PÅ SVENSKA

Svensk översättning: Larissa Krook

”Vi möts ständigt av överraskningar beträffande prematurers egenskaper och deras tolerans för läkemedel”

Specialistläkare inom barnsjukdomar och neonatologi Outi Aikios forskningsobjekt är ett läkemedel som är bekant för många: paracetamol. Hon undersöker det i behandlingen av mycket små prematurer. Det fi nns indikationer på att paracetamol är ett mycket användbart läkemedel i behandlingen av små prematurer, och det är dessutom möjligt att det har en dubbelverkan.

FÖR TIO ÅR SEDAN var man förundrade på Uleåborgs universitetssjukhus intensivvårdsavdelning för prematurer: varför hade ductus-operationerna på de allra minsta prematurerna plötsligt rasat?

Ductus, dvs. den öppetstående artärgången (PDA) är ett fostertida blodkärl. På mycket små prematurer förblir den lätt öppen.

Den öppetstående artärgången är livsviktig för fostret eftersom den förbinder lungpulsådern med nedåtgående aortan och ombesörjer bland annat blodcirkulationen i fostrets hjärna.

I livmodern ska ductus vara öppetstående. På bebisar som har fötts fullgångna försluts ductus vanligen inom några dagar efter födelsen.

På små prematurer försluts dock inte ductus normalt utan den förblir lätt öppetstående. En öppetstående ductus försvårar prematurens återhämtning och kan förorsaka allvarliga sjukdomar, såsom lungblödning, hjärnblödning, lungsjukdom eller en hos prematurer förekommande tarmsjukdom.

Ductus måste alltså förslutas och ett av sätten att göra det på är genom läkemedelsbehandling. Över hälften av prematurer som väger under ett kilo och två tredjedelar av prematurer som har fötts före graviditetsvecka 28 får PDA-behandling.

Ett annat alternativ är operativ behandling.

Det rasade antalet dylika operationen var alltså vad som förvånade på intensivvårdsavdelningen för prematurer på OYS. – Tidigare utfördes dessa operationer månatligen, men plötsligt gjordes bara 1–2 operationer per år, säger Outi Aikio.

Aikio är specialistläkare inom barnsjukdomar och neonatologi. Hon arbetar på enheten för intensivvård och observation av nyfödda på OYS. – Vi läste då i en amerikansk vetenskapspublikation hur en israelisk grupp hade lyckats försluta öppetstående ductus på fem prematurer med paracetamol. Ursprungligen hade paracetamol använts som smärtstillande läkemedel då man vid den tiden hade börjat få det som lösning som kunde doseras intravenöst.

Eftersom samma lösning också användes på OYS började Aikio rensa upp sjukhusets PDA-statistik. – Man kunde se en tydlig förändring! Det väckte en otrolig förundran och en iver över att ytterligare utreda det hela.

Det är svårt att behandla öppetstående ductus

Paracetamol är en smärtstillande och febernedsättande medicin som är bekant för de fl esta. Och det är inte så konstigt – den är ett av världens mest använda smärtstillande läkemedel.

Paracetamol är dock inte ofarligt. Om man överskrider den maximala dosen kan det skada levern allvarligt och i Finland dör det regelbundet människor i leverskador som har orsakats av paracetamol.

Hur kan man då ge ett sådant läkemedel åt små prematurer som inte ens väger ett kilo? – Det är just det. Prematurers kroppar reagerar annorlunda på paracetamol än ett äldre barn eller en vuxen. Prematurer tål paracetamol bra, säger Aikio.

Outi Aikio undersöker användningen av paracetamol i behandlingen av små prematurer. Hennes forskning består av ett fl ertal delundersökningar och ingår i internationell multipel forskning. (Foto: Teemu Kemilä) stående ductus på grund av att det har funnits som intravenöst preparat. – Paracetamol däremot blev ett intravenöst preparat som används i behandling av prematurer bara för ett tag sedan. Här på OYS har vi haft det i användning sedan 2009.

