oron var stor inom också generösa villkor till lokala stiftelser som fick storföretagen för ett ökat ansvar för verksamheten vid statligt inflytande över tidningarna. Men modellen näringslivet. En parallell var inte helt populär bland till 1980-talets debatt stödpersoner som tidigare kring löntagarfonder. haft starka band till den Gunnar Myrdal lokala tidningen. talade också 1945 om Under perioden 1942att ”arbetarrörelsen står 48 hade 36 högertidningar inför skördetiden” och fått totalt 6,5 miljoner i Ernst Wigforss hade 1944 Agne Wärnsund var VD under det tuffa driftbidrag och 2 miljoner i utarbetat ett efterkrigs50-talet. lån från Libertas. Men det program. Det skrämde fanns löften om nya bidrag företagare som befarade höga skatter och socialiseringar. till en del tidningar när Högerns Förlagsstiftelse blev mellanhand. Därför måste stiftelsen börja med att minska understöd för att Värnade om motkrafter skapa utrymme för investeringshjälp.

För att bromsa den befarade utvecklingen I slutet av 1951 hade många tidningar bildades Libertas av Svenska Arbetsgivareförgenomfört betydande rationaliseringar och eningen. Man ville värna om motkrafter som upprustningar. Men kraftiga prisstegringar förespråkade marknadsekonomi. Vid ett möte i början av 1952 mer än åt upp mycket av i Stockholm 1942 beslutade man använda vinsterna, något främst mindre tidningar pengar ur konfliktfonder för att hålla liv i drabbades hårt av. Samtidigt drog Libertas höger- och folkpartitidningar. Båda partierna ner bidragen. 1957 hade bara åtta tidningar skulle ha språkrör i varje län och det skulle stöd sedan största bidragsslukaren Aftonposfinnas en borgerlig tidning i varje större stad. ten/Morgonposten lagts ner – ingen av de Modellen med pengar direkt från näringsåtta finns kvar i dag. livet till tidningar som skulle granska företaHur kärvt det var framgår av gamla protogandet hade förstås brister. Därför bildades koll. ”HFS undersöker möjligheterna att av1949 Högerns Förlagsstiftelse för stöd till höstå fyra lysrör till Västernorrlands Allehanda”. gertidningar och Stiftelsen Pressorganisation 438

MEDIALEN Och legendariske Gustaf 1980 då Allan Hultén tog Palmquist i Trelleborg över under två år innan Hilding Björkman tog vid. Ivan krävde snabbt besked om Lennestål blev näste VD och han kunde få ett bidrag Björn-Fredrik Tollin har haft på 8 000 kronor – annars uppdraget sedan 1998. skulle tidningen avveckModellen med lokala las. Styrelsen fick veta att stiftelser som ägare gav lite den hade ”en fråga om liv oväntade resultat. 1962 och död i sina händer”. sålde stiftelsen i Jönköping Nya Wermlands-TidSmålands Allehanda till ningens Gustaf Ander Hall-pressen. Den fick en fanns med i Högerns ledarsida i Jönköpings-Posten Förlagsstiftelses styrelse till 1974 plus 15 procent från starten och var under av aktierna i det som blev många år vice ordförande.

Herenco.

Hans plats har sonen Lars Ragnar Wennerström var ett tungt namn i Förlagsstiftelsen under två 1993 hade Herenco Ander sedan 1984, mest decennier. utvecklat industriverksamsom vice ordförande. Jarl heten och JP var en mindre Hjalmarson var ordförande del av den. Då köptes stiftelsen ut för 72 vid starten 1949 och Ernst Wehtje från 1957 miljoner och bildade Fria Media som startade till 1970 då Gunnar Svärd tog över till 1977. kommersiell radio. Stationerna såldes 2007 Moderaternas partisekreterare blev sedan till SBS och fyllde stiftelsens kassa ytterlioftast ordförande. gare. Pengar ur den användes exempelvis till nättidningen Emils tankar under två år.

