Base Camp 2023

BASE

Base Camp

”Ett annorlunda tionde skolår” Ansök nu! www.kvarnen.fi/basecamp

Volontär på VM i Lahtis 1978

1978 avtjänade jag min militärtjänstgöring i Dragsvik. Jag anmälde mig som frivillig funktionär till världsmästerskapen och blev uttagen. Min uppgift skulle bli att granska biljetterna och visa gästerna till rätta. En vecka innan tävlingarna, anlände vi till Lahtis och inkvarterades på Hennala garnison. Varje morgon blev det språngmarsch från garnisonen till hoppbacken för ordergivning och genomgång av våra uppgifter. Förberedelserna gick enligt planerna och det var med spänning man väntade på att tävlingarna skulle börja. Men ödet ville annorlunda.

1978 års VM kommer man säkert bäst ihåg från stafetterna och slutresultatet av VM blev medaljserien 3-3-3. Men låt oss blicka tillbaka lite på förutsättningarna inför hemma-VM, som detta år arrangerades för fjärde gången.

Huvudrollen fick våra damåkare.

1972 tillträdde den legendariske

Immo Kuutsa som chefstränare för damskidåkarna. Under hans ledning vann damerna stafetten i för-OS

1975 men gick på en snöplig förlust i OS 1976 i Innsbruck. Individuellt hade Helena Takalo vunnit ett guld och två bronsmedaljer. I VM på hemmaplan skruvades förväntningarna upp ytterligare. På damernas inledningssträcka 10km blev framgången ändå inte den förväntade. Visserligen tog Hilkka Riihivuori brons men Takalo skidade in först på en 13:e plats.

I backhoppning var förväntningarna också höga. Kari Ylianttila hade vunnit tysk-österrikiska backveckan och var självklar favorit. Men den drömmen sprack när Ylianttila föll i ett träningshopp och bröt benet. I stället klev Tapio Räisänen fram och tog guld i en tävling som på grund av dimma flyttats till förmiddagen och genomfördes under bara en hoppomgång.

På herrarnas individuella sträckor blev det också överraskningar. Josef Luszczek från Polen vann 15 km och skidade in på en tredje plats på 30 km. Ingen hade knappt hört om Luzczek innan spelen. Juha Mieto tog brons på 15 km. Vid kontrollmätning visade det sig sträckan egentligen var 17km. Vid 15 km hade Juha legat i täten men förlorade med några sekunder i den sista nedförsbacken in mot stadion åt Luszczek och ryssen Jevgeni Beljajev.

Den 20 februari började damerna sin uppvisning. På 5 km skidade Helena Takalo in som etta och Hilkka Riihivuori som tvåa. De farliga ryskorna blev långt efter. I nordisk

TIDNINGEN GES UT AV: Kvarnen folkhögskola/ Base Camp

ANSVARIG UTGIVARE: Tom Hansén

kombination hade Rauno Miettinen samma dag tagit en silvermedalj.

Den 22 februari skidades damernas stafett. Takalo, Riihivuori och Taina Impiö var självskrivna. Om den fjärde platsen tävlade Marja Auroma och Marja-Liisa Hämäläinen. Auroma togs ut men byttes i sista stund ut till Hämäläinen. Landsortsskidarna drog inte jämt med helsingforsiskan Auroma och Kuutsa accepterade ett byte.

Inte heller herrarnas stafettlag kom till så enkelt. Arto Koivisto, OS guldmedaljören från 1976, blev inte uttagen och reste hem. Matti Pitkänen ville inte alls skida stafett utan ville satsa på 50 km. Juha Mieto vill inte skida ankaretappen, som enligt Immo Kuutsas bedömning berodde på att Mieto inte ville gå ut tillsammans med svensken Thomas Magnusson och förmodligen förlora en spurtuppgörelse. Ankaretappen föll därför på Pitkänen och resten är historia. Alla minns säkert den s.k Karpalobacken där Magnusson i ett enda ryck lämnade Pitkänen nästan stående i backen. Aldrig mera stafett svor Pitkänen efter målgång. Han samlade sig ändå och kom in på en fjärde plats på 50km för tredje gången i samma spel. En vallningsmiss bidrog till att det inte blev medalj, en vallningsmiss som också drabbade Mieto, som efter målgång skidade, utan att ta av sig skidorna, rakt in i bastun.

Vi återkommer till damernas stafett. Finland hade ett starkt lag på benen. Efter de fina individuella prestationerna framstod Finland som favorit framom ryskorna.

Taina Impiö tog sig an den första

REDIGERING: Kaj Lindh

TRYCKERI: Botnia print

sträckan med order om att hålla jämna steg med ryskan Nina Rotsheva. Impiö som var i fin form tröttnade på att ta det lugnt och efter skidade 2,5 km lämnade hon Rotsheva och kom in i en betryggande ledning till den första växlingen. Marja-Liisa Hämäläinen var inte ännu vid denna tid en sådan klasskidåkare, som vi kommer ihåg henne. Sovjetunionen och DDR skidade i kapp och lämnade henne ytterligare 29 sekunder. På den tredje sträckan skidade Hilkka Riihivuori sitt livs lopp. Hon tog fast Raisa Smetanina och östtysken Barbara Petzold och lämnade över åt ankaret Helena Takalo i ledning. På ankaretappen stod Takalo mot ryskan Galina Kulakova och östtyskan Christel Meinel. Takalo väntade in Kulkova som fick gå upp i ledning. Det var en fight som Takalo inte ville förlora.

Två år tidigare i Innsbruck hade hon väckts mitt i natten och ledsagats till dopingprov. Man hade hittat efedrin i ett utav provrören. Det visade sig att provet tillhörde Kulakova. Kulakova fråntogs bronsmedaljen från 5km men fick efter rysk påtryckning fortsätta tävla i såväl 10km individuellt som i stafetten.

”Halvvägs på sista sträckan stod träningschefen Heikki Kantola. På Helenas fråga, när skall jag rycka, svarade Kantola. Det vet du bäst själv.” Helena Takalo ryckte i den berömda Karpalobacken och genast lämnade förföljarna på efterkälken.

Damernas stafettseger fick folkmassorna att följande dag söka sig till Lahtis skidstadion för att följa med herrarnas stafett. Tyvärr lyckades herrarna inte upprepa damernas bedrift.

DISTRIBUTON : Österbottens tidning

Kronoby 2023

Damernas seger medförde att uppskattningen av damidrotten förstärktes. Samma år valdes Helena Takalo, dittills som den tredje kvinnan, till årets idrottare i Finland. Damernas chefstränare Immo Kuutsa valdes till årets tränare.

Hur gick det då för mig? Jo, jag såg inte en endaste tävling. Dagarna innan tävlingarna sjönk temperaturen till omkring – 30*C och språngmarscherna till den s.k. ”kisamonttu” blev för mycket för mig. Jag drabbades av feber och dubbelsidig lunginflammation. Spelen fick jag avnjuta från sjukhusbädden i Lahtis, med egen TV. Jag ansågs för sjuk för att kunna sitta i TV-rummet. Själv tyckte jag ändå att jag mådde ganska bra. Tillbaka i Dragsvik belönades vi som ställt upp som frivilliga funktionärer på hemma VM i Lahtis med två dagars extra permission. Jag valde att lifta hem. Det borde jag inte ha gjort, men det är en annan historia.

Tom Hansén Rektor

Hilkka Riihivuori, Marja-Liisa Hämäläinen och Taina Impiö väntar på Helena Takola i guldstafetten

Thomas Magnusson jagar Matti Pitkänen på ankaretappen i herrarnas stafett.

Barbro i pension – Ett försenat aprilskämt?

De som känner till Base Camp vet också att Base Camp betyder Barbro Sandvik. Jag vill genom denna artikel berätta om henne, som startade hela linjen 1997 och som varit min kollega under sjutton år. Alla som gått linjen och haft förmånen att ha Barbro som lärare, mentor, ”bollplank” och ”mamma”, vet vad jag menar med att Barbro är Base Camp.

När Barbro går i pension till hösten kommer hon lämna ett stort tomrum efter sig, både i klassrummet, på kontoret och vid kaffebordet. Barbro är en person som verkligen brinner för att undervisa, uppmuntra elever, sätta regler och är en lärare som alltid finns där för alla elever. När jag förut tänkte på en lärare som går i pension tänkte jag på någon som är trött på att undervisa, gråhårig, en som har lite svårt att röra sig och som dragit i handbromsen under de senaste åren. Barbro är den totala motsatsen. Hon vill vidareutveckla sig själv, linjen och skolan in i det sista. Barbro är en person som alltid är med på allt och sällan klagar. Friluftslivet fick hon lära dig via arbetet. Hon lär ha sagt att hon aldrig vill paddla kanot. Men man kan ju alltid ändra sig. Hon har paddlat kanot och dessutom i fors, firat ner sig från höjder och övernattat på alla möjliga tänkbara ställen. Hon har deltagit i alla äventyr, övernattningar och resor som erbjudits. Humorn, och skrattet är nog det jag som kollega kommer att sakna mest. Vi brukar skoja om att vi borde skaffa oss en ”tröstemapp”. En mapp där vi skriver ner saker som fungerat bra, elevers uppmuntrande ord och annat roligt vi varit med om. Den mappen kunde vi ta fram under tunga dagar, läsa den och bli påminda om att det jobb vi gör på Base Camp är värdefullt och att gå på linjen har betytt mycket för många. Det är som sagt mycket Barbros förtjänst.

