Mitt Sandviken

Bernt-Olov Andersson Nour Badra Mahbod Beigi Daniel Berlin Malena Ernman Viktor Hammarberg Sara Hector Nils Janson Stefan Johansson Anna Jörgensdotter Tomas Ledin Per Nilsson Frida Nordstrand Erika O’Neill Johan Sandström Lena Sjöberg Carolina Thorell Anna Wijk

SANDVIKEN VIKEN

Tomas Ledin, född 1952 i Jämtland men uppvuxen i Sandviken, tillhör en av Sveriges mest folkkära och älskade artister. Sedan genombrottet på 1970-talet har han etablerat sig som en självklar del av den svenska musikscenen. Med en lång karriär som sångare, låtskrivare, gitarrist och skivproducent är han idag en ikon inom svensk pop och rock.

Tomas har släppt ett trettiotal album och belönats med flera priser och utmärkelser för sitt bidrag till svensk musik, bland annat fyra Grammisutmärkelser och en Hedersgrammis.

Han är även hedersmedborgare i Sandvikens kommun. 2022 firade Tomas Ledin femtio år som artist på ett utsålt Avicii Arena i Stockholm, där han hyllades med en stor liveshow. När han återvänder till Sandviken är det Valhalla som väcker minnena till liv.

Tomas

L EDI N Artist

8

MIT T SANDVIKEN

MITT SANDVIKEN ▅ VALHALLA

»Det var inte mycket jag missade de där åren, det ska gudarna veta.«

»

M

IT T Y R K ESVA L har i allra

högsta grad att göra med att det fanns så mycket musik i Sandviken när jag växte upp.

Det fanns en symfoniorkester, det fanns en mängd lokala dansband och popband – bland annat The Diamonds, som fick spela in flera skivor, och The Pools, som också hade skivkontrakt – men det fanns även folkmusik, blåsorkestrar och körer. Det fanns hur mycket musik som helst, och det fanns scener att stå på. Men framför allt fanns det ju ett sådant utbud av att uppleva levande musik, att se konserter!« Det är inte för inte som Tomas Ledin har valt att lyfta fram just Valhalla som sin plats i Sandviken. Den anrika byggnaden Valhalla har i långt över ­hundra år utgjort samlingslokal för ett oräkneligt antal teater­ föreställningar, danskvällar, fester och konserter.

Huset, som är döpt efter guden Odens sal där döda krigare fick festa nätterna igenom, ger inte bara skäl för namnet ur ett arkitektoniskt perspektiv utan även som en plats för fest och musik – inte minst under Tomas Ledins ungdomsår i slutet på sextiotalet. »Jag minns vintrarna när man gick på konserter här, hur vi kunde stå och köa utanför i kylan och bara vänta på att bli insläppta för att ta plats längst

Tomas Ledin | VALHALLA

fram vid scenen. Sveriges absolut populäraste artister kom ju till Sandviken på den tiden. Att gå hit en kväll och se en konsert var ungefär som att gå på bio, på Grand, och se en James Bond-film – man förflyttades någon annanstans«, säger Tomas och hoppar upp på scengolvet för att ta en närmare titt på den svarta flygeln som står gömd bakom ridågardinerna. »Det var inte mycket jag missade de där åren, det ska gudarna veta«, poängterar han med ett leende. »Jag minns en gång när Small Faces skulle spela här på Valhalla och pappa sa ifrån. Han var rektor i Sandviken och hade bjudit hem folk på middag den kvällen, så då ville han att jag skulle vara hemma. Men strax innan konserten skulle börja reste jag mig upp från bordet och sa att jag skulle gå på toaletten, och sedan kom jag aldrig tillbaka«, berättar han och drar en hand genom håret. »Det blev ett väldans liv när jag kom hem igen, men det var det värt!« TOMAS LEDIN bodde då på Jansasgatan 4, mittemot

Stadshotellet. Från fönstret i lägenheten kunde han se när de stora popbanden som låg på Tio i topp på radion gled in med sina turnébilar och släp. »Det var Lenne & The Lee Kings, The Shanes, Ola and the Janglers, Tages, Small Faces, The Who, Hollies, Hep Stars, The Spencer Davis Group och John Mayall & 9

