Mordet i prästgården i Petalax

ÅR 1918 BÖRJADE blodigt och dramatiskt i Petalax. Byssborna nåddes den 7 januari av den sorgliga och upprörande nyheten att pastor Karl-Gustav Wilenius son, Karlor, hade skjutits i prästgården.

Mamma Anna Nylund berättar om händelsen i sin bok ”Sommarens fotspår”, kapitlet ”Alla de tårar”. Så här skriver hon: ”Dagen hade varit smällkall och kylan bister, som om den vredgats över att helgen var all, att ljusen var nedbrunna och att sista kaffet var urdrucket. Människorna höll sig inomhus och klokt var det. Varför skulle man försaka stugvärmen och riskera kroppshälsan i onödan. Så tjocka kläder hade ingen att inte frosten bet rakt igenom. Vägarna låg tysta, kantade av höga drivor, som om de haft för avsikt att tiga i evighet om vad de sett och hört. Slädspåren efter trettondagens kyrkfärder och släktbesök hade yrt igen och utplånats. Det var egentligen bara gärdsgårdsstörarna, som stack upp på vardera sidan, som visade, var vägen gick.

En kort stund mitt på dagen lyste den bleka vintersolen och hittade tusentals gnistrande diamanter i snön. Men de försvann, när solen gick ner. Mörkret tycktes ännu mörkare och kölden ännu kallare. Nej, ingen förståndig människa gick ut, än mindre skulle det ha fallit någon in, att ta ut en häst ur stallet en sådan kväll.

Men en var det som färdades osynlig och tyst. Det var döden. Den hade mörka medhjälpare och de kom som tjuvar om natten, främmande och oanade.

Färdmännen hade stoppat hö och tagel i hästarnas klockor och tagit bort dem, så att av de kommande hörde ingen ett enda klämt. De hade tjärat medarna och smort med talg. De hade bundit skygglappar på hästarna och dragit en stor mössa över sina egna ögon och öron. De körde så hårt, att slädspåren knappast syntes. Men så var det ju en faslig snöyra på natten också. Det enda som hördes var vinet i dörrspringan och gnället i fönsterdraget, om någon gick ut och in.

– Fast fasson sa, att när hon tänkte på det efteråt, så hade hon hört jämmer och gnäll hela natten igenom, sa Malma viskande. Farmor är seende, hon hör och ser mer än annat folk.

Färdmännen körde med en brun hingst. Svart man hade den och lång mörk svans. De tvekade inte om vägen. De vände rakt upp mot prästgården, som om de haft vägvisare. Hingsten sprang lika lätt uppför backarna som nedför, men intet smäll av hovarna hördes.

Vid prästgården stannade de och vände släden en bra bit från grinden. De trampade tigande i varandras spår fram till trappan. Där stod de blickstilla och talade med ögonen utan att andas. De pekade med tummarna förrän de tryckte ned dörrhandtaget. Dörren var låst, det var ju nästan mitt i natten, men prästen var nog vaken, för det lyste där inne. De bultade tyst ett tag och väntade. Prästgården är ett stort hus, gulmålat med vita dörrar och fönsterkarmar. Den ligger fridfullt enslig i en stor trädgård mitt emot kyrkan. Inte förrän i denna natt har där någonsin i livet färdats annat än rätt och bra folk. Unga människor, som kommit för att ta ut lysning, för att döpa sina barn, för att anhålla om besök vid en dödsbädd. Kvinnfolk som gått köksvägen med kardad ull och spunnet garn eller karlar, som lassat av sin ved och fått en kopp kaffe i köket.

Systrarna Anna. Signe och Eva, fotade 1976 på mormors födelsedag den 23 augusti, samma år som hon gått bort i maj. Det är på trappan till hemgården i Petalax. Anna (alias Sanna i boken med samma namn) och Signe (gift Hultholm, Margaretas mamma), nämns i båda historierna.

Prästen delar ut posten också, för det finns intet annat postkontor. De flesta tidningarna ska ändå han ha och breven. Kommer det ett amirkabrev med svarta kanter, så skall ju prästen ha meddelande i sinom tid, för det är ett bud om någon, som har dött i det främmande landet. Man läser igenom brevet tillsammans och prästen uttyder de främmande orden. Sedan skriver han i den stora boken om liv och död. – Är det ett brevsvar, som skall till Amerika med dödsbud, så skriver prästen med hjälpsam hand. Kommer det en kungörelse från Staten eller från Domkapitlet, skall ju prästen sköta alltsammans.