När Barbro går i pension till hösten har hon hunnit jobba med Base Camp i 25 år, och på folkhögskolan sedan 1986. Det känns redan vemodigt att Barbro inte är med oss i höst, men samtidigt önskar jag henne lycka till med livet som pensionär. Från hösten får du ta din sovmorgon, njuta av förmiddagskaffet, ta dig ut i svampskogen när du vill, träffa dina barn och barnbarn och, ja du får planera din tid själv. Den är din. Tack för allt du lärt mig under alla dessa år och tack för att jag alltid hade ditt stöd! Lycka till!

Kristoffer Sandbacka snart en före detta kollega.

Finlandlyckligaste landet?

Kan det verkligen stämma att Finland valts till det lyckligaste landet i år igen? För sjätte året i följd. Kan det verkligen stämma och vad är det man egentligen mäter?

FN:s World Happiness Report bygger sin rapport på livssituationen för människor i mer än 150 länder. Medborgarna får på en skala från noll till tio svara på hur de uppfattar sin livssituation. Bedömningen görs efter levnadsstandard, socialt stöd, friska levnadsår, korruption och friheten till personliga val. Men går det verkligen att mäta hur lycklig någon är? Allas livssituation ändras och deras syn på livet ändras. Alla har någon gång haft det svårt och kämpat med något. Så bara för att vi är på topp betyder det givetvis inte att folk går runt och är lyckliga hela tiden, men våra förutsättningar gör det lättare att hitta den så kallade lyckan.

Topp tio: VÄRLDENS LYCKLIGASTE LÄNDER

1. Finland

2. Danmark

3. Island

4. Israel

5. Nederländerna

6. Sverige

7. Norge

8. Schweiz

9. Luxemburg

10. Nya Zeeland

Lyckligaste landet i värden, men ända den högsta självmordsstatistiken i Norden.

Men varför är självmordsstatistiken så hög? Ingen kan riktigt svara på varför, men det man kan konstatera är att det är en stor skillnad på ålder, kön och religion. Grundfaktorerna är psykisk ohälsa, hälsoproblem, alkohol- eller drogmissbruk, men även ekonomiska och sociala problem. Varje år dör ca 750 finländare av självmord. Antalet män är högre än antalet kvinnor. Män har i allmänhet svårare att öppna upp sig och prata med någon. De vet kanske inte vem de kan lita på och vill inte visa sig svaga med risk att bli dömda.

Nea Hakanen

Gemenskapen på Base Camp ”

Första tiden på Base Camp var väldigt spännande. Jag kände ingen men visste några som skulle dit. Först var allting väldigt stelt och så där segt men det blev bättre med tiden.

De första veckorna började vi lära känna varandra genom teambuilding och att lära oss lita på varandra. Det tog också mycket energi att börja i en ny skola med nya människor. Enligt mig var det faktiskt ganska jobbigt. Efter att vi hade gått i skolan några veckor reste vi i väg med buss till Tärnaby. Under resan stärktes verkligen gemenskapen fast man kanske blev trötta på varandra. Folk stöttade de som hade det jobbigt och man kom varandra väldigt nära.

Det var tungt att vandra upp för fjällen och det kom ut många olika känslor men vi klarade det tillsammans. Vissa hade ju förstås det lättare och andra svårare. Jag minns så bra att ena klasskamraten hade det så jobbigt när vi vandrade upp för Ryfjället men vi försökte stötta

och hjälpa henne och hon klarade det hela vägen upp samt ner. Det jag menar är att vi gör så många saker tillsammans och går igenom många olika känslor när vi utmanar oss själva. Man växer så mycket i sig själv.

Lärarna finns alltid där och stöttar när man har det jobbigt. De är väldigt bra på att se ungdomar och ser personen, inte felen. De förstår sig på mig på ett sätt som jag uppfattar inga andra lärare har sett mig. Visst kan lärarna vara störiga och säga fel saker. Ibland kanske man inte förstår hur de tänker men jag tror man inser hur de tänkte när man blir vuxen och om man blir förälder själv. Ja för utan lärare skulle vi ju inte ha någon skola.

Nu tänker ni kanske; Oj vilken bra skola utan några dåliga miner, bråk och mobbning. Förstås är det inte så. Här på Base Camp är det inte alltid frid och fröjd heller. Det kommer saker man verkligen måste reda ut. Bråk och sådant. Det kan ju både vara positivt och negativt. Man lär sig

Lärarna finns alltid där och stöttar när man har det jobbigt.

ofta något och det stärker oss. Alla passar ju inte med alla, men så är livet. Man måste fortfarande försöka respektera varandra och acceptera dem för dem de är. Människor kommer och går. Vissa kommer varandra nära och andra inte.

Jag tror alla har någon de stör sig på men vissa kanske inte visar det. Jag vet också personer som jag stör mig på men jag försöker att inte prata dumt om dem. Det är svårt. Det är så lätt hänt att det bara slinker ut någon mening genom munnen. Om man nu

annan bra på att utföra saker. Då blir vi ju automatiskt ett bra team. Tänk nu som en klass hur många styrkor det finns och hur det kommer fram när vi lärt känna varandra så väl.

Om man jämför med mina gamla skolor så har jag aldrig haft en klass som denna. I lågstadiet var det otroligt mycket bråk i vår klass och i högstadiet pratade jag inte med många i klassen. Nu kan jag känna mig bekväm när jag sitter i klassen. Tänk att man får en sådan chans i livet att få gå i Base Camp, jag ångrar inte att jag valde detta år.

Edith Snellman

Kari Nurmimäki, 0400-681008, betjäning på svenska Stortåget 2, 67600 KARLEBY

Leva med psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa kan vara att man ser eller hör saker som ingen gör, man kan känna sig nedstämd, orolig, känner sig ensam och har sömnsvårigheter. Man mår dåligt en längre tid. Alla människor kan mår dåligt och det kan komma i perioder.

Det är bra att ta hjälp av någon, till exempel en psykolog. Det är absolut inget konstigt att be om hjälp, det är vad du kan behöva. Det kan få dig att förstå varför du mår som du gör eller varför din kropp beter sig som den gör. Det kan vara många olika anledningar varför du får psykisk ohälsa. Det kan vara genetiskt men det kan också bero på vad som har hänt i ditt liv. Har du varit med om något som du har fått trauma av eller någon sorg av något slag. Det kan också bero på vad du har vuxit upp i för miljö. Det kan också bero på olika missbruk.

Det finns många olika psykiska sjukdomar. T.ex. ångest, ätstörningar, depression, självmordstankar, att du skadar dig själv mm. Hur du mår beskriver inte dig som människa eller hur du är mot andra.

Det är jobbigt att leva med folk runtomkring en som mår dåligt. Man kan själv bli nerdragen i samma mörka hål som de. Jag personligen har en del vänner som har mått dåligt eller fortfarande mår dåligt. Det är tungt som kompis att se dem så nedstämda och se hur inget verkar hjälpa dem. Men man blir också superlycklig och stolt över dem när man ser att de börjar må bättre.

Jag såg det som min uppgift att de skulle trivas och ha det så bra som möjligt fast det inte var det.

Man kan bry sig och visa ditt stöd men det är inte din uppgift att se till så andra mår bra. Jag drogs till sist ner i samma hål och märkte då att jag måste lägga allt fokus på mig själv och se till så jag klarade mig. Jag fick den hjälp jag behövde och mår nu bättre. Men det var ett rent helvete. Jag grät mig själv till sömns flera nätter i rad, jag försökte mitt bästa för

att le när folk var runtomkring så att människorna inte skulle märka något, men när jag var ensam så slog tankarna mig igen och tårarna började rinna. Det gick så långt så jag såg inte någon väg ut längre och jag började men självskadebeteende. Idag har jag bara mina ärr kvar. Jag klarade inte av att vara i skolan hela dagar och skolkade därför mycket. Jag har alltid varit en väldigt social flicka som ofta är runt

människor men jag ville hellre sitta ensam hemma under helgerna. Därför märkte mina kompisar att det var något som var på tok. Det är ännu något som följer med mig, jag orkar inte vara ute lika länge som jag orkade före jag började må psykiska dåligt och jag trivs fortfarande inte när det är för mycket folk. Förut gillade jag när vi var ett stort kompisgäng och jag hade gärna flera olika kompisgäng, men nu håller jag mig bara till ett. En tid så undvek jag att vara hemma eller ensam för då tog tankarna över och jag ”flydde fältet” så ofta jag hade möjligheten.