»Om inte stjärnorna står rätt, då händer det nog i alla fall inte.«

the Bluesbreakers, för att nämna några. Det var de största som kom hit verkligen. Artisterna som alla i Sverige lyssnade på och älskade.« Själv satt Tomas flera timmar varje dag på pojkrum­ met och spelade, lyssnade på skivor och försökte göra likadant, köpte en bok så att han kunde se hur ackorden såg ut. Varannan vecka tog han lektioner i klassisk gitarr hos en lärare i Falun, men då var det mest Bach-etyder och andra klassiska stycken han fick öva på, så popmusiken fick han lära sig på egen hand. »Jag ville ju spela gitarr som Paul McCartney och John Lennon, och popbanden. Allt annat kändes otroligt trist och osexigt i jämförelse.« När Tomas gick i femman startade han och tre andra killar ett eget popband som de kallade för The Bottles. »Vi tyckte väldigt mycket om The Beatles, så då blev det The Bottles. De andra killarna kunde två ackord, och jag kunde tre, så vi kunde inte spela så många låtar. Det var då jag började skriva egen musik.

Första framträdandet var på julskyltningen på Sanko, som Domus hette här i stan. Vi tyckte att vi gjorde succé och väntade på att skivkontrakten skulle komma, men det var ingen som hörde av sig«, skrattar han. »Vi fick en skinkmacka och en Coca-Cola i gage kommer jag ihåg.« DET FANNS en annan viktig pusselbit i Tomas Ledins

uppväxt och det var Bäckströms Musik – musik­ affären på Hyttgatan som inte bara utgjorde navet för alla musik­älskare i Sandviken, utan även lockade människor från andra delar av landet, då den var känd

10

för att vara en av de finaste och mest välrenommerade musik­affärerna norr om Stockholm. »Bäckströms var viktigt, för på lördagarna klockan tre lyssnade jag på Tio i topp och sedan tog jag ofta en promenad förbi musikaffären för att titta på elgitar­ rerna i skyltfönstret och stod där och drömde. Sedan hade de också en enkel studio i källaren och en gång blev jag och min klasskompis Margareta Bernardsson inbjudna att spela in en låt där. Just den låten finns faktiskt med på en box som kom ut för några år sedan, där jag plockade upp gamla demos som aldrig getts ut tidigare. ›When the Love Comes Round the Corner‹, heter den. Skriven av en fjorton år ung Ledin, starkt influerad av The Mamas and the Papas som jag tyckte om på den tiden«, säger han och slår sig ned vid flygeln, där fingrarna långsamt börjar dansa över tangenterna. »Sedan när jag kom hem den kvällen, klockan hade väl hunnit bli ett, två på natten innan vi var klara, så gick jag raka vägen in till mina föräldrars sovrum, väckte dem och sa att de var tvungna att lyssna på den här låten som jag hade gjort.« När de svarade att de inte orkade kliva upp bar Tomas stereoanläggningen från vardagsrummet in till deras sovrum, kopplade ihop allting, satte på låten och spelade upp den för dem där. »Mitt i natten!« betonar han och lyfter ett finger. »Så här väldigt många år senare är jag fascinerad över mitt otroliga fokus och min besatthet. Det fanns aldrig någon plan B , utan det var bara musik som gällde.« ATT VAR A ambitiös, målinriktad, vilja jobba hårt och

ha ett visst uns av talang, det är bitar som han håller MIT T SANDVIKEN

som nödvändiga för att lyckas, men det han har störst respekt för och ser som allra viktigast är tillfällig­ heterna. »Om inte stjärnorna står rätt, då händer det nog i alla fall inte. Det där ska man ha en ödmjuk inställning till, vill jag påstå.« Och tillfälligheter, det har det funnits gott om längs Tomas Ledins väg till framgång, inte minst under tonåren i Sandviken.