Hittills har öppetstående ductus behandlats med ibuprofen, men det förorsakar svåra biverkningar för prematurer.

I värsta fall kan biverkningarna bestå av att tarmen spricker och av akut blodcirkulationsbrist i lungorna.

Operativ behandling däremot är mycket tung för en prematur.

Ibuprofen har använts vid behandling av öppet-

Paracetamol har eventuellt en dubbeleffekt

Hos prematurer är påverkansmekanismen av paracetamol enligt Aikio nära den som ibuprofen har, men prematurer tål paracetamol bättre än ibuprofen. Det förorsakar inte heller samma typer av biverkningar. Det håller på att visa sig vara ett särskilt bra läkemedel för behandling av PDA hos prematurer. – Dessutom verkar paracetamol ha en dubbeleffekt. Det kan administreras åt prematurer också som smärtstillande läkemedel – i motsats till ibuprofen. Traditionellt har man använt morfi n som smärtstillande läkemedel för prematurer. Det tar nog bort kronisk smärta, men som smärtbehandling hos en så liten människa är det enligt Aikio problematiskt på andra sätt. – Morfi n gör bebisarna slöa, de kissar inte ordentligt och orkar inte andas bra. Då blir respiratorbehandlingen utdragen och det är inte bra. En prematur borde börja andas själv så fort som möjligt. Man fi ck bevis på dubbeleffekten av paracetamol 2016. Då blev en undersökning som innefattade 218 Uleåborgsprematurer färdig. Man märkte att användningen av paracetamol minskade behovet av morfi n i intensivvården av prematurer. Aikio säger att paracetamol är tryggt att använda på bebisar tack vare deras leverfunktion. – Bebisars lever metaboliserar annorlunda än hos vuxna. I klarspråk kan man säga att en prematurs lever hanterar paracetamol på ett annorlunda sätt än en vuxen människas lever. Således verkar inte ens en stor dos vara giftig för prematurer på samma sätt som för vuxna. – Vanligen tänker man att prematurer tål alla läkemedel i betydligt mindre mängder än vuxna, men vi stöter hela tiden på överraskningar beträffande prematurers egenskaper och deras tolerans för läkemedel. Det fi nns tecken på att paracetamolets giftighet inte är väldigt hotande för prematurer – och det om något är en helt ny vision! ●

PÅ SVENSKA I den här artikelserien bekantar vi oss med Barnklinikernas faddrar.

”Jag ser fram emot att få hälsa på igen ”

Youtubaren och innehållsskaparen MiskaMH överraskades på sin första sjukhusvisit av hur mycket det fi nns för barnen att göra på sjukhuset.

Jag har varit med i Faddrarnas verksamhet… sedan 2019. Samtidigt kom ett fl ertal youtubare med i verksamheten i och med Splay One-samarbetet. Den som ville fick komma till barnsjukhuset för att träff a barnpatienterna. Det var en fantastisk upplevelse. Själv minns jag hur en pappa frågade om jag och en annan youtubare, Roponen, skulle hinna komma och säga hej till hans barn. Det är klart att vi gjorde det. När vi gick därifrån och tittade bakåt såg vi två mycket glada fi gurer bakom glasfönstret.

Infl uencerfaddern MiskaMH har utöver sjukhusvisiterna också varit konferencier på Faddrarnas konserter. (Foto: Laura Koljonen)

Ett särskilt viktigt delområde i Faddrarnas verksamhet är... forskningsarbetet. Om sådant inte görs hittas inga botemedel mot sjukdomar. Om det inte finns pengar för forskning, går det inte att ersätta den med apparatmängder. Utöver behandlingen av sjukdomen betyder också patienttrivseln mycket. På sjukhusvisiterna har jag överraskats av hur mycket det finns för barnen att göra på sjukhusen. Det fi nns spel, tv:n, leksaker. Det är ljust och trivsamt på sjukhusen. Min tidigare uppfattning om sjukhus var verkligen annorlunda.