Så det är klart, att även om någon skulle ha hört färdmännen den här kvällen, skulle ingen ha tyckt, att det var något märkvärdigt med det, utom att klockan var så mycket, att man inte kunde få reda på ärendet denna kväll. Just därför, att klockan var så mycket och därför att prästsonen, löjtnanten, råkade vara hemma på permission, gick han ut och öppnade ytterdörren. Han tog inte ens en lykta i handen, för han var ju van att röra sig i trappan i farstun och aldrig brukade någon ödsla med ljus i onödan. Så ingen vet om Kaarlo någonsin hann se dem, de mörka, stela gestalterna i snön utanför. Man hörde därinne, att han hälsade Goafton och sa Kom in. Sen hördes det som ingen kunde tro eller ens tänka sig. Som aldrig, aldrig förr hörts i denna trakt eller i detta hus. Det hördes en skarp knall, ett skott, en duns, en smäll i ytterdörren. Sedan kunde man höra ljudet av hasande brådska i snön utanför och till sist ett dovt eko av skarpa hovar och medar i flykt nedför kyrkbacken.

Månen, som skar sig fram mellan farande moln, bligade storögt på den ljudlösa fart en häst satte upp. En svindlande fart, som ökade ner i kyrktåget, som domnade av i vägkröken mitt i byn utanför polisens stuga, men som ökade till flygfart igen, det kunde endast kalla månen se, ökade, så att den liknade en stormil med rivande snö i spåren, ljudlös och outgrundlig norret vägen och försvann, som om den aldrig funnits.

I den svarta gamla natten hade livet slocknat. Enda sonen låg döende i sitt hjärteblod och talade inte mer. Föräldrars glädje var ändad. Deras ljusa framtid fanns inte mer. En faders förhoppningar rann bort i stelnad sorg. Modersömhet mötte ingen blick ur gosseögat.

– Min son, vakna, vakna! Gode Gud, hjälp oss! En doktor hit! Hjälp, för Guds skull, svara, hjälp!

Men veven väckte intet liv i luren. Telefonen var som död. Ingen svarade. Ingenting hördes annat än ett skärande rrrrriiiiiing. Modern står på trappan i den iskalla natten. Hon anropar gudar och stjärnor och grannar. Men alla tycks sova, som om de var ihjälfrusna. När budet äntligen väckte folket i telefonstugan, såg man, att tråden till prästgården var avklippt. Under kalla månen fanns bara död, svart natt. Ingen hade hört eller sett ett levande väsen.

En präst måste ju veta, var tröstens ord finns. Han sitter vid sina böcker, han letar, läser, ber. Men han är slagen av vanmakt och vånda. Ända sedan dödsdagen, det vet de, som hör hans predikan, har prästen kämpat mot sorg och förtvivlan. Det hörs på rösten som sjunker och sjunker och sjunker. Man hör, hur han med vilja tar ton mot ljusare höjder, man ser hur han sträcker sig uppåt, men gestalten i predikstolen måste lita på armen för att inte sjunka ner, rösten dalar och sjunker, höjes och sänkes i kampen om frid under alla hans år kvar i livet.

– NÅGON HAR DÖDAT MIN SON.”

- - -

Mamma Anna hade i början av januari 1918 nyligen fyllt sex år. Hennes yngre syster Signe skulle strax fylla fem. Signes dotter Margareta Björkholm är en av eldsjälarna i Aktiv

Närkultur i Petalax, som varje år ger ut en ”väggaanack”. Både utgåvan för 2017 och 2018 har goda informationer omkring händelserna i januari 1918.

Mordet den 7 januari blev aldrig helt uppklarat. Men det kom fram att en Malaxbo ombetts ta en okänd man med sig från Vasa, då han for hem. Det var en jägare som återvänt från Tyskland. I Malax sökte han sig till Bygdegården, där skyddskåren var samlad med jägaren Oskar Peltokangas. En av skyddskåristerna skjutsade de båda jägarna till Petalax. Framme här klippte de av telefonledningarna norrut. Då de kom fram till prästgården väntade Peltokangas och hästkarlen vid släden, medan den andre jägaren knackade på dörren. Pastorn som öppnat gick och hämtade sin son, eftersom besökaren från Jakobstad påstod sig ha med ett paket till honom.