Två nyckelpersoner 1953 blev Agne Wärnsund stiftelsens VD. Han var diplomatisk, respekterad, påläst Byråkratisk broms och hade hög beslutspotens. Samtidigt var I Norrbotten bidrog Förlagsstiftelsen till att han fruktad när han och direktörsassistenten en lokal stiftelse bildades när NorrbottensRagnar Wennerström dök upp på tidningar på Kuriren köptes. När tidningen såldes till 50-talet. Då befarades nedläggning… StraNorrköpings Tidningar 2002 skulle, enligt tegin var ju att satsa på stadgarna, 15 miljoner av tidningar med framtid och köpeskillingen delas ut bland att snabbt lägga ner andra. de anställda. Under mer än Åtskilliga försvann också. tio år har dock statlig byråAgne Wärnsund var krati bromsat det. ordförande i flera tidningsAndra lokala stiftelser var styrelser utanför FörlagsJössepress i Arvika, Väststiftelsens sfär till långt götapress, Västervikspress, efter pensionsåldern.

Skaraborgspress, VästernorrVärmlänningen Ragnar landspress och Stiftelsen Wennerström kom till Öst-Skåne.

Förlagsstiftelsen 1952, På Gotland höll Stiftelsen blev VD 1962, i VästerGotlandspress på att stjälpa norrlands Allehanda 1972 affären med Norrköpings och i Norrköpings TidTidningar med sin hembudsningar samma år. Karl-Erik Björn-Fredrik Tollin har varit VD i 16 år klausul. Men man stärkte Petterson efterträdde till ägandet i slutuppgörelsen! sedan 1998.

439

MEDIALEN

Nätet blir papper – Fastigheterna och tidningarna är sålda så numera har vi bara pengar…

Hans Wallmark är sedan 2013 ordförande i Svenska Medialen AB, ett dotterbolag till Högerns Förlagsstiftelse som bildades 1949.

Uppgiften var då att slussa pengar från näringslivet till ekonomiskt trängda högertidningar, men stiftelsen blev själv tidningsägare under drygt ett 50-tal år. Den har nu mest en nätverksfunktion och stöder diverse borgerliga projekt ekonomiskt.

Wallmark har en bred tidningsbakgrund, senast som ofta citerad politisk redaktör för Nordvästra Skånes Tidningar. Han är en av få på ordförandeposten som varken är moderat partiledare eller partisekreterare. I riksdagen har han ett skånskt mandat.

Hans Wallmark leder Medialen sedan 2013 440

– Vi stöder olika projekt, ordnar studieresor, konferenser och stöttar Svenska Nyhetsbyrån, men min förhoppning är att vi även ska bli en intressant aktör på nätet.

Påverka på nätet

– Nyhetsbyråns skribentskola har ekonomiskt stöd av oss, Ander-stiftelsen och Fria Media.

Ett 50-tal journalister har fått lära sig mycket om opinionsjournalistik. De är förstås en tillgång även för andra aktörer som exempelvis vill starta något opinionsbildande på nätet och påverka samhällsdebatten.

– En del från skribentskolan finns också på olika tidningar i dag.

Men Hans Wallmark ser också nya sätt att verka och utnyttja opinionsmaterial.

– Vi kan vara pådrivande när det gäller att kombinera nät och papper genom att exempelvis hjälpa till så att intressanta artikelserier på nätet även kan komma ut i bokform.

Björn-Fredrik Tollin är VD för Svenska Medialen och finns med i styrelsen sedan 1997. Han företräddes av Ivan Lennestål, Luleå, och Hilding Björkman, Kalmar.

– Strategin blev då att vi inte skulle äga tidningar. Västernorrlands Allehanda, Norrbottens-Kuriren och Gotlands Allehanda var de tre sista och de såldes i snabb följd.

– Förutom stödet till Svenska Nyhetsbyrån försöker vi hålla ihop ett nätverk med främst moderata tidningar.

Vi går in i olika projekt inom tidningsvärlden med kravet att vi får ett inflytande i verkFoto: Bo Östman samheten.

SNB

Skribentbanken Åtminstone sedan 1966 har man försökt ordna utbildningar för ledarskribenter med moderata sympatier.