Mitt mest oförglömliga minne är… varje patientbesök. På Livet för Barn-konserten kom två pojkar och hälsade på mig när vi stod och pratade före direktsändningen. Jag hade tidigare skickat en videohälsning till dem och de berättade hur roligt det var att få den. Jag var överraskad av hur glada de var över den, eftersom jag inte anser mig vara en särskilt intressant person. Feedbacken kändes betydelsefull.

Som Barnklinikernas Fadder vill jag påverka/ stödja/hjälpa… Jag har inte tänkt på något speciellt delområde. Utöver donationerna tycker jag att det är viktigt att föra med sig trivsel och glädje till sjukhusen. Jag ser fram emot att igen få hälsa på alla.

Jag tar hand om mitt eget välbefi nnande… genom motion och lugn och ro. Det är ett tråkigt svar men det fungerar. Jag tycker om att springa i naturen. Där får tankarna utrymme på ett helt annat sätt.

PÅ SVENSKA

Det fi nns en önskan om att underlätta testning av infektionssjukdomar hos barn

Vid Uleåborgs universitetssjukhus på akutmottagningen för infektionssjukdomar hos barn har man inlett ett forskningsprojekt där syftet är att göra testningen av infektionssjukdomar behagligare. En del av forskningen bedrivs med Faddrarnas stöd.

IOCH MED coronaviruspandemin har vi fått bekanta oss med näs-svalgprovtagning med sticka. Tekniken är naturligtvis inte ny, utan också andra luftvägsvirusprov tas på samma sätt.

Ansvarig läkare på infektionsavdelningen för barn på Uleåborgs universitetssjukhus Terhi Tapiainen säger att på barnklinikerna och barnsjukhusen är nämnda provtagning vardagsrutin. – När ett allvarligt sjukt barn kommer till sjukhuset tas ett näs-svalgprov som en del av en mer omfattande virusdiagnostik. Provet i fråga tas också vid andra luftvägsvirus, såsom infl uensa,

RS-virus, rhinovirus och andra luftvägspatogener.

I och med coronapandemin har man på sjukhusen märkt vilken mängd virusprov man kan bli tvungen att ta av små barn och skolbarn. Testet är inte smärtsamt men det är obehagligt, i synnerhet för små barn. – Vår uppgift som barnläkare är att fundera på hur man kunde göra testet behagligare för barn.

Barninfektionsläkare Terhi Tapiainen, hurudan forskning bedriver man på OYS? ”Under pandemitiden har det tagits ett enormt antal coronavirusprov. I något skede började vi här på avdelningen för infektionssjukdomar fråga oss om man kanske kunde göra coronatest-

Forskningsgruppen leds av professor i barnsjukdomslära Terhi Tapiainen. (Foto: Teemu Kemilä)

ningen också från andra typer av prov, såsom saliv- och gurglingsprov. Stickan som används när man tar näs-svalgprov kan vara mycket obehaglig för ett barn. Forskningen inleddes i februari. Hittills har alla luftvägsvirus utöver coronaviruset testats med näs-svalgsticka, och testet görs vanligen alltid när ett barn kommer till sjukhuset. Barn i familjer som har gett sitt medgivande är med i undersökningen. Av dem tas utöver näs-svalgprovet också ett saliv- och gurglingsprov. Dessa tre test ska tas parallellt under en viss tidsperiod. Därefter jämför man resultaten sinsemellan. Om resultaten är relativt bra, dvs. enhetliga, kan man för vissa patienter överväga att ersätta det obehagliga testningssättet med det andra.

Om allt går enligt planerna pågår undersökningen i ett epidemiologiskt år. Under den tiden hinner vi får en så omfattande uppsättning av olika virustyper som möjligt.” ●