Karlor Wilenius sköts med fyra skott. De tre främlingarna försvann snabbt norrut. Man antog att mordet var en hämndåtgärd. Karlor Wilenius hade varit polismästare i Jakobstad och var känd för att ha försökt krossa motståndsrörelsen i området. Detta ingick i hans tjänsteuppgifter, eftersom han var i tsarens tjänst. Man påstod att han också i Petalax försökt ta reda på vilka motståndsmän som fanns i kommunen. Ingen blev i alla fall angiven, så kanske hans sympatier med de tsartrogna inte var så starka. Efter tsarens fall avskedades han från sin tjänst och bodde nu hemma i Petalax, medan han förberedde sig på att emigrera till Amerika.

Det finns alltså olika uppgifter om vad som hände där i farstun, till exempel om vem som öppnade dörren. Likaså om varför sonen befann sig hemma i Petalax. Men det gör inte tragedin mindre. Intressant är det postkort som Karlor Wilenius (?) sände från Novgorod i oktober 1917 till vår morfar Oskar Nordman, där morfar uppmanades bilda skyddskår och utrusta den (se illustration). Margareta Björkholm skriver i ett mejl till mig:

– Tänk om det kortet kommit i fel händer! Vad hade hänt då? Jag tror ju att K---S var Karlor Wilenius, men har inga bevis. Däremot vet jag att familjen Wilenius befann sig där i slutet av året, för bland mormors julkort fanns ett från familjen i fråga, stämplat i Novgorod 30.12.1917. Och skulle då Karlor Wilenius verkligen ha ”bytt sida” så helt och hållet efter att ha varit i tsarens tjänst? Ingen som vet.

– Morfar var ju också med och bildade ”brandkåren” som skyddskåren så vackert kallades från början (för att vilseleda ryssarna, det tycker jag är lite lustigt). Han var med på de första mötena i Smedsby och Vasa. Det kanske var rätt naturligt eftersom han var ordförande i kommunalnämnden.

Nu har hundra år gått, och Finland har firat jubileum som självständig republik. Vi får vara tacksamma över alla de många män (och kvinnor) som offrade sig för fosterlandet.

Källor:

- Väggaanack froån Petalax 2017 och 2018

- ”Sommarens fotspår” av Anna Nylund. Församlingsförbundets Förlags Ab, Vasa 1981

Stort tack till syster Vivan Lygdbäck och till kusin Margareta Björkholm för nyttigt material!

TexT: Gunilla Heick

ALLT HAR SIN tid. Nu tar ”Vi i ettan” slut i KustNytt. Inslaget har funnits i tidningen allt sedan 1987 och det var andra året KustNytt utkom. Den första skolan som presenterades under vinjetten var Svarvar skola. Däremot publicerades inte ettorna mellan åren 1990 och 1996. Tiderna förändras, fler och fler föräldrar väljer att inte låta sina barn fotograferas och därför har vi fattat beslut om att detta läsår blev det sista med inslaget.

REDAKTIONEN FÖR KUSTNYTT tackar alla skolor, alla förstaklassister och personal för att vi fått göra det här!

4

Bergö skola

Bergöbarn tidningen

Varje morgon läser eleverna Margareta Nyman-Klemets.

Några dagar före påsk då Kustnytt träffar Bergö skolas första klass, är eleverna hemma hos lärare Anna-Lena West. I år är det bara två förstaklassister, men de delar klassrum med tvåorna. De har tidigare veckan gjort egna ”påskburkar”, glasburkar som de har dekorerat, och idag turas de om att göra kokosbollar som de ska fylla påskburkarna med. Då de inte bakar kokosbollar så räknar de matematik och skriver diktamen.

Anna-Lena berättar att de någon gång före påsken eller julen brukar göra någonting avvikande från det egentliga skolarbetet.