Men resultaten har varit väldigt magra. Några enstaka försök med ett par deltagare, några med lite flera – eller färre!

Men 2009 vändes det negativa äntligen till något positivt!

– Vi har nu utbildat 50 personer och det finns en rejäl bank med personer som är användbara. Kom ihåg att exempelvis moderattidningarna bara har 22 tjänster på ledarredakPer Selstam, Svenska Nyhetsbyråns chef, är också ”rektor” för skribentskolan. tionerna i landet, säger Foto: Bo Östman ”rektorn” Per Selstam, chefredaktör för Svenska Nyhetsbyrån. får en plats.

– Men många av dem vi utbildar blir också – Jämfört med tidigare försök är det nu vikarier, går vidare till andra verksamheter pressen som har total kontroll över verksameller blir frilansare. heten. Vi har utformat ett samarbete med – Och vi väljer inte heller ut personer med tidningar. Och vi ger också hintar om vilka en viss partibok så några av våra ”elever” har färdigutbildade som är möjliga att komma ut på tidningarna som skribenter och passar i fått jobb på andra än moderata tidningar. redaktionella miljöer.

Antagningarna sköts helt av Svenska En plantskola Nyhetsbyråns arbetsutskott med ledande beDen här utbildningen för kultur- och ledarfattningshavare på olika tidningar. Deltagarna skribenter sker med stöd av Svenska Meväljs ut utifrån vad de presterar, inte på några dialen, Ander-stiftelsen och Stiftelsen Fria politiska meriter.

Media i Jönköping. En plantskola för borger– Fria Media i Jönköping betalar också ett liga tyckare, har den kallats. par praktikplatser varje år vilket ger stora Verksamheten inriktas på opinionsjourmöjligheter för elever att komma in på tidnalistik, leds av Per Selstam och tio elever ningar. Men det är Ander-koncernen som står blir antagna varje år. Varje plats beräknas för den största delen av finansieringen av den kosta nära 100 000 kronor, men eleverna här utbildningen, säger Per Selstam. själva betalar bara en symbolisk tusenlapp för utbildningen. Ungefär en av åtta som söker 441

SNB

En nyhetsbyrå Svenska Nyhetsbyrån, då Högerpressens Nyhetsbyrå, startades 1948 och har precis som katten nio liv. Minst. Kriser och nedläggningshot har varit åtskilliga. Men SNB har kommit igen, ofta tack vare generösa stöd från Högerns Förlagsstiftelse.

Erik Timelin på lilla Westerbottens Nyheter i Umeå väckte redan 1911 tanken på en central presstjänst för högertidningar. Han motionerade i frågan i Svenska Högerpressens Förening, som under valrörelsen samma år hade köpt in en del politiska artiklar för totalt 200 kronor och distribuerat dem till högertidningar mot en mindre avgift. Men ännu tidigare skickades politiska artiklar ut av moderata redaktörer med Stockholm som bas.

Det dröjde dock nästan fyra decennier innan det startades en nyhetsbyrå kopplad till Svenska Högerpressens Förening.

Skräckinjagande

Skräckmästaren Hans Arnold kom till Sverige från Schweiz 1947 och var en av pionjärerna när man året därpå startade Högerpressens Nyhetsbyrå. Han var en illustratör som fick vardagliga saker att se spöklika och skräckinjagande ut. Senare började han illustrera för Svenska Dagbladet och Åhlén & Åkerlunds veckotidningar.

Byråns förste chef Tage Forsberg satsade på ett bredare utbud än enbart politiskt material. Olle Westin, senare Barometerns chefredaktör, blev snart Forsbergs närmaste man.

När Föreningen Högerpress bildades 1954 vid sidan av Svenska Högerpressens Förening blev den också huvudman för Högerpressens Nyhetsbyrå. 1965 fanns nyhetsbyrån åter i SHF. 1969 bytte den namn till Svenska Nyhetsbyrån och 1971 fick byrån en särskild styrelse medan SHF blev ett rent politiskt forum.