Tomas åkte skidor i Högbo GI F :s skidklubb när föreningens ordförande, Eric Sandin, fick en idé om hur de skulle finansiera ungdomsverksamheten. Han hade en kontakt i Stockholm som var konsertbokare och med hans hjälp öppnades möjligheten att boka artister till Sandviken, och genom avkastningen dra in Tomas Ledin | VALHALLA

pengar till klubben. Första konsertsommaren rivstar­ tade i maj 1964 med Dave Clark Band från Tottenham och en månad senare spelade Cliff Richard & The Shadows och Jimmy Justice. Så snart Sand­viken visat sig leva upp till de förväntningar som promotorn hade, följde en tre år lång stjärnkavalkad av såväl svenska som internationella artister där i princip »alla« stora kom – utom The Beatles och The Rolling Stones – för att spela på scenerna i Högbo, Valhalla och Jernvallen. »Jag började inte åka skidor för att få jobba bakom scenen, men konsertbokningarna bidrog säkert till att jag höll på några säsonger längre än jag annars skulle ha gjort«, skrattar Tomas och berättar att när chansen 11

12

MIT T SANDVIKEN

»När jag hörde att Jimi Hendrix skulle komma var det knappt greppbart.« dök upp att få jobba som humpare, det vill säga att hjälpa banden bära in instrument, hämta öl, läsk och vatten till logerna och se till att rätt dörr var låst under spelningarna, var han alltid den som såg till att vara först på plats. Ett av hans starkaste minnen är när Alan Price Set skulle spela på Valhalla och Alan Price hade sagt att han ville ha logen för sig själv för att få sitta ostörd vid pianot som stod där, med undantag för en person – och det var Tomas. »Jag fick komma in och sitta och vänta medan han spelade, för han ville ha någon som kunde hämta dricka åt honom.

Jag, en vattenkammad fjortonåring, fick alltså sitta där inne med min stora idol, Alan Price. Det var ju helt makalöst!« TOMAS LEDIN var även den som tog emot Jimi Hend­

rix när han kom till Högbo Bruk sommaren 1967. »När jag hörde att Jimi Hendrix skulle komma var det knappt greppbart. Jag var så exalterad att jag åkte till Högbo flera timmar innan någon annan, och när Jimi Hendrix kom dit i taxi var det jag som var först på plats. Jag visade honom logen, hjälpte honom in med gitarrerna och sedan satt jag i det där lilla rummet med honom i fyrtiofem minuter, tittade på medan han bytte strängar och försökte ta in vad jag var med om.« Tomas har än idag nästan svårt att tro att det är sant, men minns fortfarande allt i detalj. »Jag hade fått en Yashica-kamera i julklapp och ett blixtaggregat som jag kunde sätta på, och när jag tog fram den poserade han för mig. Så det finns bevis! Det är några bilder som jag fortfarande inte har hittat negativen till, men de ligger väl någonstans…« Tomas Ledin | VALHALLA

13

Mitt Sandviken är mer än bara en bok – det är en kärleksfull hyllning till Sandviken, dess platser och människor.

Berättelser om mod, envishet, engagemang, kämpaglöd, bruksmentalitet, tacksamhet, kretsloppstänk, kreativitet, kärlek, skratt och tårar, men också om att formas och omformas, och om att hela tiden vilja bli och göra bättre.

Låt dig inspireras av våra arton medverkande. Följ med profiler som OS -guldmedaljören Sara Hector till Kungsberget där Hector A L S Challenge precis gått av stapeln, dansaren och koreografen Erika O’Neill till alternativa kulturhuset Kungen, sportjournalisten Frida Nordstrand till SIF herrarnas fotbollsträning på Jernvallen, eller Tomas Ledin förstås, som tar sikte på Valhalla och minns kvällen när han smet hemifrån för att se Small Faces äntra scenen.

KULTURBRUKE T www.kulturbruket.org

isbn 978 - 91 - 5 3 14- 843 -2

9 789153 148432

OM SL AGSI L LUST R AT ION: L ENA S JÖBERG

Med text av Maria Nääs och foto av Alexander Lindström.