I år har Bergö skola två elever som går i ettan. Från vänster: lärare Anna-Lena West, Wilma Söderholm och Hans-Erik Söderholm. I Bergö skola läser eleverna sex Vasabladet på webben detta har pågått i två år. De kopplad till lärare Margareta bärbara dator så att alla ska nyheter tillsammans på samma – Vasabladet kommer Bergö om dagarna så på läsa nyheterna snabbare, Vi undgår också pappersskräp gång till Vasabladet när vi

JUSSLIN PRAKTIKANT PÅ KUSTMEDIA

Lokal-TV som syns globalt

Malax Lokal-TV har tid experimenterat lägga ut sina sändningar webben. Hittills är fullmäktigemöten ses via Internet, men med nu satsar man direktsända de ordinarie dagssändningarna. sändningar kommer tillgängliga via webbsidan. – Webbversionen riktar sig eller annan orsak inte har nätverket. Fullmäktigemötena visst intresse bland personer och personer som reser intresserade av att följa med vid hemknutarna, säger Malax Lokal-TV. Hur fullmäktigemötenas fortsättningen kommer att ras är enligt Jäntti fortfarande men förmodligen kommer verksamhetsbidrag från kommunen. let tittare blir stort kommer att behöva en snabbare server egen som man hittills använt. Jäntti tror även övrigt webben är framtidens melodi,

Många försenade

Grattisar till Joel Hägen i Viasgränden i Övermalax som blev 11 år 18.6.

Hälsar Mommo, Fammo o Faffa samt resten av gänget.

Joel Hägen i Viasgränden i Övermalax får många försenade Grattis Kramar på sin 11-årsdag som var 18.6 av pappa, mamma o Amanda samt Ann-Sofie, Marcus, Alicia o Wisky voff.

Välkommen att skicka in bidrag till ”Läsarnas sida”!

Fotografier, texter och varför inte teckningar. Bilder av barn, djur och vuxna människor. Gratulationer, hälsningar, konstigt växta grönsaker, naturbilder, generationsfotografier och så vidare. Roliga foton och allvarliga foton. Bland alla insända bidrag lottar vi ut en överraskning. Uppge därför namn och adress.

Adressen till redaktionen är: KustNytt, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM.

Redaktionen

E-postadressen är: lasarbidrag@kustnytt.fi

Har ni fått barn?

Kontakta mig så kommer vi överens om fotografering. Mina kontaktuppgifter är: lisbeth@kustmedia.fi eller 0500 267 119.

Det går också bra att ta eget foto och skicka in, men det är viktigt att ni kontaktar mig först så jag får uppgifter och kan skicka fotorekommendationer. Alla som sänder in eget foto belönas med en gåva från oss. Gratulerar till babyn!

GRATTIS!

Skicka in gratulationer, gärna med foto, till KustNytt, Marknadsvägen 3, 65610 KORSHOLM. Märk kuvertet ”Klang & Jubel”. Sänd med ett frankerat kuvert om Du vill ha fotot i retur. Du kan också skicka in hälsningen per e-post till adressen grattis@kustnytt.fi.

Bidrag till nästa nummer av KustNytt bör vara på redaktionen senast den 29 augusti 2018.

KustNytt tema 2018

13.9 – Hus och hem

11.10 – Skogen

8.11 – Vöråbilaga

13.12 – Vintertid

Utgivningsdag torsdag

Prenumerera på KustNytt!

Fyll i kupongen och skicka in! Du kan också ringa Emma 010 311 1910 eller gå in på vår hemsida www.kustnytt.fi

Prenumerera och du kan vinna en

iPad

Skicka in denna kupong eller fyll i på våra hemsidor www.byanytt.fi eller www.kustnytt.fi där kan du även gåvoprenumerera, eller ring Emma 010 311 1910.

ByaNytt KustNytt

10 nr/år: Finland 53 €, Norden 58 €, utanför Norden 60 €

IHÅG ATT ÄNDRA ADRESS VID FLYTT!

Tipsa oss om vad Du vill läsa!

Fyll i och skicka in kupongen invid eller sänd ett e-mail på adress: tipsa@kustnytt.fi. Du kan också tipsa via vår hemsida www.kustnytt.fi

Vastaanottaja maksaa postimaksun Mottagaren betalar portot

Jag tycker att ni ska intervjua / skriva om: NAMN ELLER ÄMNE:

10 nr/år: Finland 98 €, Norden 108 €, utanför Norden 112 € Kustmedia Ab Oy

ByaNytt & KustNytt

NAMN:

ADRESS:

TEL:

E-POST: _________________________________

Alla som förnyar eller betalar en ny prenumeration under tiden 1.1–30.11.2018 deltar i utlottningen av surfplattan. Du som redan prenumererar deltar automatiskt och behöver således inte sända in kupongen.

Avtalskod 5007656

00003 SVARSFÖRSÄNDELSE

Kustmedia Ab Oy

Avtalskod 5007656

00003 SVARSFÖRSÄNDELSE