Vid den här tiden var först Karl H Asp chef 442

Elisabeth Precht var ledarskribent och politisk reporter på SNB. FOTO: FREDRIK ERIKSSON

för byrån och därefter Nils Magnuson som hade arbetat på tre kvällstidningar och varit chefredaktör på Skaraborgs Läns Annonsblad.

Tage Forsberg hade tidigare efterträtts av Sten Möllerström, Per Jacob Fischer och Nils Rudolfsson under lite kortare perioder.

Brett material

Arne Grubbström var under drygt två decennier från 1977 chef för den politiska redaktionen. Han hade bland andra Kjell Göthe, Elisabeth Precht, Per-Åke Thuresson och Karl-Åke Bredenberg som närmaste medarbetare. Bengt Lundgren bidrog också flitigt med ledare sedan han pensionerats som chefredaktör för Norrköpings Tidningar.

SNB hade länge även ett brett material vid sidan av de moderata ledarna. Sport- och kulturartiklar, utrikeskrönikor, material för lätta sidor, tv-artiklar, motor, näringsliv, kyrkligt och allmänna reportage. Claes-Göran Hegnell och fotografen Tore Ekholm var ett uppskattat reportageteam som reste runt i landet.

Abonnenterna ökade också snabbt från 53

SNB

med nio liv… stycken år 1963 till 74 stycken år 1969.

Till det kom foto-, skriv- och distributionsavdelningar eftersom texter och bilder skickades med brev på den tiden.

Byrån hade ett 20-tal fast anställda och en nyhetschef, Bengt Öhman, som höll kontakt med mängder av frilansare och de som mest 77 tidningarna.

Konkurrenter

Men tiderna förändrades. Förenade Landsortstidningar blev en besvärlig och alert konkurrent under en period. 1979 startades också Näringslivets Presstjänst som levererade bilder och artiklar om näringsliv, ekonomi, samhälle till ett 100-tal Veteranerna. Arne Grubbström var politisk chef för SNB dagstidningar i stort sett gratis. under drygt 20 år från 1977 och Nils Magnuson (t.h.) var Senare delen av 1980-talet präglades chefredaktör under lika lång tid från 1972. också av successiva neddragningar vid FOTO: HARRIET SZABADY SNB. Stora abonnenter minskade inköpen eller fann andra, och kanske billigare, Strömer anställdes som ny chef vid sidan av säljare av allmänt material.

Bo Ture Larsson som ensam hade skött det 1990-talet blev kärvt. Inte minst efter en dagliga arbetet under ett par år. NWT-konbrand i redaktionslokalerna som ledde cernens tidningar blev åter kunder 2002. till en omstart för byrån i mindre Nästa kris kom 2006 då en nedläggning var skala under ledning av Jöran mycket nära.

Svahnström. Opinions- och ut– Jag tog över som ordförande och ville rikesmaterial blev grundfundainte lägga ner, berättar Björn-Fredrik Tolmenten även om Näringslivets lin, även VD i Svenska Medialen AB. Presstjänst gick upp i SNB och – Målet var att vi skulle vara en själven tid breddade utbudet. Men ständig och oberoende byrå. Vi kunde också tidningarna hade ju vant sig vid att minska beroendet från Medialen. allt var gratis från det hållet…

I samma veva anställdes Per Selstam för att – Vi fick ”order från högre ort” att ta över sköta kundkontakter. Han blev chef för byrån NPT med tre reportrar som avlönades av an2009 efter Fredrik Haage som hade efterträtt dra, men det var omöjligt att sälja materialet, Patrik Strömer 2006. Successivt började en minns Jöran Svahnström. viss återhämtning.

SNB-kostymen krympte successivt. Kvar – 36 tidningar abonnerar på materialet var till sist bara utrikesredaktören Bo Ture som har breddats med tilläggstjänster. Vi Larsson och Svahnström, som år 2000 blev jobbar även hårt för att materialet ska passa PR-chef på ett annat företag. Ägarna ville tidningar med lite skiftande politiska linjer, dock ge SNB ytterligare en chans så Patrik förklarade Per Selstam vid årsskiftet 2014.

