SVENSK MYNTHISTORIA Mynten kommer Det dröjde länge innan Sverige blev en stat och nästan lika länge innan landet fick egna mynt. Däremot kom utländska mynt in över gränserna till vad som skulle bli Svitiod/Sverige redan under senromersk tid. Det rör sig då så gott som alltid om nötta silverdenarer, inflationsmynten vägrade man ta emot. Låt oss tro att det skedde från 200-talet e. Kr. Under folkvandringstid blir det guldmynt, solidi från Öst- och Västromerska rikena. Det var nog ofta guld som hemförts av legoknektar, men en del handel ägde också rum. Dessa guldmynt blev råmaterial till fantastiska smycken, guldhalskragar och –brakteater och armringar.
Vikingatid och egna präglingar Under vikingatiden (ca 800-1050 e.Kr.) dominerar silvret, först dirhemer från det mäktiga Kalifatet i öster, från 900-talets slut tyska och anglosaxiska penningar. Skattfynden är många och stora. Ön Gotland dominerar, ingenstans i hela världen har man funnit så många silvermynt från perioden 800-1150 e.Kr. som just där. Det är nu de första svenska mynten slås, under åren 995-1030 ungefär. De myntas i staden Sigtuna norr om nuvarande Stockholm. Somliga slås i kungarnas namn, Olof Skötkonung (995-1022) och hans son Anund Jakob (1022-1050), ett stor antal har barbariserade inskrifter. Sedan kommer en lång paus utan egen myntning.
Medeltid Fram in på 1200-talet kämpar två ätter, den Sverkerska och den Erikska, om makten i Sverige. Omkring 1150 eller något tidigare börjar man slå penningar i brakteatform i Lödöse i västra delen av landet. Kanske kung Sverker den äldre och hans son Karl var ansvariga. På Gotland slås också (tvåsidiga) penningar, men ön var nästan självständig och någon myntherre anges inte. Uppe i Svealand börjar åter myntprägling på 1180-talet (kung Knut Eriksson), troligen i Sigtuna. Mynträkningar från denna tid och till 1776 i Sverige byggde på viktsystemet för ädelmetall och var så här: 1 mark = 8 öre = 24 örtugar = 192 penningar (i Svealand) eller 288 penningar (Gotland) och 384 penningar (västra Götaland). Så småningom blev det 192 penningar på marken i hela Sverige. Myntvärdet sjönk genom sänkning av silverinnehållet och från ca 1370 slår man örtugen, från 1522 öret och till sist från 1536 också marken. Det första stormyntet slogs 1512 under riksföreståndaren Sten Sture d.y. Det har oregelbunden vikt men kallas i äldre litteratur ”Sturemarken”.
Nyare tid Som en portalfigur står Gustav Eriksson Vasa, 1496-1560, en administrativt och ekonomiskt begåvad riksrådsson och adelsman, riksföreståndare 1521-1523, vald till kung från 1523. Under hans långa regering utges inte mindre än 19 myntvalörer. En ny myntsort är dalern från 1534, slagen efter utländsk förebild och från 1542 med finvikten ca 25,5 g, som den fick bibehålla till dess att den avskaffades 1873. Men den ingick inte i vårt svenska myntsystem under de första 250 åren, även om den visade kungens porträtt och vårt riksvapen. Från 1604 kallas den riksdaler medan ”daler” bibehålls som namnet på 4 (svenska) mark. Det gällde även det övriga Europa – riksdalern, talern, talleron, reichstalern – var dåtidens euro. Tyska, nederländska och andra riksdalermynt godtogs överallt, även i det nordliga Sverige. Guldmynt var kända i Sverige sedan senmedeltiden men inhemska sådana präglades först 1568 av Erik XIV. De vanligaste valörerna blev ungersk gyllen och krongyllen. Markvalörer i guld fanns också. Först från 1654 under Karl X Gustav slås den internationella gulddukaten och den fanns kvar till 1868 och gällde till 1876, då de sista inväxlades mot kronmynt. Från 1624 präglades kopparmynt i Sverige, de flesta i valören 2 eller 1 öre eller delar därav. Från 1644 tillkom de stora plåtmynten av koppar med valörer från 10 daler silvermynt ned till ½, de flesta tillverkade i Avesta. De var kvar som gällande betalningsmedel till 1777. Deras klumpighet befrämjade utgivningen av banksedlar, de första kom 1661 i Stockholm.
Nya mynträkningar Från 1777 var riksdalern huvudmynt i Sverige, indelad i 48 skillingar. Under 1800-talet var systemet komplicerat genom att det fanns tre sätt att räkna, riksdaler specie (silvermynt), riksdaler banko (riksbankens sedlar och kopparmynten) och riksdaler riksgälds (riksgäldskontorets sedlar och polletter). Från 1855 fick landet decimalsystem, 1 riksdaler riksmynt = 100 öre (4 riksdaler riksmynt = 1 gammal riksdaler specie, som gällde fram till 1873). Från 1873 fick Sverige guldmyntfot och räkningen 1 krona = 100 öre. Den gamla 1 riksdaler riksmynt löstes in med 1 krona, dukaten med 7:25, specien med 4 kronor. Myntunion ingicks med Danmark och Norge men i praktiken upphörde denna under första världskriget. Guldmyntfoten suspenderades i slutet av 1931 och är officiellt avskaffad i nu gällande myntlag, liksom i den övriga världen, även om vissa minnesmynt utgivits i guld under senare decennier.
22