Våga fråga om hjälp så snabbt som möjligt så ditt illamående inte går för långt.

Elev på Base Camp

Att flyga första gången

Inför resan och flygningen var jag otroligt nervös. Jag började övertänka. Dagarna före resan vände det sig i magen bara jag tänkte på säkerhetskontrollerna och flygningen. Tänk så slipper jag inte igenom säkerhetskontrollen.

Kanske jag kommer bli åksjuk och spy. Jag kommer inte klara det. Tänk så störtar planet.

När vi startade blev jag yr och lite illamående men jag andades och det blev bättre. Jag tuggade

tuggummi för fullt för att inte få lock för öronen, men jag fick det ändå. När vi kom högre upp kändes det inte lika jobbigt mera.

Det värsta med att flyga var att starta och landa. Andra gången var jag inte lika nervös. Jag insåg att det känns ungefär lika som att åka tåg eller buss.

Edith Snellman

Photo: Elīna Arāja/Pexels

”Du ska inte känna dig skyldig för att andra skulle bli triggade av dina ärr och kom ihåg att du aldrig behöver skämmas över dina ärr eller hur du har mått.

Mobbning är ett ord som många känner till, men vad räknas som mobbning. Mobbning är när en eller flera människor tränger ut en person och är elaka mot denna människa upprepade gånger. Mobbningen kan vara både fysisk och psykisk. Ibland kan det vara från så lite som elaka blickar till att man blir slagen. Enligt THL (Institutet för hälsa och välfärd) upplever ca 5 procent av eleverna i Finland mobbning under sin skoltid. Procenten kan ju i verkligheten vara ännu högre, eftersom alla mobbningsfall inte kommer fram.

Det borde inte vara så här. Man borde lära barn att respektera varandra från ung ålder å att sådant här inte händer så ofta. Ifall barnen skulle våga prata med någon vuxen

kan det hända att mobbningsfallen skulle minska. Det som görs i skolorna är ju att man pratar om mobbning på lektionerna och olika antimobbning planer görs upp. Ett barn eller en ungdom som mobbar förstår oftast inte konsekvensen av det som sker. Att upplysa alla om mobbning är viktigt. Om en mobbare på riktigt får reda på hur dåligt den andra personen mår över mobbningen, kan det leda till om hen slutar mobba.

Men varför förekommer mobbning?

Är det alltid så att den som mobbar har egna problem som man försöker dölja genom att skicka problemen vidare. Har man fått ett mönster

Tips från coachen

Intervju med Roland Snellman

Roland “Rolli” Snellman, 36 år och bosatt i Bennäs. Han jobbar till vardags som utbildningscoach vid yrkesskolan Optima men driver även eget företag inom mental träning. Något som han brinner för är att få människor att må bra samt kunna prestera sitt bästa och uppnå sin fulla potential med hjälp av mental träning. Han anser att alla människor borde få ta del av mentala träningstekniker, för det är så stor del av livet som påverkas av vår mentala inställning.

Alla människor kan förändras och tränas mentalt, men det tar tid på samma sätt som till exempel gymträning. Man behöver också ha motivation, rätt inställning och vilja jobba med sig själv för att kunna utvecklas. Ditt liv styrs till stor del utifrån hur du ser på dig själv, hur bra du litar på dig själv och vad du tänker att du är värd. Dessutom påverkas du enormt mycket av hur du ser på framtiden och det som händer runtomkring dig. Alla dessa förmågor kan du träna upp och ju tidigare du börjar desto bättre.

Tänk dig att din hjärna fungerar som en åker som är täckt av nysnö, varje tanke eller beteende skapar spår i snön. Ju fler gånger du tänker samma tanke, desto tydligare trampas spåret upp och du väljer framöver de bekanta och väl upptrampade spåren. Därför att det är bekvämare och också lättare att göra som man alltid har gjort eller att tänka som man alltid har tänkt.

Hur blir man då bättre på att gilla sig själv?

För att börja tycka mera om dig själv är ett jättebra sätt att börja lyssna på vad du tänker och säger om dig själv. Säger du ofta till dig själv “Jag blir alltid försenad på morgonen” så kommer du bli mer och mer övertygad om att du är så som person och för att förändra det kan du i stället börja tänka “Jag tar ansvar och gör vad som krävs för att få en fungerande vardag”. Med nya tankemönster kan du skapa nya beteenden.

Hur blir man bättre på att inte oroa sig så mycket?

Det intressanta med oro är att den nästan så gott som alltid är onödig Har du någonsin tänkt på att sådant som hjärnan inte vet detaljer kring hittar din hjärna lätt på idéer om vad du borde oroa dig över. Många gånger oroar man sig över saker som med största sannolikhet inte kommer att hända eller ens kan hända. Men i stället för att fastna fast i en ond spiral av oro, tänk i stället “Vad KAN jag göra?” “Vad kan JAG påverka?”. Sen fokuserar du på de uppgifterna med ett

hemifrån? Frågorna är många men svaren är få.

Mobbning förekommer tyvärr också på arbetsplatser. Arbetsplatsmobbning kan ienligt fackorganisationen Tehy innebära att en person svartmålas, att yrkeskunskaper förminskas, att man lämnas utanför arbetsvetenskapen eller hot, fysiskt våld, sexuella trakasserier och missbruk av chefsställning. Här är det också viktigt att den som upplever sig bli mobbad berättar om det för chefen. Om man lämnar det så kommer denna människa må dåligt under arbetstiden, och börja se på arbetet som en dålig och obehaglig sak. Alla på jobbet borde prata med varandra och säga sina åsikter och reda ut problem. Det är viktigt att

försöka förstå situationen ur den mobbades synvinklar, vad de tycker och tänker. Man ska känna sig trygg på din arbetsplats. Och alla borde samarbeta för att få det så bra som möjligt.

Det räknas också som mobbning om man är med dem som mobbar, fast man inte säger eller gör någonting själv. Om man märker att en kompis mobbar någon så ska man inte vara med dem och stå vid deras sida, man ska säga att det är fel och upplysa mobbarna om att de inte borde hålla på med det de gör. Det är allas ansvar att se till att ingen blir mobbad, så att alla mår bra.

gott självförtroende, då känner du att du har mera kontroll över situationen och du inser att det är onödigt att oroa sig över saker du inte kan påverka.

Hur kan jag förändra min attityd i vardagen?

De flesta av oss ser motgångar som hinder och problem och det är lätt att man fastnar i de problem man stöter på, därför att det vi fokuserar på växer. Ett citat som Roland gillar just när det kommer till attityd är “vissa människor har svårt att se skogen, för det är så många träd i vägen". Med detta menas att om vi fokuserar på alla hinder så ser vi inte lösningarna. När du stöter på ett problem i vardagen fråga dig själv “Vad kan jag lära mig av detta?”.

Vad ska man göra om man mår dåligt?

För att börja må bättre ska man göra saker man tycker om. Ofta straffar vi oss själva genom att bli handlingsförlamade och inte göra någonting alls. Därför ska du alltid fokusera på sådant som får dig att må bra.

Lovisa Käcko

Sofia Semskar

Vad får dig att må bra?

Det finns olika saker som stärker din psykiska hälsa. Att ha rutiner i sin vardag är ett sätt samt att lyssna på kroppen. Sov på natten och ta en powernap om du är trött. Det som kan hjälpa dig att somna är nog andningen. När du andas lugnt så slappnar kroppen av och du blir trött. Det kan vara bra att äta något också före man somnar. Om man är hungrig så går hjärnan på högvarv och man börjar tänka på mat, men när man äter så börjar magen jobba och fokuset flyttas från hjärnan till magen. Att äta regelbundet, tillräckligt och varierat är väldigt viktigt så att ditt blodsocker och humör hålls jämt.

HÄR FINNS NÅGRA PUNKTER SOM

HJÄLPER DIG ATT MÅ BÄTTRE:

MOTION

Ta en promenad med din vän eller ha ett träningspass hemma. Man behöver inte träna varje dag men det skulle åtminstone vara bra med frisk luft. Det behöver inte alls vara invecklat. Det är också bra att ha ett socialt nätverk och umgås med människor så man inte isolerar dig själv.

SÖMNRUTINER

Det är viktigt med sömn, men det vet de flesta. Svårigheter med sömn är ett stort problem idag och det kan bero på många olika saker; Stress, ångest, osorterade tankar, depression och andra sjukdomar. Det finns förstås också andra orsaker t.ex. småbarnsförälder kan lätt få problem med sömnen. Telefonanvändning har också stor betydelse på hur bra sömn man får på natten.