443

SNB

”TvättadeBohman” Bo Ture Larsson har inte bara varit uppskattad utrikesredaktör på Svenska Nyhetsbyrån där han var anställd under ett halvt sekel.

När Gösta Bohman skrev krönikor för byrån var det Bo Ture Larsson som ”tvättade Bohman”. Ja, hans manus alltså. Strök, ändrade, påpekade när poänger missats och så vidare.

Krönikorna var en blandning av naturkåse- Utan nestorn Bo Ture Larsson hade inte SNB överlevt. 2014 var det femtio år Foto: Bo Östman rier och politiska åsikter. sedan han började arbeta på byrån.

Det var dem som Olof löpande i ett 30-tal tidningar runt om i SvePalme raljant sammanrige. Men det vi skrev om skulle vara relevant fattade: för Sverige. Utvecklingen i Tchad hörde inte ”Det kluckar en and i vassen, jävla Palme!” dit…

Ibland skrev inte Bo Ture Larsson under Fanns i 30 tidningar sitt riktiga namn utan under Lars Boson.

Per Jacob Fischer byggde på 1940-talet upp – Det hände att abonnenter sa att den byråns utrikesbevakning. Han hade bland andär Bo Ture Larsson ville de inte ha för Lars nat varit chefredaktör för Karlskrona-TidningBoson var mycket bättre! en. Fischer blev också mentor till Bo Ture I början av 2000-talet var Bo Ture under Larsson som kom till byrån som vikarie 1964. långa perioder den som såg till att byrån över– Fischer ordnade också att så vi fick englevde. Han var tryggheten och jobbade med elska The Observers material med ensamrätt allt, ofta sju dagar i veckan. Han fortsatte i Sverige. långt efter pensionsåldern med utrikeskröPer Jacob Fischer var kvar till 1973, men nikor och levererade saxade bitar ur andra vikarierade sedan under somrar. Han slutade tidningar. Men själv är han blyg: sedan läkarna sagt att han fick välja mellan – Det här har varit ett perfekt jobb för mig. att fortsätta röka, jobba och dö i förtid eller Det behövs medelmåttor som inte är speciändra livsföring. Han blev 91 år… ellt märkvärdiga även inom journalistiken för Bo Ture Larsson skrev bara utrikes ibland att det ska fungera! på den tiden.

På SNB har han varit en profil under ett – Jag skrev även om trädgårdsfrågor, skötte halvt sekel! Och det var Bo Ture Larsson som frågespalter och allt möjligt annat. hittade på namnet till norska nyhetsbyrån – Efter 1973 blev det mest utrikes och det Norpress. fanns tidningar som ville ha våra artiklar varje – Jag fick en slant och en lunch som tack! dag. Jag har väl publicerats mer eller mindre 444

