Internationella engelska skolan bromma 9c noveller

Av Malin Johansson Ellen hade lockat sitt hasselnötsbruna hår i prydliga lockar. Nu låg hennes finaste klännig, helt nystruken, och väntade på henne på stolsryggen. Hon satte på sig den varsamt och studerade sig sedan i spegeln. Hon gillade inte det hon såg. Visst, hon var söt. Kanske rentutav vacker. Men hon såg sliten ut, hennes ögon såg trötta ut, de såg ut att tillhöra någon så mycket äldre än hennes 34 år.

Hon prövade att le i spegeln, men leendet såg inte äkta ut. Hon sa till sig själv “kom igen nu Ellen, var glad nu, det här är en glad dag, en födelsedag, se glad ut, le med hela ansiktet då!” Hon gjorde ett nytt försök att le, tänkte på sin dotter Irma, på hennes glada min när hon skulle få sin nya nalle i födelsedagspresent idag. Bilden av hennes dotters oskyldiga leende gjorde det lättare för Ellen att le. Hon bestämde sig för att leendet hon nu såg i spegeln fick duga, och gick bort från spegeln.

Ellen plockade upp den välstrukna kostymen som låg på deras säng och gick ner till köket. Där hittade hon sin man sittade, vid köksbordet, fortfarande i sin pyjamas, fast klockan nästan var 11 på dagen. Framför sig hade han dukat fram en frukost, men han verkade inte ha ätit en enda tugga.

“Jag har strukit kostymen åt dig, sätt på dig den är du snäll så åker vi, vi ska inte låta lilla Irma vänta så länge”, sa Ellen till sin man med en svag antydning av irritation i rösten.

Erik satt ett tag utan att svara, som om han tog sig samman innan han skulle svara.

“Ja, det vore väl synd älskling, nu på hennes 5 års dag”. Han tog kostymen och gick upp till övervåningen utan att bry sig om den uppdukade frukosten.

I väntan på sin man satte sig Ellen på en av de höga barstolarna i köket, och tänkte på Irma och hennes födelsedag. Irmas favoritdag på året var alltid hennes födelsedag, och Ellen brukade alltid se till att var precis som Irma ville ha den. Hon bakade tårta, planerade festen, köpte fina leksaker och pyntade huset för henne.

I år hade hon ju inte gått lika hårt in för det som hon brukade. Hon hade inte pyntat och bjudit in till ett stort kalas, men hon tänkte iallafall fira henne bra, och hon hade köpt en dyr fin rosa liten nalle och hon och hennes man var uppklädda, så att Irma skulle förstå att de verkligen brydde sig om hennes födelsedag.

Då kom Ellens man ner från trappan, kammad och med kostymen på. Han luktade aftershave, men Ellen kunde se att han hade glömt att raka sig på några dagar. Först blev hon lite irriterad men mjuknade sen. Hon hade väl inte heller sett så fräsch ut, det hade ju varit så mycket nu med Irmas födelsedag och allt, det fanns inte tid och ork till allt. “ Ja, då åker vi”, sa Ellen till sin man.

De satte sig i bilen och körde iväg. De satt i tystnad under hela bilfärden, Ellen med den lilla rosa nallen i famnen. Efter vad som kändes som en evighet körde de in på parkeringen och stannade bilen. Precis innan Ellen skulle kliva ut så la hennes man sin hand över hennes, och sa “Jag vet att hon ser hur mycket vi bryr oss älskling, hon vet att vi alltid kommer att älska henne.”

Ellen fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka, hon tog ett djupt andetag, och sen gick de båda ut från bilen, genom kyrkogården, till deras lilla dotters grav.