Hur länge ska man sova per natt?

Enligt forskning sägs det att barn mellan 12 och 18 år behöver 8-9 timmars sömn per natt och vuxna mellan 6-9 timmar.

SÖMNTIPS:

1) Andningen

Det första du kan tänka på när du har svårt att somna är andningen. Det hjälper dig verkligen att slappna av. Du ska andas ända från magen och in genom näsan, ut genom munnen. Det låter löjligt men det funkar faktiskt ganska bra. När du har stress i kroppen eller ångest kan du också sätta dig ner en stund och andas. Folk som lider av panikattacker har oftast svårt med andningen. Det beror på att man andas fel när man har panik.

2) Melatonin

Det produceras inte tillräckligt med melatonin i hjärnan när man är stressad. Melatonin tabletter finns att köpas vid vanliga butiker men i en lägre dos än du får utskrivet av en läkare.

3) Ät något

Att äta något före du går och lägger dig är bra. Det är ju förstås skillnad på vad du stoppar i dig. Om du äter godis kommer du kanske ha svårare att somna men om du äter t.ex. banan, smörgås, yoghurt, gröt osv kan det hjälpa. För när du äter flyttas fokuset från hjärnan till magen.

TELEFON ANVÄNDNING

Föräldrar tjatar ofta på sina barn att lägga undan telefonen genast, "du har allt för mycket skärmtid idag!"

Även fast de själva kanske surfar på telefonen mycket. Jag vet med mig själv att jag inte alltid lägger undan den exakt när de säger till. Jag vet också att jag inte skulle behöva ha så mycket skärmtid som jag har. Men varför fortsätter jag att surfa då? Jag har inget riktigt svar på det, kanske det är ett beroende. Man dras liksom till telefonen, till de ändlösa filmklippen, videorna och inläggen, bilderna man skickar på snapchat utan att skriva något samt något onödigt spel som man blir beroende av. Man får ju fundera om det är nödvändigt.

Människor påverkas av för mycket skärmtid. Hjärnan blir uttröttad och man kan få huvudvärk, trötthet, humörsvängningar, minnes- och koncentrationssvårigheter, sömnproblem osv. Enligt linkmobility.com spenderar en typisk mobilanvändare cirka 5 timmar per dygn. 91,9% av den tiden spenderas på mobilappar, 42,4% på sociala medier och 8,1% går åt till webbläsaren.

Användning av för mycket sociala medier kan leda till psykisk ohälsa främst för flickor, säger Anders Hansen i en artikel i ÖT 2.4.2023. Hansen säger också att mer än en timme på sociala medier om dagen är inte bra för någon. Han uppmanar att inte ha telefonen i sovrummet, vid matbordet, i klassrummen eller när vi umgås med vänner. Förstås behövs ju telefonen på jobbet och ofta i skolor och det finns ju inte bara dåliga saker med dem.

MATVANOR

Både ditt fysiska och psykiska mående beror mycket på dina matvanor. Om det enda du äter under en dag är godsaker kommer du att må väldigt illa och du kommer inte att ha någon ork. Plus att när du äter godsaker så stiger först ditt blodsocker och efter en stund kommer det att sjunka. Hur mycket det sjunker är olika från person till person. Det bästa är att äta regelbundet, tillräckligt och varierat under en dag. Försök få in frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål så mår du bäst. Alla behöver kanske inte lika mycket energi. Det beror också på hur mycket man förbrukar under en dag. Om du tränar kommer du att förbruka mycket mer och det betyder att du behöver mera mat. När man är i växande ålder behöver kroppen automatiskt också mera. Alla har olika förbränning i kroppen och det är också skillnad på hur mycket energi du behöver.

SOCIALT NÄTVERK

Att ha människor runt omkring sig behöver alla, vissa mindre andra mer. Om du har det jobbigt kan det vara lättare att vara med människor än ensam. Någon som kan krama om dig emellanåt och någon du kan prata med när du behöver. Att vara social behöver inte vara svårt. Det

kan vara allt från ett leende till att man går på någon kurs tillsammans. Att lära känna nya människor är trevligt men också tungt. Det kan ju vara lite stelt i början och man vet inte vad man kan och inte kan säga. Man måste fråga saker om personen samtidigt som man ska berätta om sig själv. Att vara social kan vara tröttsamt eftersom man får så många intryck utifrån. De som har social ångest börjar ofta tänka för mycket och undviker sociala sammanhang. De kan förstås också vara sociala men det kan innebära att de får mycket ångest eller att det känns jobbigt före, i stunden eller efteråt. Att undvika sociala sammanhang kommer bara göra saken värre. Det är bättre att utmana sig än att undvika det som är jobbigt. Enligt forskning visar det sig att de som lever i nära relation mår bättre psykiskt och fysiskt samt lever längre. Man behöver inte ha många nära relationer men någon är bättre än ingen alls.

MOTION

Det lönar sig att röra på sig i lagom mängd. Det behöver inte vara svårt. Man tänker inte oftast på vardagsmotionen man får när man t.ex. går till bussen, när man handlar eller städar. Om man inte vill träna behöver man inte, men man mår bättre av att träna lite åtminstone. Att ta en promenad i det vackra vädret piggar upp dig och huvudvärken kan släppa lite, om du inte har migrän förstås. Det finns många olika sätt att träna på. Om du inte gillar att gymma kan du ta en springtur eller cykeltur, då får man frisk luft på samma gång. När man tränar producerar kroppen endorfiner som kan minska stress, stärka immunförsvaret, motverka depression osv. Träning kan också gå överstyr. Det är heller inte hälsosamt. Motion och träning i lagom mängd är bäst.

Nästan alla vet att vi kommer att må bättre ifall vi gör dessa saker men varför gör vi inget åt saken då? Det är svårt att bryta vanor. Man blir så bekväm med allt.

TIPS TILL DIG SOM

MÅR DÅLIGT:

-ät regelbundet, tillräckligt och varierat -sov tillräckligt

-se till att du använder telefonen mindre -försök vara social och umgås med nära och kära -motionera lagom -kom ihåg andningen

Edith Snellman

Mitt år som Base Camp elev

När jag sökte in till Base Camp hade jag absolut ingen motivation att gå i skola och hoppades på att kunna återfå min skolmotivation genom att gå ett “tionde skolår”. De första dagarna lekte vi många olika lekar för att lära känna varandra vilket man också gjorde väldigt snabbt och man fick bra gemenskap i gruppen redan från första dagen. Under året fick vi göra väldigt många olika saker som att vandra, cykla, paddla kajak och kanot, testa på sup brädor, klättra, hugga träd, skida, spela paintball och så vidare. Vår första resa under skolåret var under hösten i

september och då åkte vi till Ylläs. Vi var där i en vecka och vandrade, fick cykla el mountainbikes på vandringsleder runt om i bergen och en del valde även att fiska.

Under vårt skolår fanns det corona-restriktioner att följa vilket gjorde att vi inte kunde göra någon resa till utlandet, men det hindrade oss inte från att resa och göra övernattningar. Ylläs var nämligen inte vår enda resa, vi åkte även till Kristinestad, Ruka, Repovesi nationalpark. Vi fick även göra övernattningar i tält både på hösten, våren och vintern. Slutresan som i vanliga fall går till Italien hade vi inte möjlighet att

göra så vi fick ge förslag om vad vi ville göra i stället och det blev en vandrings- och slalomresa till Ylläs på våren.

Base Camp var för mig ett av de bästa valen jag har gjort och jag ångrar inte att jag valde att söka dit. Alla minnen och upplevelser man har från året kommer alltid att finnas med en. Lärarna var också en av anledningarna till att jag tyckte om skolan så mycket, de var alltid på bra humör och visade alltid att de brydde sig om alla sina elever och uppmuntrade oss på alla sätt som gick.

Mia Jansson, bc elev 2020-2021

Agnes Wärnå och Mia Jansson

Mia Jansson, Kicki Sandbacka, Filippa Holmström och Agnes Wärnå

is En resa till sydpolen

När jag satt i mitt kök en kväll och funderade över den hotande klimatkrisen, frågade jag mig själv vad jag skulle säga till mina framtida barn när de undrade om jag hade gjort allt som stod i min makt för att förhindra den höjda havsnivån, brinnande landområden och extrema klimat event som tvinga folk att fly sina hem. Jag insåg att jag kunde göra mer och att jag måste göra mer.

Men med betydande globala katastrofer känner vi oss ofta maktlösa. Det är lätt att tänka "vad kan jag ens göra?" Trots de ungdomsledda klimatstrejkerna och protesterna känner vi att våra röster faller för döva öron. Vi får ofta höra om självuppoffring i klimatrörelsen, och jag ville inspirera andra att också använda sin glädje och sina styrkor för förändring.