Litteraturhänvisningar Lars-Erik Edlund: Norrländsk uppslagsbok Bernhard Lindstedt: Svenskt porträttgalleri, tidningsmän Karl-Erik Gustafsson och Per Rydén: Den svenska pressens historia I - IV Stellan Rosén: Tidningar i norr 1841-1981 Carl Erik Pehrson: Pressen i norr 150 år Curt Bladh: En tidnings historia Göran Tedebrand: Sundsvalls historia Ann-Kristin och Curt Bladh: Sundsvall då och nu Sign A N, artikel: Ur Sundsvalls-Postens historia Holger Wickman: Örnsköldsviks historia Harald Wik: Härnösands historia III Håkan Holmberg: Strategier mot pressdöden Eric Carlsson: Dramatik kring Stockholms-Tidningen Sven Tollin: Svensk Dagspress 1900-1967 Sven Tollin: Diverse TU-skrifter Janrik Bromé: Östersunds historia del II Jörgen Björklund: Östersunds historia del III Stig Hadenius: Två seklers press i Gästrikland (Turistföreningens årsskrift 1982) Gudmar Hasselberg: Press och litteratörer (Ur Gävle stads historia) Hudiksvallspostens jubileumsnummer 1954 Tord Bergkvist: Från Gefle Dagblad till MittMedia Axel R Olson: Norrlands äldsta tidning (Medborgaren) Ulf Kriström: Norrlands-Posten, Gävle-Posten Kungliga biblioteket: Svenska dagstidningar från 1900 (Nya Lundstedt) Charles Söderström: Sala Allehanda 1879-1979 Birger Schöldström: Idun nr 4 i januari 1890 Anders Pers: Länstidningens kolleger i Västerås Harald Hultman: Pressens pionjärer Esse Jansson: Tryck och press i Roslagen Tidningen Upsalas 100-årsbilaga 1945 Gunnar Gerdner: Tidningsgeografi Roland Agius: Upsala (”Nollan”) Roland Agius: Boktryckarkonstens pionjärer i Uppsala Tove Eriksson: De första baptisterna i Finland Bertil Johansson: Nya politiska media (Enköpings stads historia II) Gits Olsson: En kväll i Enköping Gunnar Unger: Porträtt och Pamflett Tora Byström: Harald Wigforss och Handelstidningen (Presshistorisk årsbok 2011) Örjan Hamrin: Dalapressen, en historisk tillbakablick Axel Östberg: De första tidningsmännen i Falun 445

Project Runeberg: Svensk biografisk handbok Matts Dahlström: Myten om mötet i skogen Nättidningen Rötter Bernhard Lundstedt: Sveriges periodiska litteratur Nordisk familjebok 1918 Anna-Maria Rimm: Elsa Fougt, Kungl boktryckare Holmberg-Oscarsson-Rydén: En svensk presshistoria Rolf Alsing: Aftonbladet inifrån Hugo Hult: Hakunge fordom och nu Ivar Anderson: Svenska Dagbladets historia 1884-1940 Elisabeth Sandlund: Svenska Dagbladets historia 1940-1955 Gunnar Unger: Wenner-Gren som tidningskung (Svensk Tidskrift 1962) Sten Andersson: I de lugnaste vatten…

Lars Lagerstedt: 100 år med Svenska Dagbladet 1884-1984 Jarl Torbacke, Dag Nordmark, Birgit Petersson, Per Ryden: Folk och press i rörelse Mats Johansson: Ansvarig utgivare: Gustaf Ander Jonas Ohlsson, Monika Djerf-Pierre, Lennart Weibull, Tomas A Odén: Ledarskap i framgångsrika företag Thomas Wallin: Historien om en tidning (Dalslänningen) Gunnar Grundel: Kristinehamnsprofiler 1-3 Sune Tholin: Åmåls tidningshistoria Arvika Nyheter 100 år Filipstads Stads och Bergslags Tidning Sjuttiofem år Karlskoga Tidning 100 år Vänersborgs Söners Gilles årsskift 1946 Lysekilsposten 100 år Sven-Olle Strömberg: Alla dessa år Alf Cederlind: Carlstenska Gården Ove Danielsson: Danielssons dagar Tomas Andersson Odén: Skaraborgar’n och Spionen Jörgen Wester och Agneta Tjäder: Vågskvalp Borås Tidning 150 år och 175 år Nils Gösta Ekman: Bättre tider i Tidaholm Skaraborgs Läns Allehanda 110 år Hjalmar Nelson: Södermanlands Läns Tidnings jubileumsskrift 1937 SLA jubileumstidning 2004 Mariestads-Tidningen 190 år Margareta Stål: Tore G Wärenstam Östen Kjellman: Från arbetarpionjär till centerpionjär Länstidningen i Södertälje 150 år Hjalmar Nelson: Tidningspressen i Södermanland från 1624 446

Georg Scheultz: Profiler från det svunna Motala Ragnar Nerelius: Motala 100 år Robert Geete: Från ”Gamla Söderköping” Enoch Kihlström: Tidningspressen i Söderköping (S:t Ragnhilds Gilles årsbok 1952) Bengt Larsson: Vilhelm Moberg i Vadstena Göran Söderström: 600 år i Vadstena Sven Schånberg: Sällsamheter i Göteborg Bengt Lundgren: Vademecum Gunnar Henrikson: En avisa för nytt sekel Viggo Loos: En avisa genom två sekel Östgöta Correspondenten 150 år Gunnar Henrikson: Partiledare, nej tack!