Så, som en gnista som tänder en låga, bestämde jag mig för att ge mig ut på en expedition för att öka medvetenheten om denna kris. Sydpolen, smältande glaciärer, stigande havsnivåer och vår generations kamp för att rädda vår planet, då vi symboliskt skulle gå till världens ände för att visa hur brådskande situationen är eller i mitt fall bokstavligen. I slutet av 2024 kommer jag att ge mig ut på en unik sydpolsexpedition och blir den yngsta personen i historien att uppnå det.

Under 45-50 dagar kommer jag att skida över den antarktiska platån och samla in vetenskaplig data från de smältande glaciärerna, med endast den utrustning jag kan bära med mig i min pulka. Efter att ha tillbringat jul- och nyårsafton i ensamhet kommer jag att nå sydpolen utmattad men väldigt tacksam. Även om denna expedition ger ett privilegium att uppleva orörd avlägsen natur som få människor har besökt, är det också en

möjlighet att stödja forskare i deras förståelse av den antarktiska miljön och hur den påverkar våra klimatsystem. Därför ligger forskningskommunikation mig varmt om hjärtat, och med denna expedition har jag möjlighet att lyfta fram samt stödja den verksamheten. Liknande solo-expeditioner i Antarktis har genererat betydande uppmärksamhet i media, till exempel i BBC, CNN och National Geographic. Därför skapar vi en mediekampanj fokuserad på att kommunicera klimatforskning för att öka medvetenheten om krisen och sätta fart för politiska åtgärder mot klimatförändringar.

Ibland frågar folk mig hur jag kan vara så hoppfull, och jag

tror att det handlar om mod. Hopp är ett aktivt val som kräver hårt arbete och ansträngning att bygga. I samma ögonblick som vi förvandlar hopp till handling blir vi modiga, och av min erfarenhet känner vi mer hopp när vi börja framträda. Även om det kan tyckas lättare att vänta på att hoppet ska komma till oss, är det viktigt att komma ihåg att vi har kraften att skapa hopp för oss själva.

Här i Kronoby när jag studerade till vildmarksguide på Outdoor Academy Finland lärde jag mig om den kraften att våga agera. Vi reste runt i Norden och sov i -27 grader under den stjärnklara vinterhimlen i norra Finland.

När jag läste skolans webbsida för första gången var det denna

meningen som jag fastnade särskilt för och har även visat sig under utbildningens gång vara sant:

”Här är ett hett tips för en övning i karaktär. Samla ett gäng vuxna från Norden som tillsammans skall färdas i minibussar, låt dem bo ett tag i små ödestugor, eller ännu hellre ute i tält, hjälpas åt att dra pulkor på skidturer över myr och fjäll, enas om vilket håll kartan skall svängas, lära sig tycka om varandras favoritmat, känna igen varandra på lukten och dela den sista chokladbiten.“

Jag har vuxit mycket under den här utbildningen och är säker på mina expeditionsfärdigheter. Och jag växer fortfarande. Antarktis innebär många utmaningar. Att klara stormar vid -45 grader själv, åka skidor 25 km per dag med en 80 kg pulka och vara omgiven av ett platt vitt landskap i veckor.

Men oavsett är jag säker på min förmåga att lära mig allt som kan tänkas nödvändig.

Nu är min största utmaning att hitta tillräckligt många sponsorer. Medan jag har varit ute och förbättrat mina kunskaper med hjälp av mina fantastiska lärare under utbildningen, har jag även tillbringat större delen av mina kvällar med att

skicka e-postmeddelanden och förbereda PowerPointpresentationer medan min rumskamrat lugnt sover under sin varma filt.

Ansträngningen kommer dock att vara värd det när jag kommer fram till Sydpolen, trött och kall. Jag tror verkligen att våra handlingar kan vara en kraftfull katalysator för förändring. Genom att tänja på mina gränser och ge mig ut på den här expeditionen hoppas jag kunna inspirera andra att fundera över vad de kan bidra med. Så vi all kan använda våra styrkor, glädje och inspiration för att göra skillnad för klimatet. Resan kommer att bli svår, med extrema förhållanden utan påfyllning av proviant eller stöd från andra. Det kommer att testa min fysiska och mentala styrka.

Icke desto mindre erbjuder denna expedition en möjlighet att utnyttja uppmärksamheten som genereras av en sådan bedrift för att förespråka klimatåtgärder. Jag är engagerad i denna sak och jag är spänd på att se vilken effekt min expedition kommer att få.

Lilith van Amerongen, Kronoby, 2 May 2023

Min upplevelse av Canyoning

Vi startade tidigt på morgonen från vårt boende, spårvagnen gick 07:42.

Vi åkte in till Alicante och promenerade från stationen till gamla stan där Canyoning företaget hade sitt kontor och utrustning.

Vi var en halvtimme för tidigt, men personalen var trevliga och lät oss komma in och börja prova skor och hitta en passande våtdräkt, samt en hjälm.

Jag var inte jättenervös eftersom jag var extremt trött, solbrännan från dagen innan var inte lätt att sova med.

Efter att alla hade hittat en passande våtdräkt, hjälm och skor så började guiderna presentera sig och gick igenom några regler lite snabbt. Det kändes slarvigt och språket var inte på vår sida, en av fem guider pratade engelska, resten bara spanska.

Vi hoppade in i två bilar och körde upp till berget vi skulle vandra ner för. Bilturen var hemsk, vi satt länge och funderade på vem som hade gett guiderna deras körkort. Trafikreglerna var få och de var inte rädda för farten. Det tog cirka en timme att köra upp för berget.

Utsikten var fantastisk, de höga bergen runt omkring oss, stora fält med någon orange frukt, höga växter och buskar, lite blommor och massa sand och grus.

Alla steg ur bilarna och vi fick instruktioner om hur det var lättast att få på sig den sträva våtdräkten. Vi flickor fick gå bakom en buske och byta om och pojkarna stannade kvar på mötesplatsen och böt om. Det var hemskt, våtdräkten var verkligen

inte menad för kvinnor med större byst. Jag hamnade att ha på mig en t-skirt över våtdräkten eftersom våtdräkten var för liten ovanpå, det var inte bekvämt med andra ord. Guiderna berättade att vi inte hade möjlighet att ha våra telefoner eller väskor med eftersom de skulle bli våta. Vi förstod och gick med på att sätta alla våra saker i en bil som de senare skulle köra ner till slutet

av vandringen. Våra lärare fick dock ta med sig deras mobiler, men guiderna hade satt dom i en vattentät burk, med andra ord var det inte sån stor vits att ha med dem, men i slutet fick vi några vackra bilder.

På bilresan hade i karaoke med guiderna och sjöng massa olika svenska låtar och även lite spanska låtar.

Vi började vandra, först upp

mot berget på en liten sand väg och sedan rakt in i skogen. Det var brant på vissa ställen med sand som man gled ner på. Guiderna var väldigt trevliga och tog emot en och erbjöd alltid en hand ifall man behövde lite hjälp.

Jag var lite besviken till en början eftersom bilder var på en massa vatten med höga klippor där folk hissade ner sig och såg glada ut. Om jag bara visste.

Första klippan vi skulle hissa oss ner för var spännande, det var ett litet hål rakt ner i marken vid sidan av en stenvägg, några meter igenom hålet så kom det ett litet ställe där du hamnade att gå några meter och sedan fortsätta hissa ner dig till marken. Nästan alla tyckte det var roligt, några av oss var såklart rädda och pirriga men alla överlevde och klarade sig fint.

Sen var det några hundra meter att gå igen och sedan nästa nedhissning.

Så fortsatte det ganska länge, cirka en timme. Det kom mera och mera vatten efter varje nedfirnings ställe, till sista hamnade vi att simma.

Vid ett ställe fick vi för första gången hoppa ner från en klippa ned i ett litet utrymme mellan två klippor, med cirka tre meter klart vatten. Jag som bara hoppat från en liten brygga i hela mitt liv bestämde mig för att utmana min höjdskräck och hoppade, känslan var otrolig, alla runt som hejade på mig och stödet gjorde att man kände sig säker och levande.

Sedan kom vi till slutet, en enorm klippa på cirka 25 meter men en otrolig utsikt.

En efter en firade ner sig och känslan var otrolig, jag tror jag aldrig har känt mig så levande som där. De andra i klassen fick fira ner sig med magen mot

klippan. Jag fick däremot ett erbjudande på att få rutscha ner och jag tackade ja. Engelskan var allt annat än lätt att förstå och till sist gav guiden upp och sa att jag bara skulle hålla i min klättersele och han skulle kontrollera min fart. Han släppte med rakt ner utan att bromsa halva vägen och sedan bromsade han direkt, jag trodde att jag skulle dö. Det var hemskt men extremt roligt på samma gång. Vattnet som stänker i ansiktet, och solen som bränner mot axlarna. Man kände sig själv levande på ett helt annat sätt. Alla kom ner levande och glada med adrenalinet på topp. De som ville fick klättra upp framför klippan på en liten avsatts och hoppa från cirka 5 meter. Jag gick upp med Tommy och jag var livrädd, allt snurrade och jag skakade, både av rädsla och av det kalla vattnet. Jag bad till sist honom att knuffa mig, och jag flög ner i vattnet. Adrenalinet var högre än någonsin och jag var så stolt över mig själv. Jag hade kommit över min höjdskräck. Vandringen tillbaka var lite annorlunda, vi fick igenom en liknande djungel med nedfallna vassblad och olika växter, vi balanserade på en vattenränna en liten bit av vägen och i slutet gick vi upp för en brant ut till bilvägen. Vi var äntligen framme vid slutet och alla var svettiga och sluta. Vi fick ta av oss våtdräkten, skorna och hjälmen och byta om till våra vanliga kläder.

Sedan for vi på ett litet kafé nära berget och åt glass. Guiderna var snälla och körde hem oss ända fram till vårt boende. Gruppen var stolta och trötta, hälften av oss sov halva vägen hem.

Minne för livet.

Linn Vähäkangas

Nere från v: Linn Vähäkangas, Elin Eklöv, Kicki Sandbacka och Edith Snellman. Uppe från v: Eddie Nyman, Lovisa Käcko, Tommy Eklund, Jesse Rokala, Rasmus Krook och Otto Holm

Webshopen är öppen hela året runt!

Stjärnkvällen

På Base Camp har man varje år en så kallad stjärnkväll. Den brukar vara någon gång före sportlovet. Alla är välkomna till stjärnkvällen på Kvarnen men den är främst riktad till de som går på 9:an (och deras föräldrar) och de som kanske vill eller ska till Base Camp. Eleverna på BC brukar visa 9:orna runt på gården.

Varje år gör Base Camp skulpturer eller former av is och snö som man lyser upp med lampor, ljus och facklor. I år gjorde vi en stor ”kungatron”, en skridskobana samt ett hjärta och Finland av stora isblock som vi lyste upp med olikfärgade lampor. Vi gjorde också is dekorationer genom att hälla vatten och färska blommor i mjölkburkar och hinkar. Mjölkpaketen formade vi som en stjärna i en snöhög och lyste upp den med ljus. Papperstallrikar blev formar till is dekorationer, som vi hängde upp i träden. Vi gjorde också en ”utställning” av hinkarna och mjölkpaketen. Av snö gjorde vi bord så det blev som ett litet café där vi bjöd på plättar med vaniljsås, sylt och varm saft. Skridskobanan blev en succé och många skrinnade runt. Man fick låna skridskor och hjälm från skolan så det var inga problem. Vi visade också en del av vår teater - Den hemlösa pojken, ute vid skolans vindskydd. Denna kväll blev jättebra och det blev ett bra avslut före sportlovet.

Teatern – Den hemlösa pojken

Äntligen! Efter två år av pandemi fick vi igen jobba med teater på Base Camp. Att lära sig röra sig på scen, säga sina repliker och skapa sin roll på scenen är en utmaning, men utmaningar är till för att antas. Via utmaningar växer man och utvecklas både som människa och som grupp. Årets teater blev en riktigt fin upplevelse. Under övningarna rådde totalt kaos och alla hade svårt att se att premiären i slutet av januari skulle kunna genomföras. Ännu på genrepet dagen innan premiären var det osäkert hur allt skulle fixa sig. Tänk vilken glädje, vilken segerkänsla vi kunde uppleva tillsammans efter premiären. Ja, efter samtliga föreställningar. Eleverna gjorde sitt absolut bästa både på och bakom scenen.

Rasmus Krook

Oliver Hillberg

Edith Snellman

Intervju med två som var med

Jag valde att intervjuade Daniel och Jesse om deras medverkan i vår teater “Den hemlösa pojken”. Jag frågade först vad de tänkte när de hörde om teatern. Jesse orkade inte med det och Daniel ville inte alls vara med. Den enda erfarenheten av att stå på scen Jesse hade var från lågstadiet och Daniel hade bara lite erfarenhet av teater från förskolan. Jesse tyckte att det var svårast att leva in i sin roll medan Daniel tyckte att var svårast att minnas sina repliker på scen. Jesse tyckte om

sin roll för att alla tyckte han var rolig och Daniel tyckte att hans roll passade in på honom. Jesse spelade en försiktig ”nörd” pojke som med sin kompis, dagligen besökte ett café och alltid beställde samma sak. Daniel spelade en av de tuffa pojkarna i ett mopedgäng. På frågan ifall det var värt att vara med i base camps teater uppsättning svarar Jesse att han skulle nog kunna tänka sig visa samma teater igen, men inte lära sig en ny.

Rasmus Krook

ILLUSTRERAD av Elin Eklöv

Wilhelm Kull och Eddie Nyman

De flesta människor tänker på en liten hydda mitt ute i skogen, dygnet runt i stormväder och lite sol om man har tur. En liten eld med en bränd grillkorv, och en ljummen snabb kaffekopp i handen. Kroppen är iskall och både tår och fingrar är utan känsel av kölden. Det är vad de flesta tänker på när de hör när någon pratar om uteliv, och jag förstår varför de inte ger utelivet en chans om det är den där bilden de har. Om de bara visste. Luften som är renare än allt de någon gång kommer att känna, vinden som viner förbi oberoende på vädret.

Ljudet, om de bara visste hur

härligt ljudet är i skogen. Tänk dig att du kommer hem efter en jobbig och tung dag, du packar en liten ryggsäck med en kaffetermos, en kakbit, lite ved och ett sittunderlag. Du sätter dig i bilen och beger dig ut mot skogen, ut mot friheten och lugnet.

Bilen ställer du parkerad vid sidan av en grusväg. Du börjar promenera längs stigen som leder in mellan träden och ut till ett fält med en stor myr. En liten bit längre bort ser du din destination, ett litet vindskydd nere vid sjön.

Du sätter upp en liten eld och plockar fram ditt sittunderlag.

Nu sitter du med en kaffe i ena

handen och en kakbit i andra handen. Knyter upp skorna, drar upp dragkedjan på din jacka och lutar dig bakåt i solskenet. Nu kan du inte säga att utelivet är en onödig livsstil.

Man behöver inte ha fjällrävens byxor och en populär stickad tröja, en dyr trangia eller en dyr kaffemugg i aluminium. Man behöver inte heller ha Fjällrävens jackor och dyraste vandringsskor. Man behöver inte ha något av detta för att kunna ta sig ut till skogen och ladda sitt batteri.

Kundnära, trygg och pålitlig service!

LÄMPÖ

Oy Kust-Car Ab

LÄMPÖ • VESI • ILMASTOINTI • SÄHKÖ • AUTOMAATIO • ASBESTISANEERAUS • KYLMÄASENNUS

LÄMPÖ • VESI • ILMASTOINTI

Myymälämme avoinna: Ma-Pe 9.00-17.00

• SÄHKÖ • AUTOMAATIO

• VESI • ILMASTOINTI • SÄHKÖ • AUTOMAATIO

• ASBESTISANEERAUS • KYLMÄASENNUS

www.lvirahkola.fi

• ASBESTISANEERAUS • KYLMÄASENNUS

Myymälämme avoinna:

Ma-Pe 9.00-17.00

www.lvirahkola.fi

Linn Vähäkangas

Framtidens energi

Elförbrukningen ökar. Bilar, hus, bussar, mopeder och snart också flygen kommer att gå på elektricitet. Men varifrån kommer vi att få vår energi i framtiden? Förhoppningsvis kommer den i framtiden att bestå av solpaneler, vattenkraftverk och vindkraftverk. Det skulle vara mycket bättre för miljön, snabbare och billigare. Men kommer det att fungera? Det finns uträkningar på att ifall man skulle täcka några procent av Saharaöknen med solceller skulle den energimängd teoretisk räcka en lång väg.

I framtiden ska vi försöka att använda så lite fossila bränslen som möjligt eller helt sluta använda fossila bränslen. Fossila bränslen som t.ex. kol, olja och gas har en stor negativ inverkan på globala uppvärmningen. Om vi skulle fortsätta att använda så här mycket med fossila bränslen skulle jorden bli allt för varm och all is på Antarktis och Arktis skulle till sist smälta. Då skulle

det bli väldigt varmt och djuren skulle så småningom dö och växterna skulle torka.

Förnybara energikällor har blivit billigare och har under de senaste åren fått politikiskt stöd.