Gert Z Nordström: En lokaltidning och det offentliga samtalet Josef Rydén: När bio var synd i Jönköping Ernst Greén: En Jönköpings-krönika Sverker Oredsson: Familjen Hamrin & Jönköpings-Posten Tage Grennfelt: Ett sekel i Grännabygden Jens Fellke: Nedslag i Vimmerby Tidnings historia Manne Hofrén: Barometern 1841-1966 Stig Tornehed: Smålandsposten – en tidnings 125-åriga historia Sverker Jonsson: Pressen i Kalmar län under 1900-talet Eric Hägge: Boken om Halmstad Arne Ejwertz: Den brokiga historien om Sydhallands tidningar (Laholms tidnings 60-årsnummer) Kungsbacka Forum: Tidningskriget i Kungsbacka Kenneth Ottosson: Oskarshamns-Tidningen 1880-2005 Västerviks-Tidningens jubileumsnummer Karlskrona-Tidningens sista nummer 1935 Karlshamns-Tidningens jubileumsnummer 1948 och 1998 Johan Svipdag: Hallandspostens föregångare och samtida Pelle Sollerman: Berättelsen om Gotlands Folkblad Gotlands Allehandas jubileumsnummer 1997 Gotlänningens jubileumsnummer 1959 Bertil Heddelin: G P Quist, stadens journalist Skånsk dagspress, journalistminnen John Osterman: Händelser och funderingar I och II Norra Skånes jubileumsskift 1984: Från Kast till Chips Jonas Nilsson: 125 års dagblad Claes Lindskog: Sydsvenska Dagbladet Snällposten 100 år Högerns Förlagsstiftelses och Svenska Medialens protokoll 1949-2013

447

Från bly till padda MODERAT PRESSHISTORIA & PROFILER FörFattaren

Från bly till padda speglar en viktig period i dags-

Bo Östman var under ett kvarts sekel en av landets mest citerade ledarskribenter. Som chefredaktör på Västernorrlands Allehanda och som politisk redaktör på Norrbottens-Kuriren förekom han flitigt i Sveriges Radios tidningskrönika.

Bo Östman har en bred bakgrund från dagstidningar sedan drygt 50 år. Karriären inleddes på NordSverige (C) 1959. Han har sedan varit sportjournalist på Nya Norrland (S), nattchef på Östra Småland (S) i Kalmar och frilansat för en rad dags- och veckotidningar.

pressens historia. Likt en modern Nils Holgersson

På Västernorrlands Allehanda (borgerlig och sedan M) var han redaktionschef och senare även chefredaktör under 18 år. Därefter politisk redaktör på NorrbottensKuriren (M) under åtta år och en del av tiden även ledarskribent åt Svenska Nyhetsbyrån i Stockholm.

varit en viktig nyhetsförmedlare och en extra gäst

I dag skriver Bo Östman löpande krönikor i Tidningen Ångermanland (FP-sidan) och NorrbottensKuriren samt webbkrönikor för Svenskt Näringsliv.

reser Bo Östman genom Sverige, landskap för landskap, och berättar om alla de tidningar som har eller har haft beteckningen moderat, höger, konservativ eller liknande. Roliga och udda historier blandas med kalla fakta och många intervjuer med tidningsprofiler. 267 moderata tidningar har kommit ut sedan förra sekelskiftet och finns med i faktarutor, ungefär lika många ännu äldre tas upp på olika sätt.

Den lokala dagstidningen har under ett par sekel vid frukostbordet i nästan varje hushåll. Nu går papperstidningen mot en oviss framtid. Med ny teknik växer det fram nya sätt att sprida journalistik, snart 600 år efter att Gutenberg började trycka böcker.

En utveckling från bly till padda.

ISBN 978-91-637-4673-4

www.moderatpress.se 1

9 789163 746734