I flera länder i Europa. Förnybara energikällor tar aldrig slut, lämnar inte efter sig några farliga restprodukter eller föroreningar.

De skadar inte heller naturen. Luften skulle bli renare och bättre.

Dagens globala energisystem producerar el i stora anläggningar: kolkraftverk, vattenkraftverk och kärnkraftverk. Kolkraftverk

släpper ut mycket koldioxid, ännu mer än vad olja gör. Kolkraftverk släpper också ut hälsoskadliga

ämnen. Kärnkraftverk är inte lika dåligt som kolkraftverk, men den är inte bra för det. För att få reaktioner som producerar el används uran, som inte är en förnybar resurs, så det är inte ett hållbart alternativ. Dessutom är uranbrytning skadligt för miljön och för människors

hälsa. Vattenkraftverk är för det mesta bra, så den kommer nog att behållas så som den är. Det är en förnybar resurs p.g.a. nederbörden sker automatiskt. El kan inte lagras i elnät, det betyder att samtidigt som någon använder t.ex. ugnen där hemma måste vatten rinna i ett vattenkraftverk. Men med den nya tekniken så går det smidigt. Ifall man skulle använda el från sol och vind skulle det betyda att el priserna skulle vara låga när det är soligt och blåsigt, och höga när det är molnigt och vindstilla. Det skulle bli lite komplicerat, så man borde hitta nya tekniker för att lagra el. Elkraftverk som kan lagra sina resurser utgör en mer flexibel resurs i energisystemet. T.ex. vattenkraftverk sparar vatten i ett magasin så de kan använda det när det behövs.

Eller biokraft som har lager av biobränsle.

Idag är det ca. 700 miljoner människor som fortfarande saknar el. Det ska förhoppningsvis

åtgärdas inom agenda 2030 och också de globala målen för hållbar utveckling. De länder som idag saknar ett elnät kan direkt börja bygga ut solenergi, vattenkraft eller vindkraft. Det skulle bli billigare och lättare. Även förnybara energisystem kan se olika ut beroende på vilka energikällor som är tillgängliga och hur deras egna system är uppbyggda. På Irland, till exempel, består deras el till 40 procent av vindkraft. Irland ligger bra till för vindkraft med havet runt sig. De har heller inga andra länder att få energi av. I soliga Portugal byggs solenergi parker upp snabbt. På enskilda öar måste man vara självförsörjande på el, medan man i Europa kan dela med sig via elnätet om man har överskott av el.

Info: Naturskyddsforeningen.se

Foto: Pexels

Lådbilstävlingen

Outdoor Academy (OA), vildmarkslinjen på Kvarnen, har varje år en lite speciell teambuildnings vecka. En återkommande utmaning har varit att ordna en lådbilstävling på skolan. En tävling var varje linje från skolan uppmanas ställa upp i en lekfull tävling. Lådbilstävlingen går ut på att man först ska bygga ett fordon utan kostnad och sedan avslutningsvis ordas ett ordentligt lådbilsrace på en teknisk bana, var bilen ska klara av att svänga runt vissa hinder. Den snabbaste och bäst körda bilen vinner.

Några pojkar från Base Camp hängde vid en av pojkarnas garage och tittade på en skrothög och såg lite ut som ett fordon. Pojkarna började att meka och fixa ihop vår fina “lådbil”, en trehjulad bil, ett hopplock av mopedram och en fyrhjuling. Hela projektet tog cirka en månad att bygga ihop. Allt började egentligen med en skottkärra och en cykel som vi tänkte svetsa ihop och lägga en gräsklipparmotor på och försökte få den att fungera. Efter att vi kom fram till att vi inte kommer få något som driver hjulen, så bestämde vi oss för något nytt och så började vi söka runt och försökte hitta vad vi kunde slå ihop Vi hittade en gammal fyrhjuling, som ända var sönder och en gammal skrotmoped, så där hade vi vårt projekt. Efter att vi hade kommit på vad vi skulle använda så började vi fundera hur vi skulle sätta ihop den och kom fram till att vi

återanvänder mesta av mopedens ram och sen ta bakaxeln och motorn av fyrhjulingen. Vi lät svetsen arbeta och började sedan skruva ihop den med de delar vi hade och före vi visste om det så hade vi en trehjuling färdig för att användas.

Några dagar efter att vi var klara så tog vi den till skolan, vår kära lärare Kicki kom hela vägen till Jeppis för att hämta vår trehjuling. Senare den dagen var den redo för race, Kvarnens lådbilsrace.

Alla linjer på skolan fick inte till det i år och trots att man utmanade högstadieskolan i byn, bestod startfältet enbart av deltagare från Kvarnen. OA hade tre lag mot ett Base Camp lag. NFG, andraårsstuderanden på OA, hade byggt av en gammal cykel med två gräsklipparhjul där bak, OA lärarna hade en longboard, med padel racket på händerna för att göra fart i början och för att styra med och NFL, förstaårsstuderanden på OA, hade lagat en bil, som påminde mest om en bil. Fyra hjul, ratt och en sits. Sedan var det ju vi från Base Camp med vår trehjuling.

Racet går ut på att komma ner för en backe med hinder, så snabbt som möjligt för att slå de andra lagens tid. Tävlingen var rolig och stämningen runt banan var god. Tävlingen gick ju som det oftast går, dvs den bästa och snabbaste bilen vinner. Det var vår tur igen.

Victor, Wilhelm och Eddie

Spanien, Alicante

Vår resa till Spanien har vi jobbat ihop pengarna själv. Vi har bland annat sålt på marknader, betalande teaterpublik, sålt egentillverkade kort, haft utedagar åt en lågstadieskola.

Vi planerade resan i bara några veckor före, först röstade vi mellan alternativen Spanien och Italien. Majoriteten ville till Spanien. Vi kom alla med idéer om vad vi skulle ha för program och röstade om det också.

Tisdagen den 18.4 stod vi vid Bennäs Tågstation och väntade. Tåget kom 07.43 och då var vår en vecka långa resa i gång. Vi steg av tåget 11.33 i Dickursby, var vi åt på en restaurang. Efter det tog vi oss mot flygplatsen, vi checkade in och flyget for lite över två.

Vi var framme i Amsterdam efter ca två timmar. Vi behövde inte vänta länge före vårt nästa plan mot Spanien åkte. Vi var framme runt 8 tiden. Då tog vi taxi till våra lägenheter. På kvällen åt vi pizza vid en restaurang nära lägenheterna.

Onsdag morgon så hade vi väckning 8. Vi åt frukost och sen for vi och handlade till Lidl. Vi gjorde lunch vid lägenheterna efter. Sen tog vi spårvagnen in till Alicante I Alicante gick vi runt i staden och hade fritid, men gjorde ett besök i en kyrka och vandrade genom gamla stan. På kvällen hade vi fritid, några spelade beachvolleyboll, några testade poolen och andra tog det mest lugnt.

Torsdagsmorgon var det väckning klockan 9. Vi åt frukost och sen hade vi en stranddag. På eftermiddagen tog vi spårvagnen till orten Benidorm. Tanken var att vi skulle besöka Guadalest Valley, men tyvärr fanns det endast en buss dit och den hade redan åkt iväg när vi kom. Blev ett kort besök i Benidorm i stället. Fredagsmorgonen hade vi väckning före 7. Halva gruppen for på Canyoning, men jag var inte med där. Resten tog spårvagnen in till Alicante för att fara på en båttur till Tabarca. Vi satt på båten i ca en timme, det blåste väldigt mycket och vågorna vaggade en till sömns. När vi var framme på Tabarca så for vi och åt. Vi åt paeja ris. Sen hade vi fritid och vi tittade runt på ön och köpte lite souvenirer så som armband. Vi hade väldigt mycket tid över för att ön var väldigt liten och vi skulle vara där i flera timmar. Vi satt på en bänk vid hamnen i ca 2 timmar och väntade på att vi skulle få åka hem. På kvällen gjorde vi inget speciellt utan vi fick fritid. De flesta var väldigt trötta.

På lördag hade vi väckning vid nio. Vi åt frukost och tog sen spårvagnen in till Alicante. Där skulle vi gå på marknader och titta runt lite mera i staden. Vi for på en matmarknad. Man fick välja om man ville gå upp och titta på ett slott eller om man ville gå runt i Alicante lite mera. Jag valde att stanna i Alicante. Där tittade vi på smycken och gick runt. Sen blev vi hungriga och åt på Taco Bell. Vi gick lite mera och sen mötte vi upp resten av klassen. Då var alla andra hungriga och sen for vi och åt vid en turkisk kebabrestaurang. Där fick man själv välja vad man ville ha. Efter det fick man välja om man ville åka till ett annat shoppingcenter eller stanna kvar i Alicante lite till. Jag och några kompisar stannade kvar och tittade på kläder. Sen for vi hem och middag. På kvällen hade vi fritid och jag och två andra kompisar valde att spela volleyboll och sen simmade vi i havet.

På Söndagsmorgonen hade vi väckning

runt sju. Vi tog spårvagnen till Alicante och därifrån for vi med buss mot Elche. Det var La Ligamatch och vi ville se matchen Elche mot Valencia. Valencia vann 2-0. Matchen var väldigt rolig och stämningen på topp när fansen sjöng, dansade och hejade på sina idoler. Eftersom solen lyste från en klarblå himmel var många som brände sig. När vi kom tillbaka hem så var klockan mycket och vi hade fritid resten av kvällen. Måndag morgon hade vi väckning klockan nio. Vi städade lägenheterna, som tur fick lämna kvar två lägenheter, var vi kunder lämna våra saker eftersom vårt flyg startade först vid 23 tiden. Många simmade i havet och spelade volleyboll. Vi åt lunch och klockan tre tog vi vårt pick och pack och åkte spårvagn till Alicante, lite mera shopping och en äkta nachoslunch. Vi hade fritid till sju. Sen tog vi bussen till flygplatsen och där checkade vi in. Flyget var nästan två timmar försenat. Vi åt Burger King och sen åkte flyget 00.55 mot Amsterdam. Många sov i flyget. Vi var framme i Amsterdam runt halv fyra. Då väntade vi på nästa flyg som åkte lite före klockan sju. I Helsingfors tog vi ett tåget till Dickursby och där åt vi lunch vid Rax. Vi hade lite fritid tills vi skulle ta tåget till Bennäs/Karleby. Vi steg av tåget 17.27 i Bennäs.

Resan var superrolig men jätte tung. Man var väldigt trött i flera dagar efter. Resan var verkligen ett minne för livet.

Hilde Grön

No nothing. just real meat and bones

Där idéer blir verklighet

Det kändes mycket lockande att som nybliven pensionär söka till Slöjdtorget vid Kronoby folkhögskola. En gammal dröm; men skulle det vara värt att ge upp sovmorgnar, långa frukostar, spontant dagsprogram?

Vid skolans Öppet husdag i maj, passade jag på att samla information, till exempel ta reda på hur det riktigt går till på Mjuka linjen.

”Hur bestäms vad vi ska sy?” Svaret kom omgående ”Det är luststyrt”

Jag tittade mig omkring på alla alster och beslöt att om jag blir antagen så får nivån sjunka.

Eftersom återbruk uppmuntras har jag känt mig rik och kunnat frossa i olika material jag skaffat på loppmarknader. Allt behöver inte bli så bra bara jag har roligt under skapandeprocessen, något som mina lärare är väl medvetna om.

Vi söker mönster i tidningar, vi anpassar dem efter egna mått, vi lär oss vartefter mer och mer.

Framför allt uppmuntrar vi varandra, för alla skapar unika saker även om vi använder samma mönster som grund ibland.

Görel Ek, Helene Nyberg, Ingegerd Ahlvik, Åsa Grundvall, läraren Viveka Dahlnäs, Siv Löfqvist och Elisabeth Björklund ägnar kafferasten åt att berömma Görels quiltade täcke och Elisabeths kjol som det ska svänga om.

Görel Ek, Helene Nyberg, Ingegerd Ahlvik och Åsa Grundvall syr helt olika slags arbeten, men lyssnar, tittar och lär av de andras nyvunna kunskaper.

En loppisfyndad löpare, 4 euro, fick bli en unik sommarklänning.

Några veckor senare fanns en duk i samma mönster till salu för 3 euro och jag fick testa att sy matchande väskor.

När loppisköpta panelgardiner för 2 euro visade sig ha samma mönster, men i en annan färg, sydde jag en kavaj men beslöt att nu får det räcka av det mönstret. Det har blivit en del nytto-

sömnad också, som att omskapa befintliga plagg för att de ska passa befintliga kroppar lite bättre. Allt från huvtröjor och joggingbyxor till damkappa i ylletyg från sent åttiotal.

Förutom att vi skapar fritt vid olika slags symaskiner, har vi också fått testa på olika skapandetekniker. Solfärgning av tyger är ett helt nytt område. Av loppade gamla linnedukar

i varierande skick och något gammalt vitt lakan har det blivit vackert mönstrade tyger. Vi har blandat önskad färg, penslat på och placerat ut något, till exempel blåbärskvistar, på det våta tyget och följande dag har tyget fått intressanta färger och mönster.

Tygerna känns nu som helt nya att sätta saxen i och skapa vad än det må bli och de är garanterat unika!

SLÖJDTORGET

Du får arbeta med dina händer. Du är i gott sällskap och du får den hjälp du behöver.

Att tova ull är också en helt ny teknik för mig. Både att våttova så det stänker och att torrtova så nålens vassa hullingar söker blod genom huden när jag är ovarsam. Också här handlar det om att sammanfoga valda färger och forma ullen till önskad produkt. Inget det andra likt, trots att vi följer givna grundmönster. Andra kortkurser har till exempel gett mig insikter i hur jag

burkfärgar garn, syr gammaldags klackmattor och hur jag syr detaljer i läder.

Det sägs att träning gör mästare. Det är inget jag strävar till att bli, men lite större skicklighet känner jag att det finns utrymme för. Så nu har jag sänt min ansökan att få fortsätta ett år till som studerande. Sovmorgnar hinner jag med ändå, liksom långa frukostar, eftersom vi inte får vara på plats alla veckans vardagar.

Blev du intresserad, vill veta mera och titta på en del av vinterns alster? Kom till Kronoby på Öppet hus på Kristi himmelsfärdsdag och ta dig en titt!

Monica Cederberg Glad prackare, med

Slöjdtorget är till för alla – äldre och yngre, erfarna och nybörjare. Grupperna är små och man får individuell handledning. Vi jobbar dagtid, allt mellan två dagar i veckan till heltid, en termin eller hela läsåret. Möjlighet finns också att delta kortare kursperioder.

Pensionärer och arbetslösa får en betydande rabatt på terminsavgiften!

Träslöjd och traditionsenliga tekniker - svepteknik, smide, sävslöjd, näverslöjd, knivtillverkning, björkriskvastar och mattor.

Vävning, sömnad, textil- och hantverkstekniker - tygtryck-färgning, tovning, stickning/virkning, makramé, broderi, applikationer, himmeli och av pappersband görs stjärnor, lampor och kransar.

Möbeltapetsering- och restaurering

Bygg din egen gitarr

ANSÖK NU

Torgarevägen 4, 68500 Kronoby Tel. 06–8231 500 www.kvarnen.fi

mottot ”Fort och fel!”

Läraren Viveka Dahlnäs, Siv Löfqvist, läraren Monica Ohls och Elisabeth Björklund börjar tro på sommaren när Elisabeth bjuder på några danssteg, som på en midsommardans, och den halvfärdiga kjolen redan svänger så fint.

Ukrainskan

LIUBOV STASKO

ställer ut sina akvareller

MOPEDUTSTÄLLNING

HANTVERKSUTSTÄLLNING i hantverksbyggnaden

GITARRBYGGARNA

visar upp sina byggen

VÅRMÄSSA ÖPPET HUS

18 MAJ 2023 KL. 11-16

Här väntar en kreativ och internationell miljö med massor av spännande program för hela familjen. Träffa våra lärare och elever och upptäck allt det som vår skola har att erbjuda.

Kronoby folkhögskola

Torgarevägen 4 68500 Kronoby info@kvarnen.fi www.kvarnen.fi

ARBETSDEMONSTRATIONER

Smide, näver, säv, sömnadstekniker, vävning, stickning/virkning m.m.

KNIV- OCH

SAXVÄSSNING

FÅGELHOLKSFÖRSÄLJNING

LÅDKLÄTTRING

TIPSRUNDA spårning för barn

KÄPPHÄSTTÄVLING

KASTA ÄRTPÅSAR

LYCKOHJUL

FRISBEEGOLF

FULLFLIGHT STORE

Frisbeebutik på plats

MI:S

HANTVERKSUTSTÄLLNING

ANSIKTSMÅLNING FÖR BARN SKÖNHETSVÅRD manikyr

CAFÉ

utanför hantverksbyggnaden

GLASSFÖRSÄLJNING

KÖTTSOPPA OCH

GRÖNSAKSSOPPA

6 € för vuxna

4 € barn upp till 12 år

0 € barn upp till 6 år

4 € skolans elever

I priset ingår soppa, mjukt bröd, smör, margarin, färsk gurka, mjölk och vatten.

SKAPA-PROJEKTETS

PANELDISKUSSION med Kaj Kunnas kl. 14-15

SKAPA-projektet ordnar prova på-workshop för barnen

Golvplattor • Lattialaatat

w w w q u a d r a f